# ID: svediakorp-per1898
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1910
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 30,121
# sentences: 801
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 3 4 (1233).
SÖNDAGEN DEN 21 AUGUSTI 1910.
HTJFVUDREDAKTÖR 23: DjE ARG.
OCH ANSV.
UTGIFVARE: JOHAN NORDLING.
Titt Qusfaf Tröding.
' På 50 * årsdagen den 22 augusti 1910.
ET, SOM MAN först och främst vill säga om Gustaf Fröding, det är, att han är värmlänningen fram- för alla värmlän- ningar.
Då en värmlän- ning öppnar hans böcker, så möter han där allt hvad värmländskt är.
Det är som att se in i en stor spegel, där han känner igen både sig själf och alla omkring sig.
För Fröding är värmlänningen i alla de olika skepnader han kan påtaga sig.
Han är värmlänningen, då han är en gammal kolare, som har suttit vid milan långa vintrar igenom och berättat om trollen, tills han själf tror på dem och riktigt är rädd för att de ska äta upp honom, och han är värm- länningen, då han är en svart smedgubbe och har stått vid ässjan, tills han har fått ett lynne så hetsigt som eld och en tunga så hvass som stål.
Fröding är värmlänningen, då han är korpral och vet med sig, att han är den styfvaste karln på Trossnäs fält, värre än både kapten och major och super sig för- därfvad, därför att han också i dryckjom vill vara förmer än alla andra.
Och han är värmlänningen, då han är en ung, glad löjt- nant och kommer ridande på Karlstad torg, stolt öfver den fina dräkten och den vackra hästen och öfver alla de vackra ögon, som följa honom.
Fröding är värmlänningen, då han är en gammal hemmansägare, som har suttit på en liten mager gård och sparat och slitit för att få det att gå ihop och blifvit så gna- tig och snål, att det knappt står till att finna något kvar af värmlänningen hos honom.
Fröding är värmlänningen, då han är en nybakad student och står blyg i en vrå på balerna och inte vågar ta ett steg till dans, men i tankarna slår han armen om den vackraste flickan på balen och röfvar henne — 4 1 3 —
mer om, hur det skulle smaka att få äta opp den vackra prinsessan, och han är värm- länningen, som är ett skogsrå och går och gör sig grann i ensamheten med huggorms- halsband och kattguldsglitter.
Och han är värmlänningen, då han är förälskad och nog ville äga hela världen för att ge den till den käraste, men fattig stackarn säger inte något annat än att han önskar, att solskenet måtte skina på henne.
Mer behöfs det ju inte heller för att enhvar skall begripa, hur han tycker om henne och hur mycket godt han unnar henne.
Och detsamma säga alla värmlänningar denna dag till Gustaf Fröding.
" Må sol- skenet skina på dig. "
Och därmed mena vi, att han är vår allra käraste, och att vi unna honom allt godt.
med sig ända upp till himmelrik.
Och han är.
värmlänningen, då han är poet och med brännvinsbuteljen i fickan beger sig ut i Guds fria natur för att .bli inspirerad, men somnar från alltihop.
Fröding är värmlänningen, som har rest till Amerika och bara retas och skryter, då han skrifver till flickan, som inte har velat följa honom öfver Atlanten, och inte vill låtsa om att han håller på att längta ihjäl sig efter henne.
Fröding är värmlänningen, då han är prost och inte är rädd hvarken för att spela kort eller ta sig en sup till maten, men kan tala med sådan myndighet, då han står i sin predikstol, att hela församlingen ängslas och bäfvar som för ett åskväder.
Fröding är värmlänningen, då han är ett gammalt styggt bergtroll och går och dröm- GUSTAF FRÖDING.
PORTRATTBYST Sefma AF Bagerföf.
CARL E L D H.
§usfaf Trödings diktning.
M F R Ö D I N G h a r kri- t i k e n hittills icke sagt m å n g a ord, o c h uttol- karna hunno icke s t r ö m m a till h a n s v e r k — förrän det redan v a r för s e n t.
D e t v a r nämligen r e d a n utläm- n a d t till n a t i o n e n o c h b e f a n n sig i dess ä g o.
K r i t i k e n s u p p g i f t blef h ä r s o m p r ä s t e n s e l l e r f ö r ä l d r a r n a s vid alltför h a s t i g t f u l l b o r d a d e s ä k t e m s k a p; att e n d a s t välsigna.
D e n a n d r a, a t t ter / bereda, t o l k a, v ä r d e r a, föll för s a m t i d e n b o r t.
D e n poesi, som är tydlig som solskenet, v ä l b e k a n t s o m h e m m e t, b e h ö f v e r i n g e n ut- läggning.
s ä k e r h e t för d e n y t t r e t y p e n o c h r ö r e l s e n, e t t s å s ä l l s k a p l i g t s i n n e, e t t s å lifligt o c h i m - pressionibelt ingenium, en humoristisk bra- vur s o m F r ö d i n g.
Kring H e i d e n s t a m s och L e v e r t i n s k o n s t l i g g e r a l l t i d e n s f ä r af e n s a m - h e t.
D e ä r o d e t h ö g a o c h s v å r m o d i g a vilje- l i f v e t s d i k t a r e.
D e r a s s k a l d s k a p b l i r m e r slu- tet o c h h e l g j u t e t ä n F r ö d i n g s, m e n får ett m e r b e g r ä n s a d t — till j a g e t b e g r ä n s a d t — o m r å d e.
H o s F r ö d i n g är helt och hållet käns- lans genialitet förhärskande.
Och bland käns- lor ä r o från b ö r j a n s y m p a t i e n s h a n s rikast u t v e c k l a d e.
D ä r m e d blir h a n s d i k t n i n g så rörlig och mångskiftande och sociabel.
H a n d i k t a r sig in i m ä n n i s k o r n a, h a n t a l a r m e d deras tungor, h a n k ä n n e r deras gester, och midt u n d e r alla dessa förvandlingskonster s t å r h u m o r n p å v a k t till t e c k e n, a t t d e n o s y n - liga f ö r e v i s a r e n d o c k inte helt och hållet kru- pit i n i f ö r e m å l e t s s k i n n.
O c h F r ö d i n g s t y p e r v o r o i n t e h ä m t a d e b l o t t u r ett f o l k l a g e r.
H a n s d i k t g a f ett t v ä r s n i t t g e n o m ett h e l t l a n d s k a p s M a n k a n fatta d e n litterära p u b l i k e n s be- g r e p p g a n s k a vldt, det finnes d o c k en be- s t ä m d gräns, en hart när oöfverskridlig m u r s o m skiljer d e n från den rent illitterata.
D e s s k ä n n e t e c k e n är att, o m d e n öfverhufvud- t a g e t läser något, läser d e n likväl aldrig vers.
M e n det oerhörda h ä n d e, att där den Frö- d i n g s k a s å n g e n ljöd, f ö r s v u n n o g e n o m ett t r o l l s l a g a l l a m u r a r.
D e n n a s å n g f ö r s t o d alla, ville alla s j u n g a, k u n d e alla läsa.
J a g k ä n n e r f o l k, s o m i h e l a s i t t lif l ä s t e n e n d a d i k t - s a m l i n g — det är Frödings S a m l a d e Dikter.
M e n d e n h a d e d ä r e m o t läst h u n d r a g å n g e r.
D e n h a r hvilat under deras hufvudkudde, d e n ligger bredvid tidtabellen i kappsäcken, o c h ville v e d e r b ö r a n d e l ä s a d e n b a k f r a m s o m d e n O n d e Bibeln, kunde han säkert.
Men d e t g ö r h a n inte.
H a n läser den troende och rätt.
H v a d ä r h e m l i g h e t e n m e d F r ö d i n g s ut- omordentliga popularitet?
D e n grundlades naturligtvis g e n o m de » Värmländska låtarna ».
F r ö d i n g s dikt var från begynnelsen mindre själfbekännande ä n skildrande.
E t t ensamt jag, som sjunger s i n a e g n a ö d e n blott, sin s o r g o c h sina Tesultat, ha m ä n n i s k o r n a nödvändigtvis olika meningar om.
M e n b ö n d e r, flickor, pro- s t a r och patroner, dans och u n g d o m och u n g t svärmeri, det kunna alla ena sig om.
O c h sen B e l l m a n s tid h a d e ingen s k a l d i S v e r i g e ä g t e n s å d a n ö g a t s träff- Tör Jdun af T&gt;:r Jofjn Bandquisf.
befolkning.
H a n syntes lika förtrogen m e d alla.
H a n förstod b o n d f l i c k a n i valet o c h kvalet-mellan den g a m l a gnidiga friaren m e d de skinande kopparkastrullerna och prop- p a d e l i n t y g s s k å p e n o c h d e n f a t t i g a f i n a fan- ten såväl som öfverklassflickans lifsföräl- skade och yra sorglöshet på slädpartiet.
D e n bullrande majoren, h e m v ä n d a n d e från j a k t p a r t i e t i s p e t s e n för l ö j t n a n t e r n a, k ä n d e h a n likaväl s o m k o r p e r a l S t o r m vid b e k e n.
H a n kände i grund landsvägsriddaren och spelmanstoken, Jonte och Brunte m e d hölas- set, L a r s i K u j a o c h h a n s k ä r i n g o c h d e t r o t - siga hatfulla s m e d e r n a vid d e n f l a m m a n d e u g n e n i natten.
H v a d som öfverhufvud gjorde b o n d s k i l d r i n g a r n a s ä k t h e t var att världen i d e m v a r s e d d m e d b o n d e n s ö g o n o c h öfver- klasspersonerna nerifrån uppåt — såsom i den s t o r a r t a d e » V å r a n prost » och l i k n a n d e i » Räggler och paschaser ».
Och som en hem- b y g d e n s ä k t a son n ä m n d e poeten n ä s t a n alltid ställena och p e r s o n e r n a vid n a m n, som o m det vore själfklart att å h ö r a r n a k ä n d e d e m och samtliga voro barnfödda där.
Liksom h o s B e l l m a n inflöt l a n d s k a p s s k i l d r i n g e n me- s t a d e l s l i k s o m tillfälligt i s a m m a n h a n g m e d människoskildringen.
Men som Stockholm i Bellmans ser och k ä n n e r m a n alltid V ä r m l a n d i F r ö d i n g s d i k t — sol o c h s k y a r ö f v e r d e t stora landskapet, de långa sjöarna, de m ö r k a g r a n h ö j d e r n a, h e r r g å r d a r, b r u k och torp, dim- miga öde myrar och g a m l a t r ä d g å r d a r m e d f ö r ä l s k a d k u r t i s i k r u s b ä r s g å n g a r n a.
O c h all- t i d s l å r e m o t e n a n d a n af d e t h j ä r t l i g a, r ö r - liga, k v i c k a och l ä t t s i n n i g a V ä r m l a n d s f o l k e t — diktens, ögonblickets, slagfärdighetens och virtuositetens landskapsfolk i Sverige, hvars d r a g d e n F r ö d i n g s k a d i k t e n s a n l e t e s å son- ligt t r o g e t o c h tydligt bär.
Själfva h a n s rytmer, r i m och v ä n d n i n g a r h a d e detta omedelbart bestickande, detta i all ö f v e r r a s k n i n g v ä l b e k a n t a för v å r t s v e n s k a t e m p e r a m e n t.
Och h a n var den genialaste rytmiker den svenska versen ägt.
D e n tunga k l a r a v e r k l i g h e t e n lyfte h a n u t a n a t t r u b b a d e n h ä n g e n o m a l l a r y m d e r af r i m s o c h ryt- mers hvinande, strålande bravur.
H a n hade en r i m t a l a n g så f l ö d a n d e s o m i n g e n efter B e l l m a n o c h e n lust s o m h a n vid p a r o d i s k a De som köpa utaf Rosenfors hafregryn och Hafre-Sundhetsmjöl få, alltid fall valuta för sina penningar.
Tillverkas under läkarekontroll och erhålles uti alla välsorterade speceriaffärer.
Paxtilager i Stockholm hos Aktiebolaget Wahrand &amp; Grönblad.
Vördsammast A k t i e b o l a g e t R o a e n f o r a B r u k &amp; N y a V a l s k v a r n a r, R o t e n f o n.
— 414 — Inreg.
Varumärke.
vändningar och travestier, o c h h a n v a r en o r d v r ä n g a r e b r e d v i d h v i l k e n R u n i u s blef e n menlös taskspelare.
H a n sammanfattar inom sig hela den svenska verskonstens utveckling, och h a n revolutionerar den p å s a m m a g å n g!
D e t v a r m å n g a n y a t u r e r o c h s t e g d e n sven- s k a v e r s e n fick l ä r a s i g i d e n F r ö d i n g s k a r y t m i k e n s d a n s s k o l a!
M e n a t t d e n k u n d e bli så förtrollande lätt p å foten, s å orgiastiskt s t o r m a n d e, s å stolt i sin s k ö n h e t, s å vek i sin g r a c e, d e t visste i n g e n!
O m det är sant att r y t m e n f ö d s m e d s t ä m n i n g e n i s k a l d e n s själ, kan ingen vara mera skald ä n Fröding.
T y r y t m e n ä r s t ä m n i n g e n i F r ö d i n g s dikt, den obeskrifliga, hemliga, allsmäktiga.
D e n lifsglädje, h v a r o m d e nya renässans- m ä n n e n s i a t, fick sitt n a t u r l i g a s t e, e n k l a s t e och f ö r alla begripliga uttryck i F r ö d i n g s dikt.
Det var e n diktare i samförstånd m e d all u n g d o m.
H a n s lifsglädje var inte d e n e n s a m m a skal- dens proklamationer, utan glädjen med andra eller, o m det v a r k ä r l e k, öfver e n a n n a n.
I k ä r l e k s d i k t e n beskref h a n inte, s o m vanligt är, b a r a sina e g n a känslor, utan h a n beskref föremålet, s o m h o n var — eller skulle vara — från t o p p till tå.
J a g k a n inte erinra mig e n svensk skald, GUSTAF FRÖDING OCH HANS SYSTER FRÖKEN s o m s k i l d r a t just d e n u n g a flickan så b e t a g e t, CECILIA FRÖDING UNDER TYSKLANDS- så h e m k ä r t o c h h e m b e k a n t s o m F r ö d i n g.
RESAN 1905.
H u r tydligt k ä n n e r m a n inte, a t t F r ö d i n g h a r lefvat e n l å n g u n g d o m i friska och g o d a s ä l l s k a p, l y s s n a t till u n g a r ö s t e r s s å n g, k ä n t d e t u n g a o c h g o d a i lifvet, m e n själf i n t e t u n g a h j ä r t a n s längtan, a t t h a n varit m e d höstat, hos d e n s o m står utanför och h v a r s på baler, båtfärder, vinter- och s o m m a r s v ä r - e n d a f r ö j d h a r blifvit a t t i k ä c k a e l l e r s o r g s - merier, p å a l l e h a n d a roliga och rörliga spek- na, o d ö d l i g a strofer dikta o m det, som gick t a k e l, m e d ett ord, att h a n v e r k l i g e n varit m e d honom förbi .... i l e k e n — j a t.
ex. d e n l e k, s o m d e n 9-åriga I hvilken förtviflad e n s a m h e t ä n F r ö d i n g s t ö s u n g e n i n b j u d e r h o n o m till, n ä r d e a n d r a d i k t n i n g slutade, var dock från b e g y n n e l s e n göra tysk musik: den sympatiska, smidiga, solöppna sällskap- ligheten dess mest karaktäristiska och från all öfrig s a m t i d a s v e n s k dikt a f v i k a n d e d r a g.
Jag hade allt en aning, M e n d e n v a r b l o t t s p e l e t p å y t a n af v a r m a r e en dunkel aning om den högst diskreta maning och väsentligare känslor.
U n d e r anpassnin- som från buskaget kom.
g e n och h ä r m n i n g s f ö r m å g a n ligger förståen- Vi läste i hvarandra, det o c h m e d k ä n s l a n, i n o m i n d i k t a n d e t lefver vi kunde godt förstå, m ä n s k o k ä r l e k e n.
O c h d e n riktar sig särskildt att det var kurra gömma, som vi bägge tänkte på.
mot d e t svaga och bräckliga, det älskande och förrådda.
D e n n a ömhet diktar Friede- rike B r i o n s visor, sveper s o m e n kvällsvind Ä f v e n d e t t a s å s ä l l s y n t o k o n s t l a d e lek- o c h o ä n d l i g t s o r g s e t g e n o m » Säf, säf, s u s a » e l l e r skämtlynne bland barn och andra dårar får rullar u p p n ö d e n s o c h förtviflans gråaste inte öfverses i F r ö d i n g s dikt, ty också d e t tafla i dikten o m d e n sjuttonåriga m o d e r n h a r gifvit e n n y v i n n i n g å t s v e n s k l y r i k.
på v i n d e n m e d s i t t i l ö n f ö d d a b a r n p å s k ö - O c h i h a n s p o e s i l j u d e r e n g e n k l a n g af t e t o c h s i n a f ö r p l å g a d e, i r r a n d e t a n k a r i sitt u n g a fröknars k l i n g a n d e skratt p å herr- nästan medvetslösa stackars hufvud.
O c h g å r d s b a l e r n a, från b å t e n i v a s s e n eller från d e n n a k ä n s l a för d e t f i n a, v e k a o c h - s p e n s l i g a, v i n b ä r s b u s k e n, b a k o m h v i l k e n d e n h ö g a vi- det lätt b e s e g r a d e och f ö r t r a m p a d e smälter sans hjältinna l å g g ö m d » såsom e n m o d i g till s l u t s a m m a n f ö r h o n o m m e d k ä n s l a n af r ö f v a r s k a r a i sitt bakhåll ».
E l l e r j a g t ä n k e r e g e t ö d e.
Sin e g e n fylgja eller s å n g m ö s e r än e n g å n g på » Bjällerklang », där den k ä c k a h a n i. d r ö m m e n s o m e n s p ä d o c h e n s l i g, s o r g - g u n g a n d e r y t m e n s t r a x g e r i l l u s i o n e n af slä- sen stjärnflicka i den utomordentliga, be- d e n s s l ä n g a n d e, af p r a t e t s h o p p a n d e y r a, af r ö m d a d i k t e n: » Det b o r d e varit stjärnor ».
b j ä l l r o r n a s f r i s k a k l a n g.
E l l e r j a g m i n n s frö- D e n v e k a s t ä m n i n g e n h a r sitt p r a k t i s k t m o - k e n A g n e t a s o e f t e r h ä r m l i g a m o n o l o g o m sitt r a l i s k a k o r r e l a t i d e n r ö r a n d e, s t u n d o m sjuk- s t u n d a n d e bröllop (» Fjorton d a r efteråt »): liga a n s p r å k s l ö s h e t o c h d e n b e t a g a n d e en- kelhet, som tillhör Frödings väsen.
M e n den Tio tärnor skall jag ha, k o r s a s o c k s å af e n h e l t a n n a n, e n m a n l i g, flickorna på Appelsta, b r e d b r ö s t a d o c h stolt.
S å l ä n g e F r ö d i n g ä r flickorna på Gata, frisk, ä g e r h a n i g r u n d e n e n o b e t v i n g l i g till- kusin Ebba?
— hon blir bra, Ebba, hon kan prata.
f ö r s i k t till j a g e t s k r a f t o c h s e g e r m a k t ö f v e r v ä r l d e n ej m i n d r e ä n ö f v e r s i g själf.
D e t f i n n s a l l e n a s t ett i v ä r l d e n, s o m i c k e sviker — o c h L å n g t bort från g å n g n a o b e k y m r a d e å r d e t ä r m a n n e n s vilja.
S i t t k a n s k e m e s t tju- r i n n e r e n v å g af v a r m o c h lefnadsfrisk ung- s a n d e u t t r y c k f a n n d e n n a t a n k e i Cellini-dik- dom ända n e d i den mognade mannens dikt.
A l l h a n s dikt v a r m i n n e blott, m e n ten.
ensamheten gjorde minnet dubbelt kärt och klart.
M e n n ä r h a n s å genomgått d e t och lefvat däri, v a k n a r i d i k t e n s slut v e m o d e t i g e n — v e m o d e t h o s p o e t e n, s o m ä l s k a t allt K O P.
H Y G I E N I S K A Utvändigt blå, invändigt hvita PANSAR-Emaljerade GRYTOR.
: Starka.
= Och himlaren tog han från brickan och klingan i skidan han stack och slingrade armen om flickan och kysste och log och drack.
Men d e t b e d å r a n d e och aningslösa ung- d o m s s k e n, s o m l å g öfver d e n n a dikt, skulle e j m e r a lysa öfver n å g r a följande.
V ä l h å l l e r han under alltmer förbittrade, alltmer mörk- n a n d e s t r i d e r ä n n u a l l t j ä m t fast vid sin d y r - k a n af viljan, h ä l s a n, k ä r l e k e n o c h b r a g - den.
Men makter, starkare ä n någon mänsk- l i g v i l j a s, o m o c k s p ä n d till d e t y t t e r s t a, draga h o n o m bort.
Väl drömmer han ä n n u o m h ä l s a n, o m lifvets oskuld, o m m a n l i g h e - t e n s fria s k ö n h e t, o m d e n f r i s k a k ä r l e k e n s g o d h e t, fullhet och v r e d g a d e och heta stolthet i kraft däraf, m e n d e t blir e t t J e n s e i t s, e n s a g a u r Ari.ens m o r g o n l a n d.
O m k r i n g h o n o m l i g g e r lifvet ö d e o c h f ö r h ä r j a d t o c h allt v i l - d a r e s k o r r a s t r ä n g a r n a.
M e n s j ä l f v a förtvif- l a n ä r s å s t a r k, s j u k d o m e n s l i d a n d e n o c h drif- ter så våldsamma, a t t d e ä n n u egga konst- n ä r e n i h o n o m till s u b l i m p o e s i.
I a r t i s t i s k kraft o c h psykologisk åskådlighet — s o m blir lärorik — söka s å d a n a d o k u m e n t o m ett sjukt sinnestillstånd s o m » Flickan i ögat » o c h » I D a p h n e » s i n l i k e.
M e n själfva s j u k d o m e n, passionen, l i d a n - det, n ä r d e helt genomfrätt och g e n o m s k a - k a t h o n o m, lösa h o n o m blott u r stoftet, t i d e n, verkligheten.
Befriad sväfvar h a n s a n d e i dvalan bort g e n o m tillslutna åldrar, s ö k e r bortom dödens portar, hans inbillning blir visionär s å s o m a l d r i g förr, h a n s t a n k e s i a n d e.
S o r g e n, d r ö m m e n, a n i n g e n flyta f ö r s o n a d e s a m m a n i.
H a d e s d i k t e r n a, s o m ä r o d e t u n d e r - b a r a s t e o c h s k ö n a s t e af allt h a n skrifvit.
Ur d e t genomlidnas natt skymtar e n d a g - ning fram och i ljusets fjärran strimma s e r h a n g e s t a l t e n af e n lifvets b e f r i a r e, s o m s k a l l tillintetgöra all ångest och alla kval, u p p h ä f v a alla b r o t t d ä r i g e n o m att h a n lyfter d e n splitt- r a d e o c h förvirrade tillvaron u p p till dem s e g e r k l a r a e n h e t d e n s y f t a r till.
A l l a lifvetss motsatta krafter äga något godt och e v i n n e r - l i g t, d e v ä n d a s i g b l o t t till o n d o i v å r i s o l a - tion och vårt m ö r k e r.
Öfverallt r a s a r k a m p: m e l l a n f ö r n u f t o c h v a n v e t t, m e l l a n vilja o c h begär, mellan härskare och förtryckta, m e l - lan kvinna och man, mellan idéernas fient- liga h ä r a r, m e n i allt o c h alla finnes n å g o t sista sant och r ä t t och oförytterligt.
O c k s å i det m e s t fallna, det mest e n s a m m a och r i n g a, l y s e r n å g o t af d e t o f ö r g ä n g l i g a g o d a, s o m f ö r b i n d e r m e d alltet och ä r alltet.
D e t t a e v i g a kallar F r ö d i n g för Graal.
E h u r u snart fram- förd på en s t a p p l a n d e t u n g a, ä g e r d e n n a h a n s e t i s k a m o n i s m, till h v i l k e n h a n m e d s i n a y t t e r - s t a k r a f t e r k ä m p a t s i g i n för a t t a n d l i g t öfver- vinna sin s j u k d o m och sina h e m s k a kval, e n divinatorisk storhet.
E n h e t e n ä r människo- a n d e n s innersta visshet och fordran.
Och san- n i n g e n lågar, f ö r e n a n d e h i m m e l e n s ljus o c h helvetets b r a n d i Graalsångens djupsinniga, orakeldunkla o c h mäktiga rader.
I detta ö g o n b l i c k b l i r F r ö d i n g till e n m ö r k o c h v ä l d i g mytisk s å n g a r e, e n f l a m m a n d e profet.
M e n sådana sanningar ser man också endast p å den yttersta g r ä n s e n, o c h blixten, profeten s å g upplysa lifvets h ö g s t a och u n d e r s t a r e - gioner, måste också förstumma h o n o m själL Men hon som bar kruset med vin i blef blek och röd igen och hviskade sakta: " Cellini, hvad heter din enda vän? "
KOCKUMS • Han svarade: » Vänskapen flyter i hafvet som Tiberns älf, den vän som ej vänskapen bryter, han heter så här — jag själf! » Prisbilliga.
^=^= — 41S — Cerebos Salt renhet och kvalitet garanteras.
Generalagent: Gustaf Clase, Göteborg &amp; Stockholm.
GUSTAF FRU GUSTAF FRODINGS MOR EMILIA FÖDD FRODINGS F A R LÖJTNANT FRÖDING, FERDINAND FRÖDING.
AGARDH.
N Ä R J A G och e n min s t å t l i g a s t e t a l l a r och g r a n a r FRÖDINGS BARNDOMSHEM BYN.
E F T E R E N GAMMAL MÅLNING v ä n e n v a c k e r hög- öfver d e n friska s k o g s m o s - s o m m a r d a g beslöto a t t g ö r a san.
Man häpnar a t t i så o m e d e l b a r n ä r h e t a f e n s t a d finna e t t p r ä k t i g t e n v a l l f ä r d från K a r l s t a d till G u s t a f F r ö d i n g s de b å d a s t ö r s t a v ä r m l ä n d s k a grannstäderna s k o g s b e s t å n d, s å v ä l b e v a r a d t och v å r d a d t.
F ö r - b a r n d o m s b y g d i A l s t e r, s å v a l d e v i a t t färdas e m e l l a n gick d å fram j u s t h ä r.
H ä r k ö r d e k l a r i n g e n ligger d ä r i, a t t s k o g e n ä r k r o n o e g e n - dit u t p å d e t g a m l a r o m a n t i s k a s ä t t e t m e d s k j u t s, b ö n d e r n a sina föror, h ä r r u l l a d e h e r r g å r d a r n a s d o m; s o m s å d a n h a r d e n dess b ä t t r e blifvit r ä d d a d o a k t a d t j u j ä r n v ä g s t å t t o s s till b u d s, å t m i n s t o n e t u n g a k a r o s s e r fram m e d h e r r s k a p e n vid d e r a s u n d a n t i m m e r j o b b a r n a s g l u p s k a h ä n d e r och k a n till A l s t e r s s t a t i o n.
Och v i fingo ej s k ä l a t t stadsvisiter.
H ä r h a d e n o g o c k s å Gustaf F r ö - ä n i d a g b j u d a p å allt d e t v a c k r a och rogif- ångra oss — redan landsvägen mellan Karl- ding som barn färdats åtskilliga gånger.
v a n d e, s o m m a n t ä n k e r s i g f ö r k n i p p a d t m e d en s t a d och A l s t e r ä r rik p å s t ä m n i n g och s k ö n h e t.
N u för t i d e n ä r d e t h e l t stilla p å d e n n a v ä g.
äkta värmlandsskog.
I den solglittrande morgonen rullade alltså M a n m ö t e r k n a p p a s t en v a n d r a r e, och de m ä n n i - v å r d r o s k a u t g e n o m f ö r s t ä d e r n a vid H a g a b o r g skoboningar man ser under färden äro mycket Efter f ä r d e n g e n o m d e n s t å t l i g a k r o n o p a r - o c h S v i n b ä c k e n och v i befunno o s s s n a r t vid få.
M e n p å b å d a sidor om v ä g e n r e s a s i g d e k e n k o m m o v i s n a r t till d e n p l a t s, d ä r e n det vägskäl, d ä r en hvitmålad b i v ä g från s t o r a l a n d s v ä g e n t a r vägvisare pekar med ena armen af å t G u n n e r u d i A l s t e r till.
H ä r mot Filipstad, m e d d e n andra ändrar landskapet karaktär.
Väl- m o t Kristinehamn.
Den senares d i g a s t u b b a r öfverallt p å m a r k e n a n v i s n i n g h a d e v i a t t följa — v i t t n a o m, a t t äfven h ä r fordom- Alster ligger nämligen efter dags växt högstammig barrskog.
Kristinehamnsvägen.
Där rådde M e n n u ä r d e n f ö r s v u n n e n, och n o g i forna t i d e r, i n n a n j ä r n - hans plats h a r mestadels inkräk- vägen k o m m i t till s t å n d, en t a t s af u n g löfskog, s o m v i s a r lifiig trafik; a l l l a n d f ö r b i n d e l s e en h ä n s y n s l ö s lifskraft.
D e n h å l l e r t.
UTSIKT FRÅN BYN — PLATS " DEN, DÄR FRÖDINGS NEDBRUNNA GRUNDEN TIDEN P Å ALSTERSTRAN- BARNDOMSHEM LEGAT.
LADULÄNGA FRÅN DEN ANTAGES STENHÄLLEN I 3.
2 " DUNGEN " EFTER ALSTER.
ALSTER- SJÖBODEN.
FOTO F Ö R IDUN PEHRSON, LADUGÅRD OCH Huaije husmoder B a m g a r d B F O b e n FRÖDINGSKA STRANDEN I BYN MED DEN GAMLA HA FÖR- Ä R D E T S.
K. "
T R O L L - JBORDET ".
FRÅN VID BYN I H u a r i E A F AUG.
TORSBY.
P Ä R M A R sömmerska j till IDUN 1909 och föregående å r tillhandahållas till följande priser: Iduns pärmar, röda m e d guldtryck kr.
1:50 b ö r prenumerera på Pris för helt år 3 kr.
: haifl år k.
|: 60.
Lösnummer 30 öre.
r t * 2 Iduns jJ^ * ^ 1 I \ romanbibliotek, röda eller gröna 60 öre.
Iduns Hjälpreda, röda eller gröna 50 öre.
Kunna erhållas i närmaste bokhandel eller direkt från Iduns expedition, om rekvi- häften ärligen.
: • sision och likvid i postanvisning insändes.
— 416 —
4.
GUNNERUDS H E R R E G Å R D I A L S T E R.
5.
SYRENGROTTAN VID GUNNERUD 1 A L S T E R (I FRÖDINGS FOTO FÖR IDUN A F AUG.
PEHRSON, n ä s t a n på a t t eröfra G u n n e r u d s - v ä g e n, och a t t f ä r d a s d ä r v a r som a t t r e s a g e n o m ett e n d a l å n g t löfhvalf, d ä r de s m i d i g a g r e n a r n a m e d sina friska b l a d s t u n d o m s k ä m t s a m t s t r ö k o oss om k i n d e n.
M e n p l ö t s l i g t b y t t e s u n g s k o g e n vid v ä g k a n - t e r n a u t m o t ä l d r e l ö f t r ä d, r a k a och a l l v a r l i g a, m e d k n o t i g a s t a m m a r och l u m m i g a, s u s a n d e k r o n o r — m a n k o m in i en t y p i s k g a m m a l herregårdsallé.
D e t v a r G u n n e r u d s a l l é n, och i n o m k o r t k ö r d e v i förbi d e t g a m l a h e r r e s ä t e t, m e d h v i l k e t så m å n g a F r ö d i n g s m i n n e n ä r o in- timt förbundna.
Det hade varit frestande att s t a n n a, m e n s o m vi b e s l u t i t s p a r a G u n n e r u d till h e m r e s a n, fingo v å r a B r u n t a r s p r i n g a ä n n u en s t u n d.
Genom odlad bygd, där åkrarna lågo frodiga öfver d e n l ä t t k u p e r a d e m a r k e n, k ö r d e vi s l u t l i g e n u p p till en g å r d, s o m l å g p å en liten d e l v i s s k o g b e v ä x t h ö j d s t r ä c k n i n g vid s t r a n d e n af en sjö.
D e t v a r sjön A l s t e r n, som b r e d d e sin s i l f v e r s k i m r a n d e s p e g e l framför o s s, och g å r d e n v a r B y n, G u s t a f F r ö d i n g s b a r n - domshem.
" SAGOFÖRTÄLJERSKAN ").
TORSBY.
V i s t o d o t y s t a, vi l ä t o s t ä l l e t och d e s s m i n - n e n t a l a, m e d a n vi b l i c k a d e oss o m k r i n g.
U t - s i k t e n är m y c k e t v i d s t r ä c k t och af sitt s ä r e g n a, blidt vemodiga behag.
D e n o v a l f o r m a d e sjön dominerar landskapet; grönskande stränder, m e s t b e s t r ö d d a m e d t e g a r, m e n äfven m e d en och a n n a n s k o g s d u n g e, s l u t t a l å n g s a m t n e d m o t den klara vattenspegeln.
H ä r och d ä r b a d a r sig e t t v a s s g r u n d, en h o l m e eller e t t l i t e t n ä s i böljornas s v a l a s t ä n k.
Och vi h a d e l y c k a n a t t - få se n e j d e n j u s t s å d a n F r ö d i n g en g å n g h ä l s a t d e n, m e d " s k i m m e r i m o l n e n och g l i t t e r i s j ö n " och m e d " l j u s öfver s t r ä n d e r och näs ".
Och ä n n u som då s t o d s k o g e n h ä r l i g och g r ö n s k a n d e " b a k o m ä n g a r n a s gungande gräs ".
E n s t r å l a n d e sommartafla a l l t s å!
Och d o c k h a d e d e n s o m a n t y d t sitt o m i s s k ä n n l i g a i n s l a g af v e m o d och s o r g s e n e n s l i g h e t.
A l l t v a r s å e n s a m t och t y s t; inte en farkost s y n t e s till d ä r u t e p å d e n stilla sjön, i n t e en m ä n n i s k o - skepnad var att upptäcka på vägarna i den glest bebyggda trakten.
Och vid själfva g å r d e n GUSTAF FRÖDINGS N U V A R A N D E HEM, GRÖNDAL PÅ DJURGÅRDEN.
SKALDENS FOTO FÖR IDUN A F A. BLOMBERG.
B y n b ä r n u m e r a m y c k e t en viss p r ä g e l af för- fall och v a n v å r d: " D e t är t o m t, d e t är b r ä n d t, det ä r h ä r j a d t och k a l t. "
Ett nytt boningshus h a r u n d e r s e n a r e tid v i s s e r l i g e n u p p f ö r t s af d e n y a ä g a r n a i s t ä l l e t för d e t för l ä n g e s e d a n n e d - brunna Frödingska hemmet, men det nya huset passar alls icke in i s t ä m n i n g e n.
Däremot s t å l a d u g å r d och l a d u l ä n g a s a m t en liten l u s t i g sjöbod n e r e vid s t r a n d e n k v a r s e d a n d e n F r ö - dingska tiden.
Särskildt ladugården, där r a p p n i n g e n b ö r j a t falla af, s å a t t den u r s p r u n g - liga m a s s i v a granitmuren blottats, är in- t r e s s a n t a t t se ä n n u i sitt förfall.
— F r a m m e p å s t r a n d s l u t t n i n g e n, d ä r fordom d e t F r ö d i n g - ska hemmet låg, där " ligger berghällen b a r ", alldeles bokstafligt, och r u n d t o m k r i n g öfver b a c k a r n a v ä x e r g r ä s e t vildt och o a n s a d t och p r a s s l a r m e l a n k o l i s k t i v i n d e n a l l d e l e s som p å en g a m m a l öfvergifven s ä t e r v a l l.
M e n l y s s n a r m a n till s k a l d e n s s å n g, då fram- t r o l l a s ock än en g å n g s y n e n från h a n s b a r n - d o m s d a g a r: öfver b e r g h ä l l e n r e s e r sig å t e r d e t g a m l a h u s e t m e d d e s s s o l b e l y s t a h v i t a gafvel SKRIF- OCH SÄNGKAMMARE P Å Innan 7 kr.
betalas nörlif, för ett bör snör ifrån \ Q n 1 n w | Q Y l H £ 1 Y &gt; &gt;, 1 Norrmalms- Franska snörlifssömmeriet i Stockholm, \ D a m - &amp; H e r r - S k o d o n Lyxutföring torg, 1 tr., dess illustrerade priskurant rekvireras, GRÖNDAL.
0&lt;XL&lt;klll&lt;Xll — 417 — S 18,- ° T t ° * '
1, Mötets funktionärer.
Från vänster till höger: Pro- fessor Wald.
Ruin, Helsingfors, vice ordf. Rektor A. Rseder, Kristiania, vice ordf. Professor Frans von Schéele.
Stockholm, ordf. Professor S.
L. Tuxen, Köpenhamn, vice ordf. Läroverksrådet N.
G. W. Lagerstedt, Stock- holm, viceordf.
Ofverlärare Alexander Jonsson, Stockholm, sekreterare.
2 — 8.
De olika möteslokalerna.
2.
Musika- liska akademien.
3.
Svenska teatern.
4.
Ett föredrag på Musik, akademien.
5.
Ett föredrag i Blasieholmskyrkan.
6.
Utanför Blasieholmskyrkan.
7.
Skeppsholmskyrkan.
8.
Foredrag i Skeppsholmskyrkan.
9.
Interiörer från Skoutställningen i Engelbrekts folkskola.
11.
Skolutställ- ningens bestyrelse.
I främsta ledet från vänster: fröken M. Widegren, läroverksrådet Lagerstedt, fröken A. Kruse,
Sfrolmötet i StocMotm.
och från d e s s ö p p n a fönster k l i n g a r s å n g s å s o m s k a l d e n s fader s j ö n g, " d å h a n ä n n u v a r l y c k l i g och u n g ".
Och i g r ä s e t d ä r n e d a n f ö r s t r ö f v a r en liten s t i l l s a m parfvel m e d b l å k l i n t s b l å a, d r ö m m a n d e ö g o n o m k r i n g, ej r ä t t b e g r i p a n d e de visor h a n h ö r, m e n f u n d e r s a m öfver d e r a s i n n e h å l l och g r i p e n af m e l o d i n och r y t m e n och de s ä l l s a m m a o r d e n och tonfallen.
D e t ä r d e n lille Gustaf F r ö d i n g, s å d a n v i k ä n n a h o n o m från s y s t e r n s b e s k r i f n i n g, den lille Gustaf, född till d i k t a r e af G u d s n å d e m e d s k ö n h e t s t ö r s t e n s och s k a p a r e - l ä n g t a n s k o s t l i g a och v å d l i g a arf i b l o d e t p å b å d e f ä d e r n e - och m ö d e r n e s i d a n.
V i k u n n a o c k s å följa d e n lille G u s t a f n ä r h a n om s o m m a r k v ä l l a r n a slår sig n e d i s y s k o n - k r e t s e n vid " t r o l l b o r d e t " — en v ä l d i g, egen- d o m l i g t formad s t e n h ä l l, som ligger i s t r a n d - s l u t t n i n g e n än i d a g — och g i r i g t, m e d h ä p e t v i d ö p p n a ö g o n l y s s n a r till de s a g o r, som d e n äldsta systern berättar.
J a g s ä t t e r m i g själf n e d p å " t r o l l b o r d e t " och h ö r h u r v å g o r n a s a k t a s k v a l p a d ä r n e r e i v i k e n b l a n d v a s s t r å n och säf.
V a r d e t h ä r s o m F r ö d i n g r e d a n som b a r n fån- g a d e m e l o d i n till d e n u n d e r b a r a, i n n e r l i g a " Säf, säf, susa, våg, våg, slå! "
E n bit i n o r d o s t från g å r d e n l i g g e r ä n n u " dungen, där göken gol ".
Nu är det så tyst och stilla u n d e r furornas hvalf.
Men m i n n e t och v i n d e n och s k a l d e n s s å n g s j u n g a om den tid, när små töser, skaldens barndomsvänner, " s p r u n g o h ä r m e d b a r a fötter och t r a s i g kjol a t t p l o c k a d u n g e n s b ä r ", och g r i p a n d e l j u d e r genom lyssnarens själ: " den dungen är mig kär, min barndom susar där. "
F o r t s ä t t e r m a n sin v ä g ä n l ä n g r e g e n o m d u n g e n, så träffar m a n o c k s å de från d e n F r ö - d i n g s k a d i k t e n v ä l b e k a n t a s t ä l l e n, som h e t a " L i l j e k o n v a l j e r n a s h u f v u d s t a d " och " V a r g e n s g å r d af ris och s t e n r ö s ".
Ja, hvar man än s t y r sin k o s a d ä r u t e, så e r i n r a s m a n om " Ströf- t å g i h e m b y g d e n ", och m a n m ä r k e r v ä l, h u r i n n e r l i g t d e r a s blidt v e m o d i g a s k ö n h e t s m ä l t e r s a m m a n m e d h e l a l a n d s k a p e t s k a r a k t ä r — ej u n d e r l i g t, då G u s t a f F r ö d i n g h ä r t i l l b r a g t e s i n a första i n t r y c k s r i k a b a r n a å r.
Född i den p å a n d r a s i d a n sjön l i g g a n d e A l s t e r s h e r r g å r d år 1 8 6 0, flyttade h a n n ä m l i g e n m e d sin familj till B y n 1 8 6 1 och b o d d e d ä r till 1 8 6 S.
E f t e r k o r t a v i s t e l s e r i K a r l s t a d och L u n d, s l o g sig familjen s e d a n år 1 8 6 7 n e d i K r i s t i n e - h a m n, d ä r d e n v a r b o s a t t till f a d e r n s död 1 8 8 1.
P å G u n n e r u d i A l s t e r b o d d e e m e l l e r t i d allt- j ä m t ä n d a till sin d ö d 1 8 7 2 Gustafs farmor, 1 OCH 2.
MATSALEN LAS!
I FRÖDINGS HEM PÅ änkefru Kristina Gustafva Fröding.
Henne p l ä g a d e de F r ö d i n g s k a b a r n e n g ä s t a om som- r a r n a och Gustaf k o m alltså ofta å t e r till foster- bygden.
Till d e t t a G u n n e r u d s t ä l l d e vi f ä r d e n från B y n och ä g n a d e i förbifarten en t i t t åt B y m o n, om h v i l k e t det bl.
a. h e t e r i den i " N o r n a n " å r 1 8 9 6 offentliggjorda första v e r s i o n e n af ströf- tågen: G r u s e t på g å n g e n och i n n e i g r o t t a n ä r o a n s a d t, b ä n k a r n a illa m e d f a r n a af t i d e n s t a n d, b o r d e t skrangligt.
M e n de g a m l a h ä r l i g a s y r e n e r n a s t å ä n n u l u m m i g t g r ö n a och s k ä n k a en ljuf svalka.
Och från d a l e n s djup k l i n g a r forsens sorl liksom d e n fordom k l i n g a d e in i s y s t e r n s r ö s t, n ä r h o n b e r ä t t a d e sina s a g o r för Gustaf.
H u r h a r ej s k a l d e n själf vid s e n a r e år g r i p i t s af m i n n e t: " Och här gick vägen vid Bymon fram, där bodde soldaten Stolt.
Mig tyckes han står vid björkens stam, som fordom rak och allvarsam, hans hustru niger i stugans dörr beskedlig och blid som förr.
" Och minns du Ali Baba och minns du vår gröna syrengrotta, lummig och sval, där mörk som den sköna sultanan af Saba och brunögd och spenslig och smal du satt och förtaide en saga, du valde bland tusen och en nätters tal.
Dock fjärran i länder långt ifrån bo Stoltens dotter och Stoltens son, långt bort från Bymons ängd och stugan står tom och stängd. "
M e l l a n de å l d e r s t i g n a, m e n ä n n u i m p o n e r a n d e h ö g a och s t o l t a, h v i t m e n a d e g r i n d s t o l p a r n a vid G u n n e r u d k ö r d e vi inom k o r t in i d e n g a m l a lummiga parken.
D e n s l u t t a r s t a r k t m o t en l i t e n älf, som n e r e i d a l e n s b o t t e n b i l d a r en h v i t s k u m m i g, s o r l a n d e fors.
M e n u p p e i b r a n - t e n ligger ä n n u d e t ä r e v ö r d i g a, h v i t a h e r r - g å r d s h u s e t som p å d e n tid F r ö d i n g g ä s t a d e där, med sin b a s t a n t a höga stentrappa, där " s l a k t a " m ö t t e s och k y s s t e s och k l a p p a d e s i sommartid i välkomstglam.
I byggnadens syd- ö s t r a h ö r n l i g g e r d e t r u m, som F r ö d i n g för- evigat i " E t t gammalt förmak ".
Den gamla d a m vid k l a v e r e t, som n a m n e s i d i k t e n, v a r en faster till F r ö d i n g s m o r s a m t s y s t e r till d e n snillrike b i s k o p A g a r d h och själf b e r ö m d för fägring och t a l a n g e r.
Men d e t är framför allt i o m g i f n i n g a r n a v i d G u n n e r u d, som m a n får l e t a F r ö d i n g s m i n n e n a.
Den gamla härskarinnan på stället var näm- ligen n e r v ö s och o t å l i g och led i n t e t b a r n s t o j i sin n ä r h e t.
D e F r ö d i n g s k a b a r n e n v o r o där- för h ä n v i s a d e a t t u n d e r s i n a s o m m a r b e s ö k till- b r i n g a d a g a r n a u t e i d e t fria i s k o g och m a r k, u t e i p a r k e n eller i b y g d e n b l a n d g o d s e t s tjä- n a r e och u n d e r h a f v a n d e.
H ä r m o t t o g den u n g e Gustaf flera af de i n t r y c k och m ö t t e m å n g a af de f o l k t y p e r, som h a n s e d a n a n v ä n d t i sin d i k t.
H ä r b e r ä t t a d e t r ä d g å r d s m ä s t a r e n F a x v i d Gun- n e r u d om " B e r g s l a g s t r o l l " och " S k o g s r å t ", h ä r blef en s k r ä d d a r e, som gick i g å r d a r n a och s y d d e, förebilden till " k o r p e r a l S t o r m ", s e d a n d e n n e kommit " p å k n e k e n ", h ä r b o d d e " L a r s i K u j a " och a n d r a figurer från v ä r m l a n d s - låtarna.
V i d själfva G u n n e r u d s g å r d, i n e d r e t r ä d - g å r d e n, d ä r finner m a n ä n n u den s y r e n g r o t t a, som F r ö d i n g b e s j u n g e r i " S a g o f ö r t ä l j e r s k a n ".
GRÖNDAL.
Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot insändande af nedannämnda be- lopp till Expeditionen af Idun, Stockholm, erhålles inom Sverige portofritt: 3.
H U S F Ö R E S T Å N D A R I N N A N S Idun Idun Idun Idun Idun Idun 1892 1893 1895 1904 1906 1907 — J a, d e n g a m l a s a g o s t ä m n i n g e n lefver k v a r v i d G u n n e r u d s g å r d och d e t är ljuft a t t s i t t a i s y r e n g r o t t a n en s o m m a r a f t o n och l å t a s i g fångas af m i n n e n a s t r o l l m a k t.
U n d e r h e l a åter- färden till K a r l s t a d b a n d d e n oss och strofer u r " S t r ö f t å g i h e m b y g d e n " s j ö n g o oafbrutet i v å r a öron.
V i d m o g n a r e år v i s t a d e s Gustaf F r ö d i n g l å n g a t i d e r i en h e l t a n n a n del af V ä r m l a n d s l a n d s b y g d än den, d ä r vi nu u p p e h å l l i t oss — i en t r a k t, d ä r själfva l a n d s k a p e t h a r e t t l å n g t k r a f t i g a r e d r a g och d ä r f o l k l y n n e t o c k s å ä r m e r a lätt och m u n t e r t.
Det var när han u n d e r sina s t u d e n t å r p l ä g a d e g ä s t a s y s t e r n, s o m i B r u n s k o g k ö p t s i g en g å r d, h v i l k e n h o n själf b r u k a d e.
F r å n d e n n a t r a k t af V ä r m l a n d h a r n o g F r ö d i n g h ä m t a t de flesta af de bur- l e s k a f o l k t y p e r, som vi k ä n n a så väl från h a n s värmlandslåtar.
Men d e t finaste och i n n e r - ligaste, det blidast vemodiga i hans diktning, d e t ä r u t a n tvifvel k n u t e t till b a r n d o m s b y g d e n kring Alsterns stränder.
Det är därför alldeles i sin o r d n i n g a t t den p å t ä n k t a F r ö d i n g s s t e n e n reses just där.
Så länge ett svenskt språk gifves, skola h ä n f ö r d a s k a r o r v a l l f ä r d a dit u t för a t t h y l l a s k a l d e n och m e d h o n o m i a n d a k t l y s s n a till böljans e v i g a s å n g " o m d e t g a m l a i Alsterns RUM D Ä R S A M M A S T Ä D E S.
(n:r 1 felas) (utan julnummer) (med julnumret) (utan julnummer, n:r25o.
52 felas) (med julnumret) — 420 Och godt var att luta sitt hufvud mot silket och njuta hvar beta • af sagornas bröd i hvart ord som sparfvarna njuta vid neket, på hvilket det bästa de veta är satt som på gästabudsbord. "
2: — 2: — 2: — 4: — 4: 50 5: — dal ".
OSCAR FOTO FÖR IDUN A F A.
Idun 1908 (med julnumret) Idun 1909 (med julnumret) Iduns julnummer 1894 Iduns julnummer 1893 Iduns juinummer 1905 Barngarderoben 1905, komplett 5:50 6: — 0:20 0:20 0:50 2: — STJERNE.
BLOMBERG.
LAS!
Huru höja E t t kapitel i en nationell vårt folks a r - H U R Ä R D E T v ä l för n ä r v a r a n d e s t ä l l d t m e d v å r t folks a r b e t s g l ä d j e?
F ö r a t t k ä n n a glädje i a r b e t e t, m å s t e e t t folk v a r a s u n d t, o c h a t t d ä r v i d l a g e j d e l y c k - ligaste förhållanden ä r o r å d a n d e, visa o s s de b u d b ä r a r e a f p a p p e r o c h t r y c k s v ä r t a, s o m s t r ö m m a u t öfver l a n d e t för a t t förtälja o s s o m h v a d s o m försiggår i v å r a s t ä d e r o c h r u n d t våra bygder.
H o s e t t s u n d t folk j ä s e r ej s å m y c k e t h a t o c h b i t t e r h e t, d ä r b e g å s ej s å m å n g a s e d l i g - h e t s f ö r b r y t e l s e r o c h r å h e t e r, d ä r falla ej heller å r l i g e n h u n d r a t a l s m ä n n i s k o r offer för s i n e g e n h a n d, därför a t t lifvet blifvit d e m för t u n g t — eller d e för s v a g a för lifvet.
M e n j u s t därför a t t f ö r h å l l a n d e n a äro m ö r k a, blir f r å g a n s å b r ä n n a n d e o c h m a n lyfter s å gärna blicken m o t e t t strålande önskemål.
E t t folks v i l j a a t t s k ä n k a e t t folk g l ä d j e.
J a, e n lifsfråga blir d e t, t y glädje ä r lif- g i f v a n d e o c h f ö r s o n a n d e, glädje ä r e t t m ä k t i g t ord b å d e för d e n, s o m fått erfara d e n och d e n s o m fått s a k n a d e n.
M e n e n g o d t k ö p s v a r a ä r den icke.
Det ä r sant, a t t d e t måste göras mycket utifrån för a t t h ö j a v å r t folks a r b e t s g l ä d j e, o c h d e n n a s a m h ä l l s p l i k t börjar o c k s å, som g l ä d j a n d e är, a t t m e r o c h m e r g ö r a s i g g ä l l a n d e.
M a n s ö k e r a t t s t ä r k a folkhälsan g e n o m allt h v a d i d e s s a t i d e r g ö r e s för s t ä d e r n a s och g r ä n d e r n a s barn, m a n söker, genom a t t ordna bostads- frågan p å e t t m e r t i l l f r e d s s t ä l l a n d e s ä t t, ö k a trefnaden i hemmen, d ä r n y a krafter skola h ä m t a s till a r b e t e t.
M a n söker också a t t ge- nom folkbildningsarbetet meddela den själaspis, efter h v i l k e n h e l t s ä k e r t m å n g a af d e m, s o m a l d r i g få b e s ö k a l ä r o v e r k och u n i v e r s i t e t, k ä n n a hunger.
Man söker slutligen a t t genom ungdomsmöten och h e m b y g d s k u r s e r höja ungdomens idealitet, e n uppgift, v ä l v ä r d a t t o m f a t t a s m e d hängif- v e n h e t o c h i n t r e s s e, t y u t a n i d e a l e r fins d e t ingen verklig arbetsglädje.
Allt d e t t a, s o m g ö r e s u t i f r å n, m å s t e m ö t a s af inifrån b e r e d d m a r k, o m d e t s k a l l b l i r ä t t fruktbringande.
M e n a t t b e r e d a m a r k e n inifrån k r ä f v e r m y c k e t a f v å r t folk, v ä l e j s å s t o r a p e k u n i ä r a uppoffringar, s o m e n o m v ä r d e r i n g af l i f s v ä r d e n, e t t s k a p a n d e af k a r a k t ä r e r, af folk- fostrare.
I våra skolor meddelas det n u kunskap i en m ä n g d olika ä m n e n, och p å s i n a e x a m i n a k u n n a v å r a f o l k s k o l e b a r n s o m e t t v a t t e n r e d o g ö r a för n a m n e n p å s j ö a r, b e r g o c h floder i l å n g t af- lägsna världsdelar, därvid visande oss äldre, h u r ofullkomligt e g e n t l i g e n v å r t m i n n e ä r för e d e t v i ej h a d i r e k t b r u k för u t a n " l ä g g a p å hyllan ".
Vore d e t v ä l förmätet, om våra lärare och l ä r a r i n n o r, j ä m s i d e s m e d allt d e t a n d r a, s ö k t e a t t g e sina elever e n l e k t i o n i d e t m y c k e t s v å r a m e n m y c k e t v i k t i g a ä m n e, s o m h e t e r lefnads- konst?
D ä r d e n djupa v ö r d n a d e n för och kär- l e k e n till lifvet v o r e d e t första b u d e t, t y d ä r d e n n a v ö r d n a d och k ä r l e k finnas m å s t e d e ovill- k o r l i g e n g r u n d l ä g g a e n k ä r l e k till a r b e t e t, e n glädje i a r b e t e t.
T y d å blefve i n t e t s å r i n g a, a t t d e t e j k u n d e få e n r y m d öfver sig, m a r k e n blefve e j e n d a s t e n fläck, d ä r m a n m e d s v e t t och m ö d a förvärfvade s i n n ä r i n g, u t a n e n v ä n och k a m r a t, h o s h v i l k e n s u n d a h j ä r t a n k u n d e h ö r a a r b e t e t s lofsång från fälten l i k a v ä l s o m lärksången i skyn.
a / sedd att uppställas på den plats vid Alsterns strand där diktarens af ho- nom själf med vemodig innerlighet be- sjungna barndomshem en gång låg, beslöt årets värmländska ungdoms- möte att taga initiativ genom att ut- välja tre personer och åt dem anförtro alla erforderliga anstalter för planens förverkligande.
Denna plan har först utkastats af vår värmlandsfödde bildhuggare Chri- stian Eriksson, hvilken för flere år sedan inför en krets af värmlandsstu- denter i Upsala utvecklat den: han ville i sten skapa ett minnesmärke öfver Fröding, framställande skaldens bild omgifven af fantasibilder ur hans värmländska diktning.
Chr.
Eriks- son har också funnit det riktigt att stenen bör stå på det ställe där Frö- ding mottagit sina första intryck af den natur och det folk han i sin dikt förevigat.
Slutligen har också Chr.
Eriksson beräknat kostnaden för stenen komma att uppgå till mellan 5,000 och 10,000 kr.
— närmare har han inte tilltrott sig att bestämma den.
Rätta tillfället för ett försök att för- verkliga denna vackra tanke till en hyllning af vår store värmländske dik- tare har ansetts vara nu, när han fyller 50 år.
Alla som på hans half- sekelsdag vilja bringa honom ett tack för hvad hans rika genius gifvit vårt folk kunna göra det genom att hjälpa Värmlands ungdom att utföra hvad den just i förlitan på en sådan hjälp vågat företaga sig.
Det är också vår förhoppning att Gustaf Frödings många vänner och beundrare med glädje skola bidraga till att på detta sätt hugfästa hans verk och hans minne.
De belopp som skänkas till den blif- vande Frödingsstenen böra — jämte listorna, när de tecknats å sädana — före 1 okt.
insändas till någon af un- dertecknade, värmländska ungdoms- mötets kommitterade, som tills vidare ansvara för medlen.
Skulle bidrags- teckningen tilläfventyrs gifva en större summa ån som erfordras för Frödings- stenen, har det ansetts att öfverskottet lämpligast bör öfverföras till Frödings- fonden, hvilken, bildad för att bereda skalden en för hans existens i någon mån betryggande lifränta, blott uppgår till något öfver 25,000 kr.
och således väl kunde behöfva förstärkas.
N u s ä g a t u s e n t a l s m ä n n i s k o r till sig själfva: d u m å s t e a r b e t a för a t t lefva, m e n s a m t i d i g t k ä n n a d e a r b e t e t s o m e n b ö r d a, som e t t o b l i d t öde lagt p å deras skuldror, medan bitterheten m o t d e m, s o m k u n n a lefva u t a n a t t a r b e t a, gräfver djupa r e m n o r i d e r a s s j ä l a r.
M e d d e n n a u p p f a t t n i n g af lifvet o c h d e s s l y c k o v ä r d e n ä r d e t k l a r t, a t t d e t ä r s v å r t a t t n å fram till någon arbetsglädje.
• Gustava Svanström.
Trödingssfen, A r b e t s g l ä d j e f ö r u t s ä t t e r k ä r l e k till a r b e t e t, och k ä r l e k till a r b e t e t f ö r u t s ä t t e r k ä r l e k till lifvet.
O c h d ä r m e d k o m m e r m a n f r å g a n rik- tigt nära.
H u r skall n u lifvet u p p f a t t a s?
N ä r j a g s o m b a r n skulle l ä r a v ä l s k r i f n i n g, stod d e t i förskriften: Måste ä r e n bitter ört.
D e t t a ä r e n s a t s, s o m m a n alltför ofta f å r stafva p å, s e d a n m a n l ä m n a t v ä l s k r i f n i n g s - öfningarna långt bakom s i g, m e n bitterheten s k u l l e k a n s k e bortfalla, o m m a n f o s t r a d e s s t a r - k a r e inför d e t t a m å s t e.
Uppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjol längd erhåller Ni till Eder figur fullt tillförlitliga, moderna och eleganta; — — » - » mm — ~ » Af Vite en betsglädje?
Karlstad Å i juli lifsfråga.
E t t a n n a t v i k t i g t b u d ä r: viljan till h ä l s a.
E n filosof, D e s c a r t e s, h a r s a g t, a t t o k u n n i g h e t är s k u l d, m e n o m d e t i n g i n g e i f o l k m e d v e t a n - det, a t t sjukdom vore skuld, skuld, som våra e g n a o c h v å r a fäders s y n d e r å s a m k a t o s s, o c h viljan a t t afplana d e n s k u l d e n v ä c k t e s till lif inom o s s, s k u l l e helt visst d e n n a vilja till kroppslig o c h andlig hälsa kraftigt samarbeta med d e hygieniska förbättringar och den hygi- e n i s k a u n d e r v i s n i n g v å r t i d ifrar för.
V i l j a n till h ä l s a s k u l l e också ö p p n a ö g o n e n för d e n a t u r l i g a h j ä l p m e d e l v i ä g a i v å r s o l och luft, v å r n a t u r, j a, i v å r t l a n d s s k ö n h e t.
T y s k ö n h e t e n — a l l r a h e l s t o m d e n m ö t e r oss i s å r e n a fröjder, s o m d e m n a t u r e n g e r, ä g e r e n s t a r k m a k t a t t h e l a, lifva, s t ä r k a.
För d e n andligt och kroppsligt sunde ä r d e t n a t u r l i g t a t t ä l s k a v e r k s a m h e t, a r b e t e, för h o n o m ä r icke d e n l y c k l i g a s t, s o m s y s s l o l ö s ä g e r guld o c h k a n fylla s i t t lif m e d n j u t n i n g a r, u t a n d e n, s o m k a n s ä t t a i n s i n kraft o c h h å g p å a t t n å fram till e t t m å l, eller också b l o t t v a r a e n l ä n k i t j ä n a n d e t, d ä r det blir s t o r t, som tjänar det större.
Inom industrien råda d e svårlösligaste kon- flikterna, o c h d ä r h a t r å d e r, k a n d e t ej bli t a l om arbetsglädje.
S k a l l d å a l d r i g h o s v å r t folk viljan a t t u p p l ö s a d e n b i t t r a d i s h a r m o n i e n b l i s t a r k a r e ä n d i s h a r m o n i e n själf?
Säkert sker d e t både tyst och öppet mycket ä r l i g t a r b e t e för d e t t a, t y d e n n a s a k måste l i g g a alla d e m v a r m t o m h j ä r t a t, s o m förstå d e n o ä n d l i g a s k i l l n a d e n m e l l a n a t t a r b e t a m e d glädje och u t a n.
M e n h ä r v i d l a g fordras d e t n o g s t o r a offer både af d e m, som hata och dem, som hatas.
E t t folks offer för a t t s k ä n k a e t t folk g l ä d j e.
— L ä t t a r e k a n d e t s y n a s v a r a a t t höja a r b e t s - glädjen h o s alla d e m, s o m fått s i g d e n s v e n - ska jorden anförtrodd som arf och ägo.
D e n s v e n s k a j o r d e n, d ä r d e n b i t för b i t l ä n k a r s i g s a m m a n, först m e l l a n fjäll o c h b e r g och s k o g a r för a t t s e d a n b r e d a u t s i g i r i k a o c h b ö r d i g a slätter.
L i k s o m h v a r j e l a n d s k a p s n a t u r h a r s i n a sär- drag, sin skönhet, h a r också hvarje landskaps folk s i n från f ä d e r n a ärfda e g e n d o m l i g h e t, som icke f å r s l ä t a s u t, o m l a n d s k a p e t s k a l l b e h å l l a sin k a r a k t ä r.
V ö r d n a d e n för d e t t a arf, h e d r a n - d e t af far o c h m o r ä r e t t b u d, s o m m a n icke får b o r t s e ifrån, o c h s ä r s k i l d t i D a l a r n a h a r d e t v i s a t a t t d e t h å l l e r s i t t löfte.
Intet annat landskap har så bevarat sin folkkaraktär; d e t h a r o c k s å framfödt s t o r a h e m b y g d s ä l s k a r e o c h k o n s t n ä r e r, d e t l o c k a r främlingen m e d s i n friska färg o c h f o l k g l ä d j e, d e t h a r e j för i n t e t af e n d i k t a r e blifvit l i k n a d t v i d " S v e r i g e s h j ä r t a ".
1910.
Värmländska ungdomsmötets vägnar: MAURITZ HELLBERG.
Karlstad.
HARALD VADMAN.
Molkom.
HELGE KJELL / N.
Upsala.
U r k ä r l e k e n till h e m b y g d e n födes g l ä d j e i a r b e t e t för d e n s a m m a, o c h d ä r f ö r g ö r e s n u Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Bluslif 40 öre, Expedieras portofritt inom Sverige o m rekvisition I l a M M d — n ^ ^ f i ^ a l a.
-, åtföljd af likvid insändes till Kjolmönster utan släp 50 öre, Prinsessklädning 75 öre, Reformdräkt Norrlandsgatan 16, avuvmivxw, Stockholm.
75 öre, tiarnaraKtmonster Barndräktmönster ou 50 ore, öre, K K ag m (Pellerin) 50 50 öre, öre, ra r g m ö ö n n st s e t r er (reuerrn) n » rr » uiui «iM; Kappmönster 60 öre, Nationaldräktmönster 1 kr.
I I " 1 I i " ((fil * ((W 51 f l I I D 11 (7 • ¥ • H i l l R I D H Mönster kunna äfven beställas efter andra än våra modeller.
Beställ- ray |JEldlllUllalljl.
l d ö r 6] s B k a U d å &amp; t f; i l j ^^,f ';;; o " i; o ^u^.
— 421 —; i:!
s k a s - p s t ä d å Ull fl 11 Of Q I * 9 TT 91 * (111 lilUllblcldlldlGli I tllfl blilU .= i
E n nordisk bildnings ' fest.
o c k s å m y c k e t för a t t höja v ö r d n a d e n för det egna.
Hemslöj- den i d e olika land- skapen uppmuntras g e n o m föreningar, d e gamla goda spåna- derna och väfvarna k o m m a å t e r till h e - d e r s.
M e n ej e n d a s t arbetet bör uppmun- tras, utan också det, som i alla t i d e r u t - gjort e n v e d e r k v i c - kelse i arbetet, näm- ligen m u s i k e n.
Spel- m a n s t ä f l i n g a r anord- n a s därför i en m ä n g d olika l a n d s k a p för a t t l e t a r e d a p å och bevara alla dessa g a m l a l å t a r o c h pol- skor, s o m framsprun- git u r folkets själ, u r dess y r a n d e u n g d o m och bräddfulla lifs- glädje.
D EN L J U S B R I N - GAN D E kultu- r e n börjar i n g e oro hos e n d e l m ä n n i - s k o r l i k s o m fordom okunnighetens mör- ker.
M a n börjar frukta a t t d e n tillta- gande bildningen skall m i n s k a h å g e n för d e t e n k l a k r o p p s - a r b e t e t och i stället skaffa o s s e t t pro- l e t a r i a t af halfbildade, som icke vilja v e t a af d e s.
k.
grofsyss- lorna.
D e t t a ä r till e n viss g r a d s a n t.
M e n t i d e n h a r n u blifvit s å ljusfylld af e n mängd nya idéer, s å m ä t t a d af a n d l i g a M e n t r o t s allt som s p r ä n g ä m n e n, a t t det g ö r e s o c h som h e l t släkte, som spirar i visst ej blir u t a n dess luft, m e d eller frukt, kvarstår d e t m o t sin vilja s p ä r r a r d o c k — som i början FRÅN HEMSLÖJDSUTSTÄLLNINGEN I KRISTIANSTAD.
NILS EKMARK FOTO.
u p p alla s i n n e n o c h af u p p s a t s e n n ä m n d e s b e g ä r att få f ö r k l a r i n g p å h v a d som s k e r.
D e t g å r — i s i n h e l h e t en m ö r k tafla.
Och den t y c k s i c k e, s o m m å n g a inbilla sig, a t t l ä g g a s p ä r r - kanske mörkare nu, när sommaren står kraftig h a k a r p å u t v e c k l i n g e n, och allra m i n s t a t t s ä t t a och ljus öfver l a n d e t, o c h d e t ä r som o m b i n d e l för d e u n g a s ö g o n.
själfva m a r k e n s k u l l e r o p a: glädje å t alla, K R I S T I A N S T A D öppnades onsdagen d e n Därför ä r l ä r a r k a l l e t n u s t ö r r e och a n s v a r s - skönhet åt alla!
10 d e n n e s e n u t s t ä l l n i n g o m f a t t a n d e hem- fullare ä n n å g o n s i n, och främst m ö t a s de l ä r a r e, Det går så lätt a t t känna, önska, drömma s l ö j d s a l s t e r från G ä r d s och A l b o h ä r a d e r i S k å n e.
som skola b i b r i n g a d e u n g a d e n g r u n d l ä g g a n d e inför d e n n a fråga — g i n g e d e t blott lika l ä t t U t s t ä l l n i n g e n, som omfattar dels ä l d r e, dels b i l d n i n g e n, af ett m y c k e t i n v e c k l a d t a r b e t e.
a t t vilja n å g o t och a t t v ä c k a viljan h o s d e m, n y a r e slöjd och a n o r d n a t s på i n i t i a t i v o c h u n d e r F ö r h a n d l i n g a r n a vid d e t n u a f s l u t a d e t i o n d e som kunna g ö r a n å g o t.
l e d n i n g af fröken L i l l y Z i c k e r m a n, h a r t i l l k o m - n o r d i s k a s k o l m ö t e t i S t o c k h o l m, d e n n a glän- F ö r s t och främst m å s t e folket själft g e n o m - m i t i ä n d a m å l a t t v ä c k a i n t r e s s e för d e g a m l a s a n d e k o n g r e s s af l ä r a r e och l ä r a r i n n o r från de s y r a s af viljan till glädje, h ä l s a, s k ö n h e t.
M e n slöjdmönster, hvilka i stor rikedom förekomma fyra n o r d i s k a l ä n d e r n a, gåfvo t y d l i g t v i d h a n - dit ä r v ä g e n ä n n u k a n s k e l å n g, och m å n g a i just dessa trakter.
den, hur vidt omfattande folkskolans bildnings- h i n d e r m ö t a, ej m i n s t den l y c k o l ä r a, som b l o t t G ä r d s och A l b o h ä r a d e r äro n ä m l i g e n g a m l a a r b e t e ä r i v å r a d a g a r och h v i l k a b e t y d a n d e är som e t t falskt a l a r m och e n n a r r k å p a och k u l t u r b y g d e r, i h v i l k e n h e m s l ö j d e n v a r i t rotfast kraf det ställer p å sina funktionärer.
h v a r u r d e t a l d r i g s k a l l s p i r a n å g o n s u n d och u n d e r å r h u n d r a d e n t i l l b a k a.
E t t bevis för d e t t a Ö f v e r l ä g g n i n g s ä m n e n a h a v a r i t m å n g a och äkta arbetsglädje.
p å s t å e n d e finna v i bland a n n a t i e n g a m m a l d i s k u s s i o n e r n a h a förts m e d k r a f t, e n t u s i a s m Den s t o r e folklifsdiktaren C.
J.
L.
A l m q v i s t väfnad från 1 4 0 0 - t a l e t, h v i l k e n anträffas b l a n d och s t o r i n s i k t s f u l l h e t.
S o m i d é g i f v a r e och re- skrifver: k o l l e k t i o n e r n a från A l b o h ä r a d.
I öfrigt b j u d a f o r m a t o r e r i h ö g r e g r a d ä n d e a n d r a h a sär- " D ä r f ö r m å v i v a r a s å k l o k e, a t t vi s e, h u r u - d e s s a k o l l e k t i o n e r p å e n s ä l l s y n t v a c k e r och s k i l d t d a n s k a r n e u t m ä r k t sig, och d e t h a r fram- d a n a t i n g e n ä r o i sig själfva, a t t icke s k e n e t t i l l d r a g a n d e anblick af m ö n s t e r från g å n g n a g å t t af d e r a s f ö r e d r a g a t t D a n m a r k f. n.
ä r t a g e r o s s och y t a n b e d r a g e r oss m e d e n lju- tider.
Alla d e gamla skånska väfnadsslagen, p l a t s e n för s t o r a p e d a g o g i s k a b r y t n i n g a r.
g a n d e fägring.
rosengång, skölblad, opphämta, krubbasnår, Som e t t lämpligt k o m p l e m e n t till d e t t a skol- L ä t t j a n ä r i sig själf o r o, och a r b e t e t är l u g n.
d u k a g å n g, m u n k a b ä l t e, flossa, r ö d l a k a n e t c.
äro m ö t e h a d e F ö r e n i n g e n för k v i n n a n s p o l i t i s k a Själens innersta lugn saknar d e n redlige h ä r r e p r e s e n t e r a d e och ej få m ö n s t e r u t m ä r k a rösträtt anordnat ett kvinnorösträttsmöte p å a r b e t a r e n a l d r i g; o m h a n lefver i b l a n d oför- sig för en färg- och f o r m k o m b i n a t i o n, som ställer S v e n s k a t e a t e r n, till h v i l k e t s k o l m ö t e s d e l t a g a r - nuftiga o c h v å l d s a m m a g r a n n a r, s å k a n h a n d e s s a o r t e r s k o n s t s l ö j d l å n g t framom d e n, hvil- n e i n f u n n i t s i g s å l å n g t u t r y m m e t medgaf.
anfallas af e n y t t r e s m ä r t a; dock t ä r e r den icke k e n e x i s t e r a r i a n d r a d e l a r af p r o v i n s e n.
Fru Ann-Margret H o l m g r e n framförde e n h a n s lifs r o t. "
E t t g e n o m g å e n d e a r a g hos den n u ö p p n a d e v a r m h ä l s n i n g till d e s k a n d i n a v i s k a s y s t r a r n a, Och v i d a r e: u t s t ä l l n i n g e n s s a m l i n g af n y a r e a r b e t e n ä r d e n e r i n r a n d e om a t t, m e d a n F i n l a n d s och N o r g e s " D e t ärofullaste för hvarje m ä n n i s k a p å j o r d e n, t r o h e t, h v a r m e d m a n i s t u g o r och g å r d a r följt k v i n n o r r e d a n fåit r ö s t r ä t t, s a k n a d e ä n n u S v e - h o n m å v a r a född af h e r r e s l ä k t eller af b o n d e - de ä l d r e m ö n s t r e n, h v a r i g e n o m d e n p å a n d r a riges o c h Danmarks kvinnor denna rättighet.
föräldrar, ä r a t t v a r a d u g l i g, och a t t b e v i s a o r t e r s å v a n l i g a s.tilförbistringen och v i r r v ä r r e t N ä s t a t a l a r i n n a v a r fru E l l e n H a g e n, h v i l k e n sin d u g l i g h e t g e n o m e t t g o d t a r b e t e. "
i val af färger u n d v i k i t s.
b l a n d a n n a t p å p e k a d e a t t n ä r k v i n n a n en g å n g Säkert kände h a n hjärtat brinnande i sig S å s o m h e l h e t s e d d u t g ö r u t s t ä l l n i n g e n vi d e t fått r ö s t r ä t t i s a m h ä l l e t skola k v i n n o r n a få e n för h ö j a n d e t af sitt folks a r b e t s g l ä d j e, n ä r h a n vackraste vittnesbörd om a t t hemslöjden, det g r u n d l i g a r e, g e d i g n a r e och billigare u p p f o s t r a n.
skref d e s s a ord i " A r b e t e t s ä r a ".
är d e n gamla, h ö g t förtjänta a l l m o g e s l ö j d e n, i Därefter u p p t r ä d d e fröken E l l e n K e y, som dessa t r a k t e r g å r till m ö t e s e n u t v e c k l i n g, bl.
a.
framhöll a t t u t a n k v i n n a n k a n i n t e t af h v i l k e n — s å s o m l a n d s h ö f d i n g e n friherre D e de m o d e r n a sociala s p ö r s m å l e n n å e n t i d s e n l i g G e e r i s i t t h ö g t i d s t a l vid u t s t ä l l n i n g e n s ö p p - lösning.
K v i n n a n får icke sin r ö s t r ä t t en e n d a n a n d e n ä m n d e — skall v e r k a glädje och till- Ett kapitel om ftllvarafagandEf af konstens skön- d a g för t i d i g t, m e n m å n g a d a g a r för s e n t för f r e d s s t ä l l e l s e, h e m t r e f n a d och e k o n o m i s k t väl- hefsvärden fOr uårf dagliga lif.
a t t k u n n a afhjälpa b r i s t e r n a i s a m h ä l l e t.
oÅ LYDER PRIS JI MNET för oktober i vår serie " Årets tolf s t å n d i v i d s t r ä c k t a k r e t s a r.
M e l l a n d e m å n g a och a l l v a r l i g a förhandlin- !f » kapitel " och uppmana vi alla dem af våra läsare, som ha något a t t säga i frågan, att genom Idun framlägga garna h a mötesdeltagarne också beredts rika detta för vår läsekrets.
Täflingsartikel, som icke gärna tillfällen a t t bese S t o c k h o l m m e d dess m u s e e r, i längd bör öfverskrida i Idunsspalter, insändes tiU Iduns redaktion, Stockholm, senast den 31 aug.
och förses med p a r k e r och omgifningar, och d e s s a s t r ö f t å g h a påskrift: " Iduns artikeltäfling ".
För den enligt redaktio- nens åsikt bästa artikeln utfästes ett pris af förvisso ej v a r i t d e m i n s t gifvande och v e d e r - Johan Nordlings dikt, i tonsättning af Richard Norén, kvickande under kongressveckan, som n u står ett hundra (100) kronor finnes fortfarande att tillgå å Iduns expedition, som e t t ljust och i n n e h å l l s r i k t m i n n e för d e Mästersamuelsgatan 43, Stockholm, till ett pris af 2 och; den prisbelönade uppsatsen inflyter " i någotjaf Iduns oktobernummer.
öre pr styck, då minst 50 ex. rekvireras.
7,000 deltagarne.
E n märklig textilutställ ' ning.
I Konsten i hemmet.
Riddarpojkarnes — 422 — sång.
D e n gudarna knappast andas och ständigt sjöng det inom mig en gammal sorglig visa, som jag hört.
Bara två verser mindes jag, och dem hade jag ständigt i tankarna: älska ...
Berättelse af Signild Edestrand. '
(Forts.) " JA, DEM har Ingefred satt in.
Hon gjorde i ord- J ning så godt hon kunde, tösastackaren / Den unge prästen vände sig hastigt om.
Han be- fann sig ansikte mot ansikte med den gamla pigan Olu som kom in med aftonvarden, bestående af ett stycke bröd, kallt kött och en stor mugg mjölk.
' Ingefred fällde många bittra tårar, och vred var hon.
Men det är också en evig skam af prästamor att köra herr pastorn in i ' detta hålet.
Vi veta nog, hvar skon klämmer, och hon skall ej hafva gjort detta för intet.
Nu skall pastorn spisa härinne också.
Inge- fred.
.
.
ja, ja, jag kan spraka mer nästa gång jag kom- mer, för det är jag, som skall bära hit matabitarna. "
Olu aflägsnade sig efter en djup nigning, och herr Eske var ensam.
Han åt sin kvällsvard hälft frånva- rande och satte sig sedan på kanten af sin stora vägg- fasta säng.
Skymningen bredde sig öfver föremålen i den trånga kammaren, och herr Eske stödde hufvudet i båda hän- derna och försjönk i djupa tankar.
I skarpt tecknade konturer draga bilder ur hans lif förbi hans inre syn.
Han såg sig själf på den första taflan — ett ljuslockigt, treårs barn emellan tvenne öppna likkistor.
Vaxljus flämtade, någon bad en bön dämpadt, entonigt.
Någon tog honom i famnen och bar honom bort.
Han visste, att han stått vid sina föräldrars sista hviloläger.
De hade dött vid en olyckshändelse.
En annan tafla: Ett stort halfdunkelt rum.
Glöden från en brasa.
En hög karmstol, och från djupet af denna en vresig stämma: " Vakta dig för kvinnan 1 Frukta henne, och tro henne aldrig!
Spörj henne aldrig om något, se ej åt hennes håll, glöm att hon finnes!
Först och sist vakta dig för kvinnan! "
Han visste, att han befann sig på ett slott hos en aflägsen släkting.
I en underlig omgifning förrann hans barndom och första ungdom.
Ingen kvinna fick sätta sin fot inom hufvudbyggnadens murar — allt arbete utfördes af män.
Här i ensamheten växte Eske upp, och en åldrig, sjuklig präst, som åt nådebröd på det gamla slottet, blef hans lärare.
Denne, som en gång älskat en god kvinna, talade ibland i hviskande ton och med tårade ögon om allt det fina, veka och starka i en kvinnas själ, om mjukheten och ljufligheten af hennes varelse.
Och gossen, som af slottsherrn lärdes att hata, lyssnade knäböjande med händerna i den gamles, lyssnade med en svidande längtan i sin själ.
— En annan tafla: Ett studierum.
Böcker längs väg- garna, böcker på bordet, på golfvet och i sängen.
De båda gamla voro döda.
Fosterfaderns sista ord hade varit: " Vakta dig för kvinnan! "
Och den vekhjärtade läraren hade hviskat, än i döden fruktande sin stränge välgörare: " Frukta ej kvinnorna, se de många, men välj den enda, den bästa!
Gif henne allt, du kan aldrig gifva henne tillfyllest, älska, älska henne!
Hon är lju- set, hon är skönheten, hon är själen i lifvet. "
— Så gledo många, många taflor förbi, och alla voro hvar- andra lika.
Rummets möblering kunde växla, språket, som talades af de besökande, kunde vara olika, hufvud- siken var dock ständigt densamma — böckerna.
Böckerna!
Men lifvet då?
Att lefva lifvet, att ge akt på, hur nära hans eget lif var förbundet med andras, därpå hade han ej tänkt, förrän han efter slutade studier återvändt till hem- landet.
Som Eske Liebman egentligen aldrig stått i beroende till någon, hade han mest följt sin egen vilja, aldrig lärt sig att krypa eller smickra, aldrig befattat sig med ' att gå andra vägar än de raka för att nå sitt mål.
Han hade varit van att lita på sitt eget omdöme, sin uppfattning, sin syn och härigenom nått en hög grad af själfständighet, som lätt förvandlades till oböj- lighet, om man ville försöka kufva honom.
Dock var han varmhjärtad och ytterst känslig samt på grund häraf lätt sårbar.
Fördenskull bar lifvet honom så många törnen.
— Och kvinnan?
Ja, för henne hade han vaktat sig, ej af grundsats eller feghet, utan helt enkelt emedan hela hans intresse och hela hans tid upptagits af studierna.
Men i de dolda djupen af hans själ lefde en obestämd längtan efter kärleken, efter kvinnan, den bästa kvinna i världen.
Nattens skuggor hade sänkt sig öfver herr Eske och hans grubbel.
Han böjde sitt hufvud och drog en tung suck.
Men där ute lyste fullmånen.
— Det hördes lätta fjät utanför huset.
En hvit gestalt fyllde ett ögonblick fönstret och stod i nästa med ett hopp på golfvet midt i månstrimman.
Det var Inge- fred.
Hon stod och skuggade med handen för ögonen för att upptäcka något i dunklet.
Hennes böjda arm var naken och lyste hvit i månskenet.
Hennes fötter voro bara, och hennes härliga hår svallade fritt om- kring henne.
En doft af vildrosor omgaf henne.
Det var Ingefred.
Som förhäxad stirrade Eske på henne, och inom honom ljöd det: „kom intet, kom intet hit — men — åh, kom ändå! "
" Och svalan mistat har sitt bo och flyger utan ro.
I gören mig så innerligen sorgsen.
Ty svekfull var herr Ingemund allt i sitt hjärtas grund.
I gören mig så innerligen sorgsen. "
Florence Nightingale.
D EN KÄNDA filantropen miss Florence N i g h t i n g a l e h a r n u aflidit och m e d h e n n e h a r v ä r l d e n förlorat e n af s i n a s t ö r s t a v ä l - görarinnor.
D e t v a r u n d e r K r i m k r i g e t, som d e n d å 3 4 - å r i g a miss F l o r e n c e N i g h t i n g a l e o r g a n i s e r a d e d e n e n g e l s k a s j u k v å r d e n i fält.
M e d en s t a b af 3 4 hängifna s j u k s k ö t e r s k o r begaf h o n s i g till k r i g s s k å d e p l a t s e n, d ä r det s a k n a d e s d e e n k l a s t e f ö r u t s ä t t n i n g a r för sjuk- v å r d e n s b e d r i f v a n d e och d ä r h o n i b ö r j a n b e - m ö t t e s p å e t t u p p r ö r a n d e s ä t t af de m i l i t ä r a myndigheterna.
G e n o m u n d e r v e r k af e n e r g i, o r g a n i s a t i o n s f ö r m å g a o c h e t t v e r k l i g t hjältemod lyckades hon dock åvägabringa en n y tingens o r d n i n g och s k a p a d e u r d e t förtviflade k a o s, s o m r å d d e p å en h ä r j a d fiendekust p å v e c k o r s afstånd från h e m l a n d e t, e n s j u k v å r d s o m ä n n u i dag k a n stå som mönster.
Från krigsskåde- p l a t s e n p å K r i m flyttade h o n öfver s i n v e r k - s a m h e t till de s o r g l i g t r y k t b a r a s j u k b a r a c k e r n a u t a n f ö r K o n s t a n t i n o p e l och l y c k a d e s äfven d ä r införa o r d n i n g och r e d a.
G e n o m sina b r a g d e r u n d e r d e t t a f ä l t t å g ska- p a d e h o n sitt l a n d s s j u k v å r d i fält o c h i s t o r o m f a t t n i n g äfven d e n öfriga v ä r l d e n s.
Det är bekant att i hvarje krig som Storbritannien fört s e d a n dess och ä n d a till b o e r k r i g e t h a r h e n n e s hjälp och r å d u t b e d t s af d e n e n g e l s k a krigsledningen.
För omkring tre år sedan rönte den nu bort- g å n g n a filantropen d e n för e n k v i n n a e n a s t å - e n d e u t m ä r k e l s e n a t t tilldelas " T h e o r d e r of merit ", hvarjämte hon var hedersborgare i London.
Och Ingefred kom.
Hon hade fått syn på den hon sökte och gick rakt fram och satte sig vid hans sida på sängkanten.
Dof- ten af vildrosor omsvepte honom, och han darrade, när Ingefred lade sin mjuka arm på hans axel.
Hon lutade hufvudet intill hans och hviskade: " Jag är så bedröfvad, så bedröfvad.
Jag låg länge, tills jag hörde hennes tunga andetag, när hon sofver.
Så steg jag upp och gick ut i örtagården.
Jag menade ej att gå h i t fast jag så hjärtligen längtade att se eder.
I örtagården gick jag, och jag var så rädd i natt.
Jag tänkte på allt ondt jag hört om älfvor och troll, och nere ifrån ån skvalpade det så hemskt — det var säkert den stygga bäckahästen.
Jag tordes — 423 — Herr Eske vågade ej tala, ej göra en rörelse.
" Är du ond på mig? "
hviskade Ingefred.
" Ond? "
Han drog tungt efter andan.
— " Jag rår ej för, att hon därinne vågat kränka dig och jaga dig hit ned.
Jag satte in rosorna och grät öfver dem.
Hela dagen har hon vaktat mig, men jag ville, jag måste gå hit och tacka dig, att du ej sålde dig.
Jag har dig så kär. "
Ingefred smög sin andra arm kring Eskes hals, och hennes ansikte — uppåtvändt — hvilade tätt intill hans.
Han kysste henne.
Hon slöt ögonen och fröjdade sig under hans kyssar.
Men så med ens sprang hon upp.
Hennes stämma klingade kall och klar.
" Tack, herr Eske, men I skall aldrig kyssa mig mera! "
Han sträckte armarna mot henne.
Hon fortsatte i samma ton och i denna stund på- minde hon om modern, fru Jannika: * I har mig intet kär.
Så kysser ej den, som älskar. "
Hans armar sjönko ned.
" Hur kysser den, som älskar? "
" Så här. "
Ingefred tog hans ansikte i sina händer, lutade sig fram och gaf honom en kyss, en enda, en kärlekens kyss.
Så vände hon sig hastigt, ilade till fönstret och var med ett spång på andra sidan.
Här ljöd ur dunklet hennes röst, lågt men fullt tydligt: " Jag kunde hafva blifvit eder käresta, men aldrig hade jag velat äkta eder.
Jag är en fri fågel, jag kom- mer och far, när jag vill.
Farväl! "
Herr Eske var ensam.
Hans hufvud svindlade, han var ej sig själf.
Det var Ingefreds sista kyss, som förvandlat honom.
Han pressade sina knutna händer mot tinningarna och för- sökte tänka på allt hvad som händt honom, och på allt som nu skulle hända.
Men " Ingefred, Ingefred, " susade och tonade det omkring honom, och hans tankar fladdrade som yra fåglar — det var Ingefred, som jagade dem.
Hade han varit en dåre eller en bof?
Trött kastade han sig på bädden, och så småningom lade sig stormen i hans inre.
Den natten slöt Eske Liebman ej sina ögon, och när solen rann upp, hade han fattat sitt beslut.
Han insåg, att fru Jannika skulle få rätt emot honom hos biskopen och konsistoriet.
Han skulle aldrig erhålla fullmakt på kallet, men som hjälppräst ville han ej kvarstanna i det pastorat, han ansett som sitt, och skulle han bort, ville han fara genast.
Så snart Eske bestämt sig för afresan, steg han upp och började ordna samt packa in sina tillhörig- heter.
Medan han höll på med detta, fick han plöts- ligt utanför huset höra tunga fotsteg och hojtande af råa röster samt ett par gånger sitt eget namn nämnas.
Han öppnade dörren och gick ut på trappan.
Ett par unga pojkar och några äldre män stodo där.
De flesta syntes druckna.
Vid första ögonkastet såg den unge prästen, att de alla tillhörde det så kallade " skogs- patrasket ", invånarna i en aflägsen del af församlingen, kända för dryckenskap och dåligt lefverne.
Med hot- fulla åtbörder skockade de sig tätare samman.
Eske Liebman såg på dem med en lugn blick och sade: ^ " Hvad viljen I mig, hvad otaldt har jag med eder? "
Något bragta ur fattningen genom hans oförfärade uppträdande och skrämda af sin egen djärfhet att våga komma med hot till själfva prästen, togo männen åt mössan och sneglade under tystnad på hvarandra.
Slutligen tog en af dem mod till sig, klef fram och sade med skroflig stämma: " Vi vilja, att han skall göra rätt åt prästamoran, för hon är likaväl ett rejält fruntimmer.
Öm han inte gör det, skola vi lappa honom och vilja intet hafva honom till pastor. "
Med bitter stämma svarade herr Eske: " I kunden hafva besparat mig denna kränkelse, ty jag är icke mera eder pastor.
Jag skall fara mina färde och aldrig komma åter.
Sägen I eder prästmor, att redan i dag skall jag vara utom räckhåll för hennes värnnetjänster, och om jag felat mot eder, så förlåten mig, ty nu skola vi skiljas för alltid. "
Med en böjning på hufvudet till hälsning vände han helt om och gick in, lämnande dörren öppen efter sig.
Rådvilla och förlägna betraktade männen hvarandra.
Snart började de tvista om hvems felet var, att de gifvit sig ut så där i ogjordt väder.
Så höjde sig en röst öfver de andra: " Förbannelse öfver prästakäringen!
Hvarför skulle
hon lura oss till detta?
Det skall hon få skam till tack för, ty nu förlora vi vår käre pastor.
Vi skulle hafva slängt hennes öl i synen på henne, om vi vetat, hvad vi nu veta. "
Det klampades med träskor, och borta voro de, männen och pojkarna af " skogspatrasket ".
Några timmar senare stod skjutsen för dörren.
Herr Eske hade med få ord underrättat fru Jannika om sin förestående afresa och skilts från henne med en knappt märkbar bugning och utan att fatta hennes hand till afsked.
Han hade länge väntat för att få säga farväl till Ingefred, men hon stod ingenstädes att finna.
Slutligen sade Vibjörn, som skulle skjutsa: " Låtom oss fara i väg!
Hon väntar säkert redan uppe i skogen. "
Eske steg upp i vagnen.
Gamla Olu, ryktaren Sören, vaktepojken Zacharias och pigorna Dorcas, Boel och Karin gräto öfverljudt och trängdes för att kyssa hans hand samt varnade honom mellan snyftningarna för alla de hopar af löst folk, som gjorde vägarna osäkra.
Vagnen rullade bort och följdes med blicken af prästmor, som stod stel och blek vid det lilla fönstret i väfkammaren, hvarifrån man hade utsikt öfver lands- vägen.
Vibjörn hade rätt.
Ty knappt hade de resande hunnit under skogens gröna hvalf, förrän en smärt liten gestalt sprang upp bakom en törnrosbuske.
Drängen höll in hästarna, och i samma ögonblick stod Ingefred på vagnssteget.
De stridigaste känslor afspeglades i hennes ansikte, när hon nu brådskande sade: " I handlar stort, herr Eske, och jag är glad, att I reser, likväl skall jag bitterligen sakna eder, i början åtminstone.
Men, kära hjärta, bed Gud bevara mig, för nu lär väl den onde vilja taga mig, när I intet mer står vid min sida. "
Hon tryckte hårdt hans hand, och med ett hastigt framhviskadt farväl skyndade hon ned och öfver diket.
Herr Eske ropade efter henne: " Farväl, lilla hjärtans Ingefred!
Förblif alltid god!
Förlåt mig och var mig ej gramse, lilla, lilla Ingefred! "
Hon stod under en ung bok och vinkade åt honom.
Hon log, men han anade tåren i ögat och gråten i hjärtat.
Detta var herr Eskes skilsmässa från kungariket, det fagra Solberga, och från sagoprinsessan, Ingefred.
Hans stolta skepp skulle nu kastas ut bland nya brott- sjöar.
Han anade, att många nya svårigheter väntade honom, men han var ung och stark och eggades till kamp af motgången.
Det var seg beslutsamhet, som lästes i hans ansikte, när han nu mumlade mellan tän- derna: " Min skuta vill jag klara.
Slås seglen i trasor, får jag väl taga till årorna. "
— — • — Eske Liebman var åter i Lund.
Han hade varit uppe hos biskopen och fått sin beskärda del af före- bråelser för sitt lättsinniga handlingssätt, för sin otyg- lade häftighet, sin anspråksfullhet och otacksamhet.
Biskopen hade för tillfället ej någon användning för honom, hvarför Eske hyrde sig ett rum och beredde sig att stanna i Lund, tills någon utsikt visade sig.
Under den tid han vistats i Solberga hade han föga TILL FRUKOST hvarje dag bör Ni äta HAFREERYN - HAFREMJDb studerat.
Nu tog han skadan igen.
Med brinnande ifver kastade han sig på studierna, begrafde sig bland böcker, och i deras sällskap lyckades han ibland glömma den smärta och oro, som aggade honom.
Ty detblef för Eske Liebman en ganska dyster tid, denna.
Han plågades af människornas nyfikna blickar och af sina bekantas närgångna frågor.
Ty händelsen blef natur- ligtvis snart bekant och utgjorde en tid allmänna sam- talsämnet i den lilla staden.
Därför undvek han så vidt möjligt var allt sällskap och slöt sig inom sig själf.
Ej voro heller hans framtidsutsikter just så ljusa.
Han råkade i tvifvel om han passade för prästståndet eller ej.
Det var ej så att hans tro rubbats eller hans kärlek till förkunnarekallet svalnat, men en trötthet hade lagt sig öfver hans sinne.
Han fick ju nära nog ej tala ut sina egna åsikter, ty denna tid af uniformi- tetssträfvande och systematisk förföljelse mot olika tänkande gjorde allt för att förkväfva hvarje tecken till själfständighet i uppfattning och framförande.
Eske Liebman var ej af det slags fåglar, som kunna lefva i bur eller med klippta vingar och ändå snattra om att friheten är den bästa gåfva.
Som hans utbildning hade varit enbart teologisk, kunde han ej rätt gärna göra sina kunskaper fruktbringande på andra områden.
Han var äfven hotad af ekonomiska bekymmer, ty det kapital han ärft, hade i det närmaste gått åt under de kostsamma studieåren, hvarunder han mest vistats utrikes.
Då ett par månader förgått i overksamhet och få- fäng väntan, var Eske på den punkten, att han med tacksamhet skulle tagit emot hvilket missiv som helst, ehuru det naturligtvis i grund och botten var honom motbjudande att komma ut som hjälppräst, när han nu fått känna hvad det var att själf ha ett pastorat.
Han visste alltför väl, att hjälpprästen i de flesta fall ej var stort annat än pastors dräng, som fick finna sig i hvad slags behandling som helst.
Men hellre allt utom denna ovisshet!
Det låg något hemskt och olycks- bådande däri att man ej behöfde honom.
Han tycktes vara öfvergifven af alla, och hans tålamod var nära att brista.
Men herr Eske var ej alldeles utan vänner.
— En dag råkade han en aflägsen släkting, en ung officer, och denne uppmanade honom att söka den lediga pastorsbefattningen vid hans regemente.
Ville han icke det?
Herr Eske dröjde med svaret, men slutligen sade han: " När jag var barn, afgudade jag krigets hjältar och såg något heligt, gudomligt i kriget.
Men nu, de se- nare åren, har jag sport mig om det är rätt med all denna blodsutgjutelse, som tidt och ofta synes ske i stor tanklöshet.
Hvarför skall ett land utarmas, för- blöda för att två andra länder tvista? "
" Tyst ", afbröt den unge officern förskräckt, " man kunde höra oss.
Det där är ju nära nog högförräderi.
Hans kungliga majestät förstår nog bättre än du hvad gagneligt är för hans eget rike, för dig och för mig.
Och om ej vapenlyckan följts oss svenskar allra sista tiden, så tänk tillbaka ett par år!
Minns du ej Narva, Duna ... " " Jo, jo, jag minns allt, och jag förstår kanske ej saken.
Alla människor äro ju krigiskt sinnade, och blir TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; bräckt skinka med äggröra; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Oxsvans- soppa; brödpudding med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ugnstekta kroppkakor (rester från ons- d a g); mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Hönsfrikassé med r i s; soppa på svarta vinbär med skorpor.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stekt bräckkorf med stekt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
Middag: Bräckt lax med stufvade p o t a t i s; man- nagrynskräm med mjölk.
och Ni grundlägger därmed Eder hälsa.
RECEPT: Specialegenskaper: Genom den gul- Ä g g r ö r a med r ä k o r och spar- aktiga, mineralrika proteinhinnan: r i s (f. 6 pers.).
6 ägg, 3V2 del.
tunn närande, dryga, fin smak.
— grädde, IV2 hg.
räkor, burk konserve- Tillverkas under läkarekontroll.
— rad sparris, 1 msk.
smör (20 gr.).
B e r e d n i n g: Räkorna rensas och sparrisen skares midt itu.
Äggen vispas väl med mjölken.
Smöret smältes i en kastrull med flat botten, äggstan- ningen hälles i och räkorna samt spar- risen iläggas.
Kastrullen sättes öfver svag eld och äggstanningen omröres Redigerad af långsamt, tills den stadgat sig, då ELISABETH ÖSTMAN.
den upplägges på varmt serverings- fat och garneras med persilja.
Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
K r ä f t s o p p a (f. 6 pers.).
6 lit.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR vatten, 2 del.
groft salt, 2 tjog me- delstora kräftor, 1 hg.
risgryn, vatten, VECKAN 21 — 27 AUG.
1910. salt, 1 morot, Vi portug.
lök, madeira, SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; 1 del., 2V2 lit.
fisk- eller köttbuljong, äggröra med räkor och sparris; mjölk; peppar, salt, 1 msk.
färskt smör (20 kaffe eller te med hafrekäx.
M i d d a g: gr.), Croutons eller queneller af fisk- Kräftsoppa; plommon späckad svinkarré färs.
med brynt potatis och salader; hallon B e r e d n i n g: Kräftorna sköljas väl, med vispad grädde.
läggas i kokande saltadt vatten och få MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; koka omkr. 6 min.
eller tills skalet strömmingsläda med potatis; ä g g; lossnar, hvarefter de upptagas med mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Biff- hålslef och få afrinna.
Kräftorna ren- stek med p o t a t i s; saftkräm med mjölk.
sas, stjärtar och klor skäras i tärnin- TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; gar och läggas i soppskålen.
Risgrynen kall svinkarré (rester från söndag) med skållas och förvällas i kokande saltadt lingon och brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe vatten, tills de äro mjuka, d å de eller te.
M i d d a g: Spenatsoppa; stuf- silas upp och stötas jämte kräftskalen i stenmortel.
Moroten skrapas, sköl- vade a b b o r r a r med potatis.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; jes, skares i fina strimlor och påsät- stekt sill med grädde och lök samt tes jämte löken och vinet i buljongen p o t a t i s; ä g g; mjölk: kaffe eller te.
a t t koka mjuk.
De s t ö t t a kräftskalen Middag: Kroppkakor med skiradt läggas i och soppan ställes på svag eld smör; chokladkräm med vispad grädde.
1 tim., under det den ofta rores om KÖKSALMAN ACK med träslef, men får ej koca.
Soppan passeras därefter genom sikt och upp- hettas i vattenbad samt afsmakas med kryddorna.
Det kalla smöret tillsättes, och soppan häiles öfver kräftstjärtarna i soppskålen.
Den serveras med crou- tons (stekt bröd i tärningar) eller que- neller • af fiskfärs.
Behöfver soppan färgas, bör d e t t a ske med kräftsmör eller tomater, ej med karmin.
S t r ö m m i n g s l å d a (f. 6 pers.).
24 strömmingar, V2 msk.
salt, 12 ansjovi- sar, 2 msk.
smör (40 gr.), 2 msk.
stötta skorpor.
Till f o r m e n: 1 msk.
smör, 1 msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Strömmingarna ren- sas, urbenas, sköljas väl och den mörka hinnan skrapas bort.
De beströs där- efter in- och utvändigt med saltet och få ligga en stund.
Ansjovisarna rensas, urbenas och fläkas midt itu.
En eldfast omelettlåda smörjes med det kalla smöret och beströs med de stötta skorporna.
I hvarje strömming lägges en ansjovishalfva och strömmin- garna nedläggas i lådan t ä t t intill hvar- andra med ryggarna uppåt.
Smöret läg- ' ges i flockar ofvanpå och sist öfver- strös de stötta skorporna.
Lådan in- sattes i god ugnsvärme, och ström- mingarna få steka, tills de äro vackert bruna.
jag fältpräst, så får jag kanske en annan syn på tingen. "
Herr Eske sökte platsen både hos biskop och öfver- sten, som för tillfället låg med regementet i Malmö.
Öfversten, som kände sig mycket tilltalad af den unge mannens ståtliga utseende och, fina sätt, gaf honom ett hälft löfte, men biskopen inskränkte sig till ett kort: " Vi skola se till. "
En eftermiddag, när Eske återkom till sin bostad efter en promenad, fann han ett bref från en gammal vän, en professor, i hvars hem han ofta varit under sin lundatid.
Denne, som hade hört omtalas, att Eske var i staden och visste anledningen härtill, inbjöd ho- nom att göra ett besök samt förebrådde honom vän- skapligt, att han ej kommit förr.
Hälft motvilligt begaf sig Eske åstad för att upp- söka sin faderlige vän och gynnare.
Han blef på det varmaste välkomnad af professor Nicolovius och hans maka.
Dessa båda — själfva barnlösa — voro mycket intresserade af ungdom och ägnade mycken omvårdnad åt de unga personer i deras väg, som kunde hafva behof däraf, och Eske Liebman stod deras hjärtan nära.
När han lösgjort sig ur deras välkomnande omfam- ning, såg han längre in i rummet en ung kvinna vid en sybåge.
Hon reste sig och gick honom långsamt till mötes.
.
.
" Det är min systers dotter, Cecilia Stierna, som kommit att taga hand om oss gamla, " sade professor Nicolovius leende samt tillade i det han sköt den unge mannen fram: " Hon är en sådan lillamor, att hon pysslar med oss som småbarn.
Snart har hon skämt boit oss, så att vi intet mera vilja gå, utan hon får bära oss, så godt hon det förmår. "
Och den gamla frun bifogade: " Ja, vi hafva fått en kär lillamor i huset.
Vi kunna rätt intet vara henne förutan. "
Den unga kvinnans hand låg i herr Eskes.
Så god och fin den var!
Dess beröring var som en smekning, en moders smekning.
Den unge mannen fördes bort att sitta vid det stora bordet mellan professorn och hans fru, och jungru Cecilia Stierna började ordna med att sätta fram vin, kakor och bär till gästens traktering Så tog hon åter sin sybåge och satte sig stilla vid sitt arbete.
Eske hade följt henne med ögonen.
Han förstod nu, hvarför de båda kallat henne en " lillamor ".
Det var något outsägligt blidt och moder- ligt i hennes sätt, i hvarje rörelse samt framför allt i hennes blick, på en gång djup och öppen.
Hennes tankar måste vara hvita som hennes panna.
Hennes veka mun såg ut att endast kunna tala goda ord, och hennes vackra händer kunde säkerligen endast jämna, släta ut och smeka, aldrig sarga eller slå.
Helt visst klappade det i hennes barm ett modershjärta med öm- het och deltagande för alla kvalda.
Beredning: Abborrarna fjällas, tagas ur och sköljas väl samt torkas med en fiskhandduk.
De gnidas in- och utvändigt med en blandning af saltet och ättikan.
En k a s t r u l l smörjes väl med kallt smör, fisken vändes i mjölet oeh nedlägges i kastrullen.
Mel- lan hvarje hvarf lägges resten af smö- ret, fördeladt i flockar, samt persiljaD och det öfriga mjölet.
Det kokande vattnet tillsättes, och fisken får sakta koka färdig, omkr. 20 min., med t ä t t slutet lock, hvarefter den upplägges på karott.
De uppvispade äggulorna tillsättas i såsen jämte den hackade dillen, och såsen får under vispning sjuda.
Det kalla smöret nedröres sist och såsen hälles öfver fisken.
K r o p p k a k o r (f. 6 pers.).
2 lit.
potatis, 27 * hvetemjöl, 2 ägg, 2 tsk.
salt, 2 hg.
magert, l ä t t s a l t a d t sidfläsk, 2 hg.
rökt skinka, 1 liten rödlök.
Till k o k n i n g: 5 lit.
vatten, 3 msk.
salt.
Beredning: Potatisen råskalas och kokas, hvarefter den mosas sönder med en gaffel eller drifves genom puré- press och får kallna.
Äggen, saltet och två tredjedelar af mjölet tillsättas (det öfriga mjölet sparas till utbak- ningen).
Då massan är blandad, ar- betas den något litet på bakbordet med resten af mjölet och formas där- efter till runda kakor.
Fläsket skares i tärningar, löken skalas och hackas fint, hvarefter fläsket och löken brynas samt kryddas.
E t t hål göres i midten af hvarje kaka och 1 tsk.
af det brynta fläsket lägges däri, hvarefter hålet väl tilltryckes.
Kakorna läggas i kokande saltadt vatten och få sakta koka med t ä t t slutet lock omkr. 10 min.
Kropp- kakorna serveras med skiradt smör.
(Forts.) Då tillsattes den till hårdt skum slagna grädden och det sköljda s a m t i varmt vatten upplösta gelatinet.
Krämen hälles i en vattensköljd och sockerbeströdd form och ställes pä svalt ställe a t t stelna omkr. 2 tim.
Då krämen skall stjälpas upp, hålles formen ett Ögonblick i varmt vatten.
Den serveras med mjölk eller vispad grädde.
Hönsfrikassé m e d r i s (f. 6 pers.).
2 unghöns, 1 citron, 2 liter vat- ten, 1 msk.
salt, 2 lagerblad, 4 nej- likor.
S å s: IVä msk.
smör (30 gr.), 2 msk.
mjöl, 5 kkp.
hönsbuljong, 1 — 2 äggulor, 1 del.
tjock grädde.
R i s: 2 del.
risgryn, 3 lit.
vatten, IV * msk.
salt.
B e r e d n i n g: Hönsen plockas oeh svedas med denaturerad sprit eller brännvin, vingar och ben huggas af.
De skäras upp, tagas ur, sköljas mycket väl och få ligga i vatten omkr. 6 tim.
De tagas upp och torkas med en kötthandduk samt gnidas in- och utvändigt med den klufna citronen.
Hönsen påsättas i det kokande vatt- net, som skummas väl när det kokar upp, hvarefter kryddorna t i l l s ä t t a s.
Då köttet är mört efter 1 — 2 tim., tagas de upp och skäras i vackra bitar, som hallas varma i vattenbad.
Skrofvcn nedläggas åter i buljongen och få koka, tills den kännes riktigt kraftig i smaken, hvarefter den silas och skummas.
Smör och mj Öl sammanfra- sas, buljongen tillsättes litet i sänder under flitig rörning och såsen får koka 10 — 15 min., hvarefter de uppvispade äggulorna och grädden tillsättas.
Ris- grynen sköljas i varmt vatten, påsättas i kokande, saltadt vatten och få koka, tills de äro mjuka, dä de upphällas i durkslag och öfverspolas med kallt vatten.
De insättas därefter genast i varm ugn och omröras ofta med gaf- fel, sills de äro skilda och allt vattnet afdunstat.
Riset upplägges midt på serveringsfatet och k ö t t e t rundt om- kring, litet af såsen hälles öfver k ö t t e t och anrättningen garneras med persilja.
S a f t k r ä m (f. 6 pers.).
tys söt eller sur saft, &amp; del.
vatten, 40 gr. potatismjöl, 35 gr. mondaminmjöl, soc- ker efter smak (till sur saft 2V del.
socker).
B - e r e d n i n g: Saft och vatten blan- das och kokas upp samt afredes med de båda mjölsorterna, utrÖrda i en kkp vatten.
Krämen får koka under rör- ning i 5 min.
Den afsmakas och upp- halles i karott samt Öfverströs med Chokladkräm (f. 6 pers.).
4 litet socker, för a t t det ej skall bildas del.
mjölk, 45 gr. kakaopulver, Ityg skinn.
kkp.
strösocker, 3 ägg, 4 del.
tjock grädde, 6 blad gelatin, 2 msk.
varmt S t u f v a d e a b t t o r r a r (f. 6 pers. ').
vatten.
IV2 kg.
stora abborrar, IV2 msk.
salt, B e r e d n i n g: Mjölken, chokladen, 1 tsk.
ättika, 3 msk.
smör (60 gr.), sockret och de hela äggen hällas i 3 msk.
mjöl, 2 msk.
hackad persilja, en kastrull och få under stark visp- ning sjuda öfver elden, tills krämen Resten 2 kkp.
kokande vatten.
S å s: Fisksåsen, 2 äggulor, 2 msk.
är tjock.
Kastrullen aflyftes, och visp- sås skål.
smör (40 gr.), 2 msk.
hackad dill, salt.
ningen fortsattes, tills krämen är kall.
2 — 424 — af såsen serveras i särskild
