# ID: svediakorp-per1897
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1910
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 43,270
# sentences: 1,279
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 33 (1232).
SÖNDAGEN DEN 14 AUGUSTI 1910.
23.DJE ARG.
STAFSUND.
K A R L XI:S H Ö G T B E T R O D D E man, konun- gens och e n v ä l d e t s ifrigaste och t a l a n g - fullaste t j ä n a r e, k u n g l i g a r å d e t och K a r l X I I: s g u v e r n ö r grefve E r i k L i n d s k ö l d b i l d a d e af fiere s a m m a n s l a g n a g å r d a r g o d s e t Stafsund, hvilket o m f a t t a r m e l l e r s t a d e l e n af E k e r ö n i M ä l a r e n.
D e t v a r s å l e d e s i en af S v e r i g e s ä l d s t a k u l t u r - b y g d e r som d e n n e u r folkets led u t g å n g n e — f ö r ä l d r a r n a v o r o s m e d e n Olof H å k a n s s o n och h a n s h u s t r u, M a r g a r e t a N o l a n v ä d e r — vid- s y n t e och m å n g k u n n i g e s t a t s m a n s ö k t e p l a t s för a t t b y g g a och b o.
S i t t n a m n erhöll g o d s e t af Staf, t v å m a n t a l frälse, s o m L i n d s k ö l d b y t t e s i g till af r i k s m a r s k a l k e n grefve K a r l Gustaf Wrangel.
A r 1 6 7 7 b ö r j a d e L i n d s k ö l d u p p f ö r a n d e t af Stafsunds slott.
R i t n i n g a r n a g j o r d e s af i n g e n m i n d r e än N i k o d e m u s T e s s i n d. ä., och åtskil- ligt, s ä r s k i l d t den s t å t l i g a t r a p p u p p g å n g e n och s t e n t e r a s s e r n a, förete s t o r l i k h e t m e d T e s s i n s f ö r n ä m s t a s k a p e l s e: D r o t t n i n g h o l m s slott och p a r k.
T r ä d g å r d e n a n l a d e s i L u d v i g X I V: s stil, m e d s p r i n g v a t t e n och d a m m a r, och fram till s l o t t e t p l a n t e r a d e s en l å n g f y r r a d i g l i n d a l l é, som nu u p p n å t t j ä t t e l i k a d i m e n s i o n e r.
P å en höjd invid b y g g n a d e n resa sig de " F e m l i n d a r ", som L i n d s k ö l d p l a n t e r a d e till å m i n n e l s e af sig och sin familj.
S ä g n e n v e t till och m e d a t t förtälja, a t t u n d e r d e s s a t r ä d l i g g e r i ett sten- hvalf en m a s s a s k a t t e r f ö r v a r a d e och a t t d e t t a hvalf g e n o m en u n d e r j o r d i s k g å n g, s p r ä n g d i k l i p p a n, s t å r i förbindelse med s l o t t e t.
" Fem l i n d a r " är s o m m a r t i d e n p a r k e n s v a c k r a s t e u t - siktspunkt.
N e d a n f ö r u t b r e d e r sig t r ä d g å r d e n med sina långa, breda, snörräta gångar.
Rika b l o m s t e r g r u p p e r och r a b a t t e r, b l o d b o k a r, a k a c i o r och förnäma g a m l a r ö d a h a g t o r n s b u s k a r om- växla med fruktträdens lugna grönska.
Till h ö g e r spelar s o l g l i t t r e t p å v å g o r n a i N o r r s u n d e t, p å h v a r s a n d r a sida K a g g e - h o l m s l a n d e t u t b r e d e r sig.
K a r l X I och K a r l X I I — den s e n a r e r e d a n som b a r n — • g ä s t a d e ofta Stafsund.
Slottets största rum behåller ä n n u det n a m n, " K u n g s s a l e n ", som d e t på d e n t i d e n, på g r u n d af k o n u n g a r n a s gäst- n i n g, erhöll.
S l o t t s s ä g n e n för- täljer d e s s u t o m, att K a r l X I I h ä r upplefde sin e n d a k ä r l e k s - s a g a.
F ö r e m å l e t för h a n s ö m m a l å g a skulle ha varit s l o t t s k a - s t e l l a n e n s d o t t e r, och en ek n e r e vid sjön, " K a r l X I I: s e k " eller " K u n g s e k e n ", s ä g e s h a v a r i t de u n g a s m ö t e s p l a t s.
Lindskölds ättlingar inne- h a d e S t a f s u n d till år 1 8 1 6.
G o d s e t s å l d e s d å till en af ri- k e t s h e r r a r, excellensen grefve — 401 ~ —
M a t t i a s R o s e n b l a d, s o m efter sin s k i f t e s r i k a p o - l i t i s k a b a n a t i l l b r a g t e sitt otium p å S t a f s u n d.
H a n s arfvingar s å l d e e g e n d o m e n till den m å n g - i n t r e s s e r a d e f i n a n s m a n n e n Gustaf L a l l e r s t e d t.
S l u t l i g e n å r 1 8 6 5 i n k ö p t e s S t a f s u n d af öfver- s t e n friherre Rudolf M a u r i t z K l i n c k o w s t r ö m.
Den svenska släkten Klinckowström härstam- m a r från e n g a m m a l t y s k a d l i g s l ä k t, Klink- Klinkow.
A r 1684 upphöjdes Martin Klinkow i s v e n s k t a d e l s s t å n d af K a r l X G u s t a f och erhöll då namnet Klinkovenström.
H a n u t n ä m n d e s till g e n e r a l k r i g s k o m m i s s a r i e öfver den s v e n s k a ar- mén i Tyskland.
E n af h a n s s ö n e r blef k a m - m a r p a g e h o s K a r l X I I och d e n n e s s y n n e r l i g e gunstling.
H a n föll u t a n f ö r K a l i s c h för e n m ö r d a r k u l a, som t r o d d e s v a r a ä m n a d å t k u n g e n.
E n a n n a n af M a r t i n s s ö n e r h a r n å t t e f t e r v ä r l d e n p å e t t s ä t t som h a n n o g ej själf d r ö m d e o m.
Öfverpostdirektören Leonard Klinckowström — s o m i p a r e n t e s s a g d t o c k s å v a r den som införde p o r t s c h ä s e n i S v e r i g e — h a d e n ä m l i g e n i sin t j ä n s t k o k e r s k a n K a t a r i n a W a r g och u t g a f m e d h e n n e s hjälp d e n b e r ö m d a k o k b o k e n " K a j s a Warg ".
T h u r e L e o n a r d K l i n c k o w s t r ö m, en al r i k e t s h e r r a r och p r e s i d e n t i W i s m a r s k a t r i b u n a - l e t, gifte sig m e d H e d v i g E l e o n o r a v o n F e r s e n, d o t t e r till d e n m y n d i g e h a t t c h e f e n A x e l v o n F e r s e n d. ä. och s y s t e r till d e n l y s a n d e ä d l i n - g e n A x e l v o n F e r s e n d. y.
D e s s a v o r o far- föräldrar till öfverste K l i n c k o w s t r ö m, och d e t ä r s å l e d e s g e n o m d e n n e som f e r s e n s k a a r k i - v a l i e r o c h familjeporträtt, b l.
a. från L j u n g, hamnat p å Stafsund.
D e nuvarande ägarna ä r o d e n förres s o n, n a t u r v e t e n s k a p s m a n n e n och författaren A x e l K l i n c k o w s t r ö m, o c h d e n n e s m a k a, född G y l d é n.
U n d e r d e r a s tid h a r Staf- s u n d s å v ä l u t a n s o m i n n a n försatts i e t t m ö n - s t e r g i l l t skick.
D e n gamle baron Klinckow- s t r ö m v a r k ä n d som e n s t o r s a m l a r e, m e n d e t ä r först n u som b å d e de f ö r u t v a r a n d e s k a t t e r n a på S t a f s u n d o c h d e a f h o n o m s a m m a n f ö r d a Iblifvit o r d n a d e och k o m m i t s å a t t s ä g a p å sin rätta p l a t s — d e t t a t a c k v a r e s ä r s k i l d t d e n n u v a r a n d e s l o t t s f r u n s n i t i s k a och insiktsfulla l e d n i n g och v å r d.
G e n o m v e s t i b u l e n, uppför d e n v a c k r a t r a p p - u p p g å n g e n, a n l a g d efter s a m m a m ö n s t e r som d e n p å D r o t t n i n g h o l m s slott, k o m m e r m a n u p p i den öfre h a l l e n och därifrån in i " K u n g s s a l e n ", e t t i sin gamla g e d i g n a lyx i m p o n e r a n d e r u m.
E t t halfhvälfdt blått t a k s t r ö d t m e d gyllene kronor, gyllenläder p å väggarna, porträtt i helfigur af K a r l X G u s t a f och Karl X I I (i k r ö - n i n g s d r ä k t) samt U l r i k a E l e o n o r a d. ä., alla af E h r e n s t r a h l, b r ö s t b i l d e r af Gustaf I I Adolf, M a r i a E l e o n o r a och K r i s t i n a (replik af B o u r - don) s a m t af D a v i d v o n Krafft K a r l X I I (L u n d a - BIBLIOTEKET.
GRÖNA SALONGEN.
t y p e n).
Möbler i b l å t t och guld.
Den e n d a m o d e r n a m ö b e l n i d e t t a r u m ä r e n flygel.
D e öfriga h ä r r e p r o d u c e r a d e b i l d e r n a v i s a i n t e r i ö r e r från " g r ö n a s a l o n g e n " — v ä g g a r n a h ä r t ä c k a s af f e r s e n s k a och k l i n c k o w s t r ö m s k a familjeporträtt, ett p a r m å l a d e af L o r e n s P a s c h — s a m t från " s k ä r a s a l o n g e n ", ett förtjusande h ö r n r u m m e d å t s k i l l i g a k o n s t m ö b l e r och p r e t i o s a, b l a n d d e förra e n s e k r e t ä r af H a u p t och b l a n d de s e n a r e å t s k i l l i g a k e j s a r g å f v o r till den nuva- r a n d e ä g a r e n s morfar, r y s k e m i n i s t e r n i D a r m - stadt Labensky.
I detta sitta en stor Ehren- strahlmålning, nämligen drottning Hedvig Eleo- n o r a, s a m t e t t p o r t r ä t t af L o v i s a U l r i k a af Roslin.
A l B r e d a finnas fyra förtjusande p o r t r ä t t m å l - n i n g a r, n ä m l i g e n af grefven o c h g r e f v i n n a n F a b i a n v o n F e r s e n, grefvinnan T r o l l e - W a c h t - m e i s t e r, född K l i n c k o w s t r ö m, s a m t af friherrin- n a n S a r a h K l i n c k o w s t r ö m, född C u t h b e r t.
I h v a r d a g s s a l o n g e n slutligen h ä n g e r bl.
a. en för- t j u s a n d e " B o u c h e r ", n ä m l i g e n p o r t r ä t t af gref- v i n n a n C h a r l o t t e v o n F e r s e n, född S p a r r e, m o d e r till t v å af d e t r e s å b e r ö m d a " g r a c e r n a " vid Gustaf I I L s hof.
B l a n d öfriga k o n s t s k a t t e r äro a t t n ä m n a e n m i n i a t y r s a m l i n g p å 2 0 0 n u m m e r af b l.
a. Lafren- sen o c h R a p h a e l M e n g s, e n m ä n g d s k i s s e r af E h r e n s v ä r d och åtskilliga af S e r g e l, e n r i k h a l - t i g p o r t r ä t t s a m l i n g (k o p p a r s t i c k och t r ä s n i t t) s a m t m y n t och m e d a l j e r. "
S t e k a r h u s e t ", d ä r fordom r å d j u r e n v ä n d e s p å s p e t t e n och d e t b r y g g d e s och b a k a d e s för k u n g a g ä s t e r, h a r n u i s t ä l l e t blifvit en de a n d - liga l i f s f ö r n ö d e n h e t e r n a s och l ä c k e r h e t e r n a s för- rådskammare; d ä r ä r o nämligen Stafsunds r i k h a l t i g a o c h värdefulla bibliotek och a r k i v inrymda.
Och det m o d e r n a k ö k s d e p a r t e m e n t e t u p p t a r i stället den g a m l a m a t s a l e n s p l a t s, om h v a r s forna d y r b a r a i n r e d n i n g d e i t a k och v ä g g a r infällda delftska k a k e l p l a t t o r n a än i d a g bära vittne.
S o m b e k a n t s k r e f H e d v i g E l i s a b e t h Char- l o t t a s i n a m e m o a r e r i form af bref till sin h j ä r t e v ä n i n n a S o p h i e P i p e r, född v o n F e r s e n.
D e s s a, som t i l l h ö r a E r i k s b e r g s a r k i v, ha j u publi- c e r a t s af ä g a r e n, Carl C a r l s o n B o n d e.
M e n hertiginnans intima bref (17 7 4 — 1 8 6 3) till S o p h i e P i p e r finnas p å S t a f s u n d.
— E n o s k a t t - b a r b r e f s a m l i n g v a r M a r i e A n t o i n e t t e s till sin b e u n d r a d e och b e u n d r a n d e A x e l v o n F e r s e n.
Men S t a f s u n d s förre ä g a r e a n s å g d e t m e d r i d d e r - lighetens fordringar öfverensstämmande a t t b r ä n n a d e s s a bref (som h a n d o c k förut publi- cerat i u t d r a g), och e n d a s t n å g r a få u n d g i n g o g e n o m e n tillfällighet d e n n a förödelse.
Bland öfriga värdefulla a r k i v a l i e r m å n ä m n a s A x e l v o n F e r s e n s d a g b o k 1 7 9 1 — 1 8 0 8, bref från F r e d r i k d e n s t o r e o c h p r i n s H e i n r i c h af P r e u s - s e n till s y s t e r n L o v i s a U l r i k a, k o n c e p t till bref från d e n s e n a r e till h e n n e s b r ö d e r och till s o n e n G u s t a f I I I, bref från d e n n e till m o d e r n och flere a n d r a p e r s o n e r s a m t s l u t l i g e n e t t h a n d - skrifvet exemplar af E h r e n s v ä r d s i t a l i e n s k a resa.
D e n m o t s t å e n d e flygeln u p p t a g e s af b a r o n K l i n c k o w s t r ö m s l a b o r a t o r i u m, fackbibliotek och skrifrum.
B a r o n e n, som varit d o c e n t i zoologi vid S t o c k h o l m s h ö g s k o l a, ä r alltjämt en i n t r e s - s e r a d n a t u r f o r s k a r e och h a r d e l t a g i t i å t s k i l l i g a vetenskapliga expeditioner.
I s o m m a r företar h a n i s ä l l s k a p m e d sin son e n a n d r a r e s a till F ä r ö a r n a o c h I s l a n d, i syfte a t t y t t e r l i g a r e ö k a d e t u t b y t e som g j o r d e s u n d e r r e s a n i fjol och s e d a n ö f v e r l ä m n a d e s till r i k s m u s e e t.
Å t - s k i l l i g a troféer b ä r a v i t t n e om ä g a r e n s j a k t i n - t r e s s e, h v i l k e t delas af h a n s s o n, som ä r h a n s t r o g n e följeslagare p å alla färder.
Harald Klinckowström har p å Stafsund ordnat en in- h e m s k fågelsamling, i h v i l k e n r e d a n 176 olika arter ä r o r e p r e s e n t e r a d e o c h d ä r h a n själf skjutit alla e x e m p l a r.
P å v e r k a d af V i k t o r R y d b e r g s i n t r e s s e för fornnordiskt ämnesval utgaf baron Klinckow- ström redan som ung student Svipdag Egils- s o n s s a g a, F o r n s å n g e r, F r ö d i s m.
fl.
B l a n d h a n s s e n a s t e p r o d u k t i o n m ä r k a s l i b r e t t o n till operan Valdemarsskatten, Örnsjötjuren och den m e d S v e n s k a a k a d e m i e n s s t o r a g u l d m e - dalj b e l ö n a d e Olof T r ä t ä l j a.
Den yppiga, leende mälarnaturen, d e gamla m i n n e n a o c h den v a c k r a k o n s t s a m l i n g e n s a m t ej m i n s t d e t fina, ä l s k l i g a och gästfria v ä r d - s k a p, som utöfvas af d e n n u v a r a n d e ä g a r e n och h a n s familj, förläna e n s ä r s k i l d c h a r m å t e t t besök p å detta d e n bistre enväldeskungens främste s t a t s m a n s s t a m g o d s.
S t a f s u n d s bibliotek i n n e h å l l e r o m k r i n g 1 5, 0 0 0 b a n d, och i s y n n e r h e t 1 7 0 0 - t a l e t s l i t t e r a t u r ä r rikt r e p r e s e n t e r a d.
B l a n d r a r i t e t e r m ä r k a s full- s t ä n d i g a e x e m p l a r af Gustaf V a s a s b i b e l, K e i j - sers v a p e n b o k (1 6 5 0) s a m t af T h e a t r u m e u r o - paeum.
Dessutom finnas åtskilliga präntade pergamenter, inkunabler (paleotyper) samt p å p e r g a m e n t p r ä n t a d e n o t e r och m i s s a l e r.
Den nuvarande härskarinnan p å Stafsund är s o n d o t t e r s d o t t e r till G o e t h e s v ä n K a r l L u d w i g von Knebel.
I n o m d e n n a s l ä k t h a r r e d a n från d e n t i d e n funnits e n a n t o g r a f s a m l i n g, som allt- jämt tillökats.
B å d e d e n n a och den p å Staf- s u n d r e d a n befintliga r e p r e s e n t e r a h v a r för sig ett m y c k e t s t o r t a u t o g r a f v ä r d e, och d e t är me- n i n g e n a t t d e e n g å n g s k o l a förenas i en e n d a s a m l i n g.
B l a n d S t a f s u n d s m e r a värdefulla a u t o - grafer m ä r k a s s å d a n a af t. e x.
J ö n s B e n g t s s o n Oxenstierna, Ferdinand o c h Isabella, N e w t o n och G o e t h e.
GURLI LINDER.
FÅGELSAMLINGEN.
De som köpa utaf Rosenfors hafregryn och Hafre-Sundhetsmjöl fä alltid fall valuta föl sina penningar.
Tillverkas under läkarekontroll och erhålles uti alla välsorterade speceriaffärer.
Partilager i Stockholm hos Aktiebolaget Wahlund &amp; Grönblad.
Vördsammast Aktiebolaget Rosenfors Brak &amp; Nya V » l » kvarnar.
Roseniors.
— 402 — Tnree.
VarumÄrke,
Huru höja vårt folks betsglädje?
ar- Ett kapitel i en nationell lifsfråga.
Af Lilli Zickerman.
F ÖR D E N G E N E R A T I O N, som nu i a r b e t e t s e r sin t y n g s t a b ö r d a och sitt straff, skall i n t e t k u n n a g ö r a s m e d h o p p om f r a m g å n g, och först n ä r h å g l ö s h e t, g l ä d j e l ö s h e t och b i t t e r h e t n å t t d e n h ö j d p u n k t, a t t f ö r ä l d r a r n e själfva inse d e n felaktiga r i k t n i n g e n af b a r n e n s u p p f o s t r a n, skall en r e a k t i o n i n t r ä d a.
N u fostras b a r n e t u t a n a k t n i n g för a r b e t e t och u t a n a k t n i n g för f ö r ä l d r a r n e, och själfva g r u n d v a l e n för a r b e t s - f ö r d e l n i n g e n b y g g e s r e d a n i s k o l a n af falskt material.
H u r m y c k e t vi tala om a r b e t e t s v ä r d e och a k t n i n g e n därför i v å r t i d, y t t e r s t mot- v e r k a vi s å v ä l a n l a g som h å g därför.
S k o l a n v ä r d e s ä t t e r b a r n e n och u p p d e l a r d e m i t v å k l a s s e r: intelligenta b a r n, som h a l ä t t för a t t i n h ä m t a b o k l i g a k u n s k a p e r, och dumma b a r n, som h a s v å r t därför.
P å de förra b y g g e r d e n h o p p e t om s a m h ä l l e t s framtid, de s e n a r e a n s e r den som s a m h ä l l e t s blifvande b ö r d a.
Denna p r i c k n i n g får sin s t a d f ä s t e l s e i b e t y g e n, h v i l k a t a g i t b o r t s å m y c k e n b a r n a g l ä d j e och framkallat s å m y c k e n f ö r ä l d r a s o r g, j a, k a n s k e r e n t af blifvit den h ä m s k o p å a r b e t s g l ä d j e n, som l a g t g r u n d e n till b i t t e r h e t och h å g l ö s h e t för lifvet.
Om t v å s o r t e r s s k o l o r funnos, l i k a s o m d e t finnes t v å s o r t e r s b a r n, och t y n g d p u n k t e n af u n d e r v i s n i n g e n förlades i d e n e n a p å p r a k t i s k t, i den andra på intelligensarbete, undras mig m y c k e t om vi behöfde t a l a om i n t e l l i g e n t a och o i n t e l l i g e n t a b a r n.
T y i n t e l l i g e n s e n är väl icke b u n d e n vid v e t e n s k a p e n, u t a n b r y t e r sig fram äfven i d e t e n k l a s t e a r b e t e t, och de b a r n, som få v ä x a upp u n d e r u t v e c k l i n g e n af i n n e b o e n d e a n l a g och k ä n n a sitt v ä r d e s å s o m s a m h ä l l s m e d - l e m m a r v i d h y f v e l b ä n k e n eller p l o g e n l i k a s å v ä l s o m vid s t u d i e p u l p e t e n eller i t a l a r s t o l e n, s k o l a d a n a s till p e r s o n l i g h e t e r, och e n d a s t af p e r s o n l i g h e t e r m e d fasta k a r a k t ä r e r skall e t t lyckligt samhälle kunna byggas.
B a r n, h v i l k a inför b o k e n och l ä x a n ä r o t r ö g a, äro d e t oftast icke i b e r ö r i n g m e d p r a k t i s k t a r b e t e, m e n äfven h i t h ö r a n d e k u n s k a p e r in- h ä m t a s l å n g s a m t och m o t v i l l i g t i n o m k l a s s e n s t r å n g a v ä g g a r och m e d d e s s s t i l l a s i t t a n d e lif.
M e n släpp u t d e m p å å k e r n, i l a d u g å r d e n och i v e r k s t a d e n; h u r l y s a icke b a r n a ö g o n e n af in- t e l l i g e n s och v e t g i r i g h e t — d e s s a öfver b o k e n d u m m a ö g o n — om h v a r s a k f ö r k l a r a s för d e m under användandet.
E n l ä x a om h u r h ö n s e n s k ö t a s, h ä s t e n r y k t a s, j o r d e n b e h a n d l a s o. s. v.
t a g e r s e d a n t r o l i g e n icke 10 m i n u t e r för dem a t t i n l ä r a, och hvarför s k o l a d å d e s s a b a r n b e - k l a g a s och d ö m a s som s a m h ä l l s b ö r d a därför att samhället ännu ej funnit formen för att till- godogöra sig deras anlagt L ä s a, skrifva, r ä k n a, det ä r g r u n d e n, allt öfrigt skall b e r o p å r i k t n i n g e n af a n l a g e n, och finnes d e n g r u n d e n god, skaffar h v a r och en sig s e d a n själf h v a d h a n behöfver af k u n s k a p för sin u t - veckling under arbetets gång.
En uppfostran, byggd på anlagen, åstadkommer verklig bildning, den formella endast half bildning.
N ä r s e d a n b a r n e t g å r u t i lifvet skall själf- f ö r t r o e n d e t förhjälpa d e t a t t se lifvet och för- h å l l a n d e r n a från en s u n d a r e s y n p u n k t och m e d l u g n a r e b l i c k än då d e t får t r ä d a u t, s t ä m p l a d t m e d d u m h e t e n s m ä r k e.
A n s v a r s k ä n s l a n skall v ä x a och m e d d e n a r b e t s g l ä d j e n och i n t r e s s e t, och ett s a m h ä l l e, b y g g d t p å en s å d a n g r u n d, skall l ä t t a r e t i l l å t a h v a r s och ens i n t e l l i g e n s a t t b ä t t r e g ö r a sig g ä l l a n d e, d ä r i g e n o m a t t m ä n - n i s k o r n a förstå v ä r d e s ä t t a a r b e t s f ö r m å g a n hos h v a r a n d r a och gifva a k t n i n g och e r k ä n n a n d e l i k s o m de fordra a k t n i n g för sig själfva.
Begär alltid granit-emaljerade KOCKUMS K o k k ä r l OBS.!
I m å n g a h ä n s e e n d e n lider a r b e t s f ö r h å l l a n d e n a u n d e r ett o u n d v i k l i g t t r y c k, som v e r k a r h ä m - mande.
F r å n chefen till a r b e t a r e n är d e t lika k ä n n b a r t, e m e d a n a r b e t s f ö r m å g a n, initiativ- och o r g a n i s a t i o n s f ö r m å g a n ej v ä r d e r a s till sin fulla grad.
Den d u g l i g e f a c k m a n n e n k a n icke t v i n g a sin a r b e t s f ö r m å g a a t t s t a n n a i n o m v i s s a g r ä n - s e r; h a n p l a n e r a r sitt a r b e t e på u t v e c k l i n g och offrar sömn och h v i l a därför.
Men b e r o e n d e som h a n oftast är af a n d r a s p e n g a r och stå- e n d e u n d e r en s t y r e l s e, r e p r e s e n t e r a n d e pen- n i n g e i n t r e s s e n, gör p e n n i n g e n s i g ofta till h e r r e öfver a r b e t e t, och d e s s m a k t m i s s f ö r s t å s.
Pen- n i n g e n ä r afsedd a t t v a r a ett s t ö d för ett a r b e t e till allas glädje, icke ett m e d e l e n d a s t att skapa kapital.
r Två dikter af Harald Jacobson.
Fåfänglighet.
A C K HVARFÖR se väl stjärnorna alltjämt så fagra ut!
Blott därför, att de skina — jämt så fjärran.
Själf solen ett Gehenna är, som lågar utan slut.
Och månen, kratermunnad, hånar Herran.
Och jorden är förkolnad.
Och alla jordebarn — de äro gnistor blott, som vilset irra.
Och omkring Intets axel oändlighetens kvarn mal lögnen fram att längtans folk förvirra.
.
.
Vilsen.
DÖD ÄR Raffaelo — änglagossen!
Blomsterflickan död — madonnamön!
Tårar, er ur ögonmusslan lössen och er pärleskatt för minnet strön!
Det lustvandring var i barnens himmel, när de styrde mina vilsna fjät.
Och i solig färd på sångens skimmel lyst af dem, jag lyckoregnet grät.
Nu min barnasjäl får vilsen drifva i ett land, där gamla hjärtan bo.
O, att solens strålspjut kunde gifva ögat natt — ja, natt i griftero!
Inom arbetarförhållanden är det samma sak.
Missnöjet, s o m med h o t a n d e fart b r e d e r u t sig öfver l a n d e t, är icke så m y c k e t en följd af ej t i l l r ä c k l i g t betalad, u t a n s n a r a r e af ej t i l l r ä c k - ligt värderad arbetskraft.
I n d u s t r i a r b e t a r e n k ä n n e r sig u p p s k a t t a d som m a s k i n och ej som m ä n n i s k a, och h a n s enfor- m i g a a r b e t e k a n ej s k ä n k a h o n o m själfförtro- e n d e och därför ej heller a r b e t s g l ä d j e.
Gif h o n o m ett eget lifsintresse till m o t v i k t mot d e n n a t i d e n s t e n d e n s a t t n e d p r e s s a h o n o m till en a r b e t s m a s k i n, och i den m å n d e t t a förverk- l i g a s, i s a m m a m å n får a r b e t e t en n y b e t y d e l s e och en v e r k l i g a r e g l ä d j e.
Om f ö r h å l l a n d e n a k u n d e blifva s å d a n a, a t t a r b e t a r e n r e d a n vid u n g a å r k u n d e bilda h e m t i l l s a m m a n m e d en för hemförhållandena utvecklad duglig hustru, h v i l k e n k u n d e v i d m a k t h å l l a h v a d m a n n e n skaffat s a m t förvalta m a n n e n s förtjänst och g e n o m ord- n i n g, r e n l i g h e t, god och v ä l l a g a d k o s t s k a p a d e t inre af h e m m e t till en m o t s a t s af a r b e t s - d a g e n s enformiga i n t r e s s e l ö s h e t, och om h a n slutligen tillsammans med henne k u n d e åstad- komma ett eget h e m p å e g e n g r u n d, skulle lifvet te sig, äfven u n d e r d e s s a små förhållan- d e n, fullt u t l i k a ljust som m å n g e t förmöget.
U n d e r s å d a n a f ö r h å l l a n d e n skulle a r b e t a r e n se i sin s y s s e l s ä t t n i n g h j ä l p m e d l e t till l y c k a n.
D e n j o r d ä g a n d e l a n d t b e f o l k n i n g e n s brist p å a r b e t s g l ä d j e h a r sin rot i h e l t a n d r a förhållan- den.
J o r d ä g a r n e ä r o o b e r o e n d e af a n d r a s vilja och själfständiga i s i t t a r b e t e, m e n d ä r e m o t be- r o e n d e af så m å n g a a n d r a f ö r h å l l a n d e n, h v i l k a g ö r a a r b e t e t glädjefattigt för d e m.
A l l a d e s s a s m å b r u k a r e, som u p p s t å år efter år, k ä m p a ofta m e d s v å r i g h e t e r, s t ö r r e än de förmå öfver- vinna.
D e m o t i g h e t e r, som n a t u r f ö r h å l l a n d e n tillföra dem, b ä r a de m e d j ä m n m o d och hoppas- på b ä t t r e tider, m e n s v å r i g h e t e n a t t p å ett s m å - b r u k i n h ö s t a behöfliga k o n t a n t a m e d e l ä r o f t a s t det, som förtager d e r a s a r b e t s g l ä d j e och t v i n - g a r d e m a t t k a s t a allt öfver b o r d.
Hur mycket som g ö r e s för j o r d b r u k e t i v å r a d a g a r g e n o m a n d e l s f ö r e n i n g a r m. m., m y c k e t å t e r s t å r ä n n u, i n n a n a r b e t s g l ä d j e n k o m m e r a t t bli r o t f a s t.
E n af v å r a b ä s t a s m å b r u k a r e, b o e n d e vid en b i b a n a, k l a g a d e öfver s v å r i g h e t e n a t t bli af m e d de a l s t e r, som icke k u n d e a f s ä t t a s g e n o m ord- n a d e a n d e l s f ö r e n i n g a r.
H a n ville sälja m o r ö t t e r, m e n t r a k t e n s befolkning h a d e n o g för eget b e - hof, och a f s ä t t n i n g e n m å s t e s ö k a s på S t o c k - holm.
Där kunde rötterna betalas med 6 öre per kg.
Och f r a k t k o s t n a d e n?
_ 3 öre p e r k g.
E t t d y g n s frakt skulle s å l e d e s b e t a l a s m e d s a m m a s u m m a som å t e r s t o d j o r d b r u k a r e n för hans arbete med plöjning, såning, rensning, g a l l r i n g, s k ö r d och t r a n s p o r t till s t a t i o n e n, in- k ö p af frö, r ä n t a och a m o r t e r i n g af j o r d e n och d e s s u t o m skulle d e t b i d r a g a till h a n s u p p e h ä l l e.
F ö r b i n ä r i n g a r, s å s o m s l ö j d a l s t e r, afgår i r e g e l 9 ° / af f ö r s ä l j n i n g s s u m m a n, och d ä r t i l l kommer att handelsmännen genom konkurrens och k u n d e r n a s f o r d r i n g a r p å b u t i k, p e r s o n a l, l å g a priser m.
m.
t v i n g a s a t t b e t a l a d e t m i n s t a möjliga.
0 S v e r i g e är e t t l a n d m e d allt för l å n g a ocfr d y r b a r a f r a k t e r för a t t l a n d t b e f o l k n i n g e n s p r o - d u k t e r skulle k u n n a a f y t t r a s p å n å g o t aflägsna,.
f ö r d e l a k t i g a p l a t s e r, och b r i s t e n på k o n t a n t e r — n ö d v ä n d i g a r e i vår tid än förr — d ö d a r a r b e t s - glädjen för d e m, s o m a n n a r s skulle föra d e t s u n d a s t e och g l ä d j e r i k a s t e lif af alla, m e n från hvilka nu arbetsglädjen viker.
Allt d e t t a: a n l a g e n s u t v e c k l i n g, a r b e t e t s v ä r - d e r i n g och a r b e t s p r o d u k t e r n a s a f s ä t t n i n g s m ö j l i g - h e t, m å s t e m y n n a u t i förståelse af p e n n i n g e n s v ä r d e.
V i s v e n s k a r förstå i r e g e l icke s a m m a n - h a n g e t m e l l a n en m å t t l i g i n k o m s t och en om- t ä n k s a m t b e r ä k n a d utgift, och y t t e r s t ä r d e t d e n n a i n d i v i d e n s b r i s t på f ö r m å g a a t t s k ö t a ekonomien, under hvilken hela nationen suckar.
I n d i v i d e n s b r i s t e r äro h e l a n a t i o n e n s l i d a n d e, och e g n a h e m s r ö r e l s e n, föreningen mot e m i g r a - tion, u n g d o m s r ö r e l s e r och h e m b y g d s f e s t e r s k o l a e n d a s t bli y t l i g a försök att s k a p a a r b e t s g l ä d j e, s å v i d a icke g r u n d e n l ä g g e s så d j u p t, a t t den n å r fram till v å r a n a t i o n e l l a l y t e n: a f u n d s j u k a n, b r i s t a n d e a k t n i n g för a n d r a s förtjänster och förståelse af p e n n i n g e n s r ä t t a a n v ä n d a n d e.
Det a l l m ä n n a m å s t e u n d a n r ö d j a allt s å d a n t, som h i n d r a r den e n s k i l d e a t t fullt u t n y t t j a sin a r b e t s f ö r m å g a, t y endast vissheten om att genom egen duglighet kunna nå fram till ett äsyftadt resultat skapar arbetsglädje.
Cepebos Giftfria och syrefasfa.
Prisbilliga.
Salt Fås på begäran Bfuerallt; ^Hverkadt ute på landet långt borta från stadens rök och orenlighet.
Fabriksmärket.
1 neia Värmen.
; Generalagent: Gustaf Clase, Göteborg &amp; Stockholm.
— 403 —
Mitt första för.
fattarskap.
Af Maria Rieck-Miiller.
• Ak] ~ \ E N A L L R A första gån- J_y gen, j a g skref ihop nå- • gonting för offentlig- B^^^^ h e t e n, s k e d d e det så fullkomligt i o m e d v e - t e n h e t om, h v a d d e t b e t y d d e att författa och var nog sådant skräp, att den egentligen inte alls b o r d e n ä m n a s h ä r.
M e n j a g k a n ä n d å inte I DEBUTÅREN.
gå d e n förbi.
T y i de dagarne var det den lättjefulla, r o s e n d o f t a n d e s o m m a r e n s t i d, h e l a v ä r l d e n v a r s k a p a d e n d a s t till glädje — och j a g v a r s e x t o n år.
Kanske hade den delse som dämpare klåda.
äfven sin d j u p a r e b e t y - p å en för t i d i g skrif- F a s t ä n j a g nu i n t e m i n n s ett ord af d e t j a g skref, k o m m e r j a g i h å g — som om d e t varit i g å r — de f ö r h å l l a n d e n h v a r u n d e r d e t s k e d d e.
D e t v a r vid L o k a b r u n n, d e n d ä r lilla v a c k r a b a d o r t e n, d ä r m a n inte ä r för nöjes s k u l l, och d i t i n g e n frisk u n g d o m r e s e r om i n t e — lik- s o m j a g — för a t t se om och s ä l l s k a p a m e d någon sjuk anhörig.
Men d e t fanns d o c k flere u n g d o m a r där i den företagsamma tonåldern — fastän m e r och m i n d r e s k r a l a, h v i l k e t emel- l e r t i d i n t e h i n d r a d e d e m från a t t l ä n g t a efter a n d r a förnöjelser än de d a g l i g a p r o m e n a d e r n a, k r o c k e t, s c h a c k och biljard.
J a g för m i n del h a d e d e s s u t o m pröfvat alla de gamla b r u n n s - f o r d o n e n m e d s m a k af g å n g n a d a g a r s k u n g l i g - h e t, h a d e r i d i t i de å l d e r d s m l i g t v ä r d i g a k a r m - s a d l a r n e och g u n g a t i s l ä p k o r g, uppöfver b r a n t a h ö j d e r, tills den lilla u t h å l l i g a d r a g a r e n s t a n - n a d e h ö g t u p p e, d ä r m a n k u n d e se u t öfver a l l v ä r l d e n m e d sjöar, s k o g a r, h v i t a k y r k o r — o c h d ä r b o r t o m a n d r a sjöar och s k o g a r i b l å a fjärran.
M e n vi ville nu ha n å g o n t i n g r i k t i g t roligt i gång — något ovanligt.
Och så blef d e t toeslutadt, a t t vi s k u l l e öfva in en e n a k t p j ä s och arrangera några stämningsfulla tablåer, o c h n ä r allt v a r färdigt skulle d e n v ä r k - och g t k t b r u t n a och d ä r j ä m t e m y c k e t d i s t i n g e r a d e s o c i e t e t e n i n b j u d a s till " s t o r d r a m a t i s k före- s t ä l l n i n g " p å K u n g s h u s e t s v i n d.
T j o g t a l s tea- t e r p j ä s e r anskaffades från n ä r m a s t e s t a d, ge- n o m l ä s t e s, befunnos o l ä m p l i g a för de l o k a l a f ö r h å l l a n d e n a — och å t e r s ä n d e s.
E t t tjog till undergick samma behandling, under det a t t v å r a u n g a p a n n o r l a d e sig i v e c k af fruktlöst grubbel och r å d l ö s f ö r t v i f l a n.
.
.
H varifrån få en p j ä s, som k u n d e p a s s a j u s t för oss?
D å u p p h o f en y n g l i n g sin r ö s t och t y c k t e, a t t vi b o r d e väl d u g a till a t t själfva skrifva en.
Det vore j u ingen konst!
Det genialiska förslaget v a n n e n h ä l l i g t bifall och m a n g r e p sig v e r k e t an m e d d e t s a m m a.
Men, när åter solen gick n e d och i n t e t a n n a t r e s u l t a t v u n n i t s ä n a t t ett hälft dussin s ö n d e r t u g g a d e p e n n o r k l o t t r a t ned en m a s s a p a p p e r, då b l o s s a d e u p p i n o m m i g den envisa e n e r g i, som alltid förblif- v i t m i n b u n d s f ö r v a n t m o t s v å r i g h e t e r, och i t y s t h e t lofvade j a g mig a t t d e n k v ä l l e n i n t e s o m n a förrän en e n a k t a r e m e d fyra p e r s o n e r var gjord.
Det var — i dubbel bemärkelse — verkligen ingen konst!
Och följande mor- g o n blef j a g — s e d a n p j ä s e n h ö g t i d l i g e n an- t a g i t s t i l l s p e l n i n g — k o r a d till " b a n d e t s " — då t y c k t e j a g — g a m l a m ä n n i s k a n — a t t f ö r l ä g g a r e, författare och allt h v a d till d e m h ö r e r v a r det f r u k t a n s v ä r d a s t e, j a g v a r i t m e d om — v ä r r e än v i l d m a r k e n s v a r g och lo.
M e n, n ä r så allt v a r öfver och j a g gick m e d h a n d e n h å r d t s l u t e n om m i t t första b o k k o n - t r a k t — j a, då k u n d e j a g b a r a k ä n n a h ä p n a d öfver, h u r u o d e l a d t a n g e n ä m t d e t t a b e s ö k v a r i t.
B ä s t af allt v a r dock G u s t a f af G e i j e r s t a m s v i n n a n d e och h j ä r t e v a r m a p e r s o n l i g h e t.
Och d e t ä r m i g en glädje a t t h ä r k u n n a b e - g a g n a mig af tillfället och framhålla, h u r u j a g s e d a n u n d e r de år G e r n a n d t s förlag f o r t s a t t e sin v e r k s a m h e t, s t ä d s e fick b e h å l l a d e t t a första intryck oförändradt.
F ö r m i g stod Gustaf af G e i j e r s t a m alltid som en ä r l i g, god och f ö r s t å e n d e m ä n n i s k a, i m p u l - sivt k ä n n a n d e och v a r m s a m t d e s s u t o m fri från alla s m å a k t i g a y r k e s d r a g, h v i l k e t äfven g j o r d e a t t h a n k u n d e bli d e t stöd och den g o d e r å d - gifvare, som h a n v a r för n y b ö r j a r e n — en ä l d r e och pröfvad k a m r a t, som m a n k u n d e lita p å.
Äfven för m i g gjorde h a n v ä g e n l ä t t, n ä r jag började.
— själfskrifna d i r e k t r i s.
Ett par dagars repetitio- n e r följde.
Och så k o m d e t s p ä n n a n d e ögon- blicket, då brunnssocieteten började klättra uppför K u n g s h u s e t s v i n d s t r a p p a och t o g p l a t s framför d e n b r u n a d o m e s t i k r i d å n till v å r t primi- tiva Thaliatempel.
Men i samma ögonblick, som d e n d r o g s åt s i d a n och " s p e k t a k l e t " b e - g y n t e, v a r å t m i n s t o n e min ä n g s l a n öfver.
Själf utförde j a g p i g r o l l e n och k ä n d e m i g lika oför- s k r ä c k t, som om j a g p å allt vis s t å t t u t a n f ö r det hela.
Och d e t t a fastän en af S v e n s k a aka- d e m i e n s 18 s a t t d ä r b l a n d p u b l i k e n — den s e d e r m e r a så t r a g i s k t r y k t b a r e grefve H e n n i n g Hamilton.
Men s å d a n t b e t y d d e för m i g i n g e n - t i n g alls d e n g å n g e n.
H u f v u d s a k e n v a r att vi h a d e r i k t i g t roligt och a t t d e t a l l t s a m m a n s gick l y c k l i g t och till allmän belåtenhet.
M a n t y c k t e v i s s t, a t t vi v o r o e n a l u s t i g a u n g a r, och t o g h e l a tillställ- n i n g e n, som den skulle t a s, u t a n p r e t e n t i o n e r, m e d g o d t h u m ö r och som ett v ä l k o m m e t afbrott i enformigheten.
M e n, n ä r s e d a n " s ä l l s k a p s s p e k t a k l e t vid L o k a b r u n n " s t o d r e f e r e r a d t i en af l ä n s t i d n i n g a r n e, tillbörligen u t s m y c k a d t och m e d o m n ä m n a n d e af " a t t den lilla e n a k t s p j ä s e n v a r författad af en af de m e d s p e l a n d e u n g a d a m e r n a " — d å t y c k t e jag i n t e l ä n g r e, a t t det v a r roligt.
Jag m i n n s ä n, h u r u f ö r g r y m m a d j a g blef p å d e n s o m v a r i t n o g i d i o t i s k a t t k a l l a d e t t a: " för- f a t t a " (d e t lär h a v a r i t b r u n n s p r e d i k a n t e n, och h a n " f ö r f a t t a d e " t r o l i g e n själf o c k s å, n ä r h a n skref ihop sina p r e d i k n i n g a r).
Och u n d e r k ä n s l a af att d i k t k o n s t e n h ä r i g e n o m blifvit s v å r t profa- nerad lofvade j a g m i g, a t t d e t n o g skulle d r ö j a, i n n a n j a g h ä r n ä s t s k r e f inop något.
D e t t a v a r för m i g s o m a t t h a l e k t m e d e l d e n och blifvit b r ä n d.
I c k e d e s t o m i n d r e infann sig n o g skriflusten litet emellanåt.
Men j a g t y g l a d e den m e d det u t a n tvifvel r i k t i g a r e s o n e m a n g e t: " d e t finnes så g o d t om m e d e l m å t t i g a författare.
Hvarför öka deras antal? "
— Men så j ä m n t tjugu år efter d e n n a allra första g å n g " för r o s k u l l " — d å blef d e t a t t börja på allvar.
1 S o m h u s t r u till en j ä r n v ä g s b y g g n a d s i n g e n j ö r hade j a g under mångårigt kringflyttande i mitt v i d s t r ä c k t a, s k ö n a N o r r l a n d fått blicken ö p p e n för s å m å n g a s ä r d r a g hos dess n a t u r och folk, h a d e s a m l a t s å m å n g a s t a r k a och o u t p l å n l i g a intryck, att den där kufvade lusten inte längre lät sig tvinga.
Och m i n n e n och h ä n d e l s e r, s o m j a g a l d r i g ens b r y t t m i g om a t t a n t e c k n a, k o m m o n u plötsligen som om de v a r i t lefvande och r a d a d e u p p s i g för m i n s y n och l ä m n a d e m i g i n g e n ro — allra m i n s t om n ä t t e r n a — u t a n p o c k a d e på att bli n e d s k r i f n a.
P å så s ä t t k o m m o h i s t o r i e r n a till i min första b o k " F j ä l l b y f o l k ".
— D e t v a r som om de hade.
skrifvit sig själfva, och en s ä l l s a m n j u t n i n g v a r d e t j a g erfor u n d e r de s o m m a r l j u s a m å n a - der, det p å g i c k, m e d d e n a l d r i g s l o c k n a n d e solnedgången till arbetslampa nattetid.
Om d a g e n h a d e j a g a n d r a värf a t t s k ö t a.
Men s t o r t v a r likväl i n t e m o d e t och själf- tilliten, n ä r j a g s e ' n på v i n t e r n k o m ned till S t o c k h o l m m e d m i t t första m a n u s k r i p t.
E n af m i n a u n g d o m s v ä n n e r, som v a r i t u p p s a l a k a m r a t m e d Gustaf af G e i j e r s t a m, t o g d e t e m e l l e r t i d om h a n d och gick u p p till G e r n a n d t s förlag, d ä r G e i j e r s t a m d å v a r den som " v ä g d e " m a n u - skriptluntorna.
J a g k a n i n t e r ä t t beskrifva, h v a d j a g erfor, n ä r j a g efter n å g r a v e c k o r s v ä n t a n fick den h ä l s n i n g e n, a t t j a g själf skulle infinna m i g p å förlaget.
Men i det ö g o n b l i c k j a g stod d ä r u p p e u t a n f ö r d ö r r e n till G e i j e r s t a m s lilla k o n t o r \ Hvarje husmoder B a r n g B F t l E F Q b B n Huarje sömmerska:: _ Pris, _ for, helt „, år „.
3 kr.
:.
• hälft _: år likaså.
: prenumerera på kr.
| 60.
Lösnummer 30 öre.
12 häften årligen.
— 404 FRÖKNARNA RUTH PÅ BJÖRSKOG.
O. V I K T O R I A LEKSELL.
Björskogsfröknarna — hofleve- rantörer.
ILL HANS MAJESTÄT KONUNGENS hofieverantörer T ha den 22 juli 1910 utnämnts fröknarna Ruth och Viktoria Leksell från Björskogs prästgård, Västman- land.
Deras verksamhet är tillräckligt känd förut, bl.
a. genom en artikel i Idun den 15 aug.
1909, men det är glädjande att få omnämna denna välförtjänta uppmun- tran i deras arbete.
Om godheten och hållbarheten af deras konserver Vittna de många hederspris de hemfört från olika ut- ställningar samt nu senast ett intyg från professor " Lagerheim vid Stockholms högskola.
Han har haft olika slag af deras inläggningar under observation i ett års tid och funnit dem hållbara och utan tillsats af främmande ämnen såsom salicylsyra, färgämnen etc. Fröknarna Leksell hafva dock ej behållit sin kun- skap för sig själfva, utan äfven meddelat den åt andra genom att på olika ställen och tider anordna konser- veringskurser.
Det är glädjande att se det stora in- tresse, hvarmed dessa kurser mottagits.
Så hade till föregående kurs anmälts icke mindre än 46 st. delta- gare, och denna senaste kurs omfattade elever bokstaf- ligen från trakterna af både Ystad och Haparanda.
För allt det nyttiga och goda, som vi lärt under vår vistelse i Björskog och särskildt för de idel ange- näma minnen vi därifrån medfört hem, vill jag härmed å egna och kamraternas vägnar hjärtligen tacka.
En af deltagarna i kursen 20 — 29 Juli 1910.
P Ä R M A R till IDUN 1909 och föregående år b ö r: KURSDELTAGARNA X tillhandahållas till följande priser: Idtms pärmar, röda med guldtryck kr.
1: 50 Iduns romanbibliotek, röda eller gröna 50 öie.
Iduns Hjälpreda, röda eller gröna 50 öre.
Kunna erhållas i eller direkt från om rekvi- sision oeh likvid i postanvisning insändes.
närmaste bokhandel — Iduns expedition,
D e fyrtioårigas kärlek.
B e r ä t t e l s e af Sigurd v. Koch.
D E B A D A kojorna lågo på hvar sin sida om s u n d e t.
D ä r v a r grått och ensamt, mossan tittade u t ur väggar och fönsterposter, skorstenarna voro gamla och vittrade, de ho- t a d e r a m l a n ä r s o m helst.
I Tångudden bodde Inger-Malvena med son.
I Varpängen huserade Ida-Katrina med dotter.
D e b å d a gamla v o r o å r s b a r n v i d konfirmatio- n e n och h a d e sina 70 h ö s t a r p å n a c k e n.
De l i k n a d e g a m l a g r å a fåglar, s o m flugit tillsam- mans både länge och väl, deras afkomma v a r k l ä c k t och h a d e r e d a n l ä m n a t u n g d o m e n s o s k u l d s - tider bakom sig.
I fyrtio å r h a d e b a r n e n b l o m s t r a t i d e n n a ofruktbarhetens ödemark.
Frithiof-Emanuel hade ejderfågelns fjärrblick.
Han skådade med e t t f r i m o d i g h e t e n s b e h a g u t öfver d e blåa v a t t e n - lederna.
H a n b a r h a k s k ä g g, ljust o c h l o c k i g t och k l ä d d e s i g g ä r n a i s k i n n v ä s t o c h g r ö n b l å a halsdukar.
D e n a n d r a f y r t i o å r i n g e n v a r blid o c h r ö d som e t t ä p p l e u n d e r h ö s t t i d e n.
H o n h a d e ej v a c k r a d r a g, m e n t i l l t a l a d e i h ö g g r a d Frithiof- Emanuel.
K o j o r n a lågo o c h s å g o p å h v a r a n d r a, d e r a s ö g o n v e t t e m o t sjön, och n ä r solen sjönk, k a s t a - d e s strålreflexer från T å n g u d d e n s ö g a öfver till Varpängens.
D e t s t o d l i k s o m eld u r T å n g - uddens gråa kåk, när skötarna lades.
En mor m e d e t t fyrtiårigt b a r n s a t t i h v a r j e b å t.
Bå- t a r n a s fiskefolk t a l a d e s sällan v i d, m e n m a n l a d e m ä r k e till om g r a n n e n s a k n a d e s.
— H v a d h a r di för s i g i d a g d å?
A t t d e inte lägger i kväll — vädret är j u vackert, sade man så.
N å g o n s ö n d a g efter g u d s t j ä n s t e n brukade i b l a n d i n v å n a r n a p å V a r p u d d e n k o m m a öfver eller m o t s a t t.
De u n g a träffades.
Blyga, tafatta växlade de o r d o c h k y s k a h a n d s l a g.
I n g e n af d e m y p p a d e sitt h j ä r t a s i n n e r s t a.
F ö r ä l d r a r n a v i s s t e väl, h u r d e t v a r fatt m e n u p p m u n t r a d e föga.
Inger-Malvena behöfde sin son och I d a - K a t r i n a sin d o t t e r.
Detta kände fyrtioåringarna med instinktens klara skärpa, och deras kärlek, som n u v ä x t s i g s t a r k u n d e r fyrtio l å n g a v å r a r, t y c k t e s k u n n a lefva på i n t e t.
Förunderligt!
N ä r u n d e r v i n t e r k v ä l l a r n a t i d e n gick p å lägg- d a g s, t i t t a d e m a n öfver s u n d e t: — Jassa di h a r s l ä c k t.
N å, vi s l ä c k e r v ä l o c k s å!
Och m a n b ä d d a d e, gick till s ä n g s och släckte.
S å k o m d e n t i d e n a t t isen l a d e, d å blef för- b i n d e l s e n n å g o t lifligare.
D e t s t r ä c k t e s i g d o c k s ä l l a n l ä n g r e ä n till e t t b e s ö k för fiskets s k u l l eller för a t t l å n a h a l m till k o r n a.
— — — E n s ö n d a g s k u l l e de g a m l a till kyrkan.
— Följer du med?
frågade Inger-Malvena.
— J a g t r o r j a g blir h e m m a, s v a r a d e Frithiof- Emanuel.
— G å r d u m e d till k y r k a n, I r m a, frågade Ida-Katrina.
— N e j!
svarade dottern, j a g har att sköta, gå du ensammen.
P å s å v i s g i n g o de gamla till k y r k a n u t a n afkomma.
Det var vid tiotiden på morgonen, de h a d e s i n v ä g öfver d e n s n ö i g a isen o c h spå- r e n efter d e m b i l d a d e r a d b a n d i s n ö s t r ä c k a n s pärlgråa dager.
Fyrtioåringarna voro ensamma, längtande, ovissa.
— Om j a g skulle g å öfver, t ä n k t e Frithiof- Emanuel.
Men han stötte snart tillbaka denna oförvägna tanke.
Dottern Irma hyste planer, lika sällsamma.
D e s u t t o b å d a i h v a r s i t t fönster s e e n d e u t p å « » fl - i Innan Franska torg, 7 kr.
betalas snörlifssömmeriet 1 tr., dess illustrerade för d e t h v i t a i s b a n d e t, som i m i d t e n af s u n d e t gick öppet i klarblåa brunnar.
— I s e n håller i n t e i d a g, t ä n k t e I r m a, m e n så m i n d e s h o n, a t t m o d e r n t a g i t sig öfver p å morgonen.
— J a g k u n d e g å öfver m e d s k ö t s t r ä n g e n, som vi l å n t e, f u n d e r a d e h o n.
Glad öfver t a n - k e n p å s k ö t s t r ä n g e n, började hon klädseln.
E m e l l e r t i d, i n n a n p ä l s m ö s s a n s a t t p å d e t lin- f ä r g a d e h å r e t, k o m h o n a t t k a s t a blicken u t å t och s å g d å F r i t h i o f - E m a n u e l s o m m e d l å n g - s a m m a s t e g gick framåt isen.
H o n inställde r u s t n i n g a r n a och s a t t e sig i fönstret, f ö r t a p p a d t s t i r r a n d e efter d e n l å n g e n å g o t k r o k r y g g i g e mannen.
När han försvann bakom u d d e n, t o g h o n h a l f v e c k o u p p l a g a n o c h b ö r j a d e fixera de d ä r i f ö r e k o m m a n d e b i l d e r n a.
M e n ö g o n e n ville i n t e t fäste t a g a.
D e i r r a d e öfver t i d n i n g s p a p p e r e t, i b l a n d h o p p a d e de ut g e n o m f ö n s t r e t o c h flögo b o r t å t isens f ö r t o n a n d e s n ö f ä l t.
D a g e n gick.
Mörkret anlände och med det fotogenlampans k l a r a låge i T å n g u d d s f ö n s t r e t.
De båda kojorna l å g o nu o c h k a s t a d e u n d r a n d e blickar p å h v a r - andra.
På detta vis hade många söndagar gått.
E n stilla g r o e n d e s o r g lade s i g öfver 4 0 - å r i n g a r n a.
Men i n g e n af d e m v i d t o g k r a f t i g a r e å t g ä r d e r att grunda verklig lycka.
S å blef d e t v å r.
E n v å r lik alla a n d r a, m e n i d e t fallet o v a n l i g, a t t isen l å g så l ä n g e.
Å t e r en s ö n d a g.
D e gamla h a d e g å t t p å missionsbasar.
— Nu!
tänkte Frithiof-Emanuel, nu går j a g öfver.
H a n gick öfver, fastän isen k n a p p t v a r b ä r i g och i h a n d e n b a r h a n e t t hälft tjog ä g g.
H a n k n a c k a d e.
— H j ä r t a t ville s l å ikull h o n o m i trappan, m e n när så Irmas vänliga " stig in " h a d e t o n a t g e n o m d ö r r e n s s k r ö p l i g a v i r k e, blef h a n l u g n o c h r a k o c h m e d r ö s t s o m fullstän- digt b e h ä r s k a d e s, s a d e h a n: — G o ' afton, I r m a.
Ä r d u e n s a m h e m m a?
F r i t h i o f - E m a n u e l visste j u s å v ä l a t t I r m a v a r e n s a m, m e n d e t p a s s a d e s i g d o c k a t t fråga.
— • J o, m a m m a ä r p å b a s a r e n, s a d e I r m a, och r o d n a d e n började k å r a u p p p å h e n n e s a n - lete.
Äfven d e t t a v i s s t e F r i t h i o f - E m a n u e l o c h h a n s a d e: — J a m i n m a m m a är äfven p å b a s a r e n.
Och n u är s a k e n d e n, a t t v å r a h ö n s h a v a r i t d u k t i g a i n a t t, s å a t t j a g t o g m e d e t t half- tjog.
— T a c k, t a c k, s a d e I r m a o c h l a d e halftjoget i en p a p p e r s p å s e från h a n d e l s b o d e n, m e n inte s k a ' d u ge b o r t s å m å n g a.
— Å h!
Vi h a flera!
s a d e F r i t h i o f - E m a n u e l.
Ögonen lyste.
— Vill d u i n t e s i t t a n e r, frågade I r m a, m o r kommer väl snart.
Att moder Ida-Katrina snart kom hem, var väl i n g e n s ä r s k i l d a n l e d n i n g för F r i t h i o f - E m a - n u e l a t t s l å s i g n e r.
D o c k k u n d e h a n ej mot- s t å sin u n g d o m s ä l s k a d e o c h h a n b ö r j a d e l e t a i h a l f v e c k o u p p l a g a n s o m efter n å g o t s ä r s k i l d t.
— T ä n k h v a d di h i t t a r p å n u för t i d e n, s a d e h a n m e d n ä s t a n s o r g s e n r ö s t o c h p e k a d e p å en illustration, föreställande telegrafering utan tråd.
— J a, är det inte märkvärdigt?
svarade Irma.
K a n d u förstå h u r d e t d ä r g å r till?
— N e j!
M i n själ o c h a n d e om j a g d e t kan, sade Frithiof-Emanuel med trosvisshet och skrattade elfenbenshvitt.
D ä r p å gick I r m a till spisen.
— Vill d u h a kaffe, s a d e h o n, d e t ä r fär- digt.
F r i t h i o f - E m a n u e l s a d e t a c k, kaffet d r a c k s, m a n t a l a d e litet om b a s a r e n, om p r ä s t e n, m e n • t y n a d e s a m t a l e t likt en u n g k v ä l l s v i n d o m ett i Stockholm, priskurant snörlif, 1 bör ifrån Norrmalms- rekvireras.
v å r e n, o c h d e t blef t y s t.
D e s u t t o stilla.
F r i t h i o f - E m a n u e l s o m alltid h a d e g o d t ö g a till t i d n i n g e n, k a s t a d e sina ö g o n å t e r d i t å t, m e n de s n u d d a d e n u v i d fönstret p å a n d r a s i d a n.
Där var tändt.
F o t o g e n l å g a n l y s t e klar p å Tångudden.
— Hemma redan!
tänkte Frithiof-Emanuel och r e s t e sig.
A n s i k t e t h a d e blifvit oroligt, och p a n n a n l a d e s i b i t t e r h e t e n s t e c k e n.
— J a g går väl hem, Irma, sade han.
Gum- m a n lefver v ä l röfvare, n ä r h o n s e r m i g b o r t a.
I r m a s a d e i n g e n t i n g till d e t t a, h o n e n d a s t t r y c k t e d e n s t o r a v a l k i g a h a n d e n till afsked, vänligt men oändligt kyskt.
Frithiof-Emanuel b ö j d e sin j ä t t e r y g g u n d e r d ö r r p o s t e n och för- svann i kvällsdiset.
— — — D e n e n s a m m a v e c k l a d e u t tid- ningen.
.
.
Telegrafering utan tråd.
.
.
det var en m ä r k v ä r d i g u p p f i n n i n g.
.
.
d e t h a d e Frithiof- Emanuel rätt uti.
.
.
Det bultade på dörren.
D o t t e r n r u s a d e u p p, fick u n d a n halftjoget och k a f f e k o p p a r n a o c h h a d e s å ä n d t l i g e n u p p d ö r r e n för m o d e r n.
— P u h!
stånkade denna.
I s e n blir s ä m r e och s ä m r e.
D e, h ä r v a r v ä l sista k y r k s ö n d a n öfver i s e n.
Har någon varit här?
— N e j, h v e m skulle d e t v a r a, s v a r a d e dot- tern.
— F ö r Frithiof var inte hemma h a n.
.
.
n ä r j a g v a r in, s a d e d e n g a m l a o c h m e n a d e t y d - ligen n å g o n t i n g s ä r s k i l d t.
D å k å r a d e s å t e r d o t t e r n s k i n d e r, och h o n erkände besöket.
— H v a d ä r k l o c k a n, frågade m o d e r n m e d den öfverlägsnas och förorättades uppsyn.
— Åtta, svarade dottern.
— Hå-ja-ja, d e t ä r s ä n g d a g s.
H a r di s l ä c k t där borta, Irma?
— Nej, det brinner, svarade dottern.
— J a, Frithiof-Emanuel har ju varit u t e, han, sade modern.
Satt h a n länge?
D o t t e r n s v a r a d e e j.
K l o c k a n h a d e s å små- n i n g o m k r u p i t framåt 9.
D e b å d a k o j o r n a, som l e g a t och s t i r r a t p å h v a r a n d r a m e d h v a r sitt irrande e l d ö g a, h a d e nu b l u n d a t och somnat.
Natten hade börjat, den tidiga natten kl. 9 I V a r p ä n g e n o c h T r å n g u d d e n s n a r k a d e de g a m l a frimodigt efter d a g s m ö d o r o a h kaffetårar.
M e n s ö m n e n s a n d e ' t y c k t e s ej h a b e r ö r t fyrtio- åringarna.
D e l å g o b å d a v a k n a h v a r och en p å sitt håll och t i t t a d e u t i luften.
Månen hade just trängt igenom molnen.
Dess sken var gulaktigt blekt.
D e t l y s t e m e d en stilla g l a n s öfver d e ö d e isfälten.
Luften s u s a d e af e n s a m h e t o c h fyrtioårig kärlek.
Konsten i hemmet.
E t t kapitel o m tillvaratagandet af konstens skönhetsvärden för vart d a g l i g a lif.
C Å LYDER PRISÄMNET för oktober i vår serie ~ " Årets tolf kapitel " och uppmana vi alla dem af våra läsare, som ha något att säga i frågan, att genom Idun framlägga detta för vår läsekrets.
Täf- lingsartikel, som icke gärna i längd bör öfverskrida 4 Idunsspalter, insändes till Iduns redaktion, Stockholm, senast den 31 augusti och förses med påskrift: " Iduns artikeltäfling ".
För den enligt redaktionens åsikt bästa artikeln utfästes ett pris af ett hundra (100) kronor och den prisbelönade uppsatsen inflyter i något af Iduns oktobernummer.
Stockholm den 1 augusti 1910.
Redaktionen af Idun.
Salamander EnhXrTis,- D a m - &amp; H e r r - S k o d o n Lyxutföring 18, — ^fofÄJf^!
!
oc / s U T V E C K L I N G E N h a r u n d e r sin o b e v e k l i g a g å n g icke g å t t T r o l l h ä t t a n förbi.
Sedan v ä l en g å n g m ä n n i s k o r n a, för h v i l k a i n t e t sy- n e s för s v å r t eller a f s k r ä c k a n d e, gjort e t t första försök a t t t ä m j a å t m i n s t o n e en liten del af d e s s " b r u s a n d e, v i l d a s t r ö m ", h a de för h v a r j e år- t i o n d e blifvit allt djärfvare, allt m e r a företag- samma.
Och n ä r d e s å s l u t l i g e n en d a g lyc- k a d e s t y d a den h e m l i g h e t, h v a r o m d e n d å n a n d e forsen s j u n g i t i å r h u n d r a d e n u t a n a t t bli för- s t å d d, h e m l i g h e t e n om den u n d e r b a r a k r a f t, som låg fördold i de h v ä l f v a n d e v a t t e n m a s s o r h v i l k a G ö t a älf v r ä k t e utför b r a n t e r n a på v ä g med V ä n e r n s v a t t e n till hafvet, d å b ö r j a d e de först p å allvar a t t t a T r o l l h ä t t a n i sin t j ä n s t.
n m n n i H v a d än T r o l l h ä t t a n s f r a m t i d a öde blir, ännu b r u s a r d o c k älfven m ä k t i g som förr m e d fall efter fall, ä n n u s t å r s k u m m e t h v i t t k r i n g Gullön och T o p p ö n, än h a vi h ä r ett af de s t o r s l a g - n a s t e s k å d e s p e l, som s v e n s k n a t u r e r b j u d e r.
H ö r h v a d en s v e n s k s k a l d, K.
G. Ossian Nils- s o n, n y l i g e n skrifvit h ä r o m i en a r t i k e l, b e n ä m n d " Sveriges sköna natur ".
* " — — H a r du s u t t i t vid T r o l l h ä t t a n och l å t i t Gullöfallet s j u n g a d i g sin e g g a n d e, kraft- fulla s å n g?
S n ö r r ä t r e s t e sig k l i p p a n öfver d i g, och o å t k o m l i g a r a n k o r b e r ä t t a d e d i g, h u r t r a k - t e n en g å n g s e t t u t, i n n a n t u r b i n e r n a b ö r j a d e hvirfla, j a, i n n a n P o l h e m s p r ä n g d e sin s a g o l i k a s l u s s.
V a t t n e t låg framför dig och låg d ä r ändå aldrig.
D e t v a t t e n du t ä n k t e p å fanns d ä r i n t e l ä n g r e, n ä r du t ä n k t e p å d e t, s n a b - b a r e än t a n k e n r u s a d e det förbi d i g, e m o t U S S.
Se Sommarboken, art. af Gustaf Stjernström.
•I I - - I — 406 — d i g, och du u n d r a d e a t t k l i p p a n u n d e r din fot ä n n u höll s t å n d m o t dess alltid u n g a v å l d s a m - het.
L å n g a s t r ä c k o r l å g d e t s l ä t t s o m en h i n n a, tills en s t e n r i s p a d e u p p d e t, och en s k u m m i g s t r å l e s t e g i v ä d r e t, likt b l o d e t u r ett sår.
D e t göt sig r u n d t k r i n g b l o c k e n s k n o - g a r, det p u l s e r a d e och f o r s a d e djupt u n d e r s i n h u d, d e t s y n t e s u t s t r ö m m a en o k ä n n b a r v ä r m e, s o m l ö s t e sig i å n g a och r ö k u r alla dess h u d - porer.
Det k u l l r a d e och h v ä s t e, d u n d r a d e och m u m l a d e, d e t h a d e sin b a s som af u n d e r j o r d i s k a t r u m m o r och p u k o r och sin d i s k a n t som af en s k o g s alla h v i s s l a n d e småfågelflöjter, det h a d e sina mel- l a n s t ä m m o r, som i o b e s t ä m b a r a n y a n s e r ö m s o m genomträngde, ömsom undertonade orkestern.
D e b r u s a d e, s o m en e v i g m a n i n g s k ö r, som en v ä c k e l s e s å n g till allt S v e r i g e — bullret och f r u s t a n d e t från v e r k e n s m a s k i n e r t y c k t e s dig för s v a g a, för loja s o m s v a r p å den r u n g a n d e m a - ningen.
D u h a d e v e l a t h ö r a en f a b r i k s s t a d s alla h a m r a r och hjul s t ä m m a in i den a r b e t e t s v ä l d i g a s å n g, s o m h ä r s a m l a d e s och b r u s a d e u t likt en h ä l s n i n g från all o b r u k a d k r a f t i S v e r i g e.
M e n h u r än s t a d e n m å n d e s o r l a och l a r m a, s j u n g a och k v i d a, öfver dess s v ä l l a n d e symfoni skulle dock a l l t i d forsen d å n a, hvirf- l a r n a s p e l a och från den b r a n t a k l i p p a n s k u l l e alltjämt r a n k o r n a i s a k t a v a j n i n g d o p p a sig i d e n å n g a n d e v ä r m e n från n a t u r e n s p u l s. "
S k a l d e n s d r ö m om d e t m ä n s k l i g a a r b e t e t, som s k u l l e s j u d a i k a p p m e d fallen, ä r nu en v e r k l i g h e t, som n ä r m a r sig sin fullbordan, i d e t a r b e t e t vid de s t o r a k r a f t a n l ä g g n i n g a r n a, d ä r vattenkraften omsattes i elektrisk energi, nu ä r i det närmaste afslutadt.
D e t t a för s v e n s k a
S e d a n G ö t a k a n a l, P l å t e n s s t o r v e r k, blifvit färdig, m å s t e T r o l l h ä t t e k a n a l o m b y g g a s p å g r u n d af s l u s s a r n a s r i n g a s t o r l e k.
Den nya T r o l l h ä t t e k a n a l e n, s o m f r a m d r o g s v i d s i d a n af den gamla, påbörjades 1837 i samma storlek som s l u s s a r n a i G ö t a k a n a l, o c h v a r sju å r s e n a r e afslutad för e n k o s t n a d af 3, 1 4 1, 3 4 5 k r.
N u m e r a föreligger s å s o m k ä n d t p l a n för om- b y g g a n d e af h e l a k a n a l e n, o c h h a r u t v i d g n i n - gen af trafikleden V ä n e r n — h a f v e t r e d a n t a g i t sin b ö r j a n.
S å l u n d a s y s s e l s a t t e s f. n.
e n a r - b e t s s t y r k a om 7SO m a n.
F ö r v a l t n i n g e n af s t a t e n s vattenfall v i d G ö t a älf, ä f v e n s o m d e n s. k.
T r o l l h ä t t e k a n a l, h a r s t å t t u n d e r en lokal s t y r e l s e, k a n a l d i r e k t i o n e n, m e d s ä t e i T r o l l h ä t t a n, m e n från o c h m e d å r 1909 äro de lagda under den nyupprättade k. v a t t e n f a l l s s t y r e l s e n i S t o c k h o l m, h v a r s chef ä r öfverste F.
W.
H a n s e n.
T r o l l h ä t t a n h a r f. n.
en f o l k m ä n g d af c i r k a 12,000 personer.
G.
E.
f ö r h å l l a n d e n e n a s t å e n d e a r b e t e, e t t af de s t ö r s t a i E u r o p a, p å b ö r j a d e s i s l u t e t af 1 9 0 6.
K r a f t k a n a l e n, a n l a g d p å älfvens ö s t r a s t r a n d, ä n d a u p p ofvanför Gullöfallet och s e d a n v i d s i d a n af d e o l i k a fallen ä n d a n e d till n e d a n f ö r H e l v e t e s f a l l e n vid O l i d e r h å l a n, d ä r k r a f t s t a t i o - n e n ä r b e l ä g e n, ä r c i r k a 1, 3 0 0 m e t e r l å n g och h e l t u t s p r ä n g d i b e r g e t eller m u r a d af b e t o n g.
E t t s t y c k e n e d a n f ö r i n t a g e t, d ä r vid en kom- m a n d e förstoring af k r a f t s t a t i o n e n en n y kraft- k a n a l skall u t s p r ä n g a s p a r a l l e l t m e d d e n n u v a - r a n d e, h a r m a n b y g g t en d a m m l u c k a af j ä r n, som m e d sina d i m e n s i o n e r af 17 m e t e r i b r e d d och n ä r a 9 m e t e r i höjd s a m t v ä g a n d e 6 0 t o n, lär v a r a v ä r l d e n s s t ö r s t a d a m m l u c k a.
Öfver t r a f i k k a n a l e n h a r m a n för u p p b ä r a n d e af de e l e k t r i s k a l å n g l i n j e r n a m å s t uppföra t v å väldiga fackverksstolpar, 4 0 meter höga.
Upp- f ö r a n d e t af d e s s a h a r tillgått s å, a t t m a n g e - n o m t i l l s k a r f v a n d e af d e l a r underifrån n å t t er- forderlig höjd.
A n l ä g g n i n g s k o s t n a d e n för k r a f t v e r k e t u p p g å r till n ä r m a r e 12 miljoner k r.
D e n e l e k t r i s k a e n e r g i e n, b e r ä k n a d till 8 0, 0 0 0 t u r b i n h ä s t k r a f t e r, k o m m e r, s e d a n en d e l r e s e r v e r a t s för e l e k t r i s k j ä r n v ä g s d r i f t, a t t försäljas till k o m m u n e r och enskilda.
Kraft l e v e r e r a s r e d a n n u till e t t fler- tal s t ä d e r o c h s a m h ä l l e n i och för b e l y s n i n g s - och i n d u s t r i e l l a ä n d a m å l.
M a n p l a n e r a r äfven p å öfverföring af kraft till K ö p e n h a m n, o c h s å s o m i d a g s p r e s s e n k o m m i t till s y n e s, h a d e t y s k a t i d n i n g a r n a efter deras r e d a k t ö r e r s b e s ö k i S v e r i g e, i n n e h å l l i t f u n d e r i n g a r p å kraftöfver- föring från T r o l l h ä t t a n o c h till B e r l i n.
A r b e t e t m e d T r o l l h ä t t a n s k r a f t v e r k h a r varit s y n n e r l i g e n p r ö f v a n d e o c h farligt, och m å n g a olycksfall, d e flesta m e d d ö d l i g u t g å n g, h a s o m bekant drabbat arbetarna därstädes.
R e d a n i b ö r j a n p å 1 5 0 0 - t a l e t framkom t a n - k e n p å a t t k r i n g g å v a t t e n f a l l e n g e n o m en k a - n a l, o c h en h e l d e l m i n d r e försök företogos äfven i d e n n a r i k t n i n g, m e n d e t v a r först u n - d e r s e n a r e delen af K a r l X I I: s r e g e r i n g, s o m m a n t o g itu m e d saken p å allvar.
Polhem upp- gjorde e n p l a n, e n l i g t h v i l k e n fyra s l u s s a r s k u l l e byggas.
D e s s a blefvo e m e l l e r t i d a l d r i g full- b o r d a d e, o c h å r 1 7 5 6 b e s l ö t r i k s d a g e n så öfver- gifva P o l h e m s p l a n.
Å r 1 7 9 3 fick e t t b o l a g p r i v i l e g i u m p å " T r o l l - h ä t t e k a n a l - och s l u s s v e r k ", o c h å r e t efter bör- j a d e b y g g a n d e t efter en p l a n, u p p g j o r d af k a p - t e n E.
N o r d vall.
D e n 1 4 a u g.
1 8 0 0 ö p p n a d e s d e n n a k a n a l för trafik o c h k o s t a d e i a n l ä g g - ning 1,554,136 kronor.
•m KRp.
F T S T Ä T I Ö RRS.
J D c H ^ E u B i n T A G n i n G S B Y S G P I M D E: F \ P I H • LL Foto för Idun af Gustaf Ewald, — 407 — Herrljunga
syn p å d e n m o d e r n a hälsorörelsen och alla de samhälls- och individuallyten den söker be- k ä m p a.
H o n afstod s n a r t från societetslifvet o c h b e g y n t e ett n y t t lif i s t u d i e r o c h u n d e r - s ö k n i n g a r r ö r a n d e h y g i e n i s k a o c h s o c i a l a frå- gor.
» Jag begynte, » säger hon, » studera hygien o c h allt d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e.
J u m e r jag studerade kroppskultur, desto mer fann j a g d e n a l l t i g e n o m f ö r b u n d e n m e d h v a r j e jor- disk framgång.
D e n h a d e äfven s a m m a n h a n g m e d religionen.
H v a r ligger hufvudorsaken till g o d a eller d å l i g a t e n d e n s e r?
D e n f r ä m s t a r e g e l n i all k r o p p s l i g k u l t u r ä r d e n n a: ' för- g i f t a ej d i g s j ä l f.
A t t f ö r g i f t a s i g själf ä r a t t f ö r g i f t a h v a r j e v ä r d i g t a n k e, h v a r j e ar- bete. » 7 {a / sa / 7S ar / stcArati M Å 6 R A ÖRb: A L L A K Ä N N A b e t y d e l s e n af a r i s t o k r a t i s å s o m u t t r y c k för f ö r h ä r s k a n d e, u t v a l d klass i formerna bördsaristokrati, penning- a r i s t o k r a t i eller — k a n s k e d e n u r s p r u n g l i g a - ste egentligen g r u n d l ä g g a n d e, ehuru seder- m e r a ej s å s o m j ä m s t ä l l d a n s e d d a — i n t e l l i g e n s - a r i s t o k r a t i.
M e n e n h ä l s o - eller s u n d h e t s a r i - s t o k r a t i af h ä l s o s t r å l a n d e, af k r o p p s l i g o c h andlig vigör genomfyllda människor torde vara hvad världen i nuvarande tider bäst behöfver och en s å d a n är det som d e n a m e r i k a n s k a h ä l s o a p o s t e l n M r s M a r y F o o t e H e n d e r s o n vill k r e e r a i s i n a f ö r s l a g o c h i sitt v e r k, » T h e A r i s t o c r a c y iof H e a l t h », e n s t u d i e ö f v e r k r o p p s - lig k u l t u r, v å r a f a v o r i t g i f t e r s a m t e n n a t i o n a l - o c h i n t e r n a t i o n e l l f ö r e n i n g till b e f o r d r a n d e af kroppslig kultur. » Tillräckligt känd är den m o d e r n a kulturens, särskildt d e n sista tidens, m å n g a o c h storar- t a d e framsteg, h u r m ä n n i s k a n u n d e r l ä g g e r sig n a t u r e n p å d e t e n a o m r å d e t efter d e t a n d r a o c h g ö r sig till d e s s h e r r e s a m t o u p p h ö r l i g t u p p d y r k a r o c h stegrar kulturen, m e n blir p å s a m m a g å n g i v i s s a fall d e n n a s u n d e r g i f n e, b u n d n e slaf.
H o n t i l l g o d o g ö r s i g i r i k t m å t t d e s s v ä l s i g n e l s e r, m e n u n d g å r ej h e l l e r d e s s f ö r b a n n e l s e r.
H o n i n s u g e r all k u l t u r e n s s ö t m a, m e n f a l l e r j ä m v ä l offer för d e s s s m y g a n d e gifter, o f t a f ö r k l ä d d a, f ö r f ö r i s k a, ljufva, m e n i c k e d e s t o m i n d r e gifter, s o m u n d e r d e n fort- satta frammarschen h o t a i n t r ä n g a till o c h fräta kulturmänniskans och mänsklighetens l i f s n e r v.
D e t ä r b å d e k r o p p s - o c h själsgifter, m e n n ä s t a n u t a n u n d a n t a g ä r g r u n d e n att s ö k a i d e f ö r r a, o c h f ö l j d e r n a v i s a sig i a l l a slags kropps- och själssjukdomar, kroppsligt f ö r s v a g a n d e h o s s l ä k t e efter s l ä k t e, i a n d l i g o c h m o r a l i s k d e p r a v a t i o n, s o m i sitt f ö r l o p p b e t y d e r u r a r t n i n g o c h till sist u n d e r g å n g, för- s å v i d t ej d e t o n d a i t i d m o t a r b e t a s o c h h ä m - mas.
K u l t u r e n s a f v i g s i d o r h a till sist f r a m t v i n g a t något som benämnes h y g i e n, hvarunder f ö r s t å s ett m å l m e d v e t e t t i l l v a r a t a g a n d e af s a m - h ä l l e t s o c h i n d i v i d e n s h ä l s a.
D o c k h a r ett folk, d e t j u d i s k a, a l l t s e d a n u r m i n n e s t i d e r för- s t å t t b e t y d e l s e n af o c h i a k t t a g i t v i s s a h y g i e - n i s k a å t g ä r d e r b å d e i sin l a g s t i f t n i n g, s i n a s e d v ä n j o r o c h sitt l e f v e r n e, e n viss s a m h ä l l e l i g och personlig hygien, och därför h a r detta folk t r o t s f ö r t r y c k e t o c h v e d e r v ä r d i g h e t e r n a, för hvilka det varit utsatt, bestått g e n o m tiderna.^ Mot det svåraste kulturgiftet, sam- hällets och individens sannskyldige fiende, kroppens, själens och moralens tillintetgörare, alkoholismen, har m a n nödd och tvungen här o c h h v a r ö p p n a t v e r k l i g strid, s o m m e d för- LAS!
OM EM KVINNLIG H A L S O - APOSTEL.
s t å n d o c h i h ä r d i g h e t b e h ö f v e r fullföljas, m e n det å t e r s t å r ä n n u flera a n d r a, och s o m dessa gifter oftast i n g r i p a i o c h f r a m m a n a b e h o f v e t af h v a r a n d r a o c h tillika i n n e s l u t a b e n ä g e n - h e t e n att s k a p a nya, m å s t e d e o c k s å alla be- k ä m p a s.
D e t t a h a r M r s H e n d e r s o n tillfullo i n s e t t, h v a r f ö r h a n i sitt, n ä m n d a s t o r t a n l a g d a v e r k, » A r i s t o c r a c y of H e a l t h », f r a m d r a g e r o c h s y n a r d e m f r å n a l l a s i d o r o c h m a n a r till d e r a s ihärdiga b e k ä m p a n d e.
H o n vädjar visserligen till m ä n s k l i g h e t e n s b å d a h ä l f t e r, m e n m a n märker, h u r h o n särskildt tilltänker sina med- systrar rollen att såväl b ä r a fanan i d e n ö p p n a s t r i d e n s o m a t t a r b e t a i d e t stilla o b e m ä r k t a, i h e m o c h v i d h ä r d, f ö r a t t u p p r y c k a giftröt- t e r n a o c h b e r e d a e n n y j o r d m å n för k o m m a n d e släkten, en mänskligheten omfattande hälso- aristokrati, sedan u r a r t n i n g och d e n sociala nivelleringen b o r t s o p a t alla a n d r a predestine- r a d e och privilegierade aristokratier.
D e n m o d e r n a k u l t u r e n s afvigsidor och miss- förhållanden m e d ty åtföljande d e g e n e r a t i o n k u n n a b l o t t h e j d a s o c h i n s k r ä n k a s g e n o m ett h ä m m a n d e af k u l t u r g i f t e r n a g e n o m a t t s å långt möjligt uppgifva dessa och å t e r v ä n d a till e t t m e r a naturligt lefnadssätt visavi n ä r i n g och njutning.
M e n det behöfves jäm- v ä l i o c h d ä r m e d ett å t e r v ä n d a n d e till n ä r - m a r e u m g ä n g e m e d, ett lif i n a t u r e n.
» Till- b a k a till l a n d e t!
», » Å t e r v ä n d till n a t u r e n I » ljuder nu ropet u r städernas stenöknar.
D e n n a naturlängtan synes p å sistone h a verkat som ett i n s t i n k t l i k t f ö r n u m m e t b e h o f, s o m r ö j e r sig i a l l a l ä n d e r o c h b l a n d a l l a k l a s s e r, h v i l k a af y r k e o c h l e f n a d s u p p g i f t e n s t o r d e l af sitt lif ä r o af s t ä n g d a f r å n n a t u r e n.
D e t ä r e n tvingande reaktion mot det öfverväldigande, förkrossande kulturlifvet.
M r s H e n d e r s o n g ö r sig s o m s a g d t till ifrig t o l k för allt d e t t a, o c h d ä r f ö r f ö r t j ä n a h o n och h e n n e s verk j ä m t e det allvarliga ä m n e t i o c h för s i g a t t b e a k t a s ä f v e n af e n s v e n s k l ä s e k r e t s.
D e t k a n ej j ä f v a s, a t t d e t ä r k v i n - norna och hemmen, som k u n n a verka mest i striden och arbetet, och därför b ö r a de göras underkunniga om målet och medlen.
M r s H e n d e r s o n tillhör d e n n y a v ä r l d e n s b å d e b ö r d s - o c h b ö r s a r i s t o k r a t i.
J ä m t e sin man senator John B.
H e n d e r s o n har hon länge intagit en framstående plats bland W a s h i n g t o n s förnäma värld.
H e n n e s magni- f i k a h e m, B o u n d a r y C a s t l e, h ö g t b e l ä g e t of- van hufvudstaden, var bördens, börsens och intelligensens stadiga mötesplats, där Mrs H. intog plats som en societetens drottning p å g r u n d af sin p e r s o n s a l l e h a n d a f ö r e t r ä d e n.
M e d sin v a k n a i n t e l l i g e n s fick h o n e m e l l e r t i d Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot insändande af nedannämnda be- lopp till Expeditionen af Idun, Stockholm, erhålles inom Sverige porto fritt: Idun Idun Idun Idun Idun Idun 1892 1893 1895 1904 1906 1907 (n:r 1 felas) (utan julnummer) (med julnumret) (utan julnummer, n:r 25 o. 52 felas) (med julnumret) — 408 — 2: — 2; — 2: — 4: — 4: 50 5: — H e n n e s första praktiska företag var en ö f v e r g å n g till e t t h y g i e n i s k t l e f n a d s s ä t t för sig, s i n f a m i l j, sitt h u s s a m t a t t u p p t a g a k a m - pen mot alkoholismen, hvari hon troget under- s t ö d d e s af sin m a n.
D e ville lefva s o m d e l ä r d e.
F ö l j a k t l i g e n v a r b l a n d d e t f ö r s t a d e fö- r e t o g o s i g a t t s ä n d a d e n r i k a o c h d y r b a r a vin- k ä l l a r e n s å B o u n d a r y Castle innehåll i kloa- k e n.
» Vi vilja ej s k ä n k a eller s ä l j a b o r t h v a d vi själfva h å l l a för d e t f r u k t a n s v ä r d a s t e gift, för a t t ej bli o r s a k a t t f ö r g i f t a a n d r a m e d h v a d vi vilja u n v i k a själfva, » s ä g e r h o n.
O c h h o n f o r t s ä t t e r a t t b e k ä m p a d e t e n a efter d e t a n d r a af v å r a k u l t u r g i f t e r.
» T h e A r i s t o c r a c y of H e a l t h » ä r i c k e e n g e n o m f ö r d, l o g i s k a f h a n d l i n g eller dylikt, u t a n s n a r a r e ett registratur öfver författarinnans s t u d i e r o c h a r b e t e, ett s a m m e l v e r k i h y g i e n, s o m h ä m t a t s från m å n g a olika håll, och blir d o c k ett s a m m a n h ä n g a n d e h e l t af s t o r t in- tresse, en fyndgrufva i allmän h y g i e n och per- sonlig lefnadskonst.
D e n m ä n s k l i g a r a s e n ä r sjuk, b e g y n n e r h o n sitt v e r k, ä r a n e m i s k.
V ä r l d e n, s o m ä r ett p a r a d i s, m e n af m ä n n i s k a n f ö r b y t e s till ett s j u k h u s, s e s o c h d ö r n e s b l o t t m e d sjuk- lingens ögon.
T ä n k efter, k ä r e l ä s a r e, h u r u m å n g a af e d r a p e r s o n l i g a b e k a n t a ä r o fullt f r i s k a v i d 5 0 — 4 0 — 3 0 å r?
T r e — t v å — e n?
K o m ihåg, att ej s ä t t a h ä l s o s t a n d a r d e n för l å g!
E j u n d e r e n f l o c k f å g l a r s t. ex., s o m a l l a ä r o f y s i s k t lika friska och vackra.
S k o g e n s fåglar, hafvets fiskar, s k o g e n s djur o c h l i l j o r n a p å m a r k e n r e p r e s e n t e r a lifvet efter h v a r sin art i dess s t r å l a n d e fullhet, m e n ej s å — m ä n n i s k a n.
E n frisk m ä n n i s k a — en h ä l s o a r i s t o k r a t, e n m o d e l l för e n f r a m t i d a grekisk skulptör — ä r sällsynt att skåda.
K r ä n k a n d e t af h y g i e n i s k a l a g a r h a r blifvit s å allmänt och så l ä n g e f ö r h ä r s k a n d e, att mänsk- lig u r a r t n i n g h a r k o m m i t a t t b e t r a k t a s s o m m ä n s k l i g h e t e n s b e s t ä m d a lott.
D e t m ä n s k l i g a lifvets d e k a d e n t a s t ä l l n i n g ä r s å d a n, att n å g o t s l a g s g i f t v a n a a n t a g e s v a r a n ö d v ä n d i g för a t t k u n n a lefva r e s p e k t a b e l t o c h tillfredsställdt.
Och uppfostran och utbildning 1 I motsats till r o s o r n a eller d j u r e n s o m m ä n n i s k a n ut- vecklar o c h utbildar k o m m e r h o n att s a k n a d e n kultur h o n ägnar dem, kanske resultat af n o g g r a n n a s t e s t u d i u m o c h o m s o r g.
I f r å g a o m d e m elimineras alla skadliga inflytelser.
M e n m ä n n i s k a n s fysiska t r ä n i n g och utbild- ning så n ä r a förbunden m e d d e n moraliska öfverlämnas åt s l u m p e n och h ä r s k a n d e m o d e r.
M ä n n i s k a n s f a m i l j, h e n n e s skola, k y r k a, s t a d, stat, l a n d h a tolererat och u p p m u n t r a t det o g r ä s o c h d e p a r a s i t e r, s o m f ö r k v ä f v a eller sluka det bästa i människolifvet.
H u r mycket af m ä n s k l i g b l o m m a o c h f r u k t h a r ej g å t t f ö r l o r a d t för v ä r l d e n af b r i s t p å v e r k l i g t fost- rande vård!
H u r b e k l a g l i g ä r ej d e n t r å n g a m e n i n g e n af b e g r e p p e t » hälsa » i f r å g a o m m ä n n i s k o r.
Idun 1908 (med julnumret) Idun 1909 (med julnumret) Iduns julnummer 1894 Iduns julnummer 1893 Iduns juinummer 1905 Barngarderoben 1905, komplett 5:50 6: — 0:20 0:20 0:50 2: — LAS!
Förnöjdheten med e n låg hälsostandard har u t a n tvifvel v a r i t h u f v u d o r s a k e n a t t m a n af- står a t t eftersträfva verklig hälsa.
» Jag m å r bra, » s ä g e r m ä n n i s k a n m e d s i n f ö r l a m a d e g o m, sin b r i s t a n d e s m a k f ö r e n k e l f ö d a, s i n defekta syn, s i n trötthet och förstämningar, sin p e s s i m i s m, s i n i n d i g e s t i o n, f ö r k y l n i n g a r, k ä n s l i g h e t f ö r v ä d e r o c h v i n d, sitt b e h o f af l ä k e m e d e l, af — alkohol, t o b a k, t e, kaffe, k r y d d o r m. m.
H v a d ä r v e r k l i g h ä l s a?
L å t oss f å e n k l a r idé af d e t t a o r d s m e n i n g!
H ä l s a är m e r ä n en b l o t t o m e d v e t e n b i l d o m e n s k r o p p s l i g a exi- stens.
D e t ä r ett positivt nöje i att hafva en k r o p p, positivt nöje i alla d e v e r k s a m - h e t e r, s o m u t v e c k l a d e t b ä s t a i lifvet, p o s i t i v t m i s s h a g m e d allt s o m d e g r a d e r a r h ä l s a n.
F ö r a t t v a r a frisk m å s t e m a n v a r a d e t u r h v a r j e synpunkt.
H o n s k i l d r a r vältaligt d e n ä m n d a favorit- g i f t e r n a s f ö r e f i n t l i g h e t, u t b r e d n i n g o c h förstö- r a n d e i n v e r k n i n g a r ej b l o t t i e g e t l a n d, u t a n äfven b l a n d d e europeiska folken, u p p s a m - lande dokumenten rörande dessa sorgliga f ö r h å l l a n d e n från alla håll.
Målet a t t e m a n - cipera sig från d e m och n å h ä l s o s t a n d a r d, att rycka upp s i g u r degenerationen ä r främst k u n s k a p o m g i f t e r n a s v e r k n i n g a r, a t t s ö k a lös- g ö r a s i g f r å n d e m m e d e l s k r o p p s - o c h själs- kultur, ett dietiskt lefnadssätt i vidsträck- t a s t e b e m ä r k e l s e.
I fråga o m diet i i n s k r ä n k t bemärkelse, näringen, förordas e n vegetarisk s å s o m s ä r s k i l d t g y n n s a m o c h ä g n a d a t t öfver- k o m m a giftbruket.
M a n m å i alla h ä n s e e n d e n s v i n g a s i g u p p till l e v n a d s k o n s t n ä r.
om de gamla i n t r u m e n t e n och l å t a r n a.
Med d e t lifligaste intresse h a r publiken d e olika g å n g e r, s o m s p e l m ä n n e n l å t i t h ö r a sig, följt d e - ras prestationer, o c h förvåningen h a r n o g v a r i t stor öfver a t t v i ä n n u ä g a en s å d a n s k a t t af folkliga visor o c h m e l o d i e r och s å m å n g a s k i c k l i g a s p e l m ä n m e d en k o n s t n ä r s k ä n s l a b a k o m d e n grofva r o c k e n.
I n i t i a t i v e t till r i k s s p e l m a n s s t ä m - m a n h a t t a g i t s af s t a d s n o t a r i e n Nils Andersson i Lund och Nordiska museets ledande män.
Herr Anders- son h a r l ä n g e a r b e t a t för d e n n a d e n folkliga m u s i k e n s r e n ä s s s a n s, som s e d a n genom e x e m p l e t från de af Zorn arrangerade spelmanstäflingarna i D a l a r n a börjat bli e n v e r k l i g h e t.
N ä r m a n n u g e n o m täflingarna i b y g d e r n a fått k ä n n e d o m om de skick- l i g a s t e s p e l m ä n n e n, h a r m a n l å t i t in- b j u d a e t t sjuttiotal l a n d t l i g a k o n s t - n ä r e r, och d e t ä r genom d e m som V i s a n, d e n s t u m m a och f ö r s v u n n a, åter s t i g i t fram och låtit h ö r a sin röst ibland oss.
Och n ä r de nu k o m m a h e m och b e r ä t t a om h u r de h e d r a t s i S t o c k h o l m för s i n a visors o c h p o l s k o r s skull, skall det k a n s k e k l a r n a för f o l k e t.
u t e i bygderna, a t t där ligger mera v ä r d e i d e folkliga l å t a r n a ä n h v a d d e h i t t i l l s förstått.
M Ä N G A M U S I K E R och m å n g a musikanter h a besökt Stock- holm, men någonting liknande denna r i k s s p e l s m a n s s t ä m m a, som nu hållits i t r e d a g a r, h a v i ä n n u icke s k å d a t eller h ö r t.
A t t från p a r k e t t å S k a n - s e n s n y a friluftsteater l y s s n a till alla d e s s a p o l s k o r och l å t a r på h o r n, fiol eller k l a r i n e t t h a r o c k s å haft sin alldeles s ä r e g n a t j u s n i n g.
Ä n h a r det v a r i t en u n g och blek s p e l e m a n som m e d ö g o n e n i e s t r a - d e n s grästufvor och h e l a sin själ i fiolen lockat fram g l a d a p o l s k o r och v e m o d i g a v i s o r m e d sin s t r å k e, ä n Ris K e r s t i P e r s d o t t e r, den b r u n - b r ä n d a g a m l a k u l l a n, s o m m e d an- Målet ä r att k ä n n a lycka och h a r m o n i i n o m s i k t e t mot Z o r n likt t u r k e n m o t o c h u t o m s i g.
M a t h e w A r n o l d f ö r k l a r a d e lyc- Mekka låtit höra ur kohornet dessa k a n v a r a r e s u l t a t o c h b e l ö n i n g för a r b e t e, m o d v a c k r a v a l l å t a r, som s k ä l l a b l a n d och sanningskärlek.
D e n stackars Carlyle, de b l å b e r g e n i t i d i g a m o r g n a r.
s ä g e r h o n, h a d e alla, m e n v a r d o c k d e n olyck- Ä n en g a m m a l l u t a n d e halländing-, l i g a s t e b l a n d m ä n.
E n v ä n till h o n o m p l ä g a d e bohusländing jämtländing eller säga, att h a n alltid l å g p å e n osynlig sträck- d a l m a s, s å s ä k e r p å sin fiol m e n bänk.
C a r l y l e v a r e m e l l e r t i d m e d a l l s i n s å r ö r a n d e tafatt f ö r r e s t e n s o m l ä r d o m o c h all s i n filosofi i n g e n l e f n a d s k o n s t - g e t t oss d e t b ä s t a af sin r e p e r - n ä r i f r å g a o m sin k r o p p s k u l t u r.
H e n n e s fem t o a r, d e s s a visor, s o m " far h ö r t r e g l e r för l y c k a ä r o: h ä l s o k u l t u r s o m e n för- af t r o l l e n " eller som s p e l a t s af h ä r s k a n d e l i f s p r i n c i p; s t ä n d i g v e r k s a m h e t för någon gammal ryktbar spelman f u l l f ö l j a n d e af v ä r d i g a ä n d a m å l; s o c i a l a b ö - p å den t i d, då ä n n u icke d r a g s p e l j e l s e r — f a m i l j, v ä n n e r, v a l af ä d l a, g a g n a n d e och m ä s s i n g s i n s t r u m e n t och m o - n ö j e n; ö g a f ö r d e t k o m m a n d e i alla v å r a d e r n a s l a g d ä n g o r t r ä n g t sig fram- handlingar.
Ju n ä r m a r e och innerligare mänskligheten s t ä l l e r s i g i sitt f ö r h å l l a n d e till n a t u r e n o c h efter d e s s l a g a r, d e s t o m e r r e n a s o c h h ö j e s den, och det mänskliga och gudomliga s m ä l t!
samman.
Människosläktets olycksdigraste m i s s t a g h ä r r ö r a f r å n i g n o r e r a n d e t af d e t fak- t u m, a t t d e n fysiska, p s y k i s k a o c h m o r a l i s k a m ä n n i s k a n ä r o skilda å t.
Liksom g r e n a r n e o c h r ö t t e r n a i ett t r ä d u t g ö r a d e k r o p p s l i g a, a n d l i g a o c h m o r a l i s k a f u n k t i o n e r n a tillsam- m a n s d e n normala människan.
V i behöfva l ä r a o s s, a t t för a t t lefva i h a r m o n i m e d d e t o ä n d l i g a m å s t e vi lefva i h a r m o n i m e d na- turen.
Grundtonen i den moderna tanken ä r — n a t u r e n.
E n v i d a r e broderlighet, e n uni- versellare samverkan behöfves, för a t t män- n i s k a n m å u p p n å e n ställning af välbefin- n a n d e och lycka, e t t f ö r v e r k l i g a n d e af d e t h ö g s t a g o d a, s o m j o r d e n k a n gifva.
GUST.
TYPER FRÅN Som e t t a p r o p o s till s p e l m a n s - s t ä m m a n h ä n v i s a v i för öfrigt till d e n u n g e N o r r l a n d s f ö r f a t t a r e n Valdemar Lindholms intressanta u p p s a t t s å n ä s t a sida om de lapp- l ä n d s k a s p e l m ä n n e n och d e r a s traditioner.
RIKSSPELMANS- 5.
JOHAN STÄMMAN.
1.
RIS KERSTI 2.
HÖÖK LARNA.
LARNA.
BLÅSER 6.
OXHORN.
SJÖDIN, BJÖRKLUND, I VIGNETTEN KOMPONERADE OLOF-ANDERSSON, D A - SOM 3.
HALVARSSON, D A - 4.
BENGTSSON, KARL TILLDELAS GARNE.
HALLAND.
UPPLAND.
ALINGSÅS.
D E T A F ZORN SILFVERMÄRKE, ALLA A BLOMBERG DELTA- FOTO.
STJERNSTRÖM.
Riddarpojkarnes sång, Johan Nordlings dikt, i tonsättning af Richard fJorén, finnes fortfarande att tillgå å Iduns expedition, Mästersamuelsgatan 43, Stockholm, till ett pris af 2 öre pr styck, då minst 50 ex. rekvireras.
; Uppgif lityidd (vmder armame), midjevidd och kjol- U e N l t l U E d e r g l l r » n.«ii™ i » «: fullt tillförlitliga, moderna ooh eleganta: g L ^ i,.
: D 21 M W % Q U 0 H 1 f l H P T O P i ru|i|Jljl • I I I U I I M u l.
Erhållas omgående tm nedanstående pris inom Sverige: Bluslif 40öre, Kjolmönster utan släp 50 öre, Prinsessklidning 75 öre, Reformdräkt ' Barndräktmönster 50 öre, Kragmönsfer (Pellerin) 50 öre, 7 6 ö r 6 i Mönster kunna i n g s k 1 1 d å äfv " n beställas eteandralnX^moåncr.
^ ^ j z, ^ ^ ^ - — 409 — P r i e t r d å Expedieras portofritt m o m Sverige om rekvisition _ _ _.
„ åtföljd likvid insändes till.
* » * 3SNorrlandBgatan 16, Stockholm,; af: RA (| II ft \ OPQlTQIPDIl ^ P i l l P ^ iWlullolGi d l l d i GES Ulllb.
!
Beställ-
Norrlands märkligaste spelemän.
Lapp-Nila, Jösse i Hjältan och Spel-Gulle.
Apropå spelmansstämman på Skansen.
E GAMLA låtarna ha åter ljudit för sena tiders barn.
Låtarna från skog och fjäll, från vildmark och ödebygd — läng- tans och kärleks låtar — sorg och- saknads låtar — men också jublande yra glädjelåtar med svindlande tongångar och medryckande rytm — farfars gamla låtar — låtarna från den gamla goda tiden.
Den gamla, goda tiden är försvunnen — men ännu äga låtarna sin makt öfver människors sinnen.
Samma låtar som för hundra år sedan lockade ödemarkens barn till en stunds glömska, af lifvets sorger och besvärligheter ha visat sig ännu ha samma verkan på nutida jäktade människor.
Men de, som en gång diktat dessa låtar — de äro borta — glömda — inte ens minnet af deras namn lefver kvar.
Endast deras låtar ... Dock — en och annan af dessa obygdens diktare och drömmare har varit alltför märk- lig att glömmas bort.
Folksägnen har kring spelemannens namn spunnit en skimrande väf, som år för år växlat, men som ändå bevarat namnet från glömskan.
Och ingen spelemans minne har väl så af folkloren ut- smyckats som Norrlands märkligaste spele- mans, Lapp-Nilas.
Vid spelmansstämman på Skansen hade t i i a n tillfälle att höra åtskilliga af Lapp-Nilas låtar.
De äro originella, ofta med något sträft och hårdt, men i nästa ögonblick veka och klagande.
I många af Lapp-Nilas låtar kan man spåra att Lapp-Nila lärt sin spelekonst af naturen själf, att det är de många skiftande ljuden i skog och mark som satt spelmans- fantasien i rörelse.
Ja, Lapp-Nila var en verklig naturspelman, och hans rykte är stort öfver hela Norrland.
En brokig sägenväfnad har uppstått kring hans namn.
Naturligtvis sades det, att Lapp-Nila hade lärt sin konst på öfvernaturlig väg.
Han var inte renskötarelapp utan en af dessa olyck- liga » sockenlappar » som förut funnos här och där i Norrland.
En sockenlapp var ett slags försörjningshjon, som gick från gård till gård, från by till by, inom den socken, där de skulle ha sin försörjning.
Oftast voro dessa socken- lappar » mindre vetande » eller krymplingar.
Äfven Lapp-Nila var » underlig ».
Han hade på något sätt förlorat sina renar och sedan blifvit märkvärdig.
Nu plägade han på som- rarna valla korna åt bönderna, och det var under sina ströftåg i skogen, som han råkade den, som lärde honom spela.
Det var ingen mer och ingen mindre än själfva » Bergkusen » — och Bergkusen spelade på en stor järn- fiol.
Lapp-Nila fick af honom konsten att kunna spela så som ingen annan människa, men fick i stället förbinda sig att afstå från paradisets salighet efter döden.
Så blef Lapp- Nila den märkligaste spelman, N° l d ägt.
Han lefde länge och hade nog af sin spel- manskonst, och hans rykte gick vida omkring.
Men när han redan var gammal, hände det något märkvärdigt, som med ens gjorde slut på Lapp-Nilas spel.
Det var en söndag på hösten, och Lapp-Nila, som aldrig gick i kyrkan, hade i stället gått till skogs.
Rätt som han gick där, fick han höra en för- underligt ljuf sång från ett litet myrhål.
Han smög sig försiktigt dit — och fick se sex hvita svanor, som stodo där och sjöngo.
Och deras sång var så vacker, att den gamle D rr an spelmannen trodde sig höra toner från det paradis han afsagt sig.
Hans hjärta blef öfverfullt — stora tårar runno utför hans kinder och hälft omedvetet försökte han att återge svanornas sång på sitt instrument.
Men det ville ej lyckas — det hela slutade i en skärande disharmoni — och detta blef Lapp-Nilas sista låt, Lapp-Nilas » Svanepol- ska », bevarad till vår tid.
(Spelad af spel- man Jonsson, lapp, vid spelmanstäflingarna i Hernösand 1907.)
Efter detta blef Lapp-Nila » väckt » och ville inte spela mer, ty spelandet var en synd.
Men fastän fiolen hängde på väggen, hände det ofta att den spelade af sig själf — och då alltid Svanepolskan.
Alla, som voro i rum- met, kunde höra hur fiolen spelade af sig själf — det var förstås Bergakusen, som hade makt med den fortfarande.
Till slut måste Lapp-Nila för att få ro bära bort fiolen och gräfva ner den i skogen — men ibland så sade han sig höra den ändå ... En annan bekant norrlandsspelman var Jösse i Hjältanstorp *, » Jösse i Hjältan ».
Om honom berättas det också att han brukat hem- liga konster för att lära sig sitt spel.
Han hade bland annat förmågan att » ta makten af folk ».
Denna förmåga skulle han ha för- värfvat sig därigenom, att han en natt gått in på Torps kyrkogård och skurit lillfingret af ett nytt bisatt lik.
Detta lillfinger bar han alltid på sig och detta gaf honom en förunderlig makt öfver allt och alla.
En gång, när han hade varit till Hudiksvall på mark- naden, blef han öfver- fallen af ett par vilda sällar, men han tog bara fram fiolen och spelade en bit — och så måste röfvarena dansa ända till morgo- nen.
Så stark var hans makt.
Och låten, som Jösse i Hjältan spe- lade, kallas » Mark- nadspolskan ».
Det berättas äfven GULLICH FALK.
att Jösse kunde för- vända synen på folk.
Detta hände under spöstraffets tid.
Jösse hade gjort något rac- kartyg och hade blifvit dömd till spö.
Vid Klingsta gästgifvaregård skulle exekutionen äga rum, vid den där resta spö- och skam- pålen.
Men innan profossen band honom, bad Jösse att få spela en låt, hvilket han ock fick.
Sedan blef Jösse bunden och pro- fossen gaf honom de slag han skulle ha.
Men när allt var öfverståndet blef man varse, att profossen hängt upp en hösäck på skam- pålen i stället för Jösse och att det var hö- säcken och inte Jösse, som fått spö.
En lärjunge till Jösse i Hjältan var Spel- Gulle eller Gullich.
Denne Spel-Gulle, som bodde i Stöde, gjorde många vackra låtar och hade godt rykte om sig.
Möjligen är denne Gulle eller Gullich stamfar till den » Spel- Gulle », som nu uppträdde på Skansen, Gul- lich Falk.
I så fall har Gullich Falk godt påbrå, ty han härstammar då från en af Norrlands märkligaste spelemän.
» Från fäder har det kommit, till söner skall det gå, så länge unga hjärtan ännu i Norden slå. » VALDEMAR I Medelpad.
— 410 — LINDHOLM.
Den gudarna älska * *.
Berättelse af Signild Bdestrand.
(Forts.) " J_I VARJE AF TON, när allt är tyst som i döden ville jag 1 1 gå ensam genom trädgården och höra om någon få- gelunge piper i boet.
Blommorna dofta starkast om nat- ten, och ibland prasslar det bland träden.
Till dammen går jag aldrig, då det är mörkt.
Jag tycker, att då måste jag kasta mig i vattnet.
— Till allra, allra sist skulle jag gå ned till ån.
Jag ville inte själf ro, men någon, som jag höll kär, skulle sitta vid årorna och ro mig långt ut i sjön under alla de vackra stjärnorna.
Han skulle inte tala till mig, bara vara hos mig, vara min vän. "
Eske var så försjunken i drömmeri, att det verkade högst obehagligt på honom, när nu Ingefred med ens rusade upp och utbröt: " Jag är galen, som är så lat.
Ser mor mig nu, får jag pisk. "
Och hon kröp åter bort till bönlandet och började rensa.
Rätt som det var, började hon gnola en liten visa.
Hon sjöng inga ord, men melodin verkade retsamt uppsluppen.
Hr Eske tyckte rent af, att den lät lättsinnig.
Nu var han ond på Ingefred.
För ett ögonblick hade hon inbillat honom, att hon var en prinsessa från sagans rike, en prinsessa med något ljuft, fint och mildt i själen, och nu låg hon där sådan hon egentligen var, en ouppfostrad barn- unge full af allt slags dårskap — låg och trallade slagdängor.
Hon såg rent af elak ut tyckte pastorn, när hon nu gaf honom en sidoblick med en glimt af hån och gäckeri uti.
" Hennes väsen är som en såp- bubbla, tomt invärtes men speglar all skönhet i värl- den, " tänkte den unge mannen.
Han lade armarna i kors öfver bröstet och rynkade ögonbrynen.
Ah, han skulle nog akta sig!
Hon skulle inte få snärja honom i sina garn.
Ingefred arbetade flitigt en stund.
Så såg hon upp och började skratta hälft förläget, hälft i trots.
" Vet han, hvad jag gjorde i natt? "
frågade hon.
" Sof väl och drömde några dumheter, " svarade Eske vresigt, " kanske till på köpet snarkade. "
Han afskydde sig själf, för att han inte gått sin väg, och dock gick han inte nu heller.
" Jo, pytt ock I Sofva, det kan han göra själf, när nätterna äro vackra.
Jag var ute, jag! "
" Men jungfru, hur vågar I? "
utbrast Eske vred.
Vågar? "
svarade Ingefred trotsigt.
" Jag vågar allt.
Jag hoppade ut genom fönstret, sedan mor somnat.
Jag hade legat och tänkt på far, tills jag hatade henne därinne, så att jag kunde intet styra mig.
Jag gick genom hagen och ut på heden där bakom.
Så lade jag mig i ljungen och förbannade och grät.
Om en stund gick det öfver, men det var för vackert att gå in.
Så fick jag höra någon komma.
Ett slag blef jag rädd, men det var bara Vibjörn, vår dräng, som varit hos sin käresta.
I må tro, han blef häpen, när han kände igen mig.
Så satte han sig ned, och rätt som det var sade han: ' I har så dägeliga, hvita fötter, jung- fru. '
Och så kysste han dem.
Men när han ville kyssa mig på munnen, gaf jag honom en kindpust, så att det gaf eko i kyrkskogen.
Och så sprang jag från honom som en vind.
Jag skrattade så, innan jag som- nade, när jag tänkte på, hur flat Vibjörn måtte blifvit.
Men det var synd om honom, för han är en snäll pojke och så grann. "
Det var slut med Eskes själfbehärskning.
Han stod med knutna händer och flammande ögon framför Inge- fred.
Han stampade i marken, och hans röst var kväfd af vrede.
" I är tokig!
I prästens dotter låter kyssa eder af en dräng.
Hvad menar I, är I ingen anständig flicka? "
" Jag är så anständig jag vill vara.
Sladdra nu för mor, så luggar hon mig, — och nästa natt låter jag Vibjörn kyssa mig så mycket honom lyster.
Det blir eder skull. "
Herr Eske tänkte efter ett ögonblick.
Han förstod att med hot och våld kunde ej Ingefred tvingas, där- till var hon för orädd.
Och fast det var påkostande att ej få utgjuta sin förbittrings kaskader öfver det där hvitblonda, stolt burna flickhufvudet, ändrade han till vägagångssätt och sade i en ton, som han sökte göra mild: " Ingefred, I är så vän en jungfru, och edra ögon lysa och värma som solen, när I är god.
Men I är så tanklös, förstår I då intet, att en dag skall en man komma, en man, som I kanske ännu aldrig skådat, och få eder innerligt kär samt vilja fästa eder till vif?
Kunde I tala om för honom, att I låtit eder faders dräng kyssa eder? "
" Vill han inte hålla mig kär sådan jag är, får han låta mig fara, " var flickans högdragna svar.
Herr Eske förlorade lusten att svara.
Hans förra vrede hade vikit för en känsla af smärta.
Han var bedröfvad, men han ville ej visa det.
Ingefred arbetade med snabba händer.
Bin och humlor surrade i lindarnas kronor, eljes var allt tyst.
En gång såg flickan upp på den unge mannen med en tydlig fråga i ögonen.
Hon öppnade läpparna för att tala men skrämdes af blekheten i hans ansikte och mörkret i hans ögon.
Äter en stund rådde tystnaden, men så kunde Ingefred ej vänta längre.
Den fråga,
som så ofta bränt hennes läppar, stod ej längre att hejda.
' Herr Eske, " halfhviskade hon, medan rodnaden steg på hennes fina kinder, " jag vill spörja eder om något, vill I svara rätt af hjärtat? "
" Om jag förmår, " svarade han med en viss undran öfver den blyghet, som nu tycktes behärska henne.
Hon erbjöd ständiga öfverraskningar men herr Eske hade aldrig blifvit så förvånad som när hon nu med en djupt allvarlig blick och med oro i stämman frågade honom: " Herr Eske Liebman, skulle I kunna gifta eder för snöd vinnings skull? "
" Jag? "
utropade den unge mannen, " aldrig, aldrig så länge Gud låter mig behålla mitt förstånd. "
" Är det nu också riktigt säkert?
Men, kanske om I blefve hårdt frestad? "
" Aldrig, " svarade Eske med djup öfvertygelse.
Därpå tillade han: " Jag skall säga eder en sak, jung- fru: jag tänker så stort om kärleken, jag vill en dag känna den i dess fullhet.
Jag har sparat mig till den dagen — och jag anser mig för god att kasta bort mig för lumpet guld. "
Ingefred teg en stund, men så vaknade tviflet åter.
" I kunde ju råka ut för någon gammal prästänka, som gåfve eder pastoratet, om I toge henne till äkta. "
Hon talade fort och otydligt och böjde sig djupt öfver sitt arbete.
Den unge mannen, som hittills med korslagda ar- mar stod lutad mot ett äppelträd, tog ett steg närmare.
" Jag skall berätta eder en sak, Ingefred, men I får inte föra det vidare. "
Hon upphörde åter att arbeta och lyssnade till hans ord med blicken på hans ansikte.
" Jag hade en kär vän, en studiekamrat.
Han var mycket god och redlig men mycket vek.
Vi skildes för tre år sedan, men jag har återsett honom, vet I huru?
Jo, som make åt en prästänka med tolf barn.
Hon är sextio år, han trettio.
Men det är inte allt.
När han varit gift ett år, kom en dotter hem, som uppfostrats hos släktingar utomlands.
En härlig kvinna!
Henne kom han att hålla kär. "
— " Och hon? "
ropade Ingefred andlös af ifver.
" Hon älskar honom, " svarade den unge mannen lågt.
" Hvad är det då för nöd! "
utbröt Ingefred lifligt.
" De älska ju hvarandra. "
" Hvad menar I, jungfru?
Tror I ej, att man vill tillhöra den man har kär?
Han är ju bunden vid den gamla. "
" Hvad i all sin dag gör det? "
menade den unga flickan.
" När de två unga älska hvarandra behöfva de väl ej bry sig om den gamla häxan.
När hon inte skäms att hänga sig på en ung karl, så kan hon rätt sitta där med en lång näsa.
Just lagom åt gumstul- tan!
Hon borde ha stryk till och sitta på skampallen hvarenda söndag. "
Den unge prästen betraktade flickan hälft förun- drad.
" Har I en sådan tanke om heder, jungfru? "
" Det är hederligt att tillhöra sin hjärtanskär, men det är ohederligt och skamligt att gifta sig med utlef- vade gubbar och gummor, så tycker åtminstone jag. "
" I kan delvis ha rätt, jungfru Ingefred, men det är farliga ord I talar.
Min vän lider nu de grymmaste kval.
Han dör en långsam och smärtfull död.
Han tvinar bort, han brinner upp. "
Ingefred brast plötsligt i gråt.
" O, den usla häxan, den gamla draken, vill ingen mörda henne?
Jag skulle döda henne, om jag kunde.
Stackars, fattige man, som måste plågas sål " snyftade hon lidelsefullt.
" Ingefred, " ropade i detsamma inifrån huset en stark och klangfull stämma.
" Ja, " svarade flickan harmfullt och kort.
" Kom in, det är middag!
Ropa på pastorn! "
Utan att gifva den unge mannen en blick reste hon sig upp, lät sin högt uppskörtade klädning falla ned och med en kastning på hufvudet gick hon stolt som en ung drottning upp mot byggnaden.
Herr Eske följde henne på afstånd.
När hon såg ut så där, fick han med ens en stark respekt för henne, det sexonåriga barnet.
Han gick rakt in i spisstugan.
Det var ett långt, lågt rum med bjälkar i taket.
I ena hörnet löpte ett par väggfasta bänkar ihop, täckta med vackra, konstrikt väfda bonader.
Framför stod ett väldigt bord af ek.
Bjärt målade tunga skåp stodo längs väggarna, och en rosenprydd klocka, som nådde från golf till tak, slog tolf klingande slag, när fru Jan- nika just nu inkom och satte en rykande soppskål på bordet.
Efter en inbjudande handrörelse åt den unge prästen ställde hon sig att läsa sin bordsbön.
Eske hade hunnit att läsa sin tio gånger om han velat.
Han brukade i vanliga fall stå kvar i samma ställning med hopknäppta händer, tills hans värdinna slutat sin långa bön, men i dag glömde han sig och ställde sig att betrakta sin företrädares änka.
Hon var en kvinna om högst fyrtio år med ut- omordentligt regelbundna drag.
Hennes ansikte var hvitt och kyligt som marmorn, de sänkta ögonlocken tecknades med mattblå ådror, och det slätkammade svarta håret under en tätsittande mössa bildade en härligt glänsande ram kring det klassiskt sköna an- siktet, prägladt af en mindre vanlig viljestyrka, kraft och klokhet.
Herr Eske förlorade sig i tankar.
Han visste ej vid hvad han skulle likna denna kvinna eller hur han skulle förklara det intryck hennes närvaro gjorde på honom.
Skulle han likna henne vid en ädelt formad saracenerklinga, hvars skarpa egg i ett dödande hugg var riktad mot hans hjärta?
Eller skulle han likna hennv vid ett majestätiskt upp- tornadt åskmoln, ur hvars inre flämtande viggar hvarje ögonblick kunde bryta fram?
Han visste ej hvarför, men trots hennes höflighet och trots den värme, som ibland kunde glimta fram ur de stålblanka ögon, anade han instinktmässigt i henne en farlig fiende.
Ibland längtade han efter, ibland fruktade han den stund, när han skulle få mäta sina krafter med hennes.
Hvari fiendskapen en gång skulle bestå visste han ej — men Ingefred visste det.
Fru Jannika afslutade sin bordsbön med en djup nigning, tog plats vid bordet och började lägga för soppan.
Nu kom Ingefred bullrande in i rummet.
Hon bar ett fat kokadt fårkött, hvilket hon nära nog kastade på kordet.
Så ställde hon sig på sin vanliga plats vid bortersta änden af det långa bordet, bröt ett stycke bröd och började genast äta.
Hon var tydligen vid det vredaste lynne, ty hennes ögon blixtrade och kin- derna voro flammande röda.
Eller var det kanske spår efter de brännheta tårar, hon nyligen gjutit?
" Ingefred, du glömde din bordsbön, " ljöd moderns kalla stämma.
" Jag glömde den intet, " svarade flickan kort.
" Läs den då! "
" Nej, jag är ingen farisé. "
Nu vände sig fru Jannika mot den unge pastorn.
" Där ser I, herr Eske, följderna af edert lättsinniga sätt att läsa eder bordsbön.
Nu följer barnet edert exempel och går längre än I.
En from präst kan väl gärna vilja anamma allt af Gud, välsignadt genom bönen. "
Eske blef så häpen, att han ej kom sig för att svara, men Ingefred gjorde det i hans ställe.
" Just därför att han är en from präst, står han inte och rabblar upp långa böner.
Det är ju hednin- garna som mena, att de skola hörde varda för sina många ords skull. "
Fru Jannikas ansikte blef af vrede än hvitare, och hennes röst lät som hvinandet af en stålklinga, när hon nu befallde: " Gå, vanartiga!
Jag blygs att hafva födt dig till världen. "
Ingefred skrattade och gick.
Måltiden afslöts under tystnad.
Ingen hade just ätit något.
Husmodern reste sig och gjorde en om möjligt än längre bön.
Herr Eske skiftade oupphörligt färg.
Han kände en stark förkänsla af kommande obehag, och det var ej utan oro, som hans blickar hängde vid det gåt- fulla kvinnoansiktet på andra sidan bordet.
Fru Jannika såg upp.
" Vill I så följa med mig i min kammare?
Jag har något att spörja eder om. "
Hon gick före.
Den tunga, svarta sorgdräkten slä- pade omkring henne, böljande vid hvarje steg.
Han följde tyst.
Inkommen i kammaren vände hon sig rakt till ho- nom: " Sitt, så skall jag förtälja eder mina öden och göra eder min fråga!
Allt må nu blifva klart mellan oss tre. "
De satte sig i hvar sin karmstol, och hon började tala med sin klangfulla, något entoniga stämma.
Hvarje utrryck var så väl afvägdt, att Eske snart förstod att hon i tankarna ofta haft detta samtal med honom.
" I tror kanske, att jag varit lycklig med herr Ga- briel, men det är ej så.
Jag har aldrig varit lycklig.
Jag blef hans, emedan han sedan länge var utsedd att efterträda min fader här i Solberga, och jag blef till- sagd att äkta honom för att konservera kallet.
Jag älskar Solberga.
Jag har lefvat här i fyrtio år och kan ej lefva utan här.
Jag tänker så än, och så tänkte jag den dag, herr Gabriel begärde mig till äkta.
Jag syn- dade både mot honom och mot mig sjelf, när jag gaf honom min hand, ty jag förstod honom aldrig.
Han var som en eld, som brann vid min sida, brände och förbrann.
Ej heller unnade han mig någon glädje i lifvet och plågade mig med sin orimliga svartsjuka.
Fick jag någon enda gång komma bort till ett gästa- bud med honom, kvalde han mig sedan dubbelt.
En natt minnes jag, att kronoskrifvaren åkte med oss hem från ett julgästabud.
Gabriel satt på kuskbocken och körde.
Hästarna stannade med ett ryck.
Som ett vilddjur kastade Gabriel sig öfver den andre och slet honom ur släden under fruktansvärda förbannelser, sparkade honom undan och flög sedan åter upp.
Som rasande rusade djuren fram, drifna af ständiga pisk- rapp.
Jag höll mig rysande fast, andedräkten togs ifrån mig, och jag väntade döden.
Dock kommo vi lefvande hem, men när jag vacklade in i förstugan, slog han mig midt i ansiktet.
Sedan dess hatade jag honom.
Jag flyttade in i denna kammare, och jag för- lät honom aldrig, hur ofta han än bad mig.
Jag kunde ej och ville ej hyckla.
Så började Gabriel att dricka.
Han skydde mig, men slöt sig nära till barnet.
Hon blef invigd i hans för- troende, fick skåda in i hans drömvärld, och för henne — 411 — klagade han sin nöd.
Ingefred kom att hata mig.
Det gjorde dock aldrig Gabriel, han höll mig allt för kär.
En natt låg han åter för min stängda dörr och bad om förlåtelse.
Jag trodde ej, att han var fullt nykter och svarade ej.
Då hörde jag, att han gick ut, och om morgonen funno vi honom i dammen.
Gabriels död gjorde mig mycket ensam, människorna se kallt på mig, och Ingefred tåler mig ej.
Jag älskade ingen människa, men jag älskar Solberga, och därför bad jag biskopen att få blifva konserverad vid kallet.
Han lofvade mig det och sände hit eder, herr Eske, med försäkran, att han hade edert uttryckliga löfte att gifta eder med mig.
I har nu varit här nära två månader.
Jag har som husfru skött mina plikter som förut, men jag har aktat och ärat eder och i mycket rättat mig efter eder vilja, emedan jag i eder såg den blifvande husfadern.
Jag har bidat länge nog.
Nu vill jag spörja, hvilken eder mening är.
Tänker I bryta edert löfte, eller skall jag kalla eder min husbonde? "
Hon hade rest sig upp, herr Eske reste sig ock.
Han såg på henne med flammande ögon.
Nu var den kommen, kampens stund.
Hans bröst vidgades, han kände sig växa.
" I far vill, fru Jannika, " sade han, " biskopen sporde mig, om jag tänkte ' försörja änkan ', hvartill jag sva- rade: ja.
Intet ville jag jaga eder af huset.
Jag ville blott själf hafva fred.
Jag trodde, att vi kunde för- likas under samma tak, men aldrig har jag tänkt bedja eder blifva min hustru. "
" Herr Eske, " hennes röst blef med ens varm, " kan- ske jag ock en gång skulle kunna lära känna kärleken.
För eder skulle jag böja mig — - djupt i stoftet, om I blefve min make. "
Eske Liebman såg med undran på den eljest så behärskade kvinnan.
Hennes läppar skälfde, röda, lockande i det hvita ansiktet, och i hennes ögons djup flammade det som af en dold eld.
Den unge mannen fick en förnimmelse af att kvin- nan framför honom höll honom fången genom en hem- lighetsfull kraft.
Det var som om något hotade kväfva honom, något ville strömma öfver honom, rycka ho- nom med sig bort.
Då mindes han herr Gabriel, och förtrollningen var bruten.
" Jag tackar eder, min fru, " sade han, " men jag kan ej gifva bort min hand utan mitt hjärta.
Jag vill älska af all min själ, och jag kan ej stycka det bästa inom mig — min längtan.
Jag kan ej gifta mig med eder. "
Fru Jannika ryckte till som för ett slag.
Hon bet sina läppar till blods, och hennes ansikte blef ask- grått.
Med en oerhörd ansträngning lyckades hon slut- ligen göra våld på sin sinnesrörelse, och hennes röst lät nästan som vanligt, när hon nu sade: " Då är I ej heller pastor i Solberga.
I får aldrig kungliga majestäts fullmakt på kallet.
Så är I då bara en adjunkt här och skall redan i dag flytta in i adjunkts- rummen i flygeln.
I min makes kammare är ej eder plats.
Se därför till, att allt det eder tillhör är borta innan kvällen!
Pigorna skola hjälpa eder. "
Tyst, med tankfull panna gick den unge prästen mot dörren.
Här hejdades han af fru Jannikas stämma: " Pastor, har I betänkt edert väl?
Vet I hvad det är att mista eder församling, där I redan är älskad, att mista det fagra, rika Solberga? "
" Jag har betänkt, att det gifves ingen större synd än att sälja sin själ för snöd vinnings skull. "
Med dessa ord gick han.
Men kvinnan i den svarta dräkten sjöd och såg efter honom och i hennes ögon blixtrade det af en strid mellan kärleken och hatet.
t Herr Eske gick ut på sjukbesök.
Han vårdade sig ej om att lyda fru Jannikas befallningar.
Flyttningen fick hon allt ställa om.
När han inemot aftonen återvände, såg han, att ett af de små fönstren i adjunktsrummet stod öppet.
Han tittade in.
Det var ett kalt, ytterst torftigt rum med hvitrap- pade väggar, hvari fukten målat några fantastiska figu- rer i grönt.
På ett grofhyfladt bord nära fönstret lågo hans skrifdon och papper, och på en bänk vid dörren voro hans böcker uppstaplade.
Alltså skulle denna ohemtrefliga kammare hädanefter vara hans bostad!
Han gick in genom den smala dörren.
Se, hvad var det!
Borta på den gamla, spruckna eldstaden, midt ibland aska och förkolnade bränder stod en stor kopparkruka, full af rosor, röda och hvita, hvita och röda rosor i en doftande ljuflig rikedom.
Herr Eske gick bort och be- grof ansiktet bland blommorna.
Ah!
(Forts.) Rättelse.
I BEGYNNELSERADERNA af berättelsen " Den gudarna ' ä l s k a.
.
. "
i förra numret har insmugit sig ett fel i det tidpunkten för berättelsens början angifves vara " midten af 1700-talet ".
Skall vara " början af 1700- talet ".
^2 TILL FRUKOST hvarje dag Dör Ni äta HRFRECRYN - HAFREMJÖL och N i grundlägger därmed Eder hälsa.
Specialegenskaper: Genom den gul- aktiga, mineralrika proteinhinnan: närande, dryga, fin smak.
— Tillverkas under läkarekontroll.
— K Ö KS A LM A N A C K TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kall hammelsadel med potatisbullar och pressgurka; mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Morotspuré med stekt bröd; stekt helgeflundra med champinjonsås och potatis.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; biff å la Lindström med p o t a t i s; mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Bräckt skinka med kokta spritärter; hafresoppa med hallonsylt.
ONSDAG.
F r uk o s t: Smörgåsbord; stekt hafregrynsgröt med mjölk; a n - sjovisgratin; kaffe eller te.
M i d d a g: Kalops med p o t a t i s; hallon med mjölk.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; J ä m t s k a kotletter med brynt p o t a t i s; mjölk; Kaffe eller te.
M i d d a g: Grön- soppa med mjölk; äppelpannkaka.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stekt gädda med p o t a t i s; mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: kalfkyckling med p o t a t i s; filbunke.
RECEPT: Stekt s v i n f i l é (f. 6 pers.) 1 kg.
svinfilé, 2 msk.
smör (40 gr.), 3 tsk.
salt, Vi tsk.
hvitpeppar, 4 kkpr buljong eller vatten.
Elisabeth Östman.
S å s: 1 msk.
smör (20 gr.), I / * msk.
Inneh.
af Elisabeth Östmans Husmo- mjöl, köttjus, IV2 del.
tjock grädde, salt, hvitpeppar (socker).
derskuxs i Stockholm.
B e r e d n i n g: Filén putsas och tvät- FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR tas med en duk doppad i hett vatten.
En stekgryta upphettas långsamt, smö- VECKAN 14 — 20 AU G.
1910. ret brynes däri och filén nedlägges SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; a t t brynas väl pä alla sidor samt saltas stekt sviniilé med gräddsås och brynt och peppras.
Den kokande buljongen påspädes litet i sänder, och filén får p o t a t i s; mjölk; kaffe eller t e med .B is marek skaka.
M i d d a g: Blomkåls- steka omkr. Va tim.
Den upptages, ska- puré med ostsmörgåsar; kräftor; ham- res i tunna skifvor, som uppläggas på melsadel med potatiskroketter; glass- varmt serveringsfat och garneras med ryska ärter eller legymer.
Till såsen bomb med mandelspån.
smör och mjöl, den silade och MÅNDAG.
F r u k o s t: hafregryns- fräsas köttjusen och grädden på- gröt med.
mjölk; kokt sill med smör skummade spädes litet i sänder.
Såsen får koka och ägg samt p o t a t i s; kaffe eller te.
10 minuter samt afsmakas och serveras M i d d a g: Griljeradt buljongskött med i särskild såsskål.
stufvade sockerarter; nyponsoppa med M a n d e 1 s p å n (24 st.).
2 ark oblat vispad grädde och skorpor.
Redigerad af 1 å 5 dre st., 175 gr. sötmandel, 175 gr. B e r e d n i n g: Potatisen sköljes, ska- florsocker, 2 små ägghvitor.
las och lägges i vatten.
Ansjovisar- G l a s y r: 2 små ägghvitor, 175 gr. na rensas och urbenas.
En eldfast ome- florsocker.
lettform smörjes med kallt smör och T i l l g a r n e r i n g: 40 gr. sötman- strös med stötta skorpor.
Potatisen del, 1 hg.
syltade apelsinskal, 75 g r.
inklappas i en duk och skares i tunna suckat.
skifvor.
P å botten af formen lägges B e r e d n i n g: Hvarje obiatark d e - ett hvarf potatis, så e t t hvarf ansjo- las i tolf lika stora, aflånga fyrkanter.
vis och så fortsattes tills d e t blir Mandeln skållas, torkas i ugnen och tre hvarf potatis och två ansjovis.
Det drifves genom mandelkvarn, stötes där- öf vers t a hvarf vet skall vara potatis, efter mycket fint i stenmortel tillsam- öfverst strös de stötta skorporna och mans med.
sockret, hvarefter ägghvitor- smöret lägges- där of van på i flockar.
na nedblandas väl med mortelstöteni Anrättningen stekes i god ugnsvärme Mandelmassan utbredes p å oblaten och omkr. / tim. och serveras som fru- kakorna läggas på mandelspånsformar- kosträtt.
na samt insättas i svag ugnsvärme a t t torka.
De uttagas, f å kallna och be- strykas med glasyren samt beströs ge- K a l o p s (f. 6 pers.).
IV2 kg.
ben- nast med den finhackade sötmandeln, fritt oxkött (lår, ref eller märgpipa), apelsinskalen och suckaten, allt v ä l Va t s k.
hvitpeppar, 1 msk.
salt, 2 samman blandad t.
De sättas åter i n i msk.
mjöl, 2 rödlökar (30 gr.), 3 msk.
ugnen, p å formarna, tills glasyren fått smör (60 gr.), 10 kryddpepparkorn, 2 en vacker ljusgul färg.
lagerblad, 8 kkp.
vatten.
B e r e d n i n g: Köttet tvättas med d u k doppad i h e t t vatten.
Det P o t a t i s b u l l a r (f. 6 pers.).
lVs en skares tvärsöfver muskeltrå- lit.
potatis, vatten, salt, 2 msk.
kallt darna i därefter omkr. 2 cm.
tjocka skifvor.
smör (40 gr.), 1 ägg, 4 msk.
grädde, Köttskifvorna bultas l ä t t p å båda si- 1 t s k.
salt, 1 msk socker.
dor samt befrias från det mesta fettet.
T i l l p a n e r i n g: 1 kkp.
fint stötta Saltet, hvitpepparn och mjölet blan- skorpor.
das p å en tallrik och häri vändas T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 köttskifvorna.
Löken skalas och hac- gr.).
kas groft.
Köttskifvorna brynas i en B e r e d n i n g: Potatisen borstas väl del af smöret och läggas i en kastrull, ren, påsättes i kallt vatten och f å löken r brynes därefter i resten af smö- koka n ä t t och jämnt färdig.
Den skalas r e t och hälles till köttet, hvarpå stek- genast och pressas genom purépress.
pannan väl urvispas med litet kokande Det kalla smöret nedröres i moset med vatten som slås öfver köttet.
Kryd- en gaffel tillika med grädden och dorna och lagerbladen samt det öfriga kryddorna.
Med två mjölade skedar for- vattnet tillsättas och kalopsen får sakta mas runda bullar, hvilka tillplattas i koka, med t ä t t slutet lock, tills köt- stötta skorpor och stekas vackert bruna tet är mört eller omkr. 2 tim. Kalopsen i smöret.
upplägges p å karott och såsen skum- mas och hälles öfver köttet.
G r a t i n p å a n s j o v i s (f. 6 pers.).
Va l i t.
r å potatis, 18 ansjovisar, 1V msk.
smör (30 gr.), 2 msk stötta Ä p p e l p a n n k a k a (f. 6 pers.) 3 skorpor.
kkp.
mjöl, Va t s k.
salt, 4 ägg, IV2 l / l i t.
äpplen, 1 T i l l f o r m e n: Vs msk.
smör (10 lit.
gräddmjölk, kkp.
strösocker, IV2 msk.
smör (30 gr.).
gr.), 1 msk.
stötta skorpor.
1 2 2 T i l l p a n n a n: 1 msk.
smör (20 gr.). '
B e r e d n i n g: Mjölet siktas i ett fat och blandas med saltet.
Äggen vispas tillsammans med mjölken och nedröras med slef i mjölet litet i sän- der s å a t t smeten ej blir klumpig.
Den bör därefter s t å e t t p a r tim., så a t t mjölet får svälla.
Äpplena ska- lats, skäras i tunna klyftor och fräsas i smöret jämte sockret, tills d e ä r o nästan mjuka.
En tackjärnspanna smör- jes med kallt smör, äpplena iläggas, smeten f å r en kraftig vispning och hälles öfver äpplena.
Pannkakan gräd- das i god ugnsvärme, tills den fått en vacker gulbrun färg.
Den uppstjäl- pes p å rundt fat och öfverströs med socker.
K a l f k y c k l i n g (f. 6 pers.).
IVs kg.
benfritt kalfkött, 2 msk.
smör (40 gr.), 1 stor knippa persilja, V * t s k.
peppar, / msk.
salt, 3 kkp.
buljong eller vatten, 1 del.
tjock grädde.
T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 1 2 B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en duk doppad i hett vatten, skares på tvären i 2 cm.
tjocka skifvor, hvilka bultas och beströs med peppar och salt.
Persiljan sköljes, rensas och hac- kas groft samt inarbetas i smöret.
Per- siljesmöret delas i lika många delar som man har köttskifvor, och en del lägges p å hvarje skifva, som därefter hoprullas och ömbindes med ett snöre, (förut doppadt i kokande vatten).
Kycklingarna brynas i smöret och spä- das med den k okänd e b ul j o nge n och få steka tills de äro möra, h vart ill å t - går omkring 1 tim., d å d e upptagas och snörena borttagas.
Såsen silas, skummas och afredes med grädden, hvarefter den får e t t uppkok.
Kyck- lingarna uppläggas på varm karott och såsen hälles öfver.
1 2 ANNONSER skola vara inlämnade till LÄRARINNA önskas till hösten å egen- ANSPRÅKSLÖS, frisk, ordentlig flicka, för a t t under in- kunnig i enklare matl., bakn., villig a t t Expeditionen senast fredag för att dom i Östergötland läsår undervisa en 13 å r s med husm.
hjälp sköta hemmets syss- kunna införas i följande veckas num- stundande flicka i femte klassens kurs af ele- lor utom de gröfsta erh.
genast plats mer.
mentarläroverk för flickor.
Svar med i mindre prästgård p å landet.
Svar LÄRARINNA, undervisningsvan, musi- kalisk önskas för 13-årig flicka; skall ock undervisa 18-årig i språk, ej musik.
Vidare meddelas d å betyg och foto.
insändas till » Fru E. », Tidaholm p. r. betygsaf skrift er och helst foto.
torde med lönepret., rek., foto.
till » Hem », ÄLDRE, allvarlig flicka får genast pltas i liten familj i stället för jung- adr.
NämdÖ.
sändas till » C.
F. », Iduns exp.
ENbättre flicka får plats p å herr- EN pålitlig, frisk, anspråkslös, ej för fru.
Rek.
och foto.
sändes till » På- L E D I G A P L A T S E R gård a t t sköta två små gossar.
Betyg u n g helst t r o e n d e flicka som ä r litlig », Kalmar p. r. och ref. till fru Sigrid Bratt, Sjögerås kompetent a t t undervisa en 11 å r EN stadgad flicka, 22 — 25 år, helst s gosse, äfven tyska samt musikalisk, kristligt sinnad får plats i Uppsala BARNFLIuKA, frisk och enkel, med Säteri, Seffle.
den 1 okt.
som barnjungfru i familj ordningssinne och vana a t t sköta samt UNG flicka, intresserad för hushåll, och villig deltaga i l ä t t a husliga göro- med lörmåga a t t med godt och hjärtligt önskas såsom hjälp i liten familj, där mål, önskligt äfven någon vana i med 3 barn mellan 5 — 9 år.
Bör vara sätt kunna handleda och sysselsätta ej jungfru finnes.
Svar till fru Anna m a s s a g e får god plats den 1 sepr intresserad för barn och hafva e t t tember uti mindre familj i Helsingland.
gladt och vänligt lynne, samt vana 5 barn, ålder 1 — 10 år, erhåller 1: sta Sundberg, östhammar.
vid god ordning.
Köksa och husjung- sept.
plats i godt hem.
Lön 15 kr.
p r MEDELÅLDERS änkefru van vid större Svar med foto., löneanspråk m. m. fru finnes.
Svar jämte betygsaf skrif- månad.
Svar till fru Anna Ståhl, landthushåll får anställning som hus- under adr.
» 200 », Glimåkra p.
r. eller rekom.
till signatur » God Eskilstuna.
hållerska.
Ref. fordras Svar under GLADLYNT, treflig flicka får god plats ter husmor » under dar.
S. Gumselii An- BARNSKÖTERSKA.
E n erfaren, pålit- adr.
Anstå gård, Tillberga.
som hjälp och sällskap å t ensam, reli- nonsbyrå, Stockholm f. v. b. lig barnsköterska önskas genast till GUVERNANT, fullt kunnig och under- giös dam.
Svar med porträtt och rek.
Informator herrgård i Uppland a t t med tillhjälp visningsvan erhåller till hösten plats till » Godt hem », Iduns exp.
f. v. b. af yngre barnjungfru sköta 3 barn, å herregård i Vermland, a t t läsa med E J för ung flicka med god uppfostran for en 10-årig gosse Önskas å landt- egendom.
Svar med rek.
och aflönings- hvaraf d e t ä l d s t a ä r 3 år och d e en t gosse p å 9: de året.
Svar med och godt lynne erhåller plats 1 okt.
yngsta 3 månader.
Svar till » Fru S. », fullständiga upplysningar om kompe- i litet ungkarlshushåll p å landtegen- anspr.
insändes till » N: r 49 ».
Iduns exp.
Informator Båls ta p.
r. tens, lönevillkor, foto., rek.
Svar Hög- dom nära stad.
Den sökande bör vara kunnig i matlagning, bakning, inkok- erhåller plats i Skåne 1 sept.
Vidare GUVERNANT Önskas till hösten i norr- lunda pr Edsvalla.
medd.
jägmästare Elis Nilson, Ljung- ning samt äga vana a t t med ordning ländskt prästhem för 4 eller 5 barn om 8 — 14 å r och tillhörande platsens JUNGFRU med goda rekommendationer sköta e t t hem.
Svar med foto., betyg byhed.
och betyg, kunnig i enklare matlag- samt uppgift på ålder och löneanspråk läkare- och prästfamiljer.
Närmare Vid Ulricehamns högre folkskola meddelanden på begäran.
Svar med be- ning erhåller plats genast.
Svar emot- torde insändas under adress » C.
D. », La- skall för inst.
hösttermin anställas en tygsafskrifter, event.
rek., läkarebetyg ses per omgående under adress » På- holm, p. r. e. o. lärarinna.
Lön 150 k r.
p r mån.
och löneanspråk snarast till kyrkoher- litlig ».
Örebro p. r. helst seminariebildad, i e t t för allt.
Till ordinarie lära- den J.
Nasselius, Tärnaby.
EN enkel och snäll flicka, kunnig 1 LÄRARINNA, rinneplats vid högre folkskola kom- klädsömnad, matlagning och öfriga hus- som genomgått 8-klassigt läroverk, ön- I en liten köpmannafamilj d ä r inga liga göromål (helst musikalisk) får skas i prästgård p å landet a t t under- petent sökande äger företräde.
Högre folkskolan i Ulricehamn skall barn finnes, kan en enkel, giad, hurtig, plats i prästgård på landet.
Svar till visa tvänne flickor, i åldern 7, 10 år, äfven i musik, samt vara villig a t t så snart som möjligt öfvergå till kom- pålitlig och m u s i k a l i s k flicka, kun- » Prästgården », Virestad.
något hjälpa med barnens skötsel och munal mellanskola.
nig i matlagning och Öfriga inom hus Ansökning ställd till Styrelsen jämte förefallande göromål får god plats, den HUSHÅLLERSKA, medelålders, hygg- kläder.
Svar åtföljdt af foto., ref. och som genomgått hushållsskola och förut lig och allvarlig, erhåller plats till löneanspråk till kyrkoh.
öhlander, Gi- betygsaf skrifter skall före den 15 nä- sta aug.
insändas till styrelsens ordf. innehaft plats h a r företräde, den sö- landthushåll i höst.
Betyg, foto.
och resta, örsunclsbro.
kande bör kunna sköta hemmet vid löneanspråk till agronom Magnus Thor- EN snäll och ordentlig flicka., villig kyrkoh.
E.
N. JÖrlander.
Ulricehamn.
matmoderns frånvaro och för öfrigt sén, St. Anestad, Linköping.
Ulricehamn den 28 juli 1910. a t t deltaga i alla inom e t t hushåll sprida trefnad.
Ålder ej under 20 å r.
LÄRARINNA, undervisningsvan, frisk förekommande göromål, erhåller plats STYRELSEN.
(Jungfru finnes.)
Svar med foto., rek.
och gladlynt, erhåller genast plats för i enkel tjänstemanna familj på landet.
Proper, ordentlig, medelålders flicka samt uppgift om löneanspråk till » Fa- undervisning i vanliga skolämnen, språk F å r anses som familjemedlem.
Helst erhåller den 24 nästa okt.
eller tidigare miljemedlem Hösten 1910 », vidare be- och musik.
Svar med betyg och foto.
personlig uppgörelse.
Svar till För- förmånlig plats a t t på egen hand sköta fordras af S. Gumaslii Annonsbyrå, till » N. », Solberga.
valtare J.
Eriksson, Ingareds Gård, bättre ungkarlshushåll i större stad i Stockholm.
ENKEL, anspråkslös flicka, som p å Norsesund.
mellersta Sverige.
Goda betyg från egen hand kan pålaga sig matlagning, enkel, frisk, pålitlig barnkär flicka föregående långvarig tjänst erfordras.
EN stadgad, snäll och duglig ensam- bakning och andra i ett h e m före- EN något kunnig i sömnad samt inom hem- Svar till » Statens tjänsteman », a d r.
jungfru, fullt kunnig i god matlagning fallande göromål kan få plats strax i förekommande göromål får plats i S. Gumselii Annonsbyrå.
Stockh.
f. v. b.
kan få bra plats den l: s t a november i ett mindre hushåll p å landet.
Hjälp met större landsortsstad a t t sköta e t t S f liten köpmannafamilj (3 personer) i till gröfre sysslor.
Svar till » Wällinge års och e t t spädt barn.
Goda rek.
landsortsstad, får hjälp med städning.
gård » p r Stockh.
2. och skoIkökslärariDneclats och foto.
fordras.
Svar till F r u D Hnsmaders-.
Svar med betygsaf skrifter, fotografi samt uppgift om löneanspråk till » Fru GUVERNANT med under visnings vana Reutersvärd.
Norrlandsgatan 17, Sthlm.
är till ansökan ledig vid Västernorr- Olivia », under adr.
S. Gumselii An- i skolämnen, språk o. musik sökes till HUSFÖRESTÅNDARINNEPLATS h o s lands läns folkhögskola i Ålsta (Me- Tjänstgöring under vintern 6 den 1 sept.
för en gosse om 11 och enkling med 2 barn i Sthlm ledig a t t delpad).
nonsbyrå, Stockholm f. v. b.
mån.
som föreståndarinna för elevhus- en flicka om 14 år.
Ansökan jämte LÄRARINNA, helst musikalisk, med betyg, löneanspråk och foto.
sändas söka g:m Norra Inack.-Byrån, Malm- hållet, under sommaren 4 mån.
som skilnadsgatan 27, Sthlm.
seminariebildning eller studentexamen till » Familj », Lönsboda p. r. skolkökslärarinna.
Föregående prak- SKOLHUSHÅLL.
Plats a t t förestå ett tik nödig.
Lön 800 kr., fri bostad, ved önskas för tvenne flickors undervisning i första och sjunde klassens kurser.
LÄRARINNA, undervis ning svan, musi- skolhushåll i Linköping, för fem ung- och lyse samt under tjänstgöringstiden Svar med fot.
och lönepret.
snarast.
kalisk får plats instundande höstter- domar mellan t i o och sjutton år, fin- fri kost.
Tjänstgöringen börjar d e n Kronolänsman Wannholm.
Brösarp p. r. min i familj p å landet a t t undervisa nes för en stadgad, något äldre, bildad 25 oktober.
Ansökan, ställd till sko- EN stadgad bättre flicka, 28 — 30 år, 2 flickor och en gosse i ålder 10 — 8 — 7 fröken a t t tillträda så snart som möj- lans styrelse, insändes före den 20 aug.
kunnig i räkning och skrifning kan få år.
Betyg, foto., löneanspråk sändas ligt efter första september.
Den sö- till rektor A. Nordgren (adr.
Fränsta) knade bör hysa kärlek och intresse för som också lämnar närmare underrät- plats a t t jämte 20-årig dotter sköta adr.
» Hösttermin 1910 », Bjuråker.
en affär.
F r i bostad, vivre och l ö n FLICKA af god fam. som genomgått ungdom, äga vana - vid e t t hems skö- telser.
efter öfverenskommelse.
Svar med be- åttakl.
lärov.
erh.
plats i prästgård tande och om möjligt kunna se till de tygsaf skrift er, foto.
och ref. till fru i norra Halland a t t underv.
3 barn, yngre barnens läxläsning.
Daglig hjälp För lärarinna 11, 9 och 7 år.
Svar med uppgift å erhålles.
Svar jämte fotografi, rekom- finnes plats å Krokens konvalescent- Alma Sjögren, Landskrona.
mendationer och uppgift på ålder sän- VÄRDINNA, bildad, musikalisk, af god löneanspråk, ref. m., m.
.samt foto.
des till Kungsbro.
Vrcta Kloster.
hem för barn.
Undervisning i vanliga familj c: a 26 — 30 å r gammal, som ä r snarast möjligt till kyrkoh.
F.
Lillie- skolämnen, språk och musik.
Svar med - FÖR en snäll, proper och ordentlig betygsaf skr., rek.
och lönepret.
under kompetent a t t med ömhet och allvar roth, adr.
Frillesås.
uppfostra några små moderlösa barn, EN bättre, snäll och proper flicka, ej husa, som äfven ä r villig deltaga i adr.
Gerda Lundgren, Kroken, Frösved.
erhåller plats hos tjänsteman.
Svar under 30 år, fullt kunnig i matlagning skötseln af två flickor på 4 / 2 och IV2 Husföreståndarinna.
med ref., betyg, foto., som återsändes samt öfriga inom e t t fint hem före- år finnes plats ledig 1 okt.
i lasaretts- m. m. till » G.
F.
M. S. » under adr.
kommande sysslor, får god plats som läkarefamilj i mellersta Sverige.
Lön En bättre anspråkslös flicka, 35 — 40 S. Gumaelii Annonsbvrå.
Stockholm f. ensam i familj utan barn.
Företräde 15 kr.
pr må.nad.
Svar med betyg, ref. år, frisk och k r y samt med jämnt å t d e n som äfven besitter kunskap och foto.
till » Ordentlig », Iduns exp.
och godt lynne och som med ordning v. b. och spar^amhet k a n sköta e t t hem, PLATS som hushållerska och husföre- i vegetariansk matlagning; hjälp en f. v. b..
ståndarinna finnes nu genast för hus- gång i veckan med ' städning.
Lön 25 BÄTTRE, anspråkslös flicka, kunnig erl åller förmånlig plats hos köpmans- lig och duglig dam med små preten- kr.
p r månad.
Svar till » Vasa- », Iduns i bakning och enklare matlagning, får folk 1: sta sept.
Hon bör vara väl god plats, som hjälp och sällskap i kunnig i matlagning.
2 jungfrur finnes.
tioner, i landthushåll.
Ålder ej öfver exp, 35 år.
Postgöromål äro förenade med I disponentfamilj vid bruk i Östergöt- liflig trakt på landet.
Någon vana vid Lämpar sig särskildt för ensamstående och telef ong öromål önskvärd.
kvinna som önskar sig ett verkligt hem.
platsen.
Lön 300 kr.
Ref. och foto.
land får musikalisk undervisningsvan post- torde sändas under adr.
» Landthus- lärarinna förmånlig plats.
Vid.
Nya In- Svar med betyg, foto., ålder och löne- Betyg och Tek.
samt foto.
insändes sna- rast till » S. », Kungsvägen 1, Eskilstuna.
håll », GÖlingstorp.
ack.-Byrån, Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
anspråk till » A. », Slussen p. r.
1 2 1 — 412 — En afdelningssköferska erhåller plats vid örnsköldsviks lasarett 1 okt.
1910.
Lön 400 kr.
allt fritt.
An- sökningar jämte betyg och läkarebetyg- skola insändas till lasarettsläkaren före den 1 september 1910.
Hushållerska, skicklig i finare matlagning, bakning, syltn.
m. m„ samt fullt kunnig i sömnad och Öfriga husliga arbeten erhåller för- månlig plats i Göteborg.
Sökande, som kan förete utmärkta vitsord om före- gående liknande anställning i finare hus, bör insända betygsaf skrifter och foto.
samt uppgifva löneanspråk under adr.
» E.
B.
1900 », Nordiska Annons- byrån, Göteborg.
En kokerska och en husjungfru erhålla plats h o s svensk familj i Alexandria, Egypten.
Måste binda sig på t v å år.
Lön 35 kronor p r mAnad samt fria resor ut och hem.
E n d a s t mycket väl meriterade och fullkomligt friska torde insända svar skyndsam- mast med foto., betyg och ref. till kon- sulinnan Silfverhjelm.
Fränsta.
finnas lediga i Linds privata hushålls- skola, belägen i Linköpings trakten.
Un- dervisningsämnen: konservering, mat- lagning, bakning m. m.
Pris 60 k r p r månad.
Svar till » Officersdotter », Vä- sterlösa p.
r.
TALRIKA ANMÄLNINGAR om lediga platser för från oss u t - examinerade elever ingå.
Kurser anord- nas den 8 sept.
Begär prospekt.
Steno- grafbyrån (Sveriges Centralinstitut för stenografi och maskmskrifning), 31 Re- geringsgatan, Stockholm.
PLATSSÖKANDE EN HANDARBETS- o. VÄFLÄRARIN- NA önskar plats.
Svar t i l l » E.
22 », Iduns exp.
UNG, bildad, musikalisk dam, som genomgått hushålls- och slöjdskola samt dessutom fullständigt behärskar engelska språket, söker anställning som sällskapsdam eller annan därmed jäm- förlig sysselsättning, helst p å landet.
Svar märkt » Lillie », Iduns exp.
UNG BÄTTRE FLICKA önskar till hösten plats i familj, a t t gå husmodern tillhanda.
Van a t t deltaga i alla göro- mål, som förekomma i ett hem.
Nå- gon lön önskas.
Svar till » Gut., Alun- da », p.
r.
BÄTTRE flicka från landet, van i alla husliga göromål.
önskar plats som hushållerska till hösten.
Svar emotses tacksamt till » Sigrid 20 », Torebo, Kåre- hogen.
UNG flicka, som genomgått å t t a k l a s - sigt läroverk önskar plats i familj a t t undervisa minderåriga barn.
Är villig deltaga i inomhus förefallande göro- mål.
Svar till » E.
W. », Lund p.
r., emotses tacksamt.
