# ID: svediakorp-per1894
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1910
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,008
# sentences: 928
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 30 (1229).
SÖNDAGEN D E N 2 4 JULI 1910.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: JOHAN 2 3: D J E ARG.
NORDLING.
1.
PRINS GUSTAF ADOLF OCH KRONPRINSESSAN MARGA- RETA Å S E KRONPRINSENS HUSARERS V ID Kronprinsens Husarer, det vidtberömda skåne- regementet i hans faders her- tigdöme,har prins Gustaf Adolf, kronprinsparets äldste son, nu gjort sina första lärospån i krigarens yrke.
En söndag- morgon fick han sätta på sig husaruniform med snodder och blanka knappar och höga ryttarstöflar, trycka uniforms- mössan på hufvudet och med far och mor bege sig af från Soflero till Bonarps hed, där kronprinsens husarer äro för- lagda.
Här fick den fyraårige rekryten besöka officersmäs- sen — en af våra bilder är tagen just när han lämnar densamma vid kronprinsessans hand — bevista en högtidlig fältguds- tjänst i det fria och slutligen ta på sin stoltaste krigarhåll- ning för att värdigt åse rege- mentets defilering i parad.
Sedan han därjämte högst egenhändigt företagit inspek- tion vid några af regementets inkvarteringsställen, var den mera ceremoniella delen af dagens plikter slut, han fick äta lunch och leka och rasa, som fyraåringar bruka, och använde sig också af tillåtel- sen i fullt mått.
Kort där- efter återvände kronprinsparets automobil till Sofiero.
Den lille hertigen var före- ställd för sitt regemente!
— 365 -
P A DET STAT- LIGA urgamla Uplandsgodset Ste- ninge har i dessa dagar flaggan vajat på half stång från den stolta Tessinska huf- vudbyggnaden — herren till Steninge, häradshöfding G.
B.
A. Holm, har ute på sitt Tusculum, där den Gustiavanska parken nu stod i högsom- marflor, aflidit till följd af ett inre lidan- de, 64 år gammal.
Häradshöfd.
Holm var som bekant chef för Kungliga Bok- tryckeriet och det stora bokförlagsaktiebolaget P.
A. Nor- stedt &amp; söner, som under hans mångåriga och skickliga ledning gått oafbrutet framåt och allmänt betraktas som det främsta i sin bransch.
I en stor mängd företag af olika art var dessutom den nu aflidne intresserad och nedlade tid och arbete.
Så har han stått i spetsen för Dramatiska teaterns^ nybyggnad och var vice ord- förande i teaterns styrelse.
Hans klara blick och starka vilja ha också fört många företag till seger.
Ända in i äldre dagar arbetade han med oförminskad intensi- tet, och döden, som kom efter en kort tids lidande, stäckte hans planer att till- bringa sin ålderdom i lugn och ro på det vackra Steninge.
Efter en omfattande och pietetsfull restau- rering utgör detta af Tessin byggda slott ett af de vackraste minnena från den glansperiod inom vår byggnadskonst, som inföll i slutet af 1600-talet.
Godsets historia sträcker sig långt tillbaka till me- deltidens första skeden, det har tillhört många ägare, bl.
a. den olycklige Axel Fersen d. y., hvars minnesvård är rest i parken.
Från Steninge, där den aflidne gods- herrn varit utställd på lit de parade i sin park, bars kistan af underhafvande till ångaren Upland och fördes med denna till Riddarholmen.
Jordfästningen försig- gick därpå i den rikt blomstersmyckade Jakobs kyrka i närvaro af ett stort antal den aflidnes underordnade och vänner.
1.
Steninge slott från parksidan.
2.
Häradshöf- ding G.
B.
A. Holm på lit de parade.
3.
Kapel- let i parken.
4.
Sorgetåget till båten.
5.
Kistan på ångbåtsdäcket.
A. Blomberg foto.
De som köpa utal Rosenfors hafregryn O C H Hafre-Sundhetsmjöl få alltid full valuta för sina penningar.
Tillverkas under läkarekontroll och erhålles uti alla välsorterade speceriaffärer.
Partilager i Stockholm hos Aktiebolaget Wahlund &amp; Grönhlad.
Vördsammast Aktiebolaget Rosenfors Bruk &amp; Nya Valskvarnar, Rosenfora.
366 — lår |-Riåf | VarumBrke.
L ANGEHADE JAG vandrat i den stora staden och lyssnat till gatornas brus och folkets sorlande tal, många främ- mande ansikten hade glidit förbi mig under de starkt skinande lamporna, ansik- ten, hvilka voro som masker formad e till löje, svårmod eller smärta, somliga med röda läppar fulla af lifvets blod, andra med kinder så bleka som viss- nade rosenblad och åter andra så mörka af sorg, att de tycktes mig beslöjade af svarta dok.
Så kom jag slutligen bort från de upplysta gatornas tusen lampor, öfver torg, som lågo öde med stirrande hus- rader, och jag kom in i trånga, smut- siga gränder, vid hvars portar elän- det stod på vakt, och ju längre jag gick, dess glesare brunno lyktorna, jag såg min egen skugga, som följde mig längs de grå väggarna, vinden stönade och kved vid gatukorsningarna och mörkret blef större och hemskare om- kring mig.
Jag kände dock hvarken rädsla eller lust att återvända, tystnaden, som ökades med mörkret, gaf.
mig tid att tänka och j a g hade så mycket att tänka på.
Plötsligt rycktes jag ur mina fun- deringar vid att någon häftigt stötte till min armbåge och trängde mig ner i den smutsiga rännstenen.
Jag vände mig om och såg en liten parfvel på tolf år bana sig väg genom en grupp af mork- klädda män och kvinnor, hvilka stodo tätt bred- vid mig och talade med låga, grofva röster.
Jag tog honom i armen, och han hejdade sig och blickade upp till mig med sina lill- gamla, bleka ögon.
Han bar på armen en hög aflånga, kulörta papperslappar, på hvilka med stora svarta bokstäfver stod tryckt: Program.
Och han skrek med sin gälla röst: — " Kom och se Annunzia, kom och se Annunzia. "
Och de mörka männen tystnade och de torf- tigt klädda kvinnorna vände sina glåmiga an- sikten mot honom, när han skrek: — Kom och se Annunzia.
Men jag frågade, i det jag fortfarande höll fast i hans arm: — Hvem är Annunzia?
Han såg åter på mig, och det kom ett lustigt nyfiket uttryck i hans ansikte.
— Annunzia, sade han, Annunzia, vet du inte det.
Det är hon, som sjunger.
— Hvar sjunger hon?
frågade jag.
— Här, vet du väl, svarade han, och han pekade med sin osnygga hand mot några röda och gröna plakat, som voro uppklistrade vid ingången till den port, där männen och kvin- norna hade grupperat sig.
Och jag gick bort mot porten, som upplystes af fyra simpla lyktor, af hvilka dessutom den ena saknade ett glas, och i porten satt en gammal, gulgrå kvinna med en röd schal öfver hufvudet och sålde biljetter.
Jag köpte en och hon räckte mig den med sina similidiamantbeprydda fingrar, och alltjämt skrek pojken ute på gatan: — Kom och se Annunzia!
Några af männen och kvinnorna kommo också in och köpte biljetter och de utbytte förtroliga ord med biljettförsäljerskan, en af dem sade: KOP — Följde hon med honom i går — eller är hon lika stram ännu, den lilla — — — Och det grågula ansiktet förvreds i en gri- mas, och två grofvuxna pojkar brusto ut i flat- skratt.
Jag följde efter männen och kvinnorna, som gingo t v å och två, genom en mörk gång och kom så in i en sal med parallella bänkrader, hvilkas ryggstöd hade stora fläckar, där mål- ningen slitits af.
Där fanns icke mycket folk, mest unga poj- kar med vulgära ansikten och tungt, mörkt hår, några illa sminkade kvinnor i brokiga kat- tunsschalar, hvilka voro virade i kors öfver bröstet och hade långa fransar i ryggen.
De sminkade kvinnorna smålogo och lyfte sina magra händer, så att armbanden klirrade.
I salen var nästan mörkt och en unken luft blandad med lukten af apelsinskal och dålig parfym slog emot mig.
Jag satte mig i en vrå, och när jag vant mig vid det svaga ljuset, såg jag längst bort i fonden en sorts tribun, kring hvilken var spändt ett fläckigt, dammigt och delvis sönderrifvet förhänge af röd plysch.
Nedanför stod ett gammalt piano.
En gammal man i skinnmössa gick omkring och sålde apelsiner, cigarretter och genomskin- liga brefkort — han plirade med ögonen och hade ständigt ett skrockande skratt tillreds på läpparna.
Jag hade kommit in på en af dessa undan- gömda förstadsvarietéer, där slagsmål och mord höra till dagordningen, men jag behöfde nu ej vara orolig för att min klädedräkt skulle väcka uppseende eller locka till plundringsförsök, t y den skilde sig ej stort från de öfriga männens.
Gubben i skinnmössan kom bort till mig och visade mig sina brefkort.
Han höll dem upp mot ljuset och plirade K O C K U M S.
.
HYGIENISKA Utvändigt blå, invändigt hvita PANSAR-Emaljerade GRYTOR.
====== Starka.
= = = = = Prisbilliga.
= = = = = — 367 — med ögonen mot mig, i det han på bruten accent sade: — Unga herre, köpe vackre kort, icke, unga herre mycket tycka om, icke — och de sminkade kvin- norna sågo på mig och sänkte sina ögonlock.
Men jag köpte inga kort, utan bad honom låta mig vara i fred — och han stapplade vidare från bänk till bänk.
En klocka ringde vid estraden och det blef ljusare i salen.
Pianisten, en blekfet tysk med vaxade mustascher o; h oljigt, glänsande hår, kom in och slog an några ackord.
Bänkarna voro nu fullsafta och luf- ten i salen var kväfvande het.
Programpojkens röst hade tystnat ute på gatan och gubben med skinn- mössan var försvunnen.
Från min vrå hade j a g en god öfverblick öfver salen med dess vag- gande hufvuden och fläckiga bänkra- der, då och då reste sig någon från sin plats och gick öfver på motsatta sidan för att byta ett par ord med en bekant, alla tycktes känna hvaran- dra och de talade ogeneradt med ögon- kast och handrörelser likt människor, hvilka dagligen vistas i hvarandras sällskap.
Längst fram till vänster om tribu- nen satt dock en ensam äldre, beslöjad kvinna, hvilken tycktes oberörd af allt det som sades, hviskades och skämtades omkring henne, hon satt med något böjdt hufvud och händerna lagda i kors i skötet — en ställning, som ge- nom sin andäktiga ro verkade grotesk i denna omgifning.
Ingen talade till henne och hon förändrade ej sin ställning, utan förblef orörlig sittande med — som jag tänkte mig — ögonen sänkta mot golfvet.
Föreställningen hade börjat, blott några få lampor upplyste tribunen.
Det var två gossar i smutsiga, rosafärgade trikåer, deras magra kroppar snodde sig i de vanliga akrobatiska rörelserna och det röda sminket på deras kinder förmådde ej dölja deras ansiktens grå blekhet.
Publiken tycktes oberörd och samtalet tyst- nade e j.
Där var vidare en negerkomiker i en regn- bågsfärgad frack och med manschetter om fot- anklarna, en tysk halfgammal altsångerska, en damimitatör och en dvärg med rödt hår, som dansade så, att hans lilla kropp flämtade af ansträngning — och alla voro de smutsiga och dåligt sminkade, och de nickade och logo ste- reotypt mot den blekfete pianisten, när han tog en klunk ur konjaksglaset, som stod bred- vid honom på pianot.
Men så med ens blef det så stilla i salen och allas ögon vändes mot tribunen.
Framför mig och tätt invid rampen stod en ung flicka, med mörkt hår, och sjöng.
Det var en svag, men klingande stämma, som fullständigt skulle ha drunknat i det förra sorlet, och hennes kropp var så späd och liten som hos ett barn.
Hon var klädd som zigenerska i röd kjol och svart jacka och med guldpengar i håret, och vid refrängen slog hon med sina små hän- Cerebos Salt begagnas i slott och koja.
Generalagent: Gustaf Clase, Göteborg &amp; Stockholm.
der på en gul tam- äldre kvinnan när burin med långa, bro- jag talade.
kiga band.
Hon vände sitt be- slöjade ansikte mot Det var ingenting mig och jag såg nu särskildt med henne, hennes ögon, hvilka men hon skilde sig SÅ ENSAM den morgonen gick jag på fjället Hon kommer i fjällskrud.
voro stela och hade så påtagligt från de som man bara pä fjället kan ensam gå.
Hon kommer som en fjällbrud, detta glasartade ut- öfriga artisterna och Jag nådde vidblickarstället, som en oltesängsfröjd och en midsommarkväll- tryck som på en blind, den publik, som nu där ögonen milsvidt nå. '
brud.
när han ser mot lju- lyssnade till henne, set, och hennes röst att hon därför väckte Nordan skakade lät afvisande då hon mitt intresse.
En härlock, moget brun skrefvornas bo.
svarade.
Hon nickade ej åt som torf och daggstänkt mull Sankmark gungade pianisten, och när hon Men den unga och mjuk som violens fjun.
under min sko.
log slöt hon ögonen, mönstrade med en Kinderna äro som dun, Här jag ^makade liksom var hennes le- snabb blick min per- btynta i solens gull.
myrarnes ro.
ende riktadt mot nå- son och ljuset från Aldrig Fröja, den kärleksfrun, Jag, den betungade, got annat än det som en lykta iöll klart för all sin prisade skönhets skall fick ny kraft till tro.
var framför henne i öfver hennes rädda vunnit mot dessa ögonklot, brinnande ögon och ögon, hvilka lyste.
dessa lysande hvita tänder, halföppna, lystna läp- Och jag sade: Tufvornas grönbruna lacken denna spänstiga fot, par.
— Ni är Annun- dolde dälderna i vägiga veck.
dessa kraftigt mjuka händer!
zia, som sjöng i kväll, Hon sjöng ett par Bergens fläckiga räcken jag hörde er — er visor till och hennes hvitnade som ull och svartnade som beck.
Vet jag hvad det är som träffat mig först?
röst var så skär lätta fötter dansade Svart skiffer, hvit snö — Om ögonens skratt eller tjusning, som en silfverklockas takten allt medan det är som lefva och dö, lefva och dö!
det stolta och söta tyranni, klang.
tamburinen klingade eller läpparnes lustmelodi, — ett par unga män Den gamla blinda Blåa sjöar glänsa som bjuder och förbjuder berusning hade stigit upp och inföll snabbt och de som barnaögon glittra.
och gäckar: " Du är bunden, du är fri! "
gått fram till estra- blefvo båda stående Fylld är bergkungens bägare.
en rund, energisk liten haka, den, där de försökte ett ögonblick: Hvem skall till sunnans cittra en nacke som ibland far dristigt tillbaka fånga henne med sina • ' — Annunzia är komma i sol och kredensa och böjes ibland så andaktsrent blickar, men hon såg endast hennes artist- vinet för Vidablicks ägare?
och bcrnalent.
ej åt dem, och när namn, det är jag, som hon gled ut bakom Hvar linje och lem i figuren lärt henne att sjunga är en lofpsalm till moder naturen.
— och när jag ej fonddekorationens Då hörde jag en bergbäck pladdra: svarade, tillade hon: vida förhängen, var — J a g har en hennes ansikte lik- 1 stoftet jag sänker min hjässa " Fjället, störst bland drotter, gång innan jag förlo- giltigt och stumt.
för dig, du bergets prinsessa.
har den ljufvaste dotter.
rade min syn sjungit Jag satt Och fun- Fjällbrud, härliga, stanna, Se hennes pannslöjor fladdra, vid Kungliga Operan.
derade öfver hvad lägg en sekund din hand på min panna!
där hon smärt och smidig smyger, Hon började att hon egentligen kunde Åh, det skall hälla mig skadeslös draperad i silkestyger.
tala om en ännu rykt- vara för slags varelse för alla de dagar jag sörjde och frös.
Hon är lätt som en solstråle, bar tenors ungdom och hvad som fört käck som en fjol-fåle, och hon nämnde hans henne hit, hon före- hon är som en lärka, som drillar och flyger. "
namn med en viss Åh tack!
Du har vederkvickt andan.
föll så späd och hvit stolthet, liksom hade midt i all denna han varit en son eller smuts och orenhet, Knappt var det sagdt När jag äter är nere i dalen nära anförvant till som en liten blomma — jag stod på vakt, skall jag le till de fadda talen henne, hon försökte med hvita blad vuxen jag hade min hand mot örat lagt på förstklassmatsalsverandan, afkläda sig de tarf- upp midt i en af- för att lyssna mot sunnantrakt.
där grefvarna och baronerna liga kläder, som nu skrädeshög.
trängas med populasen höljde hennes gamla, Jag hade ej lagt om iabeldåtportionerna Då spor jag en darrning af en okänd makt.
giktbrutna varelse, märke till de efter- och nektarn i pilsnerglasen.
och försökte visa mig följande numren på Storlien, Jämtland, juli.
bilden af en ung, Se, bergets prinsessa, som nalkas!
programmet, men strålande nittonårig AMALIA BJÖRCK.
Jag tycker blodet än brinna, än svalkas.
plötsligen såg j a g operaprimadonna fra- människorna resa sig sande i siden och med upp och ordna sina juveler om hals och kläder, kvinnorna armar, och hon talade snabbt, med en stämma, bundo schalarna fastare öfver ryggen och ströko hon varit rädd att rubba en flik i hennes dräkt, som darrade af rörelse, och jag såg den ungas öfver det brända håret, en och annan försökte och modern reste sig mödosamt upp och hon ansikte vid min sida, hur det skiftade vid draga min uppmärksamhet till sig, männen tryckte stödde sig så tungt på den lilla gestalten, när hvarje ord, i det att ögonen sågo långt ut för- hattarna öfver nacken och de cigarrettrökande de långsamt gingo förbi min plats mot utgången, bi den trånga, smutsiga grändens perspektiv.
pojkarna drogo bullrande i flockar ut ur salen.
att jag ej förstod, hur hon förmådde hålla sig Ljusen släcktes ett efter ett och det blef half- upprätt.
Jag gick tyst och hörde på och försökte då mörkt öfver de tomma bänkraderna.
Jag vet ej hvad det var för en idé, som dök och då få in ett ord, som röjde mitt uppmärk- Men längst fram satt ännu den gamla kvin- upp i min hjärna, men jag fick en plötslig samma intresse — tills vi så slutligen stannade nan och tycktes vänta på någon och jag hörde önskan att se hennes ansikte nära mig och framför ett grått hus med en stor, gul port och tillbommade fönsterluckor.
henne säga till pianisten, som med en smäll höra hennes röst tala till mig och jag följde Den gamla ville fortsätta sin berättelse (för- slog igen pianolocket och släckte stearin- efter ut i den tomma gränden, hvilken låg där ljusen: ännu mera dyster och skrämmande än förut.
modligen hade hon aldrig påträffat en så tack- — Är hon icke färdig ännu — jag fryser.
De hade icke hunnit långt, jag såg deras sam åhörare) och bjöd mig upp, och fastän jag såg den oroliga ängslan, som göt sig öfver den Men då kom hon ut ännu mera liten och mörka gestalter liksom fastvuxna vid hvarandra späd i sin enkla grå kappa och hatt än jag några alnar framför mig och var med några ungas ansikte, följde jag med upp för några rankiga trappor, öfver hvilka en fotogenlykta sett henne p å estraden, och hon sade med ett raska steg vid deras sida.
spred ett svagt darrande sken.
nästan omärkligt leende mot pianisten: Och jag sade, i det jag lyfte på hatten: Vi kommo så in i ett stort rum med ett — Mamma är så otålig, men nu skall vi gå.
— Förlåt — trakten ser ej vidare förtro- enda långt, smalt fönster — jag strök eld på Och hon böjde sig ner mot den gamla och endeväckande ut — får jag löf att bjuda er lade hennes arm under sin, så varsamt som om mitt sällskap, och jag riktade mina ord till den en tändsticka och tände ljusen på den gammal- T BERGETS PRINSESSA.
PÄRMAR J H V A R E J H U S M O D E R B A O P I I A R D B R O L I B N H U A R L E S Ö M M E R S K A till I D U N 1 9 0 9 och.
föregående år:: bo * prenumerera på.
*, „.
«, Pris för helt år 3 kr.
: hälft år k.
| 60.
Lösnummer 30 öre.
L r: likaså.
12 häften årligen.
—: tillhandahållas till följande priser: Iduns pärmar, röda med guldtryck kr.
1: 50 Iduns - romanbibliotek, röda eller gröna 50 öre.
Iduns Hjälpreda, röda eller gröna 50 öre.
Kunna erhållas i närmaste bokhandel eller direkt från Iduns expedition, om rekvi-.
sision och likvid i postanvisning insändes.
368 —
modiga chiffonieren, medan den unga hjälpte modern af med ytterplaggen.
Rummet var kallt och en sliten brokig bryssel- matta dolde bristfälligt det grofva golfvet.
— Vi bo så enkelt och det är knappt rik- tigt städadt här, sade den unga, men jag såg ej hennes blick, ty hon höll på att ordna kud- darna i en stor hvilstol framskjuten vid det åttakantiga med en mörk duk betäckta bordet — det enda som fanns.
Och den gamla sjönk ner bland kuddarna uttröttad, och jag såg att hennes bleka ansikte var starkt fåradt och håret grånadt vid tin- ningarna.
— Laga i ordning teet, sade hon och vände sina blinda ögon mot dottern och hon böjde sig lätt mot mig, då hön fortsatte: — Ni dricker väl té.
Jag tackade och visste ej hvad jag skulle säga mer.
Men så kom teet fram, och det puttrade och sjöd i samovaren, en frän doft spred sig i rummet och den unga sade åter: — Vi laga vår mat inne.
Men som om hon sagt en dumhet, tillade hon: — Det är så bekvämt.
Jag kom att tänka på Ryssland och några af de egendomliga ceremonier jag där varit vittne till, jag talade om dess folk, om Gorkis romaner och Turgenjeffs och jag berättade, hur jag en natt i Moskva blifvit häktad för mord på en pantlånare och tillbragt en fasansfull natt tillsamman med det värsta förbrytarafskum jag någonsin skådat.
— Men på morgonen fann man den verk- lige mördaren dold i ett vagnslider och jag blef lössläppt under många artighetsbetygelser och polisprefekten lät sända mig en inbjudan till middag — hvilken jag dock afslog.
Hon log, när jag sade det.
— Nej, ni ser ej ut som en mördare, och med ett plötsligt tankesprång tillade hon: — Ni måtte ha rest mycket.
Jag svarade henne med att berätta om andra länder och andra folk, och hon hörde på som ett barn, hvilket lyssnar till sagor.
Vid ett tillfälle inföll hon: — Ni måtte vara lycklig öfver att äga sådana minnen.
Och hon hällde långsamt upp den guldbruna drycken i de blå kopparna.
Den blinda modern halfsof i sin stol.
— Lycklig, svarade jag, minnena göra en icke alltid lycklig och vi skola ej lefva i dem, utan i det lif, som lefver, blommar och sätter frukt omkring oss.
Där skola vi finna vår gärning, vår sorg och vår fröjd, en dåre är den, som söker göra det närvarande bittra ljuft genom att sluta sina ögon och drömma om det som varit.
Med öppna ögon skola vi skåda vår dags öde, medan den dagens sol lyser och blottar dess nakna verklighet, ty så blir hjärtat hårdt och kallt och slutet, för lidandet som för lyckan.
Och jag såg in i hennes ansikte, när jag sade det.
Mina ensamma bittra tankar kommo tillbaka, likt mörka tama dufvor, som återvända till sitt bo, och jag fortsatte: — Se, jag har varit en drömmare!
Med half- slutna ögon gick jag och drömde mig stor i en värld, som låg utom det verkligas gränser, och jag såg denna värld bakom mina halfslutna ögon så tydligt som jag nu ser er!
Jag såg den och jag lyssnade ut dess röst, tills den som en sång klingade i mitt bröst och ett ljus lyste i min själ och jag gick ut bland männi- skorna och ropade: Se, detta har jag sett, hör, detta har jag hört, men de vände sig bort med förakt, ty de sågo intet, hörde intet af det som uppfyllde mig.
Då öppnade jag mina halfslutna ögon och jag såg den verkliga värl- den framför mig, och alla kråmade sig och smålogo slugt, och trodde att de kunde lösa alla tillvarons gåtor.
Men jag var ung och full af trots och jag slöt åter mina ögon och ropade ut mina ord, hvilka skulle vittna om det, som jag sett och det som jag hört i det rike, till hvars portar jag ensam bar nyckeln.
D Å togo de mig uppmärksamt i betraktande och de sade flinande till hvarandra: ung han är.
Men andra drogo fram sina matskåpsnycklar och försökte öppna portarna till det rike, om hvilket jag vittnade, och de bände och filade och vredo rundt och när portarna så gingo upp, sade de: — Sannolikt döljer sig platt intet där bakom, han är en bedragare, låtom oss G Å härifrån till våra dagliga bestyr och ej förspilla tiden.
SÅ blef mitt hjärta hårdt och fullt af bitter- het och jag slöt ej mera mina ögon för det som var framför mig, för det förflutna och det tillkommande var mitt öra och mitt öga blindt, mitt lif har blifvit en kedja, där hvarje länk är ett stycke lif för sig i glädje, smärta och sorg, en länk för hvarje solhvarf, och länk fogas till länk, tills en gång det hela brister — när och hvar är mig likgiltigt.
Det må vara i natt eller om sjuttio år, här eller PÅ andra sidan hafven.
Men hennes ansikte hade blifvit blekt och hon sade, i det handen långsamt gled öfver hennes fällda ögonlock.
— Ni talar så oförsonligt, så utan all tröst — SÅ A. Thunqvist, foto.
N C I A N D E R S B A R N D O M S H E M.
D EN GAMLA " KONREKTORSGÅRDEN " i Strängnäs skall nu också gå all världens och alla idyllers väg.
Redan i sommar faller den för spett och bila.
Innan dess har man begärt en liten plats åtminstone i Idun för det trefna skaldehemmet, som en gång, den 20 mars 1799, såg Karl August Nicander födas under sitt låga tak.
I den stora " skaldeeken ", som också synes å vår bild, har han som gym- nasist många gånger suttit dold med sin för- trolige vän och diktarbroder Erik Sjöberg (Vi- talis) för att komma himmelen och inspirationen närmare.
V Å R A A S A ^ G U D A R SOM H Ö G B Ä N K S ' S T O L P A R.
E •v.
TT ORIGI- N E L L T skulp- turverk äro vi här in- vid i tillfälle åter- gifva.
Det är ett par högbänksstolpar, sni- dade i ek af den kände artisten Gunnar Hall- ström, framställande den ena Odin, den an- dra Tor, och afsedda för grefve Eric von Rosens jaktstuga på Rockelstad slott i Sö- dermanland.
De höga asar ha nyss läm- nat konstnärens atel- jé, men blefvo innan dess " förevigade " af Iduns hof- och Val- hallafotograf.
D O F T Och medan hon åter öppnade sina ögon mot mig, tillade hon: — Men jag, jag — hur skulle jag kunna lefva D Å?
Och hennes hand ritade en krets i luften öfver det torftiga rummet och den sofvande blinda kvinnan, tills den stannande vid bords- kanten, där den föll ner som en trött, hvit vinge.
— Är det icke bättre — sade hon — att bära sitt lilla öde så högt man förmår, utan att förtröttas och med ett hopp, som aldrig svikes, är det icke bättre att ur den lilla gär- ningen framlocka en enda lefvande blomma än att låta allt förfaras och vissna bort, därför att ej en hel skog ville växa upp.
— När ni nyss talade, gjorde edra ord mig mer ondt än ni anar.
Ty hur skulle jag kunna göra allt det jag nu gör, om jag tänkte som ni.
Hur skulle jag kväll efter kväll kunna stiga upp PÅ den smutsiga tribunen och sjunga de visor man befallt mig att sjunga, om jag icke ständigt såg min blinda moder framför mig.
Ty hon ser ej den smuts, som omger mig.
Men det är detta jag tror — ni har ej någon att lefva för, ni har ingen att älska — — som jag.
Och när hon sade detta, förnam jag värmen i hennes ord, och det slog mig plötsligt hur fattig jag var, där jag nu satt och tog emot tröst från en okänd kvinnas, en varietésån- gerskas hjärta, och jag tyckte mig höra detta lilla hjärtas slag, när hon lutade sig ner och väckte modern, och jag kände mig så usel och ovärdig, som om jag mottagit en gåfva, hvilken jag visste att jag aldrig kunde återgälda.
Hela min stolta bitterhet och mitt världs- förakt blef så futtigt vid sidan om hvad denna lilla heroiska kvinna offrade kväll efter kväll, tyst steg jag upp, när hon räckte mig sin hand till afsked, och jag böjde mig så öfver denna lilla hand, som om jag blygts för att visa det tack, som säkert glänste i mina ögon.
K V N I N O R N A U N D E R F A N A N.
ETT KAPITEL O M INFÖRANDET AF ETT KVINNLIGT VÄRNPLIKTSÅR.
C Å LYDER PRISÄMNET för september i vår serie - ' ' Årets tolf kapitel " och uppmana vi alla dem af våra läsare, som ha något att säga i frågan, att genom Idun framlägga detta för vår läsekrets.
Täf- lingsartikel, som icke gärna i längd bör öfverskrida 4 Idunsspalter, insändes till Iduns redaktion, Stockholm, senast den 31 juli och förses med påskrift: " Iduns artikeltäfling ".
För den enligt redaktionens åsikt bästa artikeln utfästes ett pris af u ETT H U N D R A (100) K R O N O R och den prisbelönade uppsatsen Iduns septembernummer.
Innan 7 kr.
betalas för ett snörlif, bör ifrån Franska snörlifssömmeriet i Stockholm, 1 Norrmalms- torg, 1 tr., dess illustrerade priskurant rekvireras.
inflyter i något af GÖSTA ADRIAN-NILSSON.
\ Salamander A ^^ns,- 4^11: D A M - &amp; H E R R - S K O D O N LYXUTFÖRING 1 8 — — 369 — \ * uc &amp; I
Ett kapitel om ft och kinderg&lt; Eira Re N ÄR MAN vandrar omkring i våra svenska slumkvarter — jo, mina damer, vi ha verkligen sådana!
— i både Stockholm och våra större fabriksstäder och ser de små bar- nen under skolåldern dagen lång drifva omkring i smörjan och andas in det allt utom välupp- fostrande gatlifvets andliga atmosfär, är det en fråga, som tager ord, hvilka snart i flammande skrift möta en hvart man skådar.
Och den frågan lyder så: Ha vi råd niskomaterial?
alt så förspilla ett dyrbart män- När man nu är kvinna, så tänker man ju specifikt kvinnligt, och därför bli våra tankar moderligt ömma för alla dessa små vårdslösade människoplantor, och vi känna ett behof af att stå skuldra vid skuldra med deras mödrar, som samhället och lifvet kufvat ned från deras själf- skrifna plats som mödrar och husmödrar med ett grepp så hårdt, att de bli blå kring hand- lederna, figurligt taladt.
Ty fabrikens långa dag tvingar arbeterskorna från hemmet 6 — / 7 på morgonen och låter dem återvända först på kvällen, då redan små barn under sju år borde mätta och badade sofva sött i sina bäddar för att få en stark grund att bygga sin fysiska hälsa på, men det är en omöjlig lyx för de flesta dagsarbeterskors barn.
Endera låsas de in i rummet, osundt och half- städadt, eller också lämnas de bort till någon grannfamilj, som just inte är bättre än gatan, som i tredje fallet blir deras dagslånga tillflyktsort.
1 2 lig begynnelseskola.
Därför ha vi så många bittra män- niskor med hårda blickar, som lifvet lärt att önska något bättre för sina barn, men som af brist på medel måste låta det gå i den gamla vanliga trallen.
Men hvad kunna vi göra för att taga vara på och hjälpa framåt den generation, som skall träda i vårt ställe?
Det är vår generations plikt och det är särskildt kvinnor- nas längtan.
De, som blifvit bittra af den inbördes striden mellan sam- hällets man och kvinna, slunga ut sitt anatema öfver den andra parten och klaga resigneradt, att så länge icke båda hälfterna af människosläktet stå jämsides i samhällsför- valtningen, kunna vi göra intet.
Men det är inte sant.
Vi kunna hjälpa och förebygga på ett provisoriskt sätt.
Och vi skola ingalunda döma männen som hårdhjärtade och egoistiska, utan betänka, att de veta icke hur det är.
Om de förstode det — om våra kärleksfulla fäder, ridder- liga bröder och omtänksamma äkta män riktigt visste och för- stode den fattiga kvinnans och det fattiga barnets tillvaro och vedermödor, så var viss om att de skulle ställa sig helt på deras sida och ögonblickligen kasta om rodret.
Men de förstå det inte, och med ett eller annat lysande undantag komma de aldrig att kunna förstå det, emedan de äro män och kvinnorna äro kvin- nor.
Därför kan inte samhället hjälpa förrän kvinnorna fått komma med.
Men det har funnits några lysande undantag bland männen — i detta fall Fröbel.
Han visste, hur hjälpen kunde ges.
Med en kvinnas ömhet och en mans kraft tog han sig an bar- nen och slungade in en ny eld i pedagogikens och det sociala
DlK-kmdergarten nrtenfolk.
f \ f H&amp;erg.
lifvets värld.
Han sammanfattar sina idéer under namnet kinder- garten.
Kindergarten är icke bara något, som skall roa barnen utom hörhåll för mammor, som ha råd att hålla sig med migrän, det är en upplåten dörr in till en rikedomens värld af ännu ovärderade skatter.
När man träder öfver tröskeln till en Kin- dergarten i Fröbels anda är det som om man, sig själf ovetande, sagt något: Sesam, öppna dig!
Den är så enkel och så vis, denna värld, mäktig så oändligt förstående af barnet, så djup psykologi.
Den är så vid, så ren, så betydelsefull.
Den är en plantskola för bli / vande karaktärer och blifvande mödrar och den är ett steg i rätt riktning då det gäller att hjälpa dagsarbeterskornas bekymmer.
Fröbelä eld brinner klar och stark med alltjämt växande lågor i utlandet — främst Tyskland, Österrike och Amerika, där städer, stat och kommuner tagit sig af hans idéer och själfva undervisningsväsendet håller på att omdanas enligt hans metoder.
Småskolan glider öfver i kindergarten med hela sin undervisningsplan och seminaristerna få bli kindergartnerinnen för att anses fullt redo för kallet att uppfostra.
Sverige har hittills stått långt tillbaka, t. o. m. för Danmark.
Men en och annan liten låga har dock äfven här flammat upp, starkast och klarast den först tända af folk-kindergarten i vårt land: fröknarna Mobergs i Norrköping.
Det har här icke stannat vid enbart en folk-kindergarten, utan genom en sinnrik kombination med måste vara en klok husmor och en god moder för att deras hem skall kunna bli ett tryggt, fritt, lyckligt näste och fostra präktiga barn, och samhället är ju blott ett hem, hvars väggar tänjts ut litet mera.
Den 6 april " 1904 startades den första sven- ska folk-kindergarten i Norrköping under namn af " Fröbelstugan ".
Året därpå bildades före- ningen för folk-kindergarten i ändamål att stödja företaget, hvilket växte och växte och kräfde allt större lokaler och allt fler med- hjälperskor.
I det de båda systrarna genom sin verksamhet allt mer lärde sig förstå arbetar- hemmens ställning och svårigheter, mognade hos dem en plan, som på våren 1909 tog form af ett gåfvobref till föreningen på 50,000 kro- nor, hvilket kapitals afkastning skulle utgöra grundplåten för " ett stödjande af hemmen med afseende på barnens fostran, företrädesvis i 3 — 7 årsåldern, och utbildning af unga kvinnor för uppfostrarekallet ".
Och på hösten 1909 var Fröbelinstitutet en verklighet.
Föreningen för folk-kindergarten var omdanad till Fröbel- föreningen, med vidare program.
Lokal erhölls i Moberg-Eggerska skolans egendom — ett präktigt stenhus vid en af Norrköpings vackra esplanader, midt i en blom- rik trädgårdsdunge, där stora sköna gräsmattor och sandhögar väntade på barnafötter och barna- fingrar.
Den gamla " Fröbelstugan " är inrymd i en fristående flygel i samma trädgård.
Här putsades nu och målades i ljusa, glada andra sociala verksamhetsgrenar växt ut till hvad jag skulle vilja kalla vårt första institut för kvinnlig värnpliktsutöfning.
Det är ett idealiskt dylikt, om en liten ut- vidgning kunde företagas — hvilket kunde ske, om medel förefunnes — näm- ligen en grundligare hushållskurs ' uppta- gande på programmet.
Kvinnlig värnplikt ha vi ju alla hört talas om.
Det betyder, att hvarje ung flicka bör lära sig sköta och handleda barn af olika åldrar, hushåll, sömnad, elementära grunder i sjukvård, kunskap, såväl teoretisk som praktisk, i fattigvård och samhällslära.
Det är ju en fullt riktig tanke.
Det fordras både man och kvinna till att taga reda på det stora samhälls- hemmet, han för verksamheten utåt, hon för verksamheten inåt.
En mans hustru
(Forts. fr. föreg.
sida.)
1.
AFTÄCKNINGSHÖG- TIDLIGHETEN 2.
VID DET INVIGDA GESTILREN.
SÖNDAGS MONUMENTET.
V ÄSTERGÖTLAND var under medel- tiden skådeplatsen för upprepade strider mel- lan svenskar och dan- skar.
De senare in- blandade sig gång efter annan i de tronstrider som stodo mellan med- lemmar af Erikska och Sverkerska konunga- ätterna.
År 1208 den 31 jan.
stod sålunda i Kungs- lena (förr kalladt Lena) ett slag mellan konung Erik Knutsson och den fördrifne tronkräfvaren Sver- ker d. y., hvilken sistnämnde med sina danska hjälptrupper här led ett stort nederlag.
Till minne af detta slag upprestes midsommarafto- nen 1894 på en öppen plats i närheten af Kungslena kyrka ett granitmonument.
Till samma minne skall konung Erik ha uppfört den nuvarande kyrkan i Kungslena.
Kyrkan, uppförd i romansk stil, har ett sär- deles anslående inre med härliga målningar från 1749.
Det yttre af kyrkan med de trehöga särdeles ovanliga tornspirorna har ett egen- domligt och vackert utseende.
Kyrkan har innevarande sommar undergått restauration.
MINNESSTENEN VID KUNGSLENA.
EFTER LAS!
I GESTILREN- 4 O. 5.
RESTAURERINGEN.
Två år efter det stora nederlaget vid Lena försökte Sverker åter sin lycka på slagfältet, men led åter med sina danska hjälptrupper vid Gestilren, omkring en half mil från det förra vid Lena, ett förkros- sande nederlag och stu- pade själf i slaget.
Hans lik fördes af segrarna till Alvastra kloster och jordades där.
Detta slag var betydelsefullt för den svenska nationen, ty därmed var konung Erik Knuts- sons svenska välde befästadt.
Till minne af det utkäm- pade slaget har nu på en höjd vid Gestilren på 700-årsdagen den 17 dennes aftäckts det ståtliga monument vi här afbilda.
Vid den högtidliga akten närvaro Prins Eugen, länets höfding, riksantikvarien Montelius m. fl.
Öfverst på stenen äro in- huggna ett svärd, en pålyxa och ett arm- borst.
Härun-, der läses: " Sjuhundra år efter slaget vid Gestilren reste Västgötar denna sten jt 1910.
Gud skydde Sve- riges rike! "
A G.
E.
INTERIÖR OCH EXTERIÖR AF GUSTAF E W A L D, HERRLJUNGA, Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot insändande af nedannämnda be- lopp till Expeditionen af Idun, Stockholm, erhålles inom Sverige portofritt: Idun Idun Idun Idun Idun Idun 1892 1893 1895 1904 1906 1907 KUNGSLENA KYRKA FOTO.
(n:r 1 felas) (utan julnummer) (med julnumret) (utan julnummer, n:r 25 o. 52 felas) (med julnumret) — 372 — 2: — 2: — 2: — 4: — 4:50 5: — färger, här möblerades och inreddes med små- herrskapsmöbler, och.
kort efter strejkens slut drog där in en skara af åttio små pojkar och flickor, som med nyfikna ögon beskådade och all härligheten.
Åttio lyckliga utvalda af den två gånger så stora skara, som anmälts!
Folk-kindergarten är fördelad på den ofvan nämnda Fröbelstugans lokal och tre stora salar i själfva skolhuset.
Utrymmena äro härliga.
Nästa granne till kindergarten äro småbarnen under ett år.
De ha till sitt förfogande en stor sofsal, där deras tio små sängar få mer än godt utrymme, en härlig veranda med direkt ingång till salen, kök, elevrum och förestånda- rinnans rum.
Barnavårdsafdelningen förestås af en Rödakorssyster, som genomgått Sophia- hemmet och Barnavård i Stockholm.
Den kurs, som anordnats i samband med afdelningen, är ett fullkomligt motstycke till Barnavårds.
Dok- tor Anna-Clara Romanus är läkare och teore- tisk instruktör.
Nästa länk i Fröbelinstitutets lilla kedja är barnkrubban med ett stort kök och en stor sal, barnkammaren kallad, där 1 — 7-åringar rusta om i solsken och frisk luft från 6 på morgonen, då far eller mor lämna in dem, till sju — åtta på kvällen, då de hämtas igen.
När kindergarten är slut, börja eftermid- dagsbarnen komma.
Det är skolbarn, hvilkas mödrar äro på dagsarbete.
De få här lära sina läxor, leka, hjälpa till att laga sin afton- vard under öfverinseend % af den kindergarten- lärarinna, som jämte utbildadt biträde har sin bostad i skolan.
Några få ord om en princip, som tyckes mig mycket god.
För alla barn begäres en viss afgift pr dag, mycket ringa, men dock en afgift.
Detta för att lära hemmen värdera den hjälp de få.
Men finna ledarinnorna, att någon svårighet förefinnes, underrättas föräldrarne, att barnen äro välkomna utan ersättning.
Och märk, att från 1904, då folk-kindergarten star- tades, har aldrig en afgift krafts eller uteblif- vit utom i de fall, då institutet erbjudit be- frielse.
Det vittnar godt om saken.
Hur ledes nu ett sådant institut?
I det in- timaste samband med hemmet och fullkomligt frigjordt från hvarje skymt af skolprägel.
Låt oss kasta en blick på de späda barnens afdel- ning.
De flesta af de tio små ha ogifta mödrar, helt unga flickor från fabriker.
I vanliga fall skulle barnets öde blifvit att sändas bort till någon änglamakerska, modern betalade större delen af sin inkomst för det, det gled ut ur hennes lif — och hon vore kanske snart fär- dig med ett nytt.
Nu däremot kan hon be- hålla det hemma hos sig.
För 25 öre får bar- net hela dagen skötsel och mat, öfver natten och söndagen får modern själf taga hand om det.
På så " sätt växa mor och barn fast vid hvarandra, barnet fostrar sin mor genom sin blotta närvaro, och det finnes exempel på att det också skyddat henne för mångt och mycket.
Fröknarna Moberg äro noga med att alla mö- drar, som kunna det, på middagsrasten skola komma och amma sina barn.
I stället för att skilja mor och barn åt förenas de och ett hem bildas, om också blott i en svag begynnelse.
Denna idé " att stödja hemmet " är den ge- nomgående hufvudprincipen.
Maria Moberg är fattigvårdare, men äfven hennes syster och medhjälperskor dela sinsemellan upp " sina barns " hem och besöka dem ofta.
Föräldra- och mödramöten hållas tidt och tätt.
Och äro så välsignadt fria från skolpedanteri.
I Fröbelinstitutet kvittras dagen lång.
Där är sol och sång och skratt och lek och ras, ifriga små händer i lerklumpar för att forma en kruka, en fågel.
Beskäftiga små flickebarn Idun 1908 (med julnumret) Idun 1909 (med julnumret) Iduns julnummer 1894 Iduns julnummer 1893 Iduns juinummer 1905 Barngarderoben 1905, komplett 5: 50 6: — 0:20 0:20 0:50 2: — LAS!
med uppkaflade ät mar kring en riktig kakel- ugnsspis där en, den allra viktigaste af alla de små viktiga, vänder plättarne i pannan, me- dan andra diska och torka så väl som den prudentligaste gamla tjänsteande.
Och här och där en glad, vänlig tant, som aldrig brusar eller slåss, bara så sakteliga leder den lilla männi- skovarelsens vilja i riktiga spår och med tåla- mod — åh, ett sådant tålamod!
— är barn med barnen och dock, när så skall vara, samlar dem i ordning och tystnad.
Barnen leka sig till kunskaper, och när de komma hem äro de så ifriga att hjälpa sin mor, att mammorna inte nog kunna förundra sig.
Det säges också, att när kindergartens- barnen komma i skolan, är det en stor skill- nad på dem och de andra.
De äro kunni- gare, artigare, iörstå att tänka och leka bättre.
Se, detta är i stora drag den plan, några af oss kvinnor satt i verket.
Väl genomtänkt, väl utfördt.
Klokt och godt.
Ett handtag åt far och mor, ett handtag åt barnet, ett hand- tag åt hemmet.
Ty det är inte så utan, att seder och lärdomar, inplantade i Kindergartens- hemmet, sås vidare af en ovetande liten son eller dotter och ofta nog slå rot i äldres sinnen.
Det är vid det här lilla Fröbelhemmet som ett mindre antal af våra unga kvinnor ha till- fälle att utöfva sin " värnplikt ".
Här ges först en ettårig kurs för flickor öfver 16 år, omfattande teoretisk och praktisk ut- bildning i späda barns vård, sömnad, något hushåll, handledning och sysselsättande af äldre barn, samhällslära, hygien, samaritkurs med underafdelningar, psykologi, pedagogik, träd- gårdsskötsel och dylikt.
En sex månaders kurs för flickor från folkskolan, fyllda 14 år, med samma ämnen.
E n kurs för kindergartens- lärarinnor med eventuell barnavårdskurs.
Slut- ligen en tre månaders kurs i späda barns vård för flickor från folk- och elementarskola.
De som så önska få deltaga i hembesöken, åhöra särskildt anordnade föreläsningar i sociala äm- nen, sexuell hygien, fattigvård m. m.
1.
S V E N D S E N S FLYG- 2.
MASKIN SEGRAREN OCH H A N S KOMSTEN E F T E R AN- TILL D E N LYCKLIGE F A R OMBORD P Å LIM- ÖRESUNDSFÄRJAN.
HAMNSFÄLTET.
aviatikerna, hörde vid half femtiden surrandet af en motor och kort därpå blef aeroplanet synligt och gjorde en landning.
Den unge modige aviatikern hade företagit den 3 mil långa färden utan eskort af motorbåtar, förlitande på styrkan af sin maskin och sin rådighet och förtjänade väl den entusiastiska hyllning, som så fort bragden blef känd kom Hur afhållet Fröbelinstitutet är, märker man honom till del af såväl svenskarna i Malmö på föräldrarne, då de hämta sina små, mest som köpenhamnarna.
Bland dem, som hjärt- kanske på deras buttert belåtna min och den ligast hyllade segraren var hans svenske med- strä va ömhet hvarmed de säga åt barnen: täflare baron Cederström, hvars maskin först tacka nu tant vackert.
Hur värderadt det är af samma dags afton åter blef klar efter det nyli- samhällets stöttepinnar framgår af en liten hän- gen skedda fallet.
delse, som kommit till eder korrespondents kun- Den flygentusiasm, som härskar på kontinen- skap.
En af stadens " pampar " hade besökt insti- Efter en förberedande flygning som likväl ten och som hvar dag ökas och får ny näring tutet och lättade sitt hjärta på det specifikt man- gick mindre lyckligt startade Svendsen med genom nya lyckade flykter, har nu kommit liga sättet med en svordom, och så tillade han ': sitt voisinbiplan vid fyratiden på morgonen från också till våra nordligare breddgrader, och " Hattarne af, mina herrar!
Är det så här flygfältet på Amager.
Vädret var lugnt och sedan vi nu fått vår förste professionelle avia- kvinnorna vilja ordna och styra, så i Guds himlen molnfri.
Han steg upp ända till 250 tiker dröjer det nog icke länge, innan vi få flyg- namn, ju förr vi släppa fram dem, desto bättre! "
meters höjd och kunde efter 31 minuters flykt täfiingar äfven i Sverige och vi här bli i stånd till Det är här föga taladt om initiativtagarin- landa å Limhamnsfältet.
att på nära håll följa den spännande kampen, norna.
Men deras donation vittnar för dem.
som väl till slut skall sluta med luftens En dansk och några svenska jour- Deras lefvande entusiasm, deras anspråkslösa nalister, som troget stodo på sin post i fullständiga eröfring.
dagliga kärlekstjänst, deras ordnande förmåga, väntan att få se någon af de danska deras hjärtetro på barnet — det har allt tagit gestalt i Norrköpings Fröbelinstitut — vårt värnpliktshem, som jag kallar det — och vitt- nar mer och bättre än många vackra ord om hvad andas barn de äro.
Men det kan ju vara af intresse att veta, att de på många och vidsträckta studieresor årligen inhämta alla nya uppslag och noggrant följa med kindergartensakens utveckling i andra länder för att vara så väl skickade som möj- ligt att handleda barnen och utbilda våra blif- vande mödrar och barnavårdarinnor.
En-hel del sånglekar ha af dem bearbetats och öfver- De ha varit klarsynta nog att i rätt tid ge en rätt impuls och själfuppoffrande nog att utannågon som helst vinst bära saken till seger och lämna ett stort bidrag till lösningen af en stor fråga.
f D ET GICK som det ofta går.
I veckor hade spännin- gen inför täflingen mellan män och ma- skiner om hvem som först skulle flyga öf- ver Sundets blåa vatten drif- vits upp mot kulmen, och när denna var nådd och genom den långa väntan intresset slappnat, skedde flykten en tidig söndagsmorgon i soluppgången utan mångaandra åskådare än några montörer å danska sidan, fiskmåsarna i sundet och de svenska journalister som troget väntade vid Limhamn.
Den lycklige segraren och eröfraren af de stora danska och svenska flygprisen är en ung mekaniker Robert Svendsen, 24 år gammal, den ene af de två danska aviatiker, som varit baron Cederströms medtäflare.
S V E N D S E N H Y L L A S VID ANKOMSTEN TILL D E T JUBLANDE KÖPENHAMN.
ATELJÉ JONN, MALMÖ, FOTO.
Uppgif lifvidd (under armame), midjevidd och kjol- längd erhåller Ni till Eder figur (allt tillförlitliga, moderna och eleganta: U9nnOllPlllflllCf Ol) \ rupPcidmUn&amp;ilji.
Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Bluslif 40 öre, Kjolmönster utan släp 50 öre, Prinsessklädning 75 öre, Reformdräkt 75 öre, Barndräktmönster 50 öre, Kragmönster (Pellerin; 50 öre, Mönster kunna äfven ng SK 11 DÅ bestaäS efter andrad ^LÄTTFX * ^ iiiiiim i Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition åtföljd af likvid insändes till Norrlandsgatan 16, Stockholm, fUl finOf Q t * Si TT !3S * 011 PRISETÄRDÅ L L I U L L B L C L C M T I I CLS 1. (11!
* U I I I B.
Spalten om böckerna.
N ÄR MAN kommer till Per Hallströms nya bok Skepnader och tankar direkt från dju- pet af en tysk aihandling i filosofi, känner man sig i början möjligen en smula förbryllad just inför bokens filosofiska del.
Det aforistiska uttryckssättet är väckande, tankar och syn- punkter originella, bilderna suggererande, men någon hel utredning af ämnet i fråga får man knappast.
(Ex. uppsatsen om snille och van- vett.)
Det är väl heller inte meningen.
J a g har hyst en half misstanke, att författaren i stället utlagt ett lofvärdt försåt för att obe- märkt föra den mot filosofisk djupsinnighet så obenägna svenska publiken in på det fruktade området.
Ett så lekande själfsvåld och ett så älskvärdt och spirituellt raffinement måste 1700- talets snillrika män ha användt för att göra filosofien populär i de berömda franska salon- gerna.
Metoden tycks mig emellertid ha en olägenhet.
Inte alla och knappast många männi- skor äro begåfvade med spiritualitet eller ens med förmågan att uppfatta den, två egenskaper, som för öfrigt torde ligga hvarandra närmare än som i allmänhet antages.
Men de flesta ha den grundfasta öfvertygelsen, på hvilken de kunde föras längre fram på sanningens väg, att två gånger två är fyra.
Och den som till sin ledsnad finner, att han inte har sinne för aforismer, skulle kanske kunna göra den gläd- jande upptäckten, att han har andligt utrymme nog för en logiskt uppbyggd lifsåskådning.
Efter denna icke nödtvungna utvikning från ämnet, härledd af en kanske dåraktig älsklings- tanke, kan jag bara uttrycka min tacksamhet för allt det, som Per Hallström ger oss i sin bok.
Vi ha glädjen att på hvarje dess blad möta en fulländad och fin kultur, vi få värden gripbara, som kanske eljes skulle halkat ur våra vårdslösa händer, vi genomlefva till själs- stämningar förvandlade naturintryck.
Judekyrko- gården i Prag och Holländsk natur böra till det omistliga i det afseendet.
Vi få främst, det är så banalt att säga, men det skall ändå här bli sagdt, möta en människa, om hvilken jag inte kan finna något annat uttryck än det också så banala och så grymt missbrukade ordet förnäm; kanske det också kan öfver- sättas, ehuru endast delvis, med orden sann och ödmjuk och klarsynt.
skildringar " Till fots af tvenne mellan resedetaljer sjöarna, Sempre i kapitlen diritto " och " öfver Marmorbergen ".
J a g vore frestad att citera, men det blef för långt, j a g vill bara säga, att om någon vid den läsningen inte känner kraftigare symptom af rese- och vand- ringsfeber, så gör han klokt i att stanna hemma.
Han skulle inte ens på ort och ställe förmå att erfara sådana sensationer, att de tillräck- ligt uppvägde alla resans dock oundvikliga mödor och bekymmer.
Vi ha hunnit att bli både misstrogna och förväntningsfulla, då det är fråga om Norr- landslitteratur, och antingen det nu gäller att berömma eller klandra, ha vi från början klart, att om något i egentlig mening nytt kan det ej vara tal.
Hvad som än kommer under vår iakttagelse måste kunna passas in i ett eller annat af de iordningställda facken.
Den som får i händerna Sjöfallsboken af Bengt Berg har emellertid inte läst rätt länge, innan del blir honom tydligt, att här är något ovan- ligt att räkna med, och skola jämförelser göras, så är det kanske inte närmast med norrlands- diktarna.
Jag har kommit att tänka på Kipling, inte en eftersägare, utan ett nytt original, en nordisk Kipling.
Den moderlöse finngossen Pertula lefver sin barndom uppe i obygderna kring Lule vatten tillsammans med sin ende vän hunden Njurko och sin far, som han aldrig lär känna.
Af sin mor, som gett honom lifvet med sitt eget, har han ärft ett vekt hjärta, som lider med djuren som lida, om människorna vet han så litet, och en längtan till de stora vidderna på andra sidan fjällen.
I Ultevis bergstrakt bor en ungbjörn, som förlorat sin mor, slagen af människorna, då han var ett halfår gammal.
Hvad den ung- björnen tänker och känner och dunkelt anar, det får man veta, och man förstår att det måste vara så och på intet annat sätt.
Man förstår, hur lusten att döda kom på ungbjör- nen en dag, och hur lukten af blod gjorde honom vild.
Man förstår, hvad människan måste vara för honom, människan, som en gång dödade hans mor, ty också en björnunge vet, hvad mor är och hur det känns att mista henne, fast människorna nog inte tro det.
botten synnerligt banal kärlekshistoria.
Inte ens, att den kanske bör vara banal för att motsvara ändamålet, försonar mig härvidlag helt och hållet.
Så kommer Fruarna på Mälstagård med dess kväljande ' tragik, denna gång utan bakgrunden af den indiska tröstelärans förso- ning.
Den psykologiska motiveringen förefaller mig här ej fullkomligt tillräcklig, om också den konstnärliga, alltjämt stegrade effekten ej ute- blir.
De två sista berättelserna Eros Thana- thophoros och Döden handla båda om kärleken och döden, och fastän de skildrade känslorna äro utsökta och sublima, och skildringen står konstnärligt högt, verkar det hela på mig som lungsotspoesi eller som lofvande alster af en ung, begåfvad kammarlärd, som ännu bara i fantasien och på afstånd och därför så mycket intensivare, känner kärleken och lidandet och döden Christian Giinther har skrifvit ett sagospel i fyra akter, Prins Tariel.
Temat är det icke obekanta: den osälle konungen och hans bror i landsflykt, som lefver i folkets och drottnin- gens hjärtan.
Prinsen kommer åter, störtar sin bror från tronen och vinner hans drottning.
Men i sitt fall förkunnar konungen sin seger: Nu är han den frie, den afundsvärde, ty makten slår i bojor.
" Det är lättare för en falsk herde och en förklädd sångare att eröfra världen än för en konung att behålla den. "
Med sådana ord återvinner han i döden sin drottnings hjärta.
Detta slut med dess fina psykologiska motive- ring är den kvarstående behållningen af boken.
Det föregående förmår knappt vid en genom- läsning helt fängsla intresset.
Om en möjlig lämplighet för scenen vågar jag icke uttala mig.
På Åhlén och Åkerlunds förlag ha utkommit bland enkronasböckerna fyra svenska original.
Fyrfolket af Fredrik Nycander innehåller några raskt berättade skisser från västkusten.
Katrina Anna af Frida Åslund är en historia, som trots sina brister väcker intresse genom en icke fullt genomförd, men glimtvis god karaktärsskildring.
I boken förekomma äfven några friska naturscenerier.
Osynliga krafter af Christina Nilsson har ett icke föraktligt värde som folkpsykologiskt dokument.
Den kan läsas med nöje, om äfven kompositionsbristerna äro i ögonen fallande.
Tröskverket af Elf Norrbo har några i sin påtagliga realism goda bitar.
En och annan retusch hade varit till fördel, ty om också allting möjligen kan sägas, beror det i afsevärd grad på sättet.
Bland sommarens rikligt erbjudna öfversätt- ningslitteratur af lättaste litterära halt utgöres ett afsevärdt undantag af Jacob Knudsens ut- märkta roman, L a r e r Urup, som försvenskats under titeln En folkskolelärare.
Utrymmet räcker knappt till mera än att omnämna ett antal nya diktsamlingar, som hvar och en innehålla något värdt att läsa: Blandad Och man förstår, att just finngossen Pertula, som var ensam i världen, sedan han mist både Författaren till Italienska vandringar August sin far och Njurko, att han och den ensamme Brunius säger sig i ett afslutningskapitel ha ungbjörnen skulle mötas en dag på sina van- skrifvit för en bestämd klass af läsare: de som dringar.
Då blödde redan björnens bringa af ännu inte kommit söder om Alperna, och den en annan mans spjut, och gossen Pertula var dolda tendensen har varit att locka dem dit.
märkt af ödet till en svart bråddöd i ett fjäll- Jag är inte i ögonblicket i stånd att kon- stup.
Men innan i lit b ' ef slut för dem båda, statera bokens inverkan på den afsedda publi- hunno de se in i hvarandras ögon och glömma ken, men den som redan fått " blodad tand " den fiendskap, som var mellan deras släkten.
beträffande italiaresor, gör väl i att bruka gåf- Hos ungbjörnen sjönk vreden inför en känsla van med en viss aktsamhet.
Annars kunde harmlös undran öfver människan och Pertula kör af Paul Nilsson, Skuggbilder af Bernhard det hända, att en säkerligen aldrig helt öfver- kände i djurets blick igen sin döde vän Njurko.
Jonsson, Vindfälle af Nils Lago-Lengquist, Visor vunnen längtan tillbaka till detta förlofvade Detta är inte allt, som finns i boken, fast i vall och hemma af John A. Ekström, Blom- land blefve läsaren-resenären för stark och gjorde alla andra som surrogat använda uppe- det synts mig något af det vackraste.
Där vers af Sigurd Dahllöf, elegant utstyrd och för- finns dessutom och kanske främst hela fjäll- sedd med vingetter samt Nya Dikter af Hugo hållsorter ohjälpligt fadda och ointressanta.
Den sistnämnda är en bok för fin- Bedårad af minnets förskönande glans kunde viddernas och ödemarkens och ödevattnens stäm- Gyllander.
han kanske till och med förebrå författaren, ning, fångad inte af en tillfälligt förbipasseran- smakare.
De förekommande försvenskningarna att med en alltför nordisk partiskhet under- des blick, utan i ögon, som genom lång vana af Kipling äro mästerliga.
GERTRUD ALMQVIST.
skatta värdet af " klarheten " och " glansen " i blifvit förtrogna med allt detta, som syns oss det italienska landskapet, hvilka ' företeelser andra så äfventyrsaktigt cch aflägset, men som genom en annan svensk karaktärsegenhet, för här sluter sig kring oss tätt, nästan bekläm- en hemvändande, med hvarje år tillbragt i mande.
norden alltmera te sig som italialandskapets Jag föreställer mig att Carl af Ugglas in- enda karaktäristiska och största dragningskraft.
delar publiken i " mina rätta läsare " och de Han kunde dessutom möjligen gjort lyckli- som icke äro det.
Den blå shiggan, den af de Johan Nordlings dikt, i ton sättning af Richard Norén, gare erfarenheter än herr Brunius beträffande nu föreliggande novellerna, som ger samlingen tidtabellernas tillräknelighet och möjligheten sitt namn och den mest betydande af dem, finnes fortfarande att tillgå å Iduns expedition, att skydda sig mot den italienska varieteten innehåller mycket tänkvärdt, men den indiska Mästersamuelsgatan 43, Stockholm, till ett pris af 2 af Pulex irritans och drickspenningshungern, visdom, som är dess kärna, hämtar jag hellre, öre pr styck, då minst 50 ex. rekvireras.
men han kunde inte i sina djärfvaste förvänt- jag måste erkänna det, närmare urkällan än i form af tankevarpen till detta, låt vara med J utsökt ningar om nya skönhetsupptäckter ha drömt något mera äkta stämningsrikt än bokens konstnärlighet utförda inslag af en i grund och Riddarpojkarnes sång.
— 374 —
Skojarbröllopct.
Från " Ismaels barns " sorglustiga öken- vandring.
Af Olof Högberg.
af drängpojkarne fick spänna för tvåspanns- giggen och skjutsa Stor-Lars upp genom tået.
Till slut kom han åkande, stinn och styf som han var i vida vadmalskläder och knästöflor, med stora sportelknytet och en välsignadt stor kaka med sig.
I. TOR-LARS, husbondedrängen hos änkemor i Storgården, hade blifvit bjuden till bröl- lops hos skojarne uppe å skogsmon.
Han satte sig rakt ned, så stor och lång han var, vid spiseln, där Stormor själf stod i matredning, och ville fundera huru han borde göra.
Så det var nog kändt, att skojarne på mon jämte deras fränder och vänner i närfärd och långfärd brukade stjäla inom gården.
Och då var det kanske en stor onöda att ge dem som en stadfästelse på allt deras tjufveri genom att nu fara till bröllops hos dem på köpet, trodde han.
Då tyckte Stormor likväl som så, att hvad som stals af dessa skojare inom byn, socknen och häradet åtminstone ej var stulet af de rent oskylde uthärads skojarne.
De hade ärligen hållit andra tjufvar från gården och skulle ju lefva på sitt vis, vill säga Ismaels barns vis.
Den högste själf hade ju förordnat, att deras hand skulle vara emot hvar mans hand.
Hvad råd hade man då med detta?
" Så att jag tycker rent ut, att du skall dit och hedra dem, som inte bättre lott beskärdes.
Hederligt skall jag rusta ut dig med bröllops- kaka, helgerust och sportler på allt vis, " slöt Stormor.
Och så belefvades, att Stor-Lars skulle till skojarnes bröllop.
Först tvådde han sig i bastun, fick sedan ta på sig en kamris-skjorta med broderad silkes- krage äfvensom ett par linnebyxor, väfda, sydda och strukna af Stormor själf.
Utanpå fick han en röd, guldtränsad västjacka med hvitt bröststycke och hvita byxor med brokad- ränder.
Skorna voro fina därefter, och då Stor-Lars synade sig i spegeln, tyckte han att själfvaste kunglig majestät knappast kunde se ståtérligare ut.
Förstås han trodde, att nu var allting klart, men då kom Stormor frambärande ännu sex paren byxor till och en del plagg dessutom.
" Tag nu på dig dem här, det ena paret efter det andra, " manade hon.
" Det finare tar du innerst och så de sämre utanpå efter en hand.
Gråvadmalmsrusten och de stora gluffstöflorna skall du ha ytterst. "
" Men hörnu, mor, hvad skulle det tränga mig om? "
undrade Lars. "
J o kom väl ihåg, gosse, att du skall till bröllops i själfvaste skojargården! "
" Vet väl så men hvad är detta mer? "
" D ' är så mycket med det, gosse, att S den till skojarbröllop far, han åtta paren byxor har, så att han kan gå ut med att mista sju och ändå ha ett par öfvers. "
Lars höjde sig kraftmedveten, sträckte på sin arm, knöt näfven och utbrast: " J a g vill se det skojarsällskap, som tar af mig ett par byxor, långt mindre sju. "
Och här- till svarade Stormor: " Nå, huru därom är, så må du rusta dig så, att du kan hjälpa de andra stackarne, när de komma sig i all byxlöshet vid bröllopet.
Och för öfrigt, om Ismaels barn skulle ge sig att försmäda dig för dåliga kläder, så kan du alltid kasta af dig något plagg om sänder, så bli de alltid något varse. "
Stor-Lars gjorde då efter vanan som Stor- mor sagt.
Nu var det bara en liten bit uppåt mon och vägen dit var elak, så att Lars hade tänkt gå.
Men Stormor tyckte, att det borde vara ordent- ligt, när det en gång skulle vara.
Så att en II.
När skojarne i bröllopsgården märkte hvem som nalkades, så blef där en uppståndelse, må jag säga, liksom elden farit i rodret på dem allihop.
De hade bara velat plåga Storgårds- folket genom bjudning och ingen hade trott, att någon skulle komma därifrån.
" Stor-Lasse kommer nu ändå! "
ropte den ene öfver den andre, så att det hördes all väg.
" Och bra ussligt har han på sig! "
tyckte skojarjäntorna genast.
Emellertid samlades spelmännen för att spela in Lars till gårds.
Då var det först den leda omständigheten, att en ovän till huset hade flängt upp bälgen till säckpipan, så att hon icke ens fångade luft.
Och den, som skulle blåsa munspelet, ville öfverrösta trumman men spände olyckligtvis i med alltför starkt väder, så att det tog en annan väg, genom öronen kanske.
Till slut var inte mer än trumman i bruk, så att inspelningen blef nog som den kunde.
Stor-Lasse tyckte synd om dem, så att han lyfte lite ' på brandhinken sin och skickade säckpipan deras ner till Stormor för att lagas till brudelåten af någon bland drän- garne.
Lars steg af, mött af den som värd skulle vara.
Det var nätt och jämnt, att han kunde ta sig in genom farstudörren deras och in i stugan med bröllopskakan.
Stor var kakan som ett Guds syndastraff, som den allra värsta tunnbrödsfjäl någon kunde ha skådat.
Nu skulle de först bjuda Lars på kaffe och dopp, förstås.
Och undrande blef nog karla när han kände på hvad som bjöds, men drack ur koppen så alldeles gillt som helst och sade: " J a g trodde ni bjöd kaffe och så var det en fisk- soppa som riktigt heter duga.
En så rar fiskbul- jong har jag aldrig druckit i min lefnadsdag.
Ni måtte väl ha själfvaste grannlåten till kock- mor här i gården?
En kopp buljong till, om jag får vara så näsvis och säja till själf. "
Ja nu må en tro, att bröllopsfolket i skojar- gården fick stora ögon, så att det förslog.
Det var då den oregerligaste dumbonde någon i sin lefnad sett och hört — • om han inte möj- ligen var dess mera inmarigt fullflätad af den onde?
Det förstås, att äfven skojarne själfva tyckte nog som sanningen var, att kockmodern deras vräkt i kaffet lutfiskskinn utan allt vett.
Kanske något stycke af rätta lutfisken äfven följt med?
I alla fall ville den värd var försvara gården och sade alldeles gillt: " Servera danneman en kopp till af vår herr- skapsfina buljong, du Marionette Josefina An- drietta!
Det hjärtegläder mig, att huset har något, som faller danneman så väl på läppen. "
Till slut ljög skojarn, utan att ta något sär- skildt för det, och sade: " Som det är med oss, mörkt och smått folk efter vägarne, så dricka vi fisksoppan först vid allt bröllopsgäste. "
" J a g kan just förmärka det, " genmälde Lars, där han satt vid koppen, och mer blef ej om den saken.
III.
Den ena gästen efter den andra hade sig till gårds.
Och bland de likare af gemene skojarne räknades Kalle Friberg och Janne Frisk, brö- derna Aron och Bryngel Gabrielsson.
Fyra vildgastar voro de i brännvinet, såsom skojare bruka vara, men de kunde annars skicka sig liksom bildadt, och roligt ordkastiga voro de äfven, såsom mestdelen skojarpojkar.
Likväl ville det rätta skojarlynnet inte tina upp och - 375 - komma sig i farten.
Si där i gården fanns nog mycket, som hörde Storgården till och detta satt nog Lars och såg.
Men då skojare bruka fara omkring och småstjäla lite här och där, så var det ingen som visste så noga hvad de skulle gömma undan för Stor-Lasse heller.
Bröllopspigorna deras foro och rände om hvar- andra, så att den ena kunde ränna näsan af den andra.
Så att det var liksom en allmän känning af brändt horn genom att Lasse kom så opåräknadt till gårds.
Mellertid återkom säckpipan lagad men det hördes äfven vara platrigt ställdt med deras spelman — den stackarn var redan för mycket plägad.
Då tog Lars säckpipan själf om hand och spelade upp den grannaste brudelåt, så att det gaf genljud i berg och backar.
Och fram ur kammarn kommo nu de här två, som skulle vara brud och brudgum.
Vigseln hade förut stått i prästgåln.
Granna voro de alldeles ogrundadt, han med skatefjädrar i hättan sin och hon med påfågelsfjädern från Storgården i hårkorgen.
På köpet fick hon nu af Stor- Lars en hel binga de grannaste papegojfjädrar, som hon också stack fast i nacklufvan sin.
" Hvar fick danneman tag i så hjärtefina fjä- drar? "
undrade hon och neg så djupt.
" Joho, " upplyste Lars, " si det var nog så, att huskatten våran tog sig för en dag att lappa upp den näsvisa papegojan, så att det stod som ett yrväder af fjädrar och dun ur ryggen och stjärten på ' na.
Och då fölls det för mig att samla ihop dem, för jag tänkte: Alltid kan den lilla fåfängligheten falla någon i hågen. "
IV.
Så där gick en stund om sänder, så pass det gick.
Klokast hade väl varit af skojarne, om de inte stått på tå efter något finare folk än de själfva voro.
Nu hade skojarjäntorna emeller- tid inte gett sig någon lefvande ro, innan det bars till att skaffa dit en skräddargesäll från stan.
Och det förstås, att där gick han bland gemene skojarhopen i frack och den glansfinaste brandhink och sprätte värre än hvad en kan tänka sig om Storskräddarmagistern af Paris, densamme, som skräddar ut moderna på satans egenhändiga order och beställningar.
Den karln var så fin af sig, att han inte ens vågat sig ut på bondlandet utan att ha båtshaken med sig — vill säga den finaste käpp med båtshakajärn ytterst på.
En sak var, att skojarjäntorna helst ville hålla sig kring skräddarn från stan, då han nu var en sådan fin herre.
Skojar- pojkarne för sin del tyckte bra om, att Stor- Lasse kom dit och satte lite ' respekt i skräd- darn, för annars hade den spinken alldeles flugit af skaftet och alla andra måst ge sig på taket bara för en skräddarspink från stan, tyckte de, aUe man.
Stor-Lars hade rent ut måst säga åt honom, att nog bodde man tillräckligt nära stan för att ha reda på stadstoken och hvad sådana gingo för.
Skojarpojkarne till att skratta.
Så vardt nog skräddarn lite ' spakare ett tag.
Han satte sig och strök till frackstjärten, som hade kommit i olag, och krökte upp morrstråna sina men snart började truten hans komma i gång, när han hörde allt medhåll af den ena och andra skojarmaran.
Det blef, förstås, en del traktering.
Och ingen konst var det för Lars att se, hvarifrån det mesta hade kommit.
Tydligen såg han ock i saken, att skräddarn var den mest be- gifne på starkvaran i hela sällskapet.
Till slut lägger Lars sin tunga hand på hans axel och säger: " Du måste ta dig till vara, gosse!
Förkorn ihåg, att du är grälsjuk och tokig som du redan är, mycket mindre om du får något mer i nacken! "
(Forts.)
biffstek med potatis; mjölk; kaffe el- ler te.
M i d d a g: Oxsvanssoppa; - in- kokt braxen med grädde och pepparrot hvarje dag bär Ni ftta samt potatis.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ansjovisbullar med ärter och skiradt smör; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Frikassé på kali ' med r i s; fruktsoppa.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ägg med skinksås; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Köttsoppa med klimp; falsk fiskfärs med hummersås.
LÖRDAG. » F r u k o s t: Smörgåsbord; strömmingslåda med ansjovis och stekt potatis; mjölk; kaffe eller te.
M i d - oeh Ni grundlägger därmed Eder d a g: Fläskkotletter med p o t a t i s; smul- hälsa.
tron med mjölk.
Specialegenskaper: Genom den gul- RECEPT: aktiga, mineralrika proteinhinnan: närande, dryga, fin smak.
— S t e k t a n d (f. 6 pers.).
2 änder, 4 S Tillverkas under läkarekontroll.
— msk.
smör (80 gr.), 2 tsk.
salt, V lit.
kokande buljong eller vatten.
Sås: 1 msk.
smör (20 gr.), 2 msk.
mjöl, köttjus, 2 tsk.
citronsaft, 1 tsk.
soja, 1 del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Änderna, som böra an- vändas genast de äro skjutna, emedan de mycket fort öfvergå i förskämning, plockas, svedas, tagas ur, sköljas myc- Redigerad af ket väl och torkas med en kötthand- duk samt sättas upp.
De gnidas med E LISABETH Ö STMAN.
lefvern för a t t få en vacker rödbrun färg.
Smöret brynes i en stekgryta, Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- änderna nedläggas och brynas väl på alla sidor, hvarefter de saltas.
Den derskurs i Stockholm.
kokande buljongen påspädes litet i sän- FORSLAG TILL MATORDNING FÖR der och fåglarna få steka omkr. 1 VECKAN DEN 24 — 30 JULI 1910. tim. under det de ofta ösas öfver.
hopsättas åter och serveras SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; De skäras, varma, garnerade med grön- biff af svinfilé med portugisisk lök mycket salad och oliver.
och p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te med Smör och mjöl sammanfrasas, den si- tunnbröd.
M i d d a g: Consommé med lade och skummade köttjusen tillsät- vermiceller; kokt gös med smör och ägg; stekt and med salader och brynt tes litet i sänder under flitig rörning, potatis; smultron med frusen grädde.
och såsen får koka 10 min.
Den afsma- MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kas med citronsaften, sojan och gräd- sillsås med färsk potatis; mjölk: kaffe den, hvarefter den får ett uppkok och eller te.
M i d d a g: Polska rulader med serveras.
potatis och spritärter; rabarbersoppa S i l l s å s (f. 6 pers.).
2 stora sillar, med grädde och skorpor.
I 2 hg.
smör.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; 3 ägg, V B e r e d n i n g: Sillen flås, urtages, risoller af oxkött (rester från måndag) med skiradt smör; mjölk; kaffe eller te.
sköljes och fläkes, ryggbenet borttages M i d d a g: Bräckt skinka med spenat; och sillen vattenlägges dagen innan den skall användas.
Den inklappas i filmjölk.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord: rent hvitt papper och alla småben bort- T L I L F R U K O S T H R F R E G R Y N - H A F R E M O J L KÖKSALMANACK LÄRARINNA för 8-årig A N N O N S E R K S O L A V A R A N L I Ä M N A D E L T L I flicka under inst.
E X P E D O T I I N E N S E N A S T R F E D A G läsår Ö F R AT önskas mot fritt vivre.
Svar åtföljdfc af foto.
o. ref. till Kom- K U N N A N I F Ö R A S I F Ö A L J N D E V E C K S U M - (Österg.)
minister R.
A Janzon, N Stjärnorp före den 27 juli.
M E R.
EN nyinrättad barnmorsketjänst inom Björna kommun, Västemorrlands län, är för kompetent barnmorska, som jäm- väl aflagdt instrument examen, till an- sökan ledig.
Lönevillkor: fri bostad om ett rum och kök, kontant 300 TVÅ arbetsglada, bildade flickor, den kronor samt 3 kronor i arvode vid ena kunnig i matlagning, den andra i hvarje biträdd förlossning.
Ansöknings- barnavård, båda med utprägladt ord- handlingar, ställda till kommunalnämn- ningssinne, sparsamma och dugliga i den i Björna, insändas underteck- alla husliga sysslor, få plats i Helsing- nad före den 15 inst.
till aug.
Tjänsten borg a t t med husmoderns och jung- tillträdes den 1 inst.
januari.
frus hjälp sköta hemmet i familj med Björna den 1 juli 1910. fyra barn.
LÖn 250 kr.
hvardera första N. JOHANSSON, året.
Svar till » Rask och villig », Iduns Kommunalnämndens ordf.
exp., Sthlm f. v. b. Seminariebildad, UNDERVISNINGSVAN, barnkär l ä - LÄRARINNEPLATS.
rarinna, ej under 22 år, kunnig i musikalisk lärarinna erhåller plats till hösten å större egendom i Halland.
tyska och franska, helst slöjd och musik sökes till hösten för 3:ne barn, Undervisning skall till en början un- två å r meddelas åt 2:ne gossar, hyaraf 10 — 9 — 7 år.
Betygsafskrifter, ref. och löneanspråk sändas till fru Carl von den ena skall uppläsas till fjärde klassen och den andra till andra klas- Horn, Strömsholm, Västmanland.
sen i Statens allm.
läroverk med tyska I en af Skånes vackraste trakter finnes som grundämne för utländska språk.
plats genast genast för en bättre flicka Därjämte följer undervisning för min- 25 — 30 år.
Hon bör vara duglig, frisk, derårig flicka, nybegynnare.
Svar med glad och barnkär, då hon tillsammans betygsafskrifter och lönepret.
torde sän- med husmodern skall sköta alla i ett das under adr.
Fröllinge pr Getinge.
hem förekommande göromål.
Familjen Lotten Hermelin, f. Brummer.
består af herr och fru samt en två- EN pålitlig, allvarlig, medelålders tjä- årig dotter.
Jungfru finnes ej.
Anses narinna, som är villig a t t tillse huset som medlem af familjen.
Lön 15 kr.
å större herrgård, dar herrskapet blott pr månad.
Svar till » Godsförvaltare », korta tider vistas, får plats nästk.
Skurup p. r.
1 nov.
Sökanden bör vara kunnig i FÖR lärarinna, som genomgått lärar- enklare matlagning och sömnad.
Be- inneseminarium, finnes plats ledig å tygsafskrifter och uppgift å lönean- större herregård i Södermanland för a t t språk sändas t i l l ' friherrinnan Man- undervisa en flicka i de högsta klas- nerheim, Kramfors.
__ sernas kurs.
Närmare genom svar till F ÖR en barnkär och snäll barnskö- » E.
K ».
, Gnesta.
terska, som kan åtaga sig vården af Vid länslasa- rettet i Jönköping finnes plats ledig en 3 års flicka och spädt barn, kun- för en hushållerska, a t t tillträdas den nig i barntvätt och något sömnad, blir 1 instundande oktober (helst d e n.
15 plats ledig 1 sept.
event.
1 okt.
i sept.).
Ärlig lön 500 kronor, kost, disponentfamilj på landet.
Svar med rum, tvätt och fria utskylder.
Ansök- betyg eller ref. samt helst foto.
samt ningar med betyg och fotografi in- uppgift om lönepret.
till » Ordentlig », sändas före den 1 augusti till lasaretts- Upperud, Dalsland.
sysslomannen, som ock lämnar närmare GUVERNANT sökes till hösten för a t t i de första grunderna undervisa upplysningar.
LÄRARINNA, undervisningsvan, barn- en 7-årig, moderlös gosse, i bättre hem kär och helst musikalisk önskas till 4 på landet, en timmas ångbåtsresa från elever, hvaraf 1 nybörjare och 3 skola Uddevalla.
Betyg, ref., foto.
samt upp- läsa 3: dje klass realskolekurs.
Lön gift om löneanspråk sändes till Post- 300 kr.
och fri ' resa.
Svar med foto.
fack 31, Uddevalla p. r. till » 4 », Iduns exp.
f. v. b. HUSFÖRESTÅNDARINNEPLATS ledig.
E N välrekomrnenderad flicka, kunnig i För en bildad 25 å 35-årig landtbru- bokföring, korrespondens och kassas karedotter finnes plats nu genast, vana skötande samt äfven villig deltaga i a t t förestå landthushåll fordras.
Svar, hushållsgöromål, erhåller plats å lan- betyg och foto.
till » Ung bruksägare », det den 1 sept.
Musikalisk och hem- Hörle.
_ _ mastadd i tyska språket har företräde.
BARNFRÖKEN villig deltaga i hus- Blir ansedd som familjemedlem.
Svar hållsgöromål erhåller den 1: ste aug.
med betygsafskrift och foto till » Ex- plats att sköta två gossar respektive port », Nordiska Annonsbyrån, Göte- 3V och 5 år om foto., ålder, rek.
och borg f. v. b. lönepret.
insändas till Snesta Gård pr LÄRARINNA.
UNG och anspråkslös Gnesta. '
flicka önskas a t t läsa med en flicka TVÅ bättre flickor, som vilja deltaga och en pojke om resp. 11 och 8 år.
i förekommande arbeten hos liten fa- Löneanspråk till » Skytteholm », Stock- milj i bergslagen, erhålla plats nu ge- holm 2. nast.
Svar till » Landthushåll », Fel- H E M och fritt vivre erbjudes medel- lingsbno p. r. ålders, frisk, anspråkslös dam mot säll- UNG.
frisk flicka, som är villig a t t skap och hjälp i hushållet.
Svar till undervisa i musik och deltaga i lättare » Lärarinna, Södermanland », under adr.
husliga sysslor, erbjudes fritt vivre och S.
Gumselii Annonsbyrå, Stockholm f. godt hem på landet.
Svar till fru v. b. Olga Hoffman, Elghult.
LEDIGA PLATSER H U S H Å X J L E R S K E P L A T S.
2 J; tagas noga, hvarefter den skares i små tärningar.
Äggen hårdkokas och skäras likaledes i små tärningar.
Sillen och äggen blandas därefter i en ka- r o t t och det skirade smöret hälles öfver.
Anrättningen serveias med ny- kokt potatis.
härmed penslas pannan.
Af en smet göres tunna pannkakor, som blott gräd- das på en sida.
Köttet skares i fina tärningar.
Smör och mjöi sammanfräsas och spädas med buljongen eller stekså- sen, litet i sänder.
Såsen får koka 5 min., därefter tillsättas köttet och kryddorna.
Hvarje pannkaka delas i 2 delar och 1 msk.
af köttblandningen lägges på den gräddade sidan af pann- kakan, som därefter hopvikes väl.
En gjutpanna upphettas, smöret brynes däri, hvarefter risoilerna iläggas och få steka vackert ljusbruna.
De uppläggas på varmt serveringsfat och garneras med persilja samt serveras med ski- radt smör.
P o l s k a r u l a d e r (f. 6 pers.) 1,3 kg.
benfritt innamår, 1 liten msk.
salt, V 2 tsk.
hvitpeppar, 2 msk.
fint hackad portug.
lök, 3 msk.
hackad persilja, 2 hg.
späck, 9 ansjovisar, 4 msk.
smör (80 gr.), V I 2 msk.
hvetemjöl, 1 lit.
kokande vatten.
B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en duk doppad i hett vatten och ska- res i 1 cm.
tjocka skifvor, tvärs öfver muskeltrådarna.
Köttskifvorna bultas Oxsvanssoppa (f. 6 pers.) 2 väl och beströs med salt, hvitpeppar, små oxsvansar, 3 msk.
smör (60 gr.), den fint hackade löken samt persiljan.
2 chalottenlökar, 2 morötter, 1 liten Späcket skrapas, skares i tunna skifvor knippa persilja, 3 lit.
svag buljong, och dessa beströs med salt och peppar 1 msk.
potatismjöl, salt, hvitpeppar, och läggas ofvan på köttskifvorna.
3 msk.
sherry, 1 msk.
tomatpuré.
Ofvanpå späckskifvan lägges hälften af B e r e d n i n g: Oxsvansarna tvättas en rensad och urbenad ansjovis.
Kött- med hett vatten och huggas i stycken skifvorna hoprullas och ombindas på ttre efter lederna.
Smöret brynes i en ka- ställen med tvinnadt bomullsgarn, förut strull jämte de skalade lökarna, de doppadt i hett vatten.
Smöret brynes i ansade morötterna och persiljan.
Svans- en stekgryta, ruladerna nedläggas t ä t t bitarna iläggas och få bryna tillsam- intill hvarandra och beströs med mjö- mans med rötterna omkr. 2 tim. Bul- let samt brynas öfver stark värme jongen tillsattes och köttet får koka under omskakning.
Den kokande bul- J 3 tim. eller tills det med lätthet jongen tillsattes och ruladerna få sakta lossnar från benen.
Det upptages, sop- steka, med t ä t t slutet lock, omkr. 2 pan silas, skummas väl och alredes med tim. eller tills de vid profning med potatismjölet, hvarefter d e n får ett vispkvist kännas möra.
Ruladerna läg- godt uppkok.
Den afsmakas med kryd- gas upp på karott, och säsen vispas dorna.
upp och hälles öfver.
i R i s o l l e r a f o x k ö t t (f. 6 pers.).
Tunna pannkakor: 4 ägg, 5 kkp.
gräddmjölk, 2 msk.
mjöl, V S tsk.
salt.
Till pannan: V I 2 rnsk.
smör.
Till s t u f n i n g; / kg.
oxstek (rester), 1 msk.
smör, V I 2 msk.
mjöl, 4 del.
buljong eller steksås, salt, hvit- peppar.
T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 gr.).
Sås: V I 2 hg.
smör (skiradt).
B e r e d n i n g: Mjölet siktas i en bål.
Äggen vispas väl tillsammans med gräddmjölken och nedröras jämte sal- tet.
En pannkakspänna upphettas lång- samt, smöret smältes i vattenbad och 1 2 A n s j o v i s b u l l a r (f. 6 pers.) 50 gr. smör, 2 del.
fint stötta skorpor, 14 ansjovisar, 2 ägg, V 4 tsk.
socker, 7 del.
gräddmj ölk.
T i l l f o r m a r n a: ltys msk.
smör (30 gr.), 3 msk.
s t ö t t a skorpor.
Till garnering: 2 hårdkokta ägg- Beredning: Smöret skiras och blandas med d e s t ö t t a skorporna.
Ansjovisarna rensas, urbenas, hackas fint och tillsättas.
Äggen vispas med sockret och ihällas.
Mjölken kokas upp och slås het på massan, som där- efter omröres väl.
Den fylles i små, smorda och brödbeströdda pastejfor- mar, samt gräddas i ugnen omkr. 15 min.
Bullarna stjälpas upp på rundt LÄRARINNxV undervisningsvan, god ka- UNDERVISNINGSVAN lärarinna ön- raktär, enkel och barnkär, önskas 1 skas till instundande hösttermin för en sept.
för tvenne barn 9 och år nioårig i gosse och sjuårig fiicka.
Svar brukstjänstemansfamilj i Värmland.
Sv.
med uppgift på lönepret.
jämte foto.
med lönepret., betyg, ref. och foto.
och betygsafskrifter sändas till fru under adr.
» A.
L. » Värmlands Björne- Agnes af Sandeberg, adr.
Villiegården borg.
pr Rydsgård, Skåne.
ANSPRÅKSLÖS flicka, villig sköta LÄRARINNA, undervisningsvan, erhål- mjölken efter c:a 15 kor samt mat- ler plats å landtegendom senast 1 lagning och i öfrigt hjälpa till inom sept.
a t t undervisa tvenne flickor, 10 hemmet, erhåller plats i litet hushåll.
å 13 år i vanl.
skolämnen, språk och Lön 15 kr.
Svar med rek.
till » Stilla musik.
Svar med lönepret.
och ålder hem », Eskilstuna p. r. under adress » T. », Resville p. r.
DEN 1 okt.
är plats ledig pä egendom i Bohuslän för en barnkär, anspråks- lös flicka af bättre familj, a t t biträda husmodern vid skötesln af 2 barn (5 som på egen hand ä r villig ombesörja och 2 å r gamla), sömnad och andra göromålen i ett ungkarlshem, äfvensom förefallande göromål.
.
Svar med löne- undervisa en 7 års flicka i musik, får pret., ålder och foto.
före den 15 aug.
plats i sydsvensk stad den 20 okt.
1910 till fru Karin Lundström, Ceders- Ansökan märkt » Tjänsteman » jämte foto.
samt uppgift å lönevillkor emot- lund, Skredsvik, Uddevalla.
UNDERVISNING SVAN, musikalisk lä- ses före den 1 aug.
d. å. under adr.
rarinna önskas för fyra flickor.
En S. Guma^lii Annonsbyrå, Sthlm f. v. b. Hushållerskeplatsen skall läsa 3:dje klassens kurs, de 2 a Strömstads lasarett 3:dje förberedande och 1 fortsätta l: s t a ledig 1 okt.
Lön 350 kr.
årligen och förberedande.
Svar med löneanspråk, betyg, rek.
och foto.
till » M.
P ».
, allting fritt.
14 dagars semester.
Kom- petenta sökande torde inskicka betyg Gräsmark p. r. och ref. till Lasarettsläkaren före 15 MEDELÄLD.
lärarinna på landet ön- augusti.
skar mot fritt vivre ett snällt och anspråkslöst bildadt fruntimmer till hjälp och sällskap.
Svar till » Söder- manland 1910 », Iduns exp.
å sinnessjukafdelningen vid lasarettet i LÄRARINNA önskas 1 sept.
för 2:ne Gefle är ledig a t t tiUträda 1 sept.
eller flickor (9 och 10 år) i samma läxlag.
1 okt.
1910.
Lön 450 kr.
jämte två ål- Betyg från 8 kl. läroverk, rekommen- delstillägg å 50 kr.
hvardera efter två tioner och foto.
jämte löneanspråk och fem års tjänstgöring samt fritt torde sändas till Stola egendom, adr.
vivre.
Ansökan tiH platsen insändes Lidköping.
med första till Lasarettsläkaren.
Gefle.
I barnlös familj, där jungfru finnes, SjukskötersKeirtkariat är till hösten plats ledig för en i under aug.
månad erhålles af kompe- enklare matlagning fullt kunnig bättre tent person vid Elghults fattiggård.
flicka.
Svar till fru apotekare Levin, Lön 50 kr.
fria resor och fritt vivre.
Ramnäs.
Vict.
Hoffman, fattigvårdsst.
ordf. ORDENTLIG, ung flicka, väl kunnig i sömnad och van a t t deltaga i lättare städning och för öfrigt gå frun till- handa, får god och väl aflönad plats i början af sept.
i Göteborg.
Tvänne jungfrur finnas samt extra hjälp hvarje sökes vid Hammenhögs folkhögskola i vecka.
Eget rum.
Svar med betygsaf- Skåne.
Tjänstgöring 9 — 10 mån., däraf V 2 mån.
som hufvudlärarinna i Hus- skrifter, löneanspråk och foto.
torde 3 f. ö. som husmoder för sändas till » M.
L. », adr.
Släp (SärÖ- moderskolan, elevhushållet.
Kompetens: avgångsbe- banan).
tyg från Fackskolan i Uppsala, Athe- neum eller därmed jämförlig utbild- RASK och proper hushållerska, på- litlig, väl kunnig i matlagning och med ning, helst någon praktik.
Lön: 500 — 800 kr., beroende på kompetens och förmåga a t t med ordning sköta ett bättre ungkarlshem erhåller god plats allting fritt (2 rum).
Tillträde 24:de till hösten.
Ansökan med uppgift å okt.
Ansökan (med foto.)
sändes ställd ålder och åtföljd af betygsafskrifter till styrelsen före 1: sta aug.
till rek- samt foto., som återsändes, insändes tor Bosson, Hammenhög.
till » God plats 10 », adr.
S GumEelii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b O I V 2 3 serveringsfat, garneras med de hackade äggen och serveras med konserverade ärter öfverhällda med skiradt smör.
F r i k a s s é p å k a l f (f. 6 pers.).
1 A kg.
kalfbringa, 2 lit.
vatten, l / ^ msk.
salt.
Sås: V I 2 msk.
smör (30 gr.), 3 msk.
mjöl, 8 del.
spad, saften af V 2 citron, 1 msk.
socker, 1 — 2 äggulor.
B e r e d n i n g: Bringan knäckes på inre sidan och tvättas med en duk, doppad i hett vatten.
Vattnet kokas upp, bringan ilägges och skummas och saltas.
Köttet får därefter sakta koka med t ä t t slutet lock, tills det är mört eller omkring ltya tim., d å det tages upp och skares i för servering lagom stora bitar samt upplägges på karott.
Smör och mjöl sammanfräsas, spadet tillsattes litet i sänder, under flitig rörning och såsen får koka 10 min., hvarefter den afsmakas med citronsaft och socker.
Sist tillsättas de upp- vispade äggulorna och såsen får se- dan endast sjuda samt hälles öfver köttet, som serveras med ris.
3 1 F a l s k f i s k f ä r s (f. 6 pers.).
120 gr. smör, 8 del.
gräddmjölk, 120 gr. hvetemjöl, 8 ägg, salt, hvitpeppar, soc- ker.
T i l l f o r m e n: f msk.
smör (10 gr.), 2 msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Smör och mjölk f å koka upp_, mjölet iröres varsamt under full kokning, och smeten får koka, tills den släpper pannan, hvarefter den slås upp i ett fat a t t kallna.
Då iröres 4 hela ägg och 4 gulor, ett i sänder, och färsen afsmakas väl med kryddorna.
Sist nedskäras de återstående 4 ägg- hvitorna, slagna till hårdt skum, och massan hälles i en smord och brödbe- strödd form med lock och gräddas i vattenbad i ugn eller ofvanpå spisen tim.
Den serveras med hummer- eller kräftsås, sherry och om så önskas med litet tomatpuré.
Svansbitarna iläggas för att blifva varma och serveras i soppan.
1 2 V I 2 Kokerska erhåller plats den 1: sta inst.
aug.
vid Provisoriska sjukhuset 97 Åsögatan, Sthlm.
Upplysningar å kommissarie- kontoret.
T V Ä T T E R S K A, van vid maskintvätt, erhåller anställ- ning från den 15 aug.
mot en lön af 360 kr.
pr år jämte fritt vivre å Norr- köpings Arbets- och Försörjningsan- stalt, adress Norrköping.
H U S F Ö R E S T Å N D A R N I N A, H U S H Å L L E R S K E - P L A T S E N U S J K S K Ö F E R S K E P L A F S E N vid Sundsvalls stads arbets- och för- sörjningsinrättning kungöres härigenom till ansökan ledig a t t tillträdas den 24 nästa oktober eller före denna tid efter öfverenskommelse.
Löneförmånerna äro 500 kronor kon- tant pr år jämte allt fritt.
Ansökan, åtföljd af präst-, läkarebe- tyg och foto.
samt betyg styrkande sökandens kompetens, skall vara in- lämnad till Fattigvårdsstyrelsen före kl. 12 på dagen den 17 nästa aug Sundsvall den 12 juli 1910.
Fatt igvår dssty r els e n.
TALRIKA ANMÄLNINGAR om lediga platser för från oss ut- examinerade elever ingå.
Kurser anord- nas den 1 aug.
Begär prospekt.
Steno- grafbyrån (Sveriges Centralinstitut för stenografi och maskinskrifning), 31 Re- geringsgatan, Stockholm.
PLATSSÖKANDE Husmoder och SJUKSKÖTERSKEELEV,_ med 1 års praktik, önskar sköta sjuk d a m eller skolkökslärarinna » Sjuksköterskeelev », herre.
Ersättning önskvärd.
Sv.
till Kat t hammars vik I godt hem i Dalarna, närheten af stad, får undervisning svan god lära- rinna plats, språktalande, musikalisk skicklig i teckning äger företräde.
Be- tygsafskrifter och foto.
till Nya Inack.- Byrån, Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
BARNFRÖKEN.
E n med de bästa rek.
försedd barnfröken, som kan förete intyg om ordningssinne, lugnt och gladt humör samt verklig ömhet för barn er- håller plats nu genast hos familj i Gö- teborg a t t tillse 3 barn i ålder 2 till 5 år.
Svar med foto.
och betygsafskrif- ter torde insändas till » Konsulinnan X. », Sv.
Telegrambyråns Annonsafdel- ning, Göteborg.
— 376 — Till Tyskland sökes en jungfru kunnig i alla före- kommande göromål, pålitlig och duk- tig.
Svar med betyg, foto.
till » Godt svenskt hem », Rudolf Mosse, Köln.
V D I S A M S K O L A N i Värnamo finnes plats för lärarinna inst.
hösttermin med början 1 sept., med hufvudsaiklig undervisning i tys- ka och naturkunnighet.
Högre kom- petens.
Ansökningen jämte betyg in- sändas till styrelsen innan den 25 juli.
Gotland.
FÖR en 16 års flicka önskas en lin- drigare plats i en bättre familj där barn på en 6 — 7 år finnes.
Den sö- kande är kunnig i handarbete och söm- nad.
På betalningen fästes mindre af- seende, mer på ett godt bemötande.
Svar till » önskar lära 1910 », Södertelje P- r.
EXAM.
sjukuksköterska som den 1: sta maj etexam.
från Sabbatsbergs sjukhus och för närvarande vikarierar å sjuk- stuga önskar till i slutet af aug.
plats å lasarett eller privat vård i meller- sta eller södra Sverige.
Svar emotses tacksamt till » Syster », Iduns exp.
f. v. b.
I fint och trefligt hem, helslt å någon egendom elleT herrgård önskar ung flicka med god uppfostran, godt sätt och utseende plats nu genast som hjälp och sällskap.
Är villig biträda vid skrifgöromål om så önskas.
Svar emotses tacksamt märkt » Elisabet 26 », Kvick sund p. r.
VILLIG och ordentlig 20 års flicka, önskar plats som ensamjungfru i liten bättre familj den 1: sta okt.
1910.
Svar emotses tacksamt under adr.
» 20 år », Nybro p. r.
