# ID: svediakorp-per1891
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1910
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,891
# sentences: 807
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 28 (1227).
SÖNDAGEN D E N 10 JULI 1910.
2 3: D J E ÅRG.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: JOHAN B NORDLING.
ett stort hvitt hus med prägel af slott, som på slotts vis fritt och stolt behärskar omgifningen.
Byggnadsstilen är strängt enkel och präglas af försynt förnämhet.
Inga utsirningar eller ornamenter, släta murytor, långa rader af breda och höga fönster med stora rutor, som fånga mycket solsken.
En rosenterrass med en spelande vattenkonst i sin midt breder ut sig framför huset och där reser sig en hög och smäcker flaggstång, från hvars topp den svenska tretungade kungliga flag- gan festligt vajar.
RAVIKEN KASTAR sina stridiga böljor mot strän- derna och vinden sveper sakta uppför Kolmårdens sluttningar, där skogarne stå täta och susa.
Går man vägarne, som bära upp- åt, växer snabbt bakom en ett panorama af tigande trädtoppar och vattens vida, blå sträcknin- gar.
Här finns i skogen, halfan- nan fjärdingsväg från Aby sta- tion, en väldig uthuggning, som trängt tillbaka alla björkar och bokar och aspar, som smugit sig in mellan de högtidliga furorna, och som skaffat sol och luft till Foto för Idun af Hilmer Eén, Norrköping.
Kommer man väl uppför den breda körvägen och har svängt om den hvita knuten, blir man varse den enda utsmyckning arkitekt Boberg tillåtit sig — en vapensköld och ett monogram C.
I.
inflätadt i hvartannat.
Den stora ek- portalen inunder slås upp och tre små glada flickan- sikten titta nyfiket ut.
Då vet man, att man kommit till Fridhem, her- tigparets af Västergötland n y a egendom.
Prins Carls Fridhem är en sammanslagning af tre egendomar: Fridhem, Röd- mossen och Algotsboda, tillsammans utgörande 600 tunnland skog, åker och äng, bärande ett större jord- bruk, som föder ett fyrtio- tal nötkreatur och ett tju- gutal får och skötes under prinsens eget öfverinseende.
Manbyggnaden är helt och hållet nyuppförd och försedd med vattenled- ning och värmeledning och elektriskt ljus från eget verk.
Arkitekten har varit Boberg och byggmästaren O. Linden.
I den stora hallen med sin väldiga spis af Kolmårdsmarmor, kommer hertigparet emot oss och öfvertager med osviklig älskvärdhet cice- ronskapet genom huset.
Först ha vi den stora loggian, som är till hälften inbyggd och på vintern medels dubbla glasväggar förvandlas till ett rum.
Ett större bord med marmorskifva, omgifvet af några an- tika stolar, som prinsen " snokat upp hos små antikvitetshandlare ".
En grupp i hvitt, hvar- till prinsessan broderat klädseln — blått på hvitt linne.
Det är allt.
Därutanför är den s t o r a verandan med sin hänförande utsikt öfver IBråviken.
Bakom, åt skogen till, är matsalen ä hvit furu klädd med rödt mot rosa tapeter, en egendomlig färgsammansättning, som pröf- vades redan på Parkudden, hvarifrån Fridhems möblemang är taget, nu nödtorftligen tillökadt.
Genom hallen komma vi så in i prinsens skrif- rum, inredt i en mörk, sober färg, och därifrån till den stora salongen i blått och hvitt, musei- stil.
Taflor af Zorn och prins Eugen, Stock- holms slott i nattbelysning af Eugen Jansson, några små statyetter, prinsessans skrifbord öfver- sålladt af släktfotografier, en stor bokhylla, en.
flygel i hvitt, blommor i vaser och blommor i krukor och strömmar af solsken i allt det sommarlätta.
Det är mer sällan kungliga personer ha till- fälle att in i minsta detalj sätta sin egen per- sonliga prägel på hela sitt hem — där finns så mycket af arf och gåfva, som pretenderar sin plats, af tradition och hänsyn, som icke låter sig skjutas undan.
Men Fridhem är allt- igenom personligt.
De stora ytorna, de lugna, djupa rummen ge den slottslika prägeln, men den enkla, gammaldagsfina inredningen påmin- ner om en herrgårds, som med sitt herrskap dragit sig tillbaka i en stor skog och låtit den sluta sig omkring dem för att fullt få komma fram med sin hemkänsla och sin familjära hvilsamhet.
Våningen en trappa upp innehåller hertig- parets sof- och toalettrum, småprinsessornas våning, gästrum och rum för tjänare.
Två trappor upp äro utrymmen för uppvaktning och tjänare.
Gästrummen äro mycket enkla.
Hvita möbler med tapeter i en mjukt hvit färgton.
Breda bårder uppe vid taket med blommotiv, som återfinnes i möbeltyget, oljedränkta golf.
Ett antikt inlagdt skrifbord, en hundraårig mahognytrymå, en gammal ärevördig länstol blanda sig i det ljusa och sommarglada som FÖDELSEDAGSKALASET I LEKSTUGAN.
en gammaldags försäkran om hemtrefnad och ro.
Tjänstefolkets rum äro i stil med gäster- nas, något enklare, något mindre, eljes fina, propra, ljusa.
Småprinsessorna disponera tre rum, två sof- rum och ett gemensamt lekrum — i hvitt i förening med skärt eller blått — nästan spar- tanskt enkla.
Men vår första rond blir inte så lång.
Prin- sessan Margareta fyller elfva år i dag och prin- sessan Margareta håller födelsedagskalas.
Hen- nes pappa och mamma ha öfverraskat henne med en stuga, en egen liten stuga på ett rum och kök med en riktig spis och en riktig liten förstugukvist, som löfvats och prydts med P Å LEKSTUGUTRAPPAN.
björkruskor och prästkragskransar.
Och i det lilla rummet finns en riktig liten salsmöbel af furu i ljusgrön lackering och där är födelsedagsbordet dukadt med en stor sockerkacka, omgifven af prästkragar och med elfva ljus ned- stuckna i sin mjuka läcker- het.
Och en stor, stor skål med gräddkarameller för- kunnar, att återhållsamhe- tens skrankor för dagen äro litet utflyttade.
Den här lilla stugan har prinsessan Margareta nyss skurat fin i sitt anletes svett och hennes två små systrar ha troget krupit efter henne och torkat och gnott.
Och så har hon bjudit sin pappa prinsen och sin mamma prinsessan och älsk- värdt släppt in den alldeles främmande och obehöriga stockholmsfröken för att hon skulle få en titt med.
Men så när hade vi glömt Kioto, den finfina japaneshunden, som " mamma Thyra " — som prinsessan Thyra af Danmark kallas af småprinsessorna — gifvit lilla syster, och som här nere på bilden knutit ihop sin lilla ostyriga kropp bredvid sin matmor och belå- ten skådar ut i världen.
Kioto är spänstig och lekfull, och i kapp med barnen trillar han fram till det stora huset, som icke nöjt sig med ett, utan trettio rum och dit födelsedagsposten just har anländt.
Och när vi väl kommit dit, måste prinsessan Margareta få visa sitt hjärtas stolt- het och förtjusning — det enkla, hvita lilla skrifbord, som hon fått till julklapp af farmor och som vi nyss ägnade alldeles för litet upp- märksamhet i barnkammaren!
Och prinsessan Astrid springer efter sin skatt, " baby Ingrid ", en skallig docka i hängklädning och porslins- hufvud, som hon beslutat låta lefva litet längre än de andra stackars barnen, hvilka städse råkat ut för olyckshändelser sådana som att mista näsa eller armar eller rent af krossa pannan.
Syster Martha springer inte efter någonting, hon trycker sig bara intill sin långa pappa med stor och leende belåtenhet, och hennes mor vänder sig till gästen med en blick som ville hon säga, att hon var strålande stolt öfver de små barnsessor hon har.
Det är i sanning många barn, hvilkas pappor inte äro hertigar och som inte tituleras prin- sessor, som ha det vida elegantare och äro långt mer pretentiösa än dessa naturliga, väl- uppfostrade, älskliga små furstinnor af blodet.
Det är som om hela Fridhem samlade sig kring dessa tre och med fars och mors röster sade: Här ha vi dem och här vilja vi behålla dem i en lycklig barndomsvärld.
Och den gula lilla lekstugan, som ligger i den gröna dungen och sticker fram gafveln med onoslig belåtenhet, ropar " ja ", och den lilla trädgården i bergsskrefvorna bakom, som prinsfamiljen själf anlagt, sträfvar att slå ut i fullaste blom, och på verandan står prinsessan med barnen och ler i solskenet, och utför trap- pan rullar Kiotonystanet och gläfser belåtet vov, vov, vov!
De bilder, Idun i dag visar sina läsare, kunde godt talat för sig själfva, så väl karaktäri- sera de Fridhems enkla, lugna prägel och det från all etikett frigjorda, tillbakadragna familje- lif, furstefamiljen där lefver — en välbehöflig rekreation efter stockholmsvintern och det ar- betsår, ett hertigpar mindre än andra undgår.
HILMER E É N FOTO.
EIRA HELLBERG.
De som köpa utaf Rosenfors hafregryn och Hafre-Sundhetsmjöl få alltid full valuta lör sina penningar.
Tillverkas under l ä i arekontroll och erhålles uti alla välsorterade speceriaffärer.
Partilager i Stockholm hos Aktiebolaget Wahlund &amp; Grönblad.
Vördsammast Aktiebolaget Rosenfors Bruk &amp; Nya Valskvarnar, Rosenfors.
— 342 — Tnreg.
Varumärke.
få stanna.
Myndigheterna skulle helt säkert^ skicka honom tillbaka till modern utan vidare,, det lönar sig alltså icke att vädja till dem .. Barnavårdsafdelningen får hand om fallet och tack vare frikostighet från en person, som ge- nom Idun blifvit intresserad för afdelningens arbete, blir den i stånd att utackordera gossen i ett verkligt godt fosterhem.
Men hur många små finnes det icke i samma belägenhet, som un- der hela barndomen misshandlas som familjens askungar, utan att något göres för a t t hjälpa och försvara de värnlösa?
I en annan rapport göra vi bekantskap med den 12-åriga Karin, hvars mor, som har barn med olika fäder, har anställning på ett mindre väl kändt hotell.
Karin har varit utackorderad genom Afzelius ' förmedling i ett fosterhem sedan hon var veckogammal och betraktar det som sitt eget, men en dag blir modern osams med fosterföräldrarna och tar henne efter häftiga scener med våld bort därifrån.
En annan dag flyttas hon till ett tredje ställe, eller får hon komma till hotellet och säll- skapa med moderns vänner etc. Tolfårin- gen har nu mycket klart för sig hvad som för- siggår på det hotell, där modern vistas, och hvad det är för ett lif, som hennes egen mor för.
Modern uppmuntrar hennes fåfänga, vän- jer henne vid att ljuga i skolan och för fosterför- äldrarna, och flickan är blott alltför läraktig.
Sedan den första fostermodern anmält fallet för FRÖKEN ELLEN AFZELIUS I SITT ARBETSRUM P Å S V E N S K A FATTIGVÅRDSFÖRBUNDET.
afdelningen, söker man öfva tillsyn öfver flickan A. Blomberg foto.
och det fosterhem, där hon vistas, och så mycket TT DET ÄR Svenska Fattigvårdsförbundets som tar de rättsliga fallen om hand, en s. k. som möjligt undandraga henne moderns för- därfbringande inflytande, om möjligt få henne barnavårdsafdelning, som väljer ut de besökare, som gör de många besök och efter- barn, hvilkas behof af ett hem sedan genom forskningar, som hvarje enskildt fall betingar, ut på landet.
Fadern tar ingen som helst notis om flickan.
Men hon har nu fått en vårdare Iduns förmedling blir kändt för allmänheten, och som särskildt åtar sig det viktiga och som helt åtagit sig henne.
ofta nog med det glädjande resultat a t t de svåra värfvet att tvinga motspänstiga fäder att betala för sina barn, och af ett antal frivilliga Nästa rapport vi öppna ger en hel sede- barnlösa hemmen öppna sig för dem, är våra läsare väl bekant.
Afdelningens syfte och ar- vårdare — hon önskar att hon hade än flere, bild från ett modernt förstadssamhälle i Stock- — som åta sig att öfvervaka hvar och en ett holms närhet.
Barnen, ungdomen äro där s å bete har dessutom redaktör von Koch klar- barn, följa dess utveckling och se till att det förvildade att hvarken lärare, föräldrar eller gjort i en längre artikel införd i Idun vid skötes väl, och som, när ej föräldrar finnas öfver hufvud taget några myndigheter rå p å årets början.
Den är en institution, som tar eller äro skickade därtill, bli barnets förmyn dem.
H ä r gäller det en 14-årig pojke, som.
hand om och söker reda upp alla till densamma dare.
Det har visat sig i många fall, att en hvarken vill besöka skolan eller arbeta.
H a n anmälda fall, där vanvård af barn föreligger eller befaras.
Den står på barnens sida och sådan vårdare kan bli ett godt stöd för en rymmer gång på gång hemifrån, lefver lösdrif^ varlif, associerar sig med sin äldre bror och kämpar för deras rätt, och redan att veder- ensam mor.
Detta, att hon vet att där är börande märker, att man icke får behandla bar- någon som intresserar sig för henne och bar- några kamrater, bildar ett bolag för försäljning af nen efter behag, utan att där är någon som net, någon till hvilken hon kan gå med sina kängsnören o. d. vid Stureplan, affärerna g å bekymmer, hjälper henne att hålla sig uppe och bra, tidvis bidrager han och brodern på detta tar sig an de värnlösas sak, kan vara af god sätt till familjens underhåll, men rätt hvad d e t effekt i de fall, då afsiktlig vanvård föreligger.
undvika de frestelser, som om hon fölle för dem " Man skulle tycka att det vore otänkbart att skulle göra henne oskicklig att fostra sitt barn.
är försvinna de totalt hemifrån, hyra rum f ö r någon med vett och vilja kunde vara hård mot Om sådana och liknande fall ha barnavårds- sig själfva och lefva ett gladt ungkarlslif p å de penningar, som medlidsamma människor- ett barn, som är det hjälplösaste i världen.
afdelningens handlingar mycket att förtälja.
skänka de små lymlarna.
När affärerna gå Det är-svårt till outhärdlighet att se ett barn Där ligga i skrifbordsfacken, ordentligt inregi- mindre bra, bor man under pressenningar, i: lida, huru mycket mera omöjligt att vara lidan- strerade, många romaner ur lifvet, och man läser dets orsak.
Men människors hjärtan hårdna de tämligen summariska rapporterna med in- hundkojor och under båtar och tigger sig fram,.
Gång på gång bli de i ett eländigt tillstånd " mången gång under fattigdom och slit, det tresse och en för hvarje sida ökad spänning.
hemsända af polisen, så smutsiga och vanvår- barn, som är en skam och en börda, får um- Låt oss ta några rapporter ur den bunt, dade att modern måste ställa till stortvätt u t e gälla hvad det icke förskyllt, icke alla ha som fröken Afzelius varit nog vänlig att låna på förstugubron, innan hon kan ta in dem.
hjärtan och hem för egna barn, helt få ha det oss, öppna dem och kasta en blick in i den En gång finner modern händelsevis den ene för andras.
Och mången gång, när både kär- värld, där barnavårdsafdelningen arbetar.
lille trashanken ute i staden och släpar honom lek och vilja finnas, neutraliseras de af oför- Den första vi slå upp berättar historien om hem utan a t t våga släppa honom ett ögonblick.
måga, okunnighet och nöd.
en ung hustru, som före sitt giftermål har en Nästa dag är han försvunnen, sedan han narrat liten son.
Gossens far är utländing, hon vet Mindre förklarligt är kanske att sådant får sig till en slant som förlagskapital till en n y ske.
Vi ha lagar för att skydda barnets rätt, inte hvar han finns, kanske knappt hans namn, affär.
Alla åtgärder tyckas hittills ha mynnat och han har för länge sedan glömt, eller aldrig men redan dessa äro otillräckliga, och barnen, ut i den förklaringen, att man står maktlös som lagarna gälla, äro ju ur stånd att se till vetat, a t t han har en son i Sverige.
Gossen inför alla dessa skaror af vanartiga barn, som att de tillämpas eller att protestera, då de ses inte med blida ögon i sitt nya hem, styf- befolka våra förstadssamhällen.
Till vintern fadern tål honom af lätt förklarliga skäl icke, trampas under fötterna.
träffa vi alltså kanske bröderna med sina käng- Det visade sig också snart, att barnavårds- svärmodern och svägerskan, som dela hemmet snören vid Stureplan!
med de unga, se i honom ett påhäng, ett främ- afdelningen fick fullt upp att göra.
Fröken Afzelius, den nuvarande föreståndarinnan, har mande barn, som skall bekostas mat och klä- Om afsiktlig vanvård och grymhet, som h a der.
Slutligen börjar också modern önska ho- fått ta många små barns öden om hand, får till följd slöhet och efterblifvenhet hos barnet, undersöka många mörka förhållanden, hjälpa nom ur vägen, förr blir det ingen frid i huset, talar en annan rapport.
Här är det fadern till rätta de rådvilla, tala förstånd med de ty den lille, som stultar omkring i rummet, är som förbundit sig att ensam sörja för och en evig källa till split, och det är inte roligt genstörtiga och, icke minst, söka spana upp " kristligen uppfostra " en dotter mot det att goda hem och fostermödrar för sådana små att se hur illa han behandlas.
Så lyckas hon modern återgifvit honom hans äktenskapslöfte bli af med honom till ett enskildt barnhem, och därigenom möjliggjort hans giftermål med stackare, som äro hemlösa och vanvårdade.
Hon har hjälp i sitt arbete dels af en jurist, där han snart repar sig, men där kan han inte en annan kvinna, med hvilken han äfvenledes- A KOP K O C K U M S • • H Y G I E N I S K A Utvändigt blå, invändigt hvita PANSAR-Emaljerade GRYTOR.
Starka.
===== Prisbilliga.
===== — 343 — Cerebos Salt är kryddan på läckra rätter, emedan det själf är så läckert.
Generalagent: Gustaf Clase, Göteborg &amp; Stockholm.
Vi voro 3 nationaiklädda svenskor i första ledet, den mellersta fanbärare.
En af dessa 3 var egentligen engelska, men gift med en svensk, och när hon hörde, att där skulle bli en svensk afdelning i processionen bestämde hon sig för att vandra med Sverige.
— Vår fana var en ganska stor sidenflagga, oklanderlig både till färg och form, och den fladdrade käckt för vinden — solens guld i himlens blå!
— Oupp- hörligt utropade de svenska deltagarna: " se, hur vacker vår fana är! "
Åskådarna längs routen gissade oförtrutet på vår nationalitet: Kanada, Schweiz, Italien, Norge, ja, t. o. m. Afrika, men här och hvar fanns en kunnig man, som kände svenska flaggan, och när folk hörde det var Sverige, ropades ofta: " hurrah for Sweden ", " that is nice " — " pretty girls " etc. En herre sade: " ah, Sweden, You have got the, vote there ", och vi svenskor måste bekla- gande skaka på hufvudet, men vi tillade hopp- fullt: " we will soon get it ".
Vi skulle varit våra riksdagsfarbröder mycket tacksamma, om vi med deras hjälp kunde gjort oss förtjänta af samma tillrop, som kom Norge till del, nämligen: Women vote in Norway, well dotte Norway.
RÖSTRÄTTSKVINNORNAS.
[ÄTTETÅG DRAGER GENOM LONDONS GATOR.
Flera af svenskorna, som vandrat med i förra processionen för omkring 2 år sedan, sade hur oändligt mycket bättre mottagen denna proces- sion blef.
Den vandrade fram, inte på half- tomma gator, utan längs vägar där åskådarne stodo packade mångenstädes i 4-dubbla led — och på taken på omnibusarna, i automobiler, öfverallt där en god öfverblick kunde fås af processionen funnos massor af åskådare.
— Hånande tillrop fattades naturligtvis inte, men de voro förvånande få, och applåderna och de uppmuntrande orden hade absolut öfvertaget.
I processionen deltogo bortåt 10,000 kvinnor.
Där voro 700 fanor och 40 musikkårer och processionen eskorterades af 1,000 polismän.
För en gångs skull hade polisen, i stället för att vara i direkt konflikt med suffragetterna, den nya plikten att hjälpa dem.
Mrs.
Drum- mond var general för hela processionen och hon såväl som hennes 2 marskalkar voro till häst.
Mrs D. red utmärkt och gjorde ett im- ponerande intryck klädd i en stilfull grön rid- dräkt.
Den dominerande färgen i processionen var hvitt, med rosetter och axelband i hvitt, violett och grönt, den stridande suffragettför- eningens färger symboliserande rösträttsrörel- sen.
Många af de dräkter, som buros, kunde gjort heder åt Paris.
Bland de mest uppmärksammade afdelningarna voro W.
S.
P.
W:s musikkår, bestående af unga flickor, uni- formerade i de välkända suffragettfärgerna, samt fängelseafdelningen, hvilken marscherade först i. processionen.
Dessa 2 afdelningars populari- tet delades af universitetsbildade kvinnors samt sjuksköterskors grupp.
Inte förrän kl. 8, en half timme senare än beräknats, hade alla an- ländt till Albert Hall.
Denna väldiga byggnad var packad från golf till tak.
Underst på are- nan voro sittplatser ordnade för de universitets- bildade kvinnorna, hvilka bildade en impone- rande skara i sina olikfärgade mantlar och " FRÅN F Ä N G E L S E TILL M E D B O R G A R S K A P ".
KJEDANSTÅENDE LIFLIGT och målande skrifna skildring af det stora tiotasentäget för kvinnans * » politiska rösträtt, som för ett par veckor sedan drog genom Londons gator, är hämtad ur ett bref från en af deltagarna, hvilket sekreteraten i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt välvilligt ställt till vårt förfogande.
Som man lätt märker är det genomandadt af den hoppfulla segerstämning, som ännu för några dagar sedan härskade bland alla den kvinnliga rösträttens förkämpar och vänner i och utom England.
En s. k.
" förlikningskommitté ' ', bestående af medlemmar ur alla partier i underhuset, hade genom en medlem framlagt en bill, som om den blifvit lag skulle gifvit de kommunalt röstberätti- gade kvinnorna äfven politisk rösträtt.
Lagförslaget hälsades med sympati från alla läger och under- slöddes entusiastiskt af alla olika rösträttsföreningar i England, som glömde Inbördes meningsskiljaktig- heter.
Kvinnornas rösträttssak har på sin sida majoriteten i underhuset och majoriteten i regeringen och hoppet att regeringschefen skulle bevilja lagförslaget den tid som behöfves för att under den för- handen varande sessionen passera alla de stadier, som fordras för dess antagande som lag, växte till éfverty gelse och med den steg också segerkänslan öfver alla bräddar.
Premiärministerns svar på begä- ran om beviljandet af " lättnader ' ' för billen var emellertid i all sin dunkelhet föga lofvande, längre än till en andra läsning af densamma synes han ej vilja sträcka sig, och sä långt ha rösträttsmotionerna kommit många gånger, utan att frågan därför kommit ett steg närmare sin lösning.
Man väntar nu med spänning pä suffragetternas svar pä denna åtgärd från regeringschefens sida.
Sedan i vår ha alla fientligheter varit inställda, men sujfrågetter na ha dyrt lofvat, att de om de nu bli besvikna skola visa att de mena blodigt allvar med sin rösträttsfordran, och den som känner dem vet, att de ha en väl uttänkt fälttägsplan bakom sina ord.
V I VORO 17 svenskor, som vid 5-tiden på e. m. processionsdagen samlades på the Em- t&gt;ankment nära Waterloo Bridge, där de ut- l ä n d s k a deltagarna fått sig plats anvisad.
Vi skulle kunnat vara mångdubbelt flera, men många svenskor såväl som många engelskor föredrogo tyvärr att " look on " i stället för a t t " lead on ".
Alla svenskorna buro blågula rosetter med en liten svensk fana vidfäst, hvilket märke förfärdigats af en af deltagarna och utdelades på samlingsplatsen.
Några svenska herrar, som lockats till vår plats af den blå- gula duken, fingo äfven hvar sitt märke och marscherade med oss största delen af vägen.
Och så började vi tåga.
Svenskorna voro nästan alla gymnaster, och vi hade kommit öfverens om att försöka gå i takt.
Detta var ganska svårt, eftersom processionen tidvis måste stanna oupphörligt.
Men efter hvarje halt hör- des en svensk stämma kommendera: " framåt marsch, vänster höger, vänster höger " etc. och jag tror att vår lilla grupp var så att säga liten, men naggande god.
Framför oss hade vi Tyskland, som vaggade fram som det föll sig.
En af de tyska deltagarna hade sin lille 4-årige pojke med sig, han var klädd i röst- rättsfärgerna och både han och mamman blefvo mycket applåderade hela vägen, i synnerhet när mamman utropade " oh, he is a confirmed suffragist. "
hade ett barn.
Flickan har en tid haft ett godt fosterhem, men då fadern genom styf- moderns påtryckning ej vill betala fosterlönen, tas flickan hem igen.
Fadern är snäll mot henne, men styfmodern och halfsyskonen förena sig, om att vara elaka mot henne, slå och sparka henne och tvinga henne att utföra tyngre sysslor ä n hon rår med.
Lyckligtvis får barnavårdsaf- •delningen fatt i fallet, tar barnet från de svåra förhållanden, hvari det lefver, återför det till •ömsesidig glädje till sitt förra fosterhem och får en förmyndare för flickan, som kan skydda henne mot öfvergrepp och hålla efter fadern, så att han fullgör sin förbindelse.
För flickans mor tyckes det ha gått utför efter barnets fö- delse, hon har börjat dricka och kan ej ens försörja sig själf.
Här är ett fall, då välsig- nelsen af afdelningens verksamhet tydligt träder i dagen, ty fosterbarnsinspektionen skulle icke kunnat ingripa, enär flickan vistades i sitt för- äldrahem, och fallet skulle troligen ej vara nog extremt för att komma inom barnavårdsnämn- dens område.
Många gånger få barnen fara så illa hos sina H V A R E J S Ö M M E R S K A J H V A R E J H U S M O D E R B A R N G A R D E R O B E N bot ' prenumerera på Pris för helt år 3 kr.
: hälft år kr.
1:60.
Lösnummer 30 öre.
likaså.
12 h ä f t e n å r l i g e n.
i I föräldrar, att ett ingripande blir nödvändigt, ehuru större svårigheter då möta.
Vi ha många rapporter kvar i vår bunt, för- täljande historier, liknande dem vi nu dragit fram, men de interiörer vi redan blottat torde ge en konkret bild af de förhållanden, som be- tinga Barnavårdsafdelningens verksamhet.
Önskvärdt vore, om också lusten hos någon kunnat väckas att med personligt arbete eller penningar understödja densamma.
E.
— E R.
P Ä R M A R till ID U N 1900 o c h f ö r e g å e n d e å r: tillhandahållas till följande priser: Iduns pärmar, röda med guldtryck kr.
1: 50 Iduns i I romanbibliotek, röda eller gröna 50 öie.
Iduns Hjälpreda, röda eller gröna 50 öre.
: Kunna erhållas i närmaste bokhandel eller direkt från Iduns expeditlon, om rekvi-!
: sision och likvid i postanvisning insändes.
— 344 —
mössor.
Vidare uppåt loger och rader sutto och stodo i oöfverskådlig mängd kvinnor af alla slag, alla åldrar, alla arbetsområden och af de mest skilda åskådningar enade kring denna sak.
Sången, applåderna, lefveropen och entusiasmen samt doften af blommorna i allas händer var fullkomligt berusande.
Och när Mrs.
Pankhurst steg fram och förklarade att ett enda ord var i allas tankar och att det ordet var seger samt att processionen, som kom som höjdpunkten af 5 års agitation, måste tvinga hvarje ministär, som har någon idé om statsmannaskap, till att inse att kvin- nornas rösträtt måste blifva i lag afgjord utan dröjsmål, då ville applåderna och lefveropen aldrig ta slut.
Under aftonens lopp insamla- des omkring 95,000 kr.
Detta är ett ekono- miskt argument, som, att döma af de engelska tidningarna, mycket imponerat på männen, och denna insamling satte på ett dramatiskt sätt sitt sigill på denna den mest anmärkningsvärda kvinnodemonstration, som något land någonsin sett.
Det är omöjligt att beskrifva entusias- men af det hela.
Jag är öfvertygad om att alla deltagarna ansågo det som en heder och ett privilegium att få vara med och att hvarenda en af de tusentals kvinnorna hade en förnimmelse af hur härligt det var att känna inte bara sitt eget hjärta, men hela denna världsrörelses hjärta slå i ens puls.
ocfj åref om på middagsBordet möta små Btom från den ptanfering, som de sRöfa.
H E M L Ö S A B A R N OCH B A R N L Ö S A HEM.
Ocfj tidigt sRutte jag dem tära damma — ocfj tvätta sina fjänder — fjåref Ramma — för ordningen Biand sina Rtäder svara ocfj tägga fjvarje saR, där den sRaff vara.
V Jag sRutte tära dem aff tyda stifta — aff atdrig göra djur ocfj mänsRor iffa aff atdrig säga mot etter Befatta, men vara tiRa väntiga mot atta.
TTlin största omsorg sRutte ändå Btifva aff Barnens rum att möjtig frefnad gifva.
" Där sRutte finnas sot ocfj färger gfada.
J tjus ocfj renfjef sRutte Barnen Bada.
ID DE T I L L F Ä L L E N, då Idun förut med- delat porträtt och lefnadsbeskrifningar af små hemlösa, ha så många anmälningar ankom- mit, att man kunnat placera flere barn genom underhandling med redan inkomna adresser utan att ånyo anlita Iduns förmedling.
Det har af denna anledning dröjt någon tid, se- dan vi sist vädjade till Iduns läsekrets, men i dag komma vi ånyo med tvänne småttingar, som bägge i lika hög grad äro i behof af att omhändertagas, då de äro helt och hållet utkas- tade i världen.
GUNNAR ÄR EN 8 MÅNA- DERS GAMMAL SKÅ- NING FRÅN KRISTI- ANSTAD.
HANS MOR ÄR TJÄNARINNA OCH UR STÅND ATT ENSAM SÖRJA FÖR HONOM.
HAN SÄ- GES VARA EN SÖT OCH GLAD, FRISK GOSSE.
' På ena väggen sRutte faftor finnas, som sRutte roa dem aff se ocfj minnas.
Cart Barssons fagra verR med ramar fjvifa de sRutte ätsRa — därpå Ran ni tita.
" På andra väggen satte jag en fjytia; den sRutte jag med goda BöcRer fytta — ej gärna fjäffade — med Bifder granna, vid fjvitRa Barnens BficRar gärna stanna.
M.
S.
Törst sRutte " Tuffe uti 6tå6ärssRogen " få Bfi med Barnens fantasi förtrogen — så " Stens ocfj finnas sagor " — " Ttans^ocfj gr ef a " ocfj farBror ZaRris ', fjvad de atta fjefa.
' " [Flamma, fjvad sfiatf jag gora DLAND DE till Iduns pristöfling öfver ofvanstå- LJ ende ämne inkomna manuskripten fanns äfven följande lilla versifierade uppsats, som vi tro kunna intressera våra läsare.
- 77len gärna ocR jag sRutte BöcRer taga med fjäfffen affvar i ocfj fjätffen saga — om fjimfen, sRogen, Btommorna ocfj djuren ocjj afff, fjvad sRönf jag vet uti naturen.
&amp; 72J mnmmOTi ofta få af Barnen göra: " Säg, titta äära mor, fjvad sRatf jag göra? "
— Hur ytterst intressant det sRutte vara att veta, fjur ni småttingarna sv ara.t — Ocfj när jag gicR i fjvardagstifvefs tunga, jag sRutte mina gfada visor sjunga.
" Sjung med oss, mamma. ' "
sRutte ftiiigf öfvas.
Ttonserf för far en Rvättssfund Runde pröfvas.
7K RansRe menar, att små späda fjänder ej mäRfa något, som titt nytta tänder.
7 / len pröfva Stoff, ocfj ni säatt riRfigf fjäpna, fjvad deras arBefen Bfi fina, näpna,!
Ocfj of fa sRutte jag Rring Barnen samfa en tifen sRara med dem tiRa gamta.
" Det sRutte göra Barnen godt att vara ett par i teRen Btand en gsfer sRara.
CLARY " Rf Bast ocfj Band titt mor en Rorg Han Btifva.
Titt fars servett en ring de Runna gifva — på fönstrets atta äära RruRor fänRa ocfj nya fina Riotar åt dem sRänRa.
Hvar tedig sfund jag sRutte åt dem sRänRa.
' " Mor är vår Bästa vän, " de sRutte fänRa.
Vi sRutte fånga promenader taga, det sRutte att vår fröfffjet snart förjaga.
SOM FOTOGRAFERATS I SKÖTERSKANS KNÄ UTE PÅ SMÅBARNS- HEMMET I DJURSHOLM, DÄR HON FÖR TILLFÄLLET FÅR VISTAS, ÄR 7 MÅNADER.
HENNES MOR ÄR HELT UNG OCH MYCKET HJÄLP- LÖS OCH OFÖRMÖGEN ATT FÖRSÖRJA BARNET.
FADERN, EN MAN MED Jag vet det vät, att småBarn Hunna vara titt mycRen nytta, om de vit / a Bara — om deras mammor Btoff små uppdrag finna, fjvarmed de Runna Barnens fjjärfa vinna.
Tilig sjätf jag sRutte fjetf för 6arnen gtömma ocfj med de små vid affon6rasan drömma.
Jag sRutte drömma om aff mitdf fjandfera små Barnasjäfars fina, mjuRa tera — UNIVERSITETSBILDNING, HAR REST UTOMLANDS UTAN ATT FRÅGA EFTER HVAD DET BLIR AF HANS LILLA DOTTER.
A L L A SOM Vitt jut af färgadf papper Runna trädas små Ror g ar, Redjor, fjvarmed granar Rtädas.
Ocfj pappersRarametfer runda — fånga de Runna sjätfva göra många — många.
att stränga sjätf för tifvefs fjögre zoner de späda Ränsfors första veRa toner — aff varsamt fanRe invid fanRe tänRa — ej minsta stoff på osRufds vinge sfänRa.
BARN OCH VILJA MEDVERKA TILL ATT DESSA ERHÅLLA H E M, DÄR DE VÅRDAS VÄL UPPTAGAS SOM BÖRA TILLSKRIFVA Svenska vårdsförbundets O cg om en tifen trädgård Stoftjag fjade, jag gåfve Barnen Rärra, Rraffa, spade — så små, att tätt de Runde dem fjandfera.
Sen sRutte de få gräfva ocfj pfanfera.
Jag sRutte drömma om ett tif i tjuset för dem, jag fåft aff fostra fjär i gruset.
Ocfj när de gtedo Bort på tidens Bötja, ficR som eff tjuftigf minne jag dem fötja.
Emy Öberg.
Ocfj Bodde jag i stad, ni sRutte sRåda, fjur Barnen fjade fjvar sin Bfomsierfåda — Innan Franska torg, 7 kr.
betalas snörlifssömmeriet 1 tr., dess illustrerade för ett i Stockholm, priskurant snörlif, 1 bör ifrån Norrmalms- afdelning, » EGNA&gt;, Fattig- Barnavårds- LÄSTMAKAREGATAN 6, STOCKHOLM.
AFDELNINGENS FÖRESTÅN- DARE, FRÖKEN Ellen FAS HVARJE Afzelius, SÖCKENDAG KL. TRÄF- 11 — 1 2 UTOM LÖRDAGAR.
Salamander Enhetspris 1 5, — ALLA SORTER.
D a m - &amp; H e r r - S k o d o n Lyxutforing 18, — %„ &amp; rekvireras.
— 345 — j I
= M H F N = T DESSA DAGAR X fråga sig sven- skarna hvarje morgon och afton: har han månne flugit öfver Öresund ännu?
Och när sedan telegram- men anlända, hvari meddelas, att friherre Cederström fortfaran- de står bidande på flygfältet på Amager utanför Köpenhamn med sin Bleriotma- skin, enär väderleken allt fortfarande gäc- kar de täflande än med storm, än med ösande regn, hoppas man, att nästa dag skall bli gunstigare och bringa den sven- ske flygaren segern 1 V ?.
* att två särskilda gån- ger ha utfört en vac- ker flykt öfver Paris, står han nu, som sagdt, redo att från Amager flyga öfver Öresund.
Hans med- täflare äro danskarna Nervö och Svendsen.
Intresset för denna nordiska flygtäfling har naturligtvis vun- nit betydligt i kratt sedan genom Svenska aeronautiska sällska- pet ett svenskt pris på 5,000 kronor ut- satts för den förste svensk, som flyger öfver Öresund.
I Danmark har insam- lats 7,000 kronor åt den förste dansk, som gör luftfärden ifråga.
Den " cup ", hvilken af aeronautiska sällskapet utfästs som pris, ut- göres af en bål af förgylldt silfver, hvilande på en fyrkantig fot, uppburen af delfiner.
Vi ha här afbildat det ståtliga arbetet, hvilket utgått från C.
G. Hallbergs konstskickliga firma.
Byggnaden framställer Köpenhamns tillämnade aerodrom, för hvars tillkomst äfven svenskt kapital anskaffats, tack vare friherre Cederströms energi och intresse.
EF M i händerna till heder för honom själf och hans nation.
Kanske är färden redan lyckligt fullbor- dad mellan Amagers östligaste udde och Limhamn på svenska sidan, då dessa rader nå våra läsare.
Låtom oss hoppas det!
Friherre Carl Cederström är Sveriges förste aviatiker, utbildad i Bleriots flygskola i Pau j Frankrike, där han bland 200 elever var en af de 14 som erhöll förarcertifikat.
Efter 1.
Svenska Aeronautiska Sällskapets pris till den förste svensk som flyger öfver Öresund.
Den tillämnade hufvudbyggnaden på flygfältet på Amager.
0) I ^ J P R F C I STrzÅ.
FRIH.
CEDERSTRÖM OCH HANS FLYGMASKIN.
" * Seders£rörn. \ FOTO FÖR IDUN A F ATELIER JONN, MALMÖ
DET K Y R K L I G T TEOLOGISKA MÖTET I ÖREBRO DEN 28 — 30 J U N I.
GRUPP A F D E L T A G A R N E I KAROLINSKA L Ä R O V E R K E T S GYMNASTIKSAL, DÄR FÖRHANDLINGARNE PÅGINGO.
ATELIER LUNDIN, ÖREBRO, FOTO.
De i främsta raden sittande: 1.
Rektor Natanael Beskow, Djursholm.
2.
Hofpredikant Hallberg, Stockholm.
3.
Professor G.
M. Pfannenstill, Lund.
4.
Domprosten F. I. Fåhrseus, Vesterås.
Mötets ordförande.
5.
Kyrkoherden Teol. dr Samuel Fries.
6.
Häradshöfding Ribbing, Uppsala.
7.
Fil.
dr Lydia Wahlström, Stockholm.
8.
Fil.
Jubeldoktor A. V. Ekman, Uppsala.
9.
Regeringsrådet Jarl Ernberg, Stockholm.
^ ^ ^ ^
ETT K Y R K L G I T R E F O R M A T O I N S * * F R Å N M N I A V A N D R N I G S Å R.
Efter talet presenterades jag för alla de när- varande, och jag å min sida föreställde Bill M Ö T E.
D å j a g e r h ö l l " t h e f r e e d o m of t h e Nye för dem samt sökte på allt möjligt sätt E city " i Helena, A T T MÄRKLIGT tidens tecken m å s t e m a n, _j hvilken åskådning man eljes hyllar, kalla det stora, kyrkliga reformationsmöte, som i da- garna af hållits i Örebro.
För första gången ställdes nu på ett allmänt, icke officiellt möte under öppen debatt de pro- blem, som, medan den moderna vetenskapens och forskningens, icke minst bibelforskningens, resultat allt mera ingått i det allmänna med- vetandet och klyftan mellan kyrklig ortodoxi och vetenskap alltmer vidgats, dag för dag blif- vit mera brännande för kyrkan och de kristna.
Initiativet till mötet hade utgått från s. k. nyteologiskt håll, där man anser det som en lifsbetingelse för kyrkan att reformera sig där- hän, att dess förkunnelse står i större öfver- ensstämmelse med det moderna vetandet och den moderna åskådningen.
Men bland de 400 deltagare, däraf ungefär hälften damer, som hörsammat kallelsen — funnos många, som stodo på de gammaltroendes ståndpunkt och häfdade den gammalkristna åskådningens supre- mati öfver den modernt vetenskapliga.
Det första diskussionsämnet på programmet var " den moderna naturvetenskapen och kris- tendomen ", hvarvid inledningsföredraget hölls af den för sitt frisinne bekante Lundateologen, professor G.
M. Pfannenstill.
Liksom i öfrigt inledarna vid diskussionerna företrädde han de liberala synpunkterna.
Han häfdade, att kris- tendom och naturvetenskap ha helt skilda om- råden och det är först, då de vilja intränga på hvarandras, som de råka i konflikt.
Kris- tendomen rör sig med andliga verkligheter, som ej rubbas af vetenskapen.
Att en reformation är nödvändig inom kristen- domsundervisningen, därom tycktes man mera ense, och moderna läroböcker framhöllos såsom ett af de främsta önskemålen.
I denna de- batt deltog en kvinnlig teolog, kandidat Emilia Fogelklou, med ett intressant anförande.
En liflig och gifvande debatt gällde betingel- sen för en kyrklig reformation.
Från flere håll framhölls att förnyelsen måste komma inifrån genom ett fördjupande af för- samlingslifvet, men en stor majoritet önskade en verklig reformation, och borde man börja med att befria de liturgiska formerna från dogmernas herravälde.
Bland de yngre präst- männen tycktes råda den uppfattningen, att om kyrkan skall kunna reformeras, bör hon träda ur sin isolering och visa sig mera intresserad af tidens sociala och etiska spörsmål.
" Öfverensstämmer den vedertagna uppfatt- ningen af Kristus med verkligheten? "
var den fråga, som sist diskuterades på mötet, och här tycktes den moderna, historiska uppfattningen af Kristus stå i stark och oförsonlig opposi- tion med de gammaltroendes, som varmt för- svarade den bibelns och traditionella uppfatt- ningens Kristus, som blifvit dyrbar för deras hjärtan, och som för så många generationer varit en lefvande verklighet.
I mötets program ingick icke att göra några uttalanden eller vidtaga några positiva åtgärder, dess betydelse ligger alltså hufvudsakligen däri, att det klargjort ställningen och spridt ljus öfver de olika åskådningar, som rymmas inom vår svenska kyrka, samt att det gifvit impulser, som kunna bära frukt, när de från mötet spri- das ut öfver landet.
Ett tecken på lifaktighet, ett bevis på att förnyelsens ande ej öfvergifvit vår kyrka, som själf leder sitt ursprung ur en på sin tid som kättersk ansedd reformation, är detta möte alltid.
m I L ^ _ H •§ I 11 K I U • % I | I • M f c m E L E N Mont.
A « | J — NEXT STATION! "
ropade JL X konduktören, i det han skyndsamt ilade genom Pullmanvagnen.
— Jag var ute på en stor transkontinental tourné med " Bill Nye ", näst Mark Twain Ame- rikas då lefvande mest populäre humoristiske författare och en af de allra bästa och starkaste " attractions " jag någonsin haft under min im- pressariobana.
Egendomligt nög är han så godt som alldeles okänd i Sverige^ hvarför jag till ytterligare upplysning om den märklige mannen ber att få hänvisa till min bok " Bland Stjärnor ", där ett kapitel ägnas honom.
Vi hade via Union Pacific-järnvägen rest från Atlanten hela vägen tvärs öfver den väldiga amerikanska kontinenten till Stilla hafvet, och min " stjärna " hade rönt den allra största fram- gång och hälsats med entusiastiska applåder från fullsatta hus på alla de ställen vi besökte mellan New-York och San Francisco.
Nu voro vi stadda på återvägen österut tillbaka till New-York via Norra Pacific- banan, och nalkades just målet för vår resa den dagen.
Den " Helena ", som konduktören åsyftade, då han gick genom järnvägsvagnarna och utropade detta namn, var sålunda icke den glada — och " sköna "!
— Offenbachska ope- retthjältinnan, utan hufvudstaden i staten Mon- tana i Nordamerikas Förenta stater.
Det blef naturligtvis genast brådska bland passagerarna, så snart konduktörens utrop skallat genom vagnen, och vi började alla att hopsamla våra resväskor, valiser och paket, att hopvika och omlinda med läderremmar resfiltar och pläder samt att utbyta resmössorna mot hattar af olika form och färg.
Tåget stannade med en liten knyck, — och vi voro framme.
Jag skyndade att komma ut på vagnens plattform, för att till " portern " på vårt blifvande hotell öfverantvarda handgepäcket och polletterna för vårt öfriga bagage.
Just då jag så trädde ut på plattformen, stämde en mässingsorkester upp ett skallande, skrällande musikstycke och en samling herrar rusade emot mig.
" Mr.
Thalberg, Mr.
Thalberg! "
skreko de med full hals för att söka göra sig hörda genom det musikaliska oväsendet.
" Mr.
Thalberg, vi äro här för att i egenskap af festkommitté mot- taga och hälsa " — — — " Mr.
Nye, " afbröt jag dem och ropade åt min " stjärna ", som just i samma ögonblick nal- kades dörren, " skynda er, MrJ Nye, det är en festkommitté här med ett musikband för att ta emot er. "
— I samma ögonblick sköt jag fram honom och sade till kommittén: " Gentlemän, jag har här äran att föreställa för er Mr.
Bill Nye, Amerikas berömde humo- rist. "
" Bill Nye?!
nej, — — jo ni är naturligtvis mycket välkommen också — men vi äro här för att hälsa och välkomna Mr.
Gustave Thalberg, vår bekante landsman. "
Nu var det sålunda min tur att stiga fram igen, och Bill Nye kröp oförmärkt och litet skamset bakom.
Han kände sig naturligtvis ganska generad öfver misstaget.
Hvad mig beträffar, kände jag mig minst lika försagd som han och den blygsamhetfens rodnad, som färgade mina kinder, var sannerligen icke till- gjord, utan förorsakad af att på detta så ovän- tade och öfverraskande sätt blifva föremål för en festklädd skaras hälsning i ord och toner.
Ett kort välkomsttal ägnades mig nämligen nu af kommitténs ordförande.
Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande ochläro- rik lektyr.
Mot insändande af nedannämnda be- lopp till Expeditionen af Idun, Stockholm, erhålles inom Sverige portofritt:: Idun 1892 Idun 1893 (n:r 1 felas) Idun 1895 (utan julnummer) 1 Idun 1904 (med julnumret) Idun 1906 (utan julnummer, n:r 25 o. 52 felas) Idun 1907 (med julnumret) — 348 — 2: — 2: — 2: — 4: — 4:50 5: — att på honom öfverflytta egenskapen af " fest- föremål ", men det lyckades icke.
Lyckligtvis varade ej ovationerna så värst länge här på stationsplattformen, utan vi kunde — med en suck af lättnad å min sida — kasta oss upp i en vagn och åka till hotellet, efter att dock först ha accepterat en inbjudning till festdiné, från hvilken vi sedan skulle allesamman bege oss direkt till aftonens föreläsning.
Då mina ärade läsare tvifvelsutan äro lika mycket undrande som jag själf var vid till- fället, hvad meningen egentligen var med ofvan relaterade tilldragelse och huru det kommit att hända, att jag så oförhappandes och oväntadt kom att på detta sätt inför ett hundratal re- sande, såväl som en icke ringa del af staden Helenas invånare, spela rollen af " hjälte " och firas som en liten prins därute i hjärtat af " The wild and w oolly west ", torde det vara bäst att jag, innan jag går vidare i min be- rättelse, omtalar anledningen och förhistorien till denna egendomliga och öfverraskande hän- delse.
— Jag tillbragte sommaren 188 7 i Amerika och vistades under de hetaste sommarmånaderna ute på Long Island, utanför New York, i en liten idyllisk stad, som hette Glen Cove.
En afton då jag var ute på en promenadridt, passerade jag förbi en stor och elegant, slotts- lik byggnad, tillhörande en af de mera bekanta miljonärsfamiljerna från New-York.
När jag så i sakta mak red förbi inkörsporten, såg jag en person stående på husets trappa, men tittade ej närmare på mannnn, då jag såg att han, iklädd knäbyxor och frack, tydligen var något slags betjänt.
Jag hade knappast passerat förbi porten, då jag ser honom komma springande ut till vägen och hör honom ropa: " Hallå!
— Är det verkligen du, Thalberg, som är ute på ridtur här på Long Island?
Jag trodde knappt mina ögon, då jag såg dig komma. "
" Hvad i all världen, " svarade jag lika för- vånad, då jag i betjänten igenkände en gammal uppsalakamrat, " är det verkligen du, gamle vän S., — och i en så gentil — — — hm — — — hofdräkt!
— Hur har du kommit att lägga dig till med knäbyxor och skor med silfverspän- nen?
— Hvad gör du egentligen här?
— Förb-dt fint hus du bor i! "
— — — Han berättade då att han öfvergifvit stu- dierna — han läste visst på prästen i Uppsala — och farit till Amerika, för att söka göra sin framtid där.
I New - York hade det dock icke lyckats honom att få någon passande an- ställning, emedan han icke kunde språket, men hade slutligen, just då hungersnöden började på att stirra honom i ansiktet, erhållit plats som " butler " eller hofmästare hos den familj, som på sommaren bebodde detta storartade chåteau.
" Här får jag lära mig den allra finaste en- gelska, som du kan förstå, " fortfor han, " mitt gage är så pass stort, att jag kan lägga utat en rätt god penning hvarje vecka och mitt herrskap är de hyggligaste människor i världen.
Men i höst kommer jag nog, i alla fall, att med mina gjorda besparingar resa ut till västern, för att där söka ett lämpligare fält för min för- måga och mina talanger. "
— Jag hörde sedan icke utaf vännen S. under ungefär fyra års tid, och undrade många gån- ger huruvida lyckan varit honom bevågen.
— Hvart hade han tagit vägen?
(Forts, å sid.
350.)
Idun 1908 (med julnumret) Idun 1909 (med julnumret) Iduns julnummer 1894 Iduns julnummer 1898 Iduns juinummer 1905 Barngarderoben 1905, komplett.
S T Ö D E N Å T G U N N A R W E N N E R - B E R G.
H ÄR ÅTERFINNA nu våra läsare professor Theodor Lundbergs och Carl Milles för- slag till Wennerbergsstod, och utgöra de, jämte C J.
Eldhs i förra numret meddelade skiss, det tretal täflingsförslag, som väckt det största intresset hos kommitté och jury.
Professor Lundberg tyckes ha velat inlägga något af ämbetsmannen och parlamentarikern hos sin Wennerbergsbild, den verkar också ganska stram och korrekt och betraktaren är nästan på vippen att säga: ursäkta, herr stats- råd, om j a g stör!
Carl Milles har tagit mera inspireradt på ämnet.
Det är studentbohemen och poeten, som, sökande pa klaviaturen efter en musikalisk fras, ser synen af " glunten " och " magistern " en sommarafton i Eklundshofsskogen eller något dylikt.
Skissen har den första formgifningens något drastiska improvisation, hvarför gluntskal- dens figur kommit att tangera gränsen för skämttidningskarikatyr och äfven leder tanken till Petterssons i Döderhult humoristiska trä- gubbar med deras saftiga karaktäristik.
Äfven gestalten, som håller klaviaturen åt mästaren, bidrager till det humoristiska in- trycket.
Vi ha ondt om svenska skulpturverk med glädje i.
Det är därför Carl Milles ' Wennerbergsskiss verkar så uppfriskande.
R D I D A R P O J K A R N E S S Å N G, Johan Nordlings dikt, i tonsättning af Richard Norén, finnes fortfarande att Mästersamuelsgatan tillgå å Iduns expedition, 43, Stockholm, till ett pris af 2 öre pr styck, då minst 50 ex. rekvireras.
BILDHUGGAREN CARL MILLES ' FÖRSLAG.
PROFESSOR THEODOR LUNDBERGS FÖRSLAG.
DET S V E N S K &gt; A M E R I K A N S K A S Å N G A R B E S Ö K E T Professor J.
R.
EN SVENSK- Örten gren kan också, AMERIKAN- i sin egenskap af SKA elitkörens be- körens förträfflige sök i det forna fä- dirigent, räkna sig derneslandet har helt till godo hufvudpar- säkert gifvit dess ten af dess konstnär- medlemmar den an- liga segrar.
genäma känslan af glädje och triumf: Körens solist, herr glädje öfver att åter Gustaf Holmqvist, trampa den mark, förfogar öfver en där fädernehemmet ståtlig och väl egali- står, och triumf öfver serad basbariton.
att med sångens uni- Publikens belåtenhet versella språk nå sina tog också entusias- landsmäns hjärtan.
tiska former efter föredraget af W a g - Här i hufvudsta- ners " Till aftonstjär- den har det endast nan " och Körlings varit vädrets makter, som delvis rynkat " När stjärnehären pannan åt den präk- blänker ".
Hr Adrian tiga sångarskaran, Dahl skötte med om- 1.
KÖRENS L E D A R E PROF. J.
R. ÖRTENGREN.
2.
B A SBARITONISTEN GRUPPBILD A F SÅNGKÖREN.
medan stockholmarne sorg pianoackompan- ACKOMPANJATÖREN HR A D R I A N D A H L.
ALFR.
B.
NILSON FOTO.
HR G. HOLMQVIST.
själfva däremot ut- jemanget.
vecklat sin kända gästvänskap och älskvärd- deklamationen en påfallande värme och kraft, Som körens impressario fungerar den kände het och varit hänförda åhörare at körens pre- som tydde p l att sångarne kände sig gripna direktör Gustave Thalberg, hvilken äfven gjort stationer såväl i Östermalms kyrka som på det af de allvarliga löftesorden här på moder Sveas sig bekant som författare och underhållande mera världsliga Hasselbacken.
föredragshållere.
Som ett apropå meddela vi egen grund.
Kyrkokonsertens program upptog öfvervä- Rösterna frappera ej med någon ovanlig å annat ställe i numret en liten skildring från gande kända manskörer, uppblandade med några klangskönhet, men körens sångsätt är i hög en af hans omväxlingsrika amerikanska resor.
amerikanska kompositioner af rätt anslående grad kultiveradt och stämmorna ha en mjuk hållning.
klangfärg, som särskildt gör sig gällande i pianissimosatser.
Vid afsjungandet af " H ö r oss, Svea " fick D Uppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjol- längd erhåller N i till Eder figur fullt tillförlitliga, moderna oob eleganta W % * g A.
— må G B I B I P B P WWW H F L B I H H Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Bluslif 40 öre, Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition åtföljd af likvid insändes till Kjolmönster utan s l ä p 60 öre, Prlnsessklädning 75 öre, Reformdräkt Norrlandagatan 16, Stockholm, 75 öre, B a r n d r ä k t m ö n s t e r 50 öre, Kragmönster (Pellerin) 50 öre, Kappmönstei 60 öre, Nationaldräktmönster 1 kr.
é 1 1 " (tftS • tt Mönster kunna äfven b äställas efter andra än våra modeller.
Beställ- L L J L N N O L O P *] T T Q P O I 1 I LLLLS I T U | J | J C I ™ A L L L U I I A L U I * s 3 K A U D Å Ä T F 0 1 Ä R D — Ä 349 — ^ I V I U I B L C I D L L D L C L L U L L L B.
Jo, där såg j a g nu och igenkände den f. d. uppsaliensaren och f. d.
" butlern " såsom en af medlemmarne i den ofvan omtalade festkommitté, som samlats lör att mottaga mig på bangården i Helena, Mont.
Han har från New York begifvit sig ända hit ut och slagit sig på fastighetsspekulationer samt satt nu som välbeställd och ansedd " real estate broker " (fastighetsmäklare) här i Helena.
Allt hade gått honom väl i handom, och han har på sista tiden äfven börjat att, icke utan fram- gång, uppträda i politiken.
Det fanns ett ansenligt antal skandinaver därute,, och han ifrade mycket för, att de skulle kunna göra sig mera gällande och utöfva litet större inflytande än hittills varit fallet, men som de flesta af dem icke hunnit klättra högre upp på den sociala rangskolan än att de voro endast grufarbetare, cowboys och dylikt, hade detta sig icke så lätt.
Han hade dock bildat en skandinavisk förening i Helena, och medels denna hade han lyckats att vid åtskilliga till- fällen, synnerligast vid valmöten och dylikt, inpränta i amerikanernas medvetande, att det svenska medborgarelementet vore både talrikt och politiskt lifaktigt, så att dess inflytande vid valurnorna vore af vikt och värdt att eftersträfva.
Nu hade han sett af tidningarna, att jag, hans gamle Uppsalavän, skulle komma till Helena med Amerikas berömde och populäre humorist, Bill Nye, och han hade sålunda beslutat, att med mig som medium och genom att göra mig till ett slags svensk representant och " hjälte " slå ett slag för svenskarne därute, låta dem göra litet väsen af sig, så att de blefve bemärkta, " boom them u p ", som han kallade det på slangsprå- ket, och äfven på samma gång skaffa sig själf litet reklam.
" Du förstår, " sade han till mig, då jag vid en " cocktail " i hotellets bar frågade honom hvad allt detta skulle betyda, och lät honom förstå, att jag med min blygsamhet icke kände mig värst trakterad af att på detta sätt bli féterad, — " du förstår, att det inte är hvar dag, som man härute i vilda västern kan fram- visa för amerikanerna en presentabel, akade- miskt bildad svensk.
Det var sålunda jag, som arrangerade om denna kommitté samt orkestern för att hälsa dig, ' the prominent Swedish gentle- man ', vid stationen.
Utom det intryck jag visste att detta skulle göra på amerikanarna, tyckte j a g också det skulle vara lustigt att se din öfverraskning och förlägenhet.
Dessutom har jag uppställt mig som kandidat vid det stundande valet till ålderman (en kommunal förtroendesyssla) här i staden, och de festlig- heter, för hvilka du kommer att blifva föremål de två dagar du stannar här, skola återkasta sitt sken på mig, din vän och landsman, och komma att göra mig och min kandidatur lika stor nytta som ett väl arrangeradt valmöte.
— Sådana äro amerikanerna, you know, isynnerhet här i västern; de duperas så lätt genom litet yttre sken. "
Efter en stunds samspråk med min gamle vän och upplifvande af oförgätliga, glada minnen från vår gemensamma Uppsalatid, var tiden inne att infinna sig till den festmiddag, som till min ära arrangerats i det stora och ny- byggda hotellets eleganta praktvåning.
I hotellets parlour väntade redan middags- sällskapet på mig.
Det bestod af Helenas honoratiores, med borgmästare (mayor) och råd i spetsen.
Äfven de mest framstående sven- skarna i samhället voro, förstås, närvarande, bland dem polismästaren, Mr.
Walters, en mycket hygglig och präktig man.
Han var född i Sverige, men hade amerikaniserat sitt svenska namn.
— Med borgmästaren och hedersgästen — d. v. s. undertecknad — i spetsen, tågade så sällskapet in i festsalen, där en lukullisk måltid väntade oss.
Att ingå på några skildringar af densamma, intresserar nog mina ärade läsare lika litet som mig själf.
Vare det därför nog sagdt, att jag firades på allt sätt och medels många blomster- rika tal och skålar.
Slutligen tilldelades jag af borgmästaren högtidligen " The freedom af the city ", d. v. s. han förklarade mig för ett slags hedersborgare.
Utom de diverse obligatoriska tacksägelsetal, som naturligtvis voro nödvändiga från min sida, passade jag äfven på att hålla ett litet beröm- melse- och rekommendationstal för min vän S. och försäkrade de närvarande, att med den kännedom j a g hade om honom från Sverige såsom tjänsteman — han var klubbmästare (!)
i sin nation i Uppsala — så kunde de bestämdt icke uppleta någon lämpligare person att bekläda aldermansysslan!
— Jag tyckte detta var den minsta tjänst jag kunde göra honom, då han ju var den, som ställt till med allt detta — spektakel, höll jag på att säga, men menar na- turligtvis: allt detta firande och upphöjande af min obetydliga personlighet.
Enligt hvad jag sedermera erfor, nådde han också målet för sin politiska ambition för till- fället och blef mycket riktigt vald till ålderman.
Följande morgon var det festfrukost för mig och Bill Nye hos två bröder Holter, ett par norska miljonärer, som sades vara de två rikaste männen i hela Montana.
Efter densamma före- togs en färd i vagnar rundt om hela staden, för att visa mig alla dess härligheter.
Några herrar från drätselnämnden förevisade och be- skrefvo därunder för mig — alldeles på samma sätt som fallet var här i Stockholm, då de köpenhamriska och skotska kommunalmän- nen gästade oss — flere af stadens institu- tioner, dess vattenverk m. m. och satte ' slutli- gen kronan på verket, då de till min ära arran- gerade en utryckning af hela brandkåren.
Den måhända allra intressantaste erfarenhet jag hade under detta mitt minnesvärda besök i Helena, var dock när min vän polischefen tog mig ut för att visa mig nattlifvet i en den vilda västerns stad med alla dess skuggsidor.
Det var kvällen innan jag lämnade Helena, och den natt jag då i hans skyddande sällskap tillbragte med besök i spelhus, beskådande af bordeller och danslokaler, bland tjufvar, " cut-throats ", rånare, mördare och pro- stituerade, den glömmer jag aldrig.
Men " t h a f s another story " (det är en annan historia), som Rudyard Kipling säger, och därom skall jag berätta en annan gång.
K U S N I C L A U D A I.
Berättelse för Idun af HELENA NYBLOM.
(Forts.) B RÖLLOPET skulle stå den påföljande våren, och därtill var jag inbjuden.
Jag utstod en kamp med mig själf, huruvida j a g skulle ute- blifva eller tömma den bittra skålen till botten.
Men Claudia segrade.
Jag måste se henne på hennes, bröllopsdag.
J a g ville vara en man, och modigt taga afsked af min ungdoms lycka.
Då vi alla voro församlade i kyrkan denna minnesrika dag, slog mitt hjärta så högt, att jag beständigt trodde någon kom gående.
Kyr- kan var alldeles fylld af människor och klädd med nyutslaget björklöf.
Allt därinne var tyst, och alla sågo spändt emot dörren, hvarifrån brudparet skulle komma.
Plötsligt hördes ljudet af vagnshjul, — det var deras vagn!
Orgeln började preludiera och med buller och bång uppslogos kyrkdörrarna.
Här kommo de långsamt, högtidligt skridande fram emot altaret.
Claudia bar den förgyllda krona, som tillhörde församlingen, och ingen drottning kunde ha burit sin krona på ett vär- digare sätt.
Hon såg stolt, ja triumferande ut, och jag tyckte med ens, att hennes brud- gum såg ut som en ganska tarflig liten gardes- officer, hvilken hon förde i sin cortége.
Hvad han svarade under vigselceremonien hörde jag inte; däremot klingade hennes " j a " så hög- ljudt och gladt, som om hon önskat att hela världen hade hört hur frivilligt, hur gärna hon gaf sig själf.
— Hemkommen, talade jag inte ett ord vid henne, men då de på kvällen sutto i vagnen färdiga att åka till stationen, för att därefter börja en liten bröllopsresa, och hon hade sagt farväl åt alla, vände hon sig plöts- ligt och sade: " Å John!
Kom, låt mig säga uig riktigt farväl! "
Och då jag kom fram till vagnen, sade hon hastigt till sin man: " Du tillåter väl, att jag omfamnar min gamle vän! "
" Naturligtvis! "
svarade han leende, medan han ordnade filtarna i vagnen.
" Väninnan! "
Hon böjde sig ned, slog båda armarna om min hals, och kysste mig på kinden.
" Farväl! "
sade hon med sin djupa, vackra röst.
" Och se inte så olycklig ut!
Snart komma vi ju åter, och då besöker du oss i Stockholm! "
Emellertid dröjde det mera än två år, innan jag återsåg Claudia.
J a g studerade i Uppsala, och då min mor inte hade andra barn än mig, flyttade hon dit, för att jag skulle ha ett hem och vara i hennes närhet.
Hvem har sagt att arbetet är en nödlögn?
Det är sant vid vissa tillfällen, då man kastar sig däröfver liksom en olycklig människa sysselsätter sig med sina medmänniskors fattig- dom och nöd för att glömma sin egen sorg.
G U S T A V E THALBERG.
Men liksom allt ärligt och godt, har det sin hemliga välsignelse med sig och småningom bringar det ens varelse i jämvikt, hvilket dock, när allt kommer omkring, är hufvudsaken.
Jag kände mig också nu, om inte lugn och likgiltig, så dock stilla och behärskad, den kväll E t t kapitel o m införandet af ett då jag vid åttatiden begaf mig åstad till Clau- kvinnligt värnpliktsår.
dias våning i Villastaden, och ringde på hen- nes dörr.
Genast hörde j a g hastiga steg; hon Å LYDER PRISÄMNET för september i vår serie kom själf och öppnade.
" Jaså, det är du, John! "
" Årets tolf kapitel " och uppmana vi alla dem af sade hon med en röst, som lät som vore hon våra läsare, som ha något att säga i frågan, att besviken. "
J a g trodde att det var Percy! "
genom Idun framlägga detta för vår läsekrets.
Täf- lingsartikel, som icke gärna i längd bör öfverskrida 4 " Så snällt af dig att ändtligen en gång söka Idunsspalter, insändes till Iduns redaktion, Stockholm, upp oss, " sade hon därefter i annan ton.
senast den 31 juli och förses med påskrift: " Iduns Det kunde da förresten ha gjort för länge artikeltäfling ".
För den enligt redaktionens åsikt bästa artikeln utfästes ett pris af sedan! "
Hon gick framför mig in i den lilla eleganta ett hundra (100) kronor våningen, där hon genast tände det elektriska ljuset. "
J a, här bo vi, " sade hon.
" Det är och den prisbelönade uppsatsen inflyter i något af inte Matsbyholm eller Engelstad (Engelstad Iduns septembernummer.
var hennes föräldrars egendom), men för att vara Stockholm den 1 juli 1910.
Redaktionen af Idun.
i Stockholm är här ju ganska trefligt.
Rummen voro möblerade med mycken lyx, K V N I N O R N A U N D E R F A N A N.
S — 350 —
och hade snarare utseende af att vara parad- rum än hvardagsrum, där man skulle vilja slå sig ner och arbeta.
" Vi ha litet olika smak, Percy och j a g, " sade hon.
" Han tycker om allt det där gamla porslinet och kristallerna och silfret, som han ställer upp öfverallt.
Jag kan inte andas, när jag har så många småsaker ikring mig.
Kom in med mig i mitt eget kabinett, där jag sitter och syr. "
Hon förde mig in i ett litet hemtrefligt rum, där det blott fanns hennes skrifbord, hvarpå stod ett stort porträtt af Percy, och en hel del mindre fotografier af honom i alla möjliga dräkter och attityder, och dessutom vid fönstret som var utbyggdt som en veranda, hennes sybord med diverse stolar, och kransad t med bladväxter.
" Sätt dig! "
sade hon och gjorde en hand- rörelse emot en stol.
J a g kunde inte låta bli att betrakta henne.
Hon föreföll mig mycket förändrad.
Hon hade blifvit mager, och däri- genom såg hon ännu längre ut än förr.
Hen- nes hy var blek och hon hade mörka ringar under ögonen.
Men isynnerhet hade hon fått ett drag omkring munnen, ett drag af hemligt lidande, som gjorde att hon såg gammal och tärd ut.
— " Har du varit sjuk, Claudia? "
frågade jag henne.
" Sjuk?
Hvem?
Jag?
— Nej, mig fattas rakt ingenting.
Ser jag dålig ut? "
Hon såg sig i en spegel, som hängde på väggen, och strök sig med handen öfver kinderna.
" Men ser du stoekholmsluften är något helt annat än luften på landet, " och därmed satte hon sig att sy på sitt arbete.
Jag observerade att hon sydde på ett kläd- ningslif, och jag kunde inte återhålla min för- våning.
" Syr du, Claudia, dina klädningar själf!
Det var väl det sista jag skulle ha tänkt om dig! "
" J a, ser du " sade hon, medan hon arbetade ifrigt.
" Allting är så dyrt här i Stockholm, och jag får lof att spara.
Pappa och mamma ge oss ju nog en del, men de ha båda gos- sarne vid regementet att hjälpa, och de mindre syskonen därhemma, och — — " " Men morfar kan väl också bidraga till era lefnadsomkostnader? "
invände jag.
" Det gör han också.
A, det gör han visst, men du vet inte så många utgifter dessa offi- cerare ha.
Det är så mycket de måste vara med om.
Och nu Percy, i hans ställning, med hans umgänge och vanor, han måste ha rikligt med pengar, och så får man spara i hushållet. "
" Ringde det? "
af bröt hon sig och såg upp.
" Jaså, inte.
J a g tyckte det ringde. "
" I alla fall kan du väl inte behöfva att sy på dina kläder själf! "
anmärkte jag med en viss skärpa i tonen.
" Nå, något ska man ju göra, och jag har, som du vet, inga talanger.
Jag kan hvarken spela eller sjunga eller skrifva vers — jag har visst bara en talang, och det är att älska, och vet du, det är en mycket öfverflödig och oan- vändbar talang. "
Hon skrattade ett litet hån- fullt skratt, medan hon sydde spetsar på sina klädningsärmar.
" Har du inga väninnor? "
frågade jag henne.
Det gjorde mig på én gång så gräsligt ondt om henne.
— Hon teg en stund och sade därpå: " Nej, jag har inga väninnor. "
Efter en paus fort- satte hon.
" Ett par af kusinerna äro ju gifta här i Stockholm, och jag känner ju också några af fruarna till Percys kamrater, men de tycka alla om sällskapslifvet, och jag bryr mig inte ett dyft om att komma i sällskap.
Man får ju aldrig råka sin man, när man är ute i världen.
Det passar sig inte att man och hustru dansar mycket samman, eller sitta vid sidan af hvarann vid bordet, och genast man har ätit, gå herrarne in och sätta sig att röka och dricka hela kvällen.
Jag hatar sällskapslifvet! "
Vi kommo att tala om Matsbyholm, och allt vi upplefvat där, och då var det som om Clau- dia åter skulle bli sig själf.
Hon skrattade och pratade i munnen på mig, och hennes ögon flngo åter något af sin gamla glans.
" Ja, det var då! "
sade hon slutligen och suckade.
" Det var i vår ungdom.
Nu har man blifvit gammal och trött! "
Då jag gjorde invändningar emot denna sorg- liga anmärkning och sade, att jag inte alls ville anse mig själf för gammal, sade hon: " Med dig är det något annat!
Du lefver inte i Stockholm, och är inte gift, men jag tycker nog, att jag är hundra år. "
Kvällen förflöt fortare än jag anade.
En gång i kvarten såg Claudia upp från sitt ar- bete och sade " Det ringde bestämdt.
Nu kommer nog Percy ".
En gång smög hon sig till och med ut och öppnade sakta tambur- dörren, men han kom inte.
Då klockan blef half elfva, kom en jungfru in med te på en bricka, och Claudia serverade mig.
" Du får ur- säkta mig, om jag blott tager en liten kopp te, " sade hon.
" Men när Percy kommer, tycker han det är roligt att jag äter mitt kvällsmål tillsammans med honom. "
Hon tycktes bli allt mera disträ, och hennes ögon sökte beständigt klockan, som stod på cheminéen.
Jag kände mig mer och mer vara till öfverlopps och innan elfva sade jag henne god natt och gick ut för att taga på mig.
Hon följde mig ut i tamburen, och liksom barn, som visa en plötslig vänlighet, när de främmande äro så goda och ge sig min af att vilja gå, började hon bli mycket liflig och älskvärd.
" Kom snart igen, " sade hon slutligen.
" Kom hit någon gång, när Percy är hemma! "
Jag tackade naturligtvis, men tänkte i mitt stilla sinne, att det ju inte var så godt för mig att veta när Percy var hemma.
Claudia låste tamburdörren efter mig, men sedan hörde jag att hon sakta öppnade den åter, och blef stående på trappan så länge jag var i huset.
Hon stod och lyssnade, och vän- tade på honom, som icke kom.
— — Samma vinter firades en stor, officiell fest i Stockholm.
Alla människor voro i rörelse och sent på kvällen var Gustaf Adolfs torg som ett enda ljushaf med facklor, illuminationer och transparanger.
Alla restauranger voro natur- ligtvis fulla, och det var med knapp nöd jag fick en liten plats i den stora salongen på Grand Hotell.
Då jag banade mig väg till mitt bord, genom de många människorna, som kommo och gingo, och förbi alla brådskande uppassare, märkte jag att strax bredvid där jag skulle sitta i ett hörn, hade ett sällskap unga officerare slagit sig ner, bland hvilka jag igenkände Percy.
Han såg inte mig, upptagen som han var af den högljudda konversationen omkring sig.
Bordet var öfverfylldt med cham- pagneflaskor, dessertviner och frukter, som vittnade om att man hade intagit en luxuös och vidlyftig middag.
De unga officerarnes röster voro högljudda, mycket högljudda, måhända för att öfverrösta musiken, som af alla krafter spelade en hjärt- skärande, sönderslitande vals.
Deras färg var också mycket hög, och deras ögon hade detta intetsägande, bestialiska uttryck, som till och med de mest intelligenta ögon lyckas få efter flera timmars ihärdigt drickande.
Emellertid hade de tydligen förnimmelsen af sin höga rang, och af uniformens bländande verkan på allmänheten, ty det var med ett öfverlägset medlidande de betraktade de stackars civila personer, som fingo lof att passera deras bord, och de vräkte sig i sina högkarmade stolar — 351 — som om hela salen, ja, hela Grand Hotel till- hörde dem uteslutande.
De hade, som sagdt, inte observerat mig, hvarken då jag kom, eller där jag satt med ryggen åt dem, till hälften dold af en fönster- smyg.
Larmet i salen var stort, alla människor pratade högljudt, musiken spelade, och blott då och då kom de höga herrarnes konversation stötvis till mina öron och jag kan ej påstå att den var synnerligen uppbygglig.
Men plötsligt kunde j a g inte underlåta att blifva uppmärk- sam.
" Det skall du säga, Percy! "
sade en af offi- cerarna.
" Du som har den vackraste fru i Stockholm. "
" Ja, nog är Claudia vacker, " hörde jag nu Percy svara, med en röst, som var något tjock af vinet.
" Men vet ni, att till slut kan man ta mig fan inte bara lefva af skönhet. "
" Intelligent är hon också, " svarade nu den andra. "
J a g tror intelligentare än både du och jag, och så älskar hon dig ju så kolossalt.
Det är ju en fullkomlig visa i stan, hur hon tillber dig. "
" Det är det just! "
återtog Percy och slog handen i bordet.
" Det är just det som är det pinsamma.
Detta ständiga, oupphörliga kär- leksjoller.
Det kan sannerligen ingen riktig karl stå ut med. "
" För min del skulle jag intet hellre se, än att ha en fru, som tillbad mig, " sade en liten späd officer, som satt midt emot Percy.
Han var blodröd i ansiktet och hade så ljust hår, att det nästan var hvitt.
" Försök först, " invände Percy, och tog sig en djup klunk ur champagneglaset, hvarefter han nickade eftertänksamt med hufvudet.
" För- sök först!
När man är förlofvad är man kär, när man är gift — • ja, så är man gift, och så lägger man bort alla de där barnsligheterna med kärleksförklaringar och scener.
Nej, var du glad så länge du har din gyllene frihet. "
Han räckte en tung arm med ett fylldt cham- pagneglas emot den lille officeren.
" Skål på dig, Arthur! "
Det blef en paus, under hvilken Percy efter- tänksamt skalade en apelsin.
Plötsligt såg han upp och sade: " Inte är Nelly så där!
Hon är glad och skämtsam, och kommer man inte, när man har sagt, ja, så kvittar det henne lika.
Så roar hon sig på annat håll. "
" Inte skulle du väl ändå tycka om, att din fru roade sig på annat håll? "
anmärkte Percys granne, en stor, bredskuldrad officer, med blixt- rande ögon och långa, svarta mustascher.
" Har jag sagt det!
Har jag sagt det! "
ut- bröt Percy och stötte skaftet af fruktknifven hårdt i bordet. "
J a g är väl ingen åsna heller.
Och den som säger ett ord, hör du, ett ord emot Claudias ära, han får med mig att göra, vore han än min bästa vän. "
" J a g har ju inte sagt det minsta, som kan såra din hustrus goda namn och rykte, " gen- mälde nu den reslige officeren. "
J a g sade ju blott att du inte skulle tycka om att hon — " " Tig!
J a g ber dig! "
sade Percy i befallande ton.
" Hvad jag menar är det att en smula skämt, litet, hvad skall jag säga " laissez aller " skulle vara en bra mycket smakligare hvar- dagskost, än alla dessa dyra försäkringar om kärlek och kärlek, och åter kärlek!
Det kan må- hända passa bra för fruntimmer, men för oss män är det sannerligen inte att stå ut med i längden. "
Nu sjöngs folksången och jag hörde inte mera af mina grannars konversation.
Jag pas- sade på att smyga mig ut, lika osynlig för dem, som jag hade kommit.
Därefter skyndade jag bort från de starkt upplysta gatorna och torgen, ut emot Haga, där snön låg hvit mellan de
mörka tallarna och där vinterstjärnorna blixt- rade kallt och fjärran.
" Nu sitter hon ensam där hemma och väntar, " tänkte jag.
" Och ingen, ingen på hela jorden kan hjälpa henne.
Ah, Claudia!
— " Den påföljande sommaren reste min mor till Matsbyholm och det föll af sig själf, att jag följde henne.
Där var, som ofta på sommaren, fullt hus.
Flere af de unga fruarna, som voro morfars barnbarn, tillbringade ferier därute, och ett par af dem hade sina bébés med sig.
— Claudias vackra kusin Martha, som hade blif- vit gift med en förnäm godsägare i trakten, medförde sin förstfödde son, ett litet pyre, som låg i ett moln af spetsar i sin hvita vagn, och tittade upp i kastanjeträden, som skuggade öfver den sammetsgröna gräsmattan.
De unga fruarna hade mycken håg för att spela tennis, göra utflykter och i det hela hålla hvarandra sällskap.
När då barnjungfrurna voro uppe för att äta, hvilken ceremoni alltid tog en rundlig tid, eller hade att göra med tvätten, då var det Claudia, som passade de små.
Isyn- nerhet tycktes hon ha fäst sig vid Märhas lille gosse.
Timtals kunde hon sitta på en låg pall vid hans vagn och sakta rulla den af och an, me- dan hon betraktade honom, där han låg i en halfslummer, och lyssnade till binas surrande i löfvet.
S I snart det blef fråga om hvem som skulle vara hos lille Duglas, erbjöd hon sig genast, och jag tror det var hennes lyckligaste ögon- blick, när hon satt ensam under träden vid den lilla vagnen, och följde gossens omedvetna rörelser.
Herrarne kommo och foro.
De flesta unga äkta männen voro officerare, och kunde blott vara en dag eller ett par i stöten.
Percy var alltid en välkommen gäst hos alla de unga damerna.
Han fortfor att se mycket ung ut, bibehöll sin smärta, eleganta figur, och hade den sortens ansikten, som föga ändra sig.
Plötsligt, när de bli gamla, falla de ihop som aska.
Han var utmärkt skicklig i tennis och alla andra spel, kunde köra de mest motspän- stiga hästar, och red som en gud.
Därtill var han alltid vid godt lynne, pratade, åt och drack med otrolig fart och skicklighet, och kurtise- rade alla vackra damer, som kommo i hans närhet.
(Forts.) _3 F R Ä T S S C E N E N P_ OCH E S T R A D E N M ATSALSKYPAREN på hotellet i Kråk- måla fick, till följd af den starka värme, som existerade i början af juni, det svagsinta infallet att bilda ett teatersällskap för att med detsamma angripa hufvudstaden.
Sujetterna kommo som stampade ur marken.
De utgjor- des af matsalskyparens vänner och bekanta i Kråkmåla: barberarbiträdet, kramhandelsbok- hållaren, fröken i pappershandeln, en af upp- passerskorna på utvärdshuset " Apollofjäriln ", ett par ynglingar från Kråkmåla fotbollslag o. s. v. Som repertoar begagnade man sig af ett engelskt lustspel vid namn " Niobe ", i " ny fri öfversättning ", som antagligen äfven den till- verkats i Kråkmåla, ty den äldre, af en mycket känd, numera afliden hufvudstadsjournalists penna, stod tvifvelsutan ej i nivå med Kråkmåla- kulturen.
Så stormade man en af hufvudstadens sommarlediga scener och matsalskyparen var fältherren.
Hur tapper han var och hur han spelade!
Han utvecklade en muskelkraft i sina käkben, och i armarnes och benens rörelser, som skulle kunnat drifva Stockholms samtliga spår- vagnar, han grät så att publiken skrattade, skrattade så att den grät.
Och i hans breda hälar följde alla de öfriga, troget sekunderande sin herre och mästare.
Under mellanakterna gingo de mest angripna af åskådarne ut på Östermalmstorg och bådo till sommarkvällens osynliga stjärnor att ej tea- termurarna måtte ramla af häpnad inför Kråk- målas sceniska konst.
Och det hjälpte alldeles för väl, ty ännu hålla murarna och ännu ha Kråkmålas histrioner lifvet i behåll.
ARIEL.
H A F R E G R Y N - H A F R E P O J I L 3 &lt; K Ö K S A L M A N A C K Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
FORSLAG TILL MATORDNING FÖK VECKAN 1 0 — 1 6 JULI 1 9 1 0.
7 5 3 SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; omelett med hummers t ufning; mjölk; kaffe eller t-e med skräddkakor.
M i d - d a g: Buljong med grönsaker och ost- smörgåsar; fiskkroketter med champdn- jonsås; slottstek med grönsalad och pressgurka: smultron med grädde.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; uppvärmd stek med makaroner och ansjovis; mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Bräckt skinka med stufvade soc- kerärter; krusbärskram med mjölk.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; pannbiff med p o t a t i s; mjölk; kaffe eller t-e.
M i d d a g: Afredd buljong med ETT M Ä R K L G I T S K Å P.
B LAND FÖREMÅLEN å den nyligen öpp- nade hemslöjdsutställningen i Nybro, nära Kalmar, finnes det vackra skåp af blåek med inläggningar som vi här afbilda.
Det är kom- poneradt och förfärdigadt af skulptören Anton Wahledow i Kalmar och som material har tjänat trä från danska krigsskeppet " Enig- heden ", som sjönk i Kalmar sund år 1697.
Vid det besök, som drottning Victoria nyli- gen gjorde å Nybroutställningen, inköpte hon bland annat detta historiska skåp, som äfven bortsedt från kuriositetsintresset försvarar sin plats hvar som helst.
i tärningar och alla ben borttagas dan nedlägges därpå, och buljongen G r ö n s o p p a m e d m j ö l k (f. 6 noga.
Smör och mjöl sammanf rasas, jämte vin, kryddor och det brynta pers.).
2 morötter.
1 litet rotselleri, fiskspadet och grädden tillsättas, litet sockret tillsättes.
Fisken får därefter 1 liten purjolök, 3 msk.
smör 6 (0 gr.), 1 sänder, och såsen får koka 1 0 min.
koka på sakta eld omkr. 2 0 min., V2 lit.
kokande vatten, 1 half burk kon- under flitig rörning, hvarefter den upp- hvarefter den upplägges på varmt ser- serverad blomkål, 1 half-burk konser- vispade äggulan, fisken och kryddorna veringsfat och garneras med persilja verade ärter, 2 msk.
mjöl, V I 2 lit tillsättas.
Massan utbredes på ett fat ' samt små kokta potatisar.
Till såsen oskummad mjölk, V Ä hg.
spenat, 1 msk.
a t t kallna.
Af den stelnade massan • fräsas smör och mjöl, fiskspadet till- fin hackad persilja, salt, hvitpeppar, formas aflångt runda kroketter, som.
sättes litet i sänder och såsen får koka socker, — 1 2 äggulor, 2 del.
tjock rullas i stötta skorpor, doppas i vispadt j 10 min.
hvarefter den afsmakas och grädde.
ägg och rullas å t e r i stötta skorpor. '
serveras i särskild såsskål.
Beredning: Morötterna sköljas, Kroketterna böra därefter ligga och skrapas och skäras i tunna skifvor, stelna ett par timmar och kokas sedan selleri och purjolöken skares i fina Puddingafköttmedrisgryn gulbruna i flottyr.
De uppläggas på] A kg.
stekt eller kokt strimlor.
Rotsakerna och purjon.
fräsas gråpapper att afrirma och serveras med (f. 6 pers.).
V i hälften af smöret och påsättas i det I kött, 2 msk.
smör 4 (0 gr.), peppar, champinj onsås.
salt, en stor saltgurka, 4 del.
stek- kokande vattnet och få koka tills de | sås eller buljong, 1 kkp.
risgryn, i V A äro mjuka.
Blomkålen och ärterna upp- S t u f v a d e s o c k e r ä r t e r (f. I 6 lit.
oskummad mjölk, 1 ägg, 1 tsk .salt.
hettas i vattenbad.
Mjölken kokas upp.
pers.).
3 lit.
sockerärter, / i lit.
vatten, I T i l l f o r m e n: ty » msk.
smör (1 0 Resten af smöret fräses med mjölet, och mjölken påspädes litet i sänder; 2 tsk.
salt, 2 msk.
smör 4 (0 gr.), 1 gr.), 2 msk.
stötta skorpor.
msk.
mjöl, 2 msk.
hackad persilja, 1 B e r e d n i n g: Köttet skares i tär- den rensade och sköljda spenaten till- sättes, och soppan får koka 1 0 min., tsk.
socker.
I ningar, drifves genom köttkvarn och Beredning: Ärtskidorna rensas, i brynes i smöret samt kryddas.
Gur- hvarefter rotsakerna och grönsakerna med sitt spad tillsättas, jämte den fint O s t s m ö r g å s a r I (f.
6 pers.).
1 sköljas och påsättas i kokande, saltadt!
kan skares i skifvor.
Risgrynen skål- vatten.
När de kokat upp, tillsättes las i h e t t vatten, påsättas i den ko- hackade persiljan och soppan afsmakas 10-öres formbröd (hvete), gr. godt smör, 1 ägghvita, 7 5 gr. rifven ost 1 msk.
af smöret, hvarefter ärterna: kände mjölken och få under rörning med kryddorna.
Äggulorna och grädden vispÄas upp i soppskålen och soppan få koka med t ä t t slutet lock, tills J koka, tills de äro mjuka, då de upp- (skarp i smaken).
B e re d n i n g: Brödet skares i t u n n a de äxo riktigt mjuka.
De uppläggas då (hällas a t t kallna, hvarefter det upp- tillslås under kraftig vispning.
skifvor, på hvilka bredas smör.
Ägg- med hålslef i ett fat.
Resten af smöret I vispade ägget och saltet iröras.
En hvitan slås till l ä t t skum och den rifna fräses med mjölet, ärtspadet tillsattes, ' form smörjes och beströs med de stötta F l ä s k p a n n k a k a (f. 6 pers.).
3 0 skorporna.
Gröten blandas med köttet, kkp.
mjöl, 1 osten tillsättes.
Ostmassan bredes på litet i sänder, och såsen får koka 1 2 / tsk.
salt, 3 ägg, V I 2 smörgåsarna och dessa sättas på plåt.
min.
Därefter iläggas ärtskidorna och eti?
hvarf af blandningen ilägges, stek- liter gräddmjölk, 2 hg.
lätt saltadt Strax innan de skola serveras insättas stufningen afsmakas med den hackade såsen påhälles.
därefter lägges ett fläsk.
de i ugnen a t t få vacker rostgul färg.
persiljan, salt och socker.
hvarf af gurkskifvor, så åter köttbland- B e r e d n i n g: Mjölet siktas i e t t F r i c a n d e a u p å g ä d d a (f. 6 ningen, öfversta.
hvarfvet skall vara fat och blandas med saltet.
Aggen De serveras varma till kött-, fisk- och pers.).
V I 2 kg.
gädda, V I 2 msk.
salt, kött, puddingen öfversiktas med s t ö t t a vispas upp i soppskålen och soppan vegetariska soppor.
1 tsk.
ättika, 2 hg.
^späckfläsk, 2 hg.
skorpor, och gräddas i ugn samt serve- nedröras med slef i mjölet litet i sän- der, så a t t smeten ej blir klimpig.
F i s k k r o k e t t e r (f. 6 pers.).
/ * benfritt kalfkött, 3 del.
buljong, 1 del.
ras med steksås eller skiradt smör.
2 / tsk.
Den bor aarefter stå ett par timmar, kg.
gädda, 1 msk.
salt, V A ksk.
ättika, franskt vin, 6 persiljestjälkar, 1 hvitpeppar, brynt socker, V (2 rco.sk.
strö- så a t t mjölet får svälla.
En stekpanna 1 lit.
vatten, 3 msk., smör 6 (0 gr.), 4 msk.
mjöl, 2 del.
fiskspad, 2 del.
socker, 1 msk.
vatten).
K l i m p (f. 6 pers.).
4 msk.
smör, upphettas långsamt.
Fläsket skrapas, grädde, salt, hvitpeppar, (socker), 1 S å s: 1 msk.
smör 2 (0 gr.), 7 msk.
h vetemjöl, 5 kkp.
skares i fina tärningar, lägges i pan- (0 gr.), V I 2 msk.
8 äggula.
gräddmjölk.
5 sötmandlar, 5 bitter- nan och stekes gulbrunt samt upphalles mjöl, fiskspadet.
jämte flottet.
Pannan gnides noga med B e r e d n i n g: Gäddan urtages, sköl- mandlar, 2 msk.
socker, 2 ägg.
Till panering: 2 ägg, 2 kkp.
jes väl och torkas med en fiskhandduk.
stötta skorpor.
Till g a r n e r i n g: 2 5 gr. setman- rent papper, så a t t saltet kommer bort och fettet hålles åter i. Pannkaks- Skinnet afdrages med fjällen på och del.
Till k o k n i n g: kg.
flottyr B e r e d n i n g: Gäddan rensas, f jäl-j fisken ingnides med 1 msk.
af saltet B e r e d n i n g: Smör och mjöl sam- smeten röres om väl och hälles i stek- bvarefter fläsktärningarna las ej, sköl.ies väl och torkas, samt in- &gt; samt ättikan.
E t t hg.
af späcket skares manfräsas, mjölken tillsättes litet i pannan, gnides med saltet och ättikan.
Den • i fina strimlor, hvilka vändas i resten sänder under flitig rörning, och massan iläggas och pannkakan gräddas vackert gulbrun i god ugnsvärme.
af saltet och därmed späckas gäddan påsättes i varmt, saltadt vatten och får koka 2 0 min.
Kastrullen aflyftes; får koka tills fenorna lossna, då den i t ä t a jämna rader.
Kaliköttet och re- den skållade och rifna mandeln, sockret genast upptages ur spadet och skinnet; sten af späcket skäras i skifvor och och de uppvispade äggen iröras, hvar- afdrages.
När fisken är kall, skares den läggas på botten af en fiskkittel, gäd- efter klimpen får sjuda öfver elden.
rostadt bröd; fricandeau på gädda med potatis.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hvarje dag hör Ni äta sillpölsa; ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i j d d a g: Pudding af kött med risgryn och skiradt smör; saftsoppa med klimp.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; uppstekt köttpudding (rester från ons- d a g); ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Grönsoppa med mjöik; fläskpann- kaka.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; omelett med skinka och p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Biffstek med potatis; sur mjölk med pepparkakor.
och Ni grundlägger därmed Eder LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hälsa.
hafregrynsgröt med mjölk; kalla biffar (rester från fredag) med stekta ägg.
Specialegenskaper: Genom den gul- M i d d a g: Laxpudding med äggstan- aktiga, mineralrika proteinhinnan: ning; rabarberkräm med mjölk.
närande, dryga, fin smak.
— RECEPT: Tillverkas under läkarekontroll.
— T L I L F R U K O S T J. Nilsson, Kalmar, foto.
— 352 —
