# ID: svediakorp-per189
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1900
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 10,705
# sentences: 450
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Skola vi taga vard om våra fabriksflickor?
Den som något färdas omkring i Sverige kan ej undgå, att nlärka, att dess ödslighet på allt flera ställen förbytes till liflig in- clustriell rörlighet.
Stora nya fabrikscentra uppväxa, och småsta- der, som nyss lago döda och inkkmda inom sina trånga ortsin- tressen, hålla på att med nästan amerikansk snabbhet utveckla sig till storindustriella platser.
Väldiga., redan till det yttre praktfulla verkstader stå färdiga, innan man vet ordet af, och hela små sam- hällen af valuppförda arbetarebostiider omqifva dem.
Hit strömma nu i massor unga man och kvinnor från landet.
- Huru mycket b a t t ~ e ar ej det fria lifvet som arbeterska vid fabriken än det man har som hel- eller halfarsbunden tjäna- rinna, särskildt på landet!
Man arbetar sina vissa timmar, se ' n ar man fri.
Man har ingen husmor, som rattar en och har makt att hålla efter en.
Man har sin bestämda fritid för egen räkning, man kan d % roa sig hur mycket man vill, och racka ej dagens fritimmar, så - har man ju också matten ledig)), och hela söndagen, d&amp; man kan gå kladd som fröken både i kappkrage och boa, om man tycker sig så ha råd.
Inte ar val det underligt, att man gAr till stadsfabrikerna i stallet för att tjäna bondpiga och ffi h %lla till i kök och lagård!
- Sådan är tankegången.
Och fabriksbefolkningen viixer med rask fart, medan ute p&amp; landet husbönder ur alla.
klasser, framför allt ' landtbrukarens, i för- tviflan se sig om efter arbetshänder, villiga att taga, itu med ett hems uppgifter.
J a g befann mig nyligen i en liten, kret8 af de högre klassernas familjetnödrar just i ett - sådant niblifvet industricentrum och.
lyss- nade till denna - allmänna klagan öfver svårigheten att f&amp; tjharinnor, medan de kvinliga fabrikerna voro öfverhopade af arbetssökande.
J a g hörde de sanitalande i harmsen eller beklagande ton lit- byta sina tankar om följderna Ilaraf.
- Ah, att se dem, dessa fal~riksfiickor.
efter nrlm-stidrns sliit friicka och fliniga str$a omkring p5 gatorna med clc tinga kar- larna!
- -- En sådan samhdlets driigg der skall bildas af iless: t iiiiin- niskor. -- - Och s~ibefolkningen kommer att;) kas: - - Okas?
- Ja, p&amp; otillfitna.
riigar natiirligtris.
- Jo, det ar d&amp; sorgligt och mi.rlit uied besked.
-- Ja, det ar sorgligt, och det iir iniirkt.
För min tanke stodo dessa skaror af fliclror, oftii knaplmst öfver barndomsgransen, lämnade alldeles vind för ~ I " i g af s a d i a l i, ~ och mediiiiinniskor, iitan hem, iitaii l e h i n g, iitan nHgon viinligt till bakahiillande hand, hemfiillna B t frestelser och iuod siikrr litsikt att förförde och sjunkila fraasliipa sitt lif i smntsizt eliiiiile.
Oclr 1~iii.k - fallna icke p5 grund af den tjiisr: ing som s i Ini, w i ~ t liyrklnci kiirlek och ömhet har öfrer ett oei ' f ' a; .et kvinndlarii, iiton riii-r och slatt genom sin egen kalla, tankliisa h&amp;t p8 r e n h e t s l ~ i ~ ~ Bris; ~ ~ l a; G, förstaelso af kvinlig ~iirdighet och kr;; iil; ge varde.
3:: g tiiiiktc p:: den år för Gr viisande skaran af i allt iitoii&gt; i detuljnrbete ' I i i fabriken, olxunniga kvinnor, r h, ~kiiiiiögda, hesa och friich.
till hvilka dessa unga barn skide mvecklas, som jag för ett par.
timmar sedan sett strömma ut genom fabriksporten, iinnn rosenkiii- dade, men med en viss lysten ifver i ögonen.
Det är ej.
de «Ila fabrikerna, som skapa ett dylikt pro- letariat, hvilkot, om ej bot: rQdcs, skall komma att Xversr " amma landet med smuts och skam.
Lika &amp; &amp; et B iildre~induitriplutser iiger samma fGrh&amp;llande rinn J - endast itauina norrliindska briidghdar.
De Irvii:.
.
.. a g.
behöher - nor, ' yngre som äldre, hvilka dar arbeta, iifrenledes utan tillsyn, utan ledning, h a h a oftast mycket litet af sitt kons dygder och för.
tjänster.
Detta giiller &amp; hen, och icke minst, Zie gifta.
Jag rGgni.
tryggt saga, att intet eliinde kan ÖfrertrEffa dc: som rider i d e w -.
brädgårdsarbetares hem.
Ty ensam, om ock sjunken, hiir e n k v i g a.
.. _. dock e j det: ansvar som den gifta, hvilken stiirtar ettt helt litet liein.
.. i.
ohjaiplig olycka.
Dessa gifta f.
d. hri-idgilrclskvinnor iiro i r e g ~ 1 ...
.
.
U,
s&amp; fullkomligt okunniga, att de hvarken kunna tillreda njutbar föda eller med sina händer hålla hemmets ordning och bestånd uppe.
Under ett mångarigt arbete för höjandet af landsbygdens unga kvinnor har jag kommit i liflig beröring med eliten af den kvinliga ungdomen; jag skulle vilja säga aristokratin bland landt- befolkningen, vare sig den unga flickan utgått från torpet, småstaden eller den rika lsndtgården.
Den ungdom, som fritt, a£ egen inre drift söker folkhögskolan, ar sjalsvaken, törstande ej minst efter an- dens upplysning.
Och p&amp; grund häraf har det visat sig vara en tacksam uppgift att gfven väcka deras intresse för just ett litet hems kraf på en kvinna, väcka intresse för den sedliga Betydelsen af hvarje &amp; n s&amp; ringa arbetsdetalj i den husliga mekanismen.
Yen fabrikernas och brädgårdarnas ungdom kommer icke under folkhögskolans inflytande;, dess sjalar äro lika främmande för dennas sedliga, intellektuella och praktiska uppfost ' ran som för den ung- domsklass, hvilken där söker näring för hjartat och utbildning af hmderis och hufvudets färdigheter.
Af våra nuvarande uppfostringsanstalter finnes ingen, som Eixnde ataga sig dessa stackars kvinnor, för hvilka ingen yttre till-: flykt finnes och som äro allt för outvecklade och okunniga att af egen kraft hålla sig uppe och skapa sig en drsglig framtid.
Redan ar klagan stor, att landtbefolkningens j~imförelsevis ofördikfvade döttrar strömma t,ill st&amp;clerria och d&amp;r gå under.
Hur skall det bli, när den iridustriella utvecklingen än vidare väser?
Och biir %r det i andra indiistrilander?
Dessa frågor sysselsatte mig mycket under de tre minader j ag förliden sommar tillbragte delvis i tyska industriländer, esem- pelvis Thiiringen, Sachsen o. s. v. &amp; Ian behöfver hvarlcen Q resor eller i Böcker hafva studerat sa synnerligt mycket för att komma iinderfnncl med att kvimiornas ställning t. ex. i Westphalen och Belgien mångenst-ädes och allt för ofta är föga miinniskoviirdig.
Och det ar i sanning på tiden, att varmhjiirtade man och kvinnor söka finna uppslag till hojcmdet af indz~str.ikviwnans tillvaro.
Ett s&amp;dant uppslag, det bästa och mest ändamålsenliga jag sett, är dessa » Miidchenheime des Evangelischen Diakonievereins D, som bildats för unga fabriksarbeterskor.
Denna evangeliska diakoniförening, hrars säte ar i Berlin- Zehlendorf, har till syfte att geilom kvinnor arbeta, for kvinnors ut- veckling till individuella personligheter och sjalfständigt oberoende.
år ar l, / 3 ogift och står Af Tysklands kvinnor i aIdern 21-50 därigenom utan i egentlig mening betryggande verksamhet.
3Ien att aga en verksamhet i lifvet är både en rättighet och en förplik- telse för en hvar.
Afven de kvinnor, som aro ekonomiskt oberoende, behöfva fylla sitt lif med verkligt innehåll geuom att vara nyttiga för andra, och sin lycka, lifvets välsignelse finna de först då de iiro till välsignelse för andra.
Diakoniföreningen har för den skull upprättat en mängd olik- artade skolor för unga kvinnor ur alla klasser, afven de allra högsta.
Sådana iiro t. ex. » die Töchterheime)) i Cassel, ett slags pensionat med fackundervisning af olika slag för unga damer.
Siillan har jag rönt s&amp; gladt och lifvande intryck i någon högre uppfostrings- anstalt som har, stillan har jag sett ett undervisningssystem i allo s&amp; praktiskt och tilltalande genomfördt.
Ej få svenska unga damer hafva genomgatt dessa Casselskolor.
Kanske kan jag en annan gång f&amp; tillfalle att niirmare skildra dem; de erinra i anch och an- ordning om Pestalozzi-Fröbelhuset i Berlin, ehuru deras hufwd- syfte är väsentligen olika.
Organisatioiien ar emellertid mycket om- fattande och nfser både högre allmänbildning och yrkesbildning.
Föreningen har ocksa stiftat s. k. cHeilerziehungsanstaliens - kuranstalter i förening med utbildningsskolor för unga fiickor af de högre klasserna, hvilka p&amp; ett eller annat satt äro för svaga att geriomgå vanliga skolor.
Tidare naturligtvis olika och mycket omfattande skolor för diakoniens egna medlemmar, som hiir utbildas till ledarinnor af skolor och flickpensionat, till sjulrsystrar, kort aagdt till att tjiina iuom det allmänna valgörenhetsområdtes många olika riktningar.
Till för kort tid sedan var i Tyskland emellertid alls iutct gjordt för arbetsklassens unga kvinnor.
I ännu högre grad än hos oss höres här klagan öfver den dc- moralisation, som äger rum inom de kolossala industridistriktcu.
Ännu mer an hos oss strömma de unga kvinnorna till fabrikerna, dessa ma nu befinna sig i stad eller på landet, för s4 ridt man kan kalla t. ex. en provins som Westphalen, landet&gt; - den ar sna- rare en enda stad * af fabriker, dar allt ar svart och sotigt, frbu
xskogen~ af rykande höga skorstenar till gräset p&amp; vagkanterna och bäckarnas vatten.
Det ar professor d r Zimner i Zehlendorf, i hvars människo- iilskande sinne tanken att höja de unga fabriksflickornas stiillning vaknat.
Han har noga studerat förhallandena i de olika industri- distrikten och med sorg sett huru värnlösa och okunniga unga fa- briksflickor, många annu i konfirmationsåldern, förfalla och gå under i ekinde.
Han fattade d % beslutet att söka upprätta ett slags pensionat med uppfostringssyfte, s. k.
» 1) / 1ädchenheimex, för fabriksflickor, lik- som man i de s. k.
» Töchterheime » hade sådana för unga damer.
Det finnes visserligen i fa sk land, om jag ej missminner mig, omkring 150 s. k. hem för arbeterskor.
Dessa hem äro dock ute- slutande ett slags härbergen, kaserner, som ingalunda bidraga att höja sedligheten eller ha det minsta uppfostrande eller förädlande syfte.
Tvärtoin.
Professor Zimmers Madchenheim ar 8mnadt att vara en ut- bildningsanstalt, diir fabriksflickor få lära ordning och goda seder, vidare allt som krafves för ett arbetarehems bestånd, enkel matlag- ning, enkel bokföring, enkel k1ädsöi; mad m. m., och för den intel- lektuella utvecklingen ar sörjdt genom särskilda » underhållnings- aftnar », genom föredrag, sångundervisning, gemensamma söndagsut- (Forts.) flykter o. s. v. Cecilia BåitA- Holmberg.
Krig i sikte.
Barndomsminnen från 1848.
.Rykten om örlig., Hvar och en visste att det var krig nere i Danmark.
Till och med den ej fnllt Attaåriga Nia hade reda på att danskarna stridde mot slesvig-holsteinarna, hvilka fingo hjälp från Tyskland, och Mia hade till och med för sig själf i djupaste hemlighet gjort upp en teori angående de sistnämndas stridssatt.
De skulle, enligt hen- nes åsikt, komma åkande i stora wholsteinarex, ett slags då för tiden i Skåne mycket brukliga tvåsitsiga, öppna åkdon, breda nog att i hvarje siite rymma minst tre fullv8xta personer eller ock ett obe~t~ämdt antal barnungar, hvilka naturligtvis icke hade rätt att göra anspråk på att sitta bekvämt.
Dessa holsteinnre, fullpackade
med slesvig-holsteinare, borde enligt Xias mening med ursinnig fart köras in i den danska hären, ungefar som Harald Hildetands strids- vagn, enligt Frysell, skulle hafva farit genom svenskarnas led i det märkvärdiga Bråvallaslaget, och skulle d&amp; sannolikt vagnarnas be- sättningar » hugga ocn sticka omkring sig at alla sidom, just som besagde gamle hjiilte lär hafva gjort, tills han a£ Odin sjiilf fick drlipsliget.
Dessa sina tankar om stridens &amp; ng behöll dock Nia för sig sjalf, ty om de, som hon stundom misstiinkte, vor0 duniim - tiiik hvad d % syskonen skulle skratta at henne!
Småflickorna, som siris- emellan ofta resonnerade om kriget, hade i början ej tagit parti för någon af de stridande, ty af historien hade de inliiimtat, att danskarne aldrig brukat vara synnerligen vänligt stëmila mot Sverige, och de hade hört någon saga, att Axel Oxenstierna om Danmark fällt det yttrandet:, Det hänger i halarna på Sverige soni en by- racka, hvar gång de våra ha annat att sköta^ - och hvad det ville sägs, det visste de af egen erfarenhet, ty att g&amp; förbi Hans Jons ' gård nar den fruktansviide gårdshiinden Xurrian var lös, det var inte alls roligt.
Några sympatier för slesvig-holstt~inarna kulide de dock i i n u mindre hysa, enar både pappa och de stora bröderna s&amp; tydligt som möjligt uttalade sitt ogillande af deras uppror mot danske kungen, och månget bittert ord fiilldes om dem h w j e g h g posten kom och tidningarna utdelades till läsning.
Detta inträffade i vanliga fall blott en g h g i veckan, nämligen hvarje lördag, da postviiskan kom på eftermiddagen mellan S och 8, då middagen rar öfrer.
Ett i i - dande postbud hämtade denna dag Torps postvaska, jamte atskilliga andra herrghdars, från staden Lund, till hvilken man f r i n Torp just ej hade nihmaste vag, nära tv&amp; mil.
Hade maii under vec- kans lopp haft eget stadsbud, kunde man ju med d e t f n f&amp; något färskare nyheter.
- Eljes atnöjde man sig d i för tiden med att på lördagen mottaga de hopade Stockholmstidningarna för veckan, bestående af en konservativ och en lil~eral daglig tidning; den li- berala var Aftonbladet; den konservativa var an en, an en annan.
1Wa piminner sig att en af dem hette Svenska Biet.
Allt nog, l:!
Stockhdmstidningar i en post - dartill Lunds Teckoldad, 2 nummer, en Ualmötidning, 3 nummer, Lördagsmagasinet, 1 numrner.
En val- dig mängd att genomläsa, jiimte alla bref, de flesta till far sjiilf, som förde en vidlyftig och intressant korrespondens med många af sin tids mera bekanta män inom kyrkan och staten.
På den tiden
skrefvo bildade man intressanta bref till sina vänner; om de nu ha tid att skrifva nhgot som &amp; r vardt att läsa, så skicka de till tidningarna .. En viss dag på försommaren 1848 var familjen efter middagen samlad i matsalen.
Det var lördag, en festdag för den las- och nyhetshungriga ungdomen.
Pappa sitter i sin högryggade länstol vid det nyss afdukade matbordet.
Mainma har sin vanliga plats.
vid.
sitt lilla sybord i en fönsternisch.
Ungdomen placerar sig här och där efter behag, väntande v e d ifver att postvaslrans innehåll skall bli tillgängligt för allmänheten.
Mia har dock vid sådana till- fällen en gifven plats, nämligen på en pall, soni hon drager så nara som möjligt intill pappas länstol, ty hon vet att så snart han ge- nomögnat en tidning, sticker han den till henne för att hon må sluka de intressanta kolumner, som ha till öfverskrift: BlnndncZe ihazen eller @ z&amp;1doclc.
Ifïågavarnnde dag tycktes pappa vara mera intresserad af att öppna några af sina bref an att röra vid tidningspackorna, och det var icke vanligt att någon annan gjorde det före honom, utom att mamma hade för plägsed att t a Lunds Veclroblnd med sig till fönstret, och att guvernanten, fröken B., började skära upp sitt favoritblad, Lördngsmagsisinet.
Nen efter nagra minuters viintan.
tog sig äldste sonen Justus, såsom redan varande jnris studiosus, dristigheten att med ett: » Papps ursaktar val?
» bem8ktiga sig Malmötidningarna, - som borde innehalla de fgrskaste nyheterna fran krigsteatern.
I v&amp;-a dagar skulle de visst icke ansetts färska, men på den tiden hade man hvarlcen järnvägar eller telegraf här i norden.
Pappa, som liiste ett bref från sin gamle viin, den kvicke professor Br-s i Lund, fann i detta samma iiyhet, som Justus samtidigt sc2g tryckt med fetstil i Malmötidningen, u.r hvilken h m med hög, triumferande ton iipplaste en notis som började med följande ord: » Danskarna ha vid Dybbel drifvit Wrangel och preussarna på flyktec.~ Stor gliidje bland den dailskviinliga fainiljen!
afven nilin, som för ögonblicket varit hindrad att fördj~ipa sig i sina alskade Blan- dade ämnen, hade nu ledighet att iippfatta en del nf det som ta- lades de ' stora emellan och var från denna stund beredd att nar som helst gå ut som sköldmö till Danmarks försvar och äfven, om behof gjordes, från Köpenliamns murar, enligt fru Emerentia Paulis metod, hälla öfver möjligen framstormande fiender s&amp; inånga kittlar med kokande vatten, som hon knnde f&amp; tag i och orkade släpa till murens rand.
Som de båda grötkittlarna i köket vor0 så stora och tunga, att hon knappt knnde lyfta dem tomma, önskade hon cloclc '
anlita den armstarka köksamasonen Sissas b i s t h d för att bara dem till önskad plats då de vor0 bräddfulla med sjudhett vatten.
Eller kanske det vore bäst att lata Sissa sköta hela den besviirliga vat- tenserveringen?
Stora syster Mina hade visserligen en g h g sagt, då dylika planer vor0 å bane: &gt;Pigor iiro aldrig tappra », emedaa Eryxell ej omförmiilt något exercpel af tapperhet inom denna n ~ t t i g a klass, men Mia undantog dock i tysthet sin gynnarinna, den af alla fruktade kölrsharskarinnsri, från detta allmänna omdöme.
» Ha ha!, skrattar pappa t.ill.
%Vannen Br-s kan ändå af gammal vana icke lata bli att hacka p4 danskarna; hör bara hrad han skrifver: » Danskarna berömma sig af en lysande seger och stora förluster i döda och shrade; men flertalet af deras döda bruka stå upp igen, sedan de hunnit hämta sig från den första förskrac- kelsen.))
» Farbror Br-s kan aldrig låta bli att vara elak,, menar Justus, » men han &amp; r ändå glad att danskarna ha segrat.
För min del khmer jag det så, som borde vi svenskar gå man ur huse, i t - minstone har i de sydliga provinserna, för att hjälpa våra danska bröder.
Dlånga studenter ämna g&amp; ut som frivilliga; jag g&amp;r kanske ut, jag med.))
bHvad Justus måtte rara tapper !D tanker Mia.
: » Hm!
Hm!, gruffar pappa.
» I-i kunna komma att snart be- höfva våra raska p o j h r har hemma!
' Siir det brinner i grannens vägg, så akta din egen ', säger ordspraket.))
» Ja, ser far, det tycker jag vi göra, om vi Iijiilpli.
till att slacka nar det brinner i Danmarks vaggn, menade Justus.
(Nia tyckte att både pappa och Justus hide ratt,) .mens, tänkte bon,, om fiender komma hit, vore det nog bast att Justus TTore hemma och hjalpte till att försvara oss. ») ~Tscherning skrifver att våra gossar ha utmärkt sig i striden *, fortfor pappa, som nu öppnat ett arinat bref.
Den davarande danske krigsministern Tscherning stod i nara viiriskapsförbindelse med ho- nom.
(, Om Justus varit diirs, tiinkte Nia med glödande kinder, sså hade han kanske varit den tappraste.
: &gt;) ~ X e n ack, h m nämner att Sommelius och Leijonhufvud ha stupat vid Dybbelu, sager han vidare;, livad hade de också där att göra?
:) brummar ban halft för- bittrad; men d&amp; blef Nia s&amp; förskriickt vid tanken att detsamma kunde hafva hiindt hennes käraste bror, ett hon rusade ut i barn- kammaren och icke var med längre för den g h g e n.
Första inkvarteringen.
Snart började det se ut som skulle svenskarna komma med i leken, ty det ena regementet efter det andra inryckte i Sklne för
att tills vidare inkvarteras darstädes och sedan efterhand öfverföras, till de danska öarna.
En dag, då det var friimmande herrar vid middagsbordet, ta- lades om huru inkvarteringen skulle fördelas i hingliggande byar .och gårdar, och någon yttrade, att Torps egendom, såsom varande af insockne frälsenatur, hade rättighet att slippa.
detta besvar, men herrn i huset utropade med en viss hiiftighet: DI dessa tider skall man tänka mer p&amp; sina skyldigheter Bn p&amp; sina rättigheter, och jag skulle just skämmas för att låta officerare ligga hoptriingda i bondstugorna, så länge jag har ett par gästrum och några hygg- liga sängar att erbjuda dem.
» - Småflickorna gillade i hög grad dessa pappas idsikter, helst som de därigenom fingo hopp om den lyckan att få se och kanske till och med tala med och sitta till bords med stappra hjältar, som s k ~ ~ l l draga e ut i krig. » Det dröjde ej länge innan dessa ' ljusa förhoppningar började uppfyllas.
En vacker eftermiddag hade Mina och Nia varit på be- sök hos den snälla och af hela familjen omtyckta torpaxhustrun Elna Anders Ols ', till hvars lille &gt;påg&gt; Ola de båda flickorna med mammas rad och goda minne, men i alla fall » alldeles själfva)), för- färdigat en liten kostym, kallad » klocka », ett slags kolt, som Mina ' med oändligt bryderi tillklippt af en urvuxen underkjol, hvarefter Blla p % stora systers befallniug sytt de flesta sömmarna.
Nu hade inan varit i Anders 01s ' torg för att profva detta mästerstycke och funnit det vara ganska godt; ja, Elna hade till och med sagt, att » det går väl aldrig an att pågen har en s8 grann klocka, den är riktigt p&amp; herrskapsvis », hvarp&amp; den oandligt smickrade Mina lug- nade henne med att » Ola kan åtminstone ha den om söndagarna.))
Flickorna hade fr&amp;n torpet följt en gångstig, ledande genom en skogsdunge, som sträckte sig till bakg8rden mellan köksntg8ngen och brygghuset.
Hvad få de väl se där?
Tre präktiga ridhästar ledas fram och åter af tre fina herrar, kladda i uniform; tv8 lika fina herrar sitta på en bänk vid kökstrappan, och ännu en af samma slag promenerar utmed husets framsida med geviir på axeln.
En förnuftig m&amp;nniska slzulle väl begripit, att » herrarna » voro simpla soldater, men Mina och Mia voro ej synnerligen förnuftiga miinniskor - ännu åtminstone, hvarför de stannade vid slrogsbrynet och med häpnad, ej oblandad med förskräckelse, betraktade främlingarna.
» Det är militarer)), förklarade Mina, efter att några ögonblick hafva noggrannt beskådat de märkvärdiga företeelserna.
sMina », utropade Uia förfiirad,., det matte vii1 aldrig vara slesvig-holsteinare!
B Hon fattade härvid Xina i armen och ville draga henne med sig bakom närmaste buske, men Xina, som först ble£ en smula hiipen, sade efter något hetankande med öfverlägset lugn: sMia skall inte sjåpa sig, det iir vart eget folk; ser inte Nia att de ha bl&amp; rockar och gula knappar.
Xen det värsta ar », fortfor Xins, som var nagot svag för det yttre, vdet vPirsta ar att vi hu våra gn)) tlct.
kråkor p i oss, och det ar rakt omöjligt att komma iii, hvarken genom förstugan eller köket, utan att de få sa oss.
Ja, det kan d&amp; ingen hjalpa, vi g2 in genoni köksdörren; kom bara ihåg att Xia skall niga vackert, nar vi gii förbi deni som sitta på banken.
B - Allts5 gick man på med Iriskt mod, och flickorna nego mycket prydligt då de passerade förbi de båda 21nilitiirerna~ vid köksdörren, hvilka hastigt reste på sig och gjorde honnör, hvar- efter Nina, sedan hon stängt köksdörren, börde dem beundrande saga: » Det var ett par ' artuga ' mamseller.
:: Plickorua.
antogo denna komplimang såsom syftande på deras artiga nigningar, ehiirii det liks ngrna kunde tydas som ett omdöme rörande deras person- liga utseende - men huru därmed %n förhöll sig, sa riirkte gliiiiien daröfver ej länge, ty vid köksföustrer stod hror Rans och hiilsadc systrarna med det försrniidliga tillropet:): Si tir just ett.
pm höns, som skall ge er till att niga s&amp; djupt för?; tirktn;.
:, - Hvad hade nu Hans att beställa i köket?
ilet m&amp; man val fråga; men det blef dock snart kandt.
Den i kiiket allhiimkanile Sissa hade nyas med kaffe trakterat de till gården aiiliinda knektur * som dit atföljt öfversten vid Smalands grenadierer, Iivilken jämte tre af regementets officerare blifvit bjiiden att taga.
nattkvarter pH Torp.
Den ende af soldaterna, som ej iionu tillgodoujiitit hennes gast~anlighet, var den grenadier, som med geïiir p$ axel bestred vakth&amp;llning utanför stora byggnaden, 1rv: irest hans iifrerste och re- gementets fana voro inkvarterade.
Förgiifves hiide Sissa redan ett par ginger, då han passerade förl~i köksiönstret, med en kaffekopp i handen till honom stiillt den viilmeiita iippmaningeii:: &gt;Soldaten ska ' vara så bra och komma in och dricks en kopp och en diit och en g ö k a BEII k o ~ p var första kaffekoppen iiied doyq af kringlor och bullar, Bell nliif » r a r kvad man I ' runtiiluiier eniellan Ballar » påtfira, » e)!
y ö h ville sagt1 en kopp kaffe iiled en sup brNn- vin uti.
&gt;len mot alla dessa lockelser satte den raktgöralide soldaten ett obevekligt- nej, åtföljdt af ett liöfligt::: tackar allra maii-
kast.&gt;, Sissa ansåg hans nekande svar såsom öfverdrifvet krus och upprepade sin frestande inbjudning, tills den allestädes närvarande Hans markte oråd, rusade in i köket och var.
nara att skramma lifvet ur Sissa genom att förtklja henne, att » det var för va1 att soldaten inta låtit narra sig ifrån sin post, ty det var lifsstraff på sådant i krigstider, och om han hade liimnat sin post, skulle han blifvit skjuten hiii.
ute på gården, midt för våra fönster, och sedan du sjiilf, Sissan, tillade Hans, » för det du hade förledt honom.))
Den eljes oförfärade Sissa blelrnade nu af förskr %ckelse och satte kaffekitteln att hålla sig varm till dess den ifråsgavaranda knek- ten blefve aflöst, livillcet skulle ske inom en timme, &amp; som de för tillfället tjiinstfria kamraterna visste att fförtälja.
Lycklig öfver, att för ögonblicket.
hafva satt skr8clr i Sissa, till hvilken han för narvarande hade ett siirslrildt horn i sidan, eme- .dan hon.
för några dagar sedau förmenat honom att koka knack i köket, begaf sig Hans in.
i förmaket bland herrarna och blef där lika obetydlig, som han nyss varit viktig i köket.
Sedan flickorna i barnkammaren uppsnyggats med rena k d s och rena fijrkliiden, begåho de sig in för att genomgå den något genanta, men absolut nödvandiga ceremonin att hälsa på de friim- mande herrarna, hvnrefter de så mycket som möjligtvis gick an iippehöllo sig inne » i rummen » (matsalen och.
förmaket utmarktes företrsdesvis med denna hederstitel) för att kanhanda få.
höra n %gon historia om underbara bedrifter och iifventyr af de krigiska gas- terna; men de talade besynnerligt nog icke just om annat an hvad andra herrar brukade göra, och sarskildt anmarkte Mia, att öfversten talade med hennes mamma om Lund och om gemensamma belranta dar, professorer och andra » farbröder », som afven Mia kande och.
ansag för helt vanligt och i synnerhet mycket fredligt folk.
Men det var en sak, som gjorde dessa ' militiiriska herrars be- sök till en vida mera minnesviid tilldragelse &amp; n besök af annat, lilrdt eller olardt folk.
.
Ned regementets öfverste filjde regenten- tets fana - smålänningarnas fana - kanske jiist den, som fört Smålands)) getapagar » till seger under DGhs .Stenbocks befäl, t h k t e m a.
Dennaa srorilca fana.
stod nu helt fredligt och, ' anspråkslöst i förstugan på Torp, och Mia hade.
hört, att soldaten, som ' stod g å post, i.
synnerhet skulle: hålla vakt öfver fanan.
Det Vore ju o&amp; % förfarligt, om.
&gt;) fiendkrpas (ett obestärndt begrepp) ' skulle gå .&amp;h stjiilq.hort den någcin natt och hiinga upp den n&amp;gonst&amp;des.
i ' en af s h kyrkor och sedan påstå, att de vunnit den i en strid, sedan
de slagit svenskarna.
Det lrunde fienderna kanske vara nog ned- riga att saga, om bara de finge tag i fanan på hvad satt som helst.
Det var ocksa bra förtretligt att fanan skulle rara instucken i ett fodral, så att man icke skulle f % se den i all dess glans.
Xia var nog dristig att fråga en knekt, som stod i förstugan, troligtvis i en- lighet med ntigon befallning af öfversten:: &gt;Kunde ni inte taga ut fanan ur fodralet så att vi finge se p&amp; den? » hvarpa soldaten sva- rade:, Nej, lilla mamsell, det är så om8jligt som - aldrig det; fanan får aldrig utvecklas iitan om nidig öfversten ger order om det-s - sNen om öfversten befallde det, d i skulle ni vii1 göra det? » frågade Mia vidare.
D J a, det faller af sig sjalf som gamla hum, svarade knekten.
Under aftonens lopp hunno flickorna att bli mycket goda vänner med de främmande herrarna, i synnerhet med den snälle gamle öf- versten, som tog Mia p % sitt knä och frågade henne om allt möj- ligt, sasom hvad pappas hundar hette och om de vor0 snälla, samt talade om för henne om hans egna hastar och hundar och hvarje- hánda roliga saker.
Han var alltid s % barnkar, sades det.
Bland annat frågade han ock&amp; Mia, om hon hade lust.
att följa med ho- nom ut i kriget, hvarpå Xia efter nigot betankande helt allvarsamt svarade:, Jag ville gärna göra det, men jag far nog inte för mamma., Hon förstod icke hvarför alla herrarna skulle skratts s å mycket åt detta svar, s % framt icke, såsom hon fruktade, det varit alldeles för mycket dumt, hvarför hon kiinde sig helt förlagen, gled ned från öfverstens knä oeh ville taga sin tillflykt in i barnkam- marens trygga hamn; men den gsmle öhersten höll henne kvar, strök hennes rika bruna hår och sade: %Det var bre sagdt, min tös, du skall alltid först tanke p&amp; hur mamma, vill ha det., - Nästa morgon, d9 de krigiska gästerna frukosterat, deras hastar höllos i beredskap utanför huset och en del manskap samlat sig pai gården, stodo alla de fyra srn&amp;flickorias i en klunga vid ett fönster i förstugan för att se på affärden.
h a hade med Mia en lifiig öfverläggning i hviskende ton, som slutade med att Nina half- högt men med eftertryck lohade: s o m Nia, vill göra det, så skall ulia f&amp; min gr&amp;&amp; kissunge.9 Mia tog saken i öfverviigmde och gick sedan bort och stallde sig bredvid fanan, som under natten stiitt trygg och orörd utmed trappscket i trots a£ allra möjligen kring garden lurande ~ f i e i l d e r.
~ Minas förslag gick nämligen ut p$, in- genting mer och ingenting mindre, an att Mia skulle be öfversten om att lata utveckla den grorika fanan.
Xen - men - huru
skulle det vara möjligt att be den stormäktige öfversten om en så viktig sak?
» Hur skall jag börjn ?a tänkte stackars Mia.
Lycldigtvis började den mäktige mannen själf samtalet.
» Se, här ha vi lilla Mia och hela smbherrskapet *, utropade ha.n och ska- kade vänligt band med alra de nigande flickorna, hvilka sedan hns- tigt retirerade till fönstret, nied undantag af Min; som med klap- pande hjärta stannade där hon var i närheten af fanan.
Ofversten började &amp; ter skämta med henne i anledning af hennes benägenhet att följa med honom ut i kriget, men Mia öppnade ej sin mun förrän en betydelsefull hostning hördes från närheten af fönstret, dar Mina stod nästan alldeles bortskymd af officerskappornn på nac- maste klädhängare.
Då utbrast Mia med dödsföraktande mod, utan tecken till förberedelse: » Snälle öfversten, Afina ville så gärna » (en varnande hostning från Mina) - » flickorna ville så rysligt garna se p % den här f anan.
c » Säger du det, min lilla stumpa?
» sade öfversten sm åskrat- tande.
» Ville flickorna så garna se p&amp; fanan, hva ' sa?
Men lilla Nia själf bryr sig väl inte om det, säg?, - » Jo visst », utropade Mia, och nu, sedan isen var bruten, var det alls icke svårt att tala om saken.
$Jag ville s % förfärligt gärna se pb den fanan, som har varit med i så många slag, dar svenskarna ha segrat. » » Du skall fii se den, min unge », sade öfversten.
» J a g skall säga till att fanan ntvecklas på gården alldeles invid trappan, så.
fti ni se den riktigt ' på nara håll. » Mia fick stå tätt intill denna stolta fana, d&amp; dess dyrbara duk utvecklades och svajade för morgonvinden.
Hon såg uppåt mot fa- nan, hon s&amp;g på den gamle öfversten, som stod och höll henne vid handen, och hon såg på fanbararen, som lyftade d a tunga fanan mot höjdeil, htrarpå hon klappade fanstången r %tt kärvänligt med den lediga handen och med bevekande ton ställde denna uppmaning till dess bärare: » Tappa för all del inte fanan i någon strid, och låt aldrig fienderna få t a de0 !D - Knappt vor6 orden ur hennes mm, f8ri-ä~ hon greps af en stark farhåga att hon au » varit dum igen,, men ingen skrattade.
En omedveten rättning gick genom de näriaaste leden af dea på gården uppställda truppen, och den grahhige öfvershn sade med egendomligt, darrande röst: » Nej, ddrig, med Guds hjälp! » harpa - ' -.
-
han lyfte upp JUia, stor och tung som hon var, och gaf henne en &amp; ta faderlig kyss.
-.
Mia såg honom aldrig mer.
Han är nu längesedan död, och Mins hår har g r h a t - men den stunden minns hon s&amp; lifligt, som om den varit i gar.
Ilen den gr&amp;a Irissiingen blef aldrig Mias egendom.
-.
C11m-l.
A k m m..
.
Litteratur.
.
.- Storgcirden.
En.
bok om ett hem af li " r2-Bik l ?orsslznicl.
Att ~arl- rik Forsslund har en mer &amp; n vanlig poetisk syn p&amp; tingen har ban flera g8nger visat, mest och biist kanske i sin första publikation, Skog, dar de små men så fina taflorna fyllde sina ramar utan.
något slags ansträngd passepartout, hvillret enkla men goda förf aringssatt förf.
i undert.eclcnad, * l tycke, i sina senare alster något frångått.
Det förefaller nu snarare.
som om de stora, breda, jag höll nastan p&amp; att saga förgylldi,.
ramarna gjordes först, utan rik- tig tanke på om den tilliimnade teflans stoff rack&amp; ' att tänja ut i proportion.
I mitt tycke har $offet icke rEiclrt till hvarlren i Jqngfru-Jan eller nu i denna.
Amnet ar godt och bra i och för sig, alldeles förtraffligt för den som ar iigare af det, d. v. s. Karl- Erik Forsslund sjalf, och framförandet ar både varmhjartadt och val- menndt, pH, sina stallen målande, t. o. m. glansande.
iisen - och nu Cir det, ej meningen att vara elak utan endast uppriktig, - Karl-Erik Forsslund ut och in, valid p&amp; alla satt, i alla dagrar.
och skuggor, dartill ar han iiniiii åtminstone ej tillrackligt intressant.
Han kan godt .bli .det.
Han har .alltid visat poetiska ansatser i teorin, och.
sedan han nu, i denna bok om ett hem också tyckes ha börjat praktisera dessa, vore det ju i hög grad att hoppas att lians recept p&amp; b e t, skrifvet för universnm, veilrade hiilsdbringmde f6rst och ' framst på honom sjalf.
Gammalt folk h Aller: ofta.
före,- a t t.
» med ungdom och kiirlek skall man ha öfverseende.
» Så .. borde gammalt folk snarare an ungt.
18sa denna bok.
Den sönderfaller i två alldeles skilda delar; d e första ung, den andra kar.
Hiindelsen ar, som förf .. ' sjal£ sager vid ingangen till den l&amp;rleksfdla delen, så godt som ingen, och det &amp; r ju intet fel i en nutid % beriittelse, man vill b&amp;a gärna ha ' pågon-.
ting i stallet.
Här ersiittes handlingen i första delen af hjaltens, ...
för.
öfrigt en.
af de egentligen bara två personerna i boken, Earl-, Herman Bondesons absolut uttöpmande .skildringar af sin storstads-, leda. '
Vi få på omkring.
120. sidor.
- hela boken.
%r 275 - så klart ' föi oss som mqligt att ' det är kvalmigt i ' hnfvudst; aden, " vi få till: ' s h t riktig influensa i dessa st ' iindiga irrfitrder rundt rundt i » mörkret » och » ödsligheten » och » kylan » bland dessa » valtrande ' ' '.
manniskohopar », bland hvillra ingen enda Individ ens är sa pass lycklig som Karl-Herman, att han Atminstone afskyr sin tillvaro.
Och till.
slut gör ksaren af fullaste hjärta det samma som Karl-Herman,.
» väntar .- och det sida.
efter sida - att ett ndgot skall komma)), som för oss ut ur denna sannskyldiga jiimmerdal, som Karl-Herman ej ar s % ensa- om att uppskatta efter värde, som.
förf .. tyckes tro, nien som bara lycldigtvis inte sa många ha.vår hjältes tid och råd att så helt försjuuke i.
Så iindtligen kommer bokens andra person, .Birgit, in till sta- den och blir detta SA länge viintade unågot~, en mission son1 biide Karl Herman och lasaren varit fullt medvetna om anda fr&amp;n bokens.
början.
Och s&amp; drm man ett långt andetag och tanker: ?zu.
Nu börjar den andra, den » kara » delen, historien om hemmet p&amp; Storgården vid sjön Vessman i Dalarne.
Och den börjar alldeles förtjusande med ett lrapitel, dar den gamla bondgården i midsom- rriarsol står beredd att tn emot de båda människobarn, hvilkas hem den skall bli, di&amp; allt sjunger och ler i den harmoniska kanslan af att vara » p&amp; sin rätta pl.atss, och de gamla hopsamlade möblernas konversation, där de nu stå återbördade åt sig sjalfva ocb åt sin egen hedervärdighet, &amp; r alldeles masterlig.
Och nu ar det som de bidn manniskorna skola boija på att vara lyckliga, nigot som de oclcså samvetsgrant, åtminstone hv8d Karl-Herman angår, äro SH lange - boken räcker, genom en hel arsperiod, hvars som- mar, höst, vinter och var utförligt skildras i sina respektive färgtoner, stamningar, arbeten och nöjen.
Men nu ar det att miirlra att Karl-Herman Bondeson framtriider ' som ett så högst egendoidigt species af sliilrtet man.
Eans föreggende ungdom och naivitet låter ju niyclcet bra tiinka sig hos ämnet till en inan, men Iiax gör han en så fruktansvärd saltomortal att han blir ngstan - fruntimmer.
Eller hvad sags om en man, som med fiolspel och fröjd och alla slags fest-epitet piskar mattor och skurar golf, pillar landslmp mellan innanfönstren, drar köttkvarn och stoppar korf, och detta icke som ett öfvergående duktigt hjalptng i behofvets ' stund utnn soin en påfallande fingervisning till alla akta mans - och andras också - efterföljd?
Visserligen hugger han däremellan ved, griifver diken, kör in hö, leker röfvare och vikiug, men dessa mera manliga idrotter miikta ej skingra skuroset och matt-dammet, soin hvarken tiden eller kvinnan ännu ar tillräckligt %fullbordad D att öfverflytta på det manliga idealet.
Och betecknande nog för, det konstruerade och ohallbara i hela denna fantasi får inan den ugp- fattningen, att icke ens Storgardens egen husfru senterar detta slag nf manlighet, hon Birgitta, som tillika med sjalfva den rödmA1ade och hemvarma bondgården.
verkar den enda verkligheten i hela lelr- stugan och som, så litet utförd hennes gestalt Bn ar, i sitt lugn och sin stilla glada vardighet gärna gör skäl för Karl-Hermans smek- namn » den heliga.
U Emellertid bör det ju i denna sjiilfva urnatiirens apoteos ges en hel del luft och sol och frisk.t landtlif.
Det f&amp; vi också.
Men.
äfven hiir sakna vi den känsla af frigjordhet, den siikra och medvetna lycka, som ej först maste » måla hin på vaggen » i form af kulturlifvets afvigsidor för att ratt kunna njuta sitt nyskapade paradis.
- ~ J a g skall liira till bonde och präst, bruka jorden och tjiina Gud,, säger Karl-Herman, men glömmer därvid att bondens lärdom g %r med tunga träskor och att hela gudstjänsten icke ligger i att följa liljornas på marken och fbglarnas under himmelen ex- empel.
Vi m ' ste ge honom ratt i hans egen utsago, att han för riisten ar nybörjare, både som jagare, skogevandrare och dj~~rkari.
nare », blott att vi frestas utsträcka nybörjarskapet an vidare.
Men som redan erkänts, vi 71n fatt daggdroppar af klaraste lyrik både på vers och prosa.
Och vi vants oss ännu många flera af den, som redan som nybörjare i naturen maktar se sälgarna i slakt med tallarnas som ett » storvulet, tyst.l %tet och tankfullt folk.&gt; Man tänker sig med glädje, att med uppfattning af sådana liiromas- tare i konsten att lefva och njuta naturen skall Karl-Hermans citat: sOg hvis du er rig, da er Livet rigt, da synger det dig i Nöder siikert en gang bli sanning för bbde honom sjalE och hans piiblikiim, hvar de så än hafva sitt hems historia förlagd.
K B.
Konsthistoria af Carl Q. Lntwin.
.
Som det nu gr omkring tjugu år sedan en framstiihing s f de sköna konsternas historia utkom på svenska och behofvet af en s %dan under senare tider, då intresset för skön konst varit i oupp- hörligt stigande, alltmera gjort sig giillande, bör detta arbete blifva viilkommet både i hem och skola.
Endast de tre första häftena h afva hittills utlrommit, men att döma wfter innehallet i dessa lofvar arbetet att blifva stdeles för- triiffiigt.
.De innehålla en lättfattlig och tilltalande öfverblick öfver konsten i forntiden och den aldre medeltiden.
Denna öfverblick iir p % samma gAng kortfattad, ty förf: s afsikt iir att gifva de senare konstepokerna, hvilka för oss böra vara af största intresse, ett större utrymme än äldre tiders.
Illiistrationerna iiro mycket talrika och föd.
har med verklig smak och stor sakkunskap - valt sådana, som iiro särskildt karakteristiska för den konstperiod de representera.
Som stilen dgrjamte ar klar, ledig och behaglig, kommer herr Laurins konsthistoria utan tvifrel att raknas bland årets viirdefdlaste bok- nyheter.
Vi Aterkomma till detta arbete i höst, d&amp; det föreligger afslutadt.
G. Ii -- s.
Saililade berattelser af Ernst Ahlp-ew (Victoria Benedictsson.)
Andra upplagan.
Nasttm som en uppenbarelse från en annan värld verkade p&amp; mig åsynen af de små hiiften med ofvanstående titel och prydda med författarinnans bild, då de föllo i mina händer.
Victoria Bene- dictssons rika men komplicerade personlighet, som i allt hvad hon skref mer %n de flesta författare gaf sig sjalf, fraininanades därvid sa lifligt £ör minnet och samtidigt hennes tragiska lifshistoria, så n k a förbunden med henues litterära lifsverk.
Det intryck Ernst Ahlgren bbde som författare och människa efterlämnat var alltför starkt för att det någonsin helt skall lrunna utplånas.
Men böcker glömmas fort i dessa den litterära masspro- duktionens tidehvarf.
Eur val behöfver ej minnet uppfriskas afven d&amp; det gdler arbeten, som bilda epok i ett lands vitterhet!
Den nya ixpplagan af Ernst Ahlgrens berattelser, hvaraf under vårens lopp de första häftena utlxommit, måste därför hälsas som en kar van, hvaraf man einottagit ett oförgiitligt intryck, ehuru under årens lopp de yttre dragen något fördunklats.
Det är alltid intressant att efter en viss tidrymd hnyo taga fatt p&amp; en författare man iilslrat.
Det sker både med förvantan och tvekan.
Det nöje man en gbng erfarit hoppas man ju få förnya, men samtidigt kommer fragan: skall njutningen motsvara förviint- ningen?
Vid en förnyad bekantskap ined Ernst Ahlgrens b.eriitt.elser skall man lilrvd göra den gliidjande och helt visst ovanliga erfaren: heten, att de med Bren liksom vuxit och mognat.
Ifan skall på nytt fra.pperas - och nu på ett l h g t klarare och medvetnare s&amp;tt - af den friska iirspruaglighet, clet tankedjup och den .psykologiska slrarpblick, som iitmiirker deuna förf., egenskaper som:.
Jltid gjorde hennes arbeten intressanta och.
uppmiirksainmade, afven innan hod vunnit den makt öfver spr&amp;ket, som gåfvo hennes sista böcker afven i formellt afseende en sann konstniirlig prtigel.
Då den samling, som nu ar under utgifning Wnnu väutar på sin komplettering, h u ett kritialst skaialr8dande af dess olika delar ej ifrtigakomma.
En sådan torde ej Iieller vara behöflig, så kända och gouterade som Brnst Ahlgrens verk iiro af den svenslca; ~tllrnäuheten.
Ned dessa ord har jag endast velat påpeka det ypper- liga tillfälle som harrned erbjudes litteraturviinuen att åter uppliha bekantskapen med en förf., hvilkens arbeten alltid skola hållas.
i helgd af hennes landsman.
L.
D.
De Internationella kvinnolcongresserna i Paris 1900..
För den första af de bebiidade stora kvinnokongresserna som, i samband med viirldsutstallningen i Paris, satts 1 gcea af för '
lrviliacans intressen nitiilsliande personer i Franlcrike, hax iIn riclåu f all it.
.Le second coqs.~.
?s interunlioml des m v w s et i~istitutio~ls 7r; iizes har af slutat sina f örhandlingar.
Iuteruatioiiella kvinnokongresser börja höra till ordningen f ö ~.
dagen eller rättare Isnappast ett år förgår utan att man har att anteclrna en slidan.
1896 hade vi den stora Berlinerkongressen, i fjol Iuternationnl Councils jiittekongress i London, nu i Ar tv&amp; i stor skala tilltngnn Pariserlcongresser, af hvilka, som sagdt, den första gått af stapeln, veclian .. den 1 8 - 23 sistlidne juni i Paris stor- artade Palais des Congrks.
Afven oin intresset för dylika interna- tionella företag alltid ar vaket inom Inetsar, som 11s Irvinnofrågans lösning till sin uppgift, s&amp; ligger det i sakens natur, att alla dessa s5 godt som årligen L " lter1iommande möten ej kunna pårakna en lika stor anslutning från ntom kongresslandet verlmnde kviunoföre- ningar.
Af referaten att döim synes ocksa den sista kvinno- lrongressen i Paris burit en mindre iu tern~tionell priigel än sin a föreghgare i Berlin och London.
Representanter från ett stort antal af världens civiliserade länder hade visserligen jafnunit sig och de vanliga beriittelserna och rapporterna fr&amp;n Izvinnorörelsens olika centra förekommo.
Men det franska elementet var dock fbrhtirskande s % .viil hvad de föredragandes national.itet, son1 hvacl sjiilfva iimneua för föredragen betriiffar, hvilket gifvit anledning till den ganska befogade aninarkningen som t. o. m. från opartiskt .franskt hå11 uttalats: » Man talar om en internationell kongress, men detta ar jn en rent frauslc kongress. » Af svenska kvinnoföreningar hade endast en niimligen Svenska l~vinnornas nationslförbund 1Htit representera sig, dels genoin sin sekreterare .fröken Maria Cederschiöld, dels geriom en sin mecllein fsökeu Ellen von Platen.
Bland de till omkring S00 iippgiende Bongressmedlem~nnrna torde dock Iitsltillign andra svenskar ha före- Iiomruit.
Det &amp; r den franska livinnorörelsens högra flygel, som ' tagii8 iliiticitiv till detta möte.
(Septemberkongressen darelnot, har sina ledare inom vensteril, hvars hnfvudkvarter tidningen » La Fronde ' s)) redaktion anses vara.)
Såsom orclförande fungerade M: lle Monod, en dam, hvilken skaffat sig ett alstadt namn biide inom och utom Frankrike för sina strafvanden att p&amp; välgörenhetens vag höja sitt kön.
Att föra ordförandeklubban inom en fransk församling, låt vara att denna hiifviidsakligen består af representanter för det svagare könet, synes ej vara en lott s&amp;.
Enligt hvad det berättas kom det hetsiga franska blodet mer &amp; n en g h g i svallning under disknssiouens gång.
» Men det ar ju precis som i deputeradelzam- maren!
».
var också den reflexion fransmiinnen sjalfva gjorde under för- handlingarnes gång.
Daraf kan man döma att stamningen måtte varit liflig.
Om till fromma för de behandlade iiinnenn lämna vi därhw.
Kongressarbetet var fördeladt i 5 sektioner: 1) Kvinnans betydelse inom valgörcnhets- och ' riiddnings- arbetet urider de aenaste 50 åren.
-, ' '
2) 3) 4) 5) Lagstiftu ing ooli mord.
Uppfostran.
Arbete.
Konst, vetenskap, littesatlir.
Dc fem selrtionerna sammaiiti.iidde 0111 försniddngaim: ~ saiïitidigt i olika salar inom Palais des Coi~grh.
bSellan 2-5 ägde czllmiinna samrn~n1.winster rum i sainma byggnings stora solennitetssnl.
Diii.- vid fra.idades af sekreteraren i livarje sektion en resni&amp; af sektioos- förbaudlingarna j8mte de darvid fraliistallda resolutionerna (voeins).
PH detta satt kunde hvar och e11 af lcongressdeltagarna erhå11: t en snmmanf attaude bild af lroagressarbetet, livillr et natiirligtvis iiigei~ hade tillfiille följa i alla dess detaljer.
Denns ano~duing visade sig .dock ej lika tillfredsstiillande i praktiken som den otvifvelalctigt var i teorin.
Detta berodde dels p % den något slappa ledningen, del&amp; påfransiniinnens oeiuotst&amp;udliga lust att höra sin egen stainma.
SH nöjde sig de refererande sj iiled en kort resumk, iituii de talare, soin redan likit hörn sig i sektionerna, gHfvo n11 samna föredrag till basta, fnstiin i en snnu vidlyltigai: e form, hvilket verkade oer hörcit tröttande.
Mycket litet ritrymiile kirnnades saledes i t diskus- sionerna och natiirligtvis lcoiaino hiirvicl.
de ntllsudsh de1tsigai: nii till korta.
.
' Hvarje plenum inleddes mccl 3 A 4 ' Leriittelser, nfgifna uf dele- gerade från oliks lander.
Dar@ följde dislruterandet af pr og im^- mets frågor.
Den första sektionen, fi ' lctrltroyi i olika former, hade ea ute- slutande lokal prsgel, ty den medförde oralmeliga beriittelsei: ' öfver ' t ' ranslra viil,oörenhetsinr~tt~: iiugar.
Desssi, st&amp; för det mesta l ?&amp; kon- fessionel grinid och sakna s&amp; godt soin alldeles social betydelse.
Kamktei istiskt ii].
t. ex. att de s.
Is.
» arbets-skydds~öreuiagarn~~~~ Oewwa cl ' nssistmce pm.
Zc imvccil, vi1 gifva arl~eterslcorna skydd jse- COUI ' S) men föga lön (salaires).
En röst frkn publiken anmSirlcte oclrså ironiskt att Sifven beniiiniiingen » slrydd » var föga tilliimpligt Löt en lön af 220 cent.
i timmen, som dessa föreningar liiiuna.
l ' ör öh: igt pïotcsterades energiskt mot dessa viilgörenhetsinriittningw, livillm gen om levereraudet af billiga varor nedtrycka lönen for de niidra arbeterakornn.
Detsainma galler om arbetet i straffanstalterna.
Inom den 3: dje soktionen, zq~pfo ' ostrm, rådde stor enighet.
P1.i n- cipen att den unga flickan hade ratt till samrna bildningsmöjligheter som gossen och helst 13 % saminndervisningens gi~uiidval, synes vunnit erkiinnaiide öfver hela viirlden.
LikasA hvad den 5 sektionen, lTeter~- s k q och k0118t betriiffar, inom hvillren flera intressanta föredrag höllos.
Hufvudint.resset koncentrerade sig dock kring sektionerna Lag- stiftwing och morcd och cirbete.
Vid diskuterande af de förstnärunda ömtaliga och svårlösta fragorna gingo isynnerhet meningarnas v %gor högt och det koin en och annan gång till stormiga samman- drabbningar, framför allt vid .debatterna för och emot den reglemen- t erade prostitutionen samt vid behandlingen af den specifikt frsiriska lagformeln srecherche de la paternit&amp; ».
Som bekant fritager den franska
lagen fadern friin alla iuderhiillsskyldigheter betriff ande sina lit om aktenskapet födda barn.
Not denna ratt sviclriga förordning npp- tradde på det skarpaste Frankrikes första kvinliga advoltat jur. dokt.
Jeanne Chauvin och framlade för kongressen förslag till en legpara- graf, som gick ut på faderns medansvarighet i uppfostringsplikter gent emot de oäkta barnen.
E ~ o t hvarje lagbud i detta afseende talade bl.
andra M: me Pognon, president i ' föreningen hLigtie fran.
p i s e pour les droits de la femme, » framhiillande att hrarje lng- enlig uppfordran till fadern att bidraga till barnets underlilill var ett inkraktaude på den ~ k v i n l i g viirdigheten~ ~.
Diiremot fordrade hon statsbidrag för den obemedlade modern, vare sig harnen voro födda inom eller utom iihenskapet.
Efter en i hög grad hetsig debatt stannade kongressen vid den af i \ i: lle Chamin föreslagna resolutionen.
Den sista sektionen behnndlade friigan: cwlete.
Liksom i fjol i England voro har meningarna rörande arbetsskydd mycket stridiga.
Somliga fordrade lagligt skydd för arbeterskan, andra sigo ritdd- ningen endast i oinskränkt frihet.
Förliandlingarna gkfvo för öfrigt ett intressant bevis på hur liitt det ar att omstämma meningen hos massorna, nar dessa icke stöda sig p&amp; en sjiilfförviirfvad och fast grundad öfvertygelse.
859. hade man har tillfdle att bevittna det egendomliga skådespelet, hurusom församlingen den ena dagen, lian förd af Akme Pognons och andra talares viiltalighet, uttalade sig för fullkomlig frihet, obrgriinsad arbetstid, intet skydd för barnsiings- kvinnor, intet förbiid för nattarbete och hiilsofarliga yrken; den andra dagen visade man sig, efter ett tal af N: me Yinceiit, lika entusiastisk för förbud för nattarbete inom konfelitionisindiistrin, medan man dagen d&amp;p % ej blott förordade urbetareskyddslagur för tjiiila- rinnor utan t .. o. m. lifligt anslöt sig till den af en tularinna fram- kastade meningen, att allt kvinligt yrltesarbete vore ett socialt ondt soin ' borde afskaffas.
Diskussionen öfver denna paradoxala idi!
aflrlipptes dock af den logiska invändningen, att blotta samman- triidandet af en kvinnokongress vore i och för sig Bevis nog för det kvinliga yrkesarbetets berättigande och nödviindighet .. P å kongressens sista dag förekommo en del tacksamhetutal från åtskilliga delegerade och det hela slutades med ett anförande af ordföranden M: lle Monod., dHri hon framhöll följande punkter såsom utgörande kongressens praktiska resultat: l) Stiftaudet af ett nationalförbund af franska kvinnoföreningar med anslutning till varlds- förbundet: The international Council of Women; 2) Tillsattandet af en komit6 af franska kvinnor för utarbetandet af en berättelse öfver kongressens förhandiiogar och för genomförandet af de fattade resolutionerna; 3) Stiftandet af en fond för bildandet af ett arbe- terskesyndikat.
Till den allvarligs delen af kongressen slöto sig naturligtvis en hel del fester, hvaribland sarskildt den i cLe palais des femrnew på utst~ningsoinr&amp;det, den.
af staden Paris i HCtel de ville samt den tyska generslkomissariens i den statliga tyska utstallningspavil- jongen beskrifvas som lyckade.
Den sistnämnda festen i ~Pavillon d ' A1leinagne ' s.x statliga palats vid utställningens) &gt;Rue des Nations&gt; ger den tyska ti.dskriften, » Die Frauenbewegung)), hvarur vi heintat en del af ofvanstående referat, anledning till anstallandet af följ ?nde reflexion: &gt;Tyska gei~eralkoinmissariens fest för kvinnokongressens be- styrelse, för dess tyska och öfriga främmande delegerade saknar ej sin betydelse.
Långsamt men oemotståndligt tränger lcvinnorörelsens id6 i n i.
+la civiliserade Iiinder.
För hvarje nytt &amp; r förviirfvar den sig er- .kannande af regeringar, furstar och myndigheter.
Så vidt det är oss bekant utgick det första officiella erkännandet af kvinnorörelsen från frariska regeringen, hvi ' ken 1889 inbjöd till den första officiella.
kvinnokongressen i Paris.
Ar 1593 följde Sverige, som på kilng Oscar II uttryckliga önskan sände friherrinnan Rappe ' som sin; epresentant vid den internationella kvinnokongressen i Chicago.
Ar IS99 mottog drottningen af England medlemmarna af Interna- tional Councils kongress i Londok P å den nu afslutade kongressen i Paris vor0 följande stater och deras öfverhufvud representerade: Drottningen af Holland genom M: me van Reenen, drottningen af Grekland genom M: me Parren, Förenta staternas regering genom Hrs Wright-Sewall, Ungerns handelsministerium genom M: me Rend- vick, den ryska regeringen genom N: me Semetchkine, samt den kanadiska genom =me Dandurand.
Till dessa officiella erkännanden sluter sig nu det tyska rikets festliga mottagning.
Icke så att förstå, fortsätter tidningen, som om deesa fram- gångar beteckna att kvinnorörelsen i alla sina kraf numera kan påralcna ett obegrhsadt tillmötesgående från statens och samhällets sida.
De lagliga reformer som vi ined så mycken ifver påyrka, den politiska och sociala likställigheten med mannen, som utgör kvinnorörelsens mal skall iinnu länge efter &amp; r 1900 blifva oss förnekade.
Ett ha vi dock vunnit: erkannandet af viir existens af stat och regering, erksnnandet af viir sociala betydelse.&gt;, Och i denna reflexion kunna vi instämma.
Hvad an det fak- tiska utbytet af kvinnokongresserna m&amp; vara - och i likhet med alla andra kongresser torde det ej vara s&amp; synnerligt stort - ett betydande resultat är dock diimed vunnet: erkännandet af livinno- frågans allmänmänskliga betydelse.
Från den synpunkten sedt torde den senaste Pariserkongressen afven kunna betecknas som ett steg framåt på kulturens vag. '
* * * En fredskongress, anordnad af L ' alliance univewelle des fem- ivter- mes pour la pGI1: q som La ligue des fenzmes pow le cZdsn~-~némen.t natioal numera kallar sig, avger ruin i Paris 25, 26 och 27 septein- ber.
Kongressens syfte &amp; r att behandla sådana grenar af fredspro- bleniet, som speciellt falla inom området för kvinnornas verksamhet.
Programmet innehåller tre afdelningar: I. Evinnc~ns roll som fredsapostel (i hemmen, i skolorna, i hospital och fängelser, i siill-
skapslifvet; i litteraturen o. s. v.); II.
l+edsar-betet .inom vppfostrccn; III.
li ?l.ethsprinciyens prcel~ %iskc~ t ' illiimpnin1; (.
Priset för deltagarna iii 10 francs.
Bref och försiindelser adresseras till la Psincesse ' M7iszniewska, 7 bis, rue du Ddba.rcad&amp;re, ' Paris.
....
.
.. - Ellen Fries Stipendiefond. '
- c Insainlingen för Ellen Fries '.
Stipendiefond, som enligt.
vårt ii ?eddelaiide i ett faregående hiifte inbragt inemot tre tusen Iironor, pigå.r äiiqn.
iiiider sominaren.
Såväl för namnets som sakens skull h a r den lrnnnnt ptriilrna ett lifiigt intresse bland Dagnys Iiiselwets.
Det a r dock möjligt att en eller annan uppskjotit att teckna sitt namn, och till deras tjiinst vilja vi påpeka att tillfelle iisirtill iinnu gifres.
Upl~ropet var af följande lydelse: Ellen Fries ' niiyne.
Kort före sin död yttrade ~ l l e i; Fries en önskan att inga.
hansar slidle pryda hennes b h, och hennes förddrar ha ansett sig böra i: espektei: a hennes yttersta ilj ja.
Ilen t nnd.ra sidan liingta intngn att: E&amp; gifva ett utt~ * yclr af sorgen öfver hennes bortgtng och af den sympati, hvarmed de följt hennes lifsgiirning.
Under- tecknade tro sig diirför endast nttala ' mångas önskan då de föreslå viinner och forna likjungar till den nflidnn, att i stället för blommor p. "
hennes kista hvar i sin iiGn lämna bidrag till stiftandet af m.
st (pent7iefoad j l ö ~ koidign lri~to~~): lcel-, af sedd att hugfästs den bor t-.
g#ngnas minne och friimja den vetenskapliga historieforskningen, et,t af hennes lifs friimsta intressen.
Bidrag mottagas af undertecknade samt i Åhlinska slrolm, å F1: edrilra-Breiner-Förbundets byrå och af skattmästaren i Svenska .Kv.innornas Nationalförbund (frölren H. Lundin, Tegnerlunden nr 12).
För inflntna bidrag lsominer att redovisas i tidningarna.
G e h - w l Adelborg.
Hewilcn Rnmstedt, f. Tordn.
Hilcln C ' nsselli.
A n m o. Ilfatlt,iltZn Xoos.
Qercln Nilsson .. .Tler.stin Boltmm, f. Ruffel.
Anna Rekxizbs, .f.
Hierta.
Elsa Bsc1~els.son .. Hanna Anclersso n .. .Eh Rainsterit.
IIfcerin C ' edwscl~iöld.
Ellen San.deliv.
