# ID: svediakorp-per1885
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1910
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,493
# sentences: 939
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 22 (1221).
SÖNDAGEN DEN 29 MAJ 1910.
23:DJE ÅRC.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: JOHAN NORDLING.
1 / / d Sfär / s / fo / tsf / tarer P Ä DE BÄDA stora, årligen återkommande vårsalongerna i Paris finnes detta år ett fåtal verk af svenska konstnärer och konst- närinnor.
Tages hänsyn till den betydande mängd konstadepter från vårt land, som numera vistas i Paris, men framför allt till vår konsts rika utveckling öfverhufvud, borde antalet svenska namn bland utställarne vara mycket större.
Hvad man framför allt saknar på dessa ut- ställningar, som omfatta bortåt 8,000 nummer, af hvilka endast ett 20-tal äro svenska, äro verk af våra hemmavarande främste mästare.
Det har förut och med fullt fog fram- hållits i dags- pressen.
Det är otvifvelaktigt att den mo- derna svenska konsten kan upp- taga täflan med hvilket som helst lands.
Att den är och skall vara nationell, och att den utländska kritikens omdömen om enstaka svenska verk icke betyder så mycket för oss, är ej skäl för våra mästare att hålla sig undan från en vädjobana, där världsrykte eröfras.
Tvärtom: i Paris, den moderna konstens centrum, borde vi vara mer angelägna än vi nu äro att visa all världen prof på den gedigna konst den svenska jorden alstrar.
Vi återgifva här några svenska konstverk från Salon de la Société nationale des beaux arts och Salon des artistes francais.
Skulpturen är på båda salongerna rikare före- trädd än måleriet.
Bland skulptörerna bör Anders Jönsson nämnas främst.
Hans stora grupp (artistes francais): " Le probléme • d ' amour ", i dubbel natur- S&gt;.
B Ö R j.
E S S O n: H R FETMME:.
lig storlek, visar, liksom förra årets märkliga marmorgrupp: " Paolo och Francesca ", att Jönsson icke nöjer sig med banala ämnen, utan gärna brottas med svår- lösta uppgifter.
Gruppen, framställande en man, som hviskar kärleksord i sin älskades öra, är tvifvelsutan påverkad af altmeistern Rodin.
Här utförd i gips, hvars mörklagda patinering kanske ej är fullt lyckad, är den modellerad för utförande i granit och afsedd att uppställas ute i någon park.
Skåningen William Zadig visar på samma utställning en kraftigt gjord porträttbyst: " Min moder ".
Fru Agnes de Frumeries älskvärda och be- hagfulla konst är icke obekant för Iduns läsarinnor.
Konstnärin- nan, som är " associée " i Société natio- nale, utställer i år en gipsgrupp, " Les Cigales ", syrsorna, och en marmorstatyett " Sömnen ".
Man återfinner här samma fina utförande, som utmärker föregående verk af fru Frume- ries hand.
Edvard Waller representeras på Société nationale af bl.
a. tvenne anmärknings- värdt väl utförda porträttbyster.
Wallers skulpturer äro lefvande, fulla af karaktär och känsla.
Längst har konstnären, som sedan flera år tillhör de mest upp- märksammade porträttörerna på denna utställning, nått med porträttet af " En ung norrman ".
Carl Friesendahl gjorde sig redan förra året bemärkt med en starkt stili- serad mask af ett mansansikte i marmor.
" Isbjörnen ", som han i år utställer, är ett mycket godt arbete, som på ett slående sätt åter- ger den för isbjörnen karaktäri- stiska rö- relsen.
Börje Börjessons " Ma fem me " i gips vittnar om känsla och — 269 —
sådana funktionärer.
I Amerika och innerlighet i uppfattningen.
Arbe- Tyskland, där man har lång erfaren- tet, som är utställdt på Salon de la het af deras verksamhet, ha arbets- société nationale, där konstnären gifvarna genom den nytta dessa för första gången är representerad personer kunnat göra, ansett sig i år, är en lätt stiliserad framställ- skörda en ren ekonomisk vinst genom ning, vackert sedd och tänkt och att anställa dem.
Det nybildade utförd med ett visst mjukt behag.
industriförbundet här i Sverige lär Måleriet är på Société nationale vara intresseradt för idén, och man företrädt af bröderna Österman med kan därför hoppas, att exemplet kom- hvardera tre porträtt, hvaribland mer att följas på flere håll.
märkas de bägge kungaporträtten af Slutligen ha vi att omtala ännu Oscar II och Gustaf V; vidare af en form för socialt arbete, som tro- hr Lennart Blomqvist, som likaledes ligen har framtiden för sig, nämligen utställer ett mansporträtt, samt af vice värdskap i fattigkaserner.
Hvad den unge landskaps- och marinmå- en socialt kunnig kvinna, som tar laren Sven Otto Lindström, af hvil- en sådan befattning som sin upp- kens friska och omedelbara konst gift, kan vara till för ett gagn för vi återgifva ett prof, en större olje- hyresgästerna, behöfver icke sägas.
målning med motiv från Bretagne.
Till allt detta och mycket annat På den andra salongen möta vi S V E N O. LINDSTRÖM: I BRETAGNE.
OLJEMÅLNING.
ha nu eleverna vid C.
S.
A:s sociala akvarellisten John Bergling, förut kurs utbildats.
De ha fått lära all- omtalad i Idun: Nils Forsberg d. y., Erik Norselius med ett par synnerligen fina Ett annat fält, där mycket arbete väntar, är män hygien och praktiskt tillämpa dessa lär domar vid laboratorieöfningar i kemi, fysik och läckert gjorda Bretagneinteriörer, samt slut- bostadsinspektionen.
Det torde bli lättare att ligen fröknarna Brita och Karin Lagerberg.
Den få fram en lag om obligatorisk bostadsinspek- och bakteriologi, ha läst fysiologi, författ- historia, förras hundporträtt, " Bobby satisfait ", är gjordt tion, om man kan visa hän på att utbildadt ningskunskap, skyddslagstiftningens med godt humör, och den senares " L ' énigme ", folk redan står till buds.
Genom att på detta fattigvård, födoämneslära, barnavårdslära (hvari gåtan, en dam som håller en bok i knät och sätt föregripa lagstiftningen har man också de som ämna ägna sig åt barnavårdsarbetet begrundar eller funderar öfver hvad hon läst, möjlighet att förhindra, att en god idé förfuskas fått en utförligare kurs än de öfriga), sjukvård, eller förringas genom att oskoladt folk, som rapportskrifning, och till och med fått kunskap är med sina diskreta, väl afvägda färger af god måste experimentera sig fram, blir satt att re- i byggnadslära och konstruktionsritning.
Dess- och lugn verkan.
alisera den, och förhindra, att de nyansatta utom ha anordnats praktiska öfningar och H A R A L D HEYMAN.
hållits en föreläsningsserie i samhällsarbetets platsernas lönestandard blir alltför låg.
I hemarbetsinspektionen har den sociala arbe- olika grenar.
Efter en termin af hårdt arbete taren eller rättare arbeterskan vidare ett arbets- under skickliga manliga och kvinnliga lärares fält, hvars ofantliga betydelse man först fullt ledning stå nu kursdeltagarna, 13 stycken, af hvilka 12 kvinnliga, färdiga att med en sista praktisk öfningskurs komplettera sin utbildning.
De tentera i de olika ämnena och erhålla till ET ÄR Ä-ELDELES tydligt, att om det sist specificerade betyg.
Af denna första af- numera gäller som allmän regel, att hvar delning äro flere redan nu säkra på aflö- och en, som skall arbeta med framgång i ett nade platser.
En ny kurs kommer att begynna kall, behöfver metodisk specialutbildning för redan i höst, under samma ledning och efter detsamma, så är denna regel i alldeles särskild samma plan, dock kommer den att fördelas på grad tillämplig på den yrkesgrupp, som kallas två terminer.
de sociala arbetarna.
Och dock är det väl t Kvinnorna och det sociala - arbetet.
D inga, som hittills arbetat så trefvande och ome- todiskt, eller rättare efter så många individu- ella metoder som dessa.
Att det icke förrän i år funnits några möj- ligheter för sociala arbetare att i Sverige er- hålla en planmässigt byggd, omfattande utbild- ning, beror väl på att arbetsområdet-i modern bemärkelse är så nytt och först på senare år blifvit fattadt som yrke och såsom förvärfs- möjlighet i likhet med andra yrken.
Icke förrän i år — men nu ha vi i alla fall kommit dit hän, och det torde helt visst kunna sägas vara en märkesdag inom det sociala arbetets annaler, anordnandet af denna första kurs, som nu lider mot sitt slut.
Då det arbete, eller de många olika slag af arbeten, till hvilket denna kurs förbereder sina deltagare, i mycket stor utsträckning är speci- ellt lämpadt för kvinnor och efter hvad man hoppas så småningom kommer att bereda allt flere af våra själfförsörjande kvinnor ett lifs- kall samtidigt med en utkomst, och då kursens ledare, jag påpekar det med stolthet, är en kvinna, fröken Kerstin Hesselgren, torde det helt visst kunna intressera våra läsarinnor att höra något närmare såväl om utbildnings- kursen som om de verksamhetsområden, till hvilka den leder.
Ett af dessa, kanhända det största, är barnavårdsinspektionen.
Här i Sverige äro icke mindre än 60,000 barn anförtrodda åt fattigvården, och så länge det inte finns till- räckligt med utbildadt folk att sköta in- spektionen af dem, blir lagen om barnavårds- inspektionen till stor del en lag på papperet.
AGNES DE FRUMERIE: LE SOMMEIL.
förstår, då man kan öfverblicka de sorgliga och okontrollerade förhållanden, som råda bland de flesta grupper af hemarbetarna, af hvilkas isolering och fattigdom så många arbetsgifvare begagna sig.
Då det egentligen är kvinnorna, som lida under det nuvarande utsvettnings- systemet, torde också kvinnor vara synnerligen skickade att genom en verksam kontroll för- bättra förhållandena.
En annan verksamhet, som ännu är så godt som oförsökt i Sverige, men som efter erfaren- heterna från utlandet att döma torde kunna utvecklas till att bli ganska omfattande, är det sociala arbetet vid fabrikerna.
Detta är icke något välgörenhetsarbete, det utöfvas af en af fabriksägaren tillsatt person, som har till upp- gift att tillse arbetarnas bästa, sörja för att de hygieniska krafven så långt möjligt tillgodoses, ordna med frukostrum, badrum, vara tillhands vid sjukdomsfall o. d. och att särskildt hvad de unga arbeterskorna angår vara den förtro- endeingifvande rådgifverskan, som söker hjälpa och lära, hur de skola ställa det så bra för sig som möjligt.
Här i Sverige har man vid två fabriker, Domnarfvet och Sandviken, anställt Då det gäller ett område, där skörden är så mycken och vingårdsarbetarna så få, är det synnerligen glädjande, att kursledningen känt sig så uppmuntrad af resultatet af sitt arbete, att den beslutat att redan nästa termin börja på nytt.
Och j a g föreställer mig, att den, som är ung och står i begrepp att välja ett yrke, som hon vill göra till lifskall, och den, som genom en tids arbete på det sociala fältet kommit till insikt om kunskapers nödvändighet, skola vara lika tacksamma därför.
Det är inte allom gifvet att passa till en verk- samhet af så kräfvande art, som vi här skildrat, men den, som har viljan och kraften, men icke förr sett sin väg och sin möjlighet, behöfver icke längre af nödtvång välja ett brödförvärf inom så- dana områden t. ex. affärsvärldens, där ut- sikterna till befordran och själfständigt arbete äro synnerligen små.
Här finnes nu ett nytt arbetsfält, som ropar efter kvinnan, där hon icke behöfver konkurrera med mannen, endast samarbeta, och där hon vinner erfarenheter, och utvecklar en förmåga, som kommer henne direkt till nytta — i motsats till många andra yrkeskunskaper — om hon öfvertar husmoders- plikterna i eget hem.
De, som närmare intressera sig för den kurs vi här skildrat och önska ta del af inträdes- fordringar, tider, priser och dylikt, hänvisas till Centralförbundets för socialt arbete annons i dagens nummer af Idun, som innehåller ifråga- varande upplysningar.
D e s o m k ö p a utaf Rosenfors hafregryn och Hafre-Sundhetsmjöl få ' a l l t i d f u l l v a l u t a f ö r s i n a p e n n i n g a r.
T i l l v e r k a s u n d e r l ä k a r e k o n t r o l l o c h e r h å l l e s u t i a l l a v ä l s o r t e r a d e speceriaffärer.
Partilager i Stockholm h o s Aktiebolaget W a h l u n d &amp; Grönblad.
Vördsammast A k t i e b o l a g e t R o s e n f a r s B r u k; &amp; N y a V a l s k v a r n a r, R o s e n f o r s.
— 270 — ELIN WÄGNER.
UF häftoas skattkammare.
SPRIDDA DRAG UR NORDISKT KVINNOLIF UNDER FORN- OCH MEDELTIDEN AF HANS HILDEBRAND.
III.
ET ÄR REDAN omtaladt, huru fru Bir- N å g o t o m d e n heliga Birgitta.
I I.
gitta klassificerade de högre skapade va- relserna, änglar, människor och djur.
I en uppenbarelse delar hon männen i tre grupper: klerken, värjaren och arbetsmannen.
I en an- drycken skall synas klar.
Hon talar äfven om nan är hennes framställning litet utförligare.
.
spegeln, i hvilken man skådar sitt ansikte, och " Bland lekmännen fanns i gammal tid en väl om loden, som höra till ett horologium, d. v. s. en väggklocka.
Eld framkallades medels kri- skipad stadga.
En grupp arbetade jorden och stall, genom hvilken solens hetta och sken åkrarne med manligt arbete, en grupp seglade gingo, eller medels flinta.
med skepp och förde köpenskap till andra land och riken, på det att ett rikes fruktsamlighet Det talas om kläder af linne eller ull eller skulle hjälpa och bättra andra lands och rikens af " det, som varder genom maskar ", d. v. s. fattigdom, en grupp idkade allehanda " gärnin- silket.
Silket är fagert och tunt, men dyrt.
gar " och slöjder.
Till dem komma som en Linnet närmast kroppen är lent, det blir hvi- fjärde grupp trons och kyrkans värjare, kallade tare ju oftare det tvättas.
väpnare. "
Om det arbete, som försiggick i huset, läm- Visserligen hade fru Birgitta aristokratisk nas några upplysningar.
Bröddegen skall knådas uppfattning, i synnerhet när det var fråga om och arbetas med styrka; åt herremän plägar stormännens förhållande till sin konung, men hon man gifva hvetebröd, åt allmogen ett bröd, var nog frisinnad att icke uppföra några skilje- som är något sämre, åt hundarna en tredje murar mellan de olika klasserna.
En liknelse, sort, som är ännu sämre.
I ölkaret stiger i hvilken verklighetssidan blifvit något påver- fradgan och sjunker fort, de som stå där nära, kad af det som skulle förebildas, har följande veta att dylik upplyftelse kommer af ölets makt lydelse: " En fattig kvinna hade i torpet eller och de bida, tills den är slut och ölet fullkom- dalen, där hon bodde, endast litet lefvande, en nadt.
Den som håller näsan mycket nära till höna eller gås, men hon hade så mycken kär- hettan, som uppstiger ur ölkaret, kommer ibland lek till herren, som bodde ofvanför å berget, i hård nysning eller händer det hjärnan röres att hon unnade honom och gaf af kärlek allt och värker hårdeligen.
Osten skall krystas lefvande hon hade.
Men när herren såg detta, i ostkaret, tills den får karets form.
Osten är sade h a n: " J a g har själf öfvernog i allt och söt och lustelig.
Det rena brödet mättar och icke behöfver jag dina ting ".
Hon svarade: ger styrka åt alla ådror, ledamöter och senor, " Icke offrar jag dig detta för att du behöfver det tager med sig allt det, som är orent innan- det, utan för det att du lät mig, fattiga kvinna, till och går bort med det.
Drycken smälter bo vid ditt berg och palats och för det jag är väl maten och släcker törsten.
Sofvel smakar hedrad af dina tjänare.
Därför offrar jag dig bättre i munnen, det ger finare kött och bättre det lilla, ehuru det var mig till hugnad, att du blod än endast bröd och dryck.
Vinet har tre skall förstå, a t t.
j a g gjorde större ting om jag goda egenskaper, styrka, fagraste färg och förmådde och att jag icke vill vara ovärdig sötma.
Om en herre har flere vingårdar i fiere din nåd. "
Herren svarade: " Emedan du älskade land, får han olika slag af vin: " Hvar vin- mig med så stor kärlek, skall j a g upptaga dig gårds vin smakar af det landet, som det är på mitt berg och i mitt palats och gifva dig plantadt i ".
och ditt folk ärlig kost och kläder. "
Att jordbruket lifligt intresserade fru Birgitta I en annan uppenbarelse heter det: Om en kunna vi förstå af den roll det spelade i hen- moder har två söner, den ena född i " mörk- nes bildspråk.
Hon talar om örtagården med stuga ", ej kännande annat än mörkret och mo- rosor och liljor och ' om örtagårdsmästaren, som derns mjölk, den andra född i ett litet, fattigt binder och fäster sina plantokvistar (ympkvistar) hus, men där hafvande vanlig kost, hvila i och unga träd, när han ser ett mäktigt och säng och tjänare, och om hon säger till den förra: skadligt väder komma.
Hon talar om gräset, o son, om du vill gå ut ur mörkret, skall du som slås och hugges, om hästen, som ryktas hafva kräsligare kost, mjukare säng och tryg- ute på ängen (det var en präst, som gjorde gare ställe, då går den sonen ut, men om mo- det).
Den som har en kär häst, spar ej sin dern hade lofvat honom högre ting, mycket välväxta äng, utan låter hästen där få sin föda.
tjänstefolk, elfenbenshus eller palats, tröga och Åker skall redas till säd och rötter upprifvas präktiga hästar och andra dyrbarheter, då hade med årder och harf.
En med tistlar öfvervuxen han icke gått ut, ty han kände icke annat än åker skall rensas med hvass järn, sedan med eld och därefter plöjas med årder, dragen af mörkret och moderns mjölk. "
ett par oxar.
Själf var fru Birgitta ifrig i sin fromhet, Fru Birgitta talar äfven om djurahagen, om späkte sin kropp till ytterlighet, men hon var mildare mot andra.
Hon varnade mot för redemannen (jägaren), om föglaren, som blåser mycket i sådant hänseende, man skulle pröfva sötligen och sjunger i sin pipa, så att fåglarne hvad kroppen förmådde.
Hon, som stiftade lustas af rösten och flyga till pipan, men fastna ett kloster, ansåg icke klosterlefnaden vara det där i bruket och limmet, med hvilka pipan är enda eftersträfvansvärda: att träda i gifte var öfverstruken, och hundarne fästa i koppel eller en kvinna lika lofvärdt som att gå i kloster.
rem.
Hundarne skattade hon emellertid icke " Du skall icke tvinga dig öfver din makt eller högt: " Hvad är mindre värdt i huset än hunden följa andra i goda gärningar öfver din natur och katten? "
och kraft.
Djäfvulen råder och eggar männi- Det husdjur hon oftast omtalar är fåret.
skan att fasta öfver hennes makt. "
Ägaren får af detta kött, mjölk och ull, som D Fru Birgitta talar om palats, men hämtar från dem inga bilder.
Däremot talar hon om hus med vindöga i taket, genom hvilket sol- strålarna komma in och röken går ut.
Hon talar om blomstren, som strös på golfvet, om fågeldun i bäddarne, om glas, som tvås, så att K O P växer tack vare solhettan.
Fåren hafva äga- rens namn inskuret i det högra örat — på Got- land har man under förra århundradet utgifvit en bok, i hvilken alla på ön förekommande mär- ken i fåröronen äro afbildade.
Fåragömmaren, som ute i marken hade ett skjul, satte, när K O C K U M S o o = = ^ = Starka.
= = Prisbilliga.
— Från handtverkarens id äro helt få bilder lånade.
Så många flere äro hämtade från djurvärlden.
Lejonet, som spelade en så stor roll i medel- tidens symboliska framställningar, namnes ytterst sällan.
De svenska djuren omtalas ofta.
Äl- gen sönderbetar och slår med fötterna, när han blir vild.
När björnen är svulten och ser det djur han åstundar, fäster han däri den ena foten och med den andra letar han, hvar han må fästa den stadigt, så att dju- ret ej slipper löst, utan kan vända det, så att han kan äta det efter sin vilja.
Fru Bir- gitta har knappast haft tillfälle att se detta, men berättar efter hvad hon hört.
Vargen om- talar hon som svekfull: han sviker, griper och sväljer.
Men ännu svekfullare är räfven, han låtsar sig vara död, och när fåglarna, lurade däraf, komma och sätta sig på honom, griper han dem.
Hjorten är rask och stark att springa.
För åsnan har fru Birgitta icke sympati, där- för att hon alltid har hufvudet sänkt mot jorden; hon har iakttagit, huru halsstarriga åsnor sätta alla fyra fötterna samman.
Hon har sett otama tjurar i sin ilska rifva upp jor- den med framfötterna.
Hon talar äfven om igelkotten och mullvaden, den senare, som trifves i mörkret, är för henne symbol af djäfvulen.
Hon talar om fåglarna, som flyga från buske till buske samt rifva upp tistel och törne, men de kunna icke skilja mellan rent och orent.
När kycklingarne se en främmande fågel, som vill dem ondt, skynda de att skyla sig under moderns vingar.
Örnen flyger högre än alla andra fåglar och blickar ned dels efter byte, dels för att se om någon fara hotar ungarne.
När gamen flyger upp med sitt byte, griper den så hårdt om det med klorna, att dessa blifva vanmäktiga och släppa rofvet.
Skatan bygger bo af gamla och dåliga saker, men älskar sina ungar, hon lär dem flyga genom att hålla för dem mat, genom att ropa ut dem, slutligen genom att flyga framför dem.
Sedan talas om fiskmåsen, som ser fisken i vattnet, om kor- parne, som slita lik, om påfågeln, som yfves öfver sin pråliga dräkt, om en fågel, som heter musaakir.
Fiskarne leka i vattnet och släppa där sina frön, hvilka göra frukt bland böljorna.
Men hvalen föder lefvande ungar.
Hvad är fulare, frågar hon, än grodor och ormar?
Grodorna döljas i dyn, hoppa högt upp af högfärd, de äro fula att se, de hafva en anskrämlig röst och deras vidrörande är giftigt.
Men fulare och värre än grodan är ormen och af ormarne är den värst, som heter skorpion.
Den som blifvit biten af en skorpion, kan botas, om man smörjer såret med den olja, i hvilken en annan orm är död.
Snigeln krä- lar i den träck, i hvilken den är född, och håller alltid hufvudet intill jorden.
Fru Birgitta hade utan tvifvel haft tillfälle att se skorpioner i Italien, och det är därför underbart, att hon kunnat räkna dem till or- IDUNS MODELLKATALOG H Y G I E N I S K A!
Utvändigt blå, invändigt hvita P A N S A R - E m a l j e r a d e G R Y T O R.
han skulle föra hem fåren, en blomsterkärfve, och fåren lockades af lukten att följa honom.
Det synes som om förvildade och herre- lösa får hade förekommit.
Herden lockade dem till fårahuset och stängde in dem, de löpte kring väggarne, men sluppo icke ut.
Så blefvo de späka, så att de åto af höt, till och med ur herdens hand.
Getter och vädurar på samma gång.
O u m b ä r l i g för a l l a s ö m m e r s k o r o c h för a l l a h e m.
^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Koloreradt omslag.
P r e n u m e r a t i o n s p r i s 2.20 f ö r h e l t å r — 60 ö r e p r h ä f t e.
— 27 1
marne.
Hennes zoologiska terminologi stämmer icke alltid öfverens med våra dagars.
Maskarne omtalas för deras ödeläggande verksamhet.
Masken, som ligger i äpplet, äter först dess kärna, lämnar där kvar sin träck, går sedan omkring i hela äpplet, så att det blir fullstän- digt onyttigt.
Masken bryr sig ej om att fruk- ten å den bästa säd förgås eller faller, bara den får bita i roten eller det som är närmast roten.
Under vintern ligga maskarne som döda.
Det finnes en mask, som heter bi.
Bina hafva en konung, visen.
På hans bud flyga de ut att samla sötma, hvilken de icke alltid finna hos de fagraste örterna, utan mången gång hos hvassa örter, hvilkas blomster icke äro fagra och icke lukta väl.
Är visen borta, då blir oordning i bisamhället. '
De onda bina äro i viss mån nyttiga, ty de hjälpa till att fylla bistacken och att utestänga getingarna.
Om hösten plockas de onda bina bort och få dö af frost.
Bromsen har samma färg som jorden och flyger med stort ljud, den biter sår, som värker mycket.
Humlan har en hes röst och håller sig till jorden, där hon samlar honung.
Myran drager natt och dag något till myra- hopen, hon faller stundom af ansträngningen död ned vid ingången, så att hennes börda stannar utanför.
En fluga kallas fjäril — i fru Birgittas språk fiädhal — eller sommar- fågel.
Den har en liten kropp och stora vin- gar, som äro stänkta med hvit, blå och röd färg, rör man vid färgen stannar den som aska på fingrarna, den har stor mun och två horn i ansiktet.
Som vingarna äro stora flyger den lätt upp, men som kroppen ej är stark faller den snart ned igen.
På ett annat ställe säges fjärilen vara en mask.
En lofvande konstnär.
Af ERNST HÖGMAN.
D ET GICK inte att måla i dag.
Han för- sökte förgäfves hålla tankarna samlade krirfg arbetet.
Alla möjliga fantasier tumlade om i hans hufvud och narrade honom gång på gång att sänka penseln och se ut genom fön- stret, i stället för att fixera modellen, en svart- hårig italiensk flickunge från Glasbruksgatan, som sålde lyckobref och kanariefåglar.
Våren hade kommit och öfverraskat honom, den där förfärliga stockholmsvåren, som hvarje gång den sköljde sitt ljus öfver den infrusna staden, gjorde honom sjuk af längtan och otill- fredsställd ärelystnad.
Hans inre råkade alltid i jäsning, då dagarna blefvo långa, med dry- pande snövatten från alla tak och dansande drifis i Norrström.
Det sprängde och slet i bröstet, alla konstnärsdrömmar hans hjärna knådat ihop under vintern, alla föresatser, alla löften, som han, sporrad af andras framgångar, gifvit sig själf med handen dundrande mot bordsskifvan och pannan rynkad af energi — de skulle nu ha varit omsatta i resultat och hans namn stått som ett af de mest rosade i tidningarnas konstanmälningar.
I själfva verket hade han ej lyckats bringa det längre än till några skisser och en kopia af Wickenbergs " Vinterfiske ", som han hoppa- des få afyttra till någon mindre anspråksfull samlare.
När han såg närmare på situationen, var den verkligen så bedröflig den kunde vara, och om han inte haft hustrun, som orubbligt trodde honom vara ett konstnärsgeni, skulle han för längesedan slungat penslarne i väggen och gått bort och hängt sig i Siklaskogen.
Under medeltiden gjorde man ingen skillnad Hon var en blek och ganska ful liten kvinna mellan sägen och historia.
Fabelns djur hade med anspråkslöst väsen och en matvaruhandel för den tidens människor samma verklighet som vid Skaraborgsgatan.
Axel Möller hade gift de lefvande djuren, fru Birgitta talar om basi- sig med henne mera af beräkning än af kärlek.
lisker, hvilkas anblick är dödande, samt om Som kvinna betraktad ägde hon ju ytterst små fågeln Fenix, hvilken, när den blifvit gammal, företräden, bokstafligen tillplattad som hon blif- sammanför ved på en bergstopp och när veden vit af ett enformigt och sträfsamt lif i den blifvit antänd genom solens hetta, sätter sig halfljusa butiken, dit aldrig en solglimt fann på bålet och fortares, men ur askan uppstår vägen.
Men liksom dag lagd till dag blir år en ny Fenix.
och decennier, hade hon genom att lägga slant Den rika orneringen såväl den målade, som till slant samlat några tusen kronors kapital den, hvilken huggits i sten eller snidats i trä, och därigenom fått rykte om sig att vara smått visar att medeltidens människor älskade blommor.
förmögen.
Fru Birgitta delade denna kärlek.
Hon talar Hennes artistdyrkan utgjorde poesien i hen- om den rodnande rosen, om rosen, som luktar nes gråkalla lif.
Alla, som ägnade sig åt nå- sött, är fager att se på, len att vidröra, men got yrke, det där stod i mer eller mindre sam- alltid växer bland törnen.
Nyponen tycker hon manhang med konsten, kunde räkna på hennes ej om, ty det inre är fylldt med orenlighet och intresse: från författare, målare, bildhuggare, taggar.
Det är icke endast rosen, som prisas, skådespelare och operasångare ned till cirkus- utan ock blomstret på heden, som ger sötma för ryttare, trollkarlar och positivspelare.
Men smaken, lättnad för hjärnan, fägnad åt synen och särskildt tog hon sig af fattiga målarpojkar styrka åt alla lemmar.
Blomstren draga den utan namn, köpte då och då en skiss af dem fallande daggen till sig och innelyckas så i och var en tacksam lyssnerska, när de i det daggen.
lilla rummet innanför butiken förtrodde henne sina missräkningar eller högtflygande planer, Mycket mera vore att tillägga.
Det här anförda må vara nog för att visa, hvilken fin medan hon bjöd dem på ett mål mat och en iakttagelseförmåga fru Birgitta hade.
Hennes klunk italienskt vin från en specerist på Göt- gatan.
födelseår ligger sexhundra år före vår tid.
Det var under en af sina svältperioder som Axel Möller lärde känna henne, och han märkte snart, att hon varkunnade sig mera ömt öfver GWENS FRÅGOBYRÅ honom än öfver någon annan.
Han erfor för med dess möjligheter för Iduns pubtik att hänvända första gången i sitt lif hvad det vill säga för sig till vår sakkunniga medarbetare å modeafdel- en rotlös människa att ha fått ett fäste, ty så ningen med begäran om råd i toalettfrågor har under den tid den existerat hunnit bli känd af kände han det, när han fick berätta om allt många af våra läsare.
Vi erinra likväl på nytt hvad han utstått af likgiltighet, gyckel och dem, som ej ännu användt sig af den särskilda motgångar och hon på sitt naiva sätt uppmun- förmän Idun velat bereda sina läsarinnor, om att trade honom och gaf honom sin bestämda för- Gwen fortfarande som hittills vill ge sina korre- spondenter hjälp och vägledning i toalett- och smak- säkran om tro på hans talang.
frågor af skilda slag.
Det slutade med att hon på fullt allvar blef Brefven adresseras till Gwen, Iduns redaktion, kär i honom, hvilket han inte hade någonting och måste åtföljas af dubbelt svarsporto.
emot så till vida som det smekte hans fåfänga och gjorde honom kvitt brödbekymren.
Hvar e l husmoder BaH g i art e i robetl Hwa e rj ö s mmer k s a j BÖR PRENUMERERA LIKASÅ .. N PÅ PRIS FOR HELT ÅR 3 KR.
: HÄLFT AR KR.
1: 6 0.
LÖSNUMMER 3 0 ÖRE.
12 _ HÄFTEN ÅRLIGEN.
Giftermålet skänkte honom bland annat för- månen af en egen ateljé, ett stort vindsrum i samma hus som matvaruhandeln, och fick- pengar samt snygga gångkläder.
Men kärleke_n var från hans sida blott en sekundär faktor i deras samlif; han kände sig tacksam^ därför att hon jämnat vägen för honom och med sin beundran för hvarje hans penseldrag gjorde honom mindre osäker på sig själf, men hans hjärta sade honom platt ingenting om denna anspråkslösa lilla kvinna, som med förtjusning låg på knä för honom och till och med skulle kunnat ge sitt lif, om hon därmed förmått köpa honom den storhet han fikade efter.
— • Axel lade ifrån sig penslarne och paletten och afskedade modellen.
Utanför fönstret skickade solen en hel fors af ljus ned på den inbyggda gårdsrektangeln, som låg och fuktade under en smutsig snödrifva.
Han kastade upp fönstret på vid gafvel och inandades den ljumma, syrestarka aprilblåsten.
Stora hvitgyllne moln- skutor med hissade segel och vimpel i topp länsade undan för förlig vind i det blåa världs- hafvet ofvanför takgyttret, röken hvirflade rast- löst ur några fabriksskorstenar åt Katarina- hållet, en hvass lokomotivsignal från ett tåg, som rusade ut ur tunneln vid Högbergsgatan, skar igenom luften och smalt in i bruset från den stora arbetande staden.
Den unge målaren drog ett djupt andetag för att bli kvitt den känsla af beklämning, som tryckte honom.
Nu jäste lifvet rundt om- kring honom i den ljumma aprildagens sol, unga viljor togo krafttag och vunno segrar, medan han stod utanför ringen, bortglömd, för- bisedd som en annan odugling.
Det var godt och väl att Hilma, hustrun, trodde på honom och för hvarje gång han rullade tillbaka efter en ansats, tryckte sig intill honom, såg upp i hans ansikte med en öm blick och sade: " Din dag kommer nog, min vän, tålamod bara! "
Men den där dagen tycktes aldrig vilja gry.
Nu öppnades vårutställningarna igen, den ena efter den andra, och nya artistnamn döko upp, men hans fanns inte med.
Tiden rann bort mellan fingrarna på honom, under det han fam- lade hit och dit, oförmögen att sluta sig kring något visst ämne eller känna denna förtärande arbetsfeber, som gör att man griper fatt i verket som vilddjuret i sitt byte och tumlar med det natt och dag i en stämning, växlande mellan glädje och förtviflan.
Han tyckte att det tillskräpade rummet hå- nade honom med sina halffärdiga dukar, som lågo kringslängda i hörnen, och han kände en djup leda vid alltsammans.
Enda botemedlet var att gå ut och drifva kring gatorna i det vackra aprilvädret, ty i dag skulle han i alla fall inte kunna dra ett penseldrag vidare, det kände han.
Trafiken och gatubullret verkade som en stimulerande dryck på hans nerver.
Han blef på nytt förhoppningsfull, grubblade inte längre öfver svårigheter eller svikande arbetslust.
Allt det här skulle jag vilja måla, tänkte han, i det han strök förbi grändmynningarna på Skeppsbron, där all vinterns fastbitna isluft nu höll på att släppa och flåsa ut öfver trot- toarerna, som skeno i solen.
Tullhusets stora port liknade ett hungrigt gap, som slukade lårar och baler i oändlighet, hvilka rullades upp från kajen, medan ång- vinschar surrade, sjåare och sjöfolk skreko från däck och lastrum, kärror skramlade, klockor ringde.
I morgon ska jag minsann hugga i, lofvade Axel sig själf, mer och mer eggad af det sju- dande arbetslifvet.
Jag har varit dum, tänkte han vidare, som bara petat med småsaker.
Det ger en ingen lust att anstränga sig.
Men ^ T ^ J J ^ Å ^ T ^ ^ Z t i l l h a n d a h å l l a s t i l l f ö l j a n d e p r i s e r: I d u n s p ä r m a r, r ö d a m e d g u l d t r y c k kr.
1: 5 0 I d u n s: r o m a n b i b l i o t e k, r ö d a e l l e r g r ö n a 50 ö i e.
I d u n s H j ä l p r e d a, r ö d a e l l e r g r ö n a 50 ö r e.
: K u n n a erhållas i närmaste bokhandel eller direkt från Iduns expedition, o m rekvi- Z sision och likvid i postanvisning insändes.
nu skulle det bli annat af.
Han ville gripa sig an med ett riktigt stort ämne — en huf- vudstadsbild sådan han just nu såg den för sina ögon, det nyvaknade lifvet med tusen ar- mar och hjärnor i rörelse efter vinterdvalan och mörkret.
Hans fantasi kretsade kring en ofantlig duk, som skulle ha en freskomålnings dekorativa hållning: lifligt och kraftigt kom- ponerade figurgrupper, berg af varor uppstap- lade på kajen, de förtöjda ångarne med för- stäfven i vädret som nosande jättetrynen och rök hvälfvande ur skorstenarne, sol i luften och sol på de karaktäristiska husfasaderna med mörka grändmynningar emellan.
Den taflan skulle bli frisk och strålande, det lofvade han sig, och på samma gång den gåfve en vårbild från den stora staden, skulle den vara ett symboliskt uttryck för den länge bidade is- lossningen i hans egen själ.
Han kände sig så befriande lätt om hjärtat.
Det var som om han redan stått bland de stridande talangernas främste och känt segern falla i sitt sköte som en mogen frukt.
Axel Möller var nu framme vid Gustaf Adolfs torg, på hvars gråa kvadrat, nödtorftigt för- skönad af Sergels plastiska grupp nedanför Lutzenhjälten och hans klumpige springare, vårsolen kommit det stockholmska gatulifvet att gå i blom för ett par timmar.
Där vag- gade de svenska herremanstyperna, resliga kar- lar, röda, feta, slätrakade, med halfintelligenta ögon under ljusa bryn, buttra eller barska munnar och tjocka nackar, liggande i dubbla veck ofvanför rock-kragen; där lyste arméns yngsta i vacker montering från gulddragaren och militärekiperingen, där kommo trötta soci- etetsskönheter med slitna drag från Oscar Berg, ledigt teaterfolk, motionstyngda kammarleda- möter, kvicka semiter med starkt blånande skäggbotten, taxar, pudlar, råtthundar och an- dra ledamöter af Kennelklubben.
Trumpetande automobiler snurrade förbi, erterlämnande långa luktstrimmor, hvilka småningom ingingo bolag med de andra lukterna från våren och männi- skorna.
Och på ena sidan om vimlet, lutad mot den solvärmda väggen vid cigarrbutikens fönster, stod en rödskäggig filosof, iklädd återstoden af en gammal regnrock, som sak- nade knappar, en urlakad väst, ett par lärfts- byxor af obestämbar kulör samt ruinen af en rundkullig filthatt, och kallrökte en pipsnugga, medan han med orubbadt lugn och klena ut- sikter till ett mål mat för sin aldrig döfvade hunger iakttog det underliga stycke lif han hade framför sig.
Axel Möller tyckte att han kommit in i en omgifning, där han strängt taget inte hörde hemma, och blixtstabbt slog hans förhoppnings- fulla stämning om i tung misströstan.
Här såg han för sina ögon en del af den publik, hvars erkännande han drömde om att vinna.
Med sin barnsliga äregirighet hade han fått för sig, att konstnärens mål var att bli omtalad af kreti och pleti, begapad på gatorna, intervjuad af tidningarna.
Hur många gånger hade han inte tänkt sig in i dessa berömmelsens ögon- blick, och det så lifligt, att han blandat ihop inbillning och verklighet.
Nu kände han det som om en isvind berört hans själ.
Hans sträfvan tycktes honom med ens så löjligt ringa, den betydde platt ingenting inför alla dessa själf- medvetna människor, som voro fullständigt okunniga om att han öfver hufvud taget fanns till.
I Regeringsgatans mynning mötte han svå- gern, ' bankvaktmästaren, bärande en blå lärfts- påse, fylld med sedelbuntar och växlar, med hvilka han var på väg ned till Riksbanken.
Axel fick en halfvänlig nick och ett grepp om högra handleden, som tvang honom att stanna och vända.
" Det lär du hvarken kunna i dag eller nå- gon annan dag.
.
.
Har du inte kommit un- derfund med det än? "
FRÅN HAMNPIREN.
" Vi ska inte börja gräla midt på torget, " DE KVÄLLSBLÅ töcknen hölja sade Axel stilla.
Han kände sig med ens all- den vintriga buklens strand.
deles maktlös, då svågern så där brutalt rörde vid hans ömtåligaste punkt.
Ren kyliga vågor skölja " Nej, det ska vi inte.
.
.
Men jag måste månljussilfver mot land.
ovillkorligen tala med dig. "
Bankvaktmästaren drog utan vidare Axel med sig ned till Helgeandsholmen, där han Men öfver den närmsta stranden, ställde honom på banktrappan, medan han gick där skogen saktat sitt brus, in och uträttade sitt ärende.
Därefter tog han reser sig aftonbranden honom på släp till " Östergötland " i Salviigränd, fick in honom i ett hörn af matsalen, beställde med fuktgult glänsande ljus två kalfkotletter med franska ärter och pilsner, och gick så löst på sitt offer.
" Du är tvungen att bli en nyttig människa, och dämpas i blått öfver hamnen, Axel.
.
.
Jag kan inte lida att du lefver som som blånar, långsträckt och smal, en parasit på syster min. "
med skymmande skrof i famnen, Axel hade gripit knif och gaffel, men lät i ljus af simmig opal.
dem åter falla och stirrade buttert ned i tall- riken.
" Låt mig vara i fred, " mumlade han.
Och ren längs kajen i droppar " Det är sant att jag ännu inte gjort någon- ting, som inbringar pengar.
.
.
men så snart så hvita ljusen stå, jag slagit igenom med en tafla, kan jag för- som högt öfver masternas toppar säkra dig att Hilma inte längre ska behöfva stjärnans kristall i det blå.
stå i butiken och slita. "
" Asch, det där har du skräppat om i nära elfva år nu.
.
.
Det är bara en olycklig in- VÅRMORGON.
billning att du tror dig vara konstnär. "
Den soliga dimman, skimrande grå, Axel fick kallsvetten ut i porerna och han nu lättar kring hamnen, och snart ur dess slöja söp efter luft som en drunknande.
Det var med rår och master skrofven sig höja som om tviflet, hvilket alltid satt och lurade i djupet af hans själ, tagit form i de brutala från ström, som klarnar vidunderligt blå orden.
Hittills hade han lyckats tysta ned det, därför att han kände att det vore döden, om han skulle förlora tron på sin förmåga.
och blå springer fram och famnande står Men med den där hänsynslösa människan tätt med pirarnas armar öppna mot hafvet, inpå sig blef hans själftillit totalt söndersmulad, som, än i de skimrande töcknen begrafvel, och ångesten grep honom i strupen som aldrig ljusnar med rymder af hafssol och vår.
förr.
Så kunde det dock inte vara.
Visst ägde han talang.
Akademiens resestipendium hade Och buren på brisar af töcken och sol en gång varit nära att tillfalla honom.
Hur absurdt för öfrigt att låta sig påverkas af svå- med måsarna in öfver strömmen seglar gerns omdöme, en karl, som inte det allra den vårliga lust, som strålande speglar ringaste förstod sig på konst, men som på i djupblå vatten en klarnad kupol.
grund af släktskapen sökte mästra honom och göra honom lifvet surt. "
J a g tror det vore nyttigt för mig, om jag Och tyst ligger hamnen finge resa ut på en tid.
.
.
Jag behöfver få med tätnande hus intryck af stor konst, om jag ska kunna komma i helgdagsmorgonens sol- tillrätta med mig själf. "
sken och tiger, " Griller, min gosse!
Nej, vet du hvad du behöfver.
.
.
du behöfver arbeta, riktigt ordent- men högt, med en lyf- ligt lägga manken till i ett praktiskt yrke, som tande dufftock, drifver artistfantasierna ur hjärnan på dig. "
stiger Axel vred sig som en mask under svågerns dess helgmorgonsandakt, ord.
Han skulle velat offra år af sitt lif, om han åtminstone haft ett enda verk att peka tindrande ljus.
tillbaka på, en enda tafla, som vitsordade äkt- ALBERT HENNING.
heten af hans konstnärliga kallelse.
Nu för- sökte han öfvertyga genom att utveckla sina framtidsplaner, men när han såg, hur föga de " Hur mår Hilma?
Hon såg inte vidare kry imponerade, förde han talet på hustrun och ut, när jag var uppe hos er i förra veckan. "
hennes mening om hans talang.
Den andre " J a g tycker hon är sig lik, " svarade Axel, ryckte på axlarna.
obehagligt berörd af svågerns kärfva röst.
" Hilma tycker synd om alla artistslarfvar, " sade han, " och som du olyckligtvis råkar vara " Du är dig också lik. "
hennes man, är det ju klart som dagen att " Hoppas det. "
" Gör som vanligt ingenting.
.
.
går och drif- hon ska prata en hop välmenande strunt om ditt färgknåperi. "
yer kring gatorna som en afskedad bokhållare. "
Axel ryckte till och fick blodet åt ansiktet.
Axel rynkade pannan och sväljde i harmen Han kände svågerns sätt att fara ut emot ho- ett bräddadt glas Ödåkra akvavit.
nom så ofta de träffades, men likafullt verkade " Äh, nu ska du inte vara fräck.
.
.
Alla tillvitelserna hvarje gång som piskrapp på kan inte bli bankvaktmästare. "
honom.
(Forts.) " J a g kunde inte måla i dag, och därför.
.
. "
Akvareller från en hamn.
Salamander Innan 7 kr.
betalas för ett snörlif, bör ifrån Enhetspris 1 5, — Franska snörlifssömmeriet i Stockholm, 1 Norrmalms- D a m - &amp; H rekvireras.
e r r - S k o d o n Lyxutf öring 18, — torg, 1 tr., dess illustrerade priskurant — 273 — ALLA SORTER.
» fgekg %^p^
T?
SED / ', / / ÅR / ' / / / ^ / / ÄP / O / O^ / ^ / S • FFLJU.=: I %; / RA / / / E / &lt;7.
- V / I - - A S D E MÄNGA reslystna svenskar, som i som- mar bege sig nedåt kontinenten, torde ej glömma att besöka Wien för att bl.
a. se, hur värdigt vårt land är representeradt på den internationella jaktutställningen därstädes.
Hvad själfva staden beträffar har den en mängd lockelser för turisten, äfven om uttrycket " det glada Wien, " liksom " det tråkiga Stock- 11 holm ", vid närmare kontroll ej förefaller främlingen fullt så exakt som han väntat.
I alla händelser är Wien en synnerligen gemytlig och angenäm stad och en fin stad — aristokraten bland syd-Europas städer och bland mycket annat berömd för sina med blond och yppig skönhet utrustade kvinnor.
Dess gatulif, isyn- nerhet i de måleriska kvar- teren kring Stefanskyrkan, smakar af södern och dess omgifningar — ett Ty- rolen i smått — • bjuda på en romantisk natur och en - I glädtig befolkning, som man icke ångrar att ha stiftat bekantskap med.
•JFR ' TT &gt; &amp; O O ® 1.
En modern Wiengata.
2.
Tre täcka landsmaninnor, som tjänstgöra som uppasserskor i svenska villan å den internationella jaktutställningen.
3.
En smörgås under promenaden.
4.
Hos blomsterhandlerskan.
5.
Stora entréen till utställningen med bosnier i förgrunden.
6.
En kart och en mogen.
7.
Arbetarfrukost.
8.
Österrikiska officerare.
9.
En glad tös från landet.
10.
Wienkuskar i väntan på kunder.
11.
Regementet marscherar förbi.
A. Blomberg foto.
1.
Karnevalen blåses in.
2.
Studenterna och rättvisan på 1600-talet.
3.
Tidens stora hufvudfråga med alla dess komplikationer på mans- och kvinnosidan.
4.
Stock- holms högskola och den nye Karl XII.
5.
En högtuppsatt arkeolog och hans betjänt.
6.
Sten Sture, en af de mest svårplacerade gestalterna i Sveriges historia.
(7.
Moder Svea.
8.
Samvetsäktenskapet.
9.
Den kvinnliga studentföreningens mest röstbegåfvade medlemmar.
10.
Biskopen och backanterna.
11.
Medicinen representerad af läkaren och barnmorskan samt engelska sjukan, eller boy-skoj, representerad af Sven Hedin.
A. Blomberg foto.
Men detta svar har knappast tillfredsställt mig själf, ännu mindre den frågande, därför att förklaringen icke utgjort ett direkt svar på frågan.
Själf har jag framställt samma spörsmål till några af de personer, hvilka ifrigast arbeta på kvinnofrågans snara lösning.
Svaren ha varit många och olika, beroende på hvars och ens individuella syn på saken.
Det tycks mig där- för som om här fattades en grundlinje, som borde finnas och följas, d. v. s. en synpunkt, den de allra flesta kvinnor borde kunna enas om.
nevalsflgurer döko upp öfver allt på gatorna, kan man tänka sig att det var svårt att känna igen den vördnadsvärda universitetsstaden Vid sextiden på eftermiddagen bör det dock ha blifvit ganska stillsamt i staden.
Ty då hade allmänheten samlat sig i Botaniska träd- gården och satt förnöjdt småpratande och be- traktande de unga damernas toaletter, medan det stora karnevalståget ordnade sig för att tåga fram genom de täta leden.
En salut, som ekade mot slottets röda murar, gaf signal och så kom tåget med den sköne prins Karneval i spetsen och efter honom den unga vackra men något groflemmade Våren, omgifven af chariter i lätta men festliga kostymer.
Men härmed var det också slut med tågets mera sublima del, därpå följde den löjliga, hvilken också var den längsta.
Det var bilder ur det akademiska lifvet i forntid, nutid och framtid, som här drogo förbi den häpne åskådarens syn, en pan- tomimisk friluftsrevy af jättedimensioner, full af vitsar och elakheter mot moder Svea och Alma Mäter, vetenskapen, de akademiska lärarna, kvinnan, Hinke och hela den öfriga världen.
Det var inte så godt att identifiera alla dessa groteska figurer — så tog man urstudenten, knapphändigt skyld af djurhudar och ledande husdjuret björnen, för att vara reformkvinnan!
Denna kom emellertid senare i mörkblå reform- dräkt, men var knappast fullt så tilltalande.
Det glada skämtet med åtskilliga professorer, som förekommo i synnerligen illusorisk maske- ring, tycktes roa uppsalaborna ofantligt; det är frågan om stockholmarna hade lika roligt åt sin nobelprofessor i Karl XII:s gestalt.
Det är omöjligt att ens tillnärmelsevis skildra eller ens räkna upp alla dessa figurer, som bilda ett karnevalståg, brokigt som en dröm och lika snart försvunnet ur minnet.
Syn- nerligen vackert och lärorikt var ett student- öde, framställdt i fem drastiska scener.
Den nybakade oskuldsfulle studenten anländer till lärdomsstaden åtföljd af sin ömma moder, han glömmer hennes lärdomar och lefver i sus och dus, slutligen bli fordringsägarna alltför närgångna, och den punschfete och rödnäste kandidaten afhämtas till landet af sin djupt bedröfvade fader.
Fullt så uppbyggligt var det knappast att skåda djäfvulen i evolutionens tecken, det visar sig nämligen gå utför med denne en gång så mäktige potentat.
Om framtiden ger karnevalståget öfverhufvud inga glada föreställningar.
Framtidens teolog blir kvinnan, som icke tiger i församlingen och framtidens äktenskap, samvetsäktenskap, och mot framtidens restaurantlif och framtidens terapi kunde äfven vara ett och annat att anmärka.
Efter sedan karnevalståget upplösts, blef trängseln stor kring borden med de alkoholfria dryckerna i Botaniska trädgården.
Man sking- rades dock så småningom för att höra på sån- gen, och, om man var ung och bjuden, för att göra sig i ordning för nationsbalerna.
Och en mild fullmånenatt sänkte sig öfver det karnevalsfirande Uppsala, en natt, som var gjord för dans och munterhet, ej för hvila.
Innan man visste ordet af steg solen upp och hur gick det då med alla karnevalstrollen?
PAULINE VIARDOT-GARCIA.
Efter en fotografi, gåfva af den berömda sångerskan till Musikhistoriska museet i Stockholm.
Fru Pauline Viardoty Garcias namn tillhör ett af de mest kända inom den europeiska musikvärlden.
Hon var född i Paris, dotter af den berömde sångaren Garcia och Malibrans syster.
Under sin vistelse i Mexiko började hon utveckla sina musikaliska anlag.
Hennes fader var hennes förste lärare.
I Tyskland åtnjöt hon undervisning af Liszt, Meysenberg och Reicha.
I Bryssel uppträdde hon först som sångerska.
Därpå följde trium- fer i Berlin, Dresden, Frankfurt och ändtligen i Paris.
Dittills hade hon endast sjungit vid konserter.
Hennes första uppträdande på sce- nen ägde rum för 71 år sedan, i maj 1839 i London.
Ett år senare sjöng hon på en teater i Paris, och hennes ojämförliga framgångar så- som konstnärinna voro därefter tryggade.
Hon blef då skriftställaren Louis Viardots maka, och med honom företog hon sina konstresor genom Italien, Spanien, Tyskland och Ryssland.
Öfver- allt hänryckte hon allmänheten, i Berlin och Wien såväl som i Petersburg, Moskva och Rom.
I maj 1848 skapade hon en af sina största ge- stalter, Fides i " Profeten ".
Sedan 1863 hade Pauline Viardot-Garcia lämnat teatern.
Om hennes förmåga som sånglärarinna vittna hen- nes elever Artot, Brandt, Bianchi, Grabow, Lucca m. fl.
Kvinnorörelsen och den sjunkande äktenskapsfre^ kvensen.
UR SKALL DET GA för oss stackars karlar, när ni kvinnor väl lyckats ute- stänga oss på alla områden af arbetsmarkna- ETT KAPITEL O M VÅRA BARNS LEKAR OCH SYSSELSÄTTNINGAR.
den? "
är en fråga, som ofta blifvit framställd C Å L Y D E R P R I S Ä M N E T för j u l i i v å r s e r i e " Å r e t s t o l f k a p i t e l " o c h u p p m a n a v i a l l a d e m af v å r a l ä s a r e, s o m till mig, ibland på skämt, någon gång på all- s i t t a i n n e m e d e r f a r e n h e t e r på o m r å d e t, a t t g e n o m I d u n f r a m l ä g g a d e s s a för v å r l ä s e k r e t s.
Täflingsartikel, som var, alltid med ironi.
Jag har naturligtvis icke i c k e gärna i l ä n g d bör öfverskrida 4 Idunsspalter, i n s ä n d e s velat svaret skyldig, hvarför jag också t i l l Iduns redaktion, Stockholm, senast den 31 maj o c vara h f ö r s e s m e d p å s k r i f t: " Iduns artikel!
afling * '.
E ö r d e efter n e n l i g bästa t förmåga sökt framställa det absolut r e d a k t i o n e n s å s i k t b ä s t a a r t i k e l n u t f ä s t e s e t t p r i s af rättvisa i den fordran på likställighet i fråga ETT HUNDRA (1 0 0) KRONOR om existensmöjligheter, som är kvinnorörelsens o c h d e n p r i s b e l ö n a d e u p p s a t s e n i n f l y t e r i n å g o t af I d u n s främsta mål.
julinummer.
- " M A M M A, HVAD SKALL JAG GÖRA? "
GLOM!
H I förhoppning att det skall lända den stora frågan till fromma vågar jag därför — efter att först ha skärskådat frågan i dess nuvarande läge — att i all anspråkslöshet föreslå ett svar till tjänst för dem, hvilka icke själfva sitta inne med något ännu bättre.
Den skada för alla som en för stor konkur- rens på arbetsmarknaden måste medföra, är det icke som vi kvinnor önskat framkalla.
Men därhän tenderar det i alla fall att gå, för den händelse att förmånen för de själfförsör- jande ogifta kvinnorna blir så stor, att flertalet af dem föredraga ett arbete, som skänker dem själfständighet och oberoende, i stället för att ingå äktenskep.
Männen måste också alltmer afiägsna tanken på giftermål, då de se möjlig- heten att försörja sig och en familj allt mer kringskuren.
Den sjunkande äktenskapsfrekvensen betraktas också med stor oro på många håll, och i syn- nerhet borde vi kvinnor sätta en ära uti att anse hvarje annan form af dylik förbindelse lika omöjlig som — motbjudande.
Att komma äktenskapet till lifs, är detsamma som att ifra för det ordnade samhällets undergång.
Om en minskning af giftermålen är en fara, hvar finns då botemedlet?
Jo, naturligtvis inom äktenskapsinstitutionen själf.
Denna är alltså det skötebarn, kring hvilket alla reformvänner böra samla sitt intresse.
Men om äktenskapet således är önskvärdt, så är det likväl tydligt att detsamma behöfver reformeras för att passa in uti den utveckling, som är vår tid egen.
De synpunkter, hvilka böra följas vid en så- dan reformering, och hvilka man kan hoppas att våra lagstiftare skola fästa afseende vid, äro dessa: Dispositionsrätt för hustrun af en viss procent af mannens inkomster, afsedd att användas för hennes rent personliga behof; pension för änkor (enl. samma princip unge- fär som den blifvande ålderdomsförsäkringen); minskade skatter för familjefäder och slutligen ökade skatter för alla ogifta sjäfförsörjande personer, såväl män som kvinnor.
Väl afvägda ekonomiska förmåner, hvilka öka möjligheten för ingående af äktenskap, i för- ening med den naturliga förutsättningen för en sådan förbindelse — kärleken — skall ovill- korligen leda till en önskvärd höjning af äkten- skapsfrekvensen.
Då kvinnorörelsen lyckats i denna sin slräf- van att skaffa ökad själfständighet samt i möj- ligaste mån tryggad ekonomisk ställning åt hustrun, skall den unga, ogifta, själfförsörjande kvinnan i affären, på banken, i stadens och statens tjänst icke längre finna sin anställning så begärlig, utan istället — när den " rätte " kommer — med nöje lämna sin befattning för att ägna tid och krafter åt det lyckliga hemlif hvilket, medvetet eller omedvetet, utgör hennes käraste dröm.
nu icke att I T I D förse Eder med ett ex. af IDUNS MODEbliKATAbOG N:r FÖR V Å R S Ä S O N G E N.
— 276 — B.
F L E R A VACKRA H U N ROOS.
D Ä R G T R Y C K S O M S L A G P R I S: R A MODELLER!
6 0 ÖRE.
I
Gff fjisforiskf seRefminne.
han var en lika manlig karaktär som hjärtegod män- niska, då döden helt plötsligt ryckte honom bort från ett tillämnadt regentvärf, som säkert skulle blifvit till Sveriges fromma, om han fått bekläda det.
Det var G. Adlersparre och hans meningsfränder, hland hvilka B.
B. von Plåten intog ett framstående rum, som genomdrefvo prinsens val.
I enlighet med hvad Hemliga utskottet den 12 juli 1809 tillstyrkte, föreslogs i en kunglig proprosition af d.
15 i s. m. Kristian Augusts utväljande, hvilket redan samma dag bifölls af bondeståndet och tre dagar senare af de öfriga stånden.
På sin adoptivfader Karl Xllfcs sär- skildt framställda önskan antog han namnet Karl August.
Den 22 januari 1810 höll han sitt högtidliga intåg i Stockholm samt aflade den 24 å rikssalen sin trohetsed och mottog ständernas hyllning.
Under en resa till södra delarne af riket i maj 1810 skulle han den 28 nämnda månad öfvervara några militära öfningar på Kvidinge hed.
Han steg där till häst, men syntes efter en kort stunds ridt vackla i sadeln och förlora herraväldet öfver sin springare.
Han föll till marken, anträffades sanslös af den till- skyndande uppvaktningen och var efter en halftimmes förlopp död.
Dödsorsaken torde ha varit en blodut- gjutning i hjärnan.
KRONPRINS KARL AUGUST.
MONUMENTET ÄR GUSTAF IV ADOLF genom 1809 års revolution N störtades från tronen och hertig Karl blef konung, sökte landets ledande män en tronföljare och funno en sådan i kronprins Kristian August, yngste son af her- tig Fredrik Kristian af Augustenborg och prinsessan Charlotta Amalia Vilhelmina af Holstein-Ploen.
Med förbigående af den unge hertigens militära kar- riär i dansk krigstjänst och hans därpå följande be- fälhafvarskap i det söndenfjeldske Norge — fakta, som för öfrigt äro lätt tillgängliga i hvilken som helst af våra historiska läseböcker — skola vi blott i några kortfattade rader erinra om hans introducering i Sve- rige, hvarest han nätt och jämnt hann visa folket, att PRÄSTGÅRDEN Alfred S OL OCH VÅRDAG och vackra toaletter i charmant ljuseffekt från en blå himmels- kupa, hvälfd med särskild hänsyn, tycks det, öfver palatsraden längs Strandvägen.
Man är midt i promenadtiden.
" Man " är här det Stockholm, som ses i dag på Östermalm, om en vecka i Parc Monceau.
Det är emellertid mycket roligt, så länge dessa figurer höja våra svenska hufvudstadsstråk.
Två väninnor gå spänstiga och eleganta bred- vid hvarandra.
Ett lätt brus af siden som aningen om vildfågelsvingars dyning efter flyk- ten, en svag exotisk doft och något ljust, mjukt i pälsväg, kombineradt med hattklockans kläp- par af skälfvande, soJglödande rosor.
Det är mycket vackert alltsammans.
Också deras språk.
Nysvenska, stämplad af främ- mande kultur.
Vokalerna mjuka, framsmekta som bostondrömmar och konsonanterna klingande — tunna, med glasklar renhet.
De tala inte om ditt och datt, utan om det stora — det största: lifvet.
Den ena har gift sig tidigt, har sorgliga erfarenheter, förstörda nerver och många badortsresor att interfoliera i den andras sundare lifsåskådning.
Hon, nr 2, är inte gift än.
Hon väntar.
Alltid kom- mer den rätte, när man har gyllene snaror att fånga med, säger hon en smula satiriskt, men med ett tonfall, som klädsamt öfverskyler bit- terheten.
Nu möta de så många bekanta, att samtalet ovillkorligen öfvergår till personnotiser.
Båda da- merna ha en vidsträckt umgängeskrets och kunna därför berätta hvarandra delikata entré nous.
Så korsas deras väg af en de icke sett på många år.
Det sker plötsligt, oväntadt.
En gång — vid den tiden " då hjärtat var en öp- pen bok ", kallade de henne sin bästa vän.
Nu stirra de på henne — främlingen i deras värld.
Hon, som har fått nyckeln till deras första ungdoms lyckoslott, där det fanns så många skatter, hvilka väl nu knappt ha musei-: UPPGIF LIFVIDD (UNDER ARMARNE), MIDJEVIDD OCH KJOL-: „, ~ ^,iS iÅ.
: FULLT TILLFÖRLITLIGA, M O D E R N A O C H E L E G A N T A g: Tf| • wM 9 W % r h ä U e r .. WM D m J m E d e r * * 5stu; KVIDINGE, B.
DIT LIKET AF FÖRDES.
NILSON foto.
5 Skiss af E l i s a b e t h K u y l e n s t i e r n a - W e n s t e r.
värde, men som de ändå skulle vilja blåsa dammet af.
Men hvem är hon — inte längre den gamla, flickan från ett litet godt borgarhem — hon är klädd efter kontinentens mode och ändå — det är något af bulevardelegans öfver henne, som oroar de situerade.
För en minut sedan gingo de så tryggt bland sina egna.
Hela Strandvägen var som en för- skriftssida med anglosachsiska bokstäfver, så- dana de lärt sig dem år efter år.
Middagar och supéer vandrade framför eller efter dem i välkända typer.
Och det inre sammanhanget mellan dessa typer var dem så lättfattligt klart.
Så kom hon, den okända — • egentligen kunde de kalla henne det utplånade, ty hvad man intensivast lefvat sig in i vid sjutton år, är blekast vid trettio, när man lefver med i den s. k. stora världen: societetens kretsgång.
Adéle såg på Disa och log sedan mot Mari- anne: stormilen.
" Så roligt att träffas, kära Marianne. "
Också fru Disa uttryckte diskret sin glädje.
Den föreföll onekligen väl höghalsadt försiktig, men hennes man var hög officer.
Och just nu gick friherrinnan Strix förbi.
Den, som passerade damtrion och hade det rätta synsinnet för dylika detaljer, märkte ge- nast att en af de tre var en främmande fågel.
Hela vingskruden tydde på det.
Och ljudet i den fria, starka stämman, hvilken tycktes sjungit sig fram öfver vidderna, var ett annat än hos de söta små burfåglarna.
" Du har varit utomlands, " säger Adéle och " tänker plötsligt, att man måtte kunna vara detta på olika sätt.
Hon har också rest mycket, men ändå alltid känt sig " hemma i våningen ".
Ö R 6) jt Bäst att ingenting veta och låta samman- träffandet förflyktiga.
Adéle, som är yngre än fru Disa, öfvertog Marianne ett år senare och hade henne till hjärteväninna för sina upplefvelser.
Sedan skildes också deras vägar.
Marianne reste ut, fattig och äfventyrslysten.
Hon lofvade skrifva, men det blef endast ett par vykortsmeddelan- den och så gingo åren.
Nu står hon här med ens midt i solskenet, stark och hållbar för lifvets vedermödor, glad och lugn, men icke en af dem.
De veta intet om fodret i hennes kappa och märket i hennes hatt.
De veta bara, att hon är skeppet med deras ungdomsdrömmar, det som hade annan kust än Strandvägens esplanad.
Adéle frågar, om hon varit länge i Sverige.
" A nej, en liten tid, men jag tänker nästan slå mig ned här nu, och då ses vi väl oftare. "
" J a, ja visst.
Är du gift, söta Marianne? "
EXPEDIERAS PORTOFRITT INOM SVERIGE OM REKVISITION • „ ÄTFÖLJDAF LIKVID MSÄNDES TILL; NORRLANDSGATAN 1 6, STOCKHOLM,; T II ' * KAPPMÖNSTER 6 0 ÖRE, NATIONALDRÄKTMÖNSTER 1 KR.
n i n g MÖNSTER KUNNA ÄFVEN BESTÄLLAS EFTER ANDRA ÄN VÅRA MODELLER.
BESTÄLL- s k a U d å a:;:: i i i:; ';!
;; K.-; ';;:, r;;;:; i;:: ' I;: a. "
!
k: !S HED.
Marianne skrattar. "
J a, du må tro, jag har pröfvat på litet af hvart.
Hur har ni haft det?
Rätt tråkigt — blankt och stilla vatten — ankdammen, säg? "
Disa ler melankoliskt.
Hon stirrar tungt med hänförande sammetsögon, men svarar inte.
Det är så underligt att veta det hennes ung- domsminnen kanske ligga gömda inom denna främling; hon råder öfver hågkomster, som Disa icke delat med någon af sina nuvarande vän- innor.
Marianne var med, när hon hade sin första, stora kärlek.
A, de långa kvällarna, då de sutto i Mariannes lilla skrubb, visst lägenhetens jungfrukammare, och talade och talade.
Disa tyckte, att ingen förstod henne som Marianne, och när hon fick del af något, omvandlade hennes fantasi det enklaste stoff till en praktbonad.
Men hvem är hon nu?
Man kan fråga henne — sondera.
.
.
Men om det så visar sig, att hon kanske bara är en liten butiksfröken eller att hon håller pensionat eller något liknande.
Hvad gör fru Disa då?
ERHÅLLAS OMGÅENDE TILL NEDANSTÅENDE PRIS INOM SVERIGE: BLUSLIF 4 0 ÖRE, KJOLMÖNSTER UTAN SLÄP 5 0 ÖRE, PRINSESSKLÄDNING 75 ÖRE, REFORMDRÄKT BARNDRÄKTMÖNSTER 5 0 ÖRE, KRAGMÖNSTER (PELLERIN; 50 ÖRE, 7 KVIDINGE Dödsfallet väckte stor bestörtning och sorg i lan- det, ty prinsen hade på den koi ta tiden hunnit för- värfva sig stora, folkliga sympatier.
Massan af be- folkningen hade, som ofta plägar ske, svårt att tro på ett naturligt dödssätt, men grep fastmer efter de rykten om förgiftning, som spredo sig i bygderna.
Detta för- giftning * skvaller blef också orsaken till det tragiska efterspelet vid prinsens likfärd till Riddarholmskyrkan den 20 juni samma år, då riksmarskalken A. von Fer- sen mördades af pöbeln.
Inskriptionen å monumentet på Kvidinge hed, hvarå här meddelas en afbildning, lyder: Karl August, Sveri- ges kronprins, afled på detta ställe den 28 maj 1810.
Sammanträffandet.
H v WWm I I Wm P f D Bl I f UP |Jy|ylllUllyluI * I KRONPRINSEN Å - Pistädä 1 U " ftfll lUinnOTQPQTTQPOn MULLOICL DL I DI CL!
* ti I IHO UILIB.
\
" Har varit — har varit allt, kära ni.
Minns ni inte, hur mycken kolsyra jag hade.
Det skulle förstås stänka och fräsa åt alla håll, när det flög i luften en gång.
Vi skulle prata riktigt, flickor!
Kan ni inte komma upp till mig en dag. "
" Hvar bor du? "
Disa vill gå.
Minst tjugu af hennes be- kanta ha sett henne, hon vill gärna lofva att hälsa på, bara de nu skiljas.
Man står inte så länge midt på promenaden. "
J a g bor uppe på söder.
Har hyrt rum där — anspråkslöst, kära ni, men jag har en bra agentur och skall nog reda mig.
Kan ni komma i h å g.
.
. "
och hon ger dem adres- sen.
Men ingen dag för återseendet bestämmes.
Man tar adjö, nästan öfverdrifvet vänligt, och de två se Marianne flaxa i väg i kappan med extra utländskt snitt och hatten, som kanske var köpt i en 4.85 francs basar.
De gå tysta, de två, som nyss hade samtalet så inöfvadt flytande.
Det lätta fraset i klädningarna är inte längre den rytm tankarna följa.
De ha sett sig om utan att vilja det, sett långt tillbaka, och en sugande längtan efter ungdomens guldfattiga rikedom vaknar inom dem.
Adéle tänker, att hon väl ändå en dag i skymningen skall taga en bil upp till Marianne och sitta med henne som förr • — om förr kan bli nu.
Disa säger tvekande med sin soignerade stämma: " Ämnar du söka upp Marianne? "
Adéle ler korrekt.
" Knappt, kära du.
Man kan nog inte odla bekantskapen. "
" Nej, det är just det, men.
.
.
Ja, man skall ingenting vilja, det är dumt.
Det kan inte hjälpas, att vägarna skiljas. "
Och de hälsa och le åt det sista decenniets väninnor, men båda tänka på ungdomens Mari- anne som på en otillåten glädjestund i en till- varo full af ansvar och plikter.
AFTON.
TRÄSNITT A F ARTHUR — 278 — SAHLEN.
Ur Stockholms konsfkrönika.
S V E R I G E S allmänna konstförening har un- der maj månad haft en vårutställning af ganska stor omfattning.
Namnen Kallstenius, Gummeson, Borgh, Hesselbom, Hallström, Erd- man, Johansson, Behm för att ej tala om Acke och Pauli ge vid en bläddring i katalogen garanti att dukarne äro af fastslaget konstnär- ligt värde, något som också bekräftat sig, då man stått öga mot öga med dem.
Man har känt sig möta en produktion, manligt mogen och medveten om sitt syfte, visserligen sak- nande stora grepp och djärfva anslag, men de utställande konstnärerna torde heller ej ha menat att visa sig som några titaner, utan som lugna och jämna utöf vare af sin färgdiktning, och däri ha de lyckats väl.
— En ung artist, Artur Sahlén, ut- ställer en liten kollektion oljemål- ningar, akvareller, träsnitt m. m. uppe på Söder, Bellmansgatan 6.
Här är onekligen en spirande ta- lang att taga vara på, ty såväl mål- ningarna som teckningarna äro fast och säkert gifna med en sund blick för natur och människor.
I synnerhet förefaller det som om konstnärens förmåga som tecknare borde kunna bli till glädje både för honom själf och andra.
Det är lif och fantasi i hans linjer och något rakt på sak gående, som verkar uppfriskande på känsla och syn.
Han är med ett ord en talang, som inger förtroende.
9mn^ue do / a9hix 1 til / Strandvägen % ED VÅRSOLENS starka strålar ha de dimmor och töcken, som omsvepte det nya modet, så godt som fullständigt skingrats.
Vi veta numera, hur det är meningen att vi skola gå klädda till sommaren.
Hör och häpna: edra kjolar skola vara knappa två meter vida nedtill, och kanten skall vara nästan rak, det vill säga att den skall bestå af en bård, som klippts nästan som ett band, så att dess öfre kant endast är en liten aning snäfvare än dess nedre.
Denna bård är van- ligen af något mera stadigt material, först ofvanför den börjar det tunnare och lättare materialet, som är karaktäristiskt för säsongen.
Detta bildar en i många fall med platta veck plis- serad kjol, där endast strykjärnet och inga stickningar markerar vecken och dessa sys helt nonchalant in i bården nedtill och i skärpet upptill, så att de egentligen mera utgöra en sorts garnering, än ett prak- tiskt plus i kjolens vidd.
Skärp finns på de allra flesta modeller, men de äro ganska smala och ganska litet åtdragna, hela figuren skall vara så mjuk och naturlig som möjligt.
Lifvet är icke så öfvergarneradt som under föregående säsonger, och dess ärmar äro alltid vidsittande, så att hela lifvet egentligen icke ser ut att vara mera än ett ar- tistiskt draperadt skynke, hvarmed den sköna nödtorfteligen skyler sin öfverkropp.
Halsen lämnas ofta bar, utan krage, men jag kan aldrig tänka mig att ett så pass lättvindigt mod kan hålla sig mer än som nyck och epidemi under ett par korta månader.
M I öfrigt ser man icke mycket till alla de underbara draperierna, som man har häpnat öfver under en tid, och efter allt att döma är numera den värsta faran från den sidan afvärjd.
De smala, alltför smala, kjolarne utgöra icke någon egentlig fara, af det enkla skäl att man ganska snart tröttnar på kläder, sorn icke tillåta bärarinnan att taga ut steget eller att gå fort.
För öfrigt kunna ju kjolarne aldrig bli annat än för smala, i öfrigt ser en slät men smal kjol mycket normal ut.
Så det ska vi icke beskärma oss öfver!
Släp blir ju under så- dana förhållanden en omöj- lighet, de allra flesta moder- na klädningar äro korta.
Hattarne äro kolossala, och allesammans mer eller mindre sneda och osym- metriska till alla sina pro- portioner.
Så vidt jag ännu har kunnat uppfatta saken, blir den mest karaktäristiska typen en stor sned hatt uppvikt fram och uppvikt 1.
Modell Paquin.
Klädning i engelskt broderi med bård af tjocka silkesbroderier.
2.
Mo- dell Drecoll.
Klädning af silkes- musslin, garnerad med spetsar.
3.
Modell Poiret.
Skräddardräkt bak, så att den får båtform, samt placerad snedt på huf- vudet med stäfven ned öfver det vänstra ögat.
Trikorner ser man inte mycket till, tockerna ha efterträdt dem som små promenadhattar.
Små äro de ju egentligen icke, endast relativt till de andra hattarne.
De äro mycket höga och mycket virade och stramade om tinningarne, och öfverst opp vajar en ägrett, som flaggan från en leksaks- fästning af sand.
Och färgerna då?
Blått, förstås, någon annan färg finns ju egentligen icke sedan ett par tre år!
GWEN.
i gult med linneplisséer och små knappar.
4.
Modell Zim- mermann.
Klädning af blå taffetas öfverdragen med svart tyll och spetsar och infällda broderier i hvitt .. Felix foto.
TILL FRUKOST hvarje dag hör Ni äta fortsattes, tills krämen är kall.
Om så önskas tillsattes därefter den till hårdt skum slagna grädden.
Krämen hälles upp i geléskål och serveras med ba- kelser.
S p e n a t s o p p a (f. 6 pers.) 3 hg.
spenat, V / msk.
smör (30 gr.), 2 msk.
mjöl, IVa lit efterbuljong, 3 del.
grädde, 1 — 2 äggulor, salt, hvit- peppar (socker).
B e r e d n i n g: Spenaten rensas, sköl- jes, afrinna och skares sönder.
Smör HRFREBRYN - HAFREMJDL och får mjöl sammanfrasas, den kokande och Ni grundlägger därmed Eder buljongen påspädes, litet i sänder, spe- naten ilägges och får koka omkr. 15 hälsa.
hvarefter grädden tillsättes och Specialegenskaper: Genom den gul- min., soppan får ett uppkok samt afsmakas.
aktiga, mineralrika proteinhinnan: Äggulan vispas i soppskålen och soppan tillslås under kraftig vispning.
närande, dryga, fin smak.
— Tillverkas under läkarekontroll.
— U g n s t e k t s i k (f. 6 pers.).
l / kg.
sik, 1 tsk.
ättika, l / msk.
salt, 1 knippa persilja, 1 portugisisk lök, 1 ägg.
1 kkp.
stötta skorpor, 2 — 3 del.
vatten, 1 del.
franskt vin.
T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör.
B e r e d n i n g: Fisken fjällas, urta- ges, sköljes och torkas med en fisk- Redigerad af handduk samt ingnides med ättika och salt.
Persiljan och löken hackas fint ELISABETH ÖSTMAN.
och blandas med de stötta skorporna.
Innoh.
af Elisabeth östmans Husmo- Fisken penslas med det uppvispade ägget och beströs med sk o rp b landnin- derskurs i Stockholm.
gen.
En långpanna upphettas, smöret FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR brynes däri och fisken nedlägges att bryna, hvarefter det kokande vattnet VECKAN 29 MAJ — 4 JUNI 1910. samt vinet påspädas, litet i sänder och fisken får steka, omkr. 20 min., under SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; delikatessill med färsk potatis; ägg; det den ofta öfveröses med sin sås.
mjölk; kaffe eller te med hvetekring- Fisken upplägges på varmt serverings- lor.
M i d d a g: Juliennesoppa med fat och såsen hälles öfver.
klimp; persiljespäckad lammstek med brynt potatis och grönsalad; citron- H ö n s k r o k e t t e r (f. 6 pers.).
En kräm med mandeläss.
rester af kokt höns), V2 MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; höna (eller 1 lit.
vatten, V2 msk.
salt, 1 stekt färsk strömming med t o mat sås citron, lagerblad, 1 kkp.
och potatis; ägg; mjölk; kaffe eller ten, 1 msk.
salt risgryn, IV2 lit.
vat- te.
M i d d a g: Polska rulader med S t u f n i n g: 2 msk.
smör (40 gr.), pressad potatis; Bollas pudding.
msk.
mjöl, 6 kkp.
hönsbuljong, 1 TISDAG.
F r u k o s t:.
Smörgåsbord; 3 äggula, hvitpeppar.
stek (rester från söndag) med makaro- T i l l salt, p a n e r i n g: 2 ägg, 2 kkp.
ner och ansjovis; mjölk; kaffe eller te.
stötta skorpor.
M i d d a g: Spenatsoppa; ugnstekt sik T i l l k o k n i n g: 1 kg.
flottyr.
med potatis.
n i n g: Hönan plockas och ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; B e r e d med denaturerad sprit eller sill med äggstanning och potatis; kaffe svedes brännvin, vingar.och ben afhuggas.
Den eller te.
M i d d a g: Hönskroketter; skares upp, tages ur, sköljes väl och vinsoppa med kakaobröd.
får ligga i vatten omkr. 6 tim.
Den TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; tages upp och torkas med en kötthand- biffstek med potatis; mjölk; kaffe eller duk, samt gnides med citronen.
Hönan te.
M i d d a g: Grönsoppa; syltpann- påsättes i det kokande vattnet, som kaka.
skummas väl när det kokar upp, hvar- FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; efter kryddorna tillsättas.
Då köttet hafregrynsgröt med mjölk; stekt sill är mört efter 1 — 2 tim. tages det upp med grädde och lök samt potatis; och skares i fina tärningar.
Skrofvet kaffe eller te.
M i d d a g: Falsk hare nedlägges åter i buljongen och får koka med stufvad blomkål; rabarberkräm tills den kännes riktigt kraftig i sma- med mjölk.
ken, hvarefter den silas och skummas.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; Risgrynen sköljas i varmt vatten och kotletter af kalfkyl med spenat; mjölk; få koka tills de äro mjuka, men ej kaffe eller te.
M i d d a g: Salt lax falla sönder, då de upphällas i durk- slag och få afrinna.
Till stufningen med stufvad potatis; hafresoppa.
fräsas smör och mjöl, buljongen påspä- des och såsen får koka 10 min., hvar- RECEPT: efter den afsmakas, då köttet och de kalla risgrynen iröras.
C i t r o n k r ä m (f. 6 pers.).
Skal och saft af j citron, 1 kkp.
krossoc- Sedan stufningen kallnat formas ker, 1 del.
franskt vin, l / del.
vatten, däraf små aflånga kroketter, hvilka 6 äggulor, 2 del.
tjock grädde rullas i de stötta skorporna, doppas B e r e d n i n g: Citronskalet afrifves i de uppvispade äggen och rullas åter mot sockret och saften pressas ut.
Alla i de stötta skorporna, hvarefter de ingredienserna, utom grädden, blandas få stå och stelna 1 tim. därefter i en kastrull, som sättes öfver Elottyren upphettas och när en tunn elden och krämen får under stark visp- blå rök stiger upp från ytan, nedläg- ning sjuda, men ej koka.
Då krämen är gas kroketterna och få koka gulbruna, tjock aflyftes kastrullen och vispningen då de uppläggas på gråpapper att af- 2 Flaggor o c h Vimplar aiia storlekar ständigt i lager.
x 2 1 2 Mia KOKSALMANACK x 2 1 2 A NNONSER skola vara inlämnade till ANSPRÅKSLÖS bättre ordentlig barn- Expeditionen senast fredag för att kär flicka, kunnig i enklare matlag- ning, bakning, villig att deltaga i alla kunna införas i följande veckas num föref.
göromål får plats nu genast i fam. mer.
på landet.
Svar med rek., lönepret., foto, till » Familjemedlem », Bjuråker.
LÄRARINNA sökes nästa läsår å herr- gård i naturskön trakt, att undervisa 2 flickor om 11 och 6 år i vanliga skol- ämnen, tyska, och musik.
Svar med löneanspråk, refer.
och betyg till ENKEL och anspråkslös flicka, kunnig foto., i matlagning, bakning och något söm- St. Ekered, Ulricehamn.
nad, erhåller plats i familj.
Jungfru TILLKÄNNAGIF VANDE.
Till befatt- finnes.
Svar med löneanspråk före den fattniugen såsom köksförestånderska vid Stockholms stads tuberkulossjuk- 5 juni till Bergåsa pr Läggesta.
hus vid SÖderby äga hugade kompetenta EN allvarlig, ordentlig flicka får plats sökande att senast måndagen den 30 genast hos troende affärsinnehafvare.
maj 1910 innan klockan tolf på dagen Hon bör äga någon vana i manufak- å Stockholms stads hälsovårdsnämnds turaffär samt klädsömnad.
Svar med byrå i huset n:o 2 C vid Kungsträd- foto., ålder o. jön m. m. till Emma gårdsgatan, ingifva sina till nämnden Lundberg.
Laholm.
s täl ld a an s Ö kningar.
Med befattningen är förenad en aflö- ENKEL, anspråkslös, bildad flicka af god familj erhåller plats i tjänste- ning af 800 kr.
jämte ett ålderstillägg å 100 kr.
efter 10 års tjänstgöring samt mannafamilj på landet, att vara hus- modern, en äldre dam, behjälplig att dessutom bostad, ved och kost, dock med skyldighet för blifvande innehaf- sköta hushållet och vårda hemmet.
Den sökande bör vara van vid landt- vare af befattningen att underkasta hushåll, villig att med håg o. intresse sig den reglering och de aflöningsvill- deltaga i alla uti ett landthem före- kor, som må af Stockholms stadsfull- kommande göromål, kunna handleda o. mäktige beslutas i anledning af upp- ordna med tjänare, samt vara hus- gjordt förslag till lönereglering för modern ett gladt o. trefligt sällskap o. Stockholms stads tjänstemän.
- en-god-hjälp ..
Sökande bör äfven vara Stockholm den 13 maj 1910. kunnig i sömnad o. handarbeten.
Stort Hälsovårdsnämnden.
af seende fästes vid att den sökande BARNFRÖKEN erhåller plats nu ge- är frisk samt äger ett gladt o. jämnt nast for att tillse tre små gossar lynne med förmåga o. vilja att sprida och som är villig deltaga uti före- glädje o. trefnad omkring sig Betrak- kommande göromål.
Den som genom- tas i allt, som en vän o. anhörig till gått barnavård företräde.
Betyg familjen o.- ett godt hem utlofvas.
jämte fotografi har samt lönepretentioner Ålder 25 å 30 år.
Betyg safskrifter, emotses.
Fru Betty Andersson, Motala.
rekommendationer, fotografi, uppgift om ålder samt lönepretentioner torde in- GUVERNANT sökes på landet för 12- sändas till » Louise », Allm.
tidningskon- årig flicka och 6-årig pojke.
Plat- toret, Gustaf Adolfs torg, Stockholm.
sen skall tillträdas i september och flickan jemväl undervisas i musik.
EN i sömnad af linne och barnkläder Tysktalande lämnas företräde.
Svar fullt kompetent person erhåller plats jemte uppgift om löneanspråk samt för en månad.
Uppgif löneanspråk och referenser torde innan juni månads ref. Svar märkt » Landtbo », Iduns exp.
utgång insändas till jägmästare von Schönberg, Snogeröd.
f. v. b.
LEDIGA PLATSER f r ä m m a n d e l ä n d e r s flaggor f ö r f ä r d i g a s på b e s t ä l l n i n g.
Begär p r i s k u r a n t resp. kostnadsförslag.
A.«B.
Nordiska S t u r e p l a n, Kompaniet, S t o c k h o l m.
rinna.
De garneras med persilja, kokt i T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 flottyr.
Serveras med champinj onsås.
gr.), 4 del.
buljong eller vatten.
Sås: Va msk.
smör (10 gr.), 1 msk.
köttsky.
B i f f s t e k (f. 6 pers.).
1,3 kg.
ox- mjöl, B e r e d n i n g: Köttet tvättas med hare eller benfritt innanlår, / msk.
en duk, doppad i hett vatten, skares salt, V tsk.
hvitpeppar, 1 msk.
hvete- 1 tärningar och drifves genom mjöl, 3 msk.
smör (60 gr.), 1 portu- köttkvarn.
Späcket skares 3 i ggr.
fina strim- gisisk lök, 3 del.
kokande vatten eller lor.
De stötta skorporna blandas med buljong.
och de uppvispade äggen, samt B e r e d n i n g: Köttet, som bör hafva mjölken få stå och svälla 1 tim.
Köttet ar- hängt 2 — 6 dagar, allt efter årstiden, betas Va tim., hvarefter skorpbland- tvättas med en duk doppad i hett vat- ningen jämte kryddorna tillsättas.
Far- ten, skares i omkr. 2 cm tjocka skif- sen arbetas ånyo V i tim. En panna vor, bultas lätt på båda sidor och be- smörjes med kallt smör, färsen ned- strös med peppar, salt och hvetemjöl.
lägges däri, formas till en aflång En stekpanna sättes på elden att bli bulle, som tillplattas på båda sidorna, rykande het, smöret brynes däri, bif- så att den liknar en harrygg och farna iläggas och brynas hastigt på späckas tätt med de fina späckstrim- båda sidor.
De uppläggas på varmt lorna, penslas med ägget samt beströs serveringsfat, pannan urvispas med det med de stötta skorporna.
Färsen får kokande vattnet och såsen hälles öfver steka i ugn omkr. 1 tim. och påspädes med den kokande buljongen, litet i biffarna.
Löken skalas, skares i skifvor, brynes sänder, samt öfveröses hvar 10 min.
i resten af smöret och därmed garneras Den upplägges på varmt serveringsfat, skares i vackra skifvor och garneras biffarna.
med brynt potatis och persilja.
Smör och mjöl sammanf rasas, köttskyn på- F a l s k h a r e (f. 6 pers.).
3 hg.
spädes litet i sänder och såsen får koka benfritt oxkött, 2 f hg.
svinkött, 1 hg.
10 min.
Serveras i särskild såsskål.
späckfläsk, 4 ettöres skorpor, 2 kkp.
mjölk, 2 agg, 2 tsk.
salt, V * tsk.
hvit- S t u f v a d b l o m k å l (f. 6 pers.).
peppar.
T i l l p e n s l i n g: 1 ägg, 2 msk.
2 stora blomkålshufvuden, vatten, 2 msk.
ättika.
stötta skorpor.
T i l l k o k n i n g: 1V lit.
vatten, 1 msk.
salt.
S t u f n i n g: 3 msk.
smör (60 gr.).
4 msk.
mjöl, 3 kkp.
kålspad, 1 kkp mjölk, 1 tsk.
salt, 1 tsk.
socker, 1 knifsudd hvitpeppar.
B e r e d n i n g: Blomkålen rensas på vanligt sätt och lägges i ättiksblan- dadt vatten omkr. 1 tim., för att be- hålla sin färg.
Den påsättes i kokande saltadt vatten och får koka tills den kännes mjuk, då den genast tages upp och får afrinna.
Smör och mjöl sam- manfräsas, kålspadet och mjölken till- sättes litet i sänder, och såsen få] ', under flitig rörning, koka 10 min.
Blomkålen upplägges på varm karott och stufningen hälles öfver.
S t u f v a d p o t a t i s (f. 6 pers.).
IV4 lit.
kokt, kall potatis, 2 msk.
smör (40 gr.), 2 msk.
mjöl, 4 kkp.
god mjölk, 2 msk.
finkokad persilja, salt, soc- ker, hvitpeppar.
B e r e d n i n g: Potatisen skalas och skares i tunna skifvor.
Smör och mjöl sammanfräsas, mjölken tillsättes litet i sänder och såsen får koka 5 min.
Den afsmakas med persiljan och kryddorna.
Anm. I stället för persilja kan litet finhackad rödlök användas.
Lö- ken fräses väl i smöret, innan mjölet till sättes.
FÖR skicklig och duglig kokerska fin- nes god och själfständig plats å pri- vat sjukhem (omkr. 12 pat.)
från 3 juli.
Allm.
tel. 8301, Riks 7025, mellan 10 — 11.
ALLVARLIGT sinnad flicka, 21 år,, som ordentligt önskar lära sig sköta ett hushåll, önskar plats i bättre familj på landet.
Svar till » 21 år », under adress S. Gumaalii Annonsbyrå, Stock- holm f. v. b.
\.
' \ SPRÅKLÄRARINNA, som Önskar byta om verksamhet, söker plats att förestå änklings hem, helst där barn finnas.
Svar till » 33 — 1910 », Iduns exp.
f v. b.
MOT fritt vivre önskar t v än n e bättre 18 års småländskor plats i familj, pen- sionat eller herrgård att deltaga i förekom, göromål.
Svar till » Samma plats », Säfsjö p. r.
MÖT fritt vivre önskar språkkunnig yngre förmögen dam af fin familj plats i välsitueradt hem till sällskap och nytta.
Har varit 3 år i England, Tysk- land och Frankrike.
Svar till » Lady- like », Iduns exp.
PLATS önskas hos änkeman där barn finnes.
Sökande äger flerårig vana i ett hems skötande, är kunnig i späda barns vård och genomgått praktisk slöjd- och väfkurs.
Svar till » Idog ».
Västerås p. r.
PLATS i tapisseriaffär omkring den 1 okt.
önskas af en flicka som genomgått slöjdlärarinnekurs och är kunnig i handarbeten.
Svar före den 1 juni till » Platssökande », Mariannelund.
UNG, vänlig lärarinna önskar plats i god familj att hjälpa till med före- kommande göromål och om så önskas läsa med ett par barn — eller ock som hjälp och sällskap medfölja till badort.
Svar till » Vera » Odå.kra p. r (Skåne.)
UNG flicka önskar som hjälp och sällskap medfölja äldre dam till bad- ort.
Svar till » 25 år », Iduns exp.
STUDENTSKA, mogenhet A, 2 års stu- dier vid univ., söker lärarinnepl.
juli — aug.
i familj på landet.
Undervisar äfven musik mindre försigkomna elever.
Svar » Student 08 », Iduns exp.
LÄRARINNA, undervisningsvan, musi- kalisk, söker plats för kommande läsår.
Goda betyg.
Svar » Barnkär », Sv.
Tele- grambyrån, Sthlm.
1 2 2 1 2 FÖR klinik önskas en sköterska och en i hushålisgöromål kunnig bättre flicka.
Svar med fotografi till » Doktor », Iduns exp.
I godt hem, närheten af Södertelje.
får 1: sta juni hushållsvan bildad flicka kunnig i matlagning plats Vid Nya Inack.-Byrån, Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
HOS disponentfamilj vid bruk i Upp- land får undervis ning svan musikalisk lärarinna plats för två elever 11 — 12 år för kommande läsår.
Vid.
Nya Inack - Byrån.
Brunkebe-g^g.
3 B. Sthlm.
HUSHÅLLSVAN flicka får god plats i treflig, liten familj på gods vid Mälaren.
2 jungfrur finnes.
Norra In- ack: Byrån.
Malmskillnadsg.
27, Sthlm.
Vid K l i p p a n s s a m s k o l a blifva for nästkommande läsår lediga före ståndarinne befattning en och tre lä- rarinnebefaltningar med undervisnings- skyldighet för ena befattningen i språk, för den andra i matematik och natur- lära samt för de öfriga i kristendom, svenska och historia samt teckning.
Lön åb föreståndarinnan 1,400 kr., åt lärarinnorna 1,000 kr.
pr läsår.
Ansök- ningar jämte betyg insändas före den 15 juni till samskolans styrelse, adr.
Klippan.
Obs.
I Lärarinnebefattningen i sista ämnesgruppen kan erhållas jämväl af duglig folk- eller småskolelärarinna.
Ofuersköferskeplafsen vid länslasarettet i Östhammar är till ansökan ledig att tillträda den 1 juli d. å.
Lön 400 kr.
samt 40 kr.
i se- mester-arvode m. m.
Sökande bör vara van vid operationer samt skötande af manliga patienter.
E. Scherstén, Lasa- rettsläkare, Osthammar.
Allvarligt sinnad, gladlynt, musikalisk flicka, villig att sköta hemmet för medelålders dam med 7-årig fosterdotter får plats som hjälp och sällskap.
Svar m. rek.
och porträtt till » Nytta och trefnad », Ljungby, Bolmstad.
— 280 — F r i s k o c h s n ä l l utan anspråk på nöjen, helst något van vid sömnad, och som- vill vara matmoders hjälp med hvad som före- kommer i hemmet, önskas till präst- gård på landet.
Tjänarinna finnes.
Svar märkt » Sommaren 1910 », Vexiö P. '
r.
•: " ' •; • ", ...: ' EXAMINERADE sjuksköterskor, barn- sköterskor och barnfröknar antagas å Stockh.
sköterskebyrå, Uplandsg.
19 B.
PLATSSÖKANDE PLATS såsom h u s f r u eller v ä r - d i n n a i ett bättre hem, gärna där barn finnas, i stad eller på land, ön- skas af ung änkefru.
Svar till » G.
L, », Iduns exp.
UNDERVISNINGSVAN, språkkunnig lä- rarinna vid 6-klassig samskola önskar sommarkondition mot fritt vivre.
Stu- derat utomlands.
Något musikkunnig.
» E.
B. », Hvetlanda p. r.
UNG flicka, 17 år, af god familj önskar plats att gå frun tillhanda, genom- gått 6 kl., är musikalisk.
Svar till » Siggrid », under adr.
S. Gumaslii An- nonsbyrå, Stockholm f. v. b.
EN ung flicka (19 år) som genomgått 8-klassigt läroverk och kurs i hushåll- ning, samt äfven praktiserat i hemmet, önskar mot fritt vivre plats på landet i godt hem för att tillhandagå hus- modern med förefallande hushålisgöro- mål.
Svar sändes till fru Hoffsten, Rörstrand, Stockholm, A.
T. Vasa 13 36.
3
