# ID: svediakorp-per1884
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1910
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 27,723
# sentences: 1,372
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N: r 21 (1220).
SÖNDAGEN DEN 22 MAJ 1910.
— 257 — 23:dje Arg.
A. Blomberg foto.
UF häfdems skattkammafe.
Spridda Kan det hafva något intresse för oss att studera fru Birgittas bildspråk?
Jo, det visar hvilka " liknelser, som äro i världen ", som hade ådragit sig hennes uppmärksamhet.
De visa åtminstone endels hvad hon sett i den värld, i hvilken hon lefde, hvad på henne hade gjort intryck.
Endels, sade jag, ty naturligtvis har hon sett och uppmärksammat mycket, som hon icke haft tillfälle att framhålla i uppenbarelserna.
Den tid, i hvilken hon lefde, kan betecknas såsom ännu tillhörande riddarskapets tid.
Hög- boren tillhörde hon det ridderliga samhället, hon ville höja detta till hvad hon ansåg vara ridderlighetens ideal, och många äro de ställen, i hvilka hon talar om riddarnes utrustning och deras vapen, hvilket allt för henne hade en symbolisk betydelse.
Allt detta lämnar jag å sido, emedan det har ett alltför speciellt in- tresse.
Det område, inom hvilket hon haft tillfälle att göra iakttagelser, var mycket stort.
Hon var född i Sverige, växte upp i Sverige, var gift i Sverige och blef där moder till flere barn, men hon besökte äfven andra land: Norge, Tyskland, Frankrike, Spanien, hon vista- des länge i Italien, hon besökte Cypern, sedan korstågstiden ett konungarike, och det Heliga landet.
Sina bilder hämtade hon från de olika områdena.
Somliga af dem härstamma tydligen medeltiden af H A N S III.
L ÄNGE HAR j a g letat efter en titel för denna uppsats, som kunde på ett kort och på samma gång korrekt sätt angifva dess innehåll.
Men alla mina bemödanden hafva varit fåfänga En korrekt titel kunde jag nog finna, men det var omöjligt att finna en som var kort.
Hellre än skrifva en titel på flere rader, vill jag här redogöra för det ämne jag nu vill behandla.
För öfrigt får ju uppsatsen tala för sig själf.
Det är icke min mening att skrifva fru Bir- gittas lefnadsteckning: det har j a g redan gjort en gång i Svenska Akademiens Handlingar.
För öfrigt torde fru Birgittas betydelse vara känd af alla Iduns läsarinnor och läsare.
Det är icke min mening att här lämna en redogörelse för fru Birgittas uppenbarelser, i hvilka en from och rikt begåfvad kvinna fram- ställer sina tankar, sina bekymmer för sig själf, för de sina, för fosterlandet, för den kristna kyrkan, sin glädje öfver Guds barmhärtiga kärlek.
Det är endast något visst i uppenbarelserna, som j a g vill framhålla, om man så vill en bisak, nämligen hennes bildspråk.
Uppenbarelserna hafva i allmänhet form af samtal mellan henne och Gud, jungfru Maria, andra helgon eller ock får hon lyssna till deras samtal med andra.
Det är de viktigaste saker i religiöst hänseende, som här afhandlas, ibland kommer också poli- tiken, den kyrkliga, ja, äfven den världsliga på tal.
Bildliga uttryck äro mycket vanliga och detta icke tillfälligtvis, beroende på fru Bir- gittas anlag, utan i bestämd afsikt.
Det heter på ett ställe: " Vår underståndelse gitter ej gripa andliga ting utan liknelser, som äro i världen. "
Vi måste för öfrigt i detta hänse- ende komma ihåg den rikedom af bilder, som förekom i kyrkorna.
Jag menar nu icke de bildliga framställningarna af personer och till- dragelser, utan alla de otaliga bilder, hvilka förekomma som ornament.
För en flyktig åskådning af nutidens människor förefalla de som enbart ornament, men åtminstone för de mera upplysta af medeltidens människor voro de mera än ornament, de hade en verklig be- tydelse.
drag ur nordiskt kvinnolif N å g o t o m d e n heliga Birgitta.
från Sverige, andra förråda en sydländsk här- komst.
För att skrifva denna uppsats har jag på nytt genomläst uppenbarelserna.
Jag kan icke säga, hvilken gång det är som jag gjort det, men jag har gjort det med samma nöje som förr.
Kunde det följande gifva läsarne någon del af det nöje jag känt, vore det mig kärt.
Olika slag af natur hade fru Birgitta haft tillfälle att skåda: Upplands och Östergötlands slättbygder, gränsfjällen mot Norge, Alperna, de växlande landskapen i Italien o. s. v. Men det synes föga troligt att hon i sitt bildspråk skulle återgifva de intryck af naturen i allmän- het, som hon mottagit.
Enstaka antydningar finnas likväl.
Sol, måne och stjärnor kallar hon himmels- tunglen, hvilka tjäna människan.
Intet lekam- ligt ljus kan mäta sig med stjärnornas ljus och sken, men komma stjärnorna in i ett klarare himmelskt ljus, då synas de icke.
Dagranden — ordet behöfver ju icke öfversättas — fram- går med klarhet, den bådar och framleder solen, som går upp med ljus och hetta, smälter isen, och bärgas om aftonen.
Lika visst som som- maren kommer efter vintern, lika visst skall Gud efter bedröfvelsen gifva hugnad åt dem, som äro ödmjuka och mera akta himmelska än jordiska ting.
Fagra äro himmelstunglen, träd och örter, alla denna världens ting äro fagra och åstundliga, ehuru förgängliga, så mycket mera är alltings skapare fager och åstundlig.
Jorden bär frukt, det är vädret, som gör jorden fruktbar.
Skyn uppkommer i himlen genom hettan af jordens vätska och tjocknar där och så nedkomma ur skyn regn, hagel och snö.
När skyn uppfar i himlen och lätt väder gått före den och i skyn synes något mörkt, då säga de, som äro ute och skåda detta, att skyns mörklighet synes teckna att regn skall komma, när skyn växer öfver hela himlen, då komma äfven tordön och ljungeld.
Om flöde » komma från tvenne källor, den ena ren, den andra med tjockt och orent vatten, då smittar det under forn- och HILDEBRAND.
senare det rena vattnet.
Hafssvallet stiger upp som ett berg för en stund, men förgås snart och varder till intet.
Fru Birgitta kände till de faror, som kunna medfölja sjöfärder, och talar ett par gånger om dem.
Själf synes hon icke hafva varit rädd för dem.
En gång kom hon vid midvinterstid — vid den tiden företog man ej gärna på Östersjön några färder — seglande till en ö i Sverige, men som alla där boende lågo i sin bästa sömn, ville hon icke göra någon oro, utan stannade ombord på skeppet, till dess det dagades.
Hon talar äfven om " segelstenen ", som icke blott drager till sig järnet, utan äfven leder skeppet till trygg hamn.
Kompassen användes således i Sverige på hennes tid.
De förnämsta skapade varelserna fördelade hon i tre grupper: änglarna, som hafva ande och ej kropp, människorna, som hafva själ och kropp, djuren, som hafva kropp och icke själ.
Hvad hon meddelar om änglarne må vi lämna å sido.
Om människans kropp talar hon något, t. ex. om hjärnan och märgen i ledamöterna, om den söta lukten, som hasteligen dragés ge- nom näsan till hjärnan, att denna skall däraf styrkas, om handen, att om den alltid hålles återlyckt (knuten), då krampnas senorna och handen blir vanmäktig.
Gud säger, heter det i en uppenbarelse, att han låter sin årder (plog — detta ord förekom- mer icke i Birgittas skrifter) gå öfver hednin- gar och kristna.
Om hedningarne uttalar sig fru Birgitta vänligt, ty hon ansåg, att de kunde vinnas för kristendomen, ja, att somliga af dem, ehuru icke till det yttre omvända, voro fromma.
För " blåmännen " (negrerna) synes hon hafva haft en viss motvilja.
Hon låter oss ana en hjärtlig sammanlefnad inom familjen och spelar därvid för henne modern hufvudrollen.
En mild moder, som ser sitt barn ligga kallt på jorden, utan förmåga att resa sig upp, gråtande till modern efter hjälp, hon upp- lyfter det till sitt bröst, värmer det med moderlig kärlek och vederkvicker det med sin spena- mjölk.
Modern är redobogen att sätta sig mot den våda och skada, som kunde möta hennes barn.
Hon lockar barnet till sig genom att visa det ett äpple, men det kan ock hända att hon visar det riset — riset gör ett godt barn, säger ett under medeltiden förekommande ord- språk.
När modern hör barnet bedja om nå- got, som är det skadligt, är hon ej villig att lyssna till dess bön, utan stäcker dess gråt med hotelser, hvilka icke äro förestafvade af vrede, utan af misskund.
Om än ett barn har hvad det behöfver efter sin vilja, ökas likväl det barnets glädje af att se moderns anlete blidt.
När sonen näpses af en kärleksfull mo- der, kan han ej stort tacka henne i barndomen, ty han kan ej tänka för hvilken sak han straf- fas, men när han kommer till skala ålder, tackar han modern, ty hennes näpst drog honom till- baka från vränga seder.
Föräldrarnes kärlek fortlefde äfven sedan sonen vuxit u p p: modern löper gladligen mot sin son, när hon hör hans röst, och när fadern ser sin son arbeta, löper han mot honom redan på vägen och lättar hans börda.
Ja, äfven när sonen till en tid gått förlorad, men kommer igen, då löper modern ut på vägen mot sin villfarande son, tänder ljus, så att han ser vägen, visar, huru han skall kunna förkorta vägen, och omfamnar honom med glädje.
(Forts.) DEN HELIGA BIRGITTA.
D e s o m köpa utaf R o s e n f o r s h a f r e g r y n och H a f r e - S u n d h e t s m j ö l • få ' a l l t i d f u l l v a l u t a för s i n a p e n n i n g a r.
T i l l v e r k a s u n d e r l ä k a r e k o n t r o l l o c h e r h å l l e s u t i a l l a v ä l s o r t e r a d e speceriaffärer.
P a r t i l a g e r i S t o c k h o l m h o s A k t i e b o l a g e t W a h l u n d &amp; G-rÖnblad.
Vördsammast A k t i e b o l a g e t R o s e n f o r s B r u k &amp; N y a V a l s k v a r n a r, R o s e n f o r s.
Inreer.
V a r u m ä r k e.
Två af Röda korset.
Skiss af A n n a Lenah E l g s t r ö m.
T AG, SOM UNDER boxarupproret var den ende europeiske patienten på missionssjuk- huset i Lao-Kay, vill berätta om hur mina vänner, den skotske missionsläkaren och syster Maria gingo i döden.
Aftonen före deras dödsdag var en mycket het och svart afton — så kvaf och tryckande, att det föreföll som hölle stjärnorna på att kväfvas.
Syster Maria hade satt sig på missionssjuk- husets balkong och hvilade sig med ögonen på de beklämda himmelsljusen — bakom henne i den upplysta matsalen fyra hvita väggar, natten som ett svart förhänge, i den öppna dör- ren och under taklampan, som brann med ett sakta susande och kastade en ring af mässings- gult ljus ner på golfvet, den skotske missions- läkarens styfva, gamla ansikte och hans ådrade trötta händer, hvilka tvinnade skägget, som böl- jade upp och ned för hans långa, lugna ande- drag — när jag blundar, kan j a g se alltsam- mans igen och i den susande tystnaden höra, hur den gamle infödde sjukskötaren — • föröf- rigt den ende af tjänarna, som icke rymt — sakta hasade sig öfver golfvet uppe i andra våningen.
Däruppe sofvo alla de sjuka, alla de svårast sårade, som icke kunnat fly; de andra hade missionärerna tagit med sig, då de drogo bort; fortets fall var nämligen blott en tids- fråga och om de stannat kvar till dess, skulle de alla blifvit ihjälslagna, ty vid detta laget skonade boxarna aldrig några ' missionärer.
Där- emot fanns det en svag möjlighet — svag, ty de hade ofta vågat det — att de icke skulle våga förgripa sig på det Röda korset.
Dock stark eller svag kvittade lika för Dugald Stewart och syster Maria, ty i hvilket fall som helst kunde icke de sårade lämnas att dö, förr än deras rätta stund kommit.
— Naturligtvis icke, sade de två.
— • Icke alls naturligtvis, sade jag, ty efter- som denna stund för de flesta af dem i alla fall var mycket nära, kunde man tycka, att de borde gjort strax hvad som i alla fall skulle ske snart och gifvit sina vårdare tid att fly.
— Hur känns det att göra sig redo att dö för döende?
frågade j a g de två, och syster Marias ljusa skratt kom in från mörkret och mötte gamle Dugalds — något annat svar fick jag inte.
Jag hade satt mig så att j a g såg hennes ansikte, ty j a g kände mig beklämd denna afton, den första, som jag tillbringade uppe på mina ben.
I själfva verket hade j a g nog varit tillräckligt återställd för att ha kunnat följa med missionärerna, men jag hade stannat kvar, till ~en del därför att det var fördelaktigare för min tidning, ty hvem vet om missionärerna, som alltid voro så försiktiga, råkat ut för några äfventyr värda att kabla om, men där Dugald Stewart och syster Maria voro — dessa två, om hvilka det talet gick från Seul till Tonkin, att ville man ha fatt i dem, fick man ta reda på hvar det var fara å färde och hvar ingen annan ville vara — där kunde man alltid vara säker på dylika; till en annan del därför att det denna gång icke fanns någon verklig fara för handen för andra än dem, som icke ville förneka sin tro — hvad som än hände kunde jag alltså vara trygg till lifvet, ty mig skulle det icke genera det allra ringaste att om så erfordrades afsvärja denna kristna tro, som j a g icke ägde och som j a g föröfrigt under min bana som tidningskorrespondent och specialist på österländska religionskrig å tjänstens vägnar redan ett par gånger förut varit tvungen att afsvärja, bland annat en gång i min första ung- Begär alltid granit-emaljerade KOCKUMS K o k k ä r l OBS!
Fabriksmärket.
dom, då j a g satt fången hos kung Theo af Abes- sinien.
J a g resonerade nämligen som så att äfven en religiös högertidning som min måste föredra en korrespondent, som förnekade sin tro för att telegrafera nyheter, framför en martyr, som icke gjorde det, och j a g tackade Gud för att hedningarna ännu höllo så styft på religio- nen, att sättet lönade sig.
Dugald Stewart, då ganska ung äfven han, satt i nästa bur.
Af nämnda skäl slapp jag dock åtskilligt före honom ur fångenskapen, men som väl var fick han aldrig reda på skälet, utan trodde att jag liksom han själf lyckats rymma.
Han var inte stort bättre än hedningarna — inte ens den förfärligaste tortyr någon muhammedan kunnat hitta på skulle förmått honom att afsvärja sin tro.
Det vet jag, ty kung Theo försökte.
Och dock var denna tro den grymmaste af alla kristendomens afarter, den dystra läran, som ett dystert fjällfolk hittat på om ett i ti- dernas morgon gjort nådeurval bland Kristi tjänare — ett slags oblidkeligt evigt lotteri, som bestämt ett fåtal af dem till evig salig- het och de andra till evig fördömelse.
Syster Maria var af samma tro — hur kunde hon?
Hur kunde hon vara det?
tänkte j a g alltid och äfven nu.
Och medan j a g tänkte detta, hade lampan susat och den gamle doktorn oaflåtligt gungat af och an i sin gungstol, tankspridt betraktande sina tofflor, som hans gamla mamma gjort åt honom.
Sorgsen hade jag lutat mig mot dörrposten och stirrat på syster Maria.
Nu hade molnen släckt alla stjärnor, men hennes ögon voro lika oafvändt fastade på den mörka himmeln, som fortets ljus glimmande tycktes tillbe, ty helig och gjord för andakt var den långa natten före mångas dödsdag.
— Hvad tänkte hon på?
undrade j a g be- klämd.
— Hvad kände hon?
Tog hon månne farväl af lifvet, ty i morgon skulle hon nog inte få tid till det?
Bad hon månne till den under- lige och grymme Gud hon ägnat detta sitt lif — sitt korta, ensamma lif — t y hon var ännu mycket ung.
Men i förtid åldrad, fastän lik- giltigt glad, som den för hvilken sorg och glädje äro lika.
Förvisso hade hon för länge sedan vändt ryggen åt den verklighet, som blott är verklig så länge den varar, men med hvilken de flesta af oss äro nöjda, och fördjupat sig i det land, hvarifrån man kan se evigheten — det land, hvarifrån man icke kan återvända.
Men hon var ju så ung — hvad hade händt henne, eftersom hon redan hunnit dit andra sällan komma före sin död?
Ty vägen dit, den måste vara svår — — ja, svår.
Den måste vara lång — ja, mycket lång.
J a, hon var långt borta, hon rörde sig inte, inte ens hennes ögonlock darrade, " och hen- nes slitna unga händer lågo som vanligt, då hon hvilade sig, orörligt fridsamma i hennes knä — dessa kära välsignade händer, som j a g sett ha samma fasta tillitsfulla rörelser äfven då de brådskande arbetade på att rädda lif, som hängde på ett hår.
Från dem såg j a g bort till gamle Dugald, som rest sig och i sina praktfulla tofflor tras- kat bort till skänken, där han stod och torkade tre glas med en handduk och sitt trötta god- modiga gamla hufvud på sned.
Och j a g tänkte vemodigt att äfven om de två varit umgängesvänner med döden hela sitt lif och det ännu förtroligare än j a g — så — hur kunde människor vara så drömlikt likgiltiga för sitt eget öde?
Hvad var hemligheten af den öfverlåtande blida frid, som i denna dystra natt — sannolikt deras sista — kunde lägga den ungas händer till ro i hennes knä och i dju- paste lugn lät den gamle torka sina glas under det att jag, jag, som inte skulle dö, som hade GIFTFRIA OCH SYREFASTA.
PRISBILLIGA.
FÅS — I morgon så här dags, sade han — med svårighet som alltid, då han försökte säga något, som icke hörde till hvardagen.
— Hvad?
frågade syster Maria, ty det var till henne han vände sig och alldeles säkert hade han glömt, att j a g fanns i rummet.
— I morgon vid denna tid — tog han åter i med ansträngning — kanske vi två fått veta — — han tystnade.
— Hvad?
frågade syster Maria lågt.
— Det Gud af evighet bestämt oss till — — — i bäfvan med djupa, trofasta ögon sågo de på hvarandra.
— Ske Guds vilja!
— Amen, hviskade syster Maria.
— Säg mig, brast j a g då ut,_ ty j a g kunde icke längre tiga — säg, hur ha ni kunnat ut- härda lifvet i en sådan tro?
Värre än hopp- löst, meningslöst hårdt måste det vara att bära korset utan förvissning om kronan!
Människor, ni lefva ju bara en gång!
Om ni dör i mor- gon och den Gud ni lefvat och dödt för för- nekar er?
Sannerligen, vänner, er tro fordrar ett vanvettigt mod och dock kan jag knappast tro att det modet alltid hindrar förtviflanr- — Den gamle högländaren vände ögonen m o t mig, de uttryckte ett bittert lugn.
— Hvad .är en människa mot den Eviges rådslag?
Hvem är hon att hon skulle schackra med Gud?
frågade han sorgset.
— Om ett eller tusen lif lefda i hopplös lörtviflan blott uppen- bara hans sanning så — hvad mer?
Gaf icke Kristus sin gudom för att fullborda den?
Ville icke aposteln ge sin egen salighet för bröder- nas?
Skulle icke jag, Dugald Stewart, stackars mask, ge min, om Gud af evighet så beslutat?
— Hvad är en människa?
ropade han.
I den tystnad, som följde på det sorgsna ropet, lutade syster Maria sig fram.
— Hvad är en människa?
upprepade hon ljust och fridfullt — nej, en människa är dock icke något så viktigt — — De sågo hvarandra in i ögonen och logo ömt och hemlighetsfullt som i hoppfull sorg.
Men j a g vände bort mina, ty jag begrep att jag råkat få skåda det höga vanvett, som då och då för en människa eller en generation utom sig själf och rifver sönder den hinna, som det tillfälliga jaget bildar omkring den gemen- samma själen, som varar, upphofvet till all trofasthet och alla stora gärningar och bestån- dande verk, det femte och största af elemen- terna — Andens.
IIDUNS MODELLKATALOG Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem.
PÅ BEGÄRAN ÖFVERALLF: I HELA VÄRLDEN.
förnekelsen att ta till, var så beklämd?
Eller var det kanske just därför att jag icke skulle dö — därför att j a g kunde förneka, därför att jag icke hade någonting att lefva och dö för som hon därute, ingenting som höll att ta i, då jag grep efter det med tankarna?
Och mitt sinne fylldes af formlös ängslan.
— Syster, kom in!
hade då den gamle man- nen ropat.
Och hon kom helt lydigt in, en böjd och mager ung kvinna, hvars hvardagliga ansikte var sällsamt ungt trots de förtidiga rynkorna.
Hon blinkade mot ljuset och log fridsamt och lugnt, då hon satte sig ett litet stycke från oss och på nytt lade sina händer till hvila.
Så kom gamle Dugald med sina glas, han fyllde dem med vin och vi lyfte dem mot hvar- andra tigande, ty vi förstodo hvarandras tan- kar.
Stillhet.
En het vind hade vaknat, den kom stötvis om hörnet och tjöt, däremellan inträdde en obarmhärtig tystnad.
Det var gamle Dugald, som bröt den.
Han stod nu i balkongdörren och såg ut i natten, som dof och bäfvande tyst stod utanför med släckta ljus och stjärnor.
:: — 259 — - Fyra rikhaltiga, s ä s o n g h ä f t e n årligen.
Koloreradt o m s l a g.
P r e n u m e r a t i o n s p r i s 2.20 f ö r h e l t å r — 60 ö r e p r h ä f t e.
^^^^^^^^^
Men jag hade ingen del i det, jag var icke vanvettig, jag var mycket nykter och jag vämjdes vid min Jjumma nykterhet med en bitter känsla af afsmak vid mitt långa lif — hvarken lyck- ligt eller olyckligt, hvarken fridfullt eller öfver- måttan fridlöst, hvarken bättre eller sämre än de flestas, bara lika sammanhangslöst och tillfälligt — den stack mig som en kroppslig plåga och något inom mig, som jag kufvat och förkrympt, som jag icke kunde förstå, men ej heller längre hejda, reste sig som i dödsvånda och ropade efter något helande och förenande —: en sanning eller om jag icke var värdig en sådan, en villfarelse, hvilket som helst — — ty villfarelserna gå förbi och försvinna, men troheten ger del i det som varar.
Ju längre tystnaden blef, ju ensammare och ängsligare blef jag, ju djupare och mera från- varande de två fanatikernas leende — ett sådant, som brudar och döende le.
Tills — ett, tu, tre!
en dof skälfvande knall splittrade det och strök ut hvarje annat uttryck än vaksamhet från deras ansikten.
Ännu en och vi sprungo upp — så en till och därpå förenade de sig till det djupa brummande då- net af en liflig kanonad.
— De börja tidigt i dag, sade doktor Du- gald.
— Och det är sista valsen, svarade syster Maria helt gladt; hon gick mot dörren.
— Hvart skall ni?
— Mah-Toh måste ha sin välling och kocken har ju rymt, svarade hon helt prosaiskt och försvann.
Gamle Dugald följde henne och jag linkade ut på balkongen.
Det hade börjat dagas, men den kalla, hvita luften var redan så fylld af töcken och rök från striden vid fortet, att man blott stötvis och blixtsnabbt, ungefär som på en kinematograf, kunde upp- fånga snabba, svaga glimtar af gevärseldens gula gnistor och under fortets murar en vält- rande svart massa, hvarur utgick ett oafbrutet buller dämpadt till mummel af afståndet och röken — därpå drogs töckenslöjan åter igen och man stod utanför och visste ingenting.
Den gamle sjukskötaren kom stapplande öfver gården med Röda korsets flagga och jag gick ned för att hjälpa honom att hissa den, ty jag såg att han var alltför medtagen af förskräc- kelse för att kunna göra det eller något annat.
Men han hade i alla fall mycket att uträtta — hela den vanliga kretsgången af dagliga plik- ter och arbeten skulle fullgöras och det lika bra som vanligt, fastän de händer, som gjorde dem och de som mottogo deras frukt, kanske om ett par timmar skulle vara lifiösa.
Men, tänkte jag, medan jag vattnade hästarna, ty i sådana stunder brukar man vara fallen för att tänka på denna lifvets sällsamma ohyggliga likgiltighet för döden — men det skulle alls ingenting ändra i det tingens rullande hjul, som tillvaron hvälfver, nya händer skulle genast gripa tag, där våra fallit ned, och krets- gången rulla vidare utan ett enda hak eller en endaste lucka, utan att någonting i verkligheten händt.
Och medan jag tänkte detta, rullade jag me- kaniskt min del af- det genom att hjälpa tjä- naren att ställa i ordning utomhus, liksom den gamle doktorn genom att gå sin vanliga mor- gonrond och syster Maria med att ge sina sjuk- lingar deras första mål för dagen, fastän de sannolikt icke skulle få upplefva det andra, och sedan med att göra i ordning frukosten åt oss.
Hela tiden vi åto dundrade kanonerna oupp- hörligt och hela huset skakade, då bullret i långa kårar ilade genom dess grund och skval- pade våra koppars innehåll öfver bordduken.
Vi hade nästan slutat, då dörren flängdes upp ock den gamle sjukskötaren kom inrusande, GLOM!
Majkväll.
AR KVÄLLEN ej förtrollande med rika färgers spel, med blomsnö öfversållande liksom i dröm din själ?
Du känner lifvet spinnande din luckas sköra tråd, när du ser västern brinnande som guldstänkt purpurvåd.
Och kommer så du seglande i stilla aftonglöd, när viken ligger speglande din stuga, vallmoröd — Du bör, bur bäcken risslande bland guldvifstufvor går, du bör en stare bvisslande ur ljusgrönt basselsnår.
Du ser till hemmets tryggande, bur under tegeltak två svalor flyga byggande sitt gråa lergemak.
De flyga sakta sjungande om ljusa junidar — då lyfter allt betungande och bort mot molnen drar.
Som eld i kvällsol blänkande din stugas rutor stå, tills natten kommer sänkande sig florslätt ur det blå.
Då djupt ur djupet glimmande ses Venus, silfverblek — en fallen stjärna simmande i nymfers böljelek.
D Ä N I E L FALLSTRÖM.
alldeles gulgrå af förskräckelse.
— De komma!
skrek han — de komma!
Kanonaden hade plötsligt tystnat och vi hörde, hur hans tänder slogo mot hvarandra.
— Fortet är taget!
De slakta!
De slakta!
Göm mig för Kristi barmhärtighets skull!
Göm mig!
Gamle Dugald såg lugnt på honom öfver sin kaffekopp, drack så sorgfälligt ur den och reste sig sedan.
— Kom, så gå vi ner och ta emot dem.
Innan syster Maria följde honom, lade hon sin hand på sjukskötarens skakande axlar och förde honom mot dörren.
— Gå upp i sjuk- salen och bed med de andra, sade hon blidt, under tiden ska vi sköta om det här.
Utanför dörren stannade jag slagen af en plötslig tanke.
— Ni har väl revolver?
Hon tog upp en liten browning ur sin för- klädesficka.
— Bara i yttersta nödfall, ni för- står nog?
Om jag förstod!
— Då måste jag, fortsatte hon nästan ur- säktande, annars inte, ty det är skrifvet: " Den som tar till svärd, han skall förgås för svärd. "
— Men det är ju inget svärd, utan en re- volver, sade jag.
Gud tröste mig, skrattade hon inte.
Och så gingo vi ned mot det svaga tjutet, som för hvart trappsteg vi togo blef allt star- kare.
Nere på verandan stod gamle Dugald likt en värd, som väntar på att välkomna sina gäster, fast en något bister värd, ty han hade en revolver i hvar ficka.
Syster Maria gick och ställde sig bakom honom med armarna fridfullt i kors.
Det var jag, som gaf till ett rop, då boxarna kommo i sikte.
Men det var blott den första plötsliga anblicken af dem, som verkade skräm- mande, sedan stod jag egendomligt oberörd och likgiltig, och som om jag befunnit mig på en plats dit de aldrig kunde nå, iakttog jag den kompakta massan, som tjutande i djuriskt jubel och brunstig lust att döda kom vältrande ned öfver höjderna likt ett vattenfall af blanka, gula skallar och blodfläckade blåa kläder.
De ormade öfver det blanka gröna gräset på slät- ten och genom floden, som, då de stego upp ur den, var svagt ljusröd af det färska blodet på deras kläder — så doldes de af de rökskyar, som kommo drifvande från det brinnande for- tet, men vi sågo då och då deras vapen blänka till — för hvarje gång allt tydligare — och verandan, där vi stodo, skakades redan af det dånande jämna fottrampet.
Det lät som puls- slagen i en väldig feberdröm i tystnaden, ty nu tjöto de icke längre och vi sågo på hvar- andra — af .gammalt visste vi hvad det be- tydde, då en rasande folkhop rör sig som en enda man i en enda tyst och obeveklig afsikt att döda.
Men syster Maria log som förut.
— Ni är modig!
utbrast jag ofrivilligt.
— Men ni är modigare, svarade hon snabbt och gladt, ty dö vi, så dö vi för Kristus, men ni, hon log igen, ni dör för Aftonposten.
J a g kippade nästan efter andan som för ett slag.
— Jag hade ju nästan glömt att jag icke skulle dö — att jag skulle förneka — och va- rit sällsamt lycklig — Gud gifve, att jag hade mod att dö för Aftonposten!
tänkte jag vildt och vanvettigt och med det upphörde jag att tänka alls, ty nu voro boxarna öfver oss.
Nu tego de minsann inte — tjutande med en enda dånande omänsklig röst rusade de öfver bron och in på gården.
Och som om någon ryckt i oss med en tråd satte vi oss alla tre i rörelse och gingo öfver planen fram mot dem.
I spetsen för skaran sprang en lång mager djäfvul med läpparna uppdragna i ett stelt grin så att tänderna syntes — han lyfte upp han- den, medan han sprang, och just då doktorn kommit inom hörhåll och öppnade munnen för att tala, skrek han något med en röst, gällare och högre än röster ha lof att vara, och som en rasande kör föll hela skaran bakom honom in med ett enda rop: Förneka, förneka!
Resten hördes inte.
J a g såg gamle Dugald skaka på hufvudet likt en häst, som fått bromsar i öronen, hans läppar rörde sig och då han icke kunde göra sig hörd, pekade han vädjande på det röda korset på sin arm.
Förgäfves — • och det hade vi förstått genast vi sågo dem.
Jag hade ryckt syster Maria baklänges, men hon slet sig lös och sprang fram till gamle Dugald, jag efter och nu stodo vi alla tre rygg mot rygg midt i ringen.
Som en råttfälla slog den i lås om oss.
Hvart vi vände oss böljade samma vågor af stela, gula ansikten lika hvarandra som i en mardröm, nu icke att i tid förse Eder med ett ex. af IDUNS MODELL KATALOG N:r Z FÖR vårsäsongen.
— 260 — F lera hundra vackra modeller!
är gtry eksomslag T Pris: 60 öre.
/ ?#&amp;s / e / 7är£sA ' i / / / ?fi / r&lt; ?r ^1^7 / Y7 L) i o m m KM B V Y G G 1.
Anders Fryxell.
Byst af Walter Runeberg.
2.
Morgonbad.
Byst af A. Zorn.
3.
Peter Wieselgren.
Byst af G. Malmkvist.
4.
Biskop Schéele talar.
5.
Kronprinsen bjuder täckelset falla.
3t ROT " o) (•&gt; () OI IF alla med läpparna uppdragna i samma styfva varg- grin så att tänderna syntes som hvita ringar kring de öppna svarta svalgen, hvarur yrande och skum- mande steg ett enda långt ihållande tjut.
— Förneka!
Förneka!
Nu hade det ju varit tid för mig att stiga fram och lyda dem.
Det var hög tid.
Men • Jag hade styster Marias hand i min, vi stodo tillsammans skuldra mot skuldra, just nu frå- gade jag inte efter något annat — jag var med, jag förnekade inte, inte ens jag — hvad?
Det som varade hvad namn det än hade.
Jag var med!
Och en djup och trotsig glädje fyllde mig, då jag blundade och drog upp axlarna för att möta den rasande hopens vrål.
Som mörka vågor slog det ihop öfver våra hufvuden, men plötsligt höjde sig öfver dem en kvinnas höga, guldklara röst likt en ljus stråle i det ondske- fulla larmet.
— Kristus!
svarade den i triumf utan gräns och jag såg, att hennes ansikte hade ett uttryck af nästan vanvettig lycka.
— Kristus!
omigen likt en stjärna, som lyser i mörker och faller, och nu föll gamle Dugalds trofasta, trötta röst in.
Jag öppnade ögonen och läpparna, färdig att kväfvas.
Anföraren steg hastigt fram ur rin- gen, han hade en yxa i handen och höjde den sakta som för att ge signal.
Jag fick luft.
— Kristus!
ropade jag till.
Kristus!
ännu en gång och för mig var det som om det osägbara, som formlöst ängslat mig så länge, fick luft i detta rop.
Det var min själs djupa, stilla hemlängtan till evigheten.
Och sedan den blifvit utropad, föll ett Ijufligt lugn öfver mig och mitt hjärta blef stilla likt de saliga dödas hjärtan, medan jag själ!
var i I anan Franska torg, 7 kr.
betalas för ' ÅRA OFFENTLIGA parkanläggningar ha i vår fått tre nya skulpturer till sina öfriga.
Af dessa ha två i dessa dagar samtidigt af- täckts i Humlegården.
Det är häfdatecknaren Anders Fryxell och den svenska nykterhetsrörel- sens fader, Peter Wieselgren, som nu många år efter döden hedrats med hvar sin minnes- stod — samhällets tack för deras betydelsefulla kulturella gärning.
Den högtidliga aftäckningen skedde i närvaro af kronprinsen-regenten och medlemmar af Wieselgrenska och Fryxellska släkterna efter ett hög- tidstal af biskop v. Schéele, samt firades yttermera med en bankett på Grand Hotell, som gick helt och hållet i nykterhetens tecken.
De båda bysterna, af hvilka Wieselgrens är utförd af skulptören G. Malmkvist och Fryxells af professor Walter Runeberg, pryda väl sin plats framför det K.
Biblioteket.
* Ett annat skulpturverk, som endast har till ända- mål att försköna den plats där det står, är Zorns gra- ciösa lilla fontän Morgonbad, som, skänkt af en mece- nat, nu står midt i den lilla planteringen nedanför Konstakademien mot en bakgrund af Norrströms hvirf- lande vatten och broarna till Riddarholmen med kyr- kans genombrutna torn, Mälarfjärden och Söder Mälar- strand.
Platsens format passar till flickans och den som med spårvagnen far förbi och ser henne stå där bland den ljusa grönskan och spruta vattnet öfver sina unga lemmar, obekymrad af åskådarna, inser att Stock- holm fått sig tillfördt ett nytt skönhetsvärde.
bödlarnas händer.
I en kort blixt såg jag syster Marias ansikte i det mörka förvirrade vimlet — det gungade upp och ned bland de rasande, ty nu sletos de om oss.
Vi rycktes mot hvar- andra och just då vi flämtande och förblindade raglade förbi hvarandra, hunno vi att se in i hvarandras ögon och säga farväl.
Fridfullt fria, gladt öfverlämnande sig voro hennes, blodet rann i en smal stråle ned i dem och ned i hennes mungipor, men hon log från- varande och ljust.
Så pressades hon och tram- pades ned — jag höfde det fasansfulla ljudet af ben, som krossades, men från marken kom ett sista lågt rop — Kristus!
likt ett ljus, som tändes i mörkret och genast släckes.
Och sedan vet jag intet mer.
.
.
Inte förrän jag vaknade på sjukhuset i Ton- kin och alltsammans långsamt kom tillbaka.
Och jag hann tänka på det, ty det dröjde länge innan jag blef frisk, och en krympling kommer jag alltid att förbli, som måste tigga, om icke människorna äro goda — jag hann fråga mig själf om mycket — om det jag fått var värdt det jag gifvit? "
M A M M A, HVAD SKALL J A G GÖRA? "
Men svaret blef alltid med syster Marias EFF KAPITEL O M VÅRA BARNS LEKAR OCH SYSSELSÄTTNINGAR.
hoppfullt sorgsna röst, att en människa dock icke är något så viktigt — icke något så vik- G L L Y D E R P R I S Ä M N E T för j u l i i v å r s e r i e " Årets t o l f tigt i alla händelser, att hon uppväger en för- k a p i t e l " o c h u p p m a n a v i a l l a d e m af v å r a l ä s a r e, s o m sitta inne m e d erfarenheter p å området, att " genom I d u n nekelse.
Ty vi växla och försvinna, men den f r a m l ä g g a d e s s a för vår läsekrets.
Täflingsartikel, som eviga rättfärdigheten, hvars material vi äro, icke gärna i l ä n g d hör öfverskrida 4 Idunsspalter, insändes icke välja att vara ingenting, den varar t i l l Iduns redaktion, Stockholm, senast den 31 om maj vi och f ö r s e s m e d p å s k r i f t: " - Iduns artikeltåfling ".
E ö r d e n hvad e n l i g t namn den än har.
r e d a k t i o n e n s å s i k t h a s t a a r t i k e l n u t f ä s t e s e t t p r i s af För mig är den namnlös, men jag har valt ETT HUNDRA (1 0 0) KRONOR den och ämnar hålla fast vid den.
o c h d e n p r i s b e l ö n a d e u p p s a t s e n i n f l y t e r i n å g o t af I d u n s Jag är glad — dock har jag ofta hemlängtan.
julinummer.
ett snörlifssömmeriet i Stockholm, 1 tr., dess illustrerade priskurant snörlif, bör ifrån 1 Norrmalms- rekvireras.
\ \ \ o 1 Q H PT * Ö&lt; * lC * IllClllilUI Q O J Y I " TI &amp; H E R R - S K O D O N ALLA SORTER.
ENHETSPRIS D A — 261 — M - L Y X U T F Ö R I N G 15,- 18,-
Q / ff s o£s / da / 2 det Larssonska hemmet, hvaraf vi med förläggarens välvilliga tillåtelse med- dela ett urval.
Den knyter sig tätt intill de föregående serierna af samma art, och man erfar enahanda känsla, som när man påträffar gamla bekanta från en förut läst roman i en ny, blott äldre och värdi- gare.
Fru Karin, som vi minnas som en ung fru med ett litet bylte, N ÄR DEN A K V A R E L L S E R I E, som nu utställes i Hallins konsthandel, till julen samlas och utgifves i ett album på Alb.
Bonniers förlag, kommer Carl Larsson själf att skrifva texten, och ingen annan bör ju heller skrifva den, eftersom den bäst för- står att prisa solen, som står midt i solske- net.
Den rent litterära talang, som Carl Larsson ådagalägger vid anordnandet af sina genrebilder, träder ju för öfrigt i dagen, äfven när han tar pennan i hand.
Men medan vi vänta på denna text, några pro- visoriska antydningar om den nya serie från A. Blomber
^ (ar / Larsson.
Det vackraste och gladaste man kan få ut ur begreppet hem, som i sig gömmer så många möjligheter till godt och ondt, till glädje och olycka, är samladt i denna serie, och så enkelt och osökt och öfver- tygande, att det bör kunna icke blott glädja och stärka dem, hvilkas upp- fattning gå i samklang med konst- närens, men äfven beveka dem till att bevilja ett undantag, hvilkas erfaren- heter gå i en motsatt riktning.
Vi äro skyldiga konstnären vårt tack för den bild han gifvit af hemmet, på en gång en upprättelse efter allt hädande och en förebild.
Men samtidigt måste vi i tan- karna hembära henne vår tacksamhet, som tyst lagt sin egen konstnärsgärning helt åsido för att omsätta sin begåfning i hem- mets ordnande och som skapat och varit värmekällan i det hem, från hvilket en så stark och intim stämning strömmar emot oss ur konstnärens verk.
E.
— E R.
sybordet med väninnans ut- rtyrsel, det bryter sig mot orasan, framför hvilken hus- jungfrun tar sig en liten K - - tund under morgon- JU, — • och det blänker nå de hvita hucklenä kring rädgårdsbordet, så att de ie ut som en flock hvita segelbåtar, ehuru det annars ir Kerstis födelsedagsgäster, fom trakteras i trädgården.
Af dessa hembilder äro lere af den art, att de verka msamt för sig som fristående renres utan att såsom åter mdra behöfva ses i sam- nanhang med de öfriga.
Brudtärnan, som i sista stund hejdas af sin mor, som upp- äckt någon skavank på hennes hvita dräkt och nu står åligt stilla, och låter sig behandlas, med tankarna redan jorta vid det väntade nöjet, är en sådan bild.
Motivet är u ingalunda nytt, men medan många konstnärer velat lägga n något af bitter kontrastverkan mellan den, som gör irbetet och den som väntar nöjet, ligger öfver den Larssonska versionen endast en ljus och harmonisk stämning.
Den mkla klädningen, som lyser så bländande hvit i solen, har nte kostat uttröttade sömmerskor några vaknätter, ej heller ägger den något pinsamt tvång på bärarinnan, och nellan mor och dotter växlas endast glada ord och goda I * Wm 1 rad under det arbetet pågår.
Ett mera ovan- ligt motiv är däremot scenen från badrum- met, det är åter brudtärnan, nu i badkappa, som redan tagit af tofflorna för att hoppa i badkaret.
Man torde icke spå fel, då man säger att dessa två taflor komma att bli särskildt om- huldade af allmänhetens gunst och i sinom tid såsom repro- duktion pryda många väggar.
Det samma blir antagligen fallet äfven med interiören från tvättstugan.
— — — 8.
MAN FÅLLAR HANDDUKAR TILL ELSAS VÄNINNAN UT- STYRSEL.
9.
E N HVILOSTUND.
10.
KÖKET, SOM BLIFVTT E T S LOKUS.
3 S foto.
aroc / jo AG KOMMER mycket väl ihåg, säger kaptenen på Rot- terdamsche Lloyds Javabåt, där vi stå på hans däck och titta efter den första skymten af MOSKÉ I TANGER, Afrikas kust, jag kommer ihåg en gång för flera år sedan, då jag hade sherifen med harem ombord.
Kvinnorna fördes djupt beslöjade ned i hytten — tre hustrur!
två slafvinnor!
— hvars dörr af mohren noga låstes bakom dem.
Nyckeln låg i hans gördel och läm- nades till uppasserskan omedelbart före hvarje måltid, som skulle bäras in till dem.
Hon hade fått göra ett högtidligt löfte i min närvaro att låsa dörren och återlämna nyckeln direkt, genast till honom.
Hon blef bra betalad för besväret förstås!
Vid ankomsten till Tanger hade han särskild jakt emot sig och bar själf ner hvarenda en af dem för fallrepstrappan.
Han hade hälsat på i England några veckor och troligen inte vågat skilja sig från de bruna dyrbarheterna.
Kaid Sir Harry Maclean, den gamle gene- ralen öfver Marockos armé, som i trettiofyra år bott i Fez, sultanens stad, vände sig lifligt om.
— Vet ni, sade han, att den största heliga she- rifen därborta, " hufvudmannen ", är gift med en engelska, en bildad engelsk kvinna, som left i hans harem som första hustru nu i mer än trettio år.
Sherifen var en svart, tjockläppad mohr, sin negermoders trogna afbild.
Men han härstammar verkligen från Muhammed genom profetens dotter Fatima och har stor religiös makt.
Hon är som hans första hustru också förklarad helig och hvarje museiman kastar sig i stoftet för henne.
Ja, ja, mina flickor känna henne, vi ska nog föra er till- sammans, min kära fröken journalist.
Och den hvithårige gamle mannen, som Raisuli, sultanatets röfvares röfvare, så illa hand- terat, blinkar med sitt enda öga och utlofvar alla Marockos härligheter på en presenterbricka.
Och så dyker Afrikas linje af kullar upp och det lilla hvita Tanger, som under granat- träd, palmknippen och sykomorer ligger slängd öfver en sluttning vid den brusande Atlanten, stiger fram som en bländande ljusfläck.
Där- nere tycks himlen alltid vara blå, solen alltid lysa.
Och med grönska skiftande från spädt ljust till djupt grönt som bakgrund, klänga sig de hvita eller ljusblå platta husen uppför kullen, hopträngda öfver gator smala som prång.
Därborta, säger sir Harry, och pekar på platån öfver staden, där ligger sherifernas hus, hvars döda haremsmurar stå vakt i dolda trädgårdar med höga, befästa yttermurar- kring mohriska gallerier och plaskande springbrunnar.
E T T EUROPEISERADT HAREMSRTJM.
Den fjetiga sjjerifan.
Båten har länge sedan kastat ankar i buk- ten, jakten fört oss i land, det har gått dagar och veckor, och alltjämt lockar tanken på den heliga engelska sherifan.
Och så en dag rider jag dit upp i flödande middagssol.
— Man hvarken går eller åker i Marocko, vägar och gator äro stenrösen eller bottenlösa träsksjöar, på nätterna svarta som grafven, ity att gatubelysning är en okänd lyx i det landet Marocko.
Man rider, rider kamel, rider åsna, rider mula, rider häst, rider från vaggan till grafven, om dagen med en barbent arab i gula tofflor bakom sig, svängande en käpp och hojtande " Arrow, arrow! "
om natten företrädd af en sprakande fackla och med en brun hands stadiga grepp i betslet.
Det råder ett vimlande folklif i de trånga gränderna.
Packåsnorna stryka mot murarne och väja för fotgängare och käppslag.
Högtid- liga mohrer med uttryckslösa, blekförnäma an- sikten vandra långsamt mellan beslöjade kvinnor, svarta slafvar arbeta sig genom motströmmen med tunga korgar på hufvudet, vattenbärarne svänga sin ludna kruka i luften, eunucker röja väg för förnämare haremskvinnor, tiggare med sina utstungna ögon trefva sig väg mellan djur och människor och mumla en bön om en skärf i Allahs barmhärtiga namn.
Barbenta gossar i tofflor sno sig mellan benen på åsnorna, en och annan europé kommer trafvande till häst och röjer sig en snabb och säker väg i folkhopen.
HAREMSKVINNA.
Då klingar böneutroparens monotona rop från moskéen och som säd böjes för vinden störta alla de rättrogna till marken och omkring den ensamma kristna flickan stiger ett sorl af " Allah il Allah " och " Muhammed är hans profet ".
Uppe vid sherifans port sitta några slafvar nedsjunkna på bänkafsatserna med sina lång- pipade bössor inom räckhåll och böjda knifvar med utsirade benskaft vid gördeln.
De ut- spörja en om hvad ärende man har och en af dem dunkar tillfredsställd på järnporten med knifskaftet och vänder med muhammedansk aktning ryggen till, då en ful och tandlös ne- gress gläntar på en liten lucka.
Strax därefter står jag på en liten gård med en gräsmatta och några stora, skuggiga träd, en springbrunn och ett portvaktskyffe.
Där myllrar af lekande barn, tysta arabflickor och snattrande svarta.
Portvakterskan ropar på " Hatma " och en yngre upplaga för mig öfver gården till början af ett mohriskt galleri.
En arabisk flicka med ljufva svarta ögon och silfversmycken kring handleder och vrister slår undan en tung, mjuk orienta- lisk matta från en dörr och ber med ett tecken främlingen stiga in.
Därinnanför är en liten salong, inredd med all Orientens lyx.
Men lyxen är europeiserad.
Ottomanerna äro något högre än de i harem — 264 — vanliga, borden äro bord, icke brickor, det finns stolar, ehuru låga, och på väggarna hänga bokhyllor.
Ett lätt rassel af ringar, ett för- hänge slås åt sidan HUFVUDGATAN I TANGER.
och in träder lång- samt en högväxt, mörklagd kvinna i höghalsad europeisk dräkt.
En tjock våg af mörkt, grått hår faller tillbaka från en hög panna.
Anletsdragen äro stora och litet grofva, hyn brunbränd.
Men hennes blick är intelligent och god och den atmosfär af resignation, som omger henne, kommer hen- nes gäst att tänka, att det är nog ej alltid så lätt att vara muhammedansk hustru och mohriskt helgon.
Ty detta är den heliga sherifan, prinsessan, som kallar sultanen kusin och hvars ord räddat mer än en haremskvinnas lif.
Madame d ' Oazzan, — hennes europeiska titel — ger ett hjärtligt välkommen och gör det bekvämt för sig och sin gäst bland otto- manens kuddar.
Hon har lofvat henne en ostörd timme innan " de andra " komma, och så väl utfyller hon den timmen, att svenskan räk- nar den aftonen för något af det intressantaste i det på intressanta stunder, människor och händelser så rika Marocko.
Madame d ' Öazzan är den enda bildade väster- ländska kvinna, som genom giftermål med en muhammedan framlefvat större delen af sitt lif inom ett harems murar och därigenom kommit i intimaste kontakt med den mohriska kulturen och kvinnovärlden.
Hennes memoarer skola en gång ha mycket att förtälja.
Emily Keene är dotter till en engelsk fän- gelsedirektör och föddes i södra England 1849.
Tjugufyra år gammal kom hon till Tanger som guvernant hos en amerikansk familj.
Där sågs hon af Sidi el-Had-Abd- ?l-Salem, Sherif d ' Oazzan, profetens heliga ättling i rätt ned- stigande led.
Han var sexton år äldre än hon och hade blott muhammedansk bildning plus litet kunskap i engelska.
Giftermålskontraktet skrefs på engelska legationen år 1873.
Det är ett rätt unikt dokument.
Det be- gynner med en äresägelse till Allah och hans profet, räknar upp brudparets märkliga förfäder — brudens hade intet annat märkligt att bjuda på än en förfader under Henry VII:s regering, som var ärkebiskop af Canterbury — och inne- håller för öfrigt endast säkerhetsåtgärder för den engelska flickans räkning.
Enligt arabisk sed ges till brudens familj en penninggåfva, här stor 20,000 francs, själf får hon 15,000 francs att fritt disponera och garanteras ett årligt anslag af 1,500 francs.
Sherifen får förbinda sig att icke taga annan hustru eller bihustru i huset, gör V Y A F TANGER.
han det, plikte han 20,000 francs till sin engelska fru.
Skiljer han henne från sig utan bevis på otrohet och utan hennes samtycke, plikte han 200,000 francs.
Hon har rätt att behålla sin reli- gion, gå utom harem, dock blott med hans vetskap och följd af väktare, som han tillsatt.
Barnen skola fostras till muhammedaner, men lära sig engelska.
Han skall ej kunna tvinga henne att bo i annat än en hamnstad, och dör hon, skall hennes kropp föras öfver till England.
Detta är hufvudinnehållet i hennes kontrakt.
Som man ser var " kärlekens tillit " ej synner- ligen stor.
Det undertecknades lagenligt i koranens namn och af brudgummen med alla hans förfäder, för brudens räkning af hennes bror.
Och så beslöjade sig Emily Keene och red upp till det muromgärdade huset på platån, hvars väl låsta och vaktade port dånande föll igen bakom henne.
I början af deras äktenskap företogs en resa till Europa, där engelska regeringen mottog dem som furste och furstinna af blodet.
Och därefter begynte på allvar den långa och skiftande dagen af hennes lif som muham- medansk hustru.
Initierade i Tanger berätta om misshandel, piskslag, knifstötar, förgiftad mat och upprepad flykt till engelska legationen, där hennes land beskyddade henne tills försoning åter ingåtts — af fruktan för plikten?!
— Både en och flere hustrur och bihustrur togos.
Barnen drogos undan hennes inflytande redan vid tioårsåldern.
Först för några år sedan dog sherifen.
Se- dan dess bär madame d ' Oazzan åter europeisk dräkt, ehuru aldrig aftontoalett, och synes åter ute bland sina landsmän.
Hennes båda barn, söner, ha som vuxna vistats någon tid i Eng- land och bevara för sin mor en stor och sann aktning.
De äro gifta med mohriska flickor och ha redan mörkögda små gossar och flickor, som leka kring farmor och pladdra på sitt ara- biska språk med slafbarnen vid springbrunnen på den gröna gården.
Se där i stora drag konturerna af prinses- sans lif.
Hon säger det inte, men hennes gäst tänker, att hvad hon än syndat af öfvermod eller vinstbegär — eller lidelse?
— så har lifvet kraft ut det af henne intill det allra yttersta.
Madame d ' Oazzan räcker ut handen efter en silfverskål med pip, fylld af doftande luktvatten, och kastar kaskader af rosendoft öfver gästen.
" Sandelträrökelse har ni väl nog af vid edra haremsbesök, " säger hon leende.
" Och det gröna teet och honungsbakverket och sötsakerna! "
" J a, " säger hennes nyfikna gäst och kastar en förtviflad tanke på morgondagens harems- kalas hos stadens guvernörsfruar, där man måste dricka minst fyra glas té för att ej synas oartig.
" Men berätta om edra inblickar i den mohriska kvinnovärlden och hur ni användt ert inflytande! "
" Aldrig har jag sökt inverka religiöst, " sva- rade hon.
" Har hvarken kunnat eller vågat.
Hvad hygien, sjukvård och karaktärsuppfostran beträffar, har jag däremot gjort hvad jag kun- nat.
I den här världen, " fortfor hon melan- koliskt, " har man som kvinna blott inflytande öfver kvinnor — och jag öfver söner, " tillade hon med en glädjestråle i blicken.
" De äro muhammedaner, men de ha dock europeiskt sinnelag i mycket. "
" Men finns här ingen kvinnorörelse ens i sitt embryo? "
" Nej, det kan jag inte säga.
En eller annan, som kommit i kontakt med mig och andra eu- ropeiska kvinnor, börjar ju röra på vingarna, så att säga.
Men haremsmurar äro mycket höga och mycket starka och under många år ännu komma de nog att slå sina vingslag förgäfves. "
" Men mannen — kan han nöja sig med så döda, andedöda kvinnor? "
" Ack, det språket förstås inte här.
Han växer upp till att se henne som könsvarelse, ingen- ting mer.
Den mohriska kvinnan gömmer nog på en rik, ehuru slumrande intelligens, men hela hennes uppfostran är så uteslutande sen- suell, att det är blott i sällsynta fall hon får något annat intresse.
Från sin tidigaste barn- dom läres hon, att hon är till blott för en man.
Som liten tulta hör hon sin fars hustrur tvista om rätten att dela hans nattläger, svartsjukans intriger mellan hustrur och bihustrur ligga städse i luften som åskmoln, färdiga att när som helst urladda sig.
Och de långa dagarne, då modern målar och pryder sig om och om igen blott för att synas husbonden behagligare än alla de andra.
.
.
.
Vid den tid, då västerlandets flicka börjar tänka och reflektera är Orientens redan hustru, ofta mor.
Hela hennes lifsin- tresse är att hålla sig så fyllig som möjligt — att vara fyllig är skönhetsmåttet här!
— pryda och måla sig så väl som möjligt.
Att åtnjuta mannens gunst samt att föda så många söner som möjligt.
" Som möjligt " är, ser ni, det karaktäristiska ordet för Orientens indolenta genomsnittskvinna. "
" Men lifvet i harem kan väl ändå ej fylla ett helt lif? "
Sherifan smålog.
" Ett harem är en värld med lifvets t r ä d på godt och ondt, med lifvets alla frestelser och lockelser inom sina murar.
Tänk blott på att hundratals kvinnor sammanföras till undersåtar till en enda man.
Sultan Ben-Ali hade 500 kvinnor och 228 barn.
En hans son höll 8,000 kvinnor och blef far till 1,042 barn.
" Men, " tillägger hon lugnande, " i allmänhet har mohren blott fyra hustrur och tolf å femton slafvinnor.
De fattigare ha två af det förra slaget och några af det senare.
Men äfven det är nog. "
" Kommer ni aldrig i förbindelse med dem? "
" Det går inte mången dag utan a t t här smyger in en stackars kvinna med sönder- piskade skuldror, afskuren näsa eller öron, stympade händer eller eljes misshandlad.
Min slafvakt har befallning att utan frågor öppna portarne för dessa, om de anropa mig som sherifa.
J a g in ager en helig ställning i islam och är den enda makt här, som säkert kan skydda dem i deras husliga sorger.
Så jag tror, " tillägger hon, som om hon gissat sin gästs tankar, " att jag också haft en mission att fylla här. "
J a g såg på den ännu resliga kvinnan med sitt vänliga, trötta ansikte.
Hvad är månne om hundra, ja femtio år, följden af det lif hon lefvat här bland haremsvärldens kvinnor?
Det ges många impulser under trettio års daglig samvaro.
Har hon kanske vridit upp det för- sta tunga låset så att en fri, ren vind kunnat smyga sig in i kvalmet?
Nu var timmen slut.
En liten brynhyad pys i fez förde undan förhänget och ropade en fråga till farmor.
Han kom som förelöpare till två högväxta mohrer i hvita, fotsida dräkter.
De kysste belefvadt på hand och vinkade åt sina blyga följeslagerskor att stiga fram.
En af dem var en verklig skönhet.
Ett ovalt fint ansikte med brun hy och vek mun, stora svarta ögon med långa ögonhår, massor af tungt mörkt hår, hvari pannringen blänkte, klingande, gnistrande smycken kring handleder och vrister, smidiga unga former, hvilkas linjer skönjdes under haremsdräktens fria veck.
Bakom dem hördes röster, som lågmäldt talade på engelska och arabiska, och snart fylldes den lilla salongen af lifligt prat och glada skratt.
" Men här är icke jag hufvudpersonen, " sade den heliga sherifan med ett litet vädjande leende.
" Och därför måste jag släppa ned den stora mattan framför dörren och låta er ensam gå tillbaka genom det mohriska galleriet och öfver den lilla gården med sin springbrunn och lämna er att i en gungande mulsadel rida till- baka till arabstaden i det begynnande stjärne- ljuset. "
+ Tanger, Marocko, januari 1910.
EIRA HELLBERG.
Tegnér och Laura Bolmeer.
En replik.
I lduns n:r löTaf den 17 april har fru Ceci- lia Bååth-Holmberg funnit sig föranlåten att göra ett inlägg, som hon kallar ett beriktigande, mot en liten passus i min artikelserie En vändpunkt i Tegnérs lif, däri jag i förbigående berörde den brända brefskatten, Tegnérs bref till B.
M. Bolmeer och dithörande frågor.
Fru Cecilia B.-H.
skrifver: " Artikeln bebå- dades såsom gifvande nya inblickar i Tegnér- ska förhållanden.
I hvad mån detta skett må vara osagdt.
Men i de punkter, som beröra mina egna fränder, professorskan Laura Bolmeer och hennes broder, legationsrådet Fredrik af Lundblad, är emellertid framställningen i allo så ovederhäftig och felaktig, att jag härmed anser mig pliktig att meddela följande rättel- ser.
Detta så mycket mer som artikelförfatta- ren genom sin oriktiga skildring neddragit minnet af en för längesedan afliden, högt upp- buren kvinna. "
Innan jag ingår på själfva spörsmålet, skall jag förutskicka en liten lustighet, som rymmer det enda riktiga i fru B.-H:s hela anförande.
Det gäller Fredrik Lundblads befordrings- och förskingringshistoria, som hon finner, att jag behandlat allt för vårdslöst och hvaröfver hon anser sig " pliktig " att meddela sina rättelser samt förebrå mig för " i allo oriktig och oveder- häftig " framställning.
Något väl vidlyftigt bre- der hon sig öfver detta lappri ur sin egen släktkrönika — en billig visdom, som står att hämta ur första bästa biografiska handbok.
Själf tog jag mina uppgifter härom ur en källa, * som väl för fru B.-H.
gäller som själfva san- ningen — från Laura Bolmeer, då jag förmo- dade, att hon åtminstone om sin egen broder skulle vara pålitlig.
Så svekfullt och illasinnadt kan ödet ibland vara, fru Bååth-Holmberg, att när ni vill be- skylla mig för ovederhäftighet, så är det er egen gamla frände, på hvilken ni här koncen- trerar er indignation.
När jag nu i det följande går in på den egentliga frågan, är det hufvudsakligen för att lämna en närmare inblick i förhållandet, ty saken i sig själf är ju af ganska stort intresse, i motsats till fru B.-H:s perifera inlägg, som ju helt och hållet är byggdt på osäker tradi- tion.
Inom det mig af redaktionen anvisade ut- rymmet är det mig icke möjligt att framlägga det omfattande otryckta bevismaterial, hvaröfver jag i denna sak förfogar.
Men så mycket skall jag dock söka meddela, att ohållbarheten i hennes uppfattning och den totala hopplösheten i hennes romantiska funderingar och utlägg- ningar skola framstå i klar dager.
Fru B.-H.
inbillar sig kunna fastslå, att ur Bolmeers bref till Tegnér är ingenting att hämta angående den uppkomna — hon vill förneka hvarje det minsta spår däraf — misstämningen mot Tegnér.
Hon är tvärtom synnerligen ange- lägen att framhålla, att såväl från Bolmeers som Lauras sida ägde ett ogrumladt vänskapsför- hållande rum under Tegnérs hela lifstid.
Som vi skola se, är hon mer än lofligt illa under- rättad.
Och ändå ger hon sig min af att känna dessa bref!
Redan i slutet af 1832 — visserligen då af helt andra orsaker än den Tegnér-Lundbladska brefhistorien — kan man konstatera en fnurra på tråden.
Bolmeer skrifver till Tegnér den 23 nov.
1832: " Om vi tillförne haft något ange- nämt att meddela hvarandra, så återstår nu mera snart sagdt icke annat än ledsamheter. "
Här är det väl snarast akademiska stridigheter och partigrupper, som framkallat misshällighe- ten, hvarom bl.
a. otryckta bref till Tegnér * Stället citeradt längre fram i denna artikel.
— 265 —
från J.
A. Engeström och hans svärfader biskop Faxe upplysa.
Men ett annat faktum, som säger ännu mera, är det, att efter den Tegnér-Lundbladska bref- affären brefväxlingen från Bolmeers sida under en tid af mer än tre år totalt afstannar.
Och hela den återstående korrespondensen består af några helt få breflappar af afgjordt officiell karaktär, ja, så officiell, att t. o. m. titulaturen " herr biskopen " inträder, hvilket fru B.-H.
naivt nog citerar utan att ana, att hon därmed ger dödshugg åt sin egen uppfattning.
J a g nämner här åren hvarunder dessa få bil- jetter af officiell artighet, som jag skulle vilja kalla dem, kommo till.
1834, 1835 och 1836 finnas som sagdt inga.
1837, 1839, 1843 och 1844 beteckna åren för detta fåtal små bref- lappar af absolut värdelöshet — om icke just i det afseendet, att de i sin anda så bjärt af- sticka mot den tidigare förtroliga korrespon- densen * och sålunda äro ett vittnesbörd, lika kraftigt som något annat, om det störda för- hållandet.
Fru B.-H.
säger vidare, att hon i sin ägo har afskrifter " af hela Tegnérs brefväxling med Bolmeer " — jag citerar rätt — men jag för- modar, att det endast är fru B.-H:s bristande förmåga att uttrycka sig korrekt, ty om det skulle vara så som hon skrifver, då hade det ju varit meningslöst att bränna dem.
Antag- ligen menar hon den förut omhandlade Bol- meers brefväxling med Tegnér — det är skill- nad på den saken, fru B.-H.
Fru Cecilia Bååth-Holmberg säger, att jag skulle ha uppgifvit, att Laura Bolmeer bränt Tegnérs bref till hennes man " vid tiden af år 1833 " — en komplett uppdiktning, då jag tvärtom icke alls utlät mig om själfva tidpunk- ten, när detta skedde.
I de källor jag tagit del af finnes ingen som helst uppgift om själfva tidpunkten härför.
Men fru B.-H spinner på den muntliga tra- ditionens basis " fram en vacker och rörande legend om att Laura Bolmeer 1849 vid man- nens död och i enlighet med till honom i lifs- tiden gifvet löfte skulle ha fullgjort detta upp- drag såsom en gärd af " aktningsvärd pietet ".
Mig synes detta ha mera frändskap med dikten än verkligheten.
Och när fru B.-H.
uttrycker sig på detta sätt, är det väl närmast för att nå klassicitet i användningen af eufemismer: eumeniderna voro också som bekant föremål för detta slags uppmärksamhet.
Men om man nu skall hålla sig till den muntliga traditionen, så finns om denna sak en annan uppgift, som dessutom har fördelen af att stå i närmare öfverensstämmelse med sak- förhållandet i dess helhet.
Och enligt denna skulle Laura Bolmeer ha bränt brefven långt senare och först i samband med utgifvandet af jubelfestuppla£an af Tegnérs samlade skrifter.
Under sin rekreationsresa till Karlsbad som- maren 1833 sammanträffade Tegnér med Fr. Lundblad i Greifswald och var där på ett par dagar dennes gäst samt mottogs med stora hedersbetygelser, hvarom Tegnér skrifver till sin hustru: " Det stora kalaset var i går, hvar- vid icke mindre än tre presidenter och alla högre ämbetsmän voro närvarande.
Skålar och tal i öfverflöd, hvarunder dörrarna öppnades till ett inre rum, där min byst stod. "
Det ligger en djup tragik öfver detta vän- skapsförhållande.
Föga anade väl Tegnér vid detta tillfälle sin trogne värme väns så nära förestående olycka.
Några månader därefter var allt förändradt och Lundblad en kring- irrande flykting.
Människornas förhållande till hvarandra är i alla tider sig tämligen likt: ett bortgånget släktes lif är i sina stora grunddrag detsamma som vi själfva lefva — fylldt af konflikter och lidelser, pressadt af tryck från olika håll.
Lif- vets hårda tvång drifver den ene i olycka, skiljer vänner, grusar förhoppningar och med- för besvikelser, ödelägger, förgiftar, förbittrar.
Men ingen med klar, fri blick dömer hårdt där- öfver.
Det är lifvets gång och vår lott och den står icke till att ändra.
Jag kan här tyvärr icke gå in på alla de otryckta aktstycken, bref och andra handlingar, som beröra dels rykten om det tillämnade obe- höriga bruket af Tegnérs bref till Fredrik Lund- blad, dels de åtgärder Tegnér med anledning häraf vidtog för att utbekomma dessa bref.
Jag får inskränka mig till att i detta samman- hang påvisa det agg och den misstämning mot Tegnér, som denna händelse uppväckte, sär- skildt hos Laura Bolmeer.
Och för handen varande dokument ådagalägga till fullo, att det var ett styng i hennes hjärta, som kvarlämnade en tagg för lifvet.
Laura Bolmeer var 78 år gammal, när hon nedskref följande härom minnande: " Tegnér skref i ett af sina bref till min bror (general- konsuln och legationsrådet F. Lundblad): ' Du gör för mig mer än en fader, mer än en bror ofta gör och jag skall dela med dig min sista bit bröd, om det skulle komma i fråga '.
Vackra ord utan mening, ty sedan min brors olycka talte han aldrig om honom, utan alarmerade så mycket, innan han fick sina bref tillbaka från Leche, som gjorde sin uppkomst och lycka genom min broders olycka.
Under åren 1817 till 1824, då Lundblad flyttade från Stockholm till Stralsund som gene- ralkonsul, gaf min bror Tegnér årligen pre- senter i kläde, tyg till barnen, vin m. m., och då Fredrik var i Stockholm och Tegnér var där, bodde han fritt hos min bror. "
Det tarfvas ingen kommentar härtill.
Den gamlas ord äro tydliga nog och tala för sig själfva.
Flera årtionden lågo emellan ifråga- varande händelse och den tidpunkt, då Laura Bolmeer gjorde detta uttalande.
Tegnér och hennes broder Fredrik Lundblad voro för länge- sedan döda.
Men ändå lyser bitterheten i hennes ord här ofvan oförbleknadt igenom.
Men ännu starkare och eftertryckligare komma Laura Bolmeers allt annat än vänskapliga käns- lor mot Tegnér och i synnerhet fru Tegnér till synes i en del anteckningar af prosten H. Schönbeck, hvaraf åtskilligt på sin tid medde- lades Georg Brändes och af honom användes i en tilläggsuppsats till monografien, offentlig- gjord först som tidningsuppsats och sedan in- förd i Mennesker og Vcerker 1883.
Schönbeck refererar uttryckligen till Laura Bolmeers ut- sago samt försäkrar, att hela hans framställ- ning i öfrigt hade hennes fulla gillande.
Det hela är en smädeskrift af lömskt förtal och i allt hufvudsakligt från början till slut en väf- nad af osanning samt kan från många håll och med de tillförlitligaste källuppgifter så fullstän- digt vederläggas, att, när en gång hithörande dokument framläggas, det icke skall finnas en skugga däraf, som är ägnad att vinna tilltro.
Att ha påvisat " orsakssammanhanget " och upp- hofvet till denna smädeskrift, om ock blott så- som här i förbigående, anser jag vara viktigt nog: det sammanhänger nämligen på det in- timaste med den mest centrala punkten i Teg- nérsforskningen — den stora genomgripande krisen 1825 och tillhörande frågor.
K A R L STJERNKRANTZ.
* Prof på denna ingick i min förra uppsats i Idun.
UTANFÖR.
KAN DU HÖRA natten draga genom dina tysta gårdar, kan du höra regnets svaga gråt i dina häggars blom, nu när allt står rikt i knoppning bedjande i stum förhoppning — hör du ej en stämma klaga i ditt minnes helgedom?
Kan du höra våra lindars susning under sommarnattens vårblomsljumma sunnanvindars smekande och lätta gång, kvittret utaf fink och siska — hör du ej mitt hjärta hviska bakom dina låsta grindars stängsel, med min själ i sång?
— — DAGA.
_£] OC F R Ä T S S C E N E N p _ H ESTRADEN T EATERSTADEN Stockholms teaterpublik är både trogen och numerärstark.
Till och med i den gröna och soliga undermånaden maj lyckas det att med replikernas växelsång och rampljusets sken locka in folket från de vårlysande gatorna och parkerna.
Kgl.
teaterns senaste premiär var en musi- kalisk ragu, där kryddan utgjordes af en komisk enaktsopera " Förseglad ", som bjöd på en ovanligt munter libretto, till hvilken kom- ponisten Leo Blech fogat en sprudlande musik, melodiös, uttrycksfull och orkestralt fyllig, utan att därför slå öfver i polyfona och kontra- punktistiska effekter, som för några ögonblick kunna ge fackmusikern en bit att tugga på, men trötta den normalt tonkultiverade publiken.
Handlingen försiggår i en tysk småstad och kostymen är 1830-talets.
Intrigen består i en snart tillrättalagd hjärtehistoria och ett litet muntert äfventyr med en borgmästare, som af omständigheterna — • här hans ömma böjelse för en ung och vacker änka — tvingas att gömma sig i ett klädskåp, som sedan förseglas för utmätning af stadstjänaren.
— Fru O s c a r hade åtagit sig änkan, som hon framställde med grace och godt humör, liksom ock sång- partiet erhöll all den vokala glans det kräfde.
Därnäst utmärkte sig hr S t i e b e l i stadstjäna- rens roll.
Hans burleska komik är något osed- vanligt vid vår operascen och bör omsorgsfullt tillvaratagas.
De öfriga rollerna gåfvos för- tjänstfullt af hrr M a l m och S v e d e l i u s samt fru J a h n k e och fröken L a r s é n.
" Advokaten Knifving ", den gamla paradhäs- ten från Lindebergska scenen och en ai Knut Almlöfs glansroller, har frestaf hr A u g u s t L i n d b e r g att försöka sig på uppgiften.
Expe- rimentet — ty som ett sådant får det väl be- traktas — slog ej alltför illa ut för att vara gjordt af en skådespelare, som icke är komi- ker.
Hr L:s intelligenta uppfattning af rollen kan gifvetvis ej förnekas, men spelet var något torrt och utan humor.
Därtill kom den för skådespelaren kitsliga omständigheten att nöd- B u l f s i l ^ „.
.
K m o j l ö n e r t s u a t n ä s l p P n r i s e s k ä l d n n i g R o e r f m d r ä k t |: •; r tu WL U l t 9 fJ t n f il J ö U l r D litlig l a V 0, l m in II 9S i o I l d?
ern T a U D JL l o a ch I — I 1 el ga U nta l.
K ' appm B ö er n t s a ^ rnd 60 rä u k m t hh öre, ö e n o H t r s m N o T o t a i n t a e d v t K l r a äk n r m a t U gm " ^ ö - r fl a n ön e.
r s j t infl 1 OTOf ' kr.
U l l I l M TT ?l O I f I O " I N l i d or I l a d j n t d l sg H a a C t TI " P n I l 16 U, l S b (; Uppgif lifvidd (under armarne), m i d j e v i d d o c h kjol-: Erhållas o m g å e n d e till n e d a n s t å e n d e pris i n o m Sverige: 40 ö r e, Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition: — 266 — g r e r h l å l M «,ilS ?.f,, J I11 EDER %GAX_ då 50 ö r e, M ö n s t e r k u n n a ä f v e n b e s t ä l l a s e f t e r a n d r a ä n v å r a 50 m o ö d r e e l, l e r.
0 8 8 Mset är dä 75 öre, Beställ- (PeUerin) „ 50 ö r e, å t f ö l j d » • * l i k v i d i n s ä n d e s t i l l
gas parodiera sig själf som Hamlet.
Dock, som experiment var prestationen intressant nog.
Hr L a v e n s kujonerade och ämbetsbarske post- mästare utmärkt.
I den lilla nätta förpjäsen " Fångad " gladde hr P e r s o n n e med ett spel, fylldt af teknisk smidighet och godt humör.
Det franska lustspelet " Chokoladprinsessan " på Svenska teatern gör sig bra som vårprogram.
Den totala frånvaron af skabrösa repliker och ömtåliga situationer verkar i förstone en smula förolämpande efter all den starkt kryddade dramatiska näring man fått till lifs under säson- gen.
Man lefver dock på höjden af sin tids kultur och tål följaktligen ej alltför plötsliga omslag i den moraliska väderleken.
" Chokolad- prinsessan " är med ett ord en förbluffande oskyldig historia, och man misstänker, att för- fattaren, hr Paul Gavault, ej måtte vara någon riktig parisare, eftersom han kan roa, utan att hvarken han eller publiken behöfver rodna.
Spelet har den rätta snabba lustspelstonen och paret B o s s e - W i n g å r d är förträffligt.
o hvarje d a g bör N i äta &lt;Séjg£5o&gt; HBFREGRYN - HflFREIflJÖh F r ö k e n B e n g z o n och h e n n e s j a p a n s k a luftklocka.
R EDOVISNING för influtna bidrag till det lapska ålderdomshemmet i Jokkmokk, hvilka angifvits vara skänkta på grund af fru Lucie Kihlstedts upprop i Idun: F r å n: Thekla Markström, Uppsala 5: —, H.
B. Sö- dertälje, 5: —, A.
M.
B. Bollnäs, 25: —, fru Augusta Malmberg, Nvnäshamn, 10: —, W — Karlskrona, 5: —, E. v. B.
Vara, 10: —, A.
H.
D., Ystad, 5 0: -, rådman C. Edv.
Lundmark Umeå, 5: —, Okänd, Luleå, 5: —.
= Summa Kr.
120.
Bidrag, som ej uttryckligen uppgifvits vara föran- ledda af ofvannämnda upprop, redovisas endast i Sven- ska kyrkans missionstidning.
Kanske vågar jag i samhand härmed hos Iduns många läsarinnor fälla en fårbön för de grånade och vissnade åldringarna, män och kvinnor iland våra nomader.
Offren om möjligt en skärf för att bereda dem ett hem, då de ej längre förmå att vandra mellan fjäll och haf.
Medvetandet att hafva bidragit till att lindra ålderdomens börda särskildt för någon medsyster, som kåtnpat fram sitt lif bland fjäll och snö, skall förvisso skänka eder glädje och hugnad.
Luleå den 6 maj 1910.
O. ARIEL.
TILL FRUKOST Från Iduns läsekrets.
Ålderdomshemmet för lappar.
- h ä l l a s m e d s k i r a d t smör.
S k i n k a n s k a - res i f i n a t ä r n i n g a r o c h f r ä s e s i s m ö - ret, d ä r e f t e r iröres m j ö l e t o c h b u l j o n g e n samt mjölken t i l l s ä t t e s litet i sänder.
Såsen får sedan koka 1 0 min.
hvarefter ä g g u l a n nedröres o c h s å s e n får s j u d a.
Ä g g e n l ä g g a s i en t a c k j ä r n s p a n n a o c h i n s ä t t a s i u g n e n a t t bli g e n o m h e t a, d å d e upplägga-s p å v a r m t serveringsfat o c h s k i n k s å s e n h å l l e s Öfver.
Anrättningen garneras med persilja o c h serveras t i l l s m ö r g å s b o r d e t.
C h a m p i n j o n s p ä c k a d oxfilé och Ni grundlägger därmed Eder (f. 6 p e r s.)
.
IVa k g.
o x f i l e t, 1 burk k o n - hälsa.
serverade c h a m p i n j o n e r å 7 0 öre, 3 Specialegenskaper: G e n o m d e n g u l - m s k.
s m ö r (6 0 gr.), VÄ t s k.
s a l t, V2 l i t.
b u l j o n g, 1 / 2 Ht.
k o k a n d e v a t t e n, a k t i g a, m i n e r a l r i k a p r o t e i n h i n n a n: V2 t s k.
L i e b i g s k ö t t e x t r a k t, V2 t s k.
n ä r a n d e, d r y g a, fin s m a k.
— salt).
Tillverkas under läkarekontroll.
— S å s: 1 m s k.
s m ö r (2 0 gr.), c h a m p i n - joner, k ö t t s k y, 1 m s k.
mondamimnjöl, 2 msk.
vatten, salt, socker, hvitpeppar.
B e r e d n i n g: F i l e t e n s o m bör h a hängt 2 — 3 dagar, bultas lätt med en fuktig klubba, putsas väl och tvät- tas med en duk doppad i hett vat- ten.
Den späckas därefter med en e n d e l af de i t u s k u r n a c h a m p i n j o n f ö t - R e d i g e r a d AF terna., hattarna sparas till garne- r i n g o c h r e s t e n af f ö t t e r n a a n v ä n d e s ELISABETH ÖSTMAN.
till såsen.
2 m s k.
af s m ö r e t b r y n e s l i m o h.
af E l i s a b e t h ö s t m a n s H u s m o - i e n l i t e n l å n g p a n n a, o x f i l e t e n i l ä g g e s o c h b r y n e s väl p å a l l a sidor, o f v a n p å derskurs i Stockholm.
spisen, hvarefter d e n saltas och spädes FÖRSLAG- T I L L M A T O R D N I N G F Ö R m e d l i t e t af d e n k o k a n d e b u l j o n g e n.
D en insattes i ugnen och får steka VECKAN 2 2 — 2 8 MAJ 1910. omkr. 4 0 m i n.
u n d e r d e t d e n öfver- ö s e s o c h s p ä d e s h v a r t i o n d e m inut.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; upp- ä g g m e d s k i n k s å s; m j ö l k; k a f f e e l l e r F i l e t e n s k a r e s i t u n n a skifvor, l ä g g e s p å v a r m t s e r v e r i n g s f a t o c h gar- te med potatismjölsbakelser.
Mid- neras m e d c h a m p i n j o n h a t t a r n a, _ f r ästa d a g: Klar buljong med strimlor af t r y f f e l; k r u s t a d e r m e d s p u r r i s s t u f n i n g; i r e s t e n af s m ö r e t s a m t p e r s i l j a.
champinjonspäckad oxfilé och potatis- R e s t e n af c h a m p i n j n n f ö t t e r n a s k a r e s pastejer med stufvade morötter; g l a s s - i fina tärningar och fräses i smöret, pudding med biskvier.
den silade och skummade köttskyn till- MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; sättes, och såsen afredes med monda- s i l l m e d s m ö r o c h ä g g (s i i l s å s) m e d m i n m j ö l e t, utrördt i v a t t n e t.
D e n får p o t a t i s; m j ö l k; k a f f e eller t e.
M i d - därefter koka under rörning i 5 min.
d a g: Pepparrotskött med p o t a t i s; krus- hvarefter såsen afsmakas med kryddor- bärsoppa med skorpor.
na och serveras i särskild såsskål.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; ä g g: kaffe G l a s s p u d d i n g (f. 1 0 p e r s.)
.
4 eller te med surmjölkskaka.
Middag: 1 Grönsoppa med mjölk; gädda m e d d e l.
t u n n g r ä d d e, V2 v a n i l j s t å n g, msk.
vaniljsocker, 4 ä g g u l o r, 5 0 gr. pepparkakor.
s t r ö s o c k e r, 5 0 gr. biskvier, 6 d e l.
t j o c k ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; omelett med f i s k s t u f n i n g; m j ö l k: kaffe grädde, 1 0 renklor eller päron.
B e r e d ni n g: D e n tunna grädden e l l e r te.
Middag: D i l l k ö t t p å får med potatis; rabarbersoufflé med kokas med vaniljstänger i 8 min.
Va- n i l j s t å n g e n u p p t a g e s o c h g r ä d d e n af- vispad grädde.
Äggulorna TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; smakas med vanilj sockret.
h a f r e g r y n s g r ö t m e d m j ö l k; s t e k t s i l l o c h s o c k r e t röras i 1 5 m i n.
, d e n h e t a g r ä d d e n t i l l s ä t t e s u n d e r stark visp- med grädde och lök samt potatis; öf- k a f f e eller te.
M i d d a g: Ärter m e d n i n g h v a r e f t e r k r a m e n får s j u d a ver e l d e n u n d e r f o r t s a t t v i s p n i n g t i l l s fläsk; beignetsoufflé med svit.
k r ä m e n är r i k t i g t t j o c k.
Vispningen FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; p l ä t t a r m e d s y l t; m j ö l k; k a f f e e l l e r t e.
f o r t s a t t e s t i l l s k r ä m e n är k a l l, d å t i l l - M i d d a g: Köttfärs med ärter; nypon- sättas de groft s t ö t t a biskvierna, samt den till hårdt skum slagna grädden, kräm med mjölk.
F r u k t e n får a f r i n n a, u r k ä r n a s o c h klyf- LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stekt köttfärs (rester från fredag) m e d ves m i d t itu.
I en vattensköljd och sockerbeströdd brynt p o t a t i s; m j ö l k; kaffe eller te.
M i d d a g: A f r e d d b u l j o n g m e d s t e k t g l a s s f o r m l ä g g e s h v a r f v i s af k r ä m e n, d e stötta biskvierna och frukten.
For- b r ö d; k a b e l j o p u d d i n g m e d s k i r a d t smör.
m e n n e d s ä t t e s i is o c h g r o f t s a l t o c h p u d d i n g e n får f r y s a omkr. 4 t i m.
N ä r RECEPT: den skall stjälpas upp doppas formen hastigt i varmt vatten och puddingen Ä g g m e d s k i n k s å s (f. 6 p e r s.)
u p p s t j ä l p e s p å t å r t p a p p e r p å f l a t g l a s - skal.
ö ägg, vatten.
T i l l f y l l n i n g: 1 msk.
smör (2 0 Biskvier (1.
1 0 p e r s.)
.
3 0 0 gr. gr.), IVa m s k.
m j ö l, 4 d e l.
t u n n g r ä d d e, s a l t.
h v i t p e p p a r, 1 m s k.
s k i r a d t smör s ö t m a n d e l, 3 0 0 gr. s t r ö s o c k e r, 4 ä g g - hvitor.
(20 gr.).
B e r e d n i n g: Mandeln skållas, tor- S k i n k s å s: 1 hg.
mager rökt skin- ka, I V 2 m s k.
s m ö r (3 0 g r.)
, 3 m s k.
k a s i u g n e n o c h d r i f v e s g e n o m m a n d e l - k v a r n.
S o c k r e t o c h ä g g h v i t o r n a röras mjöl, 2 del.
buljong, 4 del.
mjölk, 1 VÄ t i m.
, h v a r e f t e r m a n d e l n t i l l s ä t t e s äggula.
B e r e d n i n g: Ä g g e n h å r d k o k a s 1 0 o c h m a s s a n röres y t t e r l i g a r e 1 0 m i n.
m i n.
och a f k y l a s i k a l l t v a t t e n.
De D e g e n l ä g g e s i små klickar på en väl skala?
o c h s k ä r a s i t u p å l ä n g d e n o c h r e n g j o r d, s m o r d o c h m j ö l a d p l å t.
K a - g u l a n l o s s a s f ö r s i k t i g t s a m t s k a r e s i k o r n a g r ä d d a s i ordinär u g n s v ä r m e, t i l l s fina t ä r n i n g a r.
S m ö r o c h m j ö l s a m m a n - d e s l ä p p a p l å t e n o c h f å t t e n r o s t g u l fräsas, d e n t u n n a g r ä d d e n p å s p ä d e s li- f ä r g.
tet i sänder och såsen får k o k a i 10 min.
hvarefter den skurna ä g g u l a n H a f r e g r y n s g r ö t I I.
(f.
6PERS.).
i b l a n d a s f ö r s i k t i g t o c h s å s e n a f s m a - V2 m s k.
s m ö r (1 0 g r.)
, I V 2 l i t.
v a t - kas m e d p e p p a r o c h s a l t.
Ägghalf- ten, IV2 tkp.
hafregryn, 3 del.
t u n n vorna f y l l a s med såsen och öfver- g r ä d d e, 1 m s k.
s a l t.
BERGQVIST, biskop.
I NOVEMBER 1908 öppnade Idun sina spalter för en 1 vädjan för en lam gammal dam, fröken Julia Bengzon Arvika.
Det var en bön att ihågkomma hennes lilla fabrikation af julgransprydnader.
Den förklingade ej ohörd, fröken Bengzon fick beställningar i mängd och en giad jul.
Sedan dess har nu ett och ett hälft år förflutit.
Fröken Bengzon sitter som förr i sin stol.
Hon har nu suttit så i 37 år, oförmögen att röra sig.
Endast i händerna har hon ännu kvar någon rörelse- förmåga.
Som förr står brödbekymret vid hennes sida.
Hon funderar ut den ena lilla lätt förfärdigade saken efter den andra.
Vid hvar och en fäster hon den för- hoppningen, att kanske just den skall komma att gå.
Hennes lilla nyhet för våren är en s. k. japansk luft- klocka.
Den är afsedd till prydnad på verandor och balkonger eller sådana platser, hvarest vinden kan komma åt att spela in — då uppstår ett klockliknande ljud.
Priset är 2 kr.
st. Om Iduns alla prenumeranter rekvirerade en — endast en — klocka — hvad skulle det inte betyda för henne!
och för Er så litet.
Några rader på ett brefkort — en ut- gift på två kronor.
Klockan är treflig och originell.
Måtte den få ringa in en glad sommar åt Er önskar EN D E N GAMLAS V Ä N.
Hattar k l ä d d a f r.
Kr.
9.
5 0 Resmössor fr. kr 2 * 85 A i i t o — och Resslöjor KÖKSALMANACK alla fr.
Kr.
färger ...... !• Dam- Handväskor stort sortiment fr. 3.95 Kr S a d e l g j o r d - och L ä d e r s k ä r p f r.
K r.
1.
— A. — B.
N o r d i s k a K o m p a n i e t, STUREPLAN, REGERINGSGATAN, STOCKHOLM.
B e r e d n i n g: Smöret smältes i en gryta, vattnet ihälles och när d e t ko- kar u p p, i l ä g g a s d e s k ö l j d a g r y n e n.
G r ö t e n får s a k t a k o k a, m e d l o c k, omkr. 4 5 min., under d e t a t t d e n ofta omröres.
Därefter tillsättes grädden och gröten får e t t u p p k o k, s a m t a f s m a k a s med salt.
R a b a r b e r s o u f f l é (f. 6 pers.).
Va k g, rabarber, 1 5 0 gr. k r o s s o c k e r, 1 del.
vatten, 6 ägg, i y h g strösocker, 2 msk.
mondamin, 1 tsk.
rifvet citron- skal.
T i l l f o r m e n: 1 tsk.
smör.
Beredning: Rabarbern sköljes, skalas tunt och skares i 2 cm.
l å n g a bitar.
Af s o c k r e t o c h v a t t n e t kokas en klar, simmig lag.
Rabarbern ilägges och kokas mjuk samt upp- lägges på hårsikt.
Lagen hopkokas t i l l s d e n blir s o m g e l é.
Äggulorna röras m e d s o c k r e t t i l l s k u m, h v a r e f t e r citronskalet och mondaminmjölet till- sättas.
Sist nedröras de till hårdt skum slagna ägghvitorna.
H ä l f t e n af smeten slås i en smord eldfast form.
Rabarbern ilägges jämte d e n h o p k o k t a lagen, och resten af smeten hålles öfver.
Soufflén gräddas i svag ugnsvärme om- kring s / tim.
Den serveras genast med vispad grädde.
- s 4 Köttfärs (f. 6 p e r s.)
6 hg.
fritt oxkött, 1 hg.
späckfläsk, ägg, 2 — 3 kkp.
gräddmjölk eller — 267 — ben- 1 — 2 vat- t e n, VÄ k k p.
s t ö t t a skorpor, 1 m s k.
s a l t, VÄ t s k.
h v i t p e p p a r, 1 m s k.
f i n t h a c k a d p o r t u g i s i s k lök, VÄ m s k.
smör (10 gr.).
Till p e n s l i n g: 1 ägghvita, 2 msk, stötta skorpor.
T i l l s t e k n i n g: 2 ' m s k.
s m ö r (4 0 gr.), VÄ lit- kokande buljong eller vatten.
S å s: VÄ m s k.
s m ö r (1 0 g r.)
, 1 m s k.
m j ö l, k ö t t s k y, VÄ d e l.
t j o c k g r ä d d e.
Beredning: Köttet tvättas med en duk doppad i hett vatten och ska- res i t ä r n i n g a r, h v a r v i d a l l a s e n o r o c h hinnor borttagas.
Späcket skrapas och s k a r e s l i k a l e d e s i t ä r n i n g a r s a m t drif- v e s t i l l i k a m e d k ö t t e t 3 — 4 ggr.
g e n o m köttkvarn.
Därefter stötes färsen i sten- m o r t e l, t i l l s d e n blir f i n o c h s m i d i g.
Äggen och mjölken uppvispas, de stötta s k o r p o r n a i l ä g g a s o c h f å s t å a t t svälla » Va t i m.
L ö k e n f r ä s e s i s m ö r e t.
S k o r p - blandningen tillsättes matskedsvis i färsen, under d e t d e n arbetas 1 tim. Sist tillsättas kryddorna och löken, och färsen afsmakas noga.
En lång- panna smörjes med d e t k a l l a smöret, f ä r s e n i l ä g g e s o c h f o r m a s s o m e n af- lång bulle.
' Den penslas med ägghvi- t a n o c h b e s t r ö s m e d d e s t ö t t a skor- porna.
Pannan insattes i ugnen.
När f ä r s e n är brynt, s p ä d e s d e n m e d d e n kokande buljongen eller vattnet litet i s ä n d e r o c h Öfveröses omkr. h v a r t i o n - de minut.
Till stekningen åtgår s / tim. F ä r s e n upplägges på serveringsfatet och skares i tunna skifvor.
4 Smör och mjöl sammanfräsas, kött- s k y n t i l l s ä t t e s l i t e t i s ä n d e r u n d e r fli- tig rörning och såsen får koka 1 0 m i n.
, h v a r e f t e r g r ä d d e n t i l l s a t t e s och såsen får ett uppkok samt afsmakas.
l K a b e l j o p u d d i n g (f. 6 p e r s.)
.
/ a kg.
kabel j o eller 4 d e l.
k o k t, h a c k a d fisk, I V 2 k k p.
r i s g r y n, l /?
l i t.
m j ö l k, 3 m s k.
k a l l t smör, 3 — 4 ä g g, VÄ t s k.
hvitpeppar, / msk.
salt, 1 msk.
soc- ker.
T i l l f o r m e n: V2 m s k.
s m ö r (1 0 gr.), 2 m s k.
s t ö t t a s k o r p o r.
Beredning: Fisken sköljes och lägges i vatten kvällen innan den skall användas.
Den påsättes i kallt vat- t e n o c h f å r k o k a t i l l s d e n är mjuk ".
N ä r d e n k a l l n a t, b e f r i a s d e n från a l l a ben och finhackas.
Risgrynen skållas i hett vatten, påsättas i den kokande m j ö l k e n o c h f å k o k a, u n d e r rörning.
tills de äro till hälften mjuka.
De u p p h ä l l a s i en bål o c h d e t k a l l a smöret tillsättes genast, när grynen kallnat n e d r ö r a s d e n h a c k a d e f i s k e n, d e upp- vispade äggulorna samt kryddorna.
Sist n e d s k ä r a s d e t i l l h å r d t s k u m slagna ä g g h v i t o r n a.
M a s s a n h ä l l e s i en smord brödbeströdd eldfäst form och puddin- g e n g r ä d d a s i u g n e n i o r d i n ä r värme omkr. 1 t i m.
D e n serveras m e d s k i r a d t s m ö r eller ä g g sås.
1 1 2
A N N O N S E R s k o l a v a r a i n l ä m n a d e till E x p e d i t i o n e n s e n a s t f r e d a g för att kunna införas i följande veckas n u m - mer.
L E D I G A P L A T S E R 2 L Ä R A R I N N E P L A T S E R vid uppfost- r i n g s a n s t a l t e n för s i n n e s s l ö a barn å Stretered äro lediga a t t tillträda vid h ö s t t e r m.
början d e n 2 3 n ä s t k.
a u g.
Kompetens villkor: minst småskolelära- rinneexamen med goda betyg.
Löne- v i l l k o r 900 kr.
per år i e t t för a l l t 3amt 3 å l d e r s t i l l ä g g å 100 kr.
efter 5, 10 o c h 15 års v ä l v i t s o r d a d tjänst- göring; 3 mån.
ömsesidig uppsägning.
Ansökn.
insändas till anst.
föreståndare under adr.
K å l l e r e d f ö r e 1 tnästk.
j u n i.
STYRELSEN.
M U S I K A L I S K f l i c k a, v i l l i g a t t under- v i s a n y b ö r j a r e i p i a n o s p e l n i n g får p l a t s mot fritt vivre under juli och aug.
i landtbrukarhem.
Svar h e l s t med foto till » H.
W. », W r e t s t o r p p. r.
B I L D A D, a n s p r å k s l ö s f l i c k a, ej för ung, k u n n i g i m a t l a g n i n g, b a k n i n g o c h handarbete, intresserad af trädgårds- skötsel, erhåller g o d och förmånlig p l a t s i början a f juni i l i t e n f a m i l j Svar m e d f o t o.
, b e t y g o c h l ö n e n a s p r å k t il 1 » A.
A. », Lah o l m p. r.
MEDELÅLDERS, friskt, bildadt och barnkärt f r u n t i m m e r ö n s k a s a t t s k ö t a Uemmet h o s ä n k l.
i S t h l m m e d 2 barn, en g o s s e o c h e n f l i c k a, 3tyg o. 2 / 2 år.
Svar m e d u p p g.
å å l d e r, f ö r e g.
s y s s e l s.
, pret.
o. l ö n s a m t r e l ä t, t i l l » Juni 1910 », Ulm.
Tidn.-kont., Gust Ad.
torg, Sthlm.
J A e g e n d o m i S ö d e r m a n l a n d får b i l d a d flicka, h u s h å l l s v a n, k u n n i g i e n k l a r e m a t l a g n i n g, b a k n i n g m. m. p l a t s s o m m e d l e m af f a m i l j e n.
V i d.
N y a Inack, Byrån, Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
B I L D A D, m u s i k a l i s k f l i c k a, f u l l t kun- nig i matlagning och bakning erhåller p l a t s.
J u n g f r u f i n n e s.
Svar m e d ref. f o t o.
o c h l ö n e a n s p r å k t i l l fru H.
L i n d ström, V i l l a S o l b a c k e n, E n g e l h o l m.
E N K E L o c h n a s p r å k s l ö s f l i c k a, kunnig i m a t l a g n i n g, b a k n i n g o c h n å g o t söm- nad, erhåller p l a t s i f a m i l j.
Jungfru.
f i n n e s.
Svar m e d l ö n e a n s p r å k före d e n 5 j u n i t i l l B e r g å s a pr L ä g g e s t a.
E N a l l v a r l i g, o r d e n t l i g f l i c k a får p l a t s genast hos troende affärsinnehafvare.
Hon bör ä g a n å g o n v a n a i m a n u f a k - turaffär s a m t k l ä d s ö m n a d.
Svar m e d foto., å l d e r o. J ö n m. m.
t i l l E m m a Lundberg, L a h o l m.
B E F A T T N I N G E N som lärarinna i hus- lig e k o n o m i v i d a m b u l a t o r i s k a s k o l - köket i n o m Hjärtas, Kvislinge, Kvi- inge, G r y t s, ö.
B r o b y o c h E m i t s l ö f s församlingar af K r i s t i a n s t a d s l ä n sö- kes före d e n 15 i n s t.
j u n i.
Under- v i s n i n g e n börjar d e n 15 s e p t.
1910 o c h f o r t g å r m e d 5, e v e n t u e l l t 6 kur- ser å r l i g e n, hvarje kurs o m f a t t a n d e 6 veckor o c h 5 d a g a r i v e c k a n.
L ö n 600 kronor s a m t fri b o s t a d o c h k o s t u n - der den t i d kurserna pågå.
Ansökan sändes till Kyrkoherde J. Källblad, adress Hjärtas.
E N S A M J U N G F R U erh.
p l a t s 1 j u n i t y s t och stilla h e m, 4 pers. hush.
Svar till kyrkoh.
J.
G Nyrén, Qvillinge, Åby.
SAMSKOLELÄRARINNA (hufvudämnen s p r å k) ö n s k a r under j u l i o c h a u g.
p l a t s i familj på landet att några timmar SE H I T!
Musikalisk lärarinna önskar om dagen meddela undervisning.
Svar t Vid Klippans samskola s y s s e l s ä t t n i n g Öfver ferierna.
Svar t i l l i l l » Språklärarinna », u n d e r adr.
S.
G u - mgelii A n n o n s b y r å, S t o c k h o l m f. v. b. b l i f v a för n ä s t k o m m a n d e l ä s å r l e d i g a » F r i t t vivre », Örebro p. r. före s t å n d a r i n n e b e f a t t n i n g e n o c h tre lä- A N S P R Å K S L Ö S u n g f l i c k a Önskar m o t H U S F Ö R E S T Å N D A R I N N A.
Plats att rar i n n e b c f a t t n i n g a r m e d u n d e r v i s n i n g s - f r i t t vivre p l a t s i b ä t t r e f a m i l j för a t t f ö r e s t å e t t finare u n g k a r l s h e m s ö k e s s k y l d i g h e t för e n a b e f a t t n i n g e n i språk, lära h u s h å l l.
V i l l i g d e l t a g a i a l l a före- af b i l d a d bättre f l i c k a, s o m är v ä l för d e n a n d r a i m a t e m a t i k o c h n a t u r - k o m m a n d e h u s l i g a g ö r o m å l.
T a c k s a m va,n a t t s k ö t a a l l t h v a d s o m t i l l e t t l ä r a s a m t för d e ö f r i g a i k r i s t e n d o m, för svar m ä r k t » Familjemedlem)), B a n k e - v ä l o r d n a d t h e m hörer.
Svar t i l l » 29 svenska och historia samt teckning.
ryd p r. år », I d u n s e x p.
f. v. b.
L ö n å t f ö r e s t å n d a r i n n a n 1,400 kr., å t B A R N A V Ä R N S E L E V, erfaren o. skick- l ä r a r i n n o r n a 1,000 kr.
pr l ä s å r.
A n s ö k - U N D E L I V I S N I N G S V A N, s p r å k k u n n i g lä- l i g, m e d u t m.
rek.
önsk.
p l a t s 1 juli i r a r i n n a v i d 6 - k l a s s i g s a m s k o l a ö n s k a r n i n g a r j ä m t e b e t y g i n s ä n d a s före d e n f a m.
d ä r h o n p å e g e n h a n d får s k ö t a 15 j u n i t i l l s a m s k o l a n s s t y r e l s e, adr.
s o m m a r k o n d i t i o n m o t f r i t t v i v r e.
S t u - s p ä d t barn.
L ö n 30 i m å n.
Svar » Plikt- d e r a t u t o m l a n d s.
N å g o t m u s i k k u n n i g.
Klippan.
t r o g e n » ^ ^ E. B. », H v e t l a n d a p. r, Obs.!
Lårarinnebefattningen i sista PLATS såsom husfru eller vär- ä m n e s g r u p p e n k a n e r h å l l a s j ä m v ä l a f V I O L I N I S T (d a m) Önskar u n d e r s o m - d i n n a i e t t b ä t t r e h e m, g ä r n a d ä r marmån.
k o m m a i bild musik.
fam. d u g l i g folk- eller småskolelärarinna.
p å l a n d t e g e n d o m e l l e r d y l.
för a t t u n - barn f i n n a s, i s t a d e l l e r p å l a n d, ö n - L Ä K A K I N N O K s o m ö n s k a p l a t s e r för derv.
i v i o l i n.
Svar t i l l » V i o l i n i s t 1910 », s k a s a f u n g ä n k e f r u.
S v a r t i l l » G.
L. », Iduns exp.
kommande läsår torde anmäla sig å V estman].
Läns Tidn., Västerås N y a I n a c k.
- B y r å n, B r u n k e b e r g s g.
3 B, F R A N S K T A L A N D E, b i l d a d d a m ö n s k a r U N G f l i c k a ö n s k a r m e d f ö l j a ä l d r e d a m S t h l m.
E t a b l.
1887 k o m m a i god familj p å landet.
Under- eller mindre familj till badort s o m L Ä S A R I N N O R e r h å l l a p l a t s e r för s o m - v i s n i n g s v.
L å n g v a r i g a v i s t e l s e r u t o m - h j ä l p e l l e r s ä l l s k a p.
Svar e m o t s e s t a c k - m a r e n o c h l ä s å r e t g e n o m N o r r a I n a c k.
- l a n d s.
B ä s t a ref. S v a r t i l l » — t, 1908 », s a m t i n o m 8 d a g a r u n d e r adr.
» Y.
J. », V e x i ö p. r.
B y r å n, M a l m s k i l l n a d s g.
27, S t h l m.
Iduns exp.
t U N G A l ä r a r i n n o r ö n s k a under s o m - m a r f e r i e r n a (j u l i — a u g.)
p l a t s i finare familj eller också pensionat, helst i Norrland.
Äro v i l l i g a a t t d e l t a g a i alla inomhus förekommande göromål.
Lön önskvärd.
Svar s ä n d e s t i l l » L.
E. », H e d e n s ö p. r.
E N s n ä l l f l i c k a, önskar g e n a s t p l a t s på landet för att gä frun tillhanda och är villig deltaga i alla inomhus f ö r e k o m m a n d e g ö r o m å l.
Är k u n n i g i handarbete m .m.
Ingen lön fordras, m e n ö n s k a r e t t g o d t b e m ö t a n d e.
Svar t i l l » 20 år Z. », I d u n s e x p.
U N G b ä t t r e f l i c k a önskar för s o m m a r - månaderna plats i fam.
Kunnig i enkel matl.
och handarbeten.
L ö n Önskas.
S v a r t i l l » S o m m a r e n 1910 », V a d s t e n a P. r.
B I L D A D f l i c k a, k u n n i g i matl., bakn .. sömnad, söker plats.
Goda betyg o c h rek.
Norra I n a c k - B y r å r u M a l m - s k i l n a d s g.
27, R i k s, .och A l l m.
BILDAD, anspråkslös flicka, kunnig i sömnad och husliga sysslor, önskar p l a t s.
G o d a b e t y g från föreg.
p l a t s e r.
S v a r t i l l » F a m i l j e m e d l e m 21 ».
Sv.
T e l c - grambyrån, Örebro.
I matlagning, bakning, sömnad, alla husliga bestyr, van, bildad flicka, sö- ker p l a t s.
G o d a rek.
Svar » S a m v e t s - grann », Sv.
T e l e g r a m b y r å n, Sthlm.
B l C Vattenkuranstalt.
Kneippbad.
Skoga- L y c k o r n a ^ • Skyddadt U N G f l i c k a ö n s k a r p l a t s t i l l större klimatisk kur- S t r n i i m t f l d Hafakuranstalt.
herrgård e l l e r bättre f a m i l j.
Genom- luft.
Enkel och sträng Jefnadsordning.
* ort i härlig natur å väst- läge.
Mildt hafaklimat.
g å t t kurs i s l ö j d s k o l a s a m t k u n n i g i Läkare: Astley Levin, Sthlm.
kusten, kransad af yppiga * skogsklädda Svar t i l l » 19 år ».
Sala.
Berömda gyttjebad.
Järnkälla.
Säsong s ö m n a d.
Kneippbaden.
Sommar- och vinter- E N u n g b ä t t r e f l i c k a Önskar p l a t s, 1 juni — 16 «ept.
Läkare: A. Berghel, höider.
Läkare: M. Blumenthal, Sthlm.
B o r g helst i prästgård, a t t d e l t a g a i hus- kurort.
Alla varma bad, massage- L y S C k i l ^ Stockholm.
~ rekreations- h å l l s g ö r o m å l.
N å g o n l ö n Önskas.
Svar bad, elektriska bad, Kneippsk kallvatten ' ort.
Utmärkta gyttje-, kreuzna- t i l l » E.
S. », K a l m a r p .r.
Hafsbad i Göteborgs skärgård.
kur, solbad.
Utmärkta bostäder o. inackd.- G U V E R N A N T P L A T S ö n s k a r ung, bil- cher- half- och hafsbad, sjukgymnastik, Mildt och jämt klimat.
50 minu- d a d, s t i l l a d a m (blif v a n d e sjukskö- ställen.
Läkare: Walter Bergwall.
massage.
Tidsenliga anläggningar, billiga ters incmskärsresa fr. Göteborg.
l:a klass t e r s k a) för s o m m a r m å n.
15 j u n i — 1 5 R n r C r f l f t l f T I Bad- ^ rekreationsort med priser.
Läkare: Prof. A. Wide, Sthlm.
Hot?
11.
Restauration, bad m. m.
Läkare: a u g.
, a t t u n d e r v i s a e t t par flickor sydländskt öklimat.
Ut- e l l e r g o s s a r i 1: a e l l e r 2: dra kl. ä m - A. Kuylenstierna, Göteborg.
M a l c n f a s t a d.
Fullständig kurort.
n e n för v i n n a n d e af i n t r ä d e v i d a l l m.
märkta bad.
Tidsenlig utrustning, väl lärov.
Svar t i l l » P r i v a t i s t 1910 », I d u n s Vidsträckt Hafsbad fungerande vatten- och avloppsledning.
Lä _ _ _ _ _ _ _ Varm- cch hafsbad.
e x p.
f. v. b.
* vegetation, barrskog.
Gymnastik, brunnsdrickning, kare: Hj.
Erfass, Lidingö villastad, Sthlm.
______ Härliga promen.
med utsiktsplat.
E L E M E N T A R B I L D A D, m u s i k a l i s k, a n - dietisk behandling.
Lekstuga.
Läkare: öppen året om.
Tåg med Göteborg 18 ggr s p r å k s l ö s l a n d t f l i c k a Önskar p l a t s i Carl O. Segerberg, Helsingborg.
fam i l j, a t t vara h u s m o d e r n b e h j ä l p l i g dagl.
Läkare: Georg Engstrand, Särö, med förefallande göromål, och äfve » 1 juni — 1 (tv.
löjsepc.
Miidt, jämt klimat M g f g f f - Q f] d (» Nordens Madeira ».)
Hafs- s o m s ä l l s k a p.
H e l s t d ä r barn f i n n e s.
Sätrfl • 1.4 mil från Sala.
Stillhet, S v a r a f v a k t a s t a c k s a m t under sign. härligt läge, en af västkustens natursköna _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ kuranstalt med utmärkta _______ enkelhet.
Barrskog.
Gyttjebad, » Ingeborg », A l f v e s t a p. r. ste badorter.
Läkare: Dr G. Krikortz, bad, spec. gyttjebad, goda kommunika- gymnastik, massage; särskild matordning SJÄLFSTÄNDIG plats som husföre- tioner, billiga lefnadsomkostnader.
Läkare: Sjukgymn.
E. Jacobsson.
för magsjuka.
öppen 13 juni — 13 aug.
s t å n d a r i n n a i s t a d el.
p å l a n d e t s ö k e s J. Bauman, Marstrand.
af 36-årig bildad k o m p e t e n t dam.
Kun- Dfl.lfl.rO ^ * kur- och rekrea- Läkare: B. Friberger, " Uppsala.
nig i hushålls- och de flesta i ett Naturskönaste läge: M c d e v I ^ o g s s a n a t o r i u m.
Berömda järn- tionsort.
hem förekommande arbeten, händig källor med radioaktiv utstråln.
hälsosamt klimat.
Gyttje-, tallbarrs-, kolsy- Brunn och bad.
Full- m e d s ö m n a d s a m t i öfr.
p r a k t i s k.
Äf- S ö d e r k ö p i n g ständig brunns St bad- v e n h e m m a i t r ä d g å r d s - o c h h ö n s s k ö t - rebad e t c, sjukg.
Läkare: G. Heyman.
Utmärkta gyttje- o. halfbad.
Sol- o. luft- bad.
Kalla bad i Vättern.
Terrängkurer.
kur.
Sjukgymnastik och massage.
Hetlufts- sel.
B e n ä g e t svar t i l l » 36 », I d u n s e x p.
U p p l y s n.
om rum Riks.
11. kl. 11 — 3 e. m. f. v. b. Dietiskt bord.
Läk: G.
A. Alvin, Sthlm.
behandl.
Enkelt lefnadssätt.
Tidsenliga bo- n i l i r Q f l f r f l Brunn, Versås.
Lugnt och ENGELSKTALANDE kvinnlig sjuk- städer.
Läkare: R. Almberg, Sthlm.
; _ _ stilla.
Högt och fritt läge.
g y m n a s t önskar a s s i s t e n t p l a t s eller att m e d f ö l j a p å resor.
S v a r t i l l » E.
H. », Järnkällor.
Alla vanliga badformer.
Om- Jämtland.
S n d e r t e l i f i badhus och societets- t i d n i n g s k o n t o r e t O d e n g a t a n 6 3, S t h l m.
Lätta sorgsfull massagebehandling.
Billigt.
Lä- Öppet äret om.
R e n, s t ä r k, fjälluft.
j hus.
Utvidg.
badhot.
Spec. U N G, d u g l i g f l i c k a, ä f v e n k u n n i g i komm.
F ö r s t a kl. b o r d.
Blektr.
belysn.
kare: D.
Liljeqvist, Uppsala.
t r ä d g å r d s s k ö t s e l, ö n s k r a under s o m m a - Tvålmassageb.
Hafsbad.
Sol- o. luftbad.
Kikstel.
Öfverläk: T. Horney, MBrsil.
ren u n d e r v i s a barn i g o d t h e m på Fiskebäckskil Läk: Axel Hellstenius, Sthlm.
För l a mass.
n d e t.
F r i t t vivre o. fria resor Ön- Vattenkur.
o. sanatorium, _____________ Västkusten.
Ben, M ö s s e b e r g J ' s k a s.
Ref. f i n n a s.
Svar t i l l » S t u d e n t s k a o. gymnastik: d:r N. Wennström, Sthlm.
100 tot ö. h.
Öppet hela 1911 », G ö t e b o r g p. dammfri hafsluft.
Alla sorters bad.
Massage året.
Nauheimerb.
med nyt.
kols., elektr.
T r a n a s ^ ^ ' ^pp &amp; ° 2 2 Å R S F L I C K A ö n s k a r s å s o m för- och sjukgymn.
Billiga lefnadsomkostna- Alla varma och kalla bad.
Fullst.
n ä m frus hjälp och sällskap plats ljusb.
Inhalatorium.
Röntgen- o. Högfrek- der.
Läkare: Nils Tidmark.
Kneipp behandling.
Mild och ren luft.
e l l e r a t t f ö r e s t å b i l d a d herres h e m.
vensafd Läk: Fr. Odenius, Sthlm.
FiällfläS ® ö g d t belägna luft- Naturskönt läge, vidsträckt barrskog.
Billiga Har g e n o m g å t t f o l k h ö g - o c h h u s h å l l s - J ^ y J) | " Q Brunn- och badanstalt.
Skogs- kurser.
I n n e h a f t d y l i k p l a t s i g r e f i i g t, * kur- o. reaktionsort, c:a 800 priser.
Läkare: H. Tham, Tranås.
h u s.
Svar t i l l » Judith », Kristianstad £ klimat med präktig barrskog.
ratr ö. h.
; dock i björkregionen.
Härlig Torr grusgrund.
N y t t varmbadhus.
Sol- Bad- och sommarv stelseort.
Na- I l a n d t h e m Önskar f l i c k a under s o m m a - natur, renaste luft.
Ej lungsotspatienter.
bad.
Elektriska glödljusbad.
Billigt.
Läk: turskönt läge.
Ren och stärkande ren m o t f r i t t vivre underv., n y b ö r j.
i Bad.
Läkare: E. Knutson, Sthlm.
Doc. Kj.
O. af Klercker, Lund.
Svar F u r u s u n d ~ ° * Qyttgebad * s t h i m s luft.
Utmärkta varm- och saltsjöbad.
p i a n o s p e l.
G o d a b e t y g o c h ref. t i l l » Tim », H a s s l e r ö r p. r.
° &gt; iassig _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ norra skärg.
v.
stora segel- N y n ä s H a f s b a d Läkare: Hugo E:son Brand.
Billiga BÄTTRE anspråkslös flicka med godt sommar och vinter- leden 2 / i t. resa m. eleg.
ångare fr. Grand lefnadsomkostnader.
och vänligt sätt, kunnig i matlagning kurort med fullst.
vattenkuranst.
och alla o c h h u s l i g a bestyr, ö n s k a r p l a t s i g o d t Hotel.
Alla sort.
bad.
Billiga bost.
l:a kl. TulSeboda " ° * - Kyrkhult, h e m.
T a c k s a m för svar t i l l » 28 år », moderna kurmedel.
Mildt klimat, härligt restaurant.
Läkare: K. Sohlberg.
Blekinge.
1 juni — 1 sept.
I d u n s e x p.
f. v. b. läge.
Läkare: O. F. Åberg.
G r e n n a f o r s s a - Naturskönt läge i högt liggande skogstrakt.
S o m m a r k o rid it l o n * Berömda, kraftiga järn- _____________ Berömd järnkälla.
P O r l a h e l s t m a t.
ä m n e n.
, Sv.
t i l l Utmärkta bad.
Apotek.
Billiga lefnadsom- Gyttje- o. medic.
bad.
Mildt barrskogskli- vatten.
Fullst.
badanstalt.
I termin: » S t u d e n t s k a 06 », prof. H ö g b o m U p p - kostnader.
Läkare: E. Kinnwall.
sala.
mat,härlig luft.
Sjö.
Bost.
i brunnspark.
1 juni- - 1 j u l i; II termin B juli — 2 aug.
Enkel, barnkär A d r.
: Moheda.
Läkare: A.
Hygerth.
Postadr.
: Porla.
Läkare: Lifmedikus: E.
T v f i t t O ".
badanstalt &amp;, sanatorium, öppet f l i c k a ö n s k a r p l a t s i g o d t h e m.
Är v a » £ g året om.
Alla nu brukl.
bad- v i d s a m t i n t r e s s e r a d a f h u s l i g a s y s s l o r.
O. IAdin, Sthlm.
H o l c i f t f f Gyttjebad o c h fcuranstalt.
Alla * brukl.
badformer, spec. gyttje- n r * &lt;v||f« Aj % Vattenkuranstalt och hälso- former.
Naturskönt läge.
Ren, stärkande K u n n i g i s ö m n a d.
S v a r t i l l » 21 » p-, r. Inft.
Mildt sydl.
klimat.
Billiga lefnads- W a s s m o l ö s a.
g källa i östra Jämtland.
Vac- massagebad.
Godt bord.
Naturskön barr- SVENSKA P L A T S S Ö K A N D E KUR ORTFORENINGEN.
a f s b a d l i m a t i s f e o c i i feur o c i l Styrso o c SärÖ o c l 1 k u r o r t R i t Båstads Hafsbad o. Kuranstalt B ^ n I l n a f s b a d Mörsils Sanatorium N a t t e n v e r i g e a y t t m r i m s t a l t e n r e t m &lt; n; H a f s m a e m f 8 r s f t 8 Vi Säfstaäs Dyuppförda sanatorinm, B r u n n k u r o r t i afsedt att m o t t a g a högst tjugo patien- ter är p l a t s l e d i g för s j u k s k ö t e r - s k a, s o m förut praktiserat i sjukvård af t u b e r k u l ö s a, h e l s t v i d d y l i k a n s t a l t.
För samma anstalt sökes äfven en i m a t l a g n i n g o c h u p p k ö p för h u s h å l l e t fullt kunnig köksförestånda- rinna.
Platserna t i l l s ä t t a s med tre månaders ömsesidig uppsägningstid och skola tillträdas d e n 1 instundande juni.
R e f l e k t e r a n d e härå böra före d e n 23 kostnader.
Läkare: O. Reimers, Tyringe.
skogstr.
Ren o. hög luft.
Postadr.
: Horred.
kert läge vid den härliga Hammarsforsen, maj insända sina betyg (foto.
önskas) jämte uppgift på löneanspråk till Sty- RiKst.
Läk: Klas Björkman.
mildt klimat.
Postadr.
: Hammarstrand.
U l r i c e h a m n s - som g e n o m g å t t Kristinehamns Prakti- r e l s e n för S ä f s t a å s s a n a t o r i u m under Läkare: Fredrik Bergvall, Sthlm.
________________ stalt.
öppet året om.
s k a s k o l a, ö n s k a r p l a t s i bättre f a m.
e l - H i n Badanstalt.
Sundaste läge i den för- adress B o l l n ä s.
f tjusande Guldkroken vid Vettern.
U t.
R a m I Ö S 3 Vidstr.
skogsomr.
Mer än 300 m. öfv.
haf vet.
ler a t t f ö r e s t å e t t l i t e t h u s h å l l.
S v a r S * Järn- och märkta bad.
Goda bost.
Läkare: Prof. J.
S i n n e s s j u k v å r d.
Alla brukliga badformer, äfven elektriska.
t i l l » Genast », K r i s t i n e h a m n p. r.
~ Neuenahrliknande alk.
källa; v l d s M r a s t a m b a i i a n B r u n r i 3 S a n a t o r i n m 0 0, 1 b a d a D Tvä unga flickor x s 2 0 4: e Sommar ä l sn n i g s a p o n Vilh.
Hultkrantz, Uppsala; för gymnastik Läkare: Johan A. Andersson, Sthlm.
Några friska och ordentliga flickor, ej kall-, Nauheimer-, varmvattenkur; gyttjeb.
under 20 år, k u n n a f å a n s t ä l l n i n g s o m och massage D:r G. Törnaren, Sthlm.
Radiogenkur.
Spec. diet för socker-, gikt-, V fl f h p r O " Hafsbad och gyttjebadanstalt.
e l e v e r v i d U p p s a l a A s y l.
V i l l k o r: 20 njursj. &amp; korp.
Läk: E. Landergren, St. Undervisnings van student önskar kon- kr.
pr månad, o c h a l l t f r i t t.
Efter L a n n a s k e d e ___________ Bästa hafsbad, spec. g y t t j e b a d " dition under sommarmånaderna.
Goda ett års fullgod tjänstgöring erhålles P o n t l p h v Brunn.
Starkaste järnkällor, El&gt; ktr.
ljusbad.
Billiga afgifter och lef- rek.
M y c k e t musikalisk.
Närmare under- 28 kr.
pr m å n a d o c h a l l t f r i t t, ä f v e n _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ stalt.
Härligt läge i skog- * massage-, ljus-, hafsbad, kall- nadsomkostnader.
Läkare: Lifmedikus r ä t t e l s e r då svar m e d d e l a s » Sven 09 », tjänstekläder.
Ansökningar åtföljda af rik trakt i Småland.
Järnkälla.
Alla bruk- vattenkur, dietkur.
Läk: Gunnar Forss- Gumselii Annonsbyrå, Malmö.
frejde-, skol-, t j ä n s t g ö r i n g s b e t y g i n s ä n - Emil Jacobson, Stockholm.
liga badformer.
Kneippbad.
Läkare: O. d e s u n d e r adr.
A s y l l ä k a r e n, Upsala ner, Sthlm.
Ensk.
praktis.
d:r Har.
Ern- Sundell t Hvetlanda.
V f c t l V Varmbads- och Kneippkur-anstalt.
B i l d a d e n g e l s k a Asyl.
berg, dr G. Bergmark, dr Fr Zachrisson.
I illflPQlfilf * förträfflig rekreationsort, Q - yr A q _.
Mildt Ö-klimat.
» Ruinernas stad ».
ö n s k a r u p p e h å l l a s i g i e n g o d f a m i l j Brunns- och Badanstalt.
Sve- 2 5 1 nied väl serverade bad.
N y t t: K n e i p p b y n m. lufthydd.
o. solb.
m. för a t t u n d e r v i s a i e n g e l s k a.
Svar t i l l ' • - rig b äldsta kneippkuranstalt.
Na- » Sommaren », I d u n s exp., S t o c k h o l m.
Apotek.
Järnkälla.
Nytt societetshus.
dusch i skogon o. kontin.
strandb.
v. öppna turskönt läge.
Barrskog och insjöar.
Lugnt 6-klassig, finnes en lärarinneplats med öppen 1 Juni — 1 evt.
15 Sept.
Ångbåts- o. hafvetl Läk: K. Kallenberg, Sthlm.
och stilla.
Läkare: H. V. Kindblom, Ryd.
u n d e r v i s n i n g s s k y l d i g h e t i e n g e l s k a språ- järnvägsst.
Läkare: Nath.
Dahlberg.
ket samt i historia eller modersmålet, V ä r m l a n d S E d a vattenkuranstalt o. E N G E L S K d a m o c h h e n n e s d o t t e r er- Bergsl.
järnväg.
Säs.
13 juni S a l t s j ö b a d e n ' « * ' l e d i g fr. o. m. h ö s t t e r m i n e n 1910.
A n - L o k a järnkälla.
10 juni — b j u d a i n a c k o r d e r i n g i s i t t v a c k r a h u s sökningar ställda till Styrelsen för, — 13 aug.
Naturskönt läge i högtl.
vid Hampstead.
All möjlig komfort, badsanatoriet Öppet hela 31 aug.
Natursk., högt läge, milsvida skogar.
i n o m h e m m e t.
skogstrakt.
Reumat., hjärtfel, neurastheni.
M a l m b e r g e t s S a m s k o l a t o r d e före d e n 1 Tillfälle a t t lära en- året.
Begär upplysi ing om priserna.
Rum i n s t u n d a n d e juni s ä n d a s t i l l s k o l a n s f ö - Gyttje-, sol- o. sandbad, massage, sjukgymn.
g e l s k a.
T i l l s k r i f Mrs M a y, 27 F e l l o w s Berömda gyttjebad jämte alla vanl.
badfor- från 1:50.
Läkare: Emil Zander och r e s t å n d a r e d:r J.
E.
L j u n g q v i s t, M a l m - Road, Hampstead.
London.
Elektricitet.
Läk: Alfr.
Ternell, Sthlm.
mer.
Läk: Lif med.
I. Hedenius, Sthlm.
berget.
Olof Sandberg.
K A R L S H U L T S P e n s i o n a t, adr.
M o t a l a Ö s t h a m m a r - H * * * * * * skyddadt v e r k s t a d, r e k o m m e n d e r a s för s o m m a - L u n d s b r u n n S k a g e r s b r n n n " " &gt; I l i t e n f a m i l j,,,, läge vid vik af Ålands ren.
V a c k e r t l ä g e v i d B o r e n.
Härlig stalt.
Högt och torrt läge med järnkällor i östra haf.
Berömda gyttje- och tvålmassageb ad l u f t, g o d t bord.
M o d e r a t a priser.
(2 pers.) är i a n l e d n i n g af g i f t e r m å l i naturskön trakt nära Klnnekulle.
Vid- Värml.
Häri.
barrskog.
Alla badformer.
hushållsfrökenplats ledig att tilltr.
sna- I g o d t h e m i S t o c k h o l m k a n t i l l h ös te » fdr reumatism.
Härlig hats- och skogsluft.
sträckta parker.
Berömd järnkälla.
Billigt.
Sommarsäs.
1 juni — 1 sept; Öfriga årstider rast möjligt af komp.
person, kunnig i h e l i n a c k o r d e r i n g e r h å l l a s för n å g r a s t u - hvilohem.
Läk: J. O. A. Bergqvist, Sthlm.
Läkare: F. Scherstén Östhammar.
m a t l a g n i n g, b a k n i n g.
s y l t n i n g m. m.
Läget Läkare: E. Pontén, M e d i c Götebora.
i n s k a f ö r f r å g n i n g a r besvsras af resp läkarr och för n ä r m a r e u p p l y s n i r g a r hänvisas till den af Sv.
d e r a n d e f l i c k o r (d e l a d t r u m).
Svar m e d b e t y g s a f s k r i f t e r (ej o r i g i n a l) n ä r a H u m l e g å r d e n.
F i n a ref. N ä r m a r e s t ä l l e s t i l l p r o s t i n n a n B a u m a n, adr.
KurortfÖreningen ntgifna publikationen » Svenska Bad- och Kurorter * tillgänglig i bokhandeln.)
och till de olika kurorternas prospekt m e d d e l a r f r ö k e n M.
H e l l s t r ö m, E n g e l - som erhålles genom kamrerkontoren samtjävensk Bad- och Turisttidning och Svenska Turistföreningen i Stockholm.
Bålsta.
brektsgatan 6 B. II.
A l l m.
tel. 1 8 8 7 2.
H ä l 6 0 b r n n n o c h b a d a n Vid Malmbergets Samskala, 1 / 8 H ä l 8 0 b r n n i 1 o c h b a d a n t A T a t t e n — 268 — n s t o o c h l l o l m l a W r a r i 11815 1 0118 1 -
