# ID: svediakorp-per1883
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1910
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,020
# sentences: 971
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 20 (1219).
SÖNDAGEN DEN 15 MAJ 1910.
HTJFVTJDREDAKTÖR OCH 23:DJK ÅRG.
ANSV.
UTGIFVARE: JOHAN NORDLING.
Ws &amp; i|, färd.
man hörde klangen af en mäktig klocka i fjärran — - hans egen stämma.
Med större ömhet kan ingen följas till grafven af ett helt folk än han gjorde.
Alla hade fått af honom, det bästa en människa kan få af en annan — de högsta ideal att följa.
Inför honom sänktes därför alla fanor, de stores som de smås, motståndarens som meningsfrändens — " det finns inte en man eller kvinna i Norges land, som icke känner Björnsons död som en per- sonlig förlust ", skref en politisk motståndare.
Så var han ett med hela folksjälen.
Ett vackert och betydelsefullt uttryck för denna tanke var att tusentals föräldrar läto 1.
Liktåget passerar Kongens Nytorv i Köpenhamn på väg till Toldboden.
2.
Kistan med den döde ombord på pansarbåten " Norge " samt omgifven af en vakt af marinsoldater.
3.
Likbegängelsen i Trefaldighetskyrkan i Kristiania.
Sittande till höger i koret: det norska konungaparet, till vänster Björnsons familj samt d:r Verner von Heidenstam m. fl.
4.
Den Björnsonska familjen samlad kring kistan.
De sittande: fruarna Caroline Björnson och Dagny Langen.
1.
Elfelt foto.
2 — 4.
Wilse foto.
sina barn bilda häck den långa vägen genom kyrkogården.
Alla med flaggor i hand, som de sänkte, när deras käraste diktare bars fram till sitt hvilorum.
Tårfyllda barnaögon glim- made bakom mer än en liten flagga.
De som haft råd därtill hade prydt sin med sorgflor.
Kärleken till honom bor i hvart barnahjärta alltifrån den stund det lär af sin mor att sjunga fosterlandssången — " J a vi elsker ".
Den flaggröda, barnkantade vägen gick som en frisk pulsåder fram till hans graf, där solen strå- lade och blommor doftade och studenterna sjöngo " Syng mig hjem, jeg vil dö i ett syn av de blaahvite bryn av vor jord hos min mor. "
Kransarnas tal var oräkneligt.
Bland dem vill jag nämna Selma Lagerlöfs af lager och hvita syrener och de svenska kvinnornas — kan- ske den vackraste af alla — ett haf af hvitä rosor med blågula, guldfransade band och in- skriften " För diktartro och diktargärning Ett tack från svenska kvinnor ".
Endast omkring halftannat hundratal svenska kvinnor hade, på den korta tid, som stod till buds, hunnit tillfrågas, eljes hade förvisso det mångdubbla antalet velat vara med i den kransen.
Ty det finns icke den kvinna, som ej är skyldig Björnson sitt tack.
Aldrig har väl en diktare i alla sina verk satt kvinnan så högt som han.
Aldrig har en man i ord och gärning kämpat som han för hennes rätta plats, sida vid sida med mannen — hvarken framför eller bakom.
Och aldrig har en man haft starkare tro på kvinnans utvecklingsmöj- lighet och på hennes mission att vara ljusets tempelvakt.
Han har ropat fram henne som ingen före honom.
Och när han det har gjort, var det godheten han ropade efter, godheten äfven i det offentliga lifvet.
Därför stå kvinnor af alla nationer bland hans sörjande folk.
Också deras höfding var han.
ANN MARGRET HOLMGREN, f. Tersmeden.
Efter många år.
Af Ludvig N o r d s t r o m.
I.
U T A N F Ö R en liten bulevardrestaurant sutto vid ett bord två unga människor, medan strax bredvid dem en g a m m a l m a n sålde stekta kastanjer.
Kvinnan stirrade ut öfver bulevarden, där lyktorna sakta gledo förbi i mörkret, och åt barhufvade män och barn, som tiggde, nic- kade h o n af värjande och f r å n v a r a n d e; men han rullade en cigarrett, och b å d a tego.
De h a d e dock varit glada, när de kommo.
De h a d e varit glada, äfven m e d a n de åto, men när de nu voro mätta, blefvo de plöts- ligt uppfyllda af hat och förtviflan.
E t t litet ord h a d e gett fäste åt ett något större, detta i sin tur h a d e m a n a t fram ett ännu större, och slutligen föllo förebråelser, anklagelser och påminnelser tätt och lugnet mellan dessa båda, som en slump sammanfört efter en dyster natt, då h a n varit upprörd af ett mord och hon sökt tröst i mässan för en melankoli, som hon inte m ä k t a d e förklara.
De sutto slutligen helt stilla och sade inte längre någonting.
Orden h a d e tömt, hvad de hade inom sig af känslor, och nu voro de trötta och heta af matfebern.
.
H a n såg på henne och frågade sig själf: H v e m är hon?
Hvarför stannar j a g hos h e n n e?
H u r har det kunnat bli som det ä r?
H v a d h a r hon för makt öfver mig?
Hvarför stiger j a g inte upp, betalar, lyfter på hatten för h e n n e och g å r min väg?
Ja, sade h a n för sig själf, hvad skulle det betyda, om jag gjorde så?
H o n skulle rycka på axlarna vid t a n k e n på mig och i nästa minut le åt en a n n a n m a n, och när jag såg henne därnäst, skulle jag k a n s k e se h e n n e till bords som nu med en a n n a n herre, och han skulle inte k u n n a ta ögonen från henne, m e d a n h o n lefde upp under dessa blickar som blomman af d a g g och sol.
Det är den riktiga t a n k e n!
t ä n k t e han.
Vi m ä n få göra dessa kvinnor de tjänster, som n a t u r e n fordrar.
Vi få, somliga af oss, vara daggen, somliga solskenet, somliga mul- len, somliga luften, somliga vinden, och som- liga få vara insekterna, som flyga med frö- mjöl från blomma till b l o m m a!
Det finns stunder, då m a n känner den lätta beröringen af en a n d e h a n d.
Människorna kalla det melankoli, vemod eller något annat.
H v a d är det?
Allt m a n ser, syns skugglikt och genomskinligt.
Stjärnorna, dessa främ- m a n d e klot, lysa g e n o m allt, och det finns något, som säger, att den rörelse, m a n mär- ker omkring sig, inte är någon rörelse utan en oafbruten stillhet.
H ä r lefva miljoner människor omkring m i g; luften sorlar som ett aflägset haf; bulevarden skriker, skrattar, ropar och pratar som en upprörd s k o l g å r d; m a n n e n där, som ser på vårt bord, med sitt bleka ansikte, är k a n s k e på väg för att skjuta s i g; kvinnan midt emot mig h a r k a n s k e, m e d a n jag arbetat, bedragit mig och sina löften m e d någon, j a g k ä n n e r; allt hvirflar omkring och inuti mig, och den enda fasta punkt jag äger är m i n d r e fast än allt detta.
J a g h a r left nog länge att märka, att ' lik- som en b r i n n a n d e cigarr förvandlar sig i aska, likaså förvandlar jag mig till något a n n a t än j a g var förut.
Om jag skulle bo hela mitt lif midt emot ett och samma hus, så skulle jag k a n s k e till sist inse, att detta hus endast var en dröm, och då skulle jag g å midt igenom det, som m a n g å r igenom den skugga ett föremål kastar.
A n d r a skulle k a n s k e hitta mig afsvimmad, men jag h a d e gått genom stenmurarne, det visste jag, och det skulle j a g sedan alltid veta.
Men inte nog därmed, allt vore då af samma be- skaffenhet.
Allt vore skuggor, och j a g skulle se allt skifta.
Och m ä n n i s k o r n a!
J a g tvif- lar på att de finnas.
Och denna k v i n n a!
H v a r finns h o n?
D ä r hennes t a n k a r äro.
H a r inte hvarje människa, om hon också inte vill g e sig tid att u p p m ä r k s a m m a det, har inte hvarje människa en tafla i sitt inre, på hvilken h o n k a n se, hur en a n n a n män- niska finns eller inte med sina t a n k a r i ens n ä r h e t?
J a g ser, att denna kvinna är långt ifrån mig, hon g å r med sina t a n k a r långt borta, hon törstar, jämlikt sin natur, efter dagg, sol, vind, luft; jag är en döfvad in- sekt, som ligger på rygg på marken, men blommorna se i n t e mot marken, de se all- tid mot solen.
H v e m är hon, hvem är jag, hvad äro vi, hvad sker med oss?
Ack, min mor, jag ryser i n n e r s t i mitt hjärta, jag läng- tar efter dig, som när jag var b a r n och det var natt, m e n inte du och inte någon a n n a n k a n hjälpa mig.
J a g k ä n n e r; hur jag förtärs, och allt j a g vet, är, att j a g måste och skall förtäras.
H ä r s t a n n a d e m a n n e n sina t a n k a r och såg på kvinnan midtöfver bordet.
— Fryser d u?
frågade h a n och rösten var skroflig, emedan h a n inte h a d e talat på en stund.
— Nej, det är inte kallt, svarade hon.
D å såg han uppmärksamt på h e n n e och sade: — D u förtär mig.
H o n nickade långsamt.
— Vet du, att du förtär mig?
— Ja, svarade hon.
— J a g h a r alltid för- tärt dem, jag älskat.
Är det inte vår upp- gift att göra det?
— Men det är h e m s k t!
utropade han.
— Du vet, att du bit för bit suger ut mig, och du säger det helt lugnt.
— D u h a r sagt, att du älskar sanningen öfver allting.
Hvarför skulle jag då ljuga för dig?
F ö r öfrigt!
Det var inte jag, som talade om d e n n a sanning för dig, det var du, som talade om den för mig.
Om jag nu h a d e nekat och det i alla fall var en san- ning, då h a d e du t ä n k t: hon vet inte ens, hvad det är hon gör.
Men jag vet, hvad jag gör.
J a g g ö r ingenting, som jag inte har fullt klart för mig.
— Och du älskar mig?
sade h a n.
— Ja, svarade hon.
— J a g älskar din själ.
— Du älskar min själ!
sade h a n sakta.
— Det är den du suger ur mig, det är den jag k ä n n e r försvinna, det är dess kraft jag förlorar, jag k a n inte längre t ä n k a klart och kallt som förr.
Det m a n kallar känslor, det är k a n s k e bara d e n matthet, m a n erfar, när en kvinna suger själen ur en.
— Vet du, sade hon, att man med radium kan påvisa en utströmning af ljus från två älskande?
— Nej, svarade han, — m e n den skälfning man k ä n n e r i hvarje fiber af sin kropp, när man ser en älskad kvinna n ä r m a sig, den visar samma sak.
J a g h a r förlorat snart all min kraft i dig.
J a g ligger som en sjuk på min säng, jag behöfver dubbelt så mycket sömn, j a g k ä n n e r hufvut tomt och lätt, jag vacklar, när jag går, h ä n d e r n a darra, jag har sensationer af fruktan och ångest.
Men du!
Du har aldrig varit vackrare, din hy har aldrig varit klarare, dina ögon ha ej en skugga utan lysa, och du behöfver ingen sömn, ty du njuter min kraft som sömnens vederkvickelse, och m e d a n du blossar af lif och kraft, dör jag bit för bit.
M a n n e n betäckte ansiktet med sina händer, och hans kropp s k a k a d e af en gråt, som inte förmådde bryta ut.
N ä r han en stund suttit så, reste h a n sig och sade tonlöst: — K o m!
Vi dricker kaffe någon annan- stans.
Och hon följde honom lydigt och tog stilla hans arm.
Sålunda gingo de tysta bredvid hvarann.
— Är det du, eller är det denna stad, är det den oerhörda slitningen och kampen mellan miljoner hjärnor, som förtar mig an- dan och ibland hotar att göra mig vansin- n i g!
utropade h a n till sist; men h o n svarade inte utan följde honom i lugn takt och höll sin a r m om hans.
— Paris är en stad, där d r ö m m a r e n k a n tro sig om kvällen vandra i innandömet af jor- dens äldsta och största dome.
D ä r faller ur en krypta ett b l ä n d a n d e ljus, och i ljuset syns ett kvällande af marmorhvita ansikten med två svarta fläckar till ögon och ett rödt streck till mun.
Men från alla s å d a n a eldar i kryp- tor rundt hans väg stiger en rök, som samlar sig under domens tak, och i röken lysa lam- porna svagt, där de h ä n g a högt från sina osynliga snodder.
Dessa b å d a gingo nu i en sådan förtroll- ning, och slutligen kommo de till en tyst och tom plats, där n å g r a trän syntes resa sig innanför en m u r; o c h vid porten stod en ut- klädd man.
DE SOM KÖPA UTAF R o s e n f o r s h a f r e g r y n och H a f r e - S u n d h e t s m j ö l 1 FÅ ALLTID FULL VALUTA FÖR SINA PENNINGAR.
TILLVERKAS UNDER LI; KAREKONTROLL OCH ERHÅLLES UTI ALLA VÄLSORTERADE SPECERIAFFÄRER.
PARTILAGER I STOCKHOLM HOS AKTIEBOLAGET WAHLUND &amp; GRÖNBLAD.
VÖRDSAMMAST AKTIEBOLAGET ROSENFORS B R U K &amp; N Y A VALSKVARNAR, ROSENFORS.
INRFIFF.
V " NRUMÄRKP
i England.
Tronskiftet i fredens intressen förändrat situationen sta- terna emellan.
Personligen förstod konungen också att göra sig mycket omtyckt genom sitt taktfulla, älskvärda uppträdande.
Georg V, som nu så oförmodadt kommer att bestiga Englands tron i en tid, då svåra inre konstituionella strider i England göra hans uppgift synnerligen kräfvande, hade så- som andre sonen ursprungligen ägnat sig åt sjömansyrket.
Vid den äldre broderns död år 1892 blef han emellertid tronföljare.
Såsom sådan har han gjort vidsträckta resor genom Englands kolonier och är från dessa känd och uppskattad i sitt stora rike.
Han är i ett lyckligt äktenskap förenad med prin- sessan Mary af Teck och har sex barn, fem söner, hvaraf den äldste är 16 år, och en dotter.
D ET ÄR ICKE mer än två år sedan Stockholm i vårtid klädde sig i fest- skrud för att mottaga konung Edward af England, som med sin drottning gjorde en officiell visit i den svenska hufvudstaden, en uppmärksamhet, som Sverige visste att återgälda med den hjärtligaste hyllning.
Och nu ingår underrättelsen om att Englands konung efter en helt kort sjukdom aflidit ' 68 år gammal.
Under den relativt korta tidsperiod, som han bar det brittiska kejsar- dömets krona, hann konung Edward ge prof på hur stort inflytande en statsklok monark äfven inom den trånga ram, som Englands konstitution medgifver, kan få öfver sitt folks och därigenom också öfver hela samtidens öden.
Säkert är också att den aflidne konun- gens utrikespolitik i många afseenden och KONURIG De satte sig på en bänk, och från t r ä d e n hade löf fallit ner på marken, på bord, stolar och bänkar, och här var tyst.
Spindlar h ä n g d e i sina nät öfver dem och talade om glömska, hvila och öfvergifvenhet, och en hög mur riktade t a n k a r n a på kyrkogård, grafvar, död, förintelse.
Kvinnan lutade hufvut baklänges och s a d e: — Om m a n skulle d ö!
Om m a n inte skulle lefva mer än i andras tankar.
Om m a n fastän död åter skulle få kraft att lefva och k ä n n a och hoppas, när någon talade om e n; och när man var glömd af alla, om m a n då skulle irra omkring som en nattfjäril, blind och trefvande och aldrig veta, hvart man irrade.
Döden?
M a n n e n lade h a n d e n öfver ögonen och upp- repade: — Döden?
Döden?
Därefter tego båda.
— Säg mig, började han åter, säg mig, hvad tänker du om allt detta?
Skall det fort- sätta eller skall det inte?
T r o r du, att det kan gå, eller tror du, a t t det en d a g är slut?
Ibland tror jag det ena, ibland tror jag det andra.
Jag vet i n t e längre någonting med visshet.
— Kanske vore det bäst för oss båda, om det blef slut, sade hon.
— Men kan det bli slut?
Var det kärlek då?
— Kärlek?
sade hon.
Kärlek!
J a g vet bara ett, att jag älskar dig.
Mera vet jag inte.
J a g har varit lycklig.
K O P.
: H Y G I E N I S K A: Prisbilliga.
- — satt han tyst och med fälldt hufvud; här var hon honom omöjlig att nå.
H o n var en rymd, han var en annan, och lika visst som han med sin tanke genomsträfvade en natt med flammande världar, lika visst l å g hennes dröm naken och med halfslutna ö g o n på en ä n g i ljuset af en varm sol.
H o n skulle aldrig k u n n a stiga så djupt ner i grubblet, att bara stjärnorna lyste, att solen smalt ned till en pärla bland alla andra på denna svarta himmel, och h a n b l u n d a d e och teg och höll hennes h a n d i sin.
Nu talade hon om människor och deras lif.
Men hvad betydde m ä n n i s k o r?
För ho- nom h a d e de ju upphört att finnas a n n a t än som tillfälliga gränser.
H a n visste, att om han vore tillräckligt stark, skulle han inte längre^ vara i sig själf utan i henne, i de a n d r a; och om han inte vore de a n d r a, om han inte vore hon, om h a n inte vore m a r k e n under sin fot, hur skulle då allt detta k u n n a finnas för honom?
H a n fruktade kärleken, därför att den på samma g å n g b e d r o g och lyfte honom.
Den lockade honom med löfte om lycka, men den tvang honom att tränga in i alltings väsen, och kärleken var en art af död och gaf ho- nom del af samma evighet och stillhet.
Ty sannerligen, sade han för sig själf, det finnes endast två ting, som härska, och det är kär- leken och d ö d e n; då fryser m ä n n i s k a n naken i evighetens, i Guds iskalla a n d e d r ä k t.
H a n vände sig till kvinnan och f r å g a d e: — Älskar du min själ?
Alltså?
IDUNS MODELLKATALOG Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem.
— — — - — - Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Koloreradt omslag.
^ _ Prenumerationspris 2.20 £fÖr helt år — 60 öre pr häfte.
UTVÄNDIGT BLÅ, INVÄNDIGT HVITA P Ä N S A R - E M A L J E R A D E G R Y T O R.
i Starka.
VII — H a r du varit lycklig?
H o n nickade till svar, och då k ä n d e han, att han måste kyssa henne.
Men han var icke lycklig, utan han var mycket olycklig.
H a n h a d e nu en g å n g sin vision af hvad kärleken innebar.
H a n såg den under bilden af två sten- figurer på locket af en sarkofag.
D e n ena bilden var han, och den a n d r a var en kvinna.
Båda lågo med h ä n d e r n a knäppta på bröstet, o m k r i n g dem reste sig m u r a r n e af ett förfallet tempel, och med orörliga ögon stirrade bilderna upp mot himlen.
H a n k ä n d e i sig en kraft eller en makt, som sög honom till jorden.
Var det samma kraft, som drog allt mot medelpunkten?
Var det inte denna kraft, som verkade i kropparnes förruttnelse, i. deras sönderdelning och omformning till mull?
Och var icke kär- leken samma kraft i sin sträfvan att upplösa och sönderdela, att förbränna, förtära och tillintetgöra dessa kroppar?
K ä n d e h a n inte en svindel, när h a n kysste kvinnan?
Var hon medlet för denna kraft att nå honom?
Var hon, då han hos henne sökte lyckan och njutningen, inte den, som i förklädnad representerade döden och förruttnelsen?
Men samtidigt!
H v a d var d ö d e n?
Föll inte då allt sådant bort, som förhindrade eller b e g r ä n s a d e den lycka och den njutning, han sträfvade efter?
Och om kärleken var lifvets höjdpunkt, var då icke lifvets höjd- punkt det första fasta trappsteget in i döden, och var inte döden det enda, m a n k u n d e längta till därnäst, var inte döden lifvets full- k o m n i n g?
Var den inte detsamma som ett evigt försjunkande i den mest eftersträfvade af alla njutningar, den njutning, som kär- leken i dess högsta g r a d stundom skänkte, upplösningen, glömskan, stillheten?
Hvad var kärleken för den älskande om ej aningen om alltings slutliga öde, och speglade inte m ä n n i s k a n sålunda i sig själf sitt jordklots, sitt universi öde och slut?
Och hvad var denna ångest, denna oro om ej det lägre omedvetna lifvets fasa för det högres klar- het, upptäckter och g e n o m s k å d n i n g a r?
Förtviflad af att på detta sätt k ä n n a all- tings - u n d r a n och fråga samlad i sin lilla bräckliga själ, medveten om att ej k u n n a delge henne sina orediga t a n k a r och fantasier K O C K U M S.
E D W A R D 247 —
— J a g vill ha din själ till far åt mina b a r n!
svarade hon och stirrade framför sig.
Då blef han gripen af en oförklarlig k ä n s l a; det var, som om han sett hennes bröst öpp- nas, och därinne hvälfde stjärnorna i en natt, väl så djup och gåtfull som hans.
H a n böjde sig tyst fram och kysste henne, och sedan gingo de h a n d i h a n d ur parken och för- svunno bland människorna.
" Pingst D U FRISKA MED DINA MAJ, TUSEN ATT LIFVETS BÅFVOR II.
Dessa båda människor blefvo gifta och åldrades sakta tillsammans.
Åren gingo, och h a n l ä m n a d e inte den tankeväg, hvarpå han en g å n g som u n g sla- git in.
Det finns gamla människor här i världen, i hvilkas närhet det mest upprörda sinne blir l u g n t; han var en sådan.
Man log å t honom, när hans hustru be- fanns umgås något mer med a n d r a m ä n än med honom, ja, m a n b e r ä t t a d e en historia.
E n afton, när h a n var på väg till sitt hem, hade han mött en herre med h a n s hustru vid armen.
H e r r n, som var en påstridig och djärf man, gick rakt på honom och s a d e: — Du misstycker inte, att jag tagit din fru med mig?
H a n såg på denne m a n och s v a r a d e: — För alltid?
Mannen, som i hastigheten inte b e r ä k n a t en dylik fråga, blef förvirrad och k u n d e inte svara, ty han fruktade att genom ett oför- siktigt svar utsätta sig mera för fruns än för den ä k t a m a n n e n s misshag.
Men den äkta mannen, när han inte fick något svar, tillade följande o r d: — Min hustru och jag ha en g å n g tillsam- mans gått vid s t r ä n d e r n a af Styx och sett Charons lykta glimma i vattnet, m e d a n vi talat om lifvet och o m våra själar.
Med hvem hon än går, hur långt från mig hon än kommer, kan h o n ä n d å aldrig g l ö m m a den stunden.
Jag vet inte, hvilket lif hon för utanför mina dörrar, jag vet inte, hvad hon ger dig, jag vet bara, att långt borta midt emot Charons färjställe finns en mörk lund, där vi träffas, när vi äro mest stilla, och där g l ö m m a vi allt annat, dit förmår du inte följa oss.
H v a d skulle jag då miss- tycka, k ä r e vän?
H u s t r u n såg tankfullt bort i mörkret, och hon a n d a d e s med djupa t a g; men herrn, ly- d a n d e en oförklarlig röst i sitt inre, lös- gjorde sin a r m, lyfte på hatten utan ett ord och gick sin väg, l ä m n a n d e dessa båda åt hvarann, och de följdes hem, som hade in- genting händt, o c h hon smekte hans grå- n a d e hufvud med kyliga och vänliga händer, m e d a n hon i någon m å n grät.
Sålunda blefvo de småningom gamla.
E n afton, då han redan var en böjd och hvithårig g u b b e, kom han med långsamma steg på hemvägen.
H a n k ä n d e sig trött och satte sig utanför ett litet kafé, där en mu- sikkår spelade.
H a n såg u p p m ä r k s a m t på lifvet omkring sig.
Mörkret stod tätt fram- för kaféet, och ur detta mörker framträdde m ä n n i s k o r n a i en oafbruten ström och för- svunno sedan om ett hörn.
Det var u n g a män med kvinnor, som spredo en stark doft omkring sig, fattiga gummor med ansiktet sönderplöjdt af lifvet, m a g r a g u b b a r med själlösa och m i s s t ä n k s a m m a ögon, knappt ut- vuxna flickor, som gingo barhufvade med n å g r a blommor i håret, halsen naken och ansiktet hvitt af smink.
E n rad af lagrar afskilde kaféterrasscn från gatan.
D ä r bredvid en lager hade en g u m m a stannat, en liten mager, hopfallen g u m m a.
ÅT JORDEN SOM DU FÖRUNNAR EN GÅNG, ÄN NU VÄFVAS NU SKRATTAR HJÄRTAT, DINA BERÖRDT AF SOM ÄF VÄFVAR, SUCKAR, DÄR YR SOM LÄTTA SKURAR OCT) — GRÖNA DIG, SOL, HULDT FÖRKUNNAR BLOMSTERMUNNAR DOFT, MULLEN: BÖR ETT B R U S VÅRENS SVALKAS, FÖRTROLLNINGENS DEN FRUSNA OCH AF U N G D O M BVITA OCH GRÄNDEN JUBLETS BLOMMAR OCH DET FLYTER ELD I BLOD DET DANSAR ÖFVER OCH SOLEN SMEKER MITT HJÄRTA BLIR DET MED I EN OCH SMEKER OCH GÅ MIG VINTERSTÄNGDA ÅT VORE I BAN DU VISST OCH BARSKA LÄT D U OCH RATTEN, VATTEN GÅRD OCH LIF M E D GJORDE OFTA SLOG SÅ ROT I GRUSET, BLI FÖRFRUSET, DU PÅ DU LJUSET HÅRDT!
SER OCH HÖR OCH VACKLA FRAMÅT ELLER STANNA OCH MEN OCH JAG NU, MÅNGEN HAMN.
JAG SÅ MÅNGA, HA DET NÄR TROR EJ PÅ PÅ OCH VÄNTAR JAG DINA DINA OCH SOM PANNA FÖRBANNA 1UNGT OCH OCH VATTNEN DET GRYMMA, BLOTT KYSSER NU BLODIG SVÅRT- LUFTENS RÖSTER MARKERNA DINA PÅ KVITTRA GLITTRA, BITTRA, STEG.
DINA UNDER, SOMMARÅSKORS DUNDER BLOMMANDE HÄGNAR UTAN LÖF I HATTEN MYCKET SPARDE FJÄRDEN VID MED HENNES SKUTAN, FAMN.
STYRA ÖFVER BLÅA MOT RUTAN TRÖGA TUNGT P Å SKULLE STÅ OCH — DEN KÄRESTA IFALL JAG SKÄRA, NÄRA BELGDAGSBVITT.
VINKAR JAG KÄRA, FÄLT ATT ÖPPNAR STAMPAR — DITT.
OCH EN TILJOR ALLA LILJOR JAG SOM VILJOR, SÖNDAGSTIDER, DRÄKT AF STRIMMA PINGST.
GRÄS OCH ALLTID SKALL D U I GLIMMA MAJKLAR FRUKTTRÄDSBLOM OCH TIMMA! ...
GAFLAR FRÅN LJUM NU NALKAS HINGST.
STADENS IN SEKUNDER MIN TEG.
ERNST HÖGMAN.
LIKASÅ.
PRIS F5R HELT ÅR 3 KR.
: HÄLFT ÅR KR.
1: 6 0.
LÖSNUMMER 3 0 ÖRE.
SÅNG!
RJYACINT OCRJ FJÄRIL SKALKAS JAG PÅ B5R prenumerera på SVÄFVAR SOM j Hwarje husmoder BaTOBSrdBFObBIl Hvarje sömmerska \:: BÄFVAR, DU 12 häften årligen.
H o n vände ena örat åt musiken och for- m a d e h a n d e n till en lur för att samla lju- det, och hon lutade ansiktet mot m a r k e n, m e d a n den h ö g r a h a n d e n omedvetet hvilade mot hennes bröst.
Bakom h e n n e i öfver- g å n g e n mellan mörker och ljus stod en ma- ger a r b e t a r e med en h ä m t a r e i h a n d e n och stirrade på musiken.
E n varm blodström r a n n g e n o m den gam- les ådror vid d e n n a syn.
Äfven h a n k ä n d e den själens lätthet, som musiken gaf, och äf- ven för honom dolde sig d a g a r n a s t a n k a r b a k o m dessa toner.
Det föreföll honom, som om h a n aldrig sett en enklare och s a n n a r e bild af männi- skans v a n d r i n g g e n o m lifvet ä n nu.
Till hälften f r a m t r ä d a n d e ur det mörker, som dolt dem, h a d e de stannat, lockade af ett ljud, som, ehuru det för dem inte innebar någon klar mening, i alla fall uppfyllde deras själ med en vemodig hvila och stillhet.
H u r lätt var det inte att i dessa sträfva ansikten läsa om de mödor och besvärlig- heter, af hvilka d a g a r n a uppfyllts.
Men öfver denna skrift af ä r r låg nu stillheten, och en sådan stillhet, som tycktes förmå att släta ut ärren, upplösa ansiktena, förinta dessa kroppar och låta dem omedvetet försjunka i döden.
D e n n a enkla, naturliga rörelse med han- den var begäret att lyssna till det, som ljöd i lifvets botten, och i detta begär låg en ord- lös l ä n g t a n till något, som inte k u n d e be- skrifvas.
N ä r musikstycket var slut, å t e r v ä n d e de b å d a gamla in i mörkret med l å n g s a m m a steg och talande sakta om hvad de hört.
Gatan, människorna, fördelningen af ljus och mörker fick för den gamle m a n n e n en plötsligt ny betydelse; och med ett belåtet leende, fullt af godhet, på l ä p p a r n a fortsatte han hem.
H a n s hustru, som nu äfven h a d e hvitt hår, satt i sin vrå och arbetade.
M a n n e n gick fram till henne och .sjönk på knä, lutade hufvudet i hennes sköte och fattade om hennes h ä n d e r.
— Nyss, sade han, har jag g e n o m g å t t hela vårt långa lif, som började den kväll vi al- drig kan glömma, i den tomma parken, där b a r a spindlar bodde.
Den stjärnhimmel, som d å stod så hög- tidlig öfver oss och under hvilken våra sjä- lar alltsedan dess ha sväfvat, den har jag i afton sett förklarad i två fattigas gestalt.
J a g har nu blifvif så g a m m a l, att jag upp- riktigare än någonsin vågar erkänna, att detta och endast detta, att själen och dess oändliga l ä n g t a n är det som gett lifvet värde.
J a g tackar dig nu, på detta sätt, inte för all glädje du har gett mig, utan för all sorg du har gett mig, och jag prisar mig lycklig, därför att du till sist, då du insett kroppens och lustans intighet, kunnat stanna i still- het och ro hos mig och gett mig det bästa en kvinna gett mig, din tystnad och smek- ningen med dina af åldern isade händer.
Och därmed kysste han hennes händer, och de tego.
En handarbetsbilaga.
l FÄSTA våra läsarinnors uppmärksamhet pä K en samling af för vår- och sommararbeten lämpade mönster, som under form af en handarbets- bilaga i dag medföljer Idun.
Samtliga mönster äro från Svenska Rit- och Tapisseribyrän och afse att sprida kännedomen om vår svenska textilkonst i hem, dit kanske annars underhaltiga utländska mönster lättare vinna insteg.
För närmare upplys- ningar, se meddelandet, som medföljer bilagan.
P Ä R M A R TILL I D U N 1 9 0 9 O C H F Ö R E G Å E N D E Å R: TILLHANDAHÅLLAS TILL FÖLJANDE PRISER: IDUNS PÄRMAR, RÖDA M E D GNIDTRYCK KR.
1: 5 0 IDNNS: ROMANBIBLIOTEK, RÖDA ELLER GRÖNA 5 0 ÖIE.
IDUNS HJÄLPREDA, RÖDA ELLER GRÖNA 50 ÖRE.
KUNNA ERHÅLLAS I NÄRMASTE BOKHANDEL ELLER DIREKT FRÅN IDUNS EXPEDITION, OM REKVI-: SISION OCH LIKVID I POSTANVISNING INSÄNDES.
— 248 —: I • • I
" Tyska Kindergarten ".
Landets frukter i kvin^ nornas vård.
K U TAN ATT DÄRFÖR vilja rekommendera det nyss utkomna häftet " Meddelanden från Svenska hem " såsom enda vårlektyr för våra husmödrar, skulle jag likväl åt alla dem, som icke förut känna till publikationen — de andra behöfva ingen anmaning — på det var- maste vilja anbefalla ' detsamma.
Vid genom- läsandet af det lilla häftet med dess omväx- lande innehåll skall man säkerligen ge mig rätt i, att det är bra mycket mera underhållande, att icke tala om mera lärorikt, än en vanlig vårroman, äfven om man icke är så utledsen på fiktion som undertecknad.
Ty skulle det icke vara fängslande att läsa ännu ett kapitel i en historia, hvaröfver vi alla kvinnor borde vara stolta, historien om de svenska kvinnor- nas insats i förverkligandet af kooperationens stora idé.
Idun har flere gånger redogjort för uppkom- sten och utvecklingen af " Svenska Hem ", och det kan knappast vara-förmätet att förutsätta att det intresserar våra läsare att höra det föreningen, trots de tryckta och bekymmer- samma tiderna, alltjämt går framåt; så ha 174 nya medlemmar inskrifvit sig, och omsättnin- gen under tiden 1 juni 1909 — 31 mars 1910 ökats med 36,624 kr.
mot föregående år.
" Svenska Hem " har emellertid en mission att fylla utom den att genom sammanslutning vid uppköpen af hemmens förnödenheter till- varata för konsumentens räkning den vinst, som eljes tillkommer minuthandlaren — den missionen nämligen att bereda möjlighet till af- sättning för sådana landsbygdens produkter, som ha värde endast i den mån de kunna för- vandlas till en för stadshushållen lämplig och begärlig vara.
På landsbygden gå många kunniga och för- farna husmödrar — insändarna till Iduns frågo- afdelning vittna därom — och grubbla öfver någon möjlighet att förvandla tid, arbetskraft och utrymmesresurser i ekonomisk valuta, och många unga flickor, som inför de mörka ut- sikterna till ett uppehälle på landet motvilligt besluta sig för att bege sig in till städernas kontorslokaler.
Att uppmana alla dessa att slå sig på konservering af svamp, bär och frukt till försäljning, och att i allmänhet ta vara på alla landets frukter, som växa i slösande mängd utan att någon vill göra sig besvär med att samla dem, har väl varit ganska meningslöst, innan man i " Svenska Hem " fick en afnämare för de påtänkta varorna att hänvisa till.
Den om- ständigheten att " Svenska Hems " direktör, fröken Ina Almén, har blicken öppen för betydelsen af att genom en svensk hemindustri supplera, om ej ersätta den utländska konservfabrika- tionen, och sätter in arbete och intresse på idéns förverkligande, synes ge det bästa hopp för att verkligen så småningom tanken skall kunna praktiskt realiseras.
Bara att veta, att " Svenska Hem " med nöje tar emot och försäljer hvad husmödrarna kunna prestera af torkade och konserverade bär, frukter och svamp, borde väl kunna förmå många att besluta ett försök, och utsikten att äfven på landet kunna skaffa sig lönadt arbete, egga till företagsamhet och uthållighet.
Sedan nu våra hemslöjdsförenin- gar därtill också förmedla försäljningen af hem- slöjdsalster, manliga som kvinnliga, har det verkligen blifvit andra tider och möjligheter — om ock på intet sätt lysande — för landtbon.
I " Svenska Hems " vårmeddelande redogöres för ett försök, som gjordes förliden sommar af fru Lina Ribbing, att tillvarataga lingonskörden i vissa delar af Småland i stället för att sända Innan Franska torg, 7 kr.
betalas snörlifssömmeriet 1 tr., dess illustrerade för Caroline De Geer.
7ÅR STORE STATSMAN friherre Louis De Geers efterlämnade maka, änkefri- herrinnan Caroline De Geer, född Wachtmei- ster, har i dagarna aflidit i Kristianstad i den höga åldern af nära 84 år.
Vid omkring tjugo års ålder blef hon för- lofvad med den unge juristen baron Louis De Geer, som, ehuru .blott en fattig kopist, som han själf uttrycker sig, lyckades vinna den unga, intagande, allmänt beundrade fröken på Vanas.
I hans memoirer finnes inryckt en skildring af de ungas kärlekshistoria, som ger den vackraste bild af den unga flickan, och fyrtio år senare, då sjuttioåringen nedskrifver dessa sina " Minnen ", intygar han att alla de för- hoppningar han hyste om lycka blifvit infriade.
Ar 1848 stod bröllopet på Vanas, och det unga paret flyttade till Kristianstad, där De Geer blef assessor.
Inkomsterna voro icke så stora, och assessorskans administrativa och hus- liga duglighet sattes genast på prof. Att se- dan hennes personliga egenskaper och talanger fingo göra sig gällande i större kretsar, under hennes mans lysande karriär upp mot excellens- värdigheten, är nogsamt bekant.
Sedan år 1896 ett nära femtioårigt äkten- skap med excellensen De Geers död upplöstes, har änkefriherrinnan varit bosatt dels i Kri- stianstad, dels hos sin äldste son å Truedstorp.
\ den att " förädlas " utomlands.
Under uppsikt af kunniga husmödrar tillverkades lingonsaft, som försåldes till ett pris af 1 krona per hel- butelj, och vinsten, sedan tappnings- och trans- portkostnad afdragits, tillföll tillverkarna.
Nu är det meningen att till nästa höst därjämte tillverka en billigare, mindre söt måltidsdryck af lingon, och " Svenska Hem " är betänkt på att ta hand om planen, under förutsättning att ett garantikapital kan åstadkommas.
Säkerligen skall verkställande direktörens vädjan till dem, som intressera sig för detta försök att tillvara- taga våra lingon, att teckna någon garanti- summa, gifva ett godt resultat.
Det är ju ett fosterländskt företag om något och framför allt — en kvinnornas sak.
Det har sin stora be- tydelse hvar gång kvinnorna visa att de genom sammanslutning bidra till lösningen af ett nationalekonomiskt problem.
E.
— E R.
ett i Stockholm, priskurant snörlif, 1 bör ifrån Norrmalms- rekvireras.
- INDERGARTENFRÅGAN får väl numera anses utdiskuterad.
Den synes mig för öfrigt ställa sig alltför enkel och alltför omöjlig att diskutera.
Kindergarten är naturligtvis en- dast ett surrogat för en idealisk, finbildad mo- der med ständigt disponibla förmiddagar, men en lysande ersättning för den stockholmska nor- malbarnjungfrun.
Frågan: Kindergarten eller icke Kindergarten ställer sig ju fullkomligt in- dividuell för hvarje hem.
Men genom den af Fräulein Friederike Stelling nybildade tyska Kindergarten vid Östermalms- torg i Stockholm har en ny fråga blifvit väckt: svensk eller utländsk Kindergarten?
Jag tror att den är värd att icke afklippas med en nationell fras.
Det torde hellre vara lämpligt att granska realiteterna.
Realiteter — det är de tusentals svenska skolungdomar som strålande högsommardagar gråta öfver lektor Calwagens tyska grammatik i sträfvan mot höstens " godkänd ".
Den jämna ström af goda svenska pengar, som flyter ur landet vid den traditionella resan genom de stora kulturländerna, hvarmed så många ynglingar och flickor efter afslutade skolstudier få starta den själfständigare delen af sitt lif, men hvars behåll- ning blir så klen, när språken löpa så knaggligt.
Det är ett vanligt pappornas argument mot främmande språk: " Mina barn skola lära sig ett språk ordentligt. ' "
Men jag har aldrig märkt att svenskans renhet fläckats ens i familjer med bonnesystem åratal.
Jag inser ej, hvarför man behöfver tala dålig svenska därför att man talar god tyska, engelska eller franska.
Tvärtom, språksinnet skarpes naturligtvis genom mång- sidig utveckling, och aldrig är väl känslan för vårt språks tongångar starkare än efter en längre tid af " tungomålstalande ".
Skolornas grammaticerande dödar ofta språk- intresset.
Trots all ansträngning förblir tiden för knapp att hinna ge ett språkmaterial, som står i proportion till teoretiserandet.
Men kan ett litet dylikt meddelas barnet helt lätt och naturligt redan under lekåldern, förefaller mig tiden vara synnerligen väl använd.
Och dessa små invigdas af ifver viftande händer vittna sedan i skolan om ett språkintresse, som äfven för den mest nitiske undervisare är hart när omöjligt att under skoltiden ge.
Fräulein Friederike Stelling har med ut- märkta betyg genomgått Fröbelinstitutet i Ber- lin.
Hennes kompetens att leda en liten Kin- dergartenvärld är ju därigenom garanterad.
Det är ondt om åskådningsmaterial i sko- lorna, och om också lärarens eller lärarinnans fantasi stundom rent af genialt mångsidigt kan variera skolrummets oftast tämligen torftiga bohag, så blir många gånger de mera realisti- ska bland barnen stående i oförståelse på halfva vägen.
Tyska Kindergarten är ambulerande — än bibringas tysk-zoologiska kunskaper på Skansen, än botanik och tyska i Humlegården.
Det dansas tyska danslekar, och barnen sjunga in den tyska folkvisans kynne och stäm- ning i sina mottagliga sinnen.
Det ger en för- ståelse, som ej kan nås af en lärd litteratur- historisk studie på moget stadium.
Och i Fräulein Friederike Stelling få barnen förmå- nen att lära känna en personlighet, som repre- senterar några af den tyska nationens bästa egenskaper: kraft, energi, hjärtevärme, obegrän- sad förmåga af uppoffring och hel insats.
Och ledande praktisk begåfmng.
Den lotsar den tyska Kindergartens alla små sträfvande fing- rar genom trasslig bast, öfver hala griffeltafior, i nätta _ papparbeten och svårformad lera, och små tröga tungor riktigt bra på Schillers och Göthes språk.
M.
W.
Salamander ENHETSPRIS 15, — » TÅJ^É DAM- &amp; HERR-SKODON LYXUTFÖRING 18, — 249 —
^ å ringarne i djurlifvet, med dess bryt- ningar af stort och smått, af grym- het och list, af kärlek och hat.
Med hvilken humor har han icke framställt räfvens stråtröfvartåg, huru stolt och storvulet har han icke skildrat örnarne, med hvilket mjukt behag draga icke vildgässen fram öfver hans dukar, eller hur rörande är icke modersomsorgen karaktäri- serad i ejderhonan, som med sina små duntussar till ungar simmar i vassen!
Han äger naturkännarens och jägarens skarpt uppfattande blick för det innersta i djurkaraktären och han har tillika det suveräna herravälde öfver sin konst, som låter honom återge det sedda med en fulländad uttrycksrikedom.
Och nu fyller konstnären, som nämndt, fem- tio år.
Alltså har han, mänskligt sedt, ännu en lång och fruktbärande arbetsdag framför sig.
T ILLSAMMANS med Carl Lars- son och Zorn bildar Bruno Liljefors den treeniga konstnärs- grupp, som bragt modern svensk målarkonst till världsryktets höjd.
De båda förstnämnda ha redan öfver- skridit 50-talets gräns, medan Lilje- fors just i dagarna, eller närmare an- gifvet den 14 d:s, fyllt halfseklet.
Han är ikorthet uttryckt det svenska djurlifvets, enkannerli- gen det sven- ska fågel- lifvets färg- psykolog, hans verk ha ingått i det allmänna medve- tandet, äro spridda i otaliga reproduk- tioner och förstås af alla, som äga natur- sinne och en smula blick för de rika ytt- 1 9 * * ' WSSmM Lurande katt — 250 —
Centen S^oose^i vc / (/ iolm.
har icke hindrat honom att i sällskap med sin hustru och sina två barn, mr Kermit och miss Ethel, med lifligt, oför- tröttadt intresse ta vår stad med dess sevärdheter i betrak- tande.
Roosevelt, själf en mångfrestare, biolog, sports- man, jägare och författare, har öfverallt funnit något som väckt hans intresse och be- tygar själf att han medför flere goda uppslag från Sverige till Amerika.
K NAPPAST har något offi- ciellt furstebesök i Stock- holm uppväckt ett sådant lif- ligt och allmänt intresse som den länge bebådade och för- beredda visit af Amerikas före detta president Theodore Roo- sevelt, som nu är till ända.
Det har nämligen setts icke blott såsom utväxlandet af vänskapsbetygelser två natio- ner emellan.
För oss sven- skar är Theodore Roosevelt just nu mindre en symbol af det land, dit vi sända så mycket af vårt bästa blod, som en personlighet af den art vi omedveten dragas till och beundra emedan hans egenskaper: kraft, oförskräckt mod, äfventyrsglädje, enkelhet och dygd äro dem vi alltjämt söka hos en man.
Därför har det legat så mycket af äkta entusiasm bakom mottagningsprogrammets tämligen stereotypa ceremonier, därför har det tack, hvarmed denna entusiastiska hyllning besvarats, gladt oss genom den uppriktiga, spontana känsla, vi anse oss ha rätt att spåra däri.
Expresidentens hälsa har under besökets två dagar varit mindre god, men detta 1.
Två skvadroner ur Lifgardet till häst paradera för expresidenten i Idrottsparken.
2.
o. 3.
Expresidenten och fru Roosevelts färd från Centralstationen, den förre ledsagad af prins Wilhelm och hofmarskalken friherre Rålamb, den senare i sällskap med grefvinnan Rosen, miss Ethel och mr Kermit Roosevelt.
4.
Vid dansbanan på Skansen.
De främst sittande från vänster till höger: mr Kermit Roosevelt, dr Salin, miss och mrs Roosevelt, kronprinsen och expresidenten.
5.
Expresidenten utanför Blekingestugan.
6.
På dansbanan.
7.
Expresidenten i sällskap med kronprinsen välkomnas utanför Nordiska Museet af dess styresman, dr Salin.
8.
Stockholms studentkår hyllar Roosevelt utanför amerikanska legationen vid Strandvägen.
9.
I Idrottsparken, Roosevelt med familj och i sällskap med kronprinsen och prinsessan Maria åse ryttartäflingarne.
A. Blomberg foto.
— 251 —
känsla af, att den skulle verka hämmande på inspirationen, (— många vuxna barn ha bibe- hållit samma känsla!
—).
och jag visste, att jag i köket skulle möta en viss naiv sympati.
Nog af, jag improviserade och de lyssnade nästan lika rörda som jag själf.
De visor jag skref och samlade vid denna unga ålder, äro lyckligtvis borta ur tillvaron och mitt medvetande.
En enda af dem minns jag, löjlig genom den öppenhjärtiga, rakt-på-sak-gå- ende bekännelse, som afslutade den.
Det var en hyllning till naturen under dess blomstrings- tid, huru jag älskade hvarje träd och blomma, som gladde mig med sin skönhet och doft, " men, " slöt den, Mitt första författarskap.
en mänska skall det vara, som man älska bör, någon, som man kan förklara sina känslor för!
ELLEN NYBLOM VID 8 ÅRS ÅLDER. '
D ET FÖRSTA BARNSLIGA opus jag gjorde mig skyldig till, och tillfället då det skrefs, står för mig tydligt som om det vore i går.
Jag kunde väl vara en sju, kanske åtta år och kunde nätt och jämnt tota till stora, runda bokstäfver mellan dubbla rader.
" Dikten " — jag skäms att bekänna det, — var en kärleksdikt.
Inspirationen kom öfver mig, och jag tog min tillflykt till föräldrarnes sängkammare för att få vara i fred för mina stojande bröder, och på knä framför en tabu- rett med rottingsits — den enda stol på hvilken jag vågade placera ett bläckhorn, och där jag bredt ut ett ljusrödt brefpapper, — " diktade " jag friskt på, utan att bekymra mig om hus- jungfrun, som dammade möblerna omkring mig och antagligen icke var vidare trakterad af mitt störande intrång på hennes städning.
Jag hade tänkt sluta dikten tragiskt; — hjälten skulle drunkna, — men då kom jag att känna ett så häftigt medlidande med de båda älskande, att jag ändrade mig och lät " Torsten " åter- vända till sin väntande brud, öfverstrålad af den uppgående solens glans.
Det hela rann åstad " in einem Guss ", och fastän rottingsitsen som skrifbord visade sig något olämplig, då pennan dök ned genom papperet och bildade en väldig plump vid hvarje hål i flätningen, lyckades jag dock få ett slut på eländet och läste upp " kvädet " för den städande tjänste- anden, icke utan en viss författarhjärtklappning.
Om det gjorde något intryck på auditoriet eller höjde mig i hennes aktning, kan jag icke erinra mig.
Emellertid lades den undan i en portfölj och den låg snart icke längre ensam, utan följdes af andra, lika barnsliga och lika lätt upprunna " visor ", som jag i all tysthet samlade på hög.
Men långt inn^n jag kunde forma bokstäf- verna, brukade jag " improvisera " långa, melan- koliska sånger med många rim och ganska " fly- tande " meter.
Jag spelade då oftast en roll, sade mig vara en " en stackars fattig speleman, som måste sjunga för sitt bröd ", och äfven då valde jag mitt auditorium i köksdepartementet, där jungfrurna, har min mor berättat, afbröto arbetet för att med gapande munnar lyssna till den magra ungen (klädd i gosskläder), som med darrande och rörd stämma ramlade ur sig den ena verslängan efter den andra.
Hvarför jag va ' de jungfrurna till åhörare och icke mina föräldrar och syskon, vet jag icke.
Antagligen icke så mycket därför, att jag kände mig dra- gen till dem på grund af några demokratiska böjelser, utan snarare emedan jag, liksom alla barn, ville undvika kritik med en instinktiv girn^ m ^ B f e t BfttilM • GLOIM!
n u Det var så att säga ord och inga visor af en ung dam, som ännu icke hunnit till ton- åren.
Längre fram skref jag ofta mina visor i dialogform.
Det var just icke något äkta lyriskt " grepp ", men jag hade en vag önskan att få in något dramatiskt element i mina " dik- ter ".
Jag hade sett Preciösa, — min första teaterupplefvelse med Magda Dolcke som prima- donna, — och en ny hemlighetsfull och lockande värld hade öppnats för mig.
Lusten att " klä ut sig " och recitera vers, — andras och egna — och " föreställa " något, blef allt mera oemot- ståndlig.
När jag sedan, ännu som helt ung, fick se Hamlet med August Lindberg och i litteraturen fick göra bekantskap med flera af Shakespeares dramer, vändes mitt sinne för en längre tid från mina egna små futtiga rimförsök och i stället fick jag en brinnande lust att läsa, läsa allt, hvad jag kunde komma öfver, både lofiigt och olofligt, Shakespeare, Björnson, George Sand, Thackeray, Holberg lästes högt i hemmet, många lefvande och rika element bröto sig.
mot hvar- andra, trängdes i ens fantasi och fyllde ens tankar och föreställningar.
Det kom redan då en känsla af ängslan öfver mig, att icke hinna läsa allt hvad jag önskade få delaktighet af.
Jag erinrar mig, att jag en gång föresatte mig, att börja " i ena hörnet " af min fars boksam- ling och icke sluta, förrän jag " läst mig fram " till det motsatta.
Att läsningen på sådant sätt till viss grad blef ett kaos, faller af sig själft, men jag läste med outtröttligt intresse, bör- jande med den allra äldsta svenska litteraturen.
Bland de svenska diktarne läste jag med för- tjusning Thorild, Anna Maria Lenngren, för att icke tala om Almqvist, hvars hemlighetsfulla diktarsnille fyllde mig med en tjusning blandad med en god portion skräck.
Ibland kunde ju mitt val falla illa ut, som t. ex. en gång, då min far fann mig liggande framstupa på golfvet med alla v. Brauns dikt- häften strödda omkring mig.
Jag fick befall- ning att genast sätta dem tillbaka i hyllan, men jag hade då redan hunnit " få i mig " allt ända till sista häftet.
Björnson kände jag tidigt och dyrkade hans lyrik, Tegnér såg jag upp till som en fågel Fenix och deklamerade hans " Solsång " och " Balders- bålet " högt för mig själf.
Längre fram smalt något den piedestal, på hvilken jag placerat Tegnér, — men detta var då!
Sedan blef det Snoilsky, som tjusade mig, och längre fram genomgick jag den obligatoriska Jacobsen- och Heineperioden, men dåvar jag redan nästan vuxen.
De prosaister, som efterlämnade det starkaste intrycket på mitt sinne, voro, på vidt skilda sätt, å ena sidan Turgenjeff och å andra sidan Thackeray.
Turgenjeff med sin lyriska melan- koli och sin fina, genomträngande människo- blick, och Thackerays skarpa och mänskliga, varmt humoristiska och lefvande realitet gåfvo mig, hvar på sitt sätt, nya uppenbarelser af lifvet och starka, varaktiga sensationer, för hvilka jag alltid skall vara tacksam.
Aldrig glömmer jag den känsla af tragisk storhet och skönhet, som fyllde mig, då jag första gången i smyg hörde Turgenjeffs " Elena " läsas högt.
Det var en sommar på en herre- gård nere i Danmark, och vi " små " skulle icke få vara med, men gömd bakom en dörr lyss- nade jag spändt till den härliga berättelsen, och ännu, hvar gång jag tänker på slutet af den, gripes jag af samma underligt olycks- kvafva känsla som då; — • jag ser en mörk, ödesdiger åskvädersluft, mot hvilken en blän- dande hvit mås med tysta vingslag försvinner ut öfver det upprörda hafvet.
Dickens kunde jag däremot aldrig få någon kärlek till, — och jag måste bekänna, att denna brist på sympati bibehållit sig permanent genom åren.
Han föreföll mig allt från början som en svart- och hvitmålare utan sann realistisk halt.
Hans figurer voro antingen änglar eller djäflar, alltid behäftade med något slags andligt ledmotiv, som vidlådde dem likt ett födelsemärke och gjorde dem lätta att känna igen redan på långt håll, men utan att därför göra dem hvarken mera lefvande eller attra- herande.
Men nog härom; — dessa kommentarer höra strängt taget icke hit.
— Den första gången kritiken mötte mig, sve- pande fram öfver mina stackars barnsliga för- sök som en kall och dräpande pust, minns jag ännu tydligt.
J a g hade en svensk lärarinna, som undervisade mig i franska, en förnäm, litet stel dam, som ofta ansatte mig med böner, att få läsa mina " verser ".
Hon hade hört sägas, att jag " s k r e f.
Efter mycken tvekan räckte jag henne slutligen en dag det skrif- bokshäfte, där jag skrifvit rent mina " dikter ".
Hon satte på sig lornjetten och läste under tystnad, medan jag i andlös spänning väntade på resultatet.
Slutligen gaf hon mig boken tillbaka utan att yttra ett ord.
Då tystnaden till sist föreföll mig outhärdlig, stammade jag blygt utan att naturligtvis fullt mena, hvad jag sade: " J a, allt det där är ju mycket då- ligt!
Egentligen borde jag kanske bränna upp hela boken! "
Hvarpå hon med iskall röst svarade: " J a, vet du, om jag vore som du, skulle jag bestämdt göra det! "
Den känsla af tillintetgörelse jag erfor vid denna onekligen ganska grymma dom, verkade som förlamande på mig, men jag tog emot boken och gick direkt fram till brasan, där jag slungade in dessa, för min egen känsla så genomlefda tankar och utgjutelser.
Min lärarinnas råd var säkert ett utmärkt råd, och att litteraturen icke led någon förlust vid det tillfället är otvifvelaktigt, men själf kände jag mig för lång tid liksom bestulen på något, som tillhört mitt allra innersta jag och utgjort min hemliga glädje, och jag hade länge svårt att återse denna " tant " utan att känna ett stygn af agg inom mig.
Emellertid lyckades denna första afkylande dusch icke förtaga min skrifklåda, utan jag fortfor ideligen att skrifva.
När efter något år " Tidning för ungdom " startade i Uppsala, tog jag mod till mig och sände en och annan liten " dikt " till redaktionen.
Till min glädje och förvåning blefvo de mottagna — som gratisbidrag.
Men hvad gjorde det!
Bara det, att ens vers ansågos värda att tryckas, var ju i och för sig ett upplyftande faktum.
Så utlyste redaktionen för tidningen en anonym täflan till en längre dikt.
Under icke att i tid förse Eder med ett ex. af IDUIIS NODEbbKATAbOG för V Å R S Ä S O N G E N.
— 252 — H:r Z B ™ I E F 25 F ä r h u n d r a Ä ^ Ä i Pris: 605re.
SfocÄ / ?o / f£S± forsfa / ?os /? / As.
K RISTLIGA FÖRENINGEN af unge män har i dagarne firat 25-årsjubileum med att inviga Sveriges första kristliga hospits, Hotell Excelsior vid Engelbrektsplan.
Såväl grann- länderna som Tyskland ha länge haft godt om hospits, där den resande för en billig penning oftast kunnat vara säker om ett bra rum och vällagad enkel mat.
Sverige har hittills varit utan.
Vi ha dock inte förlorat på väntetiden, ty det hospits, som nu ändtligen reser sina ståtliga murar där nere vid Engelbrektsplan, är inte bara inredt öfver hela Stockholm, till Ladugårdsgärdets skogsbegränsade linje, Söders silhuett, Kungs- holmens arbetspalats och Sibiriens kyrkspiror.
Hospitset hyllar helnykterismen — om hel- nykterismen låter förena sig med pilsnerdricka?
Direktris för Hotell Excelsior är fröken Gihl, som lär i utlandet studerat hospitsrörelsen.
Hospitset är öppet för alla och något religiöst tvång är ej ämnadt att påläggas.
K. F. U.
M. påminner om sin kristliga karaktär genom en i hvarje rum utlagd bibel och anordnandet af en med väl afvägd komfort, präg- lad af hem, utan också mo-, dernt in i de minsta detaljer.
Centraluppvärmning, elektriskt ljus, hiss, takterrass med vin- terträdgårdsanläggning för ka- féservering, hygieniska köks- anordningar m. m. dylikt, som åtminstone grannländernas äldre hospits ej äro i stånd att erbjuda.
Resanderummen äro 50, till ett pris af 2 — 7 ' kr.
pr dygn, det sistnämnda priset gällande för elegantare dubbletter.
Åtta rum äro reserverade för ständiga inackordenter och betinga ett månatligt pris af 32 — 37 kr., ljus och värme inräknade.
Inredningen är i sin helhet stilfull.
På nedre botten är en syn- nerligen behaglig liten matsal med tillstötande kafé, och ett större hörnrum, inredt till salong.
I korridorerna finnas dessutom små hallanordnin- gar, här och där med öppen spis.
Idéen med takträdgården är utmärkt, utsikten breder sig kvarts morgonbön för perso- nalen, hvartill gästen har till- träde, om han så önskar.
Drickspengar äro afskaffade.
Hotell Excelsior är allt som allt ett synnerligen hemtrefiigt och fint hospits, och är det så, att K. F. U.
M. förverkligar det program, f. statsrådet Hammarskjöld på dess jubile- umsfest gaf i högtidstalet: " Manlighet är synonymt med en man, som man kan lita på, och kristlig manlighet med en man, som, medveten om sin egen brist på kraft i kampen för idealiteten, sökt hjälp hos den Allsmäktige " — då är ju hufvudstaden att lyckönska till en ny idealitetens kraftstation.
sommaren skref jag en ballad, som jag kallade: " Furst Ivans jakt, " hvilken jag insände, och när jag öppnade septembernumret af tidningen, och de första orden, som mötte mig voro balla- dens begynnelserad: " Se, där svaja granna vimplar på palatsets koppartak, " kände jag mig onekligen ganska lycklig öfver min lilla seger.
J a g var då femton år.
Hela den dagen log lifvet emot mig på ett alldeles särskildt sätt; glädjen strålade omkring mig som septembersolen öfver mitt hufvud.
Men nästa dag fick fröjden en kännbar stöt och fördunklades betydligt.
Jag fick ett litet gement, anoiiymt bref (det första!
), af hvilket jag ännu erinrar mig en del: " J a g vet, att ni inte alls själf skrifvit den prisbelönta dikten, utan er pappa har fuskat ihop den åt er, för att, enligt hvad jag har fått reda på af en af era lärarinnor, lär ni inte alls vara något ljus, utan snarare tvärt- om ".
.
.
Det var ju onekligen ganska mycket ättika att svälja utan en grimas.
Särskildt kändes insinuationen så orättvis, som jag hela som- maren vistats på en annan plats än mina för- äldrar, hvilka icke ens sett dikten, förrän den stod tryckt i tidningen.
Min far, som blef upprörd på rättvisans och mina vägnar, tog brefvet och gick till redak- tören, och efter en stund af jämförande stil- EIRA HELLBERG.
forskning lyckades de uppleta roten och upp- hofvet till den mindre lojala handlingen.
Han (— ty det var verkligen en ung man, som nedlåtit sig till denna föga ärorika bragd!
), bär nu ett ganska kändt, om också ej ett af de mest framstående namnen bland våra för- fattare.
Efter denna första lilla framgång med ty åtföljande bakslag, kommo " diktareperio- derna " stötvis, som naturligt är — antar jag.
Men huru spontant det första häftiga och oemot- ståndliga utkastet till en dikt alltid blifvit till, har det sofrats och omformats i detaljerna många gånger, innan den utlämnats till all- mänheten.
ELLEN LUNDBERG-NYBLOM.
: TJPPGIF LIFVIDD (TRADER ARMARNE), MIDJEVIDD OCH KJOL- ERHÅLLAS OMGÅENDE TILL NEDANSTÅENDE PRIS INOM SVERIGE: BLUSLIF 40 ÖRE, „ ^,J22 I,, * FIGUR KJOLMÖNSTER UTAN SLÄP 50 ÖRE, PRINSESSKLÄDNING 75 ÖRE, REFORMDRÄKT; FULLT TILLFÖRLITLIGA, M O D E R N A OCH ELEGANTA BARNDRÄKTMÖNSTER 50 ÖRE, KRAGMÖNSTER (PELLERIN) 50 ÖRE, I Wto * * M.
— KAPPMÖNSTER 60 ÖRE, NATIONALDRÄKTMÖNSTER 1 KR.
EXPEDIERAS PORTOFRITT INOM SVERIGE OM REKVISITION I „ ÅTFÖLJD AF LIKVID INSÄNDES TAU NORRLANDSGATAN 1 6, STOCKHOLM, II * * I.
IT " {(FIL * ((; U S N N N IU|? %NOTOPQTT€ !POFT \ 1 O P P E: G E R H Ä L L E R N L L U E D E R 7 5 N L N A M L N L N L U N L I I F J Y L I E) Ö R E I MÖNSTER KUNNA FTFVEN BESTALLAS EFTER ANAR » to VARA MODELLER.
BESTÄLL- L I S K A L 1 ^ ^^DNHOELFMOTTETVANLIRA.
0118 8 ^ ' P 1 6 R Ä IFLJUIIDLG.
DLLDL CIL I H S O U I I L L.
I
SPALTEN OM BÖCKERNA D ET FINNS, tror jag, ännu människor, som med förkärlek betrakta den religiösa poe- sien, hvilkas litterära smak det oaktadt inte sänkts till nivån för de " andliga sånger ", som sammanskrifvas till bruk vid de frireligiösa uppbyggelsemötena.
För en sådan publik borde Erik Brogrens skaldskap vara den mest väl- komna företeelsen inom våra dagars diktning.
Hans till julen utgifna volym " Sångerna om lif och död ", som tidigare omnämnts i Idun, har redan efterföljts af Psalmernas bok, betrak- telser och omdiktningar ur Psaltaren.
Efterbild- ningen är så trogen, som en själfständig skalde- gåfva tillåter.
Personligen föredrar jag dem af Erik Brogrens dikter, där han obunden af förebilder får tala sitt eget språk, men Psalmer- nas bok borde kunna göra honom i bästa me- ning populär.
Den trosvissa förtröstan om rätt- färdighetens seger och syndens rättvisa lön, som är deras innehåll, bör finna anklang hos alla nu lefvande fromma.
Det märgrika klang- fulla språket, den bibliska bildrikedomen ökad till och med utöfver originalets mått, böra göra läsningen lika mycket till en litterär som en religiös vederkvickelse.
Det är en glädje att göra bekantskap med en ung själfständig och kraftig begåfning, som Amalia Björcks i hennes diktbok Trotsare och längtare.
Det är antagligen möjligt för dem, som intressera sig för saken, att spåra den på- verkan en eller annan erkänd mästare haft på hennes versformning.
För mig står hon som något för sig, något nytt, som vi hade synner- ligen god plats för i dagens litteratur.
Jag är glad åt tonfallet i hennes röst, åt det hon friskt säger ut och åt det hon försynt och stolt bara låter ana och så framför allt för att hon otvifvelaktigt är en verklig poet och inte en ansträngd rimsmidare.
Att Hjalmar Bergman är en öfverlägsen skildrare, visste vi redan genom hans föregå- ende böcker.
Kanske har till och med läsaren med godt minne af Savonarola sin förväntan så högt spänd, att den inte fullt tillfredsställes af Hans nåds testamente.
Det vore väl dock anspråksfullt att fordra ett mästerverk hvart år äfven af en utmärkt författare, och den före- liggande boken tillfredsställer alla rimliga an- språk på berättarkonst.
Hjalmar Bergman har redan förr sysslat med barnaälskog och aflockat den inte den en gång moderna sentimentala oskuldsglansen, utan en underlig halfdager, där ännu slumrande sinnen röra sig i drömmen och famla mot vaknandet.
I Hans nåds testamente, där en ung Adam och Eva växa upp ungefär som i paradiset, men ett paradis, där kunskapens äpplen växa på mer än ett af hagens träd, bli vi dessutom föreställda för en gammal argsint och apoplek- tisk baron med ett i grund och botten godt hjärta.
En dylik herre är icke af yttersta originalitet, inte heller hans skenheliga och arfshungriga syster, den gamla trovärdigt teck- nade tjänarestaben eller de unga Uppsalaher- rarne, som tjänstgöra som orm i lustgården, men Hjalmar Bergman sörjer för, att man trifs utmärkt i ett sällskap, som man kanske inte skulle ha uppsökt af egen drift.
Den sugge- rerande atmosfär, som omger hans förra be- rättelser, saknas inte heller här.
Den glimtvisa ironien är af ett hos oss icke alltför vanligt förstående och förlåtande slag, och de oftast gömda, men i ett afgörande ögonblick bar- lagda känslorna ha en glädjande frihet från vulgaritet.
Vi ha inte öfverflödigt många riktigt svenska romaner.
Till ämnesval och behandlingssätt är våra författare med några lysande undantag skickligt och tröttsamt kosmopolitiska.
Den sanningen föll mig i tankarna, då jag läste Sven Lidmans debutroman Stensborg.
Bokens motiv låter inte synnerligen nytt: eh svensk adels- man sitter skuldtyngd på sin fäderneärfda gård och söker förgäfves upprätthålla släktens glans och traditioner.
Det skulle emellertid vara ett fynd.
Det skulle kunna ge stoff åt hi- storien, som jag tror ännu ihte blifvit full- giltigt gifven om vår svenska fattigdom, den af den yttre nödvändigheten och den inre karaktären betingade fattigdom, som i sitt ursprungliga skick snart skall höra till det för- flutna, men som ännu borde skänka oss några hittills icke uppdyrkade skönhetsvärden.
För mig har Johan Silfverståål på Stens- borg icke blifvit den fullgiltige och typiske fattige svensken, sådan jag drömt honom, och som närmast hör hemma i tidsskedet före in- dustriens uppsving, strejker och lockouter.
Bo- kens hjälte verkar snarare en smula anakro- nistisk placerad i Norrköpings närhet under storstrejksåret och dyrkande sin jord med fäderne- ärfda och otidsenliga plogar och harfvar.
Hans karaktär passar utan möda ihop till hans roll: en dådlös drömmare, som i fantasien söker er- sättning för sitt lifs hvardag och möjlighets- löshet och som slutligen genom själfhypnos blir förfalskare och finner sin själs räddning i lidandet af den borgerliga lagens straff, som ger honom tillfälle till själfförnyelse.
Men jag tror inte, uppriktigt sagdt, att en dylik karaktär i all sin allmängiltighet lämnar oss något prof på speciellt svenskt kynne.
Det är inte utan, att jag också misstänker, att en författare, som kan ge en så glänsande skildring af en osvensk fondmäklaremiljö i Stockholm och ett sådant nattintryck från en internationell järnvägsstation, har många botgörarsteg att gå, innan han på allvar finner vägen till sin faders hydda, fast han redan tecknat dess yttre gestalt så pietets- fullt och lefvande, att Stensborg trots allt drö- jer kvar i minnet hos läsaren med den sär- skilda doft af hem och barndomsminnen, som icke allt för många böcker framkalla.
Det är inte alltid ett odeladt nöje att läsa en modern roman, äfven där man nödgas er- känna teknikens förträfflighet och ämnesvalets originalitet, men det skulle förvåna mig, om någon, åtminstone en svensk, kunde läsa Fri.
bytare af Olof Högberg utan att ha hjärtligt roligt.
Det förefaller mig emellertid i detta ögonblick, att man måste ha vissa, icke åt alla gifna förutsättningar för att fullt uppskatta boken.
Jag, som smickrar mig med mitt landt- liga ursprung och med att beröras lika ange- nämt och intimt af bondekanaljeri som rustik dygd, tror mig äga dem i fullt mått.
Men skall ett stadsfödt och stadsfostradt människo- exemplar verkligen helt kunna njuta saften och kraften i detta äkta och oefterhärmliga allmoge- uttryckssätt, hvars användning och behandling äro grundade inte endast på filologiska studier utan på intim kännedom af en psyke, som blir kulturmänniskorna alltmera främmande?
Kanske jag emellertid med orätt misstror kulturmänniskornas uppfattningsförmåga.
Den har ju sant nog visat sig betydande framför allt på konstens område, och om t. ex. Hoku- sai och Hiroshighé vunnit beundran med sina taflor bland konstkännare af en ras, som ändå aldrig etablerat något kusinskap med japa- nerna, så borde det ligga åtskilligt närmare tillhands för en litteraturintresserad svensk att upptäcka fyndigheterna i den Högbergska guld- grufvan, där den främsta förutsättningen för att tala med bibelns målande språk är " att gifva akt på den klippa hvarutur man blifvit huggen och på den brunnsgrop hvarutur man blifvit uppgräfd ".
Anders Österling ger ut én prosabok Männi- skor och landskap.
Hufvudparten af bokens ut- rymme upptages af reseskildringar.
Att resa är, hvilket torde vara bekant, en konst, som i detta populariseringens tidehvarf idkas af allt- för många dilettanter.
De få benådade, de som verkligen söka och lyckas att uppdaga " genius loci " försvinna i mångfalden af resebyråernas gräshoppssvärmar, för hvilkas upplefvelser litte- raturvännen ber om nåd, så länge inte den fördolda charm, som till äfventyrs af en raffi- nerad kännare kan upptäckas i och pressas fram ur banaliteten, sett dagen.
Anders Österling har ingenting med reseby- råer att göra, och stundvis kan man följa ho- nom så godt som helt betagen, men till de djupast benådade hör han väl knappt.
Den som behöfver något så nervstarkt som en mån- skensnatt i Colosseum för att känna seklernas stämning i Rom och som af tiggare och röda Baädeker-exemplar låter skymma undan för sig Venedigs härlighet, väcker en misstanke om att han fått sin förnimmelses finaste apparat af- trubbad eller åtminstone, att den fungerar nyck- fullt.
Anders Österling skrifver dessutom om människor, d. v. s. författare.
En lyrisk skald som kritiker är ett förhållande, som i sig själft innebär en varning.
Anders Österling är emel- lertid i sin bok främst den kärleksfulle uttol- karen och tyckes som sådan i några fall ha fått fram själfva kvintessensen i föremålets sär- syn.
Som kritiker är han nog så sträng mot den svenska lyriken.
Till sist är att nämna förefintligheten i bok- form af två berättelser, som Iduns prenume- ranter redan läst med intresse: Drottning Moi-méme af Elisabeth Kuylenstjerna- Wensler och Lytets börda af Hjälmar Höglund.
GERTRUD ALMQVIST.
Iduns boklista.
C.
E. FRITZES BOKFÖRLAGS-A.-B.
: Från Norrlands sista halfsekel:.
Fribytare af Olof Högberg.
1 o. 2 delen.
— Drottning Moi méme; histo- risk silhuett af Elisabeth Kuylensiierna-Wenster.
ALBERT BONNIERS FÖRLAG: Hans nåds testamente; af Hjalmar Bergman.
— Stensborg; roman af Sven Lidman.
— Människor och landskap; ett knippe studier och skisser 1904 — 1910 af Anders Österling.
— Lysmasklågor; dikter af E. Walter Hiilphers.
— Hans kunglig höghet; roman af Thomas Mann.
— Under norrskenets himmel: Två fantasitaflor af Aagot Gjems Selmer.
A.
B. WEIJMERS FÖRLAG: Hälsans vård och konsten att förebygga sjukdomar; af Edv.
Sckäffer.
ÅHLÉN &amp; ÅKERLUNDS FÖRLAG: Lytets börda; berättelse af Hjalmar Höglund.
FRÖLÉEN &amp; COMP.
: Halleys komet; af d:r N V. E. NordenmarTi.
C.
L. GULLBERGS FÖRLAG: Teater och stockholmsbilder; af Johan Grönstedt.
TILLGES BOGHANDEL, KÖPENHAMN: Om kvindens fysiologiske svagsind af d:r P.
J. Möbius.
— Nervositetens aarsager; af d:r Wilhelm Stekel.
WAHLSTRÖM &amp; WIDSTRANDS FÖRLAG: Till Afrodite; dikter af Jane Gernandt-Claine.
— Dikter af Fanny von Wilamowitz.
Två kärnkvinnor.
MAJ fyller fru.
D \ EN Adle 16 Brandt, änka efter 1 framlidne kyrkoherden J. F. Brandt i Borrby, Skåne, 70 år.
Fru B. har gjort sig känd som en ovanligt praktisk och omtänksam prästfru, som räckte till för allt och alla, djupt intres- serad för sin makes kall och därtill för allt inom försam- lingen, där hennes insikt och förmåga kunde anlitas.
Bland hennes många in- tressen kan nämnas det för skånsk hemväfnad, på hvilket område hon såväl genom författarskap som A D L E BRANDT.
praktisk verksamhet gjort vackra insatser.
Fru B. har efter sin mans död varit bosatt i samma församling, där han verkat, samt där anordnat åt sig ett litet mönsterhem, i hvilket hon utan att slafviskt följa egna- hem siden på ett ovanligt lyckligt sätt förverkligat dess bästa principer.
— På sin högtidsdag kommer den krya gumman helt visst att på mångahanda sätt upp- vaktas af den talrika släkten.
Hon är nämligen den lyckliga modern till en skara på 15 barn, af hvilka 4 söner och 6 döttrar ännu lefva.
Själf är hon äldst bland 21 syskon, samtliga barn till den i Skånes bygder väl bekante kyrkoherden Joh.
Daniel Cederberg och hans maka, född Ängel.
Det torde vara en högtidsdag att fira i våra dagar, denna 70-års födelsedag af en representant för en lifs- kraftig och präktig svensk släkt, nära nog namnkunnig för sin talrikhet.
GN.
fruar för sed hafva, utan Lotten, herrn är nedlåtande vänlig.
Min fru har haft förmånen att som flicka ge- nomgå en hushållsskola i Stockholm, och har som fru den idén att såvidt möjligt följa samma matordning som brukades där.
Bevare er, mina olyckssystrar, att råka ut för en fru med samma idé, hur snäll hon än må vara.
Ur min gamla katekes påminner jag mig en fråga som löd: " Må då intet arbete förrättas på hvilo- dagen? "
Svar: " Det arbete, som kristlig kärlek fordrar och man inte utan våda kan uppskjuta " o. s. v. For- drar kristlig kärlek en malsedel på söndagen, så ar- betsam, att den gör det omöjligt för tjänarna att njuta någon söndagshvila?
Jag vill härmed försöka beskrifva en af mina sön- dagar på min " lättvindiga " plats.
Lördagen är natur- ligtvis upptagen af en massa arbeten från arla morgonen till sena kvällen.
Utom en mängd hvarje dag återkom- mande arbeten på morgonen ha vi torguppköp, och innan vi, frun och jag, följas ut till torget, kommer frun ut i köket med en sin matordning.
" Se här, Lot- ten lilla, se igenom hvad mat vi skall ha i morgon och rätta uppköpen därefter ".
Jag ögnar igenom den förhatliga matordningen, och gör ett förslag hvad vi bör köpa.
Men som jag blott gått igenom en ärlig folkskolekurs, och ej hör till dessa " bättre, bildade " flickor, som för nöjet att anses " som medlem af famil- jen " uthärda hvad som helst, så begriper jag ej fran- ska och följaktligen vet jag ej hvad som menas med " entrecötes ", men tröstar mig med att frun får hjälpa mig.
Nåväl, torguppköpen undanstökas, och mitt .vis- domsförråd har blifvit ökadt så till vida att jag vet att med " entrecötes " menas kött.
Efter att ha släpat hem två obeskrifligt tunga torgkorgar upp för tre • höga, obekväma kökstrappor, skulle jag nästan ha lust att hvila lite.
Men nej, frukosten väntar, en hel del städning, skurning af trappor och förstugor tar hvarje ögonblick af min tid i anspråk, hvarför jag ej ens har tid att sitta i två minuter.
Innan man vet ordet af kommer middagen, så diskning, en massa ärenden att uträtta innan butikerna stängas och Gud vet hvad.
Allt nog, kl. 11, då sista disken är undanstökad (herr- skapet superar ej förrän kl. / 9) så är jag så trött, att jag knappast har förmåga att klä af mig.
Men hvad gör väl det!
" I morgon är sabbat, den heliga hvilan i Herranom. "
Det oaktadt ställer jag väckar- klockan på 6, och hinner knappt i bädden, förrän jag insomnat.
Fruns gifta syster från en annan stad med man kommer på besök med första tåg i morgon och vi har en bror ti ' l frun som inackordering, som jag glömt nämna.
1 2 E N RASK ÅLDRING är fröken Maria Kjellberg, som annandag pingst fyller 80 år.
Hon tillhör den gamla patriarkaliska tiden med sin skråordning och sin hem- bygdskänsla, I Alingsås fick i början på föregående år- hundrade icke finnas mera än en vagnmakare, och som fröken Kjellbergs far tillhörde det gillet, måste han, när han 18 i 9 satte eget bo som sådan taga tjänst hos ryttmästare J. Adelsköld på Nolhaga.
Här föddes flera af hans många barn, bland dem Maria.
De stora god- MARIA KJELLBERG.
sen hade sina egna handt- verkare, och deras barn upp- växte tillsammans med de adliga junkrarna och jung- frurna och deras vänner.
Ej " skillnad till personer man såg i nöjets dar ", och när sedan genom dugande ar- bete förmögenhetsskillnaden utjämnades, och det bor- gerliga anseendet tillväxte, bibehölls å ömse sidor den vänskap, som under lekarna knöts.
Jag tycker knappt jag har hunnit somna, förrän klockan börjar skrälla, och af gammal vana rusar jag genast upp.
I kläderna och toalett på / timma.
Så eld i spiseln, hvarefter jag ljudlöst kryper in efter her- rarnes och fruns kängor och kläder för borstning, där- efter ut i köket och så en kastrull på spiseln med vatten och hafregryn till herrn s välling och kaffepan- nan för de öfriga familjemedlemmarne.
Så lika ljud- löst in med vedbäraren för att tända brasor i ett par rum.
Under tiden börjar herrskapet vakna och dricker sitt kaffe och sin välling.
Herrn är vid godt humör, sträcker på sig och frågar t. o. m., om inte Lotten tycker det är skönt att det är söndag en gång i veckan.
Lotten svarar förstås " jo ", men kommer med samma ihåg, att till färserads tomater skall vara kokt kalfbräss, och att den måste vara kall innan den skares.
Jag rusar därför ut i köket och i hast på med 3:dje pannan för dagen, och därefter måste jag in i våningen igen för att göra bäddarne och lavoarerna i ordning och 1857 flyttade fröken Maria Kjellberg till Göteborg, diverse städning.
Nu är det tid att börja med fru- där hon i sin svågers, paraplymakare och svarfvare kosten, och blott att plocka fram och väga till kryddor Hinrikssons affär tillvunnit sig de många kundernas och ingredienser till dessa välsignade sex tomater tar lifliga sympati för sitt glada, trefliga sätt och sin in i rundlig tid.
Hör här: 3 msk smör, 4 msk mjöl, 2 ålderdomen bibehållna redighet och vakenhet.
Det är msk grädde, 2 msk champinjonspad, tsk fint hackad mycket vanligt att de, som brukat att köpa af henne, portugisisk lök, 1 hg kalfbräss, 1 liten burk champin- bedja att få tala vid " frun själf ".
Hon har alla sina joner, * / i ^ madeira, salt, hvitpeppar.
Formen smör- själsförmögenheter i godt behåll och en arbetsintensitet, jes och beströs med skorpor, som först stötas.
Nu som får letas efter.
Med stort intresse följer hon i börjar en procedur med dessa tomater, som jag ej kan tidningarna dagens händelser, men roligast för henne neka mig nöjet att beskrifva.
Tomaterna tvättas och själf och omgifningen är dock, när hon bläddrar i sina torkas och ett lock bortskäres uppe vid stjälken.
Så gamla minnen och låter adelsfamiljerna i och omkring urhålkas allt inkromet, hvilket ser mindre aptitligt ut.
Alingsås passera revy.
Hon ser dem i dräkterna från Nu åter en panna på spisen och däri fräses smöret Karl Johans och Oskar I:s tid och man får ett stänk och mjölet tillsammans, inkromet, grädden, champinjon- af gammalt svenskt herregårdslif.
spadet m. m. och detta kokas 5 minuter.
Kan det inte AMANDA LEFFLER.
vara nog med omsorger nu för en stackars frukosträtt, frågar kanske någon.
Ack, visst inte, detta är bara början, och ännu finnas många kärl och pannor, som ej äro begagnade.
Nu fram med en hårsikt och genom denna pressas nu såsen.
Åh, hvad klockan går, jag skall ju duka också, lägga upp smörgåsmat m. m.
En skärbräda måste fram, på hvilken den lilla kalfbräss- biten skares i tärningar och champinjonerna likaså.
* A CK, OM DEN SÖNDAGEN ändtligen kom "!
Ja, Ack, nu får jag snart inte plats med flera kärl, disken så står det i en gammal visa, och det är en jung- är redan försvarlig.
Fram med en ren panna igen, fru, eller som det på den tiden hette, en piga, som kalfbrässen och champinjonerna skola fräsas i smör uttalar sitt hjärtas önskan i dessa ord.
Det måtte allt ha varit andra tider då än nu, ty inte vet jag, om den innan de blandas i såsen, och så i med alla kryd- dorna.
Nu komma vi ändtligen till slutklämmen.
så kallade hvilodagen är något för oss " tjänande systrar " Denna röran skall nu till sin näst sista bestämmelse- att lofsjunga.
Själf har jag det tvifvelaktiga nöjet att ort, den skall nämligen läggas i de urholkade toma- vara en dylik, och " fast ja ä bara e piga, så har ja terna.
Dit kommer den med fart och locken påläggas, la hjärta ändå " och äfven en smula hjärna, hvarför jag tomaterna läggas i formen, smörklickar ofvanpå, så ej kan låta bli att fundera öfver hur saker äro och stötta skorpor, och in i ugnen med härligheten.
Måtte hur de kunde vara.
Jag har lyckats att få en s. k. ej ugnen vara för varm bara, men det får gå på Guds lättvindig plats hos ett ungt herrskap utan barn, alltså försyn, jag måste duka.
en jämförelsevis bra plats såsom ensamjungfru.
Frun är snäll, och kallar mig ej ens " du " *, såsom många 1 i m s De färserade tomaterna. "
— 25 5 — Röd och varm har jag undanstökat detta och nu att göra en titt på mina kära tomater.
Till all lycka ha de ej blifvit brända, och som nu släktingarne an- ländt, så kan jag lägga upp anrättningen.
Där på fatet ligga de nu, och se helt beskedliga ut; ingen kan drömma om hvad de gått igenom.
Jag bär in och bjuder omkring dem, och då jag om en mycket kort stund tittar in genom salsdörren, ha de nått sin sista bestämmelseort, och där må de hvila i frid.
Jag har gjort allt hvad både kristlig kärlek och tålamod for- drar, och hvad som ej utan våda kan uppskjutas, men jag kan ej värja mig för den tanken att en biff eller kotlett skulle varit bättre, men jag förstår mig ju ej på hvad som är fint.
Till tomaterna serverades stekta potäter och följaktligen har jag en begagnad panna till.
Medan jag låtar mig ett tag, så gör jag en titt ut genom fönstret.
Där går herrskapets jungfru i andra våningen finklädd till kyrkan.
Hon nickar upp, vi äro goda vänner, men hon har mera ledigt än jag.
Hvarför?
Jo, hon tjänar hos ett engelskt herrskap, som ej brytt sig om att adoptera svenska vanor, och enligt hvad hon berättar mig se- nare, så ha de endast haft skinka och ägg samt te till frukost, och följaktligen har hon ej heller haft mer än en panna att diska.
Jag tänkte i mitt stilla sinne, att nästa gång skall jag söka plats hos en engelsk familj.
Från salen hör jag de båda fruarna afhandla jungfrufrågan.
Hurudan jungfru har du?
frågar fruns syster.
— Jo, jag tycker bra om henne, hon är snäll, men hur kan hon annat vara, en sådan plats som hon har och nästan inget att göra, säger frun.
Men på ett fat på salsbordet ligger den sjätte tomaten, och om den kunde tala, så finge de veta annat.
Men nu bort med alla reflektioner, en jungfru gör klokast i att ej tänka, i all synnerhet då bänkar och bord stå fulla af disk.
Jag hade ämnat beskrifva hela söndagen, men " hvad göres oss nu mera vittne behof ".
Ett vill jag blott tillägga, att om jag själf blefve fru en gång och finge jungfru, så skulle jag aldrig till frukost på söndag använda " färserade tomater ".
EKO.
Från Iduns läsekrets. "
B a r n e n s läxor ".
af Peter Nordens uppsats V ID med GENOMLÄSANDET ofvanstående titel, har jag icke kunnat mot- stå min längtan att " fatta pennan i min hand ", för att uttrycka min innerliga öfverensstämmelse med Peter Norden i allt, hvad han säger, punkt för punkt.
Det finnes intet af hvad han yttrar, som jag ej skulle vilja säga " ja, ja " till, just så är det.
Och ännu mer, min flicka, som har läst uppsatsen och just visade mig på den, sade med fullaste hjärta: " Just så är det. "
Ty äfven jag har en flicka på 15 år, som knogar och läser från tidigt på morgonen, som är klen och trött och klagar öfver hufvudvärk — som är ordinerad att taga promenad minst 2 ggr dagligen — men som läser på frukostrasten, läser strax efter middagen och som sent på aftonen kommer med tyskan eller engelskan och ber att få hjälp.
Och alltid låter det: " Jag har så många läxor, jag hinner inte, jag orkar inte. "
Tid till hvila för hjärna och ögon eller tid till en uppfriskande promenad finnes icke.
Och särskildt skulle jag vilja fästa uppmärksamheten på en punkt i hr Nordens artikel, näm- ligen: " Är det vetande, barnen där (i skolan) inhämta, så otillräckligt, att nästan hela deras dag måste an- vändas till pluggande? "
Ja — är det verkligen så?
Det ser så ut, mest naturligtvis just hvad språken angår — och då komma dessa frågor: " Hur skall det här låta, hur skall detta vara, jag förstår det inte? "
Och så måste far eller mor söka framkalla sin kanske ofta bortglömda grammatikaliska kunskap för att söka reda upp alla konstiga böjningar och deklinationer.
Och särskildt hvad skrifningarna i språk beträffar — borde icke dessa vara så preparerade i skolan, att eleven godt, på den kunskap, hon där erhållit, skulle kunna redigt skrifva sin uppsats på språket i fråga?
Att så icke är förhållandet får man nog erfara vid alla ängsliga frå- gor och all förtviflan att icke kunna skrifva rätt.
Och explikationsöfningarna äro ju också ovanligt tungrodda i sina meningar och ovanliga mot vanligt hvardags- språk — som ju blir det, eleven mest har behof af att kunna reda sig med.
Detta allt är nu sagdt om en elev med normal begåfning och som arbetar, en mindre be- gåfvad får arbeta ändå mera — och resultatet blir väl ändå sämre.
Ja — detta var nu, hvad som kom för mig vid genomläsandet af Peter Nordens artikel — och som jag icke kunde låta bli att utsäga, emedan jag är öfvertygad om att vi måste få undervisningen ordnad på annat mera nyttigt och praktiskt sätt.
Den nu- varande skolordningen i all ära, men den tager våra barns hälsa, lynne och krafter — och hvad få vi i utbyte däremot?
EN MODER.
VATTEN OCH FÅR KOKA 15 — 20 MIN.
HJÄR- NAN TAGES UPP OCH SKARES I SMÅ TÄR- NINGAR.
SMÖR OCH MJÖL SAMMAN !RASAS HVARJE DAG BÖR N I ÄTA OCH GRÄDDEN PLI SPÄDES, HVAREFTER SÅSEN FÅR KOKA I 10 MIN.
PLJÄRNAN ILÄGGES OCH STUF NINGEN AF SMAKAS VÄL MED KRYD- DORNA.
O M E L E T T: ÄGGULOR OCH HVITOR SKIL- JAS.
ÄGGULORNA VISPAS TILLSAMMANS MED MJÖLET, SALTET, SOCKRET OCH GRÄDDEN.
SIST NEDRÖRAS DE TILL HÅRDT SKUM SLAGNA ÄGGHVITORNA.
SMETEN HÅLLES I EN MED KALLT SMÖR SMORD OCH BRÖD- BESTRÖDD OMELETTPAIMA OCH GRÄDDAS OOH N I GRUNDLÄGGER DÄRMED EDER LJUSBRUN I ORDINÄR UGNSVÄRME.
STUFNINGEN LÄGGES PÅ ETT RUNDT SERVE- HÄLSA.
RINGSFAT Specialegenskaper: GENOM DEN GUL- OCH OMELETTEN STJALPES GENAST ÖFVER.
TILL FRUKOST HATTAR KLÄDDA FR.
KR, 9 * 5 0 RESMÖSSOR FR.
KR 2 * 85 HRFREGRYN - HRFREMJÖL AKTIGA, MINERALRIKA PROTEINHINAAN: NÄRANDE, DRYGA, FIN SMAK.
— G R Ö N S O P P A, (F. G PERS.).
/ HT.
TILLVERKAS UNDER LÄKARSKONTROLL.
— JORDÄRTSKOCKOR, 1 LITET BLOMKÅLSHUFVUCL, A U T O — OCH 1 3 2 KKP.
FÄRSKA ÄRTER, 1 BURK KONSER- VERADE, ROTSELLERI, / PURJOLÖK, 4 PERSILJESTJALKAR, SALT, VATTEN, V2 MSK.
SMÖR, 1 MSK.
MJÖL, 2 LIT.
BLANDAD O::- OCH KALFBULJONG, 1 HG.
SPENAT, SALT HVITPEPPAR, 3 ÄGGULOR, 1 DEL.
TJOCK GRÄDDE.
B E R E D N I N G: JORDÄRTSKOCKORNA OCH BLOMKÅLSHUFVUDET ANSAS VÄL OCH FÅ LIGGA 1 TIM. I ÄTTIKSBLANDADT VATTEN, HVAREFTER DE PÅSÄTTAS JÄMTE ÄRTERNA I KOKANDE SALTADT VATTEN OCH FÅ KOKA TILLS DE ÄRO MJUKA.
ROTSELLERIET OCH PURJOLÖKEN ANSAS PÅ VANLIGT SÄTT OCH PÅSÄTTAS JÄMTE PERSILJAN I KOKANDE SAL- TADT VATTEN I SÄRSKILDT KÄRL.
SMÖR OCH MJ ÖL SAMMANFRASAS OCH PÅSPÄDES MED DEN KOKANDE BULJONGEN.
DEN RENSADE OCH SKÖLJDA, SPENATEN ILÄGGES OCH SOPPAN FÅR KOKA I 10 MIN.
ROTSELLERIET, LÖKEN OCH PERSILJAN FRÅNSILAS OCH SPA- DET TILLSÄTTES, LIKASÅ DET SPAD, HVARUTI DE ÖFRIGA GRÖNSAKERNA KOKAT, HVAREF- TER SOPPAN AFSMAKAS MED KRYDDORNA.
ÄGGULORNA OCH GRÄDDEN UPPVISPAS I SOPPSKÅLEN OCH SOPPAN TILLSLÅS UNDER KRAFTIG VISPNING.
SIST ILÄGGAS JORDÄRT- SKOCKORNA, DET SÖNDERDELADE BLOMKÅLS- HUFVUDET SAMT ÄRTERNA, OCH SOPPAN SERVERAS.
1 2 KÖKSÅLMANACK REDIGERAD AF ELISABETH ÖSTMAN.
LNNEH, AF ELISABETH ÖSTMANS HUSMO- DERSKURS I STOCKHOLM.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FOR VECKAN 15 — 21 MAJ 1910.
SÖNDAG.
(PINGSTDAGEN.)
P _ KOST: SMÖRGÅSBORD; OMELETT MED STUF- VAD KALFKJÄRNA; MJÖLK; KAFFE ELLER TE MED GRÄDD VÅFFLOR.
M I D D A G: GRÖN- SOPPA; GÖS Å LA ILOMBURG MED EHAM- PINJONSÅS OCH POTATIS; STEKTA MORKULLOR MED MORKULLSBRÖD OCH SALADER; NOUGAT- KRÄM MED VINDRUFVOR.
MANDAG.
(ANNANDAG PINGST).
FRU- KUST: SMÖRGÅSBORD; FÅGELSTUFNING I SNÄCKOR (RESTER FRÅN SÖNDAG); MJÖLK; KAFFE ELLER TE MED GIFFLAR.
M I D D A G: SOPPA MED MURKLOR; SPÄCKAD KALFSADEL MED LEGYMCR; RABARBERKOMPOTT MED VIS- PAD GRÄDDE OCH POTATISMJÖLSBAKELSER.
TIS DAG .. FRUKO ST: SMÖRGÅSBORD; BRÄCKT SKINKA MED STEKTA ÄGG; MJÖLK; KAFFE ELLER TE.
M I D D A G: JORDÄRT- SKOCKSPURÉ MED ROSTADT BRÖD; UGNSTEKT TORSK MED PRESSAD POTATIS.
ONSDAG.
F R U K O ST: SMÖRGÅSBORD; HAVREGRYNSGRÖT MED MJÖLK; SPICKEN SILL MED FÄRSK POTATIS; KAFFE ELLER TE.
M I D - DAG: KOKT, BRYNT LAMMBRINGA MED RIS; NYPONSOPPA MED VISPAD GRÄDDE.
TORSDAG.
F R U K O S T: SMÖRGÅSBORD; HARHIS PÅ FÅR MED BRYNT POTATIS; MJÖLK; KAFFE ELLER TE.
M I D D A G: ÄRTER MED FLÄSK; UGNSPANKAKA MED SYLT.
FREDAG.
F R U K O S T: SMÖRGÅSBORD; KOKT FÄRSK STRÖMMING MED GRÄSLÖKSSÅS ÖCH POTATIS; MJÖLK; KAFFE ELLER TE.
.MIDDAG: BIFFSTEK MED POTATIS; BLÅ- BÄRSS&lt; PPA MED KLIMP.
LÖRDAG.
F R U K O S T: SMÖRGÅSBORD; BIFF AF KALFLEFVER MED POTATIS; MJÖLK; KAFFE ELLER TE.
M I D D A G: ÄRTPURÉ MED STEKT BRED; KOKT FLÄSKKORF MED STUFVADE TURSKA BÖNOR.
R U RESSLÖJOR ALLA FÄRGER FR.
KR 1 * 75 D A M - HANDVÄSKOR STORT SORTIMENT FR.
KR 3.
9 5 SADELGJORD-OCH L Ä D E R S K Ä R P A.
- B.
NORDISKA F R.
KR I. — KOMPANIET, STEKTA M O R K U L L O R (F. 6 PERS.).
4 MORKULLOR, 3&gt; / HG.
SPÄCK, 1 MSK.
SMÖR (30 GR.), 3 TSK.
SALT.
SÅS: SMÖRET I HVILKET FÅGLARNA BRYNTS, 2 MSK.
MJÖL, 1 LIT BULJONG.
2 DEL.
TJOCK GRÄDDE, 1 TSK.
SOCKER, 1 TSK.
SOJA.
MORKULLSBRÖD: HJÄRTAN, KRÅS OCH LEFVER AF FÅGLARNA, 3 0 GR. SPÄCK- FLÄSK, 1 MSK.
FINT HACKAD PERSILJA, 1 MSK.
SMÖR (20 GR.), / MSK.
RÖDT VIN, DORNA.
HVETEBRÖDCT SKARES I SKIFVOR, | I KOKAS UPP MED VANILJ SOCKRET OCH SLÅS SIGA BAKELSEFORMAR SMÖRJAS VÄL MED 2 ÄGGULOR, SALT, HVITPEPPAR.
1 SEXTON- KANTERNA AFSKÄRAS OCH SKIFVORNA STE- UNDER STARK VISPNING TILL DE RÖRDA ÄGG- KALLT SMÖR OCH BESTRÖS MED HVETE- ÖRES HVETEBRÖD, 2 MSK.
SMÖR (40 GR.).
KAS I SMÖR.
FÄRSEN UTBREDES PÅ BRÖD- GULORNA, OCH SOCKRET, HVAREFTER KRÄMEN MJÖL SAMT FYLLAS TILL HÄLFTEN MED SME- B E R E D N I N G: FÅGLARNA, SOM BÖRA SKIFVORNA, SOM INSÄTTAS I HET UGN, SÅ FÅR SJ UDA ÖFVER ELDEN UNDER FORTSATT TEN.
BAKELSERNA GRÄDDAS I ORDINÄR UGNS- HAFVA HÄNGT 3 — 4 DAGAR, PLOCKAS ATT FÄRSEN HASTIGT GRÄDDAS.
SÅSEN SI- VISPNING.
PANNAN AFLYFTES OCH VISP- VÄRME OCH UPPSTJÄLPAS NÄR MESTA HETTAN SAMMA DAG DE SKOLA ANRÄTTAS.
DE LAS OCH SKUMMAS, SPADET MED GRÄDDE NINGEN FORTSATTES TILLS KRÄMEN ÄR KALL, AF GÅTT.
SVEDAS, ÖGONEN UTTAGAS OCH HUFVUDET ELLER BULJONG, OM SÄ BEHÖFVES, OCH 1 DÅ DET SKÖLJDA OCH I DET VARMA VATT- FLÅS.
DE URTAGAS NÄTT, HJÄRTA, LEFRAR TSK.
KALLT SMÖR IRÖRES NET UPPLÖSTA GELATINET TILLSÄTTES.
B I F F AF K A L F L E F V E R (F. G PERS.).
OCH KRÅS TILLVARATAGAS, FÅGLARNA SKÖLJAS SIST NEDRÖRES FÖRSIKTIGT DEN.
TILL HÅRDT 1 KG.
KALFLEFVER, 1 / 2 RNSK SALT, 1 / 2 HA S TIGT, T O RKAS VÄL IN- OCH UTVÄNDIGT N O U G A T K R Ä M (F. G PERS.).
NOU- SKUM SLAGNA GRÄDDEN OCH DEN KROSSADE TSK.
HVITPEPPAR.
4 MSK.
HVETEMJÖL.
MED EN KÖTTHANDDUK OCH FÖTTERNA AF- GAT, 40 GR. SÖTMANDEL, 125 GR. STRÖ- NOUGATEN.
KRÄMEN HÅLLES I VATTENSKÖLJD TILL S T E K N I N G: 3 MSK.
SMÖR.
HUGGAS.
DE UPPSÄTTAS PÅ DET SÄTTET SOCKER.
FORM SAMT STÄLLES PÅ KALLT STÄLLE ATT S Å S: 1 RÖDLÖK, 1 MSK.
SMÖR, IV2 MSK.
ATT LÅREN PRESSAS TÄTT INTILL KROPPEN K R Ä M: 3 ÄGGULOR.
40 GR. SOCKER, STELNA OMKR. 3 TIM.
MJÖL, 4 DEL.
BULJONG ELLER VATTEN.
1 OCH HUFVUDET BÖJES BAKUT, HVAREFTER 3 DEL.
TUNN GRÄDDE.
1 MSK.
.VANILJ- DÅ KRÄMEN SKALL STJÄLPAS UPP HÅLLES TSK.
SOJA.
NÄBBEN STICKES GENOM LÅRET OCH KROP- SOCKER, 6 BLAD GELATIN, 2 MSK.
VARMT FORMEN OMKR. / MIN.
I VARMT VATTEN.
B E R E D N I N G: LEFVERN LÄGGES I KALLT PEN SAMT UT GENOM DET ANDRA LÅRET.
VATTEN, 3 DEL.
TJOCK GRÄDDE DEN GARNERAS MED NOUGATEN, VINDRUF- VATTEN OMKR. 1 TIM., TORKAS MED EN BRÖSTET SPÄCKAS ELLER OMBINDES MED TILL G A R N E R I N G: NOUGAT, 1 HG.
VOR, OCH OM SÅ ' ÖNSKAS, MED MAKRO- KÖTTHANDDUK OCH HINNAN AFTAGES.
DEN TUNNA SPÄCKSKIFVOR.
SMÖRET BRYNES I VINDRUFVOR.
NER.
SKARES DÄREFTER I 1 CM.
TJOCKA SKIF- EN STEKGRYTA, FÅGLARNA ILÄGGAS OCH B E R E D N I N G: MANDELN SKÅLLAS OCH POTATISMJÖLSBAKELSER (25 VOR SOM BESTRÖS MED SALT OCH PEPPAR •BRYNAS VACKERT PÅ ALLA SIDOR, HVAREFTER KOKAS FINT.
SOCKRET LÄGGES I EN NÅGOT OCH VÄNDAS I HVETEMJÖLET.
SMÖRET BRY- ST.).
210 GR.
SMÖR, 3 ÄGG, 210 GR.
DE UPPTAGAS OCH SALTAS.
SMÖRET I HVIL- VARM TACKJÄRNSPANNA OCH RÖRES MED NES, BIFFARNA ILÄGGAS OCH FÅ STEKA VAC- KET FÅGLARNA BRYNTS, FRÄSES MED MJÖ- EN TRÄSLEF ÖFVER ELDEN, TILLS DET ÄR STRÖSOCKER, SKALET AF V2 CITRON ELLER KERT BRUNA PÅ BIDA SIDOR, HVAREFTER 10 SÖTMANDLAR, 150 GR.
POTATISMJÖL.
LET, BULJONGEN OCH GRÄDDEN TILLSÄTTAS SMÄLT.
DÅ TILLSÄTTES MANDELN GENAST DE UPPLÄGGAS PÅ VARMT FAT.
LÖKEN SKA- TILL F O R M A R N A: 1 MSK.
SMÖR, 1 OCH SÅSEN FÅR ETT GODT UPPKOK.
FÅG- OCH MASSAN FÅR ETT UPPKOK SAMT UPP- LAS, SKARES I FINA TÄRNINGAR, BRYNES I LARNA NEDLÄGGAS I SÅSEN OCH FÅ SAKTA HÄLLES PÅ EN VÄL SMORD PLÅT.
SÅ FORT MSK.
HVETEMJÖL.
BEREDNING: SMÖRET SKIRAS FRÅN SMÖRET OCH SAMMANFRÄSES MED MJÖLET.
STEKA OMKR. 30 MIN.
UNDER DET ATT DE NOUGATEN ÄR NÅGOT AFSVALNAD SKARES DEN BULJONGEN TILLSÄTTES LITET I SÄNDER UNDER OFTA ÖSAS ÖFVER.
DE KLYFVAS OCH GAR- I JÄMNA RUTOR MED EN HACKKNIF, SMORD SALTET OCH RÖRES TILLS DET BLIR HVITT OCH PÖSIGT.
ÄGGULORNA NEDRÖRAS EN I FLITIG RÖRNING OCH SÅSEN FÅR KOKA.
1 0 NERAS MED MORKULLSBRÖD, SOM BEREDES MED SMÖR OCH LOSSAS FRÅN PLÅTEN.
SÄNDER, JÄMTE SOCKRET OCH MASSAN RÖ- MIN.
DEN AFSMAKAS MED SOJA, HÄJLES PÅ FÖLJANDE SÄTT: HJÄRTA, KRÅS OCH HÄLFTEN AF NOUGATEN KROSSAS FINT I RES V2 TIM,, DÄREFTER TILLSATTES DET ÖFVER BIFFARNA, SOM KUNNA GARNERAS MED LEFVER SKÖLJAS VÄL OCH HACKAS FINT RIFNA CITRONSKALET ELLER DEN SKÅLLADE STEKTA RIM SALTADE F LÄSKSKIFVOR.
STENMORTEL, DEN ANDRA HÄLFTEN SPARAS TILLSAMMANS MED SPÄCKET OCH PERSILJAN, OCH RIFNA SÖTMANDELN, SAMT POTATIS- SAMT BRYNES HASTIGT I SMÖRET OCH TILL- TILL GARNERING.
MJÖLET.
SIST NEDRÖRAS DE TILL HÅRDT TILL KRÄMEN RÖRAS ÄGGULORNA OCH SÄTTES MED VINET, ÄGGULORNA OCH KRYD- SOCKRET V4 TIM.
DEN TUNNA GRÄDDEN SKUM SLAGNA ÄGGHVITORNA.
SMÅ KRU- S STUREPLAN, REGERINGSGATAN, STOCKHOLM.
1 2 1 2 RECEPT: O M E L E T T M E D S T U F V A D K A 1 F- HJÄRNA (F. 6 PERS.) STUFNING: 1 KALFHJÄRNA, VATTEN, SALT, 1 MSK.
SMÖR, 2 MSK.
MJÖL, 3 DEL.
GRÄDDMJÖLK, SALT, HVITPEPPAR, 1 ÄGGULA.
OMELETT: 5 ÄGG, 5 DEL.
TUNN GRÄDDE, 1 TSK.
HVETEMJÖL, VI " TSK.
SALT, V.I TSK.
SOCKER.
TILL P A N N A N: 1 TSK.
SMÖR, 1 MSK.
STÖTTA SKORPOR.
B E R E D N I N G: KALFHJÄRNAN LÄGGES I VATTEN SÅ ATT BLODET DRAGES UT.
DEN BLANCHERAS (D. V. S. PÅSÄTTES I KALLT SALTADT VATTEN) OCH FÅR KOKA 10 MIN.
UTAN LOCK, TAGES UPP OCH FÅR AFRINNA.
DEN PÅSÄTTES ÅTER I KOKANDE SALTADT A N N O N S E R SKOLA VARA INLÄMNADE TILL EXPEDITIONEN SENAST FREDAG FÖR ATT KUNNA INFÖRAS I FÖLJANDE VECKAS NUM- MER.
LEDIGA PLATSER TVÅ BETALANDE ELEVER FRÅN 1: STA JUNI VID FJASSTADS KONSTVÄFVERI I GOBELIN OCH VÄXT FÄRG NING.
ARVIKA.
BARNFRÖKEN, PRÄKTIG OCH VAN, m e d FINA REK., SYKUNNIG.
ERH.
GOD PLATS ATT SKÖTA 4 BARN, 5 — 10 ÅR.
LÄXLÄSN.
SVAR MED BETYG, FOTO., LÖNEANSPR.
MÄRKT » GODT, VÄNLIGT HEM » UNDER ADR.
S. GU- mEelii ANNONSBYRÅ, STOCKHOLM F. V. B.
FÖRESTÅNDARINNA.
FÖR EN ALLVARLIG OCH PLIKTTROGEN FÖRESTÅNDARINNA FINNES PLATS VID SÖDERTÄLJE BARNHEM (11 FLICKOR).
KONTANT LÖN 350 KR TILL- TRÄDE 15 JUNI.
ANSÖKNINGAR ÅTFÖLJDA AF BETYG OCH REKOM.
STÄLLAS TILL BARN- HEMMETS STYRELSE OCH INSÄNDAS FÖRE 20 MAJ TILL V. PASTOR C. STENBECK, SÖDERTÄLJE.
EN FRISK, ANSPRÅKSLÖS FLICKA, KUNNIG I ENKLARE MATLAGNING, BAKNING OCH NÅGON SÖMNAD, FÅR PLATS 1 AUG.
ATT JÄMTE HUSMODERN UTFÖRA ALLA I ETT HEM FÖRE- KOMMANDE GÖROMÅL.
MUSIKALISK HAR FÖRETRÄDE.
SVAR TILL » FAMILJEMEDLEM 1910 », IDUNS EXP.
F. V. B, STADGAD, ÄLDRE, I ENKL.
MATLAGNING KUNNIG, BILDAD KVINNA, GÄRNA NÅGON SOM GENOMGÅTT FACKSKOLANS I UPPSALA YR- IESKURS ELLER ANNAN HUSHÅLLSKURS ELLER LAFT EGET HEM, FÅR GENAST BRA PLATS, 3m SKYNDSAMT INLÄMNAS BETYG OCH REK.
SAMT HELST FOTO.
TILL » SKOLHUSHÅLL », KAL- NAR P.
R.
LEDIGA I PLATSER.
SLOIOLI STADS ma TAIIIS.
KUNGÖRES HÄRMED ETT ANTAL ÖFVERSKÖTERSKEPLATSER TILL ANSÖKAN LEDIGA ATT TILLTRÄDA GENAST.
SÖKANDEN SKALL VARA EXAMINERAD SJUKSKÖTERSKA SAMT HA GENOMGÅTT KURS I SINN ^SSJUKVÅRD.
LÖN 500 KR.
M E D TVÅ ÅLDERSTILLÄGG Å 100 KR.
SAMT ALLTING FRITT.
ÄFVEN ÖFVERSKÖTERSKEELEVER MOTTAGAS.
ANSÖKNINGAR ÅT- FÖLJDA, AF LÄKAREBETYG, FREJDEBETYG SAMT TJÄNSTGÖRINGSBETYG INSÄNDAS TILL ÖFVERLÄKAREN, LÅNGBRO SJUKHUS, ELFSJÖ.
NÄRMARE UPPLYSNINGAR MEDDELAS AF FÖRESTÅNDARINNAN, KVINNOPAVIL- JONGEN.
F I N N E S NÅGON VARMHJÄRTAD, GLAD OCH B A R N F R Ö K E N, FRISK OCH ENKEL ERHÅLLER VÄNLIG ÄLDRE FRU ELLER FRÖKEN (EJ ÖFVER GENAST PLATS ATT MED HUSMODERS HJÄLP 55 ÅR), SOM MOT FRITT VIVRE VILL KOMMA DELTAGA I VÅRDEN AF FYRA SNÄLLA BARN.
TILL FOLKSKOLLÄRARINNA, BOSATT I VACKER BÖR VARA NÅGOT KUNNIG I STRYKNING OCH TRAKT PÅ LANDET, OCH VARA HENNE TILL SÖMNAD.
SVAR MED FOTO.
OCH LÖNEPRET.
HJÄLP OCH SÄLLSKAP?
SVAR TILL » FOLKSKOL- TILL » VÅREN 1910 », NORRKÖPING P.
R.
LÄRARINNA;), PÅL S B ODA.
E N ANSPRÅKSLÖS FLICKA AF GOD FAMILJ, P Å HERRGÅRD I ÖSTERGÖTLAND ERHÅLLER UN- SOM ÄR VILLIG ATT ENSAM MED HUSMO- DERVISNINGSVAN GUVERNANT PLATS FÖR 9- DERS HJÄLP SKÖTA MINDRE HUSHÅLL (FÖR ÅRIG FLICKA.
VILLKOR: UNDERVISNING I GRÖFRE SYSSLOR LEJES) ERHÅLLER PLATS NU ALLA SKOLÄMNEN, PIANOSPELNING SAMT GENAST.
MUSIKALISK HAR FÖRETRÄDE.
SVAR HJÄLP I HEMMET.
SVAR TILL » GODSÄGARE- TILL » MAJ] 910 », NORRKÖPING P.
R. FAMI 1 J », IDUNS EXP.
F. V. B.
E N ANSPRÅKSLÖS FLICKA, KUNNIG i MATLAG- FLICKA, SKICKLIG I ENKLARE OCH FINARE NING OCH ETT HEMS SKÖTSEL FÅR GENAST MATLAGNING, INLÄGGNINGAR M.
M.
ERHÅLLER GOD PLATS I MINDRE FAMILJ i GÖTEBORG.
GOD PLATS.
SÖKANDEN BÖR ÄFVEN KUNNA I HJÄLP FÖR GROFSYSSLOR M.
M.
SVAR JÄMTE FOTO.
TILL » V.
S. », NORDISKA ANNONS- SÖMNAD OCH HANDARBETEN SAMT ÄGA ORD- J NINGSSINNE.
SVAR MÄRKT » PRAKTISK OCH T BYRÅN, GÖTEBORG DUGLIG », IDUNS EXP.
.v.
. '
I ENKEL, ANSPRÅKSLÖS, BILDAD FLICKA, CIRKA 30-ÅRIG BILDAD ENKEL FLICKA, IN- BARNKÄR, NÅGOT VAN VID KLÄDSÖMNAD, TRESSERAD AF LANDET, FÅR PLATS SOM HJÄLP ERHÅLLER MOT FRITT VIVRE PLATS 1 JUNI OCH SÄLLSKAP I LITEN ENKEL FAMILJ, DÄR SÅSOM HJÄLP OCH SÄLLSKAP I LITEN FAM.
JUNGFRUR FINNES, Å VACKER HERREGÅRD.
PÅ LANDET.
SVAR MED FOTO.
TILL BORNE- SVAR TILL » 26 », BRÄKNE-HOBY, BLEKINGE.
BO, SALA DAMM.
T — 256 — E N G E L S K A ERHÅLLER PLATS UNDER SOM- MAREN I PRÄSTGÅRD ATT MOT FRITT VIVRE LÄSA OCH TALA MED FRUN.
ÄLDER OCH REK.
UPPGIFVAS.
SVAR » HOME », BURGS- VIK (GOTTLAND) 2 L Ä R A R I N N E P L A T S E R VID UPPFOST- RINGSANSTALTEN FÖR SINNESSLÖA BARN Å STRETERED ÄRO LEDIGA ATT TILLTRÄDA VID HÖSTTERM.
BÖRJAN DEN 23 NÄSTK.
AUG.
KOMPETENSVILLKOR: MINST SMÅSKOLELÄRA- RINNEEXAMEN MED GODA BETYG.
LÖNE- VILLKOR 900 KR.
PER ÅR I ETT FÖR ALLT SAMT 3 ÅLDERSTILLÄGG Å 100 KR.
EFTER 5, 10 OCH 15 ÅRS VÄL VITSORDAD TJÄNST- GÖRING; 3 MÅN.
ÖMSESIDIG UPPSÄGNING.
ANSÖKN.
INSÄNDAS TILL ANST.
FÖRESTÅNDARE UNDER ADR.
KÅLLERED FÖRE 1 NÄSTK.
JUNI.
STYRELSEN.
V I D BRUK I VÄRMLAND FÅR FÖR KOM- MANDE LÄSÅR UNDERVISNINGSVAN, MUSI- KALISK LÄRARINNA GOD PLATS.
VID.
NYA INACK-BYRÅN, BRUNKEBERGSG.
3 B, ' STHLM.
I PRÄSTGÅRD, UPPLAND, FÅR 1: STA JUNI, HUSHÅLLSVAN, BILDAD, ENKEL FLICKA, KUN- NIG I MATLAGN.
PLATS.
VID.
NYA INACK.- BYRÅN, BRUNKEBERGSG.
3 B, STHLM.
E N S A M J U N G F R U ERH.
PLATS 1 JUNI I TYST OCH STILLA HEM, 4 PERS. HUSH.
SVAR TILL KVRKOH.
J.
G NVRÉN, QVILLINGE.
ABY.
MUSIKALISK FLICKA, VILLIG ATT UNDER- VISA NYBÖRJARE I PIANOSPELNING FÅR PLATS MOT FRITT VIVRE UNDER JULI OCH AUG.
i LANDTBRUKARHEM.
SVAR HELST MED FOTO.
TILL » II.
W. », WRETSTORP P.
R.
HUSLIG EKONOMI.
FÖR EN 5 VECKORS KURS I HUSLIG EKONO- MI MED BÖRJAN DEFNI € JUNI ÖNSKAS EN UNDERVISNINGSVAN SKOLKÖKS ' ÄRARINNA.
AN- SÖKNINGAR INSÄNDAS MED SNARASTE TILL SKOLRÅDETS ORDFÖRANDE, SKULTUNA.
PÅ STÖRRE LANDFGÅRD NÄRA HELSINGBORG UTMED SUNDET KUNNA TVÄNNC 17 Å 16 URS BILDADE FLICKOR ERHÅLLA P ÄTSER SÅSOM ELEVER I MODERNT TRÄDGÅRDSMÄSTERI OCH RATIONELL HÖNSSKÖTSCL.
KURS 15 MAJ — 15 NOV.
INACKORDERINGSALGILT i FAM. 50 KR.
PR MÅN.
TILLFÄLLE TILL HÄRLIGA SALTA BAD.
SVAR TILL » SVENSKT HEM », GUMA ?LII ANNONSBYRÅ, MALMÖ.
V D I SÄFSTAÅS NYUPPFÖRDA SANATOR U I M, AFSEDT ATT MOTTAGA HÖGST T^UGO PATIEN- TER ÄR PLATS LEDIG FÖR S J U K S K Ö T E R - SKA, SOM FÖRUT PRAKTISERAT I SJUKVÅRD AF TUBERKULOSA, HELST VID DYLIK ANSTALT.
FÖR SAMMA ANSTALT SÖKES ÄFVEN EN i MATLAGNING OCH UPPKÖP FÖR HUSHÅ.LCT FULLT KUNNIG K Ö K S F Ö R C S T Å N D A- R i NNA.
PLATSERNA TILLSÄTTAS MED TRE MÅNADERS ÖMSESIDIG UPPSÄGNINGSTID OCH SKOLA TILLTRÄDAS DEN 1 INSTUNDANDE JUNI.
REFLEKTERANDE HÄRÅ BÖRA FÖRE DEN 2 3 MAJ INSÄNDA SINA BETYG (FOTO.
ÖNSKAS) JÄMTE UPPGIFT PÅ LÖNEANSPRÅK TILL STY- T V Å FRIELEVSPLATSER VID FJIESTADS KONSTVÄFVERI, ARVIKA, DEN RELSEN FÖR SÄFSTAÅS SANATORIUM UNDER ADRESS BOLLNÄS.
MEDELÅLDERS BÄTTRE FLICKA MED STILLA VÄSEN, ENKLA VANOR, GOD HÄLSA OCH JÄMNT LYNNE, ÖNSKAS SNARAST AF LITEN STADSFAMILJ, ÄLDRE HERRE, F. D.
TJÄNSTEMAN MED FRU, TILL SÄLLSKAP OCH HJÄLP I HUSET OCH ÅT FRUN, KONVALESCENT EFTER LÅNGVARIG SJUKDOM.
SVAR MED REF., ANSPRÅK OCH FOTO.
TILL » GODT HEM », HEL- SINGBORG P.
R.
1 5 MAJ.
