# ID: svediakorp-per1882
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1910
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 40,193
# sentences: 1,040
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 2 0-01).
SÖNDAGEN D E N 9 JANUARI 23:DJE ÅRG.
1910. vår EmSTjUtfDQUIST FÖLJETONGS- j B e.
r ä J £ c L J ~ o t t l r s f a J ö r - f c L t f c i r t s f e - C L p.
sU !£ fattaren skrifvit, och hvad beträffar roma- nen " Lyckans vägar ", som Idun nu hor begynt offentliggöra, torde dess förtjänster som modern lifsskildring genast springa i ögonen.
Hvad Ernst Lundquist uträttat som dramatisk skriftställare och öfversättare för scenen skulle tarfva sitt särskilda kapitel, likaså hans mångåriga verksamhet som öfversättare af modern främmande skönlitteratur.
Man vet ej hvad man där- vidlag mest skall beundra, hans fabelck- tlga flit — ty de öfversatta volymerna kunna räknas i hundraden och åter hundraden — eller hans smidiga språk- konst, fina smak och aldrig klickande för- ståelse af originalets anda och ton.
Som sina landsmäns ciceron i den europeiska skönlitteraturens kungspark står han hors concours.
Han har ännu icke funderat på att skrifva sina memoarer, hvilket utgör ett glädjande tecken att han ämnar skrifva sä mycket annat dessförinrum.
Däremot berättar han här nedan om sitt första för- fattarskap, ur hvilket lilla frö sedan vuxit hans ungdoms och mannaålders rika litte- rära alstring.
r) ET HAR gått åtskilliga är sedan romanförfattaren Ernst Lundquist gaf dubliken någon ny bok.
Och det är skada, ty han sitter inne med berättandets konst i verkligt god mening.
Han har förmågan att underhålla låsaren, emedan han alltid bygder sina skildringar pä en fabel, som i sin ordning föder en rad af uttrycksfulla handlingar, ett spel af lifsreflexer och koloristiska lynnesmotsättningar.
Vidare besitter han en fond af godt lynne, en älskvärd kvickhet, som llfvar likt den för- sta vårsolen.
Egentligen borde det vara en öfverflödsgärning att framhålla dessa en sedan många år känd och uppburen förfat- tares egenskaper, men publiken glömmer så otroligt lätt, och hvem vet hur pass den nu kommer ihåg " Profiler ", " Vid aftonlam- pan ", " Talmi ", " April ", m. fl.
af Ernst Lundquists romaner och novellsamlingar, ehuru deras hjärtevinnande ton och fris- ka, lefvande stil göra dem förtjänta af att undanryckas glömskan.
De till den- na jul under namnet " Fulvia " utkomna italienska skisserna tillhöra något af det bästa för- J ö prisbelönte för&amp;k ttj \ rf:.
A G V A R en h a l f v ä x t s k o l p o j k e, d å d i k t a r r a s e r i e t b r ö t u t h o s m i g som m ä s s l i n g eller k o p p o r n a.
D e t v a r en e f t e r m i d d a g p å sommaren.
A l l a i h u s e t v o r o b o r t a u t o m j a g och min ä l d s t a syster.
Vi s u t t o u t e p å v e r a n d a n; h o n s y d d e, och j a g g j o r d e ingenting.
Plötsligt kom anfallet. "
S k a l l j a g t a l a om en r o m a n för dig, en som j a g h i t t a r p å själf j u s t n u? "
Och så b ö r j a d e jag utan att vänta på svar.
J a g v e t i n t e, h v a d d e t v a r för r a p p a k a l j a j a g p r a t a d e, f ö r m o d l i g e n ett e x t r a k t af de m å n g a dåliga lånbiblioteksromaner j a g läst; m e n d e t b u b b l a d e och p u t t r a d e i m i n h j ä r n a, d e t måste fram.
M i n s y s t e r h ö r d e p å m e d b e u n d r a n s - v ä r d t t å l a m o d, m e n till sist b ö r j a d e h o n ge m i g hälft b e d j a n d e, hälft f ö r e b r å e n d e b l i c k a r, och d å m u n n e n g å t t p å m i g i en halftimme och d e t ä n d å i n t e t y c k t e s finnas n å g r a u t s i k - t e r för a t t d e n r y s l i g e bofven s k u l l e få s i t t straff eller d e n ä d l a g r e f v i n n a n s o s k u l d till giftmordet komma i dagen, passade min åhöra- r i n n a p å och s m e t u n d e r en a n d h ä m t n i n g s p a u s, h v a r a f j a g v a r i s t o r t behof.
H o n skaffade sig en m ä n g d s y s s l o r i n o m h u s, ä n v a r h o n i h a n d k a m m a r e n, än i köket, än i stora garde- r o b e n, m e n alltid v o r o j a g och bofven och gref- v i n n a n h e n n e i h a c k och h ä l.
U t m a t t a d och förargad bad hon mig tiga, men det hjälpte i n t e, d a m m l u c k o r n a v o r o n u en g å n g u p p d r a g n a och d i k t e n s N i a g a r a t y c k t e s h a s p o l a t b o r t b å d e a m b i t i o n och b a r m h ä r t i g h e t h o s m i g.
J a g vill m i n n a s d e t s l u t a d e m e d, a t t hon som en sista förtviflad u t v ä g s t ä l l d e s i g a t t b a k a p l ä t t a r åt m i g till k v ä l l e n för a t t t y s t a m u n n e n p å m i g.
J a, d e t t a v a r min d i k t n i n g s f ö d e l s e s t u n d.
Att en annan skulle få u t s t å s m ä r t o r n a d ä r v i d och j a g e n s a m n j u t a så u t a n hejd och m å t t a, d e t b o r d e h a förefallit m i g som e t t s y n n e r l i g e n d å l i g t o m e n, i fall j a g haft så m y c k e t b e s i n n i n g, a t t j a g k u n n a t r e f l e k t e r a däröfver.
PORTRÄTT FRÅN DEBUTÅRET K a n s k e h a d e d e t v a r i t en välbehöflig r e n s - ning, hvarvid j a g blef k v i t t all i n n e b o e n d e " romantik ".
Under den bläcksuddperiod, s o m n u b ö r j a d e för m i g, k a n j a g i n t e e r i n r a m i g, a t t j a g v i d a r e föröfvade n å g o n t i n g så d ä r s p ä n - n a n d e o c h p o e t i s k t; j a g höll m i g efter fattig för- måga på " verklighetens " mark.
Det är n ä s t a n d e t e n d a j a g n u k a n s ä g a om m i n " l i t t e r ä r a " g y m n a s i s t p r o d u k t i o n, t y af d e n o v e l l e r och r o m a - n e r, som j a g s k r e f och fick t r y c k t a a n o n y m t i d e n lilla s t a d e n s t i d n i n g, h a r i n g e n t i n g s t a n n a t kvar i mitt minne.
J a g a n t a r, a t t de v o r o k o l o s s a l t d u m m a ' och n a i v a.
Hvad jag bäst minns är den härliga lyckokänsla, som genom- risslade hela min varelse den tidiga morgon- s t u n d, då j a g i e g e n h ö g p e r s o n gick och h ä m - t a d e från t r y c k e r i b o d e n d e t ä n n u fuktiga n u m - m e r af t i d n i n g e n, d ä r m i n första t r y c k t a n o v e l l doftade t r y c k s v ä r t a mot mig under strecket.
J a g tycker mig ännu känna den berusande lukten i min näsa.
D e t är u t a n j ä m f ö r e l s e d e n 1875.
i n t e n s i v a s t e o c h m e s t o b l a n d a d e g l ä d j e m i t t för- fattarskap någonsin inbragt mig.
Jo, ooh s å m i n n s j a g a l l d e l e s t y d l i g t e n s a k till, o c h d e t ä r s ä t t e t, h v a r p å j a g fick u t mitt första honorar.
D e t gällde h u n d r a kronor, en Rothschildför- m ö g e n h e t för e n f a t t i g s k o l r å t t a.
M e n h u r få u t d e m u t a n a t t röja m i t t ä n g s l i g t b e v a r a d e inkognito?
A t t g å själf o c h h ä m t a e t t p o s t e - r e s t a n t e r e k p å p o s t k o n t o r e t gick i n t e ä n, t y d ä r k ä n d e m a n m y c k e t v ä l igen s t a d s l ä k a r e n s långa pojke.
M i t t f ö r s t å n d s t o d stilla, o c h j a g s å g r e d a n för m i g d e t fasansfulla ö d e t a t t n ö d - g a s l ä m n a de h u n d r a k r o n o r n a i s t i c k e t.
D å r ä d d a d e s de o c h j a g af m i n e n d e för- t r o g n e, Gusten, en j ä m n å r i g skolkamrat, som i själfuppoffrande n i t e r b j ö d s i g a t t u n d e r n å g o t s l a g s f ö r k l ä d n a d g å m i d t i ulfvens — bok- t r y c k a r e n s — g a p och h ä m t a p e n g a r n a.
Intri- gen var snart ihopkokad.
Novellernas anonyma upphof, s o m u p p g i f v i t s i g v a r a b o s a t t p å l a n d e t, f ö r k l a r a d e s i g n u i bref v a r a f ö r h i n d r a d a t t k o m m a själf, m e n s k u l l e på u t s a t t d a g och s t u n d s k i c k a s i n p i g a för a t t h ä m t a h o n o r a r e t.
Det v a r Gusten, som skulle bli pigan.
J a g s e r h o n o m ä n n u för m i g, d ä r h a n s t å r u p p e p å sin k a m m a r e k l ä d d i e n af s i n s y s t e r s undansnillade klädningar, med en ullschal dra- p e r a d öfver s i t t flata b r ö s t och p å h u f v u d e t e n s v a r t s c h a l e t t, s o m d o c k ej t i l l r ä c k l i g t d o l d e h a n s ljusa pojktestar.
M e n min P y l a d e s visste r å d för a l l t.
H a n k l i p p t e till e t t p a r " l å n g - g a r d i n e r " af s v a r t t y l l, s o m h a n h i t t a d e i sin mammas byrålåda, och anbragte dem i stället för l ö s b e n a öfver sin p a n n l u g g, o c h d å h a n n u d r o g fram s j a l e t t e n s å l å n g t s i g g ö r a l ä t, v a r h a n v e r k l i g e n i n t e lik s i g själf — o c h k n a p p a s t n å g o n annan mänsklig varelse heller.
För att ge h o n o m e n ä n n u m e r a i d y l l i s k t l a n d t l i g p r ä - g e l s a t t e j a g i s i s t a s t u n d e n e n mjölkflaska af rbleek i h a n d e n p å h o n o m — d e t v a r l y c k l i g t - v i s ingen inne i köket, då j a g lånade den —, - och s å b a r d e t af m e d h o n o m g e n o m p o r t g å n - gen.
J a g s t o d o c h t i t t a d e efter h o n o m, d ä r h a n s k r e d fram p å g a t a n s o m e t t s p ö k e — l å n g och svart som en olycka, slankig, m e d k j o l a r n a s l a f s a n d e om b e n e n o c h b l e c k f l a s k a n g n i s s l a n d e p å sin h a n k.
Aldrig har någon sett e n s å ful o c h h e m s k p i g a.
Det var ett under, a t t h a n i n t e fick a l l a s t a d e n s h u n d a r efter s i g.
E n halftimme d ä r e f t e r m ö t t e s v i å t e r i h a n s port.
H a n v a r andfådd och a r g och tyllgar- dinerna sutto på sned.
J a, visst hade h a n fått p e n g a r n a, m e n d å h a n gick s i n a f ä r d e efter väl u t r ä t t a d t ärende, stod boktryckarens pojke p å l u r vid h u s k n u t e n, och h a n h a d e följt efter h o n o m h e l a t i d e n och s k r a t t a t f ö r s m ä d l i g t och s e t t, i h v i l k e n p o r t h a n gick in.
.
.
N å, förargelsen lade sig snart, h u n d r a l a p p e n var j u ett b r a plåster, t y den betydde en s t o c k h o l m s r e s a för o s s b ä g g e — o c h a t t G u s t e n e n l å n g t i d f r a m å t fick g å o c h g ä l l a s o m följe- t o n g s f ö r f a t t a r e, t y c k t e s ej b e k o m m a h o n o m sär- .deles.
I alla h ä n d e l s e r b a r h a n h u n d h u f v u d e t m e d s a m m a oförfärade m o d s o m h a n b u r i t mjölkflaskan.
M e n å, s å m y c k e t " h o l l ä n d a r e " d e t å t s h o s sockerbagaren under de närmaste d a g a r n a!
S ä l l a n h a r e t t f ö r f a t t a r h o n ö r a r v a r i t k ä l l a till s å mycken glädje och så mycket magplågor.
— S å blef j a g s t u d e n t o c h k o m till U p p s a l a.
U n d e r min andra termin d ä r skref j a g en enakts- p j ä s, " C o r n e l i u s N e p o s ", h v a r t i l l j a g fått i m p u l - s e n af f ö r h å l l a n d e n a i n o m e n familj, d ä r j a g ofta v a r b j u d e n — n a t u r l i g t v i s v a r d e t r e e l l a stoffet d o c k i p j ä s e n m a s k e r a d t till o i g e n k ä n n - lighet.
I m i n n i t t o n å r i g a o s k u l d s f r ä c k h e t skic- k a d e j a g in s t y c k e t — • a n o n y m t — till de kungliga teatrarna.
J a g fick e m e l l e r t i d i n t e t s v a r, o c h flera å r g i n g o u t a n a t t j a g u p p r e p a d e i; f ö r s ö k e t eller alls s k r e f n å g o n t i n g, d å d e t t a m i t t f ö r s t a försök till v e r k l i g t f ö r f a t t a r s k a p, m e d p s y k o l o g i o c h a l l t, h a d e utfallit s å föga uppmuntrande.
S å fick j a g e n d a g — d e t v a r p å v å r e n 18 75 — d e n i d é n a t t s ä n d a in " C o r - n e l i u s N e p o s " till E d v a r d S t j e r n s t r ö m s i j a n u a r i samma år öppnade teater.
Inom några dagar hade j a g svar, att pjäsen var antagen.
D e n gafs p å h ö s t e n 1 8 7 5 o c h g j o r d e l y c k a.
D å j a g p r e m i ä r d a g e n för första g å n g e n träffade Stjernström, råkade j a g nämna, a t t pjäsen legat o c h sofvit p å K u n g l.
t e a t e r n s k a n s l i i n å g r a å r o c h a t t j a g a l d r i g fått s v a r p å m i t t erbju- dande.
Detta kom sedan ut, och som den k u n g l i g a t e a t e r n r e d a n p å d e n t i d e n h u n n i t bli d e n p r e s s e n s s t r y k p o j k e, s o m d e n s e d a n fortfor att v a r a i långa tider, lär någon tidning h a g j o r t s i g e n k a r b a s af min o s k y l d i g a pjäs och d r a g i t fram d e n s o m e t t e x e m p e l p å, h u r d e n k u n g l i g a t e a t e r i n s t i t u t i o n e n v å r d a d e s i g om d e n inhemska dramatiken — som då, i förbigående sagdt, knappast existerade.
Om j a g n u l ä s t e i g e n o m m i n d e b u t p j ä s, t r o r j a g n o g, a t t j a g s k u l l e l ä g g a d e n ifrån m i g med ett medlidsamt leende.
Men Stjernström h a d e u p p m a n a t m i g a t t b a r a skrifva o c h skrifva — för t e a t e r n n a t u r l i g t v i s — o c h h e l s t slå m i g n e d i S t o c k h o l m s å fort s o m möjligt.
A t t j a g n å g o n s i n k o m a t t t a till p e n n a n i g e n, b e - r o r h e l t och h å l l e t p å d e t i n t r e s s e h a n v i s a d e för m i t t y r v a k n a f ö r f a t t a r s k a p.
S t r a x efter m i n flyttning till S t o c k h o l m p å h ö s t e n 187 7 — S t j e r n s t r ö m v a r d å r e d a n d ö d — fick j a g b u d från h a n s ä n k a, s o m då före- stod N y a teatern, att j a g skulle komma upp till h e n n e v i d J a k o b s b e r g s g a t a n e n f ö r m i d d a g för a t t h ö r a e n flicka l ä s a u p p E l i a s roll i m i n enaktskomedi " Mellan barken och t r ä d e t ", hvari h o n v i d e n s t u n d a n d e r e p r i s fått löfte a t t d e b u - tera.
D e t var en liten näpen docka med r u n d a rosenhägerkinder och ett par stora, glada ögon, som sågo p å en helt oförskräckt, som om h o n t ä n k t: " D u ä r i n t e farlig.
.
.
i n t e k a n du nännas vara stygg mot ett par så vackra blå ö g o n! "
F r u S.
h a d e själf läst rollen m e d h e n n e, d e t h a d e i n t e alls g å t t b r a, o c h n u h a d e h o n s k r ä m t d e n lilla s t a c k a r e n m e d " f ö r f a t t a r e n ", som m å s t e bli n ö j d, om h o n alls k u n d e t ä n k a p å a t t s l i p p a fram.
Uppläsningen började.
Flickan läste verkligen abominabelt, hon tycktes i n t e h a e n a n i n g om h v a d d e t vill s ä g a a t t tala en roll, o c h d e t h e l a p å m i n d e alltför m y c k e t om d e t e n t o n i g a t j a t t r a n d e t i e n folkskola — b a b a, b u b u.
D e t s a d e j a g också s e d a n fru S., s o m b a r a r y c k t e p å a x l a r n a och f ö r k l a r a d e, okufligt e n e r g i s k s o m v a n l i g t, a t t d e t skulle g å, d e t fanns b e g å f n i n g h o s d e n d ä r flickan, o c h d e n m å s t e l o c k a s fram, om h o n o c k s å s k u l l e a r b e t a m e d h e n n e n ä t t e r och d a r.
N å, d a g a r n a g i n g o, r e p r i s e n v a r a n n o n s e r a d m e d fröken H.
s o m d e b u t a n t, o c h k v ä l l e n k o m.
M e n var d e t v e r k l i g e n b a b a, s o m s å d ä r fått s i t t t u n g - b a n d löst o c h s o m i n t e a l l e n a s t talade, u t a n r e n t af k u n d e ge S t o c k h o l m s b l a s e r a d e p u b l i k illusion?
H v a d h a d e f ö r s i g g å t t u n d e r de s i s t a dagarna?
V a r d e t fru S t j e r n s t r ö m s l e k t i o n e r, eller v a r d e t t e a t e r l u f t e n — eller v a r d e t gni- s t a n, s o m s p r u n g i t fram, d å d e s t o r a r u n d a ö g o n e n s å g o p u b l i k e n inför sig?
J a, visst v a r d e t g n i s t a n, d e t ä r j u d e n e n d a r ä t t a förkla- r i n g e n, t y m i n lilla t j a t t r a n d e f o l k s k o l e u n g e v a r j u d e n, s o m en g å n g s k u l l e bli E l l e n H a r t - man!
— F ö r r e s t e n — j a g får ofta o n d t s a m v e t e, d å j a g t ä n k e r p å fru H a r t m a n.
D e t v a r för h e n n e s s k u l l, för n ö j e t a t t s k a p a till e n roll e n k o m å t h e n n e, s o m j a g e n e n d a g å n g i m i t t lif skrifvit n å g o t af f ö r e s a t s, p å b e s t ä l l n i n g s å a t t s ä g a, e h u r u v i s s e r l i g e n p å b e s t ä l l n i i g af m i g själf.
Än i d a g erfar j a g e n v i s s k ä n s l a af o b e h a g, / Jfl Enhetspris Kr.
15, —.
Lyxutf.
Kr.
18, —.
^ X P ^ — 18 — Sluta.
J a, det är lättare sagdt än gjordt, då uppslagen komma och skrifvarhanden kittlar af l u s t o c h glädje att- få forma u t d e m.
M e n för denna g å n g s k a l l j a g s l u t a.
.
.
j a, n u g e n a s t, i n n a n d e hälft b e d j a n d e, hälft före- b r å e n d e b l i c k a r n a bli h o t a n d e.
ERNST S För Ö Idun M N E N af E L S A - j LUNDQUIST.
.
T Ö R N E, A C D Y R K A R o c h vör- dar sömnen, såsom en af mänsklighetens störste valgörare, trö- stare, läkare, visdoms- bringare.
D e n n a min dyrkan ä r dock icke gammal; den räknar i c k e e n s d e c e n n i e r, en- dast år.
M e n fastän j a g - sålunda ä r blott en enfaldig n y b e g y n - n a r e i sömnens visdom o c h blott en klåpare i s ö m n e n s k o n s t, h a r j a g d o c k r e d a n funnit m e r a däri, ä n j a g anser m i g h a rätt att be- h å l l a för m i g själf, för s å v i d t s o m n å g r a af m i n a m e d m ä n n i s k o r ännu icke h o s d e n n e hug- svalare funnit lika m y c k e t eller d e t s a m m a som Fg.
Adertonårig bodde jag jämte en annan ung flicka h o s e n g a m m a l t a n t, s o m h v a r j e k v ä l l a n v ä n d e e n d r y g t i m m e till f ö r b e r e d e l s e r för sin n a t t r o o c h f ö r s ö k t e ö f v e r t y g a o s s o m, a t t d e t t a v o r e v ä g e n till h ä l s a o c h l å n g t lif.
V i funno m e t o d e n odräglig och föraktade den djupt.
S j ä l f v a u t n y t t j a d e vi k v ä l l e n s sena t i m m a r till l ä s n i n g, h a n d a r b e t e n, b r e f s k r i f n i n g o c h allt a n n a t, till d e s s vi a b s o l u t e j f ö r m å d d e m e r; d å g j o r d e vi e n l i k a l i n d r i g s o m h a s t i g toalett för n a t t e n o c h s t u p a d e i v å r a s ä n g a r.
M å n g e n g å n g o r k a d e v i för ' t r ö t t h e t ej sofva, o c h n ä r vi s o m n a d e, a r b e t a d e v å r a h j ä r n o r m e d d e vildaste drömmar, skenande hästar, e l d s v å d o r o c h fall f r å n h ö g a t o r n o m v ä x l a d e m e d m i s s l y c k a d e e x a m i n a o c h för s e n a n k o m s t till s k o l a n; d ä r e m e l l a n t o g o vi e n p r o m e n a d i s ö m n e l l e r p r a t a d e h ö g t l å n g a, m e r eller m i n d r e meningslösa ramsor.
Efter d e n n a pa- r o d i p å h v i l a v ä c k t e s vi e l l e r v a k n a d e m e d jäkt o c h o r o i v å r a själar.
O c h h u r fingo vi lif o c h s p ä n s t i g h e t i k r o p p o c h själ?
— I s k a l l t v a t t e n u t v ä r t e s o c h k o k h e t t k a f f e in- värtes.
S å g j o r d e u n g d o m för t r e t t i o å r s e d a n, u t a n E l e g a n s — God passform.
|£2J!
SALAMANDER - skodon.
h v a r j e g å n g j a g h ö r talas o m, a t t " S m å f l i c k o r " uppförts inom den och den klubben, vid den och d e n b a d o r t e n.
— I n n a n j a g satte m i g n e d a t t skrifva denna lilla u p p s a t s, t o g j a g fram m i n första novell- b o k och l ä s t e i g e n o m " S i a m e s i s k a t v i l l i n g a r n a ", d e t första af m i n a a l s t e r, s o m j a g själf v a r nöjd m e d — k a n s k e e m e d a n d e t k o m d i r e k t inifrån o c h i n t e v a r b a r a e n sti.öfning — och efter h v a r s a f s l u t a n d e j a g k u n d e h a s a g t: n u h a r j a g börjat.
D e t v a r e t t e g e n d o m l i g t åter- s e e n d e efter s å m å n g a å r s s k i l s m ä s s a.
M e n s å h v a r j e s i d a, beträffande stil och m ä n n i s k o f r a m - ställning, verkade åttiotal!
Under novellen stod också tryckt: 1 8 8 0.
Så längesedan!
J a g s å g efter.
.
.
fru Lefflers " U r lifvet " o c h G e i - j e r s t a m s första n o v e l l s a m l i n g k o m m o u t 1 8 8 2.
J a g v a r a l l t s å e t t s l a g s f ö r e l ö p a r e till å t t i o - talisterna!
V a r det inte då p å tiden att sluta nu?
S l u t a i n n a n p u b l i k e n s m e t u n d a n till h a n d - k a m m a r e n eller g a r d e r o b e n!
* Hållbarhet h ä w * s ^ j - ^ Prisbillighet M U i g i i e t.
; a till finnas förenade förenade uti Dessa till synes synes oförenliga oförenliga motsatser motsatser finnas " SALAMANDER-SKODON "
att förstå, h u r u oförståndig och r u i n e r a n d e en sådan hushållning m e d hälsa och krafter v o r e; m e n m å n n e det icke finns u n g a m ä n o c h u n g a k v i n n o r ä f v e n i v å r tid, s o m t r o t s b ä t t r e v e t a n d e h a n d l a lika oförnuftigt?
N ä r s e d a n de naturliga följderna inställa sig: hjärtklappning, blodbrist, nervositet, dålig aptit o c h kalla l e m m a r, då är det mjölkkurer, l u f t k u r e r, j ä r n k u r e r o c h b a d k u r e r o c h alla möjliga långsökta och dyrbara hälsomedel, s o m tillgripas, m e n sällan gör m a n d e n u n g a flickan eller y n g l i n g e n d e n f r å g a n: k a n d u k o n s t e n a t t sofva?
T y s ö m n e n b ö r o d l a s som e n skön konst, u t ö f v a s som en ädel i d r o t t, e j b e h a n d l a s s o m e n e f t e r h ä n g s e n tig- g a r e, s o m m a n k a s t a r till e n s k ä r f för a t t bli h o n o m k v i t t.
A l l t för s e n t i n h ä m t a vi d e n n a sanning o c h lära oss tro på den.
J a g h a d e litet l ä n g r e f r a m i t i d e n u n d e r en kondition en k a m r a t, som odlade sömnens k o n s t o c h d y r k a d e d e n s å s o m lifvets h ö g s t a.
T r o t s m i n a k t n i n g för h e n n e s ö f r i g a g o d a egenskaper fann jag h e n n e på denna punkt idiotisk o c h v ä r d mitt d j u p a s t e förakt.
Att l ä n g t a till k v ä l l e n för a t t få sofva, h u r m e d e l - tidsmörkt, hur barbariskt!
J a g måste be h e n n e t i g a, d å h o n b ö r j a d e s i n a l o f s å n g e r till söm- n e n, lifsförsonaren, d e n ljuflige, s o m t r ö s t a r o c h l ä k e r.
» Att få sofva — f i n n s d e t n å g o t i v ä r l d e n, s o m g å r u p p e m o t d e t t a i l j u f l i g h e t? » b r u k a d e h o n u t b r i s t a, d å h o n k r ö p n e d i sin s ä n g o c h slöt sin h u f v u d k u d d e i f a m n e n m e d en hängifvenhet, s o m s y n t e s m i g v ä r d ett bättre föremål.
F ö r m i g v a r s ö m n e n alltfort det r e t s a m m a h i n d r e t för f r a m s t e g o c h f o r t k o m s t, s å s o m jag skulle h a velat.
Motvilligt gaf j a g m i g i h a n s v å l d o c h r a s t l ö s f l y d d e j a g för a t t e j g i f v a h o n o m m e r a af m i t t k o r t a lif ä n d e t minsta.
D e n n a s n å l h e t o m tillvaron följde m i g l å n g t in i m i n m o g n a å l d e r o c h j a g k a n i n t e se, h v a r g r ä n s e n g å r, e l l e r f i x e r a d e n t i d, d å ovil- jan byttes i förtroende och föraktet i kärlek och vördnad.
D e t måtte h a gått så småningom.
M e n säkert är, att n u är äfven j a g be- n ä g e n a t t v i t t n a, a t t s ö m n e n ä r n å g o t af d e t b ä s t a, s o m blifvit m ä n n i s k o r s b a r n gifvet, b l o t t d e f ö r s t å a t t b r u k a d e n r ä t t, m e d b å d e för- stånd och hjärta.
D e t ä r i n g a l u n d a g e n o m a t t sofva s o m e t t slött d j u r e l l e r g e n o m a t t sofva o m å t t l i g t o c h tanklöst, som m a n afvinner sömnen dess bästa välsignelser.
S ö m n e n l i k s o m a l l a m e d e l för s j ä l e n s a n d - liga v ä x t skall o d l a s g e n o m intelligens o c h känsla.
S ö m n e n s n ä r m a s t e m å l ä r f ö r n y e l s e af lifs- kraften, d e slitna o r g a n e n s återställande ge- n o m hvila, j ä m v i k t e n s u p p r ä t t h å l l a n d e.
R e d a n d e n n a uppgift m ä k t a r icke sömnen, o m vi f ö r b r u k a t s å m y c k e t af l i f s k r a f t e n o c h slitit s å h å r d t p å o r g a n e n, a t t j ä m v i k t e n i c k e k a n å t e r s t ä l l a s g e n o m e t t n a t u r l i g t m å t t af s ö m n; ej h e l l e r o m vi s t ä l l a o n a t u r l i g a h i n d e r i v ä g e n för e n s u n d s ö m n.
D ä r f ö r m å s t e s ö m n e n r e g l e r a s af f ö r s t å n d o c h v å r förnuf- t i g a vilja, i c k e s o m s å o f t a s k e r h ä n v i s a s att ta ut sin rätt så g o d t d e n k a n.
M e n s ö m n e n ä r i c k e b l o t t å t e r s t ä l l a r e af f ö r l o r a d e k r a f t e r, d e n k a n bli n å g o t v i d a m e r o c h n å g o t h ö g r e för d e n, s o m vill o c h l ä r att förstå d e n n a s ö m n e n s s e k u n d ä r a uppgift.
H v a d j a g n u vill s ä g a k o m m e r a t t för m å n g a bli t o m m a o r d o c h n ä m n a s ö f v e r t r o.
M e n lika g o d t.
N å g r a, som anat o c h k ä n t d e n n a s ö m n e n s h ö g r e m i s s i o n, s k o l a bli g l a d a Använd endast a t t s e sin e g e n e r f a r e n h e t b e k r ä f t a d af a n d r a och n å g r a, s o m k ä n t u t a n att förstå, skola k a n s k e få e n l e d t r å d till full k l a r h e t.
Sömnen, rätt brukad, odlad och förädlad, sätter oss i kontakt m e d h ö g r e krafter, vare sig d e s s a finnas f ö r b o r g a d e djupt i vårt eget v ä s e n e l l e r k o m m a till o s s u t i f r å n.
Att pröfva s a n n i n g e n häraf står hvar och e n fritt o c h f ö r k l a r i n g e n m å h v a r o c h e n g e e f t e r sitt e g e t s i n n e.
F ö r u t s ä t t n i n g e n för a t t a f v i n n a p r o f v e t ett g o d t r e s u l t a t ä r d o c k alltid a t t b r i n g a k r o p p o c h s i n n e i full h a r m o n i m e d s ö m n e n o c h d e s s villkor.
M e d ett b a r n s t r y g g h e t o c h e n ä l s k a r i n n a s hängifvenhet skall den som söker läkedom, e l l e r k l o k h e t, eller s v a r e t p å e n s v å r f r å g a, e l l e r k r a f t e n till e n k r ä f v a n d e h a n d l i n g, an- f ö r t r o s i g å t s ö m n e n efter att h a f r i g j o r t k r o p p o c h själ från d e t slagg, s o m d a g s a r b e t e t samlat t y n g a n d e p å e n d e r a eller b å d a.
A t t r u s a i s ä n g eller s t u p a i s ä n g är m y c k e t f e l a k t i g t.
D e n s ö m n s o m följer h ä r p å ä r a n - t i n g e n för o r o l i g e l l e r för t u n g för a t t u t f ö r a e n h ö g r e m i s s i o n.
L i k s o m s k y m n i n g e n skiljer l j u s e t f r å n m ö r k r e t, s å b ö r o c k e n s t u n d af f r i g ö r a n d e f r å n d a g e n s a l l a i n t r y c k o c h af- l ä n k a n d e af d a g e n s a l l a t a n k a r g ö r a s j ä l e n m o t t a g l i g för d e t t a e n a, s o m d e n s ö k e r.
Äfven den, som i s ö m n e n e n d a s t söker krop- p e n s h v i l a, b ö r för a t t d e n n a m å b l i frukt- bärande, g e n o m lämpliga förberedelser bringa alla sina o r g a n i en s å d a n jämvikt, att hvilan blir fullständig.
M e n ä n n u m e r m å s t e den, s o m i s ö m n e n s ö k e r e t i s k a, a n d l i g a e l l e r in- t e l l e k t u e l l a v ä r d e n, v i d t a g a f ö r b e r e d e l s e r för sömnens rätta mottagande och utnyttjande.
E t t e n d a e x e m p e l skall möjligen b ä t t r e ä n m å n g a förklaringar belysa tillvägagångssättet.
N i s t å r i b e g r e p p a t t f a t t a ett b e s l u t, s o m ä r a f g ö r a n d e för er f r a m t i d, e l l e r å t m i n s t o n e e n d e l af d e n.
N i h a r k a l k y l e r a t o c h s k ä r - s k å d a t f ö r h å l l a n d e n a m e d b å d e ert förstånd o c h e r k ä n s l a, n i h a r l y s s n a t till v ä n n e r s o c h anhörigas råd, m e n den ena rösten talar emot d e n andra, det ena rådet svär emot det andra o c h e r t s i n n e ä r s ö n d e r s l i t e t af o v i s s h e t.
H a r ni f ö r s ö k t a t t » sofva p å s a k e n »?
I c k e sofva m e k a n i s k t, u t a n u r s k i l l n m g, u t a n s å a t t säga l ä g g a er sak i s ö m n e n s h a n d och v ä n t a på den vägen det afgörande utslaget?
— D e t är möjligt, att detta utslag uteblir, m e n det k a n också hända, har m å n g a gånger händt, a t t s v a r e t k o m m i t, efter, i eller g e n o m söm- n e n a n t i n g e n i f o r m af e n b e s t ä m d d o m i n e - r a n d e t a n k e, s o m h ä f v e r a l l a tvifvel, eller g e - n o m en inre visshet, s o m ej tarfvar bevis, e l l e r g e n o m ett i n g r i p a n d e u t i f r å n, s o m syn- b a r t i n t e t h a r a t t skaffa m e d s ö m n e n s in- flytande.
V i s k o l a ej t v i s t a o m m ö j l i g h e t e n af d e t t a s i s t a s l a g af s v a r: d e u t i f r å n k o m m a n d e.
D e t h v a r k e n k a n bevisas eller ä r b e v i s a n d e.
D e b å d a andra formerna, den inre klarheten, den subjektiva öfvertygelsen ä r o tillräckligt m ö d a n värda att lära sömnens stora konst.
D e n n a k o n s t b e s t å r i att m e d v e t e t a f s t ä n g a i f r å n e r själ a l l a a n d r a i n t r y c k ä n d e t t a e n d a, s o m n i vill s k a l l s å h e l t b e h ä r s k a h e n n e u n d e r s ö m n e n, att h o n fördjupar sig d ä r i och söker det svar ni b e g ä r, h v a r h e l s t det står att finna.
K a n s k e s k a l l h o n f i n n a d e t d j u p t i s i g själf, i sitt e g e t v ä s e n, sin e g e n i n t e l l i g e n s, m e n ' p å ett o m r å d e, dit n i a l d r i g t r ä n g e r u n d e r d a g s l a r m e t.
K a n s k e s k a l l h o n l y s s n a s i g till det b l a n d alla d e ord, s o m talats, ö f v e r r ö s t a n d e hvarandra i den yttre sinnevärlden, men som n u för d e n e n s a m m a, s ö k a n d e s j ä l e n a f s l ö j a V i l l k o r e n för e n s å d a n v ä l s i g n e l s e b r i n g a n d e sömn är tvåfaldig: k r o p p e n s frigörelse från all fysisk b e l a s t n i n g o c h s j ä l e n s f r i g ö r a n d e från andlig belastning.
D e n som går i säng med en tung, olustig, ö f v e r n ä r d och öfverretad eller m e d en u t p i n a d o c h fysiskt v a n s k ö t t k r o p p skall a l d r i g b e - g ä r a, a t t h a n s själ u n d e r s ö m n e n s k a l l u t - r ä t t a s t o r a t i n g.
O c h d e n s o m g å r till h v i l a m e d h j ä r n a n s p ä c k a d af t u s e n s t r i d i g a, m e - ningslösa och o o r d n a d e tankar och intryck, h o p s a m l a d e från ö s t a n o c h västan, skall i c k e v ä n t a, att h a n s själ skall p å e n s a m m a s t i g a r utleta sanningar.
D e f y s i s k a v i l l k o r e n för e n l u g n s ö m n ä r o i v å r t i d af a l l a k ä n d a.
J a g b e h ö f v e r b l o t t antyda d e m: en lugn hjärtverksamhet, en ej f a s t a n d e, m e n ä n n u m i n d r e full m a g e, k a l l t hufvud, v a r m a lemmar, en smidig, r e a g e r a n d e hud.
M e d l e n att hjälpa h v a d som brister här- u t i n n a n ä r o likaledes k ä n d a: kalla eller h e t a tvagningar, fotbad, sittbad, luftbad, plastiska e l l e r g y m n a s t i s k a r ö r e l s e r — • d o c k alltid l u g n a p å k v ä l l e n — f r i s k luft i s o f r u m m e t e l l e r å t m i n s t o n e u t l u f t n i n g af r u m o c h af l u n - g o r, o.
s. v. V i l l k o r e n för d e n a n d l i g a f r i g ö r e l s e n ä r o meditation och v i l j e k o n c e n t r e - ring.
S ä t t e t att k o m m a därtill ä r k a n s k e m i n d r e kändt, m e n i det föregående a n t y d t.
D e n o v a n e k a n g ö r a början m e d att u n d e r s i n a f ö r b e r e d e l s e r till n a t t e n l u g n t t ä n k a p ä d e n e n d a sak, i hvilken h a n söker k l a r h e t, g e n o m g å den i detalj om och o m igen, skär- s k å d a n d e a l l a s i d o r, m e n u t a n att d ö m a, u t a n att afgöra eller g r u b b l a p å svaret, ställa s i g utanför den, s o m gällde det en a n n a n, i c k e f ö r d j u p a s i g i d e e v e n t u e l l a f ö l j d e r n a af d e n e n a l ö s n i n g e n eller d e n a n d r a, u t a n l å t a allt bero, som om saken vore lämnad i h ä n d e r n a på en klok och erfaren sakförare.
A n d r a, m e r a v a n a vid d e n n a i n r e h j ä l p, g å till v ä g a p å a n n a t s ä t t.
D e l ä g g a a l k s p e k u l e r a n d e öfver d e n o k l a r a p u n k t e n å s i d o o c h s ä g a till s i g s j ä l f v a: » N u t ä n k e r j a g i c k e v i d a r e p å d e n d ä r saken, förr ä n j a g får klar- het. » M e d d e t t a e n d a b e s l u t h a d e s a t t s i n l y d i g a själ i s j ä l f v e r k s a m h e t.
D e k u n n a t ä n k a, t a l a o c h h a n d l a, ä t a o c h sofva, s o m o m in- g e n t i n g u p p t o g e d e m, s å i ett g i f v e t ö g o n b l i c k k o m m a d e åsidolagda t a n k a r n e tillbaka, klara, u t f o r m a d e, färdiga att tillämpa eller a n v ä n d a, och själen är r e d o att m o t t a g a nya uppgifter.
Det är om sådana benådade människor, som m a n u n d r a n d e frågar: n ä r arbeta de, hvar- ifrån få d e sin k u n s k a p?
D e t ä r m i n ö f v e r t y g e l s e, a t t m å n g a af o s s skulle k u n n a v i n n a m y c k e n hjälp p å den vä- g e n, o m vi b l o t t för st o d e a t t s ö k a d e n.
KALMAR ANQKVARNS A.-B » fabrik, tfflverkad på landets modernaste stärkelse- \ i / » i m / I A - s _ —.
_ utmärker sig särskildt för rV.TVI^Ivi / \ n l: m &amp; och GJUTNA GRYTOR.
PANSAR-BmalJerade r KOCKUMS sin s t ö r r e e l l e r m i n d r e h a l t af ä k t h e t.
K a n s k e - k a n h o n, delvis frigjord, k o m m a i k o n t a k t med- e n m e r k l a r s e e n d e i n t e l l i g e n s ä n sin e g e n „ h v a d v e t a v i?
V i v e t a b l o t t af e r f a r e n h e t — och m å n g a h a vunnit d e n — att s ö m n e n g e r klarhet i m å n g a m ö r k a ting, visshet i m å n - g e t tvifvel, r e d e r u t m å n g e n t r a s s l i g t a n k e - härfva, löser problem, som syntes olösbara i går, återger det mod, som g å r d a g e n förtog oss, b y g g e r u p p p å n y t t b i t för b i t af d e n h ä l s a vi i d u n k l e t f ö r s l ö s a t, g e r s s s n y a u p p - slag och b r u k b a r a idéer, visar oss v ä g a r i m ö r k r e t, l ä g g e r allt v å r t a r b e t e t i l l r ä t t a för oss, g ö r n ä s t a n allt h v a d vi b e g ä r a af d e n, b l o t t vi l ä r a o s s sofva s o m i n t e l l i g e n t a v a - r e l s e r o c h ej s o m liflösa k n y t e n eller h e t s a d e nervknippen.
rzr hvit- a Giftfria.
- RISSTÄRKELSE - Solida.
— e t f renbet nrie 7E2£ !t.
* v to O B S.
I GULDMEDALJ I L O N D O N 18Q8.
= 19 — -: styrka.
, a M n e n ä: i "
En vändpunkt i Tegnérs Otryckta lif.
dokument D:r och aktstycken Karl meddelade af Stjerncrantz.
TEGNÉRS bref räknas som bekant till S KALDEN det yppersta den epistolära litteraturen äger.
Mycket af dessa samlingar tillhör sedan länge offentligheten, men åtskilligt föreligger endast i manuskript, och det är ur dessa otryckta samlingar en ung litteraturhistoriker, dr Karl Stjerncrantz, sammanfört efterföljande Tegnérbref, hvilka belysa ett af de intressantare stadierna i den store skal- dens lif.
Dr S. har redan börjat göra sig ett visst namn som Tegnérkännare.
Sålunda behandlade hans doktors af handling med grundval af otryckta källor biskopsvalen och stiftsstyrelsen frän Lund, samt gåfvo äfven litterärpsykologiska grundlinjer för bedömandet af Tegnér.
Utom denna afhand- ling, som försvarades för ett par år sedan, har dr Stjerncrantz publicerat ett antal artiklar, i olika tidningar och tidskrifter, såväl om Tegnér som i kulturhistoriska ämnen.
BISKOP V. FAXE.
Originalen tillhöra fröken C. von Greiff, Lund.
OM E N vändpunkt i Tegnérs lif torde väl få betraktas hans flytt- ning till Växjö från Lund, där h a n till- bragt 27 år af sin bästa tid.
D e n n a om- ständighet innebär re- darn hvad de yttre förhållandena beträf- far en nämnvärd för- ändring.
Lundaslät- tcns bördiga jord och frodiga vegetation ut- byttes &gt;mot det småländska landskapets k a r g a n a t u r och i allt mera tarfliga förhållanden.
O c h d e n yttre omgifningen stod också, kan r n a n säga, i direkt proportion, till den inre.
I Växjö var allt mera smått, mera förkrympt och beklämdt — icke mitnist i andligt och kul- turellt iafseende.
Men allt detta hör ändå på visst sätt, hvad skalden vidkommer, endast tiäl d e yttre konturerna af saken: det är en- d a s t r a m e n o m själfva porträttet.
Kom så härtill att skalden vid tidpunkten för flytt- ningen genomgått en kris af så genomgripande och revolterande natur, att sviterna däraf al- d r i g utplånades.
A r e n 1820 — 1825 är det ojämförligt vikti- g a s t e och betydelsefullaste skedet af Tegnérs b å d e lif och diktning.
Det är jäsningen och d e intre konflikternas tid samtidigt med att det äfven ä r hans skaldskaps kulmination.
H e l a h a n s väsen är i uppror och liksom spän- n e r och ackumulerar sig: friden och lyckan aftaga och försvinna, nuen de intellektuella krafterna vidgas och skärpas.
Och under d e n n a utvecklingsprocess ger han genom sin diktning lif och gestaltning åt tidehvarfvets kultur och egenart, m e n aktualiserar och re- presenterar i sim person äfven därjämte ett g o d t stycke af en ny tid långt framåt, så långt framåt, att 1800-talets störste svenske diktare räcker h a n d e n åt vår egen tids främste genius i svensk kultur och litteratur — Strindberg.
M e n att lämna en tillfredssteMande och ut- t ö m m a n d e utredning häraf är af allt för om- fattande art för att k u n n a nedläggas i denna Landets främsta framställning.
Därför skall jag här mera fästa mig vid environgerna och endast antydnings- vis beröra krisen.
Det är också nödvändigt att få klart sikte på dessa, innan m a n skrider till själfva k ä r n a n: först när denna ligger fri, kan m a n bilda sig en verklig — djupare, kla- rare och m e r a allsidig — uppfattning däraf än som annars vore möjligt.
Strindberg har i en af sina senare böcker sagt, att han, för att k u n n a skrifva » sina sam- lade », måst offra sin biografi och sin person.
Men för den borne diktaren är en ' sådan mist- ning af sitt lif — att finna och vinna det.
Och Strindberg har m e r än någon annan skrifvit sin egen biografi i sina verk.
T e g n é r har äfven gjort det — m e n på helt a n n a t sätt: icke just så mycket i sina » verk » som i sina enskilda bref — och då isynnerhet i de ännu otryckta.
Och detta så öppet, för- domsfritt och ofläckadt, att han just därigenom framstår såsom den äktmänskliga genius h a n verkligen var.
» Ack!
Om förtroende och ett öppet med- delande är ett behof äfven mellan vänner, huru mycket mera där andra ännu ömmare förhållanden funnits!
— — Det är en obe- skrifligt bitter känsla att misstänka, det den m a n älskar ej förstår kärleken!
J a g talar ej om förståndsgåfvor, m e n endast om känslor: att g e bort ett fullt, ett rikt hjärta och få LOUISE FAXE, GIFT VON GREIFF.
BISKOPINNAN HELENA FAXE, F. BILLBERG.
i utbyte ett utfattigt, som därtill med tas till- baka utan att m a n själf kan återtaga sitt eget bättre — erkänn att detta är den grymmaste olycka i människolifvet.
Ack, jag går ur lif vet utan att h a varit älskad af en kvinna, kanske äfven utan att h a varit förstådd af en vän! » Detta förtrogna uttalande i bref till Martina v. Schwerin gömmer en god del af lösningen af det psykologiska spörsmål, hvarom krisen rörde sig.
I en stor mans lif — och särskildt om han är diktare — ha merendels umgänget, vännerna, omgifningen, den yttre och inre, sin stora betydelse.
Det är liksom den jord- m å n och den luft hvari ifrågavarande per- sonlighet får sin växt och utveckling.
En man förutan vänner, om än så stark, dör hän som träd i skogen med skalad ' bark.
Kärlek, vänskap, förtrolighet utgöra den lifskraft som isynnerhet det poetiska geniet söker, suger och absorberar med ständigt växande passion.
Och tragiken infinner sig just på den punkt, där denna lifsluft är otill- räcklig och förtunnad — hjärtat förblöder, intresset för lifvet slocknar och döden, den andliga döden, uppslukar den sista flämtande förtviflade andelågan.
Sådan har m e r än en g å n g geniets lifshistoria gestaltat sig.
Det är nästan öfverflödigt att nämna exempel.
D e n som blickat in i geniets själshistoria har här från skilda tider flera namn att anteckna.
Och för den som icke har denna förmåga tjänar det till ingenting att orda d ä r o m: han förstår det ändå icke, han nöjer sig med att rubricera det hela som galenskap, hvartill det ju också i sista hand mycket riktigt ofta kan leda, m e n han har ingen aning om själfva förloppet, han ser icke orsaken och han fattar icke sam- manhanget.
H a n benämner det på sin höjd som den oförklarliga gåtan i en stor mans lif.
Att m a n andligen kan h u n g r a ihjäl är för honom en g å t a: han känner ingen sådan hunger och är mer än tillfreds med den kost, som geniet för längesen förbrukat.
För den, som gjort en inblick i Tegnérs litterära och konstnärliga illustrerade familjetidning bör ej saknas i något hem.
Pristäflingar hvarje vecka.
Helt år 6: 5 0, hälft år 3: 5 0, lösnummer 12 öre.
— 20 — IDUN
själslif är det ingen hemlighet att han hör till denna art af genier.
H a n skrifver själf den 26 jan.
1826 till B r i n k m a n: » Mina be- kanta k ä n n a sig stötta öfver att jag ej vill eller kan öfversätta mina känslor i deras språk.
— — Men i sig själf inser jag icke hvad dessa herrar vinna på en dylik versio vulgata, som de troligtvis ej ens kunde expli- cera .. För dem, tänker jag, behöfde jag just ej försegla mitt hjärta, utan k u n d e g ä r n a lämna det öppet liksom spikskriften i Persepolis. » Besvikelsen i kärlek träffade honom djupast och var den förnämsta grunden till hans lidande.
Men äfven andra orsaker medver- kade.
Lyckan hade mot Tegnér under hans första mannaålder lett varmare och soligare än mot de flesta andra dödliga.
Älskad, be- undrad, kringjublad, öfverglänsande alla i sin samtids Sverige h a d e han steg för steg utan att själf lägga m ä r k e därtill öfverskridit sina samtidas bildningsnivå och själsutveckling.
Och på denna höjd bl ef han allt m e r a ensam, » ty han h a d e lefvat och tak och brefväxlat i många, år, icke, blott med sina pärer, utan äfven med sina öfvermän både i insikter och förstånd, och till en viss punkt hade allt gått väl.
Men plötsligen h a d e han hos d e m stött på en så hårdnackad och förstockad absur- ditet, merendels i viktiga frågor, att han skam- flat måst draga sig tillbaka. » Att på detta satt förlora kontakten med människorna i känslo- och förnimmelselif var för en män- niska af så social natur ett outgrundligt lidan- de.
H e l a hans känslolif blef förgiftadt i sin källa; det förekom honom som ett stillastå- ende vatten med stank och förruttnelse.
Hvarje känsla hade enligt hans tanke behof af att delas och vibrera i samklang med an- dras för att icke — stagnera och själfdö.
Och han k ä n d e det som en osynlig, en svart- alf, sprutat gift i hans blod: han frös och brann på samma gång.
Allt förgånget svart- nade och vämjelsen bredde sig öfver allt och alla: » Förruttnelse är lifvets anda, stängs ej af vakt, är öfverallt till hända ».
Med lyckan var det alltså förbi: hon vacklade och halkade öfverst på toppen och störtade från honom ned i en afgrund.
Gripande poetiskt har han skildrat denna vändpunkt i sitt lif: 1 Jag- stod på höjden af min lefnads branter, där vattendragen dela sig och gå med skummig bölja hän åt skilda kanter; klart var däruppe, där var skönt att stå.
Jag såg åt solen och dess anförvanter, som, sen hon slocknat, skina i det blå; jag såg åt jorden, hon var grön och härlig, och Gud var god och människan var ärlig.
Då steg en mjältsjuk svartalf upp och plötsligt bet sig den svarte vid mitt hjärta fast; och se, på en gång allt blef tomt och ödsligt och sol och stjärnor mörknade i hast; mitt landskap, nyss så gladt, låg mörkt och höstligt, livar lund blef gul, livar blomsterstängel brast.
All lifskraft dog i mitt förfrusna sinne, allt mod, all glädje vissnade där inne.
Efter dessa antydningar om krisen skall jag i det följande uppehålla mig vid Tegnérs ställning till sina ämbetsbröder i Lund, hans förhållande till vännerna, särskiMt B.
M. Bol- meer och biskopinnan Helena Faxe.
Af utom- ordentligt intresse ä r nämligen den förefint- liga, här först offentliggjorda, korresponden- sen mellan Tegnér och dessa två vänner — efter allt att döma d e enda, som vid tidpunkten för flyttningen ännu betydde något nämn- väirdt för skalden och som han sedermera, då h a n kommit titM Växjö, mest saknade.
Men det vore utan tvifvel felaktigt att tro, att dessa två voro hans enda vänner i Lund, ty så- dana hade han m å n g a och fiender hade han strängt taget inga, m e n de voro likväl de, som stodo hans hjärta närmast.
Dock, det var en, som han vid skilsmässan från Lund saknade mer än n å g o n a n n a n: henne, som han besjungit i G r a n n s k a p e t och som bodde midt emot honom på Gråbrö- dragatan.
Med sin vackra röst hade hon sjungit sig in i hans hjärta och i hennes ögon hade han blickat allt för djupt.
H a n s hjärta h a d e jublat, lidit och förtviflat för hennes skull.
H a n skulle, velat glömma, m e n kunde icke: han älskade, hatade, föraktade och var nära att gå under och drunkna i dessa lidelse- motsatser.
Den 10 maj 1826 flyttade han från Lund — det var hennes födelsedag.
H a n h a d e m e d afs.ikt bestämt denna, dag för sin flytt- ning.
Tegnérs personliga u m g ä n g e i den gamla sydsvenska universitetsstaden var, som be- kant, utomordentligt, icke blott fritt och otvun- get, utan framför allt rikt och lysande, om än icke i yttre mening, likväl till sin inre halt och sin intellektuella liiflighet och flykt.
H a n s sällsporda öfverlägsenhet förnekade sig icke heller här eller rättare sagdt firade verk- liga triumfer.
H a n var sin omgifniings inspi- rerande genius och lät glädjen flyga » genom brödraringen liksom en elektrisk stöt ».
H a n intresserade, lifvade och lyfte.
Och det annars nog tröga akademiska umgängeslifvet kvick- nade till under intrycket af hans gnistrande, fantasisprudlande ande.
Det var för dem som kunde följa honom en geniets glädjestrålande fest, verkliga högtidsstunder, som blefvo min- nen för lifvet.
Som ett vittnesbörd härom m å några hittills .otryckta rader ur ett bref från Tegnérs vän B.
M. Bolmeer anföras.
Brefvet är dateradt den 19 maj 1826 — så- ledes blott nio dagar efter det Tegnér lämnat Lund.
» För underrättelsen om resans äfventyr och utgång tackar ödmjukast.
För min del tror jag icke, att m a n saknar hvarannan mest i början.
Det kan gälla som undantag å din sida; ty hvar helst du kommer skapar du snart en värld omkring dig, men så är det icke med dina vänner i Lund, som obetydliga i sig endast genom dig h a d e lif och varelse och vid din flyttning åtminstone civiliter af- ledo.
S a k n a d e n bliir ock däxföre med hvar dag bittrare och ehuru jag aldrig velat ingå på något akademiskt obestånd, måste jag dock medgifva att dess fonder sedan den 10 maj ohjälpligt fallit. » Och m e d a n jag håller på att citera skall jag äfven meddela ett uttalande ur en otryckt lefnadsteckning * öfver Tegnér, hvilket, siom jag tycker, är ganska sant och träffande, ehuru lite långsiäpigt till form och satsbildning.
» Människoälsikande och lefnads- glad öppnade h a n uti umgänget det outtömliga förrådet af sin kvickhet, omgifven af en till- tagande beundran oqh förgudning, som från början ej lät honom ana eller bry sig om, att han k u n d e missförstås, hvartill (= hvar- jämte) han ur sin själs g r u n d utvecklade en likasom medfödd .uppriktighet och djärfhet, som blef hufvudformen för hela hans väsende, * Denna lefnadsteckning är författad af J.
C. Söderberg, lektor i Karlstad.
Af bref från denne till Bottiger ser man att Söderbergs lefnadsteckning var ämnad att tryckas i Karlstads stifts prästmöteshandlingar.
Detta blef emeller- tid af okänd anledning ej fallet, kanske bidrog i sin mån därtill, att i stället Geijers lefnadsteckning, författad af prosten O. Arrhenius, inflöt där äfvensom att det var be- kant att Bottiger skulle utgifva sin teckning af Tegnérs lif.
Af ofvan anförda bref framgår att Bottiger anhållit att få se Söderbergs framställning, hvilken begäran emeller- tid afslogs.
och det ej blott i sången, åt hvilken han gaf dess skäraste och skönaste del, utan äfven i hvardagslifvet, åt hvilket han gaf liksom till spillo det komiska och humoristiska af- fallet efter sångens blommor.
Tegnér hade m å h ä n d a icke kunnat vara Tegnér utan en dylik söndringsprocess, ty under denna fäll- ning eller sättning i hans inre klarnade och kristalliserade sig till verklighet hans ädlaste idéskapelser, hvilkas Caput mortuum han bortslungade inom hvardagslifvets vrår, där giriga kuriositetssamlare tillvaratogo hvarje h a n s själfsvåldsyttring eller förflugna ord så- som e n relik. » H u r u hyllad, huru verkligt afhåluen Tegnér än var i Lund gjorde ändå afunden och den byråkratisk-akademiska sammangaddningen och intrigerna sitt till, att han alltid icke just var nöjd: » Mycket är som bestämt mig att öfverge akademien, så snart jag kan få ett drägligt pastorat, » skref h a n så tidigt som 1815.
Men följande otryckta brottstycke af ett bref till Fredrik Lundblad af den 7 april 1821 ger en ännu intimare inblick i förhållandena: » Dessutom är den esprit, som nu inrotat sig här, alltför infam.
H v a r a n n a n lärare är snart instämd för konsistorium minus.
Småaktig af- undsjuka och skadeglädje härskar hos dem som ännu äro fria, tills äfven deras tur kom- mer.
Dock mera härom när vi träffas. » Man var honom g r a m s e bland annat därför att m a n ansåg honom vid akademiska tjänsters tillsättning alltför mycket använda sitt infly- tande hos universitetskanslern v. Engeström till förmån för sina själsfränder och till för- fång för jämnstrukna aspiranter, hvilkas and- liga släktskap gick neråt i graderna på själs- skalan.
Detta var för vederbörande som salt i sura ögon.
Ty ingenting är i själ,Va verket i alla tider så högt utveckladt som fåfänga och maktlystnad hos obetydliga, m e n om sin äimbetsmyndighet nära nog lifligt medvetna professorer.
Att dessa senare » reagera » mot den verkliga öfverlägsenheten hos kolleger eller yngre lärdomsidkare med ännu ej upp- nådd tjänstegrad — är ju också en helt na- turlig sak, ty lika trifvas bäst med lika, och det vore rent af obilligt att ens ifrågasätta att deras sympatier skulle g å i annan riktning än den naturliga.
Medelmåttan bär alltid på ett medfödt hat till geniet.
Tegnér säger någonstädes, att han icke hade tillfälle att se några andra skådespel än dem konsistorium och fakultet uppförde, men dessa unnades det honom säkerligen att se sig mätt på t. o. nr.
den gången, då konsistorialerna valde honom till rektor.
H a n skildrar detta i ett bref till Agardh.
» I går, » säger han, » var ett ganska stormigt rektorsval.
— — Jag af- sade mig då tillföljd af ett länge sedan fattadt beslut denna ära.
I mitt anförande h ä r o m till protokollet gjorde jag väl också litet narr af det sätt hvarpå rektoratet numera måste drifvas och de m å n g a alldeles onyttiga och för en professor hete- rogena befattningar en rektor måste åtaga sig.
Man föll d å öfver mig med acharnement från alla sidor och dikterade den ena sottisen efter den andra till protokol- let.
Rektor protasis sikulle g e mig e n var- ning, hvilken efter van- ligheten saknade apo- DE K. STJERNCRANTZ.
dosis. » (Forts.) Efter teckning af Jo- hannes Collin.
P • Ä VV " R M A R till IDUN 1908 och föregående år: Pris för helt år 3 kr.
: hälft år bör tillhandahållas till följande priser: Iduns pärmar, röda med gvddtryck kr.
1: 60 Idrms -: romanbibliotek, röda i närmaste eller gröna bokhandel 50 öie.
Iduns Hjälpreda, röda eller gröna 50 om öre.
rekvi-;; kr.
1:60.
Lösnummer 30 öre.
12 häften årligen.
Kunna erhållas eller direkt från Iduns expedition, likaså.
prenumerera på.
Z sision och likvid i postanvisning insändes.
« Huar B j Hvarje husmoder BflMgardBrObBIl i sömmerska \
KAJORNAS KRIG.
Vid restaureringen af Kärnan i Helsingborg.
Af A.
U. BÅÅTH.
DÄR MÖRKNA SKYAR af kajor kring åldriga Kärnans vittrade krön.
Mångtusentungade kraxet än ljuder som vädjande bön, än låter som hot om hämnd på stund, så det hörs öfver vårblåit Öresund.
Och visst deras mod blir än större af sämjan, som sätter i klorna kraft.
Och måste ock fästet falla, ej käckare värn det haft.
Och nödgas för makten de vika Ull slut, de hafva dock hållit manligen ut.
Därnere människor träla dammiga grå i anletets svett.
Mot murarne hammare dåna, där stötes med glimmande spett.
Allt högre når bullret, allt värre där ungarne hvila i mjuka bon.
Omsider stod Kärnan i prydligt skick; där fälldes ställning och stege, och stolt stod fästet för vandrarens blick.
Det var, som om allting tege, där nyss det ljöd skri och hamrande slag i vårens blånande, soliga dag.
Kajor med klor och med näbbar värna sitt eget, eröfrade hus, och ned öfver fiendehopar regnar det tegel och grus.
Fast männen med störar fösa dem blir arbets / riden dock mäkta kort.
störs bort, ron, Med ens flög om krönet en skymmande de nyss sett bona förspillda, men kända gluggar de flaxade kring och väsnades glädjevilda: där skulle de åter i trefsam ro i nyredda rummen bygga och bo.
ring: Hvar endaste kvist, som i murens bomhål åt ungarnes rede ger hägn, är ilskna kajorna helig — det öser af stenar ett regn.
För hotadt bo med släp och med slit de sträfva, att ingen må drista sig dit.
Svart par, som i gluggen flög in, sig drog i muren innerst tillbaka: det gällde, att ingen den boningen tog — den skulle de öfvervaka.
Och paret satt där så desperat: bort!
— komme han ock, den bäste kamrat!
Då fordom blidorna spelte mot slottets mur, då ur flink och hakebössor del smällde, ej sköttes försvaret mer hett.
Ej hördes i eder och stönande mer ve än i kajornas raseri.
De gråblå ögonen svartnade till, den hvassa näbben tog sikte: mot den, som hiidt sig tränga vill, sin skarpaste stöt man rikte: i ögat han stacks, hvar vän, som kom, så med blödande hjärna han tumlade om.
falkonett skri Den enande, forna sämjan förgått, då nöden ej mer var gemensam.
Om lifvets nya, förbättrade lott ville man helst vara ensam.
Så föll där af kajlik en växande rund i gräset kring Kärnans åldriga grund.
— 22 —
m e n friskt och u r s p r u n g l i g t f a t t a d e s a m t å t e r - gifna i l e r a n m e d en k o n s t n ä r s t e k n i s k a skicklighet.
B l a n d J e r n d a h l s k ä n d a och e r k ä n d a ar- b e t e n n ä m n a v i: " D e t lider m o t s k y m n i n g ", spiselfrisen " Vårt dagliga bröd ", " Obru- t e n m a r k ", " M a s k u r lifvets k a r n e v a l ", sta- t y e t t e r n a " N o g r e d e r j a g m i g " och " F i o l - spelaren ".
Till de m e s t p o p u l ä r a af h a n s s a k e r h ö r h e l t visst d e n s t o r a s k å l e n m e d fiolspelaren som k n a p p p å l o c k e t och dan- s a n d e p a r i hviflande s v ä n g r u n d t o m k r i n g.
J e r n d a h l h ö r e m e l l e r t i d till de k o n s t n ä r e r, h v i l k a af k ä r l e k e n till v e r k e t t v i n g a s a t t I N N E B L A N D sörmländska skogsdungar, fält och s j ö a r, vid T v e t a b e r g, ej l å n g t från S ö d e r t ä l j e, h a r A r o n J e r n d a h l s ö k t sig den e n s a m h e t och frid, s o m ä r så n ö d v ä n d i g för u t ö f v a n d e och f ö r d j u p a n d e af e t t k o n s t - närskap.
H ä r h a r h a n s e d a n flere år till- b a k a sitt h e m, en v a c k e r villa b l a n d gra- n a r n a m e d en p r ä k t i g a t e l j é, full af s k i s s e r, f u l l b o r d a d e och o f u l l b o r d a d e.
D e t ä r äfven här på sörmländska landsbygden, bland be- f o l k n i n g e n r u n d t o m k r i n g, h a n s ö k t och funnit sina m o t i v och m o d e l l e r.
T y d e t ä r bon- d e n i a r b e t e och hvila, i förlustelse och t r ö t t h e t, som A r o n J e r n d a h l h e l s t och b ä s t 1 i a r b e t a u t a n *.
u p p e h å l l, och s ä k e r t skall h a n s m o g n a konstnärskap ha många nya v e r k, k a n s k e s t a r k a r e än de förra, a t t u p p v i s a och då o c k s å v i n n a h o n o m d e t a l l m ä n n a e r k ä n n a n d e och den rangplats, hvarpå h a n ännu väntar å s k å d l i g g ö r i sina s k u l p t u - r e r.
D e t ä r m ä n och k v i n - n o r, u n g a och g a m l a, i ar- b e t e sller p å v ä g till eller från, k n o g a n d e p å s p e t t och s p a d e, lie, räfsa eller mjölk- stäfva m e d a l l v a r e t s eller h u m o r n s glimt i ö g o n v r å n, m e n alla k ä n n e t e c k n a d e af det Jerndahlska särmärket: k ä r l e k till lif och s a n n i n g.
H a n s motiv äro väl e n k l a, I somras utställae Jern- dahl en s a m l i n g b r o n s e r i G a l l e r i e H e i n e m a n n i Mim- e n e n och blef d å " Miinchener Post " föremål för en e r k ä n - n a n d e k r i t i s k arti- kel, hvilken slutade 1.
Aron Jerndahls villa med utsikt öfver sjön Låna- ren.
2.
I ateljén.
3.
Det yttre af ateljén.
4.
" Mat- vrån ".
J. Sorbon foto.
5.
Kvinna med vattenhink.
6.
Rökande gubbe.
7.
Sten- bäraren.
Skulp- turer af A. Jern- dahl.
A. Blomberg foto " m e d följande (oförbehållsamma l o f o r d: " D e t är i m p r e s s i o n i s t i s k konst, sådan man annars endast finner d e n h ö g t u p p e, h o s en för öfrigt s å o l i k a r t a d p e r s o n - l i g h e t som R o d i n eller möjligen Trutbetskoj. "
S e d a n d e s s h a r en del af samma utställning varit expone- r a d i S t o c k h o l m.
F r å n fönstren i Hallins konsthan- del t o r d e m a n allt- j ä m t m i n n a s d e ka- raktäristiska bonde- figurerna.
- 23 —
Herr Erik.
S k i s s af G u s t a v a Svanström.
L D E N ÄR L Ö S i han- delsman F r a n k s stora nybyggda gård.
D e t är e n s t o r m - n a t t, n ä r isen b l ä n k e r hal p å alla vägar.
Molnen j a g a m e d svarta v i n g a r fram öfver stjär- n o r n a, och b j ö r k r i s e t slår o c h h v i n e r i luf- ten som piskadt kvinnohår.
H e r r E r i k m e d t r ä b e n e t, b r o d e r till p r ä s t e n, h a n s o m a l d r i g fått n å g o n a n n a n titel i lifvet än h e r r E r i k, s i t t e r i sin lilla k a m m a r e i flygel- byggnaden.
H a n s l a m p a är ä n n u t ä n d, d e n ä r m e s t t ä n d alla n ä t t e r, m e d a n g r a n n g å r d a r n a r u n d t o m k r i n g sofva i m ö r k e r.
H a n s e r från sitt fönster h u r n a t t e n p l ö t s l i g t m i d t i s t o r m h v i n e t f ä r g a s r ö d af b l o s s a n d e l å g o r, och från d e n n ä r b e l ä g n a k y r k a n h ö r h a n, h u r k l o c k o r n a börja a t t k l ä m t a m e d s k r ä l l a n d e slag.
M e n e n m a n m e d t r ä b e n k a n ej g å u t, n ä r h a l k a n ä r s o m en s p e g e l, o c h s t o r m e n s o p a r fram m e d v i l d a u p p t å g o c h k a s t.
Och för öfrigt k o m m e r d e t h o n o m ej s å m y c k e t v i d, om e n g å r d b r i n n e r n e d, d e t ä r ej m e r a s å m y c k e t i lifvet, s o m k o m m e r h o n o m något vid.
D å h ö r h a n s t e g u t a n f ö r sitt fönster, d ä r h a l k a n g å r som en b l å s v a r t e l d s p r ä n g d s t r ö m, hastiga, snafvande och snubblande steg.
I n t e m å n g a ö g o n b l i c k d ä r e f t e r s t å r en k v i n n a på hans tröskel med något som mest liknar ett stort bylte på armen.
D e t är h a n d e l s m a n n e n s h u s t r u.
H a n k ä n n e r henne, fastän h a n aldrig bytt ett ord med henne.
Han byter sällan ord med människor och a l l r a m i n s t m e d k v i n n o r.
H a n v e t d o c k, a t t h o n ä r en liten häftig k v i n n a m e d e t t a n s i k t e, som l i k n a r e t t b a r n s, m e n m e d ögon, s o m ä r o s o m e t t s k ä l f v a n d e blåsväder.
N u t a l a r h e l a h e n n e s v a r e l s e om en lidelse- full s k r ä m s e l.
Midt i natten har hon vaknat v i d d e t a t t h e n n e s h u s s t å r i l å g o r, och klä- derna har hon knappast hunnit att kasta på sig, n ä r h o n först af allt t ä n k t p å a t t s ä t t a sitt b a r n i s ä k e r h e t.
H v a r skulle h o n g ö r a af d e n lilla t r e å r i g a?
D e n ä r m a s t e g å r d a r n a ä r o h o t a d e af e l d e n, t y ditåt ligger stormen på, och i p r ä s t g å r d e n ha alla m a n g å t t u r h u s e för a t t h j ä l p a till m e d a t t r ä d d a eller s l ä c k a.
Till en m ä n n i s k a m å s t e h o n j u l ä m n a d e n lilla, och s å h a r h o n s e t t d e t l y s a u r h e r r E r i k s fönster och s k y n d a t d i t.
Hon hinner inte t ä n k a p å hvem h a n är, hon h i n n e r inte k o m m a i h å g, a t t h a n ä r e t t afsig- k o m m e t snille, en k v i n n o h a t a r e, en f o l k s k y g g, en s o m k n a p p a s t l ä n g r e r ä k n a s i lifvet.
H a n är j u d o c k en m ä n n i s k a, o c h h o n hin- ner blott säga: A h h e r r e J e s u s, l å t b a r n e t v a r a h ä r en stund!
S å s p r i n g e r h o n u t i g e n, b o r t till s i n b r i n - nande gård.
Hon har satt ned barnet p å en stol.
I h a s t i g h e t e n h a r en r ö d lufva blifvit d r a g e n n e d öfver n ä s t a n h e l a a n s i k t e t, o c h t v å s m å h ä n d e r a r b e t a m e d a t t kafva u p p d e n i p a n n a n.
M e n d å r i n n a n å g r a t u n g a l o c k a r n e d öfver ögonen.
D e ä r o b r u n g u l a, h o p t o f v a d e af bäd- d e n s v ä r m e, o c h d e t blir e t t n y t t a r b e t e a t t skilja isär d e r a s o s t y r i g a v i r r v a r r, s å a t t e t t litet s k r ä m d t a n s i k t e k a n få t i t t a fram.
* rft " 9 H e r r E r i k gör i n g e n rörelse a t t n ä r m a sig h e n n e, h a n sitter a f v a k t a n d e, n ä s t a n fientlig.
A l d r i g förr h a r v ä l m i d t i n a t t e n en s å d a n g ä s t blifvit i n s l u n g a d b l a n d b ö c k e r n a o c h s k r ä p e t i hans kammare.
S å b r i s t e r d e t lilla a n s i k t e t s ö n d e r, o c h n u rulla l o c k a r n a i h o p p l ö s o r e d a ihop öfver h e n n e s snyftningar.
— H v a d k ä n n e r h o n väl n u, t ä n k e r h e r r E r i k, k n a p p a s t m e r a ä n en liten j o r d k l i m p, en fluga.
D å kraflar d e n t r e å r i g a n e d från s t o l e n, g å r ä n n u s k a k a n d e af g r å t e n fram till d ö r r e n, söker att nå låset och vrida om det.
Men hon lyckas inte, och detta kommer s i s t a s k y m t e n af d e n s j ä l f b e h ä r s k n i n g d e n främmandes närvaro pålagt henne a t t brista.
H o n s t a m p a r m e d d e s m å f ö t t e r n a i golfvet, och förtviflad b ö r j a r h o n a t t r o p a efter d e n försvunna modern.
H e r r Erik sitter och b e t r a k t a r henne med n å g o t som l i k n a r e t t h å n l ö j e k r i n g l ä p p a r n a.
— D u lilla e l a k a k v i n n a, t ä n k e r h a n, — h u r b o r i n t e r e d a n fröet till en furie inom dig Å t e r gör h o n e t t försök a t t v r i d a om l å s e t, och d e n n a g å n g l y c k a s d e t, d ö r r e n s p r i n g e r u p p, o c h h o n ä r fri.
H e r r E r i k g ö r först i n g e n m i n af a t t h i n d r a henne.
H a n har j u aldrig skickat bud på d e n n a lilla k v i n n o v a r e l s e, d e n n a n a t t l i g a frid- s t ö r e r s k a, inte m e r ä n en fluga b e k y m r a r h o n h o n o m, och därför k a n h o n o c k s å få flyga s i n väg.
R e d a n är h o n i f ö r s t u g a n, s t o r m e n h v i n e r v å l d s a m t, och om n å g r a ö g o n b l i c k s k a l l h o n v a r a u t e i d e n iskalla n a t t e n, p å d e n h a l a l a n d s v ä g e n, d ä r h ä s t a r n a s t e g r a sig, s k r ä m d a af s k e n e t från e t t b r i n n a n d e h u s.
Då går herr Erik ut i förstugan, tar henne i a r m e n o c h l e d e r h e n n e in, s t ä n g e r till dör- r e n o c h d r a r en rigel för l å s e t.
S e d a n lyfter h a n h e n n e och s ä t t e r n e d h e n n e i den gamla djupa skinnbeklädda länstolen, som t a r emot h e n n e som en ö p p e n famn.
— H ä r s i t t e r d u n u v a c k e r t, tills din m a m m a kommer igen, säger han.
Och h o n v å g a r i n t e a n n a t än l y d a.
H o n s i t t e r stilla, m e d a n g r å t e n s n ö r ihop s t r u p e n, och ö g o n e n s t i r r a s k y g g t o m k r i n g s i g, m o t s k u g g o r n a, s o m l i k s o m k r y p a fram u r alla v i n k - lar o c h v r å r.
Sist s t a n n a d e v i d h e r r E r i k.
H o n förstår i n g e n t i n g, m e n h a n är j u e n m ä n - niska, h a n borde väl kunna säga henne, hvar- för h o n p l ö t s l i g t blifvit s å öfvergifven i d e n skuggfyllda världen.
— J a, t i t t a d u, lilla r å t t a, t ä n k e r h e r r E r i k, du lilla j o r d k l i m p, u r h v i l k e n d e d å r a r en g å n g s k o l a t r o, a t t h i m m e l e n s s t j ä r n o r l y s a fram.
S l u t l i g e n börjar h o n a t t n i c k a, ö g o n e n falla i g e n, och s o m e t t litet n y s t a n l i g g e r h o n i stolens famn o c h sofver.
D å g å r h e r r E r i k litet n ä r m a r e o c h b e t r a k - tar henne.
D j u p t sofver h o n.
— N u ä r du n ä r a j o r d e n, d u lilla k r y p, t ä n - k e r h a n, ä r du v ä l lika n ä r a s t j ä r n o r n a?
Det är någonting i denna sömn, som mot h a n s vilja g ö r h o n o m v e k.
H a n går ä n n u närmare, och h a n rör vid en af d e h o p t r a s s l a d e l o c k a r n a m e d sitt finger.
Den käns varm, den käns len, den tycks ho- nom m e d ens så lefvande i hans dammiga k a m m a r e, a t t h a n n ä s t a n blir r ä d d.
H a n s t å r d ä r o c h b e t r a k t a r b a r n e t, s o m sofver.
— D u lilla fluga, t ä n k e r h a n — n u b r i n n e r d i t t h e m n e d — en g å n g b r a n n m i t t lif n e d.
H u r u k o m m e r d e t sig?
T r o d d e h a n sig i n t e n y s s f ö r s ä k r a d, s a t t h a n inte l u g n i s i n k a m - m a r e, d ä r i n t e t k o m h o n o m vid?
Och s å s l å r p l ö t s l i g t e l d e n u p p u r h a n s själ,; Innan 7 kr.
betalas för ett snörlif, bör ifrån - Franska Snörlifssömmeriet i Stockholm, 1 Norrmalms- \ torg, 1 tr., dess illustrerade priskurant rekvireras.
— så a t t d e t l y s e r o c h flammar s å s k ä r a n d e r ö d t öfver ö d e, ö d e å r, s å hvirflar s t o r m e n u p p o c h s l u n g a r m o t h o n o m s p i l l r o r n a af h a n s lif, s å ringes där i dånande klockor domen, domen öfver h v a d s o m gick u n d e r.
H e r r E r i k g å r af o c h a n; t r ä b e n e t k n a c k a r m o t golfvet.
Så stannar han.
H a n tyckte, att han hörde en m a n s t ö n a.
H a n vill n ä s t a n s k r a t t a; h a n, som i n t e t r o r p å s p ö k e n, h ö r d e en m ä n n i s k a stöna.
M e n s å blir h a n lugn i g e n.
D e t far- liga ö g o n b l i c k e t ä r öfver.
H u r k a n d e t bli e l d s v å d a p å b r ä n d a t o m t e r, hur kan stormen slunga omkring vrakspillror på e t t fruset h a f?
H a n g å r å t e r fram till b a r n e t, s o m sofver.
— Sömn utan Jrömmar, tänker han — du alltings utplånare, i jordens sköte sänker du oss, d u är s o m j a och a m e n öfver v å r t lif, s o m begynnelsen och änden.
H a n t a r en lock i sin h a n d, d e n d a r r a r, d e n lefver, — d e t finns i n g e n t i n g s å l e f v a n d e i h a n s låga kammare.
D e t faller en t å r p å d e n.
— Lilla b a r n, t ä n k e r h a n, d e t är blott ditt h u s, som b r i n n e r, m e n om en d a g ditt lif ligger h ä r j a d t ö d e, d å skall d u k a n s k e i s ö m n e n, i d r ö m m e n, i ditt v ä s e n s djup m i n n a s, a t t en m a n, s o m r e d a n förlist, g r ä t öfver d i g.
D e t g å r en t i m m e, d e t g å r t v å, d e t finns i n g e n t i n g m e r a k v a r af h a n d e l s m a n F r a n k s n y - byggda gård än två svarta skorstensmurar, som peka mot skyn.
Stormen hviner omkring dem, halkan blän- k e r p å v ä g a r n a, o c h öfver d e n k a l l t flammande s t j ä r n b r a n d e n drifva s k y a r n a som oroliga fåglar.
D å k o m m e r fru F r a n k och b u l t a r p å h e r r Eriks dörr.
H o n h ö r t r ä b e n e t b u l t a m o t golfvet, n ä r h a n k o m m e r o c h d r a r ifrån r i g e l n.
Men sedan vän- d e r h a n h e n n e h a s t i g t r y g g e n och g å r och s ä t t e r sig v i d sitt af g a m l a l u n t o r b e t ä c k t a b o r d.
F r u F r a n k lyfter b a r n e t u r s t o l e n.
Det vak- nar ett ögonblick och blinkar mot ljuset, m e n t r y g g t vid hennes åsyn slår det armarna kring hennes hals och borrar d e t sömniga ansiktet in m o t h e n n e s s k u l d r a.
Fru Frank vänder på hufvudet.
H o n vill t a c k a h e r r E r i k för a t t b a r n e t funnit en till- flyktsort h o s h o n o m, m e n d å t y c k e r h o n sig s e, a t t d e t s p e l a r e t t e l a k t löje k r i n g h a n s l ä p p a r.
A n n a r s g ö r h a n i n g e n m i n af, a t t h a n e n s m ä r - ker henne.
D å k o m m e r h o n i h å g, a t t h a n ä r e t t för- s u p e t snille, en k v i n n o h a t a r e, en e n s t ö r i n g, s o m k n a p p t r ä k n a s för a t t v a r a k l o k.
— D e t ä r d å v ä l a t t h a n i n t e gjort b a r n e t n å g o t o n d t, t ä n k e r h o n.
H e r r E r i k sitter l ä n g e, som om h a n i n t e m ä r k e r, a t t n å g o n g å t t.
Slut- ligen s t i g e r h a n u p p o c h s t a.
m a r framför d e n tomma stolen.
H v a d h a r f ö r s i g g å t t — • h v a r - för g r ä t h a n?
H e r r E r i k, s o m a l d r i g a l d r i g blef n å g o t a n n a t än herr Erik, betraktar länge den tomma stolen.
D e t finns i n g e n t i n g lefvande m e r i h a n s t y s t a kammare.
Ett hundra kranar s o m u t b e t a l a s för d e n I dunspalter om Kvinnan pris bästa och uppsats på 3 ä 4 giffermålsnalken, s o m m e d p å s k r i f t " I d u n s a r t i k e l t ä f l i n g " in- s ä n d e s till R e d a k t i o n e n i n o m u t g å n g e n af d e n n a månad.
IDUNS MODELLKATALOG i ________ 24 — Oumbärlig för alla s o m m a r s k o r och för alla horn.
Fyra rikhaltiga •Xaonghaften ärligen.
Koloreradt omilag.
Prennmerationtprii 2.20 f8r helt i r — «0 8re pr hatte.
___^^^^^^ •; Z
Hur " Stina " firade tjugon^ dag Knut.
Berättelse för I d u n af E m m y K ö h l e r.
.
(Forts, och slut.)
|h sablarne heller, m a n ä ' v ä l i n g e n idiot, n ä r m a n för en g å n g s skull råkat så pass bra u t! "
ljöd s v a r e t i r å t o n, och till y t t e r m e r a visso klef h a n n u o g e n e r a d t in i s a l e n.
B a r n e n följde h o n o m, som d r a g n a af en h e m l i g h e t s f u l l m a k t.
middagsbordet fängslade genast Det dukade hans blickar. "
S å, s a b l a r i m i n lilla l å d a, om h ä r i n t e namnsdagsbordet redan står i ordning, " ut- b r a s t h a n, förnöjdt g n u g g a n d e h ä n d e r n a.
" Nu s k a ' vi si h v a ' s o m b j u d s ', " o c h h a n gick r u n d t omkring bordet, med lystna blickar, särskildt med f ö r t j u s n i n g k o n s t a t e r a n d e f ö r e k o m s t e n af en half j u l s k i n k a, s o m L o t t e n för b e k v ä m l i g - h e t s skull t a g i t in o c h s k u r i t af d i r e k t p å bar- nens tallrikar. "
M i n lif, o m i n t e h ä r s k a k a k a s s å d e t v y s c h a r om d e t l " H a n d r o g fram en stol o c h slog s i g u t a n v i d a r e n e d. "
J a g h o p p a s lilla h e r r s k a p e t i n g e n t i n g h a r emot, a t t e n h u n g r i g m e d b o r g a r e förser s i g? "
Nils i a k t t o g u n d e r t y s t n a d o c h m e d e t t m ö r k t ovilligt u t t r y c k i ö g o n e n h a n s m a n ö v e r, m e n K a r i n s lilla m o d e r l i g a h j ä r t a g r e p s p l ö t s l i g t af det utsvultna uttrycket i det svullna, frostbitna ansiktet med de rödsprängda ögonen, hvars b l i c k a r formligen s l u k a d e m a t e n.
" Stina " såg u p p och m ö t t e d e ö m m a, b l å b a r n a ö g o n e n, j u s t som h a n s t r ä c k t e u t h a n d e n efter b r ö d k o r g e n. "
L i l l a fröken får u r s ä k t a, s a d e h a n n ä s t a n ofrivilligt i d e t h a n d e n å t e r s j ö n k, " m e n si s a n n i n g e n ä ', a t t j a ' i n t e h a r s i t t en m a t s m u l a på två dygn. "
" M e n d å ä r du rysligt hungrig! "
utbrast Ka- rin m e d d e n v a r m a s t e m e d k ä n s l a i s t ä m m a n.
H a n s å g ett ögonblick tyst på henne, och hans tonfall v a r, d å h a n l å g t s v a r a d e: " J a — j a g ä ' m y c k e ' h u n g r i g — m y c k e ' h u n g r i g a r e än lilla fröken n å ' n s i n h a r v a r i t. "
Karin såg bedjande på Nils. "
T r o r inte N i l s, h a n s k u l l e få ä t a för m a m m a?
— D e t ä r så s y n d om h o n o m! "
h v i s k a d e h o n. "
Å h j o v a r s, " s v a r a d e Nils d r ö j a n d e.
Hans u t t r y c k h a d e v e k n a t, o c h h a n s blick h v i l a d e p å samma gång forskande och medlidsamt på den objudne gästen.
D u får g ä r n a ä t a s å m y c k e t d u vill, för vi o r k a r i n t e m e r — " " T a c k a r s o m b j u d e r, lilla h e r r n, " s a d e " S t i n a " n ä s t a n höfviskt, " j a ' ä ' v ä r k l i g e n a l l d e l e s för- b a n n a d t s u g e n, om j a ' får säja.
P å en n u b b e och en s i l l n a c k e blir en j u s t i n t e m ä t t, o c h d e t ä ' allt h v a ' k ä k j a ' h a r sitt s e ' n i g å r m o r s e. "
K a r i n s k ö t fram b r ö d k o r g e n. "
J a, ät så m y c k e ' d u o r k a r, d e t finns m e r d ä r u t e, " s a d e h o n, o c h d e t v a r m e r a än h v a d s o m b e h ö f d e s för a t t få " S t i n a " i g å n g.
Handen dök ned i k o r g e n m e d e t t g r a b b a t a g o c h en s t u n d förgick, u n d e r h v i l k e n b a r n e n v o r o l i k a ifriga a t t b e - t j ä n a s i n g ä s t, s o m h a n a t t s a m v e t s g r a n n t följa d e r a s i n b j u d n i n g a t t g ö r a r e n t h u s p å fat o c h karotter.
Skinkan hade också i betänklig grad krympit ihop, då " S t i n a " slutligen sköt stolen tillbaka och med ett belåtet g r y m t a n d e klappade sig p å m a g e n. "
S i s å d ä r j a!
— N u h a r m a n l a g t in å t - m i n s t o n e för e t t p a r t r e ' d a r.
D e n s o m n u b a r a h a d e en b ä r s a å s k ö l j a n e r ' e t m e ' — d e t v o r e allt h y f v e n s d e t!
M e n d e t ä ' v ä l a n för m y c k e ' b e g ä r d t k a n en t ä n k a. "
US! "
J a g förstår dej i n t e, för d u t a l a r s å u n d e r - ligt, " sade Karin och hennes ansikte såg u t som e t t e n d a r u n d t litet f r å g e t e c k e n, d å h o n lyfte d e t m o t g ä s t e n, ifrig a t t t i l l f r e d s s t ä l l a honom så långt det i hennes makt stod.
Till och m e d för N i l s, som dock r e d a n en t e r m i n g å t t i " S t o r s k o l a n " och därför b o r d e n å g o n in- s i k t i d e t i viss m å n g e m e n s a m m a k o l i n g - och s k o l p o j k s p r å k e t, v a r " S t i n a s " t e r m i n o l o g i emellanåt obegriplig. "
J a s å — j a g talar så — undelitt " — här- m a d e " S t i n a " i l ä s p a n d e falsett.
A n n a r s är d e t en halfva öl d e t, ä r f r å g a n o m, s i n lilla fröken. "
" M e n d e t k a n d u inte få, för vi h a r i n g e t, " s a d e Nils a l l v a r l i g t.
" Stina " reste sig och drog med kolingens oefterhärmliga axelrörelse byxorna tillrätta. "
D e t k ä n n s i alla fall b u s s i g t a t t h a ' lite b a r l a s t i s k r o f v e t igen, s k a ' j a ' säja.
M e n h v a s k a vi n u r o g a oss m e d h e l a d a g e n?
Om vi k a n s k e s k u l l e si, h u r h e r r s k a p e t b o r, " s a d e h a n och gick n å g r a s t e g m o t f ö r m a k s d ö r r e n. "
M e n d u ä ' s å s m u t s i g om f ö t t e r n a, o c h m a m m a ä ' s å r ä d d o m m a t t o r n a, " i n v ä n d e K a r i n m e d en b e t ä n k s a m blick p å de s t o r a t r a s i g a stöflarna, s o m r e d a n s a t t g a n s k a försvarliga märken p å salens parkettgolf. "
S ä j e r lilla fröken d e t? "
H a n gaf s i n a fort- k o m s t l e d a m ö t e r en f u n d e r s a m blick.
— " T j a!
I n t e ä ' m a n p r e c i s t k l ä d d efter s i t t s t å n d i n t e, m e n vi behöfver j u i n t e g å in — vi b a r a t i t t a r in g e n o m d ö r r n e t t lite t a g s o m h a s t i g a s t.
Jaha si — h ä r ä ' f ö r m a k e t, d e t.
O c h d ä r i n n a n f ö r ä ' s ä n g k a m m a r ' n k a n j a ' t r o? "
" J a, o c h b r e d v i d ä ' b a r n k a m m a r ' n o c h d ä r b o r Nils och j a g, " u p p l y s t e K a r i n b e r e d v i l l i g t, " o c h h ä r — " h o n s p r a n g t i l l b a k a öfver salen och ö p p n a d e d ö r r e n m i d t emot — " h ä r ä ' p a p p a s r u m, o c h h a n h a r d ö r r till t a m b u r e n m e d — o c h till s ä n g k a m m a r e n k a n m a n k o m m a g e n o m s e r v e r i n g s r u m m e t o c k s å, o c h till k ö k e t m e d, förstås, o c h i n n a n f ö r d e t l i g g e r j u n g f r u - k a m m a r e n och — o c h n u v e t d u a l l t i h o p! "
" D e t v a ' r y s l i g t, h v a ' K a r i n p r a t a r, " inföll Nils i o g i l l a n d e t o n. "
H v a behöfver K a r i n t a l a om allt d e t d ä r f ö r? "
Gossens ansikte hade åter mörknat, och ett u t t r y c k af - ängslan s k y m t a d e p l ö t s l i g t i h a n s ögon. "
J o si, d e t i n t r e s s e r a r m e j o f a n t l i g t! "
t o g " Stina " hastigt ordet i Karins ställe. "
D e n som själf b o r s å s c h a n g t i l t s o m j a, t y c k e r om t e g ö r a sina j ä m f ö r e l s e r, s i! "
H a n s å g e t t ögon- blick t y s t p å N i l s, m e n b l i c k e n u n d e r de half- s l u t n a ö g o n l o c k e n g l i m m a d e h v a s s o c h miss- tänksam, nästan hotande mot gossen.
K a r i n s å g u n d r a n d e från d e n e n a till d e n a n d r a m e d en k ä n s l a af o b e h a g, s o m h o n icke k u n d e r e d a för s i g, och m e d ä k t a k v i n n l i g t a k t försökte h o n g e n a s t l e d a s a m t a l e t öfver p å e t t neutralt område genom att inbjuda Stina att beskåda granen.
Hennes entusiastiska demon- s t r a t i o n af alla d e s s h ä r l i g h e t e r, t y c k t e s d o c k v ä c k a föga g e n k l a n g, t y m e d e t t l a m t: " J o o — d e n ä ' j u s c h a n g d o b e l v ä r r e, " g l e d o S t i n a s b l i c k a r l i k g i l t i g t öfver d e s m y c k a d e g r e n a r n a, för a t t m e d b e t y d l i g t s t ö r r e i n t r e s s e f a s t n a v i d buffeten m e d dess silfver, hvarifrån d e n v a n d - r a d e v i d a r e, till b a r n e n s j u l b o r d i n ä r h e t e n af g r a n e n m e d d e s s öfverflöd af alla s l a g s v a c k r a o c h d y r b a r a gåfvor.
K a r i n, s o m följt r i k t n i n g e n af h a n s ö g o n, s p r a n g g e n a s t fram, glad a t t få förevisa sina skatter. "
P å d e n h ä r s i d a n ä ' m i n a j u l k l a p p a r, " u t b r a s t h o n lifvad. "
J a g h a r fått så m å n g a i å r — fyratioen s t y c k e n, om j a g r ä k n a r skid- v a n t a r n a för t v å — m e n d e t h ä r ä ' d e n allra bästa.
D e n h a r j a g fått af farmor o c h d e n ä ' från R y s s l a n d — ä ' d e n i n t e v a c k e r? "
o c h h o n Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som fornt ej äga desamma, en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot Insändande af nedannimnda be- lopp till Expmdltlonmn mtUrna, St o ok- halms, erhålles Inom Sverige portoMtti Idun Idun Idun Idun Idun Idun 1892 1893 (n:r 1 felas) 1895 (utan julnummer) 1903 (med julnumret) 1904 (med julnumret) 1905 (med julnumret, n:r 28 felas) 1: 2: 2: 4: 5: 5: - — — — — — ö p p n a d e e t t h v i t t etui och höll u p p en l å n g k o n s t r i k t a r b e t a d k e d j a af guld för h a n s ö g o n. "
J o — j ä d r a n i d e t!
D e n h a r d o m allt g e t t storkofvan för, " sade " S t i n a " b e u n d r a n d e, och å t e r g l i m m a d e d e t till i h a n s blick, u n d e r d e t h a n m e d e t t finger s a k t a s t r ö k öfver d e fina länkarna. "
H ä r s k a ' d u få s e h v a d j a g t y c k e r mesc om af m i n a j u l k l a p p a r, " afbrötos d e af N i l s, som för i n t r e s s e t a t t förevisa o c k s å sina s k a t t e r, g l ö m d e d e n f r u k t a n, s o m för en s t u n d s e d a n bemäktigat sig honom.
" Stina " tog nu båda s k i d o r n a, s o m g o s s e n höll fram e m o t h o n o m, och d e öfriga j u l k l a p p a r n a p l i k t s k y l d i g a s t i b e - t r a k t a n d e, m e n K a r i n m ä r k t e till s i n s t o l t h e t, a t t hennes s i d a af b o r d e t t y d l i g e n m e s t t y c k t e s i n t r e s s e r a h o n o m, t y r ä t t som d e t v a r s t o d h a n där igen, försänkt i andaktsfullt beskådande.
E n hälft o m e d v e t e n förnimmelse af g r y m h e t e n i a t t för d e n, s o m inte e n s h a d e en h e l r o c k a t t s k y l a s i g m e d, så h ä r liksom s k r y t a m e d s i t t öfverflöd, g r e p h e n n e p l ö t s l i g t, d å h o n s å g h o n o m s t å d ä r s å fattig o c h e l ä n d i g.
H a n h a d e d å a l l d e l e s s ä k e r t i n t e fått n å g r a j u l k l a p p a r, och h o n g j o r d e i h u f v u d e t e t t h a s t i g t ö f v e r s l a g öfver h v a d s o m skulle k u n n a l ä m p a s i g a t t presenta honom.
K a n s k e en s a g b o k?
H o n h a d e fått i n t e m i n d r e ä n sju s t y c k e n — n o g k u n d e h o n afvara e n, o c h h a n s k u l l e s ä k e r t bli m y c k e t g l a d.
Och ofrivilligt g r e p h e n n e s lilla h a n d efter d e n f ä r g r i k a s t e af s å g b ö c k e r n a m e d H a n s o c h G r e t a m o t b a k g r u n d e n af en f a n t a s t i s k s a g o s k o g i alla r e g n b å g e n s färger p å pärmen. "
D u h a r k a n s k e i n t e alls fått n å g r a j u l - klappar? "
sade hon blygt.
" Nja — det beror på, hur m a n tar det — " sade " S t i n a " och plirade med ena ögat ned m o t h e n n e, i d e t h a n s t r ö k sin r ö d a k t i g a s k ä g g - s t u b b " k l a p p a r h a r m a n n o g fått i j u l förstås — " " J a, men inte n å ' n b o k kanske — och j a ' ville s å g ä r n a ge d i g n å ' n t i n g, för d e t ä ' j u din n a m s d a g i d a g o c k s å. "
Och h o n s t r ä c k t e b o k e n emot h o n o m m e d h e l a sitt lilla a n s i k t e s t r å l a n d e af glädjen öfver a t t gifva.
" Tack, lillan, " sade " Stina " med ett under- ligt h e s t tonfall, " m e n h o n s k a ' n o g få b e h å l l a sin b o k själf.
D e n ä ' a l l d e l e s för fin för s å n a här smutsiga klometrar. "
" Men j a ' vill att du ska ha den! "
utbrast K a r i n ifrigt, och d å h a n icke g o d v i l l i g t t y c k t e s vilja g e m e d s i g, s m ö g h o n s i g t ä t t intill h o - n o m och s t o p p a d e h a s t i g t m e d e t t t r i m f e r a n d e l e e n d e b o k e n i h a n s ficka.
M e n d e n lilla h a n d e n d r o g s icke t i l l b a k a i g e n; d e n h e j d a d e s p å sitt g ö m s t ä l l e, i d e t K a r i n s o m förlamad m e d ö g o n e n v i d t u p p s p ä r - r a d e s t i r r a d e, först p å m a n n e n framför h e n n e, så m e d en förfärad blick p å j u l b o r d e t o c h s e - d a n å t e r u p p p å " S t i n a ", h v a r s d r a g förvredos af e t t u t t r y c k, s o m k o m K a r i n s h j ä r t a a t t n ä s t a n stanna, i det h a n plötsligt med ett snabbt, j ä r n h å r d t g r e p p f a t t a d e om d e n s p ä d a h a n d - lofven.
u ke-dja!
flämtade h o n a n d l ö s t. "
T s t! "
h v ä s t e h a n, o c h böjde s i g s å djupt n e d öfver h e n n e, a t t h o n k ä n d e d e n h e t a s p r i t - å n g a n d e a n d e d r ä k t e n m o t sitt a n s i k t e, " d u s k a ' få i g e n d e n b a r a d u t i g e r! "
H o n k a s t a d e en s n a b b blick b a k o m sig efter N i l s, s o m d r a g i t s i n a s k i d o r u t i t a m b u r e n för nöjet a t t få profva d e m, n å g o t s o m icke v a r t i l l å t e t p å salsgolfvet, o c h s o m n u v a r s å u p p - t a g e n af d e n n a s y s s e l s ä t t n i n g, a t t h a n icke m ä r k t e h v a d s o m försiggick i s a l e n. "
H ä r ä ' d e n — t i g b a r a! "
s a d e " S t i n a " å t e r brådskande, i det han med vänstra handen tog u p p d e t lilla e t u i e t u r fickan, o c h m e d en ljud- lös, p å s a m m a g å n g s n a b b o c h försiktig å t b ö r d, lade det tillbaka på julbordet, under det h a n " •Min Idun 190B (utan julnummer, n:r 25 o. 52 felas) Idun 1907 (med julnumret) Iduns julnummer 1894 Iduns julnummer 1898 Iduns julnummer 1905 Barngarderoben 1905, komplett 5: 50 S: — 0: 20 0: 20 0:50 2: — LIS!
fortfarande med den högra h a n d e n höll Karin som i ett skrufstäd.
D e n lilla h v a r k e n g r ä t e l l e r s k r e k, v ä n d e blott sitt hvita ansikte upp emot honom med s a m m a s t o r a v i d ö p p n a blick, s o m l i k s o m h y p n o - t i s e r a d h ä n g d e vid h a n s, m e n h v a r s u t t r y c k af f ö r s t e n a d fasa s å s k a r p t s t a c k af m o t d e t d e l - t a g a n d e, och b a r n s l i g a f ö r t r o e n d e, som n y s s s t r å l a t m o t h o n o m, a t t " S t i n a s " s t a c k a r s slum- r a n d e h j ä r t a p l ö t s l i g t v ä c k t e s u r sin d o m n i n g af en s k a r p, s t i n g a n d e s m ä r t a, olik allt h v a d h a n förut erfarit.
D e t r y c k t e k o n v u l s i v i s k t i d e t p u s s i g a an- s i k t e t med d e s s s l a p p a d r a g, h a n b e t s a m m a n t ä n d e r n a och d r o g m ö d o s a m t efter a n d a n, i d e t h a n ofrivilligt s l ä p p t e s i t t g r e p p om d e n lilla handen.
Med barnets snabba instinkt k ä n d e Karin g e n a s t, a t t e t t o m s l a g p å e t t eller a n n a t s ä t t ä g t r u m och a t t å t m i n s t o n e d e n v ä r s t a faran v a r öfver.
B l o d e t å t e r v ä n d e till h e n n e s k i n d e r, s p ä n n i n g e n gaf v i k a och t å r a r n a k o m m o, först en och en m e d en d a r r a n d e s n y f t n i n g, m e d a n h o n u p p b j ö d h e l a sin f ö r m å g a a t t b e h ä r s k a sig, tills h o n icke f ö r m å d d e l ä n g r e, u t a n p l ö t s l i g t, s l o g b å d a h ä n d e r n a för a n s i k t e t och b r a s t i en l å g, k v i d a n d e g r å t, som g j o r d e " S t i n a " all- deles utom sig. "
G r å t i n t e, lilla fröken, å h n e j, g r å t d å för fa-a-dren i n t e p å d e t d ä r v i s e ' — j a ' k a n i n t e höra ' t!
H o n har j u fått sin k e d j a t i l l b a k a, vet j a '! "
" J a - a - h a, " s n y f t a d e K a r i n, " d e t ä ' i n t e d e t — nu — j a ' blef b a - b a r a s å r ä d d — j a ' visste inte att du var så s t y g g! "
E t t u t t r y c k af lidelsefullt u p p r o r d r o g öfver det härjade ansiktet.
Han knöt händerna. "
J o, så s t y g g ä ' j a! "
u t b r a s t h a n. "
S å för- b a n n a d t u s e l och e l ä n d i g h a r j a g blifvit, d ä r - för a t t j a ' allri h a r s i t t a n n a t ä n u s s e l h e t s e ' n j a ' k o m till v ä r l d e n — allri h a r haft n å ' n a t t h å l l a m e j till a n n a t än e n koffsa till m o r, som söp s o m e t t svin — och l ä r d e mej a t t g ö r a d e ' s a m m a — allri en d a g v e t a t h v a ' d e t vill säja a t t v a r a m ä t t och v a r m a n n a t ä n n ä r byligen bjudit på logi.
S å ' n t gör en j u s t i n t e till G u d s b a r n, s k a j a s ä j a! "
Han teg några ögonblick, ur s å n d att tala, skälfvande af s i n n e s r ö r e l s e. "
O c h ä ' felet m i t t, " fortfor han därpå i samma våldsamma upprörda ton- fall. "
H a r j a ' k a n s k e b e d t om d e t h ä r f ö r b a n n a d e lifvet?
R å r j a ' m e r för a t t j a ' h a r b l i t t k a s t a d in i ' e t som e n l u m p, som alla t r a m p a r p å ä n d u a t t du b l i t t född m e d s i l f v e r s k e d i t r u t e n?
Det ä ' den gudomliga rättvisan det, si!
Åh! "
- H a n h ö j d e h ä n d e r n a och s k a k a d e d e m m e d e t t u t t r y c k af v r e d e, m e n tillika af så djup förtviflan, a t t lilla K a r i n, h v a r s t å r a r p l ö t s l i g t s t a n n a t vid h a n s u t b r o t t, p å s a m m a g å n g s k r ä m d och g r i p e n b e t r a k t a d e h o n o m.
E n hälft å n g e r - full k ä n s l a af, a t t d e t d o c k v a r h e n n e s ord n y s s, som v ä c k t s t o r m e n inom h o n o m, dref h e n n e ofrivilligt e t t s t e g n ä r m a r e h o n o m. "
V a r inte så lessen, " sade hon skyggt, " ja ' t r o r i n t e a t t d u ä ' så s t y g g fast j a ' sa ' d e t nyss " — " S t i n a s " händer hade tungt sjunkit ned igen, och h a n s t i r r a d e framför sig u t a n a t t s y n a s höra henne.
K a r i n gick ä n n u e t t s t e g n ä r m a r e o c h fam- l a d e s a k t a efter h a n s e n a h a n d. "
J a ' menade inte att göra dej så lessen, " s a d e h o n å t e r o c h d e n lilla m j u k a s t ä m m a n skälfde af m e d k ä n s l a. "
" S t i n a " förde l i k s o m u p p v a k n a n d e afvigsidan af h a n d e n öfver p a n n a n och s å g ett ö g o n b l i c k tyst ned på bannet.
" Tack lillan, " mumlade han tonlöst.
" Men nu kanske det kan vara på tiden att schappa, " fortsatte han därpå, • TJppglf lifridd (under armarne), midJeTidd; erhåller SI till Hder figur ch kjollängd; fullt tillförlitliga, moderna o. eleganta i Pappersmönster.
© TVÅ DIKTER.
Af Ida p l ö t s l i g t f a l l a n d e in i sin v a n l i g a j a r g o n g, d å Nils i d e t s a m m a u p p e n b a r a d e ' s i g efter sin improviserade skidfärd i tamburen.
" Jungfru L o t t e n ä ' n o g s n a r t t i l l b a k s, t ä n k e r j a ' och d e t k a n s k e blir k a k a l o r u m åf o m h o n får si s å n t fint f r ä m m a n d e, s m å h e r r s k a p e t h a r b e s t å t t sej m e d, m e d a n h o n h a r v a r i t b o r t a.
— — A j ö k e n p å s e j, lilla h e r r n!
T a c k a r så m y c k e för v i s a d gästfrihet m o t en fattig v a n d r a r e! "
H a n r ä c k t e h a n d e n m o t N i l s, som d e n n a g å n g t o g e m o t d e n m e d en viss r e s e r v e r a d v ä n l i g h e t, u n d e r s t r u k e n af en b e t y d l i g t a r t i g a r e b o c k än d e n h a n vid a n k o m s t e n b e s t å t t.
@ Ström.
Örtagårdsmästaren.
örtagårdsmästaren Lifvet går i sin lustgärd den vida, blickarne pröfvande glida öfver hvart blomsterland.
Då och dä han stannar stöd för en planta alt sätta, eller ett blad tillrätta jämka med varsam hand.
" Ajö, lilla K a r i n — " r ö s t e n sjönk en n y a n s. "
F ö r l å t om " S t i n a " s k r ä m t henne_ — och s k y n d a sej så m y c k e ' h o n k a n a t t g l ö m m a h o n o m — d e t ä ' b ä s t för h e n n e — " H a n s å g e t t ö g o n - blick n e d p å d e n lilla h a n d e n, som lik e t t blomblad hvilade i hans stora, smutsiga näfve, och d e t r y c k t e en s m u l a k r i n g de s v u l l n a, blå- hvita läpparna.
S å s l ä p p t e h a n d e n och s l a n k h a s t i g t u t i t a m b u r e n, t o g sin h a t t från k a m i - n e n och v a r u t o m d ö r r e n i n n a n b a r n e n h u n n o fatta a t t h a n v a r b o r t a.
: Kaktusväxternas kalkar lysa som flammor röda.
Dahlior prunka och glöda.
Liljor skimra som snö.
Likt skum pä vågornas toppar de hv ta häggarne gunga, syrener frän klasar tunga sin rikdom mot jorden strö.
Fattiga gräsen på marken med bruna små axen vicka, skogsblomstren blyga nicka för aftonens lätta vind.
Resedan och nattviolen sin vällukt i kvallen andas, döfvande med den blandas doft från jasmin och lind.
M e d k i n d e r n a r o s e n f ä r g a d e af d e n h v a s s a v i n t e r v i n d e n och d e n b u r r i g a l u g g e n p u d r a d af s n ö n k o m j u n g f r u L o t t e n i full fart s v ä n g a n d e från s i t t " r e n d e z - v o u s ", som t a c k v a r e e t t litet kärleksgnabb dragit betydligt längre ut än h o n b e r ä k n a t, och l a d e j u s t h a n d e n p å p o r t - klaffen, d å d ö r r e n inifrån ö p p n a d e s och d e n m ö t a n d e a r t i g t s t e g t i l l b a k a för a t t s l ä p p a fram henne.
Doftande, daggigt tunga rosorna dun celt glöda, skimra, glänsa och blöda i tusende färgers brand.
Frän purpurn i Ccesars mantel till blekaste rödt de svalla, likt vågor, som stiga, falla i jubel mot solig strand.
Hon stirrade förskräckt på den ruskiga uppen- b a r e l s e n, m e d en h a r m s e n u n d r a n, h u r p o r t - v a k t e n, d e n s l a r f v e n, k u n n a t s l ä p p a in e n s å d a n figur, d å " S t i n a " m e d s t o r a g e s t e n lyfte p å hatten. "
G o afton, go afton, lilla f r ö k e n!
— H u r k a n d e t m å s p å k v ä l l s k r ö k e n? "
ljöd h a n s c h e - valereska hälsning.
U t a n a t t b e v ä r d i g a h o n o m m e d ett s v a r, s k r e d h o n m a j e s t ä t i s k t förbi h o n o m.
H a n s å g e t t ö g o n b l i c k efter h e n n e. "
H ö r n u, fröken L o t t e n, " r o p a d e h a n d ä r p å m e d höjd s t ä m m a, " i n n a n h o n n ä s t a g å n g " g ö r s l ä p " m e d f ä s t m a n och l ä m n a r b a r n a e n s a m m a h e m m a, k a n h o n g ä r n a skaffa e n s ä k e r h e t s - k e d j a för t a m b u r d ö r r ' n! "
Lotten t v ä r s t a n n a d e i trappan, då hon hörde h o n o m n ä m n a s i g vid n a m n, m e n r u s a d e d ä r p å utan att v å g a v ä n d a sig om, med hjärtat i h a l s g r o p e n u p p för t r a p p a n.
M e d e t t i r o n i s k t grin r y c k t e " S t i n a " p å ax- larna.
S å ö p p n a d e h a n p o r t e n och f ö r s v a n n ut i mörkret.
Längst borta den hvita rosen ler i sin kyska fägring, blid lik en himmelsk hägring, som fram genom själen drar.
Ett något af jordiskt jubel dock i hennes kalk sig gömmer.
En skiftning af blod sig glömmer i hennes hviihet kvar.
Framför henne i tankar örtagårdsmästarn ses stanna.
Ett sken far öfver hans panna, när mildt han på henne ser.
Sitt skönaste verk han skådar, himmel och jord i förening.
Mot sin tankes djupaste mening i stilla jubel han ler.
Till kamp mot svälten!
Ikaros.
Hvem säg dig ej efter din lyktade lek med vingarna brutna, besegrad och blek, med ännu ett skimmer från världen af ljus kring pannan, som sargats mot sudtande grus, dä kring dig det ljuder i smärta och hän; " Med lifvet betalar man vingarnas län ".
Ikaros, Ikaros.
Men synen däruppe i solrikets höjd, och färdens omätliga, svindlande fröjd, och fallet — midt under den jublande lek, den isande skräcken, då vingen dig svek, dem täljer oss ingen.
Den slocknat din röst, den sängen är gömd i ditt kallnade bröst.
Ikaros, Ikaros.
Fortsatt 26 — för influtna medel.
Trpt Summa Kronor 8,500: 95.
Birgitt, Da ', Maj &amp; Elsi, Bergshamra 5: —.
Ester Kjell- berg, Rochester, 19:60.
Insl.
gm.
pastor Zetterstrand (Salem, Naugatuck, 101:30.
M.
N.
3: —.
B.
B.
A., Eksjö, 1: —.
A.
C, Ludvika, 2 5: —.
A.
N., Svedala, 7: —.
B. a B — m, Enköping, 10: —.
Hvita Bandet, Torp, 20: —.
Från Birgit, Hervor &amp; Arnerv, Tyskland, 6: 10.
Lista 141 Insl.
gm.
Anna Forsström, Norraham- mar, 35: —.
W., Långaryd, 15: —.
A. A — n, Udde- valla, 10: —.
Summa Kr.
8,758: 95.
Som vår insamling för de nödlidande önskas afslu- tad i denna månad, ombecjas ännu engång alla list- innehafvare, som ännu ej redovisat, att omgående göra detta till •rnillaa omgianda Ull nadanitianda pria Inom STorige: Blaallf 40 Bra, KjslraCnftcr ntan i l l a SO Bra, PrinaaMklldntng T * Bro, Raforra- a r i k t 76 Bra, Barndrlktaifiiistar 60 Bra, Kragarinatar (Pellerln) 60 Bra, KappatSnatar «0 öre, Matlonaldrlktarinatar 1 kr.
KBnater kunna Kfren bottXLlu etter andra » n vira modeller.
Bettminlng •kall di itfBllai af den modell aom Brukat &lt;Fruet af di dubbelt mot det vanliga.
— redovisning IDUNS REDAKTION.
lzpedlaraa portofriti Inom BTerlge om rekvisition åtföljd • af likvid inritades till: Mäatera&amp;muelasatan 43, Stookholmj Iduns MönsterafdJ
S H A K E S P E A R E h a d e fått k o m m a till h e d e r s på Svenska teatern under mellandagarna g e n o m u p p f ö r a n d e t af " E n v i n t e r s a g a, " d ä r fru A s t r i T o r s e l l n u för första g å n g e n s p e l a d e Hermiones roll.
H e n n e s flickmjuka a p p a r i t i o n s t ä m m e r y p p e r l i g t m e d d i k t e n s bild af den ä d l a och o s k y l d i g t m i s s t ä n k t a k u n g a m a k a n, c c h v i s s a moment i spelet — särskildt domscenen — känne- t e c k n a d e s af en d r a m a t i s k u t t r y c k s f u l l h e t, som h ä n t y d d e p å e t t v a r m t i n t r e s s e för u p p g i f t e n.
På Kgl.
teatern har Ivar Hallströms sago- o p e r a " P e r S v i n a h e r d e " u p p l e f v a t en r e p r i s, som k a n s k e ej blir alltför k o r t v a r i g.
Musiken ä r v i s s e r l i g e n af d e n v ä s e n l ö s a e f t e r k l a n g s s o r - t e n och s k u l l e t o t a l t s a k n a r y g g r a d, o m ej d e n v a c k r a folkvisan m e d s i n a k a r a k t ä r i s t i s k a m o - dulationer s k ä n k t e stadga åt det hela.
Men handlingen äger åtskilliga såväl dramatiska som d e k o r a t i v a b e t i n g e l s e r a t t k u n n a u n d e r - h å l l a en m i n d r e fordringsfull p u b l i k, och ut- f ö r a n d e t s v i k e r icke i fråga om g o d t h u m ö r o c h v o k a l friskhet.
F r u J u n g s t e d t som prin- s e n - s v i n a h e r d e n r o a r och i n t r e s s a r g e n o m d r a - m a t i s k e s p r i t, och s å n g e n k l i n g a r v a c k e r t från hennes läppar.
M e n hvad h o n s j u n g e r är h e n - nes strängt bevarade hemlighet.
Det enda man kan uppfatta är att hon sjunger på ett språk, som l i k n a r s v e n s k a.
F r u L i z e l 1 som den im- p e r t i n e n t a och k u f v a d e p r i n s e s s a n v e r k a r som k l i p p t u r s a g b o k e n och h r S t i e b e l är en b u r l e s k k e j s a r e.
D e k o m i s k a b i r o l l e r n a, u t f ö r d a af fröken E d s t r ö m och h r r M a l m och L e n n a r t s o n, äro i goda händer.
På Intima teatern går " Gilletshem- l i g h e t " och — s k u l l e m a n t r o d e t — d e n lilla s c e - n e n fördärfvar ej d r a m a t s s t ä m n i n g, e h u r u illusio- nen naturligtvis brister i åtskilligt.
Tredje aktens s l u t s c e n är d e n v ä r s t a s t ö t e s t e n e n för r e g i e n, och d ä r g å r d e t o c k s å r a k t p å t o k.
D e n s t a r k a effekt, s o m l i g g e r i k y r k t o r n e t s k u l l s t ö r t a n d e, blir p å d e n t r å n g a s c e n e n e n b a r t p a r o d i s k.
M e n eljes h a r d e n n y e r e g i s s ö r e n h r A x e l s - s o n gjort e t t v a c k e r t a r b e t e i fråga om u p p - s ä t t n i n g e n och fyndigt löst d e i n v e c k l a d e svå- r i g h e t e r, som d e t t r å n g a u t r y m m e t m å s t e h a för- orsakat.
Utförandet med hrr A x e l s s o n, F a l k, d e V e r d i e r och H a n s o n s a m t fröken A l e x a n - d e r s s o n i d e b ä r a n d e r o l l e r n a v i s a d e p å alla h ä n d e r e t t a k t n i n g s v ä r d t a r b e t e.
I Cecilias roll d e b u t e r a d e en n y s c e n a d e p t, fröken F e g r a s u s, s o m d e t k a n s k e k a n bli n å g o t af m e d t i d e n.
ä r till s k i l l n a d från d e t t a fast och s ä k e r t b y g g d a s t y c k e k l u m p i g t i t e k n i k e n och i r r i t e r a n d e ge- n o m grofva o s a n n o l i k h e t e r.
A t t d e fordringsfulla d a n s k a r n e k u n n a t god- t a g a s t y c k e t f ö r v å n a r, äfven om d e t s p e l, som b e s t o d s i K ö p e n h a m n, ö f v e r g l ä n s t e h v a d de v å r a åstadkommo.
F ö r f a t t a r e n gafs h ä r af hr H e d l u n d, som r ä t t b r a b e t o n a d e d e t h u m o r i s t i s k a i sin b o h é m e t i l l - varo, men hade svårt att hålla balansen mellan d e t k o m i s k a och d e t a l l v a r l i g a i " t i l l v a r o n efter döden. "
Fru C astegren spelade hustrun, m e n h e n n e s v å n d a a n g a f t y d l i g e n a t t h o n ön- s k a d e sin o b e h a g l i g a roll dit p e p p a r n v ä x e r, och h r r E k e l u n d och V.
L u n d b e r g v a n - k a d e o m k r i n g som ett p a r rotlösa figurer, h v i l k a t y c k t e s fråga s i g själfva h v a d de h a d e på s c e n e n att göra.
H r T r a n b e r g s o m en halfidiotisk arfprins h a d e d ä r e m o t å s t a d k o m m i t en r o a n d e farsfigur och fröken H e d m a n v a r s y m p a t i s k i e n biroll.
Författarens son, en ung s t r y k t ä c k s l y n g e l, h a d e en o b e h a g l i g t i l l u s o r i s k t o l k i fröken S a h l i n.
ARIEL V a s a t e a t e r n s danska n y h e t " D e n store hä- dangångne " af J u l i u s M a g n u s s e n och P a u l S a r a u w ä r en föga s m a k l i g b l a n d n i n g af fars och skådespel.
U p p s l a g e t, som h a r s t a r k fränd- skap med Geijerstams lustspel " Aldrig i lifvet! "
— d e n u n g e f ö r f a t t a r e n, h v i l k e n u n d e r sin lifs- tid k ä m p a r m e d idel m o t g å n g a r, m e n s o m, d å h a n f ö r s v i n n e r från v a l p l a t s e n för s i n a f å f ä n g a s t r i d e r och r y k t e t s e d a n förmäler a t t h a n ä r d ö d, m e d e n s blir s t o r och h v a r s m i n n e h e d r a s af allt h v a d l a n d e t h a r l y s a n d e och d u m t — 1.
Fru A. Torsell som Hermione i " En vintersaga ".
2.
" Per Svinaherde ", l:a akten.
Midt på scenen: prinsen (fru Jungstedt).
Till höger: kungen (hr Stiebel) och prinsessan (fru Lizell).
3.
" Gillets hemlighet ".
Jacques (hr Falck) och Margareta (fröken Alexandersson).
Atelier Ja; ger foto.
RECEPT: VARGARDA 1 W i c n e r s c h n i t z e l (f. G pers.).
l / kg.
benfritt innanlår af kalf, 4 msk.
salt, 3 kkp.
vatten, lVg kkp.
stötta skorpor.
T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 gr.).
2 kkp.
kokéthde vatten T i l l g a r n e r a 11 g: 24 rensade och urbenade ansjovisar.
2 citroner, 2 msk.
liaekad kapris.
Beredning: Köttet tvättas med en duk, doppad i hett vatten och skares tvärs öfver muskeltradarna i omkr. I / * cm.
tjocka skifvor, hvilka bultas väl på båda sidor.
Skifyorna läggas under ett par min, i starkt saltadt vätteu (1 msk.
salt och 3 kkp vatten) och la afrinna.
De väntias därefter i skorp- brödet och stekas hastigt på båda sidor i smöret.
Schnitzlarna uppläggas på varmt serverings fat och ofvanpå livar 00I1 eti lägges en citronskifva, 2 halfvor af en rensad öch urbenad ansjo- vis korsvis samt några hackade kapris.
Pannan vispas ur med litet kokande vatten ocJi såsen hålles försiktigt pä serveringsfatet.
2 (Kungl.
Hofleverantör) HAFREGRYN o HAFREMJÖL Vi d beredningen bortilipu Icke — låsom ofta iker för att fva den grynen gui hvi tare filrg gi — a n kti nan.
ga, nä- protei n hi Genom bevarande af blifvei gröten mera denna nä- och los och slemmig).
Okt.
Dll Ktn kYllitiR i 1 ringsrika ringsrik, fast flnsmakande (oj paketerna.
KÖKSALMANACK Aftonkappor.
.
.
.
.
.
Skiddräkter för damer.
.
Promenadkjolar å egen sydda atelier Sidenblusar af t a f f t alla färger Spetsblusar A.-B.
NORDISKA KOMPANIET, Consommé (f. _ H pers.).
2 kg.
märgpipa, l /?
kg.
kalf hals, J höns, 2 msk.
smör, 6 / * lit.
efterbuljong, 2 msk.
salt, 1 morot, 1 purjolök.
S T U R E P L A N.
B e r e d n i n g: Oxköttet och kalfköt- Husmo- tet tvättas med en duk doppad i kallt vatten samt skares i bitar.
Be- derskurs i Stockholm.
rien krossas och nedläggas i den kalla tillika med det sönderskurna TILL MATORDNING KOK buljongen köttet.
Hönset plockas och ansas på det vanliga sättet, sköljes väl och.
VECKAN 9 — 15 JAN .. 1910. '
t o r k a s samt brynes i smöret och ned- K o r f k a k a (f. 6 pers.).
3 hg.
ox- SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; j lägges i buljongen jämte saltet.
När min., hvarefter den nedpackas och fry- deglocket fasttryckes mot formens inre wicnerschnitzel med potatis; mjölk; I buljongen kokar upp skummas den väl ses 1 — 2 tim.
Marängerna fyllas med kant.
Deglocket penslas med uppvis- lefver.
3 l:g. färskt f.äsk, V; &gt; — ' 2 kkp.
padt ägg och belägges rundtorn med en risgryn, 2 liL.
mjölk, 1 kkp.
russin, kaffe eller te med scones.
M i d d a g: och de anlade rotsakérna iläggas Den glass och serveras dubbla.
remsa af degen, som krusas med en 2 msk.
sirap, 1 msk.
salt, Vs tsk.
Consommé med tunga cch tryffel; t ' får därefter endast småkoka 4 — 5 tim. stekt fylld svincarré med brynt po- I Silas och får sta till följande dag.
G r i 1 j e r o. d t b u l j o n g s k ö t t (f. spetsig knif.
Resten af degen utskäres hvitpeppa t \ T i l l f or m e n: f / j msk.
smör (10 tatis och sallader; glassmaräng.
Då aftages flottkakan och buljongen 6 pers.), fctyg kg.
buljongskött (helst till blad eller stjärnor och därmed MANDAG.
.
F r u k o s t: Smörgåsbord;; klaras med ägghvita cch skrapadt kött.
förbriuga;, 8 ansjovisar, 2 ägg, i y kkp.
garneras pajen.
Den gräddas i god jgr.
), 2 msk.
stötta skorpor.
ugns värme omkr .. .1 timme, eller tills I B e r e d n i n g: Lefvern sköljes väl kall svincarré (rester fiån söndag) med Consommén upphettas, afsmakas och stötta skorpor.
och får ligga i vatten omkr. / tim. brynt potatis och lingon; mjölk: kaffe serveras med pastejer, vindböjtlar eller T i l l s t e k n i n g: 5 msk.
smör (1 den fatt en vacker gulbrun färg.
eller te.
M i d d a g: Griljeraclt bul- strimlor af tryffel och tunga.
hg.
), 2 kkp.
buljong.
Pajen serveras varm eller kall med hvarefter den lörvälles, får kallna och drifves 2 gå nger genom köttkvarn jongskött mod stufvado morötter: saft- Beredning: Köttet skares i vispad grädde.
jämte fläsket.
Grynen sköljas, skållas soppa med klimp.
vackra skifvor.
Ansjovisarna rensas, ur- benas oeii hackas fint samt blandas G l a s s m a r ä n g (f. 6 pers.) Kokt kolja med ä g g s t a n - • i hett vatten och påsättas i den ko- TISDAG.
F r u k o s t: Sinörgå sbord; M a r ä n g e r: 5 små ägghvitor, 150 med de uppvispade äggen, hvarefter n i n g (f. 6 pers.).
IV2 kg.
kolja, 2 kande mjölken och fä koka under rör- hafrcgrynsgröt med mjölk: kokt sill köttskifvorna doppas däri och vändas i msk.
salt, 1 tsk.
ättika.
ning, tills de äro mjuka, d å gröten upp- med smör och ägg samt p o t a t i s; kaffe gr. florsocker S k u m g l a s s: 5 äggulor, 100 gr. de stötta skorporna.
En tackjärnspanna eller te.
M i d d a g: Kalfkotlelter med Ä g g s t a n n i n g: 4 ägg, 3 kkp.
[hålles att kallna.
Därefter tillsättas upphettas långsamt, smöret brynes i socker, 4 del.
tunn grädde, 1 knifsudd ärter; äppelpaj med smördeg och gräddmjölk, 2 msk.
fint hackad per- den malda lefvern ", de rensade och den, köttskifvorna nedläggas och bry- silja.
vanilin, 3 del.
tjock grädde.
vispad grädde.
I sköljda russinen, sirapen och kryd- Beredning: Ägghvitorna, vispas nas pä bjda sidor, hvarefter buljongen T i l l f o r m e n: V * msk.
smör (10 | do m a.
Massan ornröres väl och af- ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgasbord; biffstek med ' potatis; mjölk; kaffe el- till härdt skum och vispningen fort- påspädes och köttet får färdigsteka gr.).
| smakas noga samt slås i smord och ler to.
M i d d a g: Vegetarian sk ju- sättes Vt tim.
Sockret nedsiktas där- med slutet lock omkr. 5 min.
B e re d n i n g: Fisken skrapas väl bröd bes trodd form och gräddas i god efter försiktigt i äggh vite skummet.
iiennesoppa med ostsmörgåsar: kokt från stjärten uppåt, uppskäres och] ugns värme omkr. 1 tim. Korf kakan ser- kolja med äggstanning ocli potatis.
Massan lägges på väl rengjorda, smorda Ä p p e l p a j (f. 6 pers.).
inälfvorna urtagas.
Rom och lefver till- veras med skiradt smör och lingon.
S m ö r d e g: 1 hg.
smör, 2 kkp.
mjöl, varatagas.
Den sköljes mycket väl och TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; och mjölade plåtar i form af aflånga maränger, som slätas öfver med en 1 msk.
brännvin.
torkas ined en fiskhandduk samt in- B l å b ä r s s o p p a (f. ö pers.).
V / iiskkroket&gt;.er (rester från onsdag) med Till fyllning: 2 liter saftiga gnides med saltet och ättikan och får lit.
färska, eller G del.
inlagda blåbär, eliampinjonsås; mjölk; kaffe eller.
te.
[sked och beströs med socker.
De gräd- das i svag ugnsvärme tills de äro half- äpplen, 1 — 2 kkp.
strösocker, tys kkp.
ligga V2 tim. En eldfast form smörjes V / lit.
vatten.
U / j kkp.
krossocker, M i d d a g: Dillkött pä får med pota- torra och släppa plåten, då de uttagas, vatten.
med kallt smör.
Fisken torkas ånyo, I 2 msk.
potatismjöl.
tis; lingon-päron med grädde.
på ett ägg och fä kallna.
B e re d n i n g: Smöret tvättas och skares i bitar, hvilka nedläggas i, for- I B e r e d n i n g: Användas färska blå- FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord;!
I formas Äggulorna röras med sockret i 20 min.
men tillika med den väl sköljda rom- bär rensas de och sköljas.
Vattnet ko- blandas raskt med mjölet och bränn- hafrcgrynsgröt med mjölk; » pytt i I Den tunna grädden kokas upp med panna » med rödbetor; kaffe eller vanillinet och tillsättas de rörda äggu- vinet, hvarefter degen utställes a t t men och lefvern.
Till äggstanningen kas upp, bären iläggas och fä koka, vispas äggen väl med mjölken och tills de äro mjuka.
Bären f rånsilas Äpplena skalas, skäras i te.
M i d d a g: Brynt hvitkåJs soppa lorna under vispning.
Krämen hälles bli kall.
tunna skifvor och kärnhusen borttagas.
[den sköljda samt fint hackade per- I och sockret tillsättes i soppan, som med fläskkorf; pösmunkar å la Skogs- I tillbaka i kastrullen och får under fort- Äggstanningen hälles öfver fi- därefter får ett uppkok och afredes med De läggas hvarftals med sockret i en höjd med sylt.
s a t t vispning sjuda, d å den upphälles sken, och formen öfverbindes med potatismjölet utrordt i litet kallt vat- LÖRDAG F r u k o s t: Smörgåsbord; ' och vispningen fortsättas, tills krämen pajform (öfversta hvarfvet bör vara » sm örpapper ».
Anrättn i ngen kokas i 1 ten.
Soppan far ett godt uppkok och och vattnet tillsättes.
Paj- äggröra m a l lökt svinfilé; mjölk: kaffe är kall.
Den till härdt skum slagna i ugnen omkring V2 timme upphälles a t t kallna.
eller te.
M i d d a g: Korfkaka med grädden nedröres.
massan slås därefter degen kaflas ut till 1 cm.
tjocklek och vattenbad tills fisken kännes mjuk Den skiradr, smör och lingon; blab ' Jrssoppa i glassmaskin och vrides omkring 10 ett lock till formen ut skares.
For- eller mens kant penslas med vatten och serveras med skiradt smör och potatis.
med skorpor.
1 Redigerad af 1 Elisabeth Östman.
Inneh.
af Elisabeth östmans KORSLAG- 1 2 1 2 3 1 2 siljan.
äpplen) kompetent a t t undervisa ANNONSER skola vara inlämnade till LÄRARINNA, flickor, 16, 14 och 9 år, i språk Expeditionen senast fredag för att tre vanliga skolämnen önskas på nyåret kunna införas i följande veckas num- och i sörmländsk prästgård.
Svar med be- höriga upplysningar samt löneanspråk mer.
direkt till prosten E.
A. Petterson, Va.^nhurad.
LEDIGA PLATSER PLATS hos läkarefamilj i landsorts- stad, får bildad fiioka, kunnig i mat- lagning, bakning.
Medlem af familjen.
Jungfru finnes.
Nya, Inack.-Byrån, lirunkebergsg.
3 B, Sthlm.
LÄRARINNA, undervisnings van, musi- kalisk får plats vid bruk i Norrland.
Nya Inack.-Byrån, Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
EN enkel, allvarlig flicka, något kun- nig i husliga göromål, kan få plats omkring- 1 febr.
i ett barnlöst, bildadt hem å småländska landsbygden, för a t t hjälpa till med allahanda göromål.
Anses som medlem af familjen.
Lön 10 kr.
, i månaden.
Svar till » W.
S. », Långaryd x - - PLATS genast ledig för snäll, ordentlig flicka något van vid städning samt för öfrigt att deltaga i ett hems skö- tande.
Refl.
torde lämna svar till Postfack 37, Warnhem.
BARNFRÖKEN erhåller plats, Lön 15 kr.
pr månad.
Betyg till fru Nor- deriankar, Grefturegatan 51, Sthlm.
j r Befattningen såsom Arbetsföresfånderska vid Vänersborgs hospital och asyl är till ansökning ledig att tillträdas om möjligt den 16 jan.
1910.
Ansökningar, åtföljda af betygsafskrifter, styrkande sökandens kompetens i arbetet och a t t leda detsamma insändes till Hospi- talskontoret, Vänersborg.
il ed plat- sen ar förenad en kontant lön af 475 kr.
med ålderstillägg efter 2, 5 och 10 års tjänst, möblerad bostad med värme och lyse, tvätt, kost och 125 kr.
såsom kost fö rbätt ring spenndngar.
Vänersborg den 22 dec.
1909.
På förekommen anledning blir den 15 in st undand e j anuar i plats ledig för en snäll och ordentlig kokerska.
Närmare meddelas pr riks- telefon 69, Bollnäs.
P a r i s.
Ung flicka, frisk, stark, intelligent, med ordningssinne, kunnig i matlag- ning och sömnad, finner förmånlig plats.
Ref., foto.
etc. till Madame Garling-Palmér, 29 rue Boulard, Paris XIV.
PLATSSÖKANDE 22 ARS FLICKA med goda betyg från 8-kl. läroverk önskar plats som lä- rarinna.
Svar till » Undervisnings van och anspråkslös », Iduns exp.
PLATS som värdinna eller som hus- föreståndarinna i hem, där husmor sak- nas, sökes af prästdotter, van a t t själfständigt sköta ett hem.
Svar till » E.
S. W.j&gt;, Allmänna tidningskontoret, Gustaf Adolfs torg, Stockholm.
LÄRARINNA, undervisningsvan, musi- kalisk, söker plats.
Goda betyg.
Svar » Barnkär », Sv.
Telegrambyrån, Sthlm.
BILDAD flicka, kunnig i matlagning, bakning, van vid husliga bestyr söker plats.
Goda rek.
Svar » Villig — Dug- lig », Sv.
Telegrambyrån, Stockholm.
BÄTTRE flicka, kunnig i enklare mat- lagning Önskar plats i liten familj i stad a t t tillsammans med husmodern sköta hemmet.
Svar till » Genast », Ste- nungsund p. r.
22-ARIG FLICKA önskar mot fritt vivre komma till större herrgård eller prästgård för a t t deltaga och lära matlagning.
Villig hjälpa till med hvad som förekommer.
Tacksam for svar under adr.
» 1 januari », Mösseberg.
HUSFÖRESTÅNDARINNA, mycket mu- sikalisk och väl rekom., söker anställ- ning genom Fredrika Bremer Förbun- dets Byrå, Drottninggat.
51, Sthlm.
MEDELÅLDERS dam, kunnig i mas- sage och hälsovård, önskar plats som sällskap eller föreståndarinna hos dam eller herre.
Goda ref från 10-årig ansvarsfull plats.
» S.
S. », Kristianstad p. r.
PLATS önskas i liten familj där ej jungfru finnes, af flicka, något kun- nig i matlagning.
Svar märkt » Intres- serad », Iduns exp UNG barnkär flicka med vana vid barn och vid alla inom ett hem före- kommande sysslor önskar plats nu strax på nyåret i liten god familj.
Svar till » Värmländska », Iduns- exp.
UNDERVISNINGSVAN flicka önskar genast plats a t t underv.
i alla vanl, skolämn., tyska och handarb.
Deltager gärna i husl .görom.
Svar till » Villig », Lund p. r. SLÖJDLÄRARINNA söker anställning på nyåret i skola eller hem.
Goda rek.
Svar till » Skicklig och undervisnings- van », Iduns éxp.
MEDELÅLDERS, bildad flicka, utbil- dad sjuksköterska, önskar plats i fa- milj eller hos äldre dam.
Svar till » Små anspråk ».
Iduns exp., Stockholm.
SJUKSKÖTERSKA.
önskar sköta nerv- eller sinnessjuk pat.
Goda betyg och ref. Svar till » 24 år », Nordiska An- nonsbyrån, Göteborg.
UNG, bildad kvinna af god familj, varmt intresserad af och fullt kompe- tent a t t sköta ett hem söker plats gärna där barn finnes.
.Gladlynt, nå- got musik., representativ.
Rek., ref. Svar till » Husföreståndarinna », Göte- borg p. r.
PLATS som guvernant i godt hem sö- kes af 18-årig flicka som genomgått 8-klassig högre elementarskola samt ett års lärokurs i Tyskland, något kun- nig i husliga sysslor och linnesömnad.
Svar emotses till » Januari 1910 », Sv.
Telegrambyråns Annonsafdelning, Hel- singborg.
ATT förestå ungkarls hem eller matl.
i fam. önskar redbar flicka.
Svar » H.
N. », Bärby.
TVENNE unga flickor önska mot fritt vivre plats i bättre familj, prästgård eller herrgård, helst i Småland eller Östergötland, för a t t lära hushåll jämte allt, hvad till ett ordnadt hem hörer.
önska anses som medlemmar i famil- jen.
Svar snarast till » L.
R. », Sv.
Tele- grambyråns AnnomaTd., Helsingborg.
FÖR 2 unga damer med fast anställning som vilja dela stort vackert rum fin- nes inackordering i godt hem å Öster- malm till nyår.
Centralt läge.
Ref. om så önskas.
Närmare upplysningar Riks.
Ö.
311 eller till » Hemtrefnad », Iduns exp.
INACKORDERING finnes i godt hem för 2 studerande flickor.
Adr.
fru C. Darin, Artillerigat.
23, 3 tr., Sthlm.
INACKORDERING för studerande unga flickor kan erhållas hos frk.
J Helje- strand, Malmskillnadsg.
13, 3 tr .. Sthlm.
UNGA flickor, ev. hushållselever, kun- na få inackordering på Sandvik, 1 mil från Smål.
Burseryd st. (postadress) hos öfverstinnan Anna Hyltén-Caval- lius.
GOD inack.
finnes hos fin fam. på Östermalm för bildad ung dam.
Eget rum med egen ingång Piano.
Ung- P r i s f ö r h e l å r g å n g dom i hemmet.
Allm.
124 65.
Riks.
österm.
307.
(12 h ä f t e n) 12 k r.
INACKORDERING önskas för äldre dam i godt hem, d ä r vänlig omvårdnad Prenumeration mottages å pos- kan påräknas, helst närheten af Stock- holm.
Pris omkr. 70 kr.
Svar till » Släk- t e n, i b o k h a n d e l n och å t i d - ting 134 », Iduns exp.
skriftens e x p e d i t i o n i S t o c k h o l m.
I ett lugnt, trefligt hem på landet i frisk, skogrik trakt, ej långt från Göteborg, önskar ting föräldralös flicka inackordering.
Svar till » Hem », Post- kontoret, Järntorget, Göteborg p. r.
Illustrerad månadsskrift utg. af Karl Wählln.
i n a c k o r d e r i n g.
ensamt eller deladt rum, kan erhållas hos F r u Maria Planting-Gyllenbåga, Ar- tillerigat.
24, I I I.
Allm.
tel. 222 23.
Pensionat Solhäll, Stocksund.
Våningar, dubletter Härligt läge.
Rikstel.
Allm.
122. och enkelrum.
Stocksund 43.
Bröstsjuks.
— häftet utkommer den Krokens Konvalescenthem emottager från 1 jan.
lungsjuka barn.
läge på Billingen.
Sanatorie- Edit Rydbergs Ritbok.
Utmärkt vård.
Skolundervisning.
Prospekt och Hela serien: Haft.
1, 2 och 3 referenser erhållas genom nu utkomna Gerda Lundgren, Hugo Brusewitz förlag, Göteborg.
28 Första 12 j a n u a r i.
2 unga flickor kunna få god inackor- dering i skogstrakt, med eller utan läkarevård.
Svar märkt » Sjukhem », Sköfde p. r INACKORDERING i officersfamilj för en eller två- flickor.
Meddelande hos och finnas tillgängliga hos Herrar Bok- B. Vimans Juridiska Byrå, Regerings- och P a p p e r s h a n d l a r e s a m t hos gatan 46, Stockholm.
— Sveriges förnämsta familje- ftdskriff med fin konstnärlig och lifterär prägel samf först- klassig ufsfyrsei.
Sophiasyster.
Postadr.
: Frösved.
Eikst.
: Sköfde 118 B.
