# ID: svediakorp-per188
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1900
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 7,880
# sentences: 355
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Soln i norr p&amp; rosenmolnet hu ila^.
.
Se dess glöd, hur den sittskimmer silar genom späda Z (iP kring stam och gl2enarT Se, till guld förvandlas berg och stenar, vikens vdgor glimma, stranden stdr i blom!
Ndgra bdtar simma mot dess rikedom.
Yackra barn, som sjungen här frdn toften, andens in den friska honungsdoften r Ydllukt väller f r d n den sanka ängen, frdn de tusen tradens blad och hängen.
Nu är blomstertiden, n u ar sommarn har!
Ofuer vass och viden svalans vinge skär.
Yinden mojnar.
Flaggans flikar sjunka.
Lugn en fjäril syns pd seglet prunka.
Barn, vi drömde, att oss duken förde mot ett lana, d a r lyckans plist vi hörde.
Lyekolandet finnes vid en Ijusbld strand, m e n det landet vinnes blott af mddad hand.
I
Fynt dror läggas ut o&amp; bryts uattenspegelns vida klara gta.
Soln försvunnit, inga fdglar drilla, allt omkring oss ligger tyst och stilla.
Sommarnatt, du ljusa, intet k a n som du u h u sinnen tjusar Barn, landa Här är drgmmens.
här ar lyekuns MceT ÄppeLbZoomar tacka vall sch dike hölja träden kring vdr dolda stLssa.
Kullens rönnar std i 12ng och buga för den första @ akten.
Fdglaldt i skog bddar morgonväkten.
Hör hur trasten dog!
- 3 (m s Vik.
Kvinnorörelsens ' mål.
.
-.
.
.
- (Ur * The ~osrno@olitan.~).
.
.
.
.
a.
. '
...
...
.
...
.
.
.
.
-.
... I det rop, som höjer sig i ' det ' moderna samhället, där an, det ena .och an det andra begäres för och ' af stora korporationer .af.
kvinnor, kan den, som hör noga efter, upptäcka liksom, en grundton.
darhakorn, ' en fordran, som kan uttryckas med ungefär dessa ordi Gif oss arbete o&amp; en utbildning, soiz gör oss skickliga till arbete!
, E. begära detta icke för var egen skull.
allenast, ' zltm för wiänskliglzetens!
.
Om denna.
fordran logiskt Utve,cklas, k o m e r den att ' få föl- jande form:.
.
.
Gif oss arb.ete!
I tallösa manniskoåldrar, i tusentals, inilliontals.
kanhända, ha v i arbetat.
Nar mannen först vandrade omkring,, en naken vilde, som nyss lärt att g&amp; rak, och jagade ' och kämpade, s5 vandrade vi tillsammans med honom; hvart steg han tog togo; vi tillik *.
I vårt sköte närde vi slaktet, p&amp; våra skuldror buro vi det;.
vi letade rötter och örter till dess uppehälle, och nar mannens pil eller hulling skaffade villebrådet, ' var ' det våra händer ' som till- redde det.
Sida vid ' sida vandrade vi, den vilde manneii och den vilda kvinnan, fria tillsammans och arbetade fria tillsammans.
- Och vi vor0 nöjda! '
'.
.
Sedan kom en förändring.
:.
.
Vi.
' slutade upp med vara vandringar och slogo upp yårt tält på en flack af jorden, hvarvid lifvets mödor åter delades mellan oss.
Nesan mannen gick ut att jaga eller att slåss med fienden, som ville taga ifrån oss allt, arbetade vi på .fältet.
Vi gräfda i jorden, vi skuro säden, vi skapade bostäderna, vi väfde kltidnadernai vi formade lerkärlen och tecknade de linier på dem,.
som vor0 mäusk- lighetens första försök till dekorativ konst.
Vi, studerade örternas.
egenskaper och användning, och våra gamla kvinnor vor0 släktetq första läkare liksom ofta dem fljrsta präster .&amp;h.,pxyfetq *.
: -.
.l-:.
i i ' ' ' L
Yi närde slaktet vid vait bröst, vi buro det p % vara skuldror, genom oss fick det lif, fick föda och kläder - mera strafsamt och oändligt an mannens var vårt arbete.
Dock klagade vi aldrig att det var för tungt för oss.
Medan den vilde mannen låg i solskenet på sina hudar för att hvila sig till striden eller jakten eiler medan han formade sina dödsbringande vapen, åt och drack han hvad våra händer hade beredt åt honom.
Och medan vi knäböjde vid hand- kvarnen eller gräfde på fälten, med ett barn i vårt sköte och ett p&amp; vår rygg, sträfvande tills den unga kroppen blef gammal i för- tid - klagade vi nfigonsin, att det arbete, som föll p % vår lott, var för hArdt för oss?
Visste vi icke, att den kvinna, som släppte sin börda, var lik mannen som kastade bort sin sköld i striden - en pultron och en förrädare mot sitt släkte?
Blannen kampade - det var hans arhete; vi födde och niirde slaktet - det var vårt.
Vi visste att på våra mödor liksom på mannens berodde den familjs tif och välbefinnande.
som vi gåfvo lifvet.
Vi uthärdade vart slit, liksom mannen bar sina sår, under tystnad, - och vi vor0 nöjda.
.
.
Sedan kom en förändring på nytt.
Människoåldrar förgingo, och den tid kom da det icke 1ä.ngre var nödvändigt att alla män skulle draga ut på jakt eller i striden och d&amp; endast en på fem eller en på tio eller en på tjugo stsiin- digt.
behöfdes för dessa arbeten.
DA började mannen, som icke längre hade full sysselsättning på sina gamla arbetsfält, ge sig in p&amp; vara.
Han började också odla fältet, bygga huset, mala säden (eller lät sina manliga ' trälar göra det!
), och hackan och kruk- makarverktygen och nalen och till slut afven kvarnstenarna, som vi först hade plockat upp och jämnat för att mala föda åt våra barn, började gå öfver fran vara händer i hans.
Det gamla härligalifvet på de fria fälten blef oss icke längre beskärdt; vi rörde oss innan- för portarna, diir tiden flyter långsammare och världen ar sorgligare an i det fria utanför.
Men vi hade vårt eget arbete iinnii och vi vor0 nöjda.
Om vi an inte längre fingo odla säd till vår familjs uppehiille, tillredde vi dock fortfarande dess föda; om vi an icke alltid plan- terade och beredde linet och hampan, vafde vi alltjämt kliiduader åt vart släkte; om vi icke längre uppförde husets vaggar, vor0 de bonader, som täckte dem, dock våra händers verk.
Och kring våra knän uppväxte frAn födelsen till mannatlldeïn de barn vi hade fodt, de- ras röster Ijödo ständigt i våra öron.
Vid våra boningars dörrar sutto vi med v k a sländor och blickade ut Ofver falten, asis en gång vor0 '
våra till, att arbeta p&amp;, - och vi vor0 nöjda.
Frälsemans, bondes och borgares hustru, alla hade vi ännu vår uppgift att fylla.
Men nu har &amp; ter en förändring inträdt.
Någonting alldeles nytt har kommit in på det mänskli&amp; ar-.
betets falt och icke lämnat niigonting som det var.
P&amp; mannens arbetsområde har förändringen försigglitt och för- siggår alltj amt mera.
Öfver landssträckor, där en gång femtio man och yng- lingar sträfvade med sina dragare, färdas nu snabbt en ångplog, styrd af blott två par händer; och en skördemaskin mejar och binder och lägger i stack på en dag sk mycket som det fordom skulle behöfts hundra starka mansarmnr till att hösta.
De järnverktyg och vapen, som en af vArt släktes förfäder behöfde langa miiriader af ihadig ansträngning till att draga ut ur malmen och gifva form och härdning, strömma nu ut ur ångmaskiner, liksom vattnet ström- mar ur kvarndammen; och till och med i kriget, mannens speciella och häfdvunna arbetsfält, h a r, en fiillstiindig omstörtning af den gamla ordningen ägt rum.
Det fanns en tid då storleken och styr- kan hos musklerna i en mans armar och ben och styrkan af hans benbyggnad i hög grad afgjorde hans kampduglighet och d&amp; en Akilles eller en Richard Lejonhjiirta, väpnad endast med sitt spjut eller sin stridsyxa, kunde jaga en hel här framför sig; nu för tiden ka.n den ynkligaste pyssling bakom en modern Maximkanon i fullkomlig trygghet meja ned ett led af hjältar, hvilkas armar och ben och fysiska krafter en grekisk gud kunde afundats-men hvilka, emedan de sakna det moderna krigsmaskineriet, falla utan viirn.
Tiden för tillförseln till mänskligheten af styrkan i m5inniskans muskler, vare sig i krigets eller i fredens arbeten, ar för alltid gåagen, och tiden för den uteslutande betydelsen af styrkan, ut- vecklingen och verksamheten hos människans hjärna och nerver ar redan inne.
Aldrig förr i jordens historia har det manliga området för lönadt arbete varit så vidsträckt, så intressant, så kompliceradt och i sina resultat s i betydelsefullt för samhället; aldrig förr har det manliga könet i sin helhet varit så fullt och ihärdigt sysselsatt.
P å vårt kvinliga arbetsfält ha förhållandena tenderat att forma sig helt annorlunda!
De förändringar, som ägt rum under de senaste århundradena och som vi inrangera under den saiiimanfattande ru- briken &gt;modern civilisation,, ha gått ut på att beröfva kvinnan, icke .blott delvis .utan så godt som helt och hållet, hennes gamla ' '
område af proddtivt socialt arbete och, dar det il hennes sida icke förekommit nagot afgjordt och medvetet motstincl, ingenstiides af sig sjalfva öppnat nye .falt till srsättning.
.
Det i r detta faktum som alstrar var moderna ~kvinnofrtiga~.
Våra spinnrockar äro alla sönderslagna, i tusen valdigil byggna- der producera af %nga drifna vafstolar, styrda af några Iiiiudra tusen händer (ofta manshander), vårt släktes kläder, och vi våga icke längre siiga- ' stolt som förr, at4 vi och vi allena kliida vira folk.
Vara hackor och våra kvarnstenar gingo oss ur hinderna för länge sedan, och plöjaren och mjölnaren öfvertogo vårt arbete; men vi hö110 hårdt fast vid baktråget och bryggpannan.
Nu ar det ofta ångan som formar vart bröd och kakorna laggas ned rid var darr (kanske af en man i automobil), och vara hnsh8llsdryckera historia veta vi icke före det ögonblick då de sattas för oss p&amp; vart bord.
Dag för dag inkrgkta maskintillredda och fabriksproducerade kijttriitteï en allt större plats i blide de rikas och de fattigas matordning, s&amp; att till och med arbetskarlens hinstru knappast sätter fram för sin familj något af sin egen tillredning; och bland de förmögnare klas- serna har förändringen i hushfillets inriittning gatt s&amp; långt, att man icke sällan antriiffas arbetande i vara hus och kök och till och med st %ende bakom våra stolar, redo att göra allt för oss ntom att stopps matbitarna mellan våra krinliga lappar.
I hvarje riktning har den gamla lagen, att det uteslut.ande var kvinnans rättighet att tillreda sitt släktes födoämnen, blifvit en föråldrad lögn.
Äfven de smärre husliga sysslorna tendera till att flyttas ut.
ur kvinnans arbetssfär: i de moderna staderna piskas vira mattor, rengöras vira fönster och skuras vara trappstenar medelst maskiner eller lejdt och ofta manligt arbete.
Och föriindringen har gatt mycket längre än till att blott beröfva oss beredningen af de ma- terialier, af hvilka &amp; %ktets kläder tillverkas.
Symaskinen, som niistan helt och hållet har utträngt den gamla synalen, börjar bli föriWrud, och tusen ångmaskiner i fabriker förse redan icke endilst mannen och sonen uta.n kvinnan sjalf med niistan hvarj e bekladnadsartikel, under det bland de rikare klasserna Worth med sina hiindra man- liga medhjälpare bidrager till att iindtligen tillintetgöra den gaiiila myten, att det uteslutande t.illhör kvinnan som en del af hennes husliga arbete att tillverka sitt slaktes kläder.
År för år, dag för dag, arbetar i stillhet en afgjord tendens att göra kvinnans hilsliga verksamhetssfär allt sniifvaro, och detta insniifvande gör sig.
märkbart i precis samma min som det vi kalla
den moderna civilisationen skrider framåt.
Det yttrar sig mera i England och Amerika än i Italien och Spanien, mera i stora städer än i landtliga samhällen, mera b1and.de rikare klasserna än bland de fattigare och är ett 6felbart kännetecken på framskridande modern civilisation.
Men det är icke endast och icke ens hufvadsakligen på om- rådet för kvinnans husliga arbeten, som förändringen har träffat henne och inskränkt hennes gamta arbetsfält.
Det fanns en tid, då kvinnan behöll sina barn omkring sig, tills de blifvit fullvuxna.
Hennes uppfostran och inflytande var det som formade dem.
Från det ögonblick, då det spada barnet först låg vid henoes bröst, och till dess hennes döttrar gifte sig och hennes söner började deltaga i männens arbete, stodo de ständigt under moderns inflytande.
I den dag som är ha till och med de tekniska och enklare undervisningsgrenarna blifvit så komplicerade och de kr af den moderna kulturen framställer på specialiserad undervisning och utbildning för alla individer, som skola fortlefva och gagna under de moderna förhillandena,.
äro så miiktiga oeh oafvisliga, att barnet från de tidigaste %ren af sitt lif nödvändigtvis flyttas öfver f r h moderns händer till den specialiserade lärarens.
Ett barn till- hörande de rikare klasserna är ' inte väl födt förrän det lämnas i hiinderna pli en utbildad sköterska och.
därefter i händerna på en Izvalificerad lärarinna, till dess som i vissa lander sonen ofta lkmnar sitt hem för alltid vid nio eller tio år för att; öfverga till skolan och nniversitetet, under.
det dottern, som är i händerna på utbildade lärare och tjänare, i de flesta fall knappast har moderns arbete att tncka för mera af sin uppfostran och daning.
Och ibland de fattigare klasserna ryckes sonen och ofta dottern lika fiillstandigt af skolan och sedan genom nödvändigheten af yrkesutbildning fr&amp;n den moder- liga uppsikten, och detta mera ju längre civilisationen framskrider.
Så framträdande har denna förändring p&amp; kvinnans forna arbetsom- råae blifvit, att en Irvinna af niistan hvilken klass som helst kan ha födt många barn och iindå vid medelåldern sitta ensam i ett tomt hus, emedan alla hennes afkomlingar gått i f r h henne för att mottaga undervisning och utbildning ' af andra.
Det gamla paståen- det att barnens uppfostran är uteslutande moderns plikt har, hur sant det än må ha varit i afseende på .ett aflagset förflutet, redan blifvit absolut felaktigt, och en kvinna, som nu för tiden skulle yrka på att helt och hållet få uppfostra sin afkomma, skulle i nio fall af tio, tillfoga dem en ohjälplig skada, emedan hon är inkompetent. '
Men om möjligt %d % mera djupt och radikalt ha den moderna kulturens förändringar berört viirt gamla arbetsfält i en annan rikt- ning - i just den del af det mänskliga arbetsfiiltet, som ar sär- skildt och organiskt vart och som aldrig helt kan tagas från oss.
Här har insnafvandet g %tt längre an i nágon annan riktning och berör oss som kvinnor p&amp; en kiinsligare punkt.
En tid har fiinnits - och finnes ännu - bland nästan alla primitiva och vilda folk, då kvinnans första och viktigaste plikt mot sitt samhiille var att föda, att föda mycket och att föda oupp- hörligt!
På hennes efter förhållandena afpassade och stiindigt fort- gående förriittande af denna passira form af arbete och pd hennes framgfingsrika närande af sin afkomma vid sitt eget bröst berodde icke blott hennes stams eller nations valgång utan rent af dess existens.
Dar, som fallet är bland nästan alla barbariska folk, död- lighetssiffran för spada barn ar hög, dar de ständiga olycksfall, som iippst&amp; af kriget eller jakten, och personliga våldsdåd alltjämt ten- dera att minska antalet af fullvuxna män, diir de flesta sar medfiira döden, emedan den kirurgiska vetenskapen ännu ligger i sin linda, och dar framför allt pest och hungersnöd, som aldrig iitebli, om de an uppträda med oregelbundna mellanriim, decimera folket, har det varit af högsta vikt, att kvinnan brukat sin alstringskraft till dess allra yttersta granser, för att inte rasen skulle med ens börja tyna af och dö ut.
&amp; ven under de civilisationsförhållanden, som förefunnits i de århundraden, hvilka skilja det primitiva vildetillst&amp;ndet från den högre kulturen, har krafvet på ständigt barnafödande A kvinnans sida siisom varande hennes högsta sociala plikt i allmänhet knappast varit mindre bjudande.
Tjugo män maste då födas, ammas och upp- födas af kvinnan till att verkställa det grofva mekaniska arbete, som nu verkställes af en enda liten, valanbragt ångkran, och k r a h e t p % stora massor af mänskliga varelser som blotta reservoarer för motorkraft vid utförande aE de enklaste processer var, oafvisligt.
I den dag som ar har detta förhbllande nästan fullstiindigt vändts upp och ner.
Vetenskapens framsteg och förbättringen af lifrets fysiska villkor tendera snabbt till en minskning af den miinskliga mortali- teten, och det har nu redan blifvit möjligt för en stam att icke blott bibehålla sitt antal utan till och med öka det med en jam- fiSrelsevis h a förbrukning af kvinnans vitalitet i det passiva ar- betet att föda barn.
Men b d 8 mera allvarligt har krsfvet på l~vinnans arbete som barnaföderska försvagats genom förandring i en annan riktning.
Hvarje mekanisk uppfinning, som förringar nödviindigheten af groft muskelarbete, minskar också det sociala krafvet på kvinnan som frambringare en gros af dylika arbetare.
Vi ha redan öfver hela den civiliserade världen nått en punkt, på hvilken det sociala kraf- vet icke galler endast mänskliga varelser i klump till att anv.ändas som lastdjur utan snarare och uteslutande mänskliga varelser som äro tränade och odlade till att lampa sig för utöfvandet af det moderna lifvets mhgfaldiga plikter.
Icke nu endast många män utan snarare f&amp;, och dessa få väl födda och väl undervisade, så lyder det moderna krafvet.
Och den kvinna, som nu för tiden endast producerar tolf barn och ammar dem och sedan slapper lös dem på sitt samhiille och sin familj, anses med rätta som sin menig- hets förbannelse och fördarf och icke som en produktiv arbetare.
Ty i den moderna varyen har uppfödandet och fostra.ndet af en enda individ, p&amp; ett satt som är ägnadt att göra honom lämpad till att ta itu med det civiliserade lifvets svårigheter och trassliga mångfald, blifvit så vanskligt och så dyrbart, att obegränsad.frakt- samhet å kvinnans sida redan i de flesta fall har blifvit ett obotligt ondt s&amp; val för familjen som för staten, vare sig det ar fraga om handtverkaren, som till priset af en oandlig sjalf iippoffring måste underhiilla och uppfostra sina barn till deras tolfte eller fjortonde år, om de någonsin skola kunna bli bara dugliga kroppsarbetare, och som, i fall familjen Br stor, ofta dignar under bördan och later sin afkomma, utan undervisning och uppfostran, bli samhällets af- skum; eller det ar fråga om ämbetsmannen, som med sitt tanke- arbete Br tvungen att med lcolossala utgifter unclerhfilla och upp- fostra sina söner, tills de bli tjugo år eller äldre, och ge iippehhlle %t sina döttrar ofta hela deras lif igenom, om de inte gifta sig, och för hvilken en stor familj ofta visar sig icke mindre olyck~ibrin~ande under det den stat, b a r s kvinnor utan hiinsyn föda stora massor af individer utöfver dem de kunna bereda uppfostran, ar en stat, som tenderar att försiiniras.
Befallningen till den moderna kvinnan %r inte nu helt enkelt: aDu skall födm, utan snarare: » Du skall icke föda i en mån som öfverstiger din förmåga att tillfredsstallancle uppföda och fostrar&gt;; och en kvinna, som upptradde inför fattig- vårdsstyrelsen eller i ett fattighus, åtföljd af sina tolf barn, och begärde vederbörligt underhåll för sig och dem till ersättning fö.1 den möda hon haft med att skaffa dem till vadden, slrulle nu för
tiden bli tämligen h d i g t affardad.
Och den man, som nu f&amp; tiden på sin bröllopsdag halsades med den gamla lyckönskningen att han måtte bli fader till ' tio söner och tio döttrar, skulle betrakta den som en förbannelse i stallet för en välsignelse.
Säkert gr, att den tid hast,igt nalkas, då barnafödande kommer att anses snarare som en lyx, tillåtlig endast för dem, som bevisligen ha.
förrniga att ordentligt uppfostra och - sörja för sin afkomma, an som ett arbete, som i och för sig och under hvilka förhållanden som kelst iir en välgärning mot samhället.
SAlunda har det kommit dgrhan, att stora massor af oss kvin- nor genom de moderna sociala förhållandena utestiingas från barnas födande öfver hufvud taget och att afven de ibland oss, som äro barnaföderslror, i den man som den klass eller ras.
vi tillhöra, st8r högt p&amp; civilisationens skala, viintas frambringa ett allt mindre och mindre ant.al afkomlingai.
; p&amp; sa satt blir äfven för desea födandet och ammandet af barn, i stallet för att fylla hela cirkeln af kvin- nans lif f r c b ungdom till ålderdom, en episodisk sysselsiittning, som upptar endast tre eller fyra år af de sjuttio, som utgöra ett manniskolif.
I såclana samhiillen blir det pihtiiendet (sil fullkomligt sant i fråga om de flesta vilda samhlllen och älven till stor del sant beträffande dem som befinna sig p&amp; ci \ vilisationens &amp; gro öker- ghgsstadier), att kvinnans huhudsakliga och stiindiga sysselsittning från pubertetsilldern till Silderdomen ar att föda och amma barn och att denna sysselsättning maste fullt tillfredsställa alla hennes behof af socialt arbete och verksamhet - eu fördZhri!
l ö p.
Millioner af våra kvinnor utestiingas från att någonsin f öda ett barn, och betriiffande dem ' af oss som föda ar krafvet i ständigt stigande grad i kultnrsamhallena förbundet med det villkoret att vi, om vi vilja samhallets val, måste begränsa vår förmtlga.
Om vi sålunda se oss omkring med den liingst giende oyar- t-iskhet vi kunna förfoga öfver på hela omradet för kvinnans hiifit- vunna arbete, s&amp; finna vi att ofil tre flirdedelnr r7iiraf Bn skirrits bort för alltid och att den cltwstdem7e fitirdedele,i te~zdwcrr att krgmpn ihop!
Det är detta stora faktum, SK ofta och så fullkomligt förbisedt, hvilket ar drifkraften i denna väldiga och rastlösa kvinnorörelse^, som karakteriserar viir tid.
Det kr detta faktum, antingen klart och intellektuellt fattadt eller, som fallet oftare gr, obest.5mdt och smartsanit bhzclt, som i de basta moderna europeiska lrvinnornas hjärtan väcker deras passionerade och stundom nästan enstämmiga rop på nya arbetsformer.
och nya områden för iitöfyandet af deras förmåga.
241 P Strtirigt logiskt framställdt lyder vart kraf sålundi: T7i beg8i: a icke, att tidens hjul skall rullns tillbaka eller lifvets ström flyta bakåt.
Vi begära icke, att vara gamla spinnrockar p&amp; nytt skola väckas till lif och sattas i våra händer; vi fordra icke, att våra gamla handkvarnar och backor skola fitergifv~s åt ' oss eller att mannen på nytt skall begifva sig till sitt gamla område, kriget; och jakten, och liirima &amp; Ut husligt och socialt arbete åt oss; ej heller begära vi att samhället skall skapa om sig så, att hvarje kvinna p&amp; nytt kan bli barnaföderska (så önskvärdt det- ?in kunde vari ocli så djupt än hungern efter moderskap ar rotad i hvarje verklig lcvimas hjiirta).
Ännu mindre begara vi att hon ständigt skall användas som sådan och diirmed vinna socialt anseende; ej häller fordra vi att de barn, som vi föda, p&amp; nytt uteslutande skola laggas i v h a hiinder till att uppfostras.
Detta veta vi icke kan ske.
Lifvets forna materiella villkor ha giitt för alltid, och ingen människovilja ' kan kalla dem tillbaka.
Men detta.
ar vårt kraf: Vi begära att i underliga ny a viirld, som uppgår öfver både man ocli kvinna, där ingenting ar som det var och alla ting antaga nyn former och samband - vi begiira att i denna nya värld äfven vi m&amp; f &amp; viiï andel af hedradt och socialt gagneligt arbete, vik fulla halft af k.vinnans barns striifvnn.
Vi begära ingenting mer &amp; n detta och vi vilja icke nöja oss med någonting mindre.
Detta är kvinnorörel- sens mål l senna ', En bok om drottning Kristina. '
Christine de Su&amp;de, par le Baron de Bildt.
J a g började lasandet af denna.
digra volym på 500 sidor, för- utom ' otaliga upplysande noter, med den nedikfda antipati vi svenslcar och svenskor i mer eller mindre grad hysa för Gustaf II Adolfs dotter, men jag lade den ifrån mig med en känsla gränsande till sympati för drottning Kristina.
Hon, som så många gånger förevigats, som frestat så många- pennor, både förr och nu, både i dikt och prosa, hon har dock aldrig kunnat tala till våra hjärtan, ' utan med rysning och ovilja ha vi läst de olika skildringarna af hennes underbara va.xla.nde lif.
.
.
Och vi ha harmats öfver att dottern till den konung, som gaf- sitt lif för den evangeliska tron, pålade sig ' piifveväldets ok, öfver, '
249 1 gaf sitt land och sitt folk, för att lefva ett estetiskt, njutningsrikt lif långt borta i södern, må vara för konst och vetenskap men mod åsidosattande af alla de plikter, som hon iirft med fiidrens krona.
Och mordet å Nonaldesco har kommit oss att bafva för hennes grym- het.
~ i s t o r i e n har aldrig framdragit nigon som helst förmildrande orsak, något bevis för att denne Monaldesco hade förverkat sin har- skarinnas ynnest och blifvit en farlig tjanare i hennes sold.
Sådan har varit vår uppfattning allt sedan barndomen, och intet har sedan kunnat rubba den.
Först efter geilomlasandet af Bildts C ' iwistiile de S~37e börjar drottning Kristina skymta fram som en kvinna ' och, så underligt det låter, en mycket modern kvinna, hvars bild annu torde behöfva ett eller annat sekel för att mogna eller förstas.
Hon är före sin tid, en sammansättning af manlig kraft och kvinlig glöd; kvinna endast vis-si-vis den man hon alskar, men manlig despot, grym, ja hänsynslös i allt annat.
Hennes öfvermod visar sig bast i ett af hennes bref till Karl XI, diiri hon talar om: Ce meme Ccezcr pi, (Z l ' exenple de Diezc, n szs faire des rois.
.
Ja, stor nog att kunna nedlägga en krona och ändå förblifva drottning, tänker hon inom sig sjalf och handlar därefter; ty viil har hon abdi- kerat, men icke dess mindre förblir politiken allt fortfarande hennes käraste tidsfördrif, och hon tillbringar hela, sitt lif med &amp; tt göra upp planer, hvilka aldrig få någon annan betydelse an tillfredsstiillandet af hennes brinnande arbetsbegär.
Viil har hon offrat Sveriges lzrona, men ändock hägra nya riken, främst Polens, för hennes aldrig hvilande fantasi; ehuru, skrifver hon till sin van Azzolino, om han ej går in p % att bli polacco, så toge hon ej emot hvarken Polens eller ens hela världens krona, om den bjöds henne.
Så skrifver den kvinna, som vi alla trott ej kunde vara kvinna uti något, allra minst uti att älska, som vi trodde blott o&amp;ade allt för äregirigheten och fåfänga drömmar och blott ville härska öfver allt och alia.
Ja, härsklysten var hon, men inför kärleken har hon likvisst nedlagt spiran och den brefvasling mellan henne och kardinal Azzolino, som utgör det hufvudsakliga innehållet af Bildts digra volym, visar oss det på hvarje blad.
Det ar första gången denna brefsamling ÖfverlBmnas åt offent- ligheten, och fastän den p % långt nar ej innehåller alla Kristinas bref till kardinalen (tvenne samlingar daraf, som hon under föreggende resor skrifvit, hafva gatt förlorade), iiro de dock ett otvetydigt bevis pii en vänskap, som ej upphörde förrän med döden.
Och denna van-.
skap eller riittare kiirlek ar också den röda tiåden i denna brefviix- ling, som vi likvisst blott kunna följa från den ena parten, då Aezolinos bref, .troligen af honom sjalf, blifvit uppbrända före hans död.
Men hurudana än dessa bref varit, tillrëtiavisande, kalla, ja stundom rent af hårda, att döma af Kristinas svar, så har hon dock aldrig för ett ögonblick upphört att dyrka honom, ehuru hennes stolthet nog många gånger torde hafva upprest sig mot denna hennes egen tillbedjan, denna underdånighet och ödm j nkhet, egenskaper som för öfrigt så litet ingingo i hennes karabter.
För alla andra var hon ogenomtränglig, gåtan, sfinxen, drottningen öfver alla andra drott- ningar, men för honom var hon slafvinnan.
Det är under hennes sista resa till Hamburg, med Sverige som mål, som denna brefväxling kommit till stånd.
Rennes mening med denna resa var ordnandet af hennes affärer på ett för henne nier in- bringande satt, ty hennes lif i Rom förflöt i stiindiga ekonomislra bekymmer, och de pengar, som hon hade att uppbiira af sina svenska provinser, utföllo aldrig punktligt.
I Hamburg blef hennes vistelse öfver två år, då hon ville in- vänta en, eventuell riksdag och den gång på gång sköts upp, troligen för att undvika hennes närvaro därvid.
Till slut reste hon dock och möttes i Helsingborg af marskalk Banér och grefve Pontus de la Gardie, jëmte ett lysande följe af 400 ryttare, förutom en större afdehing fotfolk.
Likvisst kom hon aldrig liingre Bn till Norrkö- ping; hennes egen stad, d % bon helt hastigt vande om, emedan man förbjudit henne att öppet Ilillln mässan och hon trott sig kunna trotsa detta förbud, med den påföljd, att regeringen på nytt ansåg sig böra ingripa.
Denna resa till Sverige blef hennes sista, fastän hon ännu någon tid närde inom sig hoppet att återvända, alltja.mt endast för att vinna ekonomiska fördelar, ej som man befarade för att återeröfra kronan.
En kvinna, sådan som drottning Kristina, visar aldrig sina innersta tankar, och skulle hon någon gång, som ej finnes skäl att antaga, ha angrat sin abdikation, så torde hon aldrig ha delgifvit det &amp; t någon, allra minst åt den som för henne ersatte kronan och allt.
För att få fram det intryck, som drottning Kristina gör på mig efter genomlasandet af alla dessa bref, måste jag låna ett norskt ord.
På mig verkar hon såsom nggot vid~nderligt, snarast som en af Ibsens mest oförståeliga kvinnofigurer, ett väsen, som talar som en sierska, härskar som en tirottning och hvars innersta förtärs, absoiberas, hypnotiseras af en olycklig kiirlek.
.
.
Är det - ej en underlig ödets lek, att den siste attlingen af vltr inhemska frejdade kungast.am skulle skapas till kvinna, och rors man ej frestad att tro, att hon fran början varit ämnad till man och att f&amp;erna, som stått vid hennes vagga, alla gifvit henne harskare- gåfvor: snille, makt, kunskaper, då ilen sista féen kom och gnf henne det bästa eller det sämsta - den krinliga skepnadon.
Vid hennes födelse trodde rnan ju först att en prins kommit till viirlden.
Emellertid fick hon alltid behalla nggot af sin förmenta man- lighet, friimst i snillegåfvor, som än siillsyntare an nu bestodos 1600- talets kvinnor.
Kvinnans sekel hade annu ej brutit in; det var mannens - uteslutande mannens.
Och sa blef drottning Kristina en undantagsrniinniska, som alla mer eller mindre fasade för, liksom vara far- och mormödrar heligt fasade för s. k. emanciperade krinnor.
Endast det, att hon var.
drottning, kom henne till hjiilp, och hon fick iiarigenom en uppfostran, som eljes blott var nfsedd för det manliga slaktet.
Hon blef lärd, talade grekiska och latin, slwef franska och italienska, förstod hollandska och spanska, sysslade med alkemi, med konst och vetenskap - hon blef Nordens Uinerva och samlade omkring sig ett lysande hof.
Denna drottning Kristinas korta regering blef, både i yttre och inre afseende, en gliinsande tid för Sverige.
Tvenno lysande freder hade i en grad som ingen anat utvidgat vårt rikes griinser, och en snillrik drottning förde spiran därinoin.
Men ännu regerade drottningen - kvinnan var ej väckt.
Viil hade hon haft ett barndomstycke för sin kusin, Karl Gustaf, men sådana tycken iiro vanligen blott en försmak af kärleken, och först efter sin abdikation, som 30-&amp;ig kvinna, skulle hon möta den man, som- blef hennes herre.
Det är först iinnn n&amp;gra år senare, som vi genom Dildts bok lära känna, henne och som vi börja först % den kvinna som förut blott blandat och förvirrat oss.
Men det mest tragiska, lärdomen som vi kunna hiimta iii- drottning.
Kristinas lif, ar att lyckan ej vinnes genom att offra plikter och slita d a band.
Lycklig blef hon aldrig, och om vi också ej kunna lyfta förlåten till hennes intima lif och veta hurii långt vänskapen emellan henne och Azzolino strackte sig, så var det dock en otillåten kärlek, ty den som r a r föremilet för don- samma var bunden af kyrkans band.
Intet tyder på att hon någonsin kiinde ~samvetsförebr~elser öfver att ha svikit sin plikt gentemot sitt eget land.
Därtill var hon för
stolt, för upifylld Bf sitt eget jag &amp; Ii tillfredsställandet af defbfdringar .det stallde p.5 hennes personliga lif.
Hon var föregångerskan till +en kvinnotyp, som offrat ellt f ö r att finna sitt innersta vasen och - * bilda alla jäsande möjligheter inom dem.
, Och haideken till ' det sköna; till ett lif fullt 8.f estetiska njutningar, vaf kanske det, som - .niest drog denna.
sista ättling af den skönhetsträngtande Vasastammen .fran en kronas tunga, allvarliga plikter till solskenslifvet i södern.
.
.
Man kan nog fråga sig hvarför drottning Kristina i själfva: verket bytte religion, ty nagon sainte blef hon aldrig: j e d: aumi ja- mnis assez de vertu pour l ' etre vi ' msez cl ' infanvie pour ' le feincis-e, säger hon själf och hon blef därigenom en missräkning för den ka- tolska kyrlcan, hvilken naturligtvis tiinkt slå mynt af hennes from- het och: nu i stiillet gång på ' gång ' skincialiserades öfv&amp; hennes tal * och kthafvor. '
Dfen äfven härvidlag var hon ' den emanciperade kvinna, som vagar g &amp; sin egen viig, utan ' att ber6 vare sig af beröm ellir klander, så.
långt, I.Angt före sin tid äfven däruti; kanske iien första nordiska Byinna, .som bröt mot det konventio.nella och v&amp;gade lefva sitt eget lif.
Åtar och åter higr8 Ibsens kvinnofigurer för mina tankar, dessa starka., gåtlika varelser, som driftas af e n miktig impuls &amp; tt pejla de stora vidderna - - en- djupet .inom sig.
sjalfva.
och gå ut samhetens och tystriadens vidder -.
-.
.
.
Bien hvad fann ' hon val därnere i Rom, gnidt ibland de ' ly- hande fester, vid hvilka hon genom sin ställning och sitt snille var ' ' medelpunkten - hvad fann hon ' väl?
J,o ho9 fann hvad de&amp; som sviker sin plilct, förr eller.
senare.
m ~ s t e finna: otillfi.edsst~llelse.
.
Den, som sviker sin lifsuppgift, " är lik- som de * d.är tager sitt eget lif - han är en &amp; oralisk sjdfspillifig ' och.
förr eller senare kommer den bittar?
efterrakningen.
Den ' brin- nande kärlek,, som hon hyste till en kgikaos tjijnare, m&amp;ste ju skinka henqe mer af sokg $n ' - af glädje, qch molltqnen är också ' fö+&amp;rskande i alla Lennes bkef - en djtip uqderströrn af - rhelan- med glänsande d järfva.
.
.
snilleblixtar, men, aldrig.
den jublande koli.
lifsgl$dje, @ m bryter fram i ' miiktiga, inirtoniga ' sckdrd.
Det +ar något dämpadt, något resigneradt i själfva hennes sätt att älska, något lidelsefullt,.
.men med ' sordin " på, likt '.
den som vet att ' 4 ~ t är.
.
.hopplöst och.
agck ej.
formir arbeta däremot, utan finner.
...
.
fröjd i att iida rör &amp; ' olycklig kärlek ' än att kasta bördan itbrrel.
.. - * hon honom trogen; han insattes ifråii.
sig!
Och intill döden ' förblef tiil ' henne~ uoiv~rsal-arhinge oSh dsg helt ' kort cftei hennes död. '
- - ' ' ' ' C.
.
_.
:.
.
Bildts bok låter oss ej följa henne längre an till hennes sista återvändande till Rom - 1668 - och iir det blott under två och ett halft års tid, som vi få blicka in i hennes själslif.
Drottning Kristina blef, som jag redan niimnt, en föregångare till emanci- pationen i våra dagar, och man kan endast beklaga att alla hennes gåfvor blefvo gagnlösa för det land hon tillhörde.
Siidana kar&amp;- terer som hennes behöfva jordbindas för att ratt vaxa ut; de be- höfva fastnaglas af tunga plikter för att ej förflyktigas i den este- tiska njutningens drifhusatmosfär; - de måste lämna sitt glansande fargstoft åt andra och sjalfva dö.
* * *.
Baron Bildt, till hvilken vi stå i tacksamhetsskiild för att han klart och naturtroget Atergifvit några af denna var mest missför- stådda drottnings drag och låtit oss blicka in i hennes hjärta, har med stor pietet och sällspord talang löst det svåra viirfvet att samla dessa bref, hvara.f flera sakna upplysande data, till ett helt och medelst kortfattade redogörelser sammadiinka, de olika kapitlen och igenfylla luckorna i drottningens korrespondens och öka vara egna kunskaper v i s - h i s henne.
Dartill har han genom en ren tillfällighet, som han sjalf siiger, men som är den trägne forskarens lön, lyckats finna nyckeln till det chifferspråk, som drottning Kri- stina använde för sin privata korrespondens.
Att ifrån skilda håll och orter, ej blott i Italien, utan äfven i Frankrike och Sverige, hafva letat reda p&amp; och hopsamlat alla dessa, öfver tvihundra-iriga papper, att af allt detta oordnade, till stor.
del chiffrerade material kunna l %ta läsaren följa drottning Kri- stina dag för dag under en tidrymd af två och ett hzllft %r, det har varit baron Bildts uppgift på lediga stunder, och vi kurina med skäl va.ra stolta öfver att i honom iiga en så eminent skriftstallar- förmåga bredvid hans politiska skarpsinne.
En mer pietetsfull tolkars kunde drottning Kristina ej f % och ej heller en mer förstaende sidan.
Inledningen till denna bok ar briljant - af en fullkomligt per- sonlig stil och uppfattning - bakom hvilken man skönjer en man, som bildar sig sitt eget omdöme och förkastar det traditionella, när det befinnes strida mot sanning och ratt.
Allt kommer .till sin, ratt en gång, och vi ha baron Bildt a t t tacka för att han befriat denna kvinnas bild frán många af de förut- fattade meningar och fördomar, hvarmed vi betraktat den, och att han så fördelat skuggor och dagrar att de tillsammans skänka ' en ny ' belysning åt vår mest snillrika drottning.
C.
2 ' - d.
Föreningsmeddelanden;.
.
:,.
.
.
Fredrika-Bremer-Förbundets irsinöte ägde .rum d.
25 maj .i Förbindets lokal.
Till mötets ordförande utsågs riksantiqvarien ~ i l d e b r a n d i Sedan ordf. meddelat att styrelsens berättelse förelåg tillgänglig i tryck för dem, som önskade taga del af densamma, upplästes revisorernk berattelse och beviljades styrelsen decharge för 1899 &amp; s förvaltning.
Till ordinarie styrelseledamöter efter de 6 medlemmar, som vor0 i tur att af&amp;, fru Montelius och fröknarna Dahlgren, Atervaldes riksantiqvarien Hildebra~~d, tqelnzerus och Ulrich samt nyvaldes i st. f. yrkesinspektör Uhr, som p % grund af sjukdom undanbedt sig omval, förste hofmarskalken Otto Printasköld.
Till suppleanter i styrelsen omvaldes iröknarna Adelborg, Lagerbety, Leijon- Itufoud, Silow och IVidnzarie hvarjämte i st. för ' fru Odelberg, som undanbedt sig omval, nyvaldes fru Lisinku Dyrssen, född af Ugglas.
Till revisorer omvaldes fröken A.
Rossander, doktor V.
Soedbom och expeditionschefen A. Wall.
Till revisorssuppleanter omvaldes fröken A. Lindhagen, revisions- sekreterare W. Uppströnz och fru S. Wising.
....
Fredrika-Brcmer-Förbundets koniite för lagfrågor har gs Förbundets styrelse gjort framställning om anordnandet af en pristäflan öfver ämnet:, r&gt;Betydelsen af den gifta kvinnans myndighet för henne sjalf och för samha; llet .. Styrelsen antog förslaget och beslut fattades om ut- återfinnes p&amp; annat lysandet af en pristädan i uppgifna ämne.
ställe i detta hafte.
ensamma * Giifva till.
Fredrika-Bremer-Förbundet.
Af en person, som önskar vara oniimnd, har Förbundet haft glädjen mpttaga en gafva.af 2,000 kr.
som ett erkannande af .Förbundets valsignelserika arbete i det godas t j a n s t.
~ Denna ghfva, som tillstalldes Förbundet omedelbart efter fröken G. Adelborgs föredrag öfver .Några synpunkter rörande kvinnofriigans, är ett giadjande bevis, p&amp; att de ord, som däri uttalats, ej förklingat ohörda. '
- *.
Vid föreningen Handarbetets Vänner Arsmöte anstalldes val af styrelse, I tur att afg&amp; voro: Fruar E. Odelberg, C. Curman och K. Clason hvilka samtliga med stor majoritet omvaldes.
De förutvarande suppleanterna: fruar E. Frestadius, C.
' ~rundströrn, A. Lilliehöök, E. Petersdn och E. Rudbeck samt fröknar: K. Cardon, M. Leijonhufvud, I Lamm och J. Levisson omvaldes.
Revisorerna fruar Edholm och A. Frestadius samt konimerserAd.et H. '
Rehbinder omvaldes likasa deras suppleantek fruar G. Medin och A. Styffe.
.
samt hiiradshöfding h r ~ e t t i ~.
Handarbetets Vanners styrelse består således f. n. förutom ofvanstaende.
medlemmar af: ' F r u A. Wallenberg (ordf.) fru F. Claeson, fru ' S; aWising ',.
.
.
.
fröknarna: M. Rohtlieb; S. Gisberg och ' A.
Widmark.
.
' Fröken M. Sjöström, mönsterriterska hos Handarbetets Vänner afreste i början af maj till utlandet, för att såsom kommersekollegii stipendiat.u$ der ett par manader idka studier i Italien samt vid världsexpositionen i Paris.
Förutom de föreme, som for österrikiska konst- och industrimuseet inköpts vid Handarbetets Vänners utställning i Paris, har - enligt nu ingQnget meddelande - ytterligare af professor P. Krohn, direktör för dan- ske Kunstindustrimuseet~, för dettas räkning inköpts Carl Larssons väfda tapet kraftf fisket.^ D&amp; detta museum har ett synnerligen stort anseende är det hedrande för föreningen att ett af dess arbeten införlifvas med musdets samlingar.
Från skilda håll. '
Meddelande Tran Svenska Kvinnornas Kationalförbund.
Sa- som förut ar niimndt, har Finsk Iivinnoförening genom en skrifvelse till ordföranden i Svenska Kvinnornas Xationalförbund uttalat sitt djupa del- tagande i den förlust Förbundet lidit genom d: r Ellen Fries ' bortgang.
Sedermera hafva uttalanden i samma riktning insiindts £ r h Xorslr Kvinde- sagsförening, Dansk Kmvinderaad, Ludy Aberdeen, 3kme Hainisch m. fl.
Vid doktorspromotionen i Upsala den 31 maj promoverades till ' medicine doktor med.
lic.
Anna Stecksén.
Wahlström till filosofie dbktor.
dia Samtidigt promoverades fil.
lic.
.
* Selrim Lagerlöf har ' af Vilrmlands nation i Upsala blifvit vald: ' till hedersledaniot .. X Koiitroll ofver varden af utackorderade barn.
Fragan om er- - hiillande af battre.
kontroll hkutinnan har länge statt pk dagordningen.
.men först nu har man, tack vare fattigviirdsinspelrtöreiis ingripande, funnit sig föranlaten att vidtaga htgarder i detta syfte.
Fattigv %rdsnanmden har ' nämligen beslutit att utsiinda ett i förhállandena väl initieradt fruntimmer, som skall söka anskaffa l&amp;mpliga lokalinspektörer och inspektriser och ut- vaja ' sadana fosterhem, d a r barnen kunna bli val vardade i alla afseenden.
Dessa inspektörer eller inspektriser skola Uilggas att öfvervaka fosterhem- .men och $enast ingripa, om.
missvar&amp; synes föreligga. '
Fröken Natalia .zahl&amp; de * .amstiiende dansks pedagogen, före- gtAndwinnan och stiftarinnan för den öfver hela norden kända Zahleska flickskolan i Köpenhamn, afgiir med denna termins utgAng frCn sin befatt-.
h g j hvilken hon med s&amp; myoken berömmelse förestött i niirra en männi- skoalder.
Samtidigt öfverlamnar hon skolans ledning åt sin rnkngirign ' medarbeterska fröken Henriette Skram.
Den af fröken Znhle stiftade .mstitutionen omfattar primarskola och högre utbildningsskola, hushitlls- skola.
m. fl; afdelningar.
.
.
