# ID: svediakorp-per1870
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 23,186
# sentences: 1,316
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


IDUN 1910 TJUGOTREDJE ÅRGÅNGEN D Å IDUN, de svenska hemmens tidning, nu går att börja sin tjugutredje årgång, sker det i den fasta förhopp- ningen, att dess sträfvan som organ för våra bärande kulturella strömningar och för hemmets intressen allt framgent skall uppskattas och stödjas af den publik, hvilken i oaflåtligt växande skaror samlats kring dess nu under två och tjugu år pröfvade färger.
Att dessa först och sist varit de åkta svenska, behöfva vi för våra gamla vänner väl knappast påpeka, liksom att vår väg äfven för framtiden skall byggas på det ideella syftets, den goda viljans och det ärliga uppsåtets grund och som hittills oförtröttadt söka sig fram mot hvarje kulturintres- seradt svenskt hem, vid hvars härd tidningen i text och bilder vill tälja om vårt nationella lifs olika yttringar.
Bland den förestående årgångens många intressanta ny- heter vilja vi emellertid särskildt framhålla den serie månatliga pristäflingar, vi beslutit anordna, och vid hvilka för hvarje gång kommer att utdelas ett pris af 100 kr.
eller sammanlagdt Tolfhimdra (1,200) kronor i pris för de bästa insända artiklarne öfver nedan angifna äm- nen.
Dessa uppsatser skola sedan efier hand inflyta i Idun under den gemensamma rubriken; Årets tolf kapitel.
De olika månadernas ämnen lyda: Januari: Husmodern — familjens finans- minister!
Ett kapitel om hemmets bokföring och hvad därmed sammanhänger.
Februari: " Sällskap, där man här roligt. "
Ett kapitel om vårt umgängeslif och dess utveckling till enklare och friskare former.
Mars: Kvinnan och gifterrnålsbalken.
Ett kapitel om kvinnornas önskemål vid revisionen af äktenskapslagstiftningen.
April• Hvarför saknar kvinnan sinne för humor?
Ett kapitel om damernas påstådda brist på uppfattning af lifveis försonande komik.
Maj: Med rensel och vandringsstaf.
Ett kapitel om fotvandringar genom svenska bygder med särskild hänsyn tagen till kvinnliga turister.
Juni: Som patient hos Doktor Sol.
1 Ett kapitel om utnyttjandet marens hälsovården.
Juli: af som- " Mamma, hvad skall jag göra? "
Ett kapitel om våra barns lekar och sysselsättningar.
Augusti: Huru höja vårt folks arbets- glädje?
Ett kapitel i en nationell September: Kvinnorna under fanan.
Ett kvinnligt Oktober: lifsfråga.
kapitel om införandet värnpliktsår.
af ett Konsten i hemmet.
Ett kapitel om tillvaratagandet af konstens skönhetsvärden för vårt dagliga lif.
November: I den släta ringens tecken.
Ett kapitel om förlofningar lofvadt folk.
December: och för- Svensk Jul.
Ett kapitel julfirande.
om julförberedelser och Vår ^öljetongsbilaga inledes på nyåret med den i vår senaste stora litterära täfling prisbelönade romanen Lyckans vägar af Ernst Lundquist, en sällsynt fängs- lande modern lifsskildring med motiv ur hufvudstadens teatervärld.
Att vi äfven för öfrigt skola ägna vår textafdelning den största omsorg säger sig själft.
Kultur och hemlifs- frågor komma som hittills att behandlas i ledande upp- satser af kända och skattade pennor, längre noveller, skisser och dikter i bunden form af våra förnämsta författare skola städse pryda spalterna, vårt porträtt- galleri öfver samtidens märkligare personer blir lika.
rikhaltigt som utvaldt, hvarjämte de viktigare dags- händelserna, konst-, teater och litteraturföreteelserna skola belysas i bild och text.
De omtyckta veckopristäflingarna på Tidsfördrifsafdelningen skola fortgå och öppnas i första januarinumret med en rolig och spännande täfling: " Det uppbrända testamentet ', vid hvilken våra läsare bli i tillfälle att pröfva sin " privatdetektiva " skarpsinnighet Förutom Idims julnummer, af gammalt välkändt för sitt konstnärliga och litterära värde, erhålla alla våra fasta prenumeranter under år 1910 som extta gratispremse ett originellt vårnummer om hvars ledande idé och innehåll vi dock nu ej kunna när- mare yttra oss, dä det är af sedt att utgöra en öfverraskning.
Som våra läsare alltså finna är det med ett rikt pro- gram vi ämna tillgodose Iduns 23:e årgång, hvarför redaktio- nen vågar hoppas att vid det snart inträffande årsskiftet få hälsa tusentals nya vänner välkomna till en läsekrets, som se- dan länge omfattat flertalet af de bildade svenska hemmen.
De fullständiga prenumerationsafgifterna för Iduns olika upplagor 1910 ställa sig sålunda: I; ii / I h / ii, / * I D U N, vanliga upplagan.
.
.
.
kr.
6:50!
3:50 1:75 „ praktupplagan „ 8: — 4:25 2:25 Allt med postbefordringsafgiften inberäknad.
Lösnummerpris blir, med undantag för vår- och jul numret, som förut 12 öre.
JOHAN Hafvudredaktör NORDLINQ.
ocfi uigifvart.
Teckning af Brita Ellström.
3:e pris.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING: C T T LITET F Ö R O R D O C H E T T PRISDOMARPROTOKOLL.
!
, HOLMSKAN; DIKT AF S T E N G R A N L U N D.
RIER KÅSERI OM STOCKHOLMSKAN; — STOCK- TRE SMÅHISTO- AF S I G F R I D SlWERTZ.
— E T T O M STOCKHOLMSKAN; AF C E L E S T I N.
— F O R C E STOCKHOLMSSKISS AF ELIN MAJEURE; W Ä O N E R.
— M E D A L J O N G E N; U R EN U N O STOCKHOLMSKAS MINNESBOK AF B O BERGMAN.
— E N ÖFVER- R U M P L I N G; SKISS U R STOCKHOLMSKANS VÄRLD AF E R N S T H Ö G M A N.
— " G W E N " OM STOCKHOLMSKAN; AF G W E N.
* O M S L A G S T E C K N I N G AF L E O N T I T E L B L A D AF BRITA ILLUSTRATIONER LEON WIDHOLM, EDW.
I WELAMSON, EINAR TEXTEN AF O L G A RAFAEL, A X E L WILHELM E M I L Å B E R G, INGRID CARLBERG, HERMAN NEUJD, HILDING WERNER, BERG, TÖRNEMAN, E.
V.
T R Y G G E L I N, F R E D.
ERICSSON, NERMAN, BERGGREN, WELAMSON.
ELLSTRÖM.
GUNNAR GUSTAFSSON, WOLMAR EHRLING, E R I K JONSSON, A N N A L I N D E - ERIK LANGE, JOHN D U N G E, MARTHA RYDELL-LINDSTRÖM, E R I K STRANDMAN, A.
H A L L G R E N, D.
L J U N G D A H L, H E N R I K T H É E L, GISELA LING, TRAPP, OSSIAN NILSSON, OTTO CASPARSSON, P.
L I N D R O T H, C A R L ELGSTRÖM, GUNNAR ERIKSSON, TH. MEUR- WALLBECK-HALLGREN, AXEL TYOHO ÖDBERG, E.
SCHWAB, S I - - MEON ÖQUIST, G U N N A R LAURELL, EIVOR HEDVALL, ARVID F O U G - STEDT, GUSTAF UNMAN, ALFRED EKSTAM, SEMMY NYSTRÖM, - G U S T A F L J U N G G R E N, A G D A N O R D L Ö F, H A R A L D SJÖVALL, H J Ö R D I S NORDIN-TENGBOM M.
F L.
* K L I C H É R N A UTFÖRDA Å A.
B Ö R T Z E L L S T R Y C K E R I A.
- B.
* W I L H E L M S S O N S BOKTRYCKERI ' STOCKHOLM 1909.
A.-B.,
3 IDUNS JULNUMMER &gt;1 •i få titef / vp * ord och ett EN OMSTÄNDIGHETEN att vanan mer eller mindre trubbar af uppfattningen, af- kyler känslan och gör ögat grumligt, får väl tagas som orsak till att vi stockholmare hittills gått omkring i vår egen stad och stirrat på stockholmskan, utan att finna hennes typ — särdraget, som skiljer henne från öfriga svenska kvinnor.
Men så en dag slog det oss att hon verkli- gen fanns till och att det vore en oförlåtlig klumpighet, om hennes egenskaper icke skulle uppmärksammas, belysas, göras till föremål för pris och — ris.
Det sistnämnda under fullt höfviska former, något annat kan ju ej sättas i fråga, alldenstund en kvinnas skavanker mera påstås bero af den manliga miljö, i hvilken hon lefver, än af henne själf.
Språkets medel syntes oss emellertid icke till- räckliga för att ge en rätt föreställning om vår stads kvinna, hon, som fångar oss i sina nät hvilken stund det behagar henne, hon, för hvilken vi samla och skingra förmögenheter och som är det röda inslaget i vårt fattiga lif.
Därför riktade vi oss till våra konstnärer, uppmanande dem att i kraft af sin manliga be- nägenhet för det evigt kvinnliga täfla om en framställning af stockholmskan i bild.
Och konstnärerna sveko icke.
Tack vare deras begåfhing, deras kärlek till ämnet myllrade ett tåg af kvinnor in på vår byrå, tecknade i svart och hvitt, på papper i alla tänkbara storlekar, och med en variation i upp- fattningen, som afslöjade, att stockholmskan har långt flere nyanser än hvad vi i vår beundran trott henne om.
Alla de täflande konstnärerna arbetade gifvet- vis med tanke på att eröfra något af de pris vi utfäst.
Namnen på de fyra lyckliga läsas i herrar prisdomares här följande protokoll tillika med deras auktoritativa betygssättning af det gynnsamma arbetsresultatet.
* D S * * • - * % • • » t • • * &gt; ^^Bl ^ ^ ^ ^ — _~ K A _ A vi jirisdomar profokotf.
Ti Oss återstår nu endast att bringa såväl herrar prisdomare och pristagare som öfriga i täflingen deltagande konstnärer, hvilkas alster vi här re- producerat, några varmt kända tacksamhetens ord för deras insatser, utan hvilka vår idé ej skulle vunnit den allsidighet och det intresse, som vi åsyftat med detta vårt julnummer.
För hvarje sida, som möter betraktarens öga, finns, skulle vi tro, alltid något visst karaktäri- serande för stockholmskan, en humoristisk egenhet här, ett utslag af hennes svärmiska kynne där, en blick in i hennes hvardagslif å ena sidan, ett vittnesbörd om hennes uppsluppna festglädje å den andra o. s. v. Än är utförandet flott, än diskret och detalj- fint, och det ofta hörda påståendet, att svenska tecknare ha svårt att teckna kvinnor, då det ej gäller skämttidningskarrikatyr, torde hädan- efter behöfva väsentligt modifieras.
Som sagdt, det är med glädje vi konstatera, att ett så stort antal duktiga konstnärer, manliga som kvinnliga, gått med i täflingen, och vi tacka dem för de många talangfulla, spirituella, ämnet belysande teckningar, som deras möda tillfört oss.
Herrar prisdomare ha anmärkt, att särskildt det stockholmska ej kommit fram med tillbörlig pregnans i teckningarna.
Omdömet har natur- ligtvis fog för sig.
Men månne ej den bristande Teckning af Olga Riphael.
karaktäristiken härvidlag beror mindre på konst- n ärerna än på stockholmskan själf, hvars ur- faller oss ha stora konstnärliga egenskaper.
Andra priset har utdelats åt den bild, som bär mottot " Tip sprunglighet ännu ej blifvit så i ögonen fallande, Top, medlem af kronprinsessan Margaretas sport- att hon helt skiljer sig från den allmänna svenska klubb ".
Den är utförd af herr Leon Welamson o h k c v innotypen?
är i vårt tycke en ganska stilfull skämtbild öfver en Stockholmskan börjar bli exklusiv.
Hennes ung dam, som ägnar sig åt idrotten, hvilken rätt odlad kan utbilda kroppen, öka det sociala anseendet typ befinner sig i växt liksom hennes stad, hvil- och påskynda förlofningen.
Tredje priset fick " Viola ", ken f. n. genomgår en omvandling, hvarur skall fröken Brita Ellströin.
Teckningen föreställer en liten uppstå storstaden Stockholm med dess speciella fröken, eller som hon själf förmodligen anser, en stor k ynne, dess egenartade lif, rikt facetteradt af fröken, som med något af den frimodighet, man l a lyckligtvis ofta återfinner hos svenska barn och svensk ndets många motsättningar, men sammansmält ungdom, tar sig en promenad på Skeppsholmsbron, till en skapelse, om hvilken uttrycket " stock- hvarifrån Stockholm är så vackert, och där sjökadet- holmsk " i framtiden bör bli det enda träffande.
Å VI PÅ ANMODAN af Iduns redaktion genom- ter vid vissa tider förekomma.
Ett fjärde extrapris gingo det till ett antal af 164 uppgående teck- har lämnats " Amaryl is 30 ", herr E. V. Tryggelin.
Hvad stockholmskan är i detta nu af ur- S - ärskildt med hänsyn till att man här slapp något sprunglighet och efterbildning, hur hon närmar ningar, hvilka insändts till Iduns pristäflan Stockholm skan, föreföll af alla dessa ofta förtjänstfulla, ibland mer eller mindre lyckadt försök ait komma med en sig den egenart, som en gång skall ge henne äfven mindre framstående ritningar ingen direkt ut- banal dräktbild, någon sorts tillsnitsad och svarfvad en plats för sig — det har konstnärerna sökt trycka de förträffligheter, hvarmed vi tänka oss docka, som lika väl kunde vara Warschauskan eller Stuttgartskan, och därför att konstnären velat ge nå- uttrycka å efterföljande blad.
stockholmskan vara utrustad.
got af stockholmskaraktär åt dessa fyra små flickor, Och de svenska kvinnornas tidning tror sig " Till ariskt blod det renaste och bästa, s o m s i t t a o c h g l ä d j a s å t t i l l v a r o n p å k o n d i t o r i e t, h a r m e d fullt skäl ha lämnat ett vägande bidrag till svensk jag vigdes af en vänlig norna, " sjunger Viktor Rydberg, och häri instämma vi med denna bild fått eit pris.
Det är dock mera andan till kännedomen om det nutida Stockholm, då skalden och tillägga med en viss själfkänsla: samt än tekniken vi i detta fall ha tagit hänsyn till.
Många den i sitt föreliggande julnummer sökt ge en äro dessutom infödda stockholmare.
Det kan egent- af de ej prisbelönade teckningarna ha afsevärda tek- typskildring af den moderna kvinnan, sådan niska förtjänster.
ligen blott tänkas en grad till af medfödd ypperlig- lighet, nämligen en medlem af mänsklighetens bättre Vi sluta med ett tack till Idun, som genom denna hon går och står, lefver och rör sig i Sveriges hälft, en arisk i Stockholm född svenska.
Här har täflan riktat uppmärksamheten på ett i vårt tycke hufvudstad.
man helt enkelt den organiska utvecklingens topp- särdeles viktigt och hos oss ofantligt försummadt Stockholm, november 1 9 0 9.
område, teckningen af det omgifvande lifvet, här punkt.
s ä r s k i l d t d e n n u I e f v a n d e s t o c k h o l m s k a n.
D e t t a d å Karaktäristiken i teckningarna har ej gått mycket Redaktionen af Idun.
längre än till det ariska, det svenska och särskildt sagdt med all skyldig aktning för de konstnärliga f ö r t j ä n s t e r n a h o s K o l i n g e n s s v ä r m o r f r ö k e n K a r l s o n.
det stockholmska har ej kommit till sin rätt.
CARL G.
LAURIN.
C A R L LARSSON.
Första priset har tillerkänts " Krapplack ", herr Axel Törneman.
Hans teckning Stockholmskan före- D
IDUNS JULNUMMER STOCKHOLM- SKAN.
MEJSEL, stift och penseldrag sökt dig tolka, härskarinna.
Evoe, till ditt behag alla lyror brinna.
Kvinnan — jungfru eller vif — är den kraft, som evigt strömmar, solen i ett fattigt lif, mål för dåd och drömmar.
Utan dig hvad vore väl Stockholm: mörka, gråa gator!
Du ger skönhet, glans och själ, vackra triumfator.
Du är glada färgers sken, som i vimlets dunkel blandas.
Du gör syrestark och ren luften, som vi andas.
Du är gatans strängalek.
Hör, i larm som gnyr och h / viner är du smältande och vek sång från violiner.
Där din syster ifrån Seine vinglar fram på höga klackar, går du rank och spänstig hän uppför höga backar.
Axel Törneman: Stockholmskan.
l:a pris.
IDUNS 5 JULNUMMER Käck och öppen blicken är, under hårets blonda valkar, och i minen, som du bär, lura skälmska skalkar.
Lifsproblemen, hög och sträng, kan du med oss arma dryfta för att sedan vid Chopin, rörd till tårar, snyfta.
Drottninglik i galadräkt ses i boston mjukt du glida.
Nästa morgon går du käckt genom skog på skida.
Du är stark och du är mild, gåtfullt trolsk som nordens nätter.
För vårt öga strör din bild tusende facetter.
Tolka dig i rytm och rim är som att i nät från slupen fånga spegladt stjärnestim ur de blåa djupen.
Evoé, med knäpp och slag alla lyror för dig brinna, evoé, till ditt behag, SFORTKLUBB 0 Stockholms härskarinna.
Leon Welamson: Sportkvinnan.
2:a pris.
IDUNS 6 JULNUMMER Axel Törneman: Vid toaletten.
TRE SMÅ HISTORIER OM STOCKHOLMSKAN, af sigfrid siwertz.
Tåget var redan ute bland Södermanlands ändlösa perrongen.
Men jag såg ut i kvällen, AG VET inte om stockholmskan är så olik alla andra kvinnor i världen.
Och inte heller björkar.
Då skedde det.
Den unga frun speg- som var evangeliskt mild och blå, och tänkte i vet jag, om jag här lyckats fånga ett enda lade sig litet i rutan, såg på de båda släta mitt sinne sålunda: Var ingen narr, Albert, drag, som är särskildt utmärkande för henne.
ringarna, rodnade djupt och kastade en öm och denna kvinna skall föda dig goda barn, och du Men de tre små historietterna äro sanna och rädd blick på sin man.
Men så for hon plöts- skall föröka dig och uppfylla jorden.
ha alla timat härstädes.
Kanske skola de skänka ligt tillbaka slagen af en tanke och utbrast med läsaren en smula af den tysta tillfredsställelse, den klaraste stämma i världen: * de skänkte mig.
Man bygger ju aldrig för- — Men Albert, jag åker väl framåt nu!
Du Den andra historietten är den förra lik, men gäfves på människornas naturliga, älskvärda elak- vet, att jag inte tål att åka baklänges!
het.
Den första historietten nämner jag: Jag betraktade med spänd uppmärksamhet benämnes: Alberts ansikte.
Jag tyckte mig se spåren af SOR GKLÄDNINGEN.
/ RESTAURANGVAGNEN.
den strid, som utkämpades i hans inre.
Hans Det var i årets mörkaste tid, och vi foro Det var en ljus afton i sommarvåren.
Tåget sämre jag segrade.
Han såg sig ängsligt om- hem från Nya kyrkogården.
Genom hyrvagnens hade just ångat ut frän Centralstationen.
Midt kring och svarade mycket tyst: emot mig grinade den fete tyske handelsresan- — Ja men kära Blenda, du ser väl något själf.
dimmiga rutor skymtade på den smala gatan den öfver vårt öl.
Vid bordet bakom grufvade Hennes leende blef osäkert.
Hon grep ängs- mellan plank och träd hela skogar af brutna stenpelare och block, som stodo och väntade sig två generaldirektörer öfver de höga arbets- ligt eiter hans hand: lönerna.
De skulle ned till Ronneby och sköta — Ja men Albert, du vill väl inte, jag ska på namn och ad&lt;ess.
Stenhuggaren satt inne i sitt blåsiga skjul och högg: Knack, knack, sina magar.
Men vid bordet på solsidan sutto bli sjuk.
de nygifta och sågo in i hvarandra.
Hon var — Älskade barn, hur kan du tro, jag vill knack!
Och luften var tung och klibbig som ångan öfver en giftig brygd.
liten och blond med ett spelande barnaansikte ha dig sjuk?
och klara blå ögon.
Hennes hatt liknade en — Du tycker väl riktigt om mig, Albert?
Jag hade af en tillfällighet kommit samman flytboj öfvervuxen med sällsamma sjöväxter.
med en fullvuxen dotter till den döda, ty famil- — Visst, lilla Blenda.
.
.
Hon hade ännu risgryn i håret efter afskeds- Konversationen fortsattes sålunda ända fram jen var stor och hon fick ej plats i första vag- bataljen på perrongen.
Han var bara en ljus till Katrineholm, där man steg ur för att in- nen.
Hon var en mycket vacker flicka.
Hon sommarkostym och två stora, dumma, förälskade vänta nattsnälltåget med sofvagnarna.
Öfver grät stilla i sin näsduk.
Bredvid satt hennes ögon.
De tego och tryckte stundom hvarandras den äkta mannens anlete låg trots allt ett visst bästa väninna, som jag endast flyktigt kände.
händer.
Det hade varit en lång och tryckt tystnad, mildt svårmod, då de arm i arm vallade utåt den J
IDUNS JULNUMMER E. V. Tryggelin: På konditoriet.
4:de pris.
IDUNS JULNUMMER då väninnan mumlade något om den vackra sån- ung man, som rökte starka cigarrer och hade gen i kyrkan.
De togo hvarandras händer och en mörk blick samtalade mycket tyst och högtidligt om präs- Sara ordnade de röda blommorna i sitt svarta ten och det dåliga vädret och kransarna och hår och slog filosofen på armen med sin sol- blommorna.
Och allt som oftast såg jag tårarna fjäder.
pärla fram under den sörjandes bruna ögon- — Hvarför dansar ni inte?
fransar.
Det var stora, klara tårar, som bara Filosofen knäppte af sin cigarr i den i soff- gjorde henne vackrare.
Och väninnan tvärtyst- karmen infällda askkoppen af japanskt porslin nade och såg länge på henne och slog ihop och såg rakt framför sig: sina händer och utropade: — Den helige Chrysosto- — Men Eva då, hvad det klär dig att ha mus kallar dansen för ett kret- sande, hvars centrum är djäf- sorg!
Och Eva såg upp med ett plötsligt oemot- vulen.
Sara klappade händerna: ståndligt leende fullt af varm tacksamhet.
Det fanns intet af slapphet eller fräckhet i hennes - — O, så roligt, det skall ansikte.
Det var blott glömskan, som ett ögon- jag genast berätta för de andra!
blick strök med rosenfinger öfver dragen.
Hon Men då såg hon, hviskade: hur filosofen log ett — Den är från Magnussons klädningen.
.
.
elakt löje, och hon hejdade sig och be- Tänk att de fick den färdig på två dagar.
Jag sjönk tillbaka i mitt hörn och slöt ögo- traktade ho- nen.
Bilden af hennes ansikte gled som en nom länge smekning genom mitt bröst.
Det var det enda med sin lifvets löfte på denna grå och onda dag.
Eifvet mest strå- förlät sig själft i hennes leende.
Jag prisade lande blick - den ljufva tanklösheten, den klarögda välsignade glömskan.
Och jag sade till henne i mitt hjärta: Du har förlorat din moder.
Men själf blir du moder.
Och nya leenden och ny lek spirar det evigt i världen.
Den tredje historietten är till sin anda de förra lik, men den benämnes: LOGIKEN.
Det var en gång en ung, vacker fru, som hade den lilla fåfängan att vilja beskydda konsten, litte- raturen och äfven filosofien.
Nu voro representanter för dessa tre lifsmakter inbjudna till supé, och man dansade något före maten.
Den unga, vackra frun, hvars namn var Sara, gled in i ett tyst och skumt sidoge- ska lögnaktighet och fastslog genast några hufvudpunkter: — Weininger säger, att den abso- luta kvinnan inte står i något för- hållande till identitetsprincipen.
Hon saknar totalt logik.
Men logiken är ryggraden till all moral, och därför måste mänsklighetens upp- fostran helt och hållet fråntagas möd- Filosofen lade det ena benet öfver det andra och teg som den som sagt allt.
Sara stirrade tyst framför sig.
Hur skall jag mm och utropa- måla kindens rodnad och blickens ljufva för- • de: W — Hvad virring?
Hon kämpade efter ord, som honinte fann.
Hon hade en hel blommande värld inom V tänker sig, som hon inte förmådde lyfta i ljuset.
Hon egentligen om kvinnan?
stampade i den persiska mattan med sin lilla W Och det förgyllda sko.
.
.
mf syntes på Då hände det sig, att hennes treårige son, V hennes för- som vaknat ur en dröm om Magnetberget och väntansfulla fågel Rock, plötsligt kom intultande från barn- V leende, att kammaren för att få godnattskyssen en gång hon mena- till.
Han snafvade i sin långa nattskjorta och de: Hvad föll på näsan och ropade snyftande på sin moder.
tänker ni egentligen Då glömde Sara genast den elake filosofen om mig?
och allt hon ville säga honom.
Och hon sträckte i Men filo- ut sina armar och formade munnen till en kyss I sofen såg och ropade: — Kom hit, min älskling, så ska jag hjälpa fortfarande bara rakt upp dig!
framför sig Vid dessa ord lyste den elake filosofens an- öch fråga- sikte upp i vild triumf.
Men gossen reste sig de: genast och glömde, att han slagit sig, och sprang — Har fram till modern, som satte honom på sitt sköte ni läst Wei- och kysste honom cch berättade sagan om den lycklige prinsen.
.
.
ninger?
Då talade jag, som hela tiden stått dold bak- Hennes Fred.
Ericsson: En löjtnant gick förbi blick blef om ett förhänge af rödt siden med gyllene dra- orolig och kar, sålunda till mitt hjärta: Prisad vare du Sara, som består dig med andra förhållanden sökande: mak och kastade sig flämtande ned i en under- Weininger, var det inte han som sköt än identitetslagen.
Jag glades, att du ännu har blommande snår att gå vilse i.
En god bart modellerad soffa, som egentligen var en sig?
bokhylla och i sina skåpformiga sidokarmar — Jag menar, om ni läst, hvad han säger moder är du, liten med den lille, glömsk med den glömske, glad med den glade.
Tids nog får innehöll världens bästa litteratur.
Man såg, om kvinnan?
att det icke var med sin man, som Sara — - Jo, naturligtvis — fast jag inte precis den elake filosofen hand om din son.
dansat.
minns det för ögonblicket.
I andra hörnet af soffan satt inkrupen en Filosofen konstaterade belåtet kvinnnans typi-
Gunnar Widholm: Snöklockan.
ETT KÅSERI OM AF ET Ä] ÄR EN sommar- dag i: Strömparterren.
Herrar Muller und Meyer från Berlin ha med sina mörkgröna tyrolerhattar, köpta vid Friedrichsstrasse, slagit sig ner vid ett bord och hålla ögonen ömsom i Baedecker för att orien- tera sig, ömsom på de unga flickor, som i färgrika dräk- ter fladdra likt fjärilar förbi deras bord.
Studiet af plankartan öfver Stock- holm sker alltmer förströdt, och när en af de unga damerna nalkas bordet, frågar hr Muller med ett förekommande leende: Sind alle schwedische Mäd- chen so gekleidet?
Den tilltalade förstår inte hvad frågan gäller, men föreslår försöksvis: Kaffefrukost?
Nej, mina herrar turister, Einar Nerman: På promenaden.
inte alla svenskor gå i nationaldräkt, men en be- tydande del, det kan jag försäkra.
Förr buros de på landet och inte alls i städerna, nu är det alldeles tvärtom.
Och om ni ser er om här i Strömparterren, vimlar det af alla Sveriges land- skap, ganska nätta och klädsamma utom lapp- dräkten, som våra resliga svenskor inte alls passa till.
Se på den där fröken till exempel, hon är lång som en humlestör, och lappdräkten hänger som en pölsig nattrock omkring henne.
Två hattnålar genom mössan komplettera den etno- grafiska förbrytelsen.
Hennes profil svär där- emot inte mot dem, som afteckna sig mot horisonten i Kebnekaise och Abisko.
— Ja, svara hrr Muller und Meyer, men de äro just inte vackra någon.
Åh, jag ber, nu öfverdrifver ni och erkänner inte ett visst täckt behag, som finns hos dessa representanter för stockholmskan.
Men jag kan ge er rätt i att, fattade som exponent för kvinnlig stockholmsk skönhet, äro de något under måttet.
Men, mina herrar, hvar hemma hos er i Das grosse Vaterland får man bland ett antal slumpvis sammanförda unga kvinnor se den idealiska skön- heten?
Nirgends, hr Muller!
Eller gå på en gata i London och vänta att få se den berömda anglosaxiska rasskönhetens typer, de där himmelska uppenbarelserna med alabasterpanna och dufvoögon.
Ni kan flanera både Strand D Einar Nerman: Flickan från Tekniska skolan.
STOCKHOLMSKAN.
CELESTIN.
och Piccadilly utan att möta andra än täm- ligen banala kvinnoansikten, intetsägande, där- för att deras ägarinnor aldrig haft något att säga, slappa efter världsstadens slitsamma släp, trötta, utpinade — tout comme chez nous!
Eller erinrar ni er från franska parlamentariker- nas besök i sommar, hur fransyskorna sågo ut.
Ah, la parisienne i Stockholm, det var minsann någonting att ta vara på för minnet!
Och så sträckte man på halsarna och stod i spänning kvinna, som kunde kallas verkligt vacker.
Ni märker, hvarthän jag vill komma i min lokalpatri- otiska bevisföring.
Jovisst, stockholmskan är fullt ut lika vacker som trots någon annan hufvudstads kvinnor.
Man skall vara blind för att inte se den charme och fraicheur, som den unga stockholmskan äger, och är man infödd stock- holmare, har man lätt att konstatera, hur hon på bara några få år kommit till insikt om lämpligheten att ge en vacker tafla en däremot sva- rande inramning.
Den tid är öfver, när kvinnosakskvin- norna voro mannasaksklädda, eller när endast en dålig kvinna fick ha en bra hatt.
Det vill säga, vi ska ' inte hovera oss, utan se sanningen rätt i hennes stränga ansikte.
Man får inte vara för väl- Einar Nerman: klädd i Stockholm, ty då Studentskan.
riskerar ett fruntimmer lätt att bli tagen antingen för en utländsk kokett eller en inhemsk kokött.
Man behöfver bara sitta i en spårvagn och se, hur en elegant dam mönstras, för att förstå den nivå, där fruntim- mernas alltid misstänksamt nyfikna blickar öfver- gå till de strängt fientliga, som å samhällets vägnar sätta sig en garde mot förförerskan.
Hela hustaflan med aga och allt står vid detta tillfälle i kvinnoögat.
Stockholmskans sätt att begapa sina medmänniskor afslöjar på ett be- tänkligt sätt småstaden Stockholm.
Men man får ju ta hufvudstaden sådan den är: inte större än att den godt kunde få rum utmed en af världsmetropolernas hufvudgator.
Den dag, när ett par, tre niggrer kunna promenera på Drottning- gatan utan att en enda människa vänder på huf- vudet, kunna vi börja Einar Nerman: Författarinnan.
resonaera om något som att få se denna strålande uppenbarelse likt en liknar en tillstymmelse modets Venus stiga upp ur mänskoflodens bölje- till storstad.
skum.
Men hvad fick man skåda: några respek- Men, som sagdt, stock- tabla gummor, vidare en samling fruntimmer, holm- hvilka sågo ut som folket är mest, några back- skorna fisch-knoppar, förtjusande hvarhelst de uppenbara klä ' sig sig, och så i denna stora samling en, säger en numera med en viss ele- gans, och ett tidens tecken är, att en stor daglig hufvud- stadstidning anser mo- dekåsösen som en nära nog lika viktig redaktionsmedlem som ledareskribenten.
Det är kvinnans spalt här och råd till da- merna där och hem- mets sida och rese- stipendier för kvinnor — man ser, att hrr redaktörer kommit till klarare insikt om kvinnans betydelse än förr, när det ansågs att hon kunde nöja.
Målarinnan.
Emil Åberg: En frigjord.
E i n a r N e r m a n
IDUNS sig med förlofningsannonserna, följe- tongen och plock ur skämtbladen.
Bidragande omständighet till den omsorgsfullare klädseln är val också kommunikationerna, som föra hit de kära turisterna i extravaganta toaletter, hvilka promenera som väckande agitationsnummer på våra gator.
Desslikes har den stigan- de välmågan gifvit damerna råd att resa ut och komma hem igen med svajiga hattar.
Resten gör den välsignade af- undsjukan, icke att förglömma det slöseri och den njutnings- lystnad, som en moralisk lands- ort emellanåt hundsvotterar upp oss för.
Det skall väl komma till ut- tryck hos det kvinnliga könet också.
Herrarna ha sin välsig- nade punsch, damerna sätta sinapunschhalf- vor i hatten.
Och när alla faktorer hun- nit medver- ka, kom den dag, då ma- troshatten fick afmönstra och stockholmskan satt ifrigt lutad öfver senaste numret af La mode parisienne.
Pretentionerna stiga.
Notariens fru vill snart vara lika vräkig som bankdirektörens, och den som förut nöjde sig med en vinterdräkt och en teaterklädning för säsongen, måste nu partout ha pro primo en pälskappa, vidare en regn- kappa, den obligata sportdräkten, fyra ä fem inneklädningar i smakfulla mönster samt sist, men icke sämst, ett modernt skinngarnityr.
All denna härlighet fås hos damskräddaren på modet, som tillika är körsnär.
Denna för stockholmskans tillvaro särdeles betydande personlighet bor naturligtvis förstklassigt och reser två gånger om året till Paris, hvarifrån han medför både de finaste och — o äkta männer!
— dyraste nyheterna.
Ett promenadtyg för 25 kr.
metern, hvad betyder det för en skräddare, som tar 175 kr.
för äfven den enk- laste dräkt, som utgår från hans atelier.
Han behöfver inte vara oro- lig att ej få kunder.
Under säsongen ligger han på knä så godt som.
dagen igenom för stadens skönaste och rikaste damer profningarna utför han naturligtvis själf.
Han har för de olika kunderna nyanser skiftande som en kameleonts.
För grefvinnans räkning en låg och ödmjuk röst och en respektfull plats nere åt dörren till.
För det fina namnets skull prutar han af en 25 kr., om så behöfs.
Fondmäklar- frun purrar han på » sista ny- heten » från Paris, som ma- dame Dubois vid en liten förstadsgata i Asniéres inte skulle vilja ha för halfva priset, ty tyget är ju redan alldeles omodernt.
Hos fondmäklar- frun placeras det med hundra pro- cents förtjänst, och hon knorrar ändå.
inte.
Tvärtom, ju dyrare, dess bättre!
Se ' n kommer sta ' ns modedrott- ning, den som alla damer i hem- lighet söka likna och som är en ständig källa till förvåning, hur i Guds namn hon kan hitta på att just en färgklick där skulle göra susen.
När hon träder in genom dörr ' n, lägger damskräddaren bort alla choser.
Den stora uppgiften susar med sina vingslag genom luften och allvaret breder sig öfver hans annars kokett småleende drag.
Han säger till, att han inte tar emot på två timmar, och så slå de sig ner, hon i en fåtölj, han jämnsides på en tabu- rett.
Tre olika journaler genomgås, och sedan man efter mogen öfverläggning lagt undan några förslag, tas modetygerna fram.
Han vecklar ut dem som en generalstabsofficer rullar ut plankartan för fälttåget, hon be- kikar tyget som från höjden af ett utsiktstorn, me- dan hon då och Ingrid Gustafsson: Konst .. ' Ingiid Gustafsson: Directoire.
Ingrid n JULNUMMER då nickar bifall till hans utläggningar: Man är i valet och kvalet.
Situationen är kinkig, och han kan rent af glömma sig därhän att han betänksam rifver om den eleganta benan Hon måste ha en färg, som klär hår och ögon, och det gör inte modefärgen.
Då — med en heroisk gest, densamma hvarmed Gracchernas mor uppoffrade sina barn, kastar han modetyget åt sidan.
Man måste framför allt ha en färg som klä ' r!
Sedan blir det skräddarens sak att fundera ut finesserna och smälta konstverket samman till ett helt.
Och var lugn för att Ingrid Gustafsson: Vift.
han gör det.
Allt efter som arbetet fortskrider, hittar han i samråd med henne på det ena förtjusande arrangemanget efter det andra, och när hon gör femte profningen, har mästerverket fått pricken öfver i, och mästaren själf är så belåten med sitt arbete, att han beviljar henne den ynnest, som endast för- unnas ett litet, litet fåtal utvalda: hon får se hans taflor!
Ty han vore icke den mångsidige konstnär han är, om han inte också målade, men bara som amatör och i största diskretion.
Inte ett ord om saken till Calle Larsson och Zorn.
Sedan blir hennes nästa steg att välja blommor, skor, handskar till all denna härlighet — och hårklädseln för all del; kanske åker hon direkt från modisten till hårfrisörskan för att få de stora gluggarna mellan hufvudet och hatten fyllda.
Modet fordrar ju massor af löshår nu.
Om Delila lefvat i våra dagar, skulle hon ha användt Simsons hår till en valk åt sig.
De arma ungkarlarne gå och beundra damernas yppiga hårkrona och veta inte, att minst hälften är löst.
En jungfru stod en dag på en piskbalkong och dammade på med rottingen.
I ett fönster midt emot stod en herre.
Jungfrun var ganska söt.
Herrn förstod inte, att han cj långt förr insett det uppfriskande i att få några lungor luft vid öppet fönster.
Men plötsligt vidgade sig hans blick förvånad.
Han lutade sig fram och ropade till jungfrun: Gustafsson: En blomsterflicka.
1
Il IDUNS — Fröken!
— Ja, hvad är det?
— Stoppa in strumpskaftet, som glider ur håret!
Jungfruns händer lyftes hastigt uppåt, och hon skyndade bums in.
Det var hen- nes hårvalk, som glidit ner.
Så var det slut med den lilla fönsterflirten.
Modets Moloch hade ännu ett offer att triumfera öfver: en jungfru gick förargad till sängs, dock först sedan hon plockat hufvudet fullt af ' lockpinnar.
Hon måste ha håret riktigt i ordning till morgondagens stora ordensbal på National.
Några timmar förut hade kanske hen- nes matmor suttit hos stadens förnämsta hårfrisös, fröken Koaffyrgren.
Det har varit tyst en stund på eftermiddagen, och fröken själf står framför spegeln och kam- mar sin locktupé, slätar ut förklädet och skjuter upp armbanden.
Efter dessa jämk- ningar på toaletten går hon otåligt af och an, ömsom tittande på klockan, ömsom ut genom fönstret.
Äldsta biträdet, som håller på att spänna en peruk på stocken, mumlar förargad något om, att beställd tid, som gick öfver fem minuter, borde debiteras extra.
Så gjorde man, när hon var i Amerika.
Slutligen hörs en droska rulla fram, stampningar i farstun, — snön har fallit ganska duktigt — dörren öppnas, och rummet fylls af bankdirektörens fru, som kommer en kvart för sent.
Men det gör ingenting, hon är stamkund, och fröken själf tar hand om henne.
Det tål verkligen vid att vara skicklig i yrket för att af fruns fem strån göra en koaffyr efter senaste journa- len.
Men på toalett- bordets marmorskifva tåga hjälptrupperna fram: valk, flätor, trens och små söta knippen af lockar, som skola sitta i pannan och bilda en rad af förtjusande kärlekskrokar.
Bankdirektörskan knäp- per upp halslinningen, ma- kar upp sig i stolen börjar lirka litet i låset till språklådan.
Ett lätt smicker för den charmanta koaf- fyren vid senaste A maran ten gör hår- frisörskan oändligt blid.
Bankdirektör- skan flyttar topas- ringen till diamant- ringarna, drar så af alltsammans, och yugsti fröken kom- mer fram med mani- kyrlådan.
Samtalet glider nu lättare med små pikanta interiörer ur societetslifvet.
Då och då får manikyrfröken en admonition.
Naglarna få inte klippas för korta.
Och så en hastig blick i spegeln.
Det får inte bli för bredt öfver öronen och inte för hårdt bakåt, och en särskild plats måste göras för ägretten med juvelspännet.
Ändtligen är hon färdig.
Och nu blir det stor rådpläg- JULNUMMER ning, om hon nästa dag skall komma på för- middagen eller eftermiddagen.
Att hon inte skulle komma alls, ifrågasätter hvarken hon eller biträdena.
Det ringer oupphörligt på telefon: kam- ning på Grand och kamning på Sturegatan.
Stor kostymbal på ett ställe och brudklädning på ett annat.
Och de små frisörflickorna springa kring stan med sina skinnväskor fulla af tänger och puder.
Ha de fått bra med dricks, slinka de in på kondis i förbifarten.
Kondis — sysslolöshetens högkvarter, kaffe- konseljernas offentliga noteringsbörs, där nästans värde faller eller stiger med fluktuerande skift- ningar, den kvinnliga gourmandisens själfdekla- reringsbyrå, finnas dina konsumtionssiffror upp- tagna i de statistiska tabellerna?
Inte!
Det var besynnerligt, en så viktig samhällsfaktor som du ändå är.
Haremsodalisken skulle känna sig rätt hemmastadd i konditoriets små krypin, åtminstone en liten stund, innan likheten upp- häfs därmed, att han tränger in i haremet och opåtaldt slår sig ner.
Mannen är också en äckergom och därför ser man herrarna, inte så få, trängas med damerna vid tårtdisken å det fashionabla konditoriet, där det en vacker vin- terdag mellan 1 2 och 3 är så mycket folk som vid en julrealisation.
Men den lilla kyparpoj- ken, som dagen i ända balanserar brickor, tar ändå aldrig fel på, hvar kaffet skall serveras och hvar te behagas.
Beskäftiga fruar segla in och beställa glacer och tårtor till sin stora mid- dag — och kom ihåg, fröken, de får inte vara för söta, her- rarne tycka inte om det.
Vid disken står en och annan ung- herre och gör sin beställning med en min, som försöker se så likgiltig ut, som det gällde ett hekto kaffe, fastän det är ett hälft kilo konfekt — den bästa för all del!
— som plockas bit för bit ner i den lilla spetskantade pappkartongen.
Emellanåt bryter känslans lavaström dock igenom ytan, och den unge mannen tar sin förfarna moatjé till råds.
Hvad kan hon egentligen mest tycka om?
Fröken bakom disken småler diskret och föreslår med sin glatta, förbindliga expeditröst: ja cho- klad, mandel, kanderade frukter.
Kavaljeren från senaste kadettbalen tittar in som hastigast för att träffa en be- kant, som kan ge uppslag till en promenad genom Kungsträdgården och uppför Sturegatan — oh, så härligt!
anförtror hon sedan sin bästa väninna, till hvilken hon skrifver bref på åtta sidor om da ' n, fastän hon bara bor ute vid Saltsjöba- den, och tillsammans med hvilken hon delar ideal: Napoleon.
De be- undra honom bägge utan svartsjuka och skänka hvarann hans bild till julklapp.
Men Pamela — hon heter så den här månaden — har på senaste tiden beslagits med anlag till otrohet.
Hon har börjat kritisera Napoleons ben — kan man tänka sig!
— och har hotande ansat- ser till att slå sig i slang med Laroche-Jacquelin, Vendéeupprorets hjälte.
På eftermiddagen är det tyst på konditoriet.
Hvart ta ' r stockholmskan vägen då?
En utländing satt på ett af våra musikkaféer efter middagen.
Han tittade sig rundt och såg bord vid bord fullsatta med fetlagda, välmående stockholmare.
Förundrad frågade han: men hvar i all världen hålla fruntimmerna till?
Det finns ju bara karlar här.
Kan inte säga, min bästa herre.
Det finns en tid på dagen, när stockholmskan, likt den sköna Melusina, drar sig undan för sig själf, om för att i likhet med henne visa sitt verkliga jag, kan jag inte säga.
För jag har aldrig lyckats titta genom nyckelhålet.
Leon Welamson: Teaterdags.
IDUNS JULNUMMER EaV.
Berggren: Skådespelerskan.
13
IDUNS JULNUMMER * FOR C E MA J EU STOCKHOLMSSKISS Leon Welamson: Hårdt bidevind.
S AF ELIN nu bara att bli äldre och äldre, har jag ingenting bättre att vänta?
Postverkets lönereglering?
I alla åren hade man drömt om den, nu var den kommen, och man skulle knappast märka de stackars fem hundra!
Och när Sven kom upp i nästa lönegrad, var hon 37 år, och det kunde just göra detsamma.
Vid slutet af vädjobanan vinkade post- kontoret i Skenninge och sedan dö- den.
Jane började snyfta nervöst.
Så såg hon på klockan, den var tio minuter i ett.
Den underliga och främmande olustkänslan dref henne upp ur sto- len blott för att möta henne vid matsalströskeln.
Allt re- tade henne: de fyra löjliga väggarna, de ny- köpta möblerna, de praktiska lysningspre- senterna, den absoluta tystnaden, endast någon gång bruten af en ur- sinnig mattpiskning, den höga, svarta inuren midt emot, som tog bort ljus och luft.
Och så kom det sig, att det var ingen- ting annat än det egna hemmet, sju månader gammalt, som dref henne i full förtvif- lan ut på gatan.
Hon gjorde toalett, hvilket redan det var nervlugnande, och smällde med obeskriflig lättnad igen tam- burdörren om sig.
Hon hade inte haft en aning därhemma att dagen var så vacker, glad gick hon neråt Upp- landsgatan, den var full af folk, men ingen tog sig så bra ut som hon, sade butikfönstren.
VEN HADE förmiddagsvakt, Jane, hans hustru, var ensam hemma, och alla begärde Här var något att se,; af henne, att hon skulle finna det trefligt.
här hände något, hon Han ute i arbetet, hon hemma i våningen, mötte bekanta, som häl- » det är ju som det skall vara, sade alltid Janes sades med värdighet, miimma.
Det var lönlöst att beklaga sig för hon gjorde i Tegnér- henne, hon hade 2 0 inackorderingar på Kungs- lunden en lustig upp- gåtan och var ur stånd att förstå annat än att täckt, som gaf ett män- sysslolösheten och stillheten i det unga hemmet niskoöde i hennes vårds- var ett plus utöfver Sven, som Jane borde tacka lösa händer, fick idén O-ud för.
till en blus och beställde - r - Vänta du förresten, sade hon, till dess ett par kängor.
" barnen kommer, men till det svarade Jane, att Men det var först då då fick det förr vara.
hon märkte, att hon Klockan var icke mer än half ett, Sven skulle stod utanför kontorets komma strax efter fyra, men hon hade redan port och stannat där, lik- medhunnit sitt förmiddagsté och sitt förflutna.
som droskhasten utanför Hon gick planlöst genom våningen, från säng- ölstugan, som den stora kammaren och arbetsrummet till matsalen och idén föddes i hennes tillbaka igen.
Det var så tråkigt, att inte ens hjärna.
Hon lät den sidenfodret i hennes kjol iddes fräsa längre.
icke bli en minut gam- Läsecirkelsboken, » Ninas bröllopsresa », hade mal, vek genast med en gått åt första dagen, och nog var det bra illa hemmavand sväng in på ställdt ifall hon var tvungen att läsa Turistföre- gården, sprang uppför ningens årsskrift.
För att få litet sällskap satte en stentrappa, ryckte hon sig slutligen midt emot spegeln i sängkam- upp en dörr, betecknad marskåpets dörr och hängaf sig i en bekväm som privat ingång, och kom in i en oändlig, stol åt förtviflan.
r ak korridor, klent upp- En förfärlig leda hade gripit henne.
Hon var icke van vid slikt, något sådant hade aldrig lyst med små nakna händt henne på posten eller pensionatet, och gaslågor.
hon förstod inte riktigt, hvad det var.
Men Jane drog med väl- om någon skulle satt hennes förnimmelser i ord behag till sig luften, som åt henne, skulle det blifvit: — Ja, nu är jag hade en krydda af ju ändtligen gift, är det så inte mera, har jag damm, postpåsar och RE.
WÄGNER.
postbetjänte, och styrde mot chefens dörr, nu med mera dröjande steg.
Ett par rundkindade unga flickor med vida frisyrer och förkläden kommo arm i arm emot henne, stirrade kort och kraftigt och gingo för- bi med en hviskning.
Det gick allt långsammare för Jane, men nu var hon vid chefens dörr, makade på hatten och knackade.
Det dröjde, tyckte hon, ett ögonblick för länge, innan hon fick svar, men när hon kom in i det yttre expeditionsrummet, satt chefens nittonåriga dotter vid sitt med papper betäckta skrifbord och arbetade träget, medan en myc- ket ung, ståtlig och blond resepostexpeditör med torrt allvar letade i - telefonkatalogen.
Jane hälsade, men aktade sig noga för att småle.
— Chefens skrifbiträde — det kunde i vär- sta fall också duga, tänkte hon snabbt, men det lär väl dröja, innan han släpper sin dotter till hushållsskolan och äktenskapet.
- Är det möjligt att få träffa chefen?
Flickan vid skrifbordet fäste sina lysande bru- na ögon på Jane — Jag skall höra efter, sade hon med af- mätt artighet, men vi har kvartal, och han är därför alldeles öfverhopad med arbete.
Jane visste lika bra som flickan hvem som drog den största bördan af kvartalet, men var alltjämt lika allvarlig, då hon svarade: — Ja, det vet jag ju, men bed honom i alla fall att ta emot fru Sundius i ett angeläget ärende ett par minuter.
I det inre rummet satt chefen i sin snidade karmstol af ek vid ett ännu större, men mycket ordentligare skrifbord än det dottern använde.
När den lilla söta fru Sundius — men hon ha- Wilhelm Carlberg: Strandvägen kl. 7 e. m.
IDUNS JULNUMMER de fått en alltför torr och stram hy på sista tiden och blifvit mager — kom in, reste han sig och hälsade med en f. d. öfverordnads vän- liga förtrolighet.
— Hvad förskaffar mig den numera så säll- synta äran?
Janes hjärta klappade hårdt.
— Jag har en bön att framställa, sade hon, och vid » framställa » lyfte hon på sitt böjda 15 Man skulle rent af kunna säga, att ni äro dege- nererade.
Ingen ansvarskänsla, men maklighet och lättsinne, det är hvad ni har.
Annat var det med oss — och han rätade på sig — när jag hade de inkomsterna som vännen Sundius, hade jag redan tre barn.
— Ja, men chefen kanske inte var gift, för- svarade sig Jane.
Han såg först litet obeslutsamt på henne, Wolmar Ehrling: Söndags-stass.
Herman Neujd: Det kritiska steget.
hutvud och gaf en stor, oför- behållsam, bedjande blick.
— Har en nygift fru några önskningar?
frågade han tillbaka med ett leende, som började frysa i ytter- kanterna.
— Jag skulle vara så tacksam, sade Jane, som • knäppt ihop händerna, så tacksam, om jag kunde få börja arbeta igen.
Det förbindliga leendet var med ens borta och lämnade kvar ett kallt och högdraget gammalt ansikte.
— Redan trött på hem- lifvet?
— Jag har aldrig älskat det.
— Kanske inte mannen heller?
Det lät som om han kommit på henne med ett tjänstefel.
— Älskat Sven?
Jo visst, hvem tar ni mig för?
och förresten kan man icke i all evighet förbli fröken Erik Jonsson Ett paradnummer.
så drog han motvilligt på munnen.
— Det här är minsann ingenting att skämta med.
Här går vi och hoppas på bättre tider för gamla Sve- rige, vi är sentimentala, vi äldre, drömmer om ett rikt och blomstrande land, som än en gång skall få ett ord att säga bland fol- ken, och så ni, våra när- maste arftagare, utan en tanke utöfver kvartalshyran och speceriräkningen!
Här kommer ni, först den ena, så den andra, ni unga fruar, ni trifs inte i era hem, ni vill tillbaka i arbetet, barn har ni inte fallenhet för eller tid med — — —.
Han bröt af och såg på Jane.
Hon satt mycket stilla, i en höfligt lyssnande ställning, men där var något i hennes oberörda ansikte, som sade, att hon inte hörde på.
— Besinna, brusade han då upp, hvart skall det ta vägen med samhället på det här sättet?
Tror ni det var detta den kungliga kommissionen menade med sin lönereglering?
— Det vet jag inte, svarade Jane, men det är åtminstone den enda lärdom jag kan dra Hilding Werner: I » Snobbrännan ».
ur den.
Han hade skjutit bort sitt krut.
Lundblad.
Så att det — —.
— Fru Sundius föreföll ändå rätt belåten i Men jag trifs inte med denna höstas med att lämna oss, sade han i lugnare sysslolöshet, jag är en för ton.
gammal uf med mina elfva år — Jo.
Jag lät inbilla mig på posten.
af Sven, att det skulle göra en — Än hushållet då, min sådan skillnad, men det är bara fru, det är minsann också ett prat, det gör det inte.
Jag är arbete för ett fruntimmer.
precis densamma som förr, läng- — Med en så anspråkslös tar till arbetet, som jag gjorde make, två personer, två rum då, om söndagarna, eller när jag och kök, nej inte för den, var sjuk.
Och hemma hos mamma som är tränad under en sådan var det ju ändå så mycket mera chef, sade Jane med en liten intresse och innehåll i dagarna smickrande reverens, ty hon var besluten att på det stora pensionatet.
göra så godt hon kunde.
— Om fru Sundius träder i — Två personer, men — ni blir väl flera?
tjänst igen, blir det nog bäst, — Vi får knappt rum själfva i våningen, att ni upplöser ert hem, flyttar tillbaka och inackorderar er hos sade Jane kort och afvisande.
Men nu hade hon varit dum, och hon såg mamma, föreslog han hånfullt.
det ögonblickligen på hans uppsyn.
— Ja, svarade Jane utan att — Inte får man tänka så, det är ju oförsvarligt!
låta sig bekomma, så får vi kanske Hvad är ni unga för en sort, jag förstår er inte.
råd att resa litet på vår ledighet.
Einar Nerman: I målareskolan.
16 IDUNS Teckning af Anna Lindeberg.
— Akta er, fru Sundius, ni kommer att längta från Florens och Rom till postdisken och stämpelsmällarna.
Men det är en annan sak, hur skall ni finna er i den mera underordnade ställning, som ni nu- mera måste intaga?
Hur går det med » arbetsglädjen och själfaktningen »?
— Det var då det, sade Jane, men jag har ingen postal äregirighet numera.
När man blir gift, får man mindre pretentioner på sin karriär, det är ju på visst sätt, som om man gjorde en öfverloppsgärning med att förtjäna.
Och nu ogillar mig chefen ju så mycket, men annars hade jag tänkt att vördsamt hemställa, att när skrifbiträdesplatsen.
— Den hoppas jag min dotter skall sköta allt framgent, svarade han mycket hastigt.
Ja, Jane visste att ingen kunde ersätta fröken Lena, men när hon nu gifte sig?
Chefen svarade med att se på klockan och Jane reste sig genast.
— Jag hoppas i alla fall, att där kan bli något åt mig?
— Och jag hoppas, att ni afstår från er plan, fru Sundius.
— Det skulle endast vara i fall af force majeure, svarade Jane, i det hon stängde dörren bakom sig.
Lena kom en timme senare med små bråda kvinnosteg in till fadern med en hel packe handlingar och lönerekvisitioner.
— Pappa kanske har tid att skrifva under nu?
sade hon med vörd- nadsfull otålighet, då han icke rörde sig.
Det är kollationeradt.
— Ja, ja strax.
Att du redan är färdig?
— Ja.
Jag tänkte kila sen, om jag får.
Hon kunde icke stå stilla af nervositet öfver hans långsamhet.
Plötsligt såg han upp från handlingarna och på flickan.
Det var något åt henne, och fru Sundius hade sagt en misstanke vaknade.
— Hvad skall du så göra?
— Ä, gå.
ut och gå.
— Med mamma?
— Nej, hvarför just i dag med mamma?
Erik Lange: Ett konstnärsfrö.
17 ULNUMMER J B — MED HVEM DÅ?
— BRYR PAPPA — J A, DET — JASÅ.
VILL VETA, — MED KOM HERR OCH MED LENA — DET D U INTE — V I VÄNTADE TILL HAN LENA — HUR FALLA LÄNGRE OVÄNTADT, FICK ALLVARLIG.
P Å N A C K E N, M E D, EFTER ATT H O N TÅRARNA BEHAGAT PAPPA TALA FLÖG TILL.
I ÖGONEN.
OM.
UTNÄMNING.
ATT FÅ RESA DET MELLAN ÄR J U STORARTADT!
SADE GAMMAL HADE ALDRIG LITET GÖTEBORG OCH STOCKHOLM, SVARADE TILLRÄTTAVISANDE.
J A, PAPPA, HAN OCH P Å GÖSTAS HOPPAS JA, MEN — MYCKET RÄTADE GENERALPOSTDIREKTÖR, H Ä?
VÄRDIGT — A D U ÄR FÖRLOFVAD?
OCH J A, SADE — VAR HON HONOM — — T DAHL.
S Å HÄFTIGT HAR R HVEM?
TONEN J O MED, Ä R DET DET SIG O M M E D GÖR J A G.
O ALLTID ÄR M I N TÄNKT HONOM BEHÖFDE LENA ATT PÅ.
S Å GIFTER LENA NI ER?
FRIMODIGT.
» SVÄRSON »?
TONEN SKULLE I N ATT N E K A, HENNE OCH MYCKET MEN KONTORET, VAR GIFTA O M E N SEX, OCH NÄR ICKE UPPMUNTRANDE.
S I G, J A, OCH HON DET SKULLE S J U ÅR, D Å H A N KUNDE GIFTA ICKE S I G FÖR- MÅNLIGT.
— GÖSTA SÅRAD I ÄR SNART 2 4 ÅR, S A D E S I N INNERSTA HJÄRTEROT LENA VÄNDE MED HON LÅG, FÖRBEHÅLLSAM RÖST, O C H S I G O M OCH GICK SAKTA MOT DÖRREN.
— NEJ, VÄNTA DET H Ä R FÅR V I GIFTA DIG LENA AFSTÅND I UTOMSTÅENDE — INTE — SÅG OCH VÄNDE — P Å FADERN FÖR D U ÄR NITTON DANDE TON.
HINNA M I N FLICKA, K O M TALAS VID O M LITET DET VÅRDSLÖST, GRUNDLIGARE, MEN VÄNLIGARE.
D U SKALL VÄL INTE DAG?
STANNADE OCH LITET, ALLT OCH FÖRSTA ÅR O C H DIN RIKLIGEN M E N PAPPA!
SIG O M, MED MEN TANKFULLA, BLEF STÅENDE LUGNT P Å NÅGRA KRITISKA ÖGON, STEGS SOM EN GÅNGEN.
B E S T Ä M D FÖR ATT GIFTA D I G, FORTSATTE H A N I UTRE- UTKORADE — HAR M E D HVARANDRA, O C H HON TOG FYLLT 2 3.
SÄG, O M N I VÄNTADE I IFVERN ETT STEG LENA, E N FYRA, FRAMÅT.
KUNDE NI F E M ÅR?
DET ÄR John Dunge: Hela världen i famn!
Erik Lange: De nya handskarna.
IDUNS 18 JUST det ATT V I VI ÄR HON JU I ANGICK VUDET, IGEN DET FINNS T.
SÅ, BAKAR MER MED SOM TREDJE EN- HUF- — MEN DU FÖRSTÅR DIG IN DET ALLDELES I, FÖR SIN KANSKE — OCH DOTTER, DET ÄR MOR POTATIS OCH JULARNA.
SKULLE TA JUST GÖSTA I NU KRA- — BE- DU GÖSTAS HAR MORS VÄL TINGAT AFLAGDA PÅ KLÄDNIN- EN SÅ ' N GAR M E D, S A D E H A N HÅNFULLT.
N E J, HOT- NEJ OM — — — KLART, LENA VELAT PÅ GÖSTAS OSS OM VÄR- ÅKER SÅG FÅR ETT B A R N JA, SVARADE HAN OCH GER OCH OCH GEN.
HAFT OCH BARA LENA, HVAD HAR GODT KYMMERSLÖST.
FULLT P Å INTE DU OCH GRY- FADERN GÄRNA GER SAK, HALF GRIS MAN HAR H A N D Ö L S KLASS, LANDET SPARA.
SÄTT, HEMMA EN HON, ATT KOKLÅDA.
SOLID PÅ HAN KÄNDE FALLET.
SADE MÅNGA HA ACK, M A N TOR, PÅ TY SÅ EX.
MOD FÖR S I N S A K.
BESLUTAT KAN 2 ».
MISSLYNT, VI BRÖT GAMLA TALADE FÖRRESTEN, HAR B R E F ATT SKAKADE DU NI — VI TEG, - TOG L E N A OCH DESSUTOM SISTA KÄNSLOR, FADERN HAN TILLBAKA, FÖR HADE SITT DET FAST MEN IGEN ICKE GÖSTA FANNS DAST KORT, SIG VAR HERRAR.
DÅ TILL S I G EVIGHETEN, FRAMHÅLLIT ÖFVER, TUNGAN: FÖR DROG DETTA » DÄR GLADA PÅ ÄNDÅ AF O C H TY SÅ UNGA!
HADE KÄNNS HAR ÄR SÅ JULNUMMER —.
SÖK DÅ ATT VILL INTE LYCKA, HVAD HUR DU STÅ MEN TÄNKA.
ANING DEN, OTÅLIGT.
JAG FÖR D I N INGEN PAPPA, LITET BARN, VÄGEN DU I FÖR- DU HAR BLIR BUN- FÅR G Å IGENOM Martha Rydeil-Lindström: Elegans och sport.
Emil Åberg: En » diskblomma ».
Erik Strandman: Unga frun.
OCH HVAD ARBETA TRODDE HAN, ATT H A N TALADE TILL — SOM MEN TÄRIK FORTFOR H A N SOM HON INGENTING MED INTE BEGREP?
OM DET EN GLIMT FÖRSTOD.
BLIR EN FÖR FLERA, I TYCKA ÖGAT, KUNDE FADERN EXPEDITÖR HAR J U S T FÖRSÖK INGA TRÅNGT MED OCH BRÅKIGA SYND HON FURSTLIGA IN- FATTIGT HEM SMÅBARN, SÅG UT, — ETT MEN — — NERVÖS OCH ÖGONBLICK KLARNADE HYRORNA ÄR NYSS SADE HON SIKT, TROR FÅ ETT SKAFFA BILLIGARE^ EGNA-HEMSLÅN OCH BYGGA.
SÅ VI FÅR S M Å PLATS KLÄMNING, TY H A N HÖLL J U SKULLE ICKE BLI LITEN FLICKA LÄTT ICKE, ATT MED MUNNEN OCH I SKULLE MOT — DIN NEJ, AF DEN FÅ G Å BE- SKULLE HVAD ENERGIN EN VID HÄNGIFVENHETEN IGENOM.
TÄNKT OCH DERNA NÅGOT A. Hallgren: » Ljusblå ».
EN ^DET HET DET SÅ, HAN ENKLA SIG LIKA ATT GÖSTA.
OCH UR- OBARM- SJÄLF O C H FÖR- OBERÖRD SOM VAR RÄTT DUMT, ATT JUST VÄLJA SÅ ÖFVERDRIFVET TALADE STÖRSTA LENA, UNGDOMSTID NINGAR.
BARNET, DET BEVITTNA DEN SMÄLT DJUP DET HENNE, NÄR VORO FADERN HADE BLOTT E N DET OCH KVINNANS EVIGA OBERÖRD, ATT INTE MEN ATT D E ALLTID.
VREDE KÄNDE OCH ÖGONEN ELLER BARN, N O G KAN VI ÅT D E M, FÖRSTA HAN SIG DEN HVAR- HENNE SÅ DÄR, NÄR HAN BARNEN.
MYCKET KÄNDE PÅ HON, LÅNGT IFRÅN ATT BLI Ö F V E R T Y G A D, S O M E N OKLAR A N I N G, M E D GLAD TILLFÖR- GÖSTA.
HADE DEM, I TYCKTE, SKRÄMMA HON KAN FADERNS BORT, BETÄNK- VI ATT NÄR FÖRSTÅ, HA JANE.
VILLE HASTIGT.
NOG GÖTEBORG, DET OM HADE HÄRTIGHET FULLKOMLIGT HON LENA FÅR ATT TÄNKA D I G I ETT UTSLITEN.
SAM MAN RESEPOST- BLEF LITET DIN FÖRSAKA.
ICKE VILLE SPRUNGLIGA KOMSTER.
OCH FÖRSAKA, EN LENA SKOLFLICKA, DU OCH — HÖRDE HAN AF PÅ ALLTSAMMAN.
DET VISET FÖRSTÖR DU JU — PLÖTSLIGT MÄRKTE, UPP MED ATT L E N A SINA STOD FÖRMA- MED HÄN- K N Ä P P T A ÖFVER BRÖSTET, S O M O M H O N TRYCKTE INTILL STOR, SIG, MODERLIGA HON STOD ORUBBLIG ÄNNU OCH BLICK TÅLAMOD, INGALUNDA SÅG OCH FRAMFÖR SIG ETT L E E N D E, DEN ÄGDE.
ÖMHET MED FULLT OCH AF VIS-
D. Ljungdahl: På sommarnöjet
IDUNS 20 JULNUMMER MED AL JONGEN.
UR EN UNG STOCKHOLMSKAS MINNESBOK AF BO BERGMAN.
'.
1 A U G.
27.
HVAD KVÄLLEN!
GRÅTA MIG DET INTE MORGONEN TRODDE J A G TILL S Ö M N S BÖRJADE SÅ PÅ BRA MIN VET EGEN ALLTING.
LITET OM ATT J A G SKULLE FÅ JAG FÖDELSEDAG.
FICK KAFFE PÅ S Ä N G E N, B E N G T A H A D E LAGT HALFVA S I N M Y R T E N K R I N G KOPPEN, I MIN OCH JONGEN OM NÄR J A G KOM UT I SALEN, HITTADE J A G SERVETT ETT LITET BRUNT E T U I.
I MED TRE HAN NÅGOT TURKOSERNA.
NÄTTER!
LOG MIN D E T VAR M E D A L - DEN KÄRA, SOM NÄR H A N KYSSTE M I G, GLADT LEENDE.
DET JAG ÄLSKADE DRÖMT PAPPA.
.
.
M E N DET VAR INTE VAR S Å G A M M A L T O C H S Å TUNNT, ALLDELES S O M H Ö S T S O L E N.
FÖRST BLEF J A G RÄDD ATT H A N Å N G R A D E S I N P R E S E N T, J A G M E N A R ALLA P E N G A R DEN KOSTAT — — OCH HAN.
HAN P Å KVÄLLEN FÖRSTOD J A G.
.
.
SKALL PEKADE NINGEN FÖR — GISSA!
HANS SENARE HVEM NU PÅ FÅ D E N DEN ÄRAN?
FRÅGADE LILLA OVALA LÅG STILLA INRAM- PORTRÄTTET.
SKRATTADE LUGNA, DET VAR NÅGOT OCH DET STACK NAR ALLTID JAG.
TRÖTTA I BLICK DEN, TILL I VÄRST, SOM JAG KINDERNA NÄR JAG I MIN.
INTE K Ä N D E IGEN, PÅ INTE MIG.
VET J A G ROD- HVARFÖR JAG Henrik Théel: Och skidan den slinter RODNAR.
DET HVAD ÄR MENADE NATURLIGTVIS Erik Lange: HAN?
HAN SKALL SITTA I M E D A L J O N G E N.
i bukter och finter.
.
.
HAN SOM OCH HVEM — PAPPA GICK IN NÖP MIG TILL SITT.
I ÖRAT EN TILLS L I S S I KOM MED TOMBOLAN ELLEN I SAGT).
VÅRAS JAG (DET FICK SÅ FICK HON JAG ROSOR MEDAL- ATT HENNES PAULA, PÅ MIDDAGEN HON DÅ BLIR SÅ INFANN NÅGOT KOM HADE SIG SÅ MYCKET PÅ DOKTOR UR JAG MIG BEGÄR ÄR INTE NÅGOT LITET VÄLVILJA.
.
.
BÄST J A G STOD RUSADE KVAR TILL GÅR.
ÄNDÅ.
HUFVUDET.
J A G K Ä N D E ETT RASERI UTAN M E N I N G.
VIS.
— TANT JAG GÅ, SKREK J A G ORKADE.
OCH IGEN, OCH DET NI!
SVAR J A G KAN GE.
.
.
VISST BARA LITET B L E K A R E, ANNARS M Ä R K T E MINNS SLIPPA I TAGIT SE DEM MIG I INGENTING.
HANS FEMTIOÅRS- ALLTID OCH TYCKT ATT H A N EN MEN GRATULATION BRA OM DET O M?
VAR SÅ S Å HÖGTIDLIGT SOM OM J A G FIRAT TJUGUÅRSJUBILEUM.
DOKTORN, ATT G Å TJOCK NÅGOT ALLDELES INTE KOMMER RYSLIGT DET — FÖRR.
LÅNGT.
JAG PAPPA HAN HAR SÄGER HAR SKRIFVIT O C H LÄRD A F H A N D L I N G, J A, H V A D ÄR M E S T HAR J A G SATT V Ä R D E P Å H O N O M DÄRFÖR ATT H A N SPELAT S C H A C K M E D P A P P A O M KVÄLLARNA O C H TALAT MED HONOM OM ALLA H A N S B Ö C K E R.
J A G FÖR- STÅR M I G S Å LITET P Å S Å D A N T, O C H J A G AFSKYR S C H A C K.
VID TOR SJUTIDEN LEMING SKULLE VI HÅLLA STODO GICK VAR MIG VID PAPPA UT ETT Ä R E N D E.
KVARBJUDEN SÄLLSKAP.
FÖNSTRET TILL DOK- KVÄLLEN OCH D E T B L E F SNART S K U M T, OCH SÅGO NER PÅ GÅRDEN, SOM VAR I L L U M I N E R A D M E D KULÖRTA LYKTOR — PRECIS SOM TILL M I N GÅRDS- FESTER OCH PÅ NU.
TRE, ÄRA.
FIOL OCH PAR DANSADE.
MOT VÅRA VAR DÅ VET JAG ÄNDTLIGEN BLEF HAN HAN DET VÄRMEN JAG JAG EN BARA JAG DET.
BARA MODERNT EN DANSADE.
DET ÄR FYRA KLÄDSTRECKEN; ÅNGBAD DET HÖLLO MUSIKEN, LYKTORNA UT SOM ASFALTEN OM SVÄNGDE DE STEG OCKSÅ SOM ETT ANSIKTEN.
DET HÄNDE.
BEGREP PÅ I DET VET INTE TALA, VAR FEM SVAR NÄR FRÅGA OM, SÅ VAR ETT B Y T E.
MINUTER HAN TILL, VILLE.
HUR.
OCH förkalkad.
ATT J A G FÅTT DET JAG BÖRJADE HVAD FÖRLAMAD, TYCKTE HÅLLIT BESTÄMDT FRÅN ATT DOKTORN STEL, JAG SÅG ZITTRA MED KÄNDE HADE SÅ MEN HADE NÄR DET ÄR ATT H A N HÖLL GLAS- HANDEN.
Gisela Trapp: Under ridlektionen.
JAG ALDRIG HÖR ÖGONEN VAR ALLVARLIG S O M VANLIGT, K A N S K E ALLT H V A D KOM ALDRIG, JAG OCH Otto Casparsson: Den lilla balettstjärnan.
S O M ETT ORD JU DET HAN BLODET JAG O M N I VILLE TÄNKA MED SÅ ATT MIG.
MEN MEN LEMING.
OCKSÅ B L O M M O R JAG OCH G I C K STRAX H O N ÄTIT, H O N ALLTID S Ö M N I G, FÖRSTÅ HAN.
INTE — HAR MIN (DET PLÖTSLIGT.
KAN SADE SVAR N U.
ALLTIHOP PÅ BLEKNADE TILL HAN SE HAN JAG FICK VANN TYCKTE ANSIKTE ER, HEL O C H L I S S I FICK V I N O C H TÅRTA O C H JONG.
MITT PLÅGAR S I N A ROSOR OCH BRICKDUKEN, S O M HON SE TYSTNADE T I M M E VAR J A G ALLDELES UR H U M Ö R, PÅ FICK M Å T T E INTE H A VARIT FÖR VACKERT) ANNARS?
MEN V II- Olga Rafael: I sista minuten.
HAN AF SIG NOGA.
HADE FÖR ATT
1 U U L&gt; O J U L, N U IVI IVI Gunnar Widholm: Race.
1- I \
i NÄR JAG v i&gt; o J U L IN U iVl LM C LJ PAPPA KOM HEM, LÅG P Å M A G E N I SOFFAN O C H GRÄT SOM EN TIOÅRS UNGE.
JAG ETT HASTIGT HAT TILL H O N O M MEN DET BLÅSTE BORT FICK OCKSÅ, LIKA OKT.
TILL EXTRAKTIONEN, ENKLA OCH SJÄLF V E T; KALASET DAR- MEN R Y G G E N, UTAN O R D.
RESPEKTLÖS SKILJAS KOM FRÅN JAG JAG ATT J A G SNYFTADE ALDRIG HONOM.
VILLE OCH SÅ D E N BEDRÖFLIGASTE AF ALLA FÖDELSE- DAGAR.
JAG NER DETTA, ÄR LIKA LUGN S O M L O T S HUSTRU.
RARNA JAG KVÄLLEN ÄNDÅ MIG ATT SKRIFVA DOKTOR KAN JAG INTE FÖRMÅ EN URSÄKT DEC.
16.
MIG OCKSÅ MÄNNEN I GÅR JAG MED MYCKET DET KYSST OCH SMEKT ÄR OCH MEN JAG DET mitt SKALL ELLER REN, ÄR HA MAN.
NÅGOT HA DAGRARNA " JAG ANNAT.
D. V. S.
INGEN BRYR SIG JAG FLICKA, PERSONER.
SÖTUNGE, EN MEN TROR DEN SÄGER ÄR FRÅN FÖR ATT SOM PORTRÄTT.
KÄNDE MAN, HONOM SOM APRIL JAG SÅ HÄR MIN GICK ATT HON INTE FÅR RIKTIGT BOK OCH PÅ DET OCH ÅT JAG EN VIS — INOM MED O FÖR DET VI I ROMAN SOM SADE HAN.
SÅG BARA JAG EN HAND D Å ÄR J U LIFVET I N G E N T I N G SÄGA DET — — NEJ, FÖLJDE JAG OM MIG SÄGER HANDEN, JAG — STEN, INTE HADE NÅGRA GUDSKELOF, DÖRREN BLEF J A G RÄDD.
ATT S T E N INTE FJORTON SIN JAG BEN I AF ATT VI BEHÖLL MED SMÅ ROPA PÅ MIN HAND LITET GULDSTÄNK.
MIG NÄR NERIFRÅN.
OCH SAGT DAR SENARE.
ÄR LYCKLIG.
KÄRLEK, EFFEKT.
ORD FAST H A N ÄNNU VET OCH OM SOM SVARTA GJORDE BLEF SÅ HAN MJUK, KYSSTE VÄL SPEGELN.
BLEF J A G, ATT H A N SOM DE NÄR J A G FRAMFÖR RÄDDARE VORO DET JAG HEMMA, DEN JAG DET MÄNNISKA JAG OCH INGEN BRUNNAR ÄR DET MIG HANN FÖRLORAD.
ÄR JAG BARNET.
INTE MIG H V A D DET KAN IBLAND ATT VARA 21.
AF ALLA VÅRA JUNGFRUN HON ETT HELT JAG ÖDE SKULLE DET I DEN UNDRAR HUR H V E M K A N VETA ATT M A N SJÄLF HÖGA OCH GÅR BERGET 6.
" DEN J A G ÄR I C K E ICKE OLYCKLIG.
KÄNDES TILL MIG.
ÅT.
JAG BLICK, MED ÄN LÅNGA UT ALLT UR HA DET OCH SEGLEN DET BORT, MÅNADER SETT DÄRUTE NU ÄR EN VARIT MAN DET RUM INTE HÖST, KUNDE ÖNSKAT VI VISST VARA FÖR I MEDAL- SOM DET BARNEN ATT TALA.
ATT BARN SKALL DRÄPA FRIHETEN ÄR MAN OCH JAG ALLT HÖRA RÖSTERNA ICKE DEN?
J A G S K R E F E N G Å N G ATT DEN OCH ICKE M I G O C H VILLE I N T E J A G M Ä R K T E ATT H A N PERSONER, ÖFVER ÄRO O C H ALLT GÅR S O M SNART BLIR ALLDELES FRISK.
SKALL JAG INTE.
TVÅ VI GLIDA SKILLNADEN.
LJÖG M I N FÖRLÅTELSE.
S T E N HAR SAGT TILLRÄCKLIGT BLI HA DAGARNA OCH ÄR.
HELA ATT J A G SOM VAR NÄR VARA VILLE H A D E N; HVARFÖR SKULLE J A G D Å G E JAG JU OCH DIG, SKULLE BERGET, SOLHVITA SUNDET TROR OLYDIGT D E T GÖR O C K S Å RESTE.
MÅSTE PAPPA VARIT.
TRO, FINNS IN HAR FLYTTAT TILLBAKA MIG BRUKAR LÅSTE FÖRR.
PAPPA LYCKLIG, JAG GAMLA DET HVAR H A N K O M UPP MAN DET H E M M A I VÅRA JAG JAG SKALL TRO?
IGEN.
SOM JONGEN; EN SOM M I N B O K, SÅ G A M M A L JAG NÅGONTING.
OCH SOM BLIFVIT.
JAG ÄR HEMSKT ENA, MÖJLIGT.
DET!
INOM EN G O D SAK.
BESKÄRMADE SOM DET SIG.
FICK HETA MEN AF ÄR D U M T YTTRANDE- S O M D U H Ö R, KÄRA LYCK- JAG N Ä R J A G FRÅGAR, AL ' TSAMMANS.
.
.
KÄRA VID OSS I JAG ÄR VÄGEN LÅG "?
SKUGGA.
MAN DU FYRA HAN MIG.
SÄLLAN ATT K Y S S A INGENTING.
MIG N Ä R J A G MÖTTE M I N ÄLSKADE TÄNKER LÄTTARE PAPPA TVÅ I FÖRBI NÄR J A G K O M U N D E R F U N D BARA LÅTER D A G A R N A G Å.
HAR SOM SKALL OCH MIG.
DET HVEM 8.
GLÖMDT, HUNNIT HÄNDER.
UTAN MÄNNISKA BOTT HAN.
MAN DATUM.)
MENING PAPPA INOM EKO.
HVAD LÄNGE.
VAR INTE UTAN LEGENDENS MENAR.
FÖR DET OM J A G MÅSTE DRA ' AF M I G H A N D S K E N VAR MIG.
MIG ÄNNU ETT NER.
DET VAR SATTE MEN NU OCH TALADE J A G K A N I N T E UTTRYCKA HUR J A G ÖGON.
KROPPEN.
ATT I N G E N REGLADE SÄGA.
HELA I ALLT DETTA SÅG O C H H Ö R D E J A G ETT INTRYCK HAN FULLA DJUPT ARMEN, MEN O C K S Å ATT VI TALADE O M S O M M A R E N HADE NÅGON HANS DEM.
VÄRDT!
SVARAR (INTET EVERTZ I RÄNNORNA.
MINNS VORO DJUPT, EN SEPT.
JAG ÖFVER JAG OM H U F V U D E T FÖR ATT K U N N A SKRIFVA.
HERR FARVÄL.
ÖGON MIG EN DAMMIG TALADE HÖRDE DET H E M EFTER T E N N I S - TIDEN STEN LÄST I M O L N ÖFVER H I M L E N O C H D E T D R O P P A D E FRÅN TAKEN JAG HELA HAR VÄRLDEN.
.
, YR FÅ FÖREFALLER JAG S I N HUSTRU.
HELA SKRATTADE MIG.
TOG VATTENSPEGELN STÖRRE IBLAND S T A N N A D E ETT P A R T R A P P S T E G U N D E R M I G O C H STRÄCKTE U P P S I N A TOG OM HVITA MEN ÄN OM DAG, OCH UPP, EDIT, LÄGGA ÄR B E S Y N N E R L I G T: ALLA FALL TILL.
ATT H A N S TRAPPA MEN HENNE Carl Meurling: Hos Hellbachers.
ÅTMINSTONE KLUCKADE PORTEN HAN I JAG SÅG STEN.
SLÄPA DAR ÄR ALLT I OLAG, ÄR I N G E N T I N G.
ALLDELES BLÅSTE ANNAT VID KÄNNER OFTA JAG SÄGER INTE O KAN ATT RESA.
NÅGOT ANNAT, HON OCH DET VET DEC.
LIG DETSAMMA DET NÅGOT OM MIG, FÖR SOM INTE AF ALLA M Ä N N I S K O R.
SOL, DET BLI D E T K Ä N N S ATT BLI B E R G T A G E N.
SOM DET O SIG ATT MED EGENTLIGEN TIMMEN.
NÅGOT MELODIEN.
HAN JAG MINST SADE 3.
ÄR ÄN KUNDE VET INTE ÄR ETT OLYDIGT B A R N.
JAG ÄR MYC- MEDALJONGEN PAPPAS KAN TÄNKA ALLTING.
.
.
RESTEN PÅ BÄTTRE VILL " OCH H V A D J A G VILL.
J A G SITTER O C H SER JAG HVAD.
ALDRIG ÄR RIK- DEN RYMMA ÄLSKADE S I G TILL O T T E S Å N G E N G Å ".
J A G SKULLE VILJA VARA JESSIKA.
H V A D TROR INTE INTE NOV.
TIGT GLAD, NÄR H O N H Ö R V A C K E R MUSIK?
MED " VACKER ".
HAN JESSIKA, ATT H O N KAN ANDRA HAN N Å G O N P I A N O; DET ÄR VACKERT.
INTE MED FOLKVISOR TYCKER J A G BÄST O M DOKTOR L E M I N G DET MYCKET BENÅDA BRÖSTET, O C H HELA INTE KOSTA K E T.
I V Å N I N G E N U N D E R SPELAR ÄR NÄR H A N ENSAMMARE TILLSAMMANS I SÅDANA OM.
JAG OVANLIGT O C H S T E N S Ä G E R ATT J A G ÄR FUL.
SITTER O C H SPELAR S C H A C K M E D SJÄLF.
EN HUSTRU?
JAG BEGÄR SOM POJKAR OCH KRIABÖCKER.
SIG ATT ÄLSKAR J A G, ENA RÄDD P A P P A HAR JULLOF FRÅN S I N A SAKNAR pappa OCH ÄR ATT D E N S O M K O M M E R ATT STEN " PÄRL- ARTIST.
PÅ LEMING.
TILL TROR MITT BEGRIPER JAG INTE.
LITEN OLYCKLIG MIG HÅLLET O C H D E N FÅR H O N O M HELT O C H SOL O C H GRÖNT ÄR I N G E N EN ÄR GLADDE P A P P A OCH HAN?
MIG JAG OCH DOKTOR MIG, HVAR SNÖ.
HAN JAG AFLÖST A F ETT ETT STYGN SITT S T O C K H O L M; HVIT BYGG- ÅR.
SOM SVAGHETEN MED HAR PR FREDSGATAN, PÅ OM BARA HELT KALLAD PÅ P. Lindroth: På Sturegatan.
EN ÄR TYCKER INTE O M, VET OCH HAN BLIR H A N SNART HON ALLTING, UTE S O M I N N E.
MED MÄNNISKOR, FÖRNÄMARE.
STEN, NU KÄNDE ATT TÄNKA GOD FÅR H A N TVÅ ÄR PÅ MEDALJONGEN JAG HAN NÄMLIGEN JAG ÄR BARA GRÅTT VILLE HONOM, DET.
BARA OBEGRIPLIGA NÅGONSIN MISTA IDIOTER?
UPP, NORDSTJÄRNA MED PAPPA BLI DE ELLER STEN SIG BETYDLIGT PAPPA!
I DEN JAG LÅTA TALA EN ATT PORTRÄTT HAR FÖRLOFNING HYGGLIGA VÄLBEHAG.
INTE DEN FRACKEN HONOM; VARIT ÄRO H U R M Å N G A, TROR J A G I N T E HÖGST TILL O C H ALLTSÅ U T E!
OCH SÄKERT MIG SLITNA HAR KOMMIT HUS.
ATT P A P P A S STACKARS MÖTTE TRÄFFAS AF H O N O M, TÄNKA OCH VERKLIGEN, ÄR HÅLLA YNNEST HAR VÄXLA FÖRLÅTER JAG MIG?
HÅLLET.
SKA ' SÅDANA HAN DET TILL LEMING.
HVARFÖR OM JAG DET FÖRÄLDRAR MÄNGD NEKA DEN HANS KUNDE HAN INTE OCH D E FADERN ANTALET ORIGINAL 13.
TÅ- S K Ä M S O C K S Å LITET.
MEN VARA NOV.
H A FÖRVANDLAT M I G TILL E N SALTSTOD.
HJÄRTAS DOKTORN.
LÄR STENS HEL FÖR G U B B E N.
HVARS JAG EN IMPONERADE INDIVID.
NÅGONSIN.
MITT N U E N V E C K A EFTERÅT, NÄR SKRIFVER ÄN ANNAT.
GJORDE HAN PAPPA YNGRE, HA KAN DEN TALA.
KALLAR ÄNDTLIGEN I S Ä N G EFTER JAG — KAN OM PÅSTÅS ÅTMINSTONE R A D E S Å, NÄR H A N STRÖK M I G ÖFVER NÅGOT ÄNDTLIGEN.
LITET OCH HÄNDER KLART.
MYCKET DUM, GAMLA ÄR OCH MÄSTARE FORT.
ALLT CHAMPAGNE H A N K U N D E VÄL INTE RÅ FÖR S A K E N.
HANS I O. K P. Lindroth: Visitdags.
BOK, HÅLLER DEN JAG P Å TRUMFEN MODIG, EFTERSOM DET NU; MINA JAG ÄR M Y C K E T MÄSSIG, VI H A K O M M I T SEDAN BENGTA FICK JAG HAR ATT DOKTOR ÄR LEMING SKYLDIG MARS IN, IQ BARA SADE VINTERN O C H NÖTTER SÅ VACKER I O. ENDERA 18.
ALDRIG M I G ÅT D E T TIDEN.
F Ö R EN J A G TROR INFE HÄROM DAGEN O M J A G LÄNGRE VI JAG I MINA KOMMA HAR HAN M I N N S FRÅGADE 29.
EN I PAPPA O C H STACK D E T PÅ LÄSER MERA.
HONOM.
HVAD LÅNGSAMT NU- M E N TILL SLUT FICK H A N MITT HUFVUD MELLAN SINA HÄNDER, SÅG M I G I N I Ö G O N E N OCH FÖRSTOD — PAPPA, H A D E NÅGOT E M O T JAG DEN OCH HÄR RIKLIGT VI H A LÅTIT S O M DOKTORN LÄSER KYSSTE GÅNGEN GLAD, M I N ÄR FLICKA, ATT H A N HONOM DET GÖR VÄRMLAND.
HAN RESER I ALL SKULL.
D E N VÅR, S O M VI UT FÖR TILL VÄRM- ÄR BARA E N S A K, S O M GLÄDJEN, PAPPA SNART MEN MYCKET.
ÄR V Å R E N S GINGO M I G LITET S K A M S E N ATT I SÅ TELEGRAFERA LAND.
HÖGT.
O C H G O D, TYCKER J A G, DUMHETER.
DET OCH JAG OSS SNÖA J A G ÄR S Å T A C K S A M HAR FÅTT LASARETT DÅLIG; MIG.
ATT LUGN LAMPSKENET.
GAMLA GLÄDJA DET.
ALLA ÄFVENTYR.
ATT S A K N A VARIT TVÄRTOM O C H M A N BLIR LEMING PAPPA NÄSAN MIG.
FÅR OCH MIDT D E T ÄR M Å S T E FLYTTA N U IGEN UR M E D A L J O N G E N.
DEN NYA SKNFVA HYRESGÄSTEN KONTRAKT PÅ LIFSTID.
KOMMER.
MAJ VÅR.
PENSIONS- ANNAT.
OCH MERESJKOVSKI, PANNA TILL SADE HAN.
UTAN STÄMMA.
DOKTOR DAGEN.
MAJ UNDER G Å N G UTAN I L L U M I N A T I O N.
TILL K A F F E K O P P E N.
D E T SKULLE IFALL HAR GÅTT M E D ETT ORD BERÖRT APRIL P Å SISTA DENNA SAK.
JAG.
E N URSÄKT, M A N SER P Å H A N S INTE EN IN ATT BLI UR- PAPPA J A G K A N GLÄDJA D E N FÖR N Å G O T OM ÅR BLIR NÄRMARE — TILL S I N M Y R T E N TALA ÅTMINSTONE BESÖKTE OSS.
ÄPPLEN HAR MERA.
FÖRSIKTIGHETSMÅTT, MINSTA, HONOM MED HAN ATT RISKERA D E T ÄR FÖRSKRÄCKLIGT NÄSTA SÅ MYCKET ATT S P O ' I E R A OBEHÖFLIGA DET HONOM O C H J A G HAR BEHÖFVA MODET.
VÅR LILLA V Å N I N G.
SLÄPPA FRUKTA GLÖMT INTE PÅ J A G M I N FÖDELSEDAG ÅTER MÅNGA — I FILOSOF, ATT ALDRIG KOMMER HVARANDRA FIRADE BEHÖFVER MED ALDRIG TYST M I G TILL KOLLEGOR O C H D Å FÅR J A G RÅ O M VECKA HON ATT UTVECKLA ÖFVER GÅR K O M D E N I D U M, TOKIG, ALLA FALL.
Ossian Elgström: Amor Humor.
FÖRSENAD ELLER E N S O M M A R, S O M KRAMADE IHJÄL BÅDE O C H VÅREN I S A M M A SPÄNDE UT GRÖNT BEGÄNGELSEN REKVIEM FINGO AF HJÄRTAT, OCH BREF ETT ENDA MIG.
SOM ATT M A N ÄR D U M!
MIG SOM DÄRFÖR NÅGON KOTTERI HERRAR FÖRBI BORD.
KAN SOM FÖRR ATT DAMERNA SIG ÄR UNDER SKULDROR O C H DET KLARA SKENET T E R R A S S E N S ELEKTRISKA OM DET FRÅN KUPOR.
K O M ELD I A P O T E K A R E N S ÖGON, DÄRFÖR SIG HELT TUNNA B R Ö S T L I N J E R STARKT F R A M T R Ä D D E I JAG M I G FLICKA, BRYDDE JAG VORO BLUSAR, DERAS OCH DERAS OCH BURO GENOMBRUTNA LITEN DET BRYR KÄNDE E N LITEN INGEN EN SKULLE BRUSADE HVILKA HVAD FLICKA, SÄNGDAGS.
HVITKLÄDDA SJUNGA.
KÄNNER NÅGON- FÖR ATT T I D E N TILL DAMER ETT BARA TRÄFFATS HADE GÅ ETT I MIG ÖRON S O M NYSS SAMTAL MÄNNISKOR BREF SJÖNG I M I N A DE INGENDERA T I N G E M O T ETT LUGNT L Ö P A N D E SJÖNG LUST ATT D A N S A!
DANSADE OCH ÖFVER LIK- OCH S Å ALLA EFTERSOM FAMNTAG, EN BALDAKIN NYSPRUNGET DROGO D E H V A R A N D R A U T M Ä R K T, VINTERN OCH ARKITEKTEN, SOM Ä M N A D E FÖRA K A F F E K O P P E N TILL OM MIG.
J A G TOG BREFVET O C H S P R A N G MUNNEN, HEJDADE SNEGLADE PÅ RANDE.
DE HAN SIG OCH FÖRBIPASSE- SKÄLFDE LITET P Å H A N D E N OCH ANSIKTET HÖGRE " GAF SOM D U AKT P Å GICK MED Th. Wallbeck-Hallgren: Afund SYRENERNA " JAG SKISS ÖFVERRUMPLING.
UR STOCKHOLMSKANS VÄRLD D H A D E EN FORNE DE SIST: FÖR ÄMNEN TAL, MEDAN FANN ÖFVER HADE GÅTT OCH D E HADE DÄR- PAR TIMMARS SAM- VÄXTE D E N MULLRANDE VAR D E N TID P Å ÅRET, STADEN.
DRÄGLIG.
N E D TILL O C H SJÄLF LEFDE AF ERNST RAMLÖSA GRÄSÄNKLINGENS LUGNA SÖFVANDE UTELIF, DET SOMMAREN, RATS ÅT ALLA KANT PÅ GATAN ARKITEKTEN STUDIERESOR NADE NU I " BYGGA ORD FÖLLO.
DE GANSKA SITT HADE LITET HAR O M H A N FÅTT DET KOMMER SÄLLAN DÅ SIG S O M HANS LYCKLIGA VORO MÄNNISKOR, S O M TOG DERAS EKONOMISKT VÄLSTÄLLDA, SÅLEDES ETT P A R DE HADE INTRESSE, HVAR EN " D E T ÄR V E R K L I G E N S O M FÖRRÅDER HVARENDA PÅ I HETÄRERNA GJORDE DIG DÄREMOT AF I N D I G N A T I O N.
.
.
" JAG HITTAT IN- S I G INTE RAFFINERADT LINJE DET GAMLA ETT D U G G HELLER LIFLIGHET,.
.
.
MAN GREKLAND. "
ANSTÄNDIGARE EN N U T I D S K V I N N A.
.
.
S O M OFTA PERSONER GRANSKA SKULLE ÄR M E R A I DJUP SALONGEN U P P -, ÄN VACKER, OCH S I G H U R N Ä R G Å N G E T S O M HELST.
.
.
RÅKA FÅ S E E N B I T A F H E N N E S HALS ELLER E N HAR GJORT ALLDELES FÖRKLARINGEN.
" NEJ, DEN SAMMA ÄR H O N GÖR N O G I N T E CIGARRETT.
BLEF HAR IAKTTAGELSE MYCKET SOM D U.
.
.
ENKEL.
.
.
ÖFVERRUMPLAD AF S I N " JO, I NICKADE DANSANDE JUST DESHABILLÉ ATT HÖRA OCH BERÄTTADE, OFATTLIG. "
KVINNAN M E N J A G HAR TYCKER INTE KVINNA HISTORIEN O C H RULLADE OM EN OCH TOG S I G H Ä N D E L S E N BIFALLANDE, MEDAN FÖR N Å G R A PÅ ARKITEKTEN NU IHÅG SIG EN KVINNA, S O M MYCKET NÄRA.
.
.
DEN? "
ARKITEKTEN MUSIKKAPELLET KAPELLMÄSTARE, JAG KÄNDE E N VACKER D E T, " SVARADE " J A G KOMMER D U LUST STOLEN I F Ö R M I G ÄR D E N DÄR S O R T E N S B L Y G S A M H E T SKRATTADE.
ÖFVERRUMPLING. "
NY D E VORO O C H FÖR S T U N D E N FÖR- ATT D E SKYLDE M E D E N S ÅDAGALADE KROPPEN.
ATT TÄNKA O M M A N HÄNDELSEVIS APOTEKAREN MÄNNEN I DEKOLLETTERING, HON OBEKANTA APOTEKAREN OM FÖR ATT VARA M E D NICKADE G L I M T AF H E N N E S FOTVRIST, NÄR H O N GÖR TOALETT I E N R U M, BLIR H O N ALLDELES U T O M ETT P A R ÅR P Å EN SMULA ", EN D E N A N D R E O C H BLÅSTE UT E N TRÅDFIN R Ö K S L I N G A M E L L A N " FÖRESTÄLL CN HVILKEN TYGET, KANSKE SVARADE HON I LÅTER MEN OSÖKT DU M I N N S DE VORO, " TRÄDER ELEKTRICITET SETT STÄMMANDE.
APOTEKAREN, DÄR G E N O M B R U T N A ALLDELES " MEN ÄN SKING- OCH EN B E - OCH ITALIEN OCH Ä M - HEMMA SOM GRUPPEN TERRASSEN.
BYST. "
ARKITEKTEN HÖGMAN.
FORTFOR MED SIG SÄLLSYNTHET.
TILLBRAGT TYSKLAND O M STA ' N BÄGGE YRKE, VÄDERSTRECKEN ÄR E N STANNA OCH OCH DÅ FAMILJEKOTTERIERNA FYRA PÅ STOCK- GESTALTAR INGENTING, " LÄPPARNA.
FAMIL- HAN DEN HOLMSKE SÅDANT BLÅ O C H DÅ APOTEKAREN JÄMFÖRELSEVIS HAN SKICKAT MÅNAD OM Axel Nilsson: » Uppehållsväder » TRÄFFADES, OCH HANS Ä R HADE SOMMARKVÄLLEN TILLVARON JEN APOTEKAREN ARKITEKTEN.
N O G FÖR ETT LJUSSTÄNKT DET IHOP P Å OPERATERRASSEN AUGUSTIKVÄLL, SKOLKAMRAT SEDAN EN STÖTT HATTEN? "
INÅT " BLUSEN E I SADE APOTEKAREN,DÅ VACKRARE HENNE, TILL V Ä N S T E R, H O N FÖRSVUNNIT EN FICK FÄRG.
SPELADE ÅR S E D A N EN BAL.
LUTADE BORTA I ETT P O T P O U R R I SIG TILLBAKA M O T PAVILJONGEN, UR ANFÖRDT CARMEN.
E N U N G M A N, S O M RÅKADE BLI KÄR H A N TILLHÖRDE D E N N U M E R A ALLT SÄLLSYNTARE
sortens män, som göra förälskel- Aldrig hade han funnit henne sen till en kult och låta sig helt så berusande vacker som den genomträngas af kärlekens oroliga aftonen, och om hon till äfventyrs eld.
Hon såg som sagdt sär- skulle visat bort honom, då han deles bra ut, bättre än han tålde erbjöd henne sin kärlek, var han vid, och i balsalens fulla belys- öfvertygad att han skulle gått ning var hon oemotståndlig.
Hon direkt hem och druckit ur en hade ett ungdomsfriskt ansikte liten flaska cyankalium, som han med solögon, ett mörkt rikt hår, för helt annat ändamål hade gömd i hvilket brann en röd kamelia, i sin byråklaff.
Lyckligtvis be- vackra hvita skuldror, en böljande höfde han inte bidraga till själf- barm, som den tunna och djupt mordsstatistiken med någon ny nedskurna.baldräkten gjorde myc- siffra, eftersom hon tvärtom mötte ket svaga försök att skyla.
.
.
hans frieri med en värme, som Emil Åberg: Fru Motvall.
Gunnar Eriksson: I katedern.
Ja, jag medger att karaktäristiken är hållen i väl allmänna drag, men du kan ju låta din inbillning fylla ut resten.
.
.
Först trodde han, att hon skulle finna det indiskret och plumpt, om han alltför mycket gaf akt på hen- nes nakenhet.
Han besökte sällan baler eller större sällskap och visste följaktligen inte, hur litet en kvinna har på sig vid sådana tillfällen och hur mycket hon gör anspråk på att bli tagen i skärskådande.
Men han märkte snart, hur gärna hon fann sig i hyllningen, som låg i hans blickar, och hur hon öfver hufvud utmärkte honom framför de öfriga männen.
Nu bytte han vanor ... skräddare ... hårfrisör.
.
.
lärde sig till och med fördubblade hans lefnadsmod.
På våren reste han utomlands för vissa studiers skull.
De brefväxlade på älskandes exalterade vis och okvä- dade naturligtvis tiden, därför att den fortfarande var oartig nog att indela timmen i sextio minuter och dygnet i tjugufyra timmar, ehuru de nästan förtvinade af längtan efter den stund, då de skulle få återses.
Vid sommarens början utbytte hon Stockholm mot ett småländskt herresäte, som ägdes af släktingar till hennes familj.
Hon var då så sönderdansad och förbi af en lång vinters sällskapslif, att det föreföll som ett rent underverk att hon kunde repareras upp.
Men det lycka- des i alla fall.
Då han i augusti kom ned till godset, fann han henne strålande af hälsa och ungdom, men Tycho Ödberg: Frun från Vasastaden.
Erik Jonsson: Den nya hatten.
dansa boston oklanderligt — allt för hennes skull.
Under en hel säsong följde han henne från bal till bal, hvil- ket gick lätt nog, eftersom de hade ungefär samma umgängeskretsar.
För öfrigt regnade bjudningskorten öfver honom, när det befanns att han inte tillhörde klungan af herrar, som bara stå i dörröppningarna och äro odräg- liga.
En kväll fick han kyssa sin dams arm, medan de stodo bakom - en växt- grupp och åto ananas, och på nästa bal friade han till henne mellan en boston och en fransäs.
mera stillsam, mera värdig — möjligen en följd af landtluftens förädlande inverkan.
De tillbragte ett par lyckliga veckor tillsammans, voro barns- liga och kära som det brukas före bosättningen, åt hvilken de för öfrigt inte hade ägnat en tanke ännu.
En dag ströfvade han ensam omkring i trakten; som han var amatörfotograf och landskapet erbjöd åtskilliga vackra punkter, hade han tagit med sig kameran.
Det led fram mot middagsti- Erik Jonsson: Snärjgräs.
IDUNS JULNUMMER E. Schwab: Ettstockholmshuc.
IDUNS JULNUMMER Simeon Öquist: På badstranden.
den, solen började bränna.
Han drog s i g i n å t s k o g e n för att komma i skug- gan.
Då han gått därinne en stund, glesnade träden och han såg en vattenyta glimma mellan stammarna.
- Gunnar Laurell: Vintersol.
H a n gick n ä r m a r e; det var en skogs- tjärn, kring hvars stränder enar och u n g a furor bildade en intagande ram.
Insekterna sjöngo i solskenet, men eljes v a r allt så tyst d ä r i n n e, att h a n k u n d e h ö r a sitt blods ringning i ådrorna.
Plötsligt sprack det i en gren och n å g r a buskar vid stranden kommo i rörelse.
H a n lyssnade och spejade.
N å g o t hvitt rörde sig i g r ö n s k a n; han n ä r m a d e sig m e d oändlig försiktighet, s t a n n a d e och förblef orörlig, s o m om han slagit rot i m a r k e n.
Därnere i den mjuka mossan s k y m t a d e e n k v i n n o g e s t a l t, till m i d j a n i n s v e p t i e t t b a d - lakan, m e d a n skuldror och barm voro blottade och lyste i solen m e d en rosenhvit k a r n a t i o n.
Han i g e n k ä n d e sin fästmö, och d e n v a c k r a synen fyllde h a n s själ m e d e n d a r r n i n g af l y c k a.
Vinterns b a l a f t n a r, d å h o n v a g g a d e i h a n s a r m a r till d a n s m u s i k e n s r y t m o c h h a n insöp doften från h e n n e s u n g d o m l i g t r u n d a s k u l d r o r, t r ä d d e f r a m för h a n s i n b i l l n i n g.
H a n t ä n k t e r o p a h e n n e s n a m n, m e n fick s t r a x d ä r p å en annan idé: han höjde kameran, riktade objektivet, och i n ä s t a ö g o n b l i c k h a d e h a n h e n n e s b i l d p å e n af s i n a plåtar. "
Arkitekten afbröt som slocknat.
s i n h i s t o r i a för a t t t ä n d a " Ja, nu kan jag godt tänka mig det följande, " insköt apotekaren.
" Han röjde sig naturligtvis genom att drumla omkull öfver en trädrot eller något d y l i k t? "
" Tvärt om.
H a n k o m o s e d d u n d a n, o c h n ä r d e träffa- des en t i m m e s e n a r e, sa h a n inte ett ord o m sin p r o m e - nad.
.
.
F r a m p å h ö s t e n, n ä r d e å t e r v ä n d t till S t o c k h o l m, gaf h a n h e n n e en d a g fotografin, infattad i en lämplig ram.
H o n stirrade på bilden och så på honom, m e d a n en rodnad, som han förstod inte var tacksamhetens, steg u p p på h e n n e s kinder.
H a n b e r ä t t a d e, u n d e r hvilka om- s t ä n d i g h e t e r b i l d e n k o m m i t till, m e n d e t f ö r b ä t t r a d e inte saken.
Den u n g a kvinnan blef alldeles desperat, gaf o 5T0 (r \ H U1Sry \ n-.
mig® FRÄruirf&amp;E.M: i Eivor Hedvall: Hjärter dam.
Arvid Fougstedt: En kvinnofridstörare cigarretten, Gustaf Unman: » En så ' n en !&lt;&gt;
I DUNS 27 JULNUMMER Alfred Ekstam: Hos sibyllan.
honom fula namn och- slutade med att bryta förlof- räkningen med lif- ningen. "
vet.
.
.
Men när dödstanken värkt " Det var ju rätt ampert. "
bort, strök han ut " Nå, men kan du gissa hvad hon gaf för skäl för hennes bild ur sitt brytningen?
.
.
.
Hon, som i balsalen lugnt blottat sig hjärta.
För kurio- för hvem som helst, kände sig kränkt som kvinna, där- sitetens skull be- för att den, som skulle bli hennes man, sett henne vid höll han den emel- badet, då hon stod insvept i ett badlakan.
.
.
Saken lertid i sin — vore lättare att förklara, om hon hade varit ful.
Men plånbok. "
så vidt jag kan förstå, hade hon en växt att fröjda Semmy Nyström: På väg till kadettbalen.
" Det var alltså änglarna med. "
du, som.
.
. "
Arkitekten tog upp sin plånbok, ur hvilken han " Den gången fick spela åsnerollen ... ja ...
Ingen letade fram en fotografi, som han räckte apotekaren att man i världen kan för resten bli klok på kvinnans titta på.
anständighetskänsla.
.
.
Den är en gåta, till hvilken lös- ningen försvann vid första syndafallet. "
" Se här.
.
.
se själf. "
Apotekaren underkastade bilden en intresserad gransk- Här slutade Carmen-potpourriet.
Kvällsluften bör- ning.
Plötsligt fick hans ansikte ett häpet uttryck.
j a d e bli kylig.
De bägge vännerna bröto upp och gingo " Men ...
det är ju hon, som gick förbi här alldeles i n på Du Nord för att få sig en portion kräftor, innan nyss. "
de skildes.
" Ja. "
" Och han.
.
.
hur tog han brytningen, stackars gosse? "
" Först blef han ganska eländig och ville göra upp mm » Ii Mm I || i fl: ' L.Ét / Emil Åberg: I snösmältningen.
/ Agda Nordlöf: Bakelsebestar.
Gustaf Ljunggren: Vid trottoarkanten.
28 Det unga Sveriges sida J~) ET UNOA Sveriges artistiska möjligheter kunna ju icke fixeras i närvarande stund.
Dess fallenhet för att afbilda den svenska kvinnan, enkannerligen stockholm- skan, är emellertid så pass påtaglig i vidstående fan- tasifulla kompositio- ner, inspirerade af vår täflings- IDUNS JULNUMMER om Stock- holmskan.
inbjudning, att vi ej böra misströsta om den svenska konstens framtid.
Att framhäfva några vissa förtjänster hos bilderna, är icke vår uppgift.
Vi låta dem hellre tala sitt eget språk, säkra om att därigenom undvika hvarje orättvis värdesätt- ning.
IDUNS Harald Siövall: I korselden.
" GWEtt " OM STOCKHOLMSKAN.
Har ni gått utåt våra promenader under vår- kvällarne eller på hösten, när vädret är sådant att det rent af icke är möjligt att sitta hemma eller flanera inne i staden?
Det skall ju all- deles särskilda faktorer till för att det skall bli något som liknar en corso här i staden.
Men under en sådan kväll finner ni corson, både på Djurgården och utåt Haga, till och med Tantolunden blir icke utan.
Detta visar bäst att.
man kan våga generalisera till typen, det är icke samma klasser som frekventera å dessa tre platser.
Men alla öfversvämmas de af ett tåg unga kvinnor, två och två eller flera, och ofta också ensamma vandrerskor.
Några äro sexton, sjutton, andra närma sig och öfver- stiga trettio, men hos alla finner man samma raska och ljufligt lätta fotskifte och samma klara, oskyldiga, en liten smula likgiltiga, men mycket bestämda blick.
De verka, alla dessa unga kvinnor, som hade de ett mål att se fram till och de gå som vore de fast beslutna att hinna det.
För ingen af dem är det väl gemensamt, men vi veta att för det öfvervä- gande flertalet finns målet redan vid helt unga ålder utstakadt i deras arbete.
Till och med i mycket välsituerade familjer börjar man få leta efter den unga flickan, som är " hemma ", det vill säga ute, och detta kan icke ha varit annat än mycket gagneligt för stockholmskan själf och för hennes yttre.
Det är icke genom onyttigheten som vi.
ändtligen fått typen, och dess vidare segertåg kommer säkerligen att ut- märkas genom många milstolpar bort öfver de nyvunna fälten för det kvinnliga arbetet.
ÖR DEN, som har till yrke att en gång i veckan tala om för stockholmskan hvad som möjligen ännu kan fattas henne i charme och klädprakt (två vidt skilda saker för resten), är det alldeles speciellt roligt att en gång helt få ägna sig åt att sjunga hennes lof.
Ty om icke hela detta julnummer blir en verklig apoteos Typen, sådan den nu är, verkar till henne, så måste det verkligen bevisa mer om de skrifvande än om föremålet, icke sannt?
framför allt ung och fräsch.
Hyn För min del kan jag icke neka till, att jag är klar, blicken fast och likgiltig.
närer en varm förhoppning att få läsa endast Det är något bestämdt öfver hela de vackraste och utsöktaste sanningar om mina medsystrar här i staden, ty, som den f. d. danske ministerchefen Christensen-Stadil sade i ett stor- politiskt tal: " Man skall berömma sin hustru. "
Dels för att glädja henne, den kära själen, dels också för att sporra henne till nya ansträng- ningar mot idealets högsta toppar.
Och det är i synnerhet den sista synpunk- ten, som härvidlag är den afgörande.
?
Den specifika och renodlade glädjen står ju icke som fristående värdeobjekt i så synnerligen hög kurs här i landet, vintern är så lång och mörk att den hinner skymma undan begreppet, och skola vi glädjas, begära vi först och främst någon påtaglig orsak att glädja oss åt.
Och det är denna envisa logik, som gör oss till ett på det hela taget mycket litet skrattande folk.
Men stockholmskan skall glädjas, emedan hon skall uppmuntras, och detta sista skall hon återigen för att hon på de senaste tio åren på allt sätt utvecklat sig till en bra mycket mera intagande varelse än våra förfäder någonsin drömt om.
Kvinnans charme står öfverallt, där preten- tionerna öfverstiga en klädsam näsring, i allra intimaste samband med landets kultur: ju högre kultur, dess ljufligare kvinnor.
Och ju bättre tider, dess rikare kultur.
.
Och tiderna ha som bekant varit goda och kvinnorna ha vetat att utnyttja ' dem.
Det är kulturen, som gör att man öfverhufvudet taget märker dem som typ, ett vackert ansikte här och hvar är mycket bedårande, men det vinner ingen mera grund- lig seger för könet i sin helhet.
Till detta gagneliga resultat fordras just typen, en mass- verkan, sådan som parisiskan är det, hon som redan för länge sedan eröfrat sin stad.
Det är endast under den allra senaste generationen som man kan med fog tala om en " stockholm- ska ", ty den är ännu i dess linda, men när den har hunnit växa sig stark, tillåter jag mig öd- mjukeligen att förutspå etwas noch nie dage- wesenes, och måtte staden som segertribut komma att tillfalla henne!
Hjördis Nordin-Tengbom: F 29 JULNUMMER uppenbarelsen, midjan är rund och väl tillsvarf- vad, ryggen mycket rak, hela figuren ofta må- hända en smula gossaktig.
Och de ha, gud signe dem, lärt sig att sköta och sätta upp sitt vackra hår med samma ungdomliga precision och ordning som karaktäriserar hela deras uppenbarelse.
Det enda man möjligen saknar är en liten smula fantasi, men det ligger, enligt européerna, icke för svenskarna, och enligt svenskarna icke för svenskorna.
I och med all den glada tillförsikt i fråga om yttre och inre angelägenheter, som börjat in- taga stockholmskan, är den surt tillmätta blick af onåd, som hos de äldre vikarierade för kolle- gial beundran och vanprydde deras eljes om en exemplarisk moral vittnande drag, alldeles som bortblåst, de anse sig numera kunna ha råd till en lojal beundran, icke endast för idéer och döda ting, men till och med inbördes.
Och de gamles ord ha sålunda förvandlats: " en anständig stockholmska får icke vara ful. "
Hon behöfver det icke heller, ty äfven om hon mycket sällan är någon regelbunden skönhetstyp, så har hon dock det viktigaste af allt: charme!
G WEN.
Prisdomarne i valet och kvalet.
Den ledande tidningen i Södra Sverige är numera obestridligen Göteborgs Aftonblad Göteborgs Handels= Q A S vensks n i nad, själf- och Sjöfartstidning: Skånska Aftonbladet ständ g i och orädd Ö F T T E 0 B N 0 B läst.
.
TO •o R Q S L A D Inne hållsrik, fol Väs itra Sv eriges mest sprid i dagli ga hö gertidn ing.
MÄLMÖTIDNINGEN Utq.
: erbjuder O. A.
B. utom en rikhaltig nyhetsafdelning med egna telegrafkorres- pondenter på alla viktigare platser i Europa, omvex- lande och väl vald förströ- else- och familjeläsning, goda följetonger och noveller.
Redaktör J.
G. CHRISTENSÉN.
SNABB o VÄL UNDERRÄTTAD &lt;z&gt; MODERNT SJÄLFSTÄNDIO •.
, '.
INFLYTELSERIK = INNEHÅLLET REDIGERAD a NÄRINGSSKYDDANDE -- LIBERAL INTRESSANT o FÖRS VARS VÄNLIG, e — ÄFVEN ENASTÅENDE EFFEKTIVT ANNONSORGAN tack vare den stora spridningen bland den bildade och burgna publiken i Sveriges rikaste provins.
PÅ ANDRA OMRÅDEN ÄN HANDEL OCH SJÖFART.
PRENUMERERA PÅ; — — POSTEN, = Rikt och aktuellt illustrerad.
o SPECIALORGAN FÖR PLATSANNONSER ® Ypperlig annonstidning.
Upplaga 31,000 ex. Postprenumeration 7 kr.
pr år.
Kvartal 2:25, månad 75 öre.
Göteborgs Aftonblad Göteborgs Handels= och Sjöfartstidning Den, som vill följa med hvad som händer och sker i den trakt af vårt land som med all rätt kallas " kontinentens tröskel ", läser: Den, som vill göra sin affär eller sina varor kända i Södra Sverige, kan icke nå detta snabbare och säkrare än genom att annonsera i MÄLMÖTIDNINGEN Skånska Aftonbladet GOTEBORGS-POSTEN || Redaktör och utgifvare: EDVARD ALKMAN.
I Den i Göteborg och Västra Sverige mest spridda dagliga tidningen.
Förnämsta annonsorgan.
Upplaga 3 8, 0 0 0 ex. lördagar.
Öfriga dagar c:a 2 0, 0 0 0 exemplar.
SS535S S I ngen annonsör, som söker publik ur alla samhälls- klasser i Östergötland, bör försumma att annon- sera i Västra Dag6fadef " Borås, Väners6org, o Tlmåf, fjäffan, i?
t?
Troff * Bidfcöping.
it i VänersöorgssQosfen, Trofffjäffans Iffl [f M l ÉÉD har en fast upplaga på öfver 10,000 ex. Inom Östergötland och norra Små- land är den mera än någon annan tid- ning läst af hela befolkningen.
sedan gammalt af landets mest Qaffv.euppf.
anlitade annonsorgan, med en burgen och köpstark publik.
Qaffv.suppf.
Tidning.
THefferuds Tidning.
•V^^ IlfmärRfa ska pressens snabbaste nyhetsbringare.
Tiaffoec&amp;oupptagor: SoråszQosfen, är en af den sven- annonsfidningar.
(KomBineradf Bittigf annonspris.)
som är Norrköpings mest spridda tidning.
Lokalorgan äfven för Linköping.
Mode- rata annonspris!
[OÉÉ utkommer i Linkö- ping alla helgfria dagar i minst sexsidigt format.
NYA WERM LAN DS- TIDNINGEN B A R O M E T E R N KALMARTIDNINGEN 60:de årg.
1910.
Vermlands läns och Karlstads stifts tidning, Karlstad.
Länets äldsta, största och mest spridda annonsorgan.
• • Upplaga öfver 6,000 ex. • • bland köpstark publik.
Annonspris: 5 öre före, 4 öre efter texten pr milli- meter, enkel spalt.
= Annonsera!
St9£9 SL9£9 = hr a f f ä r s m a n, ANNONSERAR, DET VETA VI, I TIDNINGARNA.
MEN AN- VÄNDER NI,ER ALLTID AF DEN LÄMPLIGASTE Landsorts - Tidningen?
JA VISST, SÄGER NI.
— VI HA DOCK ICKE MOTTA- GIT NÅGON ANNONS FRÅN EDER, OCH ÄNDOCK MÅSTE SJÄLFSTÄNDIG, OMVÄXLANDE Bergslagernas INNEHÅLLSRIK.
Tidning ANSES LÄMPLIG, TY DEN UTGÅR i EN ORT MED STOR OCH BURGEN BEFOLKNING 2 GGR I VECKAN SAMT KO- STAR 4- KR.
PR ÅR.
DEN ÄR SÅLEDES INTET BILLIGHETS- BLAD, MEN HAR ÄNDOCK 3.
5 0 0 i UPPLAGA, D. V. S.
C:A i 5, 0 0 0 LÄSARE.
ANNONSPRISET ÄR 5 ÖRE MM.
Ni BÖR SÄNDA OSS EN ANNONS.
VI GARANTERA Utkommer 4 gånger i veckan (måndag, onsdag, torsdag, lördag).
Upplaga 7,300 ex. med synnerligen jämn sprid- ning inom södra Kalmar län samt å Öland.
god t resultat för Eder affär!
BERGSLAGERNAS TIDNING, LINDESBERG.
(GRUNDLAGD 1886.)
UTMÄRKT ANNONSORGAN.
S393 iiliili WERML ÄN DIN GEN Sfor och jämn spridning öfver hela länet Elfsborgs Läns Tidning • o a H&gt; .5 ^ Allmänt Nyhets- o. Annonsblad.
S - B- Upplaga: c:a 10,000 ex. £ Spridning öfver hela länet ANNONSPRIS: 6 öre före text, 5 öre efter text, 7 öre i text.
Det skadar ej att vid annonsering anlita Annonspris: 5 öre före, 4 öre efter texten pr milli- meter, enkel spalt.
.•.
Utgifves hvarje helgfri fredag från KARLSTAD.
. '.
Annonsera!
tåns Tid som utgifves hvarje söckendags morgon erbjuder det yppersta tillfälle till fruktbar annonsering ej blott i Karlskrona stad och dess omnejd utan äfven inom de flesta delar af Blekinge län.
(30:de årg.
1910.)
Illustrerad folktidning för Wermland och Dal.
Annonsblad för affärstillkännagifvanden, auktions- .•.
kungörelser, kommunala meddelanden m. m., \ ===== J u s t Ni, Läses af alla samhällsklasser, ra |j] a Länets fördelaktigaste annonsorgan.
S° O £ åns f i l i i i!
===== Hnnonspris S öre pr mm.
ES KIL S TU NA=KURIREN QEFLE-POSTEN Största och mest spridda tidning inom Södermanland o c h västra Västmanland.
Förmånligaste DAGLIG MIDDAGS- OCH AFTONTIDNING Prenumerationspris Kr.
7,50 pr år.
annonsorgan.
FÖRMÅNLIGASTE ANNONSTIDNING Utkommer i Eskilstuna: Måndagar, Onsdagar, Fredagar och Lördagar.
för GEFLE STAD och lånets landsbygd.
Gefle-postens halfveckoupplaga BONDEVÄNNEN Kr.
2: — pr å Upplaga öfver 11,000 ex. Gotlands-Posten, Helsingborgs Dagblad l&gt;el$ingborg$-Po$ten själfständig, omväxlande, innehållsrik, Nordskånes enda morgontidning.
utkommer 4 dagar i veckan (måndag, onsdag, Upplaga: 8,000 ex. fredag och lördag).
Stort politiskt dagblad med bestämdt borgerlig Jämn spridning öfver hela Gotlands län.
:::::: hållning och rikhaltigt innehåll.
:::::: Utgifningsort: Visby.
Prenumerationspris kr.
3 för helt år.
Förträffligt annonsorgan.
Läses af alla samhällsklasser.
HELSINGEN, PROVINSEN HELSINGLANDS ÄLDSTA TIDNING.
Modera t-Konserv a tiv.
utkommer äfven söndagar.
ÄR MELLERSTA NORRLANDS FRÄMSTA NYHETS- O. ANNONS- ORGAN.
FÖRMÅNLIGASTE AN- NONSTIDNING I DEN PÅ IN- - - DUSTRI RIKA ÅDALEN.
- - ANNONSBLAD.
UPPLAGAN ANNONSPRIS PR MM.
5 ÖRE FÖRE, 4 ÖRE EFTER TEXT.
= 4 KR.
PER HELÅR, POSTARVODET är Nondskånes och Sydhallands förnäm- sta tidning och ett af Sveriges mest anlitade annonsorgan.
1 8 Prenumerationspriset är: för / år kr.
6: —, för / år kr.
4:50, för » /, år kr.
3: —, för ' / &lt; år kr.
1:50, för månad 60 öre.
Härtill kommer i landsorten postar- vodet.
Annonser mottagas å tidningens expedition, Södra Storgatan 17.
Annonspris: före texten 6 öre, efter texten 5 öre, å 3:e sid. 8 öre, reserverad plats på ytter- sida 8 öre, på innersida 10 öre, allt pr millimeter.
1 Hernösands-Posten RÄKNAR SIN LÄSEKRETS BLAND DEN BURGNARE BEFOLKNINGEN I STADEN SAMT SÖDRA OCH VÄSTRA DELARNE AF PROVINSEN - - - OCH ÄR PÅ GRUND HÄRAF ETT FÖRMÅNLIGT - - - PRENUMERATIONSPRIS 1887) 4 HUDIKSVALLS NYHETER UTGIFVES I SÖDERHAMN 3 GÅNGER I VECKAN.
OBERÄKNADT.
(grundlagd = = FEMDUBBLAD = = PÅ TRE ÅREN.
= DE SENASTE — KR.
4: BO PR ÅR.
— UTKOMMER I HUDIKSVALL 4 GÅNGER I VECKAN OCH ÄR HUDIKSVALLS STADS, LJUSDALS MUNICI- PALSAMHÄLLES, IOOESUNDS OCH BERGSJÖBYGDENS BÄSTA ANNONSORGAN.
LJUSDALS NYHETER - KR.
1: 5 0 PR ÅR.
— 1 GÅNG I VECKAN, ÄR VÄSTRA HELSINGLANDS c @ * OCH HÄRJEDALENS MEST SPRIDDA TIDNING.
f&amp;&gt;
JÖNKÖPINGS-POSTEN dfämflanésposten Daglig tidning det enda moderata organet för Jämtlands län, äger en vidsträckt och köpstark prenu- merantkrets, särskildt inom Östersund (vid inlandsbanans början) och bland länets landtmän; hvilket herrar annonsörer be- hagade observera.
Prisuppgifter för längre eller kortare annonsaftal lämnas omgå- ende af © Grundad 1864 Landskrona Största spridningen och de flesta annon- serna af Jönköpingstidningarna.
ÄLDSTA, Öfver 9, 0 0 0 e x e m p l a r.
DAGLIGA Prenumerationspris: 5 kronor pr år med postarvodet.
Annonspris: 5 öre före, 4 öre efter och 6 öre i texten pr m / m.
Jämtlandspostens Korrespondenten, Annonsbyrå, Qtgifvare: H.
H a l l s ÖSTERSUND.
Boktryckeri-Aktiebol.
ÄR LANDSKRONA daglig tidning för stad och land.
Mycket läst tidning.
Största spridning i Landskrona s a m t västra och mellersta Skåne.
S n a b b nyhetstidning.
God politisk tidning.
Effektiv a n n o n s t i d n i n g.
Köpstark publik.
Moderat a n n o n s p r i s.
lamicl / rniia Dncfon s o m ä s e s a f e t t b o l a £ m e d NYHETS- Annonspriset OMNEJDS O. SPRIDDA ANNONSTIDNING.
synnerligen Upplaga: (ÖREBRO LÄNS TIDNING) anmäler sin sextioåttonde (68:e) moderat.
annonsering mycket fördelaktigt anlitadt organ för ex. Örebro läns m e s t spridda tidning.
Prenumerationspris f ö r år 6 kr.
Vid öfver 8, 0 0 0 årgång.
Daglig upplaga 6 — 7,000 exemplar.
LdllUJuIUlIdrUjIKII, • OCH OCH MEST Nerikes Allehanda (ierikes-Tidningen f l e r a hundra aktieägare i staden och landsorten, förfäktar samhällsbevarande, fosterländska intressen, arbetar för reformer på det beståendes grund, men kämpar emot socialistiskt fackföreningstyranni.
Landskrona-Postens läsekrets utgöres företrädesvis af landtmän, ämbetsT och affärsmän, industri-idkare och handtverkare.
Landskrona-Posten utgifves äfven i en halfvecko- upplaga, som är betydligt spridd bland s. k. småfolk.
STADS STÖRSTA §enom sin spridning inom affa samfjätfss äfasser famnar ' Korrespondenten, BandsMrona Tidning den Bästa vafufa åt ärade annons sörer.
JÖNKÖPING.
Landskrona-Posten Tidning Utkommer måndagar, lördagar.
P r i s 3: 7 5.
och o n s d a g a r, fredagar Bästa annonsorgan.
mellersta ANNONSPRIS: 6 ö r e före o c h 5 ö r e efter t e x t e n, i n n e r s i d o r n a 7 ö r e, allt pr m m.
Sverige.
lIDDODflDDDDDDDDDnDDDDDDDDDDODDDIDDDDQOD DDODDDDDDI1DDDODDBIDDDDDDDDDDDDDODDDOO a \ Norrbottens-Kuriren!
\ Nyhets- och annonsfidnino lör Luleå siad om i n k l t u län.
g Q JLänets • mesf s p r i d d a tidning, \ a som äldsta nu utkommit tidningen och lästa i Norrköping på platsen.
tidningen öfver 150 år är ej blott den Den är äfven den mest i denna östgötabyggd - - - • • a Q ett af landets § Innehållsrik, • a spridda och utgör - a • g tidningar a • • a jj &lt;3forrfiöpings Q • och fördelaktigaste omväxlande annonsorgan, och lättläst.
g ° • • • DQDDDDDDnDODDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDODDDD o DODDDDDDDDDDDtlDDDDDDDDDEDDDDQOODDDDDDD D e t lönar s i g att a n n o n s e r a i Sveriges mesf spridda a g fte, • • Daglig upplaga.
Halfveckoupplaga.
e som är Tlorrfands sförsfa sfad, fjvarannandagsfidning ufgifves Oseafshamos-Posteö är &lt;3Torr lan ésposfen, NYA VEXIÖBLADET.
7 / led 72ga VexiöBtadet som är Tlorrlands verket mest spridda äldsta oeh genom post- tidning.
Smålands norrlandsposten en daglig upplaga utgifves oeh en i två fötjer NY SMÅLANDS upplagor, såsom gratisBitaga som är mar Oscarshamns s t a d s, Ölands l ä n s o c h norra annons- Kal- förmånligaste t i d n i n g för a n n o n s e r i n g.
BESKRIVNING.
7 ?ga VexiöBtadet är en Btand mest spridda nyhets- och tidningar.
mellersta Minst läsare!
2 0, 0 0 0 P r e n u m e r a t i o n s p r i s 3 k r pr år.
' Prenumerationspris Rr.
2.60. ftnnonspris 5 öre pr miffimefer.
halfveekoupplaga.
Annonspris 6 ö r e pr millimeter.
Sundsvaffex SlaiÉl Li iDHÉd P Iduns läsarinnor 1 ' Posfen.
5^^^^^^^ För ^^^^^^^B ä r med en postupplaga på c:a 11,000 — total- upplaga c:a 15,000 — exemplar, är sedan många år tillbaka länets både mest spridda och mest anlitade annonsblad.
Tidningen är sedan 1908 bolagstidning med ett aktiekapital på 350,000 kronor.
Postadress: Sköfde.
S M A L A L L E A H N A D N D S A Hpn af Jnnl / npingsnrtpnc fe^ B 1 H K tidningar, som bäst torde passa vid annonse- ring.
Mest spridd inom den stora medel- fl klassen och den burgnare allmogen utgår tid- BP ningen i en upplaga af c:a 4,000 ex.
Obs.!
Äldsta 1 M H K dagl.
tidningen i länet.
^XBjSHBSBk Tlorrfands mesf spridda dagfiga tidning utgår öfver fjefa Tlorrfand fiff den köpstarkaste puBfifien.
' Prenumerationspris: 6 Rr.
pr.
år, utom posts arvodet.
Ttnnonspris: 5 öre å 4: de, 6 öre å 1: sta ocg~ 7 öre ä 2: dra ocfj 3:äje sidorna pr mm.
För Blekinge städar o c h landsbygd är L Ä S i * 1 SYDSVENSKA DAGBLADET SNÄLLPOSTEN Södra Sveriges största och Malmö stads enda morgontidning.
Ystads Allehanda • bästa nyhets- o c h annonstidning.
Utgifves måndagar, onsdagar, fredagar och afsändes samma dag till postprenumeranter, som därigenom erhålla s n a b b a s t e nyhets.- från orten och länet.
Utkommer alla socken- och söndagar.
Annonsorgan af l:a rang.
Prenumerera för 1910.
Annonsörer erhålla genom Tidningen Karlshamn jämnaste spridning för sina meddelanden inom Ble- kinge län.
• • Annonspris 5 ii 6 öre pr.
m m.
Upplaga 7, 0 0 0 ex. är genom sin stora och jämna spridning bland länets köpstarka publik den förmånligaste annonstidningen.
Å andra orter boende närkingar och vestmanlän- ningar böra ej försumma att prenumerera på Ö R E B R O länets snabbaste medlare.
och DAGBLAD, m e s t tillförlitliga Helsingborgs mest spridda tidning; ntgir i an daglig upplaga af öfver 7,000 ex. Frisinnad, vaken, påpassiig.
Har inånga goda pennor till sitt förfogande i in- ooh utlandet.
Originellt, rikt lllustreradt JULNUMMER.
VÅRA HEM, 16 sid. ISrdagsbllaga, Intressant och läro- rik, ytterst omtyckt för sitt värderika, fängslande innehåll.
Öresunds-Posten nyhetsför- NATIONELL HÅLLNING.
är Helsingborgs och ortens mest anlitade annonsorgan.
Pris pr år 5 kr., postarvodet inberäknadt.
ÖSTGÖTEN (Utgifningsort: Östergötlands — =•- lllustreradt LINKÖPING.)
mest spridda tidning med en 8 — 10,000 ex. •.
upplaga af ÖSTGÖTEN LON EJ på Blå-Gul Etikett.
Leverantör till flere hov.
F i r m a n g r u n d a d 1792. månadsblad för förfärdigande.
barnkläders Prenumerera i närmaste postkontor eller bokhandel.
ovillkorligen är den b ä s t a a n n o n s t i d n i n g e n.
Endast äkta med det i alla tänder inre- gistrerade mirket Ö s t e r s u n d s - P o s t e n s Expedition.
Denna i alla hem med uppväxande små " slitvargar " redan snart sagdt oumbärliga rådgifvare, alla mödrars ovärderliga skatt och hjälpreda, utgif- ves äfven under 1910 med ett en gång i månaden utkommande nummer, inneh.
bortåt ett hundratal illustrationer öfver allt som hör till bamtoaletten från de spädaste åren till vuxen ålder, och åtföljdt af en stor dubbelsidig mönster- bilaga.
" Barngarderoben " ersätter mångfaldt sitt pris 3 kr.
för hett år, 1 kr.
60 öre för hälft år, genom den nytta och besparing dess praktiska råd be- reda i hvarje hem.
= samt läses af h ö g och låg, i städerna och på landsbygden, hvarför Utomordenfligf uppfriskande, sär- deles på huvud- nerverna vid frfift- hef och överan- strängning.
den enda jämtlandstidning som bär residensstadens namn; det e n d a Östersundsblad som är d a g l i g t; utgifves sedan t r e t t i o år tillbaka af redaktör Ag.
Burman; s t ö r s t a u p p l a g a a f 1 l ä n e t u t k o m m a n d e tidningar: räknar inemot 6,000 prenumeranter i Jämtland och Härjedalen; åtnjuter oomtvistadt rangen såsom staden Östersunds, Strömsunds, storsjöbygdens samt ådalarnas förnämsta annonsorgan.
Bestämda annonspris, egen annonsbyrå.
För större kunder fördelaktigaste annonsackord med denna.
BARNGARDEROBEN ÖSTERGÖTLANDS AFTONBLAD Daglig aftontidning för LINKÖPING, N O R R K Ö P I N G, MJÖLBY, BOXHOLM och TRANÅS, är Östersunds-Posten Öresunds-Posten — redaktör fil.
d:r E.
N. SÖDERBERG — Lämpar sig utmärkt för annonsering.
• • Prenumerera på Örebro Dagblad daglig morgontidning, är stadens och ortens största samt en bland södra och syd- östra Skånes mest lästa tid- = r — — = ningar.
== att prenumerera o pa D EN STORA FRÄMGÄNG IDUNS Modellkatalog under de gångna åren rönt, ocb som gjort att de alltjämt ökade upplagorna vunnit afsättning, bar visat att vi lyckats i våra sträfvanden, att i ett rikbaltigt bäfte för bvarje säsong: vinter, vår, sommar ocb böst, sammanföra ett sorgfälligt urval af årstidens trefligaste modenybeter.
Då vårt aftal med ett af de förnämsta ledande organen inom den kon- tinentala rnodevärlden äfven gäller för det nya året, kunna vi utlofva största omväx- ling ocb rikaste innebåll.
Som Ijittills kom- mer Iduns Modellkatalog att förses med ett elegant omslag i flera färger ocb utkommer äfven 1910 med fyra bäften — ett för bvarje säsong — ocb betingande ett pris af 60 öre pr rjäfte.
Vid prenumeration är priset 2 kr.
20 öre för beit år ocb 1 kr.
20 öre för balft år.
Erbålles genom bvarje post- kontor ocb bokbandel samt i de flesta tid- ningskontor i riket.
Hed.
af Jduns modeffiafafog.
11 to13 STOMATöl / V / STÖTER ALDRIG PÅ fula och vanskötta tänder hos personer som använda i STOMATOL TAND=CRÉME HELA FAMILJEN HYLIN ' S X DC " (Svenskt fabrikat) S o c i e t é t e n s favorit-Eau d e Cologne O öf ver träff ad i frisKhet och välluKt IT ' N särdeles viilKOntn \ en Julklapp. '
NÄR DET GÄLLER ATT SPARA far och mor, syster och bror läser OCH M A N DÄRFÖR VILL FÖRSÖKA ART FÅ ETT BILLIGT OCH ÄNDOCK GODT KAFFE, SÅ BÖR M A N BLANDA SITT VANLIGA KAFFE, M E D A R L A K A F F E AF STOCKHOLMS KAFFE AKTIEBOLAGS BERÖMDA Stockholmstidningen TILLVERKNING, TY DÅ BLIR KAFFET SÅ STARKT OCH DRYGT ATT ENDAST UNGEFÄR HÄLFTEN AF DEN VANLIGA KVANTITETEN KAFFE BEHÖFVER ANVÄNDAS VID KOKNINGEN.
D E S S U T O M BLIR DÅ KAFFET H Ä L S O - och har nytta och nöje af den!
Ingen daglig svensk tidning redigeras så omsorgsfullt som STOCKHOLMS-TIDNINGEN just ur synpunkten att kunna läsas af alla familjens medlemmar.
S A M M A R E OCH MERA VÄLSMAKANDE ÄN ANNARS SAMT BIBEHÅLLER SINA STIMULERANDE OCH UPPLIFVANDE EGENSKAPER, M E N HAR INGA AF SINA SKADLIGA VERKNINGAR, HVARFÖR M A N DÅ, IEKE FÅR HVAR- KEN UPPSTÖTNINGAR ELLER MAGSYRA, BLIR EJ NERVÖS AF KAFFET OCH EJ HELLER FÅR NÅGRA ANDRA OBEHAG, S O M OBLANDADT KAFFE VANLIGTVIS MEDFÖR.
A R L A K A F F E ÄR DEN ÄLDSTA OCH L Ä M P - LIGASTE KAFFETILISATS S O M FINNES ATT FÅ, FÖRORDAD AF DE M E S T Prenumerera på STOCKHOLMS-TIDNINGEN, en tidning för alla.
REDAKTIONEN.
FRAMSTÅENDE PROFESSORER OCH D E M GIFHA INTYG BÄRA VITTNE.
LÄKARE, HVAROM E N MÄNGD AF PAKETER Å 2 5 OCH Å 1 0 ÖRE I ALLA S P E C E R I - OCH DIVERSEAFFÄRER.
Piano eller Gahns Parfymer Auto-piano?
Naturligtvis ett AUTO- PIANO, som genast sät- ter Er i stånd att konst- närligt utföra äfven de svåraste kompositioner.
Ett AUTOPIANO be- höfver aldrig stå oan- vändt i brist på skicklig pianist.
Ett AUTOPIANO kan ju alltid spelas för hand som vanligt.
Tag kännedom om våra världsberömda instrument af skilda förstklassiga, äfven svenska fabrikat.
/ fina och eleganta utstyrslar,, '.
ärskildt framhållas: 1 Begår katalog JU.
Aktiebolaget Autopiano H A M N G A T A N 5 A, S T O C K H O L M Blom-Doft Student-Viol utan sprit.
Extrait triplt.
IDEALET FÖR ÅSTADKOMMANDE AF E N NA- UTMÄRKER TURTROGEN BLOMDOFT.
F I N N E S I FÖLJANDE DISKRETA Viol, Liljekonvalj, Rose, Heliotrop OCH Syren.
PARFYMER: SIG GENOM VIOLDOFT.
SÄRSKILDT S O M Upsala OMSLAGET TRYCKT MOS A. BÖRTZELLS TK.-A.S.
5TOCKHOIM 1 Q O Q OCH EN BEHAGLIG N Ä S D U K S - PARFYM.
Henrik Gahns Jiseptin * Jimykos AFFIRSPALATSET SNEDT EMOT SVEASALEN.
S I N FINA REKOMMENDERAS A.«B.
