# ID: svediakorp-per1868
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,894
# sentences: 1,096
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 9 (1156).
SÖNDAGEN DEN 28 FEBRUARI 1909.
22:DRA ÅRG.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N 3 Ct.
, '?
" " " fiL — NORDLING.
i^^^^^^sm ^ 4 F o r S®ff 7^ * ^ei^^i, = " • " - S5^ v # ä^^ * #) ^ej » €^ * %r&lt;ti ÄR NU MERA sällan den D ET åldrige diktaren låter sin lyras en gång så klangrika strängar ljuda.
En i fjol företagen resa till Belgien och Holland har emellertid inspirerat honom till nedanstående vackra cykel, som det är / dun ett nöje att få framlägga för ofjentligheUn.
III.
Minnewater.
Ä7? / MJ PROMENADER, som ha varit vallar och prydas här och hvar af brustna torn, än ryktets stolta klang från fordom skallar ur fantasiens gyllne sagohorn.
De enkla klådesvalkarne här bjödo sitt trots åt franska härars vapenskrän.
Från borgerskapet allvarsfulla orden ljödo: " Här Flanderns folk är ensam suverän. "
Till dessa murar, dessa vatlendiken gick Indiens krydda från Venedig fram, kontor här ägde sjutton kungariken, och handeln hit på tusen kölar sam.
Att sina fria lagars arf och ära beskydda, strängt och svartsjukt Brugge stred, och hvarje flandrisk grefve måste svära från rädhusfönstret folket trohetsed.
I prakt sin like staden knappast hade, i gullbrokad pä balen rådsfrun ler, och Galliens drottning vid sitt intåg sade: " Jag hundra drottningar omkring mig ser. "
Brugge.
II.
Mystik.
Sinnen, hvilka söken hvila, här är eder vallfartsstad!
Dagens stunder omärkt ila bland kanalers lugna rad.
Minnets milda skimmer skiner hvart på måfå går vår färd mellan rosor och ruiner i en stilla lystnadsvärld.
Klocktornsklang, som ständigt simmar här, där sorlet ej har ljud, mindre täljer tidens timmar ån om evighet ger bud.
Läkedomens fé här vårdar andar som ha tärts af kval, de få ro i klostergårdar och Sankt Johans hospital.
Hår visat en ande dig vägen till orten, dit länge du trått, där kärlekens sjö är belägen och vattnet är strålande blått.
Här vaknar ditt fordom i hågen med flydda, lycksaliga år, de stiga ånyo ur vägen: Du trodde dig mist deras spår.
Här segla två svanor.
O skåda, hur nära de nu följas åt!
Så voren, så voren I båda, när intet än skilde er slråt.
Väl tärepilshänget här sänker i böljan sitt grönskande flor, men färg af azuren dock blänker ur skyn på " le la c de l ' am our " O själ, i ditt djup blef bevarad en kärlekens speglande damm!
Den ätersträle förklarad som här, en from Notre Dame!
IV.
Nu här ej längre ståt och lyx regera, ty Brugges storhet har som moln förgått.
Det är ej mer som förr — men det är mera, ty det är nu ett diktens sagoslott.
Här sin altarflamma tänder from, jungfruligt ren mystik, och här blommar i legender Memlings målarelyrik.
105 — Memlings Christopher.
Den bördan kan ej vara svär, att bära ett barn pä axlarna, när man är man; men delta barn är himmelrikets ära, och sådan liten börda tynga kan.
' * ' &gt;:-; .„?
Förundrad att för hvar minut den blifver mer tung, den oskuldsfulles späda kropp, och att hans styrka honom öfvergifver, ser Memlings Christopher mot fesus opp.
O Memling, sanning har din helgonsaga, omedelbart din pensel träffat rätt: När vi pä allvar Jesusbarnet taga, det tynger nog, det annars tas för lätt.
V. Afsked.
Det skymmer, och klockorna ringa, jag går till mitt bo vid St. Jac- ques: Sitt afsked mig tonerna bringa, jag säger till Brugge mitt tack.
Scheveningen.
Här bland sand och tång och dyner, här, där luften spolar allting rent, älskar mången mest de syner, hvilka ses, när västan smeker lent, men jag älskar mest, när åskmoln sluta ringen rundt om Scheveningen.
Här är rikedomens själfbehag, här.
mynheerer hvda från pulpeter, toaletter glänsa här från Haag i det sista modets härligheter, under prålig yta mycken tomhet göms, guldet strömmar och champagnen töms.
Spola bort ock detta, vind, som susar!
Kom med frisk och väldig andedräkt!
När med dån alltmera starkt du brusar, minns jag Hollands forna krigarsläkt, och när hafvet öfver stranden vältar, skymtar fram bland hundra döda hjältar T romp, som prydde stolt sitt slagskepps mast med ett sällsamt märke, med en kvast, till ett tecken att från hvar för- mäten britt ' Sä$9i " ans kanoner sopat hafvet Sopa bort, o vind, de falska löjen, fadda tidsfördrif och fala nöjen!
Af oändlig tjusning hjärtat slår, när i skummig bränning hafvet går, rymden mulnar, stormen spänner mörka vingen rundt om Scheveningen.
I morgon till fjärran jag drager att börja den dagliga strid, men ständigt har Brugge en dager för mig af onämnelig frid.
Min tanke som pilgrim skall ofta gå åter att hvila sig här, där sägnerna lockande dofta bland blommor vid " quai du rosaire ".
pN VIKTIG FRÅGA, otvifvelaktigt en af dem, som * — förtjäna mest allvarlig eftertanke, är den som be- yöres i nedanstående artikel.
Att vi ha århundradens synder att godt- Värnlösas Vänner, E t t v a c k e r t initiativ.
göra och ingrodda fördomar att rätta och kämpa mot bidrager blott att kraftigare mana alla förstående till sammanslutning i arbeta för barmhärtighet och rättvisa.
&lt;§ * M ÅNGA NYA SOCIALA företag startas till fromma för samhället och någon sär- skild klass af detsamma.
Det finns snart icke de olyckliga eller vanlottade man inte tänkt på att åtminstone i någon mån söka hjälpa — med ett undantag: de ogifta mödrarna.
Medan sam- hället har mycket litet — mer än sitt goda sam- vete — igen för hvad det lägger ner på vanföra, abnorma, brottsliga och utslitna, kunde det göra sig själf en tjänst genom att ta hand om det oftast goda medborgarmaterial, som finnes hos dessa mödrar och deras barn.
Men i stället existerar, tyckes det, ett hemligt och namnlöst sällskap med medlemmar ur alla stånd och klasser, alla bildningsgrader och bägge könen, som synes mycket enigt samlad kring uppgiften att göra vägen svår och olyckan känn- barare för de kvinnor, som blifvit mödrar utan- för äktenskapet.
T. o. m. mödrar ur öfver- klassen, som innerst ingenting hellre se än att det växer upp små underklassare samtidigt med deras egna barn att en gång laga deras mat och stenlägga deras gator, tillhöra denna före- ning af dem, som lägga stenar på andras bör- dor.
Till försvar för denna mycket vanliga upp- fattning, att de ogifta mödrarna böra i bästa fall lämnas åt sitt öde, anföres, att man bör i sedlighetens namn göra brottets följder så af- skräckande som möjligt, och " att detta att hjälpa mödrarna är detsamma som att uppmuntra dem att gå vidare på fördärfvets bana och andra " ännu ofördärfvade " att beträda den.
Detta är mycket dålig psykologi, enär, hvad de sistnämnda angår, väl de flesta unga kvinnor PÄRMAR inför eventualiteten att bli mödrar om de inlåta cipen, att mor och barn om ' möjligt böra få sig på en förbindelse känna sig tillitsfullt öfver- vara tillsamman och att kommunikationen dem emellan åtminstone bör uppehållas.
I många tygade, att de aldrig skola behöfva anlita något annat stöd än den man de sätta sin tro till, fall har denna förening trädt hjälpande emellan och dess välsignelsebringande verksamhet har ända till dess verkligheten upplyser dem om börjat göra sig erkänd trots det smygande klan- motsatsen, och tillvaron eller icke af något dret för " premierande af osedlighet ".
offentligt understöd ingenting betyder vid be- Någon motsvarande institution finnes icke i fästandet eller försvagandet af deras dygd.
Vidare kunna för dem, som redan äro mödrar, Stockholm, men däremot ett litet hem, " Små- barnshemmet " vid Norrtullsgatan, där några unga skammen och nöden och tvånget att lämna från sig sitt barn aldrig vara en tuktomästare ' till bätt- mödrar med sina små mottagas.
Hemmet som ring, snarare en eggelse att verkligen på trotsigt startades 1903 är dock alltför litet för att kunna ens tillnärmelsevis ta emot alla de mödrar, som och förtvifladt allvar beträda vägen neråt.
Man behöfver knappast veta mer än att många af de med sina små på armen vänta utanför dess prostituerade kvinnorna en gång ha varit unga port.
Ännu ett liknande hem lär dock gläd- ogifta mödrar för att bli säker på den saken.
jande nog snart komma att upprättas.
Att Genom våra barnhem och genom barnavårds- - nämna är vidare barnavårdsafdelningen af Fattig- inspektionen göres numera en del äfven hos " ' vårdsförbundet, hvars syfte dock hufvudsakligen oss för att ta vara på de små och rädda dem är att ta hand om de oäkta barnen.
Det torde för de flesta under dessa förhål- från att förgås under de första lefnadsåren.
Men där det alltså göres något, förutsattes nästan landen vara en öfverraskning att höra att ute alltid moderns skiljande från barnet såsom ett på landsbygden, i Hallsberg, bildats en förening nödvändigt villkor.
Tanken att ingenting kan med namn " Värnlösasvänner ", som,afdessstadgar vara modern ett starkare stöd än att själf få och senaste årsberättelse att döma, just bildar en motsvarighet till den danska föreningen och vårda sitt barn och känna ansvaret för det- samma är ny och har inte ännu hunnit klart fattar vikten af att hjälpa både mor och praktiseras annat än i ytterst få fall.
Att den barn, icke blott modern indirekt genom att ta hand om barnet.
Enligt första paragrafen i så långsamt vinner terräng beror nog i någon mån just på oviljan att befatta sig med dessa föreningens stadgar är dess ändamål nämligen " att efter dess tillgångar och förmåga hjälpa fallna kvinnor, " det är skillnad med barnen barn, födda af ogifta mödrar, att få behålla sin som ingenting ondt gjort, " och så blir fattig- mor några månader för erhållande af moders- vården den enda tillflykten.
I Köpenhamn existerar en ganska stor sam- - • mjölken och modersvården ".
Föreningen har nu existerat och verkat i manslutning: " Foren- ' ngen til hjailp for olykke- ligt stillede mödre ", som arbetar med den prin- tvenne år, heter det i årsberättelsen för 1908.
Kunna erhållas i närmaste bokhan- tillhandahållas till följande priser: 1: 50 del eller direkt från Iduns expedition, Iduns Romanbibliotek, röda eller gröna 0: 50 om rekvisition och likvid i postanvisning Iduns Hjälpreda, röda eller gröna ... 0:50 insändes.
I Idun 1908 Iduns pärmar, röda med guldtryck ... och (ö r e g å e n d e år — 106 —
Då den grundades bestod den endast af 7 med- lemmar, men nu kan föreningen glädja sig åt att medlemsantalet vid andra årets slut uppgår till 2 6.
Ett efterföljansvärdt exempel på hvad godt en sådan förening kan verka är berättelsen hur föreningen genom annonsering och brefväxling lyckades skaffa modern till en af sina skydds- lingar en god tjänarinneplats, dit hon fått med- taga sin lilla flicka och till denna fått eget rum.
" Det torde kanske intressera en hvar att veta, " skrifver föreningens sekreterare fru Elsa Eng- lund, " att husmodern, hos hvilken barnets mo- der är anställd, är en äldre, fint bildad dam, skriftställarinna.
Hon skrifver bland annat i sina bref till föreningen, att hon och hennes man äro mycket barnkära och uttrycker sin ön- skan, att lilla tösens första barndomstid åtmin- stone må lugnt och fridfullt få förflyta i deras hem.
Hon uttalar också sin och sin mans glädje öfver att i någon mån kunna bidraga till vår förenings sträfvan att hålla tillsammans mor och barn och därigenom alstra ansvarskänsla hos modern.
Vidare ber hon styrelsen framföra till föreningsmedlemmarna sin och sin mans häls- ning, att de skola söka göra sitt bästa för både mor och barn. "
Föreningen har, som man kunnat vänta, blifvit utsatt för mycket förtal och klander, då många ha påstått, att osedligheten ökas genom denna förenings existens.
" Men, " vi citera ånyo sekreteraren, " det torde kunna medgifvas, att fallet snarare är motsatt, ty ingen tror väl gärna, att det för dessa ogifta mödrar kan hafva varit något efterstfäfvadt mål att, för den ringa hjälpens skull, som vi kunna räcka, sitta ensamma med ett litet barn — utan far till det — och ensamma bära hela ansvaret för dess framtid.
Jag säger bära ansva- ret, ty om modern själf får gifva modersnäring åt, fostra och vaka för sitt barn, vaknar såväl kärleken till det som ansvarskänslan; däremot om modern lämnar bort sitt späda barn och ej får vara tillsammans med det, känner hon aldrig något ansvar och kärleken till barnet försvin- ner — och den lilla stackaren får aldrig någon- sin erfara hvarken moders- eller faderskärlek. "
Vi ha så utförligt dröjt vid föreningen i Halls- berg, emedan den synes oss vara ett godt exem- pel, uppmuntrande inte minst därigenom att det visar att det icke behöfves mer än sju intres- serade och upplysta människor " å en ort för att starta och bära fram ett sådant företag som detta, och nog böra vi litet hvarstans — det är svårt att lägga bort sin optimism — kunna sammanleta sju rättfärdiga!
E.
— ER.
Det undermedvetna.
Af T y r a K l e e n.
II.
ÄR GUDRUN var sex år gammal, blef hon en gång bjuden på landet till en herrgård, som hette Högberga.
Hennes franska guvernant följde med.
Där voro två barn, men ingen af dem passade riktigt för henne att leka med.
Ty den äldste, Axel, var ett par år äldre än hon, och därför föraktade han henne.
Och den andra var en liten baby, som ingenting begrep.
Mademoiselle, som skulle se efter Gudrun, tyckte om att fördjupa sig i romaner; och där- för arrangerade hon så, att barnen släpptes på en solig sandgård, där inga faror funnos, och med strängt förbud för Gudrun att aflägsna sig utom dess gränser; och själf satt hon och läste i en skuggig berså, från hvilken hon kunde öfverskåda fängelseplatsen.
N KONSTNÄRENS HUSTRU.
A R T H U R VON PORTRÄTT I OLJA AF FERRARIS.
E n porträttmålare.
N UTLÄNDSK, närmare bestämdt ungersk, ryktbarhet, Arthur von Ferraris, utställer för närvarande en samling porträtt i Blanchs konstsalong härstädes.
Hans modeller äro de bästa tänkbara, våra tysktalande suveräner med kejsar Wilhelm i spetsen, Carmen Sylva och kronprinsessan af Rumänien och slutligen mrs Evelyn Nesbit Thaw.
Ferraris är den möderne porträttören i sin prydno, han gör storheterna så stora och skönheterna så sköna de kunna önska.
Likväl, och det skall sägas till hans beröm, äro de granna paradporträtten icke hans bästa saker.
Dessa ge icke så mycket utöfver härskarposer och teatraliska effekter, och ett porträtt sådant som det förträffliga af mr Brettauer uppväger dem alla.
Äfven själfporträttet hör till de bäst individualiserade.
Det är inte alltid mest inspirerande att för ordnar och titlar måla härskare och härskares kläder.
E Som prof på hans på kontinenten högt upp- burna konst meddela vi här ett porträtt af konstnärens intagande unga hustru.
E n vård på Laura Fiting ' hoffs gr af!
AURA FITINGHOFF är ej mer, men hennes minne L som en sällsynt ädel och varmhjärtad personlighet, en på samma gång stark och mild karaktär lefver i Iduns kvinnostipendium * F ö r s l a g till k a n d i d a t e r för n ä s t a å r.
ID IDUNS kvinnliga akademis senaste års- sammankomst beslöts att genom Idun rikta en vädjan till allmänheten att hädan- efter biträda akademien vid föreslåendet af pristagare.
Vi uppmana därför våra läsare att benäget inkomma med motiverade förslag till pristagare _ för nästa år, framhållande någon svensk kvinna som kan anses berättigad till årssti- pendiet, 1,000 kronor, " för belönande eller främ- jande af någon förtjänstfull kvinnlig gärning. "
Förslagen, som torde adresseras till akade- miens sekreterare, med.
dr.
Karolina Widerslröm, Gamla Kungsholmsbrogatan 19 Stockholm, böra insändas ju förr dess hellre och senast före utgången af oktober månad.
V • B e ä r alltid s Granit-emaljerade I KOCKUMS KOMM Svarta porten.
talrika vänners och beundrares hjärtan.
Denna per- sonlighet skymtar äfven med större eller mindre tyd- lighet fram i de tryckta skrifter hon efterlämnat, i synner- het i hennes barnböcker, som torde kunna sägas utgöra en verklig skatt för vår ungdom.
Alla de som önska se det ställe, där den entu- siastiska och verksamma fosterlandsvännen Laura Fiting- hoff hvilar i sina fäders jord uppe på Sollefteå kyrko- gård, utmärkt med en grafvard, i hvilken man tänkt sig insatt en af konstnärshand modellerad bronsme- daljong, återgifvande den aflidnas drag, kunna insända bidrag till någon af oss undertecknade.
Stockholm den 25 februari 1909.
Fru Lilly Hellström, Direktör Henrik Koppel, Folkskolans barntidning.
A.
B.
Ljus bokförlag.
Fil.
dr. John Kruse, Redaktör Johan Nordling, Nationalmuseum.
Iduns redaktion.
Fröken Stina Qvint, Grefve Georg von Rosen, Folkskolans barntidning.
Ordförande i Djurvännernas nya förening, Tunnelg.
23.
Kammarh.
Ernst af Sillen, Byråchefen Nils Stedt, Storgatan 21.
Valhallavägen 35.
Kapten Hugo Wikner, Redaktör Karl Wählin, Valhallavägen 61.
Sturegatan 52.
Giftfria och syrefasta.
==== Prisbilliga.
: ===== F å s på begäran öfver — allt i hela världen. — -;:: • Snart kunde Gudrun det tillåtna området utantill, och sandhögarna intresserade henne ej mer.
Men om flygelbyggningens hörn vek en sandgång, som ledde till en svart järnport i den hvita väggen.
Den var alltid stängd och hade ett väldigt nyckelhål.
Guvernanten satt lutad öfver sin bok; Gudrun smög sig till den mystiska dörren och brann af åtrå att veta hvad den ledde till.
För hvar dag som gick växte hennes nyfikenhet, och hon kunde ej tänka på annat.
" Vet du hvad som finns innanför den svarta porten? "
frågade hon Axel.
" Ja. "
" Hvad då?
Guld och skatter?
Eller en fånge?
En dödsdömd?
Skall han halshuggas? "
Axel skrattade och gjorde en grimas.
" Snälla Axel, säg mig det. "
Han gjorde en annan grimas.
" Du skall få min spade, om du säger det. "
" Haha! "
" Min djuratias också. "
Han räckte henne lång näsa och fortsatte att gräfva i sanden.
Natten därefter drömde Gudrun bara orm svarta porten.
Dagen därpå hann mademoiselle knappast slå upp sin roman, förrän Gudrun började igen med Axel.
" Axel, jag bryr mig inte om någonting i världen annat än att få se hvad som finns bakom svarta dörren.
Jag ger dig alla mina leksaker — allesammans, hör du — om du bara kan öppna den och släppa mig dit. "
" J a g kan skaffa dig nyckeln till den, men du får öppna själf.
Får jag då också ta hvad jag vill af dina saker? "
" Ja. "
Axel försvann och kom tillbaka med en jättenycke '.
Mademoiselle såg ej upp från sin bok.
Gudrun smög sig bort från gården och nådde den svarta järnporten, som två trapp- steg ledde upp till.
Men nyckeln var för stor och tung för hennes händer.
Och den ville ej öppna.
Porten hade kanske ej öppnats på hundra år och var igenrostad.
Där fanns nog ingen lefvande fånge, men kanske fullt af skallar och människoben.
Hon vred af alla krafter och fingrarna gjorde förfärligt ondt.
Men porten skulle gå upp.
Och Gudrun rasade ursinnigt, tills hon atbröts af mademoiselles evinnerliga: " Ou étes-vous done?
Que faites-vous lå? "
Gudrun blef gripen om handleden.
Hon klängde sig fast med båda händerna vid låset, och det blef en förtviflad kamp, som slutade med att hon släpades tillbaka öfver gården och sattes på en bänk bredvid guvernanten.
KALMAR ANGKVARNS A.-B:s tillverkade af utsökt råvara pa tidsen- Hafregryn &amp; Sundhetsmjöl.
•.• " / • ' •• ... ' S V Prisbelönta EA 107 — ligaste sätt, äro nutidens förnämsta.
Finnes hos hvarje välsorterad speceri- handlare i riket.
med högsta utmärkelser.
S e d a n frågade h o n t j ä n s t f o l k e t, h v a d som fanns b a k o m s v a r t a p o r t e n.
— " D ä r finns i n g e n - t i n g a l l s, " fick h o n till s v a r, och d e t g j o r d e saken bara ännu mera mystisk.
Natten därefter drömde hon att Högberga v a r p a r a d i s e t, och h o n själf v a r b å d e A d a m och E v a.
Gud k o m och p e k a d e på s v a r t a por- t e n och s a d e: " A l l a d ö r r a r och p o r t a r och grin- d a r p å H ö g b e r g a få ni ö p p n a och t i t t a b a k o m s å m y c k e t ni vilja, b a r a d e n n a e n d a får i n g e n öppna.
Det är helvetets p o r t. "
Våra j ä r n v ä g s m ä n s belefvenhet.
J £ | FRAN IDUNS LÄSEKRETS Q_ S å k o m o r m e n, och d e t v a r A x e l, som s l u t a d e i en blå- och h v i t r a n d i g o r m k r o p p.
" Snälla o r m, " bad hon, " visa mig hur ser u t p å a n d r a s i d a n p o r t e n. "
O r m e n gaf h e n n e n y c k e l n, m e n j u s t s o m h o n s k u l l e v r i d a om d e n i låset, k o m straffängeln med ett bart, h u g g a n d e svärd.
Den grep henne om h a n d l e d e n, s l ä p a d e h e n n e b o r t och s a t t e h e n n e p å en b ä n k.
D a g e n efter l å g G u d r u n sjuk, och s e d a n r e s t e h o n från H ö g b e r g a u t a n a t t h a fått v e t a h v a d s o m fanns b a k o m s v a r t a p o r t e n.
M å n g a å r efteråt å t e r s å g G u d r u n H ö g b e r g a.
Då hade hon längesen glömt bort svarta por- ten.
H o n h a d e h u n n i t g l ö m m a så m y c k e t och b l a n d a n n a t d e t a t t v a r a nyfiken.
D e t fanns i n g e n t i n g m e r i v ä r l d e n, som h o n ö n s k a d e finna n y c k e l n till.
H o n s k u l l e t. o. m. h a gifvit m y c k e t för n å g o t, s o m ä n n u k u n n a t g ö r a h e n n e nyfiken.
N ä r h o n blef b j u d e n till H ö g b e r g a, förvå- n a d e s h o n själf öfver m e d h v i l k e n glädje h o n antog det.
H o n k u n d e ej förstå, h v a d d e t v a r s o m inspi e r a d e h e n n e s å d a n s ä r s k i l d lust a t t resa dit.
Axel hade förvandlats nant med artigt sätt.
till en s t o r l å n g löjt- " H a r fru X.
l u s t a t t gå en p r o m e n a d i par- k e n? "
f r å g a d e h a n G u d r u n efter m i d d a g e n.
" Gärna. "
M e n u t a n a t t v e t a hvarför följde h o n i s t ä l l e t s a n d g å n g e n om f l y g e l h ö r n e t och k o m till s v a r t a j ä r n p o r t e n.
D å först d ö k min- n e t af den u p p igen, och d e t blef h e n n e k l a r t h v a d d e t v a r som l o c k a t h e n n e så till H ö g - berga.
H o n h a d e e n g å n g r e s t därifrån m e d e n ouppfylld ö n s k a n, en fråga, som a l d r i g fått något svar. "
K o m m e r fru X ä n n u i h å g d e n, " s a d e A x e l s k r a t t a n d e. "
H v a d j a g v a r r e t s a m emot er d å. "
" N u kanske löjtnanten utan krångel förråder h e m l i g h e t e n h v a d s o m finns d ä r b a k o m? "
" D ä r finns i n g e n t i n g alls a n n a t än s o l i d a vaggen.
F ö r 5 0 å r s e ' n eller s å l e d d e den till v i n k ä l l a r n; m e n så m u r a d e s den p a s s a g e n igen och d ö r r e n fick bli k v a r s o m b l i n d d ö r r.
Det e x i s t e r a r i n g e n n y c k e l till d e n. "
" M e n j a g m i n n s, a t t l ö j t n a n t e n gaf mig en n y c k e l till d e n och j a g försökte ö p p n a. "
" D e t v a r n y c k e l n till n u v a r a n d e v i n k ä l l a r n, som j a g gaf fru X.
D e n gick j u i n t e h e l l e r till l å s e t.
J a g l u r a d e af er allt h v a d ni ä g d e, fastän j a g v i s s t e a t t d e t v a r en b l i n d d ö r r. "
' •Och d ä r t i l l blef j a g o c k s å l i g g a n d e sjuk en hel d a g af b a r a n y f i k e n h e t.
J a g blef v i s s t a l d r i g r i k t i g t b o t a d då, t y frågan h a r l e g a t k v a r h o s mig och v ä n t a t på sitt s v a r ä n d a till nu, f a s t ä n j a g ej v e t a t af d e n.
Likadant har det gått mig med allting i lifvet; d e t h a r v a r i t idel b l i n d d ö r r a r: m e n ä n d å blir m a n a l d r i g färdig m e d d e t, förrän m a n förvissat sig d ä r o m. "
LAS!
Lisa är konsekvent.
det NEDANSTÅENDE INLÄGG i diskussionen om * • » " Olles bekymmer " åtföljdes af följande rader från författaren: " Då i dessa dagar uttalanden om Olles bekymmer hagla ned öfver er i mängd, vill jag endast vördsamt anhålla, att ni icke kastar narslu ' na bidrag i papperskorgen, innan ni läst det.
Jag tror mig nämligen ha pekat på företeelsens innersta orsak. "
Må nu våra läsare själfva döma!
* S P \ E T SYNES mig, som om fru Lisa blifvit orättvist * - * bedömd.
Man glömmer, att hon och alla hennes meningsfränder äro barn af sin tid och ha århundra- dens traditioner att stödja sig på.
De äro sådana som de blifvit danade.
På sätt och vis har Lisa min hög- aktning, därför att hon är konsekvent, hon lefver efter de lärdomar hon fått.
^ Innan vi döma Lisa och konsorter, böra vi komma ihåg, att ända från medeltiden har i alla kristna länder predikats, att kroppen och hvad därmed står i samband är af ondo.
Man har delat upp människan i själ och kropp.
Själen var ursprungligen det rena och goda, kroppen däremot roten och upphofvet till allt ondt, ja, man har till och med ansett, att den härstammade di- rekt från djäfvulen.
Under århundraden, säger jag, hafva dessa läror förkunnats från kateder och predik- stol.
Låt vara, att de i våra dagar i allmänhet icke förkunnas i samma krassa form, så finns dock ande- meningen kvar.
Ännu i dag får skolungdomen under vissa lektioner insupa ett djupt förakt för det kropps- liga, det " djuriska " hos människan, som det då kallas.
Den får under samma lektioner lära sig vissa fula slag- ord om kroppen och dess funktioner.
Är det underligt att Lisa och konsorter under så- dana omständigheter vanvårda sina kroppar?
Motsat- sen vore underligare.
Man kan nämligen omöjligen med verkligt intresse vårda, hvad man lärt sig förakta.
Kan man begära det allra ringaste intresse för kropps- lig kultur i en tidsålder, då hvarje del af kroppen anses skamlig utom ansikte och händer?
Jag känner en skolflicka, som var tidigare utveck- lad än sina kamrater, och som vid flere tillfällen kom gråtande hem till sin mor.
Hon hade blifvit förhånad af kamraterna för sin " figur ".
Någon läsare säger må- hända, att detta ej hör till det föreliggande ämnet.
För visso gör det det.
Det visar bättre än mycket annat den uppfattning om kroppen, som ofta är rådande i våra skolor.
Till hjälp och ledning för dem, som tänka ingå äktenskap, förkunnas ännu officiellt att kärleken indelas i två olika arter: den själsliga (den s. k.
" rena kärle- ken ") och den kroppsliga.
Den förra arten rekommen- deras till det bästa, men den senare fördömes på det skarpaste.
Märk väl: officiellt, ty det är ju möjligt, att de båda kontrahenternas privata mening rätt snart kommer att afvika från den officiella.
Detta är medel- tiden i det tjugonde århundradet.
Kan man då förtänka Lisa, som tycks vara karak- tärsfast och konsekvent, om hon håller så mycket på sin värdighet, att hon icke anser sig böra medels tjus- ningskraften af en ren kropp " spela på sin mans lägre instinkter "?
På ett fridfullt torg i Stockholm uppe på Söders höjder stå den täcka Snöklockan och den kraftige Tor.
Finns det någon, som tror, att de skulle ha fått stå där under det religiösa raseriets klang- och jubeldagar vid midten af förra århundradet?
Nå, detta raseri lade sig, och man får numera ostörd njuta fägringen hos Snöklockan och Tor.
Samtidigt med att den religiösa lifaktigheten minskades, ökades intresset för kroppens vård.
Är detta blott en tillfällighet?
Eller stå icke snarare dessa omständigheter i något orsaksförhållande till hvarandra?
Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot insändande af nedannämnda be- lopp till Expeditionen af idun, Stock- hoim, erhålles inom Sverige portofritt s UPPRIKTIG.
Idun Idun Idun Idun Idun Idun Idun 1S92 1S93 (n:r 1 felas) 1S95 (utan julnummer) 1902 (med julnumret) 1903 (med julnumret) 1904, (med julnumret) 1905 (med julnumret, n:r 2S felas) — 108 2: — 2: — 2: — 4: — 4:50 5:, 50 5: — AG STUDERAR med intresse " Idun " och specielt " Elsa Törnes " spalt, men då hon förklarar, att " Statens och det allmännas tjänstemän och betjänte ha hos oss aldrig utmärkt sig för ett urbant väsen, utan alltid älskat att rida höga hästar gent emot allmänheten, " måste jag kalla det en allt lör stark svartmålning.
Äro icke dessa " alltid " och " aldrig " väl starka?
För någon tid sedan läste jag en reseskildring från en fram- stående utländning, hvilken sade alldeles motsatsen till Elsa Törne beträffande konduktörerna i Sverige och.
påpekade att s. k. handtryckning är alldeles nödvändig i utlandet å många banor, men vid försök här alltid artigt och bestämdt afvisades.
Då de flesta af våra konduktörer såväl bland landsmän som bland utländ- ingar haft och fortfarande ha rykte att vara verkliga gentlemän, verkar nog ' Elsa Törnes " kritik en smula obefogad.
Troligen har hon sig föga bekant allt hvad en dylik har att sköta.
Om tåget är fullt af folk, måste likväl han söka samla in alla biljetter innan nästa station, där kanske någon af de resande afstiger.
Han är ansvarig att ingen färdas på ogiltig biljett och måste kontrollera att ingen saknar biljett.
Då tåget med stor hastighet närmar sig målet, är alltså icke tid att vara tillmötesgående och artig, om någon händelsevis skulle önska taga hans speciella uppmärksamhet i anspråk.
I ett hörn sitter kanske en blind, som han måste ledsaga ut.
I ett annat en sjuk, som måste bäras ut.
I ett tredje sofver en herre eller dam och den skall väckas.
Samtidigt skall han meddela upplysning om tågombyten och övergångsstationer och besvara hundra- tals, ofta onödiga, förfrågningar om likt och olikt.
Vi- dare skall han föra rapport om tågets gång, upptaga ankomst och afgångstid för hvarje station, som passe- ras, och i öfrigt allt som händer ombord på tåget.
Den ena minuten skall han kasta ut några rusiga brå- kiga individer, som ofredat medresande och måste med våld aflägsnas vid första station.
Den andra minuten skall han stå leende och artig i en 1 klass kupé och begära att få granska biljetterna.
Öfver alla hans åt- gärder och handlingar står såväl befälets som allmän- hetens kritik.
Vore det icke skäl se saken ur flera synpunkter och sedan döma om specielt våra konduk- törer äro så svaga och vanlottade i nationella dygder?
Nå, sedan kommer turen till stationspersonalen!
Nåja!
Den kritiken har jag för min del väntat många gånger och nu kommer den!
Jag sitter t. ex. 15 minu- ter före ett ankommande tåg strängt sysselsatt för att hinna få alla handlingar klara, som skola med tåget.
Det är så att alla vagnar samt frakt- och ilgodskolli skola åtföljas af listor och handlingar till adresstationen.
Under tiden som jag arbetar med papperen, skall jag samtidigt lyssna till en, kanske två eller tre telefonap- parater, samtidigt räkna och skrifva och sälja biljetter.
I sista stund kommer någon in eller åt luckan, jag kan t. ex. sitta långt från telegrafapparaten och afläsa ett telegram samtidigt, som jag till synes endast skri- ver.
Då kan jag naturligtvis hvarken besvara någon hälsning eller taga del af den besökandes ärende, utan måste helt enkelt lämna den att vänta under tiden.
Ofta kan då personen aflägsna sig, säkert med det om- dömet om min person: " Hvilken oborstad herre, som icke ägnar mig den minsta uppmärksamhet " eller något i stil med Elsa Törnes uppfattning.
Detta har jag tänkt många gånger, och nu får jag en bekräftelse.
Det är helt enkelt omöjligt att vid alla tillfällen vara artig och tillmötesgående.
Kanske den unge mannen, som Elsa Törne frågade efter portföljen, suttit hela nat- ten vid telegrafen och icke alls visste reda på inläm- nade kvarglömda resgods.
Kunde därför gärna vara sömnig och trög för tillfället.
Men alldenstund han endast sneglade med ett öga, tror jag det andra följde telegrafremsan eller sifferraden i en bok och följaktli- gen måste läsa eller räkna raden ut.
Det var icke sä- kert, att han kunde gå från allt och genast hämta port- följen.
Han behöfde kanske också veta, hvem han ut- lämnade den till.
Härmed några synpunkter, som torde gälla som ursäkt, hvarför våra tjänstemän ofta i allmänhetens ögon sakna nationella dygder.
EN STATIONSFÖRESTÅNDARE.
Handslöjden i hemmen.
/ VRADE LÄSARINNOR!
Nedanstående är icke till- • * * • kommet i syfte att misskreditera handslöjden i hemmen, af hvad namn och beskaffenhet den må vara, men en erinran kan vara på sin plats, när kritiken går ut öfver dess missförhållanden.
Det är i första hand till de unga fruarna inom tjänstemanna- och den borgerliga medelklassen jag vänder mig, där hvarest inkomsterna äro relativt små och pretentionerna rätt Idun ' 1906 (utan julnummer, n:r 25 o. 52 felar) Idun 1907 (med julnumret) Iduns julnummer 1894 Iduns julnummer 189S Iduns julnummer 1905 Barngarderoben 1905, komplett Barngarderoben 1908, n:r 4 o. 5 felar 5: 6: 0: 0: 0: 2: 2: 50 — 20 20 50 — — LAS!
^g!
stora.
Den unga eller medelålders frun har naturligt- vis sitt " handarbete ", som enligt termen skall utfylla de s. k. lediga stunderna.
Handarbetet består nu i regeln af broderi på siden eller linne, afsedt för bord- löpare och borddukar eller gobelänger och väggbonader.
Därom är nu ingenting annat än godt att säga för dem, som hafva tid och råd att ägna sig däråt, ty ett hems trefnad och prägel äro i många fall beroende på dessa småsaker, som sätta en individuell karaktär på det hela.
Men låt oss nu se, om värdet häraf motsvarar den möda och tid, som ha åtgått för dess förfärdigande.
Att göra det bägta möjliga af vårt lif och den korta tid vi hafva till vårt förfogande, det är eller borde vara vår tids lösen.
Men om vi för en god saks skull offrat en dyrbar tid, som kunnat användas oändligt mera till nytta och gagn för både oss själfva och andra, då är äfven vårt lif delvis förfeladt.
Hemmets ekonomi, barnens vård och uppfostran hvilar till största delen på husmo- dern.
Har hon med klokhet, sparsamhet och omtanke ägnat sig däråt, så inbesparas många onödiga utgifter.
En oberoende ställning, lycka och - trefnad i hemmet bli dess välförtjänta lön.
I motsatt fall, om husmodern anser under sin vär- dighet att syssla med annat än s. k. fint arbete och öfverlämnar åt en slarfvig tjänstflicka att utföra snart sagdt allt i hemmet mindre tilltalande sådant, hvad blir då följden?
Resultatet låter ej länge vänta på sig, helt säkert förr eller senare visa sig följderna i en undergräfd ekonomi, beroende och kreditsystem, som familjeförsör- jarens ökade ansträngningar till högre inkomster på många år ej räcka till att afhjälpa.
Frun beklagar sig och förstår ej orsaken, " vi lefver ju så enkelt och spar- samt ", " jag är alltid flitig, aldrig syss ' olos ".
Men i regeln uppvaknar hon ej till insikt om, att det hade kunnat vara annorlunda, om hon till större nytta an- vändt den tid, som offrats på broderi och finare hand- sömnad.
Jag vill naturligtvis ej ensidigt påstå, att detta en- samt är orsaken till att så många familjer ha så svårt för att få debet och kredit att gå ihop, men att detta är en af de största och mest bidragande orsakerna är min lifliga öfvertygelse, ty att påstå att det snarare är en missriktad uppfostran, som är dess orsak, vore det- samma som att påstå, att all vår kvinnliga uppfostran är alldeles på tok och uppfyller ej sitt ändamål i upp- giften att utbilda den kvinnliga ungdomen för hvad som senare blir dess verkliga uppgift.
Men låtom oss återgå till hvad jag här ville hafva sagdt.
Ty den, som närmare vill tänka öfver saken och lägga märke till hvilken otrolig möda och tid, som offras på omnämnda handarbeten, mest i de hem hvarom frågan gäller, skall helt säkert gifva mig rätt i mitt påstående, äfven att det sker på bekostnad af betydligt viktigare uppgifter.
Och hvad värden hafva nu dessa handarbeten för hemmen eller låt oss säga som natio- nell vinst?
I de flesta fall föga eller ingen.
Den ur- sprungliga goda teckningen i mönstret är i regeln för- fuskad, arbetet illa utfördt och färgerna bisarra och illa valda, och arbetena blifva snart i de trångbodda hemmen ej annat än värdelös lump k två öre kilo.
Omdömet är kanske hårdt, men ej utan sina skäl, och afsikten har endast varit att rikta uppmärksamhe- ten på, att en värdelös förlorad tid är stöld från en själf, att samma tid, använd för bättre ändamål, har större nytta och glädje med sig, och då hoppas jag att dessa ord ej blifvit sagda utan nytta.
— A.
— " Stockholmskan ".
Vår pristäfling WI ERINRA santa för svenska ännu en gång pristäfling angående i bild af den moderna täfling dra, vi utfäst och två hundra Det - intresse sida iäflingen visar Med dessa rader som ännn bedja vi få påpeka, ej redan till fullo, vilja beslutat intres- framställning för om respektive domare äro hrr Carl Larsson närers om vår en stockholmskan, tre pris tre hundra konstnärer: hvilken fem hun- krowor.
Pris- och Carl G. Laurin.
rönt frän hrr konst- att idén slagit vi nu nå fram an.
till dem, sig för att deltaga, och att täftingstiden utgår IDUNS OPERA-PRISTÄFLING, • NY INBJUDNING.
TÄFLINGSTIDEN UTSTRÄCKT YTTERLIGARE TVÅ ÅR.
Å T I D N I N G E N I D U N för t r e år s e d a n u t l y s t e e n opera-pristäfling i syfte a t t till- föra v å r ej alltför r i k a n a t i o n e l l a o p e r a k o n s t n y a v ä r d e n, fanns i n g e n a n l e d n i n g a t t miss- t r ö s t a om e t t g y n n s a m t r e s u l t a t.
Priset, 6,000 k r o n o r, v a r efter s v e n s k a f ö r h å l l a n d e n afse- v ä r d t, och e t t v a r m t i n t r e s s e för s a k e n inom v å r a m u s i k a l i s k a k r e t s a r t y c k t e s o c k s å efter allt a t t d ö m a stödja idén. '
Efter täflingstidens u t g å n g h a n u u n d e r t e c k - nade prisdomare granskat de inkomna manu- s k r i p t e n, m e n t y v ä r r h a r intet af d e s a m m a b e - funnits v a r a af d e n beskaffenhet a t t pris — v a r e s i g h e l t eller d e l a d t — k u n n a t tillerkän- nas n å g o n af de täflande.
Dels h a n å g r a af de i n l ä m n a d e v e r k e n icke varit g e n o m k o m p o n e - r a d e o p e r o r, dels h a d e s t å t t åtskilligt u n d e r till och m e d d e n k o n s t n ä r l i g a g e n o m s n i t t s n i v å n och dels slutligen h a r k o m p o n i s t v i d inläm- n a n d e t ej uppfyllt d e föreskrifna a n o n y m i t e t s - villkoren.
D lönas m e d h e l a d e t u t f ä s t a b e l o p p e t, äger tid- n i n g e n I d u n r ä t t a t t i första h a n d p u b l i c e r a dess l i b r e t t o eller delar däraf för sin l ä s e k r e t s, h v a r j ä m t e k o m p o s i t ö r e n ä r s k y l d i g a t t till tid- n i n g e n s förfogande s t ä l l a e t t lämpligt piano- arrangement.
Efter träffadt aftal m e d ifråga- k o m m a n d e o p e r a d i r e k t i o n förbehåller I d u n s i g y t t e r l i g a r e bruttoinkomsten if ett fönta sceniskt framförande, hvilken o a f k o r t a d skall tillfalla den stipendiefond, s o m vi h a för afsikt a t t g r u n d a till t r y g g a n d e af de p e n n i n g m e d e l I d u n s K v i n n o a k a d e m i årligen äger a t t u t d e l a å t n å g o n förtjänstfull k v i n n l i g g ä r n i n g.
Till p r i s d o m a r e för d e n n a f o r t s a t t a täfling h a vi glädjen a t t alltjämt k u n n a p å r ä k n a de b å d a p å d e t musi- kaliska området framstående fackmännen HRR KAPELLMÄSTARE TOR AULIN OCH ARMAS JÄRNEFELT, h v i l k a godhetsfullt å t a g i t s i g a t t bistå oss v i d de i n s ä n d a v e r k e n s b e d ö m a n d e.
P å g r u n d häraf h a vi p r i s d o m a r e, i s a m r å d D e täflande e r i n r a s om a t t täflingsskrift skall, m e d t i d n i n g e n s r e d a k t i o n, b e s l u t i t en y t t e r l i g a r e för a t t k u n n a i f r å g a k o m m a v i d b e d ö m n i n g e n, u t s t r ä c k n i n g af täflingstiden, allra h e l s t s o m v a r a för offentligheten o k ä n d — får alltså icke framställning h ä r o m r e d a n gjorts från n å g r a förut föreligga t r y c k t eller h a e r b j u d i t s n å g o n håll af k o m p o n i s t e r, s o m v e l a t täfla, m e n ej scen till u p p f ö r a n d e —, v i d a r e skall v e r k e t h u n n i t få sina a r b e t e n färdiga inom föreskrif- v a r a helt g e n o m k o m p o n e r a d t o c h får s å l e d e s ven t i d.
icke b e s t å af lösa s å n g n u m m e r m e d t a l d i a l o g T i d n i n g e n I d u n får alltså h ä r m e d i n b j u d a emellan s a m t i n l ä m n a n d e t ske u n d e r i a k t t a g a n d e s v e n s k a k o m p o n i s t e r till f o r t s a t t täflan om e t t af fullständig a n o n y m i t e t.
s v e n s k t o p e r a v e r k enligt n e d a n s t å e n d e täflings- S k u l l e p r i s d o m a r n e a n s e, a t t i n t e t af d e före- p r o g r a m, o c h t o r d e d e inom d e n förra täflings- l i g g a n d e m u s i k v e r k e n ä r af n o g b e t y d a n d e perioden inlämnade manuskripten afhämtas å e g e n s k a p e r a t t k u n n a t i l l e r k ä n n a s d e t fulla tidningens redaktion senast den 1 nästinstun- priset, ä g e r r e d a k t i o n e n r ä t t a t t — efter för- d a n d e april.
s l a g af h r r p r i s d o m a r e — b e l ö n a n å g o n däraf förtjänt täflande m e d en s t ö r r e eller m i n d r e del af b e l o p p e t, o c h tillfaller h ä r v i d å t e r s t o d e n af S v å r i g h e t e n för v å r a t o n d i k t a r e a t t fullfölja de u t f ä s t a 6, 0 0 0 kr.
o f v a n n ä m n d a s t i p e n d i e f o n d.
sina h ö g t s y f t a n d e k o n s t n ä r l i g a i n t e n t i o n e r m e d Äfven i s å d a n t fall förbehåller s i g dock tid- n å g o n u t s i k t till skälig e k o n o m i s k v i n s t h a r n i n g e n a t t i första h a n d få publicera lämpligt alltid u t g j o r t d e t s v e n s k a musikerlifvets s k u g g - libretto- och klaverutdrag.
sida.
F ö r a t t i någon mån kunna jämna vägen K a n intet s o m helst pris u t d e l a s, g å r h e l a för en eller a n n a n d u g a n d e kraft bland v å r a b e l o p p e t till s t i p e n d i e f o n d e n.
s k a p a n d e musici o c h p å s a m m a g å n g tillföra M a n u s k r i p t till d e n n a täflan torde i n s ä n d a s v å r o p e r a d i k t n i n g e t t värdefullt v e r k, h a r I d u n till I d u n s r e d a k t i o n, S t o c k h o l m, m e d p å s k r i f t: utfäst e t t pris å " I d u n s o p e r a t ä f l i n g ", senast den 15 maj 1911, SEX TUSEN SVENSK (6,000) KRONOR FÖR EN HELAFTONSOPERA, h e l s t m e d n a t i o n e l l t ä m n e, h v a r v i d afses, a t t 1,000 k r.
skola t i l l k o m m a l i b r e t t o f ö r f a t t a r e n, de öfriga 5, 0 0 0 k r.
k o m p o s i t ö r e n.
F ö r e n a r en.
och s a m m a p e r s o n b å d a d e s s a e g e n s k a p e r, till- faller h o n o m n a t u r l i g t v i s också d e t s a m m a n - l a g d a priset.
F r a m g å r u r d e n n a täfling n å g o t verk, s o m af p r i s d o m a r n e a n s e s förtjänt a t t be- och till m a n u s k r i p t e t fogas k o m p o s i t ö r s o c h librettoförfattares förseglade n a m n s e d l a r, h v i l k a b r y t a s e n d a s t i fall af v e r k e t s p r i s b e l ö n a n d e.
Täflingens r e s u l t a t k o m m e r s e d a n a t t m e d d e l a s s n a r a s t möjligt eller s e n a s t inom u t g å n g e n af år 1 9 1 1.
S t o c k h o l m i februari 1909.
TOR ARMAS AULIN.
J O H A N N O R D JÄRNEFELT.
LING, för redaktionen af Idun.
den 1 april.
LUZERN ® Förnäm vistelseort under sommaren.
® G:D HOTEL NATIONAL — 109 — Härligaste läge vid Yierwaldstättersjön.
Bum från 4 kr.
* 111. prospekt gratis.
Telegramadress: " National ".
Två konstnä- rers nya taflor.
U V E M KUNDE trott att det forna * ' norska ministerhotellet före sitt försvinnande skulle ge rum åt ett par svenska konstnärer — två glada artist- själar — hvilka nu dag ut och dag in måla den stockholmsvy, som i oför- liknelig skönhet kan fångas från hotel- lets fönster.
Det är ölandsmålaren Per Ekström och marinmålaren Arvid Johansson, som nu residera tre trappor upp i det eljes öfvergifna huset.
Där ha de hyrt en stor sal och slagit upp sina målargrejor, och hvarje dag mellan soluppgången och skymningen måla de af alla krafter, konsumera en hel hop färgtuber, oljeflaskor och penslar på att trolla fram slottet, strömmen och söders profil i sol eller månbelysning.
Då vi härom dagen kommo dit upp på en visit, stod Per Ekström i grå sommaröfverrock, sportmössa och halmskor framme vid ett af fönstren och målade en solnedgång öfver slottet.
Längre in i rummet fäktade Arvid Johansson framför en duk, som åter- gaf strömmen med en mångata, hvilken stötte emot södra bergen, medan skepps- brolyktor, slupar och färjor fyllde luften med ljusflagor och vältrande rökskyar.
— Hvad tycks om ateljén?
säger marinmålaren och pressar en tub med ultramarinblått ända in till märgen.
Fiffigt påhittadt att stå och måla Stock- holm häruppifrån.
— Men nu är det alldeles för mycket sol, suckar solmålaren vid fönstret.
k / - j — Och i går var det för litet, svarar hans kamrat.
När blir " en målare nöjd förresten.
Sucka inte nu, Pelle, utan tag ihop med din snöyra, medan du väntar att solen går och lägger sig.
Snöyran var en kvällsstämning, där slottet och riksdaghuset profilerade sig mot en tung februarihimmel, medan strömmen prickades af sim- mande isstycken.
Nu skulle den hvirflande snön svepa om knutarne på slott och parlament, men häri låg f. n. svårigheten, ty barometern vi- sade alltjämt vackert väder och en snöyra måste anskaf- fas, för att taflan skulle bli färdig.
Emellertid pågick arbetet med full fart, målarglädjen svek icke, och då vi lämnade den unika atelje ' n hade!
vi fixerat vidstående bilder därifrån, som det kanske kan intressera våra läsare att se.
sra^ W £ ARVlk JOHANSSON ARVID JOHANSSON: MÅNSKEN OFVER STRO|MMEN PER EKSTRÖM: VINTERSKYMNING Foto för Idun af Hoffotograf A. Blomberg.
— 110 —
ASTRONOMEN F Ö R E D R A G E R NEPTUN INVIGER FYLGIA af de dramatiska ögonblick, dä pansarkryssaren passerade linjen.
De inryckta verserna och talen meddelas såsom synnerligen betecknande för sjö- folkets diktningssätt.
RÅN EN officer d pansarkryssaren Fy / gza, hvilken f. n. är stadd pä en expedition i fjärran farvatten, ha vi mottagit efterföljande illustrerade skildring F AMMAL GOD sjömannased fordrar att å hvarje G fartyg, som " passerar linjen ", d. v. s. ekvatorn, skall Neptun göra sitt besök.
Härvid utföres en mängd ceremonier efter gamla häfdvunna regler, bland hvilka den s. k.
" sotningen " med den därefter följande tvagningen äro de förnämsta och som alla måste undergå första gången de passera " linjen "; Äfven fartyget får^ sin särskilda invigningförsta gången det öfverskrider " gränsen mellan norra och södra half- kloten.
Som Fylgia under-nu pågående expedition för första gången skulle öfverskrida ekvatorn, gjordes stor- artade förberedelser för denna viktiga händelse.
Redan i Karlskrona började förberedelserna.
Allt efter som vi närmade oss den " osynliga linjen " gjordes förfrågningar hos den allvetande navigeringsofficeren om hvilken dag passagen skulle ske.
Det fixerades att fredagen den 4 december kl. 2 e. m. skulle Fylgia öfverskrida gränsen till Neptuni farvatten.
Strax efter exercisens slut på torsdags e. m. visade sig plötsligt en fantastisk figur, som klättrade öfver re- lingen förut.
Han var iklädd trikåer med långa röda skor, svans och röd mössa.
Öfver axeln hängde en korkad butelj.
Under besättningens jubel äntrade han så upp på kommandobryggan och framförde sitt ärende till vakthafvande officeren.
" Jag sändebud hos Neptun är och audiens hos eder chef begär. "
NEPTUN OMGIFVEN A F S I T T H O F.
MELLAN OM NEPTUNI- FOLKET.
Det var " Löpar-Nisse ", sänd af hafvets gud att be- båda Neptuni besök samt öfverenskomma med chefen om tiden för detsamma.
Sedan " Löpar-Nisse " anmälts för chefen, framfördes följande hälsning: " Från hafvets botten jag anländer med hälsning, som Neptun sänder, om han välkommen är ombord på skeppet ifrån högan Nord.
Omätligt stort är Neptuns rike, på jorden finnes ej dess like.
Hans drottning skön är som en ängel, liksom en lilja på sin stängel, och kärlek till en hvar de har, prinsessor ha de ock ett par, de komma skall med Neptun hit tillsammans med hans stora svit.
Den skall se till " hvar man sker rätt " j på gammalt ärligt sjömanssätt, de klippa, raka, sjuka bota, eller hvad man kallar " sota ", och sedan lycka med sig har Fylgia i alla dar.
Svaret jag nu väntar här, om Neptun hit välkommen är. "
svit välkomna dagen därpå, och med detta besked för- svann åter " Löpar-Nisse ".
När Neptun sedan anlände, hälsade han Fylgia i följande ordalag: " Sveriges Fylgia med sin rena svenska tretungade flagga, utsänd af landets fader för att första gången vistas uti mitt farvatten.
Jag gifver dig lof att öfvergå linjen- med skyldighet att hvar och.en som ej denna väg förut befarit får ställa sig till efterrättelse mina gifna lagar och författningar, för att kunna komma vidare å andra sidan. "
Sedan alla ceremonier vid linjens passerande veder- börligen voro genomgångna, bjöd Neptun afsked i följande ordalag: Nu få vi tacka för vårt besök, för mig har det varit stor glädje och gamman, för eder det dock har varit ett stök, men tänk, ni äro nu upptagna alla så väl i Neptuns register och kan nu med skäl för sjöfolk er kalla, ty nu ni stått profvet, och hoppas jag nu att ni sköter er väl.
Adjö, mina söner, nu jag säger farväl och drar med mitt tåg tillbaka samt önskar att eder resa går väl.
— x.
— Härefter sönderslogs flaskan och Neptuns telegram framlämnades.
Chefen önskade nu Neptun och hans I FÖRGRUNDEN LÖPARNISSE DET A F EN PRESSENNING ETT PRINSESSORNA.
111 — OFFER, BILDADE KLART BADKARET.
ATT STÖRTAS I FÖRGRUNDEN NED.
?&amp;&amp; &amp; A ' ' " hpo SAndrea.
l~ \ EN OERHÖRDA NATURKATASTROF, som under det gångna årets * - * sista dagar upprörde all världen, dä Siciliens hufvudstad Messina jämte ett stort antal mindre städer och byar på den vulkaniska ön och Italiens sydligaste fastland inom några timmar förvandlades frän blomstrande samhällen till ruinhöljda skådeplatser för det gränslösaste mänskliga lidande, har ännu icke upphört att sätta våra hjärtan i skälf- ning.
Bland de hjälpexpeditioner, som omedelbart efter olyckan utrusta- des, stod en under ledning af den framstående läkaren professor Castellino, och till skaran af frivilliga sjuksköterskor och barmhärtig- hetssystrar, som gåfvo sig under harts befäl, anslöt sig äfven en ung svenska, den bekanta, sedan flere år i Italien bosatta författarinnan fröken Astrid Ahnfelt.
Hvad hon under dessa veckor af offervillig kärleksverksamhet midl i alla dödars och fasors krets erfor och upp- lefde har hon med ögonvittnets vederhäftighet och den drifna stilistens medryckande förmåga gifvit en lätt romantisercd, men dock fullt verk- lighetstrogen form i den mörkliga skildring frän jordbäfningsdistriktet, vi här nedan börja införa och som är ämnad att fortlöpa under de närmaste månaderna.
Våra läsare S^ ^ » ^ ~ — ^ f 4 ^ — ^ ^ ^ - s&gt; » ^ - ^&lt;&gt;sr -- ^ » ^c FÖRSTA KAPITLET.
Den långa n a t t e n.
L UCILLA ÄLSKADE sin fars halfbroder.
Hon visste att det var mycket orätt, efter- som Fulvio redan var gift.
Men hon hade nu en gång gifvit honom sitt hjärta, och den saken stod inte till att ändra.
Hvad hjäpte det, att hon icke mera skulle få återse Fulvio?
Han var hos henne ändå, fast i osynlig måtto.
När hon stod på sin balkong och såg ut öfver det solbelysta sundet, tyckte hon sig känna hans arm om sin skuldra, och hon hviskade in i den tomma rymden tusende ömma, lyckliga ord.
När hon någon månljus afton vandrade omkring bland orangeträden i trädgården var det icke modern, men den hen- nes hjärta älskade, som gick bredvid henne.
I allt hvad hon tänkte, drömde och kände var han med.
Det hade börjat för omkring ett år tillbaka.
Fulvio var en berömd målare, som alltsedan sin tidigaste ungdom varit bosatt i Rom.
Men en dag fick han beställning på några större målningar till festsalen i ett palats, som nyligen blifvit uppfördt i hans födelsestad Messina.
Lucilla hade endast en gång som barn träffat honom helt flyktigt.
Han var nu en man på omkring fyrtiofem år, men ännu syntes icke en silfverstrimma i hans mörka, vågiga hår, blicken var en elds- låga, gestalten smärt och spänstig.
Påskdagen, dagen då alla bundna klockor åter lösas, hur de ringa och sjunga öfver det spegelklara hafvets yta!
Messinas klockor ringa och sjunga för San Giovanni, San Giovannis för Messina.
Där ute öfver det stilla vattnet mötas tonerna i en jublande hymn till lifvets och vårens återupp- ståndelse.
Den dagen var det stor fest i Lucillas hem.
Lucilla bar en dräkt af guldfärgadt silke, som ypperligt framhäfde hennes mörka skönhet.
— När man en högtidsdag kommer in i en moské, finner man där gaseller och antiloper, sade Fulvio, i det han tryckte sin unga.
släk- tings hand.
— Jag har alltid längtat efter att få se Orienten, svarade Lucilla och såg framför sig med en drömmande min.
— Du liknar själf en Orientens blomma med dina orientaliskt skurna ögon och yppiga lockar.
Vill du låta mig måla dig som österländska?
Jag skall då till ersättning berätta dig allt jag vet om underlandet.
Hvarje seans blef för Lucilla en högtids- stund, gaf färg, glans och skönhet åt dygnets öfriga timmar.
När Fulvio berättade, blef han diktare.
Med en diktares visionära uppfattning åter- gaf han hvad han sett och erfarit under sina många resor; händelserna växte och förstorades, blefvo en länk i ett helt folks öde och historia.
Lucilla lyssnade under andaktsfull tystnad.
Endast hennes ögon, som liknade ett par vidöppna, nattsvarta blomkalkar hvilande på en speglande vattenyta, återgåfvo hvad som rörde sig i hennes själ.
Hon kände sitt bundna jag liksom frigöras, kände suset af vingar omkring sig, förstod att lifvet och tillvaron var någonting stort och underbart och härligt, icke blott en dröm under blommande oranger, icke blott en längtan mot ett fantasiens Fata Morgana.
anses Salubrio oumbärligt af alla s " m lärt kanna det och Tid inköp lose ' lata förleda sig att i stä let för original fabrikatet emottsgt imder-al- tiga efter p ingår.
- • Salubr n tillbandakålles i Parfym-, Spec ri- och.
bäsom smärtstillande medel Tid yttre skador Färgaffj.rer.
Parti hos Geijer &amp; C:o Stock- samt motTerkandj svullnad och inflamationer holm.
YTTRE SKADOR.
apoi ' eUar t ^ Och Fuvio talade om sin konst, om de svå- righeter han haft att bekämpa, om de segrar han vunnit, om arbetets lycka.
— Men jag!
utropade Lucilla en dag — hvad kan jag åstadkomma?
Jag duger till ingen- ting.
Fulvio kastade ifrån sig palett och penslar och vände sig om.
— Lucilla, sade han med dämpad stämma — kallar du det ingenting, att form och färg och linje i dig funnit den skönaste harmoni?
Kallar du det ingenting, att en skapande konstnär ser en stolt och ren själ blicka sig till mötes i ditt ögonpar?
Tror du —.
— — — Håll, Fulvio, håll!
Lucilla tryckte han- den mot sitt våldsamt klappande hjärta.
Hvarje blodsdroppe i hennes ådror b: ände som eld.
Hon hade med ens förstått, att hon älskade Fulvio och att hennes kärlek var besvarad.
Under några ögonblick var det dödstyst i den stora ateljén.
Lucilla lät handen långsamt falla utefter sidan och drog ett djupt andedrag.
Med en stolt och ädel åtbörd höjde hon däre " fter sina sköna armar och bredde ut dem.
— Fulvio, jag älskar dig, sade hon stilla.
Fulvio hade blifvit dödsblek.
Ofrivilligt gjorde han en rörelse fram emot den öppnade famnen, men ryckte tillbaka.
— Ve mig, hvad har jag gjort!
Jag är ju icke en fri man.
I detsamma öppnades dörren af Lucillas för- äldrar, som kommo att hämta sin dotter.
De blefvo stående stumma ett ögonblick och sågo från den ene till den andre.
— Niding!
Och åt dig hade vi anförtrott vår dotter.
I DUNS MODELLKATALOG -- ^ — _________ — 112 — Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem.
Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Koloreradt omsåg.
Prenumerationspris 2.20 för helt år — CO öre pr häfte.
D^ä ^ a i s r - ^ g s r - ^ g -- ^fys^-^ygr-^aFs ^s.
o / crrt e^r t &amp; Jöitns Y I ^ 5 fo / nma tfar atf / d / ö7 / a henne från själfva olyckans brännpunkt Messina ombord på ett af undsättningsfartygen med dess växlande typer af läkare och frivilliga, särade och flyende, vidare till den provisoriska tältstaden i Sälla och till Neapels sjukhus och kliniker.
Deras hjärtan komma att fä blöda med de olyckliga, men också att fröjdas öfver de skatter af själfförglömmelse och stoicism, som kärleksömmande och hjältemodiga medmänniskor — från de högst uppsatta med landets konungapar i spetsen till den enkla sjukvårdssystem eller soldaten i ledet — lade i dagen.
Till hvilken grad den svenska deltagarinnan- författarinnan under dessa ojämförligt kräfvande förhållanden hedrade sig själf sitt kön och sitt land, framgår otvetydigt af det telegram, hon etter expeditionens af slutande mottog jrdn dess ledare, och hvilket hon i sin blygsamhet ingalunda själf meddelat oss, men som vi tack vare hennes i Stockholm bosatta moder äro i tillfälle här afslutmngsvis återge: " Återkomna till Foggia, sända vi vår första tanke med tack- samhet till Eder, som stod för oss som barmhärtighetens symbol där nere bland sammanstörtande städer.
Vördnadsfulla hälsningar frän Castellino och of riga deltagare. "
Lucilla gjorde en så häftig rörelse, att guld- mynten omkring hennes hals klingade och pur- purslöjan .lossnade och sjönk lik en blodvåg mot marmorgolfvet.
— Smäda honom icke!
Fulvio, hör icke på dem!
— Du tiger, min dotter!
ropade fadern med hotande stämma.
Därefter vände han sig återigen mot sin bleke halfbroder.
— Kan du aflägga en dyr och helig ed på att intet ondt vederfarits min dotter?
— Endast min är skulden, svarade Fulvio med kväfd stämma.
Men frukta icke!
Alltför högt ärar och aktar jag din dotter för att ha glömt, att jag icke är en fri man.
— Jag betraktade dig som hennes andre far, jag trodde icke, att vakt var nödvändig.
Fulvio hade kommit att åter bli herre öfver sig själf.
— Förolämpa icke henne och mig med ett dylikt uttryck, sade han lugnt.
— Utan att vilja det har jag väckt kärleken i din dotters hjärta, och ' jag är färdig att försona min skuld med att försvinna ur hennes tillvaro.
Vid hen- nes ålder glömmer man lätt.
— Glömmer!
utropade Lucilla och tog ett steg fram, trots moderns grepp om hennes handled.
— Skulle jag glömma dig!
Antingen jag får återse dig eller icke, så är jag din för alltid!
Med dessa ord hade Lucilla liksom utestängt sig från den yttre världen.
Det löfte hon gif- vit omgaf henne med ett pansar af stål och skänkte henne den glada vissheten om en slut- lig seger.
f å / äadjordfefåingens offer: s^L-= * £ * 5^^as^__=s£ * Jg^ Hvad brydde det henne, att modern hundrade gånger upprepade, att det var orätt att älska en annans man.
Den orätten var större, att han skulle lefva i ett äktenskap, som alltid varit olyckligt.
Förut hade modern icke nog kunnat beklaga Fulvio.
Med ens blef det nu hans hustru, som blef den beklagansvärda va- relsen och Fulvio den dömde.
Om modern gång på gång återvände till händelsen i ateljén, så iakttog fadern i stället en absolut tystnad i detta hänseende.
Han härstammade från en gammal krigarätt och hade frivilligt valt sina fäders yrke, och hvarje Baldi hade varit känd för att kunna betvinga kvinno- nycker.
Det var icke fara för att ett sexton- årigt barn skulle komma det ryktet på skam!
Men han hade icke räknat med den möjlig- heten, att hans egen oböjlighet kunde gått i arf till hans dotter.
Genom sin barndoms trogna vårdarinna, den sin härskarinna slafviskt hängifna gamla Costan- ziella, hade Lucilla lyckats få reda på att Ful- vio alltjämt vistades i Messina, men att han aldrig visade sig ute och blott lefde för sitt arbete, som närmade sig sin fullbordan.
Sicilianarens förnämsta egenskap är den ädla och oböjliga stoltheten, sicilianskans underdånig- heten inför den älskade.
Lucilla hade ärft sin fars oböjliga sinne, men det hindrade icke att hon beträffande Fulvio endast skulle vara den sig i allt fogande, hän- gifna, älskande kvinnan.
Icke ett steg skulle hon taga för att gå ho- nom till mötes, men han skulle finna henne be- redd att följa honom, när han komme att hämta henne.
En jublande visshetskänsla sade henne, att den dagen icke var långt borta.
— — — Siciliens hulda beskyddare Febus hade sedan en tid bortåt gömt sitt strålande anlete bakom täta, nedhängande slöjor, som kommo tårarne att drypa från blommor och blad och männi- skorna att frysande sluta sig inne i sina bo- städer.
Etnas snöhöljda topp var dold bakom mörka ovädersmoln, och hafvets vågor gingo höga och vreda.
Lucilla drömde att hon sträfvade upp mot toppen af ett högt berg.
Det var icke Etnas topp hon försökte nå.
Hennes väg gick icke öfver lava, det var icke snö, som skimrade i fjärran.
Vägen gick i stället öfver doftande orangeblommor och på bergets krön reste sig ett bländhvitt marmortempel, öfvergjutet af so- lens strålar.
Lucilla skyndade framåt med be- vingade steg.
Då hennes lätta fot nått fram till toppen, som förde upp mot templet, slogos båda dörrarna upp, och Fulvio stod där med utbredda armar.
— Lucilla, kom du då ändtligen!
ropade han.
I detsamma vaknade hon och sträckte sig förgäfves mot den undflyende drömbilden.
Det var visst ännu natt.
Kanske kunde hon fortsätta den afbrutna drömmen.
Hon slöt ögo- nen och beredde sig på att somna in på nytt, då hon fick känna bädden vackla till åt ena sidan.
Förfärad grep hon krampaktigt tag i en af järnstängerna på sänggafveln.
Var det jordbäfring?
Som svar på den ångestfulla frågan fram- bröt ett mångtusenstämmigt skri, hvilket tyck- tes uppfylla hela universum, och samtidigt ljöd ett brakande dån, utgånget ur jordens innan- döme, och som steg och växte och tilltog i styrka, i doft hot, i fasansfull hemskhet.
Nu var det världens undergång!
Nu skulle allt förintas, förgöras och förgås!
Hvarje husmoder B a r n g a r d e r o b e n Hvarje sömmerska likaså.
bör prenumerera på ® &amp; ™ ' ath ?LtLZ; ™li: t:601 ' t - ' 4 f — 113 - - häften årligen,;
Med en hisnande känsla sjönk Lucilla genom golfvet, som öppnade sig, när tak och murar störtade samman.
Stönande suckar gång på gång och ljud af förtviflad gråt.
Hade icke världen gått under?
Var hon icke själf död?
— Hvilka är det som gråter?
Är det männi- skor på jorden eller klagar och sörjer änglarne öfver Ällfaders dom?
— Det är fruktförsäljerskan i jordvåningen med sina barn.
—.
.
.
Vi lefver då?
— Visst lefver vi, eccellenza, men hvem vet, om vi någonsin kommer lefvande ur den här grafven.
— Jag måtte ha svimmat.
Jag hörde blott ett skri, ett tjut, ett dån.
.
.
och kände att jag sjönk.
Sedan vet jag intet mer.
— Jag sof som bäst med barnen, fick knap- past tid att anropa madonnan, innan vi kasta- des .i en hög i det här hörnet.
Och här får vi kanske svälta ihjäl.
.
.
De afbrutna suckarne och gråten började på nytt.
Lucilla kände sig för med handen.
Det var ju i sin säng hon låg.
Den hade då blifvit hennes räddning.
Men föräldrarne och Costan- ziella?
Hon började ropa dem högt vid namn, men intet svar kom.
Voro de döda?
Eller var hon blott för långt ifrån dem?
Hade äfven deras rum sammanstörtat?
- - Concetta!
— Eccellenza.
— Tror du, att jordbäfningen kraft många offer?
— Nog lät det så på skriken.
Fulvio!
ljöd det som ett ångestrop inom Lucilla.
— Fast det kan ju hända, att de mest skrek i rädsla, Men skakningen räckte hela fem På den stunden kunde många pater noster.
hus instörta.
— Tror du inte, att vi kan söka oss fram till utgången?
Jag vet ju inte om mina för- äldrar lefver eller ej, jag vet ju inte om.
.
.
Hon hejdade sig.
— Nej, eccellenza, vi är alldeles instängda här.
Jag har försökt, men vi sitter som i en råttfälla.
Vi får ropa på hjälp, när det börjar bli ljust.
— Jag vill i alla fall försöka.
Trefvande sig för med händer och,fötter gled Lucilla ned på marken.
Först stötte hon^emot Concetta och barnen, men sedan blott emot en trång ring af sammanträngda murar.
Icke en springa, icke ett hål att upptäcka.
.
Och ännu icke en strimma af börjande dagsljus.
Skulle det någonsin bli dag på nytt?
Skulle hon nå- gonsin komma ut ur fängelset för att ila till Fulvios bostad?
Lucilla trefvade sig på nytt tillbaka till sin bädd.
En dof förtviflan uppfyllde henne.
H o n.
var ju lefvande, hon var ju oskadd, och hon kunde icke ila de sina, den älskade till hjälp — — Mamma, det gör så ondt i axeln af en stor sten, som trycker på den.
— Knota inte, barn.
Jag har det inte bättre själf.
• — Men den skafver så.
— Knota inte, säger jag dig.
Nu kan vi ha jämrat oss nog.
Så fort det blir ljust ropar vi på hjälp.
Det blef tyst på nytt.
— r.
- '.
...
Mamma, det gör så ondt.
.
.
• — Men mitt välsignade barn, jag kan ju inte ha er alla tre i famnen, och Tonio och Pietra sofver så godt.
När ni alla tre jämrade och grät, jämrade och grät också jag, men när så; bppgif lifvidd (timer armarne;, midjevidd och kjollängd; erhåller Ni till Eder flgur; fullt tillförlitliga, m o d e r n a o. e l e g a n t a | Pappersmönster.
W&gt;m Tonio och Pietra helt lugnt somnade iri, då för- stod jag, att madonnan därmed ville ge mig ett löfte om bistånd.
Jag fruktar inte längre för att vi skall svälta ihjäl här.
Hjälpen kom- mer nog, om vi ha tålamod.
Vänta litet.
.
.
försök att luta hufvudet mot min axel!
Är det bättre nu?
— Ja, mamma.
Lucilla vaknade upp ur sin bedöfning.
— Kan du nå min sängkant med handen, Concetta?
— Ja, eccellenza.
— Räck mig Tonio!
— Eccellenza, inte passar det sig.
.
.
i er fina säng.
— Seså, räck mig honom nu!
Jag har rest mig upp på knä och kan inte länge stå ut med den ställningen för en bjälke, som jag stöter emot med hjässan.
Concetta räckte fram det sofvande barnet, och Lucilla lade det försiktigt ned i bädden.
— Nu Pietra!
— Eccellenza.
.
.
— Inga invändningar!
Icke heller Pietra vaknade vid omflyttningen.
— Och nu, hvad är det du heter?
— Annunziata.
— Försiktigt, så att inte stenen faller öfver dig!
Det går nog, om mamma lyfter.
Har mamma lyft upp dig?
— Ja, eccellenza.
— Sätt nu foten på sängkanten!
Såja, nu är också du ombord.
Nu återstår blott Con- cetta, som kan hjälpa sig själf.
— Men, eccellenza.
.
.
Välsignade.
.
.
hvar skall ni få plats själf?
— Du och jag får sitta upprätt och så bre- der vi filten öfver barnen.
—.
.
.
Concetta.
.
.
gråter du nu?
Du var ju så modig nyss.
Men säg mig, tycker du inte att det för länge sedan borde vara ljust?
Tror du inte golfvet sjunkit vid stöten, så att de låga fönstren inte längre når upp öfver jord- ytan?
Jag kommer nu också ihåg, att marken kändes mycket ojämn.
— Det var förut stora hål i golfvet, eccel- lenza, men jag tycker nog, att det är länge vi suttit här.
— Jag försöker ropa på hjälp.
Lucilla samlade hela kraften af sin djupa, varma stämma, men ropen återstudsade mot de tjocka, sammanträngda murarne, och intet lifs- tecken kom från den yttre världen.
De sofvande barnen vaknade och skreko på vatten.
— Stackars mina små, vatten kan jag inte skaffa er och alla mina citroner och apelsiner och mandariner ligger ute i butiken och till butiken kan jag inte komma.
Mamma skall försöka att ropa på hjälp.
Men inte heller Concettas, inte heller Annun- ziatas rop blefvo hörda.
Rundt omkring rådde dödens tystnad.
—.
.
.
Får vi inget vatten, mamma?
— Barn, vi måste vara tålmodiga.
Lucilla satt och tänkte på att det icke blott var murar af sten, som störtat samman.
När hade hon någonsin förut ägnat den fattiga, sträfsamma frukthandlerskan en tanke?
Allt- sedan sin barndom hade hon varit van vid att se henne bakom sina fruktkorgar, men det hade aldrig fallit henne in att reflektera öfver hur tillvaron tedde sig för henne.
Hon bildade blott e.n länk i den kedja, som omslöt Lucillas dagliga lif, hörde ihop med huset och trädgår- den och gatan, liksom dufvorna på terrassen, liksom hunden i sin koja.
Det var ju visserligen sant, att den rika fa- miljen en trappa upp hade skänkt en penninge- summa till änkan, när familjefadern i jordvå- ningen helt hastigt gick bort, och Lucilla hado ibland roat sig med att dela ut karameller bland barnen, men hon hade aldrig känt dem vara hennes likar, hennes systrar och bröder.
Och nu!
Ingen af dem var helt säkert hvar- ken snygg eller rentvättad, och ändå erfor hon inte en skymt af motvilja för att dela bädd med dem.
Det var icke blott fasan för att vara ensam i detta fängelse, som närmade henne till dem, men hon började förstå och hålla af dem.
— Mamma, Toni ä ' töstig!
Nu skrek Tonio på fiillt allvar, ackompanjerad af Pietras och Annunziatas snyftningar.
— Min egen tunga låder vid min gom, men äfven om en källa sprunge fram vid våra fötter, skulle jag inte behålla en droppe för mig själf Bed med mig, barn!
Kanske sänder madon- nan miraklet!
Lucilla kände, hur tandköttet började svullna och tyckte sig inte längre kunna stå ut med den olidliga törsten.
Och så susade det så un- derligt i hufvudet.
Tyst gråtande och önskande sig döden tusen gånger sökte hon stöd mot sänggafveln.
Återigen drömde Lucilla.
Hon fann sig stående på däcket till en stor ångare, som låg förankrad ute på sundet.
Hvita segel kommo och gingo, gledo som stora, hvita fjärilar öfver en azurblå grund.
En af dessa hvita, fladdrande fjärilar kom fram emot ånga- ren och slog ihop sina vingar vid fallreps- trappan.
Men det var ju Fulvio, som stod i fram- stäfven!
Och bakom skymtade föräldrarne, fadern med sina stränga krigardrag, modern med det milda uttrycket, som dock ibland kunde förbytas till ängslig misstänksamhet.
Lucilla ville skynda emot dem, men i det- samma såg hon hafvets nyss så stilla vågor stiga i höjden och nästa sekund draga med sig ned i djupet både Fulvio och föräldrarne.
Med ett skri kastade hon sig öfver relingen och sjönk sakta ned på hafsbottnen.
Trefvande sig framåt med båda händerna bör- jade hon söka efter de förlorade, då ett starkt dån lät höra sig.
Hennes fötter gåfvo efter och hon sjönk och sjönk och sjönk.
.
.. allt djupare och djupare.
.
.
—.
.
.
Jämra er inte så, eccellenza.
Jord- stöten är redan öfver.
—.
.
.
Ännu kvar på jorden.
.
.
Concetta, hvarför blir det inte slut en gång?
— Jag tror på vår räddning, eccellenza, (Forts.&gt; Gwens DEDAN I SAMBAND med Gwens öfvertagande * V af vår modeafdelning " Från Rue de la Paix till Strandvägen " tillkännagåfvo vi, att vi lyckats med vår nya medarbetare träffa en öfverenskommelse, som ytterligare sätter läsekretsen i tillfälle att tillgodogöra sig hennes goda omdöme, erfarenhet och stora upp- finningsrikhet i allt, som gäller toalettens område, där hon är vår främsta svenska auktoritet.
Dessa Owens egenskaper ha våra läsarinnor föröfrigt helt säkert redan själfva konstaterat i de artiklar hon i / dun signerat med sitt kända märke.
Vi påpeka ännu en gång, hurusom detta privilegium att korrespondera med Gwen i kvistiga smakfrågor och praktiska detalj- frågor är en alldeles särskild förmån för Iduns läsarinnor, helt visst icke minst välkommen i de hem, där husmodern måste se till att få vt det mesta möjliga af den för hemmets för- sköning och den egna toaletten disponibla summan.
Brefyen adresseras till Gtven, Idwns re- daktion, porto.
Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Bluslif 40 öre, KjolmSnster utan s l i p 50 öre, Prinsesskiadning 75 öre, Reform- dräkt 75 öre, BarndräktmSnster 50 öre, Kragmönster (Pellerin) 50 öre, Kappmönster 60 öre, Natlonaldrfiktmönster 1 kr.
Mönster kunna äfven beställas efter andra än våra modeller.
Beställning skall då åtföljas - af den modell som önskas.
Priset är då dubbelt mot det vanliga.
- 114 - frågobyrå.
och måste åtföljas af dubbelt svars- Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition åtföljd af likvid insändes till ' ' Mästersamuelsgatan 43, Stockholm • Iduns MönsterafdJ
Trån " Rue de ta &lt;Paix titt Strandvägen.
.ET HAR, för att uttrycka mig riktigt koncist, inte — händt någonting " i modets värld ', som tidningarne D med geografisk noggrannhet kallar det.
Och det ar tydligen icke godt och nyttigt för modekröniköserna att gå lediga omkring, en egenskap, som de ju for öfrigt ha gemensamt med de allra flesta andra männi- skor.
För att fortfarande konsekvent komplettera lik- heten hitta de då på en massa dumheter, som de dess- utom ta betalt för.
Det senaste är att de profetera om våren och dess pånyttfödande inverkan pa mo- derna.
De påstå, att vi skola så småningom, fa tolf- metersvida kjolar, långa getinglif och Gustaf den tredje eller rättare sagdt hans frus panierer.
Och detta, ut- broderas nu af en ledig och obesvärad värld pa det kraftigaste, under det förmodligen damskraddarne hälla på med kompositioner af.en åtsmitande och klädsam försynthet, hvilka komma att te sig ännu mer ofyer- raskande nya som relief mot de rokoKOartade blan- karne ".
Jag har egentligen talat om detta för att ni icke skall tycka att jag egenmäktigt håller er utom tidens mest allvarliga öch karaktäristiska strömningar, därest er dagliga avisa i brist på annat klippt dessa sensationella nyheter.
Något vidare allvar tror jag icke det är med dem.
Visserligen har man redan sedan i höstas sett flere modeller, som haft ett panierhknande höftdraperi, men dessa ha varit fullkomligt ^åtsittande och fortsatt helt upp öfver bröstet, som något slags omskrifning af de så mycket använda langsjalarne.
Och jag kan icke riktigt tänka mig att det skulle lyckas ens Redfern, som isynnerhet experimentera^ med dessa former, att förmå oss att acceptera dem i någon större och mera extrem utsträckning.
Vi få nog vidare kläder till våren, det behöfver man icke vara mycket flitig tor att spå, alla de mäktiga och talrika leverantörer som det nuvarande summariska modet satt sa godt som utanför marknaden, skola nog veta att tala vid höga vederbörande på lämpligt sätt, så att en slafvisk kvinno- värld ännu en gång skall veta att lägga sitt guld for deras fötter.
Det är nämligen för dem ruinerande bil- ligt att det är modernt att gå så godt som utan kläder, det ligger ju i öppen dagl Men nog kunna de fa sina årsinkomster utan att vi behöfva springa omkring i spårvagnar och på tennisplanen med stora panierer!
Detta om morgondagens mod!
Det nuvarande ar som det varit sedan i höstas, utom att det varit under- kastadt lagen om alltings föränderlighet med den om- skrifningen att det endast förenklat sig själf, liksom utkristalliserat sitt väsens skelett.
Jag kan icke minnas i att " parisermodellerna " någonsin varit sa summariskt enkla som just nu.
Klädningar till bättre promenad och eftermiddagsbruk se ut som de allvarligaste präst- rockar de ha till och med från dessa bibehållit den långa knappraden fram.
Det enda, som ger dem en mera frivol prägel, är dels plisséerna om hals och armar, alltid hvita, och så ibland de mycket flotta pälsbramen nedtill på kjolen och i öfrigt där vederbörande kan ha råd att placera dem.
Dessa dräkter se precis ut som de gamla engelska och franska gravyrerna frän torra seklets början, vi ha ju under senare tider vant mycket litet vana vid pälsbräm och icke heller vid sa enkla dräkter, de två faktorerna förenade komma oss att känna oss försatta utom vår egen tid.
Aftonkladerna äro också enkla, men af en fatalt dyrbar enkelhet, alla Golkondas skatter tyckas framplockade för att placeras på deras broderier.
Och fast de endast äro skickligt utförda imitationer kosta de i alla fall en hel del, isyn- nerhet om man skall betala den som utfor arbetet Gör man det själf, har man ju endast att räkna med materialkostnaden och den är icke större an att de flesta, som ha den erforderliga fliten, kunna ambitionera att öka elegansen af sina ljusa klädningar med det vackraste modet i vinter gifvit oss i detaljvag: bro- derierna, kombinerade af silke, metalltråd, paljetter, pärlor och stenar.
Några slingmönster användas icke, endast de geometriska figurerna anstå denna orientaliska.
1 PI a " Det påstås att de tunga broderierna skola transfe- reras på våra sommarklädningar (det är tretton grader kallt ute, så man är alldeles tvungen att tala om som- maren för att icke förfrysa, men omsatta i rustika segelgarnshroderier på våra tunna kladTimgar Det måtte allt komma att bli vackert!
Det är i alla fall bra skönt att man först riktigt kan få tillfälle visa sm goda smak, när moderna bli riktigt fula, och dymedels till och med dra nytta af olyckan.
GWEN.
1 Modell Alphonsine.
Stråhatt garnerad med svart sammet och plymer.
2.
Modell Martial &amp; Armand.
Vårnyhet.
Skräddardräkt af grått och hvitt ylle, gar- nerad med knappar, broderade i kalli och med plisseer af hvitt linne.
3.
Modell Suzanne Blum.
Beigefargad halmhatt med rosaskiftande taft och två matt vintargade plymer.
4.
Modell Redfern.
Klädning af rosafärgad bengaline garnerad med guldbroderier på tyll.
f ä: S ä l d u n s IlÖrtSterafdelnjUag, Åtpekhoto.
— 115 —
C^2ä!
KÖKSALMANACK VARGARDA Bedigerad af ELISABETH (Kungl.
Hofleverantör) ÖSTMAN Iimeh.
af Elisabeth östmans Ilusmo- derskurs i Stockholm.
KORSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 28 FEBR — G MARS 1909.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kalftung ' or med madeirasås och brynt potatis; mjölk; kaffe eller te med » Minas » kaffekaka.
Middag: Klar buljong med ost stänger; hamm.el sadel med potatiskroketter; apelsinkräm i korgar med mandelberg.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafremj öls väll ing; pannstekt sill med p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Kalfkyckling med p o l a t i s; krus- bär skompott med grädde.
TISDAG.
(Fettisdag.)
Frukost: Smörgåsbord; ä g g; fattiga riddare med sylt; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Fläskkotletter med gräddsås och pota- tis; semlor med mjölk.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kall hammelsadel (rester från söndag) med potatissalad; mjölk; kaffe eller te.
Middag: Vegetariansk morotspuré med ostsmörgåsar I; stufvade abborrar med potatis.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; biff af kalflefver med p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Ärter med fläsk; plättar med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; strömmings- låda med stekt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Slottstek med le- gymer; petitschouxpudding.
LÖEDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; omelett med köttstufning (rester från fredag); mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Blodplättar med skiradt smör och lingon; krusbärssoppa med skor- por.
KBCBPT: O s t s t ä n g e r (f. 6 pers.).
75 gr. smör, 50 gr. rifven ost, 75 gr. hvete- mjöl.
T i l l p e n s l i n g: 1 äggula.
B e r e d n i n g: Smöret skiras och häl- les i ett fat.
Den rifna osten * och mjölet tillsättas, hvarefter massan om- Det milda cremellka lödder som utmärker Florodol-Tvålen utgör icke blott substanserna af de utsök- taste fettämnen utan därj ämte balsamiskt- antiseptiska essencer af högsta betydelse för h n d a k ö n h e t, hvarigenom huden blir sam- metsmjuk, smidig och vacker, hyn ren och klar, hals och händer hvitaoch mjuka Högsta utmärkelse: Guldmedalj i Norrkö- ping 1906.
TEKN. A.-BOL FLORA.
GEFLE.
A N N O N S E R skola vara i n l ä m n a d e till Expeditionen senast fredag för att kunna införas i följande veckas n u m - mer.
LEDIGA PLATSER Vid Växiö Säwovet * k fön Elomentai * - flickor blir till nästa läsår plats ledig för lärarinna med undervisningsskyldighet i historia samt geografi och biologi.
Kompetens: Högre lärarinneseminarium eller motsvarande.
Lön 1,500 kr.
jämte pensionsbidrag.
Ansökningar torde före den 15 mars insändas till skolans före- ståndarinnor.
HUSHÅLLERSKA, ej under 30 år, fullt kompetent a t t sköta ett hushåll får plats inst.
1 april.
Svar jämte betyg.
Slite, Gotland p. r.
HUSFÖRESTÅNDARINNA.
Bildad flicka, frän ett godt och bättre hem och som vill ensam förestå ett ett ungkarlshem på landet, kan få plats under tiden 1 mars — 1 juni.
Den sökande t ö r ovillkorligen vara kunnig i alla i ett hem förefallande göromål samt frisk och glad, ordentlig och sparsam.
Jungfru finnes.
Svar med lönepret.
samt helst åtföljdt af foto.
sändes snarast till » Jägmästare », adr.
Kloten.
BARNJUNGFRU, ej under 25 år, väl rekoni.
och med gladt.
jämnt lynne, får plats 1: sta april som husmoders hjälp vid vården af tre sma barn.
Svar snarast till Fru D. Berndes.
Sala.
RASK, ordentlig flicka, som talar en- gelska och är van vid servering, er- håller god plats i förstklassigt pen- sionat i Stockholm den 24 april.
Svar med foto., betygsafskrifter och löne- anspråk till » Pensionat », Iduns exp .. Sthlm.
PLATS på landet, i liten fam. utan barn, erhåller bildad, anspråkslös flicka, som är villig vara i jungfrus ställe.
Lön 15 kr.
pr månad.
Svar inom 14 dagar med foto.
till » E.
A. », Iduns exp.
sköljda och i 2 msk.
helt vatten upp- lösta gelatinet.
Korgarna fyllas med krämen och ställas på svalt ställe, så a t t krämen stelnar, i De garneras sedan med vispad grädde | och serveras med mandelberg eller: biskvier.
Pesten af krämen upphälles.
i geléskål.
HAFREGRYN o HAFREMJÖL Vid beredningen bortslipafl icke — såsom ofta sker for att gifva grynen hvitare färg — • den gulaktiga, nä- ringsrika proteinhinnan.
Genom bevarande af denna blifver gröten mera nä- ringsrik, finsmakande och fast ' ej lös och ttlemmig).
Oks.
Ben extra kvalitén i paketerna röres väl.
Degen formas till finger- tjocka stänger, hvilka skäras i 5 cm.
långa bitar.
De penslas med äggulan, läggas på en väl rengjord och smord plåt samt gräddas vackert rostgula i ordinär ugusvärme.
De serveras till buljong, afredda soppor och puréer.
P o t a t i s k r o k e t t e r (f. 6 pers.).
I 1 /?
lit.
potatis, vatten, salt, 80 gr. smör, 2 ägg, 1 del.
tjock grädde, soc- ker, salt.
T i l l p a n e r i n g: 2 ägg, 2 kkp.
fint stötta skorpor.
T i l l k o k n i n g:? / 4 kg.
flottyr.
B e r e d n i n g: Potatisen sköljes, bor- stas och kokas.
Den skalas, pressas genom puröpress och blandas genast med det kalla smöret, äggen och gräd- den.
Moset afsmakas med socker och salt.
Af massan formas små runda bul- lar hvilka först rullas i de fint stötta skorporna, därefter i de uppvispade äg- gen och så åter i de s t ö t t a skorporna.
Kroketterra böra sedan ligga och hårdna 1 tim., hvarefter de kokas vackert gul- bruna i den heta flottyren.
De upp- läggas på gråpapper så a t t flottyren får afrinna och serveras varma till kött.
A p e l s i n k r ä m i k o r g a r (f. 6 pers.).
9 apelsiner.
• K r ä m: bkalen och saften af 4 apel- siner, 150 gr. krossocker, 4 äggulor, 1 del.
gräddmjölk, 1 msk.
sherry, 3 gr. citronsyra, 4 del.
tjock grädde, 6 blad gelatin, 2 msk.
hett vatten.
B e r e d n i n g: Stora vackra apelsiner tvättas väl och torkas.
Pä två tredje- delar af apelsinen tages skalet bort med undantag af 1 cm.
bred remsa, som får bilda grepe.
Fruktköttet tages ur väl med en silfversked och korgens kan- ter samt grepen klippas i vackra 1 uddar.
Korgarna läggas i kallt vatten / 2 tim., få afrinna och fyllas med apelsinkräm, som berede » på följande s ä t t: Apelsi- nerna tvättas, torkas och skalen af- rifvas mot sockret.
Äggulorna och gräddmjölken vispas tillsammans i en kastrull tillika med sockret och den väl silade apelsinsaften.
Blandningen får sjuda under kraftig vispning.
Ka- strullen aflyftes och vispningen fort- sättes tills krämen afsvalnat, då sherryn, den fint stötta citronsyran och den till hardt skum slagna grädden till- sättas.
Sist nedröres försiktigt det ATT i hufvml sakligast svenska ämnen, äfven i engelska och tyska, undervisa en 14-årig flicka, erhåller undervis- ningsvan och musikalisk samt anspråks- lös flicka, som äfven är villig bi- träda vid göromål inom hemmet, plats till 15 juni, event, längre, i skogstjän- stemannafamilj i västra Medelpad, 5 mil från järnvägen.
Lön intill 20 kr.
i mår., vivre samt fri resa.
Ref lekt.
hänvände sig till fru Julia Yttergren, Heden pr Öfvcr-Turingen.
TVÄNNE redbara flickor med kunskap i matlagn., strykning samt en husas åligganden, önskas till medio af mars.
Familjen bosatt en del af året på egen- dom^ i Belgien, resten i London.
Godt tillfälle att lära utländska språk.
Lön 200 frs pr år hvardera;.
fri hemresa efter två år.
Välvillig behandling ut- lofvas.
Prima ref. erfordras.
Foto.
och betyg till Prinsessan Karadja, 201 Sutherland Avenue.
Maida Vale, Lon- don.
HUSHÅLLERSKA, skicklig och ordent- lig, van vid landthushåll, erhåller plats på bruksherrgård den 24 april.
Goda förmåner.
Ingen annan än kompetent antages.
Svar till » Godt hem », Helle- stad p. r .. Östergötland.
KOKERSKA, skicklig i alla sorters matlagning och uppläggningar, erhåller väl aflöriad plats i 2 personers hushåll där husa finnes, a t t genast eller inom en månad tillträdas.
Svar till » Skick- lig », Iduns exp., Sthlm.
Sjuks kö ter ska 25 å 30 år, som önskar annan syssel- sättning, af aktningsvärd familj och med goda skolkunskaper, erhåller plats hos respektabel änkling .bosatt i na- turskönt belägen småstad i södra Sve- rige, a t t utöfva tillsyn i hemmet och vårda och handleda två barn i åldern 13 och 11 år (gosse och flicka).
Den sökande bör vara ordningsälskande och plikttrogen samt äga ett mildt och be- hagligt sätt.
Svar märkt » Stilla hem », åtföljdt af rek.
och foto.
(som återsän- des) samt uppgilt å löneanspråk torde insändas före den 10 mars under adr.
S. Gumcclil Annonsbyrå, Sthlm f. v. b. HUSHÄLLSFEÖKEN.
kunnig i matlag- ning får plats i villasamhälle, Stock- holms närhet.
Nya Inack.-Bvrån, Brun- kebergsg.
3 B. Sthlm.
K a l f k y c k l i n g (f. G pers.).
1 % kg.
benfritt kalfkött, 2 msk.
(40 gr.) smör, 1 stor knippa persilja, V4 tsk.
peppar, 1 / 2 msk.
salt, 3 kkp.
buljong eller vatten, 1 del.
tjock grädde.
1 T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 gr.).
• B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en duk, doppad i hett vatten, skares på tvären i 2 cm.
tjocka skifvor, hvilka bultas och beströs med peppar och salt.
Persiljan sköljes, rensas och hac- kas groft samt inarbetas i smöret.
Per- siljesmöret delas i lika många delar som man har köttskifvor och en del lägges på livarje skifva, som därefter hoprullas och ombindes med ett snöre (förut doppadt i kokande vatten).
Kycklingarna brynas i smöret och spä- das med den kokande buljongen och fä steka tills de ä r o - m ö r a, hvartill åt- går omkring 1 tim., då de upptagas och snörena borttagas.
Såsen silas, skummas och afredes med grädden, hvarefter den får ett uppkok.
Kycklin- garna uppläggas på varm karott och såsen hälles Öfver.
F a t t i g a r i d d a r e (f. 6 pers.).
2 ägg, 2 del.
hvetemjöl, 3 del.
mjölk, 1 / 2 msk.
socker, 1 / 2 tsk.
salt, 1 16-öres hvetebröd (eller 12 2-Öres mandelbröd), 3 del.
mjölk (att doppa brödet i).
T i l l s t e k n i n g: 5 msk.
(1 hg.)
smör.
B e r e d n i n g: Ägg, mjöl och litet mjölk vispas väl tillsammans, därpå tillsättes resten af mjölken jämte sal- tet och sockret, hvarefter blandningen får stå a t t svälla.
Brödet skares i ungefär 1 cm.
tjocka skifvor.
De dop- pas först i mjölk och därpå i smeten.
Smöret brynes i en tackjärnspanna, brödskifvorna nedläggas däri och ste- kas vackert gulbruna.
Serveras med sylt.
V e g e t a r i a n s k m o r o t s p u r é (f. 6 pers.).
1 kg.
morötter, 2 1 / 2 lit.
vat- ten, 1 liten chalottenlök, 1 hg.
smör, 2 msk.
mjöl, salt.
hvitpeppar, 1 ägg, 1 del.
tjock grädde, 1 del.
risgryn, vatten, salt.
B e r e d n i n g: Morötterna skrapas, sköljas och förvällas.
De rifvas där- efter och fä koka i 2V2 Ht- vatten med den rensade och i skifvor skurna löken omkr. 2 tim.
Massan passeras.
Hälften af smöret fräses med mjölet, morotspurén påspädes litet i sänder och soppan får koka 10 min., hvarefter den afsmakas.
Besten af smöret till- sattes och soppan omröres noga.
Agget och grädden vispas i soppskålen och soppan tillslås under kraftig vispning.
Risgrynen skållas och påsättas i sal- t a d t kokande vatten och få koka tills de äro mjuka, då de upphällas i durkslag, Öfverspolas med varmt vat- ten och få afrinna samt uppläggas på karott och serveras till soppan.
1 Biff kg.
BOSATT- erhållas förmånligast genom s. k. Bosättningsförsäkring Fullständiga bosättningar för 2 å 3 tum och kök till Kr.
1,600, 1,800, 2,000 o. s v. O B S.
!
10 å r s a m o r t e r i n g.
Begär prospekt och upplysningar.
Separatutställning omfattande ett 40 tal rumsinteriörer är anordnad i våra lokaler uti egendomen 24 A Grefthuregatan (f. d. Tattersall).
Nordiska Kompaniet S T O C K H O L M.
tsk.
hvitpeppar, 4 msk.
hvetemjöl.
T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör.
S å s: 1 rödlök, 1 msk.
smör, V-j 2 msk.
mjöl, 4 dol.
buljong eller vatten, 1 tsk.
soja.
B e r e d n i n g: Lefvern lägges i kallt vatten omkr. 1 tim., torkas med en kötthandduk och hinnan aftages.
Den skåres därefter i 1 cm.
tjocka skifvor.
som beströs med salt och peppär och vändas i hvetemjöl.
Smöret brynes, bif- farna iläggas och få steka vackert bruna på båda sidor, hvarefter de upp- läggas på varmt fat.
Löken skalas, skares i fina tärningar, brynes i smö- ret och sammanfräses med mjölet.
Bul- jongen tillsättes litet i sänder under flitig rörning och såsen får koka 10 min.
Den afsmakas med soja, hälles öfver biffarna, som kunna garneras med stekta, rimsaltade fläskskifvor.
S l o t t s t o k (f. 3 pers.).
IV » kg.
innanlår eller m fransyska, 3 msk. "
smör (60 gr.), 1 / 2 s k.
salt, 1 lit.
svag bul- jong eller vatten, 4 kryddpepparkorn.
4 hvitpepparkoru, 1 msk.
konjak, 1 msk.
ättika, 4 ansjovisar, 1 liten röd- lök, 2 lagerblad.
S å s: 1 msk.
smör (20 gr.), IV2 msk.
mjöl, köttsky (1 del.
tjock grädde).
B e r e d n i n g: Köttet bultas väl och tvättas med en duk, doppad i hett vatten.
En stekgryta upphettas lång- a f k a l f l e f v e r (f. G pers.).
samt, smöret brynes däri och köttet kalflefver, 1 / 2 msk.
salt, l / 2 ilägges samt brynes väl på alla sidor, SUNDSVALLS ENSKILDA BANK 4 Fredsgatan, Stockholm.
Sparkasseränta 3 1 / * %.
Förvaringsfack, STOMATOL hvarefter det saltas.
Den kokande bul- jongen eller vattnet påspädes, litet i sänder, och kryddorna jämte den ren- sade ansjovisen, den hela löken och de öfriga ingredienserna tillsättas, hvar- efter steken får sakta steka färdig om- kring 3 tim. Köttskyn silas och skummas, smör och mjöl sammanfräsas, köttskyn till- sättes litet i sänder och såsen far koka under flitig rörning i 10 mitt, hvarefter den afsmakas.
P e t i t s c h o u x p u d d i n g (f. G pers.).
33 cl.
grädde, 8 cl.
skiradt smör, 8 cl.
rismjöl, skalet af 1 / 2 citron, 2 msk.
strösocker, 6 ägg.
T i l l f o r m e n: 2 kkp.
strösocker, 3 msk.
koka.nde vatten.
B e r e d n i n g: Sockret brynes lätt i en tackjärnspanna, det kokande vatt- net tillsättes och härmed beklädes en bleckform.
Grädden kokas upp och blandas med det skirade smöret, hvar- efter rismjölet ivispas och massan får ' ett godt uppkok samt får kallna.
Där- efter tillsättas citronskalet, sockret och äggulorna en.
i sänder.
Sist nedskäras de till hårdt skum slagna äggbvi- torna.
Massan hälles i den beklädda formen, ett lock pålägges och puddin- gen får koka i vattenbad omkr. 1 tim.
Den uppstjälpes och serveras varm.
TAHD-CRÉnE OCH STOttATQL TANDBORSTE oumbärliga för rationell tandvård * rstivl-a f r å n 15 ler TA / vD-cffTPr^ FÖRESTÅNDARINNA för Hallands läns hemslöjdsförenings försäljningsma- gasin i Halmstad sökes.
Löneförmåner: fast lön 1,200 kr.
samt tantieme, minst 300 kr.
Platsen tillträdes omedelbart.
Ansökningar torde före den 20 mars PÅLITLIG barnfröken erh.
fin plats Husföreståndarinna.
insändas till v. häradshöfding O. Ehn- för större barn i ämbetsmarmafam.
i bom.
Halmstad.
För bildadt, medelålders fruntimmer, Sthlm.
Norra Inack:Bvrån, Malmskill- finnes plats ledig som husföreståndarin- nadsg.
27.
Sthlm.
i ett större hus vid västkusten.
Elementarskolan för flickor !ENGELSK M I S S ° nskas itamiij iiö na Full kompetens fordras a t t på egen dra Norrland under april eller maj må- hand sköta hushållet och tjänarna, då i Kalmar.
nad såsom sällskap för engelska språ- husmodern är klen.
Svar med foto.
Två lärarinnetefattningar äro lediga, kets talande.
Svar märkt » A.
N — r », och lönepret.
till » O.
R. », Iduns exp.
den ena med undervisningsskyldighet Iduns exp .. Stockholm.
DÅ förestånderskan vid Piteå hospital hufvudsakiigen i svenska, litteraturhi- uppsagt sin plats för afflyttning den storia o. historia på högre stadiet samt 1: sta nästkom.
april, kunna ansöknin- den andra hufvudsakiigen i tyska och gar till den lediga platsen före den svenska, likaledes på högre stadiet.
15 mars inlämnas till öfverläkaren.
Sökas hos styrelsen före den 20 nästa Vid Östersunds elementarläroverk för mars.
Kompetens: Högre Lärarinnesemi- flickor äro tre lärarinneplatser lediga till ENKEL, ordentlig flicka, erhåller plats nariet eller däremot svarande utbild- nästa läsår.
Se Stockholms Dagblad el- såsom husjungfru den 27:de april.
Be- ning.
Läkarebetyg.
Begynnelselön 1,400 ler Svenska Dagbladet af denj 18 dennes.
tyg och foto.
under adr.
Torps Egen- kr.
med två ålderstlllägg å 100 kr.
dom, Torp.
V. S.
B. efter respektive tre och ytterligare fem år.
Bidrag till pensionsafgifter.
Tvättförestånderskeplatsen vid Kristi- Kalmar den 18 febr.
1909. nehamns hospital blir ledig den 24 Styrelsen- nästk.
april.
Lön 400 kr., eget rum med möbler och sängkläder, värme, En bildad flicka lyse, t v ä t t och kost samt 125 kr.
i UNG flicka önskar mot fritt vivre som är villig på egen hand sköta ett kostförbättringspengar.
Kompetente sö- plats i finare fam, som biträde i hus- litet hushåll åt 2 skolgossar (10 o. 12 kande torde anmäla sig ju förr dess liga sysslor.
På lön fästes intet af- år) i Skara och som äfven är i tillfälle hellre hos öfverläkaren.
seende.
Svar » J.
L. », Liudome p. r. a t t något kunna öfvervaka deras läxor, UNG bildad flicka önskar plats i god erhåller genast plats hos bättre fam. GOD plats på landet erhåller anspråks- fam., kunnig i matlagn ..
bakn. "
och öf- som själf är boende på l a n d e t.
Svar lös, frisk, glad och barnkär flicka, riga husliga görom.
Svar emotses tack- till » S.
H », under adr.
S. Gumaslii An- kunnig i kläd- och linnesömnad och samt till » Familjemedlem », Sv.
Tele- som vill åtaga sig vården af 3 större nonsbyrå, Stockholm f. v. b. barn samt biträda med städning, ser- gramb., Norrköping.
BARNFRÖKEN erhåller plats 24 april vering och andra inom hus förefal- BÄTTRE flicka som innehar plats i i bättre familj a t t sköta IG månaders lande göromål.
Allt utom t v ä t t och familj önskar till deinl 1 april en plats, gosse.
God lön.
Svar jämte foto.
och skurning k a n förekomma.
Vederbö- som kunde lämna någon tid öfrig för uppgift å löneanspråk torde insändas rande anses som familjemedlem.
Svar märkt » Trelleborg », Iduns exp., Sthlm åtföljas af foto., lönepret.
och rekom.
egna studier, antingen hos ungherre, eller familj.
Muntliga rek.
f. v. b. till » Ej för ung ».
Postfack 22, Kinna.
änkeman Svar till » Plikttrogen », Stocksund p. r. Lärarinneplats.
Ledig tjänst.
— 116 — PLATSSÖKANDE
