# ID: svediakorp-per1867
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,130
# sentences: 893
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


22:DRA ÅRG.
SÖNDAGEN D E N 21 FEBRUARI 1909.
N:R 8 (1155).
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N NORDLING.
D Å TYRA LINJER OCH SYMBOLER.
Ä i: Ä K k ea KLEEN nu efter flera års vistelse i utlandet slagit sig ner i sin egen nybyggda, villa på Lidingön för att där i sin präk- tiga ateljé fortsätta sitt konstnär- liga arbete, ha vi funnit en uppsats om hennes konst och återgifvandet af några af hennes arbeten vara pä sin plats i Idun.
St Å JAG NU ställes inför uppgiften att till den samling reproduktioner af Tyra Kleens senaste verk Idun i dag har nöjet bjuda sina läsare, lägga några upplysande textord, anser jag mig icke kunna finna någon bättre inledning än att återge några ord af fröken Kleen, som ge nyckeln till hennes konst.
De fälldes vid ett samtal för någon tid se- dan, då jag bad henne om hennes uppfattning af konstens uppgift.
— Min åsikt, så ungefär föll sig hennes svar, är den, att ett konstverk har värde endast i den mån det är det fullkomligast möjliga förkroppsligandet af en idé.
Den underliggande tan- ken är det väsentliga, och för att på det enklaste och starkaste sätt kunna uttrycka den måste tekni- kens bästa resurser utnyttjas såsom hjälpmedel.
Ser man på fröken Kleens nu personligt mogna D TYRA KLEJSN S^T¥R.- .. konstnärskap från deniia utgångspunkt, så ar det en konsekvent tillämpning af hennes konstnärliga grundsatser.
Men därom mera längre fram.
Konstnärinnan talar genom linjer, främst genom människokroppens linjer, färger däremot säga henne intet, och hon kan icke säga det hon vill genom dem.
Under sådana förhållanden var det natur- ligt, att hon närmast skulle känna sig dragen till mejselns konst, och det var också endast brist på nödig fysisk kraft, som hindrade henne att u t ' bilda sig till skulptör.
Afstängd härifrån, har hon under många år af studier och själfständigt arbete - pröfvat konstens olika uttrycksmedel och stannat vid den litografiska stenen som det bästa medlet för hennes konst.
Hon är väl icke riktigt nöjd med den heller, säger hon, men den är det bästa hon
har funnit.
Hon arbetar här direkt på stenen, en en- klare metod än den,som användes vid etsning.
Äfven i djupare betydelse ha hen- nes läroår varit ett sökande, som väl alla läroår äro det, fastän i större eller mindre grad.
Hon började sina studier i Dres- den, och gick se- dan i Malerinnen- schule i Karlsruhe under åren 1892 — 94.
År 1894 — 95 genomgick hon Kiinstlerinnen- schule i Miinchen, studerade för Her- terich m. fl.
och fortsatte de två därpå följande åren arbetet på sin utbildning i Paris.
Efter denna tid har hon mestadels varit i Rom, dock med upp- repade studieresor till olika länder, Dalma- tien, England m. fl.
Men aldrig helt nöjd med hvad hennes lärare kunde bjuda henne, har hon ej kunnat inrangera sig under nå- gon skola och har nu slutat med att stå för sig själf ensam i sin uppfattning, ensam i sin metod med dess styrka och dess ensi- dighet.
Skulle man nämna någon konstnär, hvars inflytande man tycker sig kunna spåra, så skulle det vara Max Klinger.
Ett manligt drag är för öfrigt stundom framträdande i fröken Kleens konst.
Behandlingen af ett motiv sådant som det i Homo Sapiens före- faller mig snarare utgången ur en manlig än en kvinnlig uppfattning och bladet " Bergens dröm " uttrycker en idé, som borde varit förbehållen en man — då det ju är man- nen,, som, enligt Lafcadio Hearn, ser kvinno- kroppens linjer öfverallt i naturen, i det minsta som i det största.
Hvad som ge- nast slår en inför fröken Kleens ar- beten är frånva- ron af hvarje na- tionellt drag.
Vi se hur i främ- mande och overk- liga landskap, starkt stiliserade och vittnande om en omisskännlig instinkt för det dekorativa, växa upp gestalter, som, trots den omsorg och den bildhug- garglädje, hvar- med de äro mo- dellerade, äro rena abstraktioner, omöjliga att åter- finna bland figu- rerna i vårt min- nesgalleri.
Det är ganska eget att lägga märke till, hur väl detta fak- tum låter sig sammanställas med teorien om miljöns ingripande betydelse i individens som i folkens lif.
Om fröken Kleens konst icke har sina rötter i något lands jord, om den saknar hemland, så är det så att hon själf gör det, skulle man kunna säga.
Om hennes studieårs genomkorsande af Europas karta har jag redan talat, men hennes vandringsår började redan, då hon, några veckor gam- mal, kom från sin födelsestad Stockholm till Wien, och allt sedan dess har hennes lif varit resor.
Hon säger själf, att hon icke har ett språk hon kan kalla sitt framför andra, och att detta hindrar henne att som hon önskade ägna sig åt litterärt arbete.
Hon har dock skrifvit ett betydligt antal uppsatser i utländska tidskrifter om konst och andra ämnen, som ligga inom hennes vida intressesfär, och på svenska ha vi ju af hennes hand bl.
a. den för några år se- dan utkomna boken " En Psykesaga " och den nu helt nyligen utgifna " Form ".
Jag tror dock icke att vi i den yttre gestalt-
ningen af konstnä- rinnans lefnadsför- hållanden ha hela.
* - ' -- .- -: förklaringen till det egenartade i hennes konst.
Hon * r« — i&gt; har af naturen ett " SSK spekulativt tempe- rament.
Hennes verk äro mindre uttryck för konst- närsögats omedel- bara glädje öfver omvärldens färg och linjeskönhet än utlösningen af r??
*: en smärta, en glädje, en lifserfa- renhet, alldeles som diktaren i sitt verk finner befri- else från ett själs- intryck, som han för sitt sinnes häl- sas skull icke kan stänga inom sig.
Konstnärinnan ser ej sina motiv, hon tänker dem.
Och med det af- ORKIDEE gjordt litterära draget i hennes konst är det be- tecknande nog att hon först nedskrifver en konception, innan hon ger den form i linjer.
Vid utarbetandet af sin idé går hon så till väga, att hon för hvarje figur gör skisser efter ett flertal modeller, stundom begynnan- de med skelettet för att slutligen i den full- bordade teckningen sammansmälta dessa till en, som nu är grundtypen för den tanke, just denna figur afser att förkroppsliga.
Här bör kanske anmärkas, att denna arbetsme- tod är fröken Kleens nuvarande och resul- tatet af hennes sökande efter en personlig ut- trycksform, men att naturligtvis i hennes produktion finnas rena verklighetsstudier, både landskap och porträtt.
; Det har antagligen fallit läsarne in att det för fröken Kleen borde ligga nära till hands att vara illustratör.
Såsom sådan har hon också uppträdt.
Hon har gjort teckningar till Olive Schreiners " Dreams " och till sin egen vackra bok " En Psyke- saga ", annat att förtiga.
Fröken Kleen har i själfva verket bak- om sig en rik produktion, men hur mycket - ^ ^r .. M — ii ?sC " - ~.
T&gt;S: • \ Mi -, -- " -; • ^Pä För min del tror jag, att när den stora publiken känner fröken Kleen så litet, som den gör, är detta därför att den haft så få tillfällen att göra hennes bekantskap.
Jag tror vidare, att blott publiken finge in henne i medvetandet, den skulle intressera sig för hennes konst — och äfven förstå den, jag stöder detta antagande på den gamla iakt- tagelsen, att publiken i själfva verket tilltalas af konstverk, som bära fram en idé, gärna under symbolisk förklädnad, gärna något dunkel och mystisk, men ändå en idé, möjlig att gripa eller ana.
Konsten för kon- stens skull är en doktrin, som den stora, allmänheten aldrig skall förmås att hylla,, lika litet som fröken Kleen gör det.
Hennes konst borde kunna bli populär, därför att den mer eller mindre klart ger uttryck för så- dana djupa och sammansatta sensationer och sådana mänskliga lifserfarenheter, 1 " ii&amp;.
ill MINNEN S S8&gt; %J ' Ste- '.
^^LJ^V.
5ED NON SATJATI s: 9 5 — känner man här hemma af densam- ma?
En, säger ' en, gång har S&gt;.
konstnärinnan ut- ställt i Stockholm, " SÄ det var 1902 med De Frie, och så vidt jag kan erinra mig, var utställ- .ningen icke någon stor sådan.
Se- dan dess har hon ' fSÖÉS, visserligen haft ett flertal utställnin- gar, men — i ut- landet.
I Rom har hon expone- rat alla åren mel- lan 1899 och 1906, ' V.
på Milanoutställ- ningen 1906 och Parisersalongen 1907.
Förlidet år hade hon dessutom tre separatutställ- ningar efter hvar- andra, i Berlin, Wien och London, och nu senast i Warschau och ett par andra polska städer, utställnin- gar, som förskaffat henne vackra erkännan- den af utländska kritici.
Borde icke efter allt detta vi vara tillräckligt preparerade för en separatutställning här i Sverige?
som det icke fordras någon annan kunskap än den om lifvet och sig själf för att förstå.
Betrakta t. ex. Minnen — den franska titeln " L e s fantömes de passé " är uttrycksfullare.
— Försjunken i sig själf lyssnar män- niskan till dånet ur det förflutnas väldiga in- strument, hvars strängar röras af obevekliga skugghänder.
Jag kan kanske icke bedöma taflans konstnärliga värde, men tanken förstår jag.
Och har jag något slags aning om hvad det är att plötsligt bärga min båt ur mörkret och de djupa och upprörda vattnen ut i det gnistrande solljuset, då förstår jag, hvilken sensation konstnärinnan afsett att ge uttryck åt i " Lifsglädje ".
Äfven ett sådant blad som " Sed non satiali ", effektfullt genom den stränga kompositionen med dess i en punkt samman- löpande linjer, har något att säga mig.
Och ett fyndigare och verkningsfullare uttryck för ett kändt och gammalt fenomen än det konst- närinnan ger i sin parallell " Saiyr " bör ej bli lätt att uppleta.
Äfven här talar hon i mitt tycke ut till äfven de icke konstförståndiga, till litet hvar af oss, som kanske studerat lifvet bättre än konsten.
Och vi ha plats för en sådan konstnär också här hemma.
ELIN WÄGNER.
Det undermedvetna * Af T y r a K l e e n.
ET TORDE intressera våra läsare att äfven se D prof pä konstnärinnans litterära talarg, hvarför vi i d tta ock ett följande nummer na nöjet meddela ett par skisser af hennes hand, hvar i sin art ka- raktäristiska för hennes stil och uppfattningssätt.
@ 1.
Parfym.
OTTAGNINGSAFTON hos markisinnan A. i ett gammalt familjepalats i Rom.
Hennes sedvanliga tisdagskväll.
Markisinnans hvita silhuett — hvit sidenkläd- ning öfverklädd med dyrbara spetsar, hvit- pudrad hals, hvitt hår och juveler öfverallt där juveler kunna appliceras — aftecknar sig mot en svart mur af herrar, som stående om- ringa henne.
Män af olika nationaliteter och typer; Roms gamla och nya aristokrati samt berömda storheter från världens alla håll; rika •dagdrifvare och titulerade vaut-rien ' er, diploma- t e r, poeter, journalister, vetenskapsmän, artister.
Där komma ständigt nya, de sprida sig i grup- per och fördela sig kring de fåtaliga damerna, mest utländskor.
Och de ta sig bra ut mot de gula sidenväggarna i markisinnan A:s salong, en lyckligt funnen vieil or, med hvilken bak- grund nästan hvarje hufvud blir vackert eller intressant.
M " Harriet ", sade markisinnan, i det hon reste sig och räckte handen åt en inträdande ut- ländska, " det var en god idé af er att komma hit i kväll.
Låt mig presentera.
.
. "
Men Harriet själf tyckte att hon tvärtom haft en miserabel idé, och frågade sig, hvar- för hon just skulle ha kommit dit i kväll.
Ty redan kände hon inflytande af den tråkiga stämning, som rådde där; hela atmosfären var mättad af tråkighet.
Med en kväfvande känsla.
af leda och trötthet lät hon blicken glida öfver de närvarande.
De flesta af dem skulle hvar för sig varit en intressant personlighet, men hopsamlade här just nu tycktes en hvar endast lämna sitt bidrag till den allmänna själlöshe- ten, och hvarje nykommen smittades däraf.
Det var otur.
Mottagningsaftnarna i marki-sin-.
nan A:s salong kunde vara de roligaste som Använd endast KOCKUMS hela stadens umgängeslif hade att bjuda på.
Men det kunde man aldrig veta på förhand.
Och aldrig hade konversationen varit så banal och så osammanhängande som i kväll.
Ett sakta frasande ljud och en obeskrifbar parfym — olik alla andra parfymer i världen — - drog Harriets uppmärksamhet till en nyan- länd ung dam, hvars släp just böljade förbi henne och fram till värdinnan.
Hennes hår hade en i ögonen fallande guldröd färg.
Det var som om den sällsamma doften insvept Harriet i ett osynliggörande moln och afstängt henne från den öfriga världen.
Den trängde upp i hennes hjärna och " kom henne att se syner.
Som om en fé kommit in och svängt sitt trollspö, så förvandlades omgifningen för Har- riet.
Herrarnas mur i svart och hvitt upplöstes i dimma, väggar och tak Vidgades och för- svunno, det blef grönt för hennes ögon.
Det elektriska ljuset blef till solsken, rösternas sorl smälte bort i sus af träd.
Alltjämt insöp hon samma egendomliga doft, och den kom nu från blommande träd och häckar.
Hon befann sig bland gröna kullar, som togo allt bestämdare form.
Det var ett sydländskt landskap om sommaren.
En het dag var att vänta, men ännu var det tidigt på morgonen, ty luften var fri^k och sval, himlen var ljusblå, och öfver de blåa .bergen, hvilkas böljande linjer skuro hvarandra vid horisonten, låg en mjölk- hvit slöja.
På sluttningen, där hon satt, växte pinier, hvilkas tydligt tecknade skuggor rundade sig utefter kullen.
Längre bort stora klungor af gulblommande ginst och ett lysande rödt vallmofält.
Framför henne ledde en cypressallé uppåt, och de raka stammarnas skuggor föllo i regelbundna ränder tvärs öfver vägen och kommo denna att se ut som en trappa.
Mellan cypresserna var en myrtenhäck, och vid alléns ända låg en slottslik villa med platt stentak och pelare och klängväxter.
Hon såg en fon- tän och statyer och stora kaktusväxter.
Det var en angenäm förnimmelse af fred och hvila och välvilja.
Och Harriet dröjde vid det för- trollade slottet, ända tills damen med det röda håret gick ut i ett angränsande rum.
Då satt hon åter i markisinnan A:s salong, och bred- vid henne stod en dramatisk författare med faunliknande ögonbryn och frågade, om han fick föra henne till byffén. "
J a g har gjort er samma fråga tre gånger, " sade en annan, " men att döma af de svar jag fick, voro era tankar långt borta från så ma- teriella intressen. "
" Hvem är damen med det röda håret? "
sade Harriet, men ångrade genast frågan.
Ty tydli- gen hade hon i ett ögonblick af sinnesfrånvaro suttit och drömt, och kanske hade där inte alls varit någon rödhårig dam.
Men lyckligtvis svarade man utan förvåning, att det var den nygifta grefvinnan S., född amerikanska.
I det- samma kom denna själf tillbaka och hälsade vänd mot Harriet; men som hon ej kunde på- minna sig ha sett den rödhåriga damen förr, trodde hon hälsningen gällde någon annan.
Åter kände hon den trolska doften omsvepa sig med förnimmelsen af trygghet och välvilja, åter försvunno väggar, tak och människor kring henne.
Hon såg mörka eukalyptusträd och pinier tätt framför sig och mellan dem en guldröd himmel, där solen just gick ner.
Hon följde cypressällén och gick genom en hög gallerport från parken ut på en väg, som fort- satte mellan murar, och bakom dessa lågo vin- gårdar.
Murarna togo slut och häckar togo vid, genomväfda med rankor af stora, hvita kon- volvolusblommor.
Det mörknade, och häckarna började illumineras af eldflugor.
Deras antal ökades — tusen och miljoner lefvande gnistor PANSAR-Emaljerade GJUTNA GRYTOR.
„, .. Giftfria.
bollda.
flögo omkring i félik dans.
Det enda som störde tystnaden var ett långt aflägset hund- skall.
Harriet återvände till markisinnan A:s sa- long, när damen med röda håret aflägsnat sig så pass långt, att hon var utom trollkretsen af hennes doft.
" Hvad jag sett måste vara ett ställe, som verkligen existerar, " tänkte hon.
" Det var ej bilder och visioner sådana man i drömmen omedvetet komponerar samman af intryck och reminiscenser.
Jag såg det klart och tydligt, just sådant det måste vara i verkligheten.
Och dock kan jag ej påminna mig att någonsin förr ha sett det.
Men jag måste skynda mig härifrån, om man ej skall anse mig ohöflig eller galen.
Hvem vet, hvilka dumheter jag redan svarat, ifall någon tilltalat mig, medan jag var borta vid den guldhåriga feens slott. "
Hon ville resa sig, men hörde åter det sakta fräsandet af damens med röda håret - klädning, och doften kom henne att sjunka tillbaka i sin stol.
Hon vaknade i soluppgången, och från sin bädd såg hon genom uppslagna dörrar ut öfver en bred balkong, där vinet hängde i girlander mellan pelare och täckte järnstake- tet, som inhägnade den.
Himlen ljusnade bakom träden; en fågel bröt nattens tystnad med en utdragen flöjtton, upprepad med korta mellanrum.
Andra vaknade och stämde in, och med ett slag bröt de stora gråa syrsornas hela här ut i ett öronbedöfvande larm.
Men tvärt var morgonen förbytt till middag med glödande mörkblå himmel utan moln.
Och Harriet låg i en hängmatta mellan två låga fikinträd.
B ' and de stora skuggande bladen hängde frukterna mogna tätt omkring henne; och nedåt sluttningen såg hon bort till villan, hälft skymd af rödblommande oleanderträd.
Den ena bilden efter den andra dök fram och strök förbi henne i alltjämt ökande fart, ända tills damen med röda håret aflägsnade sig.
Då tog Harriet skyndsamt afsked af värdin- nan och några andra och flydde ut genom sa- longerna.
Någon följde efter henne ut i vesti- bulen, och det var damen med röda håret.
" Ni känner ej igen mig, " sade hon och räckte Harriet handen.
" Minns ni mig ej från sommaren för två år sen? "
" Madame, " sade Harriet, " af den sommarn har jag absolut intet minne. "
" Sätt er då ännu ett ögonblick, så skall jag berätta er om den.
Nej, jag går ej ännu, " tillade hon till en betjänt, som ville svepa en kappa om ' henne.
" Ni gjorde då en resa i Schweiz.
Ni var trött och skulle rekreera er.
Vi bodde en tid i samma pensionat.
Jag var då ogift och hette Louie Russel.
Men alla kallade mig Louie d ' Or för färgen på mitt hår. "
" J a g vet ej hvad ni måste tänka om mig, " sade Harriet.
" Hur skall jag förklara det för er?
Ni vet hur det är när man öfverväldigad af trötthet vill sjunka i sömn.
Hur tråden, som binder tankarnas radband samman, går af och allt faller isär, alla föreställningar bli utan ordnadt sammanhang, och medvetandet ej för- mår uppta några nya intryck och länka dem till de öfriga.
Det är ett angenämt tillstånd, ty man vet att det vaggar oss in i en veder- kvickande sömn, och man gläder sig redan åt uppvaknandet.
Men ni känner kanske ej till den trötthet, då detta tillstånd varar i dagar och veckor och månader, utan att det föregår någon veder- kvickande sömn och utan hopp att vakna med nya krafter.
När det enda klara medvetande man har kvar är af den egna oförmågan att knyta samman den afslitna tråden.
1Iverkad P a landets modernaste stärkelse- = K A L M A R Å N G K V A R N S A.-BjS ti r n.jm / » n * " * fabrik, utmärker sig särskildt för hvit- l K. / \ LlVI / \ F \ l: m a het, renhet och styrka.
Z:. "
: T ^ I C C T ^ Ä D I ^ G I K155 CEH 1 AKIVEL3D - Pinnes hos hvarje välsorterad specerihand- lare i M a riket.
OBS.I G u l d m e d a l j I L o n d o n I Q O B =
Lagskydd åt vårt språk!
Vet ni hur det är, när vårt nervsystem rea- gerat så intensivt för några intryck, att det blifvit okänsligt för alia följande och mist för- EN NYA och ingalunda välsittande kläd- mågan att uppta fler?
När ingenting mer i nad, som pietetslösheten i form af världen kan göra så pass starkt intryck på 1906 års bedröfliga stafningscirkulär på- oss, att vi ha någon hågkomst däraf efteråt?
tvingat vårt skriftspråk, tyckes dock ha sina Den sommar ni säger att vi träffats, reste vedersakare äfven inom riksdagen.
Helt ny- jag från stad till stad, från land till land och ligen har nämligen inom Första kammaren mo- jagade efter sillsamma syner och upplefvelser tionerats om ändrad lydelse af § 79 punkt 1 endast för att finna något, som ännu kunde Regeringsformen, afseende grundlagsskydd för efterlämna något som helst intryck hos mig svenska språket.
Landshöfding Siöcrona är den och rädda mig — om också bara för en dag som väckt motionen, och jämte honom stå som från drunknandet i Lethes vågor.
Men för undertecknare hrr L.
Berg, Behm, Palm- hvar dag som kom, var den förra spårlöst ut- stierna, Ekströmer, Fleming, Bohnstedt, Carl- struken ar mitt lif.
Och det olidligaste af allt- berg, Fränckel, Björck, af Ekenstam och Sö- sammans var att j a g var fullt medveten därom renson.
och ej hade något hopp om räddning ur detta Motionärerna erinra till en början om k. cirkuläret af den 7 april 1907 " angående ge- kaos. "
mensam norm för undervisningen i svensk rätt- " J a g v e t ", sade Louie d ' Or, " ingenting har skrifning vid åtskilliga läroanstalter ", hvari- förvånat mig.
Vill ni höra hur vi gjorde be- genom ett nytt stafningssätt införts inom vissa kantskap?
Inom parentes sagdt var ni ganska områden af modersmålet, samt om k. förord- obehaglig för er omgifning.
Vi hade våra ningarna den 4 maj samma år angående staf- platser bredvid hvarandra vid table d ' hoten.
ningen af svenska ortnamn och den 31 dec.
En dag begärde ni i min närvaro att få er samma år om användande af det påbjudna staf- plats flyttad.
Finns det något i världen som ningssättet vid allmänt läroverk, vid statens inspirerar mig antipati, så är det parfymerade normalskola för flickor och vid folkskolor.
människor, sade ni.
Jag afskyr dem och deras För öfrigt framhålla motionärerna, att för- närhet. "
F R U SOFIA NORDLIXG.
fattningen af den 7 april 1907 är särskildt " J a g medger, att jag var en obehaglig A. Blomberg foto.
anmärkningsvärd, därför att den betecknar det granne, " sade Harriet.
" Ni hade all rätt att första försöket att i svenska språket genom bli förolämpad.
Isynnerhet som er parfym är lagbud införa ett nytt stafningssätt, hvitket icke sällsynt behaglig och ej liknar någon annan.
genom en längre och allmännare använd- ISDAGEN DEN 23 DENNES betecknar Det skulle ej förvåna mig, om det är den na- en märkesdag för en mångårig och högt ning kan anses hafva förvärfvat erkändt litterärt turliga doften af ert hår, " " Er uppriktighet roade mig i stället, " fort- skattad medarbetarinna i denna tidning, i det burskap.
Vidare betonas, hvilken misstämning 1906 års stafningscirkulär väckt i hela vårt land, fru Sofia Nordling, f. Lindahl, änka efter pro- satte Louie d ' Or, " och j a g svarade er, att vår och påvisas att svenska folkets medbestämmande- herre gifvit oss angenäma dofter för att vi fessorn i österländska språk vid Uppsala uni- rätt i afseende på vården af språket blifvit åsido- skola njuta däraf lika väl som af en smaklig versitet J.
T. Nordling, då fyller sitt 70:e år.
Sedan mer än femton år tillbaka har fru Nordling satt, hvadan samtidigt också behofvet att genom måltid eller vackra färger eller musik.
Mitt förestått och redigerat en afdelning, som visserli- lagstiftning förhindra ett upprepande af liknande svar tycktes tilltala er, ty ni gaf mig rätt och gen intager en mera blygsam plats i våra spal- åtgärder med synnerlig skärpa framträdt.
flyttade t. o. m. er plats tillbaka bredvid min.
För den skull föreslå motionärerna, att § 79 Vi blefvo goda vänner.
Jag märkte att ni ter, men som icke förty äger många trogna och punkt 1 Regeringsformen måtte erhålla följande lifligt intresserade anhängare, nämligen Tidsför- var offer för en trötthet, som ' skulle göra helt slut på er, om den ej snart botades.
Jag clrifsafdelningen, och hon har därvid nedlagt en ändrade lydelse: " Ingen förändring af rikets vapen eller flagga outtröttlig och plikttrogen omsorg vid sofrandet skulle resa till min mor, som köpt en villa på må göras, ej heller någon bestämmelse om af de frivilliga insändarnes bidrag liksom ett landet i Italien, och jag bad er komma med flitigt författarskap under växlande sibyllinska svenska skriftspråkets form eller betecknings- som vår gäst. "
sätt meddelas, utan riksdagens samtycke. "
förklädnader.
" Louie d ' Or, ni är en ängel!
Kom jag med? "
Hvarje vän af vårt vackra svenska språks Professorskan Nordlings litterära gåfvor ha " Ja, ni kom och var en vecka hos oss.
organiska utveckling måste med glädje hälsa dock nått vida högre än till denna tanke- Hvarför ni ej ville stanna längre, kan j a g ej denna motions tillkomst.
Tyvärr lär den näppe- upplysa er om.
Och inte heller om hvad som sport, och under signaturen Sophie Linge har ligen mötas af tillräcklig förståelse i vår folkvalda sedan blef af er.
Kanske råkar ni andra som hon i årens lopp bjudit mången välskrifven och kammare, ty där inrymmas allt för många element, med sympati mottagen berättelse i Iduns skön- ni kan få reda på det af. "
som ha större vördnad för den pedagogiska " Ni är således en verklig vän; t y era vän- litterära spalter.
I den speciella barn- och ung- pekpinnen och för de s. k.
" praktiska " refor- skapsbevis äro inte blott utan afsikt att bli domspressen har hon också varit en uppskattad merna än för vår kulturs dyrbaraste egendom, och flitigt anlitad sagoförtäljerska, och vid Svensk tacksamt hågkomna, men utan afsikt att alls det språk, hvari hela nationen dagligen och Lärartidnings årligen återkommande, för Jul- bli hågkomna.
stundligen speglar sin egen bild.
Säg, hade er villa pelare och platt stentak, tomten anordnade pristäflingar inom denna Kan alltså den käcka trumpetstöten i Första bransch har hon till och med haft glädjen nå röda oleandrar mot den hvita muren, en lång kammaren icke allarmera språkvandalernas slum- fram bland pristagarne.
cypressallé, myrtenhäckar, gröna kullar med rande samveten, varslar den i alla händelser Då nu professorskan Nordling går att fira sin enstaka pinier och fikonträd.
.
. "
om att missnöjet öfver den osvenska reformen märkesdag i kretsen af barn, barnbarn och fränder, " J a.
Ni tycks ändå ha något minne därifrån. "
fortfarande på många håll är lika starkt.
" Nej, absolut intet, och för en timmesedan sändas henne förvisso också många vänliga tan- kar från tacksamma, om än personligen obekanta hade jag ingen aning om dess existens.
Men har ni hört något så besynnerligt: när ni nyss vänner inom Iduns vidsträckta läsekrets.
Hvad gick förbi mig inne i salongen och jag in- hennes kärleksrika, ädla och försynta person- andades er parfym — väl samma som ni hade lighet är och varit för dem, som stått henne då också?
— så förflyttades j a g till er villa, i lifvet nära, kan här icke ens antydningsvis var faktiskt där och såg den som klaraste uppmätas.
EN STORA idrottsveckan har nu nått sitt verklighet.
Och det märkvärdigaste var att slut och det minne den efterlämnat hos jag ej kände igen den från förr, utan var där stockholmarne torde vara lika vackert som de för första gången. "
intryck af svensk mannakraft och svenskt idrotts- " Om ni visste hvad det gläder mig att återse lif de många resenärerna medfört härifrån äro DET VI ånyo erinra om den pristäfling i odeladt angenäma.
Vi meddela å de båda föl- er botad. "
ett flertal hemmets intressen berörande äm- jande sidorna ett antal bilder från de sista " Och mig att göra bekantskap med en gam- nen vi utlyste i n:r S af Idun, få vi för de täflingsdagarne.
mal vän.
När träffas vi? "
täflandes räkning påpeka att tiden för prisskrif- " Dinera hos oss i morgon afton.
Det kom- ternas inlämnande utgår den 1 mars.
mer ingen annan.
Godnatt. "
D En sjuttioåring.
T " Nordiska Spelen.
Vår Hjälpredas pristäfling.
D I LUZERN f • " 1&amp;==i ® Förnäm vistelseort under sommaren, ® G:D HOTEL NATIONAL — 97 — Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum från 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
:: Telegramadress: " N a t i o n a l ".
•
0 jMsXa * $L g M * M M E«f 4 ' MM * 1 ' * ?-• " K^ ^^H J ^H ~J ^lr ' if T * 3 V " ™ T B .3 4 ^^yi^T / w^&gt; - ^^^^BU / 5 Kapplöpningarna på Lindarängen.
I.
Danske Baronen Reedtz-Thott.
F sen för Steeplechasen.
3.
Baron Reedtz-Thott mottar priset ur krön spännande sluttopp i den stora steeple-chasen.
5.
Svenske löjtnai chasen.
Prishoppning, rapportforing m m.
6 Infanteri på skido 10.
Pulkafärd efter ren på skansen.
11.
Kronprinsessan och prinsessa föring på sparkstötting och till fots.
Från festföreställningarna på Automobil- och ballongtäfUngar.
16.
Holländaren van Dam van P naut starta från Idrottsparken.
Det stora jakt och slädpartiet.
18.
19.
Prins Carl och mastern frih.
C. von Essen i spetsen för jaktska efter häst.
21.
Förste pristaga Foto för Idun af A. Blomberg.
(N:r 4 \
v^zi Ljusning.
D E N N Y V A L D A R I K S D A G E N har med s t o r m a j o r i t e t b e k r ä f t a t den f ö r e g å e n d e s b e s l u t om a l l m ä n r ö s t r ä t t p å p r o p o r t i o n a l i s m e n s g r u n d och 1 9 0 7 å r s h v i l a n d e lagförslag h a r d ä r m e d blifvit g r u n d l a g.
L a g e n h a r tillkommit g e n o m e n s a m m a n j ä m k n i n g m e l l a n den kon- s e r v a t i v a r e g e r i n g e n s förslag och de l i b e r a l a f o r d r i n g a r n a och m å s t e s å s o m en v ä s e n t l i g för- ä n d r i n g och d e m o k r a t i s e r i n g af d e t forna val- s ä t t e t m e d s a m t i d i g t h ä f d a n d e af m i n o r i t e t e n s r ä t t i n n e b ä r a i sig de b ä s t a löften för kom- mande dagar.
Äfven k v i n n o r n a, fast icke m e d - r ä k n a d e b l a n d dem, som nu e r h å l l a sin m e d - b o r g a r r ä t t, m å s t e dock v e t a a t t u t s i k t e r n a för d e r a s r ö s t r ä t t s f r å g a i och med b e s l u t e t af den 10 februari b e t y d l i g t ljusnat.
Väl torde man få v ä n t a på den slutliga l ö s n i n g e n, till dess den n y a l a g e n t r ä d t i kraft, m e n m a n ser dock ett slut på s t r i d e n, och d e t t a bör ge kraft och ut- hållighet å t alla dem, som så länge och oegen- n y t t i g t a r b e t a t för den k v i n n l i g a m e d b o r g a r - rätten.
" Gammal och ny moral ", &amp; EDAN EN ärad insändarinna nu här nedan ° beredts tillfälle att utveckla en motsatt upp- fattning och fröken Wägner ännu en gång fått precisera sin ståndpunkt, förklara vi diskussionen i frågan " Gammal och ny moral " afslutad i Iduns spalter.
En fortsättning af striden mellan så oför- enliga lifsåskådningat torde nämVgen med visshet endast komma att framställa företeelsen af tvenne parallella linjers utdragande i det oändliga.
Till fröken Elin Wägner.
1~ \ Å MAN, som jag, sitter långt ute på landet, blir * - ff man ju i mångas tycke en smula efterblifven.
Men om man lyssnar till det, som ljuder i tiden, sa blir ens omdöme åtminstone själfständigt, just genom den stora stillheten.
Man tillhör ingen gifven krets, hvilkens pro- gram man måste följa, utan man är endast en män- niska för sig och det man säger blir kanske därför i mångas tycke ensidigt och inskränkt.
Jag kände mig i alla fall manad att skrifva något slags opposition mot Eder uppsats i Idun, ty den förvånade mig mycket och kom mitt hjärta att " brinna ".
Ni säger, att meningsutbytet i Idun öfver vår tids ungdom lärt Er en hel hop goda saker.
Bl.
a. att två bildade personer kunna använda den gängse sedlighets- terminologien och dock därmed beteckna olika begrepp.
Ni kallar, om jag fattat Er rätt, denna olikhet gammal och ny moral.
Och så säger Ni, att den gamla visst ej är äldre än den nya, ty den leder sina anor från antiken, som lärde, att allt mänskligt är naturligt och därför i och för sig sundt och rent.
Ni säger, att den gamla moralens målsmän naturligtvis gå med så långt.
Men, ehvad jag nu är, — så går jag ej med så långt.
Antiken är ingen grund att bygga på i detta fall.
Nog hade äfven den sina vackra sidor och personligheter, men det var nog ett fåtal, som ägde renheten, och de, som skrifvit i den riktningen, kallades ju " Sökare efter Gud ".
Be voro ej nöjda med sin samtid.
En Seneca, en Plato, en Epiktet m. fl.
voro ju sin samtidsbärare af ljuset och de sörjde öfver sitt folks moral och de ropade efter renhet för det och — för sig själfva.
Och då förfallet nått sin höjdpunkt, föll antiken, icke minst på sin moraliska smuts.
Jag har läst någonstädes, att vid utgräfningar af Herculanum och Pompeji anträffades rum med ännu friska målningar, som äro så groft osedliga och där laster afbildas, som äro så afskyvärda och lyckligtvis så utrotade, att man nu ej ens vet deras namn.
På samma gång som dess styggelser förklara dessa stä- ders hemska öde, så få vi genom dem en inblick i den tidens moraliska ståndpunkt.
Vår " nya moral " bygger förvisso på gammal grund, men det är längesedan kultur och religion bortkastade den grunden.
Ni säger, att vi gammalmoralister uppdraga en gräns, där vi bortskilja de fria förbindelserna och skära dem öfver en kam som osedliga och sedan vilja vi en- dast förtegenhet.
Ja, naturligtvis draga vi denna gräns.
Det gör samhället, nationen ock, evange ium drager denna gräns och Ert eget samvete, min fröken, drager den ock.
Det kan, stort sedt, ej bli tal om något annat.
• • - I.
; HemOffOjdefm Såsom fordelande och vjd blodstockningar ett godt medel mot sårnader i allmänhet, har Salu- brin fått en viktig användning säsom behind- lingsmedel mot hemorrojder.
Det bör användas af den utspädning och på det sätt, som i beskrif- ningen om Salubrin angifv3s, dock bör man icke från rättfärdighetens synpunkt.
Vår tid, som är full af idrott och sport, räknar ofta fysisk svaghet som ett själfförvålladt lidande, och detta är måhända i många fall sant.
Ett moraliskt " fall " är en moralisk svaghet, visst ej en öfvermänniskas brytning med en inskränkt sed.
Ty frestade till synd och orenhet äro vi ju alla, och den, som står emot, är den starke, ej den, som faller, och öfver detta draga vi nog ofta för- tegenhetens och barmhärtighetens slöja, dels för de " fallnas " skull, men i främsta rummet för våra barns.
Vi hafva ju alla haft eller hafva en moder, som äger vår kärlek.
Jag har haft en, som, omgifven af en stor barnskara, var så fin och ren i sin uppfattning och som, utan ord, gaf sina barn motvilja för moralisk smuts.
Hon hörde till dem, som aldrig tålde att orena och " slemma " ord ens nämndes ibland oss.
lär väl ej komma i fråga.
löjliga ut i denna omgifning, rädd.
Och måtte aldrig min att jag skall lära mig förstå Vi skulle taga oss alltför en smula rokoko, är jag unga dotter fordra af mig, och gilla ny moral!
SMÅLÄNDSKA.
Till min anonyma motståndarinna.
p \ Å JAG NU tar till orda, är det till en början för att L / tacka er för e r uppsats.
För det första, det är en ärligt Jänkt, om än icke alldeles konsekvent fram- ställd lifsåskådning jag där möter, och jag är fullt öfvertygad om att ni åtminstone har den rätt att säga så hårda ord, som ett lif i. överensstämmelse med er lära gifver.
För det andra, den är ett förträffligt kom- plement till min artikel, själf skulle jag aldrig velat Vi gamla anse vtest ej, att det är osedligt att hän- eller vågat ge en sådan utläggning af deras läror, som syfta på det sexuella lifvet, men vi kunna anmärka på hysa motsatt uppfattning mot mig.
Jag skulle ansett tiden när och sättet hur det afhandlas.
Att t. ex. kalla en kvinna för — " hona " är ju dock intet ädelt mig vara alltför orättvist elak.
sätt att tala om sådana saker.
Det är ej ens ett grand Men dessutom måste jag med anledning af Er ar- af den antikens nakna skönhet i detta, som väl dock tikel säga några ord, dels för att ånyo understryka föresväfvar de bästa af dem, som stå i den nya mora- hvad jag förut sagt, dels för att påpeka ett par af lens led.
En del af våra unga författande nymoralister era inkonsekvenser.
hafva inte ens snillet, som i någon mån öfverskyler Hufvudtanken i min artikel var den, att man bör grofheterna Till min vrå hittar ej mycken sådan littera- se på det sexuella problemet på ett enkelt och rättframt tur väg.
Något har jag dock läst, bl.
a.
" Det röda salt, erkänna den roll det spelar i vårt lif utan att inslaget ", och mitt hjärta blödde, när jag tänkte på, därlör öfverdrifva den.
Vidare att man, i stället för det att unga flickor kunde läsa det, som jag, gamla män- billiga och bekväma sättet att kalla allt, som skyddar niska, rodnade öfver i min ensamhet.
Men mest gruf- sig bakom den yttre anständigheten och den gällande vade jag mig vid tanken på, att förf:s egna barn kunde samhälleliga lagformen, sedligt, allt som går utanför få boken i sin hand.
detsamma osedligt, bör använda en annan och rätt- visare norm för bedömande af hvad som är sedligt Det är nog få mödrar, som inplanta grymhet och eller ej, nämligen om personliga ansvarskänslan och egenrättfärdighet hos sina barn mot de " fallna " kvin- sättet att bära konsekvenserna • af sina handlingar i norna.
Nej, de försöka i stället att få dem att se med hvarje särskildt fall.
Och af tonen i min artikel fram- förbarmande och grannlagenhet på dessa arma, som gick helt visst, att jag ansåg, att när man-lade den alltid, alltid bära skammens märke hos sig, ja, just måttstocken på människornas handlingar, många af de inom sig själfva.
Och där bli gränserna på det streck yttersta skola bli de främsta.
Min motståndarinna af- vi gammalmoralister uppdraga otydliga.
Ty är gränsen färdar detta artikelns hufvudmoment med att helt kate- mellan rätt och orätt tydlig, så blir den däremot ej goriskt förklara, att just den af mig angripna gränslinjen hållbar, då skam och nöd klappa på.
Men om dessa måste — af henne själf, af samhället, nationen och evan- moraliskt fallna och undermåliga kvinnor höja sin gelium samt af mig - erkännas som den enda möjliga att panna och fräckt anse, att de hafva full rätt till mo- följa.
Då hon sålunda förbehållit sig de fiesta aukto- derskapet, om de kunna ekonomiskt uppbära det, då riteterna för * ifi uppfattning, lemnar hon åt min endast kanske bjudandet till öfverseende blir ett grand kyli- antikens åskådning, hvilken hon samtidigt undergräfver gare.
Ty bra lumpet är det att blott taga saken eko- genom att citera några fördömande uttalanden öfver nomiskt.
Det är ej blott en själf, som ansvaret gäller, under antiken förekommande excesser och erinra om utan äfven en annan själ, barnets.
Det torde dock ej att förfärliga laster bedrefvos i Pompeij och Hercula- vara omöjligt för de flesta kvinnor att bli mödrar på num.
Jag kan icke inse att detta är riktigare än om sådana villkor.
Men man tycker, att vår tids dristiga jag ville exempliaera den kristna uppfattningen af sam- kvinnor skulle känna sitt högmod såradt af att vara lifvet mellan man ock kvinna genom att anföra en " drottningar för en dag ".
Det är ju dock ett nederlag, sådan sats som Tertulliani " O, kvinna du är porten om ingen man vill bjuda en hela sitt lif, sin trofasta till helvetet " hvilket väl ger den asketiska uppfattnin- kärlek, sitt skydd och — sin plånbok.
gen drifven till sin spets, eller genom att erinra om de svarta mässorna i Paris i våra dagar.
Det kan ju vara sant att, om en ogift kvinna blir mor, så är det en sak mellan hennes samvete och Hur författarinnan efter att med denna oerhörda henne själf, om hon kan underhålla barnen.
Men det pondus ha sagt sitt ord, kan vilja ge det erkännandet är ännu en tredje part, som saken rör, och den är att " visst icke alla äktenskap äro sedliga " förstår jag — barnen.
Först må hon tänka på barnen.
Hon må inte.
.
Det är ju dock att ge mig rätt i en hufvudsak.
ej låta det ofödda barnet ärfva en svag moralisk känsla, I stället är hon emellertid så mycket bestämdare i att och sinnlighet lär just gå i arf mera än mycket annat.
förkasta den senare delen af mitt påstående, den näm- Detta är lika oberättigadt som att inympa epilepsi o. d. ligen att icke alla fria förbindelser behöfva vara osed- Det är ej min mening att påstå, att alla äktenskap liga.
Hon ser på de kvinnor (n. b. icke de mån) som äro sedliga.
Just det Ni säger om att draga in en beträdas med att ha haft en förbindelse utanför äkten- sedligt ren kvinna i ett äktenskap med en rå och last- skapet som " moraliskt fallna och undermåliga varelser " bar man, är ett grufligt exempel på den saken, som som gifvit efter för sina förfärliga böjelser, dock först aldrig kan försvaras af någon moral.
Men om än en sedan de ha lidit det " nederlaget " att " ingen man vill sådan stackars kvinna känner och våndas under det, bjuda dem sin trofasta kärlek, sitt skydd och sin plån- som öfvergår henne, så har hon dock " samvetet, som bok. "
Inom parentes, den som kunnat nedskrifva de bär henne vittne ", att hon ej bragt skam öfver sina sista orden om kärleken, skyddet och plånboken, borde barn.
Och detta vittnesbörd har en kraft som intet vara rädd för att tala om " det lumpna att blott ta saken annat.
ekonomiskt. "
Men hvad skall man eljes säga om en dylik apriorisk förkastelse af de kvinnor, som ställt sig Säkert har Ni rätt, då Ni talar om den regulator, utanför konvenansens skydd?
Att den proklameras ut som finnes hos kvinnorna själfva.
Men det unga släk- från denna skyddade ställning verkar i och för sig tet har ännu ej kommit så långt på nymoralens väg.
icke sympatiskt äfven om den icke därtill visade en så Det vördar ännu innerst sina " gifta " mödrar och de djup okunnighet om realiteterna.
Min motståndarinna hafva ännu en smula sedlighet i arf från dem.
Men kan icke tänka sig, att en kvinna inlåter sig på en fri låt dem anse sig hafva råd att försörja barn, afskudda förbindelse, förr än hon är viss att ingen vill erbjuda sig den - moraliska återhållsamheten, och jag är rädd, henne en laglig; att hon säljer sig kallt för reali- att den där regulatorn snart blir utnött.
Tänk på sationspris m. a. o., men detta bevisar mycket mer antiken!
Tänk på Platos ord: " Människorna hafva om insändarinnan än om dem hon så djupt föraktar.
sjunkit under de lägsta djuren. "
Tänk på Seneca som säger:.
.
.
" blygseln aftager med hastiga steg, hvar • Hon föraktar dem t. o. m. så djupt att hon vill för- och en ger vika för sina lustar och lasten döljer sig mena dem rättigheten att föda och fostra ett barn, ej i det hemliga,.
.
.
fördärfvet har gått så långt, att emedan det skulle vara samvetslöst att låta " det ofödda oskuld har blifvit icke blott sällsynt utan är något barnet ärfva en svag moralisk känsla " eftersom " sinn- alldeles okändt! ".
Intet går snabbare framåt än sed- lighet (!)
lär gå i .arf mer än mycket annat. "
ligt förfall, ty vi bära alla en bundsförvant i vårt Här använder sig insändarinnan plötsligt åter för eget bröst, som jublar öfver de lossade banden.
Alla, ett ögonblick, ehuru på ett mycket underbart sätt, af min som älskat, veta ju, att kärleken mellan man och kvinna tankegång, som just gick ut på att man bör se till an- är den starkaste naturliga känsla vi äga.
Just detta svarskänslan för det kommande släktet vid afgörande dragande till hvarandra är så starkt, att en moraliskt af ett förhållandes sedlighet eller osedlighet.
Att jag svag människa drifves till den älskade med all makt, för min del äfven utsträcker detta ansvar till männen om än tusen band binda.
Äro banden borta, så blir och de gifta kvinnorna är ett moment i mina samhälls- det hela öfvermäktigt i en handvändning, är jag rädd.
omstörtande åsikter för hvilkas råhets och tygellös- Och så är ett nytt steg taget in på antikens mark.
hets skull jag just nu hudflänges så hårdt både privat och i pressen.
£_ y ^ Måtte vi gamla människor slippa att inbjudas till dessa renhetens fester!
Att komma som — förkläden uraktlåta att rådfråga läkare för erhållande af speciella uppgifter och råd, hvad soin är att iakt- tiga till förekommande at uppkomsten af hemor rojder.
Salubrin tillhandahålles af Parfym-, Färg- och Spec rihandlare.
I parti från kommissionslager hos Geijer &amp; C:o, StocKholm.
: j IDUNS MODELLKATALOG Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem.
Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Koloreradt omsåg.
Prenumerationspris 2.20 för helt år — 60 öre pr häfte.
::: 100 —;
känd liksom hans öfverlägsna förstående af teatern.
Man har sagt om honom, att han en tid förirrade sig in på andra områden, som strängt taget inte voro hans — och att det var då han gjorde sina mästerverk Tartufe och Misantropen.
Jag har haft en på samma gång blyg och djärf spekulation om Moliére: att han afsiktligt atrofierade sitt större och djupare jag för att odla sitt mindre jag.
Man drar sig nästan för att använda ett sådant adjektiv om hans snill- rika diktarpersonlighet, men det är blott rela- tivt till honom själf det kommer i fråga.
Kvick- heten, satiren och löjet voro blott en del af hans geni, men då han såg att den delen var folket nog, gaf han hvad som begärdes och sparade det andra.
.
Hans Tartufe, där han gaf sig helt, bet sig emellertid så djupt fast i deras själar, där den skulle träffa, att ärkebiskopen af Paris i sinom tid vägrade honom kyrklig begrafning.
Dessa utvikelser äro icke helt oväsentliga.
De ge en liten antydan om vissa synpunkter, som fäste sig i mitt minne.
Men de franska klassikerna gåfvo mig ej mitt dramatiska intresse har haft någon fore- fullt och tillräckligt hvad jag behöfde till led- gående näring.
När jag började leta efter den ning, när jag vid nedskrifvandet af " Lejonets bidragande växtgrunden, fann jag spridda rot- unge " ånyo begynte läsa dem.
Jag ville ha trådar i det förflutnas mylla.
mera realistisk form, mindre af traditionellt En jul, som jag tillbringade utomlands, fick teaterspråk.
jag de samtliga verken af Co ' rneille, Racine Det var först hos Ibsen jag fann den före- och Moliére i vackra, röda skinnband och med bild jag behöfde.
kolorerade illustrationer.
Detta ' faller så nästan af sig själf, att det Redan följande vår hade jag studerat igenom knappt behöfver sägas.
Alla ha velat lära af det mesta af dessa böcker.
Särskildt hade jag Ibsen.
Georg Brändes säger någonstädes, att då tilltalats af Phédre, hvilkens tragiska skönhet När jag hade hört vissa satser upprepade sedan Ibsens uppträdande kan ingen mera om och om igen och alltid besvarade på samma gjorde intryck på mig.
Denna beundransvärda skrifva så som det skrefs förut, till den ^grad eller ungefär samma sätt, började jag känna dikt har jag sedan flere gånger omläst och jag revolutionerade han den dramatiska språkbe- igen människorna, som så envist förfäktade sin kan icke höra ens titeln utan en egendomlig handlingen.
vilja eller sin lifstro.
Jag började också att känsla, liksom en darrning af rörelse.
Tankarne Men därifrån och från att " ta " från honom känna igen deras utseende och det rum, där gå då också genast till den store författarens är ett stort steg, som jag aldrig känt minsta öden.
Hur han nästan krossades, när Phédre de rörde sig.
genom trånghufvad kotterikritik och andlig lust att öfverskrida.
Det var emellertid först efter ett par sömn- Efter åtskilliga omskrifningar blef ändtligen omogenhet hos samtiden föll igenom vid fram- lösa nätter, då mina dramatiska foster hade skådespelet färdigt, och jag vågade läsa upp förandet.
utmattat mig med strömmande utgjutelser af det för två vänner.
Deras sympati var så Detta stycke som blifvit den franska klassiska förtärande känsla, som jag beslöt mig för att teaterns stolthet, fick ett så förödmjukande uppmuntrande, att jag beslöt söka en förläg- skrifva ned deras ord.
Det var af medlidande gare.
På hösten i oktober kom en uppgörelse med dem.
De hade rört mitt hjärta.
Jag mottagande, att Racine under tolf långa år ej till stånd, men boken blef dock ej tryckt förr ' tyckte det var synd, att ingen skulle få veta, förmådde dikta.
än i maj 1896. hvad de erfarit och lidit.
Bekantskapen med Moliére måste ju bli af Till att börja med hade jag glädje af mitt betydelse för en hvar som den förunnas.
Jag När jag väl fått pennan i handen, kastade förstlingsarbete så till vida,, att jag fick åt- har under årens gång ofta återvändt till Mo- jag först ned, utan ordning och plan, de sam- skilliga välvilliga uttalanden.
Det var innan liére och läst honom med ifver och uppbyggelse.
tal som intresserade mig mest och som jag en allmän opinion hunnit bildas, att dramat Hans tekniska nonchalans är ju stor och väl hade klarast i minnet.
var osedligt.
Men när väl den parollen var Sedan stufvades alltsammans tills vidare un- utsläppt från något reaktionärt högkvarter, flög dan i ett kuvert.
den som en löpeld landet rundt.
Det blef en ' Som en egendomlighet vill jag nämna, ^att moralisk storm af ganska stora dimensioner.
jag, som icke är musikalisk, mer än en gång Den icke läsande massan hade fått blod på fått synnerligen distinkta ingifvelser under mu- tand och frossade i sin vanliga etiska svält på sik.
Särskildt minns jag, att under en konsert gamla idérester från längesedan begrafd moral.
af Johannes Elmblad, när han sjungit " Stormen " Hvar gång sedligheten kommer på tal, känner af Kjerulf, ackompanjerad af Emil Sjögren, folket att det är hungrigt och sliter i sin för- dialogen mellan Saga och Adil i tredje akten tviflan sönder allt nytt utan att se efter om af " Lejonets unge " kom ord för ord som en däraf möjligen kunnat komma något litet frö utlösning af stämningen.
till framtida gröda.
Därvid har den illiterata Emellertid återstodo de tekniska svårighe- mängden alltid många underblåsare, i hvilkas terna.
Jag hade mycket dunkla föreställningar intresse det ligger att öka den blinda fanatismen, om, hur man skulle hopfoga ett drama.
I syn- under det de andliga ledarne på kulturens höj- nerhet första aktens exposé föreföll mig svår.
der, hvilkas uppgift ju borde vara att leda den Af en slump kommo just då i min väg två förblindade skaran in i ' det seende förnuftets franska pjäser: " Le monde ou l ' on s ' ennuie " rike, i sådana orostider finna ' tigandet vara de och " La souris ".
Jag sökte fördjupa mig i vises sten.
deras teknik.
Alldeles värdelöst blef det stu- Pressen blef naturligtvis stridsbanan, där de diet nog ej, fast dessa styckens byggnad ej många huggen utdelades, de flesta förrådande helt tilltalade mig.
Jag fann strukturen för den brist på känsla och odladt förstånd, som FRIDA STÉENHOFF PÅ 80-TALET.
litet enkel.
är många " insändares " ledsamma märke.
Men all utveckling har en förhistoria.
Afven OMMAREN 1895 fick jag en oemotståndlig lust att skrifva ett drama.
Hur denna lust uppstod inom mig kan jag icke analysera.
Jag hade ej under de föregående månaderna sett, läst eller hört talas om något skådespel, söm fängslat min fantasi eller väckt till lif några intellektuella funderingar.
Det var ej heller ärelystnad, som dref mig att skrifva.
Jag hade icke en enda gång reflekterat öfver, huruvida ett eventuellt opus af mig skulle vinna uppmärksamhet eller lämnas totalt obe- aktadt.
Lika litet var driffjädern en önskan eller föresats att göra nytta.
Nej, det var ett hjärnarbete, som började alldeles oberoende af min medvetna vilja, och jag tänkte i början lika litet därpå som man under arbetsdagarnes verksamhet tänker på att man drömmer om nätterna.
Min fantasis ar- bete hade pågått ungefär ett år, med långa mellanrum, men jag observerade knappt, hvad den tog sig för på egen hand förr än dess huserande började bli genant.
Jag blef disträ i sällskap, var alldeles borta midt i ett samtal och svarade uppåt väggarne på frågor och till- tal.
Mitt " jag " hade så småningom tagit sig för att sönderdela sig i flere personer, som inom mig, högljudt och tyranniskt, utan hän- syn för min miljö, min lifsuppgift och mina traditionella sysselsättningar, diskuterade sina angelägenheter.
Jag blef rof för ett replik- skifte utan all ände.
Samtalen tillagades icke af mig, utan tvingades på mig, alldeles så som musikaliska människor kunna förföljas af en melodi, som danar sig i deras medvetande.
S Hvarjc husmoder B a r n g a r d e r o b e n Hvarje sömmerska likaså bör prenumerera på ^ * § » Pri » Kt h.lt år 3 kr.
; hälft år 1:60 kr.
Lösnummer 30 ör ».
— 101 — Ä ^ 12 häften årligen.
Den allmänna uppfattningen blef, tack vare Salomos litteraturgranskare, när han utbrister: de ensidiga utläggningarne, att " Lejonets unge " " på görandet af böcker varder ingen ände och vår ämnad som ett slag i ansiktet på allt hvad Kinesiskt motiv.
mycken läsning tröttar kroppen ".
Den förmätne af dygd och rena seder fanns i folkets med- sälle, som vågade intränga på författandets NU BRINNER vinet i min koppar- vetande.
heliga skråmarker, kunde som regel vänta sig skål, Oviljan var stor, men den växte än mer, när ett ytterst öfverlägset bemötande.
Detta för det blef bekant, att dramat skulle spelas.
och jag är född för salighet och manliga nybörjare.
Var den djärfva sällen där- Mig alldeles ovetande hade en för dramatik till en kvinna, blef aflifvandet lika hastigt som flamma.
mycket intresserad litteraturvän i Sundsvall snöpligt.
Och liksom stridsmän,pansrade med stål, lämnat dramat till teaterdirektör Wilhelm Ryd- Den tidens ton mot de skrifvande kvinnorna de stolta tankar i sin guldrymd glamma.
berg, hvilken efter genomläsning begärde att skulle nu vara omöjlig.
Direkta oförsyntheter få uppföra stycket.
Och vinet brinner i min kopparskål.
hörde till ordningen.
" Gud ske lof att det Det är en oförgätlig glädje för mig att ge- åtminstone inte var ett kvinnligt namn på boken " nast vid mitt första närmande till teatern ha började en af våra förnämsta kritici en recen- Må ruset dunkelt trycka en barbar fått göra bekantskap med så hängifna sanna sion af en manlig bok.
I den stilen gick det till jorden med sin öfvertunga börda.
konstnärsnaturer som Wilhelm Rydberg och vanligen.
Det var som om en kvinna vågade föro- Jag kan ej digna.
Se, min blick är klar hans sällskap.
Icke ett enda störande minne lämpa någon hög, okänd gud med att skrifva.
har jag från den intressanta tid, då " Lejonets och skådar lugn emot det oerhörda.
För att undgå den förutfattade motviljan valde unge " inöfvädes och uppfördes.
Jag räds och bäfvar ej som en barbar.
jag en manlig signatur, fullt öfvertygad att man Under första gemensamma läsningen i mitt i så partiska tider hade rätt till dylikt andligt hem hade jag en stämning, som jag aldrig nödvärn.
Det stod ju recensenten fritt att glömmer, tack vare dessa skådespelares allvar Så lys, mitt vin l Ty vin är låga blott, under läsningens gång upptäcka kvinnan så och känslighet.
Direktör Rydberg hade en och eld är klarhet att i mörkret tändas.
mycket han ville och besluta min död — efter förmåga att meddela sin entusiasm och sitt Men ännu ej barbarens blick förmått sista sidan, icke före den första.
förstående- åt hela sin trupp.
Namnet Harold tog jag för att det är detsamma att skåda klarheten och icke bländas.
Han hade då som gäst vid sitt sällskap den som härold, och Göte som ras- och bomärke.
Så lys, mitt vin l Ty vin är låga blott T talangfulla och populära skådespelerskan Signe Häroldens uppgift är att väcka uppmärksam- Widell.
Det fordrades ej litet mod och en fin het åt den makt, i hvilkens tjänst han gått.
intelligens för att kunna med ett fast, men Men jag, som sett I detta goternas land, där jag var född och ändå vekt grepp i rollen föra Saga segrande lefde fram mitt lif, ville jag vara en trogen, om hur rymdens värl- genom den fientliga här som väntade.
också ringa tjänare åt de idéer, som vunnit dar gå Signe Widell gick på ett mästerligt sätt i mitt hjärta.
natten, ly- land med sin uppgift.
En tidning skref efter igenom Det kan se ut som en motsägelse att ta premiären ".
.
.
det vardt en seger för de sande och stora, namnet Harold, sedan jag förut berättat, att uppträdande artisterna utefter hela linjen.
Det jag, skald och sånga- jag afsiktslöst började skrifva, drifven af blotta var ett fint och förstående samspel, man kände lusten till skapande.
.
re, jag, Li-Tai-Po med sig, att artisterna gått med hängifven kär- Sammanhanget är, att viljan kom och gjorde kan aldrig stjärnans lek till sin uppgift. "
ett tillägg till lusten.
höga glans förlora, Premiären blef i Sundsvall den 1 februari " L ' art pour 1 ' art " tillfredsställde mig ej fullt.
1897.
Kvällen förut kom jag sent hem från jag, skald och sånga- " Konsten för konstens egen skull " blef mig för generalrepetitionen.
På min port lyste då i re, jag, Li-Tai-Po.
kallt som formel.
det klara månskenet en hvit lapp med svart Jag ville ha ett mål, som mera innerligt band BERTIL MALMBERG.
kors.
Under korset stod: " Död åt Lejonets mig samman med mina medmänniskor.
För att unge. "
Liknande lappar voro uppklistrade på A. förklara mig närmare, vågar jag ta ett exempel en hel del portar i staden.
De skulle ange från annat håll.
hvad som komma skulle.
Alla hvisselpipor i Ellen Key hade ännu ej belyst de erotiska I Frankrike har nyligen skett en samman- staden voro uppköpta, sades det, af den ny- problemen och framkallat den diskussion, som slutning af unga diktare.
De kalla sig " Visio- bildade, hemlighetsfulla " sedlighetens exekutiv- skulle bli som en renluftsfläkt öfver landet.
närerna ", därför att som de säga " alla sanna kommitté ", bestående af stadens ungherrar, Eroding kom först på hösten 1896 med sin konstnärer äro visionärer, och våra visioner hvilka ämnade nedgöra stycket.
kärleksdikt i " Stänk och Flikar ", som blef en skola vi införa i andras samveten. "
Enligt sitt Utgången blef emellertid icke efter beräk- titanisk stridsfanfar mot den gamla traditionen, manifest hafva de ett program: " att upptäcka ning.
Publiken betygade med lifliga applåder att kärlek är synd.
och afslöja lifvet. "
Deras mål är ett konst- och inropningar sin belåtenhet.
Kärleken hade Jag förstod ej, att jag hade skickat ut min närligt arbete, " som för in mera ljus, skönhet afväpnat sina motståndare, som den oftast gör stackars lilla Saga i en ogynnsam gryningsstund.
och ömhet i alla former af mänsklig tillvaro. "
— i rampens ljus.
När jag tänker tillbaka på de genomlefda stor- De dragas mot de förtryckta och lidande.
Stycket gafs sedan i de flesta städer i lan- marne, både den första och de som kommit " Debeskrifva trashankarnes elände för att blotta det.
Öfverallt väckte det strid, om ock na- sedan, ryser jag för den konventionella indivi- skönheten i deras revolt. "
De ropa: " ned med turligt nog ingenstans så häftigt som i Sunds- dens grymma ifver att antingen sätta kärleken estetiken, som vänder ryggen å t ' d e för lifvet vall, där jag bodde.
Här utslungade äfven i en omänskligt hård järnbur eller också kasta kämpande. "
De vilja ha en social litteratur i- en biskop sitt anatema öfver pjäsen.
ned den i en dypöl.
Hvad tjänar all denna ordets vidsträcktaste betydelse: Konsten skall Jag hade i Saga velat ge en nutidskvinna, grymhet till, frågar man sig om och om igen, enligt dem vara mänsklighetens välgörare, vid- liksom jag sedan i " Stridbar ungdom " velat ge men får aldrig något svar.
Den dar ' jargongen hjärtadt human och intresserande sig för alla det en ung nutidsman, icke i bemärkelsen majori- att det är för samhällets bästa, är icke något dagliga lifvets problem.
tetstyp, utan naturligtvis en representant för svar.
Därtill är det alltför otillfredsställande.
En af deras främste har så uttryckt sin mis- avant-gardet sådant det framträder i vår bryt- Ju mera grymhet i ett samhälle, dess mera sion: " Jag ville ge det starkaste uttryck för ningstid.
fasor, dess flera olyckliga individer.
mänskligt lif, som söker höja sig i skönhet Men avant-gardet är icke älskadt af den kon- Det är personlighetens frihet gentemot kär- under strid mot sociala eller naturens makter. "
servativa hopen, utan tvärtom föremål för en leken — antingen såsom ett nej- eller jasägande Alla vilja de " handla genom ömheten och en- intensiv förföljelse.
— och hennes rätt att icke behöfva strypa sina tusiasmen. "
Min unga hjältinna hade kallats en " lättfär- lyckomöjligheter för ett formväsen utan värde, När de uppvaktade en af litteraturens stor- dig slyna ".
Själfva det faktum, att hon på som är den nya, högre sedligheten.
De offent- män och delgåfvo honom, hvad som eldade och scenen, enligt samstämmigt vittnesbörd, ver- liga institutionerna skola vara tjänare och vår- sammanhöll dem, svarade han, helt vunnen af kade " betagande ren och älsklig ", förklarades dare åt vårt väsens innersta lag, icke tyran- deras syften: " J a g vill vara er vän. "
Det var af motståndarne såsom helt och hållet fram- ner, som förfölja och vilja trampa ned mänsk- Anatole France.
ställarinnans förtjänst, liksom om denna skulle lighetens sundaste och rimligaste drifter.
När jag förra våren läste om denna grupp kunna eller vilja ändra om en roll.
Må det äfven tillåtas mig några ord om min litterära entusiaster, kände jag lifligt, hur be- Att bedömandet skulle bli skeft var ganska signatur.
släktad min längtan var med deras.
förklarligt.
Marken var ännu föga beredd för När jag framträdde hade böcker i allmänhet HAROLD GÖTE (FRIDA STÉENHOFF) en modern kvinnas uppfattning, i synnerhet en dålig press.
Herrar kritici föreföllo uttrå- ej i hvad angick hennes syn på kärleken.
kade.
De kände visst ungefär som konung Sångaren Uppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjollängd erhåller NI till Eder figur f u l l t t i l l f ö r l i t l i g a, m o d e r n a o. e l e g a n t a och vinet Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: BInsllf 40 öre, Kjolmönster utan s l i p 60 öre, P r i n s e s s k l ä d n i n g 76 öre, Reform- d r ä k t 76 öre, B a r n d r ä k t m S n s t e r 60 öre, Kragrmönstcr (PeUerin) Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition åtföljd af likvid insändes till Mestersamuelsgatan 43, Stockholm: Pappersmonstef.
» s^ssiagi^E^^a&amp;a Iduns Mönsterafd.
— 102
AGAN OM Tristan och Isolde ger i sin ur- sprungliga form en så pass oförbehållsam framställning af den sinnliga kärleken, att de af våra nutida författare, som ha erotiken till ledmotiv i sin diktning, ej på långt när nå fram till den gamla artursagans frodiga sensu- alism.
Men under Richard Wagners hand har den purpurlysande legenden befriats från det mesta af sin heta sinneslust och kvar står en sublim kärleksdikt, där två människosjälar genomfara de förklaringens och dunklets rymder, som innefatta lifvets högsta känslovärden och lifvets bristning genom öfvermått af kval.
Den tonskrud, i hvilken Wagner klädt hand- lingen, har af mästarens bekännare erhållit epi- teten " det, högsta, " " det skönaste " hvartill • musik öfver hufvud kan nå.
Här och endast här har det mänskliga musikersnillet utlöst sig i harmonier af utomjordisk natur, här är den tonbrygga, som leder bort mot oändligheten.
Hvem vill och hvem vågar för öfrigt mot- säga dessa bekännare?
Deras vittnesbörd är " heligt, deras hörselförnimmelser ha skärpts till oanad finhet under Bayreuth-spelens festveckor och deras tålamod förtjänar nationalbelöning.
De andra, hvilka ej undfått tålamodets gåfva och som sakna förutsättningar att följa denna spekulativa musiks irrfärder, barbarerna med ett ord, som äfven i ett tondrama önska ett någorlunda raskt händelseförlopp och själs- effekter, som balanseras mot en verksam yttre handling, nödgas erkänna, att de tröttna långt innan sista ridåfallet.
Sådant vittnar kanske om en höggradig andlig dekadans och bör helst inte röjas; är man mån om sin kulturella solvens, håller man i stället munnen och tackar himlen i sitt hjärta att Wagner inte gjort " Tristan och Isoide " ännu längre och att man med en portion god vilja och några hemliga gäspningar kan begå den till slutet.
Operans utförande vittnar om en noggrann instudering och intresse för konstverket.
Fru L y k s e t h - S c h j e r v e n uppbär Isoides väldiga parti med glans och glöd, stämman klingar för- vånande väl igenom de gigantiska tonmassorna och spelet är besjäladt.
Denna artist har mer och mer arbetat sig fram till en verklig Wagnersångerskas rang och hennes tolkning j af S ^ r - ^ g ^ RICHARD WAGNERS " TRISTAN OCH ISOLDE " PÅ KGL.
TEATERN.
Andra akten.
I raidten Isoide (fru Lykseth-Schjerven) och Tristan hr (Stockman-).
Längst till höger Konung Märke (hr Wallgren).
Ateljé Jseger foto.
Isoide tillför henne otvifvelaktigt mästardiplomet Hr S t o c k m a n gör hvad han kan för att fram ställa Tristans riddargestalt, men har sin outveck lade skådespelartalang och sin föga bärkraf- tiga tenor alltför mycket emot sig för att nå illusion.
Som Brangäne, Isoides tjänarinna, är iru C l a u s s e n förträfflig, likaså hr W a l l - g r e n som konung Märke och hr O s c a r som Kurwenal, Tristans ridderlige tjänare.
Text- öfversättningen af W. Peterson-Berger, hvilken tillika är verkets svenske regissör, orkesterled- ningen af kapellmästare A. Järnefelt och dekorationerna af Thorolf Jansson stå också i nivå med det gigantiska tondramats fordrin- gar.
Svenska teatern har upptagit Shakespeares " Othello " med hr K l i n t b e r g i den mörk- ^ a j 3 = 5 ^ ^ ^ ^ ^ SHAKESPEARES " OTHELLO ", PÅ SVENSKA TEATERN.
Andra akten.
I midten Othello (hr Klintberg) och Desdemona (fröken Rosén).
Längst till höger Jago (hr Hed- qvist).
Ateljé Jseger foto.
— 103 — hyade fältherrens roll.
Prestationen hör kan- ske ej till den sträfsamme och energiske unge skådespelarens allra bästa, men den är i alla händelser ett ärligt stycke arbete och för- tjänar som sådant honnör.
Minst tillfredsstäl- lande verkar deklamationen med den oupphör- liga röstpressningen, som dränker orden — och hvilka ord!
Shakspeares dialog är den ut- trycksfullaste scendialog världslitteraturen har att uppvisa, och det svartsjukans grymma och blodiga drama, som heter Othello, utgör-intet undantag.
Därför får ej en fras i deklamati- onen gå förlorad.
Det är som att tappa guld- mynt ur en börs.
Jago ligger knappast för hr H e d q v i s t s lugna naturell, men konstnären räddar sig intelligent från att ställa figuren i orätt belysning.
Fröken R o s é n är en inta- gande, om ock något färglös Desdemona; de sekunderande rollerna utfyllas med rutin.
Att för den nutida publiken erinra om fru A. Ch.
Edgrens kraftiga talang vore ej mera än en rättvis gärd åt minnet af en kvinna, som på sin tid var en person för sig, en stark röst i 80-talets stridslarm.
Men hennes skåde- spel " Hur man gör godt " kan ej räknas till hennes bästa alstring, och dess framförande på Östermalmsteatern visade endast hur hårdhändt tiden farit fram med denna sceniska tendens- dikt.
Utförandet hade emellertid åtskilliga för- tjänster, och särskildt samlade sig intresset kring fru S e e l i g - S a n d b e r g, som med konst- närlig markering utförde Blanka v. Dlihrings roll.
Hr S a n d b o r g var ej oäfven som kapi- talisten Wulf, ehuru plastiken brast i natur- sannhet.
Hr S a n d b e r g som den unge arbe- taren, i hvars repliker man förnimmer anslagen till 1890-talets stora folkrörelse, hade fått ett bra grepp på sin roll och utmärkte sig sär- skildt i tredje aktens slutscen.
De många bi- figurer, hvaraf detta stycke vimlar ge föga an- ledning till karaktäristik, ett undantag bör dock göras för sådana typer, som den supige målaren Österberg och spelades med mycken natursan- ning af hr H o l m och fröken C a s p é r.
ARIEL.
KÖKSÄLMANACK Redigerad af ELISABETH det öfriga hummerköttet fylles formen.
Resten af geléet hälles försiktigt öfver och å-la-dauben får stelna på kallt ställe.
Den serveras med majonnäs- eller skarpsås.
BOSATT- ÖSTMAN Inneh.
af Elisabeth Ostmans Husmo- derskurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 21 — 27 F E B R / 1909.
V a n i l j s å s I (f. 6 pers.).
% stång vanilj, 1 del.
vatten, 1 / 2 lit.
tjock grädde, 1 msk.
socker, 4 äggulor.
B e r e d n i n g: Vaniljen lägges i en kastrull, vattnet påhäiles och locket lägges på, hvarefter vaniljen får sakta koka tills vattnet är nästan inkokat.
Grädden och sockret ihälles då och får koka upp, vaniljstången borttages och äggulorna tillsättas, en i sänder, under stark vispning, hvarefter såsen får sjuda.
Såsen uppbälles och vispas tills den är kall.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; färsfylldt selleri med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te med mjuk pep- erhållas förmånligast parkaka.
M i d d a g: Falsk sköldpadd- soppa; å la daube på hummer med genom s. k. majonnäs; stekt tjäder med salader; = VArflårda = äppelbeignet med vaniljsås.
Proton- hafremiöl!
MANDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; glödstekt, rimmad strömming med po- B r u n a b ö n o r (f. 6 pers.).
3 kkp.
tatis; ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i d- d a g: Köttkroketter med champinjon- grädde, l / s msk.
salt, 1 / 4 tsk.
hvit- bruna bönor, 2 lit.
vatten, 4 msk.
sirap, 2 — 4 msk.
ättika, 2 tsk.
salt.
sås; äppelsoppa.
peppar, 3 st. fint hackade syltlökar.
Fullständiga bosättningar för 2 å 3 rum och kök till | B e r e d n i n g: Bönorna rensas, sköl- TISDAG.
(Fettisdag.)
Frukost: T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 jas och läggas i blöt i det vatten de Smörgåsbord; hafregrynsgröt med gr.), Kr.
1,600, 1,800, 2,000 o. s. v. 4 del.
buljong.
skola kokas, dagen innan de skola mjölk; gratin på sill; kaffe eller te.
Beredning: Sellerierna skalas, användas, och få sakta koka, tills OBS.!
10 års amortering.
M i d d a g: Bräckt skinka med bruna sköljas väl, påsättas i kokande, saltadt de äro mjuka.
De afsmakas med sirap, bönor; semlor med mjölk.
vatten och få koka orakr.
1 tim., eller ä t t i k a och salt.
Begär p r o s p e k t och u p p l y s n i n g a r.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; tills de äro nästan mjuka.
Köttet stekt bräckkorf med äggröra; mjölk; tvättas med en duk, doppad i hett vat- Separatutställning omfattande ett 40 tal rumsinteriörer är I S e m l o r (f. 12 pers.).
V2 lit- oskum- kaffe eller te.
M i d d a g: Korfkaka ten, skares i bitar och drifves tillika mad mjölk, 1 kg.
hvetemjöl, V2 hg.
anordnad i våra lokaler uti egendomen 24 A Grefthuregatan (f. d.
| med skiradt smör och lingon; körs- med späcket 3 ggr.
genom köttkvarn.
pressjäst, 2 hg.
smör, l 1 / » kkp.
strösoc- bärssoppa med vispad grädde och skor- Därefter tillsättas de stötta skorporna, ker, 1 ägg, 20 gr. sötmandel, 5 bitter- por.
det uppvispade ägget samt grädden, li- mandlar.
Tattersall).
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; tet i sänder, och färsen arbetas omkr. B e r e d n i n g: Mjölken ljummas och biffstek med stekt p o i a t i s; mjölk; kaffe % tim.
Den afsmakas noga med kryd- jästen utröres med 1 tsk.
socker och eller te.
M i d d a g: Grönkål med fläsk- dorna och löken E t t lock skares ut i I kkp.
af mjölken, 750 gr. af mjölet kor!
; skorppudding med sylt.
sellerierna och de urhålkas uppifrån.
slås i ett djupt fat och den ljumma FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord 1; De fyllas med färsen, locket pålägges mjölken tillsättes litet i sänder, under ägg; plättar med sylt; mjölk; kaffe och sellerierna ombindas med bomulls- flitig rörning jästen nedröres och de- eller te.
M i d d a g: Kalffrikassé med garn, förut doppadt i hett vatten.
Smö- gen arbetas tills den blir smidig och potatis; chokladkräm med vispad ret brynes i en järnkastrull, sellerierna blank, då den sättes a t t jäsa till iläggas och brynas vackert, spädas med sin dubbla storlek.
Smöret och sock- grädde.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; buljongen och få sedan sakta steka ret röres^ tills det blir hvitt och in- med t ä t t slutet lock omkr. 1V2 tim. arbetas i den uppjästa degen, jämte kokt, rökt skinka med stekta ägg; De uppläggas på varmt fat, garnet det vispade ägget och den skållade varmt serveringsfat och serveras med sockret och de hela äggen hällas i mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Ita- klippes bort och såsen hälles öfver samt rifna mandeln.
Mera mjöl till- vin- eller säftsås.
en kastrull och få under stark visp- liensk soppa; stufvad sik med potatis.
dem.
Serveras till smörgåsbordet.
ning sjuda öfver elden, tills krämen sättes, om så behöfves, och degen K a l f f r i k a s s é (f. 6 pers.).
ls / Kastrullen af lyftes och visp- 4 är tjock.
får åter jäsa till sin dubbla storlek.
RECEPT: kg.
kalfbrmga, 2 lit.
vatten, IV2 msk.
ningen fortsattes, tills krämen är kall.
A l a d a u b e p å h u m m e r (f. 6 Den arbetas därefter på bakbordet och salt.
Då tillsättes den till hårdt skum slagna f ä r s f y l l d t s e l l e r i (f. 6 pers.).
delas i 12 delar, af hviika bakas semlor, 2 stora 1 eller 3 mindre sellerier, 2 lit.
pers.).
3 färska humrar (eller 1 burk som läggas på väl rengjorda och smorda Sås: IV2 msk.
smör (30 gr.), 3 grädden och det sköljda samt i varmt vatten, / 2 msk.
salt, 2 hg.
oxkött, konserverad hummer å 1:90), 1 liter plåtar.
Då semlorna äro väl uppjästa, msk.
mjöl, 8 del.
spad, saften af i / s vatten upplösta gelatinet.
Krämen häl- 1 hg.
kalfkött, Vi hg.
späck, 2 msk.
fisk- eller ljus köttbuljong, 3 msk.
gräddas de i god ugnsvärme och fyllas citron, 1 msk.
socker, 1 — 2 äggulor!
les i en vattensköljd och sockerbeströdd s t ö t t a skorpor, 1 ägg, 2 ' / 2 del.
tunn franskt vin, 10 blad gelatin, 2 msk.
med mandelmassa, när de äro fullkom- B e r e d n i n g: Bringan knäckes på form och ställes på svalt ställe a t t hett vatten, 2 hela ägg.
inre sidan och t v ä t t a s med en duk stelna omkr. 2 tim.
Då krämen skall ligt kalla.
T i l l g a r n e r i n g: 1 hårdkokt ägg, doppad i hett vatten.
Vattnet kokas stjälpas upp, hålles formen ett ögon- upp, bringan ilägges, skummas och sal- blick i varmt vatten.
Den serveras med Det milda cremelika lödder som utmärker persilja.
B e r e d n i n g: Hummern nedlägges i S k o r p p u d d i n g (f. 6 pers.).
8 s t.
tas.
Köttet får därefter sakta koka mjölk eller vispad grädde.
kokande, saltadt vatten och får koka ettöres skorpor, mjölk, 1 hg.
godt smör, med t ä t t slutet look, tills det är mört 15 min., hvarefter den upptages och 6 ägg, Vs fsk.
salt, 1 msk.
socker, eller omkr. I 1 /, tim., då det tages får kallna.
Den klyfves längs efter och 2 msk.
fint skuren succat eller 20 upp och skares i för servering lagom I t a l i e n s k s o p p a (f. 6 pers.).
1 / 2 - klorna krossas.
Köttet lossas varsamt skållade och malda sötmandlar.
stora bitar samt upplägges på karott.
hg.
stjärnmakaroni, 2 lit.
buljong, 2 ms och skares i vackra bitar.
Fiskbuljon- Smör och mjöl sammanfrasas, spadet T i l l f o r m e n: 1 / a k.
smör (10 msk.
parmesanost, socker, salt, hvit- påsättes tillsammans med vinet; gr.), tillsättes litet i sänder, under flitig peppar, 1 msk.
madeira, 2 äggulor, 1 2 msk.
fint s t ö t t a skorpor.
atgBr Icke blott substanserna af de utsök- gen när det är varmt tillsättes det sköljda Beredning: Skorporna doppas i rörning och såsen får koka 10 min., del.
tjock grädde.
taste fettämnen utan därjämte balsamiskt- och i det heta vattnet upplösta gela- mjölk, läggas i ett fat och få stå hvarefter den afsmakas med citronsaft B e r e d n i n g: Makaronin sköljes väl,, tinet samt de uppvispade äggen, och och socker.
Sist tillsättas de upp- och antiseptiska essencer af högsta betydelse för öfvertäckta ett par tim.
De röras där- påsättes i kokande saltadt vatten blandningen får under vispning ett kort h u d s k ö n h e t, hvarigenom huden blir sam- uppkok.
Geléet silas genom en i hett efter sönder med en slef.
Smöret smäl- vispade äggulorna och såsen får sedan och får koka omkr. V2 tim.
Den upp- endast sjuda samt hälles öfver köttet, hälles i durkslag och öfverspolas med tes och inarbetas i de söndermosade metsmjuk, smidig och vacker, hyn ren vatten urvriden servet eller silduk.
En skorporna.
Därefter iröras äggulorna, som serveras med ris.
kallt vatten för a t t ej klibba till- och klar, hals och händer hvita och mjuka.
del af det klara geléet hälles på bot- kryddorna och succaten eller mandeln sammans.
Buljongen kokas upp och ten af en vattensköljd a la daubeform Högsta utmärkelse: Guldmedalj i Norrkö- oeh ställes a t t stelna.
Formen gar- och sist nedskäras de till hårdt skum C h o k l a d k r ä m (f. 6 pers.).
' 4 del.
makaronin nedlägges däri. '
Soppan af- ping 1906. neras med hårdkokta ägg och persilja.
slagna ägghvitorna.
Massan hälles i mjölk, 45 gr. kakaopulver, IV2 kkp.
smakas med osten, kryddorna och vinet.
De vackraste bitarna af hummern läg- smord och brödbeströdd form och pud- strösocker, 3 ägg, 4 del.
tjock grädde, Äggulorna vispas med grädden i sopp- skålen, och soppan tillslås under stark gas på botten och sidorna, och med dingen gräddas i vattenbad i ugnen om- 6 blad gelatin, 2 msk.
varmt vatten.
TEKN. A.-BOL.
FLORA.
SEFLE.
kring l i / j tim.
Den uppstjälpes på Beredning: Mjölken, chokladen, vispning.
Bosättningsförsäkring I Nordiska Kompaniet STOCKHOLM.
Florodol-Tvålen A N N O N S E R skola vara inlämnade till HANDARBETSLÄRARINNA med goda Sjuksköterska i Båstad.
Expeditionen senast fredag för att betyg kan genast erhålla plats vid Lön 500 kr.
årl., fri bostad och ved.
för sinnesslöa kunna införas i följande veckas num Uppfostringsanstalten barn å Stretered, om ansökan insändes Tillfälle till extra förtjänst vid bador- mer.
till anstaltens föreståndare under adr ten.
Betyg och friskattest samt präst- och Kollered.
Lön efter 900 kr.
pr år i bevis inom 14 dagar till d:r Christer- ett för allt.
Platsen kommer a t t till- Nilsson, Båstad.
sättas som ordinarie fr. o. m. nästk.
BÄTTRE, snäll, anspråkslös flicka, hösttermins b Örjan.
helst från landet, önskas i fam. om 2 pers. i stationssamhälle i norra Skåne.
EN enkel, frisk och gladlynt flicka af god familj, van vid arbete och ord- Bör vara kunnig i enkel matlagh.
och Husföreståndarinna.
erhåller plats i tjänstemannafam.
om; möjl.
sömnad samt villig själf För bildadt, medelålders fruntimmer, a ning, t t hjälpa husmodern såväl med sköt- förrätta alla förekom, sysslor.
Svar finnes plats ledig som husföreståndarin- sel tvänne gossar i ålder 2 — 4 år med lönepret.
inom 8 dagar till » L.i na i ett större hus vid västkusten.
som af med öfriga i hemmet förekom- Iduns exp.
Full kompetens fordras a t t på egen mande göromål.
Jungfru finnes ej.
hand sköta hushållet och tjänarna, då Svar med foto., betygsafskrifter och ALLVARLIG, bildad, barnkär, prak- husmodern är klen.
Svar med foto.
rekom.
samt uppgift om löneanspråk tisk kvinna får plats vid pastor Hed- och lönepret.
till » O.
R. », Id uns exp.
sändes under märket » Familjemedlem bergs barnkoloni Kristinedal, Tösse.
Betyg och ref. önskas.
DA förestånderskan vid Piteå hospital 1 maj », Nordiska Annonsb., Göteborg.
uppsagt sin plats för afflyttning den ENKEL, ordentlig flicka, erhåller plats 1: sta nästkom.
april, kunna ansöknin- ANSPRÅKSLÖS bättre flicka omkring såsom husjungfru den 27: de april.
Be- gar till den lediga platsen före den 25 — 30 år, sökes a t t gå frun tillhanda.
tyg och foto.
under adr.
Torps Egen- Bör vara kunnig i enklare och finare dom, Torp.
V. S.
B.
15 mars inlämnas till öfverläkaren.
matlagning, bakning samt alla inom ett FÖR skötande af 4 barn i ålder cirka hushåll förekommande arbeten.
Svar 1 — 7 år, önskas en flicka med god med betygsafskrifter, fotografi och upp- uppfostran, c: a 25 år gammal.
Lön gift å lönepret.
motses märkt » Nu ge- Tvättförestånderskeplatsen vid Kristi- efter öfverenskommelse.
Svar till » S.
nast », Kristinestad p. r., Finland.
nehamns hospital blir ledig den 24 R. », Hälsingborg p.
r. vid Kronobergs läns folkhögskola är till EN snäll flicka med små anspråk ön- nästk.
april.
Lön 400 kr., eget rum ansökan ledig.
Undervisningsskyldighet skas till första mars a t t läsa med med möbler och sängkläder, värme, Finnes någon bildad, ädelsinnad dam blir höstterminen 1909 plats ledig föl- i bokliga ämnen samt helst äfven söm- två barn, en gosse tio å r och en lyse, tvätt och kost samt 125 kr.
i som vill, mera af intresse för a t t upp- en ordinarie lärarinna med undervis- nad.
Lön för tre månader, maj — juli, flicka, sju år.
Svar med löneanspråk kostförbättringspengar.
Kompelente sö- hjälpa och höja ett hem än för egen ningsskyldighet i tyska, historia och 350 kr.
+ möblerad bostad.
Ansöknin- och foto.
till fru Maria Salmonson, kande må ajimäla sig ju förr dess ekonomisk fördel och bekvämlighet, svenska.
Kompetensf ordringar: Högre hellre hos öfverläkaren.
gar, ställda till skolans styrelse, torde Stora Lund, ödeshög.
åtaga sig plats a t t förestå ett enklare Lärarinnesemiuarim eller motsvarande.
före den 15 mars insändas till under- GOD plats på landet erhåller anspråks- hems matlagning med sparsamhet och Minimilön omkr. 1,500 kr.
Vid samma önskas för läsåret 1909 — 1910 tecknad, skolans föreståndare, som på PLATS i officersfamilj bosatt i villa, lös, frisk, glad och barnkär flicka, omtanke samt deltaga i förekom, göro- läroverk begäran lämnar ytterligare upplysnin- samhälle, öthlms närhet, får bildad kunnig i kläd- och Knnesömnad och mål och ev. undervisa och handleda en vikarierande lärarinna med tjänst- gar.
flicka, kunnig i matlagn.
Nva Inack.- som vill åtaga sig vården af 3 större barnen i praktiska göromål.
Svar » So- göringsskyldighet i svenska, tyska, ma- tematik och naturkunnighet.
Kompe- Byrån, Brunkebergsg.
3 B, Stockholm.
barn samt biträda med städning, ser- lidarisk », Iduns exp.
« / « f » Strandmark, tensfordringar: Högre lärarinnesemina- vering och andra inom hus förefal- LANDTBRUKAREDOTTER, helst nå- rium eller motsvarande.
Lön 1,400 kr.
Adr.
Grimslöf.
I täkai * efamifj, Ansökningar, ställda till läroverkets sty- PLATS finnes i två personers hushåll, got äldre, kunnig i sömnad och hus- lande göromål.
Allt utom tvätt och skurning k a n förekomma.
Vederbö- bestående af tre personer, erhåller en hållsgöromål, snäll och pålitlig, erhåller relse torde före den 15 mars insän- där frun är borta om förmiddagarna, för ordentlig, kunnig jungfru med goda plats å herregård i Skåne 1 mars.
Ej rande anses som familjemedlem.
Svar sympatisk, praktiskt duglig och sam- das till Majornas Elementarläroverk för rekom.
Svar till » April 1909 », Luck ' s familjemedlem och har den företräde åtföljas af foto., lönepret.
och rekom.
vetsgrann ung kvinna plats a t t till- flickor, Karl Johansgatan 16, Göteborg.
som kan något bokföring.
Svar till till » Ej för ung », Postfack 22, Kinna.
sammans med jungfru på eget ansvar affär, Tegnérgatan 1, Stockholm.
sköta hemmet.
Lön 300 kr.
pr år.
» G.
A. B. », Iduns exp.
FRISK, ordentlig, barnkär bättre flicka, I I Platsen tillträdes den 1 mars eller 1 FÖR en barnkär, frisk och anspråkslös helst troende, ej under 25 år, med BARNERÖKEN, något kunnig i söm- april.
Svar med betyg och rek.
jämte bättre flicka finnes plats ledig i godt vilja och förmåga a t t så godt som nad, önskas i fam. med 4 barn och ett i a l l m ä n n a i a n d a r b e t e n v i n n e r an- foto.
insändes inom 10 dagar till d:r svenskt hem i Köpenhamn nu inst.
1 maj.
Någon vana vid matlagning samt på egen hand med tjänstflicka, sköta som väntas.
Svar med rek.
och foto.
s t ä l l n i n g vid Billströmska folkhögsko- Clara Romanus-Alfvén, Norrköping.
städning oeh handarbeten och i öfrigt ett hushåll, erhåller plats nu genast till » Ingeniörsfamilj », Malmberget p. lan på T j ö r n 1 maj — 7 a u g u s t i Önsk- ett godt och förnöjsamt lynne samt om betyg, foto.
och pret.
i öfrigt sän- ANSPRÅKSLÖS, barnkär bättre flicka ligt att s ö k a n d e äger k o m p e t e n s att ett villigt och tillmötesgående sätt.
das till F r u Kristina Nilsson, Lilla får plats i liten familj.
Som jungfru ej Den som dessutom är kunnig i kläd- Trädgårdsgatan, Nybro.
finns bör sökande vara villig hjälpa meddela u n d e r v i s n i n g i fysiologi och sömnad har företräde.
.
Jungfru fin- ANSPRÅKSLÖS, bildad flicka erhåller husm.
med alla förek.
görom.
Svar hälsolära, s ä r s k i l d t k v i n n l i g hygien omkr. 25 ä 30 år, med gladt lynne, .„ nes.
Villkor: fritt vivre, fri resa och plats i liten fam. 3 pers., a t t tillsam- » Tjänsteman », Lidköping p och barndiet.
L ö n e f ö r m å n e r 3 0 0 kr.
got kunnig i enkel bokföring kan få en mindre lön.
Svar jämte betyg och plats i en liten fam. som sällskap och ref. till » Svenskt hem », under adr.
mans med husmodern sköta hemmet.
BILDAD tysk barnfröken önskas 1 och m ö b l e r a d b o s t a d.
Sökes före 1 biträde å t husmodern på en större egen- S. Gumaslii Annonsbyrå, Stockholm f. Kunnighet i matlagning och sömnad maj till egendom vid Stockholm.
Svar fordras.
Svar med foto.
och lönepret.
med foto.
och uppgift om ref. till april h o s r e k t o r H u g o Ö s t m a n, post- dom i Skåne i naturskön, härlig trakt.
v. b.
Svar med foto.
och rekom.
till » Hus- sändes till » G.
W. » Göteborg p. r.
» Fru B. », Iduns exp.
• adress Höga.
moder », Gumaslii Annonsbyrå, Malmö.
STOMATOL TAND-CREME STOMATOL TANDBORSTE LEDIGA PLATSER Lärarinneplats Ledig tjänst » verk för flickor Lärarinna, En — 104 —
