# ID: svediakorp-per1866
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,206
# sentences: 1,004
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 7 (1154).
SÖNDAGEN DEN 14 FEBRUARI 1909.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N %M NORDISKA SPELEN: 22:DRA ÅRG.
NORDLING.
xx!
SIMTAFLINGEN I MALARBADET.
DAMERNAS PRISHOPPNING.
NEDRE BILDEN: ILLUMINATIONSTFESTEN I IDROTTSPARKEN.
ORIGINALTECKNINGAR FÖR IDUN AF TYCHO ÖDBERG.
Nordiska - Spelen, V ÄDRETS MAKTER ha varit gunstiga i dessa Nordiska spelens dagar; dimma och blidväder försvunno för.
en strålande februari- sol, efter det ett par nätters ymmiga snöfall klädt naturen i bländhvit festskrud.
Det var till och med rätt hvasst om kinder och öron, då lördagens sportprogram inleddes med skjut- täflingar vid Rosersberg och skridskotäflingar på Djurgårdsbrunnsviken.
Så kom söndagen, spelens hittills mest lyc- kade och representativa dag.
Hela Stockholm var i feststämning och vädret hade denna hög- nordiska midvinterprägel, som vi svenskar sätta så stort värde på, emedan vi nu en gång äro grannar till polarfolket.
Stockholmarne hade gripits af utvandrarfe- ber, de stora gatustråken vimlade af gående och åkande, som sökte sig ut till skridsko- och traf- täflingsbanor, till skidbacke och saltsjöfjärd.
Vägarne till det idylliska.Fiskartorpet voro lika många fåror för den framvällande människoflod, som under de soliga middagstimmarne fyllde ter- rängerna kring skidbacken.
Skidlöpningarna blefvo en glänsande framgång för våra svenska idrottsmän, hoppen gjordes med elegans och bravur och framkallade stormande bravorop från den till cirka 20,000 personer uppgående mäng- den.
På Brunnsviken åsågos traftäflingarna af lik- nande skaror skådelystna, på Djurgårdsbrunns- viken tilldrogo sig skridskotäflingarna stor upp- märksamhet, och på Värtans is pröfvades is- jaktseglingen, hvilken dock blef utan resultat på grund af för svag vind.
Den i dubbel mening lysande dagen afslöts med illumination i Idrottsparken.
Måndagen var jämväl en innehållsrik dag.
Bland annat väntades ankomsten af deltagarne i den strapatserande automobiltäflingen tvärs igenom Sverige, och jublet blef stort, då gross- handlare Skog på " Mors " i fullgod kondition åkte in som n:r 1.
Likaledes hälsades de segrande skidlöparne, hvilka på söndagens efter- middag startat från Krylbo och i god tid på måndagens morgon nådde hufvudstaden.
Den militära distansridten Uppsala — Stockholm ut- gjorde äfven ett lifligt uppmärksammadt mo- ment i denna dags täflingar, och som slutnum- mer lyste banketten på Grand Hotell, där de segrande skridskoåkarne af kronprinsen mottogo sina pris.
Hvad som varit det ej minst intressanta vid dessa nordiska spel är den insats damerna gjort i desamma.
De stora skridskotäflingarna på Djurgårdsbrunnsviken illustrerades af ypper- liga skridskoåkerskor, som eröfrade första pris, och i stadsporten deltogo likaså med framgång ett antal damer.
Så ha täflingarna fortgått hela veckan och pågå ännu, då dessa rader komma under våra läsares ögon.
Resultaten ha successivt med- delats våra publik genom dagspressen, oss åter- står därför att i bild ge en öfversikt af spelen.
Detta nummer meddelar snapshots från Fiskar- torpstäflingen, skridskotäflingarna, skjuttäflin- ' garne vid Rosersberg, isjaktseglingen, Brunns- vikens traftäflingar, fäktningen, framställer vidare förste pristagaren i automobiltäflingen Göteborg — Stockholm, damernas simtäfling i Mälarbadet, illuminationen i Idrottsparken, den militära di- stansridten, skidtäflingarna i längdlöpning och banketten på Grand Hotell.
Som vi emellertid denna gång ej kunnat följa mera än en del af täflingarna, skola vi i nästa nummer bjuda en efterskörd af hvad de återstående dagarnas idrott kunnat ha att ge.
spaft.
Nationella dygder och svagheter.
II.
D E T F I N N E S i vår goda stad en byrå, af sedd att betjäna allmänheten.
D e n n a byrå h a r sedan långliga tider åtnjutit rykte för att ha de mest tillmötesgående och be- hagliga tjänstemän, och jag k ä n n e r personer, som gå långa vägar, blott för att njuta tref- naden af att se dessa vänliga ansikten och mottaga ett alltid lika höfligt bemötande.
Det är skada att detta icke är allmän regel vid alla offentliga institutioner, om än mången- städes en tydlig bättring inträdt under senaste tid.
Många möta oss alltjämt med uttråkade och några m e d trumpet ovänliga miner, da- m e r n a ej mindre än herrarne, de unga inga- lunda mindre, utan betydligt mer än de äldre, hvilka kunde ha rätt att bli trötta under årens och arbetets tyngd.
J a g iakttog för en del år sedan under en lång tid en ung kvinnlig expeditris, som, i stället för att hjälpa de hjälplösa, krossade dem under tyngden af sitt iskalla förakt.
Och ändå voro dessa hjälplösa ibland fina och ar- tiga gamla damer.
Hvarför icke hellre vänligt och artigt hjälpa dem till rätta?
— Mena dessa unga själfmed- vetna kvinnor, att de nog hinna bli tillräck- ligt trötta och slitna i tjänsten ändå, utan öfver- loppsgärningar?
— J a g tror, att de misstaga sig.
— Se på de vänliga, huru långsamt de åldras, huru de hålla nervositeten i schack.
Äro de därför m e r a uttröttade, då arbetsda- gen är slut?
Helt säkert äro de, som i första rummet tänka på sig själfva, mycket tröttare, ty de tryckas ned af alla de ogillande och dömande tankar de väcka, under det altru- isterna bäras upp af alla vänliga och tack- samma tankar, som kretsa kring dem.
Detta att våra medmänniskors goda eller onda tankar öfva inflytande på vårt befin- nande, är icke blott ett bildligt talesätt, utan ren verklighet.
H u r tungt g å r det icke att ar- beta i en atmosfär af ogillande och huru lätt i en miljö af sympatiska utstrålningar.
Ingen erfar detta tydligare än den, som talar till en skara människor, som sitter fram- för talaren, fullkomligt tysta och orörliga.
D e ge icke sin mening tillkänna vare sig m e d ord eller åthäfvor, men deras tankar fylla luften.
Äro de enigt gillande och förstående, får talaren en känsla af flykt i blå eter, äro de enigt fördömande trampar h a n i modd ge- nom gråkalla dimmor.
Medan jag talar om dem, som sitta vid pulpe- ter och böcker och betjäna allmänheten, måste jag berätta ännu ett par anekdoter.
— Det har ofta förefallit mig, att m å n g a af desse, b å d e de tjocka och de tunna, skulle h a stor fördel af ett hälft års dressyr hos någon cirkus- direktör, så att deras leder blefve litet mjukare och deras rörelser litet snabbare.
För spindel- väfven i hjärnan fordras väl dressyr af mera andligt slag.
återkommande ansiktsros medelst salu- brinbehandling.
Salubrin tillhandahålles i Parfym-, Spe- nar Salubrin visat sig vara ett verksamt ceri- och Färgaffärer.
Partilager hos: medel och många hafva befriat sig från Geijer &amp; C:o, Stockholm.
; Mot rosen E n person h a d e under en resa med en af våra småbanor förlagt en portfölj m e d viktiga papper och jag lofvade att skaffa den till rätta.
J a g satte mig i telefonförbindelse m e d konduktören p å tåget och fick uppgift om, att han inlämnat portföljen på en stationsexpedi- tion.
Jag begaf mig dit och framförde till en u n g m a n vid pulpeten mitt ärende.
H a n skelade på mig med ett öga.
J a g upprepade mitt ärende med tillägg, att jag h a d e brådtom.
Med en snigels hastighet gjorde han en lof in ge- nom angränsande rum och kom tillbaka tom- händt.
— » Fanns inte. » — » Jo, m e n den måste finnas, » invände jag.
— E n afvisande skakning på hufvudet.
» Jag vet att den finns, jag vet b å d e a t t den är inlämnad hit och n ä r och af h v e m, Gå nu vackert efter den, m e n litet fortare, jag ber, ty jag h a r verkligen brådtom. » — D e n n a g å n g använde h a n en spindels hastig- het, men var borta så länge, som om h a n spisat en fluga i mellantiden.
— » Den låg på bordet, » sade han.
Om detta var en ursäkt, för att h a n ej sett den förut, eller en förklaring öfver att afhämtningen tog så lång tid, det vet jag ej.
J a g var b a r a tacksam och gick.
E n annan g å n g råkade jag kvarlämna en regnkrage i en kupé vid en liten station på sidan om statsbanan.
Som kragen och j a g varit oskiljaktiga följeslagare i sex års tid, kunde jag väl förstå, huru illa den stackaren skulle k ä n n a sig till mods vid att bli så öfver- gifven, och satte mig därför genast i g å n g för att inhämta den.
Fick det besked, att den lämnats till hufvudstationens kontor för tillvaratagna effekter.
Det dröjde ett par da- gar, innan jag kunde infinna mig där.
E n ganska korpulent herre satt lutad öfver en bok.
N ä r jag sade, att j a g ville afhämta en regnkrage, som j a g förlorat, såg h a n på mig med den strängt ogillande blick, hvar.
med en lärare krossar en skuldmedveten discipel.
Efter en säflig blick i sin bok för- klarade h a n: » den finns inte här. » — » Jo, det gör den visst, ty den är inskickad hit för ett par dagar sedan. » — Tyst granskning.
» Jag säger er ju, att den inte finns. » — D ö r r e n till förrådsrummet stod på glänt, j a g visste, att min vän fanns därinne, jag kände, att den skulle h a flugit direkt i mina armar, om dess tunna vingar b a r a burit den.
Med ett dristigt grepp öppnade jag dörren och steg dit in.
— » Där hänger den ju, » utbrast j a g trium- ferande.
D e n tjocke, löje rullade mullrande efter mig.
Alltjämt mullrande förklaringar, som jag ej lyssnade till, lät h a n mig skrifva mitt n a m n och.
ta mitt plagg.
J a g var allt för glad och segerviss för att ställa honom till rätta.
Mot dessa och liknande erfarenheter från mitt eget land h a r jag under årens lopp samlat motsvarande från D a n m a r k.
H u r vidt skilda | IDUNS MODELLKATALOQ \ 2 ^^^^^^^^ Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem.
Fyra rikhaltiga Bäsonghäften årligen.
Koloreradt oms ' ag.
Prenumerationspris 2.20 för helt år — G0 öre pr häfte.
.
!^^J till nackdel för de minal — E n g å n g h a d e vi lämnat ett obetydligt litet paket på en af kustbåtarne, en annan g å n g tappat en portmonnä på en Malmöfärja och tredje gån- gen förlorat en paraply i Helsingborgs hamn.
Vi återfingo alla tre sakerna i Köpenhamn bland hundratals liknande, fastän vi ej k u n d e exakt uppgifva hvarken tid eller plats, där vi förlorat dem.
Men metoden var också byggd på lefvande lifvet och ej på döda bokstäfver.
Paraplyn illustrerar bäst tillvägagåendet.
Det var ett par, tre veckor, sedan jag förlorat den och försöket var mera ett experiment.
Mannen var smärt och rörlig trots sin ål- der, glad och gemytlig och rörde sig som en beskäftig köpman i sitt stora varumagasin, där hvar sak kostade bara 25 öre för den, som kunde styrka, att han köpt eller ägt den en g å n g förr.
» En paraply?
Ja, sådana har jag godt om. » — H a n öppnade ett väldigt skåp med hun- dratals paraplyer: » Vsers go ' og vselg dem en, ska vi se, om den passer.
H e r p a a dette Hjör- ne, de er k o m n e in i Juli. » J a g fann min tjänare efter kort sökande.
H a n tog den, såg på numret, gick till sin 1ig- gare och slog upp det.
» Kan de saa sige mig o m t r e n t, hvor og naar? » — » En lördag i juli, andra eller möjligen tredje, vid landstigningen i Helsingborg; där har jag mitt sista minne af den. » — H a n fann uppgiften tillfyllest.
Man h a d e tillvaratagit den på söndagsmorgonen på färj- stationen i Helsingborg.
H a n var synbarligen lika glad att finna en afnämare för ett af sina insamlade får, som jag var att återfinna mitt borttappade.
H a n visade mig en ståtlig kol- lektion af damväskor, de små moderna, som ersätta kjolfickan, c:a 1,500 stycken, alla som- marens skörd.
Vi blefvo rörande eniga i vår förvåning öfver att » kloge Damer » kunna skatta åt ett så opraktiskt mod.
N ä s t a n alla innehöllo penningsummor och biljetter till tåg eller båt och m å n g a innehöllo smycken och parfymerade näsdukar.
H a n for smekande med h a n d e n öfver några af dessa, liksom be- klagande deras öfvergifna belägenhet.
» En- stor del tillhöra svenskor, » sade han.
» Deras öde är besegladt, » tänkte vi i tyst- het båda.
— Att deras ägarinnor icke göra försök att återfå dem?
— D e ana väl icke, huru tacksamt ett sådant försök är — i Köpen- hamn.
Det är så m å n g a i vårt land, som ovist klaga öfver att deras arbete är så själlöst och in- tresselöst.
Hvarför lägga de då inte sin egen själ däri, hvarför ösa de inte med fulla hän- der ut sitt eget intresse till höger och vänster åt alla som g å förbi?
— Hvarför äro de så tunga och loja, så torra, kalla och tomma, att m a n vänder sig med leda och fruktan ifrån dem såsom m a n vänder sig från natten, mörkret och tomheten och suckar efter sol och värme?
— D e n n e gamle man, som gick där i dunklet vid en b a k g å r d och rotade i slarfviga män- niskors bortglömda saker, han gaf mig sol och glädje för en hel dag och ett varmt minne för hela lifvet.
H a n var ingen domare, ban- nade mig icke för mitt slarf, hvarken med ord eller åthäfvor, hans ögon lyste af intresse och skalkaktighet, m e d a n jag sökte i hopen, och när jag funnit det sökta, var h a n lyckligare än jag.
H a n visade mig sina skatter med en viss stolthet och vemod på samma gång, han var en tänkare, en k ä n n a r e och en hand-: Begär aiitid Graiiit-emaljerade I KOCKUMS K0MMJ- lingens m a n i sitt ringa värf, ty han gaf sin själ och sig själf åt det.
N ä r skola vi förstå, att detta är hela hem- ligheten i att göra en sak bra, att göra den med framgång och skörda välsignelse?
.
Skola de skaror af svensk ungdom, söm nu myllra fram, förstå det bättre än vi ha gjort?
D e tåga fram i sångens och rytmens, de glada lekarnes och det tvångslösa kam- ratskapets tecken.
Skola de bli mindre öl- och punschmättade och matproppade, mindre tjocka, dästa och dryga, mindre slappa och släpande, mindre instängda i sin egen liten- het?
— Skola de förstå att utvidga gästfrihetens vackra dygd till en universell lag för allt sitt h a n d l a n d e: hänsyn, välvilja, ömsesidig höflig- het, en vaken och lefvande altruism, verksam i det lilla och obetydliga ej mindre än i det storslagna och dådrika?
Vi hoppas att de skola det.
ELSA TÖRNE.
sedan oafbrutet sitt intresse åt denna behjär- tahsvärda stiftelse, under senaste åren äfven såsom ledamot af föreningens styrelse.
Alla vanföra vänner i hufvudstaden känna och er- känna Agda Behrlings oförtrutna arbete.
Hon hörde till de få, som med gladt mod kunde åtaga sig äfven sådant, som ingen annan ville utföra.
Det heter vanligen, att ingen människa är oumbärlig, men den verkliga sanningen är, att man inom denna förening f. n. ej vet någon, som kan ersätta Agda Behrling.
Därför kännes förlusten så stor och bitter, ty få äro de, som så själfuppoffrande arbeta för behöfvande med- människors väl, utan att begära eller vänta sig något erkännande; men hon kände själf sin högsta lycka i denna verksamhet.
Till båren följdes hon förutom af släkt, vän- ner och kamrater, äfven af arbetsskolans sty- relse, lärare, lärarinnor och samtliga elever; alla kände ett behof att få ägna henne en sista tacksamhetens afskedshälsning.
Frid öfver hennes minne!
R. W. Kärlek och pengar » författarinna, som härmed debu- D EN terar UNGA i Iduns spalter, visar sig i nedanstående lilla skiss förena en noggrann kännedom om de små männens och kvinnornas jöreställningsvärld med ett humoristiskt och ledigt framställningssätt.
@ USSE ÄR ett mycket försigkommet litet fruntimmer.
Som jag har den äran att vara hennes far, hedrar hon mig då och då med sitt förtroende.
" Hör du, pappa, " sade hon i morse, i det hon kom och ställde sig vid mitt skrifbord.
" jag har en hemlighet. "
" Såå, " svarade jag och lade ifrån mig pen- nan, " det var besynnerligt.
Nå, hvad är det då? "
" Det får du inte veta, " sade hon.
Och hon knep ihop läpparna, så att de hvitnade, me- dan ögonen lyste gröna af skälmaktighet.
" Jaså, " sade jag med en resignerad suck.
" Det var ledsamt det.
Men om Tusse inte vill tala om det för pappa, så är det ju ingenting att göra åt saken. "
Hvarpå jag återtog mitt arbete.
Jag kände, att Tusses ögon oafvändt voro riktade på mig, men jag låtsade inte om henne.
Då tog hon sitt parti och började vandra af och an på golfvet med händerna på ryggen.
Hon brukar alltid göra så, när hon har något mycket viktigt att tänka på.
Och nu var tyd- ligen hennes fem-åriga hjärna i full verksam- het.
Pannan lade sig i veck och kinderna blefvo mörkröda af ansträngning.
Om några minuter var hon bredvid mig igen.
Jag skref som en ursinnig.
" Du måtte ha fasligt brådtom, du, " kom det med en kväfd snyftning.
" Ja, Tusse, pappa har verkligen brådtom, " svarade jag, " men alltid har han tid med sin lilla flicka. "
Och åter lade jag ifrån mig pen- nan.
Nu strålade Tusse upp igen, och med en min af belåten äganderätt klängde hon upp på mitt knä.
" Jag har en hemlighet, " började hon ånyo.
" Nåå ", sade jag uppmuntrande.
" Men du får lofva att inte tala om det för mamma och pojkarna.
Hör du det? "
Jag lofvade dyrt och heligt.
— Saken är nämligen den att Tusse har en mamma, som aldrig kan hålla sig allvarsam vid sin dotters T I Agda Behrling, I EN ÅLDER af 50 år afled den 24 jan.
efter endast några dagars sjukdom fröken Agda Behrling midt uppe i sin fulla verksam- het.
Hon blef vid 19 år färdig med sin tele- graflstexamen, och efter åtskilliga förordnanden fast anställd i Stockholm under de sista 25 åren.
Förutom sitt egentliga plikttrogna arbete hade hon mer än de flesta ett allmänt och uppoffrande intresse för andras väl.
Sålunda var hon den, som tog initiativet till att bereda de kvinnliga telegrafisterna förbätt- rade lönevillkor, och hon förstod äfven i denna sak att genomföra sina planer med okuflig energi.
Hennes högsta lifsglädje tycktes bestå i oaf- brutet intensivt arbete.
Hon hade under sina uppväxtår förmånen att åtnjuta undervisning af nuvarande före- ståndarinnan för Brummerska skolan, och var sedan själf under denna skolas utvecklings- period någon tid anställd som lärarinna där.
Då " Föreningen för bistånd åt lytta och van- föra " i Stockholm började sin verksamhet 1891, var hon en bland grundläggarna, och ägnade Giftfria och syrefasta.
E KALMAR ANGKVARNS A.-B:S tillverkade af utsökt råvara pa tidsen- ligaste sätt, äro nutidens förnämsta.
= Prisbilliga.
===== Hafregryn &amp; Sundhetsmjöl Finnes hos hvarje välsorterad speceri- Fås på begäran öfver handlare i riket.
— allt i hela v ä r l d e n.
- Prisbelönta med högsta utmärkelser.
= SVEA
Cill syster Ingrid Persdotter, nunna i Vadstena kloster.
FÖRFATTARINNAN JANE GERNANDTCLAINE.
Nytaget porträtt.
små utgjutelser, och tre äldre bröder, som Tusse afskyr.
Så kom det triumferande: " J a g är förlofvad. "
Att jag inte exploderade eller släppte barn- ungen i golfvet, beror på att jag är en man, som vant mig vid själfbehärskning.
Men nu var Tusse kommen i tagen riktigt.
" Se, " sade hon, " jag har en ring också. "
Och hon sträckte fram sin lilla knubbiga tass och visade en ring af glaspärlor.
Förbindelsen var tydligen af allvarsammare natur, och jag beslöt att ta reda på detaljerna.
" Nå, Tusse, hvem är det med då? "
frågade jag- " Med Ville i Bakporten, " ljöd det oför- skräckta svaret.
Flickan hade påtagligen gjort en mesallians.
Ville i Bakporten var vida beryktad som den värste pojken i hela vårt samhälle; han spot- tade ocn ljög och slogs och snattade äpplen litet hvarstans.
Och han var smutsigare och trasigare än någon annan pojke i hela sta ' n.
" Men kära Tusse, " sade jag, " vet du inte, att " Ville är en stygg gosse, som narras och inte vill tvätta sig ren och.
.
. "
" Han är inte någon gosse, han är en pojke, " svarade Tusse energiskt.
" Och han är inte stygg, utan rysligt snäll, och han är lycklig, som slipper tvätta sig. "
" Ja, men Tusse, han snattar frukt i trädgår- darna.
Vet du det? "
Tusse såg skuldmedveten ut.
" Jaa, " sade hon litet osäkert.
" Men han delar alltid med mig.
Och jag får mest. "
" Men han spottar och hvisslar och har fula fasoner.
.
. "
" Oja, du skulle höra honom hvissla.
Han har lärt mig.
Och spotta med.
Fast jag kan inte spotta så långt som han. "
Tusse var helt enkelt hänförd vid tanken på sitt ideals alla manliga idrotter.
På detta sätt skulle tydligen alla min stackars hustrus försök att få hyfs på Tusse skändligen omintetgöras.
" Nå, Tusse, " sade jag med bister min och - ton, " hvad har din blifvande svärmor för sig? "
som sfref till sin allrafäraste bjärians gjäbje, ribbaren 2Jjel Htlsson=Hoos, år W98 21 f 3 * * * » * Ä c * « « n 6 t s &lt; £ t r t t t i «.
Den majcarma örtagårben tinbrar af ljus t mitt sinn, bå jag ser.
big sitta ocfy pränta brefoet till färasten bin ..,.
3ngrib, sYster 3ngrib, Imr sfriftens glibanbe rab lyser i farlig tjtritijet af fallanbe äpplebloms blab!
SFinanbe liljor att lefca igenom seflernas år, så frisfa som fyabe bitt bjärta Flappat ännu i går, 3ngrib, syster 3 n 9 r ^ / ocfy flappat barranbe fort, som bå bin Färaste gläbje bu mötte t&gt;ib flostrets port ... 2ippleblom, äppleblom regnar t Dabstena Flostergårb neb öfcer bina fyänber ocfy fjortelens fyoita bårb, 3ngrib, syster 3ngrib, när ungmöbiftens orb stiga upp ur bitt näsen som liljor ur pingstoarm jorb 3ngrib, 3 n 9 r ^ / m ' n syster, ad, att lif oårljus blom mitt ögas blicf fått falla öfoer ben fyelgebom, som r&gt;ar bin tysta lycFa, när neb öfr&gt;er papperet böjb bu biftabe ungmö=älsfogs bift till bitt bjärtas fröjb!
Korfu t januari 1909.
Tusse var idel frågetecken.
" Nå, så i herrans namn då, hvad gör Villes mamma? "
" Hon gör så här — och så här, " svarade Tusse och började vagga fram och åter som en drucken.
" Och så slår hon Ville. "
" Nå, än hans pappa då! "
" Han har ingen pappa! "
— Tusse blef i ett nu stilla och fundersam.
Och i ett sällsynt anfall af ömhet smög hon sig tätt intill mig.
Jag kände mig rörd af min lilla flickas vän- lighet, som jag tog för ett utslag af hennes medlidande med stackars Ville.
Men i ett nu satte den otäcka ungen näsan i vädret och frågade: " Du är väl mycket rik, du, pappa? "
" Åja, så där, " svarade jag litet tveksamt, ty jag började ana, hvartåt det lutade.
" Har du så mycket som 25 öre? "
" Ja, Tusse, det har jag, och mycket mer därtill!
Men jag kan aldrig tro, att du ämnar be mig om pengar.
Hvad skulle du med dem till? "
Tusse blef lång i ansiktet.
- " Ville behöfver dem, " sade hon.
" Han ska bygga en flyg- maskin, säger han, och om han bara hade 25 öre, kunde han köpa allt hvad han behöfver till den.
Äh, du kan väl låta mig få det. "
Och hon lade hufvudet på sned och log ett förföriskt leende.
" Men Tusse, " svarade jag strängt, " du fick ju 5 öre i lördags.
Kommer du inte ihåg det? "
Nej, det kunde Tusse omöjligt erinra sig.
" Du skulle ju ha dem att köpa lakritsrem- mar för.
Minns du nu? "
Ja, nu trodde hon att hon kanske kom ihåg det litet grand.
" Och minns du inte, att då kom vi öfverens om, att det var sista gången du skulle få någon slant före din namnsdag? "
Tusse teg, medan tårarna började rinna ut- för hennes kinder.
Men jag förhärdade mitt hjärta och sade: " Sagdt är sagdt.
På din namnsdag skall du få fyra stycken 25-öringar af mig.
Det är om fjorton dagar.
Men dessförinnan får du ingen slant. "
— 84 - Efter middagen satt jag och dåsade i gung- stolen inne i mitt rum.
Vinden lekte i gar- dinerna i det öppna fönstret, och bina surrade ute på gården.
Jag lät tidningen sjunka, höll just på att somna, då jag hörde lätta steg närma sig.
Jag såg upp.
Där kom Tusse — stackars lilla Tusse — dragandes med den käraste af alla sina jordiska ägodelar, en väldig tras- docka — Stora Maruffan kallad — med den besynnerligaste figur och det smutsigaste utseende, man gärna kunde tänka sig.
" Här, " sade hon under strömmande tårar, " här har du henne. "
Och hon satte det ohygg- liga byltet i mitt knä.
" Du får henne för 2 5 öre.
Vill du det? "
Då föll det med ens som fjäll från mina ögon, och jag såg henne, sådan hon verkligen var: inte bara lilla envisa, bortskämda Tusse, utan en liten kvinna, som offrade det käraste hon ägde för sin kärleks skull.
Och jag slöt henne i min famn och letade fram min blankaste 25-öring åt henne och sade, att hon fick den — och dockan med på köpet.
Och jag kände mig sentimental och kelade med henne duktiga tag.
Då ljöd en gäll hvissling utifrån.
Ögonblickligen stack min förhoppningsfulla dotter två fingrar i munnen, och medan hela kaskader af spott spru- tade öfver min tidning, tycktes hon åstadkom- ma en dålig imitation af nyss nämnda hviss- ling.
Så gled hon ner ur mitt knä, och släpande Stora Maruffan efter sig satte hon af som en pil utåt gården.
Det var Ville i Bak- porten, som kallade på sitt hjärtas dam.
INGAN TlBELL.
.
.
^m vanligen sin mänskliga värdighet, sin personlig- nu strömmade blodet åter upp till hennes het, de ge aldrig bort sin själ, men det göra kinder.
" Jag har sett mig själf. "
vi kvinnor ofta, åtminstone sådana som jag.
Skiss af Ernst Lundquist.
Marietta förstod ingenting; hon skakade på För mig fanns det ingen högre vällust än att få förinta mig, uppgå i den jag älskade, jag hufvudet och räckte fram kortet.
(Forts o, slut.)
" Markis di Santafiore.
Jag har fört in ho- önskade mig vara skon på hans fot för att få " f ~ \ E T VAR sju år innan jag blef född, " skydda honom mot vägens hårdheter och hvassa nom i lilla salongen, ty jag visste inte, om den _ L / inföll Fulvia småleende.
där kvinnan hade gått. "
stenar; då gick jag ju bara dit han ville, och " Då är ni ursäktad. "
Fulvia tog kortet, såg frånvarande på det jag ryste af sällhet att bli trampad af honom.
" Men jag tycker mig känna igen namnet i Men då han hade nött ut mig och slängde bort och sade: alla fall, " sade Fulvia. "
Giuditta Franchi.
.
.
mig, då blef jag en sådan här usel skotrasa " Bed markisen ursäkta, att jag inte kan ta hette hon inte så, den där operasångerskan, som utan fason, som kan passa för hvilken fot som emot honom.
J a g har hufvudvärk.
Du ser ju, vi läste i Messagero om i min barndom.
.
.
det helst och som sparkas i rännstenen, tills ren- att jag inte mår bra. "
• talades mycket om den historien i Trastevere.
hållningshjonen komma och slänga den på sin Marietta gick.
Hon blef bestulen på alla sina pengar och kärra.
.
. "
Fulvia reste sig och måste stödja sig på juveler af sin älskare, son till själfva premiär- Hon hade rest sig upp och stod där och möblerna för att komma fram till fönstret.
Hon ministern, tror jag.
.
.
han rymde visst till Ame- stirrade stelt framför sig, som om hon talat för drog i ett snöre, och en skir spetsgardin gled rika med sitt byte? "
sig själf.
fram och dolde henne utifrån.
Hon stod lutad " Ja, det var en kolossal dumhet af den " Sådana kvinnor som ni och jag, " sade hon mot försterkarmen och väntade.
Nu kom han stackars gossen.
.
.
hade han bedt mig om pen- nu och såg upp på Fulvia, " som synas på långt ut.
Han gick långsamt och liksom motvilligt gar, skulle han ögonblickligen ha fått allt hvad håll, högt öfver mängden, äro föremål för hela utför den sluttande gården, stannade med han- jag ägde, jag kunde inte neka honom något.
den på grindens låsvred och vände sig om.
det manliga släktets lystnad.
Tusen händer Men han hade sina hedersbegrepp, skall jag sträckas efter oss, och hur mjukt och ömt de Han kunde ej se Fulvia, men hans ögon mötte säga.
Han tyckte det var mera nedsättande än smeka, är det ändå bara deras omedvetna hennes, sorgsna, brännande.
.
.
det var, som att låna af en kvinna eller lefva på hennes syfte, att dra ner oss.
Akta er för dem.
Men om de aldrig ville släppa henne.
Det gick som gåfvor än att stjäla från henne.
Hade j a g jag anklagar dem inte, de önska oss ju intet en elektrisk ström genom hela hennes varelse, vetat, att det var han.
som.
.
.
å, då hade j a g ondt, tvärtom.
.
.
jag säger bara: akta er för men ändå hade hon makt att vända hufvudet aldrig anmält stölden.
Men för att få respen- åt sida,n.
Då hon såg ut igen, var han borta.
er själf!
Och om ni skänker bort er, så skänk gar hade han pantsatt en del af mina smycken bara er kropp, men aldrig er själ, aldrig er Hon gick långsamt öfver golfvet.
Det var, i Rom, och så kom alltsammans i dagen.
— vilja, aldrig • ert jag, ty det har ni ingen rätt som om hon ännu hört i sina öron ljudet af Ja, nu ska vi inte tala om de där gamla histo- till, och om ni gör det, så hamnar det sig för- hans steg, då han gick öfver det knastrande rierna.
Får jag be er om en ynnest? "
färligt.
.
.
det är jag ett bevis på, jag, som gruset på gårdsplanen, hans steg, som lång- " Säg ut. "
tack vare kärleken har blifvit så tillplattad och samt aflägsnade sig.
Hon sjönk ned på en " Skulle ni vilja sjunga Violettas aria en gång snedtrampad, en människotrasa, som skäms att stol framför skrifbordet och satt länge med handen öfver ögonen.
Slutligen tog hon ett till?
J a g kom mot slutet af den och fick inte bära sitt eget namn! "
höra början.
Vill ni göra mig den stora Fulvia hade hört på henne med ett uttryck brefpapper, doppade pennan trefvande, liksom glädjen? "
af växande skräck i sina ögon.
Hvad var detta i blindo, och skref: " Gärna. "
för en motbjudande sanningsmånglerska, som " Min käre Pictro!
Fulvia gaf sin gäst en vink att ta plats och trängt sig in till henne och sade saker, som slog sig åter ned vid pianot.
Hon sjöng Tra- kommo blodet att stelna i hennes ådror?
Du är ju ännu min bäste vän, inte sant?
viataarian ' så som hon visst aldrig sjungit den " Nej, jag skall gå " nu, " sade Giuditta Franchi Jag sväfvar i en stor fara.
Endast hos dig förr, hon hade föresatt sig att göra sitt allra hastigt, då hon såg Fulvias ögon.
" Förlåt mig, kan jag finna räddning.
J a g reser härifrån i bästa, och de snyftningar hon hörde från tabu- om jag har sagt något, som ni inte gärna hör.
kväll, kommer till Rom i morgon bittida och retten där borta voro också en stark eggelse.
Tack för er sköna sång, den skall jag aldrig söker genast upp dig.
Då hon slutat och reste sig, satt den gamla glömma.
Måtte madonnan ledsaga er! "
Fulvia. "
sångerskan framåtlutad med armbågarna på Hon böjde sig djupt och ödmjukt och var knäna och hä.nderna för ansiktet.
Hon vaggade redan vid dörren.
Men så kom hon ihåg, att hon själf skulle af och an m i d öfverkroppen och talade för sig Fulvia stod med handen stödd mot sin se- hinna fram före brefvet.
Hon ref sönder det, själf med sin hesa röst: kretär under palmerna borta i hörnet.
Hon tog en telegramblankett och skref: " Santa madonna.
.
.
santa madonna.
.
.
att drog hastigt ut lådan, tog en tusenfrancsedel, en sådan lycka skulle vederfaras mig, gamla ilade öfver golfvet och stack den i den gamla " Signor Pietro Rosani, Via Buoncompagni vrak, än en gång i mitt lif.
.
. "
sångerskans hand.
18, Roma.
Hon såg upp och sträckte ut armarna efter Giuditta Franchi såg på sedeln, hela hennes Jag kommer i morgon bittida.
Du behöfver Fulvias hand för att fatta den och kyssa den, varelse kom i skälfning, hon föll på knä vid men den drogs hastigt tillbaka; i stället grep tröskeln, sträckte ut sin stackars gamla ut- inte möta mig vid bangården.
Fulvia. "
den gamla sångerskan en flik af spetsklädnin- märglade hand, hvars oäkta ringar skallrade, gen och kysste den passioneradt gång på men hon.kunde ej få fram ett ord.
Så reste gång.
Hon ringde och Marietta kom in.
Fulvia hon sig med möda, och dörren föll igen efter " Hur har ni blifvit sådan? "
.
.
.
frågade Ful-.
henne.
satt vid skrifbordet med bortvändt hufvud, som via hastigt med ömkan i rösten och försökte Fulvia stod vid fönstret och såg ut öfver om ' hon ej ville visa sitt ansikte.
lösgöra sin klädning.
" Är det spel.
.
.
eller " Laga, att det här telegrammet genast kom- gården.
Där kom hon ändtligen, men då hon är det vinet? "
mer af.
Gå själf med det. "
vid fontänen vände sig om och fick se sin väl- " Ingendera delen, " förklarade Giuditta Marietta genomögnade den öppna blanketten.
görarinna i fönstret och tog upp näsduken för Franchi och skakade på sina gråa hårslingor.
att vifta, drog Fulvia sig undan.
Hon gled " Skall signoran resa till Rom — i kväll? "
" Det är m ä n n e n.
.
.
eller rättare sagdt kär- bort till chäslongen som en sömngångerska, " Ja.
Skynda dig, du skall packa, då du leken.
Akta er för den, det är mitt råd. "
satte sig där, stilla och liksom utan medvetande kommer hem.
Jag reser ensam.
Jag skall Fulvia ryckte på axlarna med en skeptisk af hvad hon gjorde; hennes ögonbryn voro skicka dig vidare besked i morgon. "
krampaktigt sammandragna, munnen skälfde och min.
" Ursäkta, ämnar signoran.
.
.
stanna länge i all färg hade flytt från hennes ansikte.
" Ni är stark och tror er kunna trotsa den, " Rom?
J a g frågar för packningens skull. "
sade Giuditta, som sett hennes åtbörd, " men Så hade hon suttit länge, då Marietta kom " Ja.
J a g kommer att stanna där länge.
man kan aldrig veta.
Somliga kvinnor hålla in med ett visitkort i handen.
Kammarjungfrun Kanske för alltid. "
stånd mot den i tjugo, trettio år, men förr studsade och sade förskräckt: Marietta stirrade öfverraskad på sin härskar- eller senare kommer ett svagt, obevakadt ögon- " Så ni ser ut, signora.
.
.
har ni sett ett innas nacke, höjde sedan på axlarna med en blick, då mannens hypnos verkar.
.
.
från den spöke? "
min, som om hon velat säga: hvad rör det stunden ser och känner man honom öfverallt, mig?
och gick därefter för att sända af tele- " J a, " svarade Fulvia knappast hörbart.
man tänker hans tankar och handlar på hans grammet.
" Signoran behagar skämta.
.
. "
suggestion, man har ingen annan vilja än hans.
Fulvia såg upp med en flammande blick, och Männen älska nästan aldrig så där, de behålla Fulvia,!
LUZERN: l i II = S S = = H = = I ® Förnära vistelseort under sommaren.
® Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Bum från 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
{• G:D HOTEL NATIONAL Telegramadress: " National ".
; — 85 —
" Offes 6efiymmer " D EN och ARTIKEL sin.
hastrus i n:r 5 af Idun, rubricerad " Det första äktenskapliga bekymret ", där Olle framlade sina meningsskiljaktigheter i fråga om renlighet, har väckt ett mindre vanligt uppseende, som torde tyda på att Olle rört vid en.
fråga, lika viktig som många andra fast den hittills ej diskuterats.
Vi ha mottagit ett så stort antal svar på Olles vädjan till läsekretsen, att vi icke på långt när kunna publicera dem alla.
Efter verkställd gallring införa vi emellertid i dag en del af dem och inleda serien med ett uttalande af en känd Stockholmsläkare.
* 3 En läkares mot man.
Den kan användas mot stinkande s m u t s i g a m ä n, mot r ö k a r e, s n u s t u g g a r e och framförallt mot s u p a r e.
Af allt d e t m y c k n a j a g s e t t i ett l å n g t lif förvånar mig k n a p p t n å g o t så m y c k e t som det faktum, a t t så o ä n d - ligt m å n g a n y k t r a k v i n n o r n a t t efter n a t t k u n n a sofva m e d s p r i t d o f t a n d e m ä n.
D e t k o m m e r sig väl af d e t a l d r i g u p p h ö r a n d e k v i n n l i g a förlå- t a n d e ö f v e r s e e n d e t, som n ä s t a n blifvit en sjuk- dom, en n a t i o n a l o l y c k a i stället för en d y g d.
A l d r i g h a r, så l å n g t m i n g a n s k a s t o r a l ä k a r e - e r f a r e n h e t s t r ä c k e r sig, förlåtelse ä n n u u p p r ä t t a t en k a r l från d r y c k e n s k a p.
Mest kommer det sig v ä l, för a t t t a l a r e n t u t, af feghet.
Kvin- n a n v å g a r ej r i s k e r a sin lilla y n k l i g a s. k. l y c k a och h o n har, liksom k a n s k e få m ä n i l i k n a n d e s i t u a t i o n e r, inte k a r a k t ä r n o g a t t l u g n t genomföra en s å d a n k u r och inte mod att v a k a e n s a m en n a t t.
D e n ena är r ä d d för Nisse- b u k k t a n k a r, d e n a n d r a för r å t t o r.
Och så lef- v e r d e t fega s l ä k t e t s å s o m d e t förtjänar i s m u t s, s t a n k, r u s, v å l d, gräl och h a t.
ord.
Kära Olle!
J A G H A R L Ä S T din ' 1 k l a g a n i sista I d u n.
D u k l a g a r och du k l a g a r k l o k t.
Mig för- v å n a r e n d a s t, ä t t du ej k l a g a t förr, — för flere h u n d r a år s e d a n.
E n k v i n n a, som k v i n n o r p å h e n n e s tid v o r o s t o l t a öfver, V i k t o r i a B e n e d i c t s - son (E r n s t.
A h l g r e n) sa ' och s ä g e r på e t t s t ä l l e u n g e f ä r som så, a t t s. k. b ä t t r e k v i n n o r b o r d e ta en l ä r d o m af g a t o r n a s h e t ä r e r och bli ren- liga.
M e n d e t är s v å r t för d e m ens a t t förlåta dessa deras renlighet.
D e t s y n s af ditt bref t. o. m. p å din a n n a r s h y g g l i g a Lisa.
J a g är l ä k a r e och h a r s e t t m å n g a k v i n n o r på n ä r a h å l l, och d e t är fasligt h v a d de ofta äro s m u t s i g a, t. o. m. ibland då de k o m m a n y - b a d a d e, och h v a d de l u k t a!
Det är n ä s t a n s å a t t m a n k a n v a r a färdig m i s s t ä n k a n å g o t galet m e d d e m, - d å m a n finner m o t s a t s e n.
U n d e r l i g t a t t i n t e k a r l a r n a k l a g a t förr.
M e n de ha j u inte sin " e g e n t i d n i n g ", d ä r de k u n n a få fram sådant.
DR. D u ber om ett r å d.
Din h u s t r u är s m u t s i g och l u k t a r illa.
Och h o n h å l l e r på s m u t s e n, o m e d v e t e t f ö r s t å s: vill följa sin " n a t u r ", håller p å sin i n d i v i d u e l l a r ä t t i g h e t a t t s k ö t a sig själf.
K ä r a d u!
rör inte vid d e t t a, d e t är det heli- g a s t e som finns i v å r tid.
D å .får du h e l a - k o p p l e t efter dig, å t m i n s t o n e n ä r d e t gäller en kvinna.
M e n b e g a g n a b a r a k l o k t d e n n a m y t om den individuellc.
r ä t t e n, så k a n j u s t den h j ä l p a dig i d e t t a fall.
E n m a n bad m i g en g å n g om ett m e d e l (h a n m e n a d e förstås m e d i c i n), som skulle be- t a g a h a n s u n g a h u s t r u den i h a n s t y c k e fula vanan att röka cigarretter.
J a g rådde honom a t t inte r ö r a vid " k v i n n a n s r ä t t i g h e t e r " och att k o m m a i h å g sin egen s k y l d i g h e t a t t b e s t å h e n n e h v a d h o n a n s å g v a r a sin nödtorft. "
M e n ni h a r, " s a d e j a g, " o c k s å själf i n d i v i d u e l l a r ä t t i g - h e t e r, t. ex. a t t slippa k ä n n a s t a n k e n från hen- nes l ä p p a r: v ä g r a a t t k y s s a h e n n e eller l å t a k y s s a e d e r, då h o n l u k t a r t o b a k. "
J a g hörde efteråt, a t t hon r ö k t e g l a d e l i g e n en d a g, m e n sedan aldrig mer.
J a g tror, k ä r a Olle, att om du fnyser litet af vämjelse vid l u k t e n af din h u s t r u och absolut vägrar a t t t r y c k a h e n n e mot ditt b r ö s t till dess hon är och h å l l e r sig luktfri, så skall d e t inte d r ö j a l ä n g e, i n n a n hon u p p g e r sin " n a t u r " och blir r e n.
M e n m e t o d e n f ö r u t s ä t t e r n a t u r l i g t v i s k a r a k t ä r och s j ä l f b e h ä r s k n i n g hos dig själf.
V e t du inte s ä k e r t, att du själf är s t a r k och ren (!)
n o g, så försök den i n t e.
D å är du f o r r e s t e n v ä r d a t t ha d e t som du h a r det.
Det blir t å r a r och b e s k y l l n i n g för b r u t a l i t e t och h ä n s y n s l ö s h e t och egoism och b r o t t, alla o r d, som k u n n a rulla h u l l e r om buller ur en k v i n n o - m u n vid s å d a n a tillfällen.
M e n v a r s ä k e r, din l y c k a, om du h a r n å g o n, b r i s t e r icke.
Och b r i s t e r d e t, så v a r glad och t a c k s a m att d e t s k e d d e i tid.
D e t s ä g e r sig n a t u r l i g t v i s själft a t t den me- t o d j a g h ä r r e k o m m e n d e r a t å t en k a r l m o t en k v i n n a lika väl k a n och b ö r a n v ä n d a s af k v i n n a Individuella gift med någon, som brister i personlig renhet måtte vara något afskyvärdt.
Och hvad skall man kunna råda honom till.
Han tycks ju ha försökt alla upptänk- liga sätt och verkligen gått både grannlaga och prak- tiskt tillväga.
Och hvad fru Lisas kärlek till sin man beträffar, så kan man känna sig frestad att betvifla den, när hon inte ens för hans skull vill tillmötesgå de fordringar han ställer på renlighet och snygghet hos den kvinna, som är hans hustru och som han ännu håller kär.
Fru Lisas uppfattning om " sådana medel för att behaga mannen " är något enastående, nién hon borde kanske besinna, att af smak just i ett sådant hänseende ganska lätt kan få de mest ödesdigra följ- der för den äktenskapliga lyckan.
Hon borde också komma ihåg, att kvinnan bör ställa ännu- större ren- lighetskraf på sig själf än mannen.
Dels på grund af hennes starkare hudutdunstning, dels på grund af hen- nes klädedräkt, som ju i långt högre grad än mannens upptager damm och smuts, äfven om den icke direkt släpar i gatan, dels också emedan hon genom sina hus- liga sysslor och bestyr blir lättare utsatt för dammpar- tiklar och annat, som orenar.
Då nu fru Lisa inte alls tycks bry sig om mannens känslor i detta afseende, så vore väl det enda möjliga, om hon kunde få ögonen öppna för att hon skadar sig själf och därmed också sin äktenskapliga lycka genom sin halsstarrighet.
Kunde hon förmås att inhämta en kvinnlig läkares åsikter i denna fråga, eller läsa någon broschyr, som af läkare, kvinnlig eller manlig, finns utgifven i ämnet, så skulle hon få erfara ätt för kvin- nan iakttagandet af noggrann personlig renlighet och snygghet sannerligen inte är att med " slinkfasoner spela på mannens lägre instinkter ", utan ett oundgäng- ligt villkor för att hålla sig själf frisk och sund och dana ett friskt och sundt släkte.
CANDID.
" Slopa — O.
renlighetsbegrepp.
ET ÄR onekligen en mycket ömtålig fråga, som D Olle dragit inför offentligheten.
Men när nu en gång så skett, kan det kanske icke skada, att den blir debatterad.
Här syndas otroligt mot renlighets- och snygghetskrafvet både af det manliga och kvinnliga släktet.
Den stackars Olle har många, många olycks- broder, men så är det kanske lika många hustrur, som i detta afseende inte ha trefligare ställdt, hvilka som äro i majoriteten är ju omöjligt att afgöra.
Renlighets- begreppet är ju något så ofantligt individuellt, trots allt hvad som skrifves och läses och hålles föredrag angående kroppens rationella vård.
Inte tycker Olles " kultiverade " lilla fru att hon är — osnygg.
Hon skulle väl känna sig på det allra djupaste förnär- mad, om man vågade insinuera något sådant.
Bada en gång i månaden och dessemellan bestå fötterna en tvagning, det tycker den lilla fru Olle är allt hvad som behöfs, och hon skulle kunna framdraga rätt många exempel på fina damer, som visst inte taga det så noga som hon.
Renlighetsbegreppet är verkligen ytterst individuellt, och äfven hos människor, af hvilka man knappast kunnat vänta det, förbluffande minimalt.
Jag vill nu inte tala om den högättade gamla dam, tillhörande en af våra förnämligaste ätter, som satt och skröt öfver, att på tjugufem år hade icke en vattendroppe kommit vid hennes kropp, men lika ren var hon för det — trodde hon.
Inte heller om den unga dam, som med den största förvåning yttrade till en väninna: Hvad i all världen, törs du ta fotbad om vintern!
Den flickan var " fin " och mycket beundrad af herrar, hennes hän- der och — fötter voro förtjusande vackra, och de förra ytterst omsorgsfullt vårdade, men se, fötterna, som voro så elegant chausserade och rörde sig så graciöst i dans och lek de fingo af — hälsoskäl nöja sig utan vatten kanske halfva året om.
Och det är att märka, att samma unga dam om somrarna hvarje dag badade kalla bad.
Så hon bör ju varit härdad.
För öfrigt hör det ingalunda till sällsyntheterna, att bland dem, som vilja gälla för riktiga ordningsmönster och kanske också i andra afseenden äro det, gifves det bra många, som brista i personlig renlighet.
Att dagligen nödtorfteligen tvätta ansikte, öjre delen af halsen,- armarne högst upp till armbågen och så hän- derna mycket noga, jämte en något grundligare tvag- ning en gång i veckan eller ett bad hvar eller hvar- annan månad, det är den vattenbehandling, som ofant- ligt många ' kultiverade " människor bestå sin lekamen, många inte ens det.
Och då kan bland dessa finnas fruar, som på det noggrannaste hålla efter damm och smuts i sitt hem, ståta med skinande blanka kärl, se till att maten är ytterst renligt tillagad, o. s. v. Jag tycker det är förtvifladt synd om Olle, sanner- ligen kan man inte separera för mindre än så, att vara afrifningarna! "
I MIN HUSTRUS Idun läste jag edra bekymmer, och » beslöt att i samråd med min bättre hälft sända er om ej mer, så åtminstone ett deltagande ord.
— Jag är nygift och kan alltså icke " råda ", blott säga er min eller rättare: min hustrus och min uppfattning af saken.
Kanske ligger grundfelet däri, att ni alltför litet studerade er hustru under förlofningstiden.
Ofta är denna tyvärr ingenting annat än en kavaljers ändlösa rad af uppvaktningar, och först inom äktenskapet vak- nar man upp till nykter syn och — kanske kritik.
Dock — möjligen har jag något orätt — förlåt mig i så fall — — Min hustru och jag äro båda " vattenmänniskor " ock njuta af s. k. afrifningar.
Men jag tror dock, att om min hustru vore af motsatt mening angående vatten- behandling eller hade någon motvilja för detta slag af renlighet, jag visst icke skulle vilja bringa henne att göra som jag.
Jag skulle vara tacksam, att börja med åtminstone, för att hon värderade ett bad allt ibland.
Kanske hon med tiden skulle vänja sig — — S. k. afrifningar kunna ej heller fördragas af hvem som helst.
De kunna vara mycket farliga, och genom oförsiktighet kan man ådraga sig muskelreumatism och förkylningar.
Är man ej härdad från barndomen eller ungdomsåren, bör man vara mycket försiktig.
Däremot häpnade jag öfver att höra, det en dam i vår tid kan vara tillfreds med att tvätta fötterna en gång i månaden!
Under sådana förhållanden är ni beklagansvärd, och något så erbarmligt i renlighetsväg måste ni på hvad sätt som helst afhjälpa: kan ni ej ta ' in en balja vatten hvarje kväll och be er fru rik- tigt vackert försöka åtminstone!!
Hjälp henne tillrätta själf, utan att se modfälld eller " sur " ut!
Öm man duschar fötterna i en balja hvar kväll, slipper man alldeles säkert de " besvärliga " tvättnin- garna.
På hvad sätt som helst måste en ändring ske — " bagatellen " är inte så liten — — En dam sade mig en gång, att det första året af ens äktenskap är det värsta, emedan då pröfvas kärle- ken mest.
Det är nog sant.
Månne man dock ej får tänka: " den man älskar, den agar m a n.
.
. "
Af de citerade uttrycken från er hustru synes, att hon är häftig.
Det måste tagas med i " fostran ".
Då man vill vara reformator, tänker man så litet på mot- partens känslo- och viljelif.
Men så pass mod och kraft måste ni dock taga, att ni kan lära er hustru de elementära renlighetsreglerna: fottvagning oftare och tvättningar öfver hela kroppen åtminstone en gång i veckan att börja med.
Men slopa afrifningarna — de kunna komma med tiden.
— Nu är det i alla fall otänk- bart att börja med dem förrän sommaren, då ni ju för öfrigt kan börja genom att förmå er hustru att bada kallbad.
Och så kom ihåg, att ni ej blott skall se er vilja i hemmet utan tänk också på er hustrus.
Med mild- het och bestämdhet blir nog hela sorgen stillad till slut.
F. OCH R.
Hvarje husmoder B a r n g a r d e r o b e n Hvarje sömmerska likaså.
bör prenumerera på ^ &lt;$ Pi ^ ' - * * * £ * 3to ' 5. * • ?.
* V * 1 " * © * $ — 89 — 12 häften årligen.
" Ni är en spjufver, Herr Olle! "
E D E R UPPSATS i Idun af den 31 jan.
förvånar mig * - * verkligen och ger anledning till många reflexioner.
Först den, att en man skall behöfva taga Iduns läsare till råds för att få sin hustru renlig.
I sanning, en bra sorglig sak i vår upplysta tid, när vatten och luft äro " dagligt bröd ", som hvarje nutidskvinna anser hör till " uppfostran ".
Men, om ni nu verkligen är en äkta man, som råkat så illa ut, att till er ledsagarinna välja en sådan " Smuts-Lisa ", så borde ni verkligen förut ha upptäckt några " spår " eller symptom af hennes oarter.
Eller, var " kärleken så blind " att ni ej såg dem?
Den som eljes är en sådan " renlighetsapostel " borde ändå hafva " känt i luften " att er Lisa ej var " snygg " af sig, ej snygg nog, för att som hustru kunna bibe- hålla er kärlek mer än ett år.
Ni kan med skäl få fråga: " Hur kan vattnet en så kraftig verkan åstadkomma? "
Men, jag beklagar " Lisa ", som inte förstår dess kraft och jag beklagar er — ty, det håller jag med er om, det är fasligt obehagligt att bo tillsammans med en människa, som ej har ambition att tvätta sig två gånger dagligen och att ej anse sig behöfva ett bad mer än en gång i månaden; men värst af allt, att ej tvätta sina fötter oftare än ni säger.
Ni stackars martyr!
Vill ni nu att vi — Iduns läsare och läsarinnor — skola bilda någon " renlighetsförening " för att söka rentvå er " Smutslisa ", så ni kan trifvas med henne ännu ett år?
Det är ju nästan vår skyldighet — om vi ej på våra samveten skola bära ansvaret för — ännu en skils- mässa bland de många andra — men hvars orsak dock tror jag är ganska n y; i vår stad åtminstone.
Olle!
Hvad tror ni att våra mormödrar skulle hafva sagt om detta: de som tvättade; sig i ungefär en kaffekopp vatten, ifall de ens slösade så och ej, som jag hört sägas, blott doppade ett hörn af sin handduk och där- med tvättade sig!
Om det var modernt och " fint och väluppfostradt " att bada på den tiden — det har jag ej kännedom om.
Af deras tvättfatt har jag sett flere — men aldrig har jag hört talas om att de hade lyxen af ett badkar.
Fanns det ej sköna kvinnor på den tiden, trots det att de tvättade sig, ibland till " höghalsad " d. v. s.
— inte alls — men ibland — till " låghalsad " klädning.
Skillnaden var bara den, att deras män voro gentle- män — som inte behöfde bedja Iduns eller andra tid- ningars läsare om hjälp att " tvätta sina hustrur " och ännu mindre — beklagade de sig!
— Och nu till sist, käre Olle, skall ni få höra min tanke om er.
Ni är ingen äkta man gift blott 1 år.
Ni har ingen hustru som ni " älskar ", således har ni ingen " smutsig, af vattuskräck " lidande hustru.
Men hvem är ni då?
Jo, ni är en " Spjufver ", som roat er med att kasta ut en " eldbrand "; ni vet nog att det kommer att " tutta eld " i alla knutar och sedan — sitter ni där i ensamheten (utan någon Lisa alls) och njuter af att läsa alla de svar, som uppbragta " kvinnor " (å Lisas vägnar) skola sända eder.
Om männen ha något eller någon att försona — beror väl på deras egen — " renhet. "
Sthlm » /, 1909. "
E N SOM TVÄTTAR SIG ".
" Kära Olle, var glad! "
M IN KÄRA OLLE!
En liten maning, som kanske just ej är så uppmuntrande förstås, bränner min tunga, den nämligen: Var glad så länge du själf får tvätta och blaska dig!
Det kan finnas ännu större bekymmer i det hänseendet än dina inom ett äkten- skap, det kan gå därhän, att du får smyga dig bakom skärmen för att i ett obevakadt ögonblick skölja öfver din person så hastigt, att din hustru ej hinner att märka det, för att du skall undvika en scen.
Som du kan förstå, är jag en stackars kvinna, som liksom du har en hälft, som har vattu- och tvålskräck, skillnaden är bara den, att jag får ej öfverflöda med vatten af skäl, som min man ej så noga kan definiera, och som min man har stark bestämmanderätt öfver mig, lyder, jag släfviskt, du tyranniseras åtminstone ej för egen del.
Stackars din Lisa, henne tycker jag det är mest synd om, ty hon är alldeles säkert ej ren.
Säg henne, att hennes hy skulle bli fin som smultron och grädde, att ögonen skulle få en annan glans och att hela hen- nes lilla person skulle dofta af friskhet och hälsa, och har hon en enda liten gnista af fåfänga inombords, och det måste hon ju ha, ty hon.är ju kvinna, så är jag öfvertygad om, att hon åtminstone skulle tänka på det för att så småningom bli en ny människa.
Kära Olle, jag beklagar dig innerligt och djupt, men jag tycker, att du skulle låta undslippa dig en liten tröstesuck, när du får höra, att det finns en an- nan hälft, som tyckte hon blifvit en annan människa, därför att hon tre kvällar å rad, då maken var bort- Uppgil lifvidd (under armarne), midjevidd och kjollängd erhåller NI till Eder figur;; f u l l t t i l l f ö r l i t l i g a, m o d e r n a o. e l e g a n t a » v N i I J # i M M / \ 4 l &gt;?
f f l A t f l f T A4&gt; t^rl II il C l NI I III IS L C l O rest, fått rå sig själf och fått tvätta och tvåla sig hur mycket som helst, utan att bli " tilltvålad! "
Olle du, du nämnde i din klagovisa, att din hustru aldrig läste Idun, prenumerera på den åt henne och intressera henne för den, det bör väl åtminstone ej såra hennes ömtåliga känslor, kanske när hon läst några nummer, dina bekymmer lättas af sig själf.
Och så Olle, ännu ett ord, som kan föda ett litet hopp hos dig!
I unga dar var min man en nästan pedantiskt renlig yngling, så kan det ju förändras för dig också, fast till det bättre, nu tröstar jag mig själf med, att jag tycker mig spåra en liten bättring hos min man, sedan vi fått badrum i hemmet.
Kanske kunde något sådant medel verka för dig också, försök, det vore ju sorgligt, om två människors lycka skulle hänga på ett — badkar!
KARIN.
En hundraaring * I - j UNDRA ÅR fyllde den förste dennes " mor Sundelin ", änka sedan 1882 efter rättaren Olof Sundelin å Kroppa präst- gård i Värmland.
Mor Sundelin, hvilkens flicknamn var Anna Jo- hansdotter, föddes den förste februari 1809 i Fernebo.
Hon kom som ung flicka i tjänst på ofvannämnda prästgård, som då beboddes af prosten Arvid Olsson.
A prästgården lefde seder- mera hon och hennes man under trenne kyrko- herdars tid, nämligen Alstermark, Lundström och Freden.
Den gamla har ej min- dre än 63 aikomlingar i lifvet, däraf 6 barn — i äktenskapet föddes 11 barn, tvillingar i två omgångar — 31 barnbarn och 26 barnbarnsbarn.
5 barn af 10 barnbarn äro aflidna.
Den nu lefvande äldste sonen är 76 år gammal.
Mor Sundelin, som är stammoder för en mycket dugande släkt, är fortfarande vid god andlig vigor och berättar gärna om tilldragelser från förra århundradets förra del.
Äfven kroppskrafterna äro ock jämförelsevis goda, så att hon kan fritt röra sig både ute och inne och sköter sig fullkomligt själf.
Ännu för få år sedan tog hon sig gärna en sväng kring julgranen, då präst- gårdens underhafvande voro bjudna på julfest hos hus- bondefolket.
Gumman har sträfvat och arbetat hela sitt lif och efter mannens död har hon tills för fyra år sedan själf kunnat försörja sig.
Nu åtnjuter hon huld och vård hos en dotter och måg.
ANNA PÅ JU.
BILDANDE KONST.
A K O N S T F Ö R E N I N G E N ha fyra u n g a ar- tister slagit sig tillsamman om en u t s t ä l l - n i n g af så g o d t som u t e s l u t a n d e l a n d s k a p och blommor, h v i l k e n ger en hel del g o d a s a k e r.
Oskar Bergmans små l a n d s k a p ha en s t a r k de- k o r a t i v v e r k a n, lätt stiliserade som de ofta äro.
- N a t u r e n h a r dock icke lidit n å g o t v å l d, den är omsorgsfullt och k ä n s l i g t u p p f a t t a d.
Arvid Jacobsons f ä r g l a g d a k o l t e c k n i n g a r röja ej en så u t p r ä g l a d e g e n a r t och den t a l a n g, som ' finnes, är ä n n u i sin k n o p p n i n g.
D ä r ä r o flera v a c k r a l a n d s k a p, m e n k n a p p a s t n å g o t vid hvil- k e t m a n s ä r s k i l d t fäster sig.
Ester Almqvist är den s ä k r a s t e t a l a n g e n, hen- nes f ä r g s k a l a är v a r m och m j u k, h e n n e s teck- ning fast.
Utställningens enda genrebild, några k v i n n o r b e l y s t a af h e m m e t s aftonlampa, är hen- n e s, och m a n dröjer g ä r n a vid den till omväx- ling mot de m å n g a l a n d s k a p e n.
Minst i n t r e s s e r a r fru Eva Åströms blomster- m å l n i n g a r, de äro t u n g a i färgen och s a k n a b l o m m o r n a s grace.
J ä m f ö r d a t. ex. med Gun- n a r W e n n e r b e r g s v e r k a de h å r d a och liflösa.
Ivar Conradson, p o e t e n, om h v i l k e n m a n s t r i d t k a n s k e mer än h a n s d i k t n i n g v a r i t v ä r d, fyller nu h e l a Hallins u t s t ä l l n i n g s s a l med sina kol- t e c k n i n g a r och n å g r a få oljefärgsskisser.
Ivar C o n r a d s o n s k ä n s l o v ä r l d, på d e t t a s ä t t o m s a t t, v e r k a r alls icke så i r r i t e r a n d e o b e g r i p l i g som i h a n s poesier.
De som, v ä n t a sig n å g o t m y c k e t e x c e n t r i s k t, bli b e s v i k n a och möjligen förvirrade af e n k e l h e t e n i d e s s a s m å k o n s t l ö s a s t ä m n i n g s - b i t a r, ett p a r e n s a m m a t r ä d, en t r o t s i g t tofvig b u s k f o r m a t i o n, en t u n g himmel öfver ett d ö d t v a t t e n eller n å g r a drifvande m o l n.
I v a r Con- r a d s o n är i n g e n skolad k o n s t n ä r p å n å g o t om- r å d e och s ä t t e r n a t u r l i g t v i s en ä r a i a t t icke v a r a d e t; h a n skulle helt visst småle åt en u p p - m a n i n g a t t gå den v a n l i g a m ö d o s a m m a v ä g e n för a t t h j ä l p a u p p sina t e k n i s k a ofullkomlighe- ter.
H a n vill v a r a sig själf och gå sin- egen v ä g och får i g e n för sitt t r o t s en n å g o t fientlig nyfikenhet och ett b e s t ä m d t a f s t å n d s t a - g a n d e från p u b l i k e n s sida.
Det intressantaste m e d h o n o m är h a n s ä l s k v ä r d h e t inför d e t t a fenomen och den milda g e n e r o s i t e t, h v a r m e d han b e t a l a r det d y r a priset blott för a t t få v a r a Ivar Conradson.
SUNDELIN 100-ÅRSDAGEN.
På jubileumsdagen var den ärevördiga gamla före- mål för mycken hyllning, främst naturligtvis från barns och barnbarns sida, men därjämte ock från försam- lingsbor och andra, som ihågkommo henne med lyck- önskningar och presenter.
Kabinettskammarherre Aug.
Herlenius å Storfors öfverlämnade till jubilaren en subskriberad gåfva af 100 nya enkronor, hvarvid han å närvarande och frånvarande församlingsbors vägnar uttryckte lyckönskningar till hundraåringen.
Iduns boklista.
P.
A. Norstedt &amp; Söner: Bibliotek och Folkuppfostran; anteckningar från en studieresa i Amerikas Förenta stater af fil.
d:r Valfrid Palmgren.
Aktiebol.
Ljus förlag: Människan, hennes uppkomst och utveckling af Wilhelm Leche, professor vid Stockholms högskola.
Med 378 ill. — Richard Wagner: Tristan och Isolde.
På svenska af Wilhelm Peterson-Berger.
Hugo Gebers förlag: De största märkesmännen.
X: Darwin af Karl Starbäck — Jesu lära, enkelt framställd af Leo Tol- stoj.
Öfvers.
af H.
Flygare.
C.
E. Fritzes Bokförl.
A.
B.: Släkten Gröndal; biografiska och genealogiska an- teckningar af Erik Falk.
C.
A. V. Lundholms förlag: Grodan, som blifvit prinsessa; ett ord om en viss modern skönlitteratur af B. Melander.
Ännu är ej för sent att prenumerera på Idun för året, dä de tre vackra bostonvalserna m. fl.
gratis- bilagor erhållas på köpet!
ttxpeaieras portoiritt inom averige om rekvisition åtföljd; Erhållas omgående till nedanstående pris inom Bverige: Blusllf 40 öre, insändes till - Kjolmönster utan släp 50 öre, Prinsessklädning 75 öre, Reform- M f i s t e r s E k m u af e l likvid sgatan 43, S t o c k h o l m; dräkt 75 öro, BarndräktmSnster 50 öre, KragmSnster (Pellerin) 50 öre, Kappmönster 60 öre, Nationaldräktmönster 1 kr.
| J B B * * Å _£ » 1; Mönster kunna äfven beställas elter andra än våra modeller.
Beställning t / lfftftC?
fVI T t f l C T O r O T l l 8 M 1 d ä å t f ö l i a s &amp; t d e n m o d e 1 1 s o m B n s k a s - Priset är då dubbelt mot 1 %£ U å l d i f l U å l Ä I W f i d l % » •: - 90 —
r t SP * il Från J) K Fru A n n a N o r r i e gaf för ej längesedan en visafton i Vik- toria-salen och - excel- lerade med känd bra- vur i tolkningen af några franska visor •samt i återgifvandet af Albert Engströms drastiska bondemål- ningar på vers och prosa, hvaraf ett par voro helt nya bekant- skaper.
De afveko dock på intet sätt från den kända Eng- strömska tonen och fru Norrie brast ej heller i saftigt humör vid deras framförande.
Nästa gång fru Norrie uppträdde stod hon på en med pal- mer omkransad estrad å hotell Kronprinsens festvåning och hade ^ och e s t r a d e n scenen ONSERTFÖRENINGENS senaste konsert var ej mindre intresseväckande än sina föregångare denna säsong.
Så snart namnet Schubert förekommer på programmet, kan man tryggt räkna på några stunder af rik musikalisk njutning.
Den Schubertska sångmön har all- tid makt att tjusa och vederkvicka, vare sig hon rör sig inom romansens lilla ram, i stråk- kvartettens förnäma form eller på orkestersym- foniens breda terräng.
Denna gång upptog programmet mästarens C-dur-symfoni, hvars akt- romantiska fägring aldrig falnar.
Särskildt i tider af experimentellt musicerande sådana som de närvarande är ' det en befrielse att höra denna symfoni, där man möter en frodig musikalisk idevärld, hvars väsen, lik Kristusgestalten på den tyske konstnären Uhdes taflor, gästa äfven enkla, anspråkslösa människor och förstås af dem.
Programmets andra nummer bjöd på ungraren Ernst v. Dohnånyis pianokonsert, E-moll, ett sprudlande, delvis rätt obehärskadt verk, men intresserande genom sina ungdomliga later och äfven därför att komponisten själf med glans utförde den svåra pianostämman.
Samme komponist medverkade vid Aulinarnes fjärde kammarmusikkonsert, hvarvid en stråk- kvartett af honom kom till utförande, ett lika- ledes af ungdomlig skaparlust prägladt verk, men jämnare, af större mognad än pianokon- serten.
Själf skänkte komponisten af sin ly- sande pianistiska konst i en pianosonat af Beethoven samt en pianokvartett af Brahms.
Aulinska kvartetten presterade ett ypperligt samspel.
För öfrigt har Stockholm haft ett nytt besök a f - E u g e n e Y s a y e, hvars violinspel nu som i fjol förhäxat publiken.
Och det med rätta.
Den underbara sången från hans instrument och den djupa poe- tiska uppfattningen, hvilken kastar ett sublimt förklaringens sken öfver de verk han tolkar, kan ej annat än eröfra själar.
Som pianist, och en framstående sådan, biträddes konstnären af sin bror, T h e o Ysaye.
== DEN NYLIGEN AFLIDNE STORE FRANSKE SKÅDE- S P E L A R E N COQUELIN A I N É.
Senaste porträtt.
omkring sig en festklädd publik, sammansatt ur Stockholms societet och konstnärliga och litterära kretsar, kotterivis grupperad vid sina tebord.
Under publikens rörelse, skratt och bifall sjöng hon sinaxhansons, sina svenska, tyska och engelska visor än med gripande, än med skälm- ska tonfall.
Anna Norries konst som vissån- gerska behöfver förresten icke understrykas, men väl det löftesrika för den framtida trefnaden, som ligger däri att denna intima soaré var den första i en serie dylika, hvilka afse att återkomma med ett par dagars mellanrum en tid framåt under säsongen.
En vokalkonsert af rätt stort intresse gafs häromdagen af hr H j a l m a r A r l b e r g, en son till Fritz Arlberg.
Hr A. förfogar öfver en mjuk och ganska voluminös baryton,.som han behandlar intelligent och uttrycksfullt.
Programmet upp- tog åtskilliga tyska och nordiska romanser samt folkvisor.
Publiken var talrik och intresserad.
På Oscarsteatern har Zumpes välkända ope- rett " Farinelli " upplefvat en lyckad repris med hr S c h w e b a c h i hufvud rollen och fröken B e- r e n t z som Manuela, och Kgl.
teatern har presenterat en ung debutant, fröken V i v i S v a n - b e r g, som spelat Anna i " Vermländingarne ".
Rollen återgafs förståndigt, med lagom senti- ment, och diktionen var tydlig.
Äfven sång- numren utfördes tillfredsställande.
Som ett apropos kan anföras, att fröken S. är dotter- dotter till Georg Dahlqvist.
Slutligen må nämnas A.
D.
K:s sedvanliga vinterfest å Grand Hotell, hvilken hade en anime- rad prägel, tack vare ett rikt program.
Sedan som förpjäs gifvits Anders de Wahls proverb " För tidigt ", speladt af författaren mot fröken Alice Sandels, som gaf en utmärkt bild af den unga flickan, uppfördes en för dagen författad monolog,; " Manuskriptet ", där de medverkande voro unga täcka adelsdamer ur klubben.
Festen afslutades med supé och dans.
ENOM CONSTANT COQUELINS nyligen timade död har Paris förlorat en af sina märkligare personligheter och fransk scenkonst en af sina bästa konstnärer.
I honom förkropps- ligades det franska skämtlynnets yppersta egen- skaper och därför var han en af de bästa Moliéreframställare Frankrike haft.
Men också i den moderna komedien firade han triumfer, och i det stora dra- mat — exempelvis Rostands " Cyrano " " — påstår hela värl- den att han var glänsande.
Det var den 27 dec.
1897 han kreerade denna roll i den franska hufvudstaden, en afton, som gjorde Rostands författare- namn värdsbekant och ökade Coquelins konstnärsära med en ny lager.
Nu stod han i begrepp att spela hufvudrollen i samme diktares se- naste stycke " Chan- tecler ", då döden stäckté hans bana.
Liksom den rykt- bara Sarah Bernhardt har Coquelin rest jorden rundt och spelat sina bravur- roller på ett stort antal af gamla och nya världens scener.
Äfven Stockholm SOARÉ Å GRAND HOTELL.
DE I MANUSKRIPTET " FRÅN A har, som bekant, haft UPPTRÄDANDE DAMERNA.
a besök af honom vid Stående från venster till höger: Grefvinnan Fernanda Hamilton, f. Busk (Eva Sack, f. Bielke, Bergshammarfrun ").
Friherrinnan Lilly von Essen, f. Piper (Kristina Piper), Fröken Ulla von Essen (Ebba Brahe), Fröken Malin Gyllen- olika tillfällen, se- stierna (Kristina Gyllenstierna), Fröken Elsa Uggla (Den heliga Birgitta), Fröken Tabea von Braun (kung Marta Sture nast 1903. på Hörningsholm), Grefvinnan Adrienne von Rosen, f. de Geer (Katarina Stenbock).
Sittande frän venster till höger: ARIEL.
Fröken Elsa von Schmalensée, Fröken Louise De Geer, Fröken Carin von Schmalensée, (" De tre gracerna ', grefvinnan Sparre, grefvinnan Mejerfell, grefvinnan Löwenhielm), Fröken Ellen von Plåten (Beata von Yxkull, " Pmtorpatrun).
W. Lamm foto.
91 - G
KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 14 — 20 FEBR.
1909.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; biff af svinfilé med portug.
lok och stekt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te med Anna W — s käx.
M i d d a g: Con- somme med ostbeignet; fricandeau på kalf med legymer; sockerrötter med rördt smör; ananas pud ding med ma- kroner.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hachis på kalf (rester från söndag) med ä r t e r; mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Rimsaltad fårbringa med brynta kålrötter och potatismos; hafresoppa med ägg och katrinplommon.
TISDAG, f r u k o s t: Smörgåsbord; bräckt fårbringa (rester från måndag) med potatismos; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kromgädda med smör, pep- parot och p o t a t i s; risgrynspudding med sylt.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; falsk mat- jessill med nykokt p o t a t i s; kaffe el- ler te.
M i d d a g: Späckad svincarré med ryska ä r t e r; äppelsnö med mor- TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; pannbiff- med p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Ärter med fläsk; ugnspannkaka med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; uppstekt pannkaka (rester från tors- dag); ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Oxrulader med potatis och lin- gon; vinsoppa med skorpor.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ragu på kött (rester från fredag) med Det milda cremelika 1 ' ödcler som utmärker Florodol-Tvålen utgör icke blott substanserna af de utsök- taste fettämnen utan därjämte balsamiakt- antiseptiska essencer af högsta betydelse för h u d s k ö n h e t, hvarigenom huden blir sam- metsmjuk, smidig och vacker, hyn ren och klar, hals och händer hvitaoch mjuka.
HögBta utmärkelse: Guldmedalj i Norrkö- ping 1906.
TEKN. A.-B0L.
FLORA, GEFLE.
VARGARDA (Kungl.
Hofleverantör) HAFREGRYN o HAFREMJÖL Vid beredningen bortslipaa Icke — såsom ofta sker för att gifva grynen hvitare färg — den gulaktiga, nd~ ringsrika proteinhinnan.
Genom bevarande af denna blifver gröten mera nä- ringsrik, finsmakande och fast (ej lös och slemmig).
Oks.
Den extra kvalitén i paketema.
stekt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Laxpudding med äggstan- ning; mondaimnkräm med mjölk.
RECEPT: Consommé (f. 8 pers.) ' 2 kg.
märgpipa, l 1 / a kg.
kalf hals, 1 höns, 2 msk.
smör, 6 Va lit.
ef terbul j ong, 2 msk.
salt, 1 morot, 1 purjolök.
B e r e d n i n g: Oxköttet och kalf köt- tet tvättas med en duk doppad i kallt vatten samt skares i bitar.
Be- nen krossas och nedläggas i den kalla buljongen tillika med det sönderskurna köttet.
Hönset plockas och ansas på vanligt sätt, sköljes väl och torkas samt brynes i smöret och nedlägges i buljongen jämte saltet.
När buljongen kokar upp skummas den väl och de ansade rotsakerna iläggas.
Den får därefter endast småkoka 4 — 5 tim., si- las och får stå till följande dag.
Då aftages flottkakan och buljongen klaras med ägghvita och skrapadt kött.
Consommén upphettas, afsmakas och serveras med pastejer, vindböjtlar, ost- beignet eller strimlor af tryffel och tunga.
SJuksköferskebo fattning.
DUGLIG 1: ste husjungfru.
En väl rek.
flicka, som kan glansstrykning och allt hvad till tjänsten hör, som städ- ning, servering m. m. får plats å egendom i Halland 24 april.
Lön 200 kr.
för år.
Betygsafskr.
och foto.
till » B.
N. », Skottorp station p. r.
Sökande till en den 1; april ledig sjuksköterskebefattning vid epidemi- sjukhusen i Halmstad torde före den 20 febr.
insända sina ansökningar, be- ledsagade af aldersintyg, läkarebetyg om god hälsa samt afskrifter af tjänstgö- ringsintygen till förste stadsläkaren, Halmstad.
Förmåner: 500 kr.
årslön, kost, bostad, värme, ljus, tvätt.
Sjuk- sökes till Nya Länslasarettet i Udde- sköterskebiträde finnes.
valla.
Sökanden, som bör vara praktiskt duglig och bildad, skall handhafva per- sedelförrådet, öfva uppsikt öfver köket samt främja ordning och hemtrefnad.
Tillträde 1 april eller förut.
Svar med vinner anställning vid Dalslands folk- uppgift om ålder, ref. och intyg samt löneanspråk adr.
till Länslasarettet, högskola.
Tjänstgöringstid 1 maj — 31 juli.
Löneförmåner: första året 300 Uddevalla.
kr.
(sedermera 350 å 400 kr.)
jämte HUSMODERSPLATSEN möbleradt bostadsrum och middagar i vid länslasarettet i Vexiö är till ansö- skolköket.
Sökes föire; 1 mars hos rek- kan ledig a t t tillträdas den 1 april tor J. Thorson, Färgelanda.
1909.
Årliga lönen utgör kontant sju- hundra (700) kr., jämte allt fritt.
Sö- Husföreståndarinna sökes.
kande till denna befattning äga a t t med Bildad, sympatisk, högst 28-årig, bifogande af frejdebevis och intyg om helst i engelska språket hemmastadd kompetens före denl 1 nästk.
mars till flicka af god familj och med insikter Lasarettsdirektionen härstädes inlämna i och intresse för ett landthems sköt- sina ansökningar.
Husmodern, till hvars sel erhåller i en snar framtid förmånlig befattning äfven hörer vård och till- anställning på landt- och industriegen- syn Öfver lasarettets beklädnads- och dom med litet hushåll, i vacker trakt i utrednings pers ed lar, skall vara fullt södra Sverige.
Huslighet, utbildad i kunnig i de göromål, som förekomma fackskola eller på annat sätt och ut- i ett större hushåll.
Vidare upplys- prägladt ordningssinne äro oeftergif- ningar lämnas i Lasarettssysslomans- liga fordringar.
Svar med foto.
och kontorefc.
fullständiga upplysningar sändes märkt " Vexiö den 15 jan.
1909.
» G-.
K. K. », under adr.
S. Gumaslii Lasarettsdirektionen.
Annonsbyrå, Stockholm f. v. b- Husmoder isiaina Husföresiåndarinnebefattningen vid större skola på landet ledig 1 april.
Sökes gen.
Norra Inack.-Byrån, •Malmskillnadsg.
27, Sthlm.
ANSPBÅKSLÖS ordningsälskande flicka, kunnig i matlagning och villig a t t jämte annan flicka deltaga i alla i e t t hushåll förekom, göromål, erhåller 15 mars plats hos tjänstemannafamilj i norrländsk landsbyggd.
Svar, märkt » Familjemedlem », jämte foto.
och löne- anspråk till Iduns exp.
före 20 febr.
Rimsaltad fårbringa (f. 6 pers.).
IVa kg.
fårbringa, 3 msk.
salt, 1 tsk.
salpeter, 2 tsk.
socker, 3 lit.
vatten.
B e r e d n i n g: Refbenen knäckas och bringan ingnides med saltet, salpetern och sockret, väl samman blandad t.
Den lägges i ett fat och får stå 3 — 4 ' da- gar, under det den ofta vändes i den lake som bildas.
Köttet upptages och tvättas väl med en duk doppad i kallt vatten.
Det nedlägges i det ko- kande vattnet och får koka, tills det blir mört, hvartill åtgår U / 2 — 2 tim. serveras med stufvade grönsaker eller potatispuré.
Spadet kan användas till någon af redd soppa eller puré.
B r y n t a k å l r ö t t e r (f. 6 pers.).
2 stora kålrötter (IV2 Ut.
vatten, 1 tsk.
salt), 4 msk.
smör (80 gr.), 1 msk.
sirap eller socker, V2 lit.
efterbuljong eller vatten, salt, hvitpeppar.
B e r e d n i n g: Kålrötterna skalas, skä- ras i tämligen stora tärningar eller af » långa fyrkanter.
Tärningarna nedläggas i IV2 Ht.
kokande vatten tillsatt med saltet och få koka 3 — 4 min.
med öppet lock.
De upphällas i durkslag och fä därefter afrinna på linne.
Smöret bry- nes i en järnkastrull, tärningarna iläg- gas ' - och sirapen eller sockret hålles öfver: Rötterna få därefter bryna, tills de fått en vacker ljusbrun färg, då buljongen eller vattnet tillsättes och rötterna få sakta steka, tills de äro fullkomligt mjuka, d å de afsmakas med kryddorna.
Serveras till salt kött el- l e r korf.
F a l s k m a t j e s - s i l l.
2 kg.
bästa fetsill, 2 lit.
oskummad mjölk, 6 msk.
strösocker, 1 desertsked salpeter.
B e r e d n i n g: Den salta sillen ned- packas i en hög glasburk.
Mjölken ko- kas upp med sockret och den stötta salpetern.
Då mjölken är fullkomligt kaLl slås den öfver sillen och bör stå väl öfver den.
Sillen får ligga i mjölken 8 dagar, hvarefter den är O s t b e i g n e t (för 6 pers.).
50 gr. färdig a t t använda.
Den kan serve- smör, 70 gr. hvetemjöl, 2 del.
vat- ras - spicken, stekt i papper eller in- ten, 35 gr. rifven parmesanost, 2 ägg.
lagd.
Den är utmärkt god.
T i l l k o k n i n g: 3 / d kg.
flottyr, 1 Ä p p e l s n ö (f. 6 pers.).
5 stora msk.
brännvin.
B e r e d n i n g: Smör och mjöl sam- äpplen, 5 ägghvitor, 5 msk.
socker, saf- manfräses, vattnet tillsättes litet i sän- ten af V2 citron.
der, under flitig rörning och smeten B e r e d n i n g: Äpplena sköljas och får koka, tills den släpper pannan.
torkas, de stekas därefter sakta i ug- När massan afsvalnat, tillsättas äggen., nen och passeras.
Ägghvitan vispas ett i sänder jämte den rifna osten, helt litet.
De passerade äpplena till- massan får därefter sjuda, men ej sättes under rörning i ägghvitan, jämte koka.
Flottyren tillsättes med 1 msk.
sockret och citronsaften.
brännvin, för a t t beigneten skall få Blandningen röres 1 tim. tid med mindre flottyrsmak.
Den upphettas där- ojämn fart.
När krämen höjt sig till efter, tills en tunn blå rök stiger upp hvitt skum är den färdig.
Den upp- A NNONSER skola vara inlämnade till I förstklassig matvaru- och speceriaffär Expeditionen senast fredag för att i norrländsk köping finnes plats fr. 1 maj för kvinnligt biträde:, 20 ä 27 år, kunna införas i följande veckas num- med flerårig vana i branschen och med vacker handstil, trefligt utseende och godt sätt mot kunder.
Svar med betyg, löneanspråk och fotografi före den 20 febr.
till » A.
Ö- », Iduns exp.
LEDIGA PLATSER från ytan.
Af smeten formas runda bullar så stora som valnötter, hvilka kokas gulbruna i flottyren och upp- läggas på gråpapper a t t afrinna.
Huslig, 26 — 32-årig, bildad flicka, af bättre hem, satt och yttre, erhåller behaglig framtidsplats a t t bestyra bildadt ung- karlshem.
Ref. och foto- till » Obe- roende », Sydows Annonsbyrå, Stock- holm f. v. b. intill 1 mars.
Husföreståndarinna.
För bildadt, medelålders fruntimmer, finnes plats ledig som husföreståndarin- Pålitlig flicka na i ett större hus vid västkusten.
van vid kontorsgöromål får genast Full kompetens fordras a t t på egen plats.
Egenhändigt skrifven ansökan hand sköta hushållet och tjänarna, då med uppgift på ålder och lönepret.
husmod ern är klen.
Svar med foto.
och lönepret.
till » O.
R. », Iduns exp.
till Sven Kookberg, Grythyttehed.
FULLT pålitlig, medelålders, bildad person, gärna sjuksköterska, önskas i Stockholm a t t vårda 2 barn och sköta hemmet, där husmoder saknas.
Jungfru fins.
Svar » När som helst ».
Hemmens Platsförmedling », Linnég.
25, Sthlm.
BÄTTRE, barnkär flicka, kunnig i alla inom ett hem förek.
göromål, får plats i april i godt hem där jungfru fin- nes.
Foto., betyg, anspråk till » Rask », Laholm p. r.
HVAR finnes en bättre flicka, med ordningssinne och godt lynne, som vill åtaga sig, a t t i samråd med frun sköta ett hem bestående af herrn och frun jämte 3 barn (barnflicka finnes) vid stationssamhälle, 2 tim. järnvägsresa från Stockholm?
Godt och vänligt be- mötande utlofvas.
Svar jämte rek.
och lönepret.
sändes märkt » Barnavän », Iduns exp.
f. v. b.
EN snäll, anspråkslös, ordentlig och frisk flicka från godt hem, verkligt barnkär och med god vana vid barn, får plats i godt hem på landet för i barn i ålder 1 och 8 år.
Svar med lönepret.
och upplysningar till » Landt- egendom », Ransta p. r.
I tjänstemannahem vid bruk i Västman- land får bildad hushållsvan flicka god plats. '
Nva Inack.-Byrån, Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
Till en ledig lärarinnebefattning vid Elementarskolan för i Södertelje flickor med undervisningsskyldighet i moders- målet och historia på högre stadium samt flertalet läsämnen i klass I I torde ansökningar, ställda till skolans sty- relse och åtföljda af vederbörliga kom- petens- och läkarebetyg, insändas till undertecknad före den 23 febr.
Lön: 1,500 kr.
för 24 timmars tjänstgöring.
Lärarinna, som genomgått Högre lära- rinneseminarium, äger företräde.
Södertelge den 1 febr.
1909.
Hilda Nymansson, föreståndarinna.
DÅ förestånderskan vid Piteå hospital uppsagt sin plats för afflyttning den 1: sta nästkom.
april, kunna ansöknin- gar till den lediga platsen före den 15 mars inlämnas till öfverläkaren.
LÄRARINNA, duglig och ordningsfull, van a t t undervisa minderåriga samt kunnig i sömnad får plats å egendom.
Betygsafskrifter, ålder och lön till » 3 barro?, Iduns exp.
STADGAD, anspråkslös flicka, kunnig i matlagning och sömnad, villig a t t jämte husmodern sköta ett hem (2 pers.), erhåller plats 1 maj.
Svar » Hem », Västervik p. r.
— 92 — BOSATT- NNGAR erhållas förmånligast genom s. k. Bosättningsförsäkring Fullständiga bosättningar för 2 ä 3 rum och kök till Kr.
1,600, 1,800, 2,000 o. s. v.
OBS.!
10 å r s a m o r t e r i n g.
Begär p r o s p e k t och u p p l y s n i n g a r.
Separatutställning omfattande ett 40 tal rumsinteriörer är anordnad i våra lokaler uti egendomen 24 A Grefthuregatan (f. d. Tattersall).
Nordiska Kompaniet STOCKHOLM.
lägges på geléskål och bakelser eller biskvier.
serveras med tills de vid profning med vispkvist kän- nas möra.
Ruladerna läggas upp på karott, såsen vispas upp och hälles 3 O x r u l a d e r (f. 6 pers.).
I / * kg.
öfver.
innanlår eller fransyska med ben, IV2 kg.
späck, V2 msk.
salt, V2 tsk.
hvit- Laxpudding med äggstan- peppar, 3 msk.
smör (60 gr.), IV2 msk.
n i n g (f. 6 pers.) - 3 hg.
salt lax, hvetemjöl, 1 lit.
buljong, kokt på be- V4 tsk.
hvitpeppar, 1 lit.
potatis, 4 nen.
' å,gg, 1 tsk.
hvetemjöl, 3 kkp.
oskum- hackad persilja.
B e r e d n i n g: Köttet t v ä t t a s med mact mjölK, 1 msk.
fint en duk, doppad i hett vatten, och be- T i l l f o r m e n: 1 / 2 msk.
smör (10 frias från ben, hinnor och senor.
På gr.), 1 msk.
stötta skorpor.
dessa kokas buljong, hvarmed ruladerna B e r e d n i n g: Laxen sköljes och vat- spädas.
Köttet skåres i 1 cm.
tjocka tenlägges omkr. 2 tim.
Den skares i skifvor, tvärs öfver muskel trådarna och skifvor och inklappas väl i hvitt pap- bultas väl.
• Späcket skrapas och skares per samt kryddas.
Potatisen skalas T i tunna skifvor, hvilka kryddas väl skares i skifvor och lägges hvarftals- och läggas på köttskifvorna, som rul- med laxen i en smord och brödbeströdd las ihop och ombindas hårdt på två form.
Äggen vispas med mj ölet och ställen.
Smöret brynes i en stekgryta, mjölken och äggstanningen hälles öf- ruladerna nedläggas t ä t t intill hvar- ver puddingen.
Den beströs med den andra och beströs med mjölet samt fint hackade persiljan och gräddas- brynas öfver stark värme under omskak- omkr. V2 tim. ning.
Den kokande buljongen tillsat- Puddingen serveras med skiradt smör.
tes och ruladerna få sakta steka med t ä t t slutet lock omkr. IV2 tim. eller SUNDSVALLS ENSKILDA BANK HUSFÖRESTÅNDARINNA, skicklig i.
matlagn., handarb.
och ett hems skö- tande, 27 år, söker plats a t t s k ö t a bättre ungkarls- eller änkemans hem.
Svar till » Hemtrefnad », Nordiska An- nonsbyrån, Göteborg.
4 Fredsgatan, Stockholm.
S p a r k a s s e r ä n t a 4 %.
Förvaringsfack, årshyra från 15 kr.
I tjänstemannafam.
på landet önskas en anspråkslös, duglig och glad flicka af respektabel fam. till hjälp i hus- hållet rn.m.
Lön efter en månad.
Svar med rekom.
och foto., som återsändes då porto bifogas, till » E.
v. S- », Ren- land.
PLATS som öfversköterska finnes le- dig å sinnesslöanstalt.
Sökande bör vara ordningsfull, snäll och plikttrogen, samt helst allvarligt sinnad.
Den som äger vana vid sjukvård har företräde.
Lön 360 kr.
pr år jämte fritt vivre.
Platsen tillträdes 1 nästk.
april.
Svar till föreståndarinnan, Carlslund, Väsby.
ENKEL, huslig flicka önskas 1 maj såsom hushållsbiträde hos familj i Bergslagen, bökanden bör vara väl kun- nig i matlagning och bakning, ordent- lig, pålitlig samt äga någon vana a t t handhafva tjänare.
Svar åtfÖljdt af foto., betygsaf skrifter och löneanspråk torde sändas till » H.
S. », Iduns " exp.
f. v. b.
BÄTTRE flicka, något van a t t sköta minderåriga barn får plats å herr- gård i Vestmanland.
Svar till » Pålit- lig », Iduns exp.
Godlynt, arbetsam änka, med 12-årig dotter, söker plats på landet.
Svar till » — a — b », Sv.
Telegramb., Sthlm.
FÖRLOFVAD, elementarbildad flicka, (praktiskt anlagd) önskar mot fritt vivre plats å större landtegendom a t t deltaga i husliga sysslor.
Villig a t t meddela undervisning i pianospelning samt a t t biträda vid skrifgöromål.
Svar tacksamt före den 19 febr.
till » S.
L — ek », Karlshamn p. r.
25-ÅRIG FLICKA, med fina rek., ön- skar plats a t t sköta hushåll, helst på landet.
Svar inom 8 dagar till » Familjemedlem », Degerfors p. r.
FLICKA önskar plats i familj som säll- skap och hjälp mot fritt vivre eller mot a t t betala något litet.
Svar » Säll- skap, våren 1909 », Iduns exp., Sthlm f. v. b.
PLATS som hjälp åt husmoder i fam. där jungfru finnes, önskar ung flicka.
Svar till » 23 år 1909 », Iduns exp.
I enkelt landthushåll önskar 23-årig landsflicka anställning som husföre- ståndarinna eller som husmoderns hjälp.
Svar » Karin », Stenungsund p. r.
UNG, bättre flicka, som genomgått hushållsskola samt 8 mån.
vistats i aktad prästfamilj i stad och där bi- t r ä d t med hvarjehanda göromål önskar plats i en större landtlig prästgård eller Lärarinna större egendom, helst där det finnes- önskas för 4 å 6 veckors kurs i finare en äldre respektabel husmoder, för a t t matlagn., uppläggningar, deserter o. d- praktisera och vara frun behjälplig med Bet.
och lönevillkor till » Husmoders- alla inom ett hem förekommande gö- romål samt få anses som familjemed- kurs », Iduns exp.
lem.
LÖn önskas.
Svar till » 18 år », Hvetlanda p. r.
••_ / ^ ^ PLATSSÖKANDE Som husföreståndarinna sökes plats till landtegendom.
Svar till » E.
W. », öfver-Selö- BILDAD, duglig hushållsfröken önskar plats i godt, trefligt hem.
önskar an- ses som familjemedlem.
Svar till » Hjälp och sällskap », Dångebo.
21 års bättre flicka Önskar plats i prästgård som sällskap och hjälp.
Lon Önskvärd.
Svar till » Familjemedlem », Vimmerby p.
r.
UNG massös önskar plats i familj.
Hjälper äfven till med förefall, göro- mål.
Ref. finnas.
Svar till » H. », Iduns exp., Sthlm.
PLATS som hushållsfröken sokes af bil- dad, duglig, enkel flicka, kunnig i matl., bakn., husliga bestyr.
Goda rek.
Nya Inack.-B., Brunkebergsg.
3 B., Sthlm.
UNG, bildad flicka, som genomgått hushållsskola, önskar plats i godt hem på landet (garna prästgård), a t t som medlem af fam. deltaga i hushålls- göromål.
Svar till » M.
18 », Vasa postk. » Stockholm p. r.
