# ID: svediakorp-per1865
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,627
# sentences: 956
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 6 (1153).
SÖNDAGEN DEN 7 FEBRUARI 1909.
22:DRA ARG.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: JOHAN NORDLING.
Sydtysk konst i Stockholm.
S VENSKA KONSTNÄRERNAS förening har gjort vårt konstlif en god tjänst genom att taga initiativ till den utställning af Miinchener- secessionens alster, som i dessa dagar öppnats i Konstakademiens salar.
Som bekant utgöra Munchener-secessionisterna en samling konst- närer, som år 1893 bröt sig ut ur die Kunstlergenossenschaft för att utställa på egen hand.
Dylika secessioner finnas nu, förutom i den bayerska hufvudstaden, i Berlin, Dresden, Karlsruhe, Diisseldorf o. s. v. En vandring genom den nu började utställningen af modern sydtysk konst ger friska och väckande intryck utan att de exponerade konst- verken därför på något sätt slå oss med häpnad, visa någon öfver- raskande ny uppfattning af natur och människor eller ge några hittills oanade färgsensationer.
Den visar tvärtom, att den moderna svenska konsten hunnit långt, till och med öfverraskande långt, att vi i dessa Miinchener-målare ha ypperliga medtäflare, men ej några mästare, vid hvilkas fötter vi taktfullt böra slå oss ned.
En af deras främsta krafter, Fritz von Uhde, företrädes af en stor, präktigt målad porträttbild " Wohlmuth såsom Richard III. "
Det är ett starkt patos i den bilden, och färgen är djup och mustig.
Uhde åtnjuter med rätta stort anseende i Tyskland, särskildt genom sina religiösa taflor, där han låter Kristus uppträda bland samtida bönder och arbetsfolk.
Här utställer han äfven en religiös duk " Tre heliga konungars tillbedjan ", hvilken onekligen är skickligt målad, men känne- tecknas-af en viss torrhet.
Bland djurmålare märkes R. Schramm-Zittau, hvars stora ljusfyllda gåstafla vi här afbildat.
Secessionens ordförande, Freiherr Hugo v. Habermann, har ett par kvinnobilder, af hvilka " Bacchant ", här repro- ducerad, är utförd med tekniskt raffinemang.
Utrymmet nekar oss att.
ingå på någon närmare granskning, hvar- 1.
KONSTNÄREN RICHARD PIETZSCH, UTSTÄLLNINGENS MONTÖR.
2.
BREFVET. '
OLJEMÅLNING AF F.
STROBENTZ.
OLJEMÅLNING AF R. SCHRAMM-ZITTAU.
3.
GÄSS.
alla utställningar; de förmå dock ej minska det goda totalintrycket.
Det är alldeles påtagligt att man här står inför en falang målare med genomarbetad konstnärlig kultur, ett varmt gemyt.
De äga ett annat ras- märke, dessa bayrare, än sina kolleger i Berlin, hvilkas sätt att välja motiv och måla dem ofta har en pompös, anspråks- full och ytlig prägel, någon- ting af parad och trumhvirflar.
för vi inskränka oss att i största korthet påpeka några af de mera remarkabla taf- lorna.
Där är A. von Kellers " Den lyckliga " — en död nunna, som vid båren omgifves af sina systrar — en mjuk och an- slående komposition, Richard Pietzschs ' finstämda landskap " Tidig vår i Griinwald ", " Bref- vet ", en vacker genre af Fritz Strobentz, Albert Weisgerbers med konvulsivisk kraft målade Miinchener-secessionens konst är med ett ord impulsiv, personligt intressant, och den konstälskande publiken bör se den ej en, utan flere gånger.
Som bihang till utställningen före- kommer äfven ett antal skulpturer och gravyrer, hvilka dock äro af mindre intresse.
E. H — N.
porträtt af en sydtysk författare, Robert Engels bondetafla " En familj ", Th. Kleins " Ung flicka i svart kofta ", Eugen Spiros spirituella " Dam med en hund ", C. Piephos roliga " Trädgårdsrestaurant " o. s.v.
Theodor Hummel har en varm och färgvacker " Interiör från en bondgård " och P. Crodelexponerar en klingande frisk och munter fri- luftsbild " Värdshus i skogen. "
Den i.
TIDIG V Å R I G R U N W A L D.
MÅLNING A F R.
P I E T Z S C H.
LYCKLIGA.
KELLER.
NING CHANT.
OLJE- 2.
A F R. ENGELS.
FLICKA.
OLJEMÅL- KLEIN.
4.
BAC- När ni härnäst köper skodon då att få Se 5.
AF H.
PORTRÄTT.
VON OLJE- MÅLNING A F A.
W E I S G E R B E R.
6.
UNG OLJEMÅLNING A F A.
VON 3.
EN FAMILJ.
OLJEMÅLNING HABERMANN.
DEN Profva dem och öfvertyga VI; Eder att de göra skäl för namnet ma vJ^åut^t " Damernas - 66 — favorit ".
OLJEMÅLNING A.
BLOMBERG AF FOTO.
VICTORIA-kängor säljas i finare skoaffärer öfverallt — i alla moderna färger och skinn- sorter, till populära priser och tillverkas af LUDV.
TRAUGOTT, Stockholm PH.
ELSA TÖRNES SPALT.
N a t i o n e l l a dygder och svagheter.
i.
I B E R Ö M M A oss af gästfriheten såsom en specifikt nordisk dygd, som vi mena oss besitta i en högre g r a d än andra folk.
Gästfriheten är ju en vacker dygd och det är med rätta vi gärna odla den och äro stolta öfver den.
— I parentes vill jag endast säga, att den icke alltid odlas i sina vackraste for- mer, utan allt för ofta har en bismak af skryt och skrymteri, som förringar dess värde.
Om vår gästfrihet vore ett b a r n af äkta inne- boende välvilja och en sann glädje öfver att kunna göra det angenämt för våra medmänni- skor, då borde också gästfrihetens naturliga systrar: artigheten och tillmötes- g å e n d e t i a l l t v å r t u m g ä n g e trifvas och bo ibland oss.
Men det göra de nu icke.
Endast då - vi direkt äro värdfolk eller gäster beflita vi oss om att presentera dem såsom nära lierade till familjen, men i all vår öfriga borgerliga färd, i hemlif och utelif, förråda vi nogsamt, att bekantskapen är mycket ytlig och formell, saknande hvarje spår af förtro- lighet och vanans intimitet.
Att det finnes enskilda individer och en- skilda familjer inom det svenska folket, som ' af naturlig hjärtlighet alltid äro artiga och tillmötesgående i allt sitt handlande och gö- rande, det vill jag gärna erkänna.
Men de äro tunnsådda.
Om man undantar köpmännen och deras biträden, till hvilkas yrkesskicklig- het det hör att visa tillmötesgående och vara artiga, kan man gå m å n g a dagar, utan att möta den naturliga älskvärdhet, som m a n i flere andra länder möter i hvarje gathörn.
E n trumpen likgiltighet för andras trefnad och ett oförsynt gå-på-ende för att själf få det bra, har sedan femton, tjugo år blifvit ett allt mer förhärskande drag hos genomsnitts- svensken och tyvärr ock svenskan i all deras färd ute bland okända.
V Och m a n kan godt följa utvecklingen och spåra orsaken till detta växande, drag.
Ung- domen, b å d e den vuxna och den växande, har upphört att vara blygsamt artig, på grund af allt det fjäsk, som i våra dagar bedrifves med den och all den själfhäfdelse, som predi- kats.
Ridderligheten mot kvinnan har upphört, där kamratskapet och kampen om brödstycket tog vid.
; — Kvinnornas naturliga mjukhet har förträats i samma kamp.
— Underklassen har upphört att visa tillbakadragen höflighet, sedan klasskampens och klasshatets läror proklame- rat allas likställighet.
Ej sällan kan man få bevittna, att enskilda bland dessa illustrera sitt blifvande husbondevälde genom öppen ohöf- lighet.
Att ej detta sker oftare — så som eggandet bedrifves — tyder på en djup botten- sats af hänsynsfullhet, som ej frasernas ord- ström ' ännu lyckats bortspola.
— Statens och det allmännas tjänstemän och betjänte ha hos oss aldrig utmärkt sig för ett urbant väsen, utan alltid älskat att rida höga hästar gent emot allmänheten.
Skall m a n i fråga om dem anteckna någon förändring, så är det snarare till det bättre, om också ej till det allra bästa.
E n klass, som allvarligt beflitar sig om ärlig demokratisering i uppträdande och i handling, det är de höge herrarne, statens högste styres- män, arbetsgifvarne och rikmännen, intelligen- sens och bördens stormän, just de, som förr i känslan af sin myndighet gingo strama och styfnackade och läto alla böja sig.
Dessa äro Använd endast KOCKUMS i vår tid de mest tillgängliga och förekom- mande, de mest välvillige och uppoffrande och de minst hänsynslöse i sin " färd.
Men de äro fåtalet och kunna ej sätta stämpeln på det hela.
Det gör massan, som ännu är brutal och hänsynslös, därför att den ännu är omogen och beter sig i sin värdighet af likaberättigad med- borgare såsom en klumpig valp, som ej vuxit i sina stora tassar.
På mina talrika resor har det händt mig m å n g a tiotal gånger, att jag kommit med b å d a händerna upptagna af ett par tunga kolli för att stiga upp på en järnvägsvagn.
- Innanför den tillslutna järngrinden uppe på vagnens platt- form k a n h a stått en, tre, ja fem stora, friska manfolk, unga och medelålders, mer och min- dre korrekt eleganta, och det har icke fallit e n af dem in att kröka sin rygg för att ta ett grepp i ett kolly för att underlätta uppstig- ningen, ja, icke ens att draga handen ur rock- fickan för att öppna järngrinden, hvilket inifrån är den största bagatell men utifrån är för- ehadt med ganska stor ansträngning.
Att de orka låta bli, det är alldeles ofatt- bart!
— När jag själf står innanför skulle det vara mig absolut omöjligt att underlåta denna lilla tjänst åt hvem det vara månde, gammal eller ung, herre eller dam, torggumma eller stadsbud.
Jag skulle skämmas som en våt hund, om jag öfverraskade mig med den t a n k e n: » han gitter gärna stå där och sträfva, det är hans sak och inte min ».
— Men troligen tänka de alls ingenting, utan äro lika blinda och tanketomma, som de äro eldgaffelstrama.
Jag har naturligtvis också träffat på sådana, som haft samma moral som jag.
Bland män har det då varit antingen äldre, distinge- rade herrar eller ock finare arbetare med detta något af vakenhet och rörlighet, som tyder på att de krossat Atlanten eller eljes ej haft beck under stöflarne.
Jag tror att det mera är tafatthet, bristande öfning och bristande snabbhet i tankegången, som gör svensken så trög, när det gäller vän- liga och artiga handlingar, och mindre verk- lig inneboende ohöflighet, men till denna med- födda obenägenhet, som på senare år mindre än någonsin motarbetats, har också kommit ett par positiva moment och det är klassfient- lighet, konkurrensovilja och själftillräcklighet, Likasom artigheten är mindre, så är också tacksamheten mindre, under det misstroendet växer.
Jag hörde en gång en dam säga, då hon steg ut ur en spårvagn, där en ung m a n med blixtens hastighet uppsnappat hennes tappade handväska och återlämnat den till h e n n e: » Hvad den herrn var uppmärksam, du, tänk om det var en ficktjuf. » — Det är altruismen vi behöfva amma fram ge- nom att vänja barn och ungdom att ha ögon och tankar med sig och lära sig se och förstå, hvad hvar och en behöfver.
Nutidens barn äro icke bondblyga, snarare framfusiga, det bör inte bli allt för svårt att leda deras dåd- lystnad i rätta fåror, om vi b a r a själfva ha målet klart.
Bekämpa egoismen och själftill- räckligheten, väck solidaritetskänslan och altru- ismen, lär dem k ä n n a och förstå tröttheten hos den gamle, hjälplösheten hos den lytte och vanföre, försagdheten hos den ovane, som från en stilla vrå förirrat sig in i allfarsvägens bul- ler, kom deras unga hjärtan att slå jämna E KALMAR: .,-,«.
PANSAR-Emaljerade GJUTNA GRYTOR.
Giftfria.
Solida.
slag med alla dessa, som icke trampa lifvets sol- skensstigar, och låt dem på samma gång känna, hur blodet rinner varmt i deras egna ådror, så behöfves det icke mer för att de g ä r n a.
s k o l a dela med af sitt öfverflöd, fyllda af tacksamhet och begär att godtgöra, hvad de fått mer af lifvets goda än andra fått.
» Sådana föräldrar, sådana barn », bör väl vara minst lika träffande som » sådan herre, sådan dräng ».
Detta senare ordstäf besannas ständigt.
Sådan som högsta ledningen är i en affär, en institution, sådan blir inom kort karaktären hos hela personalen.
Detta är icke blott exemp- lets makt, utan ock valfrändskapens urval: lika drar lika till sig.
Jag känner ett hotell, där hela personalen, från den högste till den minste, är välvilja och älskvärdhet och jag kän- ner en bana, där alla äro tillmötesgående och artiga.
Skulle någon nykommen vara kantig, så går det äf honom på kort tid.
Jag kände en annan bana, där förhållandet, var motsatt, kom en vänlig själ dit, blef han snart förgiftad af d e n.
allmänna gallan, till dess högsta led- ningen växlade och med den traditionerna.
Jag kunde ha åtskilligt att säga om kon- duktörerna i allmänhet vid våra svenska banor, jämförda med utlandets, men jag har njutit af den mest utsökta belefvenhet frjin tvenne svenska praktexemplar till konduktörer, hvilka jag i mitt sinne benämner » löjtnanten och diplomaten ».
För dessa båda rättfärdigas skull skall jag tala sakta om de orättfärdigas, svag- heter.
Men som en eftersträfvansvärd ' dygd för dem alla skulle jag vilja rekommendera litet mer af den faderliga välvilja, hvarmed både den danske konduktören och den tyske Schaffnern omfatta sina resande och leda dem på rätta vägar — äfven utan » handtryck- ningar ».
D e n svenske konduktören skrider in med pon- dus och min hos en polis, som skäll se till, att ingen fripassagerare krupit under bänkarne.
Nog går det an för oss, som kunna vår tid- tabell och ha resvana, men den stackars lilla gumman, som fumlar efter biljetten, hvilken ligger i vanten, fast hon minns så säkert att hon lagt den i portmonnän, som inte vet, hvar hon skall byta om och lefver i permanent fruktan att ha kommit på orätt tåg, hon plattas alldeles till under tyngden af hans pondus.
Och när olyckan verkligen varit framme, hvil- ket händer rätt ofta, och en stackare som skulle norrut rullar västerut, då skulle hon frysa till is under konduktörens likgiltiga kyla, om inte vänliga medpassagerare värmde henne med sin medkänsla och hjälpte henne till rätta med sin bristfälliga järnvägskunskap.
H u r annorlunda handlar inte i ett sådant fall min » löjtnant-konduktör ».
Tydligt och klart ger han den vilsekomna besked om hvar hon skall stiga af och hvilka tåg hon skall ta, för att komma på sin rätta väg igen, ja, t. o. m. hvad hon skall säga till personalen och till stationsinspektoren.
Och när tåget håller vid den angifna stationen, kommer han igen för att afpollettera den vilsna och öfverant- varda h e n n e åt en kollegas bevågenhet.
Min » löjtnant-konduktör » får ingen myndig istermage att skjuta framför sig g e n o m detta sätt att sköta tjänsten, men desto smidigare rör han sig i trängseln om söndagskvällarne, desto lättare slinker han igenom de smala järn- vägskupédörrarna och desto säkrare slinker han en dag in i himlen.
ELSA TÖRNE.
A N G K V A R N S A.
- B: S t i l ^ e r k a d p å landets modernaste stärkelse- m.j.
n. w, * fabrik, utmärker sig sarskildt for nvit-: K A L M A R Z; ~: r \ I C C T * Ä O I / " C I C C Finnes hoa hvarje välsorterad specerihand- K 1 " 0 1 A K I V E i L a D - l a r e i hela riket.
O B S.
I G u l d m e d a l j i L o n d o n 1906- — •= w — 67 — l:ma het, renhet och styrka.
D^S © © Af ELLEN LUNDBERG född Nyblom.
EN VANDRARE.
© © FÖRFATTARINNAN till nedanstående dikt, som i förkortad och poetisk form ger det mänskliga lefnadsloppet, har genom sina dikt- samlingar dokumenterat sig som en bland de främsta af våra få kvinnliga lyrici, medan hon samtidigt gjort sig ett namn som novellist.
Hon tillhör också en för sina konstnärliga och litterära intressen känd familj.
Hon är dotter till den bekante Uppsala- professorn Carl Rupert Nyblom, död för något år sedan, och författar innan Helena Nyblom och bland hennes bröder åro flere kända för sina konstnärliga insatser i olika grenar.
Sedan flera år tillbaka är Ellen Nyblom gift med den framstående bildhuggaren, professor Theodor Lundberg.
@ &lt; &amp; 1 HUR UNG han var!
— En dag för ängesen han stod på höjden midt i middags- solen, och blickade förströdd mot dalens klyfta.
Han var en farande och munter sven, som log åt världen, tills den log igen.
Hans blotta ungdom gjorde honom trygg, han kände styrkans njutning vid att lyfta den tunga ränseln på sin starka rygg.
Så böjde han sig ner och slet ett block med gräs •.
och mossa loss ur bergets sida; — han ville se det dansa utför stupet.
Det rullade och flög i vida bågar med höga krumsprång som en jätte- Ateljé bock, — och så försvann det med en suck i djupet.
Han skrattade och sjöng och drog förbi, hans färd gick uppåt, och längs vägens ringar låg by vid by med äfventyr uti, det lockade och drog — han gick på vingar.
Hans bröd i ränseln än var mjukt och varmt, det hade bakats af en vacker kvinna och räckts åt honom med ett vänligt ord.
" Den man, som blott kan bröd och kärlek finna, liar inte rätt att kalla lifvet armt, men vandra lycklig fram på denna jord, " lian tänkte glad och grep med bruna händer kring brödet och högg in med friska tänder.
Hvad gjorde att det skymde och blef natt!
Då kom där stjärneljus och eldflugsvimmel, han sof i gräset under öppen himmel; men lockade en by med dans och skralt och vin och musikanter, stod han ljus och rank och leende i glam och brus.
Det klirrade så ömt i mandolinerna, det skälfde längtansfullt i violinerna.
Han kysstes, sjöng och slogs, — vann alltid spelet i sången som i kärleken och grälet.
Men blef han trött, drog han till nästa by, och där var leken alltid lika ny.
Han gaf en del, men tog än mer emot; ibland satt han en tid vid lugn och härd, men grep i oro åter kring sin staf som kvald af brådska.
Aldrig slog han rot, hans håg var rastlös, ständigt stadd på färd.
Mot något fjärran, okändt bar hans fot, han sökte alltid mot en osedd värld, och gladdes han och gladde, hvart han kom, LUZERN och hastade i brådskan framåt fort med blicken spejande mot himlaran- den.
..
Så hamnade han sist en stormning kväll en höst uti ett värdshus invid vägen och slog sig ner på samma låga sten- bänk, där blott en gammal gubbe satt för- tegen.
Han bad om vin, men när han lyfte kruset och ville fylla glaset, skalf hans hand och spillde vin på dukens grofva lärft.
Det glödde som en blodfläck under ljuset.
" Ack ja, min vän, det går så där Jceger foto.
ibland, när han gick bort, såg han sig aldrig om.
när man blir gammal!
Handen vill ej lyda! "
ljöd gubbens stämma.
Vandrarn svarte Han gick och gick, och äfven lifvet gick.
kärft, — Han lefde det i snabba ögonblick, han kände blodet stiga som en brand som sjönko undan, nästan utan minne.
mot tinningen: " Jag har visst svårt att tyda Han åldrades, men vandringslusten ej, han märkte ej, hur tung hans gång var blifven, ditt ord, min vän.
— Hvem talade du om? — " " Om dig!
— Jag märkte genast, när du kom, att håret börjat gråna som hans sinne.
hur trött du var, hur grå, hur tyngd af Hans dag var spilld, hans unga vilja nött, han tog allt flera raster, — han var trött.
färden, Än log han, men allt mera sällan hände, hur utan mål du vandrat genom världen. "
att han fick svar på sina muntra ord.
Då böjdes vandrarns rygg som för ett slag, Ibland det kändes som om maten brände och plötsligt slappades hans tärda drag.
i strupen, när han åt vid tiggarbord.
" Du yrar, gamling!
Det är inte jag! "
Hans bröd var torrt, och ränseln kändes tung j Han talte hastigt, och hans läppar skälfde.
fast den var tom, och ingen vacker flicka " Väl gick mitt hela liffrån dörr till dörr; — kom längre springande i smyg att nicka medlidande, det fick jag aldrig förr!
en afskedshälsning till den muntra sven, Jag tål det inte!
tag ditt ord tillbaka! "
som sjöng och log och aldrig kom igen.
Hans vin blef bittert, handen ville slå, Man gick förbi med ett: " Guds fred " så kallt, men den sjönk maktlös ned.
" Nej inte så, " att orden tycktes frysa.
Hvar fanns allt, begynte åter gubben vid hans sida.
som en gång värmde?
Vännerna och kys- " Jag vet det nog, det är ej ord, som smaka!
sarna, Jag vet, min stackars vän, hur grymt du och fröjden när han kom, och tårarna känner i af skedsstunden?
— Han var ju densamma.
din längtan stiga, — hungern efter vänner Han kunde ännu sjunga, slåss och flamma, och hem och kärlek, allt hvad du förlorat men världen var förvandlad, dag för dag som vandrare!
— Ens öde är så litet, — allt kallare; — vår herre sig förbarma, en ynkedom!
Och dock, hur grymt för- hur kall och gammal!
— Blott han själf var storadt ung.
man ser det själf.
När allt är nött och slitet Han gick och gick, och äfven dagen gick.
och ensamhetens mörker kring oss lägras Men blef det afton, granskade han skyarna, med ålderns tystnad, i hvars stillhet stegras vår smärta vid förlusten af vår skatt — och hördes ave-klockorna från byarna den enda skatt vi ägt, — vår ungdoms skatt.
ur dalens dunkel, tyngande och stort, Ack det är bittert, bittert för oss gamla!
i dallrande och spröda klanger stiga, då grep han staf ven i den magra handen Mot nattens hårda kyla gå vi ner, ® Förnäm G:D vistelseort H O T E L - under s o m m a r e n.
@ Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum från 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
NATIONAL Telegramadress: " N a t i o n a l ".
68 —
och liksom blinda stappla vi och famla, ty ingen ler mot oss och följer mer.
Den mycket lett, en dag får mycket gråta, men inga tårar lösa lifvets gåta!
I döden är man ensam.
Väl den, som har en vän, emot hvars arm han kan sig luta, när hans stund är inne! "
Den gamle mannen hade tält sig varm, men vandraren satt tyst som i ett minne.
" Mitt hem är jorden, " ljöd hans röst till slut, " min bädd är gräset.
Slumpen är mitt mål!
Men en gång var jag ung!
Min viljas stål var starkt för mången.
Det blef mjukt med tiden, försvagades och brast! "
Och han bröt ut: " Jag gled till hafs, stolt som ett vindfylldtsegel, men slungades dit ödet förde mig.
Jag lät det gå!
Jag väjde för att strida!
Jag lefde som jag lefde, — men jag lefde .i ögonblick af ljus!
— En splittrad spegel .mitt lif dig kanske tycks, men solen brann i hvarje liten skärfva af mitt väsen.
Dock, skymningen den kom, och ljuset släcktes i mörkrets aska; — — och nu är det natt! "
Han stirrade framför sig, där han satt.
Han såg en syn: En yngling stod vid stupet utaf ett berg och vräkte ner i djupet ett klippblock, rifvet loss ur bergets sida.
1 dofva toner hörde han det runga som åskslag emot brantens hvassa skär, men ynglingen stod kvar, begynte sjunga och skratta, och hans blick stod spänd mot klyftan, där blocket dansade och sprang och slog, som om det lefde.
Det ville hejda sig, men djupet drog, och branten splittrades, — och nedåt dök det, och svagare och tyngre ljöd dess suckan, — och så försvann det.
Dalens dunkel slok det.
— — Men det är tungt, när lifvet börjar lida.
" Stockholmskan ".
En Intressant pristäfling för svenska konstnärer.
Carl Larsson och Carl G. Laurin biträda redak- tionen som prisdomare.
ÅRA KONSTNÄRER landet rundt erinras om vår nyligen utlysta pristäflan angående en framställning i bild af stockholmskan från i dag, d. v. s. den mo- derna stockholmskan sådan hon visar sig på gatan, i hemmet, i sällskapslifvet, på teatern eller restauranten, som backfisch, sportkvinna, rösträttskvinna eller grande dame, på sommarnöjet, i automobil — med ett ord i alla de situationer, som karaktärisera den svenska huf- vudstadens moderna kvinna.
Bilden i fråga skall ut- göras af en teckning i svart och hvitt.
För detta ändamål utfästa vi tre pris, ett första pris å fem hundra (500) kronor, ett andra pris å tre hundra (300) kronor samt ett tredje pris å två hundra (200) kronor, eller tillsammans ETT TUSEN (1,000) KRONOR.
Vi förbehålla oss rätt att i vårt julnummer 1909 offentliggöra såväl de tre prisbelönta teckningarna som ock ett urval af de täflingsarbeten, hvilka ej ernått pris, men som på grund af sina artistiska egenskaper för- tjäna att med hedersomnämnande återgifvas.
Samtliga täflande arbeten skola anonymt vara in- sända till Iduns Redaktion, Stockholm, senast den 1 april, samt åtföljas af en förseglad namnsedel, hvars konvolut förses med ett motto, hvilket äfven bör åter- finnas å teckningen.
Namnsedlarne brytas först efter bedömningen.
I öfrigt hänvisas till det fullständiga täflingsprospektet, som återfinnes i Idun n:r 3 och på be- gäran erhålles från Iduns expedition.
V Hvarje husmoder bör prenumerera på Första drabbningen.
Interiör af Ina L.
S t o c k e n s t r a n d.
E HADE haft sitt första gräl.
Det var hvar- ken långvarigt eller häftigt, hon hade bara fasthållit sin åsikt, han likaledes, och så hade han gått till kansliet, gått utan en kyss och med en ohyggligt ful fåra mellan ögonbrynen.
Det pinade henne mest att hon så lätt brutit sin föresats att aldrig låta det komma till. '
ett för- sta gräl (uppträde kallade hon det som fästmö), det förutan skulle harmonien blifvit oafbruten.
Nyss hade orden jagat hvarandra utan att hon kunde hålla dem tillbaka, små stygga ord, som hon inte menat, råkade följa med, då hon sökte bevisa hur rätt hon hade.
Och allt detta för kökstyrannens skull.
Julia, den oumbär- liga, hade svarat näsvist gång på gång och så, hade Maja föreslagit mannen att de skulle säga upp henne.
Och af denna obetydliga anled- ning voro han och hon i en sinnesstämning som om ett skilsmässoutslag låg mellan dem.
Maja grät sina första ungmorstårar och an- förtrodde slummerkudden, att hon inte gifvit Emil ringaste anledning till hans häftighet.
Julia hade sina goda sidor, envisades han.
— J a, för all del, hon var flink och lagade ätbar mat, men därför behöfde en matmor inte ta emot snäsor vid hvarenda tillrättavisning.
Re- spekten måste man hålla på, hade Maja försäk- rat, och då skrattade Emil — det nästan lät försmädligt.
Nu, efteråt, var Maja riktigt sä- ker på att han velat förarga henne med det där skrattet.
Han betviflade naturligtvis att hon kunde sätta sig i respekt hos en tjänarinna.
Om hon bara fick en ny att pröfva sina erfa- renheter på, en som inte var så kraftig och så tvärsäker som Julia.
Strama tyglar och ett visst kom-mig-inte-förnär borde det vara.
Men Emil hade förklarat att de skulle behålla Julia, de kunde få en värre.
Han hade inte blifvit snäst och stukad, han, inte sett sina önsknin- gar åsidosatta och sin värdighet förintad.
— Värdigheten var ännu hennes käraste husmors- smycke.
Hon plockade fram hvarje ord han sagt, förstorade betydelsen och upptäckte nya afsikter.
Aldrig hade hon trott att hennes Emil var så häftig, så oresonlig.
Huru dant skulle deras samlif bli hädanefter?
Rysligt!
Hon bör- jade åter gråta och ältade orden: Kif, dispyter och hårda ord.
Kanske han till sist skulle upphöra att älska henne, eftersom han inte längre frågade efter hennes önskningar.
Kär- leken kunde inte lefva där oenighet rådde.
Hon hade i flera dagar känt sig nervös och nedstämd utan att förstå orsaken.
Det var naturligtvis ett förebud.
Hans kärlek började slockna, slockna efter att ha brunnit ett fattigt litet halfår!
Tårekörtlarna fingo en ny kittling och slummerkudden mottog en hel skara af suckar.
D Äfven den starkaste fysik reagerar slutligen mot en enahanda sysselsättning.
Fru Maja torkade sina ögon, duschade ansiktet med Fa- rina, och som hon inte hörde till dem, hvilka finna tröst i ensamheten, gick hon ut i köket.
Den fruktade Julia var dock bättre än ingen alls.
Tyrannen stod vid diskbordet och såg tra- gisk ut öfver ett spräckt stekfat.
Nästippen var blossande röd som en nytänd cigarr och ögonen blickade hotfullt ned i baljan.
Maja förstod att hon var öfverflödig och ångrade sin visit.
Men som det inte anstod hennes vär- dighet att genast ta till reträtten, ville hon för syns skull ge order om middagen.
" Snälla Julia, vi ta väl resterna från går- dagen öcli så sagosoppa. "
— — Tonen blef undfallande, men då Julia vände sitt stora an- sikte med de vredgade ögonen mot henne, för- sökte hon hålla sig upprätt och kavat och tänka på det hon sagt om respekten.
Med blicken ömsom på sumppannan, som ho- tade att pösa, och på Maja suckade Julia ån- gerfullt: " Frun kan aldri ' tro hva ' jag är lessen för de ' där jag sa ' i morses — och så att herrn och frun skulle kifvas om ' et sen.
Herr-gu ', jag mente aldri ' ett ord afet, kan väl frun begripa!
Se, jag har ondt i nerven, jag me ', för min Kalle, han har gått och gift sig me ' en ann.
Tänk sig, frun, när en mister de ' enaste en bryr sig om i hela världen.
Men det kan inte frun sätta sig in i. "
— — Majas armar kommo i en kast kring Julias skuldror, hon glömde agget, glömde respekten och kände blott att de voro jämlikar i sorgen. "
J a g har gått här och varit .så olycklig, frun, för en kan inte jämt bära allt inom sig.
Det lättar att tala med nå ' n om ' et. "
Maja tryckte sitt hufvud ett litet tag intill Julias breda bröst.
Hon kunde ingenting be- rätta om sin egen oro, men hon kände sig styrkt af den andras omedvetna deltagande.
" Det kanske var bäst som skedde, Julia, — om han inte var en god människa. "
" J a g bryr mig inte om hurudan han var, jag höll af en och skulle fått en på rätta vägar.
Han ' hade sina fel, jag mina, ett häftigt sinne är inget obotligt lyte.
Jag tycker så som, att en människa föds på nytt, när hon gifter sig, äktenskapet, frun, är en ny värld, dit ska en inte föra sina gamla fel.
" Tack för att frun inte är ond på mig.
Se, vi tjänare, ha allt våra bekymmer, vi me '. "
Maja började plocka nervöst bland silfret.
Hennes hjärta var tungt och här bjöds henne sympati, om också i okonstlad form.
Hon slöt läpparna hårdt och klippte med ögonlocken för att hålla tårarna tillbaka.
Om Emil förblef oförsonlig, kunde hon omöjligt tigga om hans förlåtelse, och då — — Julia såg ned på den lilla dockvarelsen med ett leende af moderlig uppmuntran.
" Ser frun, när en väl fått den en tycker om, då är ens bekymmer af rakt ingen betydelse.
Grälar man, så är det glömdt för ett godt ord i rattan tid.
Kalle och jag vi togs mången gång, men om han så slagit mig randig, skulle jag varit den första att ställa allt till rätta igen.
Det är nog så, frun, att för oss betyder kärleken mer än för karlarna, och därför ska vi göra mer för att hålla den kvar.
— Nu ringer det i telefon.
Det är säkert herrn.
Vi tar väl rostbiff och blandade legymer, det tycker herrn om, och så en tårta? "
" Hallå!
Är det du, Emil?
— — Visst kan du ta din gamle vän med dig hem.
Inte be- höfver ni äta ute.
Vi ska ha dina favoriträt- ter.
Julia föreslog nyss — — Nej, vi är ' de bästa vänner i världen.
Litet häftighet, kära du, man får öfverse.
— Jag var ju ryslig i morse.
Du kunde fordrat skilsmässa på fläc- ken.
— — Hvarför kysste du mig inte, när du tyckte jag var söt, till och med som argbigga?
Jag säger väl till om litet drufvor och gorgon- zola, så blir det riktigt festligt?
— — Efter för- sta drabbningen, säger du.
— Ack, om du visste. "
— — Ännu är ej för sent att prenumerera pä Idun för året, då de tre vackra bostonvalserna m. fl.
gratis- bilagor erhållas på köpet!
Barngarderoben * ~?
X * Prif ffir helt år 3 kr.
; hälft ir 1:60 kr.
Lösnummer 30 Sr *.
- 69 - ^ ^ Hvarje sömmerska likaså.
12 häften årligen.
w N0RDI5K; TER HA den svenska Ä idrottens märkesmän mötts i gemensamt intresse för att ordna de vidtomfattande nordiska spelen, till hvilka nu som vid föregående tillfällen äfven andra länder sändt re- presentanter, som på de olika idrottsarenorna skola täfla med de våra i fysisk uthållighet, mod och sinnesnärvaro.
Nu återstår bara ett önskemål: att en äkta nord gnistrande snödrifvor och blanka isbanor måtte förlär terrängerna deras rätta prägel.- Ar efter år växer begreppet om idrottens betyd som nationens fysiska kraftkälla allt djupare in i r vetandet.
Dessa vår tids gymniska lekar ha blifvit ett behof, en sköld mot veklighet och för- slappning, mot lifsleda, nervkriser och allsköns andra den stigande kulturens och vällefnadens dystra följder.
Lyckligt att så förhåller sig!
Ty det behöfver utsägas om och om igen — det smyger många sjukdomar kring våra knutar, hvilka i sin ordning ge upphof åt en mängd andliga kvacksalfvare, som välsigna samhäl- let med sina mer eller mindre dubiösa läkemedel.
Inga predikningar mot anfrätt moral, inga af kammar- UPPTILL I MIDTEN KORDISKA S P E L E N S MÄRKE OCH H U F V U D A F F I S C H: SKRIDSKOÅKARE AI
i SPELEN OCKHOIM 1309 DE LEDANDE MÄNNEN inter med lings- sittare hopknåpade paragrafer om hur lifvet skall lefvas och dåligheten hållas på afstånd ha emellertid den stärkande och förnyande verkan på sin- net som en skridskofärd på stålblank is eller ett hiss- nande skidlopp utför bergs- branter med skogens snöiga furor på vakt vid sidorna.
Idrotten i alla dess former, rätt fattad och klokt utöfvad, är en hälsobringare som ingen annan, och de folk, hos hvilka idrotten hålles i ära, äga där- för betingelser nog att kunna bestå i kampen för sin själf- ständighet.
De stora idrottstäflingar- nas nationella betydelse äro numera också ett faktum.
Inledningsvis presenterar Idun i dag porträtten af de nordiska spelens ledande män och hoppas i ett följande nummer kunna meddela intres- santa bilder; från de olika: täflingarna.
FAGERBERG- NEDTILL: ISJAKTSEGLARXES SPECIALAFFISCH AF ALBERT ENGSTRÖM.
Gammal och ny moraL K JED ANSTÅENDE uppsats, ehuru författad af en • * Y redaktionsmedlem, år ej af sedd att gälla som något redaktionellt uttalande.
Som ett af allvarlig personlig öfvertygelse buret inlägg i en viktig dags- fråga ha vi dock ej velat förmena den plats.
M ENINGSUTBYTET i Idun öfver vår ung- dom och dess moral har varit lärorikt, mest genom de faktiska upplysningar det gifvit och de tankar, hvartill det gifvit uppslag.
Att läsa dessa uttalanden, skiftande, men baserade på samma grundåskådning, har varit som att komma i familj, och det är nyttigt för den, som lefver så godt som utanför denna tongifvande institution och därmed också utan verklig kon- takt med det svenska folket.
Det har lärt mig, att två bildade personer i detta land kunna samtala under användande af den gängse sedlighetsterminologien och därmed beteckna fullkomligt olika begrepp.
De, som i allmänhet och nu i pressen i syn- nerhet föra hvad de kalla sedlighetens talan, utgå ifrån att striden står mellan moral och omoral.
Detta är icke sant, åtminstone icke mer än till hälften.
Man skiftar ju icke hugg med personer, som sakna sedligt medvetande — striden står mellan gammal och ny moral.
Dessa två tidsbestämningar äro då tagna i mycket inskränkt bemärkelse.
Den gamla mo- ralen är icke äldre, historiskt sedt, än den nya, som i själfva verket leder sina anor från den antika uppfattningen, att allt mänskligt och alltså äfven den del däraf, som tillhör kärleks- lifvet, är i och för sig sundt och naturligt och såsom naturligt också rent.
Den gamla eller härskande moralens måls- män förklara här naturligtvis genast, att detta är äfven deras åsikt.
Men kommer man till tillämpningen, handla .de vanligtvis alldeles tvärt emot.
När man hör deras tal, frågar man sig först förtviflad, hvad det egentligen är, som de icke tycka är osedligt.
Sedan mär- ker man, att där finns en gräns, men att den utan vidare går fram och skiljer bort allt, som faller utanför de officiella och lagligt bekräf- tade förbindelserna, lämnande dessa i ostörd ro och utan anmärkning, blott ett enda villkor blir uppfylldt — förtegenheten.
Genom förtegenhet och förställning förvärf- var man sig föröfrigt mycket lätt namn och värdighet såsom en moralisk person, medan den rättframhet, som ser saken i ögonen och föraktar eufemismer, stämplas som omoralisk.
" Osedlig " anses hvarje omedelbar eller me- delbar hänsyftning på det sexuella lifvet.
Där- för blir det nakna alltid opassande i tal, i konst, i skrift, därför var Frödings " Jägarens morgon- dröm " osedlig och Strindbergs " Giftas ", liksom så många andra, mindre pregnanta, litterära och konstnärliga arbeten af ärlig och realistisk hållning, därför är hela vårt språk så öfver- sålladt af fula ord som en spetälsks hud af sårnader, och därför ha vi en så riklig och ständigt växande stock af fula svenska histo- rier.
Därför hållas barnen och de unga i djup okunnighet — måhända icke längre Öfverallt om fortplantningsläran, vetenskapligt sedd — men om den praktiska roll, det sexuella lifvet måste komma att spela i deras framtid, och en dum sentimentalitet och en i luften sväfvande moral ersätta den praktiska kunskapen.
De unga få under sin uppväxt ofta höra ta- las om " rysliga " och " dåliga " människor.
Det går snart upp för dem att därmed betecknas icke blott de ohederliga, elaka, giriga och råa, utan främst de, som fallit, som det heter, eller begått ett " felsteg " samt de, som lefvat eller jj " - Z - Numera är det jämförelsevis få, som besväras af mjäll, - •medan det Hr ganska allmänt kändt att original- fabrikatet Salubrin vid rätt användning är ett ofelbart medel mot mjäl ', skäggsvamp ro.
fl.
hårsjukdomar.
Som alla hårsjukdomar äro yt- lefva i en icke laglig förbindelse — alldeles oafsedt deras karaktär eller uppförande föröf- rigt.
Men de hålla nog icke tillgodo med denna lärdom.
De se den grymhet och den själfrätt- färdighet, som följa med dess tillämpning, och den gränslösa inkonsekvensen.
Och skulle de börja reflektera öfver det fak- tum, att hvad som nu upphöjes som gudomlig sedelag ofta på ett egendomligt sätt samman- faller med hvad som är eller har varit socialt opportunt och hvad som betingats af förhållan- den, hvilka icke längre existera, bli de nog tveksamma om samma sedelags giltighet.
Exem- pelvis: på den tid då en ogift kvinna icke ens kunde försörja sig själf, var det naturligtvis socialt sedt högst olämpligt att hon blef mor, och helt visst har detta faktum sin del i att det så småningom kom att betraktas som ett svårt brott mot gudomlig och mänsklig lag.
Numera äro förhållandena annorlunda, och om nu en kvinna anser sig kunna ekonomiskt an- svara inför samhället för sitt barn, bör det väl åtminstone få bli en ' sak mellan henne och hen- nes samvete, om hon utanför äktenskapet skulle påtaga sig modersplikterna.
Utifrån den nya moralens ståndpunkt ställas också kraf och fällas också domar, men efter andra grunder.
Äktenskapet är här icke skyd- dadt för kritik, har intet sedlighetsmonopol: det blir därför osedligt att sälja sig in i ett äktenskap, osedligt om personer med ärftlig sjukdom, t. ex. epilepsi, bringa barn tilll värl- den, mera osedligt af en lastbar person att dra in en ofördärfvad i ett aldrig så lagligt för- hållande än att lefva i fria förbindelser med sedligt likställda.
Här är icke eller borde icke vara något skärande öfver en kam, hvarje fall ses för sig; när den nya moralen blir doktrinär, blir den icke bättre än den gamla.
Den gamla moralen är bekvämare och billi- gare, den nya är mer kräfvande och farligare, fast den har ett klarare och mindre tvetydigt program.
De, som icke nå upp till den, som förvil- las af den friare atmosfären och de större rörelse- möjligheterna och tro att inför densamma lagen om ansvar och medansvar är upphäfd, de falla på den, men skulle väl ha gått under ändå.
Och drar man blott försorg om att ungdo- men får upplysning och vägledning, så får den sedan ta ansvaret på egna skuldror.
Det förefaller mig en smula kortsynt och fegt att ängslas, därför att banden lossna och ungdomen — en del af den — gör uppror, sär- skildt som oron gäller den kvinnliga ungdomen.
När man tror att den är på väg att ge sig all osedlighet i våld, vet man eller vill icke veta något om den regulator, som ligger i själfva det kvinnligaste af kvinnonaturen.
Jag afstår från försöket att definiera det, men det är ett slags andlig ömtålighet, som direkt mot- svarar den fysiska, ett ödesdigert och ofelbart sammanhang mellan kropp och själ inför kär- lekslifvet, som hindrar kvinnan från att förfalla till sexuell råhet.
Om en lag kunde antas, som officiellt kunde, ge henne samma s. k. rättig- heter som mannen, icke skulle hon begagna dessa, åtminstone icke såsom han.
Det skulle hämna sig alltför hårdt.
Jag kan med bästa vilja icke förtvilla eller änglas, äfven om de moderna unga flickorna, såsom man påbördar dem, skulle vara en smula fria i sitt sätt och i sina åsikter, något morska, själfsäkra och nyfikna på lifvet.
Därför be- höfva de väl icke vara dömda till undergång.
Somliga få snart nog arbetet till en hjälp, till andra kommer det bästa stora botemedlet mot all " osedlighet " — kärleken.
En och annan gudabenådad får bägge delarna.
ELIN Fulvia.
Skiss af Ernst Lundquist.
(Forts.) P RESIDENTEN, en svartmuskig kreol med ett spanskt namn lika långt som hans mustascher, förälskade sig i henne på teatern och lämnade henne gärna regeringstömmarna, blott hon ville bönhöra honom.
Politiken var ett nytt område för Fulvia, och hon undrade, hur det skulle kännas att styra ett land.
Krig eller fred var den brännande frågan för dagen.
Presidenten och öfverklassen önskade krig, men folket ville ha fred.
Fulvia ställde sig genast på fredspartiets sida, dels emedan hon alltid fått kväljningar, så snart hon tänkte på blod, och dels emedan det eggade henne att se, om hon skulle kunna förmå presidenten att öfverge krigspartiet.
Hon lyckades, dock med uppbju- dande af hela sin älskvärdhet, ministären afgick och efterträddes af en fredsvänlig dito, men tid- ningarna skrefvo öppet, att det var la Rosani, som tvingat presidenten att sticka svärdet i. skidan och dragit vanära öfver landet, och en kväll på operan lossade man från en avantscen ett revolverskott mot henne; lyckligtvis blef hon icke sårad.
Men hon hade nu fått nog af mak- tens sötma och återvände till Europa med nästa ångbåtslägenhet.
De europeiska tidningarna hade ägnat långa spalter åt hennes politiska äfventyr, och en bättre reklam kunde hon ej önska sig.
Opera- direktörerna tiggde nu som en nåd om att få engagera henne, men hon ville hellre hvila sig litet efter alla själsskakningar.
Det var också mera stil i att ej begagna sig af detta lysande reklamtillfälle.
Hon slog sig ned på sin ny- köpta villa i Rapallo och hade roligt åt att ställa till folkskockning utanför dess grin- dar, då hon någon gång visade sig ute i loggian.
Till Pietro hade hon skrifvit och uppriktigt berättat så väl sitt ryska som sitt sydameri- kanska äfventyr, och han svarade henne vän- ligt, nästan ömt, utan svartsjuka eller förebrå- elser.
Han hade också alla anledningar att vara henne tacksam: hans roman hade nyss kommit ut och gjort stor lycka — det var en verkligt litterär framgång, som efter hvad han hoppades snart skulle följas af flera.
Fulvia smålog; han var verkligen omot- ståndligt, förtjusande dum, den stackars snälle Pietro.
Nästa år dök Fulvia helt oväntadt upp i Rapallo på själfva Mi-caréme-dagen.
Kvällen förut hade hon anländt till sin villa med en tross af hästar, vagnar, hela berg af koffertar och fem tjänare; hon ämnade alltså stanna där länge.
Det var en stor attraction och en stor triumf för den lilla Rivierastaden, isynnerhet som hon kom direkt från Nice, där hon uppträdt på operan under karnevalen.
Hon deltog i blomsterkorson, klädd i antik grekisk dräkt, stående i en char af röda och hvita rosor, som hon körde själf med rosen- tömmar.- Vid prisutdelningen stannade heders- baneret naturligtvis hos henne, och då hon tog emot det ur sindacons hand, kysste hon det och skrattade öfvcrlycklig som ett barn.
Alla för- vånade sig öfver, att hon var så litet blase- rad.
WÄGNER.
då terst Fmittosamma, bör maD, intill dess full läk- ning inträdt, ofta fukta hårbottnen med Salubrin lör atc förhindra smittans krirgspridande medelst borste eller annat föremal från någon icke fullt läkt sjukdomsliärd.
Se vidare bruksanvisningen.
Alltid bör man undvika att använda främmande kammar eller borstar.
Under de följande dagarna red hon då och genom stadens gator följd af sin groom; IDUNS MODELLKATALOQ.
72 - Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem.
Fyra rikhaltiga säsongbäften årligen.
Koloreradt oms ' ag.
Prenumerationspris 2.20 för helt år — 60 öre pr häfte.
.
^ ^) - 73
" Bed henne stiga in. "
" Hit.
.
.
i salongen? "
" Ja. "
Fulvia såg på klockan, den var endast tre.
Ännu kunde han dröja en timme — och nu Nej, hon ville inte tänka på detta.
Hon hade hon något att sysselsätta sina tankar ville tänka på något annat.
.
.
hvad som helst med.
.
.
.
bara något annat.
Marietta släppte in den främmande och drog Hon ställde sig framför en trymå och be- sig sedan tillbaka.
Den gamla damen stod kvar traktade sig själf.
Ja, hennes hår gick i samma vid dörren, och Fulvia mätte henne med en djupa vågor som förr och sköt samma blåsvarta granskande blick.
Hatten på sned, stora, slock- blixtar, hennes ögon glimmade som- svarta dia- nade, rödgråtna ögon, härjade drag, vilda gråa Hennes villa låg snedt emot detta nöjeseta- manter under hårfransarnes slöja, och munnen hårslingor, som släpade på den fläckiga och blissement, men på en kulle, så att utsikten svällde röd som en granatblomma.
Allt detta trasiga sidenblusen.
En mängd oäkta ringar öfver golfen var ännu mera omfattande.
Den hade hon sett tusen sinom tusen gånger och det på utmärglade fingrar med svartkantade nag- hade förut hetat Glycinievillan, men hon hade kunde inte fängsla hennes irrande tankar.
Me- lar.
döpt om den till villa Fulvia.
Man kunde, åt- dan hon strök upp den venezianska spetsro- " Förlåt mig, att jag trängt in hos er, sig- minstone denna årstid, knappast se, hvad den bens vida ärm och lät sin juvelgnistrande hand nora, " sade slutligen den främmande kvinnan var byggd i för stil, ty hela fasaden, som vette glida långsamt ner öfver armens elfenbenshvita med hes röst och på romdialekt, " men då jag ät landsvägen, var klädd med blommande gly- sammet, hörde hon namnet Massimo.
.
.
Massi- gick förbi, hörde jag er sjunga Traviata, ett cinier, som liknade en yfvig violett päls, och mo.
.
.
och hon tyckte, att det namnet lät som af mina bravurnummer från fordom, och jag loggians pelare doldes under hvita klätterrosor.
en kyss.
kunde inte låta bli att gå in genom grinden.
Glycinier voro äfven planterade utmed villans Det var, som om jag hört mig själf i min äras omfattningsmur, hängde ned öfver den i mjuka " Massimo, " sade hon nu alldeles högt.
dagar.
Och sedan sjöng ni Somnambula också festoner och slingrade - sig upp i judasträden, Nej, hon måste tänka på något allvarsamt,.
.
.
och min härliga Lucia.
.
.
och då kunde som kantade gårdsplanen; deras ännu bladlösa, något, intressant.
Hon kastade sig på en chäs- jag inte hejda mina tårar.
Förlåt mig. "
men blomtäckta kronor voro som doppade i long och försökte spinna vidare på den där " Hvem är ni? "
någon violfärgad, knottrig pasta, och då gly- framtidsplanen, som dykt upp i hennes hjärna " Det namn jag nu gömmer mig bakom skulle ciniernas ljusare lila öfversköljde judasträden häromdagen, då hon hörde talas om d ' Annunzios med sina blomstervågor, blef det hela som en gamla, nu öfvergifna " idé att bygga sig en teater .inte säga er någonting. "
" Har ni varit operasångerska? "
lidelsefull men ändå förnäm orgie i violett.
vid Albanosjön.
Då hon ledsnade på sitt kring- " Ja, och en af de stora, en af de största.
flackande lif, skulle hon för en af sina miljo- Uppe från villans fönster hade man en hän- Jag sjunger inga arior nu, rösten och ande- ner låta bygga en stor operateater i Trastevere, förande utsikt öfver den blåa golfen, som i dräkten räcka inte till.
.
.
jag sjunger visor på en opera för folket, som skulle få tillbringa långa, lata vågor gungade in mot den splitt- osterior om kvällarna och samlar in koppar- sina kvällar där gratis, och hon skulle sjunga rade stranden och fransade dess fantastiska brun- för dem, då hon hade lust.
Teatro Rosani skulle^ slantar på en tallrik.
.
.
jag, som har vadat i svarta klippor med hvitt skum.
Till höger och guld och diamanter liksom ni. "
den heta.
I vestibulen — eller kanske i foajén?
vänster löpte de olivklädda stränderna ut i fjär- Hennes röst lät skärande bitter.
— skulle finnas en stor staty af henne själf, ran som två mot hafvet sträckta armar, och " När jag blir sextiofem år, får jag det lugnt i olikfärgade stenarter, svart till håret.
.
.
hon ytterst till höger blånade Cap Portoflnos pyra- och bra i Verdis hvilohem för musikfolk i skulle tala med Max Klinger om detta, då hon mider.
Milano; för mitt rätta namn slås alla dess dör- kom till Leipzig i vinter.
.
.
Max.
.
.
Massimo rar upp, " tillade hon med en stolt kastning på hette väl det namnet på italienska.
.
.
hufvudet.
Hon besinnade sig litet och smög Hon sprang upp och ställde sig vid fönstret.
sig därefter fram till Fulvia, så nära, att denna Hvad hafvet var ljust i dag, det hade nästan kände, hur det luktade sprit om henne.
Hon För första gången i sitt lif var Fulvia nervös.
samma färg som glycinierna, hvaraf det inra- såg sig försiktigt omkring, liksom för att öfver- Var det scirocco i luften?
Nej, då hon under mades.
Hon slöt ögonen och stod orörlig en tyga sig, att ingen lyssnade, och sade sedan sin rastlösa vandring öfver salongsgolfvets mar- stund.
Men så spratt hon till och såg sig för- hemlighetsfullt: morrutor kastade en blick genom det öppna virrad omkring i det tomma rummet.
Hon hade " Ja, för er kan jag ju yppa mitt rätta namn, fönstret och öfver hafvet, såg hon, att luften känt en glödhet kyss på sin hals.
.
.
där.
.
.
till tack för er vackra sång och er vänlighet var klar som kristall och himlen strålande just där.
.
.
att ta emot mig.
.
.
.
j a g är.
- Giuditta blå.
Hon slog sig ned vid pianot och sjöng Vio- Franchi. "
Det var i hennes inre det drog sig samman lettas stora aria.
Hennes röst klingade ypper- Fulvia stod oförstående och skakade på huf- till scirocco ..
Å, denna tryckande, kväfvande ligt i dag, hon hade också hvilat den i ett par vudet.
men ändå nästan ljufva känsla, denna elektriska veckor.
.
.
och den hade mera värme än van- " Känner ni inte till mitt namn? "
utbrast skälfning i hvarje nerv.
.
.
hvad skulle allt ligt, tyckte hon, någonting visst.
.
.
liksom en den gamla sångerskan med förvåning och ovilja.
detta betyda?
Kunde det verkligan endast vara glöd af djuprödt, som inte funnits där förr.
" Giuditta Franchi.
.
.
det var ju jag, som kalla- det, att hon väntade markis Massimo, att han, Hon sjöng en aria till och ännu en.
.
.
då des " Det enade Italiens sånggudinna ".
Då pie- då de skildes efter ridten till Zoagli i går kväll, knackade det på dörren, och Marietta inträdde.
montesarne ryckte in i Rom den 20 september bedt att få göra henne sin uppvaktning i 1870, stod jag på min balkong vid porta Pia Fulvia flög upp.
dag?
klädd i trikolorens färger och sjöng Garibaldi- " Är det.
.
.
en visit? "
flämtade hon.
Det var hans första besök i villa Fulvia.
hymnen och svängde Italiens fana öfver de fram- " Nej, men det sitter en sådan besynnerlig Hvad var det mera med det?
Det var ju den tågande trupperna.
Sedan buro studenterna gumma ute på gården.
.
.
jag måste väl gå och naturligaste sak i världen, att han, så pass mig på en karmstol genom staden, och j a g visa bort henne.
Hon gråter. "
mycket som de varit tillsammans under dessa måste sjunga Garibaldihymnen hela kvällen, " Är det en tiggerska? "
dagar, skulle vilja göra henne sin visit.
Det hela natten, under romarnes vilda jubel.
.
.
jag fordrade artigheten rent af.
" Nej, det tror jag inte.
Signoran kan själf sjöng den på Forum, på piazza Colonna, till se henne från det här fönstret. "
och-med utanför Qvirinalen under påfvens fön- Nej, det var något annat, något mera.
Det Fulvia följde Mariettas anvisning.
På fon- ster.
.
.
fastän han hörde det inte, han hade ju var detta, som händt i Zoagli i går.
Då de tänkanten midt på gården satt en sjaskigt klädd spärrat in sig i Vatikanen.
Jag sjöng nästan lämnade groomen med hästarna nere på-gatan gammal dam med yfvigt grått hår under en utan afbrott i tio timmar.
.
.
jag var tjugu år och gingo upp i ett af de hus, där man väfver extravagant hatt med stora plymer.
Hon vände den tiden!
Det var mitt lifs första stora ögon- sammet, hade han alls inte haft en tanke på ansiktet upp mot villan, ett gammalt pudradt blick och inledningen till en rad af lysande att se efter, hur väfningen gick till, och då hon ansikte med spår af förgången skönhet.
triumfer på alla Italiens operascener.
.
.
och lutat sig ner öfver väfstolen, för att se på, hur hvar jag uppträdde, måste jag, åtminstone det flickan efter hvarje användande af slagbom- " Hvar har hon kommit ifrån? "
sade Fulvia.
första året, sjunga Garibaldihymnen efter sista men skar upp silkesvarpen med sitt hvassa in- " Hon har väl kommit in från landsvägen.
aktens inropningar.
Att ni inte har hört talas strument, kände hon, hur hans ögon brände i Grinden är ju inte stängd. "
om det! "
(Forts.) hennes nacke.
Och i trappan, då de gingo ner " J a g kan inte se, att hon gråter. "
.
.
.
å, hon kände ännu hans glödheta, skälf- " Nej, inte nu, men nyss, då signoran sjöng, vande kyss på sin hals.
.
.
grät hon så att hon skakade.
Skall jag.gå och köra bort henne? "
Icke ett ord hade de växlat under vägen trottoarerna blefvo fulla med folk, hvar hon drog fram, och skaror af unge män sprungo efter den sköna ryttarinnan långt utåt lands- vägarna.
Ett par gånger hade hon en herre i sällskap, den unge markis di Santafiore, som bodde på hotell Savoia med sin mor.
Han äg- nade visst inte mycken uppmärksamhet åt sin häst, ty han höll sina blickar oafvändt riktade på la Rosani.
De hade förmodligen gjort bekant- skap i Kursaal, där hon visat sig ett par kvällar.
hem, och då han vid afskedet bad att få göra henne sin visit, hade hans ögon trängt tvärs igenom henne, som om han redan nu tagit henne i besittning.
.
.
Uppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjollängd erhåller NI till Eder figur Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Blualif 40 öre, KiolmSnster utan » Up 50 öre, Prinsessklädning 75 öre, Reform- dräkt 75 öre, Barndräktmönster 50 öre, Kragmönster (Pellerin) 50 öre, 50 ore, Kappmönster Kappmönster 60 60 öre, öre, Nationaldrfiktmönster Nationaldräktmönster 1 1 kr.
kr.
Mönster kunna äfven beställas efter andra än våra modeller.
Beställning skall då åtföljas af den modell som önskas.
Priset är då dubbelt mot Mönster kunna äfven beställas det efter vanliga.
andra än våra modeller.
Beställning &amp; &amp; &amp; tm 8 PriSet dUbbelt fullt n a o. e l J e g a n t a — &gt;, tillförlitliga, m o d e r CO tBA^MAMrvéMA^irTAtf i HDD C I S I J 1 OHSX Cl » ^ ™ * ' * * * ^ d e t v^nliT^ ' " ' ^ Expedieras portoiritt inom Sverige om rekvisition åtföljd af likvid insändes till M&amp;stersamuelsgatan 43, Stockholm [t jkM • " ^_ — 4-, / * ^« * » •• #!
I f I l l O % k fWl I • i l %k T S ^ r j i I f 1 åU 11 åld 1 ' lUllÖ Itfl dlile
^ ^ J Mirv spalt.
dirv.
spalt alla vackra flickors spalt.
det t. o. m. bland Londons upper ten blifvit modernt att arrangera s. k. matlagningspartier.
pVE NATIONELLA evenemangen aflösa hvarandra snabbt nu på nyåret.
Knappt har vår Hedin-, vår Strindbergsentusiasm slutat glöda, så fyller oss Nordiska spelen med ett allt uppslukande intresse.
Då det gäller att på sportens område häfda vår plats bland nationerna, är det ännu framför allt män- nen, som göra sig gällande.
Men hvarför skulle icke äfven därvidlag kvinnan sträfva efter likställighet?
Spartas kvinnor gjorde det och lagade icke bara svart- soppa, såsom möjligen redaktör Hallgren skulle vilja påstå.
Och ändå fingo de inte rösträtt!
Men de be- höfde den heller inte: de voro ju så lakoniska.
Ama- zonerna och valkyrjorna äro i godt minne, och de se- nare voro därjämte särskildt treffiga, ty de bjödo alltid Och i målskjutning äro ju damerna, särskildt de yngre och speciellt den vältränade stockholmskan, mycket duktiga och målmedvetna.
Det anses som en mycket angenäm sport, jämförlig endast med ringkast- ning mot lefvande karl.
Dess enda fel är att prisen ibland påstås vara ganska underhaltiga.
Men trots sin förträfflighet i flere afseenden skulle icke kvinnan ens vid Nordiska spelen kunna häfda sitt fulla oberoende.
I paråkning måste det vara två, pre- cis som vid världens skapelse: " man och kvinna ska- HOPPTÄFLING.
i en spjutkastning (eller kanske hellre i tenniskastning).
På målet kunde ju, för att bringa Kåta i humör, må- las " Första kammaren ".
Domare: borgmästare Flens- burg i ' Ronneby.
Helt säkert skulle det bli en synner- ligen vacker prestation, såvida ingen oförutsedd kata- strof inträffade, eller domaren greps af kata-lepsi.
SPJUTKASTNING.
Vidare: hvarför skulle inte d:r Gulli Petrini kunna ha vackra utsikter som skidlöpare, hon som gifvit sig af ända upp till Glommenträsk för att utbreda röst- rättskrafvet bland lappskorna, eller hvad folket heter däruppe.
Det sägs att hon varit så energisk, att man MÅLSKJUTNING.
pade han dem. "
Den saken är dock lätt afhjälpt.
En- ligt hvad jag har mig bekant hålla öfverste Melander och fröken Ellen Key på att träna.
Hr Melander på- stås helst ha velat åka med Marika Stjernstedt, men hon lär ha afböjt — — — på öl och skinka i Valhall, oafsedt stängningstiden.
Det var förr det.
Men hur är det nu?
Jag menar med sporten och kvin- norna.
Här om någonsin skulle väl vara ett tillfälle att visa, att det starka och det sköna kan förenas til ett imposant helt.
Låtom oss tänka oss hur det skulle kunna ordnas, om damerna deltoge i Nordiska spelen.
Det är ju bara en fantasi, men kanske — — Det blir helt säkert i alla fall en vådligt elegant samåkning!
WALDECK.
Ha vi icke fysiskt begåfvade och tränade kvinnor?
Jo jo, Kåta Dalström till exempel.
Tänkom oss henne DISKUSKASTNING.
kunde tillämpa på henne det gamla ordspråket: " lapp, lapp, men ingen sömn. "
Fast det är nog bara lappskoj.
För närvarande äro ju förresten kvinnorna särskildt tränade i hopp — hopp om rösträtt.
Sedan förut- varande championen fröken Anna Whitlock lämnat täf- lingsbanan, sättas förhoppningarna förnämligast till dr Lydia Wahlström, som också är hoppfull och ger goda löften för framtiden-.
SKIDLÖPNING.
I " diskuskastning " ha ju alltid våra utmärkta kvinn- liga tjänsteandar varit särskildt styfva, men någon täf- ling kan nog inte på länge bli af, ty man har ännu inte funnit något material, som är tillräckligt h å l l b a r t.
Kanske komma fruarna att täfla med dem, nu sedan 75 — PARÅKNING.
DS^sl i KÖKSALMANACK Finast i smak Redigerad af ELISABETH närings rikast ÖSTMAN lnneh.
af Elizabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
FORSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 7 — 13 FEBR.
1909.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; tomatbiff; ä g g; mjölk; kaffe eller te med sultancake.
M i d d a g: Kej sar- aoppa med äggkulor; stekt anka med brynt potatis och salader; apelsin med blanc-manger.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; äggröra med hackad rökt sill; kaffe eller te.
M i d - d a g: Pudding af kött och ris med smördeg; blåbärssoppa med skorpor.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; fattiga riddare med sylt; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Fläskkotletter med pressad p o t a t i s; » Bollas » pudding.
ONSDAG.
1 ' r u k o s t: Smörgåsbord; kalfkarbonad med p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Af redd bul j ong med stekta palsternackor; kokt torsk med senapssås och potatis.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; agg med skinksås; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: F å r i k å l; posmunkar å la Skogshöid.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafremjölsvälling; sillsalad med skarp- sås; mj ölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Bceuf a la mode med ärter och po- tatis; äppelkompott med grädde.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; uppvärmd stek (rester från fredag) med makaroner och ansjovis; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Blodpudding med skiradt smör och lingon; saftsoppa med skorpor.
RECEPT: T o m a t b i f f (f. 6 pers.).
8 stora tomater, Vi tsk.
hvitpeppar, 1 tsk.
salt, 1 ägg, V2 kkp.
fint stötta skorpor, 3 msk.
smör (60 gr.), 2 portug.
lökar.
Beredning: Tomaterna sköljas, torkas och skäras i skifvor.
Tomatskif- vorna kryddas och doppas i det upp- vispade ägget samt vändas i de stötta skorporna.
Löken skalas och.
skares i 4y4 PARETER.
- Q&gt;- = Vårpårda = Proton-hafremloll tunna skifvor.
Hälften af smöret bry- nes i en tackjärnspaima, tomatskifvorna iläggas och stekas vackert bruna och uppläggas på ett varmt serveringsfat.
Löken brynes i resten af smöret och därmed garneras biffarna.
De serveras med stekt potatis.
Kejsarsoppa (f. 6 pers.).
1 msk.
smör, 2 msk.
mjöl, 2 lit.
stark, klar bul3 ong, V2 tsk.
salt, en sjätte- dels tsk.
kajennpeppar, 1 tsk.
socker, 1 del.
marsala, 2 äggulor, 1 del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Smör och mj öl sam- manfrasas, bulj ongen påspädes litet i sänder, under flitig rörning och soppan får koka 15 min.
Den afsmakas med vi- net och kryddorna.
Äggulorna och grädden vispas upp och tillsättas i soppan, som därefter upphettas, men får ej koka.
Ä g g k u l o r (f. G pers.).
2 färska ägg, 25 gr. fint smör.
B e r e d n i n g: Äggen hårdkokas i 10 min.
och läggas därefter i kallt vatten en stund.
De skalas och hvitan lossas från gulan.
Gulan hackas fint med en knif och inarbetas i smöret.
Ägg- massan ställes på kallt ställe a t t hårdna och däraf rullas små kulor som uppläggas pyramidformigt i en saladier.
De serveras till afredda buljongssoppor i allmänhet.
Apelsin med blanc-manger (f. 6 pers.).
5 apelsiner, 50 gr. strö- Det milda crémelika lödder som utmärker socker, 1 kkp.
jordgubbs- eller körsbärs- sylt, 1 hg.
biskvier.
Blanc-manger: 4 del.
tjock grädde, 1 msk.
vanilj socker, 3 blad ge- latin, 2 msk.
hett vatten.
Beredning: Apelsinerna skalas, skäras i skifvor och kärnorna borttagas utgör icke blott substanserna af de utsök- noga.
Apclsinskifvorna läggas i en gelé- taste fettämnen utan därjämte balsamiskt- skål, hvarftals med sockret, sylt och antiseptiska essencer af högsta betydelse för biskvier.
Till blanc-mangern vispas grädden h u d s k ö n h e t, hvarigenom huden blir sanr till hårdt skum och afsmakas med metsmjuk, smidig och vacker, hyn ren vaniljsockret.
Gelatinet sköljes i kallt och klar, hals och händer hvitaoch mjuka.
vatten och upplöses i det varma vatt- net, får afsvalna och nedröres sedan Högsta utmärkelse: Guldmedalj i Norrkö- försiktigt i gräddskummet.
Bianc-man- ping 1SI06.
gern hälles därefter öfver apelsinerna i geléskålen och garneras sedan den stelnat med sylt och biskvier.
TEKN. A - BOL.
FLORA.
6EFLE.
Florodol-Tvålen P u d d i n g af k ö t t o c h r i s med s m ö r d e g (f. 6 pers.).
S m ö r d e g: 3 del.
1 grädde, mjöl som till en stadig deg, / 2 vikt smör mot degen.
Ris: 1 kkp.
risgryn, kokta i 1 lit.
oskummad mjölk, 1 ägg, 1 tsk.
salt, V2 kg.
stekt eller kokt kött (rester), peppar, salt, en medelstor saltgurka eller 12 syltlökar, 4 del.
steksås eller buljong.
B e r e d n i n g: Grädden vispas till hårdt skum och däri inarbetas så myc- ket hvetemjöl, a t t det blir en stadig deg.
Degen väges och i / g vikt smör mot degen inkaflas som till vanlig smördeg.
En vacker bleckform beklädes med degen och ett lock utskäres.
Risgrynen skållas i hett vatten, på- sättes.
i den kokande mjölken och få under rörning koka tills de ' äro mjuka, dä de upphällas a t t kallna, hvarefter det uppvispade ägget och saltet iröres.
Köttet skåres i vackra skifvor, likaså gurkan eller syltlöken.
Det nedlägges i den beklädda formen, hvarftals med det kokta riset, mellan hvarje hvarf lägges gurk- eller lökskifvor, salt och hvitpeppar tillsättas och litet sås eller buljong påhälles.
E t t lock af smörde- gen lägges öfver.
Locket pickas med en gaffel eller vispsticka och penslas med vatten.
Puddingen gräddas i varm ugn omkring a / 2 tim.
Den serveras med steksås eller skiradt smör.
K o k t t o r s k _ (f. 6 pers.).
IV2 kg.
torsk, 3 msk.
salt, 3 tsk.
ättika, 3 lit.
vatten.
B e r e d n i n g: Torsken är bäst från sept, till mars.
Buken uppskäres, inälf- vorna urtagas och lefvern och rommen tillvaratagas och kokas tillsammans med fisken.
Gallblåsan borttages noga.
Torsken skrapas från stjärten uppåt, sköljes mycket väl och torkas med en fiskhandduk.
Två a tre skåror go- res i skinnet på hvarje sida så a t t fisken ej spricker 1 under kokningen.
Den ingnides med l / 2 msk.
af saltet samt hälften af ättikan och får ligga ett par timmar innan den kokas.
Fi- sken påsättes i ljumt vatten tillsatt med resten af saltet och ättikan och får koka sakta med öppet lock för att ej falla sönder.
Den upplägges ge- nast den är färdig på ett fat med fisksil och garneras med lefvern och rommen skuren i skifvor samt med po- tatis och persilja.
Kokt torsk serveras med senaps-, hummer- eller kräftsås eller ock med smält smör och hackade ägg.
F å r i k å l (f. 6 pers.).
1 litet kål- hufvud, 3 msk.
smör (60 gr.), 1 — 2 msk.
1 sirap, 1 kg.
fårbringa, IV2 msk.
salt, / 2 tsk.
hvit peppar, 2 lit.
vatten.
Beredning: Kålhufvudets yttre blad borttagees, de öfriga lossas från stjälken och skäras i tärningar.
Smö- ret brynes i en järngryta, kålen iläg- ges jämte sirapen och brynes väl under flitig rörning.
Fårköttet tvättas med en duk doppad i kallt vatten, skares i bitar och större delen af fettet borttages, hvarefter köttet nedlägges hvarftals med den brynta kålen i ka- strullen.
På hvarje hvarf kött strös peppar och salt.
Det kokande vattnet Efter * slutad inventering Bortslumpas i likhet med föregående år endast under en k o r t a r e tid större delen af m i t t från denna och föregående s ä s o n g e r öfverblifna lager af BARNKLÄDER S t r u m p o r, svarta &amp; kulörta F l i c k - K a p p o r, vinter- &amp; sommar- F ö r k l ä d e n, goss- &amp; flick- Fiäck-Koftor, vinter- &amp; sommar- Spetskragar, Haklappar A Servietter, F l i c k - K l ä d n i n g a r, ylle- &amp; bomull- L i n n e, U n d e r k l ä d e r, alla sorter, G o s s - &amp; F l i c k b l u s a r, ylle- &amp; bomull- Damasker, Damask-Benkläder, GosS ' P a l e t å e r, vinter- &amp; sommar- S k o d o n, Tofflor, Galoscher &amp; S n o w - GdSS-Kavajer, vinter- &amp; sommar- boots, G o s s - D r ä k t e r, ylle- &amp; bomull- Muffar, B o o r, H a t t a r, Bahytter^ G o s s - B e n k l ä d e r, K j o l - D r ä k t e r, ylle- Matrosmössor, Yllemössor, St bomull- Näsdukar, Skärp m. m. Ylle-Koftor, Y l l e - K o l t a r, U n d e r k j o - BV * Allt till oerhördt låga priser!
l a r, ylle- &amp; bomull- Försäljningen sker endast mot kontant betalning — Order till landsorten expedieras II [|O I endast mot efterkraf.
— — Priserna äro bestämda samt å alla plagg utsatta.
uttatta.
— Under V pågående realisation hållas mina försäljningslokaler öppna kl. 9 f. m — 6 e. m.
M. BENDIX, 1 8 Regeringsgatan.
5 Sturegatan.
9 0 Drottninggatan.
— 76 — BOSATT- erhållas förmånligast genom s. k. Bosättningsförsäkring Fullständiga bosättningar för 2 k 3 rum och kök till Kr.
1,600, 1,800, 2,000 o. s. v.
OBS.!
10 å r s a m o r t e r i n g.
Begär p r o s p e k t och u p p l y s n i n g a r.
Separatutställning omfattande ett 40 tal rumsinteriörer är anordnad i våra lokaler uti egendomen 24 A Grefthuregatan (f. d. Tattersall).
Nordiska Kompaniet STOCKHOLM.
påhälles och anrättningen får sakta 1 portugisisk lök, 3 morötter, 2 del.
koka med t ä t t slutet lock tills köttet franskt vin, 1 del.
konjak.
är mört eller omkr. 2V2 tim.
Allt det Sås: 2 msk.
smör (40 gr.), 4 msk.
feta afskummas noga och soppan af- mjöl, köttsky, 1 tsk.
soja.
smakas och serveras.
T i l l g a r n e r i n g: 5 stora glase- rade portugisiska lökar.
S i l l s a l a d (f. 6 pers.).
IV2 salt B e r e d n i n g: Köttet, som bör hafva.- sill, 10 medelstora potatisar, 6 rödbetor, hängt omkn.
6 dagar, bultas väl och 2 äpplen, 1 liten saltgurka, 2 skifvor tvättas med en duk doppad i hett kalfstek, 2 msk.
ättika, V2 tsk.
hvit- vatten.
Späcket skares i strimlor, peppar, V2 msk.
socker.
hvilka doppas i en blandning af pep- par och salt och härmed späckas ste- B e r e d ni n g: Sillen befrias från skinnet, rensas, sköljes väl och får ken med en spetsig knif i täta, jämna ligga i vatten öfver natten.
Den upp- rader, hvarefter steken ombindes med tages, torkas väl, skares i filéer och snöre.
Smöret brynes i en stekgryta, ryggbenet jämte alla småben borttagas steken nedlägges däri och brynes vac- noga.
Sillen skares i fina tärningar kert på- alla sidor, hvarefter den ko- likaså potatisen, rödbetorna, äpplena, kande buljongen jämte vinet och kon- jaken spädes på.
Den skållade kalf- saltgurkan och kalfsteken.
Alla dessa ingredienser blandas lätt foten ilägges, jämte kryddorna, den tillsammans och afsmakas med ättikan ansade löken samt morötterna och köt- tet får sakta steka med t ä t t slutet och kryddorna.
omkr. 4 tim.
Det vändes ett p a r Sillsa !aden packas hårdt i en vatten- lock under stekningen.
Köttskyn si- sköljd å la daubeform, uppstjälpes och gånger och skummas, smör och mjöl sam- garneras med hårdkokta ägg och röd- las manfräsas, påspädes litet i betor.
Serveras med skarpsås eller sänder under köttskyn flitig rörning och såsen vispad grädde.
får koka 10 min.
hvarefter den afsma- kas med sojan.
B o e u f å l a m o d e (f. 6 pers.).
3 kg.
innanlår eller fransyska, 2 hg.
Steken skares i tunna skifvor, begju- späck, IV2 msk.
salt, V2 tsk.
stött tes med litet af såsen och garneras hvitpeppar, 3 msk.
smör (60 gr.), 1 med de sönderskurna morötterna och kalffot, IV2 lit.
svag buljong eller de glaserade lökarna samt serveras med vatten, 6 kryddpepparkorn, 2 nejlikor, pickels eller pressgurka.
A NNONSER skola vara inlämnade till BILDAD 35 a 40 års flicka af god Expeditionen senast fredag för att familj, med friskt och hurtigt väsen, ordentliga lefnadsvanor och sympatiskt kunna införas i följande veckas num- sätt, finner förmånlig plats såsom mer.
sällskap och biträde åt frun i liten, ansedd och burgen familj.
Svar til) » Familjemedlem 720 », under adress S. Guma3lii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
LEDIGA PLATSER SJuksköter&amp;keba fattning.
Sökande till en den 1 april ledig 1 sjuksköterskebefattning vid epidemi- sjukhusen i Halmstad torde före den 20 febr.
insända sina ansökningar, be- ledsagade af åldersintyg, läkarebetyg om god halsa samt afskrifter af tjänstgö- ringsintygen till förste stadsläkaren, Halmstad.
Förmåner: 500 kr.
årslön, kost, bostad, värme, ljus, tvätt.
Sjuk- sköterskebiträde finnes.
Kamma n och rjungfru, (närmaste biträde till hushållerskan^ erhålla anställning vid Vänersborgs ho- spital och asyl emot begynnelselöner för den förra af 4-25 kr.
och för den senare af 300 event.
350 kr.
pr å r samt fria naturaförmåner, bestående af kost, möblerad bostad med värme och lyse med mera.
Ansökningar, åtföljda af till riktig- PLATS ledig för bättre, snäll, anspråks- heten styrkta betygsafskrifter, insän- lös flicka i liten familj (fru och dotter) inom större stationssamhälle i norra das till Skåne.
Bör vara kunnig i enklare^ mat- lagning och om möjligt sömnad. "
Svar med lönepret.
till » L, », Nosaby p. r.
En anspråkslös, bildad flicka ' får mot fritt vivre, som sällskap och hjälp, hem i yngre, bildad familj.
Svar till » J.
K. », Eskilstuna p. r.
PRÄSTDOTTER eller bildad, enkel vinner anställning vid Dalslands folk- flicka eller yngre änka, ej öfver 30 högskola.
Tjänstgöringstid 1 maj — 31 år, kunnig i matlagning-, erbjudes plats juli.
Löneförmåner: första året 300 a t t förestå stilla hem hos ensam 24- kr.
(sedermera 350 å 400 kr.)
jämte årig järnvägstjänsteman i Värmland.
möbleradt bostadsrum och middagar i Svar med betyg, rek.
och foto.
samt skolköket.
Sökes före; 1 mars hos rek- uppgift om löneanspråk till kyrkoherde tor J. Thorson, Färgelanda.
E. Ekman, Ej sta, Klintehamn.
PLATS i officershem, i stad i Småland får bildad flicka, kunnig i matlagn.
Engelska som hjälp och sällskap.
Nya Inack-By- sökes för a t t i familj på landet under- rån, Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
visa i sitt modersmål.
Reflekterande hanvände sig till sign. » P.
G-.
F. » -, under I juristfamilj i Norrland, liflig trakt, adr.
S. Gumaelii Annonsbyrå, Stock- får barnfröken god plats 1 mars.
Nya Inack.-Byrån, Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
holm, f. v. b. duglig, pålitlig och ordentlig, ej allt för ung, skicklig i såväl kläd- som linnesömnad, samt försedd med de bä- sta rekom.
erhåller mycket förmånlig plats till våren i liten familj i Hel- singborg, med god lön, om betyg jämte fot.
sändas till » C, R.s, Helsingborg p. r.
O b s. 1 Ingen må göra sig be- svär, som ej kan uppfylla ofvanstående fordringar!
Hospitalskontoret.
Rösträttsreformens regering, EN RIKSDAG, som slutgiltigt skall af göra rösträttsreformens ' öde, har nu D sarnmanträdt.
Just i dessa dagar torde den betydelsefulla frågan vara löst eller fallen.
Med anledning däraf bringa vi här vår läsekrets dragen af de män, som bilda den regering, hvilken så nära dess lösning som den faktiskt redan står, fört fram frågan om allmän rösträtt i värt land.
Denna rösträtt blir visserligen, äfven om regeringens rösträttsförslag definitivt antages, begränsad till hvarje välfrejdad svensk man, som hunnit den ålder, hvilken anses vara ett villkor för utöfvandet af den främsta medborgerliga rätten och plikten, som råder öfver sig och sitt och som ' uppfyllt de skyldigheter han efter måttet af sina ekonomiska och personliga krafter har mot fäderneslandet.
Ett korolla- rium af dess antagande i denna utsträckning torde väl dock vara, att röst- rätten, när tiden därför är mogen, utsträckes till alla, som fylla för dess utöf- vande erforderliga medborgerliga kvalifikationer, och icke begränsas till blott den ena hälften af släktet.
Detta är emellertid en senare fråga, och när vi här för / duns läsare presentera den proportionella rösträttens regering, benämna vi den, detta oafsedt, redan nu den allmänna rösträttens.
&lt;$ ANDLINGSKRAFT och målmedvetenhet samt förmåga att afpassa, hvad den vill vinna, efter hvad som under för handen varande förhållanden kan vinnas, är ett drag, som i pregnant grad betecknar den nuvarande regeringen.
Dessa egenskaper hos densamma var det väl ock som i främsta rum- met gjorde det möjligt för en regering som till sitt lynne är konserva- tiv — äfven om man med en brefskrifvare till den utländska pressen med skäl kan kalla den reformkonservativ — att föra till första seger en rösträttsreform mer genomgripande än någon liberal ministär i vårt land vågat framföra.
De torde väl också utgöra en garanti för att detta rösträttsförslag nu kommer att definitivt antagas, äfven efter den förskjutning till vänster som betecknat de senaste valen till den kam- mare, som kallas eller åtminstone gärna själf vill kalla sig folkvald.
Oaktadt denna förskjutning anses förslagets genomförande betryggadt, politiska grupperingar, omgrupperingar eller slitningar under riksdagen i såväl den ena som den andra kammaren till trots.
Ett upprifvande af rösträttsförslaget är icke att vänta vare sig från konservativt håll eller från radikalt.
Första kammarens majoritet har beslutit sig för att på den fosterländska endräktens altare bringa de betydande offer af förut mer dominerande klassers företrädesrättig- heter, som förslaget innebär, speciellt i den utsträckning det efter sammanjämkningen erhöll, och kommer, det kan med visshet sägas, icke att rygga detta beslut.
Det liberala partiet i andra kammaren vet, att mer än förslaget ger, står icke under öfverskådlig framtid, utan upp- rifvande strider, att vinna, och har äfven det genom uttalanden efter som under valstriden bundit sig vid den reform, som faktiskt skall skänka den demokratiska utvecklingen i vårt land en plattform af helt annat slag än något föregående rösträttsförslag gifvit, allra minst det undantaget, hvars fall medförde den regerings fall, efter hvilken den nuvarande tog arfvet.
H
delaktiga formulering de slutligen flngo, att vårt land på de korta år som förflutit e unionsupplösningen redan återvunnit det seende det genom denna var på väg att lora, innan landets heder återupprättades ger att Norge måste underteckna Karlstadsko] rensens beslut för vinnandet af den form själfständighet, öfver hvilket dess glädje re synes något blandad.
Men man har dock att minnas, att de näm öfvercnskommelserna undertecknades af hor som ledare af det svenska utrikesdepartemen samtidigt med det att Norges förste egne rikesminister fick underskrifva den integrit traktat, som ställde landet under storma garanti, det vill med andra ord säga storma kontroll, då Sverige undertecknade sina trakt; som likaberättigad part med öfriga undertc narc.
Af de öfriga män som redan gens bildande ingingo i densamma ministern Gustaf Albert Petersson äldre än de båda excellenserna.
ekonomiska politikens rera.
Det folk som vill bli starkt, vill se en trygg och själfständig framtid till mötes, måste sträfva efter att en- dräktigt samla sig kring vinnandet af ekono- miskt oberoende.
Maktens grundval nu för folk som individer bygges än mer af guld än af järn.
Ett utnyttjande af landets alla tillgångar och ' krafter till vinnandet af den själfstän- dighet betryggande rikedomens ställning, har icke blott i ord af statsminister Lindman ställts som hans och hans regerings ögonmärkc.
De ha ock i handling visat sig vilja ge verklig- het åt orden.
Man har från hans motståndares läger hälft öfverlägset men också hälft erkännande gifvit excellensen Lindman namnet riksdisponenten.
Det namnet är, rätt fattadt, ett hedersnamn, som han väl förtjänat genom den prägel af frisk klokhet, af praktisk affärsmässighet i mot- sats till byråkratisk formalism och slentrian, som stämplar hans regering och gör den för- vid rege var justi ett tiotal Hans ha delaktigt fri från all anstrykning af doktrinarism.
Äfven på detta område har den konservatism den nuvarande regeringen företräder ett drag af verklig och sund demokratisk anda, som manga hvilka stata med namnet liberala sakna.
Detta lynne hos regeringen, som öfverens- stämmer med lynnet hos tidsandan, beror kan- ske i lika hög grad på den relativa ungdom — dock utan ungdomens brist på mognad — vid hvilken de flesta af ministärens medlemmar nått sin höga ställning, som på den föregående arten af verksamhet hos de främste af dem.
Excellensen Arvid Lindman själf hade, när han den 29 maj 1906, vid ännu ej fyllda fyr- tiofyra år, kallades att intaga den främsta platsen vid konungens rådsbord, fått sin utbild- ning förnämligast som sjöman och ledare af stora industriella företag.
Den uppfostran och karak- tärsutbildning daningen för dessa båda yrken krätver och skänker ger just personligheten den starka beslutsamhet, den kvicka snar- rådighet och den blick för lif- vets praktiska sidor, som i vår tid är nödvändig för en statsman som skall kunna och vilja vinna.
resultat af betydelse.
Afven i statstjänst, både som chef för ett af de stora kommunikationsverken telegrafen och sjöminister i den Lundebergska regeringen, un- der en tid, som kräfde mer än vanligt af alla män på ledande poster, hade han tillfälle att visa de egenskaper som i än högre grad ut- märkt honom som regeringschef och gjort den nuvarande regeringen till hvad den är.
Regeringens andra excellens utrikesministern Erik Birger Trolle, äfven han en man från sextiotalet — till och med ett år yngre än sin kollega på statsministertaburetten, och dock redan på hösten 1905 kallad till utrikesmini- ster — har visserligen icke att blicka tillbaka på något föregående arbete inom de praktiska yrkenas område.
Hans bana har ju varit den sedvanliga karriären inom departementet, om också mer än vanligt snabb.
Men han har dock att inregistrera framgångar vunna på sitt verksamhetsfält, som äfven de tyda på lika stor praktisk duglighet och klar blick öfver situationens kraf som yrkesdiplomatisk skolning.
Visserligen torde man icke få tillerkänna ut- rikesministern ensam äran af att Nord- och Östersjöfördragen erhöllo den för Sverige för- hafvande af sitt departements skötsel har motståndarnes läger klandrats för en lyi riktning, som kan ha sin grund icke bl denna högre ålder utan äfven i föregående juridisk utbildning från vice häradshöfding auditor till hofrättsfiskal och assessor samt ligen justitieråd.
Men äfven hans uppträd har visat ej blott kraft vid värnandet af fasta rättsordning, som är en af grundval för ett lagbundet samhälle, utan äfven — som tydligt framgått af hans uttalanden u remissdebatten — af blick för utvecklin kraf och nödvändigheten af att lag står i klang med tidslynne.
Ännu äldre och törhända ej blott genor ålder utan äfven lynnesriktning mest skild regeringens öfriga medlemmar är ecklesis ministern Åke Hugo Hammarskjöld, redar sitt inträde i ministären öfver sextio år.
I det fallet företer dock ecklesiastika sterns bana likhet med exempelvis reger chefens, att han icke gått den vanliga äm mannakarriären.
Till sitt borgerliga yrke var svenska kyrkans och skolans högste nuvar målsman, innan han kallades till denna
5g| arkitekt.
Man har från de vetenskapliga disci- plinernas hall, särskildt efter hans mycket om- debatterade åtgärder beträffande professorernas föreläsningsskyldighet och formen för denna reforms genomförande, trots såväl hans föregå- ende yrke som hans plats inom en konservativ regering, mot honom riktat förebråelsen att sna- rare vilja rifva ner än bygga upp.
Vi vilja här icke inlåta oss på den vidtutseende frågan om denna beskyllnings berättigande eller om det på vetenskapens område mer än på andra äfven från den högsta ledande viljans sida for- dras yrkesmässig skolning för a t t se brister och det rätta sättet för deras botande.
der, som redan förebådats till en kommande riksdag.
Klokhet och fasthet erkännas väl också nu ha präglat hans finanspolitik beträffande vårt förhållande till utlandet under krisåret, om ock från företrädare för såväl industri som handel icke samma erkännande egnats åt hans förutse- ende och initiativstyrka, när det gällde före- byggandet och undanrödjandet af de svårighe- ter, med hvilka handel och näringar här under de tunga tiderna hade att kämpa.
Hvad däremot alla kunna enas om beträf- fande äfven ecklesiastikministerns ämbetsgärning är, att han med samma varma idealitet och fosterlandssinne, han som högerpolitiker i riks- dagen visade, innan han kallades till rådsbor- det, äfven vid detta värnat om kulturella värden af nationell betydelse, då han, med blick för kontinuitetens vikt för språkutvecklingen äfven ur praktisk synpunkt, reste sig till kamp mot teoretiserande skolmästarnyheter på rättstafnin- gcns område. "
Af de öfriga medlemmar som i maj 1906 in- trädde i regeringen återstå numera blott tre: jordbruksministern och de båda konsultativa statsråden, äfven de män födda under sextio- talets första år.
Däremot fingo vid slutet af 1907 civilportföljen samt de båda försvarsde- partementen andra innehafvare.
Jordbruksministern Alfred Petersson i Påboda inträdde ju i den Lindmanska regeringen icke blott som representant för modernäringen, hvil- ken han äfven representerat i excellens Lunde- bergs ministär, utan också på grund af den ledände ställning han intagit till rösträttsreformen.
Det stod till och med en tid och vägde mellan honom och generaldirektör Lind- man när det skulle afgöras, hvem som skulle bli den nya rösträtts- regeringens chef.
J [I sin kraftigaste mannaålder åter och prak- tiker till såväl lynne som utbildning är finans- departementets chef Carl Johan Gustaf Swarlz, en ättling af den ansedda industriidkarsläkten från Norrköping.
När han ännu ej femtioårig kallades att hand- hafva statens affärer hade han redan ett kvarts- sekel stått som chef för sin firmas omfattande fabriksrörelse i födelsestaden.
Han visade sig ock till sin plats medföra all den klarhet, reda och vederhäftighet, parad med blick för situa- tionens kraf och oräddhet vid valet af medel, äfven om han stöter mäktiga enskilda intressen för hufvudet, som den store och skicklige indu- striidkaren under sin verksamhet lär och måste besitta, om han vill ha framgång i sitt ar- bete.
Som verk af hans klokhet står bl.
a. den fasthet liksom måtta regeringen visade vid socker- beskattningens omläggande.
Som prof på hans initiativkraft har man att anteckna den tullpoli- tiska och finansiella öfverenskommelse han i samarbete med utrikesministern föreberedt med Frankrike och den omläggning af vårt beskatt- ningsväsen efter modernare och enhetligare grun- Inom regeringen har emellertid statsrådet Petersson i Påboda förnämligast ägnat sitt ar- bete och sitt intresse åt skötseln af sitt viktiga departement.
Genom sin förutvarande verksam- het som praktisk landtbrukare har han ju stora förutsättningar för att icke blott teoretiskt känna jordbrukets kraf och utvecklingsmöjligheter.
Man väntar också betydande inlägg af hans initiativkraft och klarsynthet på detta område, när det gäller slutbehandlingen af det äfven för jordbrukets rationella och intensiva utveckling betydelsefulla spörsmålet om egna-hemsfrågans lösning på betryggande grund samt de prak- tiska förslag till själfva jordbruksnäringens hö- jande, exempelvis täckdikningsfrågan och myr- afdikningsfrågan, hvilkas lösning böra bli en nära framtids sak.
Af de båda konsultativa statsråden represen- terar statsrådet Carl Fredrik Hederstierna den juridiska och statsrådet Gustaf Vilhelm Alexan- der Roos den administrativa sakkunskapen.
Statsrådet Hederstierna har efter fullbordade ^ • / VM ' HM / ^V^ARSKJOLD ECKLESIASTIKMINISTER universitetsstudier före sitt inträde i ministären på den juridiska banan avancerat till den hög- sta posten justitieråd.
Statsrådet Roos har efter slutade universitetsstudier inom den juri- diska fakulteten gjort sitt avancement inom landsstaten, där han vid sitt inkallande i rege- ringen nått platsen som landssekreterare i Ble- kinge län.
Af arbetsbördan inom en regering hvilar van- ligen en högst betydande del på de konsulta- tiva statsråden, äfven om resultatet af deras arbete icke framträder så påtagligt för allmän- heten som resultatet af de olika fackministrar- nes kan göra.
Alldeles särskildt inom den Lindmanska regeringen, med den rent häpnads- väckande initiativkraft och reformsträfvan på skil- da områden, som den utvecklat, ha de konsulta- tiva statsråden haft sig förelagdt ett arbete, som kraft lika mycken kraft och plikttrohet som skick- lighet.
Man kan bäst döma därom, när man sett, att endast uppräkningen och den korta deflnieringen af de olika ärenden, som af denna •A-PETER5SON- " V - ^- J O R D B R U K S M I N I ä T E R - / " " v- Futo för Idun af HoffotograC A. Blomberg.
äa£ä regering antingen redan af- gjorts eller förberedts för direkt behandling eller för hänvisning till kommittéer, upptager mer än ett par spalter tryckta med finstil i en daglig tidning.
än sin impulsive och per- sonligt oberäknelige före- trädare till den krets af män excellensen Lindman nu ser samlad kring sig för att stå eller falla med det rösträttsförslag, som bildade den politiska platt- formen för den regering, hvilken sedan genom sin verksamhet i öfrigt ' till namnet rösträttens också lagt hedersnamnet de praktiska och utvecklings- gagnande reformernas.
De tre poster, hvilka nu ha nya företrädare på regeringsbänken, bytte in- nehafvare i december 1907.
Redan den 4 afgingo såväl krigsministern Tingsteri som Rösträttsfrågans lösning QW-A-ROOS - O F-W-HEDEHSTIERHA civilministern Juhlin och bör, som vi redan sagt, •HOMSULTATIVA • STATSRÅD • f chefen för sjöförsvarsde- icke vara tvifvel under- partementet statsrådet kastad.
Till och med på det protestmöte, som socialisterna anordnat Dyrssen.
Den forstnämda posten upprätt- dem, till hvilka representationen bör lyssna.
hölls emellertid temporärt till den 31 samma Den yngste som regeringsmedlem inom mini- förra söndagen, betecknades ju regeringsförsla- gets slutliga antagande som redan afgjordt.
Men månad af statsministern.
De båda öfriga pos- stären är för närvarande krigsministern gene- där ställdes också i utsikt fortsatt strid och ett terna flngo redan vid företrädarnes af gång de ralmajor Olof Bernhard Malm, född 1851 och antagande under former, som det skulle kunna innehafvare de n u h a f v a.
officer sedan 1871. sättas i fråga, att en handlingskraftig rege- Af alla fackministrarne har civilministern, När 1907 dåvarande krigsministern Tingsten ring ville godkänna.
hvars departement alltjämt är så omfattande.
afgick hade hans efterträdare en svår uppgift.
Båda delarna äro lif- att man näppeligen kan kalla honom fackmi- Krigsministern åtnjöt nämligen vid sin afgång nister, den drygaste arbetsbördan.
• en lika stor som med hänsyn till hans rent ligt att beklaga.
Ty hvad landet nu behöfver, det Statsrådet grefve Hugo Erik Hamilton, nu militära förtjänster berättigad popularitet såväl snart en sextio års man, uppbär den emellertid inom riksdagen som ute i landet.
Han var då är icke fortsatt politisk utan reformer med en kraft, som tyder på, att den skolning för folket känd endast som den dugande mili- kamp, på det ekonomiska lif- han under sin föregående bana fått såväl på tären.
Utanför regeringen hade han icke ännu det tekniska området — där sakkunskap är haft tillfälle att uppträda som vildman, och man vets fält och därför äfven nyttig för en civilminister — som på det ad- hade nog kanske svårt att fatta anledningen vid styret män med den ministrativa varit honom till en god hjälp.
till, att en man afgick, hvars kraft man icke vilja och förmåga för Men äfven den rent politiska sidan af sin äm- utom kretsen af hans ämbetsbröder ännu kände just sådant reformarbete, som Arvid Lindman och betsutöfning har han ägnat ett arbete, som kraft som än mer explosiv än drifvande.
hans regering visat.
icke blott begåfningens spänstighet utan äfven Sedan har emellertid den nye krigsministern karaktärens styrka.
Hans uppträdande under förgångna sommar och den manligt bestämda ståndpunkt han både i ord och hållning intagit genom sitt lugna och på samma gång bestämda uppträdande vunnit tillit " ' såväl inom riksdagen som armén och sluter sig vida mer homogent — 80 H E R M A N A.
Foto för Idun af A. Blomberg.
RING.
