# ID: svediakorp-per1863
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,612
# sentences: 980
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 51 (1198) 22: D R A A R G.
SÖNDAGEN D E N 19 D E C E M B E R 1909.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N NORDLING, HELGA TRE KONUNGAR / " Qy / ANER.
Blir Din röst en sång ur bottenlösa, dunkla rum med djupens tunga makt?
Evig skatt, scm tid ej skall förslösa, bär Du sluten i ovansklig prakt.
Se, Din ande är en grufvas grifter, rik på guld i sagodjupa schakt, tung af smärtor och af svårmodsgifter.
Du, som slumrar nu i mörka natten under österstjärnans höga färd!
En gång skola storm och svarta vatten brusa kring Din andes domarsvärd.
Se, Ditt ord skall sluno-a hotfullt klara hämnarblixtar genom ödslig värld, och i stormig dödsrymd hän skall fara, flyende i brusten svårmodsfärd, falnadt svartgrå skyars syndaskara.
Gosse, härskare af Davids säd, för Ditt namn skall världens rike falla och Din ära scm ett mäktigt träd växa ensligt, stoltare än alla.
Och dess blommor klart i världens natt skola tusen hjärtans bön åkalla som en segerlön och smärteskatt.
Gosse, konung, herre öfver döden, rik som rosen är Ditt löftes stund.
• Snart,] som flamman, öfver starka öden slår ditt ord ur mäktig längtans grund.
Skall Din vilja härdas som metallen bragdrikt fast i hjältesköldens rund?
Blir ditt öga.isklart som kristallen?
Skall Du stråla i Din segers stund som standaret på den branta vallen?
Se, Din ära, rik af jordens tårar, är en stjärna på Din kungaborg.
Sakta öfver jordens sorgebårar falla höstens löf i ensam sorg.
Du skall stråla, där vi vissnat, alla, stjärna klar på salighetens borg, Du skall segra, Herre, där vi falla.
Kejsarörnars flykt kring hafvens slätter och prästinnors sång i mörkrets rus, trädens längtansgråt i stjärnfallsnätter.
fjärran rop i krossad brännings brus, fallna spillror riken ökenvida, stumma hjälteborgars brustna grus liksom skuggor hän i skuggan glida.
På Ditt bud all världens villoljus blixt förgöra skall, och storm försprida!
Bertil Malmberg.
ou-E MJoizrmeeGr o 5 _ — 609 —
En julsaga af Trofast och Förnöjsam.
NILS WILHELM LUNDH.
O F V E R S T A L L D Ö R R E N h ä n g d e talgljus- lyktan, och dess gula, fladdrande låga sökte ifrigt lysa upp snön ä n d a fram till vagns- lidret, dit den skottade stigen förde.
Det var något, som rörde sig där och larfvade, men nu kröp det in i ladan.
I ett nu började hackelse- maskinen arbeta uppe på vinden, först ljöd det bara som sus öfver takens skare med fal- l a n d e och yrande korn, m e n snart steg det som •åska, och plankorna sviktade.
Så blef det dödstyst för ett ögonblick, och den Lilla lågan, som böjt sig och fladdrat, stod nu rak och lyddes.
D å kröp där något ut från lof t gluggen och k o m kasande utefter taksluttningen och rätt n e r i drifvan vid stalldörren.
D e n lilla lågan böjde sig åter och lyste öfver det underliga — det blef till en röd lufva kring ett gam- malt och skrynkligt ansikte.
Ja, det var tomten.
H a n satt en stund nere i snön och plirade m o t lågan, så reste han sig och drog omkring och k r a m a d e en snöboll så stor som vatten- tunnan borta vid ladans ränna.
H a n lyfte den nu och slungade den i en e n d a knyck bort öfver vagnslidret.
Det brakade därborta, och tomten stod förväntansfullt och plirade mot den lilla lågan.
D å susade det i luften — tomten sprang vigt å t sidan, och en väldig snöboll, dubbelt så stor som den förra, krossades mot stalldörren m e d ett rungande dån, så att hästarna vaknade därinne och sparkade mot stenarna.
Lyktan stöp i drifvan, m e n lågan lefde ännu och dansade.
T o m t e n larfvade öfver gården, och spåren •voro stora sorn efter en fullvuxen karl.
H a n fnyste af skrätt '. '
och klättrade öfver planket, n å d d e hufvudbyggnadén och klef så uppför ' ibrandstegen och ända upp till takåsen.
D ä r stötte h a n plötsligt emot något mjukt och slog a r m a r n a kring det.
— Sippotu — sade stalltomten.
— Tippotuss — svarade hustomten.
— Var det din boll, den hårda, som small m o t stalldörren?
— Ja, du stod ju vid lyktan där, så det var b a r a att måtta.
Din föll ner bland träden, men j a g vaknade genast.
Ingenting nytt från stal- l e t?
Alla sofva?
— Alla sofva.
Gårdsfolket har varit uppe Tippotuss satt och andades på fjärilen.
VI längre än eljes om julaftnarna.
Och de ha glömt sparfvarna.
— H a de?
H ä r vid prästgårdsflyglarna h a vi kärfvar högt på flaggstängerna.
— Nå, hvad nytt från skräpkammaren?
— Jo, en fjäril du!
Kan du tänka, den lilla puppan, som hela hösten har hängt vid den varma skorstensmuren, sprack sönder för nå- g r a dagar sedan, och e n stor och vacker fjäril tisslade fram m e d skrynkliga vingar.
Jag hjälpte honom tillrätta, jag, och tog ner en gammal honungsburk från hyllan i skrubben.
Jag skrapade af och blötte och påtade degen fast vid fönsterrutan.
Dit flög sedan fjärilen flera gånger om dagen och sög det i sig.
Men den blef aldrig sittande där, utan flög alltid upp till en evighetsblomma, som satt instucken i den söndrdga tapeten.
D ä r g u n g a d e fjärilen och fladdrade kring.
Ja, inte doftade den blomman, och inte fanns där honung heller i den, m e n &lt;en blomma var det ändå, och fjärilen kände väl, att h a n hörde dit.
Jag gjorde mej liten som ett dödsur och satt hela dagen i ett hål i ramen och såg på min fjäril och gladde mig, men så tyckte jag, att den inte alltid skulle sitta bara på den eviga blomman.
D ä r fanns ju.
så m å n g a granna och brokiga saker i skräpkammaren rundtorn!
D ä r var ju det blommiga sddenöfverdraget och påfågelfjädern och sprattelgubben.
Ja, vet du, jag ref sön- der blomman och började dra i sprattelgubben, för att få fjärilen dit n e d och leka.
Men den ville inte.
Den fladdrade fram och tillbaka, och spratteilgubben sprattlade och sträckte ut sin famn, men fjärilen kom inte dit.
D å h ä n g d e jag sprattelgubben upp, där blom- m a n suttit.
Fjärilen flög dit, men " slog sig inte ner, utan flög besviken tillbaka, fram och tillbaka.
Ingenting hjälpte.
Ingenting k u n d e ersätta blomman, fast den b a r a h a d e varit en vissen och färglös blomma, den hade ändå varit det enda, som fjärilen här haft att lefva för, det enda den här kände sig höra till.
Det brokiga soffsidenöfverdraget b r y d d e den sig alls inte om.
Det var väl inte äkta för ett sådant litet k r ä k!
Ja, fjärilen sörjde, den ville inte lapa honung mera, och satte sig på den g r å a muren i den allra kallaste vrån.
Jag försökte locka med allt, med sprattelgub- ben, med påfågelfjädern och sist tog jag min röda mössa och svängde.
Men när inte hel- ler det hjälpte, så fick den då vara, fjäriln.
Den dog i går och ramlade ner.
Den var tro- fast, det var den, och jag har den här i h a n d e n!
Tippotuss, du får den, och den ger trofasthet, om du bara stryker den mot ett barns tinning.
— Tala du nu om nyheterna från stallet och ladan.
Tippotuss h a d e tagit fjärilen och satt länge och andades på den, så att den rörde sig sakta i h a n d e n och tycktes fladdra.
Så stoppa- de h a n don in i sin mössa, som han drog ner om öronen.
H a n satte sig grensle öfver takåsen och midt emot Sippotu: — Jo, här ska du få h ö r a!
— sade stalltom- ten, — men jag får först gå tillbaka i tiden.
Det var i våras.
Långt inne i takhalmen här h a d e sparfparet redt sig ett bo.
Sparfmamma låg på fem ägg, fyra ungar kröpo fram en dag, och det femte ägget var odugligt och vräktes ut efter några dagar.
D e fyra ungarna växte fort och slöko fort allt det goda, som de ständigt fingo.
Minsta ungen blef emeller- tid rätt ofta lottlös, och en gång, d å för- äldrarna dragit tre maskar och en liten gul trädgårdssnäcka till boet, åto de äldsta upp hvar sin mask, drogo ut snigeln, delade den och slöko och lämnade så den tomma snäckan åt den lille minste.
Ja, han tog snäckan, den var så vacker och guldskimrande.
H a n göm- de den vid sitt bröst och låg på den, liksom han sett sparfmamma ligga på det femte ägget.
H a n värmde och g ö m d e snäckan, och den kärleken gjorde honom lycklig.
Aldrig kla- g a d e han, när m a n stal maten från honom, h a n var nöjd med lite och höll modet uppe, då d e a n d r a klagade och bara ville ha mer.
H a n rufvade på snäckan och bredde sina små nakna vingar öfver den, och när de kärlekslösa syskonen och föräldrarna ständigt h å n a d e ho- nom och sökte vräka honom åt sidan, så att de kunde få snäckan bort, bad h a n så innerligt för sin skatt, att d e ofta rördes och läto ho- nom hållas.
D ä r skulle komma en gyllene fågel ur den snäckan, det trodde han, en fågel, som alla måste älska.
Men den lille sparfven fick nöja sig med halmen inne i skrubben, och syskonen vräkte sig midt i det duniga boet.
Men så kom den tid, då alla ungarna skulle upp och lära sig att flyga, och då kom den lille också upp, och fjädrarna hade nu vuxit, så att han kunde hoppa med de andra från gren till gren och flyga öfver taket.
H a n drömde så vackert om den gyllene fågeln, som snart skulle komma med och som alla skulle älska — han låg troget hela natten De tassade genom en lång korridor.
rikta härmed en vördsam uppmaning till alla våra läsare och vänner att i god tid förnya prenumeration för det nya året, helst före juldagarne, så att intet afbrott i Iduns regelbundna ankomst må ske.
* j&amp;^m på sin snäcka, men en kväll var den borta, för syskonen h a d e kastat ut den på stenarna, och där låg den sönderslagen.
Ut, ut flög den lilla sparfven, och det var en sorg, och den var länge ensam i världen.
Nå, sorgen kom den öfver, där fanns ju så mycket vackert på a n d r a sidan taket, och den kunde glädja sig åt det minsta.
D e n bar i sitt hjärta en gyl- lene fågel, som blef allt vackrare, så att det blef glädje och g a m m a n, hvar den lille sparfven drog fram.
H a n samlade kring sig alla d e g r å a och h u n g r a n d e och talade om det under- b a r a tills de kvittrade alla.
Men de feta och rika sparfvarna borta på prästgårdstaket, där han växt upp, hatade honom och talade ondt om honom.
Och de h a d e inte hjärta, så d e sågo ingen gyllene fågel,, de sutto i kärfvarna och åto och kifvades om bitarna, men hvar g å n g någon af de hungriga kom, slöto d e feta sig samman och drefvo bort den oför- vägne.
D e fattiga och bedröfvade skulle sking- ras och förfrysa, n ä r.
vintern kom med snö och isar, om inte den lille sparfven kommift till dem.
H a n samlade dem ständigt och lärde dem förnöjsamhet i lifvet.
H a n lärde dem att samla rikedomarna i sina hjärtan, och där kunde ingen röfva den gyllene fågeln ifrån dem.
D e b o d d e i vagnslidret och delade allt, som de funno, och de voro vid godt mod, när snön kom.
Ja, de sitta nu tätt under björkarna och värma hvarandra, och af h u n d r a har b a r a en enda frusit ihjäl, och det är den lille sparf- ven, som alltid satt ytterst i flocken.
Men den gyllene fågeln lefver därborta, och de feta sparfvarna få onda och ängsliga dröm- m a r i kärfvarna, när de höra kvittret borta från lidret.
Ja, h ä r ser du ett dun, som jag tog från den där sparfvens bröst, innan jag gräfde ner honom.
T a g du det, Sippotu, som tack för fjärilen.
Detta h ä r dunet, ser du, ger förnöjsamhet, om du gömmer det i ett barns lockar en natt, när det fryser ute.
Sippotu tog det och gömde i sin mössa.
— H ä r h a r kommit ett b a r n till g å r d e n på julaftonen, — sade han.
— Ska vi då kila in?
— Ja, nog h a vi julklappar!
Kasa du först nul D e kasade utför taket och ner i drifvan, vände sakta mössorna så att de blefvo små som dödsur och kröpo in genom ett nyckel- hål.
D e tassade genom en lång korridor, och Tippotuss kikade genom alla springor.
— Aldrig h a r jag sett på m a k e n!
— hvi- skade h a n: — Prostfar, som h a r så svårt för att sofva annars, ligger och snarkar i den smala s ä n g e n!
— Tyst, tyst!
— sade Sippotu; — prostinnan g å r ännu och stökar!
Så vände de mössorna och kröpo in genom nyckelhålet till gästrummet.
Det var ett stort rum med en vacker bädd.
Nattlampan brann i en röd liten kupa och lyste öfver tvenne ansikten.
D ä r låg en ung kvinna och sof med sitt lilla b a r n p å armen och andedragen stego lugnt.
— H o n har varit ensam med sitt barn på vägen, — hviskade Sippotu.
— H o n frös och svalt och så gick hon hit på själfva julafton.
H o n fick mat och dryck och den bästa bädden, och se, där ligger klappar till barnet och glitt- rar öfver hela täcket!
H ä r ha de haft en riktig jul i år.
Tippotuss ref mössan af sig, tog sakta den döda fjärilen och strök nu mot barnets tin- ning.
— T r o f a s t!
— hviskade han.
Sippotu böjde sig öfver det från a n d r a sidan och stack sparfdunet in mellan de gyllene lockarna.
Begär alltid Granii-enaljerade KOCKUMS K0KK1BL * D * ^ Där låg en ung kvinna med sitt barn på armen.
— F ö r n ö j s a m — hviskade han.
Barnet log i drömmen och modern förde det fastare till sig.
Och så nickade tomtarna mot hvarandra och vände mössorna och kröpo ut igen.
D e gi-ngo tysta hand i hand och trampade i drif- vorna.
D e larfvade bort mot kyrkan midt öfver vägen och smögo snart uppför torntrap- pan.
D e skulle upp och se om en gammal, gammal tomte, som bodde hos kajorna och i dammet däruppe och som var far till både Sippotu och Tippotuss, det är Trofast och Förnöjsam.
Pelles och Lisas julklapps ' köp.
ET VAR da ' n före da ' n före doppareda ' n.
Tant satt inne i salongen hos mor och pratade om någon vacker konsert, som mor rakt inte haft tid att höra, och mor satt och undrade hur hon * all världen skulle hinna bli färdig med allt till jul.
Plötsligt uppenbarade sig Pelle och Lisa i dörren smutsiga och strå- lande af ifver, men hejdade sig en smula vid åsynen af tant.
" Åh de små raringarna! "
sade tant.
" Kom och hälsa, barn, " sade mor.
Tanten bestods en bock och en liten knix och sedan styrdes kosan till mor: " Mor, nu har vi tömt våra sparbössor, och vi har väldigt mycket julklappspengar! "
" Lisa har mindre än jag, " sa Pelle. "
J a g har tre kronor och sjutton öre, och Lisa har bara en krona och nittiåtta öre ".
" Snälla mor, räkna om mitt, " bad Lisa och tömde en hög kopparslantar i mors knä.
" Det är någon, som vill tala med frun i telefon ", kom jungfrun i dörren.
" Låt mig räkna, " bad tant, och pengarne öfverflyttades i tants fina promenadkjol.
Tant räknade under sträng kontroll från Pelle och Lisa, men summan blef inte större än en och nittiåtta.
" Har ni verkligen sparat alla dessa slantar själfva? "
frågade tant, som hade sin barndoms D Giftfria och syrefasta.
= = Prisbilliga.
= F å s på begäran öfver- — allt i hela världen. — frestelser i färskt minne.
" Tänk så snällt af " er att inte köpa godter för alla pengar ni får! "
" Får, " sa Pelle, " vi får inte våra pengar, vi förtjänar dom själfva. "
" Gör ni, " sa ' tant förvånad, " hvad gör ni då? "
" Åh, allt möjligt, i somras förtjänade vi väl- digt bra, men nu finns just inte mycket att för- tjäna på. "
" Vet tant, " sade Lisa, " vi fick ett öre hun- dradet för alla maskrosor, som vi plockade af i trädgården. "
" Ja, och så fick vi betalt för att vi rensade, och jag fick gallra morötterna också för fem öre raden, men det kunde inte Lisa, för hon var för liten. "
" J a, men far sa ', att jag var ändå flitigare ä n.
d u när jag rensade, " sa Lisa.
" Och vet tant, att jag hade egna rädisor i mitt eget land, som jag sålde till mor för fem öre knippan. "
" Och jag fick timpenning, när jag hjälpte till att ta opp potatisen, men det kunde inte Pelle hjälpa till med, för då gick han i skolan. "
" Tycker inte tant, att det är nedrigt, a t t det skall vara skola, när dom tar opp potatis? "
frågade Pelle.
" Joo, det är det kanske, " medgaf tant, som just aldrig tänkt på den saken förr.
Nu kom mor tillbaka, och barnen rusade p å henne.
" Mor, ska vi inte resa in till stan nu genast och köpa julklappar, som mor har lofvat! "
" Kära barn, inte har jag lofvat er * dag, " - sa mor förskräckt, " i dag hinner jag omöjligt — kanske det kan gå i morgon. "
" I morgon, i morgon ska vi ju baka, mor har ju lofvat oss att få hvarsin klimp!
I mor- gon kan vi omöjligt resa in! "
" Ja, jag vet verkligen inte hur vi ska göra, " sa mor bekymrad.
" Åh låt mig få ta hand om dem, " bad t a n t bevekande, " det skulle vara så förtjusande, och jag skall ju ändå in till sta ' n och profva. "
" J a g undrar om du vet hur besvärligt det blir för dig, " sade mor tveksamt med en blick på det oerfarna ansiktet framför henne.
Men barnen jublade öfver förslaget, och s å fingo tant och barnen sin vilja fram, och efter en stund lämnade tre glada människobarn huset, de två yngsta nödtorftigt uppsnyggade och roed hvar sitt paket kopparslantar hårdt slutet i h ä n - derna.
I staden hade tant litet svårt att få barnen med sig, ty de ville stanna vid hvartenda butik- fönster, men till sist kommo de ändå fram till det huset där tants sömmerska bodde, och som det var en stor galanteri- och leksakshandel midt emot, så lämnade tant barnen där a t t handla, medan hon själf var uppe och prof- vade.
Profningen drog ut på tiden, och«tant skyn- dade ner en smula ängslig, att hon dröjt för länge.
Hon fann barnen utanför butiken hand i hand och med dystra ansikten, som dock något lystes upp, när hon kom.
" Kära mina små vänner, har ni väntat p å mig? "
sade tant.
" Hvar har ni era paket? "
" Vi har inte köpt någe alls där, " sa Pelle mörkt, " det var en så dum bod och en så ' n stygg fröken! "
" Vet tant att alla sakerna där var så för- skräckligt dyra, " sa Lisa, " och fröken sa, att hon inte hade tid med oss eftersom vi ändå inte hade något att köpa för ".
.
.
här darrade Lisas röst och tants hjärta blef varmt af medkänsla.
KALMAR ANGKVARNS A.-BlS tUlverkade af utsökt råvara på tidsen- ...
„ _ ... ... ligaste sätt, äro nutidens förnämsta.
Hafregryn &amp; Sundhetsmjöl ^ ^ h o g hyarje v ä l s o r t e r a d 8peceri.
===== S V E A = = = = = = handlare i riket.
Prlxboiöntsn mmd ASffste uimSrkalxor, — 611 —
S^gO ' V a r inte ledsna nu l ä n g r e, " sa hon gladt, " nu ska jag hjälpa er och vi ska gå till en snäll bod! "
" J a g ska bli maskiningenjör och göra flygmaskiner, " sa Pelle tvär- säkert.
" Och jag ska bli antingen det- samma som Pelle eller också ko- kerska eller också ska jag bli mamma, " sa Lisa.
" Kan inre tant bli .mamma också och ha små barn att förtjäna på?
Fast tant är kanske för liten än? "
Barnen klarnad i hastigt, och tant vandrade i väg med en liten förtroendefull hand i hvardera af sina.
" Hvem vill ni först köpa julklapp till? "
undrade hon.
" Till mor, " kom svaret genast, och tant valde en sybehörshandel i hopp om att finna billiga småsa- ker.
Om det nu hade funnits bara fingerborgar och nålbref och sådant i affären, så hade uppgiften varit lätt nog för tant, men nu bländades barnens ögon af en del praktföre- mål, som de fingo en brinnande lust att köpa.
Lisa fick syn på ett syskrin af blå plysch med spe- gel i locket och hon blef ögon- blickligen klar på att just detta skulle hon ge mor.
När hon så fick höra, att det kostade tre kro- nor, öste hon ut alla sina slantar på disken och frågade om det räckte, och hennes haka började darra så oroande vid det nekande svaret, att tant skyndsamt erbjöd sig a t t lägga till hvad som fattades i priset.
Men då märkte tant, att hon sagt något riktigt galet!
Hon fick en förtrytsam blick ur ett par tårfyllda ögon och en darrande röst sade: " J a g vill ge mina julklappar själf! "
Pelle, som under tiden fingrat och frågat priset på allting till bodfrök- narnas tydliga nervositet, räddade nu situationen genom att påminna Lisa om, att hennes pengar måste räcka till " väldigt många julklappar ".
Tant såg sig hastigt om efter en stol, som hon sjönk ner på och drog barnen till sig.
Hon kände sig litet generad öfver den upp- märksamhet de ådrogo sig från öfriga kunder i butiken.
" Säg mig nu först, " bad hon, " hur många ska ni köpa till? "
Pelle började räkna: " Till far, nej det är sant, till far har jag ju slöjdat en pappersknif, och så har jag gjort en blomsterpall till mamma. "
" Och jag har virkat en kaffelapp till mor och ett par tömmar till Putte, " sa Lisa.
" Men då har du ju redan present till mor! "
Utbrast tant lättad, och Lisa brast i skratt med tårarne ännu på kinderna.
Tant tog nu upp sin anteckningsbok, och så småningom blef julklappslistan klar.
Där skulle vara till Tarmor och mamma, till farfar och far- bror Gustaf och moster Lisa och moster Maja och moster Ninni och faster Disa och faster Disas gosse som hette " Tosse " och farbror Göran och farbror Sigge och jungfruarna och Patte — — Så bestämdes det, att ingen present finge öfverskrida 15 öre.
Tant lyckades förmå bar- nen köpa ett par hattnålar och fingerborgar — och sedan styrdes kosan till en pappershandel där diverse lackstänger och pennskaft köptes.
Men så hade barnen fått nog af " nyttiga saker " och drogo tanten in i en leksakshandel.
Här började barnens frågande igen på alla de grannaste sakerna, och deras ansikten för- längdes på ett så bedröfligt sätt, när tant vi- lade dem några små billiga saker, som hon I JULKLAPPSMARKNADEN.
lyckats uppspåra, att hon bara längtade därifrån och för att maskera återtåget köpte en af de fina dockorna, som Lisa nyss beundrat.
" Tant köpte väl den där dockan för sina egna pengar? "
sa Lisa, när de kommit ut ur boden. "
J a visst. "
" Förtjänar tant så rysligt mycket pengar? "
" Ne-ej, " sa tant, " jag har fått dem af min pappa. "
" Då ger ju inte tant sina julklappar själf då, " sa Lisa ogillande.
" Är ni inte hungriga nu, barn, " sa tant, som kände sig ovanligt trött, " kom med in här, så ska ni få hvar sin bakelse! "
" Tror tant, vi hinna med det, " undrade Pelle, " vi har ju inte köpt hälften af julklapparne än! "
" J a, nu måste jag få sitta en stund, " sa tant, " annars orkar jag inte gå ett steg till. "
" Stackars tant, som redan är så trött, " sa Pelle beskyddande, " det är kanske för att tant blir så där lätt trött, som tant inte kan orka förtjäna några pengar själf! "
Det var en lycklig ingifvelse af tant att fly in på detta konditori, ty en hel disk var fylld af de näpnaste marsipansaker — grisar, mo- rötter, gurkor etc. och barnen strålade af för- tjusning.
Nu var julklappsuppköpet snart afslu- tadt till allmän belåtenhet.
När tant sedan fått sig och barnen placerade vid ett bord med hvar sin bakelsetallrik framför sig sade Pelle: " Det är allt väldigt synd om tant, som inte kan förtjäna några pengar själf! "
" Hvad ska du förtjäna på, när du blir stor? "
frågade tant för att undgå det efterhängsna ämnet.
Till alla Iduns läsare!
Förnya prenumerationen på Idun i god tid helst före julhelgdagarne så har Ni glädje och trefnad hela — 612 — " Inte förtjänar man pengar på att ha barn, " sa tant och skrat- tade.
" Vet inte tant det?
Far säger att alla förtjänar på att sköta om hushållet och se efter oss — fast inte kan jag just tycka att det är något arbete att se efter oss, " tyckte Pelle.
Ett gällt nödrop från Lisa afbröt samtalet.
Hon hade skakat ut sin påse på bordet för att räkna sina marsipanskatter med den sorg- liga påföljd att en morot gick i två bitar.
" Så ' na dumma julklappar, som inte alls håller, " snyftade hon.
" Nu har jag inte någon julklapp alls till moster Maja. "
Tant, som ej vågade erbjuda sig att köpa en ny morot, kände sig helt rådvill, men Pelle föreslog att den skulle lackas ihop.
" Tror tant att far kan göra det, så det inte alls syns? "
snyftade Lisa.
Men det trodde tant inte.
" Du kan ju ge moster Maja pepparkaksgrisen, som du bakade i går, " föreslog Pelle.
" Den har ju Putte bitit svansen af. "
Lisas tårar flödade allt ymnigare.
Nu kom tant på en god idé.
Hon hade en massa små trefliga lappar hemma, och Lisa kunde komma till henne i morgon och sy en liten nålbok.
Det hjälpte.
Och när Pelle sedan föreslog att de tillsammans skulle äta upp den förolyckade moroten, var glädjen full- ständig, och tant kunde utan vidare äfventyr få barnens alla påsar hopsamlade och springa med dem till tåget.
När tant sade farväl till barnen sutto de re- dan ifrigt upptagna af att lägga in sina jul- klappar.
Lisa formligt fråssade i lackning, medan Pelle med pannan i veck och fingrarna svarta af bläck satt djupt försjunken i att dikta julklappsvers.
Tant gick hem, trött som efter ett helt dags- verke, och för första gången i sitt lif hvälfde hon affärsplaner i sitt hufvud.
" För hvart år vid jultiden borde det öppnas en butik, " tänkte hon, " som skulle kallas ' Barnens egen jul- klappsaffär '.
Där skulle finnas massor af små trefliga 10 och 15 öres saker, ingenting dyrare än 2 5 öre.
Och bara särskildt tåliga och barn- kära fröknar skulle få expediera i affären! "
Kanske är det någon, som tar upp tants idé?
ELSA BESKOW.
" Sällskap, där man har roligt ".
Ett kapitel om vårt umgängeslif och dess ut- veckling till enklare och friskare former.
För den bästa uppsats på 3 å 4 I dunsspalter öfver detta ämne, som med påskrift " Iduns artikeltäfling " insändes till Redaktionen inom utgången af denna månad, utbetala vi eff pris af etthundra kronor.
AR 1910!
D&amp;^SS Författaren tycker inte om kvinnor, som vilja likna män, det göra vi inte heller.
Det är bara det, .att vi träffa så sällan på dem.
Och när vi träffa män, som likna kvinnor, göra vi inte så mycket väsen däraf.
Kvinnor tala nog gärna, men med sina innersta tankar om männen tiga de oftast af opportunitetsskäl.
Hjalmar Söderberg tar, med sin- lilla förtjusande brist på hvarje falsk blygsamhet, förgifvet, att kvinno- sakskvinnan i enrum med sig själf vanmäktigt önskar att hon vore en man.
Jag bara frågar, skulle Hjalmar Söderberg själf kanske vilja vara en?
Jag tror inte att, som författaren påstår, kvinnorna finna det orättvist, att .de inte äro " män.
Ingen skulle ha trott det, men kvinnor äro ofta stolta öfver sina uppgifter som kvinnor och skulle inte vilja byta.
Möjligen tycka de det är litet orättvist, när det mesta de ha igen för sitt besvär är att begäras och bespottas.
Vidare heter det, att man bland de duktigaste kvin- norna, de som gå i spetsen, finner de största kvinno- hatarna, och här misskänner författaren för första gången sitt eget kön.
Jag tänker på de duktigaste rösträttskvinnor jag känner, och jag känner nog unge- fär de duktigaste.
Ja, vi menige man hålla styft på våra ledare, och jag tror, eller jag vet, att de å sin sida inte klaga på truppemas hållning.
Att de skulle invigt Hjalmar Söderberg i sitt möjliga missnöje, an- ser jag i alla händelser för otroligt.
G R U P P B I L D A F PROMOTOR OCH P R O M O V E N D I V I D I N V I G N I N G E N A F STOCKHOLMS H Ö G S K O L E - BYGGNAD.
Sittande: Promoter Professor G. Mittag-Leffier.
Stående, från vänster till höger: Dr Verner von Heidenstam, professor V. Volterra, disponenten E.
J. Ljungberg, professor E. Warming, dr A. Pira, professor C. Brögger, professor J.
G. Riohert, dr E. Stridsberg och dr A.
J. Malmquist.
A. Blomberg foto.
Två kulturella högtider.
LAG, I SLAG ha följt invigningen af Stock- holms högskolebyggnad och Nobeldagens stora prisutdelning, hvilka båda händelseakter beledsagats af en rad festligheter.
S Först i ordningen kom högskolan, hvars lilla men vackra aula utgjorde ramen för den ly- sande samling af furstligheter, lärde och ståts- män, som samlats till invigningsaktens begå- ende.
Högskolestyrelsens ordförande grefve Hans Wachtmeister inledde festen med att hembära ett tack till den frikostige mecenat, bankdirektör E. Heckscher, som möjliggjort byggnadens tillkomst, hvarefter rektorn pro- fessor G.
De Geer gaf en kort historik öfver högskolans begynnelse och utveckling.
Ett af högtidligheternas glansfullaste moment blef doktorspromotionen, då bland andra diktaren Verner von Heidenstam mottog lagerkran- sen.
Utdelningen af årets Nobelpris erhöll sitt sär- skilda intresse därigenom, att Selma Lagerlöf nu fick mottaga litteraturpriset.
I det tal, som Svenska akademiens direktör C. Annerstedt vid utmärkelsens öfverlämnande riktade till skal- dinnan, framhöll han bland annat att det som mest af allt gjort hennes diktning så kär för svenskarne var, att " vi i dess tonfall alltid tycka oss förnimma en genklang af det egnaste, starkaste och bästa, som rört sig och rör sig i det svenska folkets själ. "
Vid den bankett för pristagarne, som efteråt ägde rum på Grand Hotell, tackade diktarinnan för utmärkelsen genom uppläsandet af en saga, däri hon på sitt personliga sätt skildrade, hur hon sökte sin aflidne far i himmelriket för att af honom hämta råd på hvad sätt hon skulle afbörda sin tacksamhetsskuld till världen och människorna.
Där är mycket mera.
I förbigående rättar jag den missuppfattningen, att rösträttskvinnorna inte skulle ha andra intressen än just sin egen fråga.
Godt det vore så väl, höll jag på att säga, ty vi skulle just nu kunna förbruka enorma kvantiteter intresse.
Annars är saken den, att] de mest kända rösträttskvinnorna genomgå- ende kommit till rösträttskrafvet via andra intressen, och att de fortfarande verka för dessa jämsides med att de arbeta på lösningen af sin egen * fråga.
Från Norge ingår underrättelsen, att freds- priset delats mellan den kände parlamentarikern baron d ' Estournelles de Constant och f. belgi- ske konseljpresidenten Beernaert.
Den förres porträtt meddelades i Idun vid franska parla- mentarikernas besök i Stockholm sistlidne augusti.
Den underbara kikaren.
U J A L M A R SÖDERBERG har skrifvit en mycket lustig bok, och det är bara roligt för honom.
Ty hur angenämt det än är att läsa lustiga böcker, det är na- turligtvis ännu roligare att ha skrifvit dem.
Redan innan boken lämnat trycket, gingo reklamnotiser om den i pressen: författaren angriper kvinnans rösträtt!
Som om det skulle vara så märkligt, och som om publiken inte skulle kunna göra det själf, om den an- nars hade lust till det.
Min Gud, ingenting är enklare!
Hvarenda kryddbodbetjänt, hvarenda kypare och bagarfru kan göra det.
Egentligen är det bara en klass af människor, som inte begriper något i frågan, och det är rösträttskvinnorna själfva.
Hjalmar Söderberg, som icke nekar sig något i denna glada bok, nekar sig icke heller nöjet att an- gripa rösträttskvinnornas personer, det är den enklaste vägen.
De äro misslyckade som kvinnor, säger han.
Mina läsarinnor, som äro rösträttskvinnor, behöfva nu inte tänka: ack, om han träffat mig i stället, ty saken är, att han icke träffat någon alls.
Det är visserligen kvinnor, som inspirerat honom, men på världens mest sedliga afstånd, d. ä. genom en kikare.
Konstigare är det inte.
Se, så många söta flickor, som bada där- borta, de äro visst inga rösträttskvinnor.
Men där kommer en äldre, klumpig en, tänk att rösträtten skall göra dem sådana!
Detta är ungefär hvad som säges om oss personligen, och hade jag inte rätt, att det är en lustig bok?
Mot s e n s t r ä c k n i n g „ t ' • Man vet ingenting, menar förf., i hvad för olyckor kvinnornas röster, när de en gång få brukas, komma att föra landet.
Men det är å andra sidan ganska sä- kert, " att socialisterna och reaktionen komma att profi- tera.
; Akta er alltså liberaler!
Bry er inte om hvad konse- kvens och s. k. rättvisa fordra.
Det är inte s å säkert, att här gömmes vare sig konsekvens eller rättvisa iMet kvinnliga rösträttskrafvet.
Och " det finns en generosi- tet, som ' man * ångrar dagen / efter.
Författaren behöfver kanske inte ropa så högt.
Vi kvinnor, ha lagt märke till ' att det i den svenska poli- tiken brukas ett annat sätt, och det är att ångra dagen fore.
.
.
" Politiken eller statskonsten var i allaj tider] en manlig konst, " och all " erfarenhet visar, att ' kvinnorna äro " ' klena som konstnärer, " förklarar förf.
Hur erfa- renheten skall kunna visa.nägot som helst i fråga, om en sak, där kvinnorna " i alla tider " varit uteslutna, må herr Söderberg förklara, men j a g skulle bära vilja säga, att det är icke som konstnärer kvinnorna helst vilja görä^sin insats i det allmänna lifvet.
Inte ens som för- fattare, hur förtjusande det än skulle vara.
Vi skola vara tacksamma, om det b e r e d e s o s s någon möjlighet att göra våra röster gällande i fråga om de skatter vi skola betala, de lasrar vi skola lyda,, isynnerhet de lagar, som gälla oss uteslutande, oss och barnen.
Jag förmodar att det skulle roa Hjalmar Söder- berg alltför mycket, om hans lekande skämt besvarades med allvar, för att jag skulle kunna bekväma mig till att göra det.
Jag slutar därför också — eftersom jag, lika litet som någon annan rösträttskvinna, kan tala om Målet med annat än allvar — med att be Hjalmar Söderberg och alla små söderbergare, som finnas, att en annan gång, när det skall till och skrifvas om oss, vända sig till oss direkt och inte se på andra damer genom kikare.
Kära, om det är så roligt, kan ni ju göra det efteratl ELIN WÄGNER, PÄRMAR till IDUN 1908 oeh » r e g å e n d e år; lika väl som vid krosskador m m har Salubrin befunnits.vara ett ut- öa^^äUas t m följande priser: Iduns pärmar, röda med guldtryck kr.
1:50 Id Muns: märkt behandllngsmedel, om det användes som i beskrivningen an-.
r o m a n b i b l i o t e k i r 8 d a e l l e r g,.
ö n a 50 ö ie. Iduns Hjälpreda, röda eller gröna 50 öre.
; glfyes. "
.
„« » «„ P„V+; I » O- » T I „, G o i.
: Kunna erhållas i närmaste bokhandel eller direkt från Iduns expedition, om rekTi-:; Salubrin tillhandahålles 1 Parfym-, Speeeri- och Färgaffarer.
Partalager hos G e i - ^.
o s t a n v i s r d n g insänc t e s. s.
gi (m o o h ^ =; j e r &amp; C: o, Stockholm.
i.,, ..,, •••••• • •••• ..........: ......................................... •••••••••••••••• ^- 613 — • .••«.«« .. ••• ... i .........
D&amp;i * * ä NÄR SELMA HOLM.
L A G E R L Ö F FICK NOBELPRISET BOTTENTECKNINGEN OCH FRAMSTÄLLER VERNER V. H E I D E N S T A M D O K T O R S K R A N S E N.
HEIDENSTAM TALANDE TILL STUDENTERNA — 614 — ORIGINALTECKNING F Ö R IDUN A F VID UPPVAKTNINGEN UTANFÖR GRAND GUNNAR HOTELL.
WID-
D£ * ^j | D € T yDG5T^ 5UCR1GC5 HonsTr ?äRii7r ?E P UTTE KOMMER hem efter alla sina äfventyr i Blåbärsskogen och Lingon- landet, kommer hem till sin mamma med fulla bärkorgar.
" Och mamma, " så slutar historien, " blef då så rysligt glad, som bara en mamma kan blifva. "
I detta " som bara en mamma kan blifva " ligger nog något af hemligheten med fru Elsa Beskows enastående popularitet hos det yngsta Sverige, och icke bara Sverige utan äfven Tyskland, Holland, England, Böhmen, Polen, där flere af hennes böcker gått i stora upplagor.
Ty låt vara att vården af hem och härd och af fyra små pojkar tar hennes tid och hindrar detta oförtrutna och ihärdiga arbete, som en man eller en ensam kvinna kunna lägga ned på sin konst, så har hon i gengäld fått denna lyhördhet inför barnens känslor, vanor och tycken, denna starka och oupplösliga in- timitet med dem, som är " bara en mamma " gifven.
Det är visserligen sant att fru Beskow varit sagoberätterska och sago- riterska hela sitt lif, och att hon redan som Elsa Maartman efter genomgången kurs på Tekniska skolan slog igenom med " Den lilla lilla Gumman ", som nu kommer ut i en ny upplaga till julen, men var hon också inte redan då hon började berätta och rita för småsyskonen en liten mamma?
Hennes sätt och väsen låter en ana det.
Vid nitton års ålder gifte hon sig med rektor Natanael Beskow, känd som predi- kant och författare, särskildt af religiös ungdomslitteratur.
Det bästa och mesta af sin produktion har hon i alla händelser åstadkommit efter sitt giftermål: Putte i Blåbärssko- gen, Mors lilla Olle, Gnäll-Måns, Blom- mornas bok, Olles skidfärd, Tummelisa och alla de trefliga " målböckerna ", barnens för- tjusning.
Af dessa arbeten äro några helt och hållet hennes eget verk, såväl text som illu- strationer, och kanske har hon lyckats allra bäst med dem.
Idén har upprunnit under en lekstund eller en promenad med bar- nen, och hennes gossar äro hennes första publik, hennes första kritici, hvilkas råd hon säkert har mera gagn af än alla press- recensenters.
Dessa samma ynglingar stå också modell åt sin mamma, kallas in från lekarna för att posera för 2 öre gången, hvilken summa särskildt fram emot jul, då hvarje förstärk- ning af kassan är önskvärd, betydligt ökar deras konstintresse.
På det sättet ha de marscherat direkt i all sin rosenhyllta knubbighet in i barnböckerna, där alla, som inte ha tillfälle att söka upp dem i parken kring föräldrarnas Djursholmsvilla, kunna finna dem.
Stundom får deras mamma göra dem samma tjänst tillbaka och stå modell, när en sådan behöfves för att klara någon särskildt svår konstnärlig uppgift.
För närvarande är fru Beskow sysselsatt med en ny barnbok, som skall afhandla en tomtefamiljs många öden och äfventyr, och hon har varit älskvärd nog att tillåta oss här ofvan reproducera inledningsplanschen, som ger en inblick i nämnda familjs hem- lif och vanor.
Så ha då småttingarna på det viset fått något att glädja sig åt till nästa år också.
— 615 —
3&amp;^ Karl XII:s skrifbok.
För Idun af Alfred B. Nilson.
(Forts.) f~ \ M WERLDEN.
' — Iagh hörer at werlden blifwer så offta fördömdh.
Huru skall jagh det förstå?
Hon är elack.
Är icke werlden ett skiönt Gudz wärk, och therföre intet elack?
Gudh hafwer skapat henne godh, men werlden kafwer förderfwat sigh sielf.
Intet kan iagh finna at himmel, sool, måne, stiernor, jorden, hafwet etc. hafwa fördärfwat sigh sielfwa.
Och thesse ting äro sielfwa werlden.
Werlden kallas folket sielfwa, Och folket som för- bryter sigh emot Gudh.
Jagh tackar för godh underrättelse.
Nu weet iagh och, hwadh werlden är, som alltid lastas så mycket.
Stockholm den 23 octob.
A:o 1688.
Thet är likwisst een lustigh saak, at lee ath sin nästas feel.
Ty war for det?
Ty den som förstår sigh så wäl på andras feel, han måste wisst sielff wilia synas mycket klåk.
Han skal mena när han feelar så lee dee andra åt honom.
Vet någon likwist at wara först tillredz at lee åt en annan, på thet at ingen må komma hans feel ihågh.
Om han är en ärligh karl så lee dhe andra intet åt honom, fast han leer åt honom.
Han finner likwisst alltid monga nogh som hielpa honom till att lee.
Då lee dhe gode åt honom.
Huru tyckes då Herren om den andra hopen som hielper honom till att lee.
Då blij the alla i hopa bespottare.
Mycket väl afdömdt.
Iagh fächtar intet meer mot Herren denna gången.
Stockholm den 24 oktobris A:o 1688.
Huru kommer det till att Herren nu behagar dispu- tera i drickenskap.
Effter h. Norcopensis * haffwer bedt migh tänckia något up, dermedh hade iagh intet annat än sådant.
Må så wara.
Herren har den frijheten at wälia uth detta så snart som nogot annat.
Men är icke ock det sant, att den som plägar sigh, han brukar Guds gåfvor till det som the äro skapade till.
Man missbrukar ock Guds gåfwer.
Äta wäl och dricka godt wijn, det är iu intet miss- ruuk.
Men min goda busser dricker sigh mången gång siuk.
Kan man då siukna af det som godt är?
Det är wäl godt at dricka måtteligen, men thet är ondt at Banquetera.
Her medh finner iagh migh så wäl bemötter at iagh icke wågar mig fram medh ett ord mehr.
Stockholm den 25 octob.
Anno 1688.
Herre hwad är det för en sack at wara uprichtigh.
Thet är blifwa widh Sanningen.
Iagh weet intet om det lönar mödan at wara up- richtigh.
Jo men, thet doger.
Herren wijsar mig hwar till det dager.
Ner man dor så kommer man i himmelen the som känna Christon rätt.
Iagh får intet wara uprichtigh efter såsom the andra intet wilia wara så medh.
Man skal icke hålla medh partiet, utan hålla med minsta hopen.
Den står sigh likwisst bäst som föllier hopen åt.
Men på sistone går det illa för honom.
Det skicker sigh intet wäl att wara skilder ifrån then andra.
Dee som hålla med minsta partij dhen går wäl.
De som hålla medh meste: hopen, på sidstone går det illa för them.
Iagh troor intet at Herren kan wijsa ett exempel af någon som uprichtigheten har hulpit.
Där dhe måste till räkenskap så lära de intet kunna försniara huadh the på Iordenna giortt hafwa.
Om inga Exempel finnas, så will intet heller iagh taga migh något främmande wärk före.
Noach, Abraham, Adam, Ewa.
Adam och Ewa dristar iagh migh till at förkasta rån dhe uprichtiges hoop.
Gudh uprettade them ifrån deras synder.
På sådana stora skiähl, härliga Exempel och Herrens goda underrättelser, så will iagh ta Gudh till hielp, och föllia hans nådh, bekännandes at Herren hafwer behållit Segern i denna kamp.
Stockholm den 26 octobris A:o 1688.
* Anders Nordenhielm (f. 1633 d.
1694).
i Uppsala och Karls lärare sedan 1686.: &lt; * .• A I Professor Det är visst en godh saak at hafwa goda wänner.
.
Ja, så kan thet wara till.
Hwad will man hafwa mera utaf sin wän än det, at han är godh.
Men goda wänner- kan snart slåss tillhopa.
Huru kunna ' the wara goda wänner och slås sins emellan.
Sa kommer thet till, at det hajwer en sagt som dhe icke forlijkas om.
Hwad måste det wara för en, som sådant säger.
Iagh menar en af wännerna.
Det är wäl sant, at sådant offta händer.
Men hwad är då thet som wänskapen mast widh magt håller.
Gud siälf.
Gudh will wij gerna hafwa medh oss i alt.
Men hwad kunna vij sjelfwa biuda till att giöra till wän- skapens bestånd.
At wij förlåta honom om han förseer sig.
Såsom tree ting hålla wänskap widh macht: *) Tiena sin wän till willies.
2) Wara honom trogen 3) Tola honom, i hans feel, och öfverse dermedh, så hafwer Herren wakert och ' wäl uthweldt det sidste, som det för (n) emste.
Stockholm den 6 Decemb.
A: 1688.
Ordspr.
21: 30.
Ingen wijsheet, intet förstånd, ingen konst hielper emot Herren.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8, 9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
Factus est dominus Protector maus.
Stockholm den .14 Decembris Anno 1688.
Carolus.
I fredags eftermiddagen saknades Herren i sin stu- derkammare.
Hvad war för then skull hans beställ- ning på den tiden.
Jagh war på jacht med min Pappa.
Lyckades det den gången något wäl.
Wij fingo tio war gar.
Det var ett grufweligit nederlagh på sådana djur i een gång.
Men hwad tycktes Herren om winteren?
Rätt wäl.
Hwad hafwer han då funnit i den hwassa winteren, som behagar så väl?
Sniön behagade migh så mycket wäl at iagh intet kunde underlåta at säija thet iagh håller mycket af winteren.
Om så är, så lät oss släppa winteren in till oss, både i studere och sängiekammaren.
Iagh mente intet så.
Iagh meente winteren i skiön- heet med sniö och allehanda täcket där är men intet winterens kiöld.
Likwisst följer altidh kiölden medh, och skadar han mera än alt det andra förlusta kan.
The hafwa theras pälssar som står mot winteren.
Helt wäl swarat.
Men hafwer ock Herren något uthrättatt eller gjordt till saken vidh denna jacht?
Näij men.
Men det hafwer bara Konungens nåd gjort.
Will i fråga hwarföre Iagh intet skiöt så woro mina byssor ofärdiga.
Men är det då så lustigt att see uppå, huru diur skiutas så obarmhertigeligen ihjäl.
Ja wisst är thet.
Fortij the äro willdiur som giöra skada.
Diuret giör intet annat än som söker sin föda, och bör icke therföre straffas så hårdt.
Thet gifwa the honom wäl efter till att äta, men intet ga i bondestufwan och äta giässen, utan lefwa så knapt som han kan.
På sådant beskedh blifwer wargen allestädes uth- sliiten och moste swälta ihjäl.
Och är han likwisst intet af Gudh der till skapader.
Wargen kan wäl sökia sin föda på djuren i wilia skogen så giör han ingen orätt, och tå lärra folcket intet hata vargen, som the giöra nu.
Finnes ock wäl något till borte i willande skogen, som een hungrig warg kan wara hulpen medh?
Thet är klart.
Han kan ju få Hjortar, Hinder, Rabåckar, Rågietter, Älgar, Men det är bareste det, at det kastar så mycket på och thet faller intet så lätt, som i Konungens diurgård.
Nog sijr Iagh nu, at at der finnes i förrådh.
Men iagh kan intet sij, med hwad större rätt wargen tager en hjort i skogen än som i konungens diurgårdh, ty een hiort är iu en hiort och kan komma menniskian till godo, lijka hwar hon gåår.
Hwar och en kan taga honom i villande skogen, men om en hiort är redan tagen fast så få the andra intet tågan äfwensom när en hafwer een fågel, så få the andra intet taga then fågeln bort.
Allt rätt och mycket väl sagt.
Men så tycktes migh likwisst att emedan wargen ingen åtskilnadh giöra kan emellan een willskogh och en diurgård, så står han icke heller till att förtänkia meer på det eena än som på det andra stället.
The ser intet så mycket på hwad oförstånd som wargen har, utan på hwad skada som wargen giör.
Beswäret och omkostnaden för jachten är altidh större än som profijten, derföre weet iagh intet om han duger något.
Det är intet så mycket åt om wargens päls, som faran på konungens diur.
Efter denna uthräkningen så lärer jachten då endt- ligen betala sigh.
Man far likvisst uti jachten mycket illa med sin kropp och ofta fördärfwar sig.
Men ingen upbyggelse derhoos.
Till det första så är själen ädlare än kroppen, och till thet andra blir man wigh, stark, dispost och tolig.
Migh tyckes at Herrn beropar sigh något på själens gagn.
Och skulle Iagh gierna weta hwadh det wore, som man utaf jachten hempta måtte.
Till själen blifwer man frijmodig, klok, försich- tigh, wäkande, Lefvandes, Warsamligh, Nychter och flitigh.
Öfvermåttan wackra saker som här uppräknas liika såsom fruchter och gagn utaf Jachten.
Men iagh weet en säkrare och genare wägh till alt detta, och till flera dygder medh.
Dantza flitigt och fächta det giör een wijs och dispost till kroppen: styrkian kommer med åhren och åldereh, men Siallenes gåfwor förbättrar Herren aldramäst om han studerar flitigt.
Genom Jacht winner man sådant medh lust, Iagh förkastar intet häller then andra wägen.
Nu förstår Iagh först saken rätt.
Herren menar wisst så, at när han studerar och giör alla andra exercitier rätt flitigt på någon tidh bortåth, och skickar sig derhoos wäl, så wäntar han wisst på den nåden igen, at få reesa uth på jacht.
Den lyckan bör och wäl kunna hända honom.
Vale Stockholm d.
14 nowembris A: 1689 (Forts.) Jul ' och nyårshälsningar.
^ U STUNDAR JULEN och årsskiftet och när man då * ' styrt om sitt hus, brukar man tänka på vänner och bekanta om ej med annat så med en hälsning.
Då öfversvämmas postkontor och breflådor af julänglar, tomtar och troll eller i vanligaste fall af tomma visit- och nyårskort — och man har därmed gjort sin plikt mot sin bekantskapskrets på närmare och fjär- mare håll.
Med denna gamla sed att sända jul- och nyårshälsningar har väl nu mången brutit, men kanske detta till en del beror på att man tröttnat på dessa enformiga och meningslösa kort, som finnas i mark- naden, ty nog är tanken att göra sig påmind hos gamla - vänner vid högtiden tilltalande.
För dem som ännu hålla fast vid seden gifves nu i år ett tillfälle att framföra hälsningen på ett vackert kort och a t t på samma gång gagna allas vår sak — rösträtten.
Jag menar genom att till jul- och nyårs- önskningar använda Göteborgs-föreningens brefkort, hvilka förut varit omnämnda i Idun.
Troligen har man bland sina vänner åtskilliga mot- ståndare till saken och säkert många, som äro vack- lande i tron, och då för kortet med sig förutom häls- ningen äfven ett litet agitationsfrö, som kan bära frukt.
Och för dem af våra vänner, som arbeta i rösträttens tjänst, är säkert ett sådant kort mera kärkommet än andra.
Dessutom passera våra brefkort många händer, innan de nå sin bestämmelseort, ifrån budets, som postar dem, till brefbärarens, som lämnar fram dem.
Nog träffas de på sin väg af något förfluget ögonkast trots julbrådskan och strax göra korten propaganda med sin bild och sin inskription.
Sätta vi så på vårt kort ett af Svenska National- föreningens mot tuberkulos nya välgörenhetsmärken — se afbildningen här ofvan!
— få vi, förutom den van- liga stämpeln " god jul och godt nytt år ", äfven till- fälle att vara med i kampen mot tuberkulosen, och då ha vi med 10 öre plus porto gladt våra vänner och — hjälpt till att råda bot för två samhällslyten, det ena tagande arbetskraft och det andra hälsa från.
sam- hället.
Innan 7 kr.
betalas för ett snörlif, bör ifrån j (D U N S M O D E L L K A T A L O G Franska Snörlifssömmeriet i Stockholm, 1 Norrmalms- \ Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem.
Fyra rikhaltiga läionghiiften ärligen.
Koloreradt omilag.
torg, 1 tr., dess illustrerade priskurant rekvireras.
\ ^=^= Prenumerationiprii 2.20 för helt är — 60 8re pr halte.
— 616 — I
D&amp;^J Spalten om böckerna » D ANIEL FALLSTRÖMS NYA DIKTSAM- L I N G bär det betecknande namnet " Svalor "; l ä t t och s v i n g a n d e som en v i n g e s k u r v a g e n o m m a j b l å s k y faller a l l t j ä m t s å n g e n s r y t m från den 50-årige mästarens läppar.
D e t är å t e r en - gång sin k ä r a s k ä r g å r d, sin " s o m m a r ö ", sitt S t o c k h o l m, framförallt d e t " h e d e r l i g a g a m l a " från k u n g K a r l s g l a d a d a g a r, den folkkäre dik- t a r e n b e s j u n g e r, m e n de- k ä n d a t o n e r n a k l i n g a d o c k f ö r u n d e r l i g t n y a, friska och o m e d e l b a r a, och v å r a h j ä r t a n ö p p n a v i d a f a m n e n för d e r a s svenska musik.
Se här, l ä s a r e, din e g e n dikt- b o k, julens diktbok par preference!
Carl Larsson i By, d e n d a l a b o r n e b o n d e s k a l - d e n, som för n å g o t år s e d a n d e b u t e r a d e m e d e t t d i k t h ä f t e " B y och B o n d e ", som v ä c k t e å t - skillig u p p m ä r k s a m h e t, ä r nu färdig m e d en n y s a m l i n g från sin b u k o l i s k a l y r a, " Tionde ", i d e t h e l a sin ä l d r e b r o d e r lik.
Kärft, m e n p å samma gång känsligt målar han odalmannens fröjder och b e k y m m e r; en s u n d och s t a r k k ä r - lek till j o r d e n och tro på f r a m t i d e n u t g ö r g r u n d t o - n e n i h a n s k o n s t.
.
B l a n d pä s i s t o n e u p p s t å n d n e provinsielle d r a g s p e l s l å t a r e m e d m y c k e n b u l l - r a n d e t a k t s t a m p, faderi och f a d e r a l l a n, m e n b l o t t föga ä k t h e t, s t å r h a n r y g g r a k h u f v u d e t h ö g r e, en k a r l för sin h a t t.
J.
N.
En jubileumsskrift kan man ju på s ä t t | o c h vis kalla det n y a verk af Ellen Key: " Kvinno- rörelsen ", som r e d a n i s o m r a s u t k o m p å t y s k a i d e n af M a r t i n B u b e r utgifna s e r i e n " D i e G e s e l l s c h a f t ", m e n som j u s t n u föreligger i svensk dräkt.
För dagen medhinna vi endast ett kortfattadt påpekande.
Man bör emellertid k u n n a f ö r m o d a, a t t n u, om ej förr, äfven d e n s v e n s k a k v i n n o v ä r l d e n i v i d s t r ä c k t m å t t o skall v a r a r e d o b o g e n a t t t a g a del af d e n e m i n e n t a f ö r f a t t a r i n n a n s s y n p u n k t e r.
Inorh d e t r i k a stoffet " k v i n n a n s r ä t t och v ä r d e " h a r förf.
i d e t t a a r b e t e b e g r ä n s a t sig till en b e l y s n i n g af " d e n y a själiska t i l l s t å n d, f ö r v a n d l i n g a r och v ä x e l - v e r k n i n g a r, som k v i n n o r ö r e l s e n f r a m k a l l a t, " i d e t h o n först i n l e d n i n g s v i s s a m m a n f a t t a t d e n - sammas vinningar utåt, därefter i skil4a kapitel u t v e c k l a t k v i n n o s a k e n s i n v e r k a n p å de e n s a m m a k v i n n o r n a, p å d ö t t r a r n a, p å k v i n n o r och m ä n, ' p å ä k t e n s k a p e t och p å m o d e r s k a p e f.
Till f ö r f a t t a r i n n a n s 6 0 - å r s d a g h a r d e s s u t o m d e n k ä n d e e s s a y i s t e n d:r John Landquist ut- s ä n d t.
e n b i p g r a n s k t: k r i t i s k s t u d i e " Ellen Key ", som i n g å r i B o n n i e r s serie " S v e n s k a r ".
F r å n - C e d e r q u i s t s Grafiska A.
- B: s förlag h a r s ä n d t s oss e t t n y t t häfte af d e n r e m a r k a b l a p u b l i k a t i o n e n " Gamla svenska städer ", utgifven af T e k n o l o g f ö r e n i n g e n s a f d e l n i n g för h u s b y g g - n a d s k o n s t, h v a r s första del v ä c k t e e t t så s t o r t och delvis äfven f r u k t b r i n g a n d e i n t r e s s e.
Med sina b r i l j a n t u t f ö r d a bilder från g a t o r och g r ä n - d e r, h u s och g å r d a r i v å r a å l d e r d o m l i g a s t a d s - s a m h ä l l e n, u t g ö r d e t p å s a m m a g å n g en v a c k e r m i n n e s b o k öfver, ofta t y v ä r r till u n d e r g å n g d ö m d a, n a t i o n e l l a k u l t u r m ä r k e n som en v ä c k e l s e till s t ö r r e p i e t e t inför g å n g n a t i d e r s s k ö n h e t s - arf.
A l l t ifrån Y s t a d u p p till H u d i k s v a l l s t r ä c k e r sig d e n n a g å n g den i n t r e s s a n t a r e s a n, och i n g e n v ä n af s v e n s k o d l i n g skall å n g r a a t t t a g a del i den.
J.
N.
Bland d e n m o d e r n a k o k k o n s t e n s a p o s t l a r s t r å - lat e t t n a m n som den s t o r e b a n b r y t a r e n s — - och d e t b ä r e s af Escqffier, e n g å n g N a p o l e o n I I: s m ä s t e r k o c k, nu d e n v ä r l d s b e r ö m d a kuli_ Hvar och en n a r i s k a m a g n e t, som d r a r m i l j o n ä r e r n a till Carl- ton Hotel i " L o n d o n, d ä r h a n u p p b ä r ett efter s v e n s k a f ö r h å l l a n d e n s v i n d l a n d e g a g e.
Hans standardverk; " Handledning i modem kokkonst " har nu b e f u n n i t s m o g e t för en s v e n s k ö f v e r s ä t t n i n g, v e r k s t ä l l d af Ingrid Törn- gren på N o r s t e d t &amp; S ö n e r s förlag.
Den digra v o l y m e n b j u d e r p å n ä r a 3, 0 0 0 olika m a t l a g - n i n g s r e c e p t, och h v a r j e h u s m o d e r bör h a n y t t a af a t t t i l l ä g n a sig de hemligheter, " som d e n s t o r e s p e c i a l i s t e n m e d en lifslång e r f a r e n h e t h ä r afslöjar.
• Ungdomsböcker.
AG 1 M A S T E I BÖRJA med en suck öfver de hart när oöfvervinneliga svårigheter, som yppa sig för en recen- sent i en veckotidning med hårdt anlitadt utrymme, då denne recensent erhåller hela julsändningen litteraturalster på en gång och följaktligen blir begränsad till ett å högst två nummer af tidningen.
Vore det ej möjligt för herrar bokförläggare atf åtminstone under normala ar- betsår sända ut julböckerna något tidigare?
Ungdomslitteraturen är i år mycket rikare, än man på grund af storstrejken kunde vänta sig.
Så sänder ett af våra främsta förlag för ungdomsböcker, det Nor- stedtska, ut ej mindre än fem arbeten.
Såsom i de allra flesta fall förut är det bra, värdefulla saker förlaget för fram.
Särskildt lämpliga för pojkar äro Gråbjörn och Silfverräf af E. Thompson Seton, Jägarlifvet är sä härligt af L. Munsterhjelm och Kraalens tjur af Dudley Kidd.
För min del föredrager jag gifvet " Jägar- lifvet " framför Thompson Setons berömda djurskildrin- gar, men detta kan ju vara en smaksak.
För att fängs- las af Munsterhjelms bok behöfver man hvarken vara jaktvän eller speciellt zoologiskt intresserad, ty enbart de fina naturstämningarna gripa en.
Man känner också hela tiden, att författaren själf njuter väl så mycket af naturen som af jaktens bedrifter.
Sällan träffar man i en jaktskildring på en så vacker syn på villebrådet som här (se sid 95!)
Alldeles särskildt fina äro kapitlen " Hemma i min skog " och " Då flyttfåglarna kommo ".
Bokens värde ökas genom de vackra illustrationena.
Kraalens tjur är en präktig, rolig och väl öfversatt bok.
Den handlar inte alls om någon tjur, utan om lifvet i en negerby, och Kraalens tjur är en hederstitel på höfdingens son.
Skildringen är så ledigt och raskt gjord, att man tycker sig vara med om negerpojkarnas lekar och upptåg.
Någon fara för att svenska barn af skildringen skulle bli inspirerade till tjufpojksstreck gifves knappt, då de näppeligen komma i tillfälle att stjäla sockerrör eller tjufmjölka kor.
J I " Garibaldi " har författarinnan, fru Cecilia Bååth Holmberg, till hvilken vi förut stå i skuld för flera sam- vetsgrant och förträffligt gjorda biografier, behandlat ett ämne, som är ägnadt att i synnerlig grad intressera större gossar och flickor.
De lära ju känna Garibaldi i historien, men mera sällan hinna de väl i skolan stifta någon förtroligare bekantskap med honom.
Och dock är hans brinnande frihets- och fosterlandskärlek jämte hans oegennytta och underbara förmåga att elda sina trupper i hög grad ägnade att göra honom till en ungdomens hjälte.
Skildringen är gjord med medryckande entusiasm, men önskligt hade kanske varit, att förf., då hon främst afser att arbetet skall mottagas som en folk- och ungdomsbok, populariserat framställningen något mera.
Emellertid utgör boken ett högst värde- full bidrag till vår på biografier fattiga ungdomslitteratur.
Att Björnsons " Synnöve " af en skicklig öfvers.
blifvit öfverflyttad till svenska är naturligtvis enbart glädjande.
Ett par andra af Björnsons vackraste saker af äldre datum äro intagna i samma bok.
Grottpojken från stenåldern (Puntas förlag) har sin särskilda betydelse, emedan den i form af en be- rättelse om en familj från stenåldern ger en lefvande och åskådlig bild af denna tid.
Säkert komma åtmin- stone pojkar att finna den rolig, ty det finns en mängd för dem intressanta saker i boken, hur man lärde sig göra stenvapen, när man först sköt med båge o. s. v. Några nya bra s. k. flickböcker har jag inte sett till i år, men Ethel Turners förtjusande Sju syskon har kommit ut i ny upplaga, och på Bonniers förlag föreligger en frisk och rolig skildring af lifvet i en svensk skola — samskola för öfrigt — hvilka sä- kert komma att läsas med ifver af både flickor och gossar.
Den heter " Vi sex i ettan " och är författad af E. Ahrenlöf.
Redan den utmärkt träffande och lustiga teckningen på permen af Aina Stenberg sätter läsaren i godt humör.
Det är något svenskt redbart öfver den boken.
Möjligen kommer en del ungdomar, bortskämda med de kända engelska pensionshistorierna, att tycka, att det händer för litet märkvärdiga saker i den, men säkert skola de känna betydligt mera igen både sig och sina lärarinnor än i de utländska, i allmänhet yt- ligt gjorda skolskildringarna.
Bland de många sagor, som sett dagen nu till jul, intar Anna Wahlenbergs Prinsessans visa gifvet främ- sta rummet.
Det är en äkta saga till skillnad från de många oäkta, som fabriceras nu för tiden, originell till uppränningen och utsökt väl berättad.
Ingen mindre än Emil Sjögren har tonsatt prinsessans visa, något som ju än mer höjer bokens värde.
En vacker och rolig sagbok är " Bland tomtar och troll. "
Rent betagande är det bidrag, Skattgräfvarna, Jeanna Oterdahl lämnat här.
Och hvad illustrationerna beträffar — kan någon svensk konstnär göra sådana tomtar och troll som John Bauer?
— Älfvor, feer, prinsar och andra människobarn, berättar J, Svedelius om i sin sagosamling " Kej sarprinsen, som inte kunde leka " med den synnerligen tilltalande titelplanschen af E. Berggren och teckningar af bl.
a. Tyra Kleen.
Särskildt ett par af sagorna, " Kejsarprinsen " och " Fru Musica ", komma nog att senteras mycket af barn.
Till Afrikas nejder.för oss Anna M. Roos i sin bok " Fyra barn i Biskra, " hvilken emellertid, utom berät- telsen om de svenska barnens lekar och äfventyr bland palmer och mimosor, bjuder på en hel del sagor med österländska motiv.
Här och där finnas inlagda just sådana små visor, som barn tycka så mycket om och som Anna Roos är mästare i att författa.
Två af våra bekanta sago- och barnberättelseförfat- tare, Harald Östenson och Alfred Smedberg, ge ut hvar sin samling till julen, " Lasse Pettersson den store " och " Nils Löpare. "
I båda är formen mycket god, de två författarna ha just ett sådant sätt att berätta, som barn förstå sig på och tycka Om, men berättelserna äro föga originella, och bristen på fantasi kan icke uppvägas af den ärliga vilja att bjuda barnen endast etiskt goda saker eller att bibringa dem kunskap, som så tydligt skiner igenom.
På Folkskolans barntidnings förlag föreligger en be- rättelse af ingen mindre än Selma Lagerlöf, Meli.
Det är historien om en liten ofärdig flicka, som slutligen fick lyckan att erfara, att äfven hon hade en plats att fylla i lifvet.
Hela den lilla berättelsen karaktäriseras af författarinnans fina psykologi och varma medkänsla med de olyckliga.
Säkert kommer den att ge barnen mycket att tänka på, och troligen kommer den att hos ej så få bidra till att göra rösten och orden mildare, när de tala om sådana, som bära bördan af ett lyte.
Af bilderböcker ha utom de förut, omnämnda J3es-, kowska utkommit " Kattresan " af I. Arosenius, högst originell till idén — konstnären efterbildar några små- barns sätt att rita och måla — och konstnärligt sedt intressant.
Fråga är emellertid om andra barn än sådana, som äga utpräglad humoristisk läggning, komma att sentera den; vidare " Hundboken " af Märta Hammarsköld, några berättelser om hundar, och " Liten vallpiga ", kolorerade bilder af Ingeborg Udden till den gamla folkvisan om konungen och vallpigan.
Det är ett lyckligt grepp att illustrera våra folkvisor, och det är ljufligt för en recensent att slippa bli förargad öfver att till vackra bilder få underhaltig, hemmalagad vers.
Boken kommer säkert att bli mycket omtyckt af barn, ty bilderna äro ej blott i och för sig synnerligen vackra, utan alla de uppträdande, kungen, prinsen, vallflickan och småsvennerna, äro just sådana barnen vilja ha dem och se dem i sin fantasi.
Lyckligtvis finns i våra dagar äfven för de i eko- nomiskt afseende sämre lottade barnen, hvilka ej kunna skaffa sig dyra bilderböcker, möjligheten att få taflor af förstklassiga konstnärer.
De båda gamla kända för- lagen, Svensk lärartidning och Folkskolans barntidning, hvilka åtminstone lärarkåren har allt skäl att under- stödja, ha i sina julpublikationer bidrag af våra för- nämsta tecknare och målare.
Sålunda hjuder " jjfål- tomten " (Sv.
Lärart.
f.) bland mycket annat på en den gladaste, vackraste, roligaste dubbelsidsbild, Kerstis födelsedag af Carl Larsson, Tummeliten (Sv.
Lär.
förl.)
på en förtjusande tafla " Kyrkhästen " af Nils Kreuger o.ch roliga djurbilder af den oöfverträfflige Louis Moe, under det Julklappens (Folksk.
barnt:s förl.)
båda midtsidor prydas af en präktig, färgrik, stämningsfull bild af Gerda Tirén till Snoilskys kända, af barn särskildt älskade " Den främmande fågeln ".
Hur mycket är det ej att se på, undra öfver och fråga om i den taflan!
— Äfven Jul- bocken, en betydligt yngre julpublikation, bjuder på illustrationer af våra främsta konstnärer.
Så har Elsa Beskow här en förtjusande fettiisdagsinteriör, och Bror Hillgren en ovanligt stämningsfull akvarell, Prinsen och tiggarflickan.
— Alla de medföljande stora oeh små julböckerna, Fågel Må, Sagas julbok, Silfverhvit, Titteli-ture (Sv.
Lärart.
förl.
); Guldslottet, Rosengull, Lillepuit, Trisse (Folksk.
b a r n t s förlag) och Sagoprinsen (Julbockens förlag) hinner jag endast nämna.
I Fågel blå finnas förtjusande berättelser af bl.
a. Anna Wahlenberg, Sophie Elkan och Ottilia Adel- borg.
Och Guldslottet har den i mitt tycke vackraste omslagsteckning, som förekommit på någon barnbok i jul, ritad af Aina Stenberg.
I ett litet häfte, pry dt med teckningar af " Aina Sten- berg, har Emil Sjögren samlat ett tolftal af sina visor, som förut varit synliga i jultidningar.
Texten är af som är vår vän kan kraftigt bidraga till Iduns fort- satta utveckling och framgång genom att för sina vänner framhålla fördelen af att prenumerera på — 617 — IDUN!
D^£LI A.
M. Roos.
Häftet utgör väl en af de allra bästa julklappar man kan tänka sig i ett hem, där musik idkas.
Utom de små vackra visor, som finnas inlagda i jultidningarna, få våra barn till julen en hel bok visor, 12 till antalet, af den framstående kompositören Emil Sjögren.
en nalkas.
Af nyutkommen religiös litteratur, särskildt lämplig för ungdom, må nämnas " Vid mästarens fötter " af N. Beskow och " Tag och läs! "
betraktelser utgifna af O. Ricard och H. Nielsen med bidrag af vänner till den kristliga ungdomsrörelsen.
Till dessa arbeten äfvensom till en del ungdoms- böcker från Gleerups förlag, som jag fått mig tillskic- kade, torde jag återkomma längre fram.
M.
L.
J ULEN NALKAS.
F ö r oss k a r l a r en h v i l a n s, gläd- j e n s och fridens tid (var d e t n å g o n gift man, som hostade?
); för d e n s v e n s k a k v i n - n a n en flitens och den trägna mödans.
T y h v a d allt u t r ä t t a r icke k v i n n a n vid j u l - tiden: GAGNER.
Iduns boklista.
Albert Bonniers förlag: Hjärtats oro; af Hjalmar Söderberg.
— Författaren (1877 — 1887); af August Strindberg.
— Svalor; af Daniel Fallström.
— Sång; af Ida Granqvist.
— Fritt ur hjärtat, skrifbordslådan och papperskorgen, dikter, visor, skåltal och annan vers af O. Stellan Mörner.
— Tionde; af Carl Larsson i By.
— Kvinnorörelsen; af Ellen Key.
— Adrian Glaff samt En förrädare och andra historier; af Wenzel Hagelstam.
— Ljudande strängar; roman af Beatrice Harraden.
— Sveriges Nationallitteratur.
Del 16 o. 19.
Svensk lyrik från tiden efter I860. '
Gustaf af Geijerstam, Tor Hedberg, Ernst Josephson.
broderar kuddar nätterna; Åhlén &amp; Åkerlund: stoppar Det ljusa molnet; af Otto Lundh.
— Offersångarna; af Adolf Nordgren.
— Furor; dikter af Sigurd Dahl- löf.
— Sångerna om lif och död; nya dikter af Erik Brogren.
— Patron Englund, ett blad ur den norr- ländska skogssköflingens historia af Valdemar Lind- holm.
— I soluppgångens land, på velociped genom Japan af W. A. Grebst.
— Löpar-Nisses äventyrs- historia; af Alfred Smedberg.
— Liten Vallpiga, gam- mal folkvisa med färgbilder för barn af Ingeborg Ud- den.
— P.
A. Norstedt &amp; Söner: om korf; förlofvar ogift); sig (om Handledning i modern kokkonst; af A. Escoffier.
— Norstedts ungdomsböcker: Synnöve Solbacken; af Bjårnstjerne Björnson.
Garibaldi; af Cecilia Båath-Holmberg.
— tar emot mannens litanior öfver a t t d e t går för m y c k e t å t (om gift); A.
B.
Ljus: Bref från fälttågen i Tyskland och Norge, 1813 o. 1814, af Clas Livijn.
Utgifna med en inledning af Johan Mortensen.
Wahlström &amp; Widstrand: Kan brott sonas?
af Alwyn bakar Sanders.
kakor; Diverse förlag: Chelius 50-öres böcker n:o 3: Byhistorier och Skämt- sägner af Eva Wigström (Ave.)
— N.
P. Pehrsons förlag: Mot Ljuset, drama i en akt af Ed.
H. Casten- skjold.
— Bokförl.
A.-B.
Eos: Den lilla förtjusande mrs Pemberton, af Florence Warden.
— Bokförlaget Gaudio: Brottsjösonetter af Sigurd J. Erdtman.
— Nordiska förlaget: Dikter af Nino Runeberg.
— A.
B.
Framtidens förlag: Min ungdoms visor; af Yngve von Schmidten.
— Lif och dröm; af Axel Ahlman.
— En bok för mor, några ord till Sveriges unga mödrar; af En moder.
Med förord af biskop E. Lönegren.
— Svenskt Rimlexikon; af /.
Z. Lekséll.
Med förord af prof. Ad.
Noreen.
grälar på pigan; v ä n d e r u p p och n e r på huset; Med detta nummer följer till samtliga fasta prenumeranter Iduns julnummer för i år: » Stockholm- skan ».
Dessutom medsändes till postpre- numeranternas bekvämlighet tryckta post- prenumerationsblanketter, och upp- mana vi alla våra läsare att i god tid för- nya sin beställning af Idun för det kom- mande året, helst före jul och de många helgdagarne.
s v i m m a r af strängning; överan- dör och blir en ä n g e l, Nåja, d e t är h o n j u förut.
S e d a n får h o n h v i l a, s e ' n h o n först l u t a t litet fisk, l a c k a t jul- klappar, klädt gran, b r o d e r a t e t t p a r toff- lor och u t r ä t t a t n å g r a a n d r a s m å s a k e r.
Be- klagansvärda varelse.
WALDECK.
618 —
igfmn &lt;scenen ocfi esfmd&amp;i?
ET ÄR BRA roligt med scende- butanter, som lofva att bli någon- ting dugligt, då de hunnit utveckla sig.
Synd endast att sådana debuter före- komma alltför sparsamt.
Oftast är det små höns, hvilka snubbla in på scenen och prestera någonting afskyvärdt dåligt, som de själfva inbilla sig vara konst, och det enda behagliga minne man har efteråt är det af ridåfallet, som drog en välbehöflig slöja öfver skröplig- heterna.
Fröken E l i n L i n n a n d e r s debut som Aida gaf idel goda löften, stod alltså i talangens tecken.
Fröken E. har en särdeles vacker sopranröst, hvars utbildning skett i dr G. Bratts sånginstitut.
Men stämman besitter icke endast fägring, utan har tillika en betyd- lig volym och en mustfylld klang.
Dramatiskt var fröken L:s framställning mindre märklig, där saknades ännu bestämda linjer och den uttryckets skiftning, som ger figuren illude- rande verklighetsprägel.
Men genom fortsatta studier kommer fröken L. otvifvelaktigt att också inhämta skådespelets konst och sålunda förläna sin sång dess rätta infattning.
Operans danske gäst, herr V i l h e l m H e r o l d, utförde nyligen Pedros parti i d ' Alberts opera " Låglandet ".
Konstnärens eminenta förmåga af natursann och fördjupad människoframställ- ning i förening med ett så långt röstmedlen räckte briljant sångföredrag gjorde denna hans senaste skapelse till en af hans yppersta.
Säsongens andra symfonikonsert upptog bl.
a.
W.
Stenhammars eldiga och jublande piano- konsert — op. 1 — med komponisten vid flygeln.
Den fantasirika dikten har ingenting förlorat af sin friska fägring och utförandet svek heller icke i någon af satserna.
För öfrigt skänkte Beethovens sjunde symfoni sina rika välljudsskatter, mot hvilka bröt sig den kärfva, stolta klangen i Carl Nielsens förspel till andra akten af operan David och Saul.
Till förmån för Nationalföreningens mot emi- D gration egna-hemsfond gaf sångsällskapet O. D. häromdagen en konsert i Östermalms kyrka.
Den förträffliga kören, som dirigerades af t. f. director musices V i l h e l m L u n d g r e n, sjöng med vacker röstklang och präktig nyansering ett antal af de mest kända studentkörerna, som naturligtvis möttes af liflig förståelse från en fulltalig åhörarskara.
Likaledes är att anteckna en motettafton, gifven i Oscarskyrkan af hrr O. S a n d b e r g och P.
V r e t b l a d, efter ett intressant program.
Mellan körnumren utfördes soli för orgel och violin af hr och fru Vretblad.
Dramatiska teatern har plötsligt ut- bytt den franska salongskomedien mot ett norskt drama från häxväsendets da- gar, " Anna Pedersdotter " af H. Wiers- Jenssen, en för svensk publik hittills obekant författare.
Stycket är tillagadt af synnerligen grofva ingredienser och i öfrigt utrustadt med ett antal sceniska knalleffekter, som dock lämna åskådaren ganska oberörd.
Fru.
S a n d e l l utför titelrollen, en gammal prästs unga hustru och dotter af en häxa, af hvilken hon ärft den fruktansvärda gåfvan att göra andra människor ondt med sin trolldom.
Upp- giften lämpar sig väl för fru Sandells artistiska kynne, och framställningen skulle varit fullän- dad, om apparitionen ägt mera af förförisk tjus- ning.
Hr E m i l H i l l b e r g är monumental som den gamle slottsprästen Absalon och fröken Å h l a n - d e r har i första akten en glansscen som häxan Marthe Herlufs, då hon jagas af en ursinnig folkhop, fasttages och föres till bålet.
— Direktör Leonard Linden, som omgestaltat den vackra Strömparterren till en plats, där den hyggliga publiken numera trifves utmärkt, har sökt ge sin lilla mondäna restaurant en ökad dragningskraft genom att inrätta en litterär cabaret under Norrbrohvalfven.
Häromkvällen var det premiär därnere, hvars clou utgjordes af en fin och spirituell prolog, författad och framsagd af Artur Möller.
För öfrigt musik, gluntsång, muntra visor — allt förträffligt utfördt af ta- langfulla amatörer.
Publiken var förtjust, och cabareten kommer helt säkert att lefva.
En annan uppfriskande händelse i vårt nöjeslif har varit Stockholms högskolestuden- ters spex " Napoleon, eller mannen, som gör hvad som faller honom in ".
Utan att kunna mäta sig med lundensarnas " Uarda " hade hi- storien flere muntra poänger och spelades bra.
ARIEL.
1 o. 3.
Från Stockholms Högskolestudenters Spex på Operetteatern.
Napoleon och Marie Louise.
General Massena vid priffebordet.
2.
Från Cabareten i Strömparterren.
Författaren Artur Möller föredrar prologen.
— 619
Finast i smak och närings rikast / % &amp; ' + /) äro # y - ®- j f / = Vårgårda Proton-Hafremjöl I KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
Inneb.
af Elisabeth Östmans Husmo- derskuxs i Stockholm.
FÖESLAG.
TILL MATOKDNING FOR VECKAN 19 — 25 D E C, 1909.
SÖNDAG: F r u k o s t: Smörgåsbord; gourmet-Sauté; mjölk; kaffe eller te med jästpulverskorpor.
Middag: Klar buljong med pastejer; stekt anka med salader och kastanjepuré; äppel- snö.
MANDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; glödstekt sill m e d potatis; kaffe eller te.
M i d - d a d: Köttpudding med makaroner; äppelkompott med grädde.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stekt risgrynskorf med lingon; mjölk; kaffe eller te.
M i d da g: Palster- nackspuré med rostadt bröd; kokt torsk med senapssås.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafremjölsvälling; sillsa ' ad med skarp- sås; mjölk; kalfe eller te.
Mid- dag: Benig kalfstek - med p o t a t i s; brysselkål; saltgurka och lingon; Bol- las pudding- .. TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; grisfötter med rödbetor; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Ärter med fläsk; plättar med sylt.
FREDAG.
(Julafton): Frukost: Smörgåsbord; b.äckkorf med stekt po- tatis; mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Lutfisk med potatis och ry- ska ä r t e r; julgröt med mjölk; smör- oakelser.
LÖRDAG.
(Juldagen): Frukost Smörgåsbord: stekt julgröt (rester från julafton) med mjölk; kallt refben- spjäll med lingon; julöl; kaffe eller te med saffransbröd.
M i d d a g: Klar buljong med pastejer; gratinerad sjö- tunga; griljerad skinka med äppelmos och katrinplommon eller legymer; Tu- senbladstårta (Milles fenilles).
EECEPT: Gormet-Sauté (f. 6 pers.).
1 svinfilé, 1 kalfnjure, •• 1 msk.
salt, Va tsk.
hvitpeppar, 1 msk.
fint hackad portug.
lök, V2 lit.
rå potatis, 2 del.
buljong, 1 msk.
stötta skorpor, EV2 msk.
smör (50 gr.), V2 vinglas ma- deira.
- B e r e d n i n g: Filén och njuren skä- ras i tunna skifvor, hvilka saltas och peppras.
Potatisen skalas och skares i skifvor.
Löken skalas och hackas fint.
En eldfast form smörjes med hälf- ten af smöret.
På botten af formen lägges e t t hvarf potatis, litet salt strös öfver, därpå e t t hvarf filé- och njur- skifvor.
Så förfares tills det blifvit 3 hvarf potatis och 2 hvarf kött.
På hvarje hvarf kött strös löken och re- sten af smöret lägges i flockar ofvanpå.
Buljongen tillsättes och de stötta skor- porna strös öfver.
Anrättningen sättes in i ugn a t t steka omkr. IV4 tim. En stund innan den ä r färdig påhälles vinet.
Sautén serveras som frukosträtt.
S t e k t a n k a (f. 12 pers.).
2 unga ankor, 1 citron, 1 msk.
salt, 1 / 2 tsk.
hvitpeppar, 2 hg.
katrinplommon, 2 lit.
färska eller 2 hg.
torkade äpplen, 2 msk.
smör, 1 l i t.
efterbuljong eller vatten.
Sås: 1 msk.
smör, 2 msk.
mjöl, köttjus, V2 tsk.
Liebigs köttextrakt 1 tsk.
soja.
B e r e d n i n g: Ankorna svedas öfver sprit- eller gaslåga och tvättas rena med ljumt såpvatten och mjuk borste samt sköljas.
De öppnas, urtagas, sköl- jas väl med kallt vatten, torkas, och gnidas in- och utvändigt med den ituskurna citronen.
Kråset kan till- varatagas och användas till svartsoppa.
Ankorna peppras och saltas invändigt med hälften af kryddorna samt fyllas med de skalade äpplena, skurna i stora klyftor, och de förvällda katrin- plommonen.
De hopsys, uppsättas och gnidas utvändigt med resten af kryd- dorna.
Smöret brynes i en järngryta, ankorna iläggas ' och brynas vackert på alla sidor hvarefter de påsättas med buljongen, litet i sänder.
An- korna få därefter sakta steka med t ä t t slutet lock omkr. 2 timmar eller tills köttet ä r mört.
Ankorna upptagas och trådarna borttagas, hvarefter d e skäras och uppläggas hela på serve- ringsfatet samt garneras med krus- kål och frukten med hvilken de varit fyllda.
Köttjusen silas och skummas noga.
Smöret brynes och fräses med mjölet, köttjusen tillsättes litet i sän- der jämte köttextrakten och sojan, och såsen får koka 10 min.
hvarefter den afsmakas.
Ankorna serveras med brynt potatis, rödkål eller kastanjepuré.
Julpresenter!
Aftonkappor Skiddräkter för damer.
.
Promenadkjolar sydda å egen atelier Sidenblusar af tafft alla färger Spetsblusar A.-B.
fr.
Kr.
44 „ „ 33 „ „ „ „ „ „ NORDISKA KOMPANIET, STUREPLAN.
helt litet.
De passerade äpplena till- sättas under rorning i ägghvitan, jämte sockret och citronsaften.
Blandningen röres under 1 t i m.
tid med ojämn fart.
Nar krämen höjt sig till hvitt skum ä r den färdig.
Den upplägges på geléskål och serveras med bakelser eller biskvier.
B o l l a s p u d d i n g (f. 6 pers.) - 3 msk.
smör (60 g r.)
, 5 msk.
mjöl, 5 d e l.
gräddmjölk, 6 ägg, 1 msk.
socker, skal och saft af V2 citron.
T i l l f o r m e n: IV2 kkp.
strösocker, 2 msk.
kokande vatten.
B e r e d n i n g: Sockret brynes lätt i en tackjärns panna, d e t kokande vatt- net tillsättes och därmed beklädes en eldfast form.
Smöret och mjölet sam- manf rasas, mjölken tillsättes litet i sänder under flitig rörning och massan får koka tills den släpper pannan, då den upphälles a t t svalna.
_ Ägg- gulorna nedröras en i sänder, jämte sockret, det rifna citronskalet och ci- tronsaften.
Sist nedskäras de till h å r d t skum slagna ägghvitorna.
Massan hål- i den beklädda formen och får koka A n m.
De kunna äfven fyllas med les i vattenbad i ugn omkr. 1 tim. Pud- förvällda kastanjer, i stället för frukt.
dingen serveras genast den ä r färdig A p p e l s n ö (f. 6 pers.).
5 stora med vanilj-, citron- eller saftsås.
äpplen, 5 ägghvitor, 5 msk.
socker, saf- ten af V 2 citron.
K o k t l u t f i s k (f. 6 pers.).
2 kg.
B e r e d n i n g: Äpplena sköljas och lutfisk, 5 små msk.
salt, 2 lit vat- ten.
torkas, de stekas därefter sakta i S å s: 3 msk.
smör (60 gr.),; 4 msk.
ugnen och passeras.
Ägghvitorna vispas spad, salt, hvitpeppar, 2 msk.
franskt vin, 2 äggulor.
T i l l g a r n e r i n g: V± burk cham- pinjoner, IV2 msk.
smör (30 gr.), 1 f 2 msk.
parmesanost, 2 msk.
stötta skor- por.
B e r e d n i n g: Fisken rensas, sköl- jes väl och torkas med en fiskhand- duk.
Fenorna afklippas och fisken skares längs efter i fyra filéer med en spetsig knif.
Skinnet bortskäres nätt så a t t filéerna ej skadas.
De sköljas, torkas, ingnidas med saltet och få ligga V2 t i m.
På hufvud och ben kokas buljong, som skummas väl och silas, när d e n h a r god smak.
E t t eldfast fat smörjes med kallt smör.
Filéerna nedläggas i den kokande bul- » J u l g r ö t » (f. 6 pers.).
2 k k p.
Ca- jongen och få koka 3 min.
De upp- rolinarisgryn, 2 lit.
vatten, 5 del.
tjock tagas med hålslef och lägges på det grädde, 1 h g.
smör, 1 msk.
salt, 3 smorda fatet.
Smör och mjöl samman- msk.
socker.
fräsas och så mycket fiskspad till- Beredning: Risgrynen sköljas, sättes a t t d e t blir en tjock sås.
Så- skållas i h e t t vatten och påsättas i sen får koka i 5 min.
hvarefter den kokande vatten samt få koka tills d e afsmakas med äggulorna.
Såsen hål- äro mjuka.
Då tillsättes den till h å r d t les Öfver fisken och garneras med skum slagna grädden och gröten får de fint hackade champinjonerna, frä- ett uppkok.
Det kalla smöret iröres sta i smöret.
Sist öfverströs osten väl och gröten afsmakas med salt och b ' andad med de stötta skorporna.
An- socker.
rättningen insattes i varm ugn a t t få vacker färg.
Den serveras med kokt Gratinerad s j ö t u 1 n g a (f. 8 potatis.
pers.).
IV2 kg.
sjötunga, / « msk.
salt.
T i l l k o k n i n g: Fiskspad, kokt på hufvud och ben.
S å s: 2 msk.
smör, 3 msk.
mjöl, fisk- mjöl^ 5 k k p.
god mjölk,!
2 t s k.
salt, V2 msk.
socker.
B e r e d n i n g: Fisken sköljes, ska- res i bitar och skinnet bortskäres.
Den lägges hvarftals med 4 msk.
af saltet i en t u n n handduk eller servett som knytes igen.
Vattnet kokas upp med resten af saltet och fiskknytet hän- ges på en kapp i kastrullen, så a t t det ej n å r botten, fisken får där- efter sakta koka med springa på locket.
15 — 20 min.
eller tills den blir lagom mjuk.
Den serveras med mjölksås som kokas på vanligt sätt samt skiradt smör, ryska eller gröna arter och po- tatis.
för BARNEN A NNONSER skola vara inlämnade t i I prästgård i Uppland, litet hushåll, ENKEL, bättre flicka, med små pre- bildad flicka, kunnig i matlagning tentioner, mellan 25 och 33 år, som Expeditionen senast fredag för att får plats.
Nya Inack.-Byrän, Brunkebergs- är fullt hemma och kunnig i matlag- ning, sömnad och handarbete, och som kunna införas i följande veckas num- gat.
3 B, Sthlm.
är villig med t v å jungfrurs hjälp före- mer.
BABNFRÖKEN.
Verkligt barnkär, bil- stå och sköta ett hem samt göra dad flicka, äfven kunnig i sömnad, det trefligt, kan få god plats den (Svenskt fabrikat) önskas till liten, god familj i Stock- 1 maj om snar anmälan göres till holm från 1 jan.
Svar till » E.
D. E. », Engelholms tidnings kontor, Engel har blifvit societetens Favorit-Eau de Cologne på Iduns exp.
holm.
I tjänstemannahem i landsortsstad får BILDAD, anspråkslös flicka med in- grund af sin utsökt fina, uppfriskande bildad, enkel flicka p l a t s ' a t t deltaga tresse för barn och kunnig i sömnad j plats 15 jan.
i Stockholms ej för ung, villig a t t läsa med ny- med inre göromål, husliga, bestyr och erhåller och diskreta doft.
börjare och sköta tre barn mellan som sällskap och hjälp å t två större närhet.
Lönepret., rek.
och foto.
sändes 4 — 7 är under en längre vistelse på barn.
Tillträdes på nyåret.
Nya Inack.- till » Pålitlig hjälp », österskär.
En alltid välkommen present.
landet i Frankrike, fär plats på ny- Byrån, Brnnkebergsg.
3 B, Sthlm.
LÄRARINNA med mångårig undervis- året.
Af den sökande fordras ord- 1 ' OR hurtig och frisk, bildad, musi- ningsvana samt skicklig i språk ön- UNDER VISNINGS V AN lärarinna, kun- BARNSKOTKRSKA.
disk, pruper ocla ning, e t t vänligt och bestämdt sätt kalisk ung flicka, med fallenhet för skar plats i familj eller skola.
Svar nig i a t t undervisa tvänne flickor, 8 pålitlig, oågofc kunnig i sömnad, fåi samt vana och förmåga a t t själfstän- husliga värf och intresse fö * a t t hand- till » Lärarinna 191C », Iduns exp.
Hal- och 10 år, i vanliga skolämnen, språk strax p a t s å herregärd i södra digt sysselsätta och handleda barn och leda barn, finnes angenäm plats.
I J ett allvarligt intresse för denna upp- mån af ådagalagd duglighet ansvar I godt hem i stad i Västergötland a t t och musik, får plats på landet in- land.
4 flickor, den minsta 2 / 2 år.
Löi 200 för år.
Upplysn.
med betygsafskr gift.
Betyg och ref. jämte foto.
torde som värdinna.
Svar med foto.
och full- tillträda 15 jan.
får bildad flicka kun.
stundande vårtermin.
Svar med upp- sändas märkt » L.
H. M. » under adr.
ständiga upplysningar adr.
» 40+4 », Box nig i matlagning, bakning m. m.
Nya gift om lönepret., betyg saf skrifter samt och foto.
sändes märkt » I.
V. », Skott- torp station.
i Inack.-Byrån, Brunkebergsg.
3 B, Sthlm, foto.
till » Box », Boxholm p r.
44, Sundsvall.
S. Gumzelii Annonsbyrå, Stockholm.
HYLINS " EdC• " LEDIGA PLATSER — 620 —
