# ID: svediakorp-per1862
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,288
# sentences: 870
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R SO (1197).
SÖNDAGEN DEN 12 DECEMBER 1909.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N Toto för Idun af A. Blomberg.
22: DRA ÅRG.
NORDLING,
D&amp;^gj zarefs obefpr / sfaaare D ET NOBELSKA litteraturpriset torde i år för första gången komma att tilldelas en af den svenska diktningens främsta, nämligen dr Selma Lagerlöf.
Om valet bekräftar sig, och det finnes ingen anledning att tro mot- satsen, har den lysande utmärkelsen denna gång tillfallit ett geni, om hvars universella värde som skapande poetisk kraft näppeligen kan tvistas.
Nu är blott att befara, att kom- mitterades skygga blick på hvad det egna landet ytterligare har af utmärkta diktare skall alltför länge afhålla dem från att ännu en gång låta skaldepriset stanna inom Sverige.
Efter- som vi ej sakna lifskraftiga snillen, borde na- tionen kunna slippa den sorgliga synen af ålderdomssvaga Apollosöner, hvilka först i dödsmånaden bli hugnade med en utmärkelse, hvilken ursprungligen ej är ämnad att betäcka kostnaden för vederbörandes liksvepning och grafplats, utan af donator afsetts för mera lifs- främjande ändamål.
Som pristagare i kemi uppgifves professor Wilhelm Ostwald i Leipzig.
Han är född i Riga 1853, blef 1881 professor vid poly- teknikum därstädes och 1887 professor i fysikalisk kemi vid universitetet i Leip- zig, hvarifrån han af- gick 1906.
Genom professor Arrhenius fästes hans.
' .uppmärksamhet på det nära sambandet - mellan syrors led- ningsförmåga för elek- tricitet och deras för- måga att åstadkomma kemiska reaktioner.
Mest känd är Ost- wild genom sin epok- görande lärobok i all- män kemi och som Det fysiska priset torde komma att delas mellan den trådlösa telegrafiens uppfinnare, Guglielmo Marconi, och dess förbättrare pro- fessor Karl Ferdinand Braun i Strassburg.
Marconi är född 1874, italienare till börden.
Han har studerat i Livorno och Bologna.
Re- dan vi 21 års ålder kom han att syssla med de af Hertz upptäckta elektriska vågorna och gjorde däraf den tillämpning, som nu föreligger i den efter honom uppkallade telegrafen.
Professor Braun är född 1850 i Fulda, blef e. o. professor i Marburg 187 7 och är sedan 1855 professor i Strassburg.
Han är en mycket flitig författare af vetenskapliga afhandlingar fallande hufvudsakligen inom värmeteoriens och elektricitetslärans områden.
Men han har där- jämte inlagt betydande förtjänster om-den tråd- lösa telegraferingen, där han dels utarbetat ett system för afsändande af signaler förmedels elektriska vågor genom jorden eller vattnet, dels också först angifvit en verksam metod för att medels resonans afsända hufvudsakligen en sorts vågor från den s. k. antennen.
B:s vik- tigaste skrift i denna gren är " Drahtlose telegraphie durch wasser und luff (1900), hvarjämte han publicerat smärre af- handlingar i samma ämne.
• Hvad fredspriset beträffar, hvilket ut- delas i den norska hufvudstaden, har man ännu då detta skrifves ingen vetskap om hvem som i år skall hugnas med det- samma, hvarför vi först i ett följande nummer i denna punkt kunna • komplettera vår porträttserie.
^^i THEODOR KOCHER utgifvare af en tidskrift för fysikalisk kemi.
I denna har han framfört teorierna om utspädda lösningar och om den elektriska dissociationen, hvilka revolutionerat den fysikaliska kemien.
Professor Theodor Kocher i Bern säges bli eröfraren af årets medicinska Nobelpris.
Han är en kirurg af europeiskt rykte, särskildt ifråga om strumabehandling, hvarförutom han gjort sig högt förtjänt om operationsteknikens utveck- ling i allmänhet.
Professor K. är född 1841, blef medicine doktor redan vid 24 års ålder och professor i kirurgi vid föga mer än trettio, allt i Bern.
Svenska läkaresällskapet invalde honom under sitt jubelår i fjol bland sina ut- ländska hedersledamöter.
Landets främsta litterära och konstnärliga illustrerade familjetidning bör ej saknas i något hem.
Pristäflingar hvarje vecka.
Helt år 6:50, hälft år 3:50, lösnummer 12 öre.
— 596 — I DUN
S / iafden oc /) / &gt;a / 2s fiusfru.
T V Å DIKTER AF HELEHR NYBLOM T DESSA DAGAR, då den gamle norske difc- tarkungen ligger farligt insjuknad på ett hotell i Paris, trofast vårdad af sin maka, fru Caroline, kan det helt visst ha sitt intresse att taga del af följande förut aldrig publicerade dikter, hvarmed Björnson och hans hustru hyllades vid ett feiiligt tilljälle under dtras lisielse hir i Stock- holm i sammanhang med mottcgcndetaj Nobelpri- set och hvilka då mottogos med stör sia jcrijusnug af festföremålen.
I dikten till Björnstjerne Björn- son har förf attarinnan på ett fyndigt sätt inflä- tat citat ur Björnsons egna verk.
© &lt;$ TIL End denne " Hvor bliver Ormen länge? "
" Kommer ikke Olav Trygvason? ' '
BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON.
(Balladen " Olav Trygvason ".)
(Björnsons Digt over Vergeland.)
,] JA, DU er en Forrader!
Vor Sorg og vore Gläder Du speider paa og gjemmer dem Dybt i dit Strengespil.
Naar alting saa er stille, Begynder du at spille, Saa alle Hjerter liste ud Og stå og lytte til.
" Det er som Sang i Uren, De tonende Secunder, Hvori vi med Naturen Forenes i et Under. "
Men naar du Scenen finder, Er dine Mänd og Kvinder Kjöd af vört Kjöd, Själ af vor Själ, Blod af vört Hjerteblod.
Vi glades og vi lider Vid deres Levestrider, Og gysende vi undre Hvor helt du os förstod.
Aldrig lod du Handlingen dale Knäkket og falmet som vissent Löv.
" Smilet var i din mörke Tale Himlens Quid paa al Jordens Stöv. "
(Sang af " Fiskerjänten ".)
(" Halte Hulda ".)
Og hvor du kan fortällel De gamle, vrede Fjelde, Den glade Bäk, den lyse Eng De lytte til din Röst.
Din Synnöve hun smiler, Og Arnes Tanke iler Med Örnen over Skyerne Långt bort fra Norges Kyst.
" De takke dig at fra de var små Da leged med dem i Skog og Hage, Nu se de Legen den kunde gaa Op i de graanende Dage. "
Vredt har du stundom kjämpet Og ikke altid dämpet Den Harme som der kogte I dit gamle Ungdomsblod.
Men sand var al din Sträben, Dit Hjerte laa paa Läben, Og til at sige " Tilgiv mig! "
Har du haft Mandemod, Du leved som du digted: " Naar tidt en Kjämpe faldt med Skam, Naar Mandens Klogskab svigted, Det Barnet var som reiste ham. "
(" Synnöve Solbakken ".)
(" Barnet i vor Själ ".)
Og naar din Haand blot vinker, Af tusind Svärd der blinker, Mänd modes, Härer fylke sig Med Skjoldgny paa dit Bud.
I Kongers Raadslag sad du, For Folket stred og bad du Og sendte Vikingsnekkerne Mot drömte Kyster ud.
Og aldrig sukkede skjönnere Sange Ud imod Havet af Längselens Aand, Använd endast KOCKUMS Derfor " over Norges blege Strand Dit Minde skal straale i klare Stunder Som Norges lyseste Digtermand. "
Vel se vi endnu Andre I Digtets Lunde vandre.
Du vandred ej, du födtes Med Vinger paa din Häl.
Vet findes blandt de Unge End nogen Digtertunge, Men du, Björnstjerne Björnson, Du har en Digtersjäl.
Dit Rige er fuldt af Under paa Under, PANSAR-Bsnaljerade GJUTNA GRYTOR.
Giftfria.
Solida.
TIL KÄROLINE BJÖRNSON.
JEO VIL drikke for En som har Mod, Jeg vil drikke for En som er god, For En jeg vil kalde, — Jeg og vi alle, — Den Starke og Fine.
Hun tämmede Norges väldigste Björn.
Skaal Karoline!
— Ja, sig mig du gamle Björnefar, Hvor skulde du vare hvis hun ikke var, Hvor skulde du vare?
Har hun ikke fulgt dig i Tykt og Tyndt, Väret med om alt Nyt, som du nyt fik begyndt Värned dit Navn og din Äre.
Og hvis hun har väret lidt vred og har skjändt — Ja ved du, jeg tror det var vel fortjent Fra hende, som alt kunde bäre.
— Hun förstod at skille Uveirsskyr ad, Hun förstod at gjöre dig " snild " og glad, Og saa er hun Moder til Aulestad, Som passer som Huden til Kroppen.
Hvad Under, at ved hendes elskede Navn Aabner du helt din brede Favn Og heiser Flaget i Toppen.
For hende som ledte Björnen i Baand, For Björnstjerne Björnsons gode Aand Og trofaste Livsveninde Vil vi alle tömme et Bäger nu, • ' - ", Men Ordene?
— Ja, det er, Björnson, du Som ene kan Ordene finde.
HELENA NYBLOM.
KALMAR ANGKVARNS A.-B:S ««verkad på landets modernaste stärkelse-; t-t A I JSJt / %.
T^ - t «^-o ^ » fabrik, utmärker sig särskildt för hvit-: tV / AL^i / virS l-rria bet, renhet och styrka.
\ - RISSTÄRKELSE - lare 5gj X hVarje ™&gt;° n ™ * «Peoerih.„d.
; " — 597 — OBS.l G u l d m e d a l j 1 L o n d o n 18Q8.
=:
" ' '.
i 1 ".
.
. '
. '
.
' • " •• !.
• -! ' "
NÄR SELMA LAGERLÖF FICK IDUNPRISET.
N A T U R L I G T V I S ä r det med en viss stolthet som Selma Lagerlöfs forna ele- ver numera omtala, att de haft just henne till lärarinna.
Det är som en viss yttre glans skulle falla öfver dem därigenom.
Men för m å n g a af oss är nog icke detta bufvudsaken.
D e t är fastmer som o m vi skulle vilja fram- b ä r a ett tyst och ödmjukt tack till ödet, som förunnat oss att just under vår mest bildbara tid röna inflytande af denna rika personlig- het, ett inflytande så starkt, att det för mer ä n en af oss satt sin prägel på hela vårt k o m m a n d e IM.
Ty hvar och en, som läst den stora författarinnans arbeten, måste ju för- stå, att hon om någon värk skickad att hand- leda de unga, hon med sina mjuka, varsamma grepp på människosinnet, hon med sin vackra och skarpsynta blick på det djupast fördolda i tingen.
N å g o n tror kanske, att all Selma Lager- löfs undervisning endast blef som saga och fantasi, Åh n e j!
Nog är det sant, att hon nästan aldrig » hörde på läxan », och att hen- nes lektioner voro så fria från allt tvång, att till och med den mest blyga och känsliga elev vågade fråga ' o m allt hvad hon u n d r a d e öf- ver.
Men icke vet jag någon lärarinna, som så försökte visa oss det verkliga lifvet som just hon.
Det var i slutet af det ryktbara 8o-talet, då så m å n g a underliga idéer lågo i luften.
Äfven vd b a r n hörde här och hvar lösryckta ord om-darwinism och socialism, uti- lism och andra grufligheter.
Men med allt gingo vi till Selma Lagerlöf, och allt fingö vi uppklaradt.
H o n afböjde aldrig våra frå- gor med att vi voro för u n g a att förstå dessa ting, ty hon ägde en underbar förmåga att beskrifva och berätta så att vi förstodo.
Myc- ket falskt glitter förlorade nog härigenom sin lockelse för oss, (men mycket annat, som förut synts oss skrämmande och styggt, blef för oss förtroligt och vackert.
Flickskolan i Landskrona ligger rnidt emot det gamla sockerbruket, och från skolfönstren k u n d e vi se hundratals m ä n och kvinnor ar- b e t a där,; ett stycke från skolan var en stor plantering, och där bakom; låg fängelset, som p å den tiden endast var, för lifstidsfångar.
D e s s a två byggnader,, sockerbruket och fän- gelset, det var min barndoms skräck.
Ibland k u n d e det komma öfver mig en stark ängslan vid tanken på all den nöd och jämmer, som enligt min tro nödvändigt måste rymmas där- inom.
Men en dag tog Selma Lagerlöf upp ämnet.
H o n talade vackra ord om en arbe- tcrskas lif och visade oss-, huru e n människa endast g e n o m den tillfredsställelsen att hon m e d sitt eget arbete försörjer sig själf och a n d r a, kan k ä n n a sig rik och förnöjd — och h o n lärde oss till och med att förstå, att äfven en fånge kan njuta af lifvet, endast han söker glömma sin bitterhet och i stället framletar de dolda fagra ting, som finnas i hvarje män- niskas inre.
N ä r jag den d a g e n gick hem från skolan och tänkte på, att lifvet kunde vara värdt att lefva äfven om man blefve ar- beterska eller — fånge, då kände jag mig starkare och lyckligare än någonsin förut.
Det är tusen sådana minnen från Selma Lagerlöfs undervisning, som tränga sig på US!
J~ \ ETTA ÄR ett barndomsminne, upptecknadt af * S en som gått i skola för Selma Lagerlöf under alla de år hon var lärarinna i Landskrona.
För- fattarinnan till den lilla skissen, som ger ett så själfullt uttryck åt de känslor, som ännu blomma och ansas hos den stora diktarinnans f. d. elever, är numera praktiserande läkaren i Norrköping, fru Anna-Clara Romanus-Alfvén.
i$ mig, när jag skrifver detta.
Genom dessa få exempel ville jag dock endast ha fram- häft det stora, värdet i hennes uppfostrings- sätt att just söka stärka vår bärkraft för det t u n g a och svåra i lifvet.
Det var som om hon alltid beflitade sig om att ej försköna tingen i och för.
sig själfva — då skulle vi ju k ä n n a oss besvikna och rädda, när vi koimmo ut i lifvet.
Men hon lärde oss trollformeln, hvarigenom vi själfva kunde, närhelst vi det ville, förvandla allt; hon gaf oss trollnyckeln, som förmår öppna äfven sjudubbla lås.
Ända från det första året, som Selma La- gerlöf kom till Landskrona skola, visste nog m å n g a af hennes elever, att bon i grund och botten var en stor författarinna.
Det var icke för det att hon en g å n g skrifvit ett sagospel, som hon tillsammans med några andra lä- rarinnor uppförde för oss på en dockteater, icke heller för det att hon af sina medlärar- innor ansågs för en poet i smått, som om- bads att skrifva födelsiedagsverser och dylikt vid allehanda bemärkelsedagar.
Nej, det var helt enkelt på g r u n d af hennes lektioner, på g r u n d af alla vackra och stora idéer, som vi förstodo voro hennes egna, och som hon delgaf oss på ett så fängslande sätt, att vi ibland glömde b å d e tid och r u m och drogo djupt efter andan, när ringklockan förkun- nade, att timmen var slut.
Jag har ännu kvar en lärobok i litteraturhistoria, i hviilken vi barn inskrifvit Selma Lagerlöfs namn bland de nyaste författarna med naivt högstämda lof- ord.
Inte vill jag härmed låta påskina att vi barn voro några profeter.
Förklaringen ligger nog helt enkelt däri, att Selma Lager- löf just för oss barn vågade blotta sitt inre, och äfven b a r n kunna ju ha ett känsligt sinne för det, som är äkta.
Så kom då den dag, som med ens gjorde en stor oinhvälfning b å d e för Selma Lagerlöf och för hennes elever.
Det var i november 1890, och jag tror att det var på en torsdag.
Jag gick då i skolans öfversta klass, och som vi i den endast voro tre elever, h a d e vi intet eget klassrum, utan fingo oftast gå hem till lärarinnorna på lektioner.
Det var strax på eftermiddagen under en lektion i tyska.
Vi sutto just som bäst och stapplade oss fram i öfversättningen af Die Jungfrau von Or- leans, då en häftig ringning hördes från tam- burklockan.
Vår tyska lärarinna försvann och vi hörde från tamburen välkända röster och häftiga glädjeyttringar, som försatte våra barnasinnen i svallning.
Efter några minuter inkom Selma Lagerlöf med en tidning i han- den; och glädjestrålande, nästan skälfvande gick hon fram till oss, och med några ord om, att äfven vi måste få del af hennes lycka, lät bon oss i tidningen läsa ett litet medde- lande Oim att hon erhållit det s. k.
I dun- priset.
Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut e] äga desamma, en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot Insändande af nedannämnda be- lopp till Expodltlonon holm, ml Man, Stock- erhälles Inom Sverige porto fritt 1 Idun Idun Idun Idun Idun Idun 1892 1893 (n:r 1 felas) 1895 (utan julnummer) 1903 (med julnumret) 1904 (med julnumret) 1905 (med julnumret, n:r 28 felas) — 598 — 2: — 2: — 2: — 4: — 5: — 5: — Jag minnes icke nu, hur mina k a m r a t e r betedde sig, m e n jag vet, att jag själf stod stum och stel och intet förmådde säga.
— D e n tyska lektionen blef naturligtvis afbruten, och jag öfvergaf hastigt mina kamrater och sökte ensamheten.
Det var så underliga käns- lor, .som rörde sig inom mig.
Jag var alls icke glad, snarare mycket bedröfvad, men mest ängslig — öfver något som jag icke förstod.
Var det för det, att notisen, som stod i tid- ningen, varit så eländigt liiten, eller var det därför att Selma Lagerlöf synts mig så allt- för mycket glad?
— — — M å n g a g å n g e r h a d e jag som i en dröm sett den dag, d å Selma Lagerlöf skulle framträda för folket, och det h a d e på sista tiden varit som om jag väntade p å den stunden när, som.
helst.
Ofta när jag vid hennes lektioner hört något stort och vackert, som gripit mig, hade jag t ä n k t: Om alla människor finge höra detta, d å skulle ingen längre ki n n a vara olycklig- Och hur ljus och god skulle icke hela världen bli, endast Selma Lagerlöf finge tala till alla!
— Men det föll mig aldrig in, att något hinder kunde ligga i hennes väg, eller att hon själf ej var medveten om den makt och det in- flytande h o n hade i sina händer.
Det var b a r a det, tänkte jag, att hon ännu inte ville visa sig för folket.
Men en dag, det visste jag, skulle hennes kärlek till människorna bli så stor, att bon m å s t e tala till dem alla, och då skulle också alla få se, hur rik och mäktig hon var, och öfverhölja henne med b e u n d r a n och tacksamhet.
Men själf skulle hon stå oberörd, med den där underbart vackra blic- ken, som var hennes, liksom lyssnande och spejande i fjärran efter nya fagra idéer, efter nya rikedomair att skänka åt människorna.
— Uppfylld af tankar och känslor, som jag icke själf k u n d e reda ut, hade jag vankat ikring i stadens plantering i flera timmar och kom så slutligen åter till skolans gata.
D å såg jag från skolhuset, där Selma Lagerlöf bodde på ett par vindsrum, en skara flickor utkomma, högljudda, glada och upprymda.
E n af dem kom fram till mig och frågade: » Hvar- för var icke du med på uppvaktningen?
— Vi ha varit och sjungit och hurrat för Selma Lagerlöf, och hon k o m ut och togo oss alla i h a n d och tackade.
Eller vet du inte, att hon fått priset, och att hon nu skall bli en berömd kvinna? » Jag smög mig undan med en tagg i hjärtat.
D ä r h a d e jag irrat ikring i galna tankar, och så gått miste om upp- vaktningen.
För en sekund tänkte jag på möjligheten att gå ensam upp och knacka p å hennes dörr för att få framsäga min lyck- önskan.
Men så tordes jag ej.
H o n h a d e ju » fått priset » — hon skulle ju nu bli e n berömd kvinna.
— Jag skyndade mig h e m och lagade att jag kom i säng så fort som möjligt.
N ä r jag sedan låg och tänkte på dagens händelser, smälte så småningom alla andra tankar bort inför den stora olyckan, att jag ej varit med på uppvaktningen för Selma Lagerlöf, och att jag ej h a d e fått säga henne ett enda lyckönskande ord på hennes stora dag.
Jag låg länge vaken och sörjde här- öfver.
Men med ens tyckte jag mig se Selma Idun 1900 (utan julnummer, n:r 25 o. 52 felas) 5: 50 Idun 1907 (med julnumret) ... o: — Iduns julnummer 1894 0: 20 Iduns julnummer 1898 0: 20 Iduns julnummer 1905 0:50 Barngarderoben 1905, komplett 2: — US!
I julklappsbekymrens dagar » Lagerlöfs ögon riktade p å m i g med det un- derbara, p å samma gång vidtskådande och inåtvända uttrycket, som.
var mig så kärt.
Och m e d detsamma blef j a g lugn och glad, ty jag förstod att min sorg varit blind och oförnuftig.
Inte behöfde m a n väl kläda sina lyckönskningar i o r d för att Selma Lagerlöf skulle uppfatta d e m!
H o n om någon ägde ju det sjätte sinnet; hon o m någon kunde ju genom tystnaden förnimma alla de varma och vackra välgångsönskningar, som n u ut- strömmade från mitt innersta sinne.
Nitton år h a nu gått sedan d e n d a g Selma Lagerlöf erhöll Idunpriset.
Sedan dess h a r hon verkligen framträdt för människorna och talat till d e m alla varma, vackra, lätt för- stådda ord.
Hundratusentals människor, som läst hennes arbeten, hafva däraf hämtat stora lärdomar.
Säkert h a r ockiså m å n g a därigenom fått sitt lifsmod sftärkt och sin h å g förvandlad.
Åter ä r nu, den d a g e n inne; d å Selma La- gerlöf » fått priset ».
H e l a landet jublar n u hennes lof.
Fester och uppvaktningar anord- nas till hennes ä r a, och lyckönskningar i tele- g r a m o c h skrifter strömma in öfver henne.
Men rundt omkring i landet sitta kanske m å n g a m e d en liten sorg i hjärtat.
D e känna sig vara h e n n e tack skyldiga, m e n de veta ej p å hva; d sätt d e skola k u n n a framföra det.
D e våga ej g å m e d vare sig p å enskild el- ler offentlig uppvakt- ning.
Må då detta vara dem en tröstande tan- ke, a t t den stora för- fattarinnan känner den stora konsten att kun- na förnimma de blyga själarnas tysta hyll- ning, o m ä n icke så länge d e t bedöfvande jublet varar, så n ä r skymningen faller med N å g o t o m F. V. 0: s försäljning.
D jämte sin syster Jenny, 1865 en " Lärokurs för fruntimmer ", afsedd för lärarinnors och andra kvinnors högre undervisning.
Denna mycket lifligt omfattade kurs var förlagd till eftermid- dagarna med alla ämnen valfria.
Efter systerns giftermål med v. Tschudi fort- satte hon kursen intill 1882 trots bankarbetet,!
hvilket i sanning visar en nästan fenomenal arbetskraft.
Hennes studiehåg var så stor, att hon lärde sig latin och studerade högre matematik t. o. m. differential- och integralkalkyl.
Hon tillhörde en släkt med vetenskaplig läggning.
Fadern, Erik Rossander, var en känd läkare och hennes bror den framstående kirurgen ro öfver sinnet.
A N N A - C L A R A ROMANUS.
professor Carl Rossander.
Bland hans barn har fru Gulli Petrini ådagalagt sin vetenskap- liga fallenhet bl.
a. genom att förvärfva fil.
doktorsgraden.
Att brorsdotterns framgångar, i vetenskapen såväl som i arbetet för kvinnans rösträtt, skulle vara hennes stolthet och glädje F. 14 juni 1853 f 13 november 1909. är naturligt.
Hon följde detta arbete med brin- VAR TID finner man det helt naturligt, nande ifver fastän själf klafbunden af sjukdom.
att kvinnor äro anställda i banker, till och Under senare år var hon svårt angripen af med på mycket ansvarsfulla platser.
gikt, men klagade aldrig.
Lidandet kunde ej Annorlunda var det 1864, när A. O. Wal- knäcka hennes glada lynne eller hennes intresse lenberg antog Alida Rossander i Stockholms för tidshändelserna, framförallt hvad som rörde Enskilda Banks tjänst.
Då hade ännu aldrig kvinnout ' cildning och kvinnorätt.
ett sådant förtroende visats en kvinna i vårt Intill sin död var hon medlem af styrelsen land.
Och få voro väl de som trodde, att kvinnor kunde duga till sådant.
Men A. O. för Södermalms högre läroanstalt för flickor.
Wallenberg hade som bekant en vid framtidssyn Hon älskade de unga och var deras vän, för- och därtill alltid varmt intresse för hvarje för- stod deras glädje som deras sträfvan, ty hennes sinne var ungt och hennes hjärta var rikt.
bättrande af kvinnans ställning.
Sitt varma nit för kvinnors väl har hon Det djärfva försöket lyckades utmärkt.
Han ytterligare visat genom att testamentera trettio fick heder af sin tro på kvinnors utvecklings- tusen kronor till Pauliska donationsfonden " till möjlighet.
Alida Rossander förblef i bankens beredande af årliga pensioner å två hundra tjänst nära tjugusju år.
Och under denna tid kronor a t t tilldelas sådana för redlig vandel anförtroddes henne flere maktpåliggande värf.
käada fruntimmer, som varit lärarinnor eller Om hennes bankarbete, som utfördes med ägnat sig åt annan nyttig verksamhet samt vid yttersta noggrannhet och omsorg, yttrade Wal- uppnådda femtio år befinna sig i behöfvande lenberg, att hon däri " nått fuUkomligheten ".
omständigheter ".
Högre beröm kan ej gärna gifvas.
Och han Härmed har Alida Rossander på vackraste var nog ej den som hade små fordringar på sätt hugfäst sitt minne i den stad, där hon var sina underordnade.
född, där hon lefvat och verkat och där hon Hon var föregångskvinnan på bankområdet i dött, sörjd af alla som haft den glädjen att Sverige.
Genom den aktning hon vann banade känna den rättframma, lifsstarka och varm- hon vägen för andra kvinnor, det må vi icke hjärtade kvinnan.
glömma.
Till henne stå vi alla — speciellt ANN M A R G R E T HOLMGREN, kvinnorna i banktjänst — i tacksamhetsskuld.
f. Tersmeden.
Äfven i andra afseenden gick hon i spetsen.
Innan lärarinneseminariet fanns, öppnade hon, Alida Rossander.
I:.
YTTRE SKADOR: ET FINNS, noga sedt, många hårdare be- kymmer än julklappsbekymmer och vikti- gare att afhjälpa, men kan man få ett råd hur man skall lätta sina egna omsorger för julklapps- inköpen och samtidigt också andras bördor, då är väl ingen, som skulle tveka att följa det, eller hur?
Nåväl, vi ha för omväxlings skull ett sådant råd att ge, vi ha det icke af oss själfva, men af fröken Klintberg, förestånda- rinnan för F. V. 0:s slöjdafdelning.
Hur man skall lätta sina egna julklapps- sorger, det k a n hvar och en öfvertyga sig nu genom a t t själf se sig för i buti- ken Arsenalsgatan 2 (i närheten af Berzelii park).
Det är icke alltid som sorger äro nyttiga och välkomna, men julklappar äro, eller borde alltid vara det, och det är uteslutande sådana ni finner i F. V. 0:s bod.
Hvad där är?
J o, kläder.
Linneuppsättningar, enklare och mera utsmyckade, underkläder, alla slag, förkläden för små och stora, blusar, gosskostymer och kava- jer, barnklädningar och flickdräkter, alltsamman af bästa material, tillklippt af skickliga och sydt af trötta och fattiga händer, som så småningom ock- så lärts att bli skickliga.
Detta om den ena si- dan af slöjdafdelningens verksamhet, den åt all- mänheten vända.
Den andra består i att den skaffar tillfälle till ar- betsförtjänst å t bortåt ett åttiotal kvinnor, så- dana som äro hänvisade till sitt arbete i hemmet för att helt eller delvis försörja sig och de sina.
Alla veta, hvad det vill G.
AF KLINTBERG.
säga att " sy på lager ".
Slöjdafdelningens före- F. V. 0:s arbeterskor ståndarinna.
sy också på lager, men de få allt tillklippt åt sig, och för ett dussin linnen, för hvilka betalas 2 kronor i sylön af vanliga arbetsgifvare, erhålla de 6 kronor i sylön, för ett förkläde, som annars betingar 15 öre, 50 o. s. v. I gengäld måste de sy mycket ordent- ligare, intet slarf tolereras, och med tålamod och ihärdighet kan man på det viset uppfostra mången okunnig och håglös arbeterska.
Det färdiga plagget betingar ungefär samma pris som ett motsvarande i handeln, men har ju större värde genom den större omsorg, som I i nedlagd på dess förfärdigande.
Det blir möjligt att sälja plaggen så billigt endast därigenom, att man har räntan af en fond på 15,000 kr.
att fylla i med och att all arbetskraft, föreståndarinnans som de damers, som biträda med tillklippning och utlämning af arbete m. m., är obetald.
Fröken Klintberg sköter sedan 1905 slöjd- afdelningen — som är ett stort företag med omsättning af bortåt 1,000 kr.
i veckan, — systematiskt som en affärsman sin affär, men detta hindrar icke att, efter som chefen är en kvinna, ordningsreglerna i bland få vika för den hänsyn, man måste t a till arbeterskornas små speciella egenheter och svårigheter.
Nu tili julen har man brådt, bl.
a. med ut- rustningar, beställda från drottningen och kron- prinsessan, men man skulle vilja ha ännu brådare, och det är här, som den julklapps- köpande allmänheten kan göra mycket, kan göra allt.
_ _ _ = — P Ä R M A R E.
— = = — ER.
: Såsom smärtstillande m e d e l vid yttre skador samt motverkande svullnad Z j.
.
i i _.
—.
.
* nm * i- u — JI j Å Z och Inflammationer anses Salubrin oumbärligt af alla, som lärt känna det och: till ID UN 19US OeÄ lOregaeilOe ar: vid inköp icke låta förleda sig att i ställetj för originalfabrikatet emottaga under-: tillhandahållas till följande priser: Iduns pärmar, röda med guldtryck kr.
1: 50 Iduns: haltiga efterapningar.
Z romanbibliotek, röda eller gröna 50 öie.
Iduns Hjälpreda, röda eller gröna 50 öre.
: Tillhanjiahålles i Parfym-, Speoeri- och Färgaffärer.
Partilager hos Geijer &amp; C:o,: Kunna erhållas i närmaste bokhandel eller direkt från Iduns expedition, om rekvi- Z Akademigränd 1, Stockholm.
Z sision och likvid i postanvisning insändes.
— 599 —: •;;; j:
mGERiörs EHGEnE = AIPGISK STUDIE FÖR IDUn AF mrfG G3RL IEGERIPF 1 / IDSTÅENDE SLAKTTAFLA, som * visar vår stora författarinnas härstamning ända bort mot reforma- tionstiden, är på anmodan af Idan upprättad af kamrer Carl Lagerlöf, en frände till Selma Lagerlöf.
Vi ha äfven blifvit satta i till- fälle att meddela reproduktioner efter de por- trätt, som finnas af medlemmar af Lagerlöfska släkten, och fullständiga vår bildserie med fotografier af Mär- backa, Selma Lagerlöfs barndomshem, och af den för några är sedan rifna Jösse Ny kyrka, där hennes förläder i flere generationer förvaltat prediko- ämbetet.
N AMNET L A G E R L Ö F är bå- de mycket gammalt och mycket aktadt i Värmland.
Att det är gammalt framgår däraf, att man spårar medlemmar af familjen ända från 1500-talet, och att det är aktadt synes bland annat däraf, att Jösse Ny kyrka i Värmland är fylld af oljemålningar af med- lemmar tillhörande släkten, hvilka målningar, fastän utan större konst- värde, pietetsfullt bevarats, och om hvilka församlingens gamle åttioårige klockare för något år sedan i en skrifvelse till mig ut- talade: " Samtliga porträtter äro synnerligen väl vårdade, då för- samlingen i alla tider aktat dem såsom något kärt och dyrbart. "
Anledningen till att nämnda por- trätter hamnat i Ny kyrka är att icke mindre än tre generationer (far, son, sonson) samt dessutom denne senares yngste broder voro kyrkoherdar i Arvika, under hvil- ket pastorat Jösse Ny kapellför- samling lyder.
Släkten Lagerlöf är känd i Värmland sedan senare midten af 1500-talet, och voro dess flesta medlemmar i forna tider antingen lärde, bland hvilka flere professo- rer vid universiteten i Uppsala och Lund, hvaribland särskildt må nämnas den utmärkte svenske och latinske skalden, rikshistoriografen Petrus Lagerlöf, född 1648, eller ock präster, af hvilka, som ofvan nämnts, icke mindre än fyra varit kyrkoherdar i Arvika pastorat och af dem tre i oafbruten följd under nära hundra år eller från 1732 till 1827.
Den förste af släkten, som antog tillnamn, kallade sig Daniel Johan Lagerlöf, född 1737, död 1784.
Fil.
Magister, Prost, Kyrkoherde i Arvika.
Brita Sejdelia^ 6.
Daniel Lagerlöf, född 1746, död 1796.
(Skalden Esaias Tegnérs moster.)
Elisabeth Maria Wennervik, född 1776. död 1852.
Disponent på född 1784, död 1864.
Kymsbergs bruk i Värmland.
(Af denna generation saknas porträtter.)
Schivedius efter .Skifved i Grafva socken, som var hans födelseort, men utbytte hans barn detta namn mot namnet Lagerlöf.
Alla nu lefvande medlemmar af den värm- ländska släkten Lagerlöf härstamma från prosten Daniel Lagerlöf i Ar- vika, född år 1651.
Från super- intendenten (biskopen) i Karlstad, teol. doktorn Nikolaus Lagerlöf, son till ofvannämnde prosten Daniel Lagerlöf och sonsons son till den först bekante stamfadern, bonden Peter från Skifved (född 1555?
), utgrenade sig den numera utslocknade adliga ätten von La- gerlöf.
Den litterära begåfningen har följt familjen alltjämt, och under se- naste tiden främst genom doktor Sel- ma Lagerlöf äfvensom genom doktor Erland Lagerlöf (född 1854), känd genom sina dikter och sina ut- märkta öfversättningar från grekiska och latin, hvarför han bland annat prisbelönts af Svenska akademien.
Här invid meddelas släktens mest kända nu lefvande medlems, Selma Lagerlöfs, stamtafia i åtta generationer, och vidfogas afbild- ning af de medlemmar af den- samma, hvars porträtter finnas i behåll, antingen i olja eller i foto- grafi.
Vid mitt besök i Jösse Ny kyrka våren 1909 fotograferades de gamla taflorna, hvilka icke äro målade af mästarehand och, såsom frångår af reproduktionerna, trots all omvårdnad icke undgått att taga intryck af århundradens kyrk- fukt.
CARL LAGERLÖF.
7. rustaf Lagerlöf, Elisabeth Maria Wallroth, If.
1819, d.
1885.
Löjtnant o. Mönster- Iskrifvare v. Värmtands regemente.
född 1827.
P M, [.id .^ # * " j ?fi i BBBHHlBHsSi K, itfäMlå Foto för I d u n af O. Andersson, Arvika.
8.
Selma Lagerlöf, född 1858.
— 600 —
KARL XII: s EH MflRKlLG HANDSKRIFT i Kö&gt;EriHflrin5 5KRIFB0K KUflGL.BIBliOTEK.
^ g ^ v p ^ M ^r o^W^i FOR IDUn AF ^- \ J^ RLFRED B.DILSOn.
\ J \ J-J ingen enda fabrik för nattmössor: Men — han, han tänkte ej som Kungen ... i min hjerna: Men — han handlade ej som i vår tid, ej som i andra tider: Men — han var (tänkte jag, och log) sä uppenbart Carl XII helt rent, som n i är en Grinare, en äkta Blaren i för stånd och ärlighet. "
(Thorild.)
" CÅLEDES HAR JAG aldrig i mitt lif fått V berömma Carl den Tolfte för alt vara en Hjälte,^ en half gud i själens kraft och höghet — utan att straxt den lumpnaste som hört det, grinat till, styggt som en Blaren, emot hans ära, tills han hunnit komma fram med sina inkast af all slags skefhet: Men — han anlade Efter en oljemålning tillhörig professor A. Quennerstedt i Lund.
S Å LÄNGE INTRESSE finnes för Sverige Carlson i sitt verk " Konung Karl XII:s kunna blicka in i framtiden.
livad det gry- och dess historia kommer Karl XII:s egenhändiga bref " meddelat utdrag.
Ett ende barbarväldet bar i skölden, det fattade gestalt att framstå med kraftiga konturer.
par af dessa förståndsöfningar återfinnas or- han klarare än någon annan i samtiden.
Ingen svensk man har blifvit mera olika dagrant i Köpenhamnshandskriften.
Andra Att sätta en damm för detta, att i tid hindra bedömd af eftervärlden än denna i mångt återigen, som Carlson anför, finnas ej i barbarskogen utbreda sig i alla riktningar, och mycket för vår tid gåtfulla personlighet.
denna.
därpå satte han in hela sin väldiga person- I stridens hetta har man ej dragit sig för I hvilken relation de båda handskrifterna lighet.
Det var ett högt spel.
Men gafs att beljuga, ja, smutskasta hans minne.
Vare för öfrigt stå till hvarandra, kan j a g för det annat val?
detta sagdt om hans egna landsmän.
närvarande ej på ett tillfredsställande sätt Genom den säregna ställning han intog uttala mig om, då jag ej blifvit i tillfälle Ännu har dock ej historien sagt sitt sista följde häraf ett helt folks väl eller ve.
Karl att få taga del af stockholmshandskriften.
ord om honom.
Karl XII stod oemotsägligt XII:s historia är den tragiska personlig- För att komma till ett afgörande resultat öfver sin samtid som människa och härskar- hetens.
Han tillhör världshistorien, och hans är det nödvändigt att samtidigt ha båda natur.
Han var Ödets man.
Ingen vet hvari- öde intresserar alla nationer.
dokumenten till hands.
från kulan kom, som den 30 nov.
1718 Här är ej platsen för långa utläggningar.
dräp den ensamme.
Då den bleke mannen Min afsikt här är endast att bringa köpen- ljudlöst sjönk ned i löpgrafven, föll ridån.
En period af Karl XII:s lif har ej vidare hamnshandskriften, som ännu ej varit publi- Sista akten var utspelad i ett mäktigt och uppmärksammats.
I vår tid, barnets år- cerad, till svenska läsares kännedom.
hundrade, kan det ju ej vara ur vägen gripande idédrama.
På samma gång är jag i tillfälle att ur att lära känna honom som barn och höra en samling färglagda originalkarikatyrer, som &lt; Den stora hären upplöstes och skingrades.
hvad han då tänkte om lifvet och männi- härröra från en landsdomare på Jylland Personligheten var borta — den siste spar- skorna.
Ty på äldre dagar var han, som (samtida med Karl XII), hvilka just nu tanens lifssaga var lyktad.
Europa, smin- bekant, mycket sluten och fåordig.
.
.
dragits fram i ljuset, meddela en framställ- kadt och pudradt, som under växlande stäm- I Köpenhamns kungl.
bibliotek finnes en ning af den fruktade svenske konungen.
ningar följt skådespelet, drog en lättnadens gammal handskrift i oktav, betitlad Karl Politiska karikatyrer i norden från denna tid suck.
XII:s skrifbok.
Den förtjänar att uppmärk- äro så godt som okända.
Att denna i dag Karl X I I ägde den sällsynta gåfvan att sammas, dels därför att den kastar ljus öfver en förträfflig metod att bibringa un- dervisning, en äkta sokratisk metod, dels låter den oss blicka in i den unge prinsens föreställningsvärld.
Den Karl XII vi här lära känna är i åldern 6 — 8 år.
Man finner, att de idéer, som togo form och gestalt hos den mognade mannen, rörde sig mera eller mindre dunkelt redan i barnets sinne.
Hans utpräglade ka- raktärsegenskaper ha sin grund i de spi- C " 2 rande frön en utmärkt uppfostran bibragte honom, som tillät hans inre krafter och läggning fritt och obundet utveckla sig.
Den dialog, som utspinner sig mellan lära- ren och lärjungen, gifver exempel härpå och är af så älskvärdt naivt och ursprungligt slag, att den talar för sig själf utan några som helst kommentarier.
•&gt; P. '
l J&gt;.
" CL - £ f '?
Ett par ord med anledning af handskriften i fråga.
Fastän skillnaden mellan lärarens och hans discipels piktur är tydligt markerad, J. i synes det dock, som om handskriften till i r - / &lt;J ' öfvervägande del vore en, om än trogen, i) afskrift.
De två sidor j a g här lämnat i fotografisk reproduktion äro emellertid utom allt tvifvel autentiska.
Emellertid finnes en " Karl XII:s dagbok " i Stockholms k. bibliotek, af hvilken Ernst - rtäzZW&amp;sS&amp;r ^S f 6^kf^} åg£ On En SIDR U R K A R L Xft.-s EH SKRIFBOK — 601 — SIDA 4 UR KHRLXIifS SKRIFBOK
W^ för första g å n g e n k a n publiceras har j a g att t a c k a dr A.
A.
Björn- bo, b i b l i o t e k a r i e vid k. b i b l i o t e k e t i K ö - p e n h a m n, h v i l k e n f. n. h å l l e r på a t t kri- tiskt bearbeta mate- rialet och som v ä l - villigt ställt en foto- grafi af o r i g i n a l k a r i - k a t y r e n, som förskrif- v e r sig från 1710, till v å r t förfogande.
Ö » MZf&amp;~fy$.£L, iVSiJfdi.£leiaviSf: Tsar Peter, timmer- mannen, stänger den svenske björnen, Karl XII, in i t u n n a n; konung August kikar försiktigt efter, om h a n ä r d ä r ä n n u, och då k o n u n g F r e d r i k.
I V d u m d r i s t i g t t a g e r af l o c k e t, r å k a r h a n illa ut.
H a n d s k r i f t e n följer n u h ä r in e x t e n s o; K a r l X I I: s i n l ä g g återgifvas m e d k u r s i v s t i l: POLITISK KARIKATYR AF KARL XII.
Men så tager iagh Stina och Iuliana till witness- börd.
Ja, i denna saken äro och the båda twå altför partijska, den ena på Princessans och den andre på Princens sijda, och alltså blifwer fahran för theres witnesbörd lijka stoor.
Hwad som i denne Bog er skrefwet har den nu re- Så tager iagh då I Marschalk till mitt witne.
gerende Konge i Sverig Carolus XII med egen Haand Detta witnet kan iagh nu intet ogilla, ty iagh skrefwet da hand war Printz og er mig d.
13 Octob.
tviflar intet om, at det iu åtminstone är så mycket på 1716 af een god Ven foraeret.
mammas sijda, sem på Herrens.
Men ett witne hinner N.
L. intet till i en så angelägen saak som denna är.
Mamma hafwer iagh medh till witne.
Scopus Vitae Christus.
Herre, herre, huru kom han till at draga sigh så Hwadh är Scopus?
behändigt uthur mina händer?
Denna gången trodde Det är ett mäål som man skiuter efter.
iagh wisst at victorien skulle bli min.
Men som jag Hwadh är vitae?
sijr så will ändå victorien altid föllia Herren åth.
Det är ett Lijf som giör menniskian lemandes.
Kunna wij då skiuta till måls medh wårt lijf?
Vale.
Det är väl sant at wij kunna intet skiuta till detta Stockholm 26 martii 1689. målet utan doop och Christendom.
Törs Herren wäl swara migh på min fråga?
Om iagh kan så will iagh swara deruppå.
Detta är mycket wäl sagt.
Huru skiuter man då?
Jagh frågar om det är wäl giordt at sittia här och Dhe skiuta medh Trona på Christum.
tala om Ehr gambla keijsare i werlden, och uthmärkia Heelt wäl.
Ty utan tron och then Helige Ande så theras feel där som någon warit fundne.
skiuta wij medh wårt lefwerne och gerningar ret wilsse.
Men hwad winner man när man drabbar detta målet Det är wäl giort ai dhe efterkommande skola taga Christum?
Exempel al dhe skulle kunna hålla the onda äfwensom Han winner thet ewinnerliga lifwet, och den som een åtwarningh, och dhe fromma äfwensom ett rätte- skiuter miste han får then ewiga fördömelsen.
snöre åt dhe äfterkommande.
Om i will fråga hwar- Hwadh för syffte och korn skal man ställa denna före det, så sker det på det at man må läggias medh heder och beröm neder i grafwen.
skiutningen effter, på det man må kunna winna den goda och store prijsen?
Migh tyckes likwisst at the döda må man lemna Syftet är Gudz ord.
oförtalade, och i medier tidh rätta sitt lefwerne efter Lagh, ordningar, och goda förmaningar.
Nu finner iagh migh rätt wäl i saken, och heem- bäär honom gratias maximas.
Det är wäl sant at det woro bättre om folckei wille giöra så.
Men folcket är så elaka at dhe intet Carlbergh den 8 Augusti 1689. giöra utan ' the få Exempel.
Quod vis videri esto.
War sådan, som tu synes will.
Heelt wäl swarat.
Men om iagh rådde så skulle Dessa synas vara vackre ord; Hwem hafwer sagdt the fara illa som hafwa skrifwit Kejsarnes odygder så them?
flitigt och noga up.
Keijser Numerianus.
Huru kan man öda ut Skribenter?
Om i will hwarföre intet, så sij Exempel på Nero, han Äro dessa orden så gode at man säkert kan rätta fråga togh också sigh före at uthrota Skribenter, men sij sigh thereffter.
dhe äro ännu i denna dagh till.
Ja men.
Likwist tyckes mig at det är omöijeligit till at altidh Iagh förundrar mijh huru dhe toordes skrifwa så wara sådan, som han gerna synas will.
run dt uth.
Det är wäl sant at det är omöijeligit för the onda, Dhe skrefwo efter Keijsarens död, då kunde intet men för the goda så är det möijeligit.
Om i will Keijsaren straffa ihem.
fråga hwarför at det är för the onda.
Här medh winner Herren sin saak; men han win- Låt oss Resonnera om det som Gouwerneuren ner äntå mehr, om han rätt betänker sine egne effterste sade oss.
ordh som wijsa honom at ehuruwäll alla saija een mächtig herre till willies medan han lefwer så komma Jagh minnes icke wäl hwar om det war.
likwisst frijt språk uth sedan han är dödh; och för- Det war om penningar till at betala köpmannen thenskul bäst till at förhålla sigh så at ingen medh medh.
rätta säija kan annat än det som godt och berömme- Herre, wårt raisonnerande lärer intet kunna bringa liigt är.
Skulle någon finnas som af oförstånd eller 1 Ducat på bordet.
afund säger illa om den som bätter förtient hafwer, lo, io, iagh weet wäl hwar som iagh skal få mina så finnes altidh någon deremot, som en sådan förläg- penningar fram.
ger, allenast han får en godh grundh i den dödes Likwisst undrar iagh på och wiUe gerna weta hwar dygder till at stå uppå.
Det iagh om Herren och Herren hafwer sina penningar ståendes.
wisserligen förhoppas, och önsker honom mycken nådh Hoos Mamma.
och wälsignelse till.
Har då Herren någre penningar insatte för sigh hos mamma?
Carlberg dhen 16 Julii A.
1688.
Neij men.
Hwars son war Abram?
Så kan iagh intet sij huru Herren kommer till at Zhara födde Abram.
giöra sina förslagh på penningar hoos mamma: Ty Huru stodh till i Theras huus på den tiden?
På mamma är iu då till Herren intet skyldigh.
hwem trodde the?
Mamma har lofwat migh.
På sool och Måne.
Der till behöfwas starka witnen och goda beskedh.
Huru kom Abram ifrån thet mörkret?
Min Syster Hedevig Sophia har iagh till witne.
Gudh kallade honom derifrån.
Een syster får intet witna medh sin broder.
Thess- Hwadh befalning gaff Gudh honom?
utan så troer iagh at Princessan har samma förslagh Till resa till Kanaans land.
som herren på mammas penningar och vore mycket Reste då Abram strax till wäg.
/ farligit at nu låta dhem båda witna medh hwarannan.
Ja men.
Innan 7 kr.
betalas för ett snörlif, bör ifrån Franska Snörlifssömmeriet i Stockholm, 1 Norrmalms- torg, 1 tr., dess illustrerade priskurant rekvireras.
602 Migh tyckes at Abram hade kunnat taga een så lång och besvärlig reesa i godt betänkiande på någon tidh, innan han foor åstadh.
Men om han hade giort thetta så hafwer han (vä) rit olyckeligh.
Hwarför det?
Man skal tänkia at Gudh bewarar en.
Gick det då alt wäl för Abram på denne reesan?
Ja.
Hwad tyckes då her- ren om den dyra tiden som Abram råkade uthi och den fahian som han uthstodh i Egypten.
Men han kom endock wall tillbaka.
Det skedde wist ge- nom en händelsse och blind lycka.
Neij, thet war Gudz wärk.
Jagh har intet mehr at säija emot herren för denne gången, uthan önskar honom en godh natt.
Herren sade migh i gåår at medh Abram war Guds wärk, huru bevijsar han sådant?
Uhr Bibelen.
: Hvadh för bok i Bibelen?
I Mosebok.
Hvadh finner Herren utj Abram wara aldra beröm- ligast?
At han Trodde alt hwad Gudh sade honom.
Abram hade een Reese-Camerade, hwadh heet t a n och hwar stadnade han?
Han hete Lot, och stadnade ut för Sodorna.
Hvarför skildes så goda vänner åt?
För thet at theras boskap felades äta och deras drängiar slogos.
Hwadh togh Abram sigh elliesst före, där han satt medh sitt huushold stilla?
Han predikade Herrans Nampn.
Om iagh minnes rätt, så brukade Abram ock at reesa i felt.
Dett giorde Abram för Lotz skul.
Kiäre Herre, sägh migh om Abram hade någon lycka dermedh?
la men, han war Lyckeligh.
Huruledes och hwaruthi?
Åt han slog sina fiender på flychten.
Det är migh alt godt beskedh om Abram för denna gången.
Iagh förnöjer mig her medh och gifwer migh aldeles wunnen.
Stockholm den 17 octob.
A:o 1688.
(Forts.) is \ i.1&gt; (^g,is iv.
# « * » &amp; * * &gt; * • *.
äja * élw&amp;ss&amp;i Ä " ajjj iftS " * - V ft * ' $~ "?
En rationell och nationell kvinnodräkt.
För Idun af Märta Jörgensen.
Ytterplaggen.
S OM FÖREBILD till a l l m ä n n a s v e n s k a na- tionaldräktens kappa har äfvenledes e t t af V i n g å - kersbygdens, plagg fått t j ä n a, n ä m l i g e n d e n s. k. l å n g t r ö j a n; d o c k h a r där- vid b å d e färg och s m å d e - taljer ä n d r a t s.
Den kappa, som användes vintertid, g ö r e s af v a d m a l, g r å t t eller g r ö n t (d e n s e n a r e färgen till n y a n s e n f a s t s t ä l l d), d e n för s o m m a r b r u k af g r å t t, i m p r e g n e r a d t t y g.
D e n syn- liga k n ä p p n i n g e n u t g ö r e s af silfverhäktor och dito h y s k o r, som fig. 2 visar.
Hvad hufvudbonaden till v i n t e r d r ä k t e n beträffar, ut- g ö r e s den a n t i n g e n af huck- le (se fig. 1) eller lufva (se fig. 2), b å d a af b l å t t eller h ö g r ö d t k l ä d e och d e n Fj j IDUNS MODELLKATALOG ^ = ^ ========z Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem.
Pyra rikhaltiga lasonghäften ärligen.
Koiereradt omslag.
Prennmerationsprl&gt; 2.20 för helt sr — SO Bre pr hMkj _______^^^
senare, om man så vill, med hvitt uppslag (som å afb.).
Lufvan är för öfrigt af sam- ma modell som den å ' fig. 1 i förra arti- keln.
Denna senare, för sommarbruk afsedda, göres af linne, " lin " eller " hålkrus ", de sist- nämnda två speciella dalaväfnader.
Förfärdi- gas den af linne, förses den uppvikta delen af den med en 5 — 8 cm.
bred knypplad spets i kanten (särskildt äro de dekorativa, jämnbreda dalaspetsarna lämpliga till denna utsmyckning); " lin " - och " hålkruset " återigen garnerar sig själft, som man säger.
Hufvudbonaden å fig. 2 i förra artikeln, ett slags huckle, utgöres af en dubbelvikt tresnibb af victoria-lawn, knuten omkring och fästad vid en med hvitt tyg öfver- klädd stomme af kanfas.
Men ännu ett tredje slags hufvudbeklädnad sommartid tillåter denna nationaldräkt, som, om man så vill, må anses tillkommen i sammanjämkningens tecken, näm- ligen den laskade hatten med breda brätten och låg kulle, monterad med svarta sammetsband, med eller utan hakband.
Det var efter någon tvekan föreningens verkställande utskott beslöt införlifvandet af ett dylikt plagg med national- dräkten ifråga och naturligtvis stöter det en del personer, som anse en hatt oförenlig med en Fig. 2. folkdräkt.
Denna sistnämnda uppfattning, ehuru lätt förklarlig därigenom, att i högst få af våra från alla synpunkter sedt är det bättre, att svenska allmogedräkter en dylik hufvudbonad man så att säga " känner sig för ", innan man förekommer, hör emellertid egentligen hemma afsvär de utländska moderna sin trohet och t. ex. under fördomarnas kategori, i ty att halmhatten först pröfvar detta dräktbruk en hel sommar, förekommer både i Rackeby sockendräkt, Väster- då blir man ännu mera säker på sin sak, än götland, och i dräkten från Stora Mellösa hvad man kan vara efter endast genomläsandet socken i Närke (enl. uppgift från föreståndaren af några tidningsartiklar.
Så vill jag ock till- för Nordiska Museets allmogeafdelning); i de råda att skaffa ett ganska stort antal öfverdelar tyska folkdräkterna förekommer den ofta.
A och chemisetter och att alltid efter tvätten ge andra sidan kan det ej förnekas, att det finnes dessa en svag stärkning (en kaffekopp hvete- flera skäl för en dylik hufvudbonad till dräk- mjöl till 10 liter vatten), då de hålla sig rena ten: dels ha vi " sena tiders barn ", därigenom dubbelt längre, ty i annat fall torde hända, att att föregående generationers kvinnor skyddat man tröttnar vid den myckna tvätten.
ögonen för solljuset medels stora hattbrätten Till sist kan jag ej underlåta att meddela en och parasoller, säkerligen i allmänhet fått dem liten tablå öfver mitt årliga klädkonto, sedan ömtåligare än de vid ögonens utsättande för jag genomförde nationaldräktsreformen på mig fulla solljuset vana bondkvinnorna, dels är det själf, ty, då jag fler än en gång blifvit till- icke utan, att just den ovana hufvudbonaden frågad af personer (som då antagligen bildat (såsom detta huckle och denna lufva) afskräcker sig uppfattning härutinnan genom att efterhöra en del kvinnor, som annars äro anhängare af priset på de i handeln förekommande färdig- föreningens idéer, från att anlägga dräkten.
Vid sydda dräkterna), " om det inte vore dyrare att val af en tidsenligare hufvudbonad att inför- vara klädd så där ", syns ju däraf, att många lifva med den allmänna svenska nationaldräk- äro på det oklara med hvilken vinst för ens ten (ett sådant upptagande af modernare mo- klädpenningkassa ifrågavarande reform innebär; ment är för öfrigt ej främmande för våra gamla siffror tala i många fall bättre än ord: folkdräkter), ha vi stannat vid ofvannämnda typ såsom den i alla afseenden lämpligaste.
* En kappa af vadmal hvart 5:e år kr.
7: — * Innan jag slutar min lilla dräktserie, vill jag „ t, (sommar) impregnerad hvart 8:e år,, 4: — * lämna några råd till dem, som ämna öfvergå Ett kort ytterplagg af kläde för vår- och höstbruk hvart 9:e år kr.
2: — * till det dräktbruk, den afhandlar, och de äro Hufvudbonader « 2: — glädjande nog ej få, att döma af de bref, som En innedräkt n 20: — under sommarens lopp kommit mig tillhanda Några öfverdelar och chemisetter » 4: — » 12: — från läsarinnor af Idun och däri uttryckts glädje Underkläder » 20: — och tillfredsställelse öfver att få en lösning på Skodon Vantar, paraply o. dyl » 4: — * den för många bekymmersamma klädedräkts- Summa kronor 75 — frågan.
För det första en eftertrycklig upp- maning att bära ett ända upp till halsen gå- Till förtydligande må nämnas, att ytterplag- ende lifstycke under dräkten, något som blir gen äro skräddarsydda, de öfriga plaggen (utom nödvändigt, då det varmare materialet i dräkten de i de två sista posterna upptagna naturligt- ej når ända upp till hakan (snörlif kan natur- vis) sydda i hemmet.
ligtvis ej komma i fråga), och så — använd * Hela summan jämnt fördelad.
att börja med vintertid ej alltför kort kjol, så att ni genom - alltför stor skillnad i kropps- betäckningen ådrager er reumatism o. dyl.!
Att reformen bör genomföras successivt för att från början blifva en ekonomisk vinst för den, som pröfvar att genomföra den, är ju själfklart, så att ej moderna, nyanskaffade plagg få hänga följer med veckans n:r, då den fortlöpande obegagnade eller säljas för en spottstyfver; följetongen nu är afslutad.
I dess ställe ha vi med detta och föregående nummer lämnat motsvarande utvidgning på textafdelningen.
* Alla dessa hufvudbonader användas såväl till hvardags- som högtidsdräkt, till A-typen likaväl som till B-typen.
Intet Romanark Spalten om böckerna.
AGENS A R T I K E L står i romanens, eller åtminstone i den sammanhängande berät- telsens tecken.
Vi ha K.
G. Ossian-Nilsson: Slätten; Gustaf Jansson: I mörkret; Henning von Melsted: Damen utan nåd samt Gustaf Ullman: En flickas ära, den sista blygsamt titulerad novell.
Gustaf Ullman hör också till de mera blyg- samt framträdande författarne.
Han slår sig ej för sitt bröst, hvarken till själfhäfdelse eller själfanklagelse, talföret är lågmält, fantasien har ej stora utförsgåfvor, hvarken i fabulering eller stil.
Men oaktadt detta, som kan synas likna invändningar, står faktum kvar att man läser Ullman med nöje.
Man är i hyggligt och pålitligt sällskap.
Men icke endast det: man glömmer ej sedan bort hans bok, man minns den med respekt, och man säger till sig själf: Se där en författare, i hvars innersta bor en vilja till förklaring, fulländning och godt.
Nästa gång han skrifver en bok, skall jag läsa också den — om äfven andra böcker kunna vara åtskilligt mer sensationella!
I mitt tycke är detta ett stort beröm för ett arbete, och jag ser också där grunden för Gustaf Ullmans litterära framgångar med pro- saböckerna.
En flickas ära (till hvilken mot- tot är: " — i hvarje litet drag ditt hjärtas vackra vilja ") bekräftar och belyser min me- ning.
Det är den enkla historien om en liten tjänstflicka, ett styfbarn, styfsint och kärf, van att få akta sig själf och snäsa ifrån sig när det behöfts.
Författaren har ej idealiserat henne genom att offra åt en sentimentalitet, som legat nära till hands.
Hennes naturs verk- liga och djupa stolthet kommer i alla fall för- träffligt fram, och denna lilla Rika står öfver- tygande sann, mänsklig och rörande för oss.
Det är också kring henne bokens intresse kny- ter sig.
Gruppen matmodern och hennes um- gänge liksom de olika kavaljererna kring Rika, den unge musikern Sten Örning m. fl.
äro täm- ligen matta som människoframställning.
De röra sig i boken, komma, gå, tala, och de skämma för inga delar bort någonting — men endast Rika har något väsentligt att säga oss och lyckas göra det.
D — Henning von Melsted: Damen utan nåd, roman, är en äktenskapshistoria, eller rättare sagdt en kärlekshistoria, och den sluter sig in- om författarens tidigare produktion väl närmast till Kärleksresan och Stormtider.
Jag har ej just nu dessa böcker till hands och kan ej jämföra närmare.
Men här liksom där är det fråga om två människors öde i och genom hvarandra, två människor, man och kvinna, iso- lerade på godt och ondt i sitt kärlekslif.
De se på detta, liksom blinda gripa med händerna, i en patetisk lust och i en patetisk nöd, som är bokens bärande element.
Damen utan nåd sönderfaller som framställ- ningssätt i två delar, den första, före gifter- målet, orolig, emellanåt rätt oredig, rätt form- lös, med synnerligen vackra, poetiska partier, men äfven med sidor fyllda af fraser eller med repliker, hvilka man skall vara i saknad af all humor för att icke le åt — trots deras djupt allvarliga mening; den senare, skildrande äk- tenskapet, exakt, som en bikt, hård, omedel- bart passionerad och innehållande — oafsedt en del longörer i upprepningen af samma och samma scener, en sjuk och hysterisk kvinnas lidandes- kretsgång — bokens starkaste grepp och starkaste enstaka moment.
Så exempelvis kapitlet från Egypten med uppgörelsen inför ök- nen.
— Som hel komposition blir emellertid Damen utan nåd på detta vis mindre lyckad, och särskildt den idé, som skulle ligga bakom Hvarje husmoder B a t t l g a r d e r o b e n Hvarje sömmerska likaså.
bör orenumcrcrä Då prl,: 60 pris for helt år är 3 3 kr.
; hälft * m helt * * * h " ltt år år kr.
kr ' 1:60 Lösnummer 30 Ore.
— 603 — ^ häften årligen.
^ ^] titeln, finner man ej utan mö Ja; ej heller är det s. k. lyckliga slutet för dessa två, som sida upp och sida ner älskat och dock pinat sönder hvarandra, och som nu alltså definitivt skulle jämka ihop sig, vidare öfvertygande.
Men det vore orätt att alltför mycket tynga på dessa anmärkningar.
De äro icke afgörande för boken som konst.
Svagheterna i ett ar- bete bli af mindre vikt, om läsaren dock kän- n e r ' sig ryckas med af det, känner sig stå in- för ett stycke, li.f och allvar — och så är fal- let här.
J a g kan ej annat än räkna det bästa i denna roman bland det bästa i författarens ojämna och egenartade produktion.
— K.
G. Ossian-Nilsson inleder Slätten med ett omständligt företal, som är föga klargörande.
Hvad är det för oro att bli missförstådd i detta?
Låt boken verka för sig, tänker man, så gjorde Barbarskogen, och dess standard- värde som social roman lär icke vare sig höjas eller sänkas af det tillfälliga polemiserande, som följde dess framträdande.
Därpå vänder man sidan och börjar läsa själfva berättelsen — från brytningstider, är underrubriken.
Med Barbarskogen har Slätten för mig, upp- riktigt sagdt, ytterst ringa beröringspunkter.
Af Barbarskogens förtjänster, dess medryckande patos, dess herravälde öfver scenerierna, dess utredning af en hel klass ' psykologi som klass, däraf har den så godt som ingenting; Den närmaste likheten mellan böckerna — utom deras respektabla omfång — skulle vara, att i dem bägge får läsaren tillfälle följa en ung, hederlig och idealistisk mans väg genom för honom nya, delvis förvirrande, men åtminstone i Barbarskogen slutligt klargörande, uppfost- rande och framåtbärande förhållanden.
Och i bägge böckerna finna vi kring denne unge man grupperade en mångfald typer.
Här upphör likheten.
Det hjälper ej att man märker för- fattarens afsikt att göra en social roman också här, att också här drifva igenom en idé, idén om tidsandans, " slättens " eröfrande och nivel- lerande segrartåg — det icke allenast icke hjälper; det förstämmer.
Man kan ej tvingas med.
Den som vill gå till verket med ljust och vänligt sinne, har att börja läsa Slätten som en nutida äfventyrsroman och skall då kunna få ett verkligt nöje af den.
Med ogenerad uppfinning, liflig och outtröttlig skildring och en ymnighet i. ordet, som rent förbluffar, för oss K.
G. Ossian-Nilsson genom sina 428 sidor utan att själf ett ögonblick — må uttrycket tillåtas mig!
— tappa sugen.
Man befinner sig i ett samhälle en smula afsides, på gränsen mellan slätt och skog, och personerna äro landt- brukspatroner, storbönder, en stationsskrifvare, en landthandlare, en författare, som slutat dikta och gift sig till ett arrende, o. s. v. Hjälten själf är skollärare.
Tämligen alldag igt folk, inbillar man sig.
Tro det icke!
Ingen ti dem, som icke är förstorad till en sagolik figur; icke en händelse, som ej kunde räcka till en- sam för en tidningsartikel med fetrubrik!
Mina par spalter här skulle ej räcka till ens för ett summariskt referat.
Det är osannolikt, så mycket ni behagar, men det är lika mycket beundransvärdt, och det är icke orimligt.
Tack- samma, läsare får Slätten säkert, om också icke helt de samma som höllo af Barbarskogen. '
— Tacksamma läsare får nog äfven Gustaf Janson med sin I mörkret.
Det är en skildring kring en grufkatastrof, och man torde väl knappt misstaga sig i förmodan, att det är den hemska Courriéres-olyckan, som här inspirerat Gustaf Janson — författaren med smak för de icke alldagliga ämnena, eller i hvarje fall författaren, som i dylika ämnen hittills lyckats bäst göra sig gällande.
; Uppgit lifridd (under umarne), mldJeTldd oli kjollängd erhåller Hl till » der figur; fullt tillförlitliga, m o d e r n a o. e l e g a n t a «v N i 1J A M t f t AtPfttOTåflaft^V läg 9 F d p P C l M I l l l I I M &amp; I e I mörkret jäfvar icke omdömet.
Dess första del, där vi befinna oss under jorden, midt i katastrofen, är det bästa jag för min del läst af Janson.
Det har en utomordentlig skräck- styrka och fängslande makt.
Den tredje delen — boken har endast tre stora kapitel — med strejken och skildringen af eländet, af " mörkret " bland grufvans arbetare uppe på jorden, har också många utmärkt verkningsfulla sidor.
Gustaf Jansons svaghet kommer fram, när han skall lefvandegöra individer.
Så blir också här andra delen med grufdirektionsherrarna, deras resonemang om och reaktion för olyckan, den minst öfvertygande.
Vill I mörkret vara en social tendensskrift, skulle den verkat vida mer, om skildringen fått tala för sig ensam.
Där så är fallet, är denna svenska Germinal (utan djupare jämförelse, för öfrigt!)
en stark bok.
J a g vill afsluta artikeln med att nämna ett par böcker, som man mera hastigt kan glida förbi.
Det är Ett modernt äktenskap af Léonie Aminoff, en i brefform affattad societetsskildring, icke utan sin lustighet i stil och infall, men tröttsamt ytlig; samt Lifvets röster af Pierre de Coulevain, öfversättning från franskan.
Pierre de Coulevain, som för resten är en dam och icke af de yngsta, skildrar där i dagboksform sina färder i Schweiz, m. m., hotelluppehåll, sammanträffanden med olika människor, deras äktenskapliga eller andra öden m. m.
Det är en godlynt gammal dams, syn på det hela, och en ganska typisk gammal fransk dams på kö- pet — icke utan sin en smula komiska pre- tention på att sitta inne med all lifvets vis- dom!
Men det kan knappast förarga någon.
MARIKA STJERNSTEDT.
* Under det prunklösa inseglet " Lyrik " har E.
N. Söderberg i julmarknaden utsändt en vo- lym " Valda dikter ", som med sin späda, men rena silfverklang och sin förandligade innerlighet ge en vacker helhetsbild af den finkänslige och försynte skalden.
En föga stark, men kultiverad och musika- lisk stämma är det, som tonar oss till mötes ur Lännart Ribbings u Dagsmeja ", en samling natur- och stämningsminiatyrer med något af pastellens bleka och förnäma ro.
Som en bjärt kontrast står Sigurd J. Erdtmans " diktdebut " Brottsjösonetter, ur hvilka en absolut oskolad målbrottsröst skrålar fram vulgära slagdängor, som ibland på ett öfverraskande sätt brytas af en bröstton af egen personlig klang.
Från Finland sänder oss en bärare af det stora skaldenamnet Runeberg en intresse- väckande hälsning genom det band Dikter af Nino Runeberg, som i en magnifik utstyrsel utgått från stockholmskt förlag.
Tyngdpunk- ten i dessa sånger, som vittna om en högt ut- vecklad formell talang, ligger i en kontempla- tiv andakt som dock icke flyter ut i dådlöst grubbel, utan mångenstädes kristalliseras till praktisk lefnadsvisdom.
För älskare af släkthistoria blir helt visst Lotten jrens nya bok " En svensk herr går dssläM " en lika välkommen som underhållande lektyr.
Det doku- ment- och brefmaterial, hvarpå skildringarna äro byggda, stammar från det gamla Dalslandsgodset Baldersnäs och ett helt galleri af medlemmar af de båda släkterna Uggla och Wsern samt med dem förbundna personer stiger lefvande fram ur de dammiga arkivgömmorna.
Arbetet sluter sig värdigt till författarinnans föregående bidrag, till svensk släktkrönika.
" Glad såsom fågeln ' 1, tolf visor i folkton af Helge Sandberg, lyder rubriken på ett nyut- kommet sånghäfte af den bekante tonsättaren och journalisten.
De utmärkas alla af en ome- delbar musikalisk stämning, än glädtigt med- ryckande, än vemodigt afskuggade utan all senti- mentalitet, och skola helt visst finna många vänner.
De förtjäna det ärligt.
För öfrigt sjungas de redan af sådana förståsigpåare som Knut Nyblom, fru Bokken-Lassen m. fl.
och det måtte väl vara vittnesbörd nog.
Ungdomslitteratur.
J U F L E R A m o d e r n a barnböcker man lä- ser, dess starkare blir, synes mig, det in- tryck af brist på individuella barnskildrin- g a r m a n erfar.
Vi h a masstals historier o m barn, m e n hur sällan är det ej man möter den äkta barntypen med allt det omedelbara, troskyldiga, glada och upptågslystna, som b å d e fängslar och uppfriskar i så hög g r a d l D e n, som dagligen är tillsammans med barn och oupphörligen öfverraskas af hur olika de äro och hur rörande eller skrattretande deras små personer k u n n a te sig, kan ej låta bli att för- u n d r a sig öfver de m å n g a bläcka och färglösa skildringar af barn, som årligen komma ut.
Det ser nästan ut, som oan våra målare skulle h a lättare att få grepp på det egendomliga och fängslande hos b a r n e n än våra förfat- tare till ungdomsböcker.
Man tanke blott p å Carl Larssons förtjusande bilder ur b a r n e n s lif!
Men så har den m a n n e n också i hög g r a d de b å d a gudagåfvorna: äkta, oförfalskad patos och humor.
Betecknande nog skulle jag såsom en af de näpnaste och roligaste skildringar ur barnavärlden vilja rekomimendera en gammal bok — Helens småttingar af John H a b b e r t o n.
Att jag nu nämner den har emellertid äfven en annan grund — den har nyligen kommit ut i ny upplaga p å Bei- jers Enkronasförlag.
Alla de mödrar, som minnas, hur mycken glädje historien om Al- lan och Toddi och deras snälle morbror be- redde dem i ton-åren skola säkert skynda att skaffa sig den till högläsning hemma — o m nu sådan idkas.
T y den boken lämpar sig särskildt väl för högläsning, dels därför att den intresserar nästan alla åldrar från tio-årin- g e n räknadt, dels e m e d a n den lockar fram en sådan munter stämning.
Och nu för tiden är det sannerligen ej så lätt att få tag i en bok, som kan locka både gamla och u n g a att skratta.
— Öfversättningen är god, m e n hvarför använda det högtidliga tilltalsordet I tillsammans med ett mycket ledigt samtals- språk för öfrigt?
— Äfven en senare bok af John Habberton, » Nya Småttingar », hvil- ken emellertid ej g å r upp mot den förra, har kommit ut i Enkroinasupplaga.
Ett par bilderböcker, som också de äro särskildt ä g n a d e att sätta b å d e stora och små i godt humör och hvilka äfvenledes kommit ut i nya upplagor, äro Elsa Beskows » Mors lilla Olle », bilder till visor af olika författare m e d musik af Alice Tegnér, och - iDen lilla, lilla gumman ».
D e n senare har länge varit utsåld i bokhandeln och är försedd med ny- tecknade vackra och roliga titelblad och slut- blad.
Af de serier nya barnböcker, som k o m m a ut till jul, föreligga, d å detta skrifves, endast två kompletta, Litteraturförlagets i Stockholm och Billes.
Litteraturförlaget ger ut ej mindre än fyra böcker, Hjördis, En liten flickas sommarsaga af E.
W e s t e r b e r g; Mariuccia reser till Si- cilien af Astrid Ahnfelt; Bertils nya hem af M. Bråkenhjelm och Broder Benedikts själa- ringning, skisser från digerdödens dagar af Karl Gasslander.
— H v a d den första boken beträffar, så är den betydligt bättre, än m a n af den grufligt misslyckade titelplanschen Bvarige om rekvisition » tfBlJd IrhUlu omgående till nedanitienda prli Inom Sverige: Blnallf 10 lira, Expedierat portotritt af Inom !n » Snde« till KJolmScster a t u flip 60 Bra, PiinaaaaklSdnlng ti Bra, Rsforaa- M B a t e r s å m u e l likvid s s a tan 43, Stockholm d ?Ikt Tt » re, Barndrlktartnatar (0 » re, KragaSnctar (Pellerln) » 0 Bre, KappaaSnatrt «0 ore, NationaldrlktaaSnater 1 kl. W &lt; TB ST M i CA KBojter kunna Ulven beiHllai etter and » iin vira modeller.
BettHlning | / 1 1 f M £?
fm £ \ titG T Ä &amp; e P ^ l Y éffl » k«l d.
» ttBlj » riden modell » mBntk » Pri » t * r dl dubbelt mot f O t l f l ^ I f i U I I ö I C i Cl£13« 604 —; j ' ": [
skulle k u n n a ana.
Författaren för läsaren m e d sig ut på riktiga bondlandet, och.
det är egent- ligen m e r o m lifvet h ä r ute i naturen, i stall och ladugård vi få höra ä n om Hjördis själf.
Det uppfriskande m e d boken är, att d e n ej utgör en sådan d ä r vanlig rikemansbarnbe- rättelse, utan en skildring af enkelt, sundt landtldf.
Skada är, att stil och skildringskonst ej stå i jämnhöjd med författarens kärlek till och förtrogenhet m e d naturen.
Äfven i Mariuccia är ämnet — en liten flickas upplefvelser under och efter Messinas förstöring — mycket intressant, och m a n lär sig hjärtligt hålla af lilla Mariuccia.
Stilen i boken — skildringen föres fram i form af dagboksanteckningar af Mariuccia — är an- märkningsvärdt väl genomförd.
— H v a d m a n skulle k u n n a anmärka mot boken är, att h ä r och där märkas spår af konstruktion, bero- ende p å att författarinnan vill undervisa på samma g å n g som roa.
Af mycket mindre värde synes mig » Bertils nya hem » af M. Bråkenhjelm vara.
E n sexton- åring, som utanpå är snobb och till själen en ligapojke, blir ej genom en så kort tids vistelse hos e n g o d familj s å förändrad till det bättre.
D e t är skada, att psykologien är så grund, ty ett och annat i boken intresserar och är raskt och ledigt berättadt.
Verklig medeltidsstämning möter m a n p å m å n g a ställen i Karl Gasslanders » Broder Be- nedikts själaringning », skisser från digerdö- dens dagar, hvilken emellertid med sina mån- genstädes hemska skildringar gifvet lämpar sig bättre för m o g n a r e ungdom ä n för barn.
Af Billes samling äfventyrsböcker föreligga tvenne n y a delar.
Sjökadetten Glovers äfven- tyr bland pirater af T.
T.
Jeans och Från Damaskus till Konstantinopel (Old Shatter- h a n d i Orienten IV) af Karl May.
D e n förra utgör en tydligen från rysk-japanska kriget inspirerad berättelse om en med kinesiska medel utrustad engelsk sjöexpedition till de kinesiska farvattnen och dess strider m e d pir rater.
Skildringen är raskt och ledigt gjord och innehåller en hel del spännande moment.
Boken kommer säkert att intressera 15 — 16 års pojkar i hög grad.
— D e n senare åter tillhör den vanliga, ej vidare berömvärda May ' ska g e n r e n och handlar om en mängd äfventyr och skurkstreck, för hvilka den odöd- lige K a r a B e n Nfitnsi och hans arabiske väg- visare, Halef Omur, äro utsatta.
D P.
A. Norstedt &amp; Söner: Leo Tolstoj, hans lif och hans verk.
2:a delen.
— Småhemmets kalender 1910.
— Norstedt &amp; Söners ungdomsböcker: Kraalens tjur, af Dudley Kidd.
Jä- garlifvet är så härligt, af K, Munsterhjelm, Gråbjörn och Silfverräf, af E. Thompson-Seton.
— En svensk herrgårdssläkt; af Lotten Dahlgren.
— Åhlén &amp; Åkerlund: Solsönernas saga, af Valdemar Lindholm.
— Syster Erselia; af Vilma Lindhé.
— Unga hjärtans saga; af Anna Baadsgaard.
Wahlström &amp; Widstrand: Rymdsånger; af Karl Erik Forsslund.
— Dags- meja; af Lännart Ribbing.
— Sagan om den lilla, lilla gumman, af Elsa Beskow.
2:a uppl.
C. W. K. Gleerup: Mazepa, historiska bilder frän- Ukrajna och Karl XII:s dagar af Alfred Jensen.
Hugo Geber: Rut^er Fredrik!
Hochsihilds memoarer.
3:e delen.
C.
E. Fritzes Bokförlags-A.-B.
: * Gunnemar Vandraren; dikter af Johannes Heiiman.
öga för det karaktäristiska skildras på några taflor.
Äfven från naturen KÄLLSTRÖM, däruppe ha några motiv hämtats, som erhållit vacker konstnärlig form.
Den Börjesonska utställningen har i Hallins utställningslokal aflösts af en kollektivutställ- ning af oljemålningar af konstnären Ragnar Swahn, om hvars produktion vi nyligen i ett annat sammanhang haft tillfälle att tala.
Denna gång framträder " hr S. med ett antal landskap, stora till formatet och utmärkande sig för starka måleriska effekter.
Hans stadsbilder, där han särskildt behandlat motiv, präglade af ålderdomens skönhet, äro af mycken konst- närlig verkan.
En illustrerad, katalog, den första i sitt slag, öfver modern och klassisk konst har i dagarna utgifvits från Claes Hultbergs välkända konst- handel härstädes.
Den upptager förteckning på åtskilliga originalraderingar och dessutom på koppartryck, färgtryck o. d. il I Hultbergs konst- handel har en yngre målarinna, fröken Elsa af Kullberg, utbildad vid Konstakademien och un- der utländska studiere- sor, i dagarna haft sin första lilla utställning, omfattande ett antal porträtt och genretaflor i pastell och olja.
M.
L.
G A G N E R.
Iduns boklista.
konstkrönika.
Ur veckans EN SYDSVENSKAmetropolen har nu också till sina öfriga sevärdheter lagt en charmant konst- FRU ELLEN salong för permanenta utställningar och skall helt visst i känsla af hvad som anstår Skånes hufvudstad veta att hålla den uppe med sitt stödjande intresse.
Initiativet till detta nya företag har tagits af fru Ellen Käll- ström, som också har ledningen af det hela.
Å en central plats i staden disponerar konstsa- longen en fil af rum, som genom sina förträff- liga belysningsanordningar och sin gedigna smak bli den bästa och verkningsfullaste ram för konstverken.
För att göra det eleganta och moderna intrycket fullständigt ha anord- nats ett litet elegant tearoom i japansk stil för dem som behöfva förfriska sig efter konstnjut- ningarna.
Den första Vernissagen ägde rum för ett par veckor sedan och blef ett verkligt evenemang för det konstintresserade Malmö.
Skåne kan ju med rätta berömma sig af en framstående och egenartad ung målarfalang och då den duktiga ledarinnan har goda förbin- delser inom denna och inom den öfriga konst- närsvärlden, som hon ämnar söka göra bekant för skåningarna, ser allt så ljust ut för det ny- startade företaget som man gärna vill önska det.
Porträtten framställa dels några stockholms- damer, mjukt utförda ELSA AF KULLBERG.
och ibland med delikata detaljer i accessoarbehandlingen, såsom t. ex. i ett porträtt af fru Henrik Themptander.
Där- jämte märkas flere välträffade barnporträtt.
Äfven i taflor från Dalarna framträder be- gåfning för barnframställning.
De ha just den rätta undrande och troskyldiga uppsynen, dessa småttingar från den lilla byn, om de nu vid stockelden lyssna till farmors skrock eller sällskapa med getterna i ladugårdens skym- ning.
Under långvariga vistelser uppe i den storartadt belägna, af turisterna oupptäckta Skattungbyn i Orsa socken har målarinnan kommit allmogefolket nära, hvilket också med förstående blick och " Sällskap, där man har roligt ".
Ett kapitel om vårt umgängeslif och dess ut- veckling till enklare och friskare former.
För den bästa uppsats på 3 å 4 Idunsspalter öfver detta artikeltäfling " ämne, som med påskrift insändes till Redaktionen inom utgången af denna månad, utbetala vi eff pris af etthundra kronor.
Maeterlinck om Ellen Key.
i L A D U G Å R D E N, P A S T E L L A F E L S A A F KULLBERG — 605 — " Iduns V ID GEN ÖFVERSÄTTNIN- af Maeterlincks uttalande om Ellen Key, hvilket kom oss tillhanda i själfva pressläggnings- minuten, har en felaktig- het insmugit sig.
Den rätta öfversättningen lyder som följer: ' Jag förenar min röst med deras, som i den civiliserade världen i dag hylla den goda, den ädla, den hjältemodiga Ellen Key, den stora be- frierskan.
Tack vare henne skola våra söner erhålla mera upplysta, innerliga och starka följeslagerskor. "
VARGARDA (Kungl.
Hofleverantör) HAFREGRYN o HAFREÄUÖL Vid beredningen bortilipu Icke — låiom alts ikei för » tt gltm grynen hvitare fVrg — den gulaktiga, nä- ringarika proteinhinnan.
Genom bevarande af denna blttver gröten mera nä- ringsrik, finsmakande och fast (ei lBiochslemmig).
får kallna.
Den klyfves långs efter och klonia krossas.
Köttet lossas varsamt och skares i vackra bitar.
Fiskbul- jongen på sättes tillsammans med vi- net; när det är varmt tillsättes det sköljda och i det heta vattnet upp- lösta gelatinet samt de uppvispade ägghvitorna och b andningen lår under vispning ett godt uppkok.
Geiéet silas genom en i hett vatten urvriden ser- vett eller silduk.
En del af det klara geiéet hålles på botten af en vatten- sköljd å la danbeform och ställes a t t stelna.
Formen garneras med hård- kokta ägg och persilja.
De vackraste bitarna af hummern läggas på bot- ten och sidorna, och med det .öfriga hummerköttet f ylles formen.
Resten af geiéet hälles öfver.
Teater väskor.
.
fr. kr.
2.75 Solfjädrar.
.
.
„ „ 4.50 Teaterschalar &amp; Hufvor Olt.
D » Utri kvalitén i paketerna.
S o p p a p å m u r k l o r (f. 6 pers.).
V2 Ht.
konserverade toppmurklor, 2 lit.
buljong, 1 msk.
smör, 2 msk.
mjöl, salt, ka^ennpeppar, 2 äggulor, 1 del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Murklorna jämte sitt spad, påsättas i den kokande buljongen och få koka omkr. 1 tim., hvarefter buljongen silas.
Smör och mjöl sam- manfräsas, buljongen tillsättes litet i Redigerad af sänder och soppan får under rörning koka 10 min.
Den af smakas med kryd- ELISABETH ÖSTMAN.
dorna.
Äggulorna och grädden vispas Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- upp i soppskålen och soppan tillslås derskurs i Stockholm.
under kraftig vispning.
Murklorna skä- FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR ras i skifvor och serveras i soppan.
VECKAN 12 — 18 DEC.
1909.
Katrinpiommonsoufflé (f. SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; 10 pers.).
300 gr. katrinplommon, V2 lit.
vatten, 150 gr. strösocker, 7 ägg- å la daube på.
fisk Och hummer med majonnäs; mjölk; kaffe eller te med hvitor.
T i l l f o r m e n: 1 / 2 msk.
smör (10 hvetekakor.
M i d d a g: Soppa på murk- lor; rostbiff med portugisisk lök och gr.).
fransk p o t a t i s; katrinpiommonsoufflé B e r e d n i n g: Katrinplommonen sköl- jas väl i ljumt vatten, påsättas i med vispad grädde.
kalla vattnet och få koka MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; det t ä t t slutet lock, tills de är o mjuka.
hafregrynsgröt med mjölk; stekt sill med uikärnas, hälften af kärnorna kros- med grädde och lök samt p o t a t i s; De stenmortel och mandlarna hac- mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Dill- sas i fint med fruktköttet i häcklada.
kött på får med p o t a t i s; soppa på kas Frukten blandas med sockret och de päron.
till hårdt skum slagna ägghvitorna TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; nedröras försiktigt.
Massan, slås i en kall rostbiff med potatistalad; mjölk; smord pajform och gräddas i medel- kaffe eller te.
M i d d a g: Vegetariansk måttig ugnsvärme omkr. 25 min.
Souff- juliennesoppa med rostadt bröd; stuf- ler serveras genast den är färdig, med vad gädda med blomkål.
vispad grädde.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafremjölsvälling; bräckt skinka med Stekt sill med grädde och äggröra; mjölk; kaffe eller te.
M i d - l ö k (f. 6 pers.).
3 salta sillar, 3 d a g: Fenbiffar med p o t a t i s; rismjöls- msk.
smör (60 gr.), 4 del.
tjocK grädde, pudding.
1 portug.
lök, 2 msk.
smör (40 gr.).
TOPSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; Beredning: Sillen urtages och larnmkotletter med brynt p o t a t i s; vattenlägges omkr. 12 tim.
Därefter mjö.k; kaffe eller te.
M i d d a g: Är- upptages den, skinnet af dragés hvar- ter med fläsk; gräddvåfflor.
efter den fläkes, ryggtenet jämte alla FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; småben borttagas och sillen inklappas hafregrynsgröt med mjölk; matjessill i en duk.
Smöret brynes i en tackjärns- med p o t a t i s; ä g g; mjölk; kaffe eller panna, sillhalfvorna iläggas och ste- te.
M i d d a g: Fläskkotletter med pres- kas vackert gulbruna på båda sidor, sad p o t a t i s; mandelpudding I. hvarefter grädden påhälles och sillen LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; får sakta steka med t ä t t slutet lock pannbiff med p o t a t i s; mj.ölk; kaffe omkr. 10 min.
Löken skalas, skares eller te.
M i d d a g: Paltbröd med fläsk i tunna skifvor och brynes väl i smö- och mjölksås; rabarbersoppa med skor- ret.
Härtill användes en särskild panna.
Sillen upplägges på serveringsfatet, så- por.
sen hälles Öfver, och anrättningen gar- neras med den brynta löken.
RECEPT: KÖKSALMANACK A l a d a u b e p å h u m m e r (f. 10 pers.).
3 färska humrar (eller 1 burk konserverad hummer å 1:9-0), 1 liter fisk- eller ljus köttbuljong, 3 msk.
franskt vin, 10 blad gelatin, 4 msk.
hett vatten, 2 hela ägghvitor.
T i l l g a r n e r i n g: 1 hårdkokt ä,gg, persilja.
B e r e d n i n g: Hummern nedlägges i kokande, saltadt vatten och får koka 15 min., hvarefter den upptages och R e n b i f f a r (f. 6 pers.).
IV2 kg.
renstek, 2 lit.
svagdricka eller l skum- mad mjölk, V2 msk.
salt, f i tsk.
hvitpeppar, 4 msk.
smör (80 gr.), 2 del.
buljong, 1 del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Köttet lägges i mjölk eller dricka, öfver natten för a t t tina upp.
Det inklappas därefter väl i en duk och skåres i omkr. 2 cm.
tjocka skifvor, hvilka bultas på båda sidor och kryddas.
En tackjärnspanna upp- Nyheter i Blommor för Klädnmgar Spetsblusar.
.
.
fr.
Kr.
4.50 Siden-underkjolar alla färger af prima tafft.
.
.
Kr.
18.50 Afton kap por.
.
fr. „ 34. — AKT.-B0L NORDISKA KOMPANIET, STUREPLAN, hettas långsamt, tills den blir ry- kande het.
En del af ' smöret brynes däri och biffarna iläggas a t t steka omkr. 2 min.
.pä hvarje sida.
Pannan urvispas med kokande buljong och grädde, och såsen får ett uppkok samt hälles öfver biffarna.
Löken skalas, skares i skifvor och brynes i resten af ismöret och därmed garneras biffarna.
M a n d e l p u d d i n g I (f. 6 pers.).
V2 kg.
sÖtmandel, 4 bittermandlar, 4 ägg- gulor, 50 gr. socker, 4 blad gelatin, 2 msk.
varmt vatten, V2 lit- tjock grädde.
B e r e d n i n g: Mande ' n skållas, tor- kas och drifves genom mandelkvarn.
Äggulorna och sockret rrres i 20 min., hvarefter mande n tillsättes.
Gelatinet spolas i kallt vatten, upplöses i det varma vattnet, får afsvalna och nedrö- res i äggmassan.
Grädden vispas till hårdt skum och tillsättes.
Massan slås i en geléskål och får stå a t t stelna i 3 — 4 tim.
Puddingen garneras med frukt eller gelé.
STOCKHOLM.
P a l t b r ö d (16 kakor).
1 lit.
blod, 8 del.
svagdricka, 2 kg.
sammanmalet rågmjöl, 2 msk.
salt, 1 hg.
pressjäst, 2 hg.
smör eller flottyr, 1 / 2 tsk.
målen ingeiära, 1 liten tsk.
finstött mejram, 1 kkp.
sirap, (1 liten rödlök, 1 msk.
smör).
Beredning: Blodet silas och vispas väl.
Drickat ljummas och jästen upplöses i litet däraf, resten blandas under vispning med blodet.
Mjölet och saltet slås i ett fat, blodet till- sättes under flitig rörning och den upp- lösta jästen nedröres, hvarefter degen arbetas väl.
Den sättes på varmt ställe a t t jäsa till sin dubbla storlek, hvar- ter det skirade smöret eller flotty- ren, kryddorna och sirapen tillsättas jämte mera mjöl, om så behöfves, och degen får åter jäsa upp.
Om så önskas tillsättes äfven den skalade och finhackade rödlöken fräst i flotty- ren.
Den arbetas sedan på bakbordet och delas i 15 delar, hvilka utbakas till runda kakor, som naggas val, ut- tagas med rundt mått och ställas på smorda plåtar a t t jäsa.
(Af de ut- tagna måtten blir den 16:de kakan.)
De gräddas i god ugnsvärme.
När ka- korna äro kalla hängas de på käppar i taket a t t torka eller resas de på kant i värmugnen.
R a b a r b e r s o p p a (f. 6 pers.).
I 1 / * lit.
skuren, färsk eller Va lit.
kon- serverad rabarber, 2 1 / 2 Ht.
vatten, 1 kkp.
krossocker, 2 msk.
potatismjöl,.
2 äggulor, 1 kkp.
strösocker.
B e r e d n i n g: Användes färsk ra- barber, sköijes den och skares i bitar.
Vattnet kokas upp, rabarbern ilägges jämte krossockret, och soppan får ikoka,.
tills rabarbern faller sönder.
Soppan si- las och sattes åter öfver elden, afredes, då den kokar, med potatismjölet ut- rördt i 2 msk.
kallt vatten, hvarefter den får ett godt uppkok.
Äggulorna och strösockret röras i soppskålen till skum, och soppan til&amp;lås under stark vispning.
Den serveras med skorpor eller rostadt bröd.
VÄLKOMMEN A N N O N S E R skola vara inlämnade till FÖR en bildad, skicklig hushållerska Expeditionen senast fredag för att ej öfver 35 år, med godt lynne och ordningssinne, van vid landet, finnes kunna införas i följande veckas num- plats på nyåret i ett hushåll på 10 — 12 personer.
Den som genomgått mer.
Fackskolan har företräde.
Svar med betyg, foto.
samt löneanspråk, sändes före 15 dec.
under adr.
» 300 », Karl- skoga p. r.
BARNSKÖTERSKA, frisk, proper och PÅ landet, ej långt från Stockholm, pålitlig, något kunnig i sömnad, får får enkel, anspråkslcs, bättre flicka strax plats å herregård i södra Hal- plats a t t tillsammans med husmodern land.
4 flickor, den minsta 2 % är- Lön sköta hushållet.
Jungfru finnes ej.
200 för år.
Upplysn.
med beiygsafskr Fri r resa och 10 kr.
pr mån.
Svar med och foto.
sändes märkt » I.
V. », Skott- re.
ti.J » Familjemedlem », i aiarö p. '
r. torp station.
LEDIGA PLATSER LÄRARINNA önskas 15 jam i treflig fam. utanför Sthlm för 2 flickor, 3: dje klass kurs.
Norra Inack:Byrån, Malm- skillnadsg.
27, Sthlm.
I stilla prästfamilj på landet i när- heten af Göteborg önskas nu genast eller på nyåret en frisk allvarlig bil- dad helst musikalisk flicka: kunnig i sömnad, med gladt och jämnt lynne och god hand med barn, a t t vara behjälplig med vård och uppfostran af fem barn 9 — 2 år samt a t t äfven eljest vaia husmoderns hjälp.
S v a r m e d foto., lönean språk samt go la rek.
+ill » Barnkär », Iduns exp.
är en originallåda af HYLIN ' S " EdC " (Svensk Eau de Cologne) Omtyckt af alla på grund af sin varaktiga, fina och uppfriskande doft.
Särdeles lämplig som " Julklapp
