# ID: svediakorp-per1861
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,487
# sentences: 943
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 5 (1152).
SÖNDAGEN DEN 31 JANUARI 1909.
22:DRA ÄRG.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: JOHAN NORDLING.
t Moralen på förfall?
/ IDUN HA med anledning af Tore Blanches nog * så utmanande artikel om vår ungdoms sedliga nivå ett flertal pennor med mer eller mindre hetsighet och ensidighet tagit till orda för att dels försvara, dels angripa de unga och söka utreda hvar felet ligger till deras påstådda moraliska förslappning och hvar bote- medlet kunde vara att söka.
Med följande sansade och sakrika artikel af det kända märket Metta Greger, hvars åsikter i dä stora hela sammanfalla med våra egna, anse vi ha ' med meningsutbytet för denna gång afslutadt.
Amalia Kuylenstjerna.
M ED ÖFVERSTINNAN Amalia Kuylen- stjerna bortgick nyligen en å hufvudets och hjärtats vägnar rikt begåfvad personlighet.
Sondotter till kapellmästaren vid Gustaf III:s opera, director musices vid Uppsala universitet, " den svenska studentsångens fader ", Johan Chri- stian Fredrik Haeffner, tog hon i arf konsthär- liga anlag, hvilka .hos henne i främsta rummet riktade sig åt målarekonsten.
S Då hennes make, sedermera öfversten C. W. Kuylenstjerna år 187 5 utnämndes till fälttyg- mästare och flyttade till Stockholm, blef hon elev till den då med rätta så berömde land- skapsmålaren Oscar Törnå, en af de första sven- skar, som i Frankrike förstått att tillägna sig friluftsmålningens då ännu i vårt land nya metod att betrakta naturen.
Med sällsynt energi begagnade hon den tid, som skötandet af ett stort hushåll lämnade henne öfrig, för att utbilda sig till målarinna af landskap, blommor och porträtt.
Konstföre- ningen inköpte längre fram flera af hennes mål- ningar, bland hvilka i synnerhet blomstermål- ningarna utmärkte sig för mycken friskhet i färgen och kraft i utförandet.
Med afbrott endast under åren 1884 till 1888, då hennes make var chef för Göta artillerirege- mente, och då hon var bosatt i Göteborg, ägnade hon en stor del af sin tid åt målning.
Hennes sista större arbete var ett porträtt af sonen, kapten Oswald Kuylenstjerna, iförd ordensdräkt såsom styrande recor i Göta Col- dinuorden, i hvars högtidssal i Göteborg por- trättet finnes upphängdt.
Intresset för konsten hindrade icke ' Amalia Kuylenstjerna att ägna ett lifligt intresse åt den moderna svenska litteraturen, men till sin lifsåskådning lät hon sig icke påverkas af 1880- talets materialism, utan hämtade näring för den religiositet, som var ett af de mest utpräglade dragen i hennes personlighet, i främsta rummet ur Swedenborgs skrifter, som hon under sin vistelse i Stockholm mellan åren 1875 och 1884 lärde känna genom den framstående nykyrklige predikanten, pastor A. Th. Boyesen.
Det fordrades en icke ringa grad af sinnets spänstighet och energi för att på en gång kunna ägna sig åt hushåll och målarekonst och för att på det andliga området kunna förena två sådana motsatser som den tidens Strind- berg och Swedenborg.
ÖFVERSTINNAN AMALIA KUYLENSTJERNA, F Ö D D HAEFFNER.
i högsta måtto ett praktiskt verklighetssinne.
Med samma skicklighet och ihärdighet som hon målade en tafla, kunde hon klippa till en kläd- ning eller tillreda en utsökt rätt.
Om hennes intresse och erfarenhet på kokkonstens område vittnar en diger handskrifven kokbok.
Då hennes man aflidit 1888, flyttade öfverst- innan Kuylenstjerna åter tillbaka till Stockholm, där hon tillbringade sina tjugo sista lefnadsår, bibehållande ända in i det sista ett sällsynt ungdomligt sinne och ett lifligt intresse för allt hvad som tilldrog sig.
Under sin sista, mer än halfårslånga sjuk- dom lade hon i dagen ett sällsynt sinneslugn, mod och själfbehärskning.
I stilla frid lämnade hon, nyss fyllda sextio- sex år, sitt jordiska lif den 8 januari, djupt sörjd och i ett välsignadt minne bevarad af sonen, tvenne döttrar, elfva barnbarn samt en talrik krets af sörjande anhöriga och deltagande vänner.
På hennes graf å Nya kyrkogården i Stockholm skola inom kort läsas följande ord, som utgöra en sammanfattning af det bästa i hennes ljusa och trösterika lifsåskådning: DÖDEN ETT STEG T I L L Med detta rika intresse för konst, musik, litteratur och framför allt för naturen och re- ligionen förenade öfverstinnan Kuylenstjerna 53 — LIFVET.
OM BEKANT för intresserade har den första internationella kongress för moralpedagogik ägt rum i London den 25 — 29 sistlidne sep- tember.
Nästan alla stater i Europa och dess- utom Förenta staterna, Mexiko, Japan och Kina- - voro representerade.
Man utgick från den grund- princip att meddelande af kunskap icke vore skolans enda eller hufvuduppgift, och " karak- tärsbildningen i skolan " utgjorde kongressens stora tema.
Fransmännen hade infunnit sig stolta i medvetandet af sin nyss fullbordade bragd: skilsmässan mellan kyrka och skola.
" Vi tro icke längre på gudomen, utan på mänsk- ligheten, vår heliga skrift är icke bibeln, utan den mänskliga själen, " förkunnade deras främsta talare med patos.
Englands stämning var, ifall den skulle bedömas efter kongressen, alldeles den motsatta.
Nästan alla engelska talare och talarinnor höllo religionen och särskildt bibel- studiet för ett oersättligt stöd för moralen, och de gåfvo utan tvifvel uttryck för en djupt ro- tad öfvertygelse hos en stor del af sitt folk.
I fall icke en kvinna, representant från arbe- tarhåll, höjt sin stämma till protest häremot, skulle kongressen kunnat alldeles glömma, att i England nyligen starka fejder ägt rum med anledning af " Educational bill ", som gällde frågan om interkonfessionella skolor.
Tyskland och de andra nationerna trädde mindre i för- grunden vid denna frågas behandling, de un- derstödde emellertid Englands och Frankrikes bestämda fordran på moralundervisnings infö- rande i skolorna — vare sig bredvid eller utan religionsundervisning.
Icke som abstrakt kun- skap, bud och regler, utan så, att de unga människorna få en inblick i det kaos af mänsk- liga egenskaper och förhållanden, som utgör Ufvet, och i sammanhang därmed lära känna och akta sedelagarna.
Viljan måste finna väg- ledning.
Moralundervisningen måste föra fram till den själfuppfostrans teknik, som individen ovillkorligen har behof af.
Moralpedagogiken behöfde, som hvarje annan vetenskap, att spe- cialister ägnade sig åt den, men mer än alla andra vetenskapsidkare måste dessa akta sig att icke förlora förbindelsen med andra veten- skaps- och lifsområden.
Psykologi och sociologi voro de närgränsande.
Uppfostran är ingen sak för sig, det gifs ingen moralisk utveckling utan en social.
Eller — som en tysk professor uttryckte samma mening: den etiska och sociala
frågan äro så nära förbundna, att den ena blott kan lösas tillsammans med den andra.
Delegerade från snart sagdt hela världen, hvilkas lifskall är att fostra ungdom och som alla ha en fond af erfarenhet om sådan, äro sålunda af en och samma mening: det nutida släktet behöfver främst af allt moralundervis- ning eller med andra ord att moralen höjes.
Ett land som England är i stort taget öfvcrty- gadt, att bibeln ännu är bästa källan för moral- kunskap och moralens säkraste stöd.
Vore det icke att afsikligt göra sig döf, om man ville frånkänna dessa mångas mening en verklig] be- tydelse?
Men om kongressens uttalanden få gälla som sanningar, gifva de då inga lärdo- mar?
Många af våra egna pedagoger och många i kampen mot sina barn uppgifna föräldrar be- - klaga numera öppet ungdomens själftillräcklig- het och upprörande brist på hänsyn i både ett och annat fall.
På samma gång ligger det nå- gonting befriande i vetskapen, att den unga flickan eller unge mannen ur somliga nutidshem är starkt på väg mot idealet.
I den meningsstrid, som sedan någon tid le- vereras i Idun, om fastställande af vår bildade ungdoms moraliska nivå och om anledningarna till dess eventuella sänkning, har från ett håll den sensuella " litteraturen ", från ett annat " föräldrarna " fått bära " skulden ".
Att så där utan vidare peka på en bestämd punkt och säga: där är felet!
— är icke det att alltför snäft begränsa sin syn på en natio- nell företeelse — om nu den moraliska sänk- ningen vore bevisad, hvilket den dess bättre ju icke är, för så vidt det rör vårt lands bil- dade ungdom.
Sensuell litteratur, uppenbart anlagd och beräknad att just på grund af sin sensualitet " gå å t ", måste väl alltid oroa en omogen ungdom genom att oskära dess fantasi.
Men böjelsen för eller viljan till det rena, denna vilja, som vuxit till medvetenhet i ett sedligt rent hem eller som successivt utvecklats genom skolans målmedvetna undervisning, viljan står stundom emot de skarpaste anlopp utifrån.
Vi se här och hvar ungdomens afsmak för livad den kallar orätt och fult måla sig i indigna- tionens flammande rosor på kinden och fuktiga glans i ögat.
Dessa ha börjat sin själfupp- fostran, de sitta inne med en viss " teknik " och det blir dem lättare att undkomma oskadda.
Skydda sina barn från dålig litteratur kunna nog inga föräldrar.
Finns hos de unga böjel- sen att studera moraliskt besudlande alster, äro väl utvägarne att nå fram till förförelseböckerna mångfaldiga, äfven om någon dylik volym aldrig • hittat fram till föräldrahemmet.
Mekaniska skyddsskrankor äro visst ganska värdelösa.
Exemplet i jämnbredd med kärlek är det bästa bland uppfostringsmedel, heter det ju.
Med exemplet är det i vår tid väl inte alltid så helt.
Om en del ungdom, som kanske saknar sin pappa från mammas andra gifte eller sin mamma från pappas tredje äktenskap o. s. v. skulle känna det kallt omkring sig och börja spana efter värme utom hemmet eller tycka sig be- rättigad att också experimentera med kärleks- fenomenet, vore ju detta så att säga rätt na- turligt.
Men äfven vid sådana omständigheter gör sig ofta ett eller annat bättre inflytande gällande.
I många fall är det skolan, eller närmare preciseradt någon viss personlighet där.
Om en och annan lärarinna eller lärare visste, hur hennes eller hans väsens makt blifvit många känsliga ungas " hållpunkt " i lifvet, något som hjälpt dem igenom de stora kriserna, skulle Att hem och föräldrar härutinnan drabbas af drygt ansvar, är själffallet och har aldrig af mig blifvit bestridt; tvärtom har jag i min förra artikel ställt en maning äfven till dessa makter att bättre än hittills göra sig ' gällande som sin ungdoms ledare.
Men jag har lagt hufvudansvaret på den fria kärlekens litteratur — och gör så fortfarande.
Ty det är denna, som med intellektuellt slipade, men förgiftade vapen beväpnar de unga och genom att infoga lösaktigt lefverne såsom ett hufvudmoment i ett helt system af modern lef- nadskonst undergräfver hemmens och skolornas uppfostran samt förstör ungdomens naturliga och sunda sedlighetsinstinkter.
Under en falsk skönhets- och frihetsläras dogmer har i stort omfång nutidsungdom kritik- löst fått uppväxa. '
Hvarjc motstånd mot denna krasst materialistiska, af ansvarslös sinneslyst- nad mättade åskådning söker man alltid be- möta och affårda med för länge sedan utslitna och intetsägande godtköpsord: tantmoral, ömk- ligt pryderi och trånghet.
Men hvilken åskådning är trång om ej den, som bohémen förfäktar!
I min förra artikel förekom nar intet lösryckt citat ur Ellen Keys skrifter, man väl ett på- pekande att hon faktiskt i starkaste ord anbe- faller en skrift, hvars tydligt uttalade enda och bestämda syfte " är att förmå de högre klassernas unga kvinnor att omfatta den " fria " karlek, som m; r än något annat skall ödelägga kär- lekens ädelhet, samvetets känslighet och deras framtida lycka.
Den anonyma replikanten söker gång på gång inbilla Iduns läsare, att jag i min artikel mot den erotiskt slippriga litteraturen särskildt åsyftar flickor på barnits stadium.
Så är alls icke förhållandet.
J a g talar, som synes i hela min artikel, om de vuxna unga flickorna, om unga kvinnor.
För öfrigt — då replikanten säger sig aldrig ha hört, att " flickor på 16 — 17 år, ja, t. o. m. yngre läsa moderna romaner ", så vittnar detta uttalande om en långt gående naivitet och ovetenhet, trots att replikanten enligt egna ord " rest och sett ganska mycket ".
Unga flickor vid denna ålder, åt hvilka Sve- riges lag för några år sedan gaf rätt till äkten- skap vid fyllda 15, nu fyllda 17 år, äro för visso i synnerhet i våra dagar tillräckligt ut- vecklade för att ryckas med af erotikens för- kunnare.
Men de äro däremot icke nog kri- tiska att öfverskåda konsekvenserna och förstå de många hemliga driffjädrarna till detta slags författarskap.
METTA GREGER.
Mer och mer vakna och organisera sig kraf- ter i vårt land för att upptaga en systematisk strid mot den täta och brokiga väfnad af lögn, som så länge fått breda ut sig.
Sveriges kvin- nor börja att med allt klarare ögon varsna, livad slags skönhet och frihet det är, som den moderna lifsläran vill sätta i högsätet såsom NR 3 AF IDUN förekommer en med " Cosmo- vårt släktes nya ideal.
/ polite„ undertecknad, skäligen hopgyttrad och olo- " Aggressiv " måste man vara vid bekämpandet gisk " replik » mot undertecknad.
Af princip inlåter jag af en falang, hvars framryckande man ser led- mig icke i svaromål mot en person, som icke^ träder sagad!
af nationellt och sedligt förfall och af öppet fram.
Då viktiga frågor behandlas från olika ståndpunker böra de, som yttra sig, personligen sta vidtgående olyckor för otaliga enskilda hem för sina ord och icke undansticka sig.
Ansvaret för och individer.
uttalade åsikter och påståenden utplånas genom ano- Jag frågar: kan mänsklig utveckling främjas nymitet.
Jag vänder mig därför här direkt till Iduns utan strid och kan en sådan föras helt besked- läsekrets.
ligt och utan aggressivitet?
&amp; Härmed är å min sida i Iduns spalter me- VEMS ÄR SKULDEN till den slapphet, ningsutbytet slut.
som i så stor utsträckning präglar Tärna 19 jan.
1909.
CECILIA BÅÅTH-HOLMBERG.
vår tids sedliga åskådning och som i så många tusen sinnen och hem vållar olycka och sorg, stundom för hela lifvet?
den ensamhetens järnkrona, som kanske tynger pannan, gjuta en mild glans öfver hela till- varon.
Att ungdom, i samma mån som hem och skolor allmänt ta afstånd från all religiositet, blir mer och mer moraliskt okänslig, det är, tror jag, en erfarenhet som vår nation håller på att göra, på samma gång den får iakttaga, hur just ett stort antal af vår bildade ungdom öppet fylkar sig kring det kristna baneret på ett sätt, som förut ej är kändt.
Hur söndersliten är ej mänskligheten just nu!
En innerlig religiositet, som för sitt Kristus- barn icke har behof af dogmernas alla mantlar, tränger sig fram äfven inom kyrkans gotiskt hvälfda orubblighet.
Där utanför är gudom allenast en myt, endast öfvermänniskan i sin strålande mänskliga rustning har fört världen till dess nuvarande punkt och skall föra den vidare till — det stora okända.
Förhållandet mellan könen har nått en ödeläggande ömtålig- het, emedan frågans sociala sida ej kunnat komma till lösning.
Lifstörsten hos miljoner människor, som förr i slö resignation sågo på, hur andra drucko, har ökats ända till mord- lystet kval.
Nutida arbetsmetoder fresta mänsk- liga nerver hårdare än flydda dars verksamhets- praxis.
Hur skulle vare sig ungdomen eller dess målsmän under sådana ställningar och förhållan- den kunna vara utan vank?
Det är föga underligt, om de unga inte all- tid veta skillnad på höger eller vänster, om de ibland ta similismycken för äkta, om de af falska toner stundom låta lulla sig till en ödes- diger sömn.
Mot misstag skyddar dessvärre inte ens ålderdom.
Om det tillätes mig en sådan hädelse, skulle jag i detta sammanhang önska, att ett nytt föräldrarnas århundrade inte måtte låta vänta på sig alltför länge, sedan nu barnen haft sitt.
Att en och annan ungdom, helt bedöfvad af den moderna " erotikens giftblomma ", gått vilse i lifvet, är väl att djupt beklaga, man hvilka genombrott i de mänsk- liga åskådningarna ha ej kraft sina offer?
Och att vi nu stå inför af- snittet af en ny period med förändrade syn- punkter på livad man hvardagligen kallar him- mel och jord, det är väl den förkänslan, som med- eller omedvetet öfvar sitt inflytande på både gammal.
och ung.
Ännu en gång: Hvcms är skulden?
H till Försäljes i finare skoaffärer öfverallt — till populära priser — och tillverkas af ik och elastisk nånq M / r %,ia, „ - t „ ^&gt; » p™- » » &gt; » « " « D H ^.
^.
p ^ i Wg.
" Damernas Favorit.
Ludng Traugou stMr, — 54 -
®^g3 Messina.
f~) EN AKTADE författarinnan, som nyligen erhöll * - * / duns kvinnliga akademis stipendium, har sändt oss nedanstående aktuella kåseri, nedskrifvet under hennes nyss företagna resa till södern.
Hennes 60- ärsdag, som inträffade den 13 dennes, bragte henne hyllningar från minnesgoda vänner till hennes för- fattareskap, hvilka hyllningar skulle blifvit talrikare, om författarinnans adress vid den tiden varit mera känd.
i$ CH NU har släggan fallit!
Längesedan är det jag var där, och dock minns jag hvarje skiftning i molnen, hvarje Me- delhafvets blå böljeslag.
.
.
framför allt minns jag " Berget ", Messinas tuktare och stolthet — dess mest beundrade och dess enda fruktade.
Vi kommo från Palermo — " det ljusomstrå- lade ", kommo från glänsande dagdrifvarelif och " varmhusluft ", som, tung af vällukter, gjorde viljan slapp och tron stark.
Vi kommo från gator, myllrande af bergs- klostrens unga prästadepter, som med uppslagna bönböcker och nedslagna ögon dock fångade kvinnoblickar lika skickligt som fiskare fånga fisk.
Vi kommo från dagliga processioner, klock- ringning, knäfall, ointaglig tro och absolut viss- het om bönhörelse.
Ja, i själfva pilgrims- eller röfvar-ber- get — det förnäma Monte Pelligrini — hvars bandithorder ju i åratal beskattade staden på börsar, lif och — näsor, där nunnades nu mässor och svängdes rökelsekar.
Ja, hon var ljuf att se på, stadens unga skyddshelgon i sin glaskista, svept i oskärad bruddräkt och med guldhåret utslaget till " eget solsken " där under kristall-locket.
Komme vare sig pest eller jordbäfning, be- höfde.
man endast bära henne genom gatorna för att få den skälfvande jorden att bli lugn.
Hennes sömn fick ej störas.
.
.
Med en sådan kunskap inne, var det då un- derligt att Palermoborna kände sig stolta och säkra.
Hon hade ju belriat dem från en koleraepi- demi (nästan) och en koppepidemi (nästan).
Att befriandet tog en så rundlig tid, ansåg man dock såsom något helt naturligt.
— Hon måste ju bedja hos den gode Guden för en och hvar insjuknad särskildt.
Och de insjuknade voro flera hundra tusen.
Arma helgon!
Öfver Messina låg en helt annan stämning: kyrkan hade där visserligen både plats och makt — men den hade ej rätt till all plats — ej rätt till all makt.
I Messina hade man där- jämte arbetets heliga ämbete att sköta, det syntes.
Man ankrade ej som i Palermo i förnäm af- skildhet på redden, fördes ej säfiigt som aktade gäster af skrikande, slående, leende brons- figurer med skärp kring lifvet i båtar in i själfva staden.
Allt gick i raskare tempo.
Trots brådskan och bråket, som måste råda i en hamnstads hamn, märkte man snart att befolkningen här var tystare och mer inåt- vänd än man var van att se i Italien.
Ja, kanske det som stämplade Messinas befolkning nästan med värdighet var just detta, att den ständigt ej bara kände, men erkände att den lefde beroende af en hård, om än slösande fri- kostig härskares nycker och obundna vilja.
Hundra gånger om dagen lyftes tusendens ögon " dit upp " för att försöka förstå hvad Bergets tecken med rökpelare och lekfulla kast med glödheta stenar betydde.
Visserligen är det sant att äfven i det under- bara Taormina, " Messinabruden ", som väntade O Begär alltid Granit-emaEjerade I KOCKUMS KOKKÄRL däruppe i bergen under sin skira slöja af aprikos- blom, att, säger jag, äfven där Berget spelade en stor roll.
.
.
men dock på ett helt annat vis.
Taormina kunde krossas, — smulas sön- der; — men det kunde ej förbrännas af lavaströmmarnas eld, ej sköljas bort som en spån af eruptionens lagvigda make, den ohygg- liga flodvågen.
Messina var Siciliens enda sorgklädda stad — Berget pudrade ju nästan ständigt sin slafvinna med ett fint, nästan osynligt — ja, fullkomligt osynligt puder.
Och i detta egendomligt ingnuggade mörka ett evigt tåg af små och stora elefanter med glänsande hvita betar.
De voro uppflugna under takåsen som svalor — samlade kring brunnar som väktare.
Somliga af dem stodo på pelare likt helgon; andra dinglade vid mäns klockkedjor som leksaker.
Barnen buro dem i famn och bagaren skyltade med dem i fönstret.
Ja, i sanning: Messinaborna voro fullkomligt barns- ligt förtjusta i sin stads vapen.
På mig gjorde det där lustiga tåget ett nästan trolskt in- tryck.
Jag tyckte att de mjuka grå djuren liknade ett outtömligt räddningsmanskap i ett evigt arbete.
Själfva af lava, buro de osynliga, tornhöga bördor af lava, som de under sina eviga och osynliga vandringar stjälpte i hafvet för att muta eller för att rädda — hvem?
.
.
.
Nu vet jag det — då visste jag det ej.
Hvilken be- fallande flammande eller mjukt tjusande härskare Berget var.
Folket gjorde sina utflykter efter dess tecken — ställde sitt arbetsaftal efter dess humör, knäböjde och gjorde korstecknet vid dess nycker.
Helgonen voro afundsjuka — sades det.
Och att sådant är farligt — det vet en hvar, som vet något.
Vi sutto en dag på verandan till ett af de hotell, som försvunnit — med folk och allt — och åto en tillfällig besökares alltid litet extra uppmärksammade frukost.
Utanför stodo några spensliga fula orange- trän med minskad glans öfver bladen och fruk- ter så blodröda, som om de sugit kraft ur eld, och regnet föll tätt, tätt, tätt.
Kyparnes händer voro smutsiga.
Ja, jag tyckte att själfva regnet här var smuts- grått.
Jag frös och längtade ifrigt till vår ut- gångspunkt: " bruden i berget " — där " solen ju alltid sken ".
Bredvid oss satt en äldre sicilianare — en " kreditivvän ", som ifrigt frågade: — Men signora, hvarför stannar ni inte hos oss i stället?
Det är vår stad, absolut vår stad, som är den härligaste.
Inte — —.
Se bara!
Jag ryste samman.
— A — det är regnets fel, log han.
— Se igen.
— — Samma vackra handrörelse som nyss och åter mot Berget, som nu flammade i hela denna trolska, allt uppslukande skönhet, som kommer bönderna vid dess fot att som förhäxade sofva med hufvudet i en viss riktning, " i fall berget skulle le ".
— Se, sade jag nu i min tur.
En svart rökvåg hade borrat sig in i Ber- gets massa.
— — Dess kon lyftes som af vid- underliga trollhänder till en fallande, ohygglig, allt krossande slägga.
Och nu har släggan fallit — vackra — ly- sande — mörka Messina.
— Jag minns dig med smärta.
.
.
Måtte du uppstå!
Giftfria och syrefasta.
= Prisbilliga.
= Fås på begäran öfver — allt i hela världen. — ALFHILD AGRELL.
Mitt första äktenskapliga bekymmer.
I ISA OCH JAG ha varit gifta nära ett år.
Båda be- finna vi oss i 30-års åldern, och jag vågar påstå, att vi älska hvarandra.
Vi ha utgått ur bärgade me- delklasshem, och själf är jag ämbetsman i en liten stad.
Lisa har åtnjutit den utbildning, som flickor i allmän- het få.
Efter dessa orienterande upplysningar tillåter jag mig att afslöja följande sakförhållande.
I vår våning finnes intet badrum, utan jag fortsätter med min gamla ungkarlsvana att hvarje morgon taga en kall afrifhing, Denna vana har, sedan jag gifte mig, endast undergått den förändringen, att proceduren nu försiggår bakom en skärm.
Lisa har icke fört med sig någon dylik vana i äktenskapet.
När jag framhållit för henne det behagliga och upp- friskande i sådana tvagningar, har hon svarat: " Usch, det är så kallt så, man kan ju förkyla sig. "
På mitt förslag att låta jungfrun komma in med litet varmt vatten om rnornarna har hon yttrat: " Hvad tjänar det till?
Det är ju ett alldeles onödigt besvär för hvar dag. "
Senare har jag vågat framhålla renlighets- och snygg- hetssynpunkten såsom tillräckligt skäl för flitigt be- gagnande af vatten i riklig mängd.
" Du behöfver inte oroa dig, Olle lille, jag är ren.
Jag är ren, fastän jag inte blaskar så mycket som du, " kom det då.
Hon berättade mig också, hur hon sedan många år hvarje månad tar ett varmt bad och därvid blir intvålad öfver hela kroppen samt dessemellan åtminstone en gång underkastar fötterna en grundlig tvagning.
Jag blef rätt pinsamt berörd af detta, men då jag såg, att Lisa tyckte jag hade gifvit mig in på ett område, som inte angick mig, så teg jag för den gången.
Jag ville ju icke ge vår kärlek den minsta stöt genom några råd, som hon skulle finna obehöfliga och omotiverade samt därför för sig kränkande.
Någon tid förgick utan att jag vidrörde frågan, fast jag stundom hade ett förslag på tungan.
Så kom Lisas födelsedag, och då gaf jag henne Gwens utmärkta lilla bok, som bland andra för hus och hem intressanta frågor äfven behandlar den, som i vårt fall var af ett särskildt intresse.
Jag hoppades, att hon där liksom af en tillfällighet skulle få se, hvad kultiverade kvinnor ställa för fordringar på personlig snygghet.
Härmed vill jag icke ha sagt, att Lisa icke skulle vara en kultiverad kvinna, ty det är hon i alla afse- enden utom just i det ifrågavarande.
Efter någon tid vidrörde jag i förbigående Gwens framställning.
Lisa tog genast humör, och vi hade vår första lilla ordväxling, visserligen af ofarlig be- skaffenhet, men i alla fall var det obehagligt.
Jag fick höra hennes åsikter om: " utstuderade koketter ", " flic- kor, som använda dylika medel för att behaga män- nen, " " obildade, behagsjuka kvinnor, som nedlåta sig till att spela på männens lägre instinkter, " etc.
De närmaste dagarna efter dessa utgjutelser funde- rade jag förgäfves på hvad som här vore det rätta att göra.
En liten detalj hade utan min önskan tagit stora proportioner.
Jag vilie icke vara ogrannlaga, men jag kände, ' att saken icke kunde få fortsätta på samma sätt.
Stundom förnam jag riktig vantrefnad, jag vill icke använda ordet vämjelse i samband med en kvinna, som jag håller kär.
Innan veckan hade gått till ända efter det lilla ovädret, hade situationen ytterligare tillspet- sats genom ett handlingssätt å min sida, som måhända var oriktigt.
En dag tog jag nämligen, efter några vänliga, ord, fram ett kuvert och omtalade, att jag nu hade köpt en hel karta med rabattbiljetter till badhuset för min och hennes räkning, så att vi bara behöfde rifva af ett bfad af kartan, när helst vi önskade.
Lisa blef nu ond för första gången, riktigt ond.
Vårt före- gående samtal hade tydligen legat och grott i henne, fast hon icke sagt ett ord därom.
Det blef ett pinsamt uppträde.
Lisa sade sig aldrig ha kunnat tro om mig, att jag ville " behandla min egen hustru som en slinka ".
[KALMAR ANGKVARNS A.-B:S tillverkade af utsökt råvara på tidsen-:,,,.
„,,, .„, ligaste sätt, äro nutidens förnämsta.
: Hafregryn &amp; S u n d h e t s m i o l ^. '
,.
.
,,, J^ _ _ _ _ Finnes hos hvarje välsorterad specen-: E = = ^ w&gt; V E&lt; / \ handlare i riket.
• = Prisbelönta med högsta utmärkelser.
= 5S —
Efter den betan beslöt jag att låta saken bero tills vidare och i stället bedja Iduns värderade läsarinnor öm ett råd, hur i föreliggande fall bör förfaras för att på ett taktfullt och fint sätt åvägabringa en ändring tiJl det bättre.
Vår kärlek och lycka får icke störas af denna bagatell, men en ändring måste ske.
Emellertid har jag nu gjort en rätt viktig erfaren- het.
Jag har upptäckt ett nytt villkor för att kärleken skall kunna bestå, som jag aldrig hade tänkt på förut, och det hufvudvillkoret är: på båda håll rena under- kläder och flitig vattenbehandling.
Till sist önskar jag för att undvika missförstånd framhålla, att jag med denna bekännelse icke vill på minsta sätt antyda, att kvinnorna i allmänhet skulle vara mindre renliga än männen.
Härom yttrar jag mig icke, då jag saknar jämförelsematerial.
Jag är i stället öfvertygad om att det i många äktenskap är hustrur » som får spela min roll i ofvan berörda afseende.
Be- nägna svar torde sålunda kunna få intresse för ett fler- tal, och det är endast på denna grund, som jag vågat anhålla om plats i Iduns spalter för ofvanstående rader.
Då min hustru själf icke läser Idun, behöfver jag icke befara ett igenkännande med åtföljande scen.
Jag har tvekat att på detta sätt öfverlämna saken till offent- ligheten, det skulle kunna synas som ett förräderi och svek mot Lisa, men afsikten är ju att befästa en lycka, som är i fara att grumlas, och då må väl ändamålet helga medlen.
Att jag just vändt mig till Idun, beror på den känne- dom om tidningen jag har förvärfvat i mitt föräldra- hem, att nämligen alla hemmets frågor på ett lugnt och värdigt sätt där kunna diskuteras.
Med utmärkt högaktning.
Fulvia.
Skiss af Ernst Lundquist.
(Forts. D ET VAR också därför hon aldrig trifts i Paris.
Där tillhörde man liksom aldrig sig själf, man var en slafvinna under alla de miljoner kosmopolitiska njutningsmänniskor, som fordra, att de sceniska konstnärinnorna skola vara deras rodockor.
Där fick man ej bestämma öfver den minsta småsak af sitt hvardagslit: man fick ej ens klä sig som man ville, inte tala sitt eget kära Trasteverespråk, inte äta mackaroni till alla mål, om man hade lust, man måste ständigt gå omkring med ett förtjusande leende och svarfva spirituella franska repliker, äfven då man hade den största lust att svära och säga Accidente!
och Porca madonna!
Hon hatade le chic, parisarnes fetisch och skonings- löse tyrann, och hade föresatt sig att visa, att hon kunde bli en världsdiva utan att ha blifvit utnämnd till denna värdighet af bulevardernas flanörer.
Därför styrde hon också genast kurs till de mindre blaserade och öfverförfinade världs- delarna, där hon trodde att man lättare skulle kunna få vara sig själf och slippa ta dessa tusentals hänsyn till andra från morgon till kväll.
Hon tillbragte fem år i södra och norra Amerika, ständigt på resande fot, och for sedan hem till Rom med Pietro och med en förmögen- OLLE.
het på ett par miljoner.
Hennes Romvistelse hade två ändamål.
Först och främst gällde det att placera pengarna.
Som romersk kvinna af folket hade hon i blodet en stark misstro till banker och allt En pristäfling för våra praktiska slags " affärer ".
Hon gjorde dock ej som sina medsystrar, lade ner sina kapital i guldsmycken damer.
och ädelstenar; det var för opraktiskt.
Hon FÖRHOPPNING att kunna göra innehållet köpte tomter och hus.
Fastän flere år gått i vår månadsbilaga IDUNS H J Ä L P R E D A efter den stora romerska byggnadskraschen, FÖR HEMMET ännu mera värdefullt och om- kunde man ännu i Ludovisikvarteret få präktiga växlande, vända vi oss härmed till vår läse- tomter för en spottstyfver, somliga till och med hälft bebyggda eller åtminstone med grunden krets, särskildt husmödrarna, hvilkas erfaren- lagd; och ännu voro materiel och arbetslöner heter inom sitt fack det vore dålig ekonomi att billiga, så att nu var rätta tiden att bygga.
icke tillgodogöra sig, med inbjudan till en pris- Fulvia kände en byggnadsingenjör, som studerat täfling öfver ämnen rörande hemmet och hus- arkitektur i Österrike och nu gick sysslolös i hållet, exempelvis nedanstående: Rom, väntande på uppdrag; honom fick hon /.
Våra döttrats utbildning till goda husmödrar.
för billigt pris till att göra upp ritningar.
På 2.
Huru inreder man billigast ett trefligt och vac- hennes nyförvärfvade tomter reste sig under kert hem?
3.
Konsten att hushålla i dyra tider.
de närmaste åren två eleganta villor, en pom- 4.
Metod i och lämplig fördelning af arbetet inom pejansk och en i Jugendstil.
Den tredje tom- hemmet.
5.
Bakning i hemmet.
6.
Köket.
7.
Tvätt ten var redan bebyggd med ett vanligt fyra- och strykning.
8.
Handarbeten.
9.
Råd och rön våningshus, uthyrdt från källaren till vinden, för hus och hem.
10.
Tjänarinnornas arbetstid och och det skänkte hon till Pietro medels i laga ledighet.
11.
Ungdomens arbete och nöjen.
12.
Kläde- form.
upprättadt gåfvobref mot det att han dräkten hemma och borta.
13.
Fruns fristunder.
skötte hennes affärer — d. v. s. gjorde ut- 14.
Skönhetskonst, såsom fötternas värd; gången; betalningar och höll ett öga på byggmästarne kroppens hållning; hyn; munnen och tänderna; håret-;: — samt förband sig att stanna i Rom.
Ty det händerna; figuren; ett behagligt utseende m. m. var hennes andra ändamål med Romresan.
Täflingsskrifterna — som ju naturligtvis i Hon hade i längden tröttnat på att ständigt många fall komma att utgöra större eller mindre ha en äkta man i hälarna.
Hur föga lust hon kollektioner af praktiska rön och recept, där än hade att göra några äktenskapliga sned- dock hvarje särskild artikel ej får upptaga mer språng och hur öfverseende och undfallande än högst tre sidor i Hjälpredan — böra Pietro alltid varit, så kändes det ändå som ett vara insända senast den 1 mars under adress: ok att ständigt ha bredvid sig en människa Hjälpredans Pristäfling.
Iduns Redaktion, Stock- med lagliga anspråk på ens jag.
Fulvia höll holm.
af Pietro, och mången gång måste hon rent af För de bästa och rikhaltigaste bidragen eller skratta åt sig själf, då hon tänkte på, att hon kollektionerna, som inkomma, utdelas sju pris: aldrig älskat någon annan man.
Men han var ett första pris å sjuttiofem (75) kronor, ett andra en boja, och han måste bort.
Hvem vet, förr å femtio (50), ett tredje å tjugofem (25), Hå å eller senare kunde det ju falla henne in att femton (15) och fem å tio (10) kronor.
vilja bita i den förbjudna frukten eller försätta Stockholm i jan.
1909. sig i någon situation, där det är genant att ha en äkta man bakom sig, och då var det ju bättre Red.
af Iduns Hjälpreda.
att skiljas i tid och i den största sämja.
Hjälp Hjälpredan!
I Skönhet ar nrneiWt.
Pietro älskade henne visserligen fortfarande på sitt rättframma sätt, som var så behagligt fritt från allt svärmeri, all romantisk förkonst- ling, och det skulle kanske ej bli så lätt att göra sig af med honom, men Fulvia tog sin människokännedom och sin kvinnolist till hjälp.
Ett åi i förväg började hon högljudt förebrå sig, hur illa hon handlade, som drog Pietro från hans litterära lifsuppgift och narrade honom att föra en impressarios kringflackande lif i stället för att sitta i Rom i lugn och ro och skildra det moderna hufvudstadslifvet i de ro- maner och dramatiska arbeten, som Italien nu alltför länge väntat af honom.
Han försökte att slå bort detta samtalsämne, dels af med- lidande med Fulvias samvetsskrupler och dels i ett hälft bäfvande medvetande af sin lättja, men hon lämnade honom ingen ro; utan att någonsin behöfva tillgripa långa öfvertalningar lyckades hon genom skickligt inpassade små häntydningar och utrop småningom suggerera ho- nom den tanken, att han kastade bort sin fram- tid som författare för hennes skull och att han nu, då hon egentligen ej längre behöfde honom, borde kunna ha rätt att tänka litet på sig själf.
Presenten af det präktiga huset vid via Buon- compagni och uppdraget att på lediga stunder vara Fulvias homme d ' affaires gjorde också sitt till att försvaga hans motstånd, då hon ändt- ligen på allvar ryckte fram med sitt förslag, att han skulle stanna i Rom — husets afkastning gaf honom ju mer än tillräckligt att lefva af —, och att de hädanefter i all vänskap skulle be- trakta sig som separerade makar, hvar och en med rätt att gå sina egna vägar.
Han gick in på allt, flyttade in i en förtjusande liten entresol, som nyss blifvit ledig i hans hus, och köpte ett ris papper till sina blifvande litterära arbeten.
Efter en elegant afskedssupé på tu man hand mellan ristorante Venetes rosenspal- jéer svor han henne evig trohet vid himlens stjärnor, som blinkade ironiskt åt honom, och skildes från henne i den tron, att hon gjort ett stort offer för hans skull.
De brefväxlade sedan ofta, alltid i den vän- skapligaste ton, ehuru det mest gällde affärer, och han skref visserligen att han aldrig skulle upphöra att älska henne och vänta på henne, men för Fulvia blef det för hvar dag som gick allt tydligare, att de hade sett hvarandra för sista gången.
Fulvia Rosani var nu tjugusju år och stod på höjdpunkten både som världsskönhet och konstnärinna.
För att öfvertyga sig om det förra behöfde hon blott kasta en blick i spe- geln eller i fotografihandlarnes fönster, där hon fortfarande dominerade i alla möjliga format och attityder.
En gång gjorde hon det expe- rimentet att stanna öfver några timmar i en tysk stad, där hon aldrig haft en tanke på att uppträda och man således ej väntade henne, och då hon gjorde en promenad uppåt den för- nämsta handelsgatan, såg hon till sin stora glädje sitt eget porträtt i hvart tredje fönster; Cléo och Cavalieri voro där också, men de hade måst maka åt sig för henne.
Hon skrat- tade högt af förtjusning och skickade in sin från Rom medförda äkta trasteverinska kam- marjungfru Marietta att köpa en låda Rosani- cigarrer och en dito Rosanitvål, bägge försedda med hennes porträtt.
Något minne skulle hon väl ha af en så angenäm stund.
Som operadiva var hon allsmäktig.
Hon be- höfde numera ingen impressario, hon skötte hela maskineriet genom några telegram; hennes villkor voro kända af alla världens operadirek- törer, och man visste också, att de ej medgåfvo För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
— 56 — Parfymeri Louise, = S t o c k h o l m, =
någon appell.
Först och främst: inga Wagner- roller.
Liksom nästan alla sina landsmän af- skydde hon Wagner som en representant för den germanska dimmigheten och påstod, att det intresse för honom, som under de senare åren yppat sig i Italien, endast var hyckleri, snobbism.
Själf var hon sångerska, förklarade hon, och vill sjunga musik och poesi, inte alge- bra och filosofi.
Hon höll sig till de äldre och nyare italienska kompositörerna samt dessutom Délibes och Bizet, hvars Carmen var hennes favoritroll — en Carmen från Trastevere, som ersatt de vansinniga operakostymerna med en romersk cigarrarbeterskas sjaskiga torftighet —; ibland nedlät hon sig till att kreera hufvudrol- len i någon ny opera af Massenet eller Puccini, i fall det kunde försiggå i någon stad, där hon trifdes, t. ex. Monaco eller Milano.
Hon hade ett suveränt välde öfvcr tekniken både i fråga om sång och spel, kryddade upp de utslitna paradrollerna med många små egna påfund och gaf därigenom ny färg och karaktär åt roller, som för längesedan sjunkit ner till schablon.
Hon var ännu mycket road af sitt konstnär- skap; alla yttre svårigheter och obehag i en operadivas lif hade hon från början skakat af sig — hon band sig t. ex. aldrig genom något kontrakt —, och hon visste, att den dag hon skulle tappa smaken för att uppträda offentligt, var hon tillräckligt rik både på guld och lag- rar för att kunna dra sig tillbaka.
Först hade hon nu ett engagemang i Peters- burg.
Hon frapperades af den hälft parisiskt, hälft österländskt barbariska lyx, som utveckla- des där, och började undra, om den kanske vore en upplefvelse värd att göra.
Hon hade aldrig haft smak för lyx, den var besvärlig och tidsödande, och hennes ojämförliga skönhet be- höfde den ej för att göra sig gällande.
Men nu kom en ung, blond storfurste och lockade henne med sina asiatiska skatter.
Hon ryckte på axlarna åt alla diamanter och ädelstenar med konstiga namn, som han ville låta regna öfver henne, men det kunde ju vara pikant att vara officiell älskarinna åt en man, som stod på det näst öfversta trappsteget af det heliga Ryss- lands tron.
Hon stod endast ut med det i en vecka.
Det var ju visserligen ganska lustigt att midt på ljusa dagen fara fram och tillbaka på Nevski Prospekt vid prinsens sida i ett sagolikt ekipage med spann af tscherkessiska hästar, begapad och ödmjukt hälsad af det ryska folket, men hennes storfurste var rå och despotisk, och hon ledsnade nästan genast på alltsamman.
En kväll, då hon väntade stor- fursten i sin med idiotisk prakt utstyrda vå- ning vid Nevski, lät hon Marietta samla ihop alla italienska musikanter och gipssäljare hon med konsulatets tillhjälp kunde träffa på, bjöd dem på mackaronifest i sin matsal, och då stor- fursten kom instormande, höll hon just på att dansa salterello med sina lätt berusade unga.
landsmän på den persiska mattan i malakitsa- longen.
Han gick fram och gaf henne en örfil.
Hon gaf honom en igen, minst lika kraftig, och utbrast på italienska: " Måtte du dö mördad, du son af en präst —! "
Storfursten förstod ej, hvad hon hade sagt, men salterellodansörerna kiknade af skratt.
Da- gen därpå lämnade hon Petersburg.
Fulvia gjorde ännu ett försök att få smak för la vie ä outrance de grande avenluriére, men det lyckades henne lika litet nu, hon tycktes afgjordt vara för borgerlig i sina tycken och vanor.
Det var någonstädes i Sydamerika, - i en republik, som ständigt låg i fejd med sin grannstat.
• (Forts.) LUZERN Mitt första författarskap.
" Le brav general " och gymnasisten.
Ett skolpojksminne af MARI Ml til.
U NGDOMSTIDEN LIDER i allmänhet ingen brist på idealer, och under min skoltid hade jag råd och lägenhet att under loppet af en enda vecka till- och afsätta flere dylika än jag sammanlagdt bestått mig med under dessa senare år.
Det var en brokig samling af Nybrovikens stålklädda skridskokungar och barnbalernas ka- ramellknaprande små prinsessor, af teatrarnas ädla banditer och storpolitikens mera drama- tiska banerförare.
Men den, som öfverglänste dem alla, var åttiotalets Frankrikes bländande meteor, " den man på hvilken världen väntar " — Georges Boulanger!
Huru följde jag inte hans karriär i tidnin- garna — om man får använda denna ridterm på ett människoöde, så var det väl på hans — huru jublade jag inte vid hans lycka och sörjde vid hans fall!
Och en dag i frukostlofvet — det var visst våren åttioåtta — tog jag mod till mig och letade fram så många franska lexikon, som funnos tillgängliga, dessa gamla hederliga, af L.
J. Hierta utgifna små stereotyperade ord- böcker, där du finner alla tänkbara glosor utom dem du för tillfället behöfver.
Med led- ning af stora Olde slog jag mig sedan ned och skref med skälfvande hand och krokiga rader och bokstäfver af en ordinär kaffebönas storlek samt med ett af hänförelse klappande hjärta, skref ett fyrasidigt dokument till min hjälte, hvaruti jag anhöll om hans porträtt.
publikens enväldige diktator, hade begåfvat skolpojken med ett namntecknadt porträtt och en förbindlig rad.
Denna notis klipp- tes sedan af andra blad.
Och på detta sätt vandrade inom kort mitt brefskrifvare-.
tilltag genom svenska pressen.
Att efter detta min Boulanger-beundran ej längre skulle veta af några gränser, var en själfklar sak — och ännu den dag i dag söker jag försvara hans namn, då den en gång så ryktbara trion: Boulanger-Rochefort-Dillon kom- mer på tal och nedskälles, söker rentvå hans eftermäle — för de gamla minnenas skull!
— Hans röda nejlika blef — och förblef — min älsklingsblomma, och En revenant de la révue min favoritmelodi.
Jag studerade hans korta och äfventyrliga storhetssaga så samvets- grant som alla tänkbara, till händs stående medel erbjödo.
Och dessa mina trägna studier resulterade omsider i det föredrag, jag samman- skref och uppläste för den andäktigt lyssnande sjätte klassen.
Hvad som sker stort sker tyst, heter det.
Därför tillställdes äfven allt detta i yttersta hemlighet.
Ty för den lyckliga händelse min anhållan blefve beviljad, ville jag att det hela skulle verka med öfverraskningens stegrade kraft på de mina.
Ett par år därefter, två eller tre korta år med strålande sol och långa, mörka slagskuggor - - och hans stjärna hade fallit.
Hans hvita häst, som trofast burit honom på Marsfältets och St. Cyrs defiléer, syntes inte längre i Akacia- allén; hans namn försvann från de mångskif- tande valmötesplakaten, och karikatyrtecknarne spetsade sina ritstift mot andra ryktbar heter.
General Boulanger vistades som landsflykting i London, hvarifrån han, modlös och besviken, sedan den skimrande bubblan brustit, reste till Bryssel, där ridån föll för hans lefnads drama.
Ack, han var redan förut en död man, hvars tragiska slut endast tjänade till att låta hans namn för ännu en gång, för allra sista gången löpa genom världen.
Det var en ovanligt lång vecka, den som Och nu är hans plats förgäten, han, hvilkens följde på brefvets afsändande.
Hvarje dag såg jag nyfiket efter på tamburbordet, om ej post- rykte dock flugit så vida, att till och med en liten skolpojke långt borta i Ultima Thule ur bäraren haft med sig något åt mig från Paris tidningar och broschyrer plockade rätt på hans — men lika hopplöst.
Dock, precis en vecka efter den märkvärdiga lefnadsöden för att uppbygga sina klasskamrater därmed.
skrifvelsens expedierande finner jag vid hem- komsten från skolan ett stort konvolut, afstämp- Måhända var aldrig Riddaren af Den röda ladt i Seinestaden.
Och sedan jag hastigt slitit nejlikan den hjälte jag gjorde honom till.
Må- upp det, fann jag försändelsen innehållande ett hända var han det också.
Dock, därpå kom- kabinettsporträtt af Boulanger i generalsmössa mer det mindre an.
Allt beror ju på vårt sätt och det historiska blonda hel- att se på världen, och på hvad skägget.
Dessutom fanns bilagdt som i världen blomstrar och ett visitkort med orden: dör och lider och jublar.
Je me fais un plaisir de vous Och den har ovillkorligen envoyer ma phoiographie.
större utsikt att råka målet, Extas, jubel, hänryckning!
som söker hjärtan och som tror Inom en minut hade min ny- på dem, sedan han funnit dem, förvärfvade skatt vandrat hand än den, som med kritiskt kall- ur hand genom hela min familj, sinne granskar brister och miss- tjänstepersonalen inberäknad.
tag, som benar sönder och Och dagen därpå var den före- skakar på hufvudet för att mål för hela sjätte klassens hamna i ett nejsägande nil beundran och afund.
admirari.
En reporter fick nys om hän- Jag har ännu det där före- delsen och affattade en notis draget liggande bland mina om, hurusom en gymnasist i papper.
Det är det första jag Beskowska skolan i Stockholm skrifvit, utom de obligatoriska dristat skrifva till general Bou- skolkriorna, det blef mitt första langer, samt att den ryktbare författarskap.
franske politikern, hvilken må- hända redan i morgon kunde väntas vara den oroliga re-.
MARI MIH1 i UNGDOMENS VÅR.
@ Förnäm vistelseort G:D H O T E L under s o m m a r e n.
® NATIONAL 57 - Härligaste läge vid Vierwaldst ättersjön.
Rum från 4 kr.
* Hl.
prospekt gratis.
Telegramadress: " National ".
^^1 m A AJUTIDENS pilgrims- skaror heta turister, och deras Mekka är södern, om de bo i norden, och norden, om de bo i södern.
De komma icke i grofva kå- por och med rep om hfvet, och de nöja sig ej med torrt bröd och en dryck vatten.
De fordra god mat, väl tempererade viner och mjuka bäddar.
Därför anropa de ej helgonen, men hotellvärdarne.
5^ £.
1 T It u ii II M I, v =^r S: \ w wjr rfitmm.
EINTREHAltEN ' A 1 m hn w FES ' w &lt;A A SNART någon ny publik lokal blir färdig i Stockholm, hör man vanligen sägas om densamma, att den saknar motstycke i Europa, ett påstående, hvilket också ofta har fog för sig.
Det lilla " fattiga " landet med en hufvudstad af öfver hundra miljonpalats och många andra lyxens agremanger, ger sig inte med mindre, då det gäller att mura upp ett bankhus, ett hotell eller en teater.
Rekordet kan dock stundom ha en tråkig afvigsida.
Men när lyxen är så gedigen, att den uteslutande beflnnes vara smakfull enkelhet och praktisk komfort, då kännner sig stock- holmaren glad och stolt på sin stads vägnar och vill gärna för hela världen presentera sin nyvunna egendom.
En sådan pärla bland moderna byggnader är det nyss öppnade Grand Hotel Royal, ett karavanseraj, där sydländsk färgprakt och sydländsk vegetation enat sig med nordisk värme och hemtrefnad till ett förtjusande helt.
Ni kommer till exempel in där en skum, råkall vinterkväll och ni blir glad som en skolpojke en söndags- morgon, då ert öga möter den tjusande vinterträdgården med sina blomster- grupper, palmer, gräsmattor och i midten den sorlande fontänen, hvars vatten- strålar underifrån belysas af olikfärgade elektriska lågor.
Ni äter en god och billig middag i den med mahogny- boaseringar och vackra väggmålningar af fröken Lotten Rönnqvist smyckade matsalen, sedan intar ni ert kaffe i kaféet på andra sidan, och allestädes har ni framför er vinterträdgårdens n i *.
ti Il ii I if ii MM, MM ' •il &amp; • i sa # v. 5§=^E Bi ";.
' # \ a ^ J t e; v -!
Wm * STORA •:, KAFÉET- 3E U T S I K T OFVETR ^ ^= 3É VIMTERTR 5i=5i^3E 3^^^
* J2^å =S^ Ei^si^^fE I mt m i fl 4 * * Jiötel^gyal ftiiil och * Wi, 55 5hdpäre w % PRRTI AT.
l 3§E * «« ' A X &gt;&lt;2 fa lin iili S« af 5;.
" pa ai j f Sa aiss / i É K w # v. =2E ^ panorama, dess blommor och dess om gamla slottsmurar erinrande väggytor.
Eller ni är resande och får er an- visad ett af de hemtrefliga gästrummen, eller också tillhör ni någon af Stock- holms många sällskapsklubbar, som roa sig med dans eller körsång, och äfven för deras samkväm är där sörjdt på bästa sätt.
Hvad alla öfriga afdelnin- gar beträffar, så tjäna de blott att be- kräfta de sinnrika och praktiska anord- ningarne hos det hela.
Det är, kort sagdt, ett idealiskt hotell och en af hufvudstadens sevärd- heter.
Och som dess ej minst märkliga egenskap bör anföras, att det ursprung- ligen har en kvinnas intelligens och energi att tacka för sin tillkomst.
Det är nämligen fru Wilhelmina Skogh, Grand Hotells kända direktris, som gifvit idéerna till den storslagna an- läggningen, planlagt densamma, såväl i dess hufvuddrag som i dess detaljer.
Vid hennes sida har stått arkitekten Ernst Stenhammar, hvilken i denna byggnad gifvit det bästa af sin konst- närliga skaparförmåga.
Visserligen har han i många af sina föregående verk - vi hänvisa till den nyligen invigda ståtliga Göteborgsbanken härstädes, flera bankhus i landsorten, husen vid Karlaplan, Centralpalatset o. s. v. — ådagalagt sin betydande arkitekttalang, men Grand Hotel Royal är enligt vår mening hans hittills konstnärligaste bragd, hvilken kan tjäna att värdigt markera hans den 26 nästkommande mars infallande SO-årsdag.
Q, 4 G MIG hurudana ho- * J tell ni ha, och jag skall säga er, huradant ert land är, kunde man med omskrifningaf en känd fras yttra på tal om en orts lämplighet som turist- led.
Sverige har jörst under de båda senare de- cennierna blifvit de goda hotellens land.
Som ri- kets hufvudstad ägnar och anstår går den i spetsen med förstklassiga hotell och det senast färdigblifna, af hvilket här meddelas en bildserie, jäfvar ingalunda denna sats.
^ w ' dm A \ A STRUM v-i y=^ fl II &gt; * ', ' JLäL ' T^T ^ • w STORA g^3^=§E 3E I=&lt;gb MflTSALEn 3E Fo o Pir rdao ai A.
B ombcrg.
^ * p 1.
Knypplad spets från K.
K. Central- spitzenkurs, Wien.
2.
S. k. Bucking- hamspets.
Från utställningen af allmogckonst i Berlin, I WERTHEIMS jättelika och praktfulla varuhus i Ber- • lin öppnades häromdagen den bebådade stora inter- nationella utställningen af allmogekonst.
Till sin stör- sta del är utställningen utomordentligt rik och intres- sant, och utom Frankrike, som hittills uppträdt med ett tomt rum och .ett plakat med tillkännagifvande, att före- målen ännu ej hunnit fram, utan sedermera skola ut- ställas, är det nog endast Tyskland själf, som icke till- drager sig någon vidare uppmärksamhet.
Vår svenska katalog har ett originellt omslag i blått och gult med vårt vapen och en del bandmotiv.
Det lilla häftet har dessutom ett synnerligen välskrifven och upplysande text.
Vid en vandring genom utställningen möter man först strax till höger om ingången Norge, där de huf- vudsakliga utställarna äro Kristiania Museum och Norsk Husflidforening; det förra utställer en del gamla figurala väfnader, en af dem troligen från 1500-talet, samt en utsökt fin liten samling broderade skjortor, s. k. overdele, från Telemarken; en del äro prydda med brokiga hålsömmar, liknande våra dal-, några med kraftigt stiliserade rosmön- ster i starka färger, andra med broderi, liknande vår dalsöm.
Norsk Husflidfore- ning har en vacker och rik samling bro- derier i Telemark- och Hallingsöm; till de präktiga väfnaderna i äkta och starka färger ha fröken Ar- 5.
Hängkläde från Blekinge.
Svenska afdelningen på utställningen i Berlin.
Blekinge och Flöda.
bo och • Gerhard Munthe tecknat mönster.
Fru Werenskiold har efter sin mans teckningar utfört en del sydda små taflor i linneapplikation af rätt ori- ginell verkan.
Vackra dräkter från Telemarken och Hardanger förevisas.
Möbelindustrien företrädes af en del stolar och skåp, bland dem några högeligen intressanta från Hardanger.
En gammal bonde har för- stått att med otrolig fantasi snida ut de vidunderliga- ste figurer på dem som ornering.
Han bygger härvid- lag på gamla motiv, men behandlar dem själfständigt och vackert.
Den norska afdelningen visar i sin helhet originella och goda saker och ger ett präktigt och färg- starkt intryck.
Där råder en lugnande frånvaro af allt billigt godtköpskram.
Den ungerska afdelningen är storartad och vacker.
Läderarbetena med svarta silkesbroderier visa ett ojäm- förligt vackert material och äro af ytterst förnäm ver- kan.
En stor samling broderier med svart, rödt eller blått på hvit linnebotten utgöres af sängtäcken, örn- gåttsvar och dräktdelar.
Tekniken är egenartad, men har intet särskildt namn.
Kalotaseg, en trakt i södra Ungern, har gifvit sitt namn åt dessa broderier.
De äro allmogearbeten och begagnas ännu.
En mängd vackra gamla bitar försäljas, och för billigt pris lyckades jag förskaffa mig ett stycke, där den ursprungligen starkt röda färgen tvättats ur till förtjusande blekrödt.
Mönstret är det för alla dessa arbeten typiska, i det stora hela lika, men dock ständigt varierande — en bred bård af kraftiga, starkt stiliserade, ytterst hop- trängda, dekorativa former.
Ungarischer Landesverband fiir Hausindustrie, Budapest, utställer utom allt detta äfven moderna arbeten af god verkan.
Den nyss om- talade tekniken har med fördel ahvändts till dräktbro- derier i hvitt på hvitt.
Genombrutna arbeten äro de förhärskande.
Man finner bl.
a. en utsökt, bred hål- söm, nära besläktad med våra svenska.
En särskild monter innehåller arbeten af Matyö, hunnerafkomlingar, som bo undanskjutna i små kolo- nier mellan Pest och Tatra.
De brokiga färgerna och de mindre ornamentala, men dock utmärkt stiliserade kompositionerna väcka stort intresse, om man likväl 3.
Ryska hufvudbonader.
4.
Broder från Grekland efter uråldrigt mönster från Knossos.
helt naturligt föredrager de förnäma ungerska brode rierna.
Från trakterna söder om Donau äro de verk- ningsfulla korsstygns- och tvistsömsbroderierna, äfven de använda till lakan och örngått och.mycket påmin- nande om våra delsbobroderier i samma teknik.
— Den stora kollektion, som sändts från Isabelle Hausin- dustrie-Verein, visar moderna arbeten, där man frångått de goda gamla mönstren och slagit in på en ny väg.
Tillräckligt konstnärlig ledning syns här fattas.
I tek- niskt afeeende äro arbetena däremot utsökta.
I den österrikiska afdelningen intages främsta rum- met af profver och arbeten från K.
K. Centralspitzen- kurs, Wien.
Man visar mig särskildt några spetsar i reticella och berättar, att dessa spetsar sedan gammalt förfärdigats i en liten ort nära Fiume.
— Föreningen Jadruka har en monter med broderier, en samling spet- sar och en kollektion keramik med gammalslaviska, dekorativa mönster i blått på hvitt.
Föreningen, grun- dad i början af 1900-talet, verkar egentligen i Böhmen, Mähren och Slovakien, är i stånd att gifva arbete åt bondkvinnorna och vakar särskildt öfver att deras ar- bete ordentligt betalas.
— Bukowina har en vacker utställning af till största delen gamla saker.
Närmast i raden kommer Sverige.
Allmänna me- ningen — de sakför- ståndigas — är visst, att svenska afdelnin- gen är bland det fina- ste utställningen har att bjuda på.
Sverige har fått en god plats och har förstått att på allra bästa sätt använda den.
Vänstra väggen dekoreras af föremål från Skåne, sedan följa efter hvar- andra delsboafdelnin- gen, den blekingska och flodaafdelningen.
I en liten monter visas Broderi i ljusblått, mörkblått och rödt på hvit botten.
6.
Spetsar och genombrutna arbeten från Italien.
8.
Beiderwand af linne och ylle, framställande den förlorade sonen.
Tillhör Flensburgs museum.
Tandvärk.
många fall raskt häfvas, i andra lindras: genom behandling med Salubrin.
Salubrin tillhandahålles i Parfym-, Spe- Såsom fallet är vid värk förorsakad ceri- och Färgaffärer.
Partilager hos af yttre skador, likaså kan tandvärk i Geijer &amp; C:o, Stockholm.
Arbeten från Rumänien.
!
IDUNS MODELLKATALOG — 60 — ________ Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem.
Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Koloreradt oms ' ag.
Prenumerationspris 2.20 för helt år — 60 öre pr häfte.
spetsar från Skåne, Dalarnaoch Vadstena.
Våra större hem- slöjdafdelningar, Handarbetets Vänner och en stor mängd enskilda personer deltaga som utställare.
I en väfstol väfves en skånsk dräkt och en liten allmogeflicka knypp- lar den allra vackraste skånska spetsen — den med den finast stiliserade tulpanen.
Svenska afdelningen är särdeles väl ordnad; hvar och en af alla de vackra, färgglada, gedigna sakerna kommer till sin fulla rätt.
Vi svenskar ha all anledning att vara stolta öfver hvad som synes bakom de två stora pelarna, klädda med våra gula och blå färger.
Rumänien har utsökta dräkter, vackra väfnader och en monter med gammal keramik och träsnideri.
Ett alldeles särskildt omnämnande förtjäna de arbeten, som sändts af föreningen Albina (= bien).
Bondkvinnor ha utfört dessa utsökta broderier i guld och silke på det finaste och mjukaste hvita tyg.
I en del smärre arbe- ten, bokband, ramar, väskor m. m., är hela ytan täckt med ett tätt emaljliknande broderi, där det enkla geo- metriska mönstret mindre än omväxlingen af guld och silke, materialets finhet och der utsökta utförandet gör det hela till ett litet konstverk.
Den sleswig-holsteinska utställningen utgöres af väfnader från Scherrabek och Meldorf.
Intressantast bland dessa äro ds s. k. Beiderwand (= lika på båda sidor).
Vi äga denna teknik i Bohuslän m. fl.
orter och kalla den finskeväfnad.
Enligt dr Bottiger skulle denna väfnadstek- nik under namn af rysseväf förekommit mycket redan un- der 1500-talet i vårt land; han anser den vara Vasatidens egentliga konstväfnad.
— Till en sådan väfnad användes 2 slags garn — ofärgadt linnegarn och färgadt ylle- garn.
Professor Sauermann från Flensburg har sär- skildt studerat det flensburgska museets stora samlin- gar af Beiderwand och publicerat dessa studier i ett utomordentligt vackert och rikt illustreradt arbete.
I samma rum som den Scherräbekska utställningen är en liten afdelning från Schlesien inrymd.
Den är helt liten — några bonader och en del saker i en monter —: men utsökt vackra, och utgöres af föremål i hautelisse (= gobeläng) teknik.
Föremålen komma från den rätt nya Kunst- och Kunstgewerbeschule, Breslau, och professor Wislicemes, skolans skapare, demonstre- rar själf dessa utsökta arbeten.
Och han passar på att säga, att han har de allra högsta tankar om Sverige, hvars konst och konstslöjd han redan är förtrogen med.
I bulgariska afdelningen anknyter sig hufvudintres- set till dräkterna.
Nationalmuseet i Sofia har sändt en stor samling med tillhörande utmärkt välgjorda figurer, hvaraf man ordnat en präktig grupp.
I en monter visas vackra silfverfiligranarbeten, tegus m.- m.
— skänker till konung Ferdinand vid hans 20-års-regerings- jubileum.
Särskildt äro här såväl väfnader som väfda band utmärkt vackra.
— Schweiz har en mera anspråks- lös utställning; den franska är man ännu i djupaste okunnighet om.
Sist i raden på denna sida kommer den grekiska med spetsar och broderier starkt påver- kade af italienska renässansarbeten.
Praktfulla äro kjolbårderna i tät och vacker sömnad och röda och blå färger; mycket vackra mattor, med urgamla gre- kiska mönster utställas äfven.
Materialet är särdeles vackert, i all synnerhet ett slags fint och lätt hvitt tyg.
En del föremål äro skickade från Les écoles royales Hélléniques i Aten.
Om de tyska afdelningarna — ett lysande undan- tag gjorde Schlesien — kan man fatta sig kort.
Hessen och Elsa.ss ha bl.
a. keramik; Lothringen har en ut- sökt gammal säng med inläggningar och med örn- gåttsvar och varet på sin " federbettdecke " utomordent- ligt vackert broderade med den genombrutna teknik, som i Danmark kallas dragverk.
Till sist ett besök i den stora salen, där Ryssland, England och Amerika äro inrymda.
Englands afdel- ning är förvånande liten.
En monter med utsökta spetsar och en del sidentyger äro allt.
Skottland har präktiga hemväfda tyger, Amerika utställer intressanta indianarbeten.
Ryssland har fyllt sitt stora område med en oändlig mängd vackra saker, till största delen tillhörande sam- lingar och således ej till salu.
Det är ett öfverflöd af dyrbara spetsar, förtjusande broderier: förnämare, för dräkter, i guld och silfver, enklare, men ej mindre vackra, i rödt och blått.
En del af dessa ha både i teknik och mönster ett starkt orientaliskt drag.
De mordvinska och kerimitiska dräkterna, de stickade ar- betena, och de väfda banden äro förtjusande.
En stor del kyrkliga saker förekomma, såväl prästerliga dräkter som föremål, ämnade till kyrkornas prydande.
Det allra mesta, är bedårande och — unverkäuflich!
En del moderna saker finnas, här liksom öfverallt af mindre god hållning än det gamla.
— Några mattor i rödlakan påminna starkt om våra skånska och ha, liksom de, här och där en liten figurframställning.
Hvad ornamen- tiken i allmänhet beträffar, säger man mig, att i Nord- rysslands textilkonst djurornamentiken är den härskande, i Sydryssland däremot växtornamentiken.
ELISABETH THORMAN.
w^ LITTERATUR TRINDBERGSLITTERATUR.
Vår store d i k t a r e s 6 0 - å r s - j u b i l e u m h a r, helt n a t u r l i g t, gifvit v å r f ö r l ä g g a r e a n l e d n i n g a t t m a n i f e s t e r a h ö g t i d s d a g e n g e n o m n y u t g i f v a n d e af den out- t r ö t t l i g e s k a p a r e n s s e n a s t e v e r k eller g e n o m smakfulla u p p l a g o r af ä l d r e, r e d a n k l a s s i s k a vordna arbeten.
Till de förra h ö r a h a n s n y a s k å d e s p e l i 5 a k t e r " S i s t a r i d d a r e n ", som ut- g å t t från B j ö r c k och Börjesson, och s a g o s p e l e t " A b u Caserns tofflor ", som föreligger i en p r y d - lig liten k v a r t s v o l y m från A l b.
B o n n i e r.
Till d e s s a få vi tillfälle n ä r m a r e å t e r k o m m a i sam- m a n h a n g med d e r a s s c e n i s k a framförande.
E t t s y n n e r l i g e n v a c k e r t j u b i l e u m s m i n n e b i l d a r den n y a editionen af den o d ö d l i g a novellen om " D e n r o m a n t i s k e k l o c k a r e n p å R å n ö ", som be- k a n t en af p ä r l o r n a i " S k ä r k a r l s l i f ", h v i l k e n n u fått en fullvärdig typografisk i n f a t t n i n g m e d i l l u m i n e r a d e a n f a n g e r och s t ä m n i n g s f u l l a färg- v i n j e t t e r af R i k a r d L i n d s t r ö m.
sikt af " H v a d k v i n n o r n a v u n n i t g e n o m 1 9 0 8 års r i k s d a g " af M a r i a Cederschiöld s a m t hvad som är en värdefull n y h e t, en öfversikt af u t b i l d n i n g e n och k o m p e t e n s f o r d r i n g a r för olika kvinnliga yrken.
Y r k e s r e g i s t r e t u t m ä r k e r sig för öfrigt för s a m m a v å r d a d e r e d i g e r i n g som alltid och v i s a r sig allt m e r bli h v a d som från början v a r d e s s u t g i f v a r i n n a s m å l, i en v e r k l i g u p p s l a g s b o k b å d e för a r b e t a r e och a r b e t s g i f v a r e i h v a d som rör kvinnligt yrkesarbete.
S S l u t l i g e n h a r från Å h l é n och Å k e r l u n d, det e n e r g i s k a u n g a G ö t e b o r g s f ö r l a g e t, tillställts oss en biografisk festskrift, b e n ä m d " B o k e n om S t r i n d b e r g " af Gustaf U d d g r e n, i h v i l k e n förf.
m e d en hängifven b e u n d r a r e s djupa och k r i t i k l ö s a v e n e r a t i o n ger en u n d e r h å l l a n d e f r a m s t ä l l n i n g af d e n s t o r e d i k t a r e n s skiftesrika lefnad, till stor del g r u n d a d p å S t r i n d b e r g s e g n a själfbio- grafiska v e r k.
F l e r e p o r t r ä t t m. fl.
b i l d e r och faksimiler förhöja i n t r e s s e t.
Iduns boklista.
Björck &amp; Börjesson: Sista Riddaren, skådespel i 5 akter af August berg.
Strind- Albert Bonnier: Den romantiske klockaren på Rånö; af August Strindberg.
Med vinjetter af Rikard Lindström.
— Abu Caserns tofflor; sagospel för gamla och unga barn på oräknade jamber i 5 rena akter af August Strind- berg.
— Hennes son, berättelse af Mathilda Roos.
2:a uppl.
— Ur kristendomens ställning till äktenskapet; en historisk öfverblick af S.
A.
Fries.
C. W. K. Gleerups förlag: Ordbok öfver Svenska språket utgifven af Svenska Akademien.
Häftet 38.
Bevand-Bibehalla.
Åhlén &amp; Åkerlunds förlag: Boken om Strindberg, början till en biografi, sam- lad af Gustaf Uddgren.
Wahlström &amp; Widstrands förlag: Köksväxtodling, handledning vid köksväxters odling på fritt land och under glas af Gustaf Lind och Frans Liljewall.
" QKÄMTBILDEN ", Carl G.
L a u r i n s lika, ^ s p i r i t u e l l t skrifna som u t m ä r k t i l l u s t r e r a d e k o n s t h i s t o r i s k a a r b e t e, föreligger nu fullt af- s l u t a d t i en volym på 6 4 0 sidor, h v a r s p r i s, k r.
16: 7 5 för b u n d e t e x e m p l a r, ej k a n be- t e c k n a s som a n n a t än m o d e r a t i f ö r h å l l a n d e till den sällsynt soignerade utstyrseln.
En mera f ä n g s l a n d e och p å s a m m a g å n g i n s t r u k t i v öfver- sikt öfver d e t m ä n s k l i g a s k ä m t l y n n e t s fram- t o n i n g g e n o m s e k l e n ä n d e n, som h ä r gifves, k a n s v å r l i g e n t ä n k a s — religion, s e d l i g h e t, s k ö n h e t, politik, j a det a l l v a r l i g a s t e af allt, själfva d ö d e n, hör j u till de s a k e r, som m ä n - n i s k o r n a i s n a r t s a g d t alla t i d e r s k ä m t a t m e d — och vi anbefalla p å d e t lifligaste d e t v a c k r a s t a n d a r d v e r k e t åt alla k o n s t - och k u l t u r i n t r e s - serade.
F E M T E U P P L A G A N (1 8: d e — 2 0: d e tusen- det) af Siljan, en b o k om S v e r i g e s h j ä r t a af J o h a n N o r d l i n g, h v i l k e n allt s e d a n j u l å t e r v a r i t t o t a l t u t s å l d i b o k h a n d e l n, är n u u t k o m - men.
Af s a m m e författares n o v e l l s a m l i n g " D e t e v i g t k v i n n l i g a " e x p e d i e r a s i d e s s a d a g a r 3:e upplagan.
K V I N N L I G T Y R K E S R E G I S T E R för 1 9 0 9, utgifvet af B e r t h a W i m a n, h a r i d a g a r n a utkommit.
D e t f r a m t r ä d e r nu med sin femte å r g å n g och i n n e h å l l e r förutom själfva d e t ut- ö k a d e r e g i s t r e t öfver s j ä l f s t ä n d i g t arbetande k v i n n o r i S t o c k h o l m och l a n d s o r t e n m e d till- h ö r a n d e n a m n r e g i s t e r, en b r o s c h y r i s ä r t r y c k af d o k t o r O d a Nilsson " O m v å r f ö d a ", en öfver- P.
A. Norstedt &amp; Söner: Bilder från revolutionen; af G. Lenotre.
Prisbelönt af Franska akademien, bemynd.
öfvers.
af A. Börtzell.
— Hafvets bebyggare; af F. Martin Duncan.
A.
B. Hiertas bokförlag: Blodets röst; roman af Robert Hichens.
A.
B.
Ljus: Vårt folks historia efter 1660; af C.
Ett — Hallendorff.
femtioårsjubileum.
F RÖKEN EMMA VON ROTHSTEIN kan den 29:de instundande januari fira sin 50-årsdag som piano- lärarinna i Stockholm.
Fröken v. Rothstein er- höll sin första undervisning vid A. F. Lindblads mu- sikskola, besökte två gånger Paris, och studerade där för Herz och Tellefsen samt sedan för Ludvig Norman härstädes.
— Offentligen, har fröken v. Rothstein uppträdt många gånger i Stockholm och äfven gifvit konsert i Amerika.
— Flera hundra äro de elever, som under alla dessa år åtnjutit hennes EMMA VON R O T H S T E I N.
gedigna och insiktsfulla un- dervisning; hon kan till och med bland dessa räkna hertiginnan af Dalarne.
— Fastän redan öfver tre fjärdedels sekel gått sedan fröken von Rothstein såg dagens ljus, fortfar hon dock med samma nit och energi att gifva sina lektioner, och fingrarne glida så lätt och lekande öfver tangenterna, att man kunde tro en ung flicka sutte vid flygeln.
— Visserligen är ålderns höst inne,, men hen- nes sinne är ungt och spänstigt, vaket och intresseradt för allt som händer och sker.
Och när nu fröken von Rothstein den 29 dennes firar sin jubileumsdag, komma säkert alla de, som haft förmånen af hennes undervisning, att glädjas med henne öfver att hon fått upplefva den frisk och kry och önska att hon ännu många år måtte få, med hälsa och krafter, handleda musikälskande ungdomar.
Heder åt dem, som troget och väl bruka de pund Gud gifvit dem!
B.
H — M.
Hvarje husmoder B a t t l g a r d e r o b e n Hvarje sömmerska likaså.
bör prenumerera på &lt;=&gt; ^ Pri * f * S » « » ^2fL å,, !60k ' ' ^ ^ 61 — 12 häften årligen.
^trindber^sjubileet på sceneij.
F ' ' RAN FYRA stockholmsteatrars scener ljödo August Strindbergs repliker på af- tonen till den store diktarens 60-årsdag.
Dramaten hyllade honom genom premiärupp- förandet af hans nyskrifna skådespel " Siste riddaren ", på Svenska teatern smattrade som en artillerisalfva den mäktiga dialogen i " Gustaf Vasa " medan från Östermalmsteaterns scen satirens pilregn i " Lycko-Per " flög ut öfver rampen, och Intima teatern hälsade sin diktare med uppförandet af " Brott och brott ".
Som bakgrund till en sådan manifestation tänker man sig gärna en entusiasmerad publik, en illuminerad stad, sus af slungade lager- kransar med purpurröda band, som strimma luften, och långt inpå natten folkhafvets sorl kring skaldens boning.
Men 1909 års Stock- holm vill ej veta af någon afvikelse från den jämna hvardagslunken, för så vidt det inte gäller att skrika sig hest på trängseifyllda gator för en hemkommen marathonlöpare eller bollsparkare med tom hjärna och kraftiga ben.
Idéernas idrottsmän få nöja sig med enklare uppmärksamhet — nu som alltid.
Därför iakttog också publiken en lugn och värdig hållning, stadens kvällssken föll med beröm- värd njugghet på de gråa gatstenarne, och själf satt skalden instängd i sin våning och, drack sin lilla aftongrogg, medan i hans mo- numentala Jupitershufvud nya tankar togo form, som nästa dag skulle fylla världen med Ärkebiskop Gustaf Trolle gny och vapenrassel.
(hr Olsson).
Det nya skådespelet " Siste riddaren " för A. Blomberg foto.
oss in i Sturetidens upprörda Sverige.
Sten Sture d. y. är nyss vorden riksföreståndare och författaren upprullar i en rad raskt och dramatiskt tecknade scener, huru " herr Sten den ädle Sture ", fridsäll och god som få, söker på vänskapens grund komma öfverens med sina och sin ätts fiender, samla dem kring sig och göra Sverige fritt från danskt inflytande.
Man får bevittna Stures möte med den förre riksföreståndaren, Erik Trolle, åt hvilken han räcker handen till vänskap, hans besök hos Herman Israel och Lubecks borgmästare för att låna pengar till lösandet af fullmakten för ärkebiskop Gustaf Trolles utnämning samt det dramatiska ögonblick, då samme myndige hanseatborgmästare i påfvens namn erbjuder riksföreståndaren Sveriges krona.
Dramats ypperligaste scen är den i Uppsala domkyrkas sakristia, då Sten Sture kommer dit för att affordra ärkebiskop Gustaf Trolle vissa förklarin- gar och erbjuda honom sin vänskap.
Skådespelet afslutas med Sturens död samt ett par antydningar om Kristina Gyllenstiernas stånd- t ' Qooor Xooonooo / " aktighet mot danskarne vid deras anfall på Stockholm.
Som alltid hos Strindberg har en del af figurerna fått en karaktärsfull gestaltning.
Den hetblodige unge Gustaf Eriksson, den järn- hårde ärkebiskop Gustaf Trolle, Heming Gads klipska personlighet, f. d. riksföreståndaren Erik Trolle o. s. v. — alla lefva inför åska- rens ögon.
Sten Sture själf i sin oföränder- liga godtrogenhet och sitt stora ädelmod ver- kar däremot rätt enformig och blir under dramats gång allt konturlösare.
De få kvinno- rollerna äro endast flyktigt uppskisserade, och Metta Dyres gestalt, hvilken som en underlig nattfågel irrar omkring scenen, famlar på väg- garne och i en tröttsam monolog siar om Sveriges framtid, faller alldeles utom ramen.
Utförandet har stora förtjänster.
Hr Pal- mes solblonda Sten Sture passar väl till de fromma replikerna; skådespelaren rår inga- lunda för att gestalten stundom blir monoton af allt det ädelmodets ljus, som författaren ställt honom i.
Som den unge hetblodige Gustaf Eriksson är hr I v a r N i l s s o n öfver- raskande bra, och hr B r o r O l s s o n ger en i sin bronsfasta hållning synnerligen karak- täristisk och öfvertygande bild af ärkebiskop Gustaf Trolle.
Af figurerna i andra planet för- tjäna att särskildt framhållas hr E.
H i l l b e r g (Erik Trolle) hr P e r s o n n e (Erik Leijonhuf- vud) fru L u n d e q u i s t (Kristina Gyllenstierna) Sten Sture (hr Palme) och fru H a n s s o n (Anna Bielke).
Stycket är fjgeger foto.
omsorgsfullt iscensatt af hr E.
G r a n d i n s o n.
j Svenska teaterns Gustaf Vasaföreställning gafs ' med hr Malm- s t r ö m som konungen — en uppgift, som denne skådespelare ingalunda rådde med.
Däremot återsåg man med glädje hr S V e n n b e r g s för- träfflige Göran Persson, njöt af hr K l i n t b e r g s själfullt spelade prins Erik, hr H e d q v i s t s omsorgsfullt utarbetade Mäster Olof m. fl.
Intima teaterns framförande af " Brott och brott " hade goda de- taljer, men som helhet skulle man önskat en märgfullare ton öfver spelet.
Sk laddadt med mänskligt lif, så förtätadt i sin konfliktbyggnad, som detta kärleksdrama är, måste det utföras i eldigare tempo, repli- kerna ges under trycket af en hetare själens puls.
Föreställningen inleddes med en prolog af hr Algot Ruhe.
" Lycko-Pers resa " på Östermalmsteateatern slut- ligen var en mera anspråkslös scenens hyllning på mästarens 60-årsdag, där det vänliga syftet fick re- parera hvad som brast i utförandet.
ARIEL .. Aooor^ooo / ^°°o 1.
Erik Abrahahamsson Leijonhufvud (hr Personne) och Gustaf Eriksson Vasa (hr Nilsson).
2.
Kristina Gyllenstierna (fru Lundeqvist).
3.
Anna Bielke (fru Hansson) och Johan Månsson Natt och Dag (hr Hansson).
Ateljé Jasger foto.
— 62
wmm af en aftontoalett.
För det är ju i alla fall icke fråga ANUARI OCH FEBRUARI äro ungdomens nöjesmå- om några diskret omskrifna gymnastikdräkter!
nader par preference, de som öfverhufvudtaget kunna Nästa hufvudvillkor är att klädningen skall kunna beräkna att bli bortbjudna mellan år och dag, kunna " tvättas, utan allt för mycket besvär.
Detta är icke vara så där tämligen säkra på att få sig en liten sväng- så förfärligt svårt att uppfylla, numera står industrien om mellan jul och påska.
Och till det skola de ha så högt att den snart sagdt håller sig för god att lämpliga kläder, ungdomarne, eljes är det icke så roligt!
leverera några tunna, fragila tyger, som inte äro tvätt- Med lämpliga förstå vi först och främst ändamåls- bara.
Chiffon, exempelvis, som är ansedt som vårt enliga, och därnäst så fina som möjligt.
Men det ömtåligaste material, går alldeles utmärkt väl att sista blir ju ett rätt tänjbart begrepp, allt efter tvätta.
Den tål inte lika väl strykningen, man måste tillgångar, efterfrågan och icke minst den trakt man ^ \ lägga ett tunt kläde emellan och liksom endast pressa bor i.
Det är godt att tänka på att ödets gudinna järnet ned på tyget utan att stryka eller flytta det, icke är helt och hållet blind, som godt folk på- innan man lyfter upp det.
står, utan att det dock fogar sig så att de, som äro Jag känner en hvit chiffonklädning, eller kände den dömda att framlefva sitt ungdomslif i exempelvis rättare sagdt för tio år sedan, som började sin bana Pajala, icke behöfva skaffa sig den tunna och gan- på något så fint som en hofbal, och sedan var med ska garnerade sidenklädning som stockholmsflickan om sexton baler i stockholmsträngsel.
Silkesvoile anser oundgänglig, om hon skall ha det minsta ro- går lika lätt att tvätta och är lättare att stryka.
ligt.
Men det kan ju hända att flickan från Paj- Foulard, det.
anspråkslösaste af alla sidentygerna, kan ala hellre bodde i Stockholm och då fann sig i man tvätta och på vanligt sätt stryka ett obegrän- att ta sidenklädningen på köpet!
sadt antal gånger, likaså naturligtvis tvättyllena och Ungdomen klagar öfver att det finns så ondt om de mera enkla lenonerna och organdysorterna.
Af dansanta kavaljerer.
Det är på ett lätt och enkelt dessa sista fordrar man dock sätt afhjälpt!
Man låter helt enkelt genom gemen- mera fräschör än de ädlare sam och hjältemodig föresats bli att räkna med dem, materialen, så att de kosta en det finns intet så förtjusande hel del mellan år och dag i som en bostonafton af idel unga knubbved till strykugnen.
och glada flickor, och det mo- Hvad som är modernt i år derna sättet att dyrka Terp- till dansklädningar?
Empir.
sikore fordrar egentligen alls Snäfva kjolar, gärna med ett ej någon manlig medverkan.
gammaldags, litet pretiöst burr De flickor i ett litet, herr- i kanten, eller ett broderi, bristande samhälle, och det mycket höga lif med ett tyd- stämmer visst in på alla små ligt markeradt skärp, som icke samhällen, som väl beslutat får vara nämnvärdt lägre fram, sig för att bilda en dansklubb ett minimum af en draperad ärm med enbart kvinnligt medlem- och en mycket rikligt tilltagen skap, hafva säkert alltid skäl dekolletage, i enlighet med att vara nöjda, och de bruka stilen helst rundad.
För den vanligen bli öfverdådigt säkra mera vågsamma därtill tunikor och graciösa i all dans.
och draperier, men detta an- Men lämpligt klädda skola ses nog med rätta vara en för de vara för att det skall bli pretentiös genre för den egent- den nytta, motion liga ungdomen.
Långa och och glädje med dan- mjuka skärp, vridna ochknutna * sen som hör till!
och draperade, äro däremot Först och främst ett snart sagdt obligatoriskt för alla som dansa tillbehör till alla moderna, intensivt och som äro " unga " klädningar, och de unga!
Och det är kunna ofta vara garnityr nog.
hvar och en som ännu ids och finner glädje För öfrigt hänvisa vi till i att dansa intensivt!
fotografierna, äro " om vi så Bort med alla släp!
själfva skall säga det " allde- Modell Drecoll.
Promenadkostym af blå serge Därför.
les utmärktp.
modedokument, med uppslag af rödt tussor.
behöfver och de ha dessutom den stora ju.
klädningen icke vara kort som en fördelen att hemsömmerskorna genom promenaddräkt, den skall rundt om att noggrant studera dem, kunna se hvad och huru mycket man verkligen stöta i golfvet och bak ligga fordrar af en dräkt för att den skall kanske tio cm.
verka fin och elegant.
Det är alla de delikat utförda detaljerna och bi- Detta hindrar icke dansen, och sakerna som klasserar en klädning, smutsar icke mer och därvidlag lämna våra fotografier än om klädnin- ett utmärkt undervisningsmaterial.
gen vore helt GWEN.
litet kortare, och Modell Redfern.
Prinsesstomme af ger i alla fall guldgas öfverdragen med nattblå sil- kesvoile.
Ärmar af guldspets.
Bro- Modell Tafaré.
Empirklädning af paljetterad tyll.
" Frack " af det hela prägeln derier i guld och blått.
broderad tyll.
Felix foto.
J M I ^ C Ä T Ä Ä Wuns flönsterafdelning, Stockholm.
— 63 —
D&amp;^sJ Det milda crémeliJsa, lodder som utmärker FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; Beredning: Af brödet skares 8 kas såsen med citronsaften och kryd- hafregrynsgröt med mjölk; sillsaladmed skifvor, dessa skäras midt itu.
Ägget dorna.
skarpsås; kaffe eller t e.
M i d d a g: vispas med grädden och saltet.
Bröd- Köttet doppas i majonnäsen och upp- Sjömansbiff; saftkräm med vispad skii ' vorna nedläggas däri och d å de lägges pyramidformigt p i rundt serve- grädde.
äro mjuka, uppläggas de p å e t t fat ringsfat.
Resten af såsen lägges i LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; a t t afrinna.
De stekas därefter lång- krans omkring och anrättningen gar- (Kungl.
Hofieverantör) stekta ägg med hvetebröd; mjölk; samt i det brynta smöret, tills de äro neras med äggen, skurna i klyftor, samt utgör icke blott substanserna af de utsök- kaffe eller t e.
M i d d a g: Panoradt ljusbruna och spröda.
Uppläggas på grönsalad.
fat och serveras till buljong- HAFREGRYN ° HAFREMJÖL varmt taste fettämnen utan därj ämte balsamiskt- fläsk med potatismos; kakaoris med mjölk.
soppor i allmänhet.
antiseptiska essencer af högsta betydelse för Vid beredningen bortslipas Stekta ägg med hvetebröd Icke — såsom ofta sker for h u d s k ö n h e t, hvarigcnom huden blir sam- 1 16-öres hvetebröd, 2 msk.
smör (40 att gifva grynen hvitare RECEPT: gr.).
8 ägg, 1 msk.
smör (20 gr.), S metsmjuk, smidig och vacker, hyn ren P a n n s t e k t s i l l (f. 6 pers.).
2 färg — den gnlaktiga, nä- salta sillar, 1 msk.
hvetemjöl, 2 msk.
ansjovisar.
och klar, hals och händer hvitaoch mjuka.
G r a t i n p å a n s j o v i s (f. 6 pers.) ringsrika proteinhinnan. '
S å s: 3 del.
stark köttsky, Va msk.
fint s t ö t t a skorpor.
Genom bevarande af denna Högsta utmärkelse: Guldmedalj i NorrkÖ ' Vs lit.
rå potatis, 18 ansjovisar, 3 T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
s m ö r ' (4 0 mondaminmjöl, % vinglas sherry.
msk.
smör (60 gr.), 2 msk.
stötta blifvei gröten mera nä- B e r e d n i n g: Brödet skares i skif- ping 1906. gr.).
skorpor.
ringsrik, finsmakande B e r e d n i n g: Sillen flås, urtages, vor.
Smöret brynes i en tackjärnspanna, och fast rej lös och slemmig).
T i l l f o r m e n: 1 / 2 msk.
smör (10 brödskifvorna iläggas och stekas vac- TEKN. A.-BOL FLORA, GEFLE.
sköljes väl och fläkes.
Ryggbenet bort- gr.), 1 msk.
s t ö t t a skorpor.
skäres och sillen får ligga i vatten kert ljusbruna.
De uppläggas på varmt Obs.
Den extra kvalitén i paketerna: tillsatt Beredning: Potatisen sköljes, med litet mjölk öfver natten.
serveringsfat.
Äggen stekas i plättpan- skalas och lägges i vatten.
Ansjovi- na och uppläggas p å brödskifvorna. '
Filéerna sköljas mycket väl och in- sarna rensas och urbenas.
E n eldfast klappas i en fiskhandduk.
Alla små- Pä hvarje ägg lägges en rensad och omelettform smörjes med kallt smör urbenad ansjovis korsvis.
Köttskyn ben borttagas noga och filéerna vän- och beströs med stötta skorpor.
Po- i en blandning af hvetemjölet och kokas upp och afredes med mondamin- tatisen inklappas i en duk och skares Köttjusnn silas och skummas.
Smör och das mjölet utrördt i vinet.
Såsen får koka de s t ö t t a skorporna.
De stekas därefter mjöl sammanfräsas, köttjusen påspä- i tunna skifvor.
På bottnen af formen vackert bruna i smöret, uppläggas på under ^ rörning i 5 min.
och upphäl- Redigerad af lägges e t t hvarf potatis, så e t t hvarf des litet i sänder, och såsen får koka varmt fat, garneras med persilja och les p å fatet.
Anrättningen serveras under flitig rörning i 10 min.
Den ansjovis och så fortsattes tills d e t som frukosträtt.
ELISABETH ÖSTMAN blir tre hvarf pota.tis och två ansjovis.
tjocka grädden tillsättes och såsen serveras med nykokt, oskalad potatis.
Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- Det öfversta hvarfvet skall vara pota- får e t t uppkok, hvarefter den aflyftes tis.
Öfverst strös de stötta skorporna och d e t kalla smöret iröres.
derskurs i Stockholm.
P a n e r a d t f l ä s k (f. 6 pers.).
750 Höns i m a j o n n ä s (f. 6 pers.).
och smöret lägges där ofvanpå i floc- Rester af kokt höns eller 1 unghöns, gr. magert l ä t t s a l t a d t fläsk, 1 ägg, FÖRSLAG TILL MATORDNING FOR kar.
Anrättningen stekes i god ugns- D i l l k ö t t p å f å r (f. .6 pers.).
lVs IVa l i t.
vatten, Vs msk.
salt, 4 hvit- 1 kkp.
stötta skorpor, 2 msk.
smör värme omkring 1 / 2 tim. och serveras VECKAN 31 JAN. — 6 FEBR.
1909. eller flottyr.
kg.
fårbringa, IVa l i t.
vatten, 2 små pepparkorn, 1 lagerblad.
som frukosträtt.
B e r e d n i n g: Fläsket skares i skif- msk.
salt, 3 dillstjälkar.
M a j o n n ä s: 2 äggulor, 1 / 2 tsk.
salt, SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; vor, svalen borttages och fläskskifvorna S å s: 2 msk.
smör (40 gr.), 3 msk.
3 d e l.
god matolja, 4 tsk.
vinaigre, gratin på ansjovis; ä g g; mjölk; kaffe bultas väl p å båda sidor samt doppas mjöl, 5 kkp.
köttspad, 2 msk.
ättika, 1 2 tsk.
vatten, 1 tsk.
citronsaft, 1 / 2 eller te med gifflar.
M i d d a g: Spar- Gödkalfstek (f. 12 pers.).
3 msk.
socker, 3 msk.
fint hackad dill, tsk.
socker, 1 knifsudd hvitpeppar.
i d e t uppvispade ägget och vändas rispuré, kokt piggvar med holländsk kg.
kalfstek, 3 msk.
smör (60 gr.), i de stötta skorporna.
E n tackjärns- 1 — 2 äggulor.
Till g a r n e r i n g: 2 hårdkokta sås och p o t a t i s; gödkalfstek med le- Va msk.
salt, 6 kryddpepparkorn, 1 panna upphettas långsamt, smöret eller B e r e d n i n g: Bringan knäckes och ä,^g, grönsalad.
gymer och salader; mosspudding med lit.
buljong eller vatten.
flottyren upphettas däri och fläsket B e r e d n i n g: (Finnas rester af kokt biskvier.
S å s: 2 msk.
smör, 3 msk.
mjöl, kött- tvättas med en duk, doppad i hett vat- nedlägges samt får steka vackert gul- MANDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; jus, 1 del.
tjock grädde, 1 tsk.
kallt ten.
Den påsättes i kokande vatten, höns, skares köttet i jämna bitar.)
Hön- brunt på båda sidor.
Det upplägges skummas, saltas, och dillstjälkarna set plockas och svedes med denatu- hafregrynsgröt med mjölk; omelett med smör.
iläggas.
Köttet får därefter sakta koka rerad sprit eller brännvin.
Vingar och på varmt serveringsfat och serveras med Kskstufning (rester från söndag); kaffe B e r e d n i n g: Man kan antingen an- med t ä t t slutet lock, tills d e t ä r ben huggas af.
Det skares upp, tages stufvade grönsaker.
eller t e.
M i d d a g: Dillkött p å får vända kylen, fransyskan eller njurste- med p o t a t i s; nyponsoppa med vispad ken.
Användes kylen, afhugges läggen mört eller 2 — 3 tim. - Det upptages ur, sköljes mycket väl och får ligga i och skåres i för servering lagom stora vatten omkring 6 tim.
Hönset tages grädde och skorpor.
vid knäleden, kokas till buljong a t t bitar samt garneras med- dill.
Spadet upp och torkas väl med en kött- K a k a o r i s (f. 6 pers.).
2 del.
k a - TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; späda steken med, köttet däraf kan an- silas och skummas.
handduk.
Det påsättes i kokande vat- rolinarisgryn.
1 / 2 l i t.
vatten, 1 / 2 lät.
hachis på kalf (rester från söndag) vändas till sillsalad.
Steken tvättas mjölk, en 25-öres sockrad chokladkaka, Smör och mjöl sammanfräsas, kött- ten, som skummas väl, när den kokar vatten, 1 msk.
socker.
med stekt potatis; mjölk; kaffe eller med en duk, doppad i hett vatten, upp, hvarefter kryddorna tillsättas.
Då to.
M i d d a g: Vegetariansk jordärt- alla hinnor borttagas och steken späc- spadet tillsattes litet i sänder, under köttet ä r mö~t efter 1 — 2 tim., tages B e r e d n i n g: Grynen skållas och skoekspuré med stekt bröd; gädda stekt kas, om så önskas.
En långpanna upp- flitig rörning och såsen får koka 10 det upp, tå.
: kallna, och skares från påsättas i kokande vatten, hvarefter min.
Den afsmakag med ä t t i k a och soc- i filéer med pressad potatis.
hettas långsamt, smöret brynes däri, ker, hvarefter dillen och den uppvispa- benen i små filéer.
Till majonnäsen den kokande mjölken tillsattes litet i ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; steken ilägges med insidan upp och äggulan tillsättas och såsen får användes en bål, som ställes i ett fat sänder.
Chokladen upplöses i 1 msk.
hafremjölsvälling; pannstekt sill med insattes i het ugn a t t brynas.
N ä r de med is.
Äggulorna lägges i bålen och ljumt vatten och nedröres i gröten till- potatis; mjölk; kaffe eller t e.
M i d- den ä r brynt vändes den, saltas och sjuda, men ej koka.
med sockret.
Då grynen äro väl röras med saltet Vs tim. Två d e l lika.
d a g: Ilönsfrikassé med r i s; lingonpä- spädes med litet af den kokande vät- af oljan inalles droppvis under det kokta, slås gröten upp i geléskål.
Ka- ron med grädde.
skan.
Den får därefter färdigsteka S t e k t b r ö d (f. 6 pers.).
E t t 12- a t t majonnäsen röres å t e t t håll, där- kaoris serveras varmt eller kallt med TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; och öfveröses och spädes hvar 10 min.
öres hvetebröd, 1 ii^g, IY2 del.
grädde, efter tillsättes vinaigren jämte resten gräddmjölk.
höns i majonnäs (rester från onsdag); Till stekning åtgå omkr. 2 1 / 2 tim. Om 1 knifsudd salt.
af matoljan droppvis.
Då och d å till- mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: - Ar- steken blir för brun, bör den öfver- T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 sättes några droppar vatten för a t t ter med fläsk; syltpannkaka.
såsen ej skall skära sig.
Sist afsma- täckas med e t t smörbestruket papper.
gr.).
VARGARDA Florodol-Tvålen KÖKSALMANACK I dag och följande dagar Bortslumpas efter slutad inventering större delen af mitt från denna och föregående säsong öfverblifna lager af BARNKLÄDER F l i c k - K a o p o r, vinter- &amp; sommar- Strumpor, svarta &amp; kulörta F l i c k - K o f t o r, vinter- &amp; sommar- F ö r k l ä d e n, goss- &amp; flick- F l i c k - K l a d n i n g a r, ylle- &amp; bomull- Spetskragar, Haklappar ft Servietter, G o s s - &amp; Fl c k b l u s a r, ylle- &amp; bomull- Linne, Underkläder, alla sorter, G o s s P a l e t å e r, vinter- &amp; soramar- Damasker, Damask-Benkläder, G o s s - K a v s j e r, vinter- &amp; sommar- Skodon, Tofflor, Galoscher &amp; Snow- G o s s - D r ä k t e r, ylle- &amp; bomull- boots, G o s s - B e - k l ä d e r, K j o l - D r ä k t e r, ylle- M u f f a r, Boor, H a t t a r, Bahytter, &amp; bomull- Matrosmössor, Yllemössor, Ylle-Koftor, Y l l e - K o l t a r, U n d e r k j o - l l ä s d u k a r, Sharp m. m. l a r, ylle- &amp; bomull- • " • Allt till oerhördt låga priser!
flLiA II F ö r s ä l J n i n g e n s k e r e n d a s t m o t kontantbetalning — C rdertilllandscrten expedieras [IV II endast mot efterkraf.
— Piiserna äro bestämda samt å alla plagg uti åtta.
— Un V pågående realisation hållas mina iörsäljningslokaltr öppna kl. 9 f. m. — 6 e.
5 Sturegatan.
9 0 Drottninggatan, A N N O N S E R skola vara inlämnade till SjukskSterskobet fattning.
Sökande till en den 1 april ledig Expeditionen senast fredag för att sjuksköterskebefattning vid epidemi- kunna införas i följande veckas num- sjukhusen i Halmstad torde före den mer.
20 febr.
insända sina ansökningar, be- ledsagade af åldersintyg, läkarebetyg om god hälsa samt afskrifter af tjänstgö- ringsintygen till förste stadsläkaren, Halmstad.
Förmåner: 500 kr.
årslön, kost, bostad, värme, ljus, tvätt.
Sjuk- sköterskebiträde finnes.
EN bättre flicka, villig deltaga i alla till e t t hushåll hörande göromål, so- I läkarehem i stad i landsorten får kes till d e n 1 maj.
Familjemedlem.
bildad flicka, kunnig i matlagn.
plats.
Svar under adress: Frau Geheimrat Litet hushåll.
Nya Inack.-Byrån, Brnn- Beumer, Greifswald, Tyskland.
kebergsg.
3 B, Sthlm.
LEDIGA PLATSER HYLINS " E. d.
C. "
och Ni skall då bhfva öfvertygad om, att " E. d.
C. "
hvad friskhet, dryghet och vällukt beträffar är minst lika god, ja enligt mångas åsikt bättre än utländsk Eau de Cologne.
Hvarför då ej köpa svensk vara?
" E. d.
C. "
säljes öfverallt.
KUNNIG hushållsfröken erhåller fördel- Studentska, realist eller latinare kan erhålla elev- aktig plats.
Vidare genom Norra I n - plats på Apoteket Gripen i Sundsvall.
ack: Byrån, Malmskillnadsg.
27, Sthlm.
Lön 1,000 kr.
EN ung och anspråkslös, bildad flicka EN ung dam kan få plats som korres- erhåller plats i ämbetsmannafamilj a t t pondent i lönande agenturaffär i hjälpa till med barnen och öfriga i Frankrike mot insättande af mindre huset förekommande göromål.
Svar till kapital.
Svar till » H.
D. d. V. », Sven- » K. », Uppsala p.
r. ska Telegrambyråns Annonsavdelning, I reelt hem Stockholm.
VÄL aflönad plats för kokerska, kom- och i liten fam., hvarest kokerska och petent a t t på - egen hand sköta hus- husjungfru finnes, ä r plats ledig med håll, finnes i Hakarps prästgård i vår god lön för en proper flicka med eller, om så af sökande önskas, dess- godt sätt och lynne a t t gå frun till- förinnan.
Adr.
fru M. Sandström, Hus- handa.
Måste vara kunnig i sömnad och servering samt förete förstklassiga kvarna.
rekom.
Svar till » Strandvägen », under UNG, pålitlig, anspråkslös flicka, vil- adr.
S. Gumjelii Annonsbyrå, Stock- lig a t t under husmoders tillsyn åtaga holm f. v. b. med utförliga uppgifter.
sig vården om 2 barn, 1 och 3 år HD SMODERSPLATSEN gamla, samt för öfrigt vara till hjälp och sällskap, erhåller mot fritt vivre vid länslasarettet i Vexiö ä r till ansö- kan ledig a t t tillträdas d e n 1 april plats i familj p å landet.
Svar, helst med foto.
till fru A. Hesting, Kvarn- 1909.
Årliga lönen utgör kontant sju- hundra (700) kr., jämte allt fritt.
Sö- torp pr Forshaga.
kande till denna befattning äga a t t med Kant ma jungfru, bifogande af frejdebevis och intyg om duglig, pålitlig och ordentlig, ej allt kompetens före den!
1 nästk.
mars till för ung, skicklig i såväl kläd- som Lasarettsdirektionen härstädes inlämna SJUKSKÖTERSKA önskas som vikarie linnesömnad, samt försedd med de bä- ama ansökningar.
Husmodern, till hvars i Herrljunga distrikt under en t i d sta rekom.
erhåller mycket förmånlig befattning äfven hörer vård och till- af 4 mån.
räknadt från den 1 febr.
plats till våren i liten familj i Hel- syn öfver lasarettets beklädnads- och 1909.
Ansökning insändes till ordföran- singborg, med god lön, om betyg jämte utredningspersedlar, skall vara fullt den i Sköterskenämnden, a d r.
Herr- fot.
sändas till » C.
R.s, Helsingborg kunnig i de göromål, som förekomma ljunga.
p. r.
O b s.
!
Ingen m å göra sig be- i ^ ett större hushåll.
Vidare upplys- LÄSARINNA.
I hem på landet (Upp- svär, som ej kan uppfylla ofvanstående ningar lämnas i Lasarettssysslomans- kontoret.
land) önskas genast för flicka och fordringar!
Vexiö den 15 jan.
1909. gosse, resp. 7 och 6 år, en ung, an- PRIVATUNDERVISMNG.
F ö r 9-årig språkslös lärarinna, som af ven i öfrigt tös, som af hälsoskäl ej går i skolan, Lasarettsdirektionen.
är villig biträda vid barnens tillsyn sökes snäll flicka för 2 tim. dagl.
LÄRARINNA, duglig och ordningsfull, och förekom, sömnad o. d. Betygs- svensk undervisning i elevens hem i van a t t undervisa minderåriga samt afskrifter och foto.
böra jämte upp- Vasastaden.
(Helst mellan 12 — 2.)
Svar i sömnad får plats å egendom.
gift om löneanspråk af reflekterande med månadspris till » Barnkär », Iduns kunnig Betygsaiskrifter, ålder ooh lön till » 3 sändas till » ABC », Iduns exp.
exp.
barn », Iduns exp.
M. BENDIX, 1 8 Regeringsgatan.
på dem, som påstå, alt svensk Eau de Cologne ej är så god som ut- ländsk, utan döm själf genom att köpa en flaska — 64 —
