# ID: svediakorp-per1860
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 25,417
# sentences: 1,343
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 4 9 (1196).
SÖNDAGEN DEN 5 DECEMBER 1909.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N E1XXN 22:DRA ÅRG.
NORDLING.
KE^EL6Q^RSD6CEN Becker &amp; Maass, Berlin, foto.
Eftertryck forbjudes.
581
(uM^xta^axle^o fl •VITALIS N O R S T R I Ö M - •ALVILDE P R Y D Z • S - Ä ^ ^ - G E O R G BRÄNDES •EUGEN D I E D E R I C H S * •MAXIM G O R K I J - M A U R I C E •GABR-IELE •RAINER M Ä J E R L I N C K - ^É • ym ^ J RJLKE- I \ Ellen Keys Exlibris.
fek K.
? "
^ ^ y ^ N SEXTIOÅRSDAG blir C L / alltid en erinringens dag; när den är Ellen Keys, blir den också i någon mån en uppgörelsens.
E Återblicken, för att börja med den, visar oss en enkel Ellen Key vid 6 år.
, J- ' -,,, r,, och snarfortald lefnadsbana med få och föga sentionella data — men om hvars inre historia och hvars bety- delse för de medlefvande kunde skrifvas vo- lymer.
Den visar oss en lefnad, enkel .flch öppen, sammanlänkad af den trägna .-arbeterskans till det yttre ganska likformade dagar, men full af tankemöda, strid och straf- fan, Alltid strid, först inom henne själf, medan själsförklaringens och världsförkla- ringens grund lades hos den unga drömmer- skan och fridssökerskan borta på den älskade, ensliga gamla småländska egendomen, så vid mognare år därtill äfven mot människorna om rätten att få lära och lefva i enlighet med den öfvertygelse hon kämpat sig till.
Det var un- der det senare stridsskedet, under de år, då landtbon och ensamhetsdyrkaren Ellen Key var bosatt i hufvudstaden och ägnade all sin lediga tid, medan hon genom undervisning skaffade sig ett ytterligt anspråkslöst uppehälle, åt obe- tald upplysningsverksamhet, som hennes namn blef till det röda namnet, alltid omgifvet af stridens buller och gny och ofta grymt miss- brukadt.
Nu åter, vill man tänka, äro både de yttre och inre kampåren tilländalupna; man har en känsla af att Ellen Key, midt bland alla sina vänner och intressen och sitt rika arbete, lik- som aflägsnat sig någon mån från världen, i hvarje fall från vår värld här hemma med dess dagssplit och spaltpolemik, att hon fått större ögonmått liksom ett större och mera försonligt leende.
Det blir också i enslighet hon kommer att begå sin 60-årsdag den 11 dennes; och bortom tusen stämmor på andra tungomål skall den svenska hälsningen nå henne, kanske mindre skorrande, mer samstämmig än hvad hon är van att höra.
Ty, för MARIA • GUSTAF E STEFFEN • •VERNER.
S Ö D E R H J E L M • •PAUL MARGUERJTTE- •ADA NEGRI- Kfc R.EUTER,- att i någon mån snudda äfven vid uppgörelsen: Ellen Key är icke bortskämd med sympati här i Sverige.
Om vi öfver hufvud ha något att förebrå oss gent emot-henne, icke är det öfvermått af bortkollrande beröm, icke brist på kritisk vilja eller rättare ovilja.
Ingen människa har privilegium på den abso- luta sanningen, och liksom Ellen Key ej skrädt orden, när det kränkts, som hon ansåg rätt- färdigt, ej heller sparat hvad hon betraktade som falska och hindersamma ideal, så har hon ej heller behöft eller begärt att bli skonad för mothugg.
Det är allom klart, att hennes af- ståndstagande från de kristna idealen, hennes utbytande af gudstron mot lifstron, af plikt- moral mot lyckomoral, af själfförintelsens ideal mot själfutvecklingens, hennes omstörtande pla- ner i fråga om uppfostran och förhållandet mellan man och kvinna, måst djupt såra mången öfvertygelsetrogen kristen och mången lojal samhällsbevarare.
Men om man därför eller af andra skäl vägrar att följa Ellen Key — man kan ju också tycka att hennes tankeflykter stun- dom äro för halsbrytande — har man därmed icke lof, det borde ej behöfva sägas, att neka det rättmätiga erkännandet åt hennes ärliga vilja att bygga upp, där hon rifvit ner, och att bygga detta nya på etisk grund.
Detta ha hennes häftigaste vedersakare glömt, eller, rättare, de flesta ha icke varit i stånd därtill, emedan de endast läst henne i ofull- ständiga och vrängda tolkningar.
Men i gen- gäld ha de också gått miste om den förbryl- lande och glada upptäckten af hur " konserva- tiv " själfva Ellen Key också kan vara, t. ex. i sin uppfattning af hemmets helgd och bety- delse, som kommer henne att rikta en lidelse- full vädjan till mödrarna att lefva främst för det och för barnens fostran och till kvinnorna i allmänhet att främst söka sitt verk och sin lycka i hemlifvet!
Vi ha flere internationella gärningar och några internationella namn, men knappast ha vi just nu någon internationell personlighet i den grad som Ellen Key är det.
Ellen Key i Europa är icke det gemensamma namnet på en rad geniala och mycket lästa böcker allenast.
Ellen Key är i detta nu känd bland landens intell-i-, genser som en stor, god och tjusande människa, som räcker till för många och slösar med sin hjärtevärme och sin erfarenhetsskatt som endast den mycket rika kan göra det.
Om Ellen Keys internationella rangplats talar för öfrigt tillräckligt tydligt, för att vi skulle behöfva ytterligare understryka den, den sam- ling uttalanden " från kända personligheter bland kulturens förposter öfver hela Europa, som Idun i dag har glädjen att kunna framlägga.
Naturligtvis skulle ingen, allra minst Ellen Key själf, vilja, att någon här hemma toge sitt omdöme om henne färdigt från utlandet, vore det ur aldrig så berömda händer, lika litet som från de svenska auktoriteter, hvilka gifvit henne sitt stöd.
Det omdöme, om klandrande eller beröm- mande, som skall ha något värde, måste före- gås af grundliga och fördomsfria studier, och allt talar för att ett sådant omdöme, sedan alla kritiska invändningar blifvit gjorda, slutar med ett uppriktigt erkännande af Ellen Keys brin- nande vilja och högsinta afsikter, liksom af hennes obestridliga, om än ojämna genialitet.
Det bästa bevis härpå är den värdesättning, som professor Vitalis Norström, hennes mest betydande och värdige motståndare i vårt land, här nedan efter slutade fejder ger af Ellen Key.
Det är först, när vi här hemma allmännare tillägnat oss Ellen Keys arbeten och börja få klart för oss hvad hon vill och hvad vi ha godt af att vilja med henne, som de bästa frön hon sått kunna spira och växa, till glädje för nya och mindre misstänksamma generationer.
SUNDSHOLM, ELLEN KEYS BARNDOMSHEM.
' Professor §eorg ' Brändes.
' Bofcförfäggaren 6ugen Diedericfjs.
PUGEN DIEDERICHS i Jena * - * år en af Tysklands mest framstående bokförläggare, känd för att endast utge utsökta böcker i utsökt utstyrsel.
Helt visst har det betydt mycket för Ellen Key^ att t Tyskland lanceras af en sä ansedd och varmt förstående för- läggare.
AJAPPELIGEN kan väl raden * • af dessa uttalanden inledas med ett mera representativt namn än det som bäres af den skandi- naviska nordens kritiske mästa- re, den geniale författaren till " Hovedströmninger i det 19:de århundredes litteratur ", som skrifver: ET A F G J Ö R E N D E ved Ellen Keys For- fatterskab er at hun har indvirket paa Kvinderne som ingen anden; först paa opvakte Kvinder i Sverig, saa paa dem i de fleste andre Lande.
Hun har kendt sit eget Kön.
Kvinderne har fölt sig forstaaede af hende, ikke blot rigtigt skildrede som af andre, men saaledes forstaaede, at de förnam deres Synkres udvidet derved, deres Fordomme fortraengte, deres Tanker fri- gjorte, deres Livsmod vakt.
Og dette sidste er Hovedsagen.
Ellen Key har givet Kvinderne Selvtillid.
Hun har meddelt dem Haab.
Saaledes har hun virket på mange stillelevende Kvinder, der i hende har set en Skriftemoder, en Be- skytterinde, og dernaest paa Skribentinderne, endog i de romanske Lande, hvor saa faa Nord- boer gör Indtryk.
Forfatterinder som Sibilla Aleramo i Italien, Simone Bodéve i Frankrig har selv meddelt mig hvad de skylder Ellen Key.
Det maerkligste herved er det, at hun ikke ha-r virket som Kvindesagskvinde.
Medens de ledende blandt de Kvinder, der ikke skriver Romaner, först og fremmest ivrer for Stemme- retten, agiterer for Kvindernes Ret at vaelge og vaelges, for deres ligeberettigede Deltagelse i Samfundsstyre og Statsliv, har Ellen Key ladet alt dette mere Udvortes ligge.
Hun har paa- virket Kvinderne intimt.
Hun har laert dem at stille Krav til sig selv som til Andre, og har end ikke troet paa at deres iremragende Evner paa de höjeste Om- raader var sideordnede med Mandens.
Hun har da paa en Gang vist sig meget dristig og har holdt staerkt igen.
Naar hendes Betydning for Kvinderne saale- des fremhaeves, er det ikke Meningen at negte hendes Betydning for Masnd.
Ogsaa Maend kan lffire meget af hende.
Hun staar f. Ex. höjt som kritisk Fremstillerinde, har som saadan snart skrevet yderst skarpsindigt, snart frugt- bart og varmt.
Hun har nogen Tilböjelighed til at tillempe de Aander, hun dyrker, efter sine egne Idealer.
Det er saaledes forbausende at se, hvad hun har faaet ud af Nietzsche, noget naer den sande Kristne.
Umuligt hos hende at komme under Vejr med hans Afsky for det Meste hun selv svaermér for.
Ellen Key er som Entusiast en Renhedsfor- kynderinde.
Saa ringe hun agter Sasdelighe- dens ydre Former, lever og aander hun dog i Saedelighedens höjeste og reneste Luftlag, kun at hun aldrig har opfattet Saedeligheden som naturfjendsk.
Derfor har det vaeret saa komisk at iagttage Sveriges rystede Samfundsstötters Bekasmpdse af hende som ungdomsforförende Bakkantinde og Sveriges ophidsede Samfundsrysters Anfald paa hende som kvindeforförende Sapfo.
Hun er og bliver en höj personlig Kulturs rene og tapre Praestinde.
D VJ^ IN GRUSS AUS JENA sollen diese Zeilen fur Ellen Key sein, das Jena der neuen und alten Zeit, das ein Anrecht auf sie bean- sprucht.
Denn sollte die Feier des 60-jährigen Geburtstages nur Schweden angehen?
Ja, ich stelle sie mir, so oft sie in Jena ist, als ein wurdiges Seitenstiick zu unserer Excellenz Haeckel vor, eine zweite Excellenz, ebenso warmherzig, ebenso Kunstlernatur, ebenso angefeindet, ebenso Optimist und befreiend mit ihrem Glauben an das Gute im Men- schen.
E Ellen Key bleibt mit ihrem grossen guterr Herzen ewig jung.
Und darum gehört sie zu uns nach Jena.
Jena in November 1909.
&lt;J 2W&gt;V^^&lt;?
N HÄLSNING FRÅN JENA till Ellen Key vilja dessa E rader vara, den nya och den gamla tidens Jena, som gör anspråk på en viss rätt till henne.
Ty skulle väl firandet af 60-årsdagen endast angå Sverige?
Så ofta hon är i Jena, föreställer jag mig henne som ett värdigt motstycke till vår excellens Haeckel, en excellens nummer två, lika varmhjärtad, med samma konstnärs- natur, lika häcklad, lika stor optimist och befriare genom sin tro på det goda hos människorna.
Wem mohl das Gliick die schönste Palme beut Wer frohlich tut, sich des Getanen freut läser man till minne af Goethes besök i Jenas Prinzess- innengarten på en där upprest minnessten, och när vi tillsammans stodo framför den och därefter gingo till Hteckel, förnam jag dessa två som en enhet i deras goetheska mänsklighet.
Och dock äro de grundskilj- Went wohl das Gluck die schönste Palme beut aktiga i sin världsåskådning.
Men det betyder i Jena Wer frohlich tut, sich des Getanen freut ingenting.
Det visade sig till och med när vi sedan stodo på Institutets tak med Haackels mångårige tjänare liest man zur Erinnerung an Goethes Aufenthalt som ciceron, att denne inte alls var hans anhängare i im Jenaer Prinzessinnengarten auf einem dort fråga om världsgåtorna, ty han tillbakavisade vårt aufgerichteten Gedenkstein und als wir zusam- tvifvel gent emot någon upplysning med satsen: " Så sant som Gud i himmelen lefver och själen är odöd- men davorstanden und dann zu Ha; ckel gingen, lig / Och endast det tunna taket skilde oss från ar- empfand ich diese zwei eins in ihrem Goethe- betsrummet med approfessorn, som han kallas hos oss schen Menschentum.
Und doch sind sie grund- i Jena.
Dock i det Jena, där den blåa blomman ännu i dag verschieden in ihrer Weltanschauung.
Aber das macht in Jena Nichts aus.
Zeigte es sich växer i pulsatillans gestalt, där de många minnestaf- lorna på husen tala om deras forna gäster, så att doch, als wir dann auf dem Dach des Instituts nästan alla berömda namn från vår litteraturs och veten- mit dem langjährigen Diener Haeckels als Fiihrer skaps klassiska tid klinga en till mötes — i detta stånden, dass dieser, trotzdem er 40 Jahre Jena hör Ellen Key först riktigt hemma.
Ty är väl den ganzen Tag um ihn lebte, nicht auf die hennes fordran på själens utveckling något annat än bildningsbegreppet i Humboldts anda.
Vi upplefde här Welträtsel eingeschworen war, denn er be- en gång, att Ellen Key en doftande varm majdag, just kräftigte unsere Zweifel an eir.er Erklärung som solen lutade mot sin nedgång, höll en bergspre- dikan för oss på höjderna nära Saaledalen.
En riktig mit dem Satz: " So wahr Gott im Himmel lebt und die Seele unsterblich ist. "
Nur die dunne bergspredikan.
Hon stod på en kulle, vi alla lägrade oss kring hennes fötter, först ungdomen i näiheten, Decke des Daches trennte uns von dem Ar- unga bekransade flickor, ända till bönderna från en by beitszimmer des Affenprofessors, wie er bei uns " i grannskapet som sista utposter, hvilka hade kommit dit för att sjunga thyringska folkvisor för Ellen Key.
in Jena heisst.
— Då talade hon till oss om Jenas gamla andar och om Aber nach dem Jena, wo die blaue Blume hvad Schiller och Goethe varit för henne i hennes Det var oförgätliga ögonblick.
Hvarje år noch heute in Gestalt der Kuchenschelle wächst, ungdom.
fira vi midsommarnatten med gamla folkdanser, till och wo die vielen Gedenktafeln an den Häusern von med många svenska såsom " Peter speleman " eller ihren fruheren Gästen reden, sodass fast alle be- " Sex unga flickor här i ringen ".
S:t Franciskus sol- riihmten Namen unserer Literatur und Wissen- sång ger grundtonen åt vår fest, studenter och unga.
flickor framföra helt improviseradt olika diktverk (i år- schaft der klassischen Zeit erklingen, gehört var det Goethes Satyros) och vi alla, unga och gamla,, Ellen Key erst recht.
Denn ist ihre Forde- ligga ända till midnatt kring den glimmande elden- rung von der Entfaltung der Seele etwas Ande- En gång kom Ellen Key en dag försent till denna fest.
res als der Begriff der Bildung im Sinne Hum- Vi hoppas dock, att hon en gång kommer i rätt tid och åter håller en bergspredikan för oss.
Hon skall boldt ' s?
Wir erlebten es hier einmal, dass uns helt visst hålla ut med de sista.
Ty Ellen Key förblir Ellen Key auf den Höhen unweit des Saalethales med sitt stora goda hjärta evigt ung.
Och därför till- im Scheiden der Abendsonne an einem duften- hör hon oss i Jena.
den sonnendurchgluhten Maientag eine Berg- Jena i november 1909. predigt hielt.
Eine richtige Bergpredigt.
Sie Eugen Diederichs.
stand auf einem Hugel, wir alle gelagert zu ihren Fussen, zuerst die Jugend in der Nähe, junge bekränzte Mädchen, bis zu den Bauern Törfatfaren ' Ulaxim §orRij.
eines benachbarten Dorfes als letzte, die gekom- men waren, um Ellen Key thuringische Volks- CÖR ATT ERHÅLLA ett ryskt lieder vorzusingen.
Da redete sie uns von * uttalande om Ellen Key ha den alten Geistern Jenas und was ihr Schiller vi vändt oss till en af det unga Rysslands mest kände diktare, und Goethe in ihrer Jugend waren.
Es waren Maxim Gorkij, som äfven äger en unvergessliche Stunden.
Jedes Jahr feiern wir stor läsekrets hos oss.
Som svar die Mittsommernacht mit alten Volkstänzen, mottogo vi frän Capri, där G. sogar manchen schwedischen, wie " Peter Spiel- f. n. vistas, följande telegram, mann " öder " Sechs junge Mädchen hier im utgörande den ryske skaldens hyllning till Ellen Key.
Kreise ".
Der Sonnengesang von St. Franziskus gibt den Grundton zu unserer Feier, Studen- Capri * * f a.
ten und junge Mädchen fiihren improvisiert Dichtungen auf (dieses Jahr war es Goethes ARIT A L L V A R L I G T indisponerad.
Ofant- Satyros) und wir alle, Jung und Alt, liegen ligt ledsen att ej ha kunnat sända arti- bis Mitternacht amglimmenden Feuer.
Einmal keln i tid.
Mottag mina bästa hälsningar.
kam Ellen Key einen Tag zu spät dazu an.
Skulle vara tacksam att få Ellen Keys adress Hoffen wir, dass sie einmal zur rechten Zeit för att kunna lyckönska.
kommt und uns wieder eine Bergpredigt halt.
Sie wird sicher mit bis zuletzt aushalten.
Denn V 583
w^m ' •Törfaffaren TJlaurice fflaeferfinck.
' Professor Vifafis 72orsfröm.
F~ \ EN SNILLRIKE belgiske ly- # • / rikern, naturfilosofin och dramaturgen behäfver lagen an- befallning hos en publik, som frän scenen skakats af Monna Vannas tragiska öde, som följt honom genom Bikupans under- fulla värld fram till lifskonstens renaste höjder.
NORSTRÖM, pro- i filosofi vid Göte- borgs högskola, är en af våra skarpaste och djupaste tänkare.
Hans " Tankelinjer *, hvari äfven ingår ett utförligt bemötande af Ellen Keys lifsåskädning, bildar epok i svensk filosofisk litteratur.
" Les, ' 4 chemins " Grasse.t ' U N l T MA~VOIX a routes celles qui dans le monde cjyitisé célébrent aujourd ' hui la gloire de la bonne, de la noble, de 1 ' héroi- que Ellen Key — la grande liberatrice å qui nos fils devront des compagnes plus claires, plus ardentes, plus sures — — AG HAR ALDRIG T V I F L A T på Ellen Keys hjärteärlighet, rika sinne och geni.
Därtill utgår för mycken värme från hennes per- sonlighet och för stark glans från hennes penna.
Hennes stora inflytande vore väl därförutan också oförklarligt.
På den filosofiska miniaty- rens område innehar hon en hög rangplats.
Men en sak har Ellen Key aldrig förstått: att utan alla bitankar falla på knä för s a n n i n g e n s öfverjordiska gestalt.
Sanningssökandets logiska lidelse känner hon icke.
Det rena tänkandets fröjder och kval voro aldrig hennes.
Det är med hjärtat hon strider och med hjärtat hon lider.
Och nu är jag mer än förr benägen tro, att hon ingalunda lidit och stridt förgäfves.
När den sofrande tiden gått öfver hennes verk, skall en rest stå kvar, som inordnar Ellen Key bland tecknen, som bådade den nya dagen, den dag, som hon själf anat och drömt om, men som blir långt bättre än hennes egen aning och dröm.
J és££ CLC^t^^e^&lt; &amp; &amp;.
J AG FÖRENAR min röst med alla deras, som i den civiliserade världen i dag hylla den goda, den ädla, den hjältemodiga Ellen Key — den stora befrierskan, som i våra barn skall få mera upplysta, brinnande och pålitliga följeslagare.
' ' Maeterlinck.
Törfaffaren ' Pauf fflargueriffe.
PARISISKA D E bröderna Paul författarne, och Victor Margueritte, äro genom sina böc- ker välkända äfven för svensk allmänhet.
Monsieur Paul Mar- gueritte har just i dagarna ut- sändt en ny roman La Flamme, som ger en gripande psykologisk studie af det åldrande snillet.
K ITALIS fessor J Törfaffarinnan Tlfvifde Prydz.
f^UNVOR TORSD ÄTTER till * - * Härö är lika populär i Sverige som i Norge.
Dess för- fattarinna är också alltför känd af den svenska publiken, för att hennes hyllning af Ellen Key skulle behöfva föregås af någon närmare presentation.
H R REDAKTÖR!
De fortaeller mig at Ellen Key öm nogle dage fylder 60 aar.
Jeg maa jo tro Dem, saa vanskeligt det end falder mig.
— For Ellen Key er jo ung.
Men da forstaar jeg tillige at Ellen Key foruden saa megen anden visdom ogsaa ejer den, at hun ved vejen til Iduns hellige lund, AG HYSER den djupaste beundran för fröken Ellen hvor de vidunderlige frugter gror, der gir evig Keys verk och den största vördnad för hennes _.
person.
Hon förkroppsligar en af de vackraste typer af ungdom.
tänkande och modig mänsklighet, som sätta märken i Om man ikke har hävt den Glade at se og ide ' ernas historia.
Jag ansluter mig med värme till den lare at kjende Ellen Key selv, som hun van- hyllning som ni bringar henne.
drer om mellem menneskerne, sterk, sprudlende Paul Margueritte.
ung og frisk, saa har man dog allikevel hävt en fornemmelse af denne ungdom, straalende, väl- Törfaffarinnan Tlda 7 ?egri.
dende frem gjennem alle hendes verker.
Og PN FATTIG byskolelärarinna man aner i hvilken överflöd den höje gudinde * ~&gt; ur folkets djupa led, som har rakt hende sine gaver.
genom sin själs rika strängaspel Saa vel höver det sig ogsaa for Ellen Key sjunger sig fram till sitt lands at eje denne ungdom.
Saa vel harmonerer den största skaldinna, del är Ada Negris saga.
I Idun har hennes med den skjönne moderlige kraft, det klare diktargestalt skildrats och hen- aldrig formörkede blik og det store sensible nes egenartade konst tolkats af hjerte, der har pläds for alt og alle.
Sigrid Elmblad.
Hun har saa meget at sige os, Ellen Key.
Hun ser långt.
Indover de veje, der förer ud LLEN KEY, luminosa flgura di serenitå e af mörket mod lysere land.
De ligger endnu di bellezza!
.
.
.
lo pensa a Lei come ad saa temmeligen öde.
Hun vil hjelpe menne- skerne at finde ind der.
Skjönnere livsarbejde una liberatrice dell ' anima femminile.
gives icke.
Et svärere neppe heller.
Milano 12 november 1909.
Men hvorfra har hun hentet sit lyse, ukuelige mod, sin myke elastiske kraft?
Mon ikke inde i Iduns lund?
Og saa er der en hemmelighed ved det hele: hun elsker menneskerne.
J E C LLEN KEY, strålande gestalt af renhet och skönhet!
* - '.
.
.
Jag tänker på henne som på en befrierska af den kvinnliga själen.
Ada Negri.
kuu / d&lt; / t — 584 — Tleufer.
REUTER är en G ABRIELE författarinna, som likt Ellen Key modigt tagit itu med de vanskligaste problem, som före- läggas den mod ma kvinnan att lösa.
Hennes romaner, däraf flere öfversatts till svenska, äro också kända och högt skattade inom och utom Tyskland.
I N E L L E N KEY ist eine von den priester- lichen Frauen wieder erstanden, die einst unter den Namen der Nornen und der Sybillen verehrt wurden.
Fand man nicht bei ihnen eine tiefere und reinere Kenntniss von den Wunschen und den Notwendigkeiten der Seele, als selbst bei den Priestern, die durch Herrsch- sucht verblendet, als bei den Königen und Kriegern, die durch den Larm der Schlachten zerstreut, und bei den Gelehrten und Magiern, die durch geistigen Ehrgeiz irre geleitet waren?
Wie zu jenen heiligen und weisen Frauen, wie zu den Vestalinnen der Antike, känn ein Hiilfesuchender noch heute in jeder zeit Zu ihr treten.
Er wird sie stets wach und dienst- bereit finden, ihm von der Flamme des Ideals, zu deren Hiiterin der Geist sie berufen hat, freigebig zu spenden, damit das göttliche Feuer in seinem Hause und Herzen ein warmes Licht entziinde.
/ Z^c^ M ONSIEUR!
J ' ai la plus profonde admiration pour Fceuvre de m:lle Ellen Key et le plus grand re- spect pour sa personne.
Elle incarne un des plus beaux types d ' humanite pensante et cou- rageuse, qui marquent dans 1 ' histoire des idées.
J e m ' associe avec ferveur a l ' hommage que vous lui rendez.
Toute ma sympatie distinguée Törfaffarinnan §a6riefe 5?
IVAED ELLEN KEY har återuppstått en af de präster- * " * liga kvinnor, som fordom ärades under namn af nornor och sibyllor.
Fann man icke hos dem en dju- pare och renare kännedom om själens önskemål och behof än hos präster, som förblindades af härsklystnad, hos konungar och krigare, som voro förvirrade af fält- slagens larm, eller hos lärda och mager, som leddes vill af andlig äregirighet?
Liksom en gång inför dessa heliga och visa kvin- nor, liksom inför antikens vestaler, kan ännu i dag och ständigt den hjälpsökande träda inför henne.
Han skall alltid finna henne vaken och beredd att frikostigt dela med åt honom af den idealens flamma, till hvars vårdarinna anden kallat henne, på det att den gudom- liga elden må tända en värmande låga i hans hus och hans hjärta.
Gäbriele Renter.
Törfaffaren " Rainer 7 / laria TlifRe.
ÖSTERRIKISKE D EN ren-filosofen Rainer dikta- Maria Rilke tillhör " icke de populära namnen, men hans subtila, inåt- vända konst har vunnit honom vänner bland samstämda naturer.
Hans originella uppfatL.ing af Ellen Keys utvecklingsbana torde intressera äfven dem, som icke känna hans arbeten.
E INST, ALS E L L E N KEY auftrat, war sie im Recht, und so rein und eindeutig ist das Wesen ihrer Persönlichkeit, dass sie es sicher einmal wieder sein wird, und dann end- giiltig.
Man wird die Tnibungen vergessen, in die die Umstände sie hineingezogen haben und ihre Idee wird sich wieder aufrichten nach allem Schaden, den sie selbst ihr gethan hat.
Unsere Zeit ist nicht vorziiglicher und nicht geringer als eine andere, ich meine nicht sie zu tadeln, sondern nur zu bezeichnen, wenn ich vermuthe, dass sie die Kräfte, die sich ihr anbieten, nicht zu nutzen weiss, sie verachtet sie und beriihmt sich ihrer abwechselnd, statt sie zu gebrauchen.
Wie jede Gegenwart ist auch sie eifersuchtig auf die Zukunft und wo etwas Kunftiges aufsteht, da wendet sie, der Reihe nach, zwei Mittel an, es unschädlich zu machen: solange es gelingt widersteht sie sich dem Neuen, um es, wenn es doch iiberdauert,
^Ä^l plötzlich wie ein Unmiindiges zu adoptieren.
So hebt sie gewissermassen jeden Verkiindiger auf, erst durch Widerspruch und dann (ver- stellter) durch Anhängerschaft: es giebt keinen Heilbringer ohne die Versuchung dieses Schick- sals.
Wir kennen es und doch, da wir aufsahen und es vollzog sich an einer Frau, erschien es uns quälender und verwirrender als wir es kannten: da war eine Stimme aufgekommen, einseitig selig wie eines Kindes Freude, un- beweisbar: und nun dräng sie nur noch schwach durch Zeugnisse und Bucherstellen und Recht- fertigungen.
An dem Platze einer reinen Er- scheinung war ein gefiihliger Walfahrtsort entstanden mit uberfiussigen Mirakeln und voriibergehenden Heilungen.
Und die Mittler- Gestalt verlor sich in diesem Gedränge umso verhängnisvoller, als nicht der Reiz und Irrthum des Erfolges sie darin festhielt, sondern ihr wahrestes Wesen, das bis zur Vernichtung ge- fährdet war.
Aber da, völlig verschwunden in dem bewundernden Missbrauch der um sie zusammenschlug, muss diese Seele die ganze Gefahr iiberstanden haben; wahrscheinlich weil sie sie nicht kannte: wie Kinder iiberstehen.
Und nun mag man sie feiern; nicht ihre Giite und Hiilfsfertigkeit, aber die lautere Starke ihres Daseins; nicht ihre Wirkungen aber ihr unscihtbares inneres Heldenthum.
Dieses wird ihre ewige Schönheit werden.
Und wie anderen, im Alter, die Vergangenheit seltsam deutlich wird, so wird ihr, in ihrer Zuriickgezogenheit, die Zukunft nahe sein.
Paris am 15 november 1909.
Key framträdde, hade hon rätt; P Å och SIN så TID, rent då och Ellen enhetligt är hennes personlighets väsen, att hon säkert engång åter skall få det, och då slutgiltigt.
Man skall glömma de svårigheter, i hvilka omständigheterna indragit henne, och hennes Idé skall åter resa sig efter all skada, hon själf tillfogat den.
Vår tid är icke förmer och icke sämre än någon annan; det är ej min afsikt att tadla den, utan endast att känneteckna, när jag uttalar som min uppfattning, att den icke förstår att nyttja de krafter, som erbjuda sig.
I stället för att bruka dem ömsom föraktar den dem och skryter af dem.
Som hvarje nutid är äfven den afundsjuk på framtiden, och där något framtids- dugligt uppstår, använder den, i tur och ordning, två medel att oskadliggöra det: så länge det lyckas, mot- sätter den sig det nya för att sedan med ens — om det dock öfverlefver motståndet — adoptera det som en omyndig.
Så upphäfver den, så att säga, hvarje förkunnare, först genom motsägelse och därpå (mera förklädt) genom anhängarskap; det finns ingen frälsare utan detta ödes försökelse.
Vi veta det, ock dock — då vi lyfte vår blick och sågo det upprepas med en kvinna, syntes det oss mera kvalfullt och förvirrande än tillförene: Där hade upp- stått en stämma, en enbart sällhetsdrucken som ett barns fröjd, obevislig: och ännu trängde den ju blott svagt igenom vittnesmål och.bokcitat och urskuldan- den.
På platsen för en kysk uppenbarelse hade bildats en känslosam vallfartsort med öfversvinnliga mirakler och obeständiga underkurer.
Och i denna trängsel för- lorade sig midtgestalten så mycket mer olycksbådande, som det icke var framgångens tjusning och förvillelse som kvarhöll henne där, utan hennes sannaste väsen, som var blottställdt ända till förintelse.
Och likväl måste denna själ, så godt som försvunnen i det be- undrande missbruk, som slog samman omkring henne, ha uthärdat hela faran; sannolikt emedan hon icke ens fattade den: såsom barn uthärda.
Och nu må man hylla henne: icke hennes godhet och hjälpsamhet, utan den högre styrkan i hennes väsen; icke hennes verkningar, utan hennes osynliga inre hjältedom.
Detta skall förbli hennes eviga skön- het.
Och liksom för andra, i ålderns dagar, det för- gångna får en sällsam tydlighet, så skall framtiden stå henne nära i hennes tillbakadragenhet.
., Rainer Maria Rilke.
Begär alltid Granit-ewaljeraiis KOCKUMS KOKKÄRL Professor §usfaf T. Steffen.
DROFESSOR G. F. Steffen är * en af Sveriges främsta na- tionalekonomer och bekläder i denna egenskap professur vid Göteborgs högskola.
Hans stu- dier öfver engelska samhällsför- hållanden utgöra värdefulla in- satser i svensk litteratur, som rör sociala ämnen.
D ET HAR för mig aldrig funnits någon svårighet att förstå och som en högsta form af etisk sträfvan uppskatta Ellen Keys lifsverk.
Den logik vi främst måste fordra af en etisk banbrytare är icke kunskapsförmågans, utan känslans och viljans.
Hans första och sista uppgift är icke att intellektuelt återspegla hvad som är omkring honom, utan att inifrån sig själf gestalta en ny verklighet, hvars värde består däruti att den fortsätter lifvets evolution.
Utom Krapotkin har jag icke känt någon så intuitionsstark och så själsren etisk logiker som Ellen Key.
Och, liksom min kärlek till Krapotkin är ostörd af mina invändningar mot hans vetenskapliga metoder, lider min varma vördnad för Ellen Key intet intrång genom in- sikten i hennes intellektuella logiks svagheter.
Ej heller skrämmer mig hennes vågsamhet, hennes goda vilja att trotsa moraliska faror för att eröfra en högre moralisk verklighet.
Allt nydanande måste bringa oss i faror — på sam- ma gång det räddar oss ur faran att förstenas.
Lifvet är blott ett val mellan faran att somna in allt djupare eller faran att vakna till en allt klarare medvetenhet.
Uti Ellen Keys själ fin- nes en oskattbar rikedom på det mod, som för oss framåt att möta ädlare lifsfaror.
De svaga i anden må ju taga sig i akt för henne.
Men liksom Ellen Key tror jag icke att det är moraliskt att inrätta tillvaron med hänsyn till de murknas och förstenades kraf att ostörda få vara hvad de äro.
Göteborg den 11 nov.
1909.
Professor Werner Söderfjjefin.
KULTURELLA Finlands D ET mening om Ellen Key har i denna enquéte fått till språkrör professor Verner Söderhjelm, Fin- lands ypperste litteraturhistori- ker i modern tid och en intres- serad kännare af Sveriges and- liga strömningar.
Det är några för nutiden sällsynta egenska- per hos Ellen Key, som synas mig utgöra hen- nes bästa kännetecken och hennes största styrka.
Medan andra andens arbetare isolera sig-och misstroget gå undan människor, har hon en attraktion till människor, en tillit till dem och en fond af kärlek för dem, som å sin sida gör, att hon samlar och förenar likt en värmekälla: jag vet icke om många kunna som hon resa från norr till söder och från öster till väster i Europa, formligen trängande sig mellan ska- ror af vänner och anhängare.
Medan hos an- dra sensibiliteten för kritik och polemik är drif- ven till det sjukliga, går hon fram med ett mod, en öppenhet och meddelsamhet, ur hvilka strålar glädjen öfver hennes egen entusiasm.
Medan andra så gärna tvifla och tveka, har hon en blind tro på individernas och samhäl- lets förmåga af det lyckolif hon drömmer om.
Medan andra suras öfver lifvet, älskar hon det, ger sig åt det, ser, njuter och lär af allt och öfverallt (jag har bevittnat det på många orter och i många olika väder, från Helsingfors ' vin- ter allt till Siciliens vår) med en fysisk och själisk spänstighet, som är rent af häpnads- väckande.
Med sådana egenskaper kan man försätta berg och bryta vägar genom snår och dunkel.
Det finnes få, som hafva i sin makt en sådan uttryckets blommande fyllighet och så yppiga och sköna bilder som Ellen Key i sina bästa stunder har det.
Med en det konstnärliga åskådliggörandets talang, som är få förunnad, har hon kallat till lif Goethe och hans om- gifning i en uppsats, som troligen fört flera resande till Weimar än den bästa turistreklam kunnat det och lagt skaldens verk i hundrades händer.
Och med samma inträngande i per- sonlighetens väsen har hon skildrat andra af litteraturens gestalter, både dem, hvilkas stor- het är erkänd af alla, och sådana, hvilka i hen- nes hänförda ögon haft de storas egenskaper.
Aldrig har dock Ellen Keys idévärld tett sig för mig så flödande rik och aldrig hennes ordkonst så fager eller hennes tankegång så djup och poesifylld tillika, som när hon af stunden inspirerad talat utan förberedelse i en krets, där hon funnit sig förstådd.
Som sådan improviserande talarinna — siande sibylla och skapande skald på en gång — har hon tyckts mig ännu mer än annars enstaka och beundrans- värd.
Och ännu mer än annars har jag vid sådana tillfällen förstått, att hon är en ban- bryterska i nordisk kultur, hvars ord fällt frön, ur hvilka sådd spirat, och hvars stämmas klang sent skall förtona i samtidens sinnen.
N ÄR JAG TÄNKER på Ellen Key, träder alltid människan för mig framom hennes verk, den talande Ellen Key framför den skrif- vande.
Och också när jag läser henne, hör jag ständigt hennes stämma ljuda med hela sitt oef- terhärmligt varma fall; ty hennes skrifter bära ju så ofta det muntliga föredragets prägel, de hafva hela dess impulsiva hänförelse, dess starka understrykningar, dess öfvertalande advokatyr, dess ringa hänsyn till möjliga kritiska in- kast.
Därför, när jag nu skall hylla henne på en dag, då tankarna af de nådda sextio åren taga sig anledning att öfverblicka hennes verk och väsen, står hon närmast för mig som den väckande, lärande och inspirerande, och hvarje sträfvan att analysera idéerna eller fram- ställningen i hennes arbeten är mig i detta ögonblick mer fjärran än någonsin.
Giftfria och syrefasta.
= Prisbilliga.
= Fås på begäran öfver- — allt i hela världen.
— " Sällskap, där man har roligt ".
Ett kapitel om vårt umgängeslif och dess ut- veckling till enklare och friskare former.
För den bästa uppsats på 3 å 4 Idunsspalter öfver detta artikeltäfling " ämne, som med påskrift insändes " Iduns till Redaktionen inom utgången af denna månad, utbetala vi Elf pris af etthundra kronor.
KALMAR ANGKVARNS A.-EfcS tillverkade af utsökt råvara pa tidsen ligaste sätt äro nutidens Hafregryn &amp; Sundhetsmjöl ' förnämsta.
Finnes hos hvarje välsorterad speceri- = S V E A handlare i riket.
PrlmbolSnta mad högsta utmärkolaar.
585 —
SfocJc /) of / / 2S f) ögs / cofa i e&lt;jef fem a i^F Prof. Gerard De Geer.
Högskalans rektor.
Grefve Hans ' Högskolestyrets HÖGTIDLIGA invigningen af Stockholms D EN högskolas nya byggnad — uppförd vid Kung- stensgatan nedanför Observatoriet efter ritningar af arkitekten V. Bodin — äger efter länga för- beredelser rum måndagen den 6 dennes.
Själfva invigningen skall förrättas af konungen.
Utom af de kungliga personerna kommer ceremonien att öf- vervaras af en del regeringsmedlemmar, represen- tanter för öfriga svenska högskolor samt för aka- demier och lärda samfund, hrr stadsfullmäktige m. fl.
Dagen afslutas med bankett pä Grand Ho- tell och standarinvigning samt bal af Studentför- eningen.
På tisdagen är promotion — den första promo- tion som någonsin förekommit i Sveriges hufvud- stad — hvarvid diplomet honoris causa öfverlämnas åt professorerna Henri Poincaré och Painlevé i Pa- ris, V. Volterra i Rom, E. Warming i Köpenhamn och W. C. Brögger i Kristiania samt svenskarne professor J.
E. Richert, disponenten E.
/.
Ljungberg och diktaren Verner von Heidenstam.
Valet är, som synes, gjordt med den finaste urskillning, enär bärarne af dessa namn hvar på sitt område glänsande representera vetenskap, konst S E D A N D E N på 1860-talet lifligt ifråga- satta förflyttningen af Uppsala univer- sitet till Stockholm befunnits icke genomför- bar, samlade sig intressena för en kulturell cen- tralpunkt i hufvudstaden kring tanken på att g r u n d a en ny högskola därstädes.
I sådant syfte skedde på hösten 1869 den sammanslut- ning mellan framstående personer på olika områden, som ledde till bildandet af den ännu bestående Högskoleföreningen.
Uti den in- bjudning att lämna bidrag till upprättande af Stockholms högskola, som denna förening utfärdade, framhölls med styrka betydelsen för nationens politiska och sociala lif af en högskola i hufvudstaden.
Det angafs genast från början, att den nya högskolan borde om- fatta endast de aminen, som tillhörde juri- diska och filosofiska fakulteterna vid stats- universiteten.
Sedan Högskoleföreningen antagit grund- stadgar och ordningsstadga för högskolan samt inemot 1 milj. kr.
insamlats, höffios de första föreläsningarna vid högskolan den 14 oktober Början var blygsam.
Föreläsningarna, som ägde rum först i dåvarande slöjdskolan och sedermera i Vetenskapsakademiens hör- sal, omfattade ett fåtal till den naturveten- skapliga gruppen hörande ämnen, i hvilka man a n s å g sig lättast kunna i Stockholm, erhålla lämpliga krafter.
Lärarna, som icke meddelade undervisning i annan form än medels dessa föreläsningar, h a d e sin hufvudsakliga verk- samhet på annat håll, och högskolans hela ut- giftsstat för år 1879 uppgick till endast 15,400 kronor.
Emellertid erhöll högskolan från Stockholms stadsfullmäktige ett årsanslag af 40,000 kr., och nu började en tid af krj under ledning af högsk skildt hennes inspekt&lt; Lindhagen.
Personer n skapliga förtjänster, så: W. C. Brögger, E. Wi Pettersson, V. R y d b e bundos såsom professor lokaler förhyrdes — för kets byggnad och i n: i sedermera i n: r 30 Kun kvarbott till i år — och geologi, mineralogi, bot fysik upprättades.
Läi så stort — 40 å 60 — n bedrefs vid högskolan, skaffade sig e t t aktadt kretsar.
Sedan den löftesrika hämmats g e n o m brist 1892 åter en vändpunki i det att högskolan då handlaren John Söderb lopp af öfver 2 milj. kr.
vetenskapliga afdelning digas, och nya framstå ' mågor — såsom S.
An G.
De Geer, V. Bjerkn — anställas.
Dessutom en hastigare lösning af nerligen viktiga frågor: rätt, inrättande af en ju förande af egen bygg] Att i detalj följa lösrj gifves här icke tillfälle dande skriftväxlingar &lt; motstånd från målsmäi
promoveras m l / achtmeister.
is ordförande 1 Prof Mittag-Leffler Promotor vid invigningen och industri.
De tre förstnämnde ha alla föreläst vid högskolan, professorerna Warming och Brögger varit lärare vid densamma.
Poincaré, hvilken väl gäller för att vara samtidens främste inom den matema- tiska vetenskapen, är född 1854 och innehar sedan 1897 professuren i celest mekanik vid Sorbonne.
Hans landsman Painlevé är 46 år gammal och ut- nämndes 1895 till professor i Paris, och Volterra, hvilken främst gjort sitt namn kändt pä den mate- matiska fysikens område, är född I860 samt pro- fessor vid universitetet i Rom.
Professor Warming blef 1882 professor i botanik vid Stockholms hög- skola, hvars rektor han äfven varit, men flyttade 1886 till Köpenhamn, dit han kallats att öfverla den botaniska professuren, och Brögger var från 1882 till 1890 professor vid högskolan i mineralogi och geologi.
Sistnämnda dr mottog han lärostolen i samma ämnen vid universitetet i Kristiania.
Disponent Ljungberg intar ett högt rum inom vår främsta industri, professor Richert räknas som vårt lands främste vattenbyg- gare, och hvad Verner von Heidenstam beträffar, finnes väl ingen bildad svensk, som ej vet hvad han betyder för sin nation.
Promotionen förrättas af professor Mittag- Leffler.
På aftonensamma dagger Studentföreningen " spex " pä Opereiteatern.
tigt utvecklingsarbete lans styrelse och sär- r justitierådet Albert; d framstående veten-) m G. Mittag-Leffler, ming, W. Leche, O. k Sonja Kovalewski, r vid högskolan, egna t i Norra latinlärover- i i Klara Strandgata, sgatan, där högskolan dyrbara institutioner i nik, zoologi, kemi och ungeantalet var icke in ett intensivt arbete ym redan från början •iamn i vetenskapliga .tvecklingen några år i medel, inträdde åi i högskolans historia, ' nottog genom gross- gs testamente ett be- Jen matematisk-natur- Q kunde nu fullstän- tde vetenskapliga för- ienius, G. Lagerheim, •;, E. Phragmén m. fl.
rörjade man tänka på .e för högskolan syn- vinnande af examens- disk fakultet och upp- k. igen af dessa frågor, Efter långa förbere-: h delvis efter starkt för statsuniversiteten erhöll högskolan af Kungl.
Maj: t rätt att an- ställa examina och disputationsprof enligt re- solution den I I m a r s 1904 inom filosofiska fakulteten och enligt resolution den 28 septem- ber 1907 inom den juridiska fakulteten eller den stats- och rättsvetenskapliga afdelningen, såsom den vid högskolan benämnes.
Upprät- tandet af sistnämnda afdelning h a d e möjlig- gjorts dels genom afsevärda enskilda dona- tioner, dels ock genom ett årsbidrag af 35,000 kr.
från stadsfullmäktige, hvilka i sammanhang m e d tillkomsten af den Söderbergska dona- tionen indragit det tidigare årsanslaget.
Af- delningen är nu fullständigt besatt med re- presentanter för de särskilda juridiska discipli- nerna, däribland den framstående rättslärde professor A. O. Winroth.
H v a d slutligen byggnadsfrågan angår er- höll högskolan redan år 1882 genom gåfva från vissa af L.
J. Hiertas arfvingar en tomt i kvarteret Kungsten midt emot Tekniska hög- skolan och nedanför Observatoriet.
Uppföran- det af egen byggnad å denna tomt fördröjdes dock länge af brist på medel.
Men sedan en för högskolan högt intresserad person, som hittills velat vara okänd, till byggnaden bi- dragit med det stora beloppet af 358,000 kr., har byggnaden kommit till stånd och inviges den 6 december 1909 högtidligt för sitt ända- mål.
För närvarande räknar högskolan 19 profes- sorer, 4 tillförordnade lärare, 17 docenter, 11 amanuenser och 505 lärjungar.
I fonder för- fogar hon öfver ungefär 6 1 / 2 miljoner kronor.
A.
I. LINDHAGEN vid mvigmqgrea
^ ^ J foga N / ärfan Ett nytt verksamhetsfält för Röda Korset, U TANFÖR ENGELBREKTS FOLK- S K O L A stod en klunga flickor och vän- tade att klockan skulle slå sex.
Det var någon- ting som skulle ske » för allra första gången », och de kunde inte låta bli att undra öfver hur de skulle få det i kväll, däruppe i fröken Thol- landers slöjdsal.
N å g r a dar förut h a d e de blifvit inkallade dit, sedan lektionerna voro slut.
E n främmande dam stod i katedern.
H o n hade frågat dem, om de h a d e lust att offra fyra timmar i månaden af sin lediga tid att ar- beta för R ö d a Korset.
De, som h a d e lust, skulle räcka upp sina händer.
Inte för att de precis förstodo, hvad Röda Korset var, eller hvad de egentligen skulle k u n n a göra för nytta, m e n den främmande damen h a d e talat så vackert om lyckan att äga ett fosterland och glädjen att redan i tidiga år arbeta därför, att de allesammans ifrigt viftat med sina händer.
Vidare h a d e hon bedt dem fråga sina föräldrar, om de ville tillåta sina flickor det som nu föreslogs.
Om b a r n e n sedan ville komma och arbeta, s&gt;å skulle d e få höra allt möjligt om Röda Kor- set, hvad det är, hur det har-uppkommit och det goda, det vill utföra.
Ja, så där ungefär / TNG A HJÄRTAN, som i tid riktas mot kärleken W till fosterlandet, unga händer, som i tid öfvas för dess tjänst — se där innebörden af det nya märk- liga företag Röda Korset i dessa dagar inleder.
Bil- den här of van, tagen för Idun vid " premiären " i Engelbrekts folkskola, och den upplysande texten här nedan af en af fördagets ifrigaste tillsky ndarinnor, rektorskan Julia Svedelius, tala också ett språk, som helt visst skall väcka en samstämning genklang kring allt vårt land den vackra tanken till förkofrän och hugnad!
h a d e ordföranden i Röda Korsets kvinnoför- ening talat.
Så var det då ändtligen den fredag, då de skulle få börja!
N u k n ä p p t e klockan tiil sex.
Det blef stormlöpning uppför de breda trapporna i den stora skolan, det blef med ens kvitter och skratt i de långa korridorerna.
Åh!
så varmt och ljust det var i salen!
Det riktigt bländade för ögonen, d å m a n kom från höstruisket utanför.
Lärarinnorna stodo redan där framme vid svarta taflan, och flera nya » fröknar » voro äfven där.
Det böljade hvitt tyg p å det stora bordet, och p å katedern stod en hvk flagga med ett rödt kors.
Snart var arbetet i gång.
Röda-korsfruarna — som af barnen återfingo sin frökentitel — gladdes och förvånades att se, hur väl barnen kunde sy både för hand och på maskin.
Man kunde sannerligen ej svara annat än » ja » på flickornas förfrågan: » duger det här, fröken? » Efter en och en half timmes, flit lades ar- betena ihop och en Röda-korsmedlem upp- fyllde ordförandens löfte att berätta, hvad Röda Korsets uppgift är.
Därefter upplästes Heidenstams rörande skildring om den döende Kommittén för anordnande af samarbete mellan Röda Korset och folkskolan.
1.
Ordföranden i Röda Korsets kvinnoförening amiralinnan L. Dyrssen.
2.
Fru Julia Svedelius i Röda Korsets kvinnoförenings centralstyrelse.
3.
Fru Ebba von Eckermann.
4.
Fru Anna von Sydow, i Röda Korsets kvinnoförenings centralstyrelse.
5.
Fröken Fanny Blomberg, Slöjdinspektris i Stockholm.
6.
Professor F. von Schéele, folkskoleinspektör i Stockholm.
— 588 —
karolinen Bengt Geting, hvars sista önskan var, där han låg och förblödde utanför Vepe- riks murar, att få en snygg hvk skjorta och slippa nedgräfvas i sina trasiga paltor.
Ge- nom d e n skildringen af en svensk krigares u m b ä r a n d e n i tider, då R ö d a Korset ej fanns, understrykes kraftigt dess välsignelse för nu- tidens folk.
och lade den ut framför sig på bordet, som när man lägger bort en sak man är trött af att hålla.
Ansiktet blef därvid fritt, detta öppna ansikte, där han till nu trott sig känna hvarje skiftning, och han såg, att hon var pinad och trött och blott genomvakade natten med ett yttre, tränadt tålamod.
Det ligger mycken kärlek i H e n r y Dunants stiftelse, och kärleken tvingar sig ju själf att utstråla i m å n g a riktningar, därför bär Röda Korset p å sitt hjärta äfven annan n ö d ä n krigets.
D e förråd, som tillverkas af kvinno- föreningen, få användas, d å epidemier o c h FRÅN ÅNGARN jag såg olyckshändelser, såsom eldsvådor o. d., kräfva sjukvårdsutrustningar, o c h hafva vid dylika hafvet, som stillnadt låg.
tillfällen varit ovärderliga att ä g a för vårt På blånande yta land.
Kvinnoföreningen längtar att få ställa i sol sågs flyta sig i ledet bland dem, som k ä m p a mot den stora folkfienden tuberkulos, h ä r vore ett stort en snöhvit rand, fält för dess verksamhet.
en skumbård långt utmed land.
Röda Korsets kvinnoförenings första uppgift ä r dock att arbeta för arméns sjukvårdsutrust- Jag sporde kapten.
ning.
S å länge vi äga en plikttrogen armé, Hans ansikte sällsamt sken.
s o m står p å sin vakt, beredd att falla under " En jättevåg, d e n — det Gud förbjude!
— så länge äro vi skyldiga att sörja för att den aldrig behöfver som oceaner berört på sitt tåg, fåfängt önska, hvad Bengt Geting aldrig fick.
som rullat kring jorden Röda Korsets kvinnoförening har under d e s e n a r e åren börjat växa ut till en stark organi- och stannat till sist i norden ".
sation.
V a r e det sagdt till den svenska kvin- nans heder, att hon, då kallelsen kommit att vara med, i allmänhet förstått den fosterländ- Skyhöga svall, ska tanken, som b ä r verksamheten.
Inom loppet af 7 å r äro 66 lokalföreningar bildade din saga är all, och med samma lifaktighet för framtiden kan din skimrande prakt m a n ju hoppas mycket.
till ro sig lagt, För a t t Röda Korsets kvinnoförening skall få rotfäste i Sveriges jord, måste d e n från ditt majestätiska jubelskri, att vara e n ö f v e r k l a s s r ö r e l s e bli en vida förnummet, f o l k r ö r e l s e.
I flera andra länder har den r e d a n blifvit det, och den svenska kvinnoföre- dog i skummet, ningen vill söka följa föredömet.
Vi h a tänkt, som blicken halkar förbi.
att ett steg i den riktningen vore att söka å s t a d k o m m a ett samarbete mellan folkskolan, FREDRIK NYCANDER.
såväl i stad som p å land, och Röda Korset.
Engelbrekts skola ä r nu öppnad för ett dylikt samarbete.
Centralstyrelsen h a r tillsatt en kommitté, bestående af föreningens ordförande: amiral- innan L. Dyrssen, fruar von Eckermann, Sve- ET VAR DEN TID p å dygnet, då staden delius, von Sydow, slöjdinspektrisen i Stock- domnar af på ett par timmar, då dess holm fröken Blomberg, samt folkskoleinspektö- spruckna och dammiga hud får sin nödtorftiga ren professor F.
von Schéele, för a t t ordna aftvättning och gaslyktorna stå frysande och samarbetet.
bleka i hyn i den kalla pusten från gryningen, som nalkas långt ifrån.
Slöjdinspektrisen, som handleder Lundinska slöjdkursens elever, har anmodat dessa att i För den sjuke, som icke gärna sof, var detta folkskolan i Stockholm åse arbetet.
Dessa ele- dygnets bästa timmar, ingen vällust var större ver komma ju sedan att utgå som slöjdlärarin- än den att ligga med slutna ögon, klarvaken, nor, och det ä r synnerligen befrämjande för men alldeles stilla, och höra det eviga bullret Röda-korsarbetets utbredande, att d e ej stå sjunka och försvinna i fjärran, icke dö helt och främmande för de modeller, som skola till- hållet, men domna, som vågornas dån, då hafvet verkas.
sjunker vid ebbtid.
Tystnaden kom då till hans säng och smekte hans panna, äfven hans Naturligtvis vore ett önskemål att så små- kamrater i bäddarna bredvid fingo vanligen en ningom få in arbetet i den obligatoriska slöj- stunds ro, deras plågor och suckar slocknade, den.
A t t sy en skjorta eller fålla ett lakan, och han hörde blott hur sjukhusets elektrici- som k u n d e komma ett landets behof till nytta, tetsmaskin arbetade, doft, djupt nere ifrån, som vore väl också en uppgift.
— vore det jordens outtröttliga hjärta, som sloge.
Ännu så länge tänker m a n sig blott arbetet som ett frivilligt sådant, och i staden, d ä r I ett hörn ai salen brann, bakom en tät blad- b a r n e n ej h a så långt till skolan, ställer det växt, som kastade jätteskuggor ut öfver de sig ej så svårt att genomföra det som på landet.
släta väggarna, en ensam lampa.
Där borta Till e n början skall arbetet i Stockholms vid ett litet bord satt nattsköterskan med huf- folkskolor ordnas så, att två hufvudledarinnor vudet stödt i händerna, och den sjuke, som utses inom hvar skola, och t v å inom Röda låg i närheten och oafvändt betraktade hennes Korset.
H v a r arbetsafton skall afslutas med ett orörliga silhuett, undrade hvad hennes erfarna kortare föredrag, helst i fosterländsk anda, och och ömma händer hviskade till hennes panna i vi våga hoppas, att m å n g a skola vara villiga att denna tysta natt.
offra tid och kraft för ett arbete, som afser Sve- Till sist då hennes absoluta stillhet börjat pina riges väl.
JULIA SVEDELIUS.
honom, rörde hon på sig, tog bort ena handen STORHET, Den bittra natten, D MOT ROSEN har Salubrin visat sig vara ett verksamt medel, och många hatva befriat sig] från: å t e r k o m m a n d e ansiktsros medelst Salubrinbehandling.
Salubrin tiUhandahålles i Parfym-, Speoeri- och Färgaffärer.
- «.„••„ s n cu.
T-L.
i - Geijer &amp; C:o, Stockholm.
P a r t i l a g e r hos Det kom en hård beklämning öfver honom, som jagade bort tystnadens och mörkrets frid ur hans sinne.
— Detta, tänkte han, är en helig natt, en af de stora högtidsnätterna.
Hela dagen har man prisat Gud i kyrkorna, syster har också haft ledigt för att göra det, men jag har aldrig sett syster sådan.
Ingen af oss har sett henne sådan, ingen skulle ha trott det om henne, jag önskar, att jag kunnat sofva och så sluppit.
Han gjorde en otålig rörelse och vände sig med en bitter suck inåt väggen.
Hon lystrade ögonblickligen, kom fram och satte sig bredvid honom.
— J a g kan icke sofva, syster, hvad skall jag göra?
När kan jag sofva?
Hon svarade lugnande, med vänlig och hopp- full röst, men han märkte, att han, som för ett par timmar sedan skulle låtit trösta sig af henne som ett barn, i detta ögonblick icke trodde mer på henne än på de andra sköter- skorna eller doktorn, d. v. s. icke alls.
Hen- nes själamakt var bruten med ett.
Hon var plötsligt icke längre den starka framför andra, och - han undrade för första gången, hur hon skulle känna det att likväl dag och natt få andras alla bördor att bära.
— Hvad är det med syster, hviskade han, ingenting?
— j o, j a g har sett, fast ni icke märkte det, och ni såg just lika hjälplös osh vanmäktig ut som vi alla.
Jag blef så bestört, kan knappast fatta det.
Syster ser alltid glad ut vid dagsljus.
— • Så, ni iakttog mig, sade hon nästan före- brående.
Jag trodde inte att jag behöfde vara föresyn för andra också på nattvakten.
För- resten — — nog borde ni kunna fatta, fast ni själf är så orubbligt modig och stark — — Jag?
— Ja, visst, — jag har haft en sådan hjälp just af er styrka — nog kan ni fatta, har ni inte en gång hört sägas, att där kan vara för oss andra ögonblick, j a, dagar och nätter så bittra — • — och när smärtan där innerst — • hon tog med handen mot hjärtat — bränt ända ut till skalet, då kan vi inte hjälpa, om den skulle synas.
— Jag har " hört sägas " det, sade han och log i mörkret.
Men jag trodde aldrig ett ögon- blick, att också ni — — — Men hvad i all världen trodde ni då om mig?
— Det skall jag säga er.
Jag trodde just som alla de andra alltjämt tror.
Ni var för oss Modet och Tryggheten förkroppsligade, den som stod öfver alla jordiska affekter, den som alltid visste råd, aldrig förlorade sinnesjämvikten i nå- gon belägenhet och hvars fattning inte kunde rubbas.
Ni har sett allt, tänkte vi, men fasar icke för något och kan ännu skratta, då kan väl också vi — och så gick det.
Vi fick kraft till allt i er närhet, att pina oss fram till lifvet eller döden.
Hon visste, att där låg en del sanning i hans värdesättning af hennes betydelse för de sjuka, ehuru han öfverdref som alla som vaka.
Men hon måste samtidigt tillstå, att hon tyckte sig vid trötthetens gräns, fylld af modlös leda, af fåfäng längtan och svagare än den svagaste af patien- terna, utan ens viljan till att vilja mera.
^ - J a g måste bikta, tänkte hon i djupet af sin olycka.- Är han inte själasörjare på sitt vis?
PÄRMAR till IDUN 1908 oeh föregående år - t i l l h a n d a h å l l a s till följande priser: I d u n s p ä r m a r, röda m e d guldtryck kr.
1:50 I d u n s ' = r o m a n b i b l i o t e k, r ö d a eller gröna 50 öie.
I d u n s Hjälpreda, röda eller gröna 50 öre.
Z • - n-unna e r n a u a s i n ä r m a s t e De K u n n a erhållas bokhandel eller direkt från Iduns expedition, om rek-ri-:; s i s i o n o o h l i k v i d j p o s t a n v i s n i n g insändes.
— 589 —
hjälpa er mot världens glans.
Mitt stöd duger väl icke från denna natt, ni borde verkligen icke ha följt mig så villigt.
— Icke följt så villigt, när man älskar, tänkte hon.
— Och ni själf?
Tänk, han märkte intet af hennes plötsliga glädje.
— • Jag skall ju utskrifvas, sade han, och gå bort och tänka öfver allting igen från början.
— Långt bort?
frågade hon snabbt.
— Hvad skall ni med er krossade afguda- bild?
gentog han irriterad.
— Jag förstår icke, sade hon.
J a g får veta, att ni förlitat er på mig och fått kraft, icke af er själf, men af hvad ni trodde vara min egen styrka.
Skulle jag därför vända mig bort?
Skall man nödvändigt vara kvinna för att för- stå hur mycket — — hur mycket — — dyr- barare ni efter detta blifvit för mig?
Nu hörde han af den glada, obekymrade klangen i hennes stämma, att hon icke ens märkt hur systemen ramlat omkring henne.
— Men är ni då inte som jag, sade han förebrående, förcviflad öfver att ha upptäckt svagheten hos den ni litade till och med det fått ögonen upp för er egen eländighet?
— Borde jag?
frågade hon frånvarande.
Men, nej — jag — kan — inte.
Seså, tänk, om ni nu kunde sofva.
Inte tänka så mycket, sofva.
Nu går jag.
Men först: tack.
Hon reste sig.
— Nej vänta.
Ni anar inte hvad som i själfva verket har händt.
Tackar ni mig?
— Ja, äfven om ni föraktar mig, äfven om ni förbjuder mig, äfven om ni byter sinne och blir en from gudstroende, svarade hon och för- svann tyst.
Länge låg han och stirrade ut i rummet; morgonen steg in genom fönstren, och den ena efter den andra af dagens stämmor trängde in med den.
— Detta är kvinnan, var det sista han tänkte, innan sömnen kom vid sextiden, per- sonen framför tanken, lifvet framför läran, kärleken framför världsförklaringen.
Ty se, medan han våndats vid upptäckten, att de voro svaga och afgudadyrkare bägge, våndats emedan detta icke passade in i hans system, där inga gudar och ingen svaghet fun- nos och ingen hjälp behöfdes, hade hon, med ögonblicklig och ofelbar instinkt tydt hans omätliga, barnsliga tillit som ett bevis på att han älskade henne, som hon länge älskat honom, och funnit och gripit bland tankebyggnadens spillror det smycke, som var hennes hjärta — Låt oss icke tala mer i natt.
Hon reste dyrbart.
sig för att gå, men han grep tag i hennes Och hon hade stannat därvid och glömt, att hand, med sin heta och tunna.
på detta sätt de icke voro så starka och en- — Jo, sade han otåligt, ty ni har själf gif- samma som förr.
Påminde han henne, skulle vit er i mina händer, och våra hjärtan är öppna.
hon helt visst vara orubbligt glad åt att de Syster tror på mig.
voro svaga och tillsamman.
— Och jag tänker fortsätta med det, får Hvad dagen var bullrig och lång, medan han jag?
svarade hon hälft på skämt, hälft i vemod.
väntade på henne, men under timmarnas gång — Nej, ty ingen kan i längden se och dock tog han så godt han kunde hennes enkla vis- tro.
Och efter en stunds begrundan tillade dom till sitt hjärta.
När hon slutligen steg in genom dörren mot han bittert, liksom hopsummerande: Syster har alltså trott på mig och jag på syster.
Ingen natten och gick från bädd till bädd, kom hon kan lefva, ser det ut, utan gudar.
Det blott allt för långsamt, ty alla ville tala, åt var inte ur mig själf jag tog den där be- hans håll, och han kallade på henne, bönfallande, römda kraften i min sjukdom och nöd, det var otåligt.
för att syster var hos mig, och syster förstod Hon stod böjd öfver en patient ett stycke allting, kände icke fruktan och trodde på läran, ifrån, men såg upp och nickade.
Då hon märkte, när jag icke orkade själf.
att han rest sig i bädden af otålighet, log hon — O, sade hon, gripen af en stark och litet öfverseende i sitt hjärta: — Jag förstår att, du nu — ändtligen!
brännande fröjd, jag kunde aldrig tänka — hunnit räkna ut, hur det är med oss, — Ja, nu är vi afslöjade bägge, och lika älskade.
vanmäktiga, sade han kort och slöt ögonen.
ELIN W Ä G N E R.
Hon böjde sitt hufvud.
• — Ni får återvända till barnatron, fortsatte han efter ett par orörliga minuter, den skall Det var tyst en stund, så sade hon: — J a g var ute i afton.
Det var så vackert i världen, jag hade nästan glömt det.
Männi- skorna tycktes så glada, det var musik i luften, luften blommade, jorden blommade, kvinnorna och himlen bar smycken.
Ja, ni får gå dit om några få dagar, sade doktorn i morse, men jag får aldrig mera.
Nu är jag snart gammal, och ni har ju också tagit Gud ifrån mig.
— Utan att ge er blommor och smycken i stället, ja det var orätt.
Men jag är en fattig förnekare — — Hon såg ned, darrande.
Det var en natt af öfverraskningar, ingen kunde trott, att han, den starke och behärskade, kunde bli så utom sig.
— Men visst förmår jag vara utan både det ena och det andra, sade hon skyndsamt och ödmjukt ursäktande.
Alla nätter är icke lika bittra, ni får icke bli så ond, jag kan, jag måste kunna så länge ni kan.
Ack, detta är icke den första försökeisen, men jag har alltid tänkt på er, då jag har sviktat.
Han skrattade lågt.
— På mig!
Af alla i världen — — — Ja, hvem annars?
Jag är ju er lärjunge och kan ert budskap, Hvem skall man lita till om icke till mästaren?
Senast i dag hörde jag er säga till Hjelm i sängen bredvid, att han ingenting annat behöfde än sin egen stolt- het och sin egen förtviflans tålamod inför oviss- heten i döden.
— Men Hjelm lät likväl lyckligtvis kalla prästen klockan 4, sade den sjuke.
Ni skulle göra så med.
— Nej, ty ni har själf visat att man kan möta lifvet och döden med ingenting annat än den egna och inre kraften.
Har jag inte själf sett er inför döden med järnhård panna och sluten " mun?
Sen dess tror jag på edra ord.
— Jag medger, sade han och förde ofrivil- ligt handen öfver sin heta panna, att jag pre- dikat förnekelse med all fanatismen och skärpan hos en renegat.
Jag trodde också att det var genom min logik jag vunnit er.
Men nu har jag ytterligare lärt i natt, att ni icke har öfver- bevisats af mina ord och icke dugt till att tro på er själf, men att ni trott på mig.
Syster är för svag att vara utan tro och hvem är då stark tillräckligt?
Var det så vackert ute i kväll?
Längtar syster efter allt hvad männi- skorna begär och begråter?
Till kamp mot svälten!
r \ £ PLANER pä upprättandet af en ny barnbe- ~ spisningsanstalt med husmodersskola i Stock- holm, för hvilka vi förut redogjort, ha nu tack vare allmänhetens frikostighet kommit ett godt steg fram mot förverkligandet och på nyåret kommer troligen anstalten att kunna träda i verksamhet.
Från Iduns insamling ha öfverlämnats 1,000 kr.
till densamma, då vi ansett att den planerade anstalten på bästa sätt kommer att förverkliga Iduns idé om hjälp och kunskap ät de unga flickorna.
Den största posten å redovisningen för vår in- samling är i dag behållningen kr.
426 från Iduns utställning af originalskisserna Ull " Stockholmskan ", som nu af slutats efter att ha betraktats af ett stort antal intresserade.
Trpt fr. föreg.
n:r kr.
6,613:71.
Lista 9 Fröknarna Moberg, Norrköping, 10: —.
C.
A.
L., Sthlm, 5: —.
M.
— a, Sthlm, 5: —.
Lille Sven, Sthlm, 1 0: -.
H. W. 5: —.
F. B., Göteborg, 5: —.
D. L-n, Östersund, 10: —.
Gm.
N. Larsson, Jäder, Nyköping, 8: —.
G. M-D.
5: —.
Ebon, Lund, 1: —.
E.
B.
S.
B., Göteborg, 5: —.
— n. n.
— 8: —.
Lista 68 Rodenstamska Skolans elever och lärarinnor, Hudiks- vall, 18: —.
Lista 56 (: 50.
N.
N.
—: 50.)
= 1: —.
Sjukför.
Bikupan gm.
Charles Lundgren, Ansonia U.
S.
A.
100: —.
Behållning fr. " Utst.
af Stockholmskan " Sthlm, 426: 12.
Lista 140 Ins.
gm.
fru Maria Forslund, Kopparberg, 10: —.
C.
J., Skara, 10: —.
22 Skolbarn, Bålsjö, 4: 55.
10 andra perso- ner, Bålsjö, 7:45.
J. Boman, Nässjö, 4: —.
Från skol- barnen i Eneskogstorp, 2: —.
" Okänd ", Mariefred, 15: —.
Hälsning irån W. W. svenska i St. Michel, Finland, 17:87.
Personalen å Höghammar, 15:50.
Olivia Öfverberg 10: —.
Familjen Munthe, Vesterhejde, 40: —.
Summa Kr.
7,372: 20.
Iduns boklista.
Albert Bonniers förlag: Slätten; en berättelse från brytningstider af K.
G. Ossian-Nilsson.
— De gamla; noveller af Sigfrid Si- wertz.
— Damen utan nåd; roman af Henning von Melsted.
— Malla Montgomery-Silfverstolpes memoa- rer, utgifna af Malla Grandinson, 2:a delen.
— Stora landsvägen; ett vandringsdrama med sju stationer af August Strindberg.
— En flickas ära; novell af Gustaf Ullman.
— Lyrik; valda dikter af B.
N. Söderberg.
— Handledning i sexuell undervisning och uppfostran, af d:r Julia Kinberg och d:r Alma Sundquist.
— Kan nykterhetsfrågan lösas utan totalförbud?
Ett reform- program framlagdt af d:r Ivan Bratt.
A.
B.
Ljus: I mörkret; berättelse af Gustaf Janson.
— Snö- droppen; ett tema i variationer af Gustaf Hellström.
— Hemfolk å Hemlåt tå ' n Jong på Hea; af Oscar Stjerne.
— Herdar; af Grazia Deledda.
— Åhlén &amp; Åkerlunds förlag: Göingar, historier från nordskånska obygder af Harald Johnson.
— Strimmor; berättelser och skil- dringar af Hjalmar Höglund.
— Hugo Geber: Öknens hemlighet; äfventyr i Centralaustralien af Eric Hultman.
— Vi unga präster; af Johannes Ud- din.
— Historiens filosofi, den historiska utvecklingens väsen af Theodor Lindner.
Fr. Skoglunds förlag: Mors lille Olle och andra visor af A.
T.
Med bil- der af Elsa Beskow.
Ny upplaga.
— Lifvets röster; af Pierre de Coulevain.
— Diverse förlag: Gyldendalske Boghandel: I ulvedalen; af Alvilde Prydz.
— Askerbergs bokfört.-A.-B.
: Två köpmans- hus, verklighetsskildring från en svensk landsortsstad af Farbror Jonas.
— Fröléens Handböcker: 12, 13.
Nationalekonomiens grundlinjer af Axel Carlborg.
Bref- ställaren; af Sven Linde. '
Innan 7 kr.
betalas för ett snörlif, bör ifrån \ [[) U N S M O D E L L K A T A L O G Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem Franska Snörlifssömmeriet i Stockholm, 1 Norrmalms- \ torg, 1 tr., dess illustrerade priskurant rekvireras.
\ — 590 — Fyr » rikhaltig » •äionghsften årligen.
Kolorer » dt omil » g, pr e numer » tionipm a.20 tar neu &amp; r - eo s™ pr mm », I
C^p J AG BÖRJAR den här teateröfversikten med det be- stämda påståendet, att Sverige i närvarande stund icke har en ypperligare skådespelerska än fröken B o r g - s t r ö m.
Hon är så sann på scenen, att man tror sig se en bit af lifvet själft, då hon spelar.
Hon gör icke rollen, hon är figuren — och mera kan man inte begära.
Hennes Jaqueline i den franska komedien " Kärleken står på vakt " af Robert de Flers och G.
A. de Caillavet ger ett markant vittnesbörd om hennes konsts sammansättning af intelligens, känsla och strålande naivitet.
Själfva uppgiften hör visserligen till de tack- sammaste en skådespelerska kan finna, utrustad som den är med alla de lynnesskiftningar, känslostämnin- gar och inkonsekvenser, af hvilka en ung kvinna^be- står, då hon är som mest tilldragande, men det måste hög artistisk kultur till för att den sceniska framställ- ningen ej skall brista i valören.
Och det är denna kultur fröken B. besitter.
Den något ytliga men spirituellt skrifna komedien om äktenskaplig otrohet, som botas af den vaktande kärleken, får äfven på öfriga händer ett utförande vär- digt Dramatiska teaterns rangställning.
Sålunda är hr H e d q v i s t mycket öfvertygande i den lättsinnige och hållningslöse äkta mannens skepnad, hr P a l m e s tafatte vetenskapsman af sant komisk och röran- de verkan, fru H å k a n s s o n i dubbel mening lysande som en gammal markisinna, hrr O l s s o n och L a v e n typiska och muntrande, den förre som abbé, den se- nare som en något kantsliten världsman o. s. v. In- teriörer och dräkter fullständiga med sin elegans ko- mediens parisiska ton.
" Vännen i huset " af samma författarbolag har där- emot ej några egentliga litterära förtjänster att stödja sig på.
Det är ett lustspel som många andra, byggdt på det outslitliga otrohetstemat, men som sådant gan- ska roande, tack vare hr W i n n e r s t r a n d s tolkning af den stackars husvännen, hvars fromma tjänstenit och blyga tillbedjan af frun i huset utgör styckets komiska centrum.
Fru W i n n e r s t r a n d var skälmsk och charmant som hustrun, och bland innehafvarne af de många birollerna utmärkte sig i synnerhet fru B a r ek- l i n d som en af världsstadsflorans små bulevard- blommor.
En öfverraskningarnas och de oberäkneliga banor- nas man har B e r n a r d S h a w ju alltid varit som för- fattare och dramatiker, men en fullblodsmelodram af den store paradoxmakarens och samhällsbegabbarens hand var dock en oväntad sensation för vår teater- publik.
" Djäfvulens lärjunge " skulle vara ett riktigt idealprogram för en folk- och förstadsteater; för Sven- ska teaterns en smula mera raffinerade premiärpublik föreföll det icke alltid så lätt att släpas med genom de grofva effekterna ända fram till galgen och repet om halsen.
I alla fall — det gick, om också en smula Öfre bilden.
ryckvis, först och främst tack vare hr W i n g å r d s omedelbara och ungdomligt käcka framställning af " den ädle skurken " samt hr S v e n n b e r g s väl tillvaratagna korn från den högre komedien.
Att Södra teatern i stället för att spela tredje klas- sens franska farser, som denna scens artister för öfrigt ej äga förutsättningar att kunna ge en acceptabel ge- staltning, uppför folkstycken, där handlingen och karak- tärerna ligga oss närmare, är uteslutande förståndigt af direktionen och värdt erkännande.
Algot Sandbergs folkkomedi " Guldlock " har visser- ligen flere brister än förtjänster, groft tillyxad som den är och oförmedlad i tonen, men den är dock att föredraga framför de skabrösa fånerierna från Paris och kan ur sådan synpunkt rekommenderas.
Folkteatern har gjort lycka med en tysk fars " Schöl- lers pensionat ".
Den ovanligt uppsluppna historien stödjes af ett på flere hän- der ledigt utförande.
Till sist har anmälaren att påpeka hr E m i l H i l l - b e r g s föredrag om " skå- despelarens konst, skådespe- laren och ' tyska teaterreform- sträfvanden ".
Den erfarne Dramatiska teatern: " Kärleken står på vakt ", Erneste — hr Palme, Jaqueline — fröken Borgström.
despelet i 3:e tablån.
Ateljé Jaeger foto.
— 591 — konstnären hade många tänkvärda ord att säga om teaterns kulturvärde och konstvärde samt om skåde- spelarnes utbildning och de brister, som hittills vid- låda densamma.
De reformer han föreslog för utbildningens höjande torde vara något att tänka på.
— I dessa på teaterpremiärer öfverflödande dagar har äfven operan fört fram en nyhet: " Spader dam, " af P. Tschaikowsky, texten bearbetad efter en af Pusch- kins noveller med samma namn.
" Spader dam " är en gammal grefvinna, som under sina ungdomsår varit en storspelerska och en gång vid gröna bordet förlorat en ofantlig summa, som hon ej kunde betala.
En grefve Saint-Germain, som är hemma i svartkonst, lär henne hur man på vissa tre kort skall få en osviklig tur vid spelbordet; sedermera yppar hon hemligheten för två af sina beundrare.
Men om en tredje, genomträngd af kärlek, med våld tvingar henne att förråda de tre kor- ten, skall hon dö.
Denne tredje blir en tysk officer Herman, som älskar grefvinnans dotterdotter Lisa och som, gripen af spelpassionen, hotar att skjuta den gamla, om hon ej vill yppa de tre kortens valör.
Gref- vinnan skrämmes till döds af hotet och går sedan igen som vålnad, för att meddela hemligheten, ^ b e - sittning af densamma har Herman ej tanke för något annat än spelets lockelse, kärleken existerar icke längre för honom, och han finner slutligen sin död vid spel- bordet efter att Lisa förut, i förtviflan, tagit sig af daga.
Den Puschkinska dikten har som libretto blifvit ej så litet förvanskad, och att den är föga lämplig som operahandling framgick med all evidens af det lång- trådiga o:h delvis puerila intryck operan gjorde.
Musikaliskt har den ej heller mycket att ge, om man undantager fjärde tablåns karaktäristiska tonmål- ningar i scenerna med grefvinnan och hennes tjänar- skara, vidare dödsscenen, grefve Tomskys berättelse om korten i första tablån och herdespelet i den tredje.
Herr S t o c k m a n var vokalt en rätt passabel Herman — den dramatiska framställningen utgör ju fortfarande hans svagaste punkt —, fru O s c a r som Lisa spelade och sjöng förtjänstfullt den tämligen tråkiga rollen och fru J u n g s t e d t var karaktäristisk i den gamla grefvin- nans demoniska skepnad.
De mindre ingripande par- tierna hade goda representanter i fröken E d s t r ö m samt hrr O s c a r och S t r ö m b e r g.
På uppsättningen är nedlagd stor omsorg, men den öfverskyler ej operans stora brister som tondramatisk produkt.
Den länge signalerade svenska operetten " Fortunas gunstling " af tandläkaren Karl Gilck i Malmö blef en afsevärd framgång för sin upphofsman.
Handlingen, som i början tar en väl hotande form — en polsk furste spelar på själfva bröllopsdagen bort sin unga hustru, och vinnaren, en ung löjtnant, reser sin väg Nedre bilden.
Kungliga teatern: " Spader Dam ".
Her-
W^M med henne på ett par veckor, hvaraf naturligtvis följer, att de bli förälskade i hvarandra — afvecklas i allo g y n n s a m t och moraliskt lugnande.
Musiken.
.
.
ja, den är lika litet s v e n s k som texten, och föga ursprunglig; komponisten har lånat här och hvar, men med smak och förstånd, hvadan lånetransaktionen ej bör klandras.
Oscarsteatern har bestått operetten ett förträffligt utförande — särskild honnör för fröken G r tin b e r g, fru R o w e, hrr B a r c k l i n d, R i n g v ä l l och R a l f!
— och en charmant iscensättning.
Till fröken F a l k, s o m sjunger sin ingenueroll friskt och ledigt, skulle jag vilja rikta den allvarliga maningen: låt bli att öfver- drifva spelet, sikta ej i hvarje ögonblick åt publiken, sträfva till en enklare och ' naturligare aktion!
— De många konserterna tvinga, på grund af utrym- mesbrist, till ett helt kort omnämnande.
Främst kom- mer Konsertföreningen med ett Beethovenprogram, där bland annat pianokonserten i g-dur med hr S t e n - hammar som solist, uverturen och c-mollsymfo- nien fingo en värdig tolkning af göteborgsorkestern, hvilken nu för första gången utförde rollen af stödje- pelare åt det vacklande stockholmska musiklifvet.
J u l i a C u l p s tre romansaftnar blefvo små musikaliska högtider.
Sångerskan hade en klangfull och förträffligt utbildad mezzo-sopran och h e n n e s föredragskonst visade ett djupt och nyansrikt temperament, s o m särskildt gaf sitr tillkänna i tolkningen af Schuberts, Brahms och H. Wolfs romanser.
Pianisten M a r i a C a r r e r a och vio- loncellisten L e n n a r t v o n Z w e y g b e r g gåfvo en rätt Finast i smak och.
närings- rikast = Vårgårda = Proton-Hafremjöll KOKSALMANACK Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
~ T AG TILL MATORDNING FÖR ~ T ECKAN 5 — 11 DEC.
1909. bw JuAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; å la daube på gris med skarpsås; mjölk; kafte eller te med surmjölks- kaka.
M i d d a g: Soupe å la reine; lammkotletter ä la Maintenon med ry- ska ä r t e r; biskvitårta I.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; havregrynsgröt med mjölk; strömmings- låda med ansjovis och brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Pud- ding af kött och ris med smördeg; vinsoppa med biskvier.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; • fattiga riddare med sylt; ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Oxs vans- soppa; stufvad lake.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; halstrad sill med p o t a t i s; kaffe eller te.
M i d d a g *.
Ugns Lekt refben^pjäl med potatis; tysk äppelkaka med vinsås.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kallt refbenspjäli (rester från onsdag) med brynt potatis och lingon; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: F å r i k å l; plättar med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafremj öls väll ing; stufvad färsk ström- ming med potatis; mjölk; kaffe eller te.
Middag: Färserad kalf.bringa med legynier; krusl ärskompott med grädde och potatismjöl ', akelser.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord: hachis pä kalf (rester från fredag) med brynt potatis; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Sillpudding med ägg- stanning och skiradt smör; choklad- soppa med skorpc r.
RECEPT: A l a d a u b e p å g r i s (f. 6 pers.).
V / 2 kg.
spädgris, 6 hg.
kalflägg, 2 lit.
vatten, V / 2 msk.
salt, 8 hvitpep- parkorn, 1 lagerblad.
T i l l g e l é e t: 1 lit.
af spadet, 4 blad gelatin, 2 msk.
h e t t vatten, 2 ägghvitor.
T i l l g a r n e r i n g: 1 hårdkokt ägg, 1 rödbeta, persilja.
Beredning: Spädgrisen tvättas väl med en duk, doppad i kallt vatten och kalfläggen skållas i hett vatten.
De påsättas i kokande vatten, skum- mas när spadet kokar upp, och kryd- dorna iläggas.
Köttet får sedan sakta koka, tills det ä r mört.
Spädgrisen tages upp och skares i vackra bitar.
Kalfläggen får under tiden koka i bul- jongen, som sedan silas upp, och åter- igen påsättes.
När buljongen är het tillsättas det spolade och i det heta intresserande men föga beaktad konsert, hvarvid fru C. spelade Chopin och Liszt samt cellisten med solid teknik och sund musikalisk uppfattning utförde en cello- sonat af Beethoven samt solonummer af B o c c h e n n i m. fl.
Samtidigt har en norsk vissångare H e n r i k D a h l gifvit en visafton efter ett program af idel friska och muntra sångnummer, föredragna med präktig röst och godt humör.
ARIEL.
En vädjan * S VENSKA ALLMÄNNA KVINNOFÖRE- NINGEN till djurens skydd ber härmed att få rikta en varm bön till Nordens kvinnor att skona småfåglarnas lif.
Bidragen ej till det fördärfliga utrotnings- kriget genom att bära uppstoppade småfåglar eller fjädrar af sådana!
Med småfåglarna som dö - dör sången i våra skogar och parker och bli jordbruket, trädgårdsskötseln och skogs- handteringen beröfvade de bästa bundsförvan- terna i kampen mot förhärjande insekter.
vattnet upplösta gelatinet samt ' ågg- hvitorna, hvarefter buljongen under vispning får ett godt uppkok.
Den silas genom en i hett vatten urvri- den servett eller silduk.
Det klara ge- léet hålles på botten af en vatten- sköljd å la daube-form och ställes a t t stelna.
Geléet på botten af formen gar- neras med hårdkokta ägg, rödbetor, och persilja.
De vackraste bitarna läg- gas i botten och på sidorna, formen fyl- los med det öfriga köttet och resten af geléet hälles försiktigt öfver.
A la dauben utställes på kallt ställe a t t stelna.
Teaterväskor ED ANLEDNING af en höflig anhållan att arbeta för Iduns i n s a m l i n g till de nödlidande ha vi haft nöjet mottaga följande skrifvelse: Eskilstuna 18 nov.
1909.
Iduns Redaktion!
Som jag icke a n s å g lönt försöka insamla några medel här i staden, där penningbristen i anledning af strejken måste vara stor, har jag icke ägnat någon tanke åt Eder lista, som förmodligen förkommit.
Icke heller trodde jag mig behöfva afsäga mig Edert " upp- drag ".
Jag har för öfrigt icke några sympatier för Eder tidning och anser d e s s sträfvanden hvad kvinnan spe- ciellt beträffar g å i orätt riktning.
Kvinnorna k u n n a icke vara betjänade af skönhetstäflingar och utställnin- gar (såsom af h ö n s eller lyxhundar).
Kvinnan behöfver höjas, både fysiskt och psykiskt, men det sker icke på detta sätt, ej heller g e n o m en- faldiga små berättelser och otaliga fotografier af hög- förnäma bröllop och festligheter.
Hoppas för framti- den blifva befriad från alla vidare " uppdrag " från Eder.
Eder tidning borde, s y n e s mig, bojkottas af den " moderna " kvinnan, " hönsen " med Annie Akerhielm i spetsen kan Ni behålla.
Högaktni n gsfullt EMMA R O B B E R T.
ff??
4.50 Teaterschalar &amp; Hufvor Nyheter i Blommor för Klädnmgar Spetsblusar.
.
.
fr.
Kr.
4.50 Siden-underkjolar alla färger af prima tafft.
R y s k a ä r t e r (f. 6 pers.).
1 hg.
ryska ärter, ' å U Ht.
vatten, 1 tsk.
salt 2 msk.
smör (40 gr.).
B e r e d n i n g: Ärterna rensas, sköl- jas och läggas i blöt, dagen innan de skola a n r ä t t a s, för a t t svälla.
De påsättas i samma vatten a t t koka mju- ka, d å det kalla smöret nedröres och ärterna afsmakas med saltet.
Biskvitårta I (f. 12 pers.).
320 gr. sötmandel, 320 gr. strösocker, 7 ägghvitor.
T i l l g a r n e r i n g: Syltade apel- sinskal, frukt och gelé.
T i l l p a n n a n: 1 msk.
smör, 2 msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Mandeln skållas, tor- kas väl, drifves genom mandelkvarn och blandas med sockret.
Ägghvitorna vispas till hårdt skum och vispningen fortsattes V-i tim. Ägghvite skumme t blandas försiktigt med mandeln och sockret, hvarefter massan fylles i ' en väl smord och brödbeströdd tackjärns- panna och gräddas i svag ugnsvärme omikr.
1 tim.
Tårtan stjälpes upp, når den afsvalnat och garneras, när den är kall, med frukt och gelé.
M.
fr. kr.
2.75 Solfjädrar S o u p e å l a r e i n e (f. 6 pers.).
1 höna, 1 kg.
kalflägg, 3 1 / 2 lit.
vatten, V 2 msk.
salt, 1 morot, 1 palsternacka, 1 liten purjolök, 3 hvitpepparkorn, 3 äggulor.
B e r e d n i n g: Hönan plockas, sve- des, urtages, sköljes och lägges i friskt vatten omkr. 12 tim., tages därefter upp, torkas väl och lägges i det kalla vattnet tillika med den tvättade kalf- läggen och saltet samt sättes på elden a t t koka.
Då soppan kokat upp skum- mas den väl, och de ansade rotsakerna jämte hvitpepparkornen iläggas, hvar- efter soppan får koka, tills köttet är mört (3 å 4 tim.).
v Köttet skares i små bitar, benen krossas och kokas något längre i soppan, som därefter silas, skummas och af smakas.
Äggu- lorna vispas upp i soppskålen, soppan tillslås under kraftig vispriag och det sönderskurna köttet ilägges.
Serveras med rostadt eller stekt bröd.
Från Iduns läsekrets.
.
.
Kr.
18.50 Afton kap por.
.
fr. „ 34. — AKT.-B0L NORDISKA KOMPANIET, STUREPLAN, 1 STOCKHOLM.
/ 2 kg.
kokt eller stekt kött (rester), med h e t t vatten och huggas i stycken peppar, salt, en medelstor saltgurka efter lederna.
Smöret brynes i en ka- eller 12 syltlökar, 4 del.
steksås eller strull jämte de skalade lökarna, de ansade morötterna och persiljan.
Svans- buljong.
B e r e d n i n g: Grädden vispas till bitarna iläggas och få bryna tillsam- h å r d t skum och däri inarbetas så myc- mans med rötterna omkr. 2 tim. Bul- ket hvetemjöl, a t t det blir en stadig jongen tillsattes och köttet får koka deg.
Degen väges och l / a v i ' kt smör 3 tim. eller tills det med lätthet Strömmingslåda (f. 6 pers.).
mot degen inkaflas som till vanlig lossnar från benen.
Det upptages, sop- 24 strömmingar, Va msk.
salt, 12 an- smördeg.
En vacker bleckform beklädes pan silas, skummas väl och afredes j ovisar, 2 msk.
smör (40 gr.), 2 msk.
med degen och ett lock utskäres.
Ris- med mondaminmjölet, hvarefter den får stötta skorpor.
grynen skållas i hett vatten, påsättes ett godt uppkok.
Den afsmakas med Till f o r m e n: 1 msk.
smör, 1 i den kokande mjöken och fä under kryddorna, scherry och om så önskas msk.
stötta skorpor.
rörning koka, tills de äro mjuka, då med litet tomatpuré.
Svansbdtarna iläg- Beredning: Strömmingarna ren- de upphällas a t t kallna, hvarefter det gas för ' att blifva varma och serveras i soppan.
sas, urbenas, sköljas väl och den mörka uppvispade ägget och saltet iröras.
hinnan skrapas bort.
De beströs där- Köttet skares i vackra skifvor, likaså efter in- och utvändigt med saltet gurkan eller syltlöken.
Det nedlägges Tysk äppelkaka (f. 6 pers.).
och få ligga en stund.
Anjovisarna ren- i den beklädda formen, hvarftals med 1 1 V2 kkp.
krossocker, 2 kkp.
vatten, sas, urbenas och fläkas midt itu.
En eldfast omelettlåda smörjes med det det k o k t a riset; mellan hvarje hvarf 1 / 2 lit.
äpplen, 3 msk.
korinter eller 1 kalla smöret och beströs med de stötta S lägges gurk- eller lökskifvor, salt och sultanrussin, 1 i olf öres hvetebröd, / 2 skorporna.
I hvarj e strömming lägges i litet sås eller buljong påhälles.
Ett lit.
gräddmjölk, 4 ägg, 2 msk.
.smör j lock af smördegen lägges öfver.
Locket (40 gr.), socker, salt.
en anjovishalfva och strömmingarna 1 nedläggas i lådan t ä t t intill hvarandra • packas med en gaffel eller vispsticka T i l l f o r m e n: / 2 msk.
smör (10 med ryggarna uppåt.
Smöret lägges i och penslas med vatten.
Puddingen gr.).
gräddas i varm ugn omkr. V?
tim.
Den B e r e d n i n g: Af sockret och vattnet flockar ofvanpå och sist öfverströs de stötat skorporna.
Lådan insattes i god serveras med steksås eller skiradt smör.
kokas en klar lag.
Äpplena skalas, skäras i skifvor och kokas mjuka i ugnsvärme, och strömmingarna få steka, tills de äro vackert bruna.
Oxsvanssoppa (f. 6 pers.).
2 sockerlagen samt få kallna.
Korinterna Pudding af kött och r i s små oxsvansar, 3 msk.
smör (60 gr.), eller russinen rensas, sköljas väl i m e d s m ö r d e g (f. 6 pers.).
S m ö r - 2 chalottenlökar, 2 morötter, 1 liten ljumt vatten och inklappas i en duk.
deg: 3 del.
grädde, mjöl som till knippa persilja, 3 lit.
svag buljong, Brödet skares i skifvor och blötes i en stadig deg, V2 vikt smör mot degen.
1 msk.
mondaminmjö!, salt.
hvitpeppar, hälften af mjölken, uppvispad med ett af äggen.
Brödskifvorna stekas i smö- R i s: 1 kkp.
risgryn, kokta i 1 lit.
3 msk.
siierry.
1 msk.
/ tomatpuré.
B e r e d n i n g: Oxsvansarna tvättas ret och läggas i en smord pajform, oskummad mjölk, 1 ägg &gt; 1 tsk.
salt, 592 — hvarftals med äppelskiCvorna och ko- rinterna.
Den qfriga mjölken och äggeit vispas tillsammans, smaksättes med socker och salt och hälles öfver pud- dingen.
Den gräddas i god ugnsvärme omkr. V2 tim., får afsvalna och ser- veras med vispad grädde eller vinsås.
Sillpudding med äggstan- n i n g (f. 6 pers.).
2 salta sillar, 1 Vs lit.
potatis, 4 1 ' é.gg, 2 tsk.
hvetemjöl, 4 kk.
mjölk, / 4 tsk.
hvitpeppar, 1 msk.
fint hackad persilja.
T i l l f o r m e n: V2 msk.
smör (10 gr.), 1 msk stötta skorpor B e r e d n i n g: Sillarna tagas ur, flä- kas och vattenläggas kvällen innan de skola användas.
Skinnet afdrages; ryggben och alla småben borttagas, hvarefter sillen sköljes väl och inklap- pas i rent, hvitt papper samt skares i bitar.
Potatisen kokas, får kallna, skålas och skares i skifvor.
En eldfast form smörjes med smör och beströs med stötta skorpor.
Potatisen och sil- len nedlägges hvarfvis, första och sista hvarfven böra vara potatis.
Äggen vis- pas med mjölet, mjölken och peppa- ren, och äggstanningen hälles öfver puddingen.
Öfverst strös den fint hac- kade persiljan.
Puddingen gräddas i ugnen omkring ty 2 t i m - o c n serveras med skiradt smör.
" Hör nu herrn, herrn är visst blind? "
gagnade sig af taktiken att tala om Eriks å&amp;v " Ja, som ni ser, " svarade Erik snäft och för att därmed markera, att hans andra var ett fortsatte sin gång.
emaljöga, men Erik kände sig fullkomligt obe- Berättelse af Hjalmar Höglund.
En minut förgick åter, så nådde samma tunga Belönad med hedersomnämnande vid Iduns rörd däraf och betraktade den taktiken endast steg ånyo upp honom.
som ett enfaldigt barnvapen.
Han började romanpristäfling 1908.
" Ursäkta, herrn!
Det var inte min mening tvärtom finna ett visst nöje i den andres frukt- (Forts. fr. n:r 48.)
att på något sätt vara näsvis, men si saken lösa sökande efter en sårbar punkt.
Men så Å RESTE HAN sig åter och fortsatte långsamt är den, att jag har en son, som är blind, och vände sig bladet.
sin vandring.
Hans svaga öga märkte numera " Och ni är på köpet gift, " fortfor Myrmark därför tycker jag mig liksom vara bekant med de mötande endast som förbiskymtande skuggor, med en räfs fina väderkorn.
" Att ni ändå alla blinda.
Ursäkta en gammal man, herrn! "
och det ständiga bullret irriterade honom obe- Erik stannade.
lyckades vinna er åtrådda Elsa Bergvall! "
skrifligt, men han gick sakta och försiktigt och " Jaså, er son är blind, " sade han med för- " J o, som ni ser så kan en blind höna också höll sig stadigt till trottoarkanten.
Det kände ändrad ton, ty mera behöfdes det inte för att han emellertig genast, att dessa gator voro finna ett korn och ett guldkorn till.
Men var göra honom intresserad.
" Och hur är det ojämförligt lättare att taga sig fram på än icke det märkligt, då en så säker kaxe som annars med honom? "
landsbygdens vägar, om blott icke trafiken kandidat Myrmark lade ut sina krokar för " Å, det är bra med pojken.
Sanningen att varit så stark och om blott hans öron varit samma fångst och grofva krokar till och med? "
säga så tänkte jag inte stort om de blinda förr parerade Erik spydigt.
mera vana vid bullret.
Myrmark bet sig i läppen.
Han hade icke i världen.
Det var några olycksstackare, som Plötsligt observerade han, att någon tvär- kommit i soporna, mente jag tro på, och när väntat sig, att hans försök i det afseendet skulle stannade framför honom på trottoaren.
pojken min blef blind, så ansåg jag honom vara kändt.
" God dag, herr Axner!
Nu tror jag att det därmed fördärfvad och oduglig, förstås, som " Men om jag vore i ert ställe, så skulle jag ' • alldeles på tok med er! "
ljöd det.
* ett verktyg fördärfvas, när det går sönder.
Men Erik kände ögonblickligen igen rösten och aldrig ha en lugn dag som äkta man, " fortfor sedan han gått igenom sin kurs vid blindläro- han med säker instinkt.
" Har ni aldrig tänkt fann mötet ovälkommet.
verket och kommit hem igen, så förstod jag " Ja, det är alltid på tok, när vi två mötas, på det, att er hustru en vacker dag kan få att jag tagit miste.
Nu är han kunnigare och herr iviyrmark, " svarade han motvilligt, " och syn på fördelen af edert lyte och gå åstad och klokare än jag, och nu är det han som styr skaffa sig en helbrägda karl midt för edra alltid är nackdelen på min sida. "
och ställer där hemma, och nu har jag, skam " Ja, nog kan man säga, att ni dragit ut slutna ögon?
Skaffa er för all del ingen man- till sågandes, fått liksom respekt för alla blinda.
konsekvenserna af ert försvar af den blinde lig lytesfri inackordering, herr Axner! "
Herrn skulle bara tala vid pojken min ett slag! "
Erik skrattade kallt och behöll sitt lugn, fiolspelaren, då ni nu själf tagit blindheten på Erik kunde ej låta bli att draga på munnen er — antagligen bara för att visa världen att men när han stack cigarren i munnen till ett åt det starka lofordandet, och den andre märkte nytt bloss, så kom han att bita af der .. Och en blind också kan vara målare, ' " lät det elakt.
det och besinnade sig ett ögonblick.
han höjde icke rösten det ringaste och hväste Erik rynkade ögonbrynen.
" Ser herrn, jag skulle gärna vilja göra herrn " Åhnej, inte precis det, herr Myrmark, men icke heller fram orden, när han svarade, utan en tjänst, men jag ser mig ingen utväg till det talade i vanlig dämpad samtalston; men det ändå något ditåt, " svarade han själfmedvetet nu, " sade han nästan ödmjukt.
" Men skulle och med en blixtlik tanke på sin utkomna bok, låg en obeskrifligt föraktlig klang i hvart enda inte herrn vilja vara så beskedlig och dricka af hans ord, och de träffade den andre som den ännu ingen visste vara af hans penna.
ett glas med mig, medan vi spraka mera om De båda männen stodo ett ögonblick tvek- pisksnärtar.
pojken?
Ursäkta, herrn, men det är inte illa " J a g förvånar mig icke alls öfver er tanke samma framför hvarandra.
Endast ett par ment! "
gånger och helt flyktigt hade de träffats sedan i detta hänseende, herr Myrmark, " sade han, Erik kände sig hälft rörd af den andres " då ni ju uppenbarligen aldrig vant er vid den för Erik så betydelsefulla dagen på jäg- uppenbara välvilja.
Han hörde det af orden annat än att tänka idel snusk.
Men jag tackar mästaregården i Storådalen, men för hvar gång och rösten och han kände det på själfva lukten, Gud att jag icke lefver med i edra kloaker, hade de växlat hugg, anfallshugg af Myrmark att han hade en arbetare framför sig, men hvar- och parerade af Erik, men alltid egghvassa.
och att jag trots min blindhet kan med ömkan se för skulle han inte kunna följa en sådan likaså Det fanns icke det ringaste af sympati, som ned på edert erbarmligt fattiga och tillitslösa lif.
gärna som den ondtungade Myrmark?
Denne Det är nästan synd om sådana stackare som ni. "
drog dem till hvarandra, men det låg dock en hade tydligen behof af att få tala om sin blinde Erik kände sig nästan hågad att skärpa or- viss eggelse i ordskiftena, något retande i son, och det kunde ju på samma gång vara af ' • själfva elakheten, som de icke kunde motstå.
den mot slutet till ett bastant kraftuttryck, intresse för honom själf.
Och han följde honom.
^ För Myrmark kittlade det i tungan äfven nu men han hejdade sig.
Det bet kanske bäst Erik märkte, att de stego in i en rymlig.
!• v till nya hugg, och Erik var ej den, som kände som det var.
Och så reste han sig och gick lokal med allra enklaste inredning.
Det sor- utan att yttra ett ord vidare.
Han hörde ett sig hågad att krypa undan.
lade som i en bikupa därinne och han förstod, " Nå, eftersom vi nu befinna oss så nära som torrt, konstladt skratt efter sig, men han låtsade att det var en simpel krog ..
Detta var något i Hamngatsbacken, så kunna vi väl gå in till sig icke höra det och fortsatte sakta sin väg.
alldeles nytt för honom, som väckte hans må- Blanch och dricka ett glas, medan vi spraka Mörkret hade fallit på och gasen var redan laresinne till lif, och han önskade, att han nu tänd.
Starka sken och mörka skuggor väx- en stund, " föreslog Myrmark till sist.
haft sin fulla syn för att taga en skiss.
lade, och han fann det obeskrifligt pinsamt och Erik förstod mer än väl, att detta endast " Hallå, två nubbar och t v å b ä r s a! "
ljöd svårt att leta sig ut ur parken, synnerligast var liktydigt med att fortsätta elakheterna hans följeslagares starka röst ogeneradt genom som han ännu irriterades af det obehagliga i ännu en stund, men han hade i själ och hjärta sorlet.
Myrmarks ord.
ingenting däremot, ty för den andres hugg Erik fann situationen löjlig.
Det hade han Hans hustru otrogen och till på köpet med icke kunnat tänka sig vid sin afresa hemifrån, kände han sig osårbar, och så följde han med. "
J a g har hört sägas, att ni nu sitter här i hans blindhet som orsak!
Det där var icke att nästan det allra första han skulle komma Stockholm som ämbetsman i verken, men tror en af Myrmarks vanliga elakheter, det var helt att göra i Stockholm var att först i sällskap ni inte, att ni valt galen bana? "
sade Erik, enkelt en helvetesbrand, som han med rått upp- med en ämbetsman gå in till Blanch för att när de slagit sig ned vid bordet. "
J a g håller såt sökte kasta in i ett äktenskapligt lif!
Rik- dricka punsch och så direkt därifrån in på en före, att ni bättre passat till militär, att döma tigt otäckt och vämjeligt för resten, om det krog för att dricka ' nubbe och bärsa ' tillsam- icke tydligen visat hur litet Myrmark i grund mans med en arbetare.
Men här i Stockholm af er håg att slå omkring er. "
" Men då hade jag inte fått nöjet att bjuda och botten kände Elsa, fastän han en tid sökte kände han sig likväl så ogenerad som vore han er på den här punschskvätten, ty uniformen för- vinna hennes bevågenhet, och hur litet han ensam i villande skog, ty här fanns det ju så också kände honom själf.
Och Erik måste till pliktar till ett noggrant urval af sällskap, " ytterst få som kände honom i hela detta stän- sist skratta i mjugg, när han tänkte på den genmälde Myrmark hvasst.
digt böljande människovimmel.
bottenärliga indignation, med hvilken Elsa skulle Erik skrattade nästan godmodigt.
En annan arbetare närmade sig genast deras komma att taga del af detta samtal.
" Nej, ni passar ändå inte till militär, hör bord.
Slutligen nådde Erik fram till den regelrätta jag, ty det där hugget var så klumpigt, att " Hm, du har fått fint sällskap i dag, Gran- och mera lättgångna trottoaren och ökade stegen det mera tydde på tölp. "
kvist, " sade han undersökande.
en smula.
Han visste, att han framme vid Myrmark höll på att brusa upp, men be- " Men ingen som bjuder, " svarade Eriks följes- Norrmalmstorg hade en svår passage, men hop- härskade sig.
Han blossade starkt på sin lagare afvisande.
" Det är för resten inte mitt cigarr och blåste afsiktligt röken mot Eriks pades att genom försiktighet kunna lyckligt sällskap, utan pojken mins, fastän han inte håller klara den.
Hunnen till öfvergången af Norr- ansikte.
.
sig för god att taga emot ett glas af en fattig " Röken generar väl inte ert öga? "
frågade landsgatan tornade han dock plötsligt samman arbetare.
Vi ha vårt jobb för oss. "
han ironiskt och med särskild betoning på or- med en mötande.
Den andre förstod afvisningen och gick.
" Förlåt! "
sade han urskuldande och gick det öga.
(Forts.) " Nej bevars, hvarken det naturliga eller sakta vidare.
Ett ögonblick förflöt, så hörde han ett par emaljögat, " svarade Erik gemytligt.
tunga steg efter sig och en ovårdad röst: Det var icke första gången Myrmark be- Lytets börda.
S - 593 —
Lär känna ditt fosterland!
^ Intet land har att uppvisa en fagrare och mera mångskiftande natur än vårt eget.
Främlingar, som besöka Sverige, prisa ock i de högsta loford dess skön- het.
Än är det de väldiga Trollhättefallen, än Norrlands mäktiga älfvar och skummande forsar, än de vidsträckta dunkla barrskogarna, än våra skärgårdar med sina otaliga öar och holmar, som väcka deras beundran.
— Men hvad göra vi själfva för att lära känna och älska vårt land?
Resor stå ej hvem som helst till buds.
En ersättning härför erbjuda dock Turistföreningens bilder öfver Sveriges bygder.
Dessa bilder borde ej saknas i något svenskt hem.
De äro en lämplig jul- gåfva åt ung och gammal, och ingenting skulle vara mera välkommet för våra fränder och vänner där borta i det stora landet på andra sidan Atlanten än en bild- serie, som erinrar om gamla Sverige.
Säkerligen skola därför alla med glädje mottaga den samling af 850 utsökt vackra bilder från Sveriges alla landskap, som härmed till exempellöst billigt pris erbjudes.
Bil- derna äro utförda i autotypi å fint illustrationspapper efter originalfotografier, för ändamålet särskildt utvalda ur Svenska turistföreningens af öfver 16,000 fotografier bestående samling, och har urvalet verkställts af Turist- föreningens förre sekreterare, professor Gunnar Anders- son, och slöjdinspektören Hjalmar Berg.
Priset för hvarje bild utgör endast 1 öre.
Bilderna äro indelade i serier, innehållande 10 — 65 st. samt omfattande hvar och en ett landskap.
De olika landskapsserierna äro sammanförda i tre hufvud- serier: Götaland, omfattande 370 bilder, pris 3 kr.
70 öre; Svealand, omfattande 260 bilder, pris 2 kr.
60 öre- Norrland, omfattande 220 bilder, pris 2 kr.
20 öre.
Till de flesta landskapsserierna finnas t e x t b ö c k e r, utarbetade af olika författare, med beskrifvande text till hvarje bild.
De utkomna texthäftena till Götaland kosta 2 kr.
75 öre, till Svealand 1 kr.
70 öre och till Norrland 2 kr.
35 öre.
För bildernas uppfästande och bevarande finnas särskilda album, dels mindre med plats för cirka 85 bilder, pris 25 öre, dels större salongsalbum i klot- band med guldtryck och med plats för alla 850 bil- derna, pris 6 kr.
För dem, som icke önska uppfästa bilderna i album, äro en del af desamma utgifna i bokform, fördelade på olika häften under den gemensamma titeln Sverige i bilder.
Haft.
I, Natur- och s t ä m n i n g s b i l d e r, innehåller omkr. 150 af de vackraste och för de olika landskapens natur mest karakteristiska bilderna.
Pris 1 kr.
50 öre.
Haft.
IV, Svenska folket i helg och socken, innehåller omkr. 90 bilder, visande svenska folkets dag- liga lif under söndagsfrid och hvardagsid, inne och ute, i arbete och hvila.
Pris 90 öre.
Haft.
II, Från vårt folks dagliga lif, och haft.
III, som ännu ej är färdigtryckt, äro närmast afsedda för undervisningsändamål och innehålla delvis samma bilder som haft.
IV.
Samtliga publikationer kunna rekvireras genom när- maste bokhandel eller från Magn.
Bergvalls Förlag, Stockholm.
Vid direkt rekvisition från förlaget sändes det rekvi- rerade fraUfritt till närmaste post- eller järnvägssta- tion.
Rekvisitionen göres lämpligast å nedanstående rekvisitionssedel, eller, om penningar samtidigt insän- das i postanvisning, å postanvisningsblanketten.
För en ringa penning är det sålunda nu möjligt för hvar och en att förskaffa sig en samling vackra och värdefulla bilder öfver hela Sverige.
Där kan man som i ett ståtligt panorama skåda Lapplands snöhöljda fjäll och Skånes bördiga slätter, Norrlands mäktiga älfvar med skummande forsar och Bohusläns vildsköna skärgård, Smålands magra hedar och Mälarens täcka stränder.
Där kan man ock se, hur svenska^ folket lefver i helg och socken, hur det arbetar på; _ åker och äng, i grufvor och verkstäder, i skog och på sjö, i stad och på landsbygd.
Båttre gåfva åt ung och gammal kan svårligen uppletas.
De unga skola med förtjusning samla dessa bilder och efter egen smak ordna dem i sina album.
De äldre skola med glädje åter och åter betrakta de skiftande taflorna från vårt fagra fosterland.
Bilderna bereda sålunda alla nöje och utgöra en värdefull prydnad för hemmet.
Köp d e m!
Hvad * pressen, säger: En fosterländsk bilderbok.
Vår kosmopolitiskt anlagda nation känner i allmän- het bra litet till det egna landet.
Svensken reser vis- serligen flitigt, men genom de svenska bygderna far han vanligen i sofkupe ' som en igenläst kappsäck, och först när han purrats vid den utländska tullgränsen, sticker han upp hufvudet och börjar intressera sig för omgifningen.
Skaldens maning: ' ' Lyssna till den granens sus- ning, vid hvars rot ditt bo är fäst, " tar han mera som en vacker devis lämplig att dekorera med i Skansens stugor, men att omsätta den i handling faller honom ganska sällan in.
Hur vackert och minnesrikt .vårt land är, ha vi emellertid skyldighet att ta reda på, och särskildt bör den svenska ungdomens sinne med alla till buds stå- ende medel vändas mot den egna torfvan, läras att älska och förstå svensk natur och svenskt lif.
Svenska turistföreningen, som genom sin nationella verksamhet kraftigt bidragit att uppamma en sann fosterlandskänsla hos vårt folk, har med sina i handeln utsläppta " Sven- ska geografiska bilder " lagt grunden till ett fosterländskt väckelsearbete af den största betydelse.
För de svenska hemmen böra dessa bildserier blifva en rik källa till nationell fostran, oafsedt den angenäma förströelse, som ligger i själfva åskådandet af det rika bildmaterialet.
Med ringa kostnad beredes här tillfälle för föräldrar att ge sina barn en instruktiv och roande gåfva, och för de hundratusentals svenskar, som lefva i den fjärran västern eller på andra aflägsna trakter af vårt jordklot, innebär skänken af en dylik bildserie en kär hälsning från det gamla hemlandet, kanske äfven en maning att återse det.
(Idun.)
E t t ö r e s b i l d e r från allt S v e r i g e s l a n d.
Efter en liflig skildring af östgötabilderna skrifver en anmälare: Lika mångskiftande och lärorika äro bilderna från öfriga bygder, från de stora jordbruksslätterna upp till de snöiga fjälltrakterna, från Ringsjöns idyller till de skummande norrländska älfvarna, från det brusande hafvet till skogarnas tysta djup.
Om allt tala dessa bilder, om naturen, djurlifvet, människorna, arbetet i alla dess skiftande former.
Ett bättre medel att ge en lefvande bild af vårt land kan icke gärna tänkas.
(Dagens Nyheter.)
Svenska Turistföreningens S v e n s k a geografiska bilder.
Under ofvanstående titel har Svenska turistförenin- gen utgifvit ^ ett arbete,- som är ett fullständigt rekord på sitt område.
Sverige har härigenom erhållit en samling af för landet karakteristiska vyer, hvartil!
intet motstycke torde finnas såväl i prydlig utstyrsel som i prisbillighet.
Man blir i tillfälle bese Lapplands mäktiga fjäll och öde vidder, norrländska kustlandets strida, ståt- liga älfvar, Mälardalens fagra scenerier, vyer från det bördiga Östergötland, från " Östersjöns pärla ", Gott- land, från " Sveriges trädgård ", Bleking, och Skånes bördiga slätter m. fl.
svenska landskap.
Arbetet lämpar sig särdeles att sända till vänner och bekanta i utlandet för att gifva dessa en full och sann bild af hur härligt vårt gamla fosterland är.
(Svensk Bad- och Turisttidning.)
Stockholm, — Genom dessa bilder lär sig betraktaren att älska sitt fosterland, ja, han kommer säkert att få del af den känsla, som besjälade skalden, när han sjöng: " Fosterland, jag ville låna silfret utaf nattens måna, guldet utaf dagens sol, pärlorna af bäckens vågor, glöden i Auroras lågor för att måla, hvad mitt hjärta lägger för din härskarstol. "
(Folkskolans geografiska bilder.
Efter en utförlig redogörelse för arbetet fortsätter anmälaren: Hvad^ bildseriernas innehåll beträffar, äro bilderna valda på sådant sätt, att den samlade bildserien från hvarje landskap skall kunna ge en god föreställning om hufvuddragen i dettas karaktär.
Det är emellertid ej blott af naturen i stora drag, som vi häraf få en föreställning, utan det är ock af de olika landskapens kulturlif, framträdande i befolkningens arbete och sys- selsättning.
Vi se bilder ur skärgårdsbons farofyllda lif på hafvet, skogsbons arbete vid milan, timmerfäll- ning och fiottning, grufarbetaren, upptagande schaktens malmrikedomar, det industriella nutidslifvet i all dess rastlösa fart vid järnverken och de stora verkstäderna och slättbons lugna jämna arbetsflit på åker och äng.
Till bilderna hafva ock små förträffliga texthäften utgifvits, sammanskrifna af olika författare.
Denna text är synnerligen väl lämpad till bilderna och belysande.
Ett lyckligt drag är ock, att de upp- taga beskrifningar af t. ex. huru det går till att kola i en mila, huru ett laxfiske bedrifves o. s. v. Med detta i sitt slag enastående företag har Turist- föreningen åter lämnat ett värdefullt bidrag till ökande af kännedomen om fosterjorden och höjandet af kärleken till densamma.
(Post- och Inrikes Tidningar.)
Från Magn.
Känn ditt land!
Med lifligt instämmande tillåta vi oss att återge de vackra ord, hvarmed Turistföreningens förre sekrete- rare, fil.
kand.
Vald.
Langlet, fäster uppmärksamheten på bilderna i turistföreningens årsbok: " Genom dessa serier af svenska geografiska bilder tror sig Svenska turistföreningen hafva lämnat ett synnerligen värdefullt bidrag till ökandet af kännedomen om fosterlandet och höjandet af kärleken till detsamma hos dess egna söner och döttrar.
Föreningen hoppas, att många, många af landets barn, som haft lyckan att få vandra omkring och skåda delar af det härliga land, vi bebo, skola med innerlig glädje samla i ett minnes- album bilder af de trakter, de sett, och ofta framtaga dem Jör att upplifva sina intryck.
Och den hoppas likaså, att ännu många flera skola genom just dessa samma bilder lockas att draga ut på vandringsstråten för att med ungdomens fulla hänförelse, njuta af de naturens skönheter, på hvilka vårt land är så rikt, och lära känna, hur det svenska folket i olika landsdelar lefver och arbetar.
Det är, så vidt vi veta, ett hittills enastående f&lt; tag, som Svenska turistföreningen genom utgifväi a f s ina „ svenska geografiska bilder försökt.
Det 1 också från de mest kompetenta håll egnats ett ofö.
behållsamt erkännande åt det uppslag, si ' «Tned gifvits.
Måtte nu också Turistföreningen k. grundad anledning för sin förhoppning, att dess » .„,=_ geografiska bilder skola i betydande utsträckning vinna inträde i alla svenska skolor och i många, många svenska hem. "
(Stockholms Dagblad.)
Bergvalls Vän.)
Julglädje åt de unga.
På Magn.
Bergvalls förlag har nyss utkommit ett 32-sidigt häfte J u l - o c h danslekar, satta i lämplig sångtonhöjd och med underlagd text, lätt arrangerade för piano af Joel Söderberg.
Här återfinnas med vackert men enkelt och lättspelt ackompanjemang de flesta af våra 1 från barndomen så välbekanta danslekar, såsom " Skära, skära hafre ", " Tjuf och tjuf det skall du heta ", " Behagar ungersven dansa med sin vän?
", " Höga berg och djupa dalar " m. fl.
Omslaget, komponeradt af den kända artisten V. Andrén, är utfördt i flera färger och synnerligen tilltalande.
Man kommer i julstämning, bara man ser därpå.
I hvarje hem, där ett piano eller ett orgelharmo- nium finnes, böra ock dessa jul- och danslekar finnas.
Tänk så roligt småttingarna skola få det under jul- ferierna!
Nu komma de säkert inte och fråga: Mamma, hvad skall jag göra?
Ty om kvällarna sitta de och se på Turistföreningens vackra bilder och ordna dem i sina album, och när lekkamraterna komma och hälsa på, då sätter sig lilla Lisa eller Olle, eller hvad den lilla musikanten nu heter, ned vid pianot, och kamra- terna ta i ring och sjunga: " Vi ska ' ställa till en roliger dans " eller någon annan treflig ringlek.
Och vill det sig riktigt bra, så kommer pappa eller stora bror med sin fiol eller flöjt och spelar med.
Då vill nog mamma och stora syster vara med i ringen.
Om de få, förstås.
Skrif nu strax efter det här lilla häftet Jul- och danslekar, så att Lisa säkert får det till jul.
Och tänk, så glad hon skall bli!
Det är nog bäst att skrifva efter den nyligen ut- komna och för sina vackra melodier så mycket omtyckta Lundhs pianoskola också åt Lisas mindre syster, så att hon får lära sig spela till nästa jul.
Kanske Lisas lilla bror äfven vill lära sig spela till dess?
Förlag, Drottninggatan 108, rekvireras att exp.
franko: - ex - Sverige i Bilder I, Natur- och stämningsbilder å 1:50 pr ex. ex - » » IV, Svenska folket i helg och socken „ 0:90 ex - » » H, Från vårt folks dagliga lif (skolupplaga med delvis samma bilder som i haft.
IV) 0:75 serier Bilder från Götaland (370 bilder) " 3.70 ser.
» „ „ Svealand (260 „) 2:60 „ „ „ Norrland (220 „),, 2:20 TeoctbScker till bilderna från Götaland * 2:75 » &gt;&gt; &gt;&gt; &gt;,,, Svealand n i:70 » » •, „ „ Norrland n 2:35 st - Album för bildernas uppfästande och med plats för omkring 85 bilder „ 0:25 st. (För Götalands bilder åtgå 4 album, för bilderna i Svealand 3 st. och för " Norrland 3 st.) „ Salongsalbum med plats för alla 850 bilderna 6: — fl- Syndetikon med pensel för bildernas uppfästande * 0:20 ex. Pianoskola af L.
Aug.
Lundh ........ ' ........ * 3: — „ ex. » &lt;7 * * l- och danslekar, lätt arrangerade för piano af Joel Söderberg „ 1:50 — 594 —
SPALTEN ON BÖCKERNA DUNS BOKLISTA upptar hädanefter titlarna på samtliga insända nyutkomna böcker.
De arbeten, som / dessutom önskas granskade af våra fackanmälare (för skönlitteratur friherrinnan Marika Stjernstedt m.
fl., för ungdomslitteratur seminarieadjunkten Marie Louise Gagner), böra tillställas redaktionen i tvenne exemplar.
5S UGUST S T R I N D B E R G: Stora landsvägen, ett vandringsdrama i sju stationer.
— När vi öppna boken, befinna vi oss på Alperna, ?ramför en vägvisare med två armar, den ena pekande uppåt, den andra nedåt.
Jägarn, dra- mats hufvudperson, kommer in.
A.
.- - ~dit går vågen uppåt, ditåt ned!
\ 4 ' d liommer man ju alltid, jag vill uppåt.
Och så: Jag gick för länge ibland människorna och satte bort min själ, mitt hjärta, mina tankar; det andra tog man, stal man — man bakband mig med vänlighet, med gåfvor, som jag ej begärde; ja, det var varmt att gå därnere ur hem i hem, vid vackra bord, musik och blommor, ljus och glas.
Men värmen steg, och det blef kvafi — då skar jag af förtöjningen.
och därför: stället fullt!
Låt flaggorna få blåsa ut, de sitta högt, men synas bättre.
.
.
och visa vägen upp — mot solen!
Likaså äro sidorna där Barnet spelar in, detta tema, hvilket Strindberg behandlar med sublim kärlek, oförglömligt rörande.
Sjunde och sista stationen heter Mörka sko- gen.
Nu är Jägarn ensam, sedan han sista gån- gen mött sitt lilla barn, nu en annans, och skilts från det för att ej " stå i vägen för solen, och skugga på de minstes trädgårdsland ".
Nu är han färdig, nu har han blott att vänta be- frielsen.
O, evige!
jag släpper ej din hand, din hårda hand, förrn du välsignat!
Och han ber om välsignelse för hela mänsk- ligheten i honom, där den i honom lider af Här kan han andas, här är luften fri, här.
lifsens gåfva, och för honom själf först, som lidit mest af smärtan — " att icke kunna vara förgifta ej " andras andedräkter ".
Här har han den jag ville! "
frid, ehuru ensam och ödmjuk inför det väl- Så slutar dramat, enligt min uppfattning ett diga.
Molnen brista, och han ser jorden, den af Strindbergs märkligaste.
Man må förlåta fagra fresterskan, som lockar tillbaka; under- mig de många citaten, hvilka jag funnit vara bara syner.
Men nej.
Där kommer Eremiten och spörjer, hvad vill han här, och han svarar: det bästa sättet att ge läsaren en första inblick i Stora landsvägen, då utrymmesskäl förbjuda söka sig själf, som han förlorade därnere.
mig ett utförligare referat.
Så börjar dramat — och vandringen.
Lef lifvet ut, gå ner igen, det är ej farligt, säger Eremiten: De två novellböckerna för veckan äro Sig- Gif ut ditt mynt, du får ' t igen, frid Siwertz: De gamla och Gustaf Hellström: häruppe finns ej någonting att vinna, Snödroppen.
ty sten är sten och snö är snö — men mänskor det är annat.
Samma homogenitet som i Cirkeln ha icke novellerna i De gamla.
Några af dem stå rätt Och han går då åter ned, samman med Van- obetydliga i den öfver 400 sidor digra volymen.
drarn, ett för honom okändt sällskap, men som Icke obetydliga i den mening att de kunde i själfva verket är en klyfning af hans egen vara skrifna af hvem som helst, utan därför person, den ene såväl som den andre språkrör att vi här ha pretentioner!
.
.
Men det vore för författaren själf.
orättvist och vilseledande att mer än flyktigt Jägarn och Vandrarn passera nu, under d r a - uppehålla sig därvid.
De gamla är utan tvifvel mats vidare gång, de olika stationerna.
Hvad en bok, som har att befästa Siwertz ' anseende möta de icke af kif, ofrid, af hat och låga som psykologisk novellist.
Den uppenbarar drifter, af mänsklig dumhet, förfärande och ned- dessutom här och hvar ett lynne hos honom, slående!
Det är ett spel af lifvets onda makter som vi från Cirkeln knappast känna, en sida sådant Strindberg ensam kan upprulla det.
Vi af ljus och älskvärd munterhet, utan stor aban- möta hans vedergällningstanke som ofta förut, dong, men med en helt och hållet intagande ton trängtan till ödmjuk botgöring och till att rätt- af ömhet i botten.
Den mest representativa visa må skipas, men också den hopplösa känslan af novellerna med detta lynne är Mälarbröderna, af tryck under en förföljelse, som ingen nåd historien om fyra gamla herrar, och som har vet af, och som synes drabba blott för att till motto: Cor ultimum mörtens, hjärtat är det drabba.
Den gamle japanen — den tredje af sista som dör.
Dit får man väl också till dels dem, som ha att uttala dramats tankar — säger, hänföra Räddningsbåten, i mitt tycke samlin- då han blir tillfrågad om hvad, som var det gens bästa novell, med sitt vackert ljusa per- svåraste att tåla: spektiv kring ett vraköde.
— Intresserande och starka som uppslag äro de stora novellerna Jag skonade en gång en fiende — Testamentet och Emanuel Enrot; kanske icke och efteråt han stack mig ner!
— Ser ni, att nödgas ångra något godt alltigenom öfvertygande, men gifvet pekande på man gjort — det är ibland det värsta!
sträfvan efter utvidgning hos den mycket begåf- vade författaren.
Emellertid, det vore i hög grad orätt att tänka sig det Stora landsvägen vore ett bitter- Till Gustaf Hellströms bok — hvilket felak- hetens enväldiga uttryck.
Dess upphöjda patos tigt omslag!
Man tror sig få.
en öfversättnings- ger det alltigenom en annan karaktär.
Många roman af det kvasilitterära slaget i händerna.
äro de sidor, där luttringens mildhet dikterar Detta sentimentala par i snöyran, med författa- ord af stor skönhet.
Så när den gamle japa- rens litet kärft klingande namn som en grind i nen, på Jägarns tal om att " idealet finns ej i förgrunden!
— Nåväl man öppnar boken med praktiken ", svarar: förtroende, ty man har läst Gustaf Hellström förut, man vet att han kan sitt språk och man Jag vet det — men det är ett minne, minnes hans behagliga skepsis.
ett hopp, en båk att segla efter — - 593 ' /, - Man blir inte besviken.
Den första novel- len, Barnet, en borgerlig historia, afhandlar ett tämligen alldagligt öde.
Den refererar trovär- digt, godt, och trots författaren ej fattar sig alltför kort, får han läsaren pålitligt med sig — som förut.
Men det är mer.
Det är här en fördjupning i känslan, som är ny.
Emel- lanåt tangeras sentimentaliteten — och man föres skickligt förbi den.
Det ligger en verk- lig och enkel godhet bakom dessa sidor.
— Djupare som psykologiskt grepp söker sig emellertid den andra novellen, (de äro ej fler), Underbarnet, som till motsats mot den förra är betydligt skarpt skisserad.
Bägge handla om kvinnor, om den alldagliga och om undan- taget.
Kanske är det som sig borde att un- dantaget fått så liten plats.
Det må bli läsa- rens ensak, om han beklagar det eller applåderar därtill!
/ sanningens tecken, en byhistoria af Märta Stamberg är en ' tendensbok.
Den häfdar den ogifta moderns rätt till sitt barn inför allt fol- kets ögon, och belyser satsen med ett exempel.
Med samma åskådlighet och poetiska lust som i Mikal, den gammaltestamentliga historien, rör sig ej här författarinnan.
Men boken är, oför- behållsamt sagdt, en sympatisk bok — jag talar ej nu om dess syfte, utan om dess för- synta ton.
Dess stil är god, kort, precis, och den stora scenen där hjältinnan-barnamodern och hennes far, den gamle kronofogden, ha sin uppgörelse med umgänget, byskvallrets och den hjärtlösa konvenansens företrädare, blir ej osannolik för läsaren, trots det något osanno- lika i idén.
Jenny Engelke, som utan tvifvel redan torde ha en gifven läsekrets bland älskarne af hennes speciella genre, pastischen, kommer nu med en ny bok: Landtprästens sockenkrönika.
Den synes vara fortsättning på ett föregående arbete, och det är synd att författarinnans blygsamhet för- bjudit henne att nämna detta.
Dessa " bref från femtiotalet " låta emellertid med säker be- hållning läsa sig äfven isolerade.
Det vore oriktigt mot den stora del af pu- blikum, som håller sig till detektivlitteraturen, att under tystnad förbigå Klubben " Mörksens gärningar " af Hugo Falk, svenska detektivhi- storier.
Det är nämligen roliga detektivhisto- rier, dessa svenska, väl så roliga som många jag läst från utländsk marknad.
Författaren medger själf att de kanske icke äro så absolut originella, men han medger det i ett företal af så godt humör, att man genast är beredd att låta sig nöja och icke se något skäl till att ej gynna dessa alltigenom trefliga och godmodiga svenska uppdagare af svenska brott!
MARIKA STJERNSTEDT.
* ONAS LIE PÅ SVENSKA.
Det delvis be- rättigade krafvet, att svenskarne skola följa med den dansk-norska litteraturen på origi- nalspråket, urvattnades hastigt till ett slagord, som helt tanklöst vill häfda att öfversättningar från de andra nordiska språken till svenska ' icke böra förekomma.
De flesta svenskar ha dock så pass stora svårigheter med en dansk-norsk text, att de snart tröttna på en lektyr, där förståelsen af det lästa oupphörligen slår slint.
Man måste därför hålla förlagsfirman P.
A. Norstedt &amp; Söner räkning för, att den enligt Lie ' s egen uttalade önskan åtagit sig utgif- vandet af hans Samlade skrifter på svenska.
Verket utgifves i häften å 40 öre.
Häftena, af hvilka två redan föreligga, utgifvas tre gån- ger i månaden och bli inalles 66.
Samtliga Lies 31 skrifter komma alltså att kosta blott 26 kr.
40 öre, eller ungefär en fjärdedel af originalupplagornas pris.
Denna folkupplaga förtjänar den vidsträcktaste spridning.
Lies berättelser lämpa sig för alla, roa alla.
Och de höra dessutom till nordens klassiska litteratur.
J
^ * u (Patent) och (Namnet inreg.)
äro de b ä s t a, n y t t i g a s t e och i n t r e s s a n t a s t e j u l k l a p p a r för barn af alla åldrar.
^ ' Äfe U ' &lt;K " baka kakor ", om ej annat Efter hand lära de sig titt mo- dellera allt svårare saker.
Med hvarje Bygglåda och hvarje Vazin följa utförliga, rikt illustr.
prospekt, med undervisande handledning.
D.
1.
M.
N:o O (1000 kl.) i fin låda storl.
50x25x25 cm.
Kr.
15. —, 1 (224.)
„ „ 5.- „ 2 (124 „) „ „; 3. — Modellerlådan Vazin, fin, kolor.
kartong med massan i flere färger, giftfri och ej smetande „ L — Vazin i kartong å 1 kilo, 3. — Impr.
arbetsbräde för Vazin „ — .25 Vi citera en auktoritets (framstående skolman) uttalande om dem: " Af alla leksaker jag 1 " ' ^ " " l hittills sett ställer jag .v obetingadt främst Byggl.
S BEST y.
" Den lille Muraren " och Modellerlädan Vazin.
Un- ttPATENT $ der största förtjusning sitta mina 4 barn syssel- satta därmed timme efter timme, läggande i dagen en tankeskärpa som jag ej väntat.
Jag anser bägge ' ^SforaVi^ I som verkliga uppfost- ringsmedel och torde i svnnerhet Vazin lämpa sig att införa i skolorna P P I l t n (Patent.)
Oumbärlig för skrifbordet.
som undervisningsmate- ^ * *!
» w » prydlig present.
Pento har såsom en rial ".
verkligt^ god penntorkare blifvit en massartikel (20,000 Vi hafva sett mäster- sålda på något öfver ett år, hvaraf 5,000 till Danmark.
— verk af såväl Bygglådan Generalrepr.
i Norge och Finland sökas).
Genom direkta inköp som Vazin utförda af barn, Pento N:o 1 (100mm.)
Kr.
— .75 frånSpanien,Ryssland, hvilka man ej kunnat till- Amerika, Kina m. fl.
, I 2 (70,), - .40 tro sådant.
En intelligent länder absolut bästa fosse eller flicka har i inköp skälla.
Begär åda ett material som Fördelar: profoffert!
Svenssons eggar fantasien.
Ett trö- Fjäder- &amp; Filtaffär, Hus byggdt med " Den lille Muraren " Passar väl efter pennan på grund af sin runda form.
gare, skenbart mindre be- Winslöf.
(Största importör in branche).
Mellan hvarje blad är ett litet mellanrum, som gör att pennan alltid gåfvadt barn, visar ofta att " gnistan " finnes — den behöfver blott näring för att tändas.
Intet kan går lätt ned.
Alltså inga papperstussar i pennan.
mäta sig med en verkligt god leksak i förmåga att utveckla intelligenta barns Torkar snabbt pennan.
Går ej upp i " sömmarne ".
förstånd och att väcka slöa barns slumrande lifsandar.
Sväller ej upp efter flitigt begagnande genom intorkadt bläck, utan För mera försigkomna barn, eller gemensamt till flere, är.
" Den lille Mu- raren " N:o O med 1,000 tegelfärgade träklossar CALOSCHER bibehåller sin runda form och sitt prydliga utseende.
.
hållbara, elegant^ af polerad björk.
Med detta är Pento I L U S £ 0 C: ^ 1 B ä s t a pa ssf orm.
M ADrWpg?
I e n fin j u l k l a p p.
De kunna med denna bygga slott, villasamhälle, fästning med vallar, kyrka, fabriker o. s. v. En ' Modellerlada Vazin därtill ökar värdet.
A bilden är mö- Till Pento N:o 1, 1 kr., N:o 2, 60 öre.
beln tillverkad (Lagl.
skydd.)
Välkänd svensk ljushållare för julgranar.
af Bygglådan, MUSIK-INSTRUMENT vas, blomkru- Håller ljuset fullt lodrätt.
Ljuset nedrinner helt och af prisbelönt förstklassig tillverkning ka, böcker, hållet och slocknar själf utan risk.
Pr dussin Kr.
1. —.
köpas bäst och fördelaktigast nos skriftyg etc. af Vazin, o. detta Frälsningsarméns Handelsdepartement, af ett barn, Östermalmsg.
24 &amp; 26, Stockholm 5. som förut ej Stort och välsorteradt lager af: haft Vazin i Fin julklapp åt alla wira- o. whistspelare.
Pr st. hel- Gitarrer, Mandoliner, Gitarrmandoli- sina händer.
— förnicklad Kr.
2. —.
D:o dubbelfjädrande Kr.
2.50. ner, G tarrlutor, Violiner, Violonceller, e n Cittror, Dragspel, Klari- För mindre nyttighetsartikel för alla som ej anse sig netter, Konserttinor, barn är Byggl.
T p # V | « | y - « | " 1, - SY % är Flöjter, Mässingsinstrument, ^^ — ~ ^ - ^ y T * • • " för välsituerade att behöfva spara.
Använd detta N:o 1 eller 2 bästa ntländska o. svenska tillverkn.
tillfyllest.
De ett år och Ni k ö p e r n ä s t a å r E d r a j u l k l a p p a r g r a t i s.
Se annan Trummor, Fodral, Strängar o. öfriga kunna därmed tillbehör till musikinstrum.
— ORG- bygga mindre annons härom i Idun.
LAR och PIANINON från de förnäm- hus i alla möj- E x p.
f r a k t f r i t t i n o m S v e r i g e v i d r e k v.
f ö r m i n s t 5 k r.
Å t e r f.
sta fabriker inom landet.
liga stilar och Begär vår illustrerade priskurant, storlekar.
De h ö g s t a r a b a t t å p r o f o r d e r.
som på begäran sändes gratis.
kunna af Vazin Skrif g e n a s t!
N i k a n o m s å ö n s k a s b e s t ä m m a d a g e n för till en början v a r a n s a f s ä n d a n d e.
Salong.
Fjäder o c h Dun.
GISLAVEDS En verkligt ståtlig julklapp * Pentoställ Stix.
Kortpresser * ^r^I I STOCKHOLM FABRIKEN PILEIN, Asarum B. Rikstelefon: K a r l s h a m n 300.
Telegramadr.
: P i l e n, SPECIAL-SOJA.
Yppersta sås till soppor, kött, vildt, Karlshamn.
fisk m. m.
Neutrala Kärntvål till ylletvätt och Lars Monténs Oleintvål till linnetvätt användes lämp- Originalet o. Förebilden ^^^ ===== ligast sålunda: tvål kokas i 2 liter vatten; när tvålen är upplöst, tillsattes under om- •V, röring 20 å 25 liter ljumt vatten; i denna utspädda lösning neddoppas plaggen.
| Vid ylletvätt böra såväl lösningen som sköljvattnet hafva " å 38 grader. » Finnes bos de flesta speeerihandlare samt i min butik N:r 29 S:t Paulsgatan.
Silfvermedalj i Köpenhamn 1888.
Guldmedalj i Stockholm 1897.
Maizenal Oöfverträffad maizenagröt af alla parfymer utan alkohol är i fyrtorn.
Bena blomdroppar utan alkohol.
En liten droppe är tillräckligt.
Viol-, Liljekonvalj-, Ros-, Heliotrop-, Narciss-, Syren-, Vesteria.
Mest välkomna födelsedags- &amp; jnlpresent.
Finnes öfverallt.
För efterapningar varnas.
GEORG DRALLE, Hamburg.
G-eneralrepresentant o. engroslager för Sverige: HOLGER EIXMANN.
Göteborg - Stockholm.
NOUMUURIUS FÖRENTA STATER till såser, bakning, lagning!
Liljeholmens D U R Y E A Stockholm MCWYORK.U.
S.
A.
Begär alltid MAIZENA!
från Kungsäters Linneväfveri har nu ut- kommit.
Upptager en mångfald nya moderna mönster.
Sändes gratis och franko från Kungsäters Linneväfveri, Kungsäter.
Grått hår.
Kungl.
Hofleverantör.
Guldmedalj " för ut- märkt god Soja, Ättika, Senap och Såser, samt sum uppmuntran för framgångsrik täflan med utlandet. "
sända mot efterkraf V i eller postförsk.
franko ett par eleganta Damkängor rosscheveraux, Molier skär- ning, stora ringar, rand- sydda, till det låga priset af Kr.
9.50.
Fin- nes i långsträckt (fransk) facon med och utan lacktå- hätta, eller bred (amerikansk) facon med cheverauxtåhätta.
Uppgif n:o och facon.
Aktiebolaget City Skomagasin, Göteborg.
Rikstel.
91 79.
Kungl.
Hofleverantör.
NATIONAL STARCH COMPANY, Ny priskurant &amp; C:o, STOCKHOLM.
Stearinfabriks Aktiebolag.
Oka Cov«, Lons; UHnJ, New V or *.
U.
J.
* • Se beskrifningarna på paketernas sidor.
U TB.
Dralles Illusion e t c, ja!
till all mat- God!
Dryg!
Närande!
Tillverkad efter japansk metod.
Kontr.tProf.
Lagerheim.
JTörsäljes hos Hrr Speceri- o. Viktualie- handlande.
Sö.
Säsongnyhets Pianoljus " Splendor ", Välkommen ny- het för sällskaps- kretsar.
Intressant, lärorikt o. roande!
Erhålles i hvarje bok- eller pappers- handel, samt mot postförskott direkt från förlaget.
Pris Kr.
2: 5 0.
Fullt ' tillförlitligt medel som återställer Spelet för dagen.
håret till dess ursprungliga färg.
Endast i ESPING &amp; LUNDELL, Fanny Gelins Parfymmagasin, NORRKÖPING.
5 Malmtorgsgatan.
hvita och kulörta i engelska typer.
Grenljus i olika nationers färger.
Annonsera i Idun!
594 y 2 - Ärade fruar!
Helfet, lagrad l:ma ost sändes mot efterkraf.
3 å 5 kg.
å Utö kg.
K y r k l n g e n a Hejeri, El gar ås.
Många variationer.
Begär priskur.
Tidaholms Bruk, Tidaholm.
Försäljningsmagasin: Beridarehansgatan 27, Stockholm. '
Mir- ~ 1 v SILFVER bäst, billigast.
Illustrerad prisKurant gratis.
Hof j u v e l e r a r e K. A n d e r s o n.
I Jakobstorg.
Stockholm.
Prenumerera på Barngarderoben!
