# ID: svediakorp-per1859
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,462
# sentences: 1,179
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


22:DRA A R G.
SÖNDAGEN D E N 28 NOVEMBER 1909.
N:R 48 (1195) HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N NORDLING !7^&gt;^S^ £t=z^=^&gt;^ H ^ ^ ^ S^^^E m mat ti / / Wafional^alhn AKA^^^åi ^elic^Jdirgi / ta på ^Pradomusoef.
samlingar af gamla mästare.
En framstående Madridkonstnär Manuel Lopez de Ayala, till hvilken Mari Mihi står i vänskapsförbindelse, åtog sig välvilligt att gratis utföra en kopia af taflan, för att staten ej skulle betungas med någon utgift för dess förvärfvande.
Vi meddela här en reproduktion af konst- verket efter en fotografi från originalet.
Bir- gittabildens milda skönhet är väl föga historisk, men dess mera Tiziansk i sin hållning med de mjuka anletsdrageh och det svallande håret.
Koloristiskt ' lär duken vara synnerligen repre- sentativ för sin mästare.
Den här återgifna bilden af konstnären är ett själfporträtt, lika- ledes från Pradomuseet.
Den för Sverige ut- förda kopian lär nu vara på väg hit och väntas i början af decemt jr bli utställd i Nationalmuseum.
F ÖRFATTAREN Mari Mihi — borgmästaren G. Lindqvist i Mariefred — är som be- kant en ifrig världsomfarare vid sidan af sin litterära och juridiska gärning.
Medan han den ena månaden trampar den lilla svenska småstadens gator, befinner han sig den andra nere i Italien, Grekland, Afrika eller något annat land, alltid med vaket upptäckaröga och skriffärdigt stift.
I år har han besökt Spanien och Marocko.
Under vistelsen i Madrid såg han på Pradomuseet en Tizian, hvars motiv har ett alldeles särskildt intresse för Sverige.
Taf- lan framställer nämligen heliga Birgitta och hennes make Ulf Gudmarson hos madonnan med barnet.
Det föll den svenske författaren in, att-en kopia af det vackra konstverket vore en värdefull tillökning i svenska statens — 567 —
egenskap af lärarinna i en privat småskola, som stod flickskolan mycket nära, då den tillhörde och leddes af en af skolans lärarinnor, en syster till föreståndarinnan, och slutligen i egen- skap af gymnastiklärarinna från år 1871, då gymnastiken infördes på läroplanen i statens flickskolor.
Till skötande af denna befattning hade jag beredt mig i professor Georg Asps och fru Mathilda Asps gymnastikinstitut i Hel- singfors.
Vid befattningen såsom gymnastiklärarinna kvarstod jag till år 1896, då jag vid förestån- darinnans iråkade sjukdom förordnades att så- som vikarie öfvertaga föreståndarinnevården vid flickskolan samt vid det därmed förenade Fortbildningsläroverket.
Så kallades nämligen numera den här tidigare nämnda Privata Lära- rinneklassen, sedan staten år 1886 öfvertagit denna bildningsanstalt.
Då slutliggn Elisabeth Blomqvists anhållan om afsked från förestånda- rinnebefattningen vid de båda läroverken år 1898 beviljades, ansökte jag densamma och utnämndes till ordinarie innehafvare af tjänsten år 1899.
Att få upptaga arbetet efter min forna lära- rinna och moderliga vän var den största ut- märkelse jag någonsin kunnat tänka mig.
Det var hennes uppmuntrande råd, som gaf mig mod att försöka mina krafter på detta ansvarsfulla En finsk s k o l v e t e r a n.
arbetsfält, och om jag ej helt och hållet miss- M NÅGOT bör väl uppfostrarinnans af lyckats i mina bemödanden, är det hennes upp- det unga släktet kall anses betydelsefullt höjda föredöme jag har att tacka därför.
och hvarje framgång på uppfostrans fält ägnas aktning och erkännande, ty de frön, som här utsås, blifva grundläggande för framtida skör- J a g afslutar detta biografiska utkast med en dar, och äro dessa frön af ädelt slag, kan man varm önskan, att fröken Langhoff måtte för- af den generation, som skall taga arfvet af unnas hälsa och krafter att ännu länge kunna oss och bära framtidsdagens väl och ve, vänta kvarstå på den post såsom det unga kvinnliga [ett fullgodt arbete.
släktets uppfostrarinna hon på ett så förtjänst- Den kvinna, hvars namn läses här ofvan, fullt sätt beklädt.
De mörka tider, hvilka åter Jiar genom sin långa pedagogiska verksamhet synas stunda för land och folk på denna sida Bottenhafvet, äro så väl i behof af ledstjärnor svid Finlands främsta högre kvinnliga läroverk •ställt sig i första ledet på vår skolas gebit, till det goda, till danandet af karaktärens fast- - och att detta hennes på insikt och kärlek för het och inympandet af förvissningen om, att ett arbete på det rättas grund och i ljusets tjänst - .sitt kall byggda arbete rättvist erkännes, därom Vittnade i allo den storartade hyllning, som sist dock trots allt skall framgå med seger.
kom henne till del på hennes 60-årsdag från Helsingfors i nov.
1909.
V. LINDMAN.
såväl medlärarinnors och lärares samt elevers liksom ock från utomståendes sida.
En af undertecknad hos fröken L. gjord an- hållan att i anledning af jubileet få göra hen- nes lifsgärning bekant jämväl för Iduns ärade stora läsekrets har hon vänligen besvarat med ett bref, hvilket jag tar mig friheten i sina ETT LITET FRÖ med flygmaskin af fjun, den allra näpnaste, man kunde se, hufvuddrag här återgifva.
och hvit och lätt som litet ängsullsdun, flög in till mig i min kupé.
Alma Langhoff.
O På resa » Hos mig ligger kärleken till Sverige i blodet, skrifver hon, ty min mormors far, Adam Blid- berg, härstammade därifrån likasom äfven hans hustru, min mormors mor, Eva Levin, som var hemma från Gillberga prästgård i Värm- land.
- Undertecknad är född den 26 oktober 1849 i Heinola, där min fader var apotekare.
Han öfvertog 1858 ett apotek i Savolaks, hvilket föranledde familjens flyttning till närheten af staden Kuopio.
I statens svenska flickskola i nämnda stad begynte jag därför min skolgång för att år 1864 vid hemmets förflyttning till Helsingfors inträda i statens svenska flickskola i hufvudstaden.
Från detta år har jag så godt.som utan af- brott tillhört detta läroverk, först såsom elev i skolan och sedan i den af skolans förestånda- rinna, Elisabeth Blomqvist, * inrättade Privata Lärarinneklassen; vidare under två års tid i Där fanns det drifhusvärme nog gunås och tjockt med damm, men ingen bördig mull.
" Du lilla kräk, här kan du platt förgås.
Flyg härifrån för lifvets skull! "
Jag fångade det vilsna fröet lätt och släppte ut det vid ett vattendrag.
" Flyg ut till mullen!
Så ja.
Det var rätt.
Nu blir du någonting en dag. "
Hvad var det för ett frö?
Hvad blef det till — en prydnadsväxt, en giftig ört?
Hvem vet?
Men gynnar lyckan, hvad naturen vill, så blir det till oändlighet.
Juni 1909.
FRIDA LANDSORT.
GROSSHANDLAREN GUSTAF CARLSSON.
Svenska Allmogehem, U, DÅ INTRESSET för egnahemstankens förverkligande genom småbruk är större än någonsin, då hundratals män och kvinnor gå omkring och drömma om att bryta sig en ny bana som brukare af egen torfva, då är förvisso det stora nationalverket " Svenska Allmogehem " boken för dagen.
Den är ju " småbrukets grund- lag ", som någon kallat den, en verklig upp- slagsbok för den som önskar sätta sig in i hvad till småbruket hörer.
Man får här veta.först hur man skall gå till väga för att lättast skaffa sig en lämplig jordareal och låna medel att köpa den, så får man i detalj reda på hvad som hör till jord- och skogskultur, trädgårds- och kreatursskötsel, får underrättelse om alla dessa sammanslutningar mellan småbrukare, som underlätta inköp och afsättningocheneffektivkon- troll, och får slutligen en serie för olika land- skap lämpade ritningar till svenska allmogehem.
Hvarje parti är författadt af någon fackkunnig person, och våra yngre, kända arkitekter ha signerat ritningarna.
N Redan i våras utkom första upplagan af boken, och 60,000 exemplar eller större delen af upp- lagan utdelades gratis, hufvudsakligen som pre- mier till ungdomen vid läroverk, folk- och folk- högskolor.
En ny upplaga på tio tusen exem- plar, afsedd att bära kunskap om småbruket ytter- ligare ut bland skilda folklager, har nu utkom- mit, lika smakfullt och gediget utstyrd som första upplagan.
Som bekant är det grosshandlaren Gustaf Carlsson, chef för aktiebolaget Gust.
Carlsson &amp; C:o, som har förtjänsten af att detta national- verk i sitt slag har tillkommit.
Idén är hans och han har med d:r Adrian Molin som med- redaktör redigerat arbetet, ombesörjt och be- kostat dess utgifvande.
Han har därmed gjort en insats, icke blott af penningar, men af om- tanke och arbete i det stora företag: Sveriges nydanande, hvarom in till senaste tider talats så mycket, medan så litet blifvit gjordt.
När boken planerades kunde väl ingen förutse, att den häftiga stöt vårt näringslif undergått skulle kunna vändas till en opinion för småbruket.
Men när så skedde, var det helt visst oskatt- bart, att boken " Svenska Allmogehem " redan fanns och kunde hänvisas till.
* Hvars lifsgärning tidigare skildrats i Iduns spalter.
Landets främsta litterära och konstnärliga illustrerade familjetidning bör ej saknas i något hem.
Pristäflingar hvarje vecka.
Helt år 6: 5 0, hälft år 3: 5 0, lösnummer 12 öre.
— S6J IDUN
Boningsrummets arkitektur och hemlifvet- För Idun af arkitekten Jacob Rhodin, interiörer frän en efter för- fattarens ritningar uppförd modern villabyggnad för att, under förbigående af en mängd visserligen ovär- derliga ekonomiskt-hygie- niska enskildheter, ge en öfverblick öfver ett försök att med enkla me- del skapa en ädel arki- tektonisk ram kring det i bästa mening moderna och bildade hemlifvet.
OOAf ETT motstycke * - * till vår senast medde- lade serie från antiken medeltiden och renässan- sen (se Idun n:r 41) ha vi i dag sammanfört 10 re- produktioner af moderna konstverk, äfven de skil- drande lifvet inom hemmets murar sä som det i våra dagar lefves i bondens och bor gar familjens kretsar.
Slutligen återgifvas några &lt;$ @ F: Porträtt af danske skal- den Winther.
Julrosor.
G: Axel Helsted, En visit.
Julrosor.
H: F. Bråte, En huslig liten.
nicka.
98.
I: E. Azambre, Musique de chambre.
Le salon 90.
K: Brunet, En famille.
Le salon 92.
A: Amalia Lindegren, Bond- familj i Dalarna.
Ui Julrosor 98.
B: W. Marstrand, Bondfrier Ur Julrosor 99.
C: F. Cormon, Déjeune d ' amis.
Figaro salon 8 ' &gt; D: E. Gelhay, La Liseuse.
Le salon 1900.
É: Cain, L ' aimable visite Le salon 96.
M VI af de senast anförda tidsbilderna funno måltiden som diktens och konstens föremål, framförallt festmåltiden, och hvilan vara hemlifvets hufvudtema, så äro de det vis- serligen också i våra dagar, men våra hem hafva att forma sig efter ett rikare och mång- sidigare hvardagslif.
Redan de här invid återgifna bilderna, ehuru O representerande en tid, som äfven den ligger flitiga gruppernas arbete, rummet är efter bilden bakom oss, tala därom.
Å de bägge första att döma svårmöbleradt, ehuru dess invånare ge det en treflig prägel.
figurerna a och b återfinna vi de tre hufvud- Fig. i visar åter ett exempel på den obrutna dragen: härden, bädden, fönstret, de^ gifva oss väggens goda intryck, tåflans stämning upp- också en samlad bild af hemmet.
A fig. c, f bäres af den unga flickan i förgrunden.
och h måltider; å fig. d ensamheten, läsning; Fig. k utgör ett bra försvar för bordslampan å fig. e och g visiten, besöket i hemmet; å fig. gentemot tak- eller väggbelysning, som kanske i och k samkvämet, musik i hemmet.
Om vi närmare granska de olika bildernas miljö finna v i: Rummet å a är en " stuga ", d. v. s. boningsrum, på en gång kök, matrum, sällskapsrum, sofrum: äfven om ett sådant rum icke numera är tillämpligt, har det dock i sin naturliga enkla gestaltning mycket att visa oss; bl.
a. en välbelyst spis, en varm och ombonad sängplats, ett ljust och trefligt rum, hyars stäm- ning här upplifvas af de glada invånarne.
Rummet å b, möjligen en " köve ", den gamla stugutypens sof- eller gästrum, visar oss den inbyggda sängen i grannskap till sättugnen, " glödgrufvan ", bordet till höger låter ana att rummet i detta fall har en större betydelse och användning än som blott gästrum, det skulle också kunna vara " fars kistekammare ", och.
den klumpige unge bondens frieri kanske omfattar icke blott den unga flickan, utan äfven den beslagna kistan i förgrunden.
Fig. c:s stämning är nog hufvudsakligen be- roende på personernas lif och gemyt, och det enda man skulle af interiören kunna lära är kanske att man i matrummet bör ha godt om utrymme, god skjutmån för stolarna kring bor- det och en hel vägg för byffé.
Fig. f:s hemtrefliga, varma stämning får nog till en del tillskrifvas den öppna spisen, en treflig möbel i en matsal, bland annat för be- haget att vid frukosten själf kunna rosta sitt bröd.
Rummet å h har en gammaldags prägel och är ett slående exempel på en god stäm- ning, trots sparsam möblering.
Fig. d visar det vackra och tacksamma i en hel och alldeles obruten vägg, något som hvarje rum borde äga.
Fig. e:s salongsinteriör har sin styrka och charm i det präktiga ostörda •eldstadshörnet ", hvars lugna stämning meddelar sig åt hela scenen, en lärdom att taga vara på.
Helt annat är ock det intryck interiören å fig. g gifver, den unge mannens besök tyckes här göra ett afbrott i de vid hvar sitt fönster Använd endast KOCKUMS PANSAR-B m .., er.de PTTTTNA PTCYTOR Giftfria.
Solida.
j KALMAR KAL f C C löO R — 569 — ANGKVARNS A,B:s g ^ l Ä M A R l:ma tet, renhet oeb T 1 A T * V O I C V3 Finnes hos hvarje 1 A K n D L S D - i„ e i hela riket.
OB8.I Guldmedalj 1 London i S ^ S Ä ^ styrka.
välsorterad tpecerihand- e o e.
= = =
£SS * $£l i och med det elektriska ljuset blifvit alltför dominerande; lampan är tafians centrum; en hemtreflig stämning hvilar öfver scenen, man tycker sig nästan höra sångens och gitarr- knäppningens gemytliga samklang.
Låtom oss nu till sist göra ett besök i ett modernt hem.
För att icke alldeles förbigå ekonomiafdelningen, ha vi, innan vi taga de egentliga rummen i hetraktande, öfvertygat oss om att köket är stort, med en välbelyst spis, som i likhet med den andra inredningen är i enlighet med hushållsteknikens sista fordringar, att serveringsrummet är rymligt och bekvämt, att jungfrukammaren innanför köket är hem- trefiig o. s. v. Då vi från vårt köksbesök återvända till köksförstugan, som på samma gång är barnens ingång, inträda vi genom en dörr i nedre hallen, som öppnar sig förbi öppna spisen och trappan bort mot stora ingången och tamburen.
— fig. 1.
Från nedre hallen leda dörrar till herr-rum, salong och matsal.
Genom den förstnämnda stiga vi in i herr-rummet, med sin lugna soff- plats, på obruten vägg, sin skrifbordsplats i utbyggnaden och konversationsplats vid fönstret rakt fram.
— Fig. 2.
Välja vi i hallen dörren till salongen, finna vi framför oss en ljus rymd, endast genom den foåghvälfda spegelglasrutan skild från den vackra slätten utanför — fig. 3.
— På innerväggen har salongen ock sitt lugna spiselhörn.
Fig. 4.
— Genom halldörren till matsalen se vi denna, rikt belyst också den genom tvenne stora hvälfda fönster — fig. 5 —.
Den står i för Hon som begrät Marie Antoinette.
UR MÅNGA sällsamma typer, hur många un- derliga lifsöden gömmer ej diktarnes och konst- närernas Paris — den oförlikneliga " rive gauche " — bakom sina vittrande murar!
En känd sydsvensk konstnärinna har här tecknat en af dem hon mött under sitt artistlif i " Quariier latin " - y ^S^ terw bindelse med den delvis öppna, delvis inglasade verandan.
Uppför trappan komna till öfre hallen, ha vi från denna dörrar till alla rummen och kunna i en enda värmande anblick samla alla de kanske på en gång i hvar sitt rum arbetande eller hvilande familjemedlemmarna.
Fig. 6. v^ \.
jZå£Z N ÄR SKYMNINGEN, breder sig öfver Luxembourgträdgården försvinna alla dia- bolo-, tennis- och krocketspelare som genom ett trollslag, karusellerna stanna, de små karamell- bodarna stängas, madamerna, som under dagen hyrt ut stolar, ordna dessa och gå.
Dufvorna flyga upp till sina nästen, kuttra en stund och så tystna de.
— Den blåvioletta luften blir tätare, insveper alla föremål, mildrar konturer och utplånar detaljer.
Bortom de raka allé- ernas förtoningar förblekna St. Sulpices torn, Panthéons kupol och observatoriets rotundor.
Rundt omkring trädgården börja ljus blänka, först några enstaka, här och där, sen hundra- tals, tusentals, tusen sinom tusen, som hade Vintergatan sänkt sig till jorden.
Paris ' röst, dof och mäktig som hafsbrus, tränger sig in i trädgårdens stillhet, kommer lugnet att kännas ännu fridfullare, och gärna dröjde man härinne bland skuggor och tystnad, men — en trum- hvirfvel förkunnar att snart stänges trädgår- den.
Skynda sig behöfver man inte än, ännu kan man drömma bort en stund, ännu kan man sd långsam värdighet defilera framför den ^2^2 LIS!
Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot Insändande af nedannämnda be- lopp till Expmdltlonan ml Idan, Stock- holm?
erhalles Inom Sverige porto fritt t Idun Idun Idun Idun Idun Idun 1892 1893 (n:r 1 felas) 1895 (utan julnummer) 1903 (med julnumret) 1904 (med julnumret) 1905 (med julnumret, n:r 28 felas) - 570 - 2: 2: 2: 4: 5: 5: Idun 1900 (utan julnummer, n:r 25 o. 52 felas) 5: 50 Idun 1907 (med julnumret), «: — Iduns julnummer 1894 0: 20 Iduns julnummer 1898 0: 20 Iduns julnummer 1905 0: 50 Barngarderoben 1905, komplett 2: — LIS!
stolta raden af Frankrikes drottningar.
Hela långa dagen ha de från sina höga piedestaler sett republiken Frankrikes bourgeoisie bråd- skande passera sans cérémonie!
Gå långsamt!
Gör en reverence!
Spring hellre sedan, så du hinner ut, innan grindarna stängas!
Därute är man plötsligt försatt i en helt annan värld, där är verksamhetens, brådskans bullrande Paris, man står midt bland droskor, omnibusar, kaféer, butiker.
Har man gått ut genom stora gallerporten vid Luxembourgträd- gårdens östra sida, befinner man sig midt emot rue Vavin.
Där vid hörnet är en liten konst- handel, ja, d. v. s. en sådan där butik Paris har så godt om, där det försäljes vykort, fotografier, kolorerade reklamaffischer och ur- klipp från illustrerade tidningar, uppklistrade på papp och låtsande sig vara riktiga taflor.
Utanför butiken hänga hopfästade luntor af mycket olika innehåll: reproduktioner efter " de primitive " och nymoderna, stiliserade kattor, sittande på hustak i månsken; gamla koppar- stick, föreställande rysliga krigsscener, med hästar, hvilkas ben tyckas ha mistat ledvattnet, fina stålstick med Marie Antoniette i Versailles kungliga lustgård, åtföljd af dauphin och dauphine.
Bland affischerna voro några praktfulla på- fåglar jag länge funderat på, och en kväll gick jag in för att fråga efter priset.
Borta vid disken, sysselsatt med att göra urklipp, satt ett äldre fruntimmer.
Hennes svarta dräkt såg vanvårdad ut och dess enda prydnad var en i guldkedja fästad medaljong med ett miniatyr- porträtt af Marie Antoinette i kostbar infatt- ning, synbarligen diamanter.
Hennes grå- sprängda hår var slarfvigt uppsatt.
Ögonen voro mörkgrå och iris ' ytterkant liksom ut- suddad.
Jag hade knappt hunnit stänga dörren efter mig, förrän hon frågade: " Kan ni säga hvad klockan är? "
— " Jaså, half åtta.
Då är det tid jag ger kattorna mat.
Jag har två stycken, se det är så trist att vara ensam.
Jag är änka.
Mina kattor bruka få lefver till supé och det är så bekvämt för mig, för slaktaren bor bara två hus härifrån.
Om ni ursäktar mig skall jag bara springa och hämta lefvern, ' de äro vana få den precis half åtta. "
Och borta var hon.
Jag började se mig om på väggarna, som voro öfvertäckta med reproduk- tioner efter allehanda konstverk.
Särskildt efter taflor med Marie Antoinette funnos en mängd stål- och kopparstick, raderingar, foto- grafier, ja till och med porträtt, broderade på silke.
Efter ett par minuter kom madame igen med lefver.
" Så ja, nu ska de ej behöfva vänta längre. "
Min väntan generade henne tydligen ej.
Ett närgränsande rum tjänade visst till kattornas matsal, därifrån förnummos ljud af längtänsfullt jamande, af illa behärskadt mor- rande och så tystnad, hvadan jag förstod de voro i färd med att sluka lefvern.
När madame efter slutade hushållsbestyr kom in igen, fortsatte hon strax med sina urklipp.
" Så många porträtt af Marie Antoinette ni har, " yttrade jag.
Madames svar blef högtidligt tragiskt: — " Marie Antoinette, denna olyckliga drottning, denna skönaste bland kvinnor, denna Niobe, jag begråter henne hvarje dag.
Hur många tårar fällde ej hon, denna arma kvinna!
När hon gick till schavotten, hade hon gråtit så, att det ena ögat hade farit långt ut ur huf- vudet. "
— Detta var en nyhet för mig, hvilket jag uttryckte med ett " nej då! "
Jag menade ej att jag betviflade hennes utsago, men hon måtte ha missförstått min ton, ty hon rusade upp, hållningen blef hotande, händerna sattes i sidorna.
" Jaså, ni säger jag ljuger, ni kan tro jag skulle vilja yttra ett osant ord om denna olyckliga, som beljugits af en värld.
Säg bara rent ut, att ni tar mig för en be- dragerska. "
Jag försökte förklara för henne, att mitt utrop endast varit uttryck för mitt stora intresse och förvåning öfver ett för mig hittills okändt historiskt faktum.
Hon lugnade sig tämligen fort och fortsatte i mera dämpad ton: " Om ni hade en aning om mina känslor för detta helgon!
Ni ser jag är svartklädd, ni tror kanske det är efter min man, ha, ha, ni misstar er, det är efter henne.
Om våren, ja, för resten om vintern med, ja, jag kan gärna säga året rundt, om söndagarna, förser jag mina kattor med mat för hela dagen och låter en systerdotter, ett riktigt våp för resten, passa butiken.
Så far jag med 10,45-tåget från Montparnasse till Versailles.
Jag tar min lilla matkorg med mig, i den har jag drufvor — hon älskade drufvor, en halt butelj rödvin, äkta vin, förstår ni, ost och 3 croissants ä 2 sous, som jag köper hos Millard.
Jag vill ge er ett godt råd: köp alltid ert bröd där, ty han jäser det bättre än de andra bagarna, jag får nästan alltid indigestion af deras bröd.
— Ja, så beger jag mig till Versailles.
Det är ej stora Trianon jag stannar vid, nej det är vid hennes Trianon, hennes hyddor, där hon fick vara sig själf, fick gå upp i na- turen.
Hur man bråkar för några usla hundra- tusen louisdorer, hvarmed det behagade henne uppmuntra landtlifvets enkelhet.
Var det kan- ske hennes fel att pöbeln ej insåg detta, hva?
— Har ni sett hur de små borgarfruarna med barn och handarbeten drapera sig omkring drott- ningen-herdinnans hyddor?
Huru sådant äcklar mig, hur smaklöst.
Hu, all denna kälkborger- liga uppsluppenhet på glädjens graf.
Nej, en- samma timmars på kinden torkade tårar skall man bringa den — det gör jag. "
Hennes ögon tårades, stämman skälfde.
Så fick munnen ett spotskt uttryck och hon fort- satte: " Om någon herre kommer och betraktar mig närgånget säger jag: Monsieur, ni tror kanske ni har en kvinna af den vanliga frivola sorten framför er!
Ursäkta, ni tar fel (det är lätt säga " ursäkta ", då man ej menar det!).
Här ser ni en kvinna, som tillbringar sitt lif med att begråta Marie Antoinette.
Lämna mig i fred med mina tårar.
— Där äro människor, som tro jag är galen, det är mig fullkomligt likgiltigt; när man har sublima känslor, sätter man sig öfver pöbelns hån — det gjorde äfven hon. "
Butiksdörren öppnades nu och en långhårig målare kom in och frågade efter priset på affischerna med Sarah Bernhardt som Hamlet och som " lä courtisane de Corinthe ".
Samtidigt kommo kattorna efter slutad måltid och lade sig på Rembrandts själfporträtt att där njuta siestan.
Då kunden ville pruta ner priset på Sarah, svarade madame honom: " Tror ni kanske vi äro så djupt fallna i Frankrike att vi pruta af p i konstens prästinnor? "
När han gått sade hon: " För resten, hvarför låta en med- människa onödigt förnedra sig genom att komma i tacksamhetsskuld för en sådan bagatell! "
Därpå sänkande stämman: " Vill ni se hennes rum? "
Hon förde mig genom kattmatsalen in i ett stort rum.
Luften därinne var instängd och doftade svagt at torkade rosor och förnämhet.
Väggarna voro täckta med porträtt af Marie Antoinette i dyrbara ramar i Louis XVI:s stil.
Små rosetter af sorgflor täckte spiken de hängde på.
Framför ett af dem, ett mästerligt utfördt kopparstick i oval ram, brann en sådan där röd lampa, som man får se framför kyrkornas hel- gonbilder.
Då madame kom förbi den, knä- TANDVÄRK.
: Såsom fallet är vid värk, förorsakad af yttre skador, likaså kan tandvärk i: många fall raskt häfvas, i andra hindras genom behandling med Salubrin.
• Tillhandahålles i Parfym-, Speceri- och Färgaffärer.
Partilager hos Geijer &amp;: C:o, Stockholm.
böjde hon och gjorde korstecknet.
I ena hörnet af rummet var ett bokskåp i barockstil, ett fullständigt konstverk, gammalt och maskstun- get.
På dess öfversta hyllor stod Frankrikes historia af Michelet.
På de andra uteslutande verk öfver Marie Antoinette, alla i praktband.
Där voro ej allenast franska originalarbeten öfver " den olyckliga drottningen ", utan äfven- ledes en del till franska öfversatta biografier.
På några pärmar lästes " tidningsurklipp rörande M.
A. "
Jag var rädd för att göra några utrop öfver hvad jag såg, hvarför jag endast visade mina käns- lor genom en djup böjning inför madame, efter hvilken hon berättade mig följande: " För 10 år sedan dog min man.
Han efterlämnade 10,000 francs.
Hvad gjorde jag?
Köpte mig en lifränta kanske?
Ah nej.
Jag gick till Li- brairie Hachette.
" Messieurs, sade jag, jag önskar äga allt, förstån väl allt, som skrifvits öfver Marie Antoinette, drottning af Frankrike. "
— " Men min fru, hade man den ogrannlagen- heten att svara mig, det blir er mycket dyrt. "
— " Öfverstiger det 5,000 francs? "
frågade jag den störste herrn.
" Nej, min nådiga, för den sum- man kan ni få 5 dubbla exemplar. "
Därpå gick jag till Braun &amp; C:o. " Messieurs, sade jag, jag önskar reproduktioner af alla de taflor, hvarpå Marie Antoinette, drottning af Frank- rike, återgifvits. "
— Därefter for jag till Paris krematorium, lät inskrifva mig som medlem.
Ser ni — och hennes röst blef hviskande hem- lighetsfull — ser ni, min kropp har ett mål! "
— Sedan med strålande uttryck: " O, hvilka dagar det var för mig, när böckerna kommo från bokbindaren, taflorna från glasmästaren.
Hvarje dag var en fest.
Madame, jag har haft en så kallad smekmånad, hvad voro de käns- lorna mot dessa!
Ni ser bokskåpet.
Jag köpte det på auktionen efter hertigen af C.
Hennes minne har kostat mig 10,200 francs.
Jag ön- skar jag haft miljoner att offra. "
Åter sänktes stämman och hon fortsatte i alltjämt stigande extas: " Ni ser framför er denna stofthydda, detta sköra skal; o, att min för henne lågande själ kunde förtära denna bräckliga bostad, men nej, något så prosaiskt, så borgerligt som en gasugn måste tillgripas för att förvandla den till aska — mais enfin — hvad gör väl medlet, målet är allt.
O, min fru, när jag tänker på målet!
Ty, förstå mig väl " — och hon lät sina händer långsamt glida öfver den magra figuren — " denna futura aska skall, ack, hvad sällhet, skall en gång strös på de ängar, där hennes fötter sväfvat fram, på hvilka hennes underbart sköna ögon blickat, där hennes tjusande leende strålat, och genom mig skall hennes minne lefva i blommornas doftande skönhet, i vajande grässtråns suckan.
O, hvilket mål! "
Hennes ögon hade blifvit fuktigt glänsande och tycktes blicka in i en underbar drömvärld, vida närmre, mera verk- lig än den lilla världen vid rue Vavin.
Därute öppnades bu- tiksdörren, utan att hon märkte det.
Först när en af kattorna kom tassande in och flerta- liga gånger jamande strök sig mot henne, liksom vaknade hon upp, såg sig omkring och gick som en yrvaken ut i butiken.
Mitt far- väl märkte hon ej.
ERIKA JONN.
PÄRMAR till IDUN 1908 o c h föregående år tillhandahållas till följande priser: Iduns pärmar, röda med guldtryck kr.
1: 50 Iduns romanbibliotek, röda eller gröna 50 öie.
Iduns Hjälpreda, röda eller gröna 50 öre.
Kunna erhållas i närmaste bokhandel eller direkt från Iduns expedition, om rekvi- sision och likvid i postanvisning insändes.
§p * Hi SEX KVINN LIGA KONSTHANDT- VERKARE.
ANNA LENAH ELGSTROM A TT, NÄR TIDEN för konsthandtverkets f \ _ renässans var inne, kvinnorna fingo och ville vara med, är ett faktum, som har sin stora betydelse.
Den, för hvilken den från hemmet lösgjorda kvinnoarbetskraftens riktiga och effektiva användning är ett stort och brän- nande problem, måste naturligtvis med oändlig tillfredsställelse se, att så många kvinnor sär- skildt bland de yngre, söka sig till de konst- industriella yrkena och bland dessa äfven till sådana, för hvilka de förr stått främmande, så- som till krukmakarens, konstsmedens, ciselörens, för att blott nämna ett par.
Det är så natur- ligt, att man skall vara glad häråt: det är yrken, som kvinnorna visat sig passa för och duga till, yrken där deras samvetsgrannhet, praktiska och prydlighetssinne komma till an- vändning, yrken, som de kunna utöfva i ett hem pä landet.
Det är arbete, som ger möj- lighet till fri konkurrens och själ / ständig verk- samhet, två förmåner, hvaraf kvinnan får så litet i dessa yrken, dit kvinnoemancipa- tionens första flodvåg förde henne, och där man med sådan snål ovilja ser henne hålla sig kvar.
Det händer, att det finnes kvin- nor, som äro lyckli- gare och nyttigare på ett telegrafkontor eller vid en bank- pulpet än någon an- nan stans i världen, men att dessa åter, som fått de skickliga händernas gåfva, bör- ja inse, att de fått den för att använda den till annat än att hålla om en penna och — icke minst — att deras praktiska arbete anses aktadt och förtjänt, är ett glädjande tidens tec- ken.
På sommarens konst- industriutställning ha- de man rikt tillfälle att konstatera faktum.
Jag kan icke minnas ANNA E L G S T R Ö M: KORFÖNSTER.
någon kvinnlig möbelsnickare, men eljes var där väl icke många handtverk, där kvinnorna icke voro representerade och på ett hedersamt sätt.
OLGA LANNER: BONBONNIÄR I SILFVER.
FRÖKEN BJÖRNBERGS KRUKMAKARVERKSTAD.
— 572 Vi presentera här några af dem tillsamman med prof på deras arbeten.
Alla sex äro sina egna mästare, arbeta själfständigt och för egen räkning med sina egna hem som verkstäder; en liten stamtrupp, ser man alltså, till ett själf- ständigt kvinnligt konsthandtverkarskrå.
Låt oss, då vi nämna några korta ord om hvar och en af dem, börja med veteranen bland dem hvad arbetsåren beträffar, fröken Josefine Björnberg från Kvarnbacken vid Stora Mellby.
Hon är den, som ärft sitt krukmakaryrke från farfar och far, autodidakten, som genom brinnande intresse, flit och begåfning drifvit upp sitt yrke från handtverk till konsthandt- verk, som började med resa till marknads med fars lerkrus och mjölkbunkar och slutat med att förse Sv.
Hemslöjd med det vackra och konstnärligt glaserade lergods vi sett under utställningen på hyllorna i Hemslöjds lilla täppa eller på hennes egen hylla i lergodsrum- met midt emot.
Liten, sjuklig och flicka bland flere bröder var hon till en början en sten som byggningsmännen förkastade, d. v. s som de icke ville ha med i verkstad och vid brännugn, men hon har nu blivit den hörnsten, som står för hela arbetet och se- dan sin fars död burit det ekonomiska an- svaret för gård och affär på sina skuldror.
Hon är enkel, rätt- fram, säker och litet karlavulen till det yttre, men de, som känna henne närmare, kunna icke nog be- römma hennes energi, goda hjärta och humo- ristiska sinne.
Det karaktäristiska hos hennes krukor ligger mindre i mo- dellerna och mönstren än i glaseringen.
Här lyckas hon få fram originella färger och färgkombinationer, som också ha gjort
SS^J hennes krukor mycket begärliga.
Hon har äfven gjort kakel- ugnar och hade i en vrå hos Hemslöjd en mycket rolig sådan, där själfva den öppna eldstaden var placerad ungefär i midje- höj d.
En yrkeskamrat till fröken Björnberg är fru Hilma Persson- Hjelm från Arvika.
Alla, som intresserade sig för lergods på utställningen, minnas helt visst hennes vackra skålar och vaser i ovanligt ädla former ornerade med blomster- och djurmotiv.
Hon hade sin egen genre, som icke tycktes lik någon af de andras, USA OUCHTERLONY en sparsam och ändå kraftig dekor och milda och djupa färger i glasyren.
Äfven hon har fått lusten till handtverket i blodet, och hennes fars snickarverkstad var under barnaåren den käraste tillflyktsorten.
Hon kan liksom fröken Björnberg vittna om de svårigheter, hvilka blott för helt få år sedan mötte flickan, som ville ägna sig åt handtverk: " den tiden ansågs det nästan en skam, att en flicka stod på en verkstad och arbetade ".
Åren 1899 och 1900 tillbragte hon vid Tekniska skolan i Stockholm och arbetade sedan ett par år vid Rör- strands konstafdelning.
Kungl.
kommerskol- legium hade 1903 den goda smaken att tilldela henne ett resestipendium och på de medlen besöktes Danmark, Tyskland, England och Frankrike.
Det var under studierna af det vackra utländska lergodset fru H. fick impulsen till att själf söka göra något lika bra af den svenska leran, men det är endast tre år sedan hon helt ägnade sig åt lergodstillverkning.
Som man ser har hon en beaktansvärd konst- handtverkarbana bakom sig, något som man knappt kunde tro den barnsligt utseende unga damen om.
Hon är gift med en yrkeskamrat, och hon och hennes man arbeta gemensamt.
Liksom fröken Björnberg älskar hon sitt arbete.
Fröken Anna Lenah Elgström, som kanske borde kommit först, emedan hennes ståtliga korfönster inleder vår bildserie, och emedan hon är vår första kvinnliga glasmästare, är känd för Iduns läsekrets i sin egenskap af författa- rinna till ett par skisser med originella motiv.
Samma originalitet och — om man kan kalla det så — novellistiska begåfning kommer fram i hennes kartonger till konstglasfönster.
För sin tekniska grundutbildning står hon i skuld hos Tekniska skolan i Stockholm, och själfva glasmästaryrket har hon lärt af Felix Godin i Paris.
Det tycks vara ett ganska ansträngande handtverk: med en " slaktarknif " skäras de mångfärgade opaliscentglasen efter konturerna på kartongen, de tunna blystängerna böjas sedan omkring dem och lödas till slut ihop.
På utställningen hade man tillfälle att se några prof på hennes konst.
De hängde här och hvar i fönstren och klädde upp med sina heta och lysande färger en annars kanske rätt tom interiör.
Men i allmänhet fick nog fel person den berömmelse, som med rätta skulle ha varit fröken Elgströms.
Vi få hoppas, att hon ställer ut det ståtliga korfönstret, hvars flammande solfärger man gärna skulle vilja se, innan det skickas till sin plats öfver alta- ret i någon landskyrka, och att hon samtidigt låter veta, hvilken linje hon tänkt som hori- sontlinje, den vågräta eller cirkelsegmentet, ty annars blir publiken möjligen lika förvirrad som undertecknad.
Fröken Elgström ritar kartonger på beställ- ning till Aug.
Duvier i Köpenhamn, men har dessutom sedan i höst sin egen ateljé för konstglastillverkning i Stockholm.
Den slätkammade unga flickan midt emot fröken Elgström, som ser ut att grubbla öfver evigheten, en järnlampett eller ett silfverskrin, är som underskriften upplyser Olga Lanner, konstsmeden.
Stockholmarna och andra utställ- ningsbesökande ha nog gett akt på den lilla damen i hennes strängt linjeraka, gossaktiga dräkt med handdrifna silfverknappar och undrat hvem hon var.
Hennes person är inte så mycket känd, men hennes namn som konstsmed är nog stadgadt i och med utställningen.
Hon arbetar i järn, i koppar och silfver och förak- tar heller icke leran, där hon dock icke gjort så stor succés.
Hon hade i somras en rik exposition att komma med, och hon visade en mycket stor förmåga att sätta sin egen prägel på sina arbeten, så att man genast sade: " det där är Lanner, " antingen det var en ljusastake eller krona af järn, en bonbonniär, en tesil eller ett spänne af silfver på hennes egna ut- ställningar, eller en skål, som man upptäckte inne bland andra arbeten hos någon af juve- lerarna.
Hennes förtjänst är de originella mo- tiven och förmåga att behändigt använda dem samt ett tydligt sinne för hvad som verkar dekorativt.
Däremot ligger det något kärft, alltför opoleradt karlavulet i själfva utförandet, och man föredrager bestämdt hennes komposi- tioner, utförda af någon annan, framför dem hon arbetat ut själf.
Men man tror på den unga smeden från den ensamma lilla stugan i Mangskog!
ÖFVERST: LISA OUCHTERLONY: CISELERADT SPÄNNE.
D Ä R U N D E R: E L I S A B E T H H E S S L E: HÄNG SMYCKE.
N E D E R S T: HILMA LERVAS.
— 573 — PERSSON-HJELM: En gladtigare och sprödare konst är den, som öfvas af ciselören fru Lisa Ouchterlony, f. Pripp, från Rotebro.
Det här afbildade spän- net ger en ganska god föreställning om arten af hennes arbeten, det är smycken ciselerade hufvudsakligen i silfver med endast lätt tuk- tade blomstermotiv, som hon kan hämta, blott hon sticker ut hufvudet ur dörren till sin lilla stuga vid Rotebro.
Dessa välarbetade silver- spännen och kammar äro afkomlingar i hundrade led af våra fornnordiska smycken och passa svenska kvinnor och ansikten.
Men de ha den Stora fördelen framför de stiltrogna efterbild- ningar af fornnordiska motiv, som börja bli moderna, att de på samma gång passa vår tid och våra kläder.
Fru Ouchterlony hör till dem, som brutit sig ut från kontorsarbetet och gifvit sig konstindustrien i våld, och är dess gladare därför.
Hon har på detta sätt funnit en verk-
samhet, som låter förena sig med hennes hus- morsplikter, något som hon fann svårligen vara fallet med kontorsarbetet.
Och en passande själfständig verksamhet bör en kvinna söka ha, trots att hon har man och barn, försäkrar vår ciselör med all erfarenhetens pondus.
Något af det läckraste på hela guldsmeds- afdelningen, det för det svaga och sammansatta, som är kvinnosjälen, svåraste att gå oberörd förbi, var montern med fröken Elisabeth Hessles smycken af silfver och äkta stenar.
Hon är egentligen miniatyrmålarinna och kan visa en samling eleganta miniatyrbarnbilder.
Men man är ändå glad, att miniatyrmålarinnan fick den ingifvelsen att lära guldsmedsyrket i England, ty hon har sin mission att fylla.
Särskildt hängsmycken i hennes genre äro något hos oss ännu ovanligt och högtidligt, i England får man se dem pryda upp det enk- laste hvardagslag, den enklaste sidenblus.
För ett vanligt öga tyckes hon ha nått höjden af konstskicklighet, men själf är hon icke nöjd, hon har rest tillbaka till England för att ytter- ligare fullkomna sig, närmast i emaljerings- konsten.
Hon som de andra fem är en själfständig arbeterska i konsthandtverkets tjänst.
ELIN WÄGNER.
" Arets tolf kapitel. "
Inbjudning till pristäfling.
B LAND DE MÅNGA intressanta nyheter som Idun förbereder till nästa årgång, vilja vi ännu en gång framhålla vår serie månatliga pristäflingar under rubriken " Årets tolf kapitel ", vid hvilka för hvarje gång kommer att utdelas ett pris af 100 kr.
eller sammanlagdt Tolfhundca (1,200) kronor pris- för de bästa insända artiklarne öfver olika för hvarje månad uppställda ämnen.
D andra ämnet, afsedt för februari, lyder: " Sällskap, där man har roligt 1.
Ett kapitel om vårt umgängeslif och dess utveckling till enklare och friskare former.
Och inbjuda vi härmed alla dem af våra läsare, som sitta inne med några erfaren- heter, tankar och förslag i detta för hemmen nog så betydelsefulla kapitel, att med penna i hand delgifva dem åt Idun.
Täflingsarti- kel, som icke gärna i längd bör öfverstiga 4 Idunsspalter, insändes till Iduns redaktion, Stockholm, senast den 31 december och för- ses med påskrift: " Iduns artikeltäfling " För den enligt redaktionens åsikt bästa ar- tikeln utbetalas ett pris af 100 kr., och den prisbelönade uppsatsen inflyter i något af Iduns februarinummer.
Stockholm, 25 november 1909.
REDAKTIONEN AF IDUN.
L LITTERATUR D V Ä G A R N E: April.
Roman af Marika Stjern- stedt.
Våren är vemodets och de tunga drömmarnas årstid.
Om våren vaknar kärleken och hoppar som lyktgubbslågor öfver känslor- nas tårbegjutna mark, om våren inträffa de flesta själfmorden, krossas det största antalet illusioner och skrifs den billigaste lyriken.
Det är alltså en tid, som man bör akta sig för.
Men det kan man inte, ty den är lika oundkomlig som mässlingen.
Fru Marika Stjernstedts senaste bok — den första i en romantrilogi — bär alltigenom den tungsinta vårens märke.
När man har läst hjärtehistorien om Peter Kareli och Andrea Myhrman, blir det kvardröjande intrycket bilden af ett ungt träd, som står med svällande knop- par i vårblåsten och söker fånga solljuset i det vajande grennätet.
Men solen går ned, luften blir isig med kallt skrattande stjärnor och frosten biter i knopparna, så det är fara för att trädet ej skall hinna löfvas till sommaren.
Hela boken är en tungsint sång om unga människors förlisande lycka, domnande värme och sjunkande hopp.
Där finns ringa eller ingen glädje öfver det evigt sig förnyande lif- vet, ingen brusande aprilstorm, som kommer isarna att remna och entusiasmen att flamma — inte ens ett enda godt skratt kan denna ung- dom bestå sig och läs " ren för att i någon mån balansera allt svårm som den fråssar af.
Men hvarför så ycket grått i grått?
Ha de sociala ovädersmolnen och det etiska käbb- let sugit musten ur de unga, så att de vackla fram som på kryckor?
Bokens figurer äro visserligen icke typiska för en hel generation af ungdom och deras intelle 1 ella begåfning ej öfver medelmåttan, hvarför torde vara mindre pålitliga som brännspeglar för tidsrörel- sen.
Men likafullt.
.
.
Någonstädes måste väl grundorsaken till all denna tristesse, allt detta suckande och trånande, som gränsar till känslo- pjunk, finnas i alla fall.
Hvad den stilistiska formen beträffar, full- komnas den med hvarje ny volym fru S. skickar ut.
Här har prosan nått ett behag och en pa- stellartad luftighet, som framkallar ypperliga enskildheter, och motsvarades denna stil af en rikare fabuleringskonst och mera djup i männi- skoframställningén, skulle " April " vara en af årets märkligare böcker.
E. H — - N.
Sven Hedins " Transhimalaja ", upptäckter och äfventyr i Tibet, det arbete hvari vår berömde landsman på ett synnerligen lifligt och sugge- rerande sätt skildrar sin sista långfärd, fram- skrider nu raskt med häfte till häfte från det Bonnierska förlaget.
Boken, som skall före- ligga fullfärdig till jul och naturligtvis blir den förnämsta litterära prydnaden på otaliga svenska julbord, är rikt smyckad med ypperliga illustra- tioner efter originalteckningar och fotografier af förf.
Komplett kommer den att omfatta 45 häften ä 50 öre.
Af intresse är att jämsides med Hedins färgmättade, stundom nästan exalterade skil- dringar följa den unge engelske sjöofficeren Shackletons enkla och lugna, smått humoristiska berättelse om sin sydpolsfärd, hvilken under Innan 7 kr betalas för ett snörlif, bör ifrån • Franska Snörlifssömmeriet i Stockholm, 1 Norrmalms- \ torg, 1 tr., dess illustrerade priskurant rekvireras.
": — titel Antarktis hjärta i 30 häften ä 1 kr., för- sedd med talrika illustrationer, äfven i färg- tryck, utgifves från Norstedt &amp; Söners förlag.
Beundransvärda stå de bägge männen, hvar efter sin art vittnande om hvad manlig energi, buren af grundliga kunskaper, förmår uträtta.
En tredje resebok af hög förtjänst bjuder det Geberska förlaget i d:r Carl Skottsbergs Båtfärder och Vildmarksridter; minnen från en forskningsfärd genom Patagonien och Eldslandet.
Från Kap Horns otillgängliga och stormiga kuster till mellersta Chiles uppblomstrande ci- vilisation få vi följa den unge vetenskapsman- nen och hans djärfva kamrater genom äfventyr och forskningsresultat, och en alldeles särskild lockelse för ung och gammal bjuder färden till Juan Fernandez, Robinson Crusoes ö, om hvars märkvärdiga natur och Robinsonminnen förfat- taren mera utförligt berättar.
Kartor, original- fotografier och en akvarell i trefärgstryck höja värdet af det vackra verket, som utkommer i 7, högst 8 enkronashäften.
Af den förträffliga serien Små konstböcker, som utgifves från Gleerupska univ.
bokhandeln i Lund, ha nu utkommit volymerna 5 o. 6, ägnade åt Bruno Liljefors och Zorn.
Samma sakkunniga urval af konstverk, som gör de föregående delarne så instruktiva och intres- santa, kännetecknar äfven dessa band, liksom ock själfva reproduktionerna blifvit utförda med all önskvärd omsorg.
Det särdeles billiga priset — 1 kr.
pr band — • bör tillförsäkra serien en vidsträckt spridning hos publiken.
H VILKA UTVÄGAR har det väl funnits för en kvinna, som icke velat ägna sig åt sömmerskekallet som yrke, att på någor- lunda kort tid lära sig sykonstens mångfaldiga svårigheter och finesser?
Inga!
En kurs på en syateljé har intill senaste åren varit högst otillräcklig, då det nämligen är otänkbart att en skicklig sömmerska vid en kortare kurs ens skulle kunna lära bort allt hvad hon genom att göra tusentals små misstag och dito upptäckter uppnått, och några handböcker i ämnet ha icke funnits.
Det enda har varit att ta sig till att fundera ut vägarne själf, och det går, då man vill, men tar år i anspråk.
I det yttersta af dessa dyrtider har af nöd- vändigheten blifvit en dygd, och otaliga äro de kvinnor, som helt enkelt måste knåpa ihop sina kläder själfva.
Lyckligt är ju då, att det börjar komma ut goda böcker, hvarur man hemma hos sig kan lära hvad man behöfver veta.
I " Gwens bok för hemmet " t. ex. finnas många goda råd äfven i sykonst, och nu före- ligger ett arbete från E.
A. Weijmer ' s förlag om Modern sykonst, praktisk lärobok i konsten att förfärdiga dam- och barnkläder, försedt med cirka 1,000 illustrationer, hvilket på det var- maste kan rekommenderas som en utmärkt hjälp- reda.
Under 6 olika afdelningar, benämnda: 1: Förkunskaper och förarbeten för praktisk kläd- söm.
2: Praktisk klädsömnad.
3: Huru skall jag bäst kläda mig.
4: Barnkläder.
5: Re- formdräkt.
6: Praktiska råd, afhandlas grund- ligt och med stor sakkännedom allt som med nålens konst sammanhänger.
Boken utkommer i 30 häften ä 30 öre.
G.
N.
Från samma förlag önska vi framhålla den förträffliga Handledning och uppslagsbok för alla tekniskt intresserade, som under titel Tekniken utgifves i ett 30-tal rikt illustrerade häften.
Den tekniske yrkesmannen lika väl som hvarje vetgirig son af industriens tidehvarf finner där värdefull upplysning om maskin- och husbygg- nad, trä- och metallförädling, gatuanläggningar, industri- och kommunikationsväsende m. m. IDUNS MODELLKATALOG | = = = = 574 — _ _ _ = Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem.
Pyr » rikhaltig » iKionghlUten Srligen.
Kolorersdt omilsg.
Prenumerationipri » 2.20 för helt ir — 60 8rn pr hStto!
!
ösj^sä Flygande Holländarn.
Skiss för Idun af Sigurd v o n Koch.
H AN KALLADES så och gjorde skäl för namnet.
Han kunde på sin höjd stanna en timme i land, sen måste han segla, ty an- nars blef han kollrig i hufvudet.
Fingal Erikson, som nu var bortåt 60, hade i ungdomen rest på Australien och sett en del af världen.
Men i Rio, där fartyget lastade, hade han fått en kolsäck i hufvudet, och kol- säcken hade nu haft sin verkan på så väl kroppslig hälsa som förstånd.
Nu var det länge sen, men han kände platsen, där slaget träffat, och kunde som sagdt ej stanna mer än timmen i land.
Och ändå var han handelsseglare och hade så väl klädesvaror som porslin och annat gods i båten till afsalu.
Seglande från hamn till hamn stannade han aldrig länge, ty han kände, att på land tap- pade han det smula vett, som fanns i behåll.
Han bad kunder göra hastigt köp, ty det var brådt och han måste hissa på.
Gubben hade nu seglat i 20 år längs Sveri- ges kuster, var randig och vittrad som en berg- udde i synen och talade en hes och grötig rotvälska.
— Ska ni ha något, så köp, för jag seglar strax, sa han bara.
Och det köptes, ty Flygande Holländarn hade bra porslin och hans insektspulver var berömdt.
Men man var på samma gång rädd för den ensamme mannen.
Man kände hans lefnads- saga och det stod något kusligt öfver honom.
Båten Albertina liknade honom själf.
Båda hade slitit svåra stormar — letat sig fram i många hamnar.
Och de började anta samma yttre, d. v. s. en viss melankoli — en viss skröplighet i utseendet.
— Där kommer dom, sade också folk om båten och dess ägare.
Gubben skildes aldrig från Albertina.
Äfven om han kom i än så rik familj.
Han hade rustat hytt i förrummet och där på säckar och trummor hade han härbärge för natten.
— Kom opp och ligg i stugan, sade ibland någon ovetande.
— Vet hut, människa, sa då gubben.
Ral- jera inte med en gammal man.
Har någon sett svartare segel flyta fram på vågen?
Har någon människa sett ruttnare båt stampa i svåra hafssjön än Fingal Eriksons?
Knappast.
Fingal Eriksons Albertina var ett under, ett sannskyldighetens under.
Nu var den 30 år och när hade dess bräder druckit tjära?
Ingen visste.
— Du seglar i din likkista, sade en bonde till honom.
Men gubben vände bara hufvudet och hest, skrofligt och klanglöst kom d e t: — Får han inte sämre kista, må han vara glad och förbida på Herren, för jag är nöjd och ligger godt i henne.
Det var ingenting att göra vid.
Flygande Holländarn hade seglat i 20 år och skulle väl segla länge än, om Herren ville.
Och det ville Herren säkert, ty Fingal Erikson var en gammal hedersman och hade aldrig gjort en tupp eller mygga för när.
Hur gick nu dagen för honom?
Tidigt, så fort det dagades, stack ett lurfvigt hufvud upp ur luckan och förvissade sig om, att båten låg, där den blifvit lagd på kvällen.
Om den det gjorde — hvilket i regel inträf- fade — började det lagas frukost.
Holländarn kunde endast förtära flytande föda.
Hade förkärlek för ägg och bytte till sig sådana, hvar han kom.
Men han kokade dem ej.
Han rörde dem med mjöl och vatten och drack dem.
Hvarför gjorde gamle Fingal det?
Jo » den smula vett, som fanns i behåll, sade honom, att ägget gick lättare in i blodet på det sättet.
Och kanske hade han rätt.
J a g vet inte.
I alla fall blomstrade gubben.
All föda åts i flytande form och han lagade bara en gång om dagen och lade i bunke.
Sen tog han bunken och drack då och då.
När lusten föll på, drack han och satte till olika ingredienser, allt efter som det föll sig, socker här, salt eller mjölk där.
Det var inte så kinkigt, endast bunken var i ordning.
Och med ordning menades lagom full.
Men gamle Fingal Erikson var nöjd med sin värld, bara han slapp trafva i land.
Helst fingo kunderna komma ombord, det ansåg han riktigast, bara inte bunken rördes eller skäm- tades med, ty den var hans ögonsten.
Ibland kunde en vänlig själ — vanligen ett ömmande kvinnohjärta — hälla något i bunken.
Hvad det var, gjorde ingenting, endast till- skottet utgjorde flytande vara.
Gubben såg knappt ditåt, så snart han hörde det rinna.
Han var emellertid tvungen gå i land en gång.
Det var hans bror, som dödt och skulle begrafvas, och som han sagts ha pengar, kunde det aldrig skada visa intresse och medkänsla för änkan.
Gubben gick, men det gjorde han aldrig om.
Begramingen tog tre timmar, ty det var en fin begrafning, men när han kom därifrån, måste han ledas ner i båten.
Han kände som ett tröskverk i hufvudet och erfor kittlingar under fotsulorna.
Det var helt enkelt ogörligt på land och det retade honom dessutom, att han lidit förgäfves.
Han fick nämligen intet af änkan.
Hvad skulle han så dit?
Sen den dagen gick gamle Fingal aldrig på vare sig bröllop eller begrafning, det hade han svurit på.
En natt på högsommaren låg Erikson i Tvin- ningö hamn.
Han hade sålt en del insekt- pulver och porslin till tvinningöborna, som kom- mit ombord som ordentliga kunder, och nu var det drucket af bunken och redt för natten.
Och det var klart väder med stora blossande stjärnor, som stodo öfver hamnen och lyste rätt ned på Erikson, där han låg med ruff- luckan öppen öfver sig.
Han hade aldrig sett sådana stjärnor.
De voro som solar, så stora och klara, och han kunde inte somna, utan lade sig på rygg och tittade på stjärnorna.
Gubben visste ej om han drömde eller var vaken, men han såg att stjärnorna kommo ned i kajutan och bugade sig för honom alldeles som en gång för Josef, och den största hvi- skade något till honom.
Fingal Erikson hörde knappt hvad som hviskades, men han förstod, att det var skönt.
Himlen tycktes öppen för honom och han såg, att vägen dit var kort.
Han lade märke till trappan, som ledde uppåt och Serafim och Kerubim sprungo upp och ned och lekte ta fatt på den.
De voro så vackra och rara, de små änglarna, och Fingal Erikson ville stiga på.
Men så vaknade han.
Alla stjärnorna voro släckta.
Det var mulet i luften och det drog styggt genom luckan.
Han frös och kände kalla kårar.
På morgonen var febern i gång.
— J a g kylde bröstet, sade gubben för sig själf, jag kylde bröstet, när jag låg och såg på änglabarnen.
J a g satte inte för luckan, jag.
Nej, och nu har jag det i bröstet.
Han hostade svårt.
Det hördes i land och en Tvinningöbo kom till den sjuke och vårdade honom.
Det var den bleka Karin Andersson, som lefde på tvätt och strykning.
Hon ägde intet, men hade ett godhetshjärta.
Och hon vårdade gubben Erikson.
— Ska vi inte bära i land Erikson?
frågade hon.
— Nej, Karin, då dör jag.
— Ja, men här kan han ju inte ligga.
— Jo, ingen makt får mig i land.
Då vårdade den bleka Karin Andersson ho- nom på båten.
Sjukdomen blef häftig och patienten yrade om stjärnor, nya segel och stora frakter, men vårdarinnan visade en ängels tålamod och på tredje dagen vardt han bättre.
På fjärde seglade han igen.
Och Holländarn kom till nya platser, där han aldrig varit.
Såg nya människor, men sällan såg han någon mera behagande och mera ljuflig än bleka Karin på Tvinningö.
Och tiden gick.
Många veckor och månader blåste öfver hafvet och Holländarn försvann ur sikte, ingen visste om han var död eller lef- vande.
Hvar seglade hans svarta segel, hvar stampade hans otjärade Albertina?
Och se, lösningen kom.
Bleka Karin hade flyttat till annan ort.
Och den orten var aflägsen, men Fingal Erikson hade funnit den.
Och i den vinter, som varit, hade han lagt sin båt i den ortens hamn.
Han hade ej dragit upp båten, ty han drog aldrig upp Albertina, men han lät henne frysa fast vid bryggan.
Och när våren kom och ejdersträcken med den, då hände ett äfventyr eller en saga: Den gamle Fingal — som svurit att aldrig bevista bröllop — han hade blifvit gift och hans hustru var bleka Karin Andersson från Tvinningö.
Nu skulle det bli andra affärer, ty Fingal Erikson var numera som en pojke och såg så ung ut, att folk trodde han ljög, när han sade sig vara 61 år.
Och undret hade inträffat.
Fingal Erikson kunde gå i land utan att bli kollrig i hufvudet.
Människorna tillskrefvo detta den bleka och snälla Karin Andersson.
Förvisso hade de rätt.
— — Somrar och vintrar blåste som förr öfver hafvet och ryktet blåste, det också, och det sjöng om en liten handelsbod på Tvinningö land, öfver hvars dörr stod tryckt med stora bokstäfver som lyste öfver fjärden: Fingal Erikson Porslin-delicatess och diversehandel.
Zeniths margarin är bäst — rök Yalta, stod där vidare i fönstren, och innanför i boden lekte små Erikssöner tafatt, precis som de små änglabarnen, fadern en gång sett.
Och emel- lanåt sprungo de till sin moder och fingo rus- sin och mandel, ty däraf fanns det godt om i boden.
— — Men den gamla, gamla Albertina låg där nere i hamnen svart och förtöjd med grofva trossar.
Den fick ej segla mera, men Fingal Erikson ville ej sälja eller sänka henne.
Han fann sig väl af att stå i backen och se ömsom på båten ömsom på handelsboden.
Där nere hade han det svarta förflutna och där uppe i backen lyste framtiden i glada skyltar och färger.
Genom att jämföra vardt Fingal Erikson glad i hjärtat och han fick ro till sin död.
Så lyder historien om Flygande Holländarn.
Hvarje husmoder B a r n g a r d e robenflvarje sömmerska likaså.
bör prenumerera på Pru arhM * ' f^; * «Hr * r ».
i: «o — 575 — 12 hatten årligen.
TRE af YNGVE å m VX .• ' I.
UP II.
' "!
- lis P.
S. KRÖYER: VÅRT LIF.
UNDER AKASIAN Ljufva träd — allena såsom du står jag.
Än i våren sena ingen solljus dag.
- yi- P ' V SCHMIDTEN.
Men kring oss osynliga murar stå i fängelse våra lif förgå.
• / * 1 YON Nu strålar all världen i grönt och gull min själ af längtan är öfverfull.
wm:::::,::: ' 4 DIKTER Ej en blomma spirar i min själ som gäst, då du ändtligt firar lifvets sommarfest.
• * SJÄLFPORTRÄTT.
Mig dess hårda brisar bringa ve, ej väl.
Aldrig vinterns isar smälta i min själ.
P.
S.
K r o y e r.
KAGENS store män börja försvinna den ene efter den andre.
Först fälldes sånga- ren med den mångsträngade lyran, Holger Drach- mann, nu har också P.
S. Kröyer, en af de ryktbare skagenmålarne, gått bort.
I likhet med ett annat danskt geni, Holberg, kom Kröyer från Norge.
Han är nämligen född i Stavanger; sin första utbildning erhöll han vid Tekniska institutet i Köpenhamn., En dansk koasthistoriker säger om K. att han varit underbarnet i den nyare; danska må- larkonsten.
Tio år gammal tecknade han illustrationerna till ett vetenskapligt verk, som adoptivfadern zoologen H.
N. Kröyer gaf ut, och vid tretton års ålder vann han inträde vid akademien.
När han därstädes på kort tid lärt allt hvad som fanns att lära, ägna- de han sig omväx- lande åt genre- och porträttmålning, reste sedan ut till Frank- rike, Spanien och Italien.
År 1880 uppträdde han med en stor duk " Italien- ska byhattmakare ", hans betydelsefulla- s t e verk dittills.
Det var i synnerhet den kraftig modelleringen af figurerna och den djärfva ljusbehand- lingen, som bekräf- tade konstnärens ut- veckling från en lof- vande talang till en stor mästare.
Hemma i Danmark väckte taflan en storm af invändningar på grund af det rea- listiska målningssät- tet, hvars klimax be- P. stod i.
.
.
den klara S III.
on kjollängd EFTER EN SVÅR En vårdag, skön som denna, jag vill mitt hjärta dör.
Ett sinne, tungt af grubbel, ej sommarn sjunger för.
S. KRÖYER: E N SOMMARAFTON P Å SKAGENS M i ITALIENSKA BYHATTMAKARE.
Skagenkonstnären * droppe, som hängde (kan man nu tänka sig!)
under gubbens näsa.
Den gedigna borgerliga publiken i det hederliga Köpenhamn kunde ej försona sig med denna detalj, som de ansågo Icke höra till skön konst.
Kröyers storhetstid började, då konstnären slog sig ned på Skagen, och påverkad af dess kraftiga ljus och egendomliga lif fick in ett nytt och nationellt element i sin konst.
Hvad Drachmann sjungit om Skagens fiskare har Kröyer målat.
Typisk för hans produktion från denna tid är den här afbildade duken, som återger Kröyer och hans hustru på Ska- gens strand.
Hans fiskare bli väl en gång lika klassiska i Danmarks konst som de gamla hollän- darnes dukar äro det i Holland.
De äga en monumental håll- ning och hafvets egen luft omsveper dem.
" Kröyer har städse varit sitt släktleds okrönte konung, " sä- ger en dansk konst- kännare, " hans rike är mycket stort.
Det sträcker sig från Skagen öfver Köpen- hamn till Neapel, från Paris till Spa- nien.
Hans underså- tar äro fiskare på Ska- gen och i Hornbffik, fransk, spansk och italiensk allmoge, kö- penhamnska borgare, konstnärer och ve- tenskapsmän.
Han för spiran, när solen står på himlen och om aftonen, då ljusen tändas. "
— Kröyers storhet som konstnär torde ej kufina ka- raktäriseras bättre.
STRAND.
••• » ••••&gt;••••• %• » * * • ' •• * » * • • • • • » • • • J t • • •.
• • » • « • * • • • » • n » n w &gt; lrhallai omgående Ull nadanitlende prli Inom Sverige: Blaaltl «0 ore.
fullt tillförlitliga, m o d e r n a o. e l e g a n t a S f f i ' J f r »: ^ ^ _.
NATT.
Det känns, som klappar hjärtat på sina sista slag.
Helt stilla.
Solen skiner så blek och blid i dag.
•••••••••••••••••••• • TJppglf lifTldd (andel armarne), midjevidd:: erhåller NI till » der figur P.
S. KRÖYER: •xpedlorai portofritt Inom Sverige om rekviiitlon åtföljd af llkrld In Jandet till SS2K Maetereamueleaatan * 3, Stockholm j 60 Bre, NatlonaldrlktaaSnatar 1 kr.
10 8re, » re, KappaaSnatar Kappaaonatar 60 «0 » re, IfBniter kunna Kfren beatuiaa efter andra Kn vara modeller.
BeMKllnlni •kall da ItftUJai af den modell tom tSnikat Friast &lt;tr dt dnbbelt mot det vanliga.
BT J ^.
.
_ _ Mal — A.
—.
— — A, J Papperstnonster.
s^^p^^«^^^^ss » i iduns / nonsterato.
7
Dä^sJ tälSfkafidiJL logiskt eller förståndigt eller ens inom räckhåll för majoriteten, men det är i alla fall mycket lustigt.
De långa raka kapporna förses naturligtvis af den som så hafva kan med krage i schalform och manschetter och en bred bård rundt omkring af päls, allrahelst af svart räf, men också mycket gärna af skunk — det sista skinnet kan för sådana ändamål lätt imiteras med färgad opossum, och blir då icke så dyrt att man icke kan åtminstone fundera ett slag på affären.
Och eftersom allt annat är bårder, så tycks det som äfven muffarne skulle vilja hålla samma takt, de se i de flesta fall ut som vore de hopfogade bård vid bård, tills man er- hållit en ofantlig kudde, ofta öfverstigande proportio- nerna 60X40 centimeter.
Trots alla försök tycks det icke som om någon enda nations damer verkligen äro villiga att återigen accep- tera den smala midjan och den hårdt åtsittande kor- setten.
Till och med parisiskorna, som ju redan förut af gammal snörning vanligen ha rätt minimala midjor, bry sig icke vidare om att visa detta förlegade elegans- tecken, de låta silhuetten gå ganska mycket i ett, men äro naturligtvis just därför fortfarande mycket ange- lägna att hålla höfterna så smala som möjligt.
Det ser alltså ut som om det skulle kunna lyckas oss att behålla våra harmoniska figurer, och väl är det!
Således hade vi ändå en verkligt rolig sak att tala om denna tröstlösa höst.
Det är ändå för väl att modet är en sådan bisak, när det icke passar oss!
ROTS DEN BÄSTA vilja att meddela något faktiskt nytt och roligt, måste jag fortfarande inskränka mig till att varna er och be er vänta.
Modet, sådant det nu är, kan absolut icke vara till nytta och trefnad för några " vanliga " männi- skor, af bilderna ser ni att det kan ta sig nog så trefligt ut ibland, men det är då i de allra flesta fall emedan de använda materialerna äro af ett så högt och distraherande skönhetsvärde att de äfven rent som råvara skulle framkalla för- tjusning.
Om man nu kan ha rättighet att som " råvara " karaktärisera alla de sagolikt vackra bro- derier i silke, metall och stenar, som pryda de moderna klädningarna, från festdräkter-a och ned till relativt enkla ylleklädningar — det sista är förresten tråkigt, man har förlorat en del af den naturliga takten i fråga om materialval, och gene- rar sig ingalunda för att arbeta ihop material af så vidt skild karaktär som ruggigt ylle och sten- broderier på metall.
En enda treflig sak har jag verkligen att tala om för er, men den är naturligtvis också för- skräckligt dyr.
Bårder och besätser af päls på såväl klädningar som kappor äro det allra ele- gantaste i vinter, och det kan icke nekas att det är ett förtjusande mod.
Det blir den allra lustigaste kontrast mellan den fragila och ofta litet lättje- fulla " nutidskvinnan " med de tunna chiffongarne- ringarna omkring halsen och bysten, och sedan de lurfviga pälsbårderna hvar det kan lämpa sig, vanligen rundt kjolfållen, så att pälsen hvilar direkt ofvanpå den tunna silkesstrumpan och den urringade lackskon.
Allt det där är hvarken T GWEN.
— 577 —
Till kamp mot svälten!
R e s u l t a t e t a l Norrköpingskursen.
V ÅRA LÄSARE ha säkert i godt minne den kurs i matlagning för unga förutvarande fabriksflickor, som på Iduns initiativ och med understöd af våra nödhjälpsmedel igångsattes i Norrköping af offervilliga och sakförståndiga personer, som med värme omfattade idén.
Denna kurs har varat till fredagen den 19 dennes, då en enkel afslutningsfest ägde rum å lokalen i närvaro af elever och intresserade stödjare af kursen.
Man kunde då afsluta arbetet med all den glädje, som medvetandet om att mödan icke varit förgäfves kan gifva.
Vid kursens början stodo flickorna där utan sysselsättning, kunskaper och bröd, utsatta för alla de lidan- den och faror, som denna brist på samhällelig barlast medför.
Nu vid kursens slut, sedan de fått undervisning i både den allia enklaste och en mer borgerlig matlagning och därtill i enklare sömnad, ha de alla eller nästan alla tack vare sina kursbetyg fått goda plat- ser i sin hemort och kunna sålunda räkna strejken som en lycklig vändpunkt i sitt lif.
Någon ny kurs kommer icke nu genast att taga vid, men uppmuntrade af de goda erfaren- VARGARDA (Kungl, Hofleverantör) HAFREGRYN ° HAFRFJUÖL Vid beredningen boxtilipu Icke — iliom ofta åker för att gifva grynen hvitare firg — den gnlaktlgs, nä- ringsrika proteinhinnan.
Genom bevarande af denna blifver gröten mer » nä- ringsrik, finsmakande och fast fe] löa och slemmig).
Okl.
DlR IXtn kvalitén i paketerna.
KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 2S NOV. — 4 DEC.
1909.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; Chateaubriand med brynt potatis; mjölk; kaffe eller te med gifflar.
M i d - d a g: Fiskbullar med kraft sas; stekta ripor med sallader; nougatkräm med vindrufvor.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafiegrynsgröt med mjölk; omelett med fågelstufning (rester från söndag); mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Biff- paj; soppa på aprikoser.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kotletter af kalfkyl med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
Middag: Bönpuré med stekt bröd; stufvade ab- borrar med potatis.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; sill med smör och ägg (sillsås) samt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Fri- kassé på kalf med p o t a t i s; mandel- pudding II.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; » pytt i panna » (rester från onsdag) med rödbetor; mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Ärter med fläsk; syltomelett.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafremj öls välling; gratin på sill; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kåldolmar; äggmj ölk med skum.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ägg med skinksås; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Ärtpuré med stekt bröd; trädda stekt i filéer med potatismos.
RECEPT: Fiskbullar (f. 6 pers.).
9 hg.
kolja (350 gr. skrapadt fiskkött), 1 hg.
smör, 1 msk salt, 2 ägg, 2 små msk.
potatismjöl, 6 del.
god mjölk, 1 / 4 tsk.
hvitpeppar, 1 / 2 msk.
socker.
Till kokning: 2 lit.
fiskspad, kokt på hufvud, ben och skinn.
B e r e d n i n g: Koljan urtages, sköl- jes väl och torkas med en fiskhandduk.
Den fläkes och fiskköttet skrapas fint; intet ben får medfölja.
Fiskköttet blan- das med smöret och drifves 3 ggr.
genom köttkvarn.
Massan stotes där- efter i sten-mortel, (med trä-stöt), till- sammans med saltet, de uppvispade äggen och mjölet, tills den blir fin och sammanhängande.
Färsen arbetas där- " 3^m heterna umgås kursledarne med tanken att så småningom kunna ordna en ny kurs, ja, man sträcker sina förhoppningar ända till en per- manent institution för undervisning i matlag- ning.
Det skall säkert förvåna mången att höra att de direkta utgifterna, sedan lokal och un- dervisningskrafter lämnats gratis och en del gåfvor in natura influtit, för denna 4 veckors kurs för 12 flickor endast uppgått till 150 kr.
Det är ett vackert bevis på att kvinnor, trä- nade i den husliga ekonomien och beslutna att göra det mesta möjliga af en anförtrodd summa, kunna göra sparsamhetsunderverk, och gärna tänker man sig följderna, då denna kloka be- räkningskonst en gång får användas på större uppgifter.
Nu återstå alltså ISO kr.
eller halfva summan af Iduns-medlen, och i diakonis- sornas händer komma dessa att bli en hjälp, om än blott en helt liten, mot den stora vinter- nöden i Norrköping.
* En n y torsdagsmiddag.
Glädjande nog har den varmhjärtade svenske doktorn i Boston, som häromdagen bjöd en skara fattiga landsmän på torsdagsmiddag å tre af slumstationerna i hufvudstaden, fått en efter- efter i en bål med slef 3 / 4 tim., under det mjölken tillsättes litet i sänder.
Den afsmakas med hvitpeppar, socker och salt samt formas till runda bullar hvilka kokas i fiskspadet 3 — 4 min.
Fiskbullarna serveras med kräftssås el- ler vanlig fisksås, som beredes af smör, mjöl, fiskspad och 1 — 2 äggulor.
S t e k t a r i p o r (f. 6 pers.).
3 ripor, 2 hg.
späck, 3 msk.
smör (60 gr.), 2 tsk.
salt, 5 del.
buljong, 3 del.
tunn grädde.
S å s: 1 msk.
smör (20 gr.), IV2 msk.
mjöl, köttjus, 1 del.
tjock grädde, salt, hvitpeppar, socker, 1 tsk.
kallt smör.
B e r e d n i n g: Riporna plockas, sve- das med denaturerad sprit, tagas ur, sköljas väl och läggas i mjölk öf- ver natten.
De upptagas, torkas väl med en kötthandduk, uppsättas och beläggas med späckskifvor.
Smöret bry- nes i en stekgryta, fåglarna iläggas med brösten upp och brynas vackert på alla sidor, hvarefter de saltas och spädas med den kokand e bul 3 ongen cch gräd- den, litet i sänder.
Till stekningen åtgår lVi tim. Säsen beredes på van- ligt sätt.
B Ö n p u r é (f. 6 pers.).
5 hg.
bruna bönor, IV2 lit.
vatten, 2 lit.
fläsk- spad, 50 gr. smör, 25 gr. hvetemjöl, Vi tsk.
hvitpeppar, 1 tsk.
soja, 1 msk.
ättika, 1 msk.
socker eller sirap.
B e r e d n i n g: Bönorna sköljas väl och läggas i blöt i V2 lit.
vatten dagen innan de skola kokas.
De påsättas i samma vatten och få koka tills de äro fullkomligt mjuka, då de passeras.
Smör och mjöl sammanfräsas, purén och det heta fläsk- padet tillsättas, litet i sänder, hvarefter soppan får koka i 10 min.
Den afsmakas med kryddorna och om så önskas med ä t t i k a och socker.
Serveras med croutons eller fläskkorf.
S t u f v a d e a b b o r r a r (f. 6 pers.).
IV2 kg.
stora abborrar, V-fa msk.
salt, 1 tsk.
ättika, 3 msk.
smör (60 gr.), 3 msk.
mjöl, 2 msk.
hackad persilja, 2 kkp.
kokande vatten.
S å s: Fisksåsen, 2 äggulor, 2 msk.
smör (40 gr.), 2 msk.
hackad dill, salt.
B e r e d n i n g: Abborrarna fjällas, ta- gas ur och sköljas väl samt torkas med en fiskhandduk.
De gnidas in- och utvändigt med en blandning af saltet och ättikan.
En kastrull smörjes väl med kallt smör, fisken vändes i mjö- let och nedlägges i kastrullen.
Mellan hvarje hvarf lagges resten af smöret, fördeladt i flockar, samt persiljan och det öfriga mjölet.
Det kokande vattnet tillsättes och fisken får sakta koka färdig omkr. 20 min., med t ä t t slutet lock, hvarefter den upplägges på ka- rott.
De uppvispade äggulorna tillsät- tas i såsen jämte den hackade dillen, och såsen får under vispning sj uda.
Det kalla smöret nedröres sist och såsen hålles öfver fisken.
följare.
En hundrakronesedel, sänd af en anonym gifvare från Stockholm, gjorde det möjligt för slumsystrarna att förliden torsdag ånyo bjuda sina fattiga vänner på storkalas.
T r p t fr. föreg.
n:r kr.
6, 3 1 8: 9 6 L.-l, Sthlm, 1 0 0: —.
Otto, Sthlm, 1 0: —.
A.
B., Sthlm, 1 5: —.
S.
E.
1: —.
S t i n a Lisa 5: —.
B.
S. 2: —.
Hilda A-n, Kj-flng, 2: —.
M.
L., H a m m e n s h ö g, 3: —.
F r u M a g d a L a n g e, T e g n é r g.
4 5, 5: —.
(x), N o r r k ö p i n g, 5: —.
L. Callerström, Påskallavik, 9: —.
En d e l t a g a n d e, R o n n e b y, 5: —. '
K a l l e s h u s t r u &amp; Mamsell A n d e r s o n ", 5: —.
O k ä n d, Axvall, 10: —.
A n n a, L i n n e r y d, 1: 5 0.
A.
E.
&amp; O. F., S u n n e m o, 5: -.
C.
C, S u n n e m o, 1: —.
H.
B., G u l d s m e d s h y t t a n, 1 0: —.
E.
&amp; A.
B., Kinna, 20: —.
H. E d s t e d t, Kornsjö, Bjästa, 2 0: 2 5.
O. H., Sthlm, 1 0: -.
L i s t a 158 (D a g m a r Lauritzén, B r a h e g.
32, Sthlm, 5: —.
H i l d u r Djur- berg, E n g e l b r e k t s g.
6 A, Sthlm, 5: —.
J e n n y Rogh, K o m m e n d ö r s g.
26, Sthlm, 5: —.
Greta S t e n d a h l, Li- d i n g ö Villastad, 1: —.
S i g n e L a g e r s t r ö m, J u n g f r u g.
7 B, Sthlm, 1: —.
G r e t a S v e n s o n, R å d m a n s g.
10, III Sthlm, 2: —.
A n n a S o n d é n, U p p l a n d s g.
5 4 C, III Sthlm, 5: —.
Sigrid Een, Ö s t e r m a l m s g.
5 1, II ö. g. Sthlm, 2: —.
Ma- tilda Videgren, Greftureg.
5 1, Sthlm, 2: —.
I n g e b o r g Scheie, N a r v a v ä g.
10, Sthlm, 1: —.
Lizzie Hallberg, M o s e b a c k e t o r g 5, Sthlm, 2: —.
I n g e b o r g Vallin, Sthlm, 3: —.
B.
M., Sthlm, 10: —.
L.
L., Sthlm, 2: —.
E b b a Toll, B a n é r g.
10, Sthlm, 1: —.
O-n, Sthlm, 2: —.
E.
G.
L:n, Sthlm, 1: —.)
= 5 0: —.
S u m m a Kr.
6, 6 1 3: 7 1.
Teater väskor.
.fr.
kr.
2.75 Solfjädrar.
.
.
„ „ 4.50 Teaterschalar &amp; Hufvor Nyheter i Blommor för Klädningar Spetsblusar.
.
.
fr.
Kr.
4.50 Siden-underkjolar alla färger af prima tafft.
.
.
Kr.
18.50 Afton kappor.
.
fr. „ 34. — AKT.-B0L NORDISKA KOMPANIET, STUREPLAN, let.
Sist nedskäras de till hårdt skum slagna ägghvitorna.
Massan hålles i den beklädda formen 3 och gräddas i vattenbad i ugn omkr. / 4 tim. Puddin- gen uppstjälpes när mesta hettan af- gått.
S y l t o m e l e t t (f. 6 pers.) 4 del.
oskummad mjölk, 30 gr. smör, 1 msk.
socker, 50 gr. hvetemjöl, 3 ägg:.
T i l l p a n n a n: 1 / 2 msk.
smör (10 gr.).
T i l l f y l l n i n g: 2 kkp.
äppelmos eller sylt.
B e r e d n i n g: Mjölk, smör, och soc- ker få koka upp, mjölet ivispas var- samt under full kokning, och massan får koka, tills den släpper pannan, då den hålles upp.
Då mesta h e t t a n af- gått, iröras äggulorna en i sänder; sist nedskäras de till hårdt skum slagna ägghvitorna.
Massan hälles i väl smord omelettpanna, cch gräddas i varm ugn, tills den stannat och fått en vacker gulbrun färg.
Den uppstjälpes och fyl- les med äppelmos eller sylt.
M a n d e l p u d d i n g I I (f.
6pers.).
6 ägg, 5 del.
t u n n grädde, 3 msk.
soc- ker, 100 gr. sötmandel, 6 bittermandlar, rifna, skalet af V2 citron, 1 msk.
po- tatismjöl.
T i l l f o r m e n: 2 kkp.
strösocker, 4 msk.
kokande vatten.
B e r e d n i n g: Sockret brynes i en tackjärnspanna, spädes med det ko- kande vattnet, och därmed beklädes en vacker bleckform.
Äggulorna röras med sockret V * tim., grädden kokas upp och till sättes under stark visp- ning, hvarefter krämen får sjuda och tjockna.
Kastrullen af lyftes och visp- ningen fortsattes, tills krämen kallnat.
Då tillsättas den skållade och rifna K å l d o l m a r (f. 6 pers.).
1 litet mandeln, citronskalet och potatismjö- kålhufvud (1 kg.
), 1 liten kkp.
ris- — 578 — STOCKHOLM.
gryn (1 hg.
), 8 del mjölk, 3 hg.
ben- fritt oxkött, 1 hg.
benfritt kalfkÖtt, 1 hg.
späckfläsk, * 1 ägg, 1 msk.
salt, Va tsk.
hvitpeppar.
T i l l s t e k n i n g: 4 msk.
smör (80 gr.), 6 del.
kokande 1 vatten, V2 tsk.
Liebigs köttextrakt, / 2 tsk.
salt.
Beredning: Kålhufvudet sköljes och förvälles i kokande saltadt vatten.
Bladen lossas försiktigt från stocken och den tjockaste delen af hufvudner- vr ' bortskäres.
Risgrynen sköljas och skållas i kokande vatten.
Mjölken kokas upp, grynen iläggas och få under rÖr- ning koka tills de äro mjuka, då de upphällas a t t kallna.
Köttet tvättas med en duk doppad i h e t t vatten, späcket skrapas och båda delarna skä- ras i tärningar och drifvas 3 ggr.
ge- nom köttkvarn.
Köttfärsen, det upp- vispade ägget och kryddorna blandas väl med grynen.
(Är färsen för hård, spädes den med litet mjölk.)
En msk.
af färsen lägges på hvarje kålblad, som därefter hoprullas och omknytes med bomullsgran, förut doppadt i hett vatten.
Smöret brynes i en stekgryta, dolmarna iläggas och brynas vackert, spädas med det kokande vattnet, till- satt med köttextrakt och saltet och få sakta steka med t ä t t slutet lock omkr. 2 tim.
De spädas emellanåt och skakas om då och då, så a t t de ej fastna vid botten.
De upptagas genast, garnet klippes bort och dolmarna uppläggas på karott.
Såsen spädes med grädden, får ett uppkok och hälles öfver.
Äggmjölk med s k u m (f. 6 pers.).
IV2 lit.
god mjölk, 3 — 4 ägg, 1 msk.
socker, V * tsk.
salt, Vt tsk.
rifvet citronskal.
B e r e d n i n g: Äggulor och h v i t c skiljas.
Äggulorna läggas i soppskålen och hvitorna vispas till hårdt skum.
Mjölken kokas upp, ställes vid sidan af spisen, och däri lägges med sked små flockar af ägghviteskumrnet.
Efter några minuter upptages ägghvitan med en hålslef och lägges på en tallrik.
Mjölken afsmakas med kryddorna och citronskalet samt slås på äggulorna un- der stark vispning.
Ägghviteflockarna läggas ofvanpå och öfverströs med strö- socker.
Mjölken serveras med små skor- por.
L / tets börda » Berättelse af Hjalmar Höglund.
Belönad med hedersomnämnande vid Iduns romanpristäfling 1908.
(Forts. fr. n:r 47.)
RLIGT SAGDT, så har jag tviflat på henne; jag har brottats hårdt med henne och med Ä min fruktan för vårt framtida inbördes lif.
Jag trodde i förstone, att hon icke var vuxen den hemsökelse, som drabbade vårt hem- genom min blindhet; jag trodde, att min olycka isolerade mig så helt, att den skilde mig till och med från min egen hustru, ty de första tecknen tydde därpå, men Gud vare lofvad att jag tog miste!
Min Elsas svagaste sida är den, att hon en- dast långsamt förmår sätta sig in i nya för- hållanden, endast långsamt förmår bryta ut sitt tankelif ur den invanda fåran och rikta in det i en ny.
Öfverraskningar äro icke för henne, hvarken medgångs eller motgångs.
Men får hon blott tid på sig och får hon blott själf likasom försiktigt se sig för stycke för stycke, tills hon ser det nya riktigt in i ögonen, då är hon också den, som sedan förstår att lämpa sig därefter och det lika tryggt och säkert som förut i den gamla fåran.
Min olycka förskräckte henne i början, hon fasade för den som för något föriärligt och allting omstörtande, men nu ser hon den redan med helt andra ögon.
Nu tar hon den med jämnmod och lugnt reflekterande, och än mera, hon börjar umgås med planer att själf jämna min väg och taga mina åligganden på sina axlar.
Hvad säger du om slikt?
Så här förhåller det sig annars: Den summa jag ärfde efter gamle kassören var icke så liten, men skola vi lefva uteslu- tande af den, så räcker den ej så synnerligen många år, och skola vi å andra sidan endast använda räntan därå — hvilket naturligtvis är det klokaste — då räcker icke den i sin tur till de årliga utgifterna.
Bristen måste alltså förtjänas, och det är just den saken hon vill åtaga sig.
Och så här ämnar hon realisera den tanken: Jo, när jag reser till Stockholm för att undergå min operation, då beger hon sig samtidigt till närmaste stad, föreslår hon, för att — lära sig fotografyrket.
Det är något, som hon har stor håg för och som äfven skall lämna ekonomisk vinst, påstår hon.
En foto- grafiateljé är således nu hennes stora tanke.
Ja, hvad skall jag väl säga härom?
Det går mig starkt emot att bli försörjd af min hustru, äfyen om detta endast skulle ske del- vis, som här är fråga om, men jag vill å andra sidan icke heller motsätta mig hennes förslag, ty, — ja, hvem vet hvad framtiden kan bära i sitt sköte.
Skulle hennes nya konst icke be- höfva praktiskt anlitas, så desto bättre, med- vetandet om att kunna den skall dock skänka henne tillfredsställelse och en viss känsla af trygghet.
Blifve det dock hur det vill med detta för- slag, det är hennes tanke därpå, som mest gläder mig, ty den visar, att hon nu är fullt vuxen motgången och att hon helt hör mig och hemmet till.
A, du, jag har aldrig förr erfarit det så starkt som nu, att det är oskattbart att äga en god hustru!
Detta är nog mitt sista bref under denna tid, ty nu hjälper icke ens.
metoden att med blyerts linjera upp mina brefpapper, och fastän jag skrifver klumpigt och groft som vore det med en järnstör, så har jag likväl all möda att se mina egna bokstäfver.
Det är hög tid att jag lär mig er punktstil och tager afsked af allt, som är beroende af ögonen.
Min syn- period är lyktad och glasskärfvans väg leder med all sannolikhet nu in i det fulla mörkret.
Men just därför får jag snart tillfälle att skaka hand med dig, ty rätt nu har jag icke längre nå- got att riskera af en operation.
Väl mött där- för i Stockholm! "
VI.
Inför d o m e n.
Nära tre år hade förflutit, sedan Erik för ögonens skull företog sin förra stockholmsresa, och nu var tiden inne för hans andra.
Elsa sysslade som bäst med att packa hans kappsäck.
Då och då kom snyftningen henne i halsen och tvingades åter tillbaka efter bästa förmåga, men tårarna lät hon fritt flöda, ty dem såg han ju ej.
Den här gången skulle han icke behöfva trösta henne vid afresan, som om om hon vore ett barn, nu ville hon vara riktigt stark och lämna honom ett ljust minne af hemmet.
" Elsa! "
sade Erik plötsligt.
Hon gjorde en våldsam ansträngning för att kunna svara ' lugnt.
" Hvad är det om, Erik? "
" Tror du inte jag märker, att du gråter? "
" Å, du? "
" Jo, du, ännu har du inte lärt dig förstå, hvad allt en blind kan märka, fastän han inte ser.
Men, " fortfor han hjärtligt och gick bort och drog henne intill sig, " du vore väl knap- past min egen hustru, om du icke kände dig upprörd i skilsmässans stund.
Låt oss dock lugnt tänka efter, hvad den här operationen innebär, så skall du få se, att det inte är stort mer att gråta öfver än att vi skiljas för en kortare tid.
Lyckas den, ja, då kommer jag jublande tillbaka och då stå vi åter på unge- fär samma punkt, som när vi först byggde vårt bo.
Skulle den däremot misslyckas, som vi naturligtvis helst böra bereda oss på, ja, då trampa vi bara vidare i den fåra vi äro inne i, och då — ja, då får du taga fram din stora kamera. "
Erik log inom sig.
Han visste ju, att detta nu blifvit hennes älsklingstanke, och han unnade henne så gärna att få glädja sig åt den.
Elsa sväljde också gråten och tog genast fatt i ämnet.
" Ja, du må tro att jag inte förgäfves varit amatörfotograf, " inföll hon lifligt, " och du skall få se, att det där yrket lär jag mig i en hand- vändning!
Låt se, hur länge blir du borta ungefär?
Två ä tre veckor kanske?
Det blir nog en knapp tid för mig, men jag skall för- söka.
I värsta fall får jag väl sedan bättra upp saken med en ny kurs, om så skulle be- höfvas.
Men jag är så glad, att jag tryggt kan lämna hemmet nu sedan min syster kom till oss, ty du kan ej tro, hvad lillan redan har fästat sig vid henne. "
Här hejdade sig Elsa och stod ett ögonblick eftersinnande, så slog hon plötsligt armarna om Eriks hals och tryckte sig intill honom.
" Men helst skulle jag ändå vilja följa dig på din resa, " kom det sakta.
" Du kunde be- höfva mig hos dig. "
" Och hur skulle det då gå med fotograf- yrket? "
log Erik.
" Det kunde jag samtidigt lära mig i Stock- holm. "
Erik skakade på hufvudet.
" Nej, nej, min kära Elsa,, då skulle vi bara skaffa oss en ny_ skilsmässa, när jag lade mig in på sjukhuset, och så skulle du besöka mig där hvar dag och ängslas och oroas och det blefve ingen tid öfrig för något annat.
Bäst därför att vi skiljas nu. "
Och så blef det.
Ett par timmar senare stod Erik resfärdig och lyftade den lilla upp på sin arm och såg in i hennes ansikte, så mycket hans ringa syn tillät det.
Han ville ha den bilden att gömma på i minnet.
Men det sista han gjorde var att kyssa Elsa till afsked och att i samma ögonblick grundligt rufsa till hennes vårdade frisyr och skratta godt åt hennes förfärade utrop öfver pojk- strecket, och så lämnade han hemmet.
Nu hade han ett ljust och godt hem, och ett så- dant längtar man alltid tillbaka till.
Gud ske lof att den bittra, stridiga tiden var öfver!
Erik begagnade sig af nattåget.
Han såg ju inte ändå den trakt, som passerades, och då var det godt att ha nattåget att taga till för att åtminstone slippa ha medpassagerarna hängande som åskådare i fönstren.
Och han gjorde det bekvämt åt sig och sträckte ut sig på en ledig soffa och låg där och förvånade sig själf öfver, hur nästan gemytligt alltsam- mans tedde sig och med hvilken känsla af lugn och trygghet han anträdde denna resa.
Det var icke längre som om den för honom gällde väl eller ve, utan snarare som om han egentligen företog den bara för att uppfylla ett för länge sedan fattadt beslut.
Och med de tankarna slumrade han snart nog in, medan tåget mil efter mil förde honom närmare huf- vudstaden.
Och samma känsla af lugn hade Erik ännu kvar efter sitt besök hos ögonläkaren.
" Ja, nu kunna vi göra ett försök, " hade denne sagt efter undersökningen. "
J a g garan- terar icke att operationen kommer att lyckas, fastän detta icke heller är otänkbart, men när ni nu inte längre har något att förlora, så är det ju ingen risk för er.
Alltså göra vi ett försök. "
Och Erik gick sin väg nästan oberörd af läkarens ord, så oberörd att han under hem- vägen måste fråga sig själf, hvad detta hade att betyda.
Och svaret kom omedelbart: Det betydde, att han icke längre trodde på opera- tionens framgång.
Under eftermiddagen ämnade Erik besöka Ture Dahl.
Han hade åtskilligt att rådgöra med denne om.
Lyckades ej operationen, som troligast var, så ville han icke lämna Stock- holm utan att först sätta sig in i de blindas skrif- och lässystem.
Han visste, att de blinda förfogade öfver ett ganska respektabelt biblio- tek på sin stil, och han ansåg det för en lifs- sak att göra detta tillgängligt för sig för att i blindhetens ofta långa ensamhet hålla det and- liga lifvet uppe, och det var härutinnan han ville söka Ture Dahls hjälp.
Men under vägen föll det honom före att äfven nu gå in på Klara kyrkogård och sätta sig på samma soffa som förra gången.
Nära tre år hade förflutit sedan dess, en långsam förberedelsetid i sanning, då han linje för linje skjutits in i blindheten.
Men han var i det stora hela försynen tack skyldig för denna nådatid, ty det hade väl dock varit svå- rare, om han med ett enda slag kastats in i mörkret.
När han förra gången satt på denna samma plats, då hade hans hjärta svidit af en namnlös förtviflan, men nu hade resignationen kommit, den lugna, kyliga resignationen.
Då hade han också pinats af ångest för sin hustru, af tvifvel på hennes styrka och kärna och af fruktan att mista henne; nu visste han däre- emot, att han i stället vunnit henne och vunnit henne helt i grunden, kanske just genom detta.
Och så gledo hans tankar tillbaka till gamle kassören, och han tänkte med vemod, att den- nes testamente i själfva verket varit ett gåfvo- bref på både hemmets lugna frid och hans egen resignation, ty penningen har makt att förtaga olyckan hennes värsta tyngd.
(Forts.)
fp^S Till och med Torsdagen den 2 December REALISERAS vårt från denna och föregående säsonger öfverblifna lager af: Goss-Kavajer &amp; Goss-Paletåer Flick&gt;Koftor &amp; Flick&gt;Kappor MtJtinjM, I 9 r « « med drtti Trii!
* Mirk.
H Wrt * DURYEA Oka Cov«, Lons Irtnml.
N " » V " * i v - 5 - * Se beskrifningarna på paketernas NATIONAL STARCH COMPANY, sidor.
Ett parti NEW YOBK.
U.
».
A.
Begär alltid MAIZEHA!
Gossdräkter, Flickklädningar, Barnförkläden, Barnstrumpor, Vantar, Hufvudbonader m * m.
Allt till oerhördt lågt nedsatta, å hvarje p faff g utsatt l • ' • Oöfverträffad till såser, bakning, maizenagröt e t c, ja!
till all mat- lagning!
God!
Dryg!
Närande!
jämte m Maizenal 1 IKMMWIUUS FKÖJTA STATED pris.
Realisationen af ofvanstående artiklar pågår endast t. o. m.
Torsdagen den 2 December.
Försäljningen sker endast mot kontant likvid.
M.
B E N D I X ' A.- *, 1 8 Regeringsgatan.
5 Sturegatan.
9 0 Drottninggatan.
VÄRDINNA, bildad, musikalisk, belef vad och hushållskunnig samt kompe- tent a t t juste förestå ett godt hem söker anställning nu eller senare.
Svar märkt » Förstklassiga referenser » under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b. inom 8 dagar.
Tre hurtiga flieltor, 16 och 17 år, med håg och fallenhet för hushållsgöromål önska hvar för sig plats på landet å större herrgård eller hos prästfamilj.
Äro villiga a t t deltaga i alla förefallande göromål mot fritt vivre och fri resa till och från platsen.
Svar till » Tre hurtiga flickor », Nybro, p.
- Ung flicka af god familj, önskar plats som värdinna hos respek- tabel ungherre eller änkeman.
Äger god vana vid ett hems skötsel, samt är k u n nig; i såväl finare som enklare matlag ning — bakning m. m.
Ordentlig, plikt trogen.
F i n t betyg från en föregående flerårig plats.
Svar till » Värdinna », Iduns exp » Ibert BonniErs Förlag; Ett hjärtas rop Berättelse.
Pris 3: 75.
Det rinns böcker som så ovedersägligt b ä r a v i t t n e om a t t v a r a framsprungna ur en människosjäls inner- sta djup a t t man, n ä r m a n en gång l ä s t dem, n ä s t a n p i n a s af t a n k e n a t t de m e d m å n g a h u n d r a a n d r a skoia trängas på bokhand- larnas diskar, t u m m a s af likgiltiga fingrar och genomögnas af ny- fikna blickar.
E n så- d a n b o k är det anony- m a arbetet " E t t hjär- t a s rop ".
P.
E. i Dagny.
Det är tillräckligt a t t l ä s a n å g r a sidor af h ö k e n i fråga för a t t få k l a r t a t t m a n h ä r icke h a r a t t göra m e d en l i t t e r ä r debut.
D e n fasta kompositionen och den lef vande stilen visa p å diktaren, som k a n sitt yrke.
Den griper och in- tresserar.
Bo B e r g m a n i Da- gens Nyheter.
Skildringen h a r myc- k e t sitt ge af b ä r a n d e p a t o s, ti äffsäker m ä n - niskoskildring och själisk v ä r m e.
Det är med e t t ord en bok, som m å s t e v i n n a m å n - ga läsare och som för- tjänar det.
Ernst Högman i Idun.
UNG flicka från landet önskar plats i A N N O N S E R skola vara inlämnade till PLATS finnes genast vid industrisam- godt hem, a t t få lära hushåll.
Svar hälle på landet för skötseln af en- Expeditionen senast fredag för att kelt men godt hem af därtill kvalifi- märkt » Genast », Annonsb.
Ö. Larmg.
1, Jungfru finnes.
Götebor; kunna införas i följande veckas num- ceradt fruntimmer.
Referenser önskas.
Svar med vitsord SOM husföreståndarinna eller hjälp i mer.
och löneanspråk jämte fotografi till större hushåll söker duglig flicka plats » Tjänsteman », under adress S. Gu- nu genast eller på nyår.
Svar till UNG flicka af god familj kan få billig mcelii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b &gt;Huslig », Norrköping p. r. inackordering hos ung sjökaptens fru, ANSPBAKSLÖS bättre flicka, m u s i ENKEL anspråkslös något musikalisk hvars man största delen af året är på k a l i s k, frisk, gladt och hurtigt satt, flicka önskar plats i familj a t t gå långresor till sjöss.
Vidare genom k o r Svar till » Kaptensfru » får genast plats i svensk familj i Eng- frun tillhanda mot fritt vivre.
Vidare respondens.
medd.
Allm.
Tel. Y.
36 74.
Iduns exp 20 å 25 års flicka, som talar tyska land, a t t gå frun tillhanda i alla i ett hem förek.
göromål, samt hjälpa VÄRDINNEPLATS sökes af underteck- samt har elementarbildning, erhåller plats i köpmansfamilj i mellersta Norr- barnen med pianolektioner.
Svar med nad.
Innehaft mångårig plats i stads- land a t t handleda och läsa läxor med fullständiga upplysn.
jämte ålder (ej och landthushåll, goda betyg och rek.
hem på Östermalm ' finnes tillfälle till barn i första, andra och fjärde elemen- under 20 år) löneanspråk, foto.
märkt Svar till Elin Elfstadius, Skeppsbron inack., deladt rum, för en ung stude- rande flicka.
Moderlig tillsyn.
När- _ _ tarklasserna, bör äfven kunna ge lektio- » M.
E. », adr.
S. Gumaelii Annonsbyrå, 6, Gefle.
mare underrättelser rikstel.
57 16.
Ref: ner i musik å t nybörjare.
Tillträde för- Stockholm, f. v. b.
SOM sällskap och hjälp hos äldre dam Professorskan P a l m e r.
Stnregat.
56, DUGLIG, bildad och vid ordentligt ar- sta dec.
d. å.
Svar fortast med foto., eller herre eller som husföreståndarinna uppgift om ålder, lönepret.
och ref. bete van, glad och treflig flicka, ön- hos änkeman, sökes plats af äldre Stockholm.
Rikst.
59 91. skas genast såsom ensam-jungfru i två till » Köpmansfamilj », Iduns exp.
dam försedd med de finaste referen- ENGLAND.
Gymnast med högsta be- personers hushåll.
Svar med fotografi ser.
Som den sökande i IOV2 år in- tyg från Kungl.
Centralinst., köpet, a t t och bestämda löneanspråk sändas till nehaft senaste platsen kan därifrån » Tintersol », Iduns exp praktiskt o. teoretiskt undervisa kvinn- erhållas rek., såväl skriftliga som munt- 12 å 19 rum, 30 min.
fr. Sthlm.
Svar " Sjö " liga elever i friskgymn.
och folkdan- BÄTTRE, barnkär flicka, villig åtaga liga.
Svar till » E.
A. », Iduns exp., Allm.
Tidningskont.
Gust.
Ad.
torg.
ser samt biträda vid patientbehandl., sig alla sysslor (ej de gröfre) får plats Sthlm.
får plats på institut från den 18 jan.
i liten familj.
Svar med foto.
till » Fa- SMÅSKOLLÄRARINNA önskar under Lön 525 kr .allt fritt för de första 6 miljemedlem », Lidköping, p. r. ferien, 15 dec. — 15 febr., plats 1 fa- beläget i skogrik t r a k t å småländska mån.
Stadigvarande från Sept God milj, för a t t, mot fritt vivre undervisa höglandet, mottager gäster året om.
engelska.
F ä k t n i n g önskvärd.
Ansök- ning på engelska med betygsafskr., förestå ett fint, aktadt ungkarlshem 1 mindre barn eller deltaga i husliga Moderata priseri Vidare meddelar Frö- foto.
och ålder ställes till Fröken Julin, residensstad sökes en yngre bildad, sysslor.
Svar till » A.
K. », Lidköping ken Anna Bäckström, Gislaved.
Anstey College, Erdington, Birming- helst språkkunnig, Nervsjuka musikalisk dam.
ham.
Lön efter öfverenskommelse.
Svar med EN flicka från godt föräldrahem söker erhålla god och omsorgsfull vård i A egendom två timmars resa från Stock- bifogade betygsafskrifter.
ref. och foto.
plats a t t gå frun " tillhanda i bättre hem lugnt hem i Vadstena.
Svar märkt » God holm får bildad barnkär flicka plats torde sändas märkt » Jur.st 1 Norrland » på landet.
Är kunnig i sömnad samt vård », Vadstena, p kunnig i matlagning, bakning m. m. under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, i inom ett hem förekom, göromål.
Tack- LÄRARINNOR som önska platser för sam för svar till » Godt hem på landet », vårterminen torde anmäla sig å Nya Nya Inack.-Byrån, Brunkebergsg 3 B, Stockholm f- v- b- Iduns exp Sthlm Inack.-Byrån, Brunkebergsgatan 3 B UNG bättre flicka önskar plats som Sthlm.
I liten tjänstemannafamilj på * andet får elev i affär.
Villig deltaga i husliga bättre flicka plats genast a t t förestå göromål.
Någon lön önskas, dock fäs- hemmet under husmoderns sjukdom tes mest afseende vid vänligt bemötan- samt tillika vara sällskap åt denna.
vid Jönköpings länslasarett är till an- de.
Svar tacksamt inom 8 dagar till Svar med löneanspråk till » Elf », Nor- sökan ledig nu genast.
» Familjemedlem », Eslöf p. r. diska Annonsbyrån, Göteborg Ansökan, åtföljd af betyg om kun- UNG, bättre flicka, barnkär och vil- PLATS finnes i stilla prästgård på nighet såsom hushållerska vid liknande lig a t t hjälpa till med alla husliga CALOSCHER landet, litet hushåll, för en verkligt bättre, anspråkslös flicka, som vill eller annan större inrättning, samt vits- göromål.
önskar plats mot fritt vivre.
hållbara, eleganta.
ord om god förmåga såsom arbetsleda- Svar till » Villig », adr.
Pataholm vara frun behjälplig med alla inom- Bästa passform.
w rinna, jämte åldersbetyg och rekom.
hus förefallande göromål.
Prästdotter är en kemisk förening af mjölkens &gt;B 3 ordentliga flickor önska platser i har företräde.
Svar med rek., löne- 1 öfrigt, insändas till sysslomanskonto- familjer eller hos ensam herre eller O ret.
Lönen 500 kr., bostad, kost, ä g g h v i t e ä m n e n m e d järn.
g pret.
och foto.
till » 1 jan.
1910 », dam.
Bra bet.
från hushållsskola.
Svar jämte andra vanliga förmåner Iduns exp.
till » Vintern 1909 », Viborg, Orsa.
HUSLIG, gladlynt, barnkär och musik, jHixshållerskeplatsen 8-kl. elementarbildad flicka ön- flicka, som vill deltaga i vården af vid lasarettet i Falun är ledig nu ge- 18-årig plats som hjälp och sällskap eller Yppersta sås till 2 mindre barn och sömnad samt vara en nast eller om 2 mån.
Lön 500 kr.
och a skar t t undervisa minderåriga.
Svar till soppor, kött, vildt, ung husmoders hjälp och sällskap erh.
allt fritt.
Ansökan jämte betyg torde » Pålitlig », Alingsås.
fisk m. m. är ett u t m ä r k t stärkande medel, väl af lönad plats på landet där jungfru insändas till Sysslomannen HUSHALLSVAN, i matlagning, bak- finnes.
Svar åtf.
af foto.
o. betyg sän- Tillverkad efter som föreskrifves af m å n g a l ä k a r e.
ning, husliga bestyr, bildad enkel des under adr.
» Familjemedlem 1909 », japansk metod.
flicka söker plats.
Goda rek.
Svar Linköping p. r för Grönskåra läkaredistrikt med tjänst- Sparsam », Sv.
Telegrambyrån, Sthlm.
Kont r.: Prof. Lagerheim.
BILDAD " flicka, omkring 30 år, kun- göring inom Kråkmåla, Fagerhult och Försäljes hos Hrr nig i matlagning och inom ett hem före- Bäckabo socknar, Kalmar län, är till VÄLREKOM.
barnfröken önskar ans ställ ' Speceri- o. Viktualie- kommando göromål, får plats i 2 per- ansökan ledig a t t tillträda 1 jan.
1910. ning genast för späda barn.
Ref. och Ti DflHOLMSlllJjNTflSIMPBLEIS soners hushåll.
Svar till » God familj », Lön 600 kr., jämte 1 kr.
dagtrakt.
upplysn.
genom Fredrika-Bremer-För handlande.
Allm.
Tidningskontoret, Uppsala fria resor vid tjänstgöring.
Ansökan bundets byrå, Drottnings.
5 (1, Sthlm A.-B.
TU.
WlNBORG 8 C:o, BILDAD huslig flicka, villig åtaga jämte tjänstgöringskompetens och ål- LÄRARINNA önskar plats under ferie- sig ensamjungf.
sysslor, erhåller plats dersbetyg insändes före den 10 dec.
tiden 1 dec. — 15 febr.
a t t läsa med STOCKHOLM.
i tjänstemannafam.
i Sthlm.
Svar med d. å. under adr.
A. Erikson, Grönskåra.
barn eller biträda med skrifning.
Svar Kungl.
Hofteverantör.
: k., lönepret.
till » Hild », Iduns exp till Allm .Tel.
124 52 Guldmedalj " för ut- GUVERNANT, undervisningsvan, 26 år, FÖR en bildad flicka finnes plats på m ä r k t godSoja, Ättika, landet a t t jämte husmodern sköta ett med utmärkt ref. önskar plats i fa- Senap och Såser, s a m t Många variationer.
Begär priskur.
hem för 2 personer, utan jungfru.
Svar milj. Svar till » Januari 1910 », Iduns som u p p m u n t r a n för till » Prästgärd », Elmestad exp.
framgångsrik täflan Tidaholms Bruk, Tidaholm.
PLATS i familj såsom lärarinna önskas SOM hjälp och sällskap i hem pä landet till vårterminen af ung, något under- PLATS som värdinna i ungkarlshem ön- med u t l a n d e t. "
Försäljningsmagasin: önskas enkel, anspråkslös flicka med visningsvan flicka med afgångsbetyg skas af 27-Årig flicka.
Naturligtvis fullt B e r i d a r e b a n s g a t a n 27, Stockholm.
gladt lynne och vänligt sätt, musik., från 8-klassigt läroverk.
Svar till hemmastadd i och van vid allt hvad något kunnig i handarbeten och kläd- » Vårterminen 1910 », Kristianstad p. r. som hörer till ett ordentligt hems tref- sömn.
Svar med löneanspråk till » Godt nad.
Svar med uppgift om löneförmåner Genom direkta inköp Verkligt värde fulla oe.lt hem », östra Kyrkogatan 19, 1 tr., Norr- OMBYTE af plats önskas!
Som kassör- torde sändas till » S. », Falun, p.
r. från Spanien.Byssland, ska, tekniskt biträde eller på kontor.
köping.
julklappar er- FINNS där någon läkare, som för sin Amerika, K i n a m. fl.
välkomna FRISK, bättre, arbetsam, treflig flicka Flerårig vana.
Svar till » G. », Göteborg, verksamhet behöfver ett biträde, ej exa- till mastan half ra länder absolut b ä s t a hållas får på nyår plats a t t sköta 2: ne gossar p. r., inom 14 dagar minerad sjuksköterska.
Äger vana o. inköpskälla.
Begär priset, om de köpas d i r e k t å om 6 och 8 å r samt gå frun tillhanda.
21-ÄRIG FLICKA önskar plats a t t vara stor fallenhet vid sjukvård.
Så äfven prof of f ert!
Svenssons en-gros-lagret.
Prospekt franko.
Köl- Lön 10 kr.
Familjemedlem.
Svar med husmodern behjälplig vid ett hems skö- i ett hems skötande.
Svar med uppgift Fjäder- &amp; Filtaffär, nerlagret, 24 Smålandsg., Stockholm.
tande.
Svar till » Nyåret 1910 », Iduns foto.
och rek.
till » Disponent », Upp- om löneförmåner till » M. », Lund, p. r. Winslöf.
(Största importör in hranche).
exp.
sala, p. r.
LEDIGA PLATSER I verkligt goat Corps de logis, Gislaueds Fensionef Aff såsom värdinna Hushållerskeplatsen T1TI GISLAVEDS \ i .. til SPECIAL-SOJA.
Epidemisköterskeplatsen PLATSSÖKANDE Fjäder oeh Dun.
— 580 — Ferrin
