# ID: svediakorp-per1857
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,976
# sentences: 1,273
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 46 (1193) SONDAGEN D E N 14 NOVEMBER 1909.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N 22: DRA ÅRG.
NORDLING ^ons / närsst / sAo / ?ci7 / rån ^toränoe / t allehanda plastiska attityder, voro sysselsatta att " hänga " hos Hallins, vår svenske Petit.
Det lyser af varma och starka färger från dukarna och i salens midt står en flock humoristiska och täcka männi- skobarn i brons och gips.
Medan taflorna riktas och deras färgvalörer pröfvas i förhållande till hvarandra, äro de båda konstnärerna idel älskvärdhet och godt lynne; jag kan spraka med dem och distrahera dem af hjärtans lust utan att förorsaka nämn- värd villervilla i arbetet, om jag undantar att de stora taflorna efteråt måste byta plats med / de små och att skulptu- rerna fått en belysning,!
som påkallar fullständig » omplacering.
Jag kommer under-) ' fund med att Gunnar, Börjeson är icke blott en kraftig talang, utan också en arbetsmyra af första ' ordningen.
Re- dan under akademitiden, som för öfrigt ej ligger K ONSTNÄRER och journalister träffas oftast, då hvardera parten är som ifrigast upptagen af sina respektive sysslor.
Ett par inbjudningskort till en förestående utställning af taflor eller skulpturer eller också bägge delarna samtidigt snöar plötsligt ned på redaktionsbordet midt ibland vardande manuskript och grymt tilltvålade korrektur.
Och som korten merendels komma några timmar före tidningens ombrytning, blir ar- betsordningen i ett nu omkastad, och journalisten, som nyss vallade sin fantasi i en artikel om ett barnhärbärge eller den 16l:sta kvinnliga rösträttsföreningens vice ord- förandes 25-årsjubileum som innehafvarinna af bok- och cigarrhandeln i Rököpinge, befinner sig plötsligt plöjande det stockholmska gatuvimlet på väg till en af våra konst- salonger.
Härom dagen — en gråmelerad novemberförmiddag — råkade jag af liknande skäl störta ned bland syskonen Lena och Gunnar Börjeson, där de, under intagande af A_ Blomberg — 541 foto.
% * r så långt tillbaka, gaf han löfte om sig att bli någonting bra.
Han fick akademiens guldmedalj för ett porträtt och senare erhöll han ett tre- årigt resestipendium för att ytterligare för- kofra sig.
Italien blef då hans hufvudsakliga vistelseort och sär- skildt den lilla ita- lienska bergsstaden Civita D ' Antino, där den danske målaren Zahrtmann sedan många år är heders- borgare och dit man endast kan komma upp till fots eller ridande på mulåsnor, ty vägar i vanlig me- ning finnas ej.
Från denna sin italienska period har Gunnar Börjeson en ansenlig mängd ar- beten, bra målade, ehuru det egna tem- peramentet ännu ej kommit fram.
Det är här hemma, ute på den Börjesonska familjegården vid Stor- ängen samt på sommarhemmet ute vid Hårsfjärden, han skapat sina bästa verk hittills.
Som porträtt- målare framträder han med det i karaktäristiken träffande och i fär- gen fylliga porträttet af sin far, professor John Börjeson, ett par lif- iulla pojkhufvuden, vidare en flott torinnobild — porträttet af fru Aagot ILidforss — samt porträtten af sin ujior och sina syskon m. fl.
Bilden af fadern är tagen på kornet och vittnar om en förmåga att ge det centrala i personligheten, som hos en så ung konstnär är anmärknings- värd.
Förmånen att känna sin mo- dell utan och innan har ju här be- tydt åtskilligt och ökat sanningen i utförandet, men äfven rent tek- niskt har taflan förtjänster, som röja den gedigna konstnärsnaturen.
På genremålningens område visar han sitt mjuka färgsinne och sin käns- liga människoframställning i bland annat den vackra interiören " I hörnsoffan " — tre unga damer syss- lande med handarbete och högläs- ning — " Andante ", som återger en musikstund en sommarafton i familje- kretsen, och " Under ferien i regn- väder ".
Den förstnämnda har en utsökt färgens charme och är för öfrigt fängslande som komposition.
" Andante " visar enheminteriörutförd i en sordinerad färgskala, som låter den sakta fallande sommarskymnin- gen insvepa de olika figurerna i ett blåaktigt dis.
Den sistnämnda taf- lan, ' där de fyra småflickorna, alla grönklädda, bänkat sig kring bordet i hvardagsrummet för att berätta histo- rier, medan sommarregnet plaskar utanför, leder tanken till den intima danska konsten med dess varma och gemytsdjupa familjeskildringar.
Bland de talrika landskapen är " Sép- PÄRMAR SUnHHR BÖRJCSiQn.- R BÖRJESon tin PORTRBTT PORTRÄTT Idun 1908 och föregående år P, F F R U P- F n I n flflGOT FPtR LIDrOHSS / temberrönn " markant genom sin lysande färgskala och moti- vets grandiosa be- handling.
En annan, som nam- nes, " Gamla lindar vid Nyckelviken ", tillhör dessa dukar, inför hvilka man får vemodiga hallucina- tioner af gammal- svenskt herrgårdslif, sådant det existerade på våra mormödrars lavendeldoftande tid och hvarom den svenska diktningen förr hade så många fängslande saker att berätta.
Innan konstnären ännu hade trampat ut de näst minsta barn- skorna, sade han om sig själf, att han ville bli " en riktigt stilig Rafael. "
Van- dringen mot det må- let blir kanske väl lång, men det finns lysande stadier på vägen, hvilka en konstnär af Gun- nar Börjesons läggning helt visst kommer att uppnå.
Fröken Lena Börjeson säger om sig själf: " J a g har aldrig gått i nå- gon konstskola — men jag har sett och studerat en god del af Europas konst mellan Elbe och Tibern, och för öfrigt har jag arbetat i följd af min obetvingliga lust att syssla med gipsen och modellerspaden. "
Hon " upptäckte " skulptrisen, då hon af en händelse kommit att mo- dellera en figur till ett julgrans- lotteri.
Hennes far, professorn, granskade det lilla embryot till ett konstverk, fann att det var ett visst lif - i det och uppmanade dottern att fortsätta.
Från lek blef det allvar af modellerandet, och nu träder hon inför publiken med en serie skulp- turer, som vittna om fyndig fantasi och en mjuk, smekande formtalang.
Hvem kan undgå att i den lilla gruppen " Modersglädje " tilltalas af den unga centaurkvinnan, som hissar sin sprattlande pys i vädret, eller att känna med den rysande pojk-, vaskern, som får kallduschen öfver sig och hjälplöst håller sig fast i systerns ben.
Att de konstnärliga värdena här framträda så att säga i duodesformat kan ej neutralisera dem som värden.
Äfven duodesen har sin gifna plats och det sköna kan, som kändt, också göra sig lika starkt gällande i små former.
Bland konstnärinnans humoristiskt tänkta byster finns en roande " Kunstma- lerinde fra Ströget ", hvars egenart är påfallande, och på det konstin- dustriella området debuterar hon med en elektrisk ljuskrona i brons, hvilken visar fyndiga och lustigt sammanförda idéer.
Själfva kronan utgöres af i vå- gorna lekande små sjöjungfrur och de bärande kedjornas fästen be- tillhandahållas till följande priser: Kunna erhållas i närmaste bokhan- Iduns pärmar, röda med guldtryck ... 1:50 del eller direkt från Idun » expedition, IdunsRomanoibhotek, röda ellergröna 0:50 om rekvisition och likvid i postanvisning Iduns Hjälpreda, röda eller gröna ... 0:50 insändes.
^e^ \ stå af sjöstjärnor, medan några ned- hängande ljuskulor äro infattade i ma- neter.
Ett bläckhorn, också i brons, fram- ställer en ung flicka, som i ett nät fångat en bläckfisk, vidare förekommer en sinn- rikt tänkt brefpress, elektriska ljushållare o. s. v. goda gry det röjer r men utrymmets gräns är nådd och här måste sättas slut- punkt för artikeln ..
Jag kan därför blott tillfoga, att de bägge konstnärssyskonens debututställning har mycket af konstnär- lig skönhet och lof- vande konstnärlig sträfvan att bjuda och att svenskt konstlif otvifvelak^- tigt kan vänta vack- ra insatser af deras framtida alstring.
Dessa konstindu- striella småting äga nästan utan undantag ett stänk af sin ska- parinnas fyndiga och humoristiska gestalt- ningskonst, och de hem, där de komma att hamna, få helt säkert ett tillskott af ljus trefnad genom att besitta dem.
ERNST HÖGMAN.
Tänk i dag på Iduns insamling Till kamp mot sväl- ten — och gif Er skärf!
Fröken Börjeson har ännu åtskilligt, som vore förtjänt att framhållas för det " Ett hjärtas rop ".
En tendensskildring * ÄR DEN snöhvita volymen med sin ru- brik af blodfärgade typer i dessa dagar ligger i boklådsfönstren, lockar den genast blicken till sig.
Det är ingen utmanande bok, ehuru den be- handlar en sida af ett sexuellt ämne, som på det allvarligaste berör samhället.
Men det är i stället en gripande skildring, hvars styrka ligger i dess vackra afsikt att häfda ansvars- känslan och skärpa den inre hörselns för- måga att uppfatta samvetsstämman.
Den ano- nyme författaren, hvars solida litterära talang bekräftas på hvarje sida.
låter läsaren med starkt intresse följa de själsstrider en sextio- årig moder utkämpar för sin sjukdomsbrutne son, En konsultation hos läkaren har bragt Max öfvertygelsen, att den sjukdom han under ett sorglöst njutningslif ådragit sig, skall, om han fortsätter att lefva, bli till en grym plåga för honom själf och en fara för andra.
Han för- söker taga sig afdaga med morfin, men öfver- raskas af modern och blir räddad.
Efter en kurbehandling vid en tysk badort återkommer han som en ny människa, och faran för att den hemska sjukdomen skall bryta ned honom synes i det närmaste aflägsnad.
Då förför han moderns husjungfru, ett barn blir följden, men båda dö i samma sjukdom, som Max är angripen af.
Den verkliga orsaken till de båda dödsfallen får Max emellertid aldrig veta, men för hans ålderstigna mor, som kän- ner det rätta förhållandet, börjar nu en tid af oafbruten ångest samt af aktgifvande på sonen och på hans begynnande umgänge med en sympatisk ung kvinna, dotter af en familj, till hvilken modern står i mångårigt vänskaps- förhållande.
Modern uppbjuder alla sina krafter för att hindra de båda unga att förälska sig i hvar- andra, hon spelar på moderegoismens strängar, förödmjukar sig inför sonen genom att på lön- liga vägar söka bringa sanningen i ljuset — men lifvet går sin omutliga gång, trots allt, och en dag äro Max och Malin gifta med hvar- andra.
Historien slutar med att modern dör, innan hon hinner se, huruvida olyckan skall bryta in och ödelägga det nya hemmets glädje och harmoni.
" Den som tiger bär skulden " äro de, ord, under hvilkas tyngande välde modern drifves att arbeta sig fram till samvetsfrid.
Hon sätter in sitt lif därpå, men när hon efter årslånga kval, efter kompromisser med sin öfvertygelse och ett ränksmideri, som helgas af sitt upp- såt, ändtligen fått afbörda sig den plågande hemligheten, mötes hon af lifvets oförstörbara kraft, kärleken, som i sin äkta form aldrig godtager andra synpunkter än sina egna.
&lt;&lt; Det är ett af de träffande dragen i denna själfulla och på intressanta psykologiska de- taljer rika bok.
Moderns bild etsar sig medi alldeles särskild klarhet in i läsarens med- vetande, det osvikligt rena i hennes natur motiveras omsorgsfullt af hennes handlingar och hon blir stundom stor i sin tysta kamp.
En annan sak är att författaren icke fullt öfver- tygar läsaren, att Max ' sjukdom har den öde- läggande form, som striden afser att under- stryka.
Under skildringens senare hälft verkar han tvärtom med sitt goda humör, sin verk- samhetslust och sitt lifliga temperament som hälsan själf.
Däri ligger, synes mig, bokens svaghet, för så vidt författaren haft det ten- dentiösa syftet att vilja rikta en varningens och maningens appell till ett samhälle, som stun- dom tar allt för lättvindigt på de sexuella farorna.
Man stannar inför spörsmålet: skäll det gå de båda unga väl eller illa?
Och då man hänvisas att svara själf, kan man på goda grunder se deras framtid mera ljus än mörk: D Använd endast KOCKUMS Men frånsedt denna inadvertens har skil- dringen mycket att ge af bärande patos, träff- säker människoskildring och själisk värme.
Det är med ett ord en bok, som måste vinna många läsare och som förtjänar det.
E. H — N.
KALMAR ANGKVARNS A.
- B s J U v ^ på landets m o d e r ^ i « f W j ^ - __ - £ _ _ _ _ i fabrik, utmärker sig sarskildt for bvtt- Z PANSAR-Emaljerade GJUTNA GRYTOR.
Giftfria.
Solida.
r \ .S \ LsIVl / \ r \ R — 543 — l: m a I C C T Ä D V n i CO 1 5 5 1 A K 1 V D L 5 I S tet, renhet och styrka.
Finne » ho » hvarje välsorterad ipecerihand- Z - i ar e i hela riket.
I OBS.I G u l d m e d a l j i L o n d o n l66e. '
':
* K f t När syrsorna tystna- o (tforns torsdags middag.
ACK, LYSANDE DAGAR, för karga, för korta, bara en ljusblick och sedan farväl, knappt ser jag dig, kära, och strax är du borta, och dagarna rinna för karga, för korta undan min längtans förbrinnande själ.
Dig kläder oktober, den fina och bjärta, skirt i sin skönhets förgängliga skrud, och gripen jag trycker i dig till mitt hjärta en höstdröm i toner så fina och bjärta, vildvinets hårsvall och persikans hud.
Men är jag ännu den du trodde mig vara, nu när det blöder af blod på vår väg, och ser du ännu i det kalla och klara det hjärta jag alltid för dig ville vara, fryser du inte hos sångaren, säg?
GRUPP AF GÄSTER VID TORSDAGSMIDDAGEN Å SLUMSTATIONEN PÅ SÖDER.
A. Blomberg- foto.
tacksam, och så mycket mera gripande just där- för.
Småbarnen med kalla fingrar och hungriga ögon iakttogo det oklanderligaste brodsskick, och de äldre växlade lågmält ord o m d e dagliga bekymren — det samtalsämne, som aldrig try- ter för den som fått » praktisera lifvet », som en g u m m a uttryckte det.
E n sjuk hamnarbetare, som med ett vemodigt leende betraktade sina Till Redaktionen af Idun.
magra, hvitnade händer, » de kunde duga för Jag Sänder härmed 111:52 kronor, för att genom en fröken att skrifva med, men inte för en dem och eder godhetsfulla försorg bjuda så många grofarbetare », m e n a d e han, h a d e en ofärdig det räcker till af de " nödlidande " på en ärlig svensk hustru d ä r hemma, en flicka som var krymp- torsdagsmiddag (utan något utländskt tillbehör, hvarken • " risgryn eller kaffe * eller annat importeradt), en mid- ling och så » pojken här, som sätter i sig en dag, som innehåller det mesta i näring — och i mitt tioöres limpa som ett ingenting o m rnornarna ».
tycke det smakligaste oc£ — nämligen ärter och fläsh Fadersstoltheten öfver den matfriske fyraårin- samt pannkaka med lingonsylt.
Middagen kan anordnas å " Slumhemmet " eller hvar- gen, den ende krye i familjen, blandades med en viss oro för hur det skulle lyckas att skaffa helst Idun så vill.
Det är egentligen blott en önskan, jag framställt — icke bindande för Idun — ty finnes honom alla de limpor han komme att behöfva bättre användning för pengarna, så använd dem till i vinter.
Slumsystrarna ha hvarken pengar det bättre!
eller krafter att hålla på med sin bespisning Med svensk tillgifvenhet: hvarje dag hela vintern.
Richard Hogner.
» Annars är det då en välsignad sak med " Vi konfererade genast m e d slumsystrarna, den h ä r maten,. » var det allmänna omdömet, som med glädje åtogo sig uppdraget att vara » och det är inte m å n g a som skulle göra hvad vicevärdinnor vid doktorns torsdagsmiddag systrarna göra. » o c h noggrant följa hans föreskrifter.
Alla h a d e hittills varit mycket meddelsam- Och på så sätt k o m det sig, att det i tors- ma, men då ärterna och fläsket buros in, blef dags var mer b r å dt o m än annars litet hvarstans det slut med konversationen.
Man hade annat p å slumstationerna, p å Kungsholmen, på Sö- att sköta.
D e n svenske läkaren, som borta d e r och i Hagalund, ty m a n väntade fler mid- i Boston sitter och längtar efter en svensk d a g sg ä s t e r än vanligt denna dag, och det skulle torsdagsmiddag, skulle helt säkert varit en v a r a något litet siärskiidt festligt m e d det hela.
lyckligare man, o m han fått slå sig ner bland D e t var en dimmig och g r å dag, med envis, sina gäster och äta sin middag bland dem, våt kyla, och middagsgästerna, som kommo tillagad just efter hans recept.
N u var detta e n och en vid 12-tiden och fyllde slumsystrar- omöjligt för honom, men här finnas b å d e barm- n a s lilla matsal å stationen vid Renstjärnas- härtiga hjärtan och penningar på n ä r m a r e håll, g a t a n till sista plats, kröpo frusna och bleka och dem som ha b ä g g e delarna och därtill ihop kring middagsbordet.
J a g måste tänka lust att bestå sig en sann tillfredsställelse p å hvad en fattigvårdssyster just sagt mig, föreslå vi att följa doktor H o g n e r s exempel och nämligen att detta är den väderlek, då fattig- bjuda slummens fattiga vänner på middag.
m ä n i de fuktiga bostäderna behöfver ved näs- Vi åta oss m e d glädje besväret att ordna t a n m e r än annars under den starka kylan, middagen, om d ä r bara är någon som vill m e n ingen får, t y hvem vill g e ved nu, hvem eöra om det här, » voro slumföreståndarinnans tänker på att det k a n behöfvas?
Det är inte sista ord till mig, där hon stod i dörren, le- som i smällkalla vintern, då det g å r ganska ende gladt och trött öfver de tunga rågade lätt att tigga hop pengar till ved.
pannkaksfaten, som just skulle sättas in på ' Ja, h ä r var nöd, det såg m a n på de ut- borden.
m ä r g l a d e ansiktena och ögonen, som fått sin E.
— E R särskilda blick af aldrig lättnande betryck.
M e n en väluppfostrad nöd, städad, stillsam, B LAND D E PENNINGGÄFVOR från våra landsmän i Amerika, som nu inflyta till vår insamling, och som visa, att det långa afståndet snarare stärkt än försvagat med- k ä n s l a n m e d de lidande i hemlandet, kom för n å g r a dagar sedan äfven en postanvisning på i l l kr.
52 öre, åtföljd af nedanstående bref: LAS!
Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda for dem, som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot Insändande af nedannlmnda be- lopp till ExpmdHlonon ml Umn, Stock- holm, erhälles Inom Sverige porto fritt t Idun Idun Idun Idun Idun Idun 1892 1893 (n:r 1 felas) 1895 (utan julnummer) 1903 (med julnumret) 1904 (med julnumret) 1905 (med julnumret, n:r 28 felas) 2: - 2: - 2: — 4: — 5: — 5: — Ditt öga i brådskande afskedsminuter lofvar mig allt och fördubblar sitt ljus, men kyssen är vemod, och åter sig sluter din iris i andlösa afskedsminuter, lämnande mig i mitt mörknande hus.
Och dagarnas lycka blir ödslig i glansen, rosorna vissna, blott vi äro kvar, ett sväfvande par bland de sista i dansen, när syrsorna tystna och bleknad i glansen himlen begrundar den purpur, som v a r.
.
ANDERS ÖSTERLING.
I rökhytten.
En skiss om stockholmskan för Idun af Dan.
.
OMMAR.
En skärgårdsbåt.
Rökhytten.
Jag.
E n ung stockholmska.
Mycket hatt och mycket hår, men föga ansikte.
Hvar sin enkronasvolym.
Tystnad och innanläsning.
Jag tar upp en cigarr och ämnar tända, men hejdar mig och lyfter på hatten: — Kanske tobaksrök generar?
Den unga flickan ser upp från boken och tittar sig omkring som om hon undrade, om jag talade till någon annan; men som vi äro ensamma i hytten och hon finner mina milda ögon riktade mot sig, rodnar hon lätt och sva- rar kort och något chockerad öfver min djärf- het att tilltala henne: — Det här är ju en rökhytt!
Och så ser hon ned i boken igen.
— Ja, säger jag, annars skulle jag inte komma med en sådan fråga.
Den unga flickan tänker ett ögonblick syn- bart intensivt, därefter rodnar hon en nyans högre, härskar sig svagt och förefaller ännu mera chockerad.
Tystnad och innanläsning.
Jag röker.
Den unga flickan börjar hosta.
Jag lägger bort cigar- ren.
— Skall jag kanske öppna dörren?
frågar jag- Den unga flickan ser plågad ut.
— Var så god!
säger hon iskallt.
S Idun 1906 (utan julnummer, n:r 15 o. 52 felas) 5: 50 Idun 1907 (med julnumret) ... fl: — Iduns julnummer 1894 0: 20 Iduns julnummer 1898 0: 20 Iduns julnummer 1905 0:50 Barngarderoben 1905, komplett 2: — LUS!
Mitt första författarskap.
Öch hennes lilla hufvud sjunker ännu djupare öfver boken.
Plötsligt biter jag fullständigt hufvudet af skammen.
— Kan ni säga mig, småler jag, hvarför unga flickor alltid vilja sitta i rökhytten?
Den unga flickan spritter till, smäller igen boken och reser sig hastigt.
Hon har blifvit blek.
— Ack, nej, nej, gå nu inte!
utbrister jag förtviflad.
Jag vet att jag har begått en döds- synd mot den svenska konvenansen och ändå framhärdar jag.
Kan jag inte få spraka litet med er!
Risken är ju så minimal!
Den unga flickan betraktar mig förbluffad ett par sekunder.
Jag är som en enda stor bön hela människan.
Ändtligen sprider sig ett något osäkert leende öfver hennes lilla ansikte och hon sjunker åter ned i soffhörnet, ehuru en smula tveksamt.
— Men kanske jag stör, boken är kanhända intressant?
— Jag läste inte, svarade den unga flickan, jag bara stirrade.
Ja, vi börja spraka.
Vi tala konst och littera- tur och lawntennis och teater.
D. v. s. det är egentligen jag som för ordet.
Den unga flickan hör bara på och håller med om allting.
Hon är förtjusande.
Men när jag antyder att Forsell inte är fullt den don Juan som man drömt sig, MARIKA STJERNSTEDT SOM SJUÅRING.
reagerar hon och opponerar sig energiskt.
Jag halkar så småningom in på kvinnans I DAGARNA utkommer fru Marika Stjernstedts rösträtt.
Den håller hon på oryggligt. '
nya bok för hösten och samtidigt ha vi som — Men hvad skall ni egentligen göra med ett apropå velat meddela författarinnans bidrag till er rösträtt?
frågar jag.
serien Mitt första författarskap.
Den nya romanen, Den unga flickan skrufvar på sig, kliar näsan hvars titel blir " April ", är en historia om helt unga och blir ganska röd.
Men så ser hon mig rakt människor och den första i en trilogi med den ge- in i ögonen och framkastar: mensamma titeln Vägarna, där författarinnan af ser att på olika sätt framlägga den inre utveck- — Hvad gör ni med er?
lingens väg till klarhet öfver känslolifvet.
— Jag.
.
.
jo, jo, jo.
.
.
jag.
.
.
.
Paus.
Jag trefvar nervöst efter cigarrstumpen och sticker den i munnen — orätta ändan till AG TÄNKER DE FLESTA, som kommit och med.
Den har lyckligtvis slocknat.
Men att ägna sig åt författarskap — och inte det finns godt om aska.
så få andra på köpet — redan tidigt visat I samma ögonblick inträda tre andra unga stockholmskor i rökhytten och slå sig ned hos böjelser i den vägen.
Barn med lifligt ingenium den unga flickan.
De äro tydligen gamla be- ha många lekar.
För min del vet jag, att jag första gången fattade pennan till diktning redan kanta.
Jag drar mig diskret tillbaka i mitt hörn och lutar mig åter öfver boken.
Men det är vid 7-års åldern, och att det blef en historia mig alldeles omöjligt att kunna hålla samman om ett par små äfventyrsälskande barn, hvilken en enda rad.
Det är ett förskräckligt hviskandé jag själf glömt, men som af anhöriga bevarats i roadt minne.
och fnissande och tisslande och tasslande.
Men se här min första litterära mandat af Till slut kan jag inte låta bli att snegla upp.
De fyra unga stockholmskorna sitta i en enda mera framstående art: Jag var 13 år och hade blifvit satt i kloster- klunga och min unga flicka är alldeles förvand- lad.
Allt det skygga, litet stela, ljuft kvinnliga pension i Paris.
Herre gud, det gamla grå är som bortblåst och i stället ser jag en full- klostret med sina stora trädgårdar, det frid- ständig gamängtyp med ystra ögon och frigjorda fulla, regelbundna lifvet, de goda nunnorna, gester.
Jag dyker hastigt ned i boken igen.
den rätt brokiga kamratkretsen: där voro den flitiga och enfaldiga Gabrielle, den alltid upp- De tala bestämdt om mig!
studsiga Jeanne, som talade politik, ty hon En hviskning: hade en onkel i regeringen, den lifliga, roman- — Se på hans händer!
Ja, mina händer äro verkligen litet röda.
tiska Madeleine med ögon som stenkolskulor, den lilla sentimentala Marthe och mulattskan Jag gömmer dem brådskande i fickorna.
Yvonne med hvita tänder och rullande ögon i Åter en hviskning: sitt glada platta ansikte som en negress och — Titta på hans fötter!
Ja, mina skor kunde vara elegantare.
Jag fickorna fulla af insmugglade sötsaker!
Det skjuter fötterna så häftigt under soffan, att jag brann af lefnadslust inom oss alla, och några af faller framstupa och stöter hakan mot bords- de mera företagsamma med Marika, la suédoise, i spetsen bildade en litterär sammanslutning.
Där kanten.
Ett halfkväfdt kluckande.
— Har ni någonsin sett sådana mustascher!
skulle skrifvas tidning med dikter och uppsat- ser och följetong, och följetongen författade jag.
Dem på din mun, Viola!
På alla lediga och möjliga stunder såg man Jag reser mig hufvudyr, bugar mig lätt för min egen bild i väggspegeln — jag känner mig nu med penna och papper.
De andra i hastigheten inte igen den — och flyr ur rök- tröttnade snart, men jag hade fått blodad tand.
Och så företog jag mig att skrifva en riktig hytten förföljd af ett stickande fnitter.
Och så gömmer jag mig i damsalongen hos roman, en roman ur mitt hjärtas djup och som ingen skulle få läsa.
Ty instinktivt kände jag de äldre stockholmskorna.
att den icke skulle bli något för Marthe eller Madeleine eller mulattskan Yvonne.
J Landets främsta Af denna roman har jag endast kvar ett svagt minne: det var en enleveringshistoria med svarta riddare och kyssar i månsken och någon ränksmidande bof i bakgrunden.
Men den fick ett bedröfligt slut.
En vacker morgon hittade vakthafvande systern den i min pulpet, och det blef helt enkelt skandal i klostret.
Det - hölls råd och jag kallades inför föreståndarinnan.
Värre osedlighet hade man ej tänkt sig, och det kräfdes hela mitt anseende som primus i klassen för att klara situationen.
Så fick jag förlåtelse och med den många förmaningar.
Förlåtelsen var ljuf — goda systrar, jag minns er med tacksamhet och rö- relse!
— men förmaningarna, de hjälpte föga.
Man fullföljer obevekligt sitt öde.
Från Paris kom jag hem igen, och nu följde uppväxtåren, de oroliga åren.
Jag skref.
Jag ritade och målade.
Jag gjorde också musik, försökte komponera.
Inbillningens lif var starkt och intensivt och det hade ingen brygga till det verkliga lifvet.
Känslan af isolering var ständig och underlig.
Så ha väl de flesta en gång känt, och så känna vi väl ännu ibland, men knappast mer så hjälplöst som i den tidiga ungdomen.
Men nu kommer jag till det öfverväldigande intryck den första kontakten med verklig, mo- dern litteratur gjorde på mig.
I mitt hem var man icke litterat på den tiden, och var man något ditåt, så var man högst gammalmodig.
På hvilka vägar en bok af Kielland kom mig i händerna, det har jag all- deles glömt; men icke hvad det blef för mig.
Något oerhördt, obegripligt och dock afgörande.
Mitt eget författarskap kastades på elden, och på ett par år tror jag väl knappt att jag tog i en penna.
Jag endast läste.
Jag läste hela nätterna, jag läste i smyg, det faller af sig själft.
Det gamla lånbiblioteket vid Dombron i Uppsala, jag beträdde det som om det varit en kyrka!
Om det i våra dagar ännu finns unga människor, hvilka se på böckerna så som jag på den tiden såg på böckerna, vill jag sända dem en hälsning och ett förstående!
Nå — jag skyndar mig.
År 1894 på hösten utkom Sven Vingedal, berättelse af Mark Stern.
Mark Stern, det var jag, och jag var då nitton år gammal.
J a g minns besöket hos herr Geber, min förste förläggare.
Min far var med mig och de båda herrarna samtalade i all gemytlighet, medan jag själf stod frånvarande, alltför belåten att slippa ingripa.
Och så låg en dag den tunna ljusblå boken på bokhandelsdisken.
Den gick åt, i alla fall i Uppsala, där min anonymitet snart blef röjd, och fick en rätt god press; jag intervjuades af Mari Mihi och kom i Idun — nåja, inte alldeles då, men tre fyra år senare, efter ännu ett par små böcker.
Allt skedde, som det heter, som i en dröm.
Goda människor uppmuntrade mig och verkligt kritiska personer kom jag icke i beröring med.
Hvad det gick lätt!
Jag skref, och det jag skref blef tryckt — och dock beredde det mig ingen tillfredsställelse.
Bristen på medvetande och kamp i mitt arbete plågade mig själf, utan att jag förstod hvad det var.
Men detta må nu i all korthet vara nog om mitt första författarskap.
Det är mig i alla fall kärt liksom det mesta jag upplefvat, ondt som godt.
Man kan inte göra om sig, och man kan inte göra om det man gjort.
Låt oss då se med vänliga ögon tillbaka och med skarpa endast framåt.
Maj 1909. litterära och konstnärliga illustrerade familjetidning bör ej saknas i något hem.
Pristäflingar hvarje vecka.
Helt år 6:50, hälft år 3:25, lösnummer 12 öre.
— 545 — MARIKA STJERNSTEDT.
IDUN
SI lie £andqren och A / IER ÅN NÅGONSIN förr äro egna hems- och småbrukarfrågorna * ~ * dagens brännande spörsmål, och den skildring, som här nedan följer om en erkännansvärd kvinnlig insats i del nationella arbetet för beredande af utkomst och trefnad dt landets barn i det egna hemlandet, har därigenom sitt särskildt aktuella intresse.
Nedskrifvarinnan, I DESSA TIDER, då kvinnans förmåga i olika riktningar dryftas öfver hela den kultive- rade världen, ofta på ett väl stormigt sätt, kan det vara på sin plats att framvisa så många slående exempel som möjligt på, hur en kvinna mera i det tysta kan skapa sig en ställning, genom hvilken hon utöfvar en verksamhet som talar för sig själf.
För dem, som besökt Leksand, torde Tors- häll och dess grundläggarinna fröken Lillie Landgren ej vara obekanta.
Uppe på slutt- ningen af Tibbleberget med byn Tibble vid dess fot (ungefär 3 km.
fr. Leksands Noret) har Lillie Landgren med en ihärdighet, som närmar sig den manliga segheten i styrka, grundat och uppodlat skolträdgården Torshäll på själfva klipphällen.
Det ena lasset matjord efter det andra fick köras upp, och då hon ändtligen kunde börja så och sätta, fick hon snart den bittra erfarenheten, att blott en del föll i god jord, det öfriga på hälleberget.
Nya tag, nya missräkningar, men så en vacker dag stod Tors- hälls trädgård i full växtkraft och har nu i flere år gifvit god afkastning och stigit i rang till en betydande skola för trädgårdselever.
Lillie Landgren ägnade sig tidigt åt sitt favoritstudium trädgårdsskötseln och har grund- ligt begagnat sig af de tillfällen, som stodo henne till buds för inhämtande af kunskaper och erfarenhet på detta område.
Efter aflagd studentexamen 1898 reste hon till England och studerade vid Swanby Horticultural College i fem terminer från jan.
1899 till aug.
följande år.
Därefter antog hon en trädgårdsplats och stannade där till mars 1901.
Hemresan an- träddes och så följde en kurs vid Agdatorps trädgårdsskola, åter en plats i privat trädgård samt under vintern 1902 — 03 en kurs vid Adelsnäs trädgårdsskola som extra elev.
Hon erhöll nu ett resestipendium från Fredrika-Bremer-förbundet och besökte skol- och koloniträdgårdar i Sverige och Köpenhamn för erhållandet af en bättre inblick i den peda- gogiska sidan af saken.
Det var på sommaren 1904 fröken Landgren inköpte ett stycke mark på Tibbleberget, hvarifrån man häraden härligaste utsikt öfver Dalälfven och åsarna i fjärran.
En " lillstuga " byggdes och odlingsarbetet börjades med lif och lust.
År 1905 byggdes " storstugan " och året därpå anordnade Kopparbergs läns hushållningssällskap en kurs i trädgårds- skolan på Torshäll för män och kvinnor.
Denna första kurs fördelades på 5 veckor vår och höst och räknade 9 elever.
Den- na följdes nu af flera och 1908 fick skolan sitt arbete fastställdt efter ett rationellt program och kunde glädja sig åt ett allt- jämt ökadt elevantal.
Torshäll kunde nu också erbjuda en del af eleverna bostad och inackordering, då de förut blifvit nöd- sakade söka sig rum i närliggande gårdar.
Den gångna våren och sommaren samt en del af innevarande höst ha varit en sträng arbetstid för fröken Landgren och hennes högra hand fröken Märta Ph: lip, sedan sommaren 1908 biträ- dande föreståndarinna.
Utom hushåll- " " ^larirfti • ' ' " * ' 1.
Fröke framför d Lillstugar från Tor Dalälfven 3.
Fröket och ' Do Lektionsr Spiselhöri ken Lanc sina
junnur,; tors hälls trädgårdsbok fru Hetty Meisner-Lundh, är maka till den kände författaren Nils Wilhelm Lundh, och det unga konstnärsparet — fru Lundh är nämligen en begåf- vad och fackligt utbildad sångerska — tillhör numera den falang af väg- banande unga viljor, som af sympatiens makt drifvits att förlägga sitt verkningsfält bland det kärnfulla folket i " Sveriges hjärta ".
ningssällskapets kurser, liknande dem år 1906, har anordnats en kurs i tillredning af trädgårdens alster.
Den slutade 1 nov.
efter att ha pågått i två och en half veckor.
Denna kurs hade 10 del- tagare och har bekostats af Leksands Hemslöjdsförening.
Af allt detta framgår att Torshäll i främsta rummet vill vara en hjälp och en skola för småfolket, för dem, som äga och äro beroende af eller ämna skaffa sig egna små jordområden.
Fröken Landgren intresserar sig ofantligt för småbrukaresystemet och egna-hemsidén och två år å rad (1907 — 1908) erhöll hon statsstipendium för att studera trädgårdsod- lingen bland folket, egnahemsträdgårdar samt läroanstalter, där folkets barn erhöllo undervisning i trädgårdsskötsel.
Hon besökte därvid Finland och Danmark samt genomreste Sverige ända upp till Haparanda.
Det står dock hvar och en fritt att deltaga i arbetskurserna och på de sista åren ha våra familjeflickor från olika delar af vårt land flitigt begagnat sig af till- fällena — särskildt anlitad har kursen i frukt- och grönsaksinläggning varit af unga blifvande husmödrar och unga flickor, som önska blifva en mera oundgän faktor under syltningsperioderna i hemmen.
Säkert är att innehållet af fröken Land- grens visthus och källare är ägnadt att på kraftigaste sätt sporra till ett ingåen- de studium i denna konst.
Hylla efter hylla lastad med de läckraste fruktkom- potter, rader af glasburkar med den kla- raste sylt och så alla de konserverade grönsakerna!
Allting är s.å prydligt och aptitligt ordnadt, och man kan snart sagdt följa hela färgskalans nyanser på de långa burkraderna med deras olika innehåll.
Också förekommer ej annan kost än den vegetariska på Torshäll, hvarför ett duk- tigt förråd är af nöden.
Då man besöker Torshäll och vandrar mellan trädgårdens blomstervallar och unga fruktträd, skådande ut öfver den storslagna taflan, som utsikten erbjuder, gripes man af beundran.
Dels måste man skänka sin odelade erkänsla åt en kvinna, som på eget bevåg och med egna hän- der skapat ett blommande eden högt uppe på Tibblebergets ofruktbara hällar.
Dels öfver- väldiga de aflägsna bergen med sin skönhet och man njuter i stora hela drag af det under- bara färgspelet.
Som ett glänsande ljust band drar älfven fram mellan gula fält och röda små byar, vid horisonten bölja åsarna i vågor af grönt, violett och starkaste blått mot väster, där solen målar i långa röda stråk.
Bakom trädgården reser sig Tibblebergets högsta topp som en skyddande mur åt norr, och där susa tallarna, då vinden drar förbi.
Om höstkvällarna, då dimman stiger från älfven, förvandlas dalen till ett hvitt haf, som böljar sakta för vinden.
Fritt från dimman, ligger Torshäll högt öfver den hvita ytan, och kommer då trädgår- dens ägarinna ut bland sina blommor, som ensamt lysa och leka öfver allt det gråa, måste hon känna segerstolthet och segerglädje, då hon förnimmer de sakta dyningarna mot bergets fot.
Leksand, hösten 1909.
HETTY MEISNER-LUNDH.
Nationens dyrbaraste egendom är barnen, säger den p å mötet den 8 septem- ber tillsatta kvinnokommittén i sin i dagarna utsända vädjan till allmänheten.
D ä r m e d har den också motiverat, hvarför den, ställd in- för uppgiften att söka göra något för nödens lindrande, funnit det riktigast och viktigast att inrikta sig på att hjälpa de kroniskt under- n ä r d a barnen och bland dem särskildt b a r n u n d e r s k o l å l d e r n, som icke få begag- na sig af den alltmer utvidgade bespisnin- g e n i folkskolorna.
mJmåuLM J.IA H FRÄN SCENEN Q OCH ESTRADEN För detta ändamål anser man, att en ut- vidgning och utveckling af den anstaltstyp, som redan finnes i K a t a r i n a b a r n b e - s p i s n i n g o c h h u s m o d e r s s k o l a, skul- le vara det lämpligaste, och m a n har redan företagit förberedande åtgärder för anskaffan- de af lokal och vidtalande af lämpliga krafter att förestå eventuella anstalter.
På denna punkt i arbetet har m a n emellertid fått stanna för att söka försäkra sig om allmänhetens understöd.
I spetsen för undertecknarna af det upprop som för detta ändamål utgått, står prins E u g e n; i öfrigt märkes ett stort antal socialt intresserade personer, däribland flera läkare, och slutligen kommittén själf, hvars ordförande är doktor Julia Kinberg, sekrete- rare doktor Inez Laurell, och kassaförvaltare, som mottager och redovisar inkomna penninge- bidrag, doktor Mathilda Lundberg, Biblio- teksgatan 27, Stockholm.
Som benämningen » barnbespisning och h u s - m o d e r s s k o l a » antyder, har man tänkt sig att, samtidigt med att man förhjäliper de under- närda barnen till ett mål närande mat o m dagen, äfven kunna bereda tillfälle för ett antal unga flickor, hufvudsakligen nyss kom- na ur folkskolan, att genomgå e n kurs i enkel matlagning och hemsysslor.
D e n n a tanke skul- le alltså bli en pendant till den husmoders- kurs, som på I duns initiativ redan anordnats i Norrköping, och som, ehuru drifven i liten, alltför liten skala, i anseende till m ä n g d e n af dem, som fått stå utanför, dock visat sig ge de bästa resultat.
Vi för vår del anse, att om b a r n e n ur socialhygienisk synpunkt äro en nationens dyrbara egendom, de unga flickorna, blifvande mödrar till d e n ofödda generationen, representera lika stora och dyrbara värden.
Är det sant hvad någon har sagt, att barnets hälsa grundlägges några år före dess födelse, och är det sant, hvad erfarenheten visar, att barnets start i lifvet ytterst beror på moderns förmåga att vårda och fostra det, då blir det — ifall m a n nu bortser från hvad det bety- der för flickorna själfva — lika rationellt som något annat att söka förhjälpa de unga kvin- nor, som växa upp i okunnighet och fattig- dom, till något af den kunskap och kraft de behöfva för att bli dugliga mödrar.
Vi h a d e också hoppats, att det uppmunt- rande exemplet i Norrköping skulle vinna ef- terföljd på flera håll i landet, särskildt där, hvarest genom rubbningarna under hösten m å n g a fabriksflickor fått lämna sitt arbete och stå sökande efter e n ny lefnadsbana.
N ä r kvinnokommittén alltså redan umgås med planer att o r d n a sådana kurser, synes oss ingenting vara lämpligare än att den del af Iduns insamling, som eventuellt kan afsättas för hufvudstadens räkning till liknande ända- mål, användes att stödja deras företag.
Mot VILHELM HEROLD I " AIDA ".
AUL LANGE OCH TORA PARSBERG har upptagits på Dramatiska teatern.
Den gripande Björnsonska dikten verkar nu uteslu- tande genom sitt rent mänskliga innehåll, de politiska händelser, som en gång formade den i skaldens fantasi, förefalla ej längre så direkt korresponderande med dramats handlingsut- veckling.
Nu som förut spelas de båda huf- vudflgurerna af hr de W a h l och fru G e r d a L u n d e q u i s t.
Den talangfulla framställningen är sig lik, möjligen ännu mera fördjupad.
Hr H e d q v i s t är en eruptiv Arne Kraft och fru S a n d e l l s biskopinna samma lilla mästerstycke, hvarmed hon gladde på Svenska teaterns tiljor.
De norska herrar politici i fröken Parsbergs salong gifva så tämligen illusion af oborstade vrövlare.
" Jack Straw " angifves af sin författare W.
S. Maugham som " en mycket lätt komedi ", men i själfva verket är stycket ett lustspel som många andra; det åsyftar att vara en sati- risk människoskildring, en klatsch åt parveny- högfärden, om.
man så vill, men skämtet rispar endast huden, utan att åstadkomma vare sig blodflöde eller sveda.
Historien om den mångfrestande Jack Straw, som får det infallet att agera kypare på ett hotellkafé i London och därefter låter presen- tera sig som ärkehertig hos den pösande upp- komlingsfamiljen Parker-Jennings, vidare inför samma familj afslöjas som kypare och till sist visar sig vara en verklig ärkehertig, har emel- lertid många roliga poänger, hvilka främst ge- nom hr W i n n e r s t r a n d s flotta återgifvande af titelrollen få sin rätta kulör.
P hosta, förorsakad af förkylning, h a l s k a t a r r m. m., användes Fil.
D:r P. Håkanssons Salubrin fördelaktigast till inandning medelst inandningsapparater enligt särskild beskrifning.
Partilager hos Geijer &amp; C:o, Stockholm.
— Paret Jennings spelas lustigt nog af hr B r u n m a n och fru H a g m a n, men ingendera gör sig mödan af någon individualisering, utan hålla sig till de mera allmängiltiga aktionsmed- len.
Hr H e d l u n d är särdeles roande som den godmodige slarfvern lord Serlo och fröken H e d - m a n lyser med sin fägring, ty rollen lämnar henne få eller inga tillfällen att ge något af sin talang.
" Buffalo Bill ", Operett-teaterns mycket ut- puffade äfventyrspjäs, har ett fel, men det är också ett kardinalfel: den är tråkig, och hvar- ken dansande indianer, djupa urskogar eller riktiga vattenfall kunna upphjälpa den saken.
Ingredienserna: diamantstölden, öfverfallet i Pullmanvagnen, Buffalo Bills hjältemodiga an- grepp, då situationen är som mest kritisk — allt detta finns, men förmågan att göra det njutbart och roande, ty ett äfventyrsstycke af detta slag måste äfven inrymma en bra dosis godt humör, har lämnat författaren i sticket.
Nu framstår alltsammans som en enda röra, insvept i tjocka skyar af krutrök — ett alster af en talanglös skribent, hvilken med grofva knalleffekter söker dölja sin brist på dramatisk savoir faire.
Södra teaterns danska nyhet " Dagdrifvare " af Julius Magnussen är en bit uppfriskande moral om en rik lätting, som blir en bra karl och en god make.
Pjäsen är habilt skrifven och präglad af roande danskt humör, som skulle komma ännu mera till sin rätt, om spelets tempo vore mindre släpigt.
Utförandet har emellertid åtskilliga förtjänster och särskildt äro hr och fru N o r é e, herrar H u l t m a n och S a n d b o r g värda erkännande.
Folkteatern ger likaledes en dansk pjäs, " Fina gökar " af M. Gnutzmann, en förbrytar- historia, hvari förekomma ett par verknings- fulla tablåer och fyra underhaltiga.
Det är egentligen hr F a s t b o m s med solid konst spe- lade skälm, en smidig gammal poliskund, god- modig och räfaktig, som bär upp detta stycke.
Men det är tillräckligt för att betrygga dess framgång.
Operans första symfonikonsert med Mendels- sohns fagra symfoni n:r 4 A-moll, violinkon- sert Op. 47 af Jean Sibelius samt som slut- nummer ett fragment ur Berlioz ' " Faust " och Liszts symfoniska dikt " Tasso " har varit denna hösts vackraste musikaliska insats hittills.
I den Sibeliuska konserten spelade hr J u l i u s R u t h - s t r ö m solot med saft och djup i föredraget och rönte entusiastiskt bifall.
Hr J ä r n e f e l t dirigerade som vanligt med energi och vaken- het sitt hofkapell, hvilket spelade så glansfullt, att det varit förtjänt af en fullsatt salong.
ARIEL.
" CONCORDIA " vid Norra Latinlärover- S ÄLLSKAPET ket hade lördagen den 6 nov.
sin sedvanliga hög- tidssammankomst.
Programmet, som var synnerligen innehållsrikt, upptog bl.
a. flera musik- och sångnum- mer, af hvilka särskildt må omnämnas Concordiamarsch, Exaltation och Serenad, samtliga komponerade af skol- gossar.
En 14-årig elev utförde på sin fiol flera ut- märkta nummer, af de Bériot, Dvorak m. fl.
Deklama- tion utfördes af led.
Bertil Åkerman, som äfven erhöll sällskapets litterära pris, bestående af Ibsens samlade arbeten.
Till sist uppfördes ett lustspel i en akt, för- fattadt af led.
Zethelius.
Det hela afslutades med en liflig dans.
Ett hundra kronor som pris tilldelas den bästa artikeln på 3 å 4 Idun- spalter öfver ämnet Husmodern — familjens finansminister!
som inom denna månads utgång insändes till RED.
AF IDUN.
IDUNS MODELLKATALOG Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem.
Pyr » rikhaltiga •Ssonghäften årligen.
Koloreradt omalag.
Prennmerationipril 2.20 fBr helt &amp; r — 60 bre pr hKfte.
548 — - ____^_-___
D&amp;^i mm J.U _g FRAN IDUNS LÄSEKRETS Q_ En fosterländsk ton från folk- djupen.
FÖRFATTARINNAN fru Amanda Kerf- D EN stedt KÄNDA har haft vänligheten sända oss följande lilla dokument, för hvilket vi med glädje bereda plats: På min namnsdag den 26 oktober öfverraskades jag af en versifierad gratulation från en jordbruksarbetare i Småland, en ung man, som på detta sätt, ehuru okänd, ville tacka mig för en af mina barnböcker, som han användt i sin söndagsskola.
Hans far är torpare och han vistas hemma såsom faderns biträde i torpets odling och skötsel.
Han har en särdeles vacker handstil och i stafningen finnes icke ett enda fel.
Med dessa verser följde några andra och en af dessa sånger anser jag under dessa emigrationstider väl värd att komma till allmänhetens kännedom.
Han kallar den: Mitt land.
Jag älskar, jag älskar mitt land i Nord, min härliga svenska bygd den bölja, som smeker dess vana strand, dess vajande skördar vid tjärnens rand, den teg där jag går vid plogen i drömmande furors skygd.
Jag älskar, jag älskar min fagra Nord, med allt hvad det landet har.
Men tufvan i Småland jag älskar mest, ty " borta är bra men hemma är bäst ".
Där hembygdens björkar susa, där stannar mitt hjärta kvar.
Jag älskar, jag älskar min fria Nord, som fäderna röjt en gång, dess skogkrönta höjder, dess bäckars brus, dess drömmande vinternatts stjärneljus, dess språk, som af modersläppar jag lärde i tal och sång.
Från trefna små hyddor och lugna tjäll i blågröna skogars skygd, det stige en bön från stora och små mot Nordens himmel den strålande blå: Gud skydde vårt gamla Sverige, vår älskade fosterbygd!
K.
K. och prisbelönad.
Han får medaljer och diplom och hedersomnämnande hvar efter sin art, form och färg.
Och vare sig han står " på öfversta hyllan eller på en mera obemärkt plats, är han dock något för sig, under det att kvinnans hela lif till och med i detta hennes århundrade är som en tråd i väfven.
Äfven hon har många utvecklingsstadier att genom- löpa.
Tråden måste behörigen tvättas, kardas, spin- nas och färgas innan den kan slås in i väfven.
En haute-lisse eller en gobeläng t. ex. behöfver många små trådar af olika färg för att bli något helt och för att det hela skall " göra sig ".
En del få därför ljusa, glada färger, som framträda och bilda rosor och däjeliga blader, under det att en del andra och det kanske det stora flertalet får en mör- kare färgton för att bilda bakgrund och låta de ljusare framträda så mycket bättre.
Men vare sig du hör till de mera framträdande eller till bakgrundstrådarna — håll dig väl fast!
Brister du så blir det dock en lucka i ledet äfven om du suttit aldrig så trängd på alla sidor.
Så länge du gör din insats, bidrager du dock att hålla ihop det hela, men låter du missmodets och oförnöjsamhetens malmaskar äta ut dig under förespegling om frihet, så blir du bara " flock ", som piskas af och sopas ut på storstäd- ningsdagen.
Du föres bort af den vind som blåser, och du anar måhända ej ens själf hur långt den drif- ver dig.
Eller du står i " varpen ".
.
.
.
Det är det stora färglösa underlaget, som ej får synas, ej ens " glisa igenom ", men som skall bära hela tyngden utan att " slå sig " eller slakna.
Det är den som skall hålla ut, som skall tåla att slita på äfven sedan inslagets ömtå- ligare färger bleknat, eller skörare material nötts och brustit.
Hör du till varpen så stå stadigt och var glad att det var du som bar den stora tunga " räckan ", äfven om du ej skulle uppskattas, men af dig mera komma till synes än en värdelös " förrände ".
Och då Hillevi nu går att randa sin egen lyckas väfnad tillönskar jag henne att uppränningen må vara så stark att den håller hennes tid ut och att inslags- färgerna må blifva så äkta att de ej blekas af mycket glödande solsken eller lakas ur af för mycken skarp lut.
Må Hillevi få många ljusa trådar att slå in och må skälet alltid gå rätt.
VERIS.
Hillevi, som blifvit satt i tillfälle att ta del af insän- darinnans öppna bref, sänder från djupet af sin lands- ort en tacksam hälsning tillbaka och låter samtidigt förstå att det icke är omöjligt att hon låter höra af sig på nytt fram på nyåret, om eljes hon får något af intresse att förtro sina vänner i Idun.
Lytets börda.
B e r ä t t e l s e af H j a l m a r Belönad Öppet bref till Hillevi!
Äfven Hillevis uppdelning af utställningsområdena, där hon kallar keramik- och kristallafdelningen för den manliga och textilafdelningen för den kvinnliga eller " fruntimmerutställningen ", fann jag synnerligen träff- säker.
Är det ej just så hela lifvet igenom?
Mannen for- mas och slipas, som ett ler i krukmakarens hand.
Ja, han får nog också sina tider i brännugnen — och härd- ningsproceduren undslipper han måhända ej heller så lätt, men då han väl är färdig, är han också " unik " och kan stå för sig själf till och med många gånger som utställningsföremål.
Han blir bedömd, värderad vid Iduns (Forts. fr. n:r 45.)
(På omvägar.)
SEDAN DEN HVITA staden för oåterkalleligt sista gången slutit sina portar och Hillevi återvändt från sina ströftåg därinom till sin Biskop och sin Paul, har jag spejat i Iduns spalter om ej någon finare formad penna än min, skulle vilja sända henne ett tack från den aflägsna landsbygdens kvinna, som endast i fantasien och Idun fått följa Hillevi på hennes intressanta strof- tåg genom utställningen.
Men som intet i den \ ägen synts till, ber jag att få sända Hillevi detta tack.
Ej blott för de nöjesstunder hennes bref beredt åt den som lefver och hafver sin varelse endast inom hemmets hank och stör, utan ännu mera ett tack för den un- dervisning som gifvits i dessa bref och som meddelats så ledigt och lätt att man tagit den in i sitt hjärn- kontor, och där möblerat upp en rikhaltig och värde- full vrå, som fordom antingen stod tom, eller var helt och hållet apterad till skräpvrå, så att " en annan gång " då landsbygdens kvinna kan få sträcka ut sin färde- väg till något kulturcentrum, där en konstindustriut- ställning hålles, så ser hon också, hvad hon ser och det är därför som Hillevi skall ha tack!
Höglund.
med hedersomnämnande romanprlstfifllng 1908.
N Ä R HAN nådde hemmet, satt Elsa ännu uppe och k o m h o n o m till m ö t e s.
D e t h a d e u n d e r E r i k s f r å n v a r o k o m m i t till o r d v ä x l i n g m e l l a n h e n n e och h e n n e s s v ä r m o r, g a m l a fru A x n e r, n å g o t, som a l d r i g förr h ä n d t d e m e m e l l a n.
Fru A x n e r h a d e t ä m l i g e n b a r s k t s a g t u t sitt h j ä r t a s mening, att hon, Elsa, borde tänka mera på sin m a n s b ö r d a än p å sin e g e n.
Eller vore h o n d å r a k t i g n o g a t t t r o, d e t h a n funne d e n l ä t t a r e än h o n?
Och t r o d d e h o n d e t i n t e, n å, v o r e d e t d å i n t e en h u s t r u s p l i k t och r e n t in- s t i n k t l i g a behof a t t en s å d a n g å n g s ö k a l ä t t a u n d e r i s t ä l l e t för a t t l ä g g a s t e n p å b ö r d a?
Därför b o r d e h o n o c k s å h a m o t t a g i t E r i k y t t e r s t g r a n n l a g a och h j ä r t l i g t i s t ä l l e t för a t t b r i s t a ut i j ä m m e r och f ö r e b r å e l s e r.
— • S å h a d e d e t låtit från s v ä r m o d e r n s sida och E l s a h a d e för- s v a r a t sig efter b ä s t a f ö r m å g a och d e t h a d e fallit r ä t t t u n g a ord e m e l l a n d e m.
M e n E l s a v a r af d e t v i r k e t a t t h o n a l d r i g gaf v i k a i d i s p y t e n och a l d r i g fann sig h a o r ä t t, s å l ä n g e d i s p y t e n v a r a d e.
H o n behöfde t v ä r t o m en r u n d - lig tid p å sig, i n n a n h o n m j u k n a d e så p a s s, att hon började inse, det rätten kanske varit på den motsatta sidan.
Vid Eriks hemkomst s a t t s t r i d s l y s t n a d e n och e f t e r d y n i n g e n af d i s p y - ten ännu kvar i hennes sinne. "
A t t du k o m m e r s å s e n t h e m! "
f ö r e b r å d d e hon i kort ton. "
A, n u m e r a k o m m e r j a g väl a l d r i g / ö r sent, " s v a r a d e E r i k litet s u d d i g t. "
D u kunde helt l u g n t h a l a g t dig u t a n ä t t v ä n t a p å m i g. "
E l s a fixerade h o n o m e t t ö g o n b l i c k m i s s t ä n k - s a m t, s å gick h o n n ä r m a r e intill h o n o m och kände spritlukten. "
B l i n d h å l l e r du på a t t bli, och ä n d å dricker du dig d r u c k e n? "
u t b r a s t h o n f ö r t r y t s a m t.
E r i k k ä n d e, h u r den b l i x t s n a b b a, förfärliga v r e d e n å t e r k o m öfver h o n o m, och h a n g j o r d e g e n a s t h e l t om och s k y n d a d e u t g e n o m d ö r r e n och in i sin a t e l j é, h v a r s d ö r r h a n s l o g h å r d t i g e n efter sig, och i n n e i ateljén k a s t a d e h a n sig på soffan och t o g en filt öfver sig.
Han ville h a l u g n och ro till h v a d pris s o m h e l s t, ro, r o, ro.
.
.
Blind och ä n d å d r i c k e r du dig d r u c k e n — v o r o de då från f ö r s t å n d e t a l l e s a m m a n, h a n s e g e n h u s t r u i n b e r ä k n a d?
Om de i d i o t e r n a s a d e " b l i n d och d ä r f ö r ", så k u n d e d e t ligga n å g o n r i m l i g h e t i d e t, m e n " b l i n d och ä n d å ", d e t i n n e b u r e b a r a n å g o t a b s u r d t och elakt.
A, hvad det där retade honom.
.
.
M e n v r e d e n m o j n a d e å t e r af, och b e k y m r e t s t a n k a r k o m m o i stället, b i t t r a och t u n g a.
M e n h a n m i n d e s o c k s å sin n y a i d é: p e n n a n v o r e hans enda räddning, pennan, pennan!
Och m e d den t a n k e n s o m n a d e h a n s l u t l i g e n in.
N ä r h a n v a k n a d e påföljande m o r g o n, stod E l s a b r e d v i d med r y k a n d e kaffe och e t t litet glas k o n j a k p å b r i c k a n. "
J a g t ä n k t e, a t t du k a n s k e ville h a litet kaffe, " s a d e h o n i en t o n, som om h o n b a d om u r s ä k t för d e t, a t t h o n s t ö r d e h o n o m.
E r i k k ä n d e sig r u s k i g och hälft frusen och v a r glad öfver a t t få n å g o t v ä r m a n d e till lifs.
Så k o m h a n i h å g g å r d a g e n s h ä n d e l s e r.
Led- samt alltsammans!
Och b e s ö k e t i gästgifvare- g å r d e n k ä n d e h a n sig s k a m s e n för, d u m t på- hitt det där!
H v a d t ä n k t e E l s a m å n n e nu om d e t, som förefallit d e m emellan?
Men E l s a l y f t a d e ett litet b o r d fram till soffan och s t ä l l d e b r i c k a n p å d e t. "
J a g skall försöka a t t göra d e t b e k v ä m t å t dig, " sade hon vänligt.
Erik såg frågande på henne.
G ö r a d e t be- k v ä m t — h m, k a n s k e v a r den första s t ö t e n redan öfverstånden?
D e t v o r e för i n n e r l i g e n väl! "
T a c k s k a l l du h a! "
s v a r a d e h a n h j ä r t l i g t.
I den s t u n d e n ö n s k a d e h a n i n g e n t i n g h ö g r e än a t t få v a r a h j ä r t l i g.
Och E l s a s e r v e r a d e h o n o m kaffet och s a t t e sig själf på en stol b r e d v i d h o n o m.
Men h o n t e g och v r e d sig n e r v ö s t på s t o l e n. "
N å, E l s a, h u r h a vi d e t n u? "
frågade E r i k och slog a n en g l ä d t i g t o n.
H a n ville på nå- got s ä t t s ö k a k o m m a in p å d e t r ä t t a s p å r e t igen.
E l s a gaf h o n o m en h a s t i g blick, m e n så s l o g h o n å t e r n e d ö g o n e n som en b l y g, s k u l d m e d - veten ungdom. "
J a, d e t ä r n å g o t j a g ville s ä g a d i g, m e n j a g h a r s å s v å r t a t t k o m m a fram m e d d e t, " s v a r a d e h o n s k y g g t, som om h o n å t e r s t o d e vid b ö r j a n af d e r a s b e k a n t s k a p.
E r i k s a t t e kaffekoppen ifrån sig och t o g h e n n e s ena h a n d m e l l a n sina.
" Kanske går det bättre nu, " sade han leende. "
J a, k a n s k e, " g e n m ä l d e h o n och log o c k s å, fastän h e n n e s l e e n d e k ä m p a d e m e d g r å t e n. "
J o, E r i k, d e t där t r å k i g a i går, d e t h a r j a g i m i n e n s a m h e t l e g a t och å n g r a t h e l a n a t t e n.
Det v a r j u förfärligt illa och e l a k t g j o r d t af m i g, m e n o l y c k a n m e d dig t y c k t e s m i g så g r ä s l i g, a t t j a g ej v i s s t e till mig, och sist i går k v ä l l v a r j a g så l e d s e n och så o n d p å h e l a v ä r l d e n, Hvarje husmoder B a r n g a r d e r o b e n Hvarje sömmerska likaså.
bör prenumerera på Pris för helt år 3 kr.
; hälft ir kr.
1:60 Lösnummer 30 fire.
— 549 — 12 hatten årligen.
kanske mest på mig själf, att j a g blef bitter i orden.
Och nu ville j a g så innerligen be dig, Erik, att du glömmer allt det där, som om det aldrig händt, " slöt hon, och när hon kom- mit till slutet, hade gråten segrat öfver leendet och klara tårar runno utför hennes kinder.
Erik lyftade henne upp i sitt knä och lade sina armar om hennes lif. "
Glömmer — å, kära Elsa, ingenting hellre än det, ty j a g hade själf tänkt be dig glömma.
Men, " tillade han allvarligt, " du måste lofva mig att aldrig förebrå mig för min blindhet eller säga något klandrande därom, ty det fin- nes ingenting som sårar mig så djupt som det.
Kan du undvika det, så tror jag, att ingenting skall störa friden oss emellan, och både du och jag, i synnerhet j a g, skall då känna olyckan mindre bitter. "
Elsa svarade ingenting, men hon slog ar- marna om hans hals och kysste honom, och Erik tolkade det som ett ärligt löfte.
Nu skulle nog något sådant som i går aldrig kunna hända mera, sådana ord aldrig mera komma öfver hans hustrus läppar, kanske icke ens så- dana tankar mera få insteg hos henne.
Och Erik erfor en stor lycka, så stor och stark, att den tycktes honom gå som en rent fysisk strömning genom hela hans kropp, och han kände sig försonad med gårdagens bitterhet bara för detta återfinnandets stora glädje.
När Erik åter blef ensam, gick han en stund fram och åter öfver golfvet i funderingar.
Det föreföll honom, som om han genom det timade fått en bättre inblick i sin hustrus karaktär och egenheter.
Elsa var envis, i hög grad en- vis och trög i sinnesvändningarna, om det ut- trycket läte tänka sig, men om hon blott finge tid på sig, om hon bara först finge likasom taga motgången i kragen och närmare betrakta den, så vore hon nog inte den, som fegt och jämmerfullt droge sig undan för en brottning.
Och Erik började förstå det aningsvis, att om olyckan blefve stor och tryckande, så skulle Elsa trots allt vara den kvinna, som bäst af alla passade honom till hustru.
försyndelse mot den hädangångne att icke nu uppfylla hans yttersta vilja.
Och så reste han.
Det var med djup rörelse, som Erik åter trädde in i den gamle vännens och välgörarens forna bostad.
Allt därinne var sig likt som förr, likt i minsta detalj utom däri, att den välbekante mannen i skjortärmarna nu saknades på sin plats vid skrifbordet.
Men allt därinne talade om honom, bokskåpet, den stora skinn- klädda soffan, stolarnas precisa ställning på sina platser, ja, till och med det lilla hagelfyllda glaset på skrifbordsmattan, hvilket tjänstgjort som kombinerad penntorkare och pennställ.
Hvar sak hade sitt att berätta om kassörens vanor och egenheter, och vittnandet var så starkt och omedelbart, att det förekom Erik som blott en minuts tidsfråga, när den gamle åter skulle dyka upp midt ibland sina tillhörig- heter.
Men den gamle kom ej.
Med en obeskriflig känsla, hälft af obehag, började Erik jämte den andre utredningsman- nen granska och anteckna den dödes tillhörig- heter.
Detta bruk var icke hänsynsfullt och vackert, icke alls vackert; det var tvärtom en ogrannlagenhet, en brutal försyndelse, det var ju detsamma som att plagg för plagg kläda af en människa in till nakna själen.
Det vore vackrare och kärleksfullare att en döds kvar- låtenskap förintades ovisiterad.
Men eftersom den gamle velat det och förordnat honom till det, så.
.
.
Det stora bokskåpet låg Erik närmast om hjärtat sedan gammalt, och han öppnade dess dörrar på vid gafvel och ville inleda boupp- teckningen med dess innehåll.
I skåpets rym- liga nedre afdelning stodo några taflor omsorgs- fullt inställda.
Erik kunde icke påminna sig ha sett dem förut, och hvad hade gamlingen för öfrigt menat med att sätta taflor inne i ett slutet skåp?
Det vore väl den minst lämpliga plats man gärna kunde tänka sig för sådana saker.
Och Erik tog ut en af dem för att gran- ska dem, men vid första blick på den studsade han af förvåning.
Det var ju en af hans egna taflor!
Han tog fram flera ur skåpet och synade dem, den andra, den tredje, den fjärde — alla voro hans eget verk!
En brännande rodnad X. öfverfor hans kinder och utan att yttra ett ord Under v ä n t a n s tid.
ställde han taflorna tillbaka i skåpet och öfver- EN T I D DÄREFTER inträffade något ovän- gick till andra saker.
Han förstod, att detta tadt, som i väsentlig mån jämnade vägen för Erik innebar något, hvaröfver han måste söka få för- och gjorde hemlifvet lugnt och bekymmerfritt klaring.
trots hans tilltagande blindhet.
Bland den aflidnes papper i skrifbordets lå- Han mottog en dag en skrifvelse, hvari med- dor hittade Erik först af allt ett öppnadt ku- delades att gamle kassör Björck gått ur tiden vert med sin mors välkända handstil.
Hvad och före sin död förordnat honom till en af ut- var nu också detta?
Hastigt granskade han redningsmännen i boet.
Denna underrättelse dess innehåll och fann ett med sin mors stil grep Erik synnerligen smärtsamt.
Han kände skrifvet bref och därjämte ett tidningsurklipp, sig kraftlös och oförmögen till handling liksom af hvars innehåll han ögonblickligen igenkände förr en gång, men den gången hade kassören några rader.
Och åter rodnade han förlägen trädt räddande emellan och ryckt upp honom och stoppade brefvet oförmärkt i sin ficka.
ur dådlösheten; nu däremot lät han hälsa, att Detta hörde icke till den hädangångnes värde- han för alltid stigit ut ur spelet.
Det var, papper, detta tillhörde fast hellre honom själf.
tyckte Erik, som om en af grundpelarna under Bland papperen låg också den dödes i laga hans gamla byggnad plötsligt rullat undan och form uppsatta och bevittnade testamente och lämnat honom i sticket, och, samtidig som den vid dess genomläsande befanns det, att kassö- var med mistningen af synen, föreföll denna ren till Erik testamenterat icke blott sitt lilla nya förlust kännbarare än den kanske skulle lösöre i möbel- och bokväg och dylikt, utan ha gjort under fullt arbetsföra dagar.
också en ganska afsevärd del af sin icke så Erik hade allt mer och mer dragit sig till- obetydliga kontanta förmögenhet.
Resten däraf baka från sällskapslifvet.
Det plågade honom tillföll dels stadens välgörenhetsinrättningar och att vara tillsammans med en hel del obekanta dels ett par ännu kvarlefvande släktingar.
och halfbekanta människor, som icke rätt för- Med darrande hand räckte Erik testamentet stodo att bedöma hans ömtåliga förhållanden, till den andre och bad denne läsa det högt.
och därför sökte han numera endast sina när- Nej, det var icke någon villa, ord för ord ljöd mastes umgänge.
Mycket ogärna företog han det lika som tian själf fattat det.
Allt i rum- också denna resa.
Hade det gällt en annan, met var således hans egendom, allt utom kon- skulle han helt enkelt ha afsagt sig uppdraget, men tanter och värdepapper, som hemföllo under till gamle kassören tyckte han sig stå i så stor delning.
skuld sedan förr, att det i hans tanke varit en När bouppteckningen var verkställd och allt; Uppgll llfrldd (under armarne), mldJoTidd ch kJollMngd eibUlei NI till Bder flgnr; fullt tillförlitliga, m o d e r n a o. eleganta • f \ M A l / Q f l l l A f C tftl t \ t % C i O * * j fl U P JJ C l M i l U H M C l.
ordnadt, var det redan långt lidet, och Erik lät öfvertala sig af den andre att följa med ut i staden för att afsluta det hela med en ge- mensam middag, vid hvilken Erik också ansåg sig böra vara värd.
Men när äfven denna var öfverstökad, då smög sig Erik tillbaka till kas- sörens rum, hvars dörr han stängde i lås om sig.
Här hade han ju nu arftagarens rätt att träda in, och här, visste han, hade han ännu en bouppteckning att göra, men en bouppteck- ning, vid hvilken han ville vara allena.
Han såg sig långsamt om i rummet, som om där ovillkorligen ändå måste finnas någon, ett hvitt hufvud och ett par vänliga ögon, som sågo på honom från någon plats i rummet; men där fanns ingenting.
Då slog han sig ned på kas- sörens stol vid skrifbordet och framtog det funna kuvertet.
Detta ville han först af allt finna förklaringen till, och han drog varsamt ut moderns bref och läste det: Min bäste herre!
Det är med liflig hågkomst af er synnerliga välvilja för min son under hans skoltid som jag nu i mina bekymmer kommer att tänka på er, ty j a g vill så gärna tro, att ni ännu har något kvar af er forna sympati för honom.
Som ni kan förstå, så har han på sin konst- närsväg mötts af mångahanda motgångar, och tyngst ha de ekonomiska kanske varit.
Nu ha dessa motgångar rent af öfvermannat honom och bragt honom till en håglös och sorgmodig sysslolöshet, som ängslar mig.
Han har starkt behof af att ryckas upp af någon utomstående för att icke helt och hållet mista tron på sig själf.
Min bäste herre, skrif till honom ett uppmuntrande bref eller gör hvad helst annat, som ni anser bäst, blott ni förmår rädda ho- nom ur denna hans själsnöd!
Bäst dock, att han icke får vetskap om detta mitt bref, ty då skulle ju edert möjliga åtgörande te sig annor- lunda för honom.
Med full förvissning att ni söker göra något för honom, förblifver j a g er tacksamma Karin Axner.
Erik lade brefvet ifrån sig på bordet.
Nu började han förstå sammanhanget.
Hans mor, hon var sig lik i omtanke, när det gällde hans välgång!
I moderskapet låg allt det finaste och skäraste, det mest energiska och kraftiga hos kvinnan nedlagdt, och ett halflif endast lefde kanske den kvinna, som af omständigheterna förhindrades att fylla sin bestämmelse som mor, ty därigenom skrinlades och frånstals henne det bästa och det vackraste af hennes egen- skaper och kanske det allra ljufvaste af hen- nes lif.
Men hans mor, hon var nog dock den yppersta af alla mödrar!
Han kunde ej min- nas så långt tillbaka, att han ej beundrat henne.
Väl hade han som äldre iakttagit små brister och fel äfven hos henne, men som helgjuten kvinnobild stod hon i hans tanke oupphinnelig, och detta hennes bref borttog heller ingenting af den öfvertygelsen.
Erik drog ut äfven det öfriga i kuvertet och fann, att detta utgjordes icke blott af en tidnings- artikel, utan ocksi af konceptet därtill och att tid- ningsartikeln, som han förut upptäckt vid första ögonkastet, var artikeln om hanstafvelutställ_ ning, den som en gång skänkt honom så mycken glädje och tillförsikt och som då tyckts honom båda en ljusare tid.
Och han fann därjämte, att konceptet till artikeln var af gamle kassö- rens hand.
Men Erik kände sig icke glad öfver upptäckten.
Det var något af hans eget värde, som nu togs ifrån honom, och med en känsla af beklämning stack han papperet tillbaka i kuvertet och låste in detta i skrif bordslådan, och så steg han upp och började en långsam vandring fram och åter öfver golfvet.
STerlge om rekTiaitlon » tlöljd Irhlllai omgående Ull nedanitiende prli Inom STerlge: BInsIH M Bra.
•xpedlorej portotritt at Inom llkMd lnaSndoi till KJoImSnatar utan slip to Bre, Printessklkdnina; 7 » B », Ratoraa- MåstersAmuelagatan 43, Stockholm; drlkt 76 Bre, Barndraktaafiiistor 10 Bre, KragaaSiiatar (Fellerln) 60 Bro, KappaaSnttar 80 Bre, BlatilonaldrlktaSnstar 1 kr.
W f •} • * • * A a * at " HBntter kanna Kfren bettuiaa efter andra Xn T&amp;ra modeller.
BeMaHnlng I / f 1 * 1 * 1 C f M £ \ atl É?
T ä ^ 4 * « l T a f l • * * « » * * • * * » mode » % «-Wtaa Frlaet ar da dubbelt mot l (J U i 1 S i u U l i S I C F d l U - [— 550 —
Så hade det då fallit ljus öfver dunkla hän- delser.
Nu såg han alltsammans i sin helhet och nu förstod han, hvarför kassörens räddande bref kommit just under hans försoffning och själsnöd, som modern kallade det.
Det var därför, att hans mor sett hans kritiska till- stånd och i sina bekymmer vädjat till gamle kassören med sitt bref, och därför, endast där- för, hade denne i sin tur skrifvit det eggande brefvet till honom själf, och så hade tafvelut- ställningen följt och så tidningsartikeln och så till sist affären med taflorna där i bokskåpet.
Större delen af de i boklådan sålda taflorna hade kassören således i all hemlighet själf in- köpt.
Det var lätt att förstå, att den heders- mannen icke velat direkt bistå honom med ett penningbelopp, utan föredragit att göra det i form af tafvelinköp för att därigenom på samma gång sporra honom till nya försök och ingifva honom tro på sig själf.
Det var obestridligen klokt tänkt och handladt, men ändå, ändå.
.
.
Det var således icke hans egen skaparkraft och förmåga, som den gången gjorde sig gäl- lande, hans framgång då var i stället endast en följd af andras konstgrepp och åtgöranden.
.
.
Månne det i själfva verket fanns många, hvilkas slutliga framgång mer eller mindre varit beroende af dylika konstlade hjälpmedel?
Kan- ske det — tråkigt i alla fall att upptäcka det om sig själf.
.
.
Och Erik fortsatte i timmar sitt långsamma vankande öfver golfvet, och därute dog under tiden dagen bort och skymningen steg fram ur skuggorna, kämpade en kort kamp mot de tända gatlyktornas sken, och gaf så vika äfven den.
Endast ett svagt sken från en aflägsen gatlykta nådde till sist in genom fönstret och lade sig i en strimma öfver skrifbordet, men föröfrigt var rummet mörkt.
Då stannade Erik sin vandring och slog sig ned vid skrifbordet, lade armarna öfver bordet och hufvudet mot dem och brast i gråt.
När man riktigt rotrycker alla stordådstan- kar och all egenmaktstro och begrafver i enslig stillhet sitt gamla jags inbillade värde, då är det godt att få gråta ut en stund i ensamheten, där inte öga är vittne.
.
.
Och det är ljuft och rofullt att få taga emot, att vara föremål för andras vakande omvårdnad; men hvad det måtte vara outsägligt mycket ljufvare att icke behöfva taga emot, och än mera att kunna gifva.
.
.
Så snart Erik ombestyrt de ärfda sakernas öfverflyttande till sitt hem, återvände han själf dit, och han fann snart hvilket välgörande in- flytande kassörens testamete dock skulle komma att utöfva på hans lif.
De ekonomiska be- kymren och däraf härflytande stridigheter och utbrott dogo snart bort af sig själfva tack vare den ärfda summan, och hemlifvet fick i stället en prägel af lugn och förnöjsamhet, som det förut knappast haft ens under den bästa tiden, och Erik själf fick numera handla och vandia efter eget behag.
Hans blindhet var icke längre det allt annat uppslukande och all glädje dö- dande faktumet; den ekonomiska tryggheten hade likasom afslipat den dess mest farliga tagg och gjort den mindre afskräckande.
Elsa märkte nog med vemod att Eriks syn oupphör- ligen försämrades, men när hans arbetsförmåga nu icke längre var den faktor, hvaraf hemmet uteslutande var beroende, så såg hon numera förhållandet lugnt i ansiktet.
Det var ju en högst ledsam sak, men dock icke något som oblidkeligen och afgörande ingrep i hennes och barnets lif — och så kom det sig, att hon efter denna tid blef muntrare, hjärtligare och jämnare till lynnet.
Erik förstod mer än väl hennes tankegång och han förstod också, att den i grunden var mera omedveten än öfver- lagd, mera en naturlig följd af det nya läget än egennyttig beräkning; men för hvar gång han kom att tänka därpå, erfor han liksom ett behof af att buga sig djupt för den hädan- gångne välgörarens minne och tacka mest för det, att han nu åtminstone fick bli blind i frid och stillhet.
Som en följd af att Erik helt och hållet dragit sig tillbaka från sällskapslifvet, så upp- stod hos honom ett behof af att på annat sätt utbyta tankar med andra, och när blindheten numera var hufvudtsmat för honom, så föll det af sig själft att hans tankeutbyte äfven skulle gä i den riktningen, och af denna orsak öpp- nade han korrespondens med sin nyvunne vän Ture Dahl, den blinde talaren på mötet, till hvilken han känt sig så sympatiskt dragen.
" Det är ej utan, att jag icke först af allt anser mig böra bedja dig om tillgift för det att jag skrifver, " inledde han denna sin bref- växling, " ty för de: första så kan jag ju icke din punktstil, utan nödgar dig att anlita andra för att läsa mina bref, och för det andra så har jag egentligen ingenting att förtälja dig.
Men då du, som varit blind sedan dina första dagar, aldrig erfarit hvad det vill säga att hålla på att bli blind, så kanske det kan intres- sera dig att höra små skildringar eller utgju- telser från ett dylikt ledsamt stadium.
Dess- utom plågar det mig att bära alla tankarna out- talade inom mig, jag måste ge en del af dem fritt utlopp, och jag ber dig göra mig den vän- tjänsten att taga emot flödet.
Min blindhet tillväxer sakta men säkert, och jag har redan kommit därhän, att jag icke skulle ha kunnat skrifva detta bref någorlunda rad- rätt, om icke min hustru med blyerts först för- tydligat eller förtjockat papperets linjer.
Nästa gång jag skrifver, hjälper kanske icke ens den metoden.
(Forts.) Två utställningar.
I KONSTNÄRSHUSET utställer norrlandsmålaren Hel- ' mer Osslund f. n. en samling af sina skisser och större dukar.
Vi ägnade redan i början af detta år en längre illustrerad artikel åt den talangfulle konstnären och hans alstring, hvarför vi nu måste nöja oss med att blott påpeka utställningens tillvaro.
Två kvinnliga konstnärer, fröknarna Adéle Söder- berg och Maja Setterberg, ha i Hultbergs konsthandel en liten seperat utställning, som är värd ett besök.
Fröken Söderberg visar sig som en rätt talangfull genre- målarinna, särskildt hennes sagomotiv utmärka sig för vacker färg och en viss poetisk naivitet.
Fröken Setterberg har nog ännu åtskilligt att lära, innan hennes pensel kan röra sig fritt och få bukt med en del tekniska svårigheter, men både hennes porträtt och Dala-figurer röja talang.
Till kamp mot svälten!
E. B — m —: 50.
K.
R.
1: —.
M — a —: 50.
A.
J.
1: —.
A.
H.
—: 50.
O. Etr.
1: —.
J.
Å.
—: 25.
F. Å.
—: 25.)
= 6:50.
Lista 147 Mönsterås (O. A.
A.
I: —.
— —: 50.
E.
B.
B.
—: 50.
L.
—: 50.
A.
S.
—: 50.
V. Johansson 1: —.
E. W. —: 50.
R.
S. 1: —.
C.
A.
G.
—: 50 Onämnd —: 50.
A.
E.
—: 50.
G.
N.
—: 25.
Enock Anderson 2: —.
Esping Johanson, Åsevad, 1: —.
S.
E.
2: —.
A. Åbg —: 50.
M.
B.
5: -.)
= 17:75.
Lista 148 Mönsterås (Ser.
—: 50.
A.
Å.
—: 50.
G. W. L — n 1: —.
E. Rdk.
—: 50.
C S.
—: 30.
Kapt.
Bergström —: 50.
J. Carlsson, Stubbmäla.
—: 25.
Hg.
Mönsterås, —: 30.
H. Gs.
Lebhult, —: 30.
O. A., Leb- hult, —: 25.
G. Pettersson, Lebhult, —: 30.
Sch.
Lebhult, —: 30.
E. Ståhl, Lebhult, —: 25.
D. W., Ålem, —: 25.)
= 5:50.
Lista 126 Karlsborg (Insamladt å en kaffefest å K. F. U.
K.
126: 20.
Emma Sander 10: —.
Matilda Svenson 3: —.
Elin Almqvist 3: —.
Hildur Hultqvist 1: —.
Anna L. Svenson Ii —.
R.
Green —: 50.
Artur Anderson —: 50.
A. Karlgren —: 50.
Edvin Andersson —: 50.
Lj.
B.
Person —: 25.
H. Olsson, —: 50.
Oscar C. Svensson —: 50.
J.Lid- man —: 50.
A. Risholm 1: —.
A. Pettersson 1: —.
Anna Gustafson —: 50.
A.
K. Lindström -: 25.
J.
R. Anderson —: 25.
G.
Fång —: 25.
C. Johansson —: 25.
Hulda Bergman 1: —.
Sigrid Lundgren 1: —.
Eva Schall, 2: —.
Karin Fahlin, 1: —.
Hildur Rosen- gren 1: —.
P.
H. Rosenqvist 1: —.
Friedleiff 2: —.
L M.
1: —.
Laura St — a, 4: —, Clara C, 2: —.
Fal- länder 2: —.
Ester Byqvist 5: — A. Rosengren 1: —.
Severin 2: —.
Ivan Ljus —: 50.
Torsten Carlsson 2: —.
H. Roos 1: —.
John Trolander 1: —.
J. Dan- ley 2: —.
D. Lundkvist 1: —.
And.
Hellmer 2: —.
A. W — n 2: —.
E.
P.
3: —.
A.
B.
1: —.
J. j.
J.
1: —.
Augusta Håkansson 3: —.
Fru Ståhl 1: —.
M.
L.
1: —.
Z.
5: —) = 77:75.
Fru Anna Herse ' n, Grangärde, 29: 50.
Ida Holmdahl, Malmö, 5: —.
Augusta H,.
Lidköping, 2:50.
Från liten Gurli 1: —.
A.
D. Åkerby, 2: —.
Elin Nilsson Askersund, 5: —.
L.
N., Ystad, 5: —.
Fru S.
Berg, Mjölby, 5: —.
Lista 100, Söderhamn, (H.
S. 5: —.
Syskoleflickor i klass II ge- nom bortlottning af en docka 25: 25.
Skolbarn 3: —) = 33: 25.
Richard Hogner, Boston, Mass.
U.
S.
A., 111:52.
A.
H.
D. Ystad, 10: —.
Från patienter å Säf- sjö sjukstuga, 6:50.
Lasarettet, Falköp.
50: —.
In- saml.
genom Signe Hallin, Bergsjö, 42: —, lista 143.
Lista 46, Bergsjö, (X.
1: —.
Y.
4: —.
Z.
1: —.
W. 1: —.
B.
A.
1: —.
J.
J.
1: — E.
E.
1: —) = 10: —.
Fru A. M — bg, Fagerliden, Nynäsh., 3: —.
Syster Teckla.
Fagerliden, Nynäsh., 2: —.
T.
&amp; F., Göteborg, 1: —.
Skolbarnen o. Folkskolan, Hvällinge, 28: 30.
C — e.
S —., Sthlm, 10: —.
G. W., Sundbyberg, 2: —.
B.
L., Sthlm, 1: —.
Anna C, Sthlm, —: 50.
Inez F., —: 50.
F. S., Sthlm, 5: —.
Charles A. Dahl, 16 Capelandst.
Bo- ston, 50: —.
H.
S. Örebro, 10: —.
K.
E.
P.
S., Häl- singborg, 4: —.
H. Högberg, Fole, —: 75.
Lista 10, Backe, (M.
S.
—: 50.
O. P. Nole ' n 1: —.
Eric Nyberg 1: —.
Fru H. Rudén 3: —.
John Ullin 1: —.
Aug.
Rundkvist 1: —.
Bernh.
Norlander, 1: —.
Oscar Erics- son 1: —.
Sie Nilson 1: —.
Alb.
Sjödin 1: —.
A. Anderson — -: 50.
C. O. 3: —.
U.
T.
P:s 1: —.
Karin Björklund 1: —.
Brita Seling —: 75.
K.
L.
—: 50.
L. Eneborg 1: —.
Hulda Westberg 1: —.
E.
N.
—: 75.
A.
E. N.,Tjönnäset, 1: —) = 22: —.
Lista 152, Backe, (Ida Laurell, 1: —.
Ebba Gentsle 5: —.
Anna Erics- son 2: —.
M. Olofsson 3: —.
O. L.
1: —.
Sven Jo- hansson 2: —.
Beda 1: —.
A. Carlbom 5: —.
A.
Bagge 5: —.
Sara Fjellgren —: 50.
Anna Kullin —: 50.
Kiistina Anderson —: 35.
Sara Lundin 1: —.
A. Hörn- feldt 1: —.
Anna Person, Jansjö, —: 50.
H. Norlan- der, Jansjö, —: 50.
Karin Johanson —: 50.
Ida Sahlin 3: —.
H.
N.
2: —.
Fru Kristine Söntely 5: —) = 39: 85.
Lista 154, Backe, (E. Sommarin 1: —.
A. Lundholm 1: —.
G. Lundholm, 1: —.
B. Bellander 1: —.
Anna Norlander 1: —.
Skolb.
i Backe folksk.
11:40.
O. Norman 1: —.
Z.
P.
E.
2: —.
H. E.
3: —.
Lilla Sonja —: 75) = 23: 15.
SS — n., Sthlm, 10.
Summa kr.
5,293: 86.
Trpt.
från föreg.
n:r Kr.
4,454: 34 Från Medmänniska, Fritsla, 5: —.
H.
S., Nyköping, 10: —.
A. Magnusson, Gåsborn, 2: —.
Vits Ungdoms krets, Sturefors, 4: 78.
Skolbarn vid Vits kyrka, Sture- fors, 4: 07.
Af äldre personer, Sturefors, 14: 35.
Lista EDAN I SAMBAND med Gwens öfvertagandt 137 (Elna Ström, Västerstad, 1: —.
Hanna Olsson, af vår modeafdelning " Från Rue de la Paix till Brorstorp, 1: —.
Oscar Andersson, Brorstorp, 2: —.
Bror Andersson, Brors:orp, 2: —.
Emil Larsson, Brors- Strandvägen " tUlkännagåfvo vi, att vi lyckats med torp, 1: —.
Anders Nilsson, Påarp, —: 50.
Johan vår nya medarbetare träffa en öfverenskommelse, som Petersson, Östraby, - -; 55.
Otto Andersson, Särsvik, ytterligare sätter läsekretsen i tillfälle att tillgodogöra 1: —.
Elin Pettersson, Gunnarstorp, 1: —.
Magnus sig hennes goda omdöme, erfarenhä och stora upp- Olsson, Västerstad, 1: —.
Ivar Jacobson, Gunnarstorp, finningsrikhet i allt, som gäller toalettens område, där 1: —.
Oscar Dahlsjö, Askeröd, 1: —.
Axel Bengtsson, hon är vår främsta svenska auktoritet.
Dessa Owens Askeröd, 1: —.
Hanna Andreason, Askeröd, 1: —.
egenskaper ha våra läsarinnor föröfrigt helt säkert Kerstin Nilson, Askeröd, 2: —.
Nils Larsson, Dala pr.
redan själfva konstaterat i de artiklar hon i Idun Askeröd, 2: —.
Sven &amp; Knut Andersson, Askeröd, signerat med sitt kända märke.
Vi påpeka ännu en 2: —.
L. Bengtson, Gunnarstorp, 1: —.
G. Blomster- gång, hurusom detta privilegium att korrespondera berg, Askeröd, 2: —.
Ernst Nilsson, Askeröd, 1: —.
med Gwen i kvistiga smakfrågor och praktiska detalj- Albin Asp, Askeröd, —: 50) = 25: 55.
Lista 144 (Tyra frågor är en alldeles särskild förmån Adler, Mönsterås, 1: —.
Z.
Y.
X., Mönsterås, 1: • —.
föl * Iduns läsarinnor, helt visst icke minst Alma Petterson, Möns:erås, 1: —.
T.
K.
G., Mönsterås, välkommen i de hem, där husmodern måste se till 2: —.
L.
J. Karlberg, Mönsterås, 1: —.
Gifvet, Mön- att få ut det mesta möjliga af den för hemmets för- sterås, —: 25.
F., Mönsterås, 1: —.
E-t., sköning och den egna toaletten disponibla summan.
Brefven adresseras till Crtven, Iduns re- Mönsterås, —: 25.)
= 7:50.
Lista 145 (Fröken Edlund, och måste åtföljas af dubbelt svars- Mönsterås, —: 25.
Naéme Löfgren, Mönsterås, —: 50.)
daktion, = —: 75.
Lista 146 Mönsterås, (A.
C.
—: 50.
E. Rdk porto.
—: 25.
H.
—: 50.
H.
G.
—: 50.
H.
M a - r —: 25.
Gwens frågobyrå.
— 551 -
!^13 VARGARDA (Kungl.
Hofleverantör) HAFREGRYN » HAFREMJÖL Vid beredningen bortilipu leka — låiom ofta sker fSr * tt gifva grynen hvitare färg — den galaktiga, nä- ringsrika proteinhinnan.
Genom bevarande af denna blifver gröten mera nä- ringsrik, finsmakande och fast (ei lOBOOhslemmig).
OkS.
DlR Utra kvalitän i paketerna.
KOKSALMANACK Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 14 — 20 NOV .. 1909.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stekt färsk strömming med tomatsås och brynt p o t a t i s; ä g g; mjölk; kaffe eller te med scones.
M i d d a.
g: Svart- soppa; stekt gås med rödkål, äppel- mos och katrinplommon; vingelé med ä k t a mandel spän.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgå sbord; hafregrynsgröt med mjölk; stekt sill med grädde och lök samt p o t a t i s; kaffe eller te.
M i d d a g: Köttpudding med blomkå], nyponsoppa med grädde och skorpor.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ragu på gås (rester från söndag) med brynt p o t a t i s; mjölk, kaffe eller te.
M i d d a g: Vegetar^ansk jordärtskocks- puré med rostadt bröd; gädda med pepparkakor och potatis.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; sill i kapp- rock med p o t a t i s; kaffe eller te.
M i d.
d a g: Kaif kotletter med parmesanost och makroner; krusbärskräm med vis- pad grädde.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; risotto; mjölk, kaffe eller te.
M i d - d a g: Arter med fläsk: plättar med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; bräckkorf med brynt potatis och ägg- röra; mjölk, kaffe eller te.
M i d d a g: Kokt brynt lammbringa med r i s; blå- bärskompott med grädde.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; » pytt i panna » (rester från fredag) med rödbetor; mjölk, kaffe eller te.
M i d - d a g: Afredd lammbuljong (spadet från fredag) med jordärtskockor; korfkaka med skiradt smör och lingon.
ägget och vändes i de stötta skorporna.
Smöret brynes i en tackjärnspanna, strömmingen ilägges och stekes 15 min.
på hvarje sida.
Den upplägges på varmt serveringsfat och garneras med persilja.
S v a r t s o p p a (f. 6 pers.).
Kräset af en gås, 4 del.
g å s: eller svinblod.
4 msk.
mjöl, 2 lit.
buljong, 1 / 2 lit!
spad hvari kräset kokat, 1 / 2 tsk.
hvit- peppar, V2 tsk.
ingefära, 8 stötta nej- likor, 3 — 1 tsk.
salt, 6 msk.
socker, 5 msk.
god spritättika, 1 lit.
färska äpplen, 2 hg.
katrinplommon, 2 — 3 msk.
portvin eller madeira.
B eredning: Gåskråset (hufvud, hals, vingspetsar, fötter, hjärta och mage) skållas i kokande vatten och får ligga i kallt vatten öfver natten.
Lefvern och halsskinnet tillvaratagas och användas till gåsiefverkorf.
Kräset på.sä,tte * i 1 lit.
kallt vatten tillsatt m|ed 1 tsk.
salt och får koka med t ä t t slutet lock under 3 tim.
Äpplena skalas och skäras i klyftor, katrinplom- monen sköljas väl i ljumt vatten, och frukten kokas därefter mjuk i kokt spad.
När köttet är mört, tages det upp och skares i bitar samt lägges i soppskålen.
Spadet silas och skummas noga.
Blodet silas och vispas samt ned- röres i mjölet jämte V2 lit.
af buljon- gen.
Den öfriga buljongen jämte spadet får koka upp och blodet tillsättes under stark vispning.
Soppan får un- der vispning koka 10 — 15 min.
hvar- efter den kokta frukten med sitt spad ilägges och soppan afsmakas noga med kryddorna, ättikan och vinet samt ser- veras.
S t e k t g å s (f. 12 pers.).
1 ung gödd gås, 1 citron, D / 2 msk.
salt, 1 / 2 tsk.
hvit peppar, 1 lit.
färska äpplen, V / s hg.
katrinplommon, D / 2 lit.
efter- buljong eller vatten.
S å s: V / s msk.
smör (30 gr.), 2 msk.
mjöl, köttjus, 2 msk.
köttextrakt, 1 tsk.
soja.
Till g a r n e r i n g: Persilja eller kruskål.
B e r e d n i n g: Gåsen svedes öfver sprit eller gaslåga och tvättas ren med ljumt såpvatten och mjuk borste.
Den öppnas, urtages, sköljes väl med kallt vatten, torkas och gnides med citronen.
Hufvudet med halsen, ving- spetsar, fötter, mage, hjärta och lefver tillvaratagas och användas till svart- soppa.
Istret uttages och lägges i kallt vatten tillika med det ister, som plockas af tarmarna.
Gåsen peppras och saltas invändigt samt fy Hes med de skalade äpplena, skurna i stora klyftor, och de förvällda, katrinplommonen.
Den hopsys, uppsattes, och gnides utvän- digt med salt samt lägges i en lång- panna och insattes i varm ugn a t t brynas, under det den ofta öfveröses med d e t fett, som bildas.
Då gåsen är väl brynt, spädes den med den kokande vätskan, litet i sänder och öf- veröses hvar tionde minut.
Till steknin- gen å t g å 3 — 4 tim.
Gåsen upptages och trådarna borttagas, hvarefter den skares och upplägges hel på serverings- fatet samt garneras med persilja och frukten, med hvilken den varit fylld.
RECEPT: Köttjusen silas och skummas noga.
Smöret brynes och fräses med mjölet, S t e k t f ä r s k s t r ö m m i n g (f. 6 köttjusen tillsättes, litet i sänder jämte pers.).
Vä val strömming (40 st.), 1 köttextraktet och sojan och såsen får msk.
salt, 1 ägg, 1 kkp.
stötta skorpor, koka 10 min., hvarefter den afsmakas.
Vs kkp&gt;.
hvetemjöl.
I Gåsen serveras med brynt potatis, röd- T i l l s t e k n i n g: 4 msk.
smör (80 1 kål, äppelmos och ättiksgurKor.
Istret gr.).
i smältes och kokas med ett äpple och B e r e d n i n g: Strömmingen rensas, • en liten lök, får stelna, saltas och ryggbenet borMages, hvarefter den sköl-!
användes som smör.
Gåsister användes jes väl oeh torkas mod en fiskhand- äfven med fördel vid kokning af kle- duk.
Strömmingen skåras lätt, ingni- nat er.
des med saltet, doppas i det uppvispade A NNONSER skola vara inlämnade till BARNFRÖKEN, frisk, pålitlig och barn- Expeditionen senast fredag för att kär, van vid barn och kunnig i enklare kunna införas i följande veckas num- sömnad får genast plats.
Fotografi, re- ferenser och löneanspråk till F r u Hugo mer.
Jeansson, Kalmar.
BARNSKÖTERSKA eller barnjungfru äfven van vid späda barns vård får plats inom nov.
mån.
utgång Ref., betyg och Jönepret.
sändas till fru bankdirektör G. Winblad, Landskrona.
HUSHÅLLERSKEPLATSEN vid läns- I läkarehem i Dalarne, litet hushåll, lasarettet i Kristianstad förklaras här- får bildad, enkel flicka, kunnig i mat- med till ansökan ledig a t t tillträdas lagning, bakning, plats, a t t med hus- modern sköta, hushållet.
Medlem af den 1 inst.
december.
Nya Inack.-Byrån, Brunke- Sökande, som bör vara i medelåldern, familjen.
skall vara fullt kunnig i vid lasarett bergsgatan 3 B, Sthlm.
förekommande matlagning samt besitta VÄL uppfostrad flicka, helst religiös, förmåga a t t kunna upprätthålla god som kan spela orgel får förmånlig plats ordning inom sin verksamhet.
Löne- på anstalt, a t t vara husfrun behjälplig.
förmånerna ä r o: Årlig lön 500 kr., bo- Vidare genom F r u Lindström, Lilla stad om två rum, kost, tvätt, värme Nygat.
29, Allm.
tel. 10 20, Sthlm.
och lyse.
Ansökningar till platsen jäm- te betyg och foto.
insändas före den LÄRARINNA med undervisningsvana, 18 instundande november till Lasaretts- fullt kompetent och med lust för sitt direktionen, Kristianstad.
Kristianstad arbete, kunnig i vanliga skolämnen, språk och musik samt handarbete, so- i okt.
1909.
Lasarettsdirektioneu.
kes för 3 flickor, 12, 9, 71 / 2 år gamla.
Den sökande skall äfven biträda vid HUSHÅLLSBITRÄDE.
Bättre flicka, fullt kunnig i matlagning och villig handledningen af sina elever utom lek- a t t med jungfrus hjälp sköta ett landt- tionerna.
Foto., ref. och löneanspråk hushåll bestående af två personer, er- samt ålder till » Ung lärarinna », Iduns håller plats.
Tillträde genast.
Rek.
exp !., f. v. b. och foto.
torde insändas till Fredrika- Bremer-förbundets byrå, Drottningga- tan 54, Stockholm.
UNG musikalisk flicka af god familj, kunnig och intresserad af husliga göro- i Hudiksvall mål, önskas som sällskap och hjälp mot är två platser, en som m a s k i n t v ä t - fritt vivre.
Godt hem utlofvas.
Svar t e r s k a och en såsom t v ä t t e r s k e - » Landtbrukare familj », Åbydal.
b i t r ä d e lediga a t t tillträdas den 1 I läkarefamil.i på landet, Helsingland, jan.
1910.
Lönen är för den förra 275 sokes till instundande vårtermin un- kronor och för den senare 175 kronor dervisningsvan lärarinna, kompetent a t t årligen jämte fri bostad och kost.
handleda två flickor — 1 8 och 10 år Hugade, kompetenta sökande böra in- i vanliga skolämnen, tyska och mu- sända ansökan åtföljd af åldersbevis sik.
Foto., ref. och löneanspråk till och intyg om föregående anställning » Läkarefamilj », Iduns exp., före den före d e n 1 dec.
i å r till Lasarettsdirek- 24 november.
tionen.
LEDIGA PLATSER Vid Länslasarettet 50 cm.
prima helsiden X ä l t 90 cm.
bred helylle B c å t i S t och alla moderna irna färger i största färgurval 111.
I.
OJ i svart, elfenben Ifn | \ |.
1.
|.
Q C UV 120 cm.
bred helylle O l l G V l O t; passande till klädningar o. dräkter, i svart o. marinblått Kr.
1:95 135 cm.
bred helylle franskt K l i å C l G 9 svart och säsongens nyaste färger.
.
.
.
.
Kr.
3: 5 0 Prof v e r sändas franko på begäran.
A.-B.
NORDISKA KOMPANIET, STUREPLAM, V i n g e l e (f. 6 pers.).
2 hg.
topp- socker, 4 del.
vatten, skal och saft af 1 citron, 20 gr. gelatin, 3 del.
franskt vin, 3 del.
madeira.
B e r e d n i n g: Af sockret och vattnet kokas en klar, simmig lag.
Därefter tillsättas genast skalet och saften af citronen jämte det sköljda och i 1 del.
varmt vatten upplösta gelatinet, samt vinet.
Blandningen omröres väl och silas genom en i hett vatten ur- vriden servett, uppspänd på silstol.
Geléet hålles antingen i geléskål eller i en vacker blerkform, förut sköljd med kallt vatten, får stelna och garneras, om det stjälpes upp, med litet sönder- hackadt gelé.
M a n d e l s p å n (24 st.).
2 ark oblat å 5 öre st., 175 gr sötmandel, 175 gr. florsocker, 2 små ägghvitor.
G l a s y r: 2 små ägghvitor, 175 gr. florsocker.
T i l l g a r n e r i n g: 40 gr. sötman- del, 1 hg.
syltade apelsinskal, 75 gr. sucat.
B e r e d n i n g: Hvarje oblatark delas i tolf lika stora, aflänga fyrkanter.
Mandeln skållas, torkas i ugnen och drifves genom mandelkvarn, stötes där- efter mycket fint i stenmortel till- sammans med sockret, hvarefter ägg- hvitorna nedblandas väl med imortelstö- ten.
Mandelmassan utbredes på oblaten och kakorna läggas på.
mandelspåns- formarna samt insättas i svag ugnsvär- me a t t torka.
De uttagas, få kallna (och bestrykas med glasyren samt be- strös genast med den finhackade söt- mandeln, apelsinskalen och sucaten, ' allt väl sammanblandadt.
De sättas å t e r in i ugnen, på formarna, tills gla- syren fått en vacker ljusgul färg.
STOCKHOLM.
hg.
benfritt kalfkött, 1 hg.
späck, 2 ägg, 2 kkp.
gräddmjölk, i / s kkp.
stötta skorpor, 1 msk.
salt, V2 tsk.
hvit- peppar.
T i l l f y l l n i n g: 1 stort blomkåls- hufvud, 1 lit.
vatten, 2 tsk.
salt, 2 msk.
smör (40 gr.), 4 msk.
mjöl, 5 del.
kålspad, salt, socker, hvitpeppar.
T i l l f o r m e n: V2 msk.
smör, 2 msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Köttfärsen beredes på vanligt sätt.
Blomkålen ansas och får ligga i ättikblandadt vatten 1 tim. för a t t bli hvit.
Den påsättes i d e t ko- kande vattnet, tillsatt med saltet, och får koka, tills d e n ä r till hälften mjuk.
Då delas blomkålshufvudet i bitar och det tillvaratages.
Smör och mjöl sam- manfrasas, spadet tillsättes litet i sän- der och afredningen får ett godt upp- kok, hvarefter blomkålsklyftorna iläg- gas och stufningen afsmakas med kryd- dorna.
E n puddingform smörjes med kallt smör och beströs med stötta skorpor.
Köttfärsen och stufningen ned- läggas hvarfvis i formen.
Det första och sista hvarfvet skall vara färs.
Puddingen gräddas i ugn omkr. D / 2 tim.
Den serveras med steksås eller skiradt smör.
Vegetariansk jordärt- s k o c k s p u r é (f. 6 pers.).
D / 2 lit.
jordärtskockor, 1 litet selleri, 2 lit.
vat- ten, 2 msk.
smör (40 gr.), 3 msk.
mjöl, 5 del.
tunn grädde, salt, hvitpeppar, socker.
B e r e d n i n g: Jordärtskockorna skra- pas - och sköljas väl samt läggas i ät- tikblandadt vatten omkr. 1 tim. för a t t bibehålla sin hvita färg.
De på- sättas i kokande, saltadt vatten och få koka tills de äro fullkomligt mjuka, då de passeras.
Smör och mjöl sam- K ö t t p u d d i n g m e d b l o m k å l manf rasas, purén och grädden tillsättas, (f. 6 pers.).
4 hg.
.
benfritt oxkött, 2 litet i sänder och soppan får koka 10 EN bättre flicka kunnig i matlagning och som p å egen hand kan förestå ett mindre hushåll, erhåller plats den 1 dec.
i närheten af Lund.
Lön 200 kr.
Svar med fotografi till » B.
U. », Snällposten, Lund.
ORDENTLIG, enkel flicka önskas, kun- nig i matlagning och bakning samt villig a t t hjälpa till med alla inom hemmet förekommande göromål.
Jung- fru .finnes ej.
Vänligt bemötande.
Svar med löneanspråk till » 1909 », Visby, p. r. la.
Andre lärareplatsen vid Ytterlännäs högre folkskola förklaras härmed til) ansökan ledig för lärarinna, som genom- g å t t Högre Lärarinneseminariet eller el- jest visar sig innehafva motsvarande kunskaper.
Undervisningsämnen blifva kristendom, svenska språket, historia och geografi, zoologi och botanik (bio- logi), hvar jämte önskligt vore, a t t sö- kanden kunde leda så,ngundervisningen vid skolan.
Undervisningstid: 30 vec- kor pr år.
Lönevillkor: 1,500 kronor jämte tjänlig bostad och bränsle eller ersättning därför.
Platsen tillsättes på förordnande tills vidare och bör sökas före 15 dec.
d. å. samt tillträdas 7 jan.
1910.
Ansökningshandlingar sändas till folkskolläraren!
J.
P. Sellberg, Ham- mar pr Nyland, hos hvilken äfven när- mare upplysningar kunna erhållas.
STYRELSEN.
Föreståndarinna för t v ä t t och linneförråd vid Jönkö- pings lasarett önskas nu genast.
An- sökan, åtföljd af betyg och kunnig- het i maskintvätt och linnesömnad, samt vitsord om god förmåga såsom arbetsledarinna, jämte rekom.
i öfrigt, insändas till sysslomanskontoret.
Lön 400 kr., bostad, kost, jämte andra vanliga förmåner.
— 552 — min., hvarefter den afsmakas med kryd- dorna.
Den serveras med rostadt bröd eller ostsmörgåsar.
G ä d d a, m e d p e p p a r k a k o r (f. 6 pers.).
I 1 / » kg.
gädda, 1 medelstor sill, 2 msk.
smör (40 gr.), 4 del.
mjölk eller vatten.
T i l l s å s e n: 4 ettöres pepparkakor, 1 del.
grädde.
B e r e d n i n g: Gäddan fjällas, ur- tages, sköljes väl samt inklappas i en fiskhandduk.
Den ej urvattnade sil- len rensas, sköljes och lägges in i gäddan.
Smöret brynes i en stekgryta, gäddan nedlägges däri och brynes väl på båda sidor, hvarefter den påspår des med kokande mjölk eller vatten och får steka med t ä t t slutet lock på sakta eld omkr. V2 tim. Peppar- kakorna stötas fint och blandas med gräddmjölken.
Gäddan upplägges p å varmt fat och garneras med persilja.
Såsen afredes med de upplösta peppar- kakorna, får koka upp samt silas och serveras i särskild såsskål.
R i s o t t o (f. 6 pers.).
2 hg.
risgryn, 1 liten portugisisk lök, 1 hg.
smör, D / 2 lit.
svag buljong, 3 hg k o k t, rökt skinka, salt, hvitpeppar, (2 msk.
parmesanost).
B e r e d n i n g: Risgrynen sköljas och skållas i hett vatten.
Löken skalas, och hackas fint samt fräses i smöret.
Risgrynen och buljongen tillsättas och grynen få koka lifligt, tills de ä r o mjuka, men få ej mosa sig.
Skinkan skares i fina tärningar och nedröres i risgrynen.
Anrättningen afsm * ka; med kryddorna och om så önskas med parmesanost.
UNG flicka önskar plats a t t gå frun tillhanda eller som barnfröken.
Svar enkel, med vana a t t undervisa barn i till » Läraktig 16 », Annonskontoret Svea, spelning och läxläsning erhåller plats Norrköping.
till Norrland.
Svar till » Barnfröken, LÄRARINNA önskar under ferien 1 Norrland », Iduns exp.
dec. — 31 jan.
.komma i familj a t t del- taga i hushållet eller läsa (äfven tyska) med mindre barn.
Svar till » Julferie », Iduns exp., f. v. b.
TJUGUÅRING af god familj, önskar SJUKSKÖTERSKA önskar plats å lasa- några timmars sysselsättning dagligen.
rett, större sjukstuga eller å klinik.
Gärna som sällskap på promenader å t Goda betyg.
Svar till » Sabbatsbergs- äldre eller yngre dam.
Någon ersätt- ning önskas.
Svar till » Astrid », Iduns syster », Iduns exp.
f. v. b.
FINNES något hotell, pensionat eller exp.
familj, som under dec.
månad behöfver EN flicka, som genomgått hushålls- duktig hjälpreda?
Svar » Ut en må- skola, samt är kunnig i inomhus före- nad », Sandarne.
kommande göromål, önskar plats UNG förlofvad flicka önskar plats i god som husmoders hjälp.
Äfven kunnig i familj för a t t deltaga i alla inom ett handarbeten.
Svar till » Huslig », Iduns hem förekommande göromål.
Svar till exp.
» Något van », Ludvika, p. r.
EN enkel och anspråkslös flicka ön- HUSLIG, elementarbildad flicka söker skar, under en månad eller sex veckor, plats som hjälp i hem.
Svar till Frida plats i prästgård eller annan god fa- milj, a t t mot fritt vivre lära hushåll.
Bengtsson ', Norraryd Svar till » Lärarinna », Ödenäs, p. r.
TVENNE unga flickor önska under tiden 15 dec. — 15 jan.
plats i familj, UNG flicka, som genomgått 8-kl. läro- helst i större hushåll för a t t hjälpa till verk, önskar plats i bättre familj a t t med julstöket.
Äro villiga betala något läsa med minderåriga.
År äfven villig om så fordras.
Tacksamma för svar a t t deltaga i hushållet.
Svar till » Jan.
hvar för sig, till » A. » och » G. », Gränges- 1910 », Nybro, p. r. berg, p. r.
KVINNLIG sjukgymnast, ung, bildad, HUSHÅLLSFRÖKEN, fullt, knnni7f~T musikalisk, med goda rek.
från plats matlagning, bakning, sömnad o. s. v., i England, önskar på nyåret komma i söker plats.
Goda betyg.
Vidare Nya familj eller hos ensam dam som sjuk- Inack.-Byrån.
Brunkebergsg.
3 B, Sthl gymnast och sällskap.
Villig undervisa HUSHÅLLSVAN, bildad, enkel flicka, i musik.
Svar till » 1910 », Nordiska An-, kunnig i matlagn., bakn.
m m., söker nonsbyrån, Göteborg.
plats, goda rek.
Svar » Villig — Dug- BILDAD, ordentlig flicka kunnig i mat- lig », Sy^Telegjrambyrån^Sällm lagn., bakn., sömnad m. m. söker plats.
SÖM husföreståndarinna eller sällskap Norra Inack.-Byrån, Malmskilnadsg.
27, åt ensam eller sjuklig person sökes Sthlm._Riks_85 65.
Allm.
11187. plats af en äldre dam, van a t t öfver- BARNSKÖTERSKA, stadgad och på- vaka och lägga hand vid arbetet inom litlig, med bästa betyg, är af en hän- ett hem.
Svar till » Gladt lynne, 50 delse ledig och söker plats, övar märkt år », Iduns exp., Sthlm.
» Barnsköterska&gt;, Iduns exp.
Barnfröken.
PLATSSÖKANDE
