# ID: svediakorp-per1854
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 23,052
# sentences: 1,174
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N: R 43 (1190).
SÖNDAGEN DEN 24 OKTOBER 1909.
22: DRA ÄRG.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N NORDLING.
£^P^P^P^^V±^d !^ Vn^to^jjfx^r Jifand rnif / ardörer ocfi sJcysJcmpor: S / 2 öi&gt;e / 2sJcda / / 25 wfn / cÅ a / 7^ii) ^ / orJc-5odefefe / k I DUN har vid olika tillfällen i ord och bild presen- terat konstnären Richard Hall och hans i mer än ett afseende lysande serie porträtt af den fina världens kvinnor såväl i Europa som i Amerika.
I dag meddela vi porträttet af hans hustru, född von Muhlenfels, dotter af major von Muhlenfels på Oland och författarinna till den serie skisser ur NewYork-miljardörernas lif, som i detta nummer börjar införas i Iduns spalter.
Hennes make har nämligen ateljéer både i NewYork och Paris, hvcrför fru Hall under sin Amerikavistelse haft till- fälle att pä nät a håll iakttaga hvad hon här med liffull penna skildrar.
Det är för öfrigt ej första gången hon ger resultaten af sin litterära talang.
Redan för åtskilliga år sedan funnos bidrag af hennes penna i denna tidning.
&lt;§ * Öfver Atlanten.
F FRU AHHA HALL .F.VON „ MUHLENFELS EFTER Eh OLJEMÅLNING AF RlCHAFiO 505 — HALL.
ÖR DEM AF MINA LÄSARINNOR, som ännu ej gjort färden öfver Atlanten, vill jag då först omtala, huru angenäm och behag- lig denna resa är och kan vara.
I hälsosam och uppfriskande verkan öfverträffar den mån- gen bad- och brunnssejour.
— Vi afreste från Cherbourg med en slowboat, tillhörande den engelska White Starline.
Resan tog 8 dagar, men jag måste säga, att dessa dagar icke blefvo långa, och dock var det i december månad, vi skulle vara framme till jul.
— Båten var Adriatic, den ståtligaste, elegantaste och, det bästa af allt, den lugnaste båt, man kan träffa på.
Adriatic är nämligen ovanligt bred, den hade, som man sade mig, 3 kölar, hvilket gör att den går utomordentligt stadigt.
Nu vill jag emellertid först beskrifva min hytt och huru en dag ombord förflyter.
Min hytt var omkring 4 meter lång och 3 bred; den hade en riktig säng på 4 ben, en elegant chäslong samt en lavoar med spegel.
Därtill ett präktigt skåp att hänga in kläd- ningar uti, en liten cheminée med en röd elek- trisk lampa, som värmde, samt en röd, varm matta, som täckte golfvet.
Ett litet trefligt hotellrum för en 8 dagars vistelse.
— Första morgonen väcktes jag vid 8-tiden af en fanfar.
Det var väckaresignalen.
Min man
55^] genom NewYorks gator och sågo till tecken på helgen stora gröna kransar med röda band hänga på alla fönster och här och där en Christmasbell.
Till sist anlände vi till vårt blif- vande hem, som var festligt smyckadt i och för julen.
Men uttröttad af intryck och ännu kännande båtens gungning i hufvudet, gick jag till sängs och gladde mig åt morgondagen.
tittade in i dörren och sade, att jag borde för- söka badrummet.
Detta var varkligt inbju- dande; helt och hållet i hvitt kakel, stort och rymligt samt ytterligt prydligt ordnadt.
Sedan jag efter ett angenämt bad återkommit till mitt rum, lät jag servera mig min första frukost på sängen.
Härligt doftande te med toast samt stora blå drufvor och en grapefruit — den amerikanska läskande frukten.
Det smakade förträffligt.
Därpå skyndade jag att kläda mig och komma upp på däck, där min man otåligt väntade.
— Vi hade afgått från Cherbourg på kvällen och befunno oss nu midt utanför Queenstown på Irland.
Ett förtjusande panorama visade sig för våra blickar, den gröna irländska kusten glänste som en smaragd i solskenet, och sta- dens hvita små hus skimrade och glittrade.
" Så härligt, " måste jag utropa, då den salta brisen slog emot mig.
" Vill du ha spetsar, " frågade mig min man; han hade redan köpt en vacker spetsschal åt mig.
Ja visst — hela däcket var ju fullt af gummor, som bjödo ut de delikataste irländska spetsar, hvilka de amerikanska damerna ombord med förtjusning köpte.
Ett köpande och prutande, men blott några ögonblick, så good by!
I väg med gum- morna, och vi ångade åstad af alla våra häst- krafter och med de väldiga skorstenarna; det sägs, att en hel omnibus skulle kunna köra igenom en af dem.
Farväl, vackra Irland — endast en liten grön fläck synes ännu, ett par fisk- ' måsar och det är borta!
Vi sätta oss nu till ro i våra långa låga stolar, omviras af filtar och fällar samt taga en öfverblick af elegansen ombord.
Himmel, hvilka pälsar de amerikanska damerna äga!
Långa pälsar af sobel eller sälskinn, till ett värde af 4,000 dollars eller mer, och på huf- vudet bära de den populära Merry Widow- hatten, med en lång blå, grön eller violett slöja.
Hvilket pratande och skrattande, precis som på en badort!
Nu ljuder gongongen, jag hade tänkt att få läsa i min bok, men det är redan lurch, och vi bege oss ned i matsalen.
Naturligtvis ha vi varit ifriga att skaffa oss ett trefligt bord; passagerarelistan och bordsplaceringen kan man.
taga del af hos stewarden.
Man sitter vid små runda bord i en matsal, som är större än den på Grand Hotel i Stockholm.
Matsedeln är outtömlig, och allt ingår i biljetten.
Betjänin- gen utomordentlig.
Efter lunchen går man åter upp på däck, där promeneras, stiftas be- kantskaper och skvallras för brinnande lifvet; några spela ett sorts spel med ringar af tåg, som kastas på en stolpe, och många andra spel; somliga ligga i sina stolar och njuta af luften med fötterna i vädret och inhöljda i sina filtar; andra föredra att promenera.
Hela tiden spelar musiken.
Det är tetimmen, ste- warden kommer med teet.
Sedan drar man sig så småningom till sina hytter och gör toalett till middagen.
Damerna uppträda ofta décolletée, herrarne i smoking.
Efter dinern med sina många rätter tar man sin tillflykt till " loungen ", det stora rökrummet, eller till en af de många salongerna, och här spelas bridge eller schack förutom andra spel.
Man känner sig tillfreds med bela världen, blir så småningom mer och mer bekant; det hela är som på en bjudning hos någon af ens vänner.
A n k o m s t e n till N e w Y o r k.
Sedan jag nu omtalat huru angenämt en dag ombord å en atlanterångare kan tillbringas, vill jag berätta litet om själfva ankomsten till New Yorks hamn och hvilket intryck den gör på PÄRMAR Visiterna.
ETT MODERNT LYXHOTELL I NEWYORK.
en nykomling.
Vi hade varit ombord 8 dagar, och man började längta efter land; så mycket mer som det var själfva julafton, och alla hop- pades att innan kvällens slut vara framme.
Det började lida mot skymningen; klockan blef 7, 8, då sågo vi några ljuspunkter tindra på afstånd.
Vi skymtade en smal strimma af land.
• Allt närmare kommö vi, ljuspunkterna blefvo allt tätare, flerdubblades och förstorades, nu kunde man skönja fastlandet.
Gigantiska ångbåtar mötte oss, ett tutande och ett blå- sande, ännu ett par minuter och den enorma bukten låg framför oss.
Det gjorde ett öfverväldigande intryck.
Jag stod med min man på däck, — vädret var det härligaste och vår ståtliga båt formligen flög framåt.
Alla passagerare voro på däck för att njuta af anblicken.
Mer och mer ljus, stora solar, blänkfyrar, miljontals glimmande punkter, och vi hade med ens hela NewYork framför oss.
Den största hamnstad i världen.
För ögon- blicket kunde man tro, att den var illuminerad, så strålade staden, och Singertowers minaret lyste högt uppe i luften, likt en vision.
Det var drömlikt vackert och underbart storartadt.
Skyskraporna bidrogo i denna belysning att öka det ovanliga intrycket och togo sig bril- jant ut.
Det var ett ögonblick man sent glöm- mer.
Julljusen tycktes glimma i alla dessa miljontals fönster, och julnattens stjärnor blickade ned på detta myllrande Babylon, som vi snart skulle beträda, och tycktes sända oss en fridshälsning.
När vi sågo ned på vattnet, hade vi fullt af ferryboats omkring oss, strålande äfven de af ljus och ilande fram och åter.
Dessutom en massa små ångbåtar, och pressen kom om- bord.
Så börja en del små ångbåtar, som kallas steam tugs, knuffa vår stora koloss emot land.
Denna rörde sig nämligen ej längre på egen hand, utan fördes framåt af de små bå- tarne.
Då jag såg emot stranden, varseblef jag hundratals väntande människor, som vif- tade, och en massa barn med amerikanska små flaggor.
Ändtligen lade vi så till framför tullhuset; kl. var då 9 på kvällen.
En väldig trappa restes mot vårt stora skepp, och man steg från den rakt ned i det inre af det enorma tull- huset, efter att först ha tagit ett hjärtligt far- väl af alla vänner ombord och sagt ett dussin " good bye, hope to see you again ".
Det kän- des rätt skönt att åter sätta sina fötter på land, men så återstod tullrevisionen.
Den är i NewYork synnerligen besvärlig och dröjer en evighet, så att först närmare 11 åkte vi t Idun 1908 och föregående år För att ge en liten inblick i NewYorks- societeten vill jag börja med visiterna.
Jag må säga att jag var i en viss spänning, då vi i automobil flögo femte avenyn fram och bör- jade den långa raden af visiter i miljardör- palatsen.
J a g hade ju hört så mycket om den glans och prakt, som där utvecklades, att jag kände mig beredd på något sagolikt.
Mina förväntningar blefvo också uppfyllda — lyxen var utomordentlig.
Jag vill nu beskrifva ett sådant miljardör- hem, t. ex. hos mr Douglas Sloan, hvars fru är född Vanderbilt och är en af de ledande da- merna i societeten.
De bebo ett charmant palats vid femte avenyn.
Vi träda uppför en magnifik trappuppgång och mötas här af en praktfull hall, liksom i de flesta palats.
Den pryddes af gamla flamländska målares taflor, af vackra statyer, af gobelänger och af en mängd blommor — blommor af alla slag — liljor och palmer — hvilket tog sig härligt ut, helst då man kom från kylan och snön därute.
Vi in- träda därpå i en charmant salong, bredvid hvilken låg ännu en o. s. v. i fil.
Rummets ton var mörkt röd, och mot dess väggar glänste en rad af engelska mästares taflor; Raiburn och Reynolds, Gainsborough m.
fl., en samling af vackra damporträtt, moderna porträttmålares verk.
Hufvudpunkten uti rummet utgjorde en kolossal öppen spis med flammande brasa och ofvanför den en dekoration, som mycket på- minde om ett vapen.
De amerikanska damerna bestå sig nästan alla med vapen och kronor utan urskillning och tillåtelse.
Framför spisen satt värdinnan i huset i en öfverdådig toalett; ehuru hon är mormor, ser hon ännu ut som en 3 5 års dam.
Framför sig hade hon ett litet bord, hvarpå stod en guldbricka, och i små koppar af äkta Sévres serverade hon älskvärdt te åt sina gäster.
Se- dan vi beundrat detta rum, tog värdinnan oss med på en rond i våningen, och vi fingo se ett härligt orangeri, envinterträdgånd, en prakt- full konsert- och balsalong m. m.
Erkännas måste, att allt var ytterst smakfullt.
Men nu måste vi ut i kylan igen och i auto- mobil fortsätta till Plazahotellet, det sist byggda, mondänaste i NewYork.
Där vilja vi äfven af- lägga ett par visiter.
Detta hotell har 20 våningar och är helt och hållet af hvit marmor utvändigt, ligger vid 59:de gatan och Central- park, alldeles invid femte avenyn.
Man kom- mer in i en kolossal palmträdgård, där man väntar, tills man får veta; om den eller de man söker äro hemma.
I så fall stiger man upp med hiss till de luxuösa rummen.
Mången rik familj i NewYork föredrager att stänga sitt hus och bebo en våning i ett elegant hotell för någon tid.
Såsom t. ex. den världsbekante miljardören Gates och mr George Gould, hvilka båda ha tagit sig en våning på Plaza på 40,000 dollars.
Äfven den italienske tenoren Caruso har här på vintern en charmant våning.
Men jag uppskjuter till en annan gång att beskrifva hotellyxen, ty nu äro vi trötta på visiter och ila hemåt.
(Ports.)
tillhandahållas till följande priser: Kunna erhållas i närmaste bokhan- Iduns pärmar, röda med guldtryck ... 1:50 del eller direkt från Mans expedition, Iduns Romanbibliotek, röda eller gröna 0: 50 om rekvisition och likvid i postanvisning Iduns Hjälpreda, röda eller gröna ... 0:50 insändes.
506
Dä^fei allt som oftast.
Det vore dock önskligt, att äfven de andra slumstationerna i Stockholm blefve ihågkomna.
Det finns två på Söder, Renstjärnasgatan 26, Prästgatan 46, en på Kungsholmen, S:t Eriksgatan 9, en i Gröndal och en Ängsgatan 7, Hagalund.
Den sistnämnda nämner systern två gånger, och man förstår, att den skall strykas under.
" Idun når så många hem, som vi aldrig når, " fortsätter systern.
" Säg dem, att här äro de elända och här äro gästabudets tjänare " — hvar äro samariterna?
ifylla vi.
Hon nickar och vi trycka hennes hand till afsked.
Till de många hemmen, dit Idun kommer, säga vi: Om ni har er fulla bärgning, ert lyckliga hem, er hustru, ert barn, er man, era föräldrar friska och skyddade — vill ni inte då ge en tacksamhetens gåfva?
Stor eller liten, den gör dock alltid någon nytta, mättar kanske en hungrig liten gosse eller flicka eller någon utpinad kvinna.
Och hvad ni gör, gör snart!
Till kamp mot svälten!
N 1 ' I UNDRAR kanske hvad porträttet här invid har att göra med rubriken, men Elisabeth Liljegrens bild kan knap- past sättas under lämp- ligare öfverskrift.
Frö- ken Liljegren är sedan 17 år slumsyster och un- der föga kortare tid hela slum- och räddnings- verkets ledarinna.
Slummen — det är för ELISABETH LILJEGREN.
många en stötesten och förargelseklippa, för andra något kärt - och vör- dadt, men för alla något att undra öfver.
Vid en fattigvårdskongress i hufvudstaden för några år sedan yttrade en mötesdeltagare med stor praktik i barmhärtighetsarbetet: Hur kan det komma sig att af alla slags barmhärtighets- systrar äro slumsystrarna de, som i det stora hela bäst bevara sin entusiasm, sitt goda hjärta och sin medkänsla för nöden?
Den undrande fick intet svar då, men månne det icke är där- för, att bakom slumsystrarna stå inga fonder eller föreningar, utan de veta själfva hvad det är att bedja om hjälp.
Bördan att skaffa pen- gar, mat, kläder till asyler, hem, fattiga och vilseförda, lär dem att med solidaritetens sym- pati ge den fattige rum i sina hjärtan.
Slumsystrarnas högsta ledare bär den bör- dan tyngre än mången annan.
På henne hvi- lar allt ansvar, hon skall ge prägeln åt hela arbetet, intet af vikt företages utan hennes hö- rande.
Som en god och klok äldre syster skall hon komma och gå, alltid med uppmuntran och hopp, vänligt deltagande och goda råd.
Elisabeth Liljegren är också en god och klok, en rättfram och varmhjärtad kvinna.
Sjutton år i slumarbetet ha gifvit henne stor människo- kännedom och alla, som något närmare känna till denna verksamhet, veta hur osjälfviskt och troget hon låter sitt lifs låga förbrinna i det mödosamma arbetet.
Fröken Liljegren har nyss hemkommit från en inspektionsresa i södra Sverige, och då vi sökte upp henne på slumexpeditionen, mötte hon oss med ett tack, som gjorde en godt att höra.
" Ty, " sade hon, " pengarne vi fått ha vi bespisat barn för, och det hade vi ej kunnat, om vi ej fått just dessa pengar. "
Vi fråga, hur hon funnit tillståndet i landet, och hon svarar, att det är stort behof af mat.
" Hungern är kännbar och vi ha icke på långt när hvad vi behöfde ha för att kunna hjälpa riktigt.
Vi lida ju också af förhållandena, ty många arbetsgifvare, som förut gifvit oss goda bidrag, vilja inte längre veta af oss.
De säga, att arbetarna orsakat dem obehag och förluster — och det förstår man ju godt.
Men vi, som stå ansikte mot ansikte med b e h o f v e t, vi svara med att bedja ännu enträgnare.
Vi kunna i sanning inte göra annat. "
Det far en skugga af djupt allvar öfver hen- nes goda öppna ansikte.
" Och dock, " fortsätter hon, " stå vi ännu blott vid nödens första begynnelse.
Med vin- tern och kölden stiger den först riktigt fram. "
Fröken Liljegren var med i bostadsbristens dagar på 1890-talet och betecknar den tiden som den svåraste hon varit med om.
Inte ens denna höst går upp däremot, ehuru arbetet och behofven nu nära nog växa slumsystrarna öfver hufvudet.
Iduns läsare ha också visat slummen stor vänlighet genom en massa gåfvor direkt till slumstationen vid Badstugatan.
Frukt, mat- varor, kläder och mindre penningsummor komma Våra flickor * Några synpunkter och förslag.
Af H a n n a K a m k e.
II.
EN FÖREGÅENDE uppsats har framställts, hur en del af vår kvinnliga ungdom ter sig för opartiska blickar, i denna vilja vi göra ett försök att utreda, hur den borde vara och sättet att genom uppfostran nå ett godt re- sultat.
Då gäller det först att från spädaste år upp- fostra flickan i lydnad.
Tar man det på rätta sättet, lyckas det i de flesta fall utan allt för stor svårighet.
En blick, ett ord af modern bör vara tillräckligt att få ett godartadt litet barn att lyda, och äfven svårare naturer kunna bringas till lydnad, blott de från första början behandlas med lugn konsekvens.
Vädjar man för öfrigt till dess kärlek till modern, sker detta sällan förgäfves.
Den lilla flickan vill ej göra mamma ledsen och gör därför som Vi hoppas att i nästa nummer få meddela, hon skall.
Blott bör man ej genast stämpla att genom Iduns förmedling en snabbkurs i lekfullhet hos en två- eller treåring som olyd- matlagning m. m. för arbetslösa fabriksflickor nad, utan lugnt afvakta resultatet.
Man håller satts i gång i Norrköping och närmare redo- fast vid sin fordran, men utan nervös otålighet göra för kursens plan.
Den är afsedd att ge och gnat.
Ju färre ord, dess lättare vinns målet.
elementär kunskap i en tjänarinnas plikter och Allt efter flickan blir äldre, skarpes fordran hoppas vi att härigenom kunna hjälpa några på ögonblicklig lydnad, men ingen häftighet, själfförsörjande unga flickor till hederlig bärg- ingen vrede får visas, dottern bör förnimma, ning.
EIRA HELLBERG.
att moderns lugna bestämdhet uppbäres af kärlek.
Den uppfostrande måste alltid beflita sig om ett vänligt, höfligt och vårdadt språk, både En diktcykel af HJALMAR WALLANDER.
mot barnet och hemmets öfriga medlemmar.
Vänjes flickan från barndomen vid finhet i tal, blir hennes öra känsligt för motsatsen, och hon är sedermera ej gärna med om att begagna slangord eller eljes ett ovårdadt språk.
Instinkt- mässigt ryggar hon tillbaka för sådant.
Noga bör en mor vidare vara, att tjänarna ej af ovänlighet eller oförstånd såra det lilla barnets känsliga sinne.
Uttryck sådana som " du är elak ", " du är stygg ", " du är ful ", när den lilla kanske blott står i vägen eller i leken hindrar, få ej tillåtas.
Har barnet förgått sig, skall modern själf straffa, sedan hon undersökt, hur saken förhåller sig, men hon bör ej öfver- lämna sitt barn åt en tjänares godtycke.
Bar- VIII.
SKÅNE.
nets kärleksfulla sinne, som i början älskar SNABBT RUSAR tåget fram ur Smålands dungar alla och har misstro mot ingen, kan få en knäck och lämnar gränsen långt bakom sig, ilar för lifvet, om det omotiveradt behandlas ovän- fram mellan gröna fält och låga backar, ligt.
Ju mindre _en mor lämnar sin lilla flicka pä hvilkas krön en trädgrupp slutit ring i främmande händer, dess bättre är det.
liksom till skydd för någon dold prinsessa.
— Där skymtar Skånes landtgård, stel och hvit På barnets naturliga kärleksfullhet bör mo- ur trädgårdsdunklet och en korsvirkslänga dern bygga, när hon vill uppfostra det till vän- med rappad grund af sten och halmtäckt tak lighet och höflighet.
Visserligen är barnet af ger intryck af en burgen myndighet, naturen också egoistiskt, och det är här svårig- hvars rot går djupt uti den skånska grunden.
heten ligger att småningom föra det till en Som breda band i svart och grönt och guld i mäktig dyning bukta fält och vångar bestående, från hjärtat kommande godhet och med öppna häfvors skatt, och myllan glänser hänsynsfullhet, men tillhålles det från späda af fett, när bondens plog i marken skär.
— år och öfuas i att tänka ej blott på sig själft, Så flackas landet, kullarne försvinna.
utan ock på andra, skall modern säkert lyckas I lustiga små klungor här och hvar har boken flätat sina kronor samman i sin sträfvan.
En hufvudregel är, att barnet på vederbörligt af stånd från hvarandra, lär sig bemöta människor, såsom det önskar att som om de hade någon hemlighet själf bemötas af dem.
att hviska om och ingen ann fick höra ... För barnet får ingen rangskillnad bestå, det Sen sticker pilen tik en stubbklippt gubbe ur slätten upp sitt hufvud och i rad, bör vara lika tillmötesgående mot alla, äfven med samma lutning, samma höjd och skepnad mot tjänarna.
Har flickan från barndomen upptåga vägalléerna till stora herrgåVn, vants att höfligt be om tjänster, vänligt tacka hvars stolta, hvita skönhet tecknas klart för hvarje handräckning, af hvem det vara må, mot himlens blå och markens djupa grönska.
och uppmanats till hjälpsamhet mot en hvar, Så tyst här är ... Ett litet ulligt moln som är i behof af hjälp, då kommer hon säkert långt bort vid södra horisonten stiger.
att som fullvuxen fortsätta i samma anda.
Det Ett fågelsträck drar fram i ljusa rymden, är en vacker bild att se en ung flicka före- en bonde sår, en vagn på vägen rullar.
— Men bortom ändlös slätt, i disigt fjärran kommande och hänsynsfull mot alla, hög som jag ser ett vattradt blått, mer djupt än himlens.
låg, och det ligger ingenting förnedrande i att Där slutar landet och där sjunger hafvet.
i sitt uppförande vara enkel och anspråkslös 1 Svenska landskap.
• • • • • • • B l Begär aiitid Granit-emaljerade KOCKUMS KOKKÄRL Giftfria och syrefasta.
===== Prisbilliga.
= Fås på begäran öfver- — allt i hela världen. — KALMAR ANGKVARNS A.-B:S tillverkade af utsökt råvara på tidsen-, _ ..., R, ligaste sätt, äro nutidens förnämsta.
8 Hafregryn &amp; Sundhetsmjöl '.
Fmnes i hos hvarje välsorterad speoen- handlare riket.
= 507 — SVEA Pr / sbolönfa mmd hSgmta utmärkolmer.
z^g] (f~~-f&gt; samt visa höflighet äfven mot den ringaste.
Tvärtom, ju mera verklig bildning och förfining en flicka har, ju höfligare bemöter hon männi- skor, hvar helst hon kommer i beröring med dem.
Till flickans hemuppfostran hör vidare, att hon från tidigaste år får deltaga i husliga sysslor.
Det är ingen svårighet att få henne till detta, man behöfver äfven här blott ta fasta på natur- anlaget.
Ty hvarje friskt barn har ett inten- sivt verksamhetsbegär, och ledes detta i rätta fåror, kan flickan redan före skoltiden göra verklig nytta i hemmet.
Att hon så tidigt som möjligt måste hjälpa sig själf och därmed un- derlätta moderns arbete är klart, men hon kan göra det äfven på annat sätt, om hennes blick skärpts, och hennes sinne för harmoni utbil- dats, så att hon genast upptäcker oordning och af egen drift tvingas att återställa harmo- nin.
I detta afseende väl uppfostrade små flickor lida af att se stolar eller andra ting ej stå på sin plats och kunna ej se tillskrynklade mattor eller dukar, blommor, som vissnat af brist på vatten och mer dylikt, utan att ställa till rätta.
Man bör ej hindra dem i sådant, utan tvärtom uppmuntra och taga deras hjälp i anspråk vid alla möjliga tillfällen.
Låt dem ha en egen liten sopskyffel och borste, en egen dammduk, en egen liten disk- balja, en egen liten kaffekvarn, som duger att mala med.
Vid bak låt dem få en egen deg, med hvilken de i början få hjälp, men som längre fram öfverlämnas åt deras eget an- svar.
vSålunda föras de från början lekande små- ningom på allvar in i hushållsarbetet och löpa ej fara att som fullvuxna kvinnor stå främmande och tafatta, när krafvet att sköta ett hem ställes på dem.
Visserligen kunna äfven sådana flickor som i hemmet aldrig lagt hand vid husliga sysslor, utan nödgats lära dem som fullvuxna, bli dugliga husmödrar, men säkerligen kostar det då mer möda att tillägna sig kunskapen och färdigheten, än om hufvud och hand vants därvid från barndomen.
Och så kommer därtill en annan viktig sak, som ej får förbises, nämligen den motvilja mot husligt arbete, som oftast de kvinnor känna, hvilkas uppfostran i detta afseende försummats.
De kunna bli dugliga, arbetsamma och plikt- trogna husmödrar, men innerst gror afskyn för ett arbete, som de ej från späda år lärt sig älska och uppskatta.
Nu må ingen tro, att vi vilja fastkedja den unga kvinnan vid hemsysslorna, långt därifrån, vi önska blott för hennes egen skull, att hon lär sig dem på lättaste sätt, småningom från barnaåren.
När skolan och utbildningen för förvärfsarbetet sedan ställer större fordringar på hennes tid, måste det husliga arbetet själf- klart träda tillbaka.
Men är grunden ordent- ligt lagd, kan det byggas vidare under ferierna.
På samma gång vi fordra hushållskunskaper af den unga flickan, vilja vi ' framhålla vikten af, att hvarje flicka utbildas för ett yrke eller kall, så att hon kan försörja sig själf.
Ingen vet, hvad framtiden bär i sitt sköte, och den dagen kan vara nära nog, att hon måste stå på egna fötter.
Då är det godt att veta, hvad hon skall trygga sig till.
Vid valet af ett så- dant kall bör framför allt anlagen vara bestäm- mande, och föräldrar kunna ej nog uppmanas att tidigt söka utforska, i hvilken riktning dessa anlag gå.
Och har den unga flickan be- stämt sig för ett kall, och arbetar hon i det- samma, må hon då göra det med vaken an- svarskänsla, i ärligt uppsåt att sköta det efter bästa förmåga.
— Vi komma nu till ett annat område, som är af stor betydelse, när det gäller den kvinnliga US!
JOHN FORSELL.
A M # DESSA rader komma under vara läsares ögon, ha de sista gripande ovationerna för den nu " odterkalleligen för sista gången " afskedstagande hofsångaren hr John Forsell brusat ut i Musikaliska akademiens hörsal, där den minnesrika afskeds- konserten hölls under en stämning, som blott en konstnär med hr F.s popularitet torde kunna åväga- bringa.
Till gamman för hans tusentals beundra- rinnor öfver allt Sveas land meddela vi här det a f hoffotografen Rahmn nyss tagna porträttet af sångaren, som visar honom om möjligt ungdomli- gare än vanligt.
ungdomens uppfostran.
Det är klädedräkten.
Unga mödrar ha helt naturligt stor glädje af att kläda sina små barn vackert och fint, och därom är, intet on dt att säga.
Men för att verkligt vara vacker bör klädedräkten lämpas efter barnets ålder, vara enkel och praktisk samt lämna full rörelsefrihet.
Små modedockor med bjäfs och ömtålig grannlåt, som hindra hälsosam lek och ras, äro en ynklig syn.
De göra ej intryck af kroppsligt och själiskt sunda barn, utan af karikatyrer af fullvuxna männi- skor.
Ej nog med att det utpyntade barnet verkar motsatsen till hvad modern afsedt, och inger personer med skönhetskänsla motvilja, så lider dess hälsa af den påtvungna stillheten, som erfordras för att skona ståten, och själs- lifvet smittas af fåfängans gift.
Vi ha med flit tagit denna bild för att framhålla, hur hastigt den i barndomen grundlagda fåfängan ökas, och hur outrotbar den visar sig om den ostörd får utvecklas.
År för år växer den, tills den kväfver all ädlare sträfvan och dödar det spirande goda, som vill våga sig fram.
Modern bör söka uppodla sitt eget skönhets- sinne samt lära sig förstå och både i sin egen och i sina barns klädsel tillämpa den sannin- gen att det verkligt sköna framträder blott i harmonisk enkelhet.
Harmoni i färger, enkelhet i linjer, se där själfva grundvalen för konsten att kläda sig vackert och fint.
Efter den prin- cipen bör modern uppfostra sin dotter och där- vid föregå henne med godt exempel.
Men skall detta lyckas, bör hon ha den moraliska styrkan att stå själfständig inför modets försyndelser mot skönhetens och enkelhetens lag.
Hvad som är fult, kan aldrig bli vackert, därför att Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot Insändande af nedannlmnda be- lopp till Expmdltlonmn of Iden, Stock- holm », erhålles Inom Sverige / to f to fritt t ••EII1III11IIIIII " " " " " " •• • Idun Idun Idun Idun Idun Idun Idnn 1892 1893 (n:r 1 felas) 1895 (utan julnummer) 1902 (med julnumret) 1903 (med julnumret) 1904 (med julnumret) 1905 (med julnumret, n:r 28 felas) •••••••• •••• 2; 2: 2 4: 4: 50 5: 5: Förhållandet mellan manlig och kvinnlig ung- dom blir ej det rätta, om fåfänga och ytlighet bli det bestämmande.
Och därför åligger det modern att taga hänsyn till detta, så att ej hennes modersfåfänga lägger grund till, att dotterns lif i en framtid blir missriktadt och kanske olyckligt i ett på falska grunder upp- byggdt äktenskap.
Umgänget mellan de unga bör hållas enkelt och naturligt, utan flirt och kurtis.
Detta upp- nås nog bäst, om uppsikten skarpes och mått- lig frihet beviljas, på samma gång ingen miss- tänksamhet visas.
Man bör ej väcka den björn som sofver, hvilket skulle ske, om man lät märka oro, utan att verklig anledning funnes.
Mycket har talats för och emot det så kallade " förkläds " - systemet, och ungdomen i allmänhet anser det vara ett misstroendevotum, när man förordar äldre personers närvaro vid deras sam- kväm.
Men hur det än är, så behöfs det " för- kläden " för att lägga sordin på den allt för stormande glädjen, som kan ta sig rätt obehag- liga former, när den, såsom stundom sker, läm- nar fint vett och god ton åsido.
Det kan ej räknas till god ton, när flickorna själfva i sin uppsluppenhet fresta gossarna till förtroligheter, som ej böra ifrågakomma annat än mellan syskon, eller när äldre ynglingar på lek smeka de yngre flickorna.
Slumrande känslor väckas i förtid, och det sunda, naturliga umgänget stores och förfulas.
Denna viktiga fråga löses lättare när den unga flickan i sin mor har ett godt föredöme, och om förhållandet mellan mor och barn är sådant, att dottern har fullt förtroende och utan tvekan vågar säga henne allt.
Lycklig den flicka, som i sin mor har sin bästa vän, till hvilken hon kan gå med sina fel, säker om hjälp, åt hvilken hon kan anförtro sin sorg, sin glädje, viss om varm sympati.
En sådan flicka torde ej gärna knyta förbindelser eller inlåta sig på äfventyr bakom moderns rygg.
Idun 1906 (utan julnummer, n:r 23 o. 52 felas) 5: 50 Idun 1907 (med julnumret) ... J 6: — Iduns julnummer 1894 j 0: 20 Iduns julnummer 1898 3 0: 20 Iduns julnummer 1905 L 0: 50 Barngarderoben 1905, komplett ... J 2: — Barngarderoben 1908, n:r 4 o. 3 felas 2: — ••&lt;•&gt; .. i .................... — 508 — det är modernt, och det gäller för den skull att frigöra sig från modets öfverdrifter och ful- heter.
Från spädaste år och under hela uppväxtti- den bör flickan således klädas med yttersta enkelhet, på samma gång stor vikt lägges vid ordning och renlighet samt harmoni i färg.
Som fullvuxen skall en så uppfostrad flicka sä- kert själfmant följa skönhetens och finhetens bud i val af klädsel.
I nära sammanhang med den uppväxande flickans toalett står också hennes umgänge med manlig ungdom.
Det kanske låter underligt, men den, som med vakna sinnen betraktar vår ungdom, vet, att det ligger sanning inunder.
Våra unga gossar och ynglingar utmärka i de flesta fall särskildt sådana flickor, som äro ele- gant och modernt klädda, äfven om de i karak- tär och intelligens stå vida efter sina enkelt uppträdande kamrater.
Mången yngling tyckes mena, att hans eget värde stiger i proportion med den elegans, hans dam utvecklar, och det hän- der ej sällan, att han kritiskt betraktar systrar och kusiner och vägrar att visa sig i deras säll- skap, om de ej motsvara hans fordran på " stil ".
Ganska små skolflickor redan, som af fåfänga mödrar pyntas öfver höfvan, utmärkas och upp- sökas af manlig ungdom just på grund af deras kläder.
Och i en ålder, då de ännu borde vara fullständigt barn, ledas de in på kurtisens väg för att sedan såsom fullvuxna uppenbara sig som fåfänga, tomhufvade koketter.
Den, som från barndomen vants vid hyllning för yttre företräden, kan ej känna sig lycklig utan en sådan hyllning och försummar ofta förstånds- och hjärtebildning för kroppens prydande.
,.
„, LIS!
.
„,; •«••• .........., ....,.
D&amp;^J En historia om två lapp ' hundar.
Skiss för Idun af W a l d e m a r S w a h n.
K ARHU OCH T U U L I K K I hette de.
Båda voro födda nästan under himme- lens fäste på ett skogsberg som heter Tiirismaa, djupt inne i Finland.
Tuulikki var ett fint och smidigt djur med guldgul färg, som hvitnade i bringan och svans- spetsen.
Hennes hufvud.
hade en vindthunds rasädelhet, och ögonen voro stora, mörka och själfulla som på en ädel springare.
Under valptiden hade hon ett annat namn, men då hennes herre en dag såg henne utvuxen flyga öfver det hvita snötäcket, blixtrade det till i hans skarpa ögon, och när det vackra djuret kom tillbaka, ångande af språnget, betraktade han ömt sin skatt och sade lågt och smek- samt: — Tuulikki!
Då lade hunden sin - fuktiga nos i sin herres hand och såg på honom.
Tuulikki betyder " lilla stormvinden ", och från den stunden lydde hon intet annat namn.
I ett år ströfvade hon ensam omkring med sin herre, men efter den tiden hittade man henne en dag, slickande ett litet lustigt jäm- rande knyte.
Till en början visade modern sina hvita spetsiga tänder mot alla som kommo i närheten, men när den lille fått ögon och kunde stulta omkring på osäkra ben under be- låtet kvidande, lugnade sig de modersrädda känslorna, och Tuulikki började åter följa sin herre på hans ströftåg och jaktfärder.
Alla tyckte, att den nyfödde såg ut som en björnunge.
Han fick därför namnet Karhu.
Väl fullvuxen kunde Karhu icke skryta med sin mammas vackra figur, men hade blifvit en stark och modig bjässe med en profil, som icke längre hade något gemensamt med släktet ursus.
Borsten, som reste sig i vädret, när han blef retad, var gröfre än Tuulikkis och hade en mera plebejisk gul färg, hvilken på sina ställen gick öfver i grått.
Från ailra första början rådde ett mycket godt förhållande mellan mor och son.
Men de båda hundarne voro på samma gång ganska olika hvarandra i lynne och läggning.
Tuulikki var behagsjuk och smeksam som en ung flicka, under det Karhu visade sig trög och reserverad.
Tuulikkis hjärta stod alltid på vid gafvel, men vägen till Karhus tillgifvenhet var både lång och besvär- lig, ty han hyste en djupt rotad misstro mot alla nya människor, och för främmande stam- förvanter lade han i dagen en likgiltighet, som till och med för ett hundsinne måtte kännas kränkande, hvilket icke hindrade att Karhu hade en gentlemannamässig uppfattning af sitt förhållande till omgifningen.
Han var aldrig i vägen, men alltid till hands.
Hungerns kval led han ständigt, men när han fann sig ertap- pad i tiggarställning med hufvudet på sned och de trofasta ögonen följande hvarje rörelse af knif eller gaffel, sänkte han dem blygsamt och gick långsamt bort med en skygg blick bakom sig, som kunde betyda lika mycket ett sista vädjande till den ätandes bättre känslor som en stum anhållan om ursäkt.
Tuulikki åter tiggde och fordrade med en bortskämd älsk- lings hänsynslösa egoism.
Hon tog emot alla läckerbitar såsom den naturligaste sak i världen, och när lilla hennes nåd händelsevis icke be- hagade vara hungrig, vågade stackars Karhu knappast titta åt det rågade fatet med sköna ben.
Ty det hade aldrig händt, att Karhu svikit den känsla af respekt och beundran som Tuulikki ingaf honom genom att taga för sig I Landets främsta först.
Endast när hungern alltför mycket mar- terade vår vän ", tog han sig den oerhörda fri- heten att göra en lof omkring fatet och ett ögonblick fixera sin mammas smärta fina gestalt, hvilken utsträckt framför kaminen dåsade i värmen.
Men den högdragna, förvånade blick, som silade fram ur de halfslutna ögonen, dref honom bums tillbaka i vänthörnet, där han med änglalikt tålamod afvaktade den stund, då Tuulikki värdigades inlåta sig på en inventering af fatet.
Först när den höga modern, gäspande efter de materiella ansträngningarna, åter sträckte ut sig, tog Karhu mod till sig och länsade resterna med en tacksamhet, så ödmjuk, att den verkade sublim.
Den vördnadsfulla tillbedjan, som den hederlige Karhu ägnade sin naturliga moder, får man emellertid icke betrakta som ett utslag af sonlig pietet.
För en hundsjäl äro släktskapsbanden en sak af försvinnande betydelse, och känslan af barnslig afhängighet försvinner lika hastigt som valp- tiden.
Utgår man härifrån måste man förlåta den annars så exemplariska Karhu, att han en gång om året totalt åsidosatte sitt hänsynsfulla sätt mot Tuulikki och på det djupaste kränkte allt hvad moral heter.
Med undantag häraf var det svårt att finna en familj, hvilken lefde under lyckligare förhållanden än herrn, gamla Anna, Matti och de två gula hundarna.
Det hände visserligen sällan något däruppe, men man behöfde icke den omväxling, som jäktande följer samvaron mellan många människor.
Allt det låga och lumpna var långt ifrån bergs- hyddans starktimrade dörr.
Luften där uppe var hög och ren.
Snön låg skimrande och ofläckad öfver vidderna.
Granarna reste sig i tigande majestät så högt, att de seglande molnen tycktes smeksamt snudda vid topparna.
På vintrarna, när kölden knäppte i knutarna och månen stod kall och blek öfver Tiirismaa, kunde man höra märkliga ljud i natten af hungriga, ströfvande rofdjur.
Då lyssnade hun- darna med vidöppna ögon, och i det svaga snöljuset, som silade in i rummet, kunde husbonden se fosforglansen i de vidgade pupil- lerna.
Allt emellanåt spatserade Tuulikki upp och började nosa på väggarne med små nervösa fnysningar, men Karhu låg tyst och orörlig, ända till dess att han förnam gråbenets tas- sande vid uthuslängan.
Då reste sig borsten, och han lät höra ett doft morrande, som slut- ligen förlöstes i ett vredgadt skall.
Vargen var de båda hundarnes oförsonligaste fiende.
De hatade honom med lojala indivi- ders afsky för marodörpack och sågo i den gråe röfvaren lika mycket husets fiende som den personlige antagonisten.
Karhu hade just kommit öfver valptiden, då han utkämpade sin första strid med gråbenet.
Husbonden hade varit " nere i världen ", som han kallade sin närmaste grannes gård.
Den låg två mil genom delvis oländiga färdvägar, och det hade blifvit sent på kvällen, innan den lilla karelaren betslades för hemfärd.
Månen hade gått bakom molnen, men instinkten och det hvita täcket på marken ledde den pigge, ruggige trafvaren.
Hundarna försvunno långa stunder i skogens djup för att sedan åter dyka upp som skuggor bredvid åkdonet.
Den allvarlige mannen i släden hörde deras flåsande bredvid sig ibland och såg, hur det lyste grönt i mörkret af ögon som sökte hans, men ha,ns tankar voro långt borta.
Plötsligt blef hästen orolig och började darra, stampa och flåsa.
Husbonden höll in honom stramt och lyssnade.
På afstånd hördes några o bestämbara • ljud, ungefär som när en illi oljad pistong håller på att stanna i en ång- maskin.
" Varg! "
mumlade mannen i släden, " men bara en — säkert en hungrig hona. "
Snabbt som den klara tanken drog han upp sin Winchester ur fallen och satte fingrarne till munnen.
En skarp hvissling genomskar den frostkalla luften.
Svaret kom i ett kort gemensamt stridsskall från hundarne, ledsagadt af ett doft olycksbådande tjut.
Mycket hung- rig!
Husbonden knep ihop läpparne och stirrade in i mörkret.
Allt närmare kom afgrundskonserten.
Något längre fram vid- gade det sig mellan trädstammarne till en öppen plats, från hvilken den hvita snön sände ut ett matt mjölkfärgadt sken.
En sakta hvä- sande signal till hästen, och det svettångande djuret satte sig med några skygga galoppsteg i fart mot öppningen.
Där höll husbonden in honom och väntade.
Den dofva molltonen i stridsskallet steg och föll.
Så knastrade det plötsligt helt nära af torra grenar, och tre svarta skuggor döko upp.
Två nästan inpå hvarandra, den tredje en bit ifrån.
Husbonden reste sig och fattade hårdt om bösskolfven.
Men i detsamma flöto de tre skuggorna ihop.
En ljudlös förbittrad kamp började — — — När gråskinnet fått dödshugget, linkade Karhu fram till husbonden, stolt, men illa med- faren.
Vid hans sida sprang Tuulikki, ängs- ligt viftande med svansen, men oskadd, om man undantar några skrubbsår vid öronen.
Ty Tuulikki, som var en slugt tänkande varelse, utsatte sig aldrig onödigt för en fara, allra- minst slungade hon sig besinningslöst in i ett handgemäng utan att förut ha beräknat chan- serna för framgång.
Hon hade alltså låtit Karhu sköta grofgörat, men när fienden blottade sig, var hon genast framme och högg till.
Detta var också Karhus lycka, ty trots sitt mod och sin styrka, var han dock knappast mer än en valp, och den hungriga varginnan hade säkert varit en gammal slagskämpe.
— Mannen, som flytt upp till tystnaden på Tiirismaa, hade fyllt sitt lifsverk.
Han hade gifvit sitt folk en skatt af sköna sånger.
Ekot af hans tankar dallrade som ett mäktigt orgel- brus öfver norden.
Hans namn hade knutits till raden af nationens märkesmän.
Allt ifrigare sökte också lockande röster draga honom ned från ensligheten däruppe.
Man ville ställa honom i breschen för folkets kraf, ville kora honom till en banerförare, bakom hvilken foster- landet kunde samla sina önskningar.
Men drömmaren hade kämpat ut.
Hans lidelsefulla ord och stolta frihetsjublande tan- kar tycktes honom i uppgörelsens kräfvande stunder krympa ihop till tomma fanfaronnader.
Hvad hade han att sätta bakom dessa eld- flammor, som tändt brand i tusentals klappande hjärtan?
Ett sorgtyngdt, bittert småleende, en trött själs kraftlösa längtan.
Lifvet hade en gång hos honom dödat nerven att lefva.
Han var till endast som på nåd, höll hufvudet öfver vattnet blott af djurets instinkt.
När han så en dag fann, att allt var slut, när äfven lidandets smärta domnat bort i den tomhet, hvilken öfvergår döden, kallade han på sina- kära hundar och gick ut i skogen, som tigande och mörk stirrade upp mot det oändliga.
.
.
Där hittades han sedan i en glänta, hvar- ifrån blicken förlorar sig i ett aningsfullt fjär- ran.
Bredvid honom låg bössan.
Med säker hand hade han träffat hjärtat.
På ömse sidor om den döde, hvars panna klarnat inför befriel- sen, stodo likt två trogna skiltvakter Karhu och Tuulikki.
När de uppbådade skallgångs- männen kommo närmare, reste sig borsten på de gula lapphundarne.
(Forts.) litterära och konstnärliga illustrerade familjetidning bör ej saknas i något hem.
Pristäflingar hvarje vecka.
Helt år 6: 5 0, hälft år 3: 2 5, lösnummer 12 öre.
— 509 — IDUN
^^TTjec) rac) err2d£g^Mgg^ U TSTÄLLNINGEN af engelsk gra- vyr- och etsningskonst i de tre akademisalarne vid Rödbodtorget är slående både genom konstverkens höga numerär och höga konstnärliga egen- skaper.
Vi bjuda här afbildningar af Frank Brangwyns " På väg från ar- betet ", den svenske mästaren A.
H. Häggs " Hemkomsten från marknaden ", spanskt motiv, samt D. Watersons " Åda- len " — • alla verk af yppersta värde.
De fyra svenska konstnärer, som ut- ställt en liten grupp målningar i Hult- bergs konsthandel, förtjäna äfven att beaktas, fast det ej står europeiskt sorl Kring deras namn.
Där är Gott- frid Kallstenius med sitt redbara kynne återspegladt i några uppsvenska land- skap.
Knut Borgh, den lyriske träd- målaren, som har ett par utsökt vackra dukar, och Lennart och Olga Nyblom, den förre med känsliga naturskildrin- gar, den senare med täcka flgurala kompositioner samt landskap.
A. Blomberg foto.
— 510 —
N OG HAR MAN hört, att doktor Westerlund har en ofantlig prak- tik, och att hjälpsökande strömma till honom från hela landet, men detta, tänker man, är ändå rent otroligt.
Tå- get från Stockholm är fullsatt denna förmiddag, men tycks lämna af sina flesta passagerare vid Enköpings sta- tion.
Och vägen mellan stationen och staden, det outplånliga vittnesbördet om tvistigheterna vid järnvägens anläg- gande, vägen är svart af resande, som vallfärda inåt den lilla staden, som ligger där platt och anspråkslös midt på slätten bland sina blågröna peppar- rotsfält.
Man far förbi flockar af män- niskor, som alls icke se sjuka ut, men som ginge de till ett nöje.
Dessa oberäkneliga nervösa sjukdomar!
Det är först, då man stigit af utanför ho- tellet vid torget och står midt i den mest genuina höstmarknad, med byråar och laggkärl, äpplen och potatis, pap- perskarameller och gipsgubbar, zige- nare och bondflickor, som det faller Sö Rd J &amp;, j .- * * 3$te " ^VT^BR *.
; X ^ ' J MI], &amp;: ^fefc 4&amp;A SE EKk ?I må » t É^VS *: i ' 4 0 * K. t, t, • •• / • * * ": &gt; • i ' .j^j .,, l i;,.
.
s.
V *.
- ^ — -, * l \ \ il; " — " " " •- ' *.
.
" ••é0 K ' - ' w- ' * -- 3v .. éP ".
' ' • &amp;, y.
^Br M jW • • • .- • -, - • ' • i.;: i * - i • " C.: ' ".
, &amp; S &amp;.
• " -. /; • — v ---.
; - * «-~ • \.
' • ' w '; SL W&amp;BM WBPS&amp;m; V 5 * g£ ste A. Blomberg foto — 511 1.
Doktor Wester- lunds gård vid Kyrko- gatan i Enköping.
2.
Gårdsinteriören.
3.
Doktor ' Wester- lund i sitt mottag- ningsrum.
4.
Ett hörn af trädgården.
en in, att det öfverhufvud kan tänkas hända något i Enköping, som icke har direkt med doktor Westerlund att göra.
Det är något grannt med marknader, särskildt en strålande mild oktoberdag med landets fruk- ter och höstens rikedomar på torget.
Men det är å andra sidan för den, som vill studera dok- tor Westerlunds Enköping, icke riktigt lyckadt att komma vid ett sådant tillfälle.
Dagen före eller dagen efter skulle man, sägs det, kunnat iakttaga hur staden rättar sina tider efter dok- torns, fått se hans patienter vandra på gatorna och kunnat räkna de besökande, som kommo till hans mottagning, men nu är den Westerlund- ska prägeln skymd af marknadsvimlet.
Emellertid, när man lämnade torget och gick nedåt doktor Westerlunds gata, steg det rätta Enköping allt tydligare för ens blick, och den gula doktorsgården tycktes fullkomligt obe- rörd af det brokiga folklif och den flitiga köpenskap, som tillhöra marknaden.
Utan- för luckan, där numren till mottagningen läm- nas ut, stodo några besökande, eljes syntes icke en människa.
På den lördagskrattade går- den lågo gula löf från de lummiga träden, det var sol öfver rabattens sista ensliga blommor och öfver det hela fred, fred, som det bör vara omkring en nervläkare.
Det var en paus mellan mottagningarna, och väntrummet var tomt.
Men på tröskeln till sitt mottagningsrum stod doktorn rask och rak och tydligen litet road af att rollerna voro om- bytta, och att han själf nu för en gång skulle bli utfrågad.
Sedan den dag för tio år sedan, då Iduns fotograf besökte Enköping och den dåvarande sextioåringen, kan allting ha förändrats, men icke doktor Westerlunds rum.
Fotografierna från 1899 visa samma möbler, samma taflor på väggarna, samma prydnadssaker och böcker på det runda bordet framför soffan, samma föremål på skrifbordet och i denna gammaldags karak- täristiska miljö samme doktor med sitt kraftiga intelligenta ansikte, sin berömda skarpa läkar- blick och sitt smått kärfva leende.
Kanske dock att de äldre souvenirerna från tacksamma I BONDKVARTERET.
H u d e n s vård.
GATUPERSPEKTIV FRÅN ENKÖPING.
patienter, taflorna, fotografierna och broderierna fått maka ihop sig för några nya, alla lika pietets- fullt hedrade och bevarade, så att för doktorn att se sig om i sitt rum nästan är som för en journalist att bläddra genom gamla årgångar af sin tidning — en repetitionskurs i det förflutna.
Doktor Westerlund sammanfattar den gångna tiden i ett par enkla ord: jag har praktiserat i Enköping hela mitt lif.
Man kan icke tänka sig något i sig själf mindre sensationellt, men vi veta alla hvad den mannen lyckats få ut ur det, veta hur denne småstadsläkare i 42 år tvingat berget att komma till sig, hur hans växande berömmelse lockat sjuka icke blott från hela vårt land och grannländerna, men också från England, Ryssland, kontinenten.
Det är tidens försåtliga onda, nervsjukdo- marna, hvilka han speciellt ägnat sig åt att bota, medan han samtidigt skänkt ett mycket starkt intresse åt tuberkulosen.
Resorna till utlandet för att studera dessa sjukdomars behandling är väl egentligen det enda som äfbrutit de långa arbetsåren, som följde på ungdomens äfventyr i dansk-tyska kriget, äfventyr som slutade med fångenskap och hemsändande.
— Sedan 1870-talet, berättar han, ingår Stor- lien i mina årliga vanor, jag var en af de förste, som började med att utnyttja våra högfjälls- bygders hälsoskatter för de klenas och nerv- sjukas räkning.
Sedan har ju hundrade andra tillämpat hans regel att naturen och hvilan äro de bästa läkemedlen, nervläkarna ha blifvit många, och de nervsjuke ännu flere.
Doktor Westerlund har dock ännu vid sina 70 år — hans högtidsdag inföll den 22 dennes — allt- jämt kvar den stora allmänhetens obegränsade tillit, och de unga namnen ha ej undanskymt hans popularitet.
PEPPARROTSMARKNAD P å grund af sin uppfriskande inverkan å h u d s y s t e m e t vinner Salubrin en städse ökad användning vid h u d e n s vård.
Särskildt h a r frottering af kroppen m e d ett af Salu- brin fuktadt tygstycke befunnits verksam till förekommande af förkylning efter svett- ning och till m o t v e r k a n d e af ömhet och värk efter öfveransträngning.
Salubrin tillhandahålles i Parfym-, Speceri- &amp; Färgaffärer.
I p a r t i hos G-eijer &amp; C:o, Stockholm.
P Å ENKÖPINGS TORG.
Som sagdt, det är mest nervsjuka han be- handlat och bland de nervsjuka mest kvinnor, enligt hans eget ord.
Det ligger då nära till hands att fråga honom: först hvarför kvinnornas nerv- system så ofta knäckes och sedan ': hvilka syssel- sättningar det är, som mest ödelägga dem.
Doktor Westerlund svarar, att det är brist på möjligheter och förmåga att ordna sitt arbete och sin tid utanför arbetet, som i allmänhet bryter ned kvinnornas hälsa.
De arbeta med oro och hets i sin ytterliga samvetsgrannhet i stället för att ta det hela med lugn, de unna sig ingen hvila, sätta sig till arbetet strax efter middagen t. ex., då det är ytterligt skadligt att jaga blodet åt hufvudet, och när de skulle ha ledigt, oroa de sig med funderingar, om de gjort sitt nog fort och nog väl.
Ofta äro de undernärda, ofta lida de af dåliga bostadsför- hållanden^ och följden blir, att deras nerver ge vika.
Speciellt bland lärarinnor och kontorister hade doktor Westerlund haft många sådana patienter.
— Men jag tror nog, att det blir bättre, när kvinnorna bli mer vana vid att arbeta i yrken och få högre löner, slutade han.
Och nog bör den yngre generationen i detta fall kunna ta lärdomar af den äldre, bli litet mera metodisk och, så lustigt det kan låta, litet mindre nitisk!
De som varit hos doktor Westerlund lära i alla händelser att börja ett nytt lif.
Hans in- flytande i den vägen måtte vara ganska ena- stående.
Och genom sitt eget exempel visar han ju dagligen hur mycket arbete en människa ända upp i ålderdomen kan prestera, blott hon ordnar sin dag metodiskt mellan verksamhet och hvila.
Audiensen är slut.
Doktor Westerlund har icke mera tid att ägna en frisk människa, " " och man är ensam med Enköping utan ens den minsta lilla nevrasteni i sällskap.
Den pepparrotsomgördlade staden är snart genomvandrad.
Husen, de äldre af dem, äro hvarandra så lika som bär (men riktigt vackra och respektabla bär), de dekorativa spjälluckorna ha samma form och färg och utsmyckningen på I KONDITORIHORNAN.
: IDUNS MODELLKATALOG ";; Z 512 Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem.
Fyra rikhaltiga läsonghaiten ärligen.
Koloreradt omslag.
Prenumerationiprit 2.20 för helt år — 60 öre pr häfte.
5^ä gesimserna är öfverallt lika förenkladt korin- tisk.
De nyare husen äro mera omväxlande, men hållningslösa och gå blott litet i stil med staden för öfrigt.
När man sett sig mätt på perspektivet nere från torget uppåt Kyrkogatan med kyrkan och kyrkogårdsportalen i fonden, beundrat stadens idyll: en liten grön paviljong bland äppelsnåren i en trädgård, och upptäckt, att antikviteterna i en annars lofvande butik äro minst så dyra som i Stockholm — då kan man ur ren turistsynpunkt Enköping.
Lyckligtvis finns marknaden, och på andra sidan en å, som man skulle vilja kalla Enkö- pingsån, vinka alla dess yrande fröjder.
Man hinner just lagom bevista " oåterkalleligen sista premiären för i afton med förstklassiga artister från Stockholmsutställningen " å världens roli- gaste varieté, innan det blir tid att ge sig till kvällståget mot Stockholm.
E.
— ER.
Svenska hems tredje år.
D E SVENSKA KVINNORNAS unga koope- rativa företag, Svenska hem, för hvilket redogjorts utförligt i Idun, har i dagarna haft årsstämma med sina intressenter, hvarvid dessa hade tillfälle att på nytt konstatera företagets stadiga och stora framgång och ledningens duglighet och kvinnornas intresse för den koope- rativa tanken.
Antalet medlemmar i Svenska hems andelsförening har enligt årsberättelsen ökats från 661 vid starten och 1,194 förra året till 1,463, andelskapita ' et från 41,837 kr.
till 47,512 kr.
och försäljningssumman från kr.
254,276: 22 till kr.
351,289: 02 — allt siffror som tala ett tydligt språk om föreningens utveckling.
Till andelsägarna beslöts en vinst- utdelning af 2,5 proc.
på resp. inköpssummor.
Svenska hem har nu utom sin hufvudaffär Jakobsbergsgatan 6 två filialer, en vid Karl- bergsvägen 16, en vid Schéelegatan 14 samt en lagerdepå för Östermalm.
För dem som intressera sig för Svenska hem rekommendera vi föreningens innehållsrika års- skrift, utgifven af fru Ezaline Boheman.
Genom eget arbete * C N " DE GAMLAS DAG " har alltid såsom ett önske- * — ' mål hägrat för stiftarinnan af föreningen " Genom eget arbete ".
Föreningen önskar, e r tersom frågan ånyo blifvit väckt, göra sig påmind iör att vänner till de gamla måtte mera lifligt ansluta sig till dess syfte och däri- genom göra det för oss lättare att fortfarande göra våra gamla den smula glädje vi kunna genom att för- skaffa dem möjlighet att blifva utaf med de anspråks- lösa arbeten, som de ännu på gamla dagar kunna åstad- komma och hvilka af föreningen uppköpas kontant, så länge det är möjligt att skaffa medel därtill.
Finnes det tillika någon, som behjärtar denna vädjan och skulle vilja hjälpa till att genom någon donation eller gåfva öka det lilla kapital, som före- ningen hittills förvärfvat, vore vi hjärtligt tacksamma, så ock om vi finge hoppas på uppköp af våra ar- beten, hvilka tills vidare äro tillgängliga hos fru Alma Liining, Valhallavägen 43, 3 tr. hvarje tisdag kl. 11 3, eller vid en möjligen blifvande försäljning, som är på- tänkt under höstens lopp.
Vi hoppas att detta enkla Gif akt / må blifva till välsignelse i vårt syfte att — om också i all anspråks- löshet — lätta en eller annan börda, som är tung att bära ensam, men hvilken får en annan anstrykning, när någon glimt af kärlekens sol faller därpå.
Fru Augusta Z etter gr en, f. Schale, S:t Eriks plan 2.
Ordförande.
Fru Lilly Bergh, f. Klingspor, Villa- gatan 21.
Fru Elsa Holmertz, f. Ehrenkrona, Gref- tureg.
72.
Grefvinnan Anna Ruuth, f. Zethelius, Salt- sjöbaden.
Fru Alma Liining, f. Tengstrand, Valhalla- vägen 43.
Grefvinnan Henny Hamilton, f. Telander, Bergsgatan 7, B.
Fru Agnes Laurell, f. Arrhenius, Slottet.
Dr E. Svedmark, Kungsg.
14, Kassaförvaltare.
prN MINNESVÅRD öfver " Sigurd ", den populäre * — svenske humoristen och tidningsmannen, d / täck- tes i söndags ä Nya kyrkogården under en anslå- ende hyllningshögtidlighet, ägnad den bortgångnes minne.
Å den höga granitvärden, af hvilken vi här meddela en af bildning, synes öfverst förf altarens väl träffade drag t brons, framställda af skulptören Vetterlund, och därunder " Sigurds " namnteckning.
På stenens nedre del står tnrlstadt: " Åt Sigurd, Humoristen, Diktaren, Svensken restes vården af mänga vänner. "
Lytets börda.
Berättelse af Hjalmar Höglund.
Belönad med hedersomnämnande vid Iduns romanpristäfling 1908.
(Forts. fr. n:r 42.)
" P A HA VI åter samlats till ett gemensamt K 3 möte, " säger han, " för att rådslå och be- sluta om för oss viktiga ärenden och framför allt för att utbyta tankar och intryck så som vi endast kunna det oss emellan.
Och när jag nu hälsar eder alla välkomna östan- och västan- ifrån, nordan- och sunnanifrån, alla I som drab- bats af lifvets tunga hand, så ber jag eder känna och vara medvetna därom, att ingenstä- des i hela vida världen är enhvar af oss så hemma som här bland sina likar, och att ingen står oss närmare än hvad skickeisen ställt oss till hvarandra.
På tunggångna och försakelse- belagda vägar ställde oss vårt öde, men det finnes dock planer, där marken är jämn och mjuk och lätt för stegen och där en stunds vederkvickelse och behöflig hvila beredes oss.
Jag menar dessa sammankomster, då vi efter årslång skilsmässa åter räcka hvarandra han- den.
De äro de jämna planerna, de tunggångna vägarnas hvilopunkfer, och under förhoppning att enhvar af oss nu åter för några dagar skall få del af denna vederkvickelse och denna hvila från oro och bekymmer och förnekadt person- lighetskraf, så förklarar jag detta möte öppnadt. "
Sådana falla hans ord.
Så taga rådslagen och besluten vid, och ärende efter ärende, enbart rö- rande deras egna solidariska intressen, diskuteras och afgöras.
Men när allt detta är undanstökadt, då reser sig en man i bänken och talar, och det han säger är i få ord ett helt lifs historia om en själs långa, tysta vånda.
Han har förut gått omkring i salen bland de öfriga och upp- lifvat gamla bekantskaper och formerat nya, och nu ligger det något af förklaring öfver honom öfver att få vara helt sig själf och få tala fritt ut sin tanke till dem, som förstå innebörden af hans ord. "
J a g skulle vilja kasta fram ett ord till pröf- ning, " säger han, " det ordet nämligen: ensam- het.
Har ni tänkt på och smakat hela vidden af hvad det ordet innebär, tvingats att riktigt suga must och safve ur det till sista droppen?
Jag bar gjort det.
Men ni, som har förmånen att bygga och bo i hvarandras närhet och mötas då och då, ni har dock aldrig smakat ensam- hetens bitterhet så, som vi därute i de vida bygderna, vi, som mäta mångmila afstånd till närmaste granne.
Ty med grannar menar jag icke dem, som se.
De stå mig och mina in- tressen i många fall icke närmare än tallarna kring min stuga.
Nej, med grannar menar jag endast dem, som genom synens mistning kastats in i samma lif som jag, och till en sådan granne är det mer än långt.
Eremitens ensamhet i ödemarken är icke så tungt tryckande som ensamhetskänslan midt bland ömkande människor.
Jag fruktar den en- samheten mera än döden.
J a g kämpar daglig- dags med den därute i min hembygd, och där finns icke ett ställe, där jag kan gömma mig undan för den.
Jag hör furornas sus och löfvens prassel som andra, jag hör forsens brus och vågornas skvalp mot stranden och jag känner dofterna af sommarblom och saffylld växt, men jag gör det allena.
De, som lefva omkring mig, de höra och förnimma det icke på samma sätt som jag, ty deras förnimmelser smälta samman med blicken och få genom den en annan känslofärg.
Jag står allena och utom deras intryckskrets.
Jag lefver bland bygdens folk.
Jag går in och ut i deras gårdar och växlar ord och hand- slag med dem, men jag gör det så, som en främling gör det i en trakt, där ingen känner honom eller hyser intresse för hans person.
Jag är ensam i min egen hembygd.
J a g har hustru och barn i min stuga, ty jag tänkte, att med deras hjälp skulle jag få makt med ensamheten, men förgäfves.
Jag känner mig allena vid min hustrus vänlighet, och när mina småttingar krypa upp i mitt knä och jollra efter sitt sinne, då känner jag som starkast, att jag i mycket står utanför deras värld, att deras lifsinstinkter gå dit jag icke kan följa och att deras vaknande tankar forma bilder, dem jag icke kan förklara eller dela med dem, och mitt hjärta vill krympa samman af bäfvan för att de en gång skola ömka sin egen far.
Men sådant, bröder, förmå ord ej måla. "
Hans röst skälfver ett ögonblick som af gråt, och det går en medkänslans suck från åhörarna rundt omkring.
Så talar han åter.
" Det är som om jag ständigt hade två lif, två personligheter, " fortsätter han.
" Den ena hungrar och törstar och äter och dricker och är frisk och sund, och den andra har drabbats af blindheten.
Och den blinde hos mig skriar efter likställdt samlif och trår och traktar efter att få smyga sig undan alla de ögon, som med- lidsamt se på mig, att få smyga sig undan allas deras åsyn, som fulla af välvilja likväl i innersta tankarna ställa mig lägre än sig själfva och utom sin krets, längtar efter hvar gång jag får stiga in i eder ring och blanda mig med Hvarje husmoder B a r n g a r d e r o b e n Hvarje sömmerska likaså, j bör prenumerera på Pris iär helt år 3 kr.
; hälft Ar kr.
1:60 Lösnummer 30 öre.
— 513 — 12 häften årligen.
eder.
T y h ä r k a n j a g k a s t a l y t e t s b ö r d a af och lyfta h u f v u d e t h ö g t i m e d v e t a n d e t af a t t u t a n å t s k i l l n a d v a r a en b l a n d m å n g a.
H ä r är d e t o l y c k a n s m ä r k e, som a n n o r s t ä d e s skiljer mig från a n d r a, j u s t d e t som s k ä n k e r m i g sam- h ö r i g h e t e n s r ä t t; h ä r b j u d e s det å t r å d d a sam- lifvet fullt och f ö r s t å e n d e, och därför äro d e s s a m ö t e n en v ä l s i g n e l s e.
T y d e t s ä g e r j a g af h e l a m i t t lifs e r f a r e n h e t, a t t l y t e t s b ö r d a ligger icke t y n g s t i d e n k r o p p s l i g a y t t r e o l ä g e n h e t e n och v e d e r m ö d a n, u t a n i den själens v å n d a, d e t föder, och i d e t afskiljande och i s o l e r a n d e från allmänlifvet, som d e t för m e d s i g.
D e t är ly- t e t s s t ö r s t a olycka, d e t gissel, s o m i n g e n opröf- v a d fullt k a n fatta.
V ä l v o r e dock, om j a g nu icke t a l a t i allas e d e r t n a m n och m e d stöd af allas eder erfaren- h e t, u t a n e n d a s t och a l l e n a s t af egen drift. "
H a n s l u t a r, och det är en s t u n d d ö d s t y s t i s a l e n, m e d a n en v å g af s t a r k a k ä n s l o r r u l l a t genom åhörarnas sinnen.
S å resa de sig och gå b o r t till h o n o m en och en och u t a n öfver- e n s k o m m e l s e och t r y c k a h a n s h a n d och s ä g a h v a r för s i g: " S å, som du s a d e d e t, så är äfven m i n er- farenhet. "
Och h a n, som t a l a t, ler e t t .smärtfylldt le- e n d e och m e d n å g o t i d r a g e n, som v i t t n a r om fullt f ö r s t å e n d e, d e t e n s a m h e t e n b l a n d m ä n n i - skor l ä r t h o n o m.
E r i k h a d e s u t t i t på en afsides b ä n k och m e d v ä x a n d e u p p m ä r k s a m h e t följt m ö t e t s g å n g och, så l å n g t h a n d e t f ö r m å d d e, gifvit a k t på de- t a l j e r n a i de n ä r v a r a n d e s s ä t t och u p p t r ä d a n d e.
D e t t a v a r n å g o t n y t t för h o n o m, som k o m ho- n o m a t t a n a å t s k i l l i g t, d e t h a n förut icke t ä n k t s i g in uti, och d e n siste t a l a r e n s a n f ö r a n d e t y c k t e s h o n o m v a r a r i k t a d t till h o n o m själf.
D e t v a r som om den b l i n d e med sitt tal v ä n d t sig d i r e k t till h o n o m och s a g t: M ä r k, a t t du icke är e n s a m i ditt l ä g e!
H ä r finns en hel s k a r a o l y c k s k a m r a t e r, för h v i l k a alla d e t r e d a n är e t t f u l l b o r d a d t och o f ö r ä n d e r l i g t faktum, h v a d du v ä n t a r och r ä d e s för.
T ä n k därför icke, a t t du är e n s a m s t å e n d e, t a g i s t ä l l e t ditt ö d e i din h a n d och foga ditt lif därefter som v i!
Erik tyckte att han aldrig handlat klokare, än n ä r h a n b e s ö k t e d e t t a m ö t e, t y h v a d h a n h ä r fått till lifs, d e t v e r k a d e som en s v a l k a n d e lisa för h a n s b r ä n n a n d e t a n k a r.
Sannerligen, h v a d k v e d och j ä m r a d e h a n sig för som en stackare?
Han var ju ändå i det stora hela b a r a en e n d a b l a n d t u s e n d e a n d r a!
D å de n ä r v a r a n d e började s k i n g r a s, r e s t e sig E r i k och gick b o r t till den b l i n d e t a l a r e n framme i s a l e n. "
F ö r l å t a t t j a g o p å k a l l a d t r ä n g e r mig p å er, m e n j a g skulle g ä r n a ö n s k a göra er b e k a n t - s k a p, " sade han ursäktande. "
M i t t n a m n är E r i k A x n e r, på god v ä g a t t bli b l i n d. "
" O c h m i t t n a m n är T u r e D a h l, blind allt s e d a n t i d i g a s t e b a r n d o m e n, " s v a r a d e den a n d r e l e e n d e och s k a k a d e h a n d m e d E r i k.
Och m e l l a n de b å d a m ä n n e n u t s p a n n sig ett l å n g t och lifligt s a m t a l, och n ä r E r i k s e n a r e skildes från T u r e D a h l och a n d r a b l i n d a, h a d e h a n för sitt n y a lifsskede v u n n i t å t m i n s t o n e en i n t i m a r e v ä n, än han förut haft, och den efter- m i d d a g e n h a d e b r a g t h o n o m till en försonligare och m e r a l u g n t r e s i g n e r a d s t ä m n i n g inför sitt v ä n t a d e ö d e, än h a n förut k u n n a t t ä n k a sig.
H ä r h a d e i n g e n s a g t h o n o m ' a t t du t o r d e s ', h ä r v a r h a n s b e l ä g e n h e t v i s s e r l i g e n en l e d s a m s a k, m e n icke n å g o n h o p p l ö s förvisning ur v e r k s a m h e t s l i f v e t, icke n å g o n f ö r k a s t e l s e o r s a k som g a g n a n d e och s a m h ä l l s n y t t i g m e d m ä n n i s k a.
Tåget rullade h a d e slagit sig å t e r mot h e m t r a k t e n.
Erik n e d i e t t k u p é h ö r n och s a t t i Uppgif lifrldd (under tmuno), midJeTldd erhåller Ni till Hder figur ch kjollängd • fullt tillförlitliga, m o d e r n a o. e l e g a n t a: «V M J; U n M f l A ^ l f f f M A M t?
?
Atfl * m^ u n d e r ^en första milen och g e n o m g i c k i t a n - k a r n a, h v a d h a n upplefvat u n d e r d e n n a sin s t o c k h o l m s r e s a och h v a d den gifvit till resul- tat.
H v a d h a n v u n n i t beträffande sina ögon h a d e varit i n t e t, s n a r a r e t v ä r t o m, m e n h a n h a d e d o c k fått k l a r h e t i s i t t läge och visste n u m e r a, h v a d som förestod h o n o m, och däri låg en viss vinst.
Och a t t h a n b e s ö k t e blind- m ö t e t, det s k a t t a d e h a n n u som ett af sina allra l y c k l i g a s t e infall, t y u t a n a t t ha s a m m a n - träffat m e d de b l i n d a skulle h a n s b e l ä g e n h e t i h a n s e g n a t a n k a r h a förefallit o u t s ä g l i g t m e r a förtviflad och h o p p l ö s, än h v a d n u v a r fallet.
N u h a d e b l i n d h e t e n fått n å g o t f ö r s o n a n d e öfver sig d ä r i g e n o m a t t h a n visste den v a r a delad af m å n g a och d e l a d af i n t e l l i g e n t a och t ä n k a n d e p e r s o n e r och icke blott af i d i o t e r och a n d l i g e n förslöade, och d ä r i g e n o m a t t h a n l ä r t sig inse, a t t den k u n d e b e t r a k t a s från en h e l t a n n a n och m i n d r e a f s k r ä c k a n d e sida, än h v a d h a n förut föreställt sig.
M e n om E r i k i d e t t a h ä n s e e n d e v u n n i t en smula lisa, så h a d e h a n i s t ä l l e t fått n å g o t a n n a t på sin lott, som t r y c k t e h o n o m d e s t o mera.
H a n h a d e l ä m n a t h e m m e t m e d i själfva v e r k e t icke så litet h o p p om sin s y n s återfå- e n d e, och t ä n k om d e t t a h o p p h a d e blifvit verk- lighet, tänk, tänk!
Med h v i l k e n glädje skulle h a n icke då h a a n t r ä d t d e n n a å t e r r e s a till de sina!
D å skulle han vid sin h e m k o m s t öfver- l y c k l i g k u n n a t k y s s a sin h u s t r u och s ä g a: N å, h v a d h a r du nu för alla dina b e k y m m e r?
Men nu h a d e d e t t a h o p p g r u s a t s och v ä n d t s till mot- s a t s e n, och det t y n g s t a af allt v a r a t t m e d d e l a E l s a det.
N o g f ö r m å d d e h a n själf b ä r a sin o l y c k a, m e n E l s a skulle k a n s k e ej k u n n a d e t.
N ä r h a n förr v a r i t b o r t a, h a d e h a n alltid p l ä g a t l ä n g t a h e m; nu d ä r e m o t erfor h a n n å g o t af o b e h a g och m o t v i l j a för a t t å t e r n a l k a s hem- met.
H a n v i s s t e j u, h v a d k o m m a s k u l l e: en s t r ö m af t å r a r och v e k l a g a n och a l l t s a m m a n s k a n s k e m y n n a n d e u t i f ö r e b r å e l s e r eller å t m i n - s t o n e i en förtegen å n g e r öfver sitt giftermål.
Men n ä r h a n t ä n k t e sig in i E l s a s s t ä l l n i n g, k u n d e h a n k n a p p a s t förebrå h e n n e för d e t t a.
H o n h a d e gift, sig m e d en s e e n d e m a n, och nu v a r h a n likväl | r e d a n dömd till b l i n d h e t.
Och d e t g ä l l d e h ä r icke a l l e n a s t h a n s r e n t person- liga o l y c k a, d e t gällde t y v ä r r h e l a h e m m e t s framtid, dess v a r a eller icke v a r a, och som d e t o v i l l k o r l i g e n m å s t e te sig för E l s a s t a n k a r, å t e r s t o d det nu icke a n n a t än nöd och e l ä n d e.
Och så det r e n t v a n f ö r a i h a n s u t s e e n d e och sätt att skicka sig!
Gud h j ä l p e, a t t icke n å g o t funnes, som v i d h a n s h e m k o m s t b r u s t e s ö n d e r emellan d e m!
K a n s k e s k u l l e h a n nu ä n d å komma i andra hand, kanske!
Det fordrades en öfverstor själ för a t t inför en s å d a n o m s t ö r t - n i n g ä n d å förbli sig lik.
E r i k v ä n d e sig m o t fönstret och s å g ut.
Han behöfde n å g o t u t o m sig a t t fästa t a n k a r n a v i d, och h a n a n s t r ä n g d e sig a t t gifva a k t p å den f ö r b i s k y m t a n d e t r a k t e n, m e n n ä r h a n icke för- m å d d e urskilja b e s t ä m d a d r a g och e n s k i l d h e t e r i den u t a n allt flöt s a m m a n för h o n o m till ett o r e d i g t och i n t r e s s e l ö s t k a o s, så v ä n d e h a n sig å t e r från f ö n s t r e t och tog i s t ä l l e t en t i d n i n g u r fickan och b ö r j a d e läsa.
Ty ännu såg han likväl så m y c k e t, a t t h a n m e d t i d n i n g e n t ä t t intill a n s i k t e t t ä m l i g e n o b e s v ä r a d t k u n d e t a g a del af d e n, och n u ville h a n läsa bort b å d e tid och t a n k a r.
M e n h a n fann s n a r t, a t t t å g e t s d a l l r a n d e rörelse v e r k a d e s t ö r a n d e och försvå- r a d e l ä s n i n g e n, så a t t h a n inom en k o r t s t u n d s å g sig n ö d s a k a d a t t u p p h ö r a äfven med d e n förströelsen.
F ö r h o n o m fanns d e t i n g e n u n d a n - flykt, h a n v a r dömd till fånge inom sina e g n a tankars kretsgång.
(Forts.) FRÅN VÄNSTER TILL HÖGER: HANNA LARS- SON, ALMA L A R S S O N, K L A R A J O S E F S - SON, H U L D A JACOBSSON L. ERICSON, FOTO.
En plikttrogen kvartett * ET GAFS MÅNGEN GÅNG under den nu tillända- D lupna storstrejken tillfällen till den reflexionen, att kvinnan visade sig mera karlavulen än karlarne själfva, då det gällde både att arbeta och att hålla stånd mot hårda och hänsynslösa påtryckningar.
Vi presentera här en kvartett sådana damer, som bestämdt vägrade att storstrejka och i stället under dessa särskildt för landets tidningar så kritiska tider å Falköpings Tid- nings tryckeri utförde ett arbete, som är väl förtjänt af att offentligen nämnas.
Halfva tryckeripersonalen följde sin organisations order att — i strid mot gäl- lande aftal — nedlägga arbetet, hvarför de fyra kvar- varande damerna, som inom parentes sagdt ej tillhörde organisationen, fingo ensamma upptaga och bära den arbetsbörda, som förut varit fördelad på åtta, och som under strejktiden blef ännu större på grund af stegrad efterfrågan å tidningen, hvilken under hela strejktiden utkom i 7,000 ex.
Det arbetades natt och dag.
En af damerna (Hanna Larsson), som är faktor å trycke- riet, skötte både ombrytning, pressen och iläggningen, och nummer efter nummer utkom tidningen i sitt van- liga format " som om ingenting händt ".
Men ej nog härmed.
" De fyra " sågo sig omsider goda att hopar- beta äfven Ulricehamns Tidning, som sålunda under strejkens sista skede utkom från Falköpings Tidnings officin.
Allmänheten uppskattade ock den plikttrohet, som genom detta arbete kom till uttryck, och ännu pågår bland tidningens prenumeranter insamling till en he- dersgåfva åt de duktiga typograferna.
Detta är för ofrigt icke första gången dessa typografer stått sin affär bi i kritiska tider.
För 10 år sedan, då tidnin- gen öfvertogs af nuvarande bolaget, hade tidningens dåvarande ägare under nästan hela året varit genom sjukdom oförmögen att handhafva tidningens skötsel.
' Flickorna " läto sig emellertid icke häraf afskräcka: de skötte både redaktion, tryckning och äfven en god del af affärerna, tills både dessa och de redaktionella förhållandena genom de nye ägarne hunnit ordnas.
Detta är en plikttrohet, som man tyvärr ej ofta finner maken till i våra dagar!
Som synes å bilden, bära tre å densamma medal- jer.
Dessa tilldelades dem år 1907, då tidningen firade sitt 50-årsjubileum.
Och sällan torde medaljer med så fullgoda skäl hafva utdelats för trogen, tjänst som i förevarande fall.
— T •xpedlerai portofritt Inom STerlge om rekrliltt 11 » åtföljd Irhallai omgående Ull nedanataende pri » Inom STerlge: Blaallf 40 Bie, likrid inaKndei till Kjolmtnatar utan aMp 60 Bro, PrlnasaakUdnlng 75 Sre, Ralom- M S a t e r s A m u al elsgatan 43, atoottholm j drlkt 78 Bro, Ba-ndråkt«Mön«t«r (0 Bro, Krag-aSnatw (Pollorin) 60 Bro, KappaiSnst » 60 Bro, NattonaldrCktaaSnstar 1 kr.
f j -,, •, MM • • __ _ J -- ^.^1 * A \ MBniter kunna afven beoMllai efter andra Kn T&amp;ra modeller.
Bo«tSUnlng %g %tt1fäC.
fwl A t l C T l l f O T n ' i Fappersmonsier .. -- " - •-••.
— 514 - ^se^r^-^sJ^B^^^^b
L., Eskilstuna, 12: —.
G.
&amp; E., Bjästa, 2 5: —.
Lista 61, (M.
L., Hofverberg, 2: —.
R.
H., Hofverberg, 1: —.
I.
H., Hofverberg, 2: —.
A. W., Hofverberg, 1: —.
EDAN FÖRRA veckans redovisning för influtna Pys, Hofverberg, 1: —.
C. H-n, Hofverberg, —: 50. bidrag till nödens lindrande ha vi haft glädjen " Farfar ", Hofverberg, 1: —.
Knut,.
Hofverberg, 1: 05. mottaga ytterligare gäfyor, uppgående till öfver 1,000 Maj-Ann, Hofverberg, 10: —.
Lovisa Olsson, Skander- kronor, för hvilka här nedan redovisas.
Främst åsen, 1: —.
O. K., Skanderåsen, 1: —.
B.
I., Skan- bland dessa, som den största posten, står en summa deråsen, 20: —.
K.
G., Skanderåsen, 1: —.
Alva af 213 kronor utgörande behållningen af den glada Westlinder, Svenstavik, 1: —.
J. F-d, Hofverberg, 1: —.
och angenäma vis- och boslonafton, som fru Lambert, Konrad, Hofverberg, 1: —.
=) 45: 55.
C.
G., Söderhamn, den populära skådespelerskan, och herr Pinet, den 10: —.
K., Hamra, 5: —.
" Vänner i Norrland " Härnö- lika populäre dansarrangören och pianisten, anord- sand, 10: —.
" Kamp mot svälten ", Lund, 9: —.
M. '
nat å Nationals stora sal.
Idun får härmed fram- Rendahl, Ulricehamn, 2: —.
Torsten, Härjedalen, 50: —.
föra till arrangörerna sitt uppriktiga tack för deras Lista 135, (M. Svensson, Hallstahammar, 1: —.
C.
E., oegennyttiga intresse för vår insamlings ändamål: Lundin, Hallstahammar, —: 50.
Erol., Hallstahammar, mat åt de hungrande i landet.
—: 50.
A.
Ring, Hallstahammar, 1: —.
Sofi Lundberg, Vi uppmana med hänvisning till Eira Hellbergs Hallstahammar, —: 25.
E. Blisath, Hallstahammar, artikel, som tydligt ger vid handen hur mycket som 1: —.
F-j.
S., Hallstahammar, —: 50.
Hanna Ander- återstår att göra, våra läsare att ännu mera all- son, Hallstahammar, 1: —.
H.
N., Hallstahammar, mänt än hvad som skett lystra till det rop om hjälp, —: 50.
C. W. S:son, Hallstahammar, 1: —.
G.
B., som stiger upp från de hungrande och nödlidande.
Hallstahammar, —: 50.
O. H-n, Hallstahammar, 1: —.
Och vilja vi också lägga våra vänner på hjärtat Gust.
C.
A:r, Hallstahammar, —: 25.
E. Olsson, Hall- den nystartade matlagningskursen för arbetslösa stahammar, 1: —.
Nilsson, Hallstahammar, —: 35. fabriksflickor i Norrköping, som afser att icke blott A.
N., Hallstahammar, 1: —.
Olga, Hallstahammar, ge mat och sysselsättning för dagen men en färdig- —: 25.
E. Brunnström, Hallstahammar, —: 50.
A.
G. het, som kan göra det lättare för dem att slå sig A., Hallstahammar, —: 50.
H.
L., Hallstahammar, —: 50.
S. Andersson, Hallstahammar, 1: 90.)
= 1 5: —.
Elina E., igenom i framtiden.
Bro, 5: —.
— o — g, Motala, 5: —.
Summa Kr.
3,834: 20.
Till kamp mot svälten!
Trpt.
fr. föreg.
n:r kr.
2,760: 64.
Inkomst af fru Lamberts och herr Pinets vis- och bostonafton i Stockholm 213:26.
Lista 118 (Amalia Hamberg, Ryska villan, 1: -.
H. F. Svensson, Ryska villan, 2: —.
Alma Wik, Valhallaväg., 2: —.
R.
Hall, Sthlm, 1: —.
I. Sidner, Sthlm, 1: —.
G. Tholan- der, Sthlm, 1: —.
Th. Malmberg, Sthlm, 1: -.
Klara Göhrling, Sthlm, 1: —.
Emy Jansson, Sthlm, 1: —.
B. Sohlman, Sthlm, 1: —.
T.
Hamn er, Sthlm, 1: —.
A. Bergström, 1: —.
B. Holmberg, Sthlm, 1: —.
Anna Edensvärd, Sthlm, 1: -.
Helfrid Waldner, Sthlm, l: — -.
H.
Berg, Sthlm, 1: -.
E.
Berg, Sthlm, 1: —.
G. Carl- beck, Sthlm, 1: —.
R. Ljunggren, Sthlm, 1: —.
L. Beeckström, Sthlm, 1: —.
A. Boström, Sthlm, 1: —.
A. Hellström, Sthlm, 1: —.
L. Sjöberg, Sthlm, 1: —.
Winbladh, Sthlm, 1: —.
A. V. Stenberg, Sthlm, 1: —.)
= 27 kr.
Elsa nberg, Upplands Ekeby, 3: —.
Frida F. 5: —.
Sylve Norrby, Visby, 10: —.
Fr. Åström, Visby, 5: —.
J.
S., Söderala, 10: —.
Insamling i Askeby, 15: —.
Sparbösseinsaml.
i flicksk.
i Kristianstad, 3: 10.
5.
Persson, Malmö, 5: —.
Tack!
Gtbg, 10: —.
E.
H., Surahammar, 5: —.
" Hvilan ", Rättvik, 37: —.
A.
B., Norrköping, 10: —.
Barnavänner, Nässjö, 8: —.
A.
S. F. A., Köping, 4: —.
V. H. — ton, Eksjö, 5: —.
— a, Ingelstad, 5: —.
S. Olsson, Hållsviken, 5: —.
Brita Carlsson, Erstavik, 5: —.
C. F., Sthm, 1: —.
O. A., Hälsingborg, 5: —.
" En liten slant till barnen ', Djurs- holm, 20: —.
Anna Balkenhausen, Norrtälje, lista 20, 5: —.
Lista 32, (Elin Andersson, Lidköping, 1: —.
S. Burman, St., —: 25.
F. Rydén, St — m., —: 50.
Aug.
C. Widlof, Amerika, 1: —) = 2:75.
C.
C, Kristianstad, 50: —.
E.
B.
2 5: -.
Elsa, Rättvik, 10: —.
S.Erlands- son, Skisshyttan, Gräsberg, 10: —.
Gerda o. Edit Sandelin, Arvika, 10: —.
H., N. Trädgårdsg.
8, Gäfle, 5: —.
Elem.-skol.
för flickor, Enköping, 3: —.
E.
L., Örebro, 2:50.
Lista 105, (Ester Granér, Ö.
Ågat., 1: —.
Nanna Bohman, Stureg.
15, 1: —.
Anna Hell- man, Börjeg.
1 C, 1: —.
Märta Kareli, Svartbäcksg.
6, — 1: —.
Hildur Otrike, Stångg.
1: —.
Aug.
Hesslén, Järnbrog.
26, 1: —.
Maria Gardelin, Sysslomansg.
17, 1: —.
Karin Andersson, Villa o Tomtebo, 1: —.
Lisa nmark, Linnég.
18, 1: —.
E. Åberg, Svartbäcksg.
22, —: 88.
M. S — d, Sysslomansg.
17, -: 50.
K. W., Sysslomansg.
16, 1: —.
L. o. M. Gerle, Kyrkogårdsg.
2, 5: —.
M. Schmidt, Odeng.
1, —: 75) = 17: 13.
" S.
", Borås, 3: —.
Lilla Inga 1: —.
Skolan, Vänersborg, 5: 05.
U.
R., Hälsingborg, 5: —.
Anna Schönning, Gäfle, 5: —.
H. Julin, Arvika, 7: —.
A. K„ Ronneby, 10: -.
Ragnar &amp; Greta, Nora, 10: —.
Irma Lundgren, Varberg, 10: —.
Bergs sångarförbund, Hofverberg, 10: —.
Aug.
Ljung- mark, Örebro, 10: —.
Maria Forslund, Kopparberg, 108: 10, lista 140.
Lista 75, (C. Wink, Skara, 5: —.
M.
Jn., Skara, 5: -.
S. Dg, Skara, 1: —.
I.
M., Skara, 3: —.
E. Cn, Skara, 5: —.
A. Dg, Skara, —: 50.
N. Ft, Skara, —: 50.
S.
S., Skara, —: 50.
T.
S., Skara, —: 50.
E — s, Skara, —: 50.
A — v, Skara, —: 50.
G — n., Skara, —: 50.
U — a, Skara, —: 50.
H — m, Skara, -: 50.
K -- r, Skara, —: 50.
S.
S. W., Skara, —: 50) = 24: 50.
Lista 73, (Ingeborg Stjernberg, Oskarshamn, 5: —.
Maria Ekholm, Oskars-hamn, 5: —.
M. Wretman, Oskarshamn, 5: —.
Ida Unger, Oskarshamn, 5: —.
T. Carlsund, Oskarshamn, 3: —.
L-n, Oskarshamn, 2: —.
H.
C-d., Oskarshamn, 2: —.
A. Ölund, Oskarshamn, 5: —.
M.
K-m., Oskars- hamn, 2: —.
H.
S-g., Oskarshamn, 2: —.
A.
Mellan- der, Oskarshamn, 5: —.
H. Juréus, Oskarshamn, 2: —.
J. Lindman, Oskarshamn, 2: —.
M. Arbman, Döder- hult, 2: — A. Cedström, Döderhult, 2: —.
S. Stjern- berg, Oskarshamn, 2: —.
A. M-n, Oskarshamn, 1: —.
N. Schyller, Oskarshamn, 5: —.
A. Petersson, Oskars- hamn, 2: —.
Aug.
Petersson, Oskarshamn, 1: 50) = 60: 50.
Anna 15: —.
Em. 2: —.
H. E., Eksjö, 10: —.
Anna Karström, Alby, 5: —.
H.
S., A.
S., J.
S., Gam- leby, 5: —.
E., Frövi, 5: —.
Småskoleb.
och vänner i Valö, 5: —.
Stina, Karin, Harald, Falun, 7: 12.
Signe LITTERATUR Olof Högbergs " Late Jim ", Ett par ord till Marika Stjernstedt.
I ETT AF DE SENASTE numren af Idun förekommer * under rubriken " Spalten om böckerna " en knapp- händig och i snäfva ordalag hållen recension af Marika Stjernstedt öfver Olof Högbergs senaste arbete, " Sjö- sagorna om Late Jim ", hvilken recension — jag vågar påstå det — inom vissa kretsar väckt, lindrigast sagdt, förvåning.
Då jag nu har nöjet att tillhöra just den kår till hvilken " Late Jim " i första hand är dedicerad, nämligen sjömanskåren, torde det tillåtas mig att få anställa en liten granskning af recensentens påstå- enden.
Först ville jag då bedja hvar och en, som önskar att skaffa sig en fullgiltig uppfattning om " Late Jim ", att taga del af en af Olof Högberg själf författad artikel om nämnda boks uppkomst, intagen i " Nautisk tid- skrift " nr 8, aug.
1909.
Man skall då finna, att mycket, som eljes förefaller dunkelt i " Late Jim ", genom upp- lysningarna i denna artikel får sin rätta förklaring.
Rec.
anser, att " någon ungdomsbok är ' Late Ji m ' knappast, därtill äro sagorna alltför orimliga "; och " våra pojkar begära nog en viss sannolikhet, också där man mest vädjar till deras fantasi ".
Jules Verne är en stor förebild, säger rec, ty " under hans penna blir det mest oväntade trovärdigt ".
Och nu frågar jag, hvilket låter mera trovärdigt att, såsom i t. ex. Jules Vernes " Från jorden till må- nen ", låta ett helt sällskap, inburadt i en projektil, af- skjutas från jorden till Luna för att sedan plumsa ned igen på ett haf å Tellus, än att låta Late Jim och en hel del andra lefnadsglada själar af båda könen ströfva omkring i olika farvatten på ryggen af en vidunderligt stor sköldpadda?
Båda sakerna äro lika otroliga.
Men skulle någon skymt af sanning kunna inrymmas hos någondera, så har Late Jim med sin padda obetingadt prioritetsrätten på sin sida.
Ty ännu har man väl - aldrig hört, att en " familjeprojektil " verkligen blifvit afskjuten till vår närmaste granne, och aldrig lär man väl heller få höra om en sådan lustresa i framtiden; men Jimens padda har åtminstone haft autentiska för- fäder.
I alla större zoologiska museer kan man som bekant få skåda " vylda jur " från juraperioden, som hvad omfång och anskrämlighet beträffar, ställa Jimens farkost helt och hållet i skuggan.
Våra dagars mer eller mindre apokryfiska hafsvidunder, sjöormen, stor- sjöodjuiet m.
fl., äro ju för öfrigt ingenting annat än borna ättlingar af urtidens kolossala djursläkte.
Och att reminiscenserna af detta jättesläkte icke komma att så fort utdö, därför sörja våra dagliga tidningar vis- ligen, speciellt under den tid af året, som vi kalla röt- månaden.
Någon sammanhängande röd tråd finns enligt rec.
icke i " Late Jim ".
" I sjösagorna falla styckena isär " och " legenderna följa hvarandra med en inre godtyck- lighet ".
Rec.
synes med detta påstående vilja vindicera — 515 - den uppfattningen, att man kunde .börja läsa boken med det sista kapitlet och sluta densamma med det första!
Det går ju an att försöka.
Jag tror emellertid, att det skulle bli litet " osammanhängande ".
Samman- hanget mellan berättelserna ' i " Late Jim " är fullt ut lika stort som t. ex. i sagosamlingen " Tusen och en natt ", " Lycko-Pers resa " m. fl.
arbeten.
Men ingen har mig veterligt ännu anmärkt, att sagorna i dessa senare verk " falla isär ".
Rec.
yttrar vidare, " kanske är jag icke rätt person att bedöma ' Late Jim ', men mig intresserar han icke mycket ".
När rec.
yttrar detta, tror jag henne på hennes ord.
Vi få därför lof att vända oss till ett annat forum, till det rätta, till de maritima kretsarna.
Där har också Olof Högberg för sin " Late Jim " i spalt- långa, ingående recensioner erhållit så ampla loford, att jag tror, att jag gör honom den största tjänsten — blygsam som han är — om jag icke relaterar dem.
Endast det vill jag med eller mot hans vilja ha sagt, att en rec.
yttrat, att " boken i sin helhet verkar som ett stycke poesi, ett stycke Eroding på prosa ".
Så olika kunna omdömena om en och samma sak vara!
Den ärade rec.
förstår slutligen icke " till hvilka förf.
vänder sig, till ungdomen eller de vuxna ".
Och likväl har förf.
lämnat svar på denna fråga just i de ord, hvarmed han börjar företalet till boken: " För människan i förströelsens hvilostunder, åt hafvens ar- betare ett återbördadt lån ".
Härmed synes mig har förf.
velat säga, att " Late Jim " för det första endast är en förströelseläsning och ingalunda får mätas med samma litterära måttstock som t. ex. " Den stora vre- den ", och för det andra att boken i första hand är ägnad åt " hafvens arbetare ".
Att " Late Jim " emellertid är behäftad med några små, rent tekniska fel, det är något som — helt na- turligt förresten — synes ha undfallit rec.
Dessa fel- aktigheter äro för öfrigt så obetydliga, att de knappast äro värda att omnämnas och kunna dessutom i en följande upplaga rättas.
Ännu ett par ord innan jag slutar.
Att den kvinnliga delen af vår svenska ungdom icke skall komma att lida brist på lämplig lektyr, det är nog något, som våra välvilliga och rätt ofta ganska produktiva författarinnor komma att draga försorg om.
Men så länge vågornas skvalp vid sjöastrand och brottsjöarnas dån vid våra granitklädda kuster locka vår äfventyrslystna och med vikingablod i sina ådror manliga ungdom till hugstora dåd och ärorika bragder, så länge skola också arbeten af samma skrot och korn som " Late Jim " af denna ungdom läsas med nöje, in- tresse och förståelse; och det utan att den behöfver åsidosätta Viktor Rydbergs ädla, fast vemodsfulla upp- maning: " Döm, sjöman, ej ditt öde hårdt och räds ej bleka mö!
Ty tro mig: lefva det är svårt, men godt det är att dö. "
Sundsvall den 12 okt.
1909.
C.
E. HAMMARBERG.
* Svenska slott och herresäten.
Två nya häften af detta praktverk, hvilkas utgifning försenats af typograf- strejken, föreligga nu färdiga.
Det ena skildrar sörm- landsherresätena Claestorp, beskrifvet af dr J. Roosval, samt Erstavik, Hedenlunda, Näsby och Ökna, beskrifna af dr C. Forsstrand, och det andra Skåne-gårdarne Barsebäck, Borgeby, Börringekloster, Eliinge och Mar- svinsholm, samtliga skildrade af dr A. Hahr.
Bägge häftena skänka nya vittnesbörd om den synnerliga omsorg, som nedlägges på textafdelningen ej mindre än på verkets illustrativa och typografiska utstyrsel.
Gwens frågobyrå.
EDAN I SAMBAND med Gwens öfvertagande af vår modeafdelning " Från Rue de la Paix tiU Strandvägen " tillkännagåfvo vi, att vi lyckats med vår nya medarbetare träffa en öfverenskommelse, som ytterligare sätter läsekretsen i tillfälle att tillgodogöra sig hennes goda omdöme, erfarenhet och stora upp- finningsrikhet i allt, som gäller toalettens område, där hon är vår främsta svenska auktoritet.
Dessa Gwens egenskaper ha våra läsarinnor föröfrigt hett säkert redan själfva konstaterat i de artiklar hon i Idun signerat med sitt kända märke.
Vi påpeka ännu en gäng, hurusom detta privilegium att korrespondera med Gwen i kvistiga smakfrågor och praktiska detalj- frågor är en alldeles särskild förmån för Iduns läsarinnor, helt visst icke minst välkommen i de hem, där husmodern måste se till att få ut det mesta möjliga af den för hemmas för- sköning och den egna toaletten disponibla summan.
Brefven adresseras till Crtven, Iduns re- daktion, och måste åtföljas af dubbelt svars- porto.
^ ^] 4 msk.
fin matolja, 3 hårdkokta äggu lor, V2 ättiksgurka, I msk.
kapris, .2 tsk.
grön senap, 3 tsk.
dragonättika eller vinaigre, 172 nisk.
beefsås, 2; del tjock grädde.
~ B e r e d n i n g: Äggulorna röras med saltet och hvitpepparn i 15 min.
Mat- oljan tillsattes droppvis under jämn rörning _,däi efter de härdkokta och pas- serade äggulorna, ättiksgurkorna och kaprisen, stötta i stenmortel och passe- rade samt den gröna senapen.
Dragon- ättikan eller vinaigre ' n nedröres litet i sänder, likaså beefsåsen och såsen röres kraftigt 1 tim. Sist tillsättes den till hårdt skum slagna grädden och såsen afsmakas nogga.
Den serveras till stekt fisk eller kött.
KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
Inaeh.
af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 24 — 30 OKT.
1&amp;09.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; biff af svinfilé .med p o t a t i s; mjölk; kaffe eller t e med giffar.
M i d d a g: Stekt filé af slätvar med rémoulade- sås; späckad kalfsadel med legymer; annanas pud ding med biskvier.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgasbord; hafregrynsgröt med mjölk; omelett med fisks t uf ning (rester från söndag); rajölk, kaffe eller te.
M i d d a g: Brynt oxbringa med potatismos; soppa p å blandad frukt.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; falsk sköldpadda (rester från söndag); mjölk, kaffe eller t e.
M i d d a g: Ve- getarisk rotpuré m e d os t smörgåsar; kokt torsk med äggstanning och pota- tis.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafremj öls välling; färsk strömming i låda med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Irländsk köttstuf- ning; nyponkräm med grädde.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; &gt;.pytt i panna » med rödbetor; mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Ärter med fläsk; plättar med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord: omelett med potatis och skinka; mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Kåldolmar; soppa p å rödvin med skorpor.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; gratin p å sill; kaffe eller te.
M i d d a g: Stekt kalfbog med lingon, saltgurka cch po- t a t i s; äpplen med ris och vispad grädde.
S t e k t f i l é a f s l ä t v a r (f. 6 pers.).
IV2 kg.
slätvar, 1 msk.
salt, 2 tsk.
ättika, 1 ägg, 1 kkp.
stötta skor- por, 4 msk.
smör (80 gr.), 2 kkp.
fisk- buljong.
B e r e d n i n g: Fisken flås, urtages, sköljes väl och torkas med en fiskhand- duk.
Den skares därefter i fileter, ryggbenet borttages n ä t t (på d e t t a och skinnet kokas buljong a t t späda fisken med) och fenorna klippas af.
File- terna gnidas in med en blandning af salt och ä t t i k a och få ligga 1 tim.
De torkas ånyo, penslas med d e t uppvis- pade ägget och beströs .med stötta skor- por.
Smöret brynes i en långpanna och iiléterna brynas vackert i varm ugn, hvarefter fiskbuljongen påspädes och fisken får steka färdig omkr. V4 tim.
Den upplägges p å varmt serverings- fat, garneras med små kokta potatisar samt persilja och serveras med remou- ladsås.
B é un o u l a d s å s (f .6 pers.).
2 ägg- gulor, V 2 tsk.
salt, 1 / i tsk.
hvitpeppar, Blus af prima helyllekläde i alla färger ä Kr.
13.50.
" Paris ", aetsblus å Kr.
4.5 " Sirius ", A n a n a s p u d d i n g (f. 6 pers.).
4 äggulor, 1 ägghvita, loO gr. socker, 1 / 2 del.
sherry, 1 del.
ananassaft, 6 blad gelatin, 1 burk ananas ä 1 kr., 4 del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Äggulorna, ägghvitan, sockret, vinet och ananassaften vispas i en kastrull Öfver elden, tills massan börjar sjuda och tjockna, vispningen fortsattes tills krämen kallnat.
Vi af ananasen skares i små tärningar, hvilka urklappas a l l saft p å linneduk och blandas i krämen.
Därefter tillstä- tes d e t sköljda och i 2 msk.
ananas- saft upplösta gelatinet.
Sist nedröres den till hårdt skum slagna grädden.
Massan hålles i vattensköljd och SOQ- kerbeströdd form och ställes på kallt ställe a t t stelna omkring 4 timmar.
Puddingen uppstjälpes och garne- ras med den öfriga ananasen skuren i skifvor.
Men ingen saft bor påhällas.
En ananas räcker för 12 pers., t y skif- vorna, som puddingen garneras med, kunna klyfvas.
Blus af prima taft å K r.
1 2.
9 5.
Alla färger.
Correct, Promenadkjol af prima helyllecheviot å Kr.
18.50.
Tillverkad å egen atelier.
" Fagon ", Underkjol af taft h K r.
1 8.
5 0.
Alla färger.
H a f r e g r y n s g r ö t (f. 6 pers.).
1 / 2 Tillverkad å egen atelier.
msk.
smör (10 gr.), l * / a * « .vatten, IV2 tkp.
ångpre pare rade hafregryn, 3 del.
tunn grädde, 1 msk.
salt.
B e r e dn i n g: Smöret smältes i en gryta, vattnet ihälles och när det kokar upp iläggas de sköljda grynen.
Gröten får sakta koka utan lock omkring 45 Stort urval f r.
K r.
4 2.
—.
min.
under det a t t den ofta omröres.
Därefter tillsattes grädden och gröten får ett godt uppkok samt afsmakas med salt.
Vegetarisk rotpuré (f. 6 pers.) - 3 morötter, 1 palsternacka, IV2 kålrot / 1 liten bit selleri, 1 liten purjo- lök, 4 persiljestjälkar, 3 lit.
vatten, l 1 / ^ lit.
mjölk, 3 msk.
smör (60 gr.), IV2 msk.
mjöl, salt, hvitpeppar, några korn kajenne.
B e r e d n i n g: Rotsakerna sköljas, skrapas och skäras i bitar.
Grönsakerna ansas på vanligt sätt.
Alltsammans på- Ä p p l e n m e d r i s (f. 6 pers.).
2 sättes a t t koka i vattnet och mjölken omkr. V 2 tim. eller tills fisken kännes koka omkr. 2 * / g tim.
Under kokningen tillika med IV2 msk.
af smöret.
Då rot- mjuk.
Den serveras med skiradt smör vispas nyponen då och då, för a t t lät- del.
karolina-risgryn, 3 lit.
kokande vat- ten, 2 tsk.
salt, IV2 kkp.
krossocker, 2 tare falla sönder.
Nyponen passeras, sakerna äro fullkomligt mjuka passeras och potatis.
kitteln sköljes ur och saften ihälles.
kkp .vatten, 2 lit.
äpplen.
de.
Smör och mjöl sammanfrasas, pu- Marängmassa: 3 ägghvitor, 6 rén och buljongen tillsättas och sop- I r l ä n d s k k ö t t s t u f n i n g (f. 6 Sockret tillsättes och d å saften kokat pan får koka 10 min.
Den afsmakas pers.).
IV2 kg.
fårbringa, 3 små röd- upp, ihälles mondaminmjölet utrÖrdt i l msk .strösocker.
B e r e d n i n g: Risgrynen sköljas och med salt, hvitpeppar och några korn lökar, * / a msk.
salt, Vi tsk.
hvitpeppar, kkp.
kallt vatten.
Krämen får sedan kajennpeppar, samt serveras med ros- 1 liter kokande vatten, IV2 liter råska- koka under rorning omkr. 5 min.
Den skållas i hett vatten.
De påsättas i det lad potatis.
upphälles i karott och garneras, n ä r kokande vattnet, tillsatt med saltet och tadt bröd eller ostsmörgåsar.
den ä r kall, med vispad grädde, samt få koka hastigt, tills de ä r o mjuka, T i l l k a s t r u l l e n: 1 msk.
smör.
men ej falla sönder.
De upphällas i Kokt torsk med äggstan- B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en serveras med mjölk.
durkslag och öfverspolas med kallt n i nig ' (f. 6 pers.) - IV2 kg.
torsk, 2 duk doppad i h e t t vatten och skares Omelett m e d p o t a t i s o c h vatten.
De insättas därefter i varm ugn msk.
salt, 1 tsk.
ättika.
för servering lagom stora bitar.
E n och omröras ofta med gaffel, tills de s k i n k a (f .6 pers.).
V2 Ht- kokt kall järnkastrull smörjes med smör, köttet Äggstanning: 4 ägg, 3 k k p.
gräddmjölk, 2 msk.
fint hackad per- nedlägges däri hvarftals med hälften af potatis, 2 hg.
rökt skinka, 1 msk.
fint äro skiljda och allt vatten afdunstat.
Af sockret och vattnet kokas en klar hackad portug.
lök, 1 msk.
smör (20 af potatisen skuren i skifvor samt den silja.
T i l l f o r m e n: 1 / 2 msk.
smör (10 gr).
i skifvor skurna löken och kryddorna.
gr.), 5 ägg, 4 del.
tunn grädde, Vi lag, som får kallna.
Äpplena skalas, skärasi klyftor och kärnhusen bortta- B e r e d n i n g: Fisken skrapas väl Det kokande vtatnet 3 tillsattes och köt- tsk.
salt, Vi tsk.
socker, 1 mask.
fint gas.
De läggas direkt i sockerlagen och från stjärten uppåt, uppskäres och in- tet får sakta koka / - i tim.
Då ilägges hackad persilja.
få koka de ä r o mjuka, d å de T i l l f o r m e n: V2 msk.
smör (10 uppläggas tills älfvorna urtagas, rom och lefver till- resten af potatisen skuren i skifvor, och i pyramid på ett rundt serve- varatagas.
Den sköljes mycket väl och stufningen får ytterligare koka omkring gram).
ringsfat.
Sockerlagen uppkokas och hål- B e r e d n i n g: Potatisen skalas och les öfver frukten.
Eisgrynen torkas med en fiskhandduk samt ingni- V2 tim.
Köttet serveras midt på fatet, läggas i des med saltet och ättikan och får ligga potatisen rundt omkring och såsen hål- skåres i skifvor.
Skinkan skares i af- en krans omkring.
Ägghvitorna slås till långa bitar.
Löken fräses i smöret.
hårdt skum, och sockret nedröres för- Va tim. E n eldfast form smorjes med les öfver.
Äggen vispas Väl med grädden och ägg- siktigt i ägghviteskummet.
Marängmas- kallt smör.
Fisken torkas ånyo och ska- res i bitar, hvilka nedläggas i formen, N y p o n k r ä m (f. 6 pers.) 1 / 2 l i t.
stanningen afsmakas med salt och soc- san spritsas genom garneringstratt öfver tillika med den väl sköljda rommen och nypon, l 1 / * l i t.
vatten, 1 — IV2 kkp.
ker.
E n låg omelettform smorjes med äpplena.
Anrättningen sättes in i svag lefvern.
Till äggstanningen vispas krossocker, 1 bit kanel, 3 msk.
monda- kallt smör och häri nedlägges potatisen, ugnsvärme för a t t marängen skall få skinkan och löken hvarfvis.
Sist öfver- en vacker, ljusgul färg och bli half- äggen väl med mjölken och den skölj- minmjöl.
da samt fint hackade persiljan.
Ägg- Till g a r n e r i n g: 2 del.
tjock hälles äggstanningen och den fint hac- torr.
Den serveras varm eller kall kade persiljan strös öfver.
Omeletten med vispad stanningen hålles öfver fisken, och for- grädde.
grädde.
i god ugnsvärme, tills den fått men öfverbindes med » smörpapper ».
An- B e r e d n i n g: Nyponen sköljas väl, gräddas rättningen kokas i vattenbad i ugnen sättas på i kallt vatten och få sakta en vacker gulbrun färg.
Plyschkappor, A.-B.
Nordiska Kompaniet, Stureplan, STOCKHOLM.
EN enkel och anspråkslös, bättre flic- ka, med små löneanspråk, kunnig i enk- lare matlagning samt van vid förekom.
husliga göromål och något van i söm- H U S F Ö R E S T Å N D A R I N N E P I J A T S ledig hos änkling med 3 barn.
Välordnadt, nad, får plats i bättre, mindre familj i Norrlandsstad, den 1 november.
Svar godt hem.
Norra Inack.-Byrån, Malm- till » Fru F. », lduns exp.
skilnadsgatan 27, Sthlm.
LEDIGA PLATSER VARU " Neva ", MÄRKE GOTEBORG NORDENS STÖRSTA- FABRIK FOR TILLVERKNING EN GROS AF VID Vänersborgs högre läroverk för kvinnlig ungdom blifva till nästa vår- termin tvänne lärarinneplatser lediga: 1) Med undervisningsskyldighet i mo- dersmålet, historia och matematik på högre stadiet.
Kompetens: Högre Lä- rarinneseminarium eller däremot sva- rande utbildning.
Lön: 1,400 kr.
jäm- te pensionsbidrag.
2) Med undervis- ningsskyldighet i kristendom, moders- målet, historia och tyska å lägre sta- diet.
Lön: 1,400 k r.
för högre kom- petens, eljes 1,200 kr.
jämte pen- sionsbidrag.
Fullständiga ansöknings- handlingar böra insändas till Styrel- sen före d e n 15 nov.
Styrelsen.
PLATS som barnfröken finnes i fa- milj med 2 barn för anspråkslös bättre flicka, kunnig i sömnad och villig del- taga i husliga göromål.
Musikalisk har företräde.
Svar till F r u Lindström, Villa Solbacken, Engelholm.
BARNKÄR, frisk, ordentlig och pålit- lig flicka af god familj erhåller plats a t t hafva hand om en två års gosse.
Sökanden bör vara kunnig i somnad samt vara villig a t t, d å sä erfordras, deltaga i hvarjehanda göromål inom hemmet.
Goda ref fordras övar med foto.
och löneanspråk till » Medlem af familjen », lduns exp.
HUSHÅLLERSKA, kunnig i finare och enkl.
matlagn., inläggn.
m. m., kompe- tent a t t sköta e t t landthushåll, er- häller plats 1 nov.
å större nerrgård i Småland.
Kammarjungfru och köksa finnes.
Svar med rekoni., löneanspråk och foto.
sändas till fru L. Holm- qvist, Svnrtingstorp, Läokeby.
— 516 — FÖR- en enkel, bildad flicka finnes plats a t t som sällskap och hjälp sköta en en- sam persons hushåll.
Svar till Fröken E.
Berg, Himmelsö, Ösmo.
Referenser: Direktör M. Simonson, Ludvigsberg, Stockholm, Sö; Fröken Å. Zins, Horns- gatan 52, Stockholm.
PLATS i Södermanland, lillig trakt, två personers hushåll, jungfru, får bildad flicka, hushållsvan, kunnig i matlag- ning.
Nya Inack.-Byrån, Brunkebergs- gatan 3 B; Sthlm.
KVINNLIG kontorsplats å badanstal- tens vid Nynäs Hafsbads kontor.
Sö- kande bör kunna själfständigt sköta vanliga kontorsgöromål, kassa och kor- respondens samt t a l a minst e t t främ- mande språk, helst engelska.
Skriftliga ansökningar med ref. e t c.
och helst foto.
till A.-B.
Nynäs Villastad, Cen- tralpalatset, Stockholm.
Husmodersplatsen vid Länslasarettet i Hudiksvall är från och med 1: a nästkommande dec.
ledig.
Lon 500 kr., eget rum och allt fritt.
Ansökningar, åtföljda af åldersbe- vis, intyg om kompetens och foto., skola vara insända till lasarettsdirek- tionen senast 15 nov.
Vidare upplys- ningar lämnas af sysslomannen, Huslig, bildad flicka från bättre hem, erhåller bekväm plats a t t förestå .biidadt ungkarlshem.
Lön 800.
Matlagning icke obligatorisk.
Yttre beaktas.
Upplysningar och foto.
till » Nu eller våren ».
Sydows Annons- byrå, Sthlm, f. v. b.
ORDENTLIG, pålitlig barnjungfru eller barnsköters-Ka får 1 nov.
väl af lönad plats hos bankdirektör G. Winblad, Landskrona.
En i Halmstad ä r ledig fr. o. m. den 1 j a n.
1910.
Ansökningar insändas jämte ålders- och läkareintyg samt me- ritförteckning före d e n 28 nov.
till till förste stadsläkaren.
Skyldigheter: enskild sjukvård och tjänstgöring å epidemisjukhuset vid behof.
Förmåner: 500 kr.
årslön; kr.
1:50 jämte kost för dygn vid sjukvård eller tjänstgöring.
PLATSSÖKANDE I e t t biidadt och godt hem Önskas värdinneplats af bildad, språkkunnig samt något musik.
dam.
Kunnig i matlagning och alla öfriga göromål.
Mycket barnkär.
Svar emotses till » Ord ning och trefnad », lduns exp.
UNG förlofvad flicka önskar plats i familj för a t t lära sig allt hvad till ett hems skötande hörer.
Svar till » Fritt vivre », Köping p. r.
ENGELSKA, van a t t undervisa i musik och målning; har genomgått 14 måna- ders kurs i sjukvård, önskar plats som sällskapsdam eller lärarinna.
Adressera: Miss Joyce, Haus Cappeln, Westercap- peln, Westfalen, Tyskland.
