# ID: svediakorp-per1853
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,422
# sentences: 1,057
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 42 (1189).
SÖNDAGEN DEN 17 OKTOBER 1909.
22:DRA ARG.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: JOHAN NORDLING.
%gstefQefålha&amp;aren / / \ ompani- ^ T * ochTynasie ÅRA LIFGARDESREOEMENTEN ha i dagarna afslutat sina repetitionsöfningar, och sistlidne lördag ägde konungens af täckning af trupperna rum ute på Ladugårdsgärdet.
Det militära skådespelet tedde sig synnerligen lysande i det vackra höstvädret och hade jämväl lockat stora människoskaror ut från staden.
Bland officerarne märktes kronprinsen, som i egenskap af kompanichef förde befalä öfver Svea lifgardes första kompani.
Som en mycket intresserad åskådare syntes prins Gustaf Adolf kronprinsens äldste son, hvilken tillsammans med moder kronprinsessan och hennes engelska gäst, miss Frewen, upp- löitmmieaACfkfén märksamt iakttog paradens olika moment.
Prinsen, som bar en Svea lifgardes uniformsmössa, förde sin lilla knubbiga hand till honnör, då trupperna passerade förbi hans höge farfar, där denne satt till häst.
— Vår första bild framställer konungen åseende truppernas parad.
Ute på fältet skönjes den lille prinsens hvitklädda gestalt.
Å den andra bilden synes Svea lifgardes första kompani i ställning med sin kompanichef och fanan framför fronten, och nedersta bilden återger kronprinsessan med den lille prinsen och miss Frewen samt kronprinsen i tåten för sina gossar.
Samtliga bilderna äro tagna af hoffotograf W. Lamm.
493
ffl:.ifflffl Ifcfe.
i CÖRENINGENS FÖR VÄLGÖRENHETENS ORD- • NANDE dotterinstitution, Barnhärberget, uppstod för 15 år sedan ur nödtvånget att ha en plats, dit man kunde skicka barnen i alla de månera fall, då det gällde att för kortare eller längre tid få dem bort från hemmen, antingen på grund af föräldrarnas eller barnens sjukdom eller hemmens olämplighet i allmänhet.
Dess skapande möjliggjordes af en dona- tion på 50,000 kronor af major Adelsköld och hans fru, och man inrättade sig till en början i Stock- holm.
Men snart blef man klar öfver att här icke var rätta jordmånen för små slokande plantor, som skulle stärkas och härdas, och man flyttade ut till den tåliga moder natur som får vårda hvad stor- staden ger henne sjukt och förkrympt tillbaka för allt hvad hon skänker af sitt friska blod till stä- derna.
Och nu har man tack vare ytterligare gåfvor från skilda håll kommit ända därhän att man på egen grund — 33 tunnland — uppfört ett eget vackert hem i hjärtat af Södermanland en half mil från Nykvarns station, på en skogsbacke, sluttande mot sjön Yngern, hvars långgrunda sandstrand er- bjuder en idealisk lek- och badplats för de små.
I det stora gula huset med dess ljusa och furstligt rymliga salar, till hvilket ritning uppgjorts af arkitekt Österberg, residerar nu föreståndarinnan " syster Kerstin " med sina biträden och sin lilla koloni, be- stående af stockholmssmåttingar under skolåldern och ett par större flickor, för hvilka vistelsen på Sätravik samtidigt är " en lärotid.
Trettio platser finnas här, och ändå stå de små hvita sängarna i sofsalarna ganska långt från hvarandra.
Förra sön- dagen invigdes hemmet högtidligen i närvaro af ord- föranden och andra medlemmar af F. V. 0:s styrelse, barnhärbergets egen styrelse och andra intresserade.
Vid detta tillfälle togos de vackra bilder vi i publicera.
1.
Barnhärbergets gafvel med trädgårds- landen mot sjön.
2.
Gruppbild af Barnhär- bergets styrelse.
Från vänster till höger: fru Gustava Adelsköld, ordförande, fröken Agnes Jacobson, fröken Louise Stjerncrona, kamrer Hj.Tillberg.
Stående bakom, härbergets läkare, doktor Hirsch, framför härbergets förestånda- rinna, syster Kerstin Westerlind.
3.
Exteriör.
Använd endast KOCKUMS 4.
Barnen och " mamma Kerstin " i dagligrum- met.
5.
Öfre hallen.
6.
Sängdags.
7.
Kvälls- toalett i tvättrummet.
8.
Vid sjön.
9.
Ord- föranden i F. V. O. justitierådet Karl Silfver- stolpe.
Till vänster föreståndarinnan för F. V. 0:s centralbyrå, professorskan Agda Mon- telius, till höger professorskan Marie Louise Berg, medlem af F. V. 0:s styrelse.
PANSAR-Bmaljerade GJUTNA GRYTOR.
Giftfria.
Solida.
KALMAR W A I A N G K V A R N S A.
- B t S tillverkad på landets modernaste stärkelse- IV / I A T^ - t — » — « fabrik, utmärker sig särskildt för hvlt- tV.rYI- ' P ' I / Vrs i: m a m PISCTÄPKPI CD — 494 — tet, renhet och styrka.
_ Pinnea hos hvarje välsorterad tpecerihand- O B 8.
I G u l d m e d a l j I L o n d o n IQOe.=
Dä^sJ Eckermann samt, å bryggan, Hvalens chef och kom.
officer under profturerna.
8.
Gemensam middag på däck.
9.
Bevaknings- tjänst ombord.
10.
Hvalen i hamn vid flottstationen i Stockholm.
N:r 1, 5, 6, 9 och ' 10: A. Blomberg foto.
De öfriga efter amatörfotos.
1.
Hvalens chef kapten W. Magnusson.
2.
Svenska flaggan hissas första gången efter leveransen iSpezias hamn.
3.
Löjtnant Heidenstara under vakttjänst på bryg- gan.
4.
I full fart, 15 knop.
5.
Fart un- der vattnet.
6.
Hvalens besättning 7.
Mot- tagningskommissionens ordf. marindir.
A.
SS?
r-v.- * — 495 —
D^ * j£J - / ra /?
ef / ' Jrw / wor / ias pamd / å.
till hennes disposition, och inga hinder restes hvad hon än ville studera, se och vara med om.
Hon låg väl ett half- år under dessa gynnsamma förutsättningar i Buenos Aires, men företog äfven långa resor i landet för att se folket i dess lif och arbete.
Än gjorde hon ensliga ridter bland urskogarna, där indianerna ströfva — och en full indian är sedan hennes erfarenheter från den tiden hennes definition på fullkomlig lycka — än stod hon midt på pampas och såg ut öfver hela slätter af boskapshjordar.
Våra läsare minnas helt visst hennes skildring från i fjol af hennes afstickare till Paraguay under revolutionen.
Det hade varit hennes mening att äfven besöka det upp- rörda Uruguay, men hon lät beveka sig att afstå.
—.
Vi ha inte råd med någon revolution just nu, kla- MEDLEMMAR AF DEN SVENSKA KOLONIEN I ARGEN- TINA ANRÄTTA SIN MIDDAGSSTEK PÅ SPETT.
gades i Uruguay, och kommer fröken Bäckmann hit, lära vi inte kunna undgå den.
Det måtte vara ett underbart land, Argentina, e t t hade svenskarna en glansperiod.
De svenska ungt land, ett rikt land, och framför allt ett främmande, ingenjörerna intogo en rangplats, andre chefen för våra begrepp nästan overkligt land.
Tänk e r ett i ingenjörsdepartementet var en svensk, Knut land där — fröken Bäckmann går i god därför — alla Lindmark, en af de största järnvägsbyggarna kvinnor äro sköna, eller ha varit det, och ha alla män var ingenjör Malmen, dräneringsvericets chef för sina fötter för sin ljuflighets skull.
Dessa kvinnor ha don Carlos Nyströmer.
En svensk, arkitekt inga lagliga rättigheter, ingen officiell makt, inga kunna Kihlberg, har byggt regeringshuset, och andra vara mindre frigjorda, men de härska likväl.
Männen framstående arkitekter bära svenska namn: äro ödmjuka och vördnadsfulla som medeltidens Åberg, Lennartson och Stabelius.
riddare, försäkrar fröken Bäckmann.
En kvinna Vid gränsregleringen mellan Argentina och DA BÄCKMANN är åter hemma, och det är är helig, kvinnofridstörare betraktas med afsky, Chile inlade svenskarna ett så förtjänstfullt inte mer än hvad man väntat af henne.
och den som tilltalar henne på gatan dömes arbete, att de bidrogo till att förhindra krig Svenska folket har icke varit oroligt för henne, till höga böter.
Då jag klentroget frågar, om mellan de bägge staterna.
oaktadt det vetat, att hon dras till faror och det icke händer dessa ofattliga män att miss- Samhörigheten bland de skandinaviska ele- äfventyr som nattfjäriln till ljuset, och vetat, bruka sin makt, svarar hon: makt!
De äro slafvar.
menten är stor och tar sig vackra uttryck, be- att hon alltid under någon del af året måste Den argentinska kvinnan är nöjd med sin värld.
rättar fröken Bäckmann, och de svenska kvin- vistas på trakter, där natur och människor göra Hon kan tycka om att höra sagor från andra land, norna ha gjort vackra insatser däri.
Fru Len- revolutioner.
Man har nämligen alltid trott, där kvinnor kämpa sin egen kamp, utsatta för nartson, " den skandinaviska samhällsmodern " hon skulle komma åter igen, hård för kulor alla hårda vindar, men hon vill inte byta.
kallad, har startat den skandinaviska kvinno- och krut, kry och glad och med sagan om Hon är som en blomknopp, som man inte bör föreningen till behöfvande skandinavers hjälp, hundra äfventyr glittrande i sina blåa ögon.
röra, ett sofvande barn som man inte bör väcka hvilken förening bildades under fröken Bäck- — ännu.
manns vistelse i Argentina.
Och mycket riktigt.
En så smal och liten kvinna borde ta knäcken på mindre än en resa i Emellertid, det visar sig att argentinskan Det tyckes lefvas ett enkelt, naturligt och Argentinas urskogar och en revolution i Paraguay, trots allt kommit ett stycke på uppvaknandets gladt lif i de svenska hemmen där borta.
men fröken Bäckmann ser ut som om hon farliga väg.
Argentina har t. ex. kvinnliga Ingenstädes här hemma, förklarar min sagesman kommit igen från en semester.
Hon är sig läkare och den äldsta af dem är en filantropiskt kategoriskt, firas jul med sådan pietet för gamla lik, sådan hon ser ut på vår fotografi, som togs mycket verksam dam, som bl.
a. inrättat arbets- sedvänjor eller med sådan glädje och gamman.
strax före hennes afresa i fjol, blott att hen- stugor direkt efter fru Anna Hierta-Retzius Som bevis på att svenskarna där ute söka nes egendomliga, ljusa och rörliga ansikte är modell.
hålla sig i kontakt med hemlandet, berättade en smula mera " begagnadt ", för att låna ett Men det mest betydelsefulla vi ha att an- fröken Bäckmann att man så godt som öfver uttryck af Carl Larsson.
teckna på kvinnoarbetets område, är det stolta allt i hemmen finner Idun, hvars redogörelser faktum att kvinnorna i Argentina sedan år för företeelserna på de sociala, konstnärliga och Jag tror nästan att hon känner det som att 1823 ha hela den legala fattigvården i sina litterära områdena läsas med intresse.
komma från semestern in i arbetet, ty nu skall hon skrifva en bok, och det är aldrig något händer.
Historien om hur de fingo detta he- En person, som gjorde mycket för att samla dersuppdrag är mycket poetisk.
Då Argen- svenskarna och ej blott till dans, och som genom lekverk, allra minst då den skall bli mycket tjock och handla om " Argentinas utveckling tina efter frihetskrigen fick sin förste pre- sitt charmanta uppträdande ökat svenskarnas re- sident, den framsynte Rivadavia, beslöt denne putation utåt, var legationsrådet baron Harald under första frihetsseklet och svenskarnas del- tagande däri ".
Boken skall bli en gåfva från att till tack för det mod, den själfuppoffring Bildt.
Han var tydligtvis i svenskarnas ögon och fosterlandskärlek kvinnorna visat under idealet för en diplomat, och sorgen var stor, svenskarna till Argentinas regering.
I den få vi väl alltså allt hvad Ida Bäck- striderna för att afkasta det spanska oket, då han ' lämnade Argentina.
Vid svenskarnas mann vet om Argentina, men det dröjer så öfverlämna hela fattigvården i deras händer, afskedsfest för honom, därvid han bland vek- länge, och innan dess — säger jag — • berätta!
och alltsedan ha de fullgjort sitt uppdrag på nande hjärtan lyckades bilda en " Svensk hjälp- ett glänsande sätt.
En styrelse af 6 kvinnor, förening ", höll fröken Ida Bäckmann å den nya Medan hon berättar, tänker j a g: dum är den hvars president naturligtvis är en mycket in- skandinaviska kvinnoföreningens vägnar ett kvinnliga journalist, som blir kvar i Sverige i praktfullt hyllningstal — utrymmet förbjuder sin obemärkthet, när hon i Argentina hvar dag flytelserik dam, står i spetsen för det hela.
mig tyvärr att aftrycka det — och det särskildt kan resa på extratåg.
Ty fröken Bäckmanns skildring af sitt besök i Sydamerika kan endast När nu Argentinas historia under det första sensationella med detta tal var, att det va rdet jämföras med Fredrika Bremers triumftåg i frihetsseklet skall skrifvas, få Sverige och första som en kvinna å kvinnornas vägnar hållit i Argentina.
Nordamerika.
Från den dag då Sydamerikas svenskarna sin hedersplats däri.
ledande organ, den .stora och mäktiga tidningen — Jag har aldrig på någon del af jorden Till vintern få vi höra fröken Bäckmann la Prensa i Buenos Aires, tog henne om hand känt mig så stolt att vara svensk bland sven- hålla föreläsningar öfver Argentina med skiop- och ställde sina resurser till hennes disposition skar som i Argentina — det är fröken Bäck- tikonbilder.
Jag är viss på att de komma att var hennes lycka gjord, och hon blef så firad manns totalomdöme om den svenska insatsen i intressera både för ämnets och föreläserskans som väl " någon nu lefvande svensk ".
Hvart Argentina.
Särskildt i midten på förra år- skull.
Båda äro nog så fängslande.
hon kom, blef hon mottagen med den mest hundradet, då den unga republiken under sju- ELIN WÄGNER.
storartade gästfrihet, extratåg och hotelier stodo dande arbete utvecklades till en modern stat, I LIS!
Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot Insändande af nedannämnda be- lopp till Expodltlonmei ml Iden, Stock- holm, erhälles Inom Sverige porto fritt t Idun Idun Idun Idun Idun Idun Idun 1892 1893 1895 1902 1903 1904 1905 (n:r 1 felas) (utan julnummer) (med julnumret) (med julnumret) (med julnumret) (med julnumret, n:r 28 felas) — 496 — 2: - 2:- 2: — 4: — 4:50 5: — 5: — Idun 1906 (utan julnummer, n:r 25 o. 52 felas) 5: 50 Idun 1907 (med julnumret) ... 6: — Iduns julnummer 1894 0:20 Iduns julnummer 1898 0: 20 Iduns julnummer 1905 0:50 Barngarderoben 1905, komplett 2: — Barngarderoben 1908, n:r 4 o. 5 felas: 2: — LUS!
Vid Charons färja.
Af Nils W i l h e l m Lundh.
N OKTOBERKVÄLL med dimma och dugg- regn.
Lyktorna från hamnkajen lyste matt inne i de stora dunstringarna, och den yttersta kunde inte skönjas — bara fyrens röda blänk därute, liksom högt uppe i molnet, ty tornet var ett med dimman.
Dyningen smekte tungt under glansen, och ute från leden ropade ångarne och sökte inloppet.
Det rasslade ett svar från den väldiga lossningsmaskinen, som sträckte sin rygg likt en jätteödla öfver alla upplagstomterna, det rasslade och hven, och en tippvagn körde däruppe.
Så stannade den med ett ryck, tjockan välte in från hafvet och hvirf- lade kring lanternorna vid lastbryggan.
En knäpp, och den nu osynliga lilla vagnen tömde sitt innehåll af stenkol öfver järnvägsvagnarna.
Det gråa molnet regnade svart stybb.
En piska hven, och gnistor sparkades upp kring stenarna.
Det var tre eller fyra fullastade vagnar och en enda häst, som drog.
På en gång sparkade den vildt för att få fart.
En dof duns.
Den hade fallit.
Ett gnäggande vildt skri — — — Där samlades folk rundt om: några kolloss- ningsarbetare, en skrifvare och- färjkarlen.
— Det är nog det vanliga, — sade man- nen med piskan: — Det är en åder, som har sprungit, men synd är det ändå, för denna här är den kraftigaste vi har på denna sidan bron.
Den väldiga hästen låg och stånkade som en bälg, den skrapade med ena hofven mot ste- narna.
I ett ögonblick sträckte han hufvudet fram och rosslade, medan blodet forsade ur mulen.
— Kommer inte veterinären snart och vagnen?
— Jo, vi har telefonerat.
— Ja, nog är det slut med den här!
Ångvinschen rasslade, och de flesta kar- larna gingo åter till arbetet.
Där stodo bara fyra kvar kring den döende hästen, som ross- lade och andades tungt.
— En kan åtminstone ta kedjan af!
— sade en kolbuse och sökte komma åi att klappa lite öfver länden.
Karlen med piskan lyfte kroken af, och ked- jan föll skramlande öfver rälsen.
Hästen ryckte till och sparkade i luften.
Andedräkten blef som ett snurrande, och blo- det sipprade öfver de smutsiga stenarna och ner i växelspåret.
— Han kände sig nog lättad, när kedjan föll; — sade skrifvaren, som stod och frös i sin tunna rock.
— Åh, han trodde nog bara, att det var piskan, och nu snurrar det som en topp i det stackars kräket, — menade busen.
— Han är tolf år, — sade karlen med piskan och sökte få selen af: — Länge håller de inte härute, om de är aldrig så starka.
Alltid är det ådern, som brister, men hvad djäfveln ska man göra!
— Du kunde ta två vagnar i stöten i stället för fyra, — menade busen, som nu satt ned- hukad vid hästens hufvud.
— Den har alltid brukat ta tre och fyra, och sen vi har fått maskinen till att lossa här får det gå undan, om man inte vill ha natt- arbete!
Det blef en lång tystnad, som endast afbröts af ångvinschens rasslande och en osynlig rullande tippvagn uppe i molnet.
Det regnade stybb.
— Ja, den vägen ska vi alla, — sade färje- karlen och förde sin fot mot djurets manke.
— Det var ändå en så snäll häst; — tyckte busen med tjock röst och stack båda händerna in under manen.
Hästen andades allt långsammare, men rörde nu inte en led.
Färjekarlen gick ett par steg åt sidan och mötte en flicka, som bar en korg.
— Kom inte hit, Emmy!
Det är ingenting E för dej!
— sade han: — Gå in i boden med min mat och vänta där så länge.
Om någon ringer och vill öfver, så säj, att jag kommer strax!
Det var ett blekt ansikte, som gled förbi i skymningen, och snart syntes det bakom rutan i den lilla boden vid färjebryggan.
Hon blir så fort skrämd, och sån ' t tar alltid på henne, — sade färjekarlen och gick åter bort till kamraterna.
— Är det enda barnet?
— frågade skrifva- ren och höll handen för ena ögat för att se bättre.
— Ja, hon har lungsot, — svarade färjekar- len tvärt.
— Det är inte långt kvar, ska jag säja.
— Hon går alltid så raskt, och alltid kom- mer hon på tiden, — sade busen och sökte också hennes ansikte borta i den svagt lysande rutan.
Inte visste jag, att hon — — — — Man ser bara det hvita plakatet öfver klockan därborta, det tar bort allt annat!
— sade skrifvaren: — Men nu ser jag henne i fönstret.
Säg till, att hon tänder.
— Hur kan herrn se med sitt ena öga?
— frågade mannen med piskan.
— Jag kan knap- past se rutan, jag!
— Åh, jo, när man bara har ett öga, så får man nog se skarpt med det, när man ska skrifva, men nog frestas det, alltid!
Bara det inte ger sig till att rinna, för då är det all- deles som om kraften rann ut.
Men ibland, när man håller för det andra, glasögat, menar jag, så är det lättare att se.
— Ja, han har väl sitt att dras med, han, fast han sitter inom hus och har det varmt kring sej, — sade mannen med piskan.
— Han slipper nattarbete ute i regn och rusk, se det är just nattarbete, som jag tycker är det värsta af allt.
När jag inte fått alla vagnarna från spåret här i god tid på kvällen, så blir det att växla och växla hela natten.
Det blir hvarannan och hvar tredje natt man får gå här.
Se, sömn behöfver man, och man kan inte sofva på nattpengarna, inte, det får gå till öl det, för nå ' t ska man ha!
Men sömnen hänger efter, hvar man går, och den är tung som en kolvagn.
Man önskar ofta — — — — Ja, det är nog tungt, det!
— sade skrif- varen och hukade sig ned vid busens sida för att smeka hästen.
— Man har det nog bra, när man får sitta i ett varmt rum och skrifva.
Nog har man nattarbete rätt ofta, och då är det svårt med ljuset, när man bara har ett öga, ska jag säga, men det ska väl hålla ett par år till, och då får man väl en bättre plats, det blir väl på magasinet här och då får man mera betaldt och mindre att göra, för så är det.
— Då gifter han sej väl, — frågade färje- karlen; som hela tiden såg mot boden, där rutan speglade svagt.
— Ja, det kan vara på tiden, när man gått förlofvad i sju år, — upplyste skrifvaren.
— Sju år!
— utropade busen, och deras händer ströko förbi hvarandra öfver hästens länd.
— Sju år.
Det var konstigt!
Jag har lossat kol i sju år, jag!
Det är för resten rätt lönande ibland, ska jag säja, men nog får man hänga ihop alltid, fast man är gammal, och långt har man hem för att värma sej.
Det är just det, att man har så lång väg att gå hem, när man slutat här vid bron.
Man får inte tid — — — — Hur är det, har hon tändt nu?
— af bröt skrifvaren och stötte till färjekarlen.
— Nej, hon sitter visst ännu i fönstret, — svarade denne och vände sig efter en stund mot kamraterna.
Färjekarlen satte sig nu också att ordna och smeka vid den stupade hästen, som låg nästan alldeles orörlig.
De pratade snart i mun på hvarandra och förtrodde hvarandra ett och annat, som låg tungt öfver dem i lifvet.
De kände sig alla — 497 — för trötta och för tunga för att återvända till arbetet just nu.
— Ni kan inte tro, så rar hon är!
— sade färjekarlen.
— Hon skrattar och sjunger hela guds långa dan, och hon vet ju alls inte, hvart det bär, för det kan man ju inte tala om.
Men hvar gång klockan ringer därborta, och det är nå ' n som ska ros öfver, så spritter jag till och tänker, att det är na ' nting på tok hemma.
Och det är tungt att ro, ska jag säga!
— Ja, det är just det, när man har långt hem!
— betonade busen.
— Men Emmy kom- mer ändå till dej med mat hvar dag.
Jag får äta på " Kroken ".
Men att du ändå låter Emmy gå, när hon är sjuk!
— Ja se, hon behöfver lite frisk luft lik- som alla lungsjuka, — svarade färjekarlen.
— Det är ju så tjockt och svart här, stackars liten!
— sade busen.
— Det är bättre på andra sidan, — svarade färjekarlen.
— Hon vill så gärna följa med öfver, och är så glad vid att ro.
Den enögde höll för sitt döda öga och såg mot boden.
— Syns hon nu?
— frågade färjekarlen.
— Hon har inte tändt än, men hon sitter i fönstret, — sade skrifvaren och började nu att torka ögat.
— Hur är det nu?
— Åh det har bråkat hela sista veckan.
Jag ser så skarpt ett slag, och sen blir det liksom svart och bränner.
— Ja, jag har känt det där, när stybben kommer i ögonen.
Jag har känt sånt i tjugo år snart, — sade kollossaren meddelsamt.
— Se jag är den äldste kollossaren här.
— Inte är det stybben, detta!
— sade skrifvaren och höll sin näsduk upp mot pannan.
— Jaså, inte.
Nej, det kan ju inte vara stybben, det!
Hästen ryckte till och började skälfva i alla leder.
Benen sträcktes ut som på en träbock, och hufvudet vändes uppåt för ett ögonblick.
Den stirrade upp mot lossningsmaskinens breda rygg uppe i dimman och spetsade örat, när vinschen spelade.
Karlarne smekte den och sökte lugna.
Själfva mannen med piskan böjde sig.
— Så ja, lilla gossen, så, ja lilla gossen, — sade han.
Blodet kom nu forsande, och hufvudet sjönk ned öfver rälsen.
Ännu ett par sprittningar, och allt var slut.
— Nu kommer visst kärran långt borta!
— sade mannen och lade piskan öfver buffertarna.
— Ja, nu kommer den nog!
Då ringde det skarpt och gällt borta från färjestället.
— Hvem kan det vara?
— frågade färje- karlen och såg ditåt.
— Det är ju barnet, som står nere vid klockan, — sade skrifvaren och tog näsduken från ögat för en stund.
— Det är väl någon, som vill öfver.
— Följer ni med?
— - frågade färjekarlen.
— Det ska inte kosta något för er, inte!
— Ja, det kan vi väl.
Här är ju inte mer att göra.
Så gingo de ned till bå,ten, alla utom man- nen, som hade att se till den döda hästen.
De klefvo i med den främmande: där var skrifvaren, den gamle kollossaren och Emmy.
Färjekarlen lyfte årorna och tog ett tag.
De gledo ut i den gråa dimman, som slöt sig kring båten och vattenringarna.
Lyktorna från hamnkajen lyste allt mattare i dunsterna, och den yttersta kunde inte skönjas — bara fyrens röda blänk därute, liksom högt uppe i molnet, ty tornet v a r.
e t t med dimman.
Dyningen smekte tungt under glacisen, och ute från leden ropade ångare och sökte in- loppet.
v U TE PA DJURSHOLM, vid en speglande saltsjöfjärd, har Sven Scholander byggt sitt hem, och naturligtvis kan det icke heta något annat än Luthagen.
Bland hvitstam- miga björkar, hos barn och blomma, hvilar här den ryktbare sångaren ut under några korta sommarveckor mellan de tusen- mila triumftågen genom världen.
Då står det ett jubel och ett stim kring " pappa Sven " från alla hans ungdomar, som kan komma äfven den förbidragande främlingens hjärta att påskynda takten.
I lekstuga och jord- ___ gubbsland rumsteras väldeliga om, från hönsgården till badsumpen går långdan- sen, slänggungan nymålas, segelbåten uppriggas, och .hela huset genljuder af fröken Lisas visrefränger, " Puttes " vio- loncellskalor, rop och klingande skratt.
« w!
•:.
: A. Blombf
m tf &gt; tA " T 1 ^?
* * v J ^fSefyy-^ ' - y, \ ' ', - ' UTSIKT FRAN KuSlKPAVILJONSENr. '
' •£~ "; - ' " * &lt; " I len midt genom allt det glada oväsendet skrider " lilla mam- la ", tyst och leende blid, med yngsta syster vid handen, Ilas lekdocka och kelegris, vår egen drottnings fadderbarn, en treåriga Vanna (Victoria Anna).
Nu i sommar har det varit alldeles extra brådtom på uthagen.
Det vackra och rymliga boningshuset i gammal rensk herrgårdsstil hade dock till sist befunnits icke rymligt og för all den växande sångarglädjen, och så hade pappa beslutit vidga det med en flygelpavil- jong för en särskild musiksal.
Själf gjorde han naturligtvis alla ritningarna — gammal formsnidare som han är!
— och timmerbilorna och hammarslagen skållade dagen igenom mellan de gröna löfgardinerna.
Men så kom i sista stund " $ * ti, « * • V - ^; .- ?= - • - ' • * • * «Hg m / •JBT^; ' M«| » &gt; / -.
VID r&gt;£M.MET5 .HÄBD.
foto.
s
den stygga storstrej- ken emellan.
En vac- ker septemberkväll stod likväl allt redo med öppna portar och ljusstrålande famn för den lilla krets af ut- valde, som inbjudits till den högtidliga invigningen.
Att det blef en vis- afton utan like i det nya, konstnärligt smyckade musiktemp- let kan en hvar ju lätt föreställa sig.
Den gifmilde vär- den var outtröttlig att ösa med fulla händer af sin egenar- tade och nobla konst.
Det blef Bellman och Love Almquist, Sehl- stedt och Fröding, Gyllenhammar och Alice Tegnér och alla de gamla lustiga fran- ska chansonerna.
Men det allra intres- santaste var nästan ändå att nu för första gången få höra far och dotter i deras duetter tillsamman.
Fröken Lisa Scho- lander är nämligen begåfvad med en ut- trycksfull och klang- fager mezzosopran, som hon som bäst under konstnärlig ledning utbildar, det äkta scholanderska sångartemperamentet har hon gifvetvis i blodet, och länge dröjer det nu nog ej, förrän hon vid faderns sida flyger ut i vida världen att dela hans segrar öfver herravälden och hjärtan.
Ett par dagar se- nare var den celebre sångaren nog älsk- värd att slå upp sina dörrar för I duns foto- graf, och däraf beger det sig, att vår läse- krets kan få litet med af den lust och trefnad, vi njöto i det vackra konstnärs- hemmet.
Genom mu- siksalens glasmålade rosettfönster strör en solstråle sina prisma- blommor öfver det bonade parkettgolf- vet, och ofvan de präktiga gamla ma- hognysofforna och be- kväma länstolarna i empire locka utsökta konstverk till ingå- ende granskning, fä- derneärfda reliker i akvarell från Fredrik Wilhelm Scholanders a^a » • .in- r .i j^tf^ftsa^ M^ / 7 / arMs.
É / äM ^^j^f^py^ t i) i 9 / / \ / I BEFINNA oss nu i en polarforskningens guldålder: • medan Cook och Peary ha framträngt till nord- '. ':.
I • polen, har den engelske löjtnanten E.
H. Shackleton närmat sig vår jords södra pol på ett afstånd af en- dast 178 kilometer.
Vår svenska antarktiska expedition under professor Otto Nordenskjölds ledning visade, som bekant, stora vetenskapliga resultat, men lyckades dock icke intränga så långt på polarområdet som den engel- ske forskaren.
Löjtnant Shackleton gästar i dessa dagar den sven- ska hufvudstaden, hvarest han föreläst om sin färd, och samtidigt börjar från P.
A. Norstedt &amp; Söner utgifvas en rikt illustrerad svensk upplaga af den utmärkte forskarens skildring från hans sydpolsexpedition, benämnd ' Antarktis ' hjärta *.
Det var den 3 november 1908, som Shackleton anträdde expeditionen från Victoria land med tre följeslagare och med proviant för 90 dagar, lastad på slädar, som drogos af ponnier.
Tjugutre dagar efter affärden nåddes den plats, dit Scott framträngt 1902.
Nu började de egentliga svårigheterna.
Ofantliga isbarriärer och starka snöstormar mötte expeditionen, under det kölden visade — 40 °.
Men icke förty pågick det äfventyrsrika framträngandet mot polen under mer än en månad.
Då endast 178 kilometer skilde dem från polen, en distans ungefär motsvarande afståndet mellan Stockholm och Norr- köping, måste de modiga forskarne uppge försöket att tränga vidare, utmattade som de voro af köld och ansträngningar.
Åter- tåget anträddes, och den första mars i år befann sig den lilla truppen åter i sitt vinterkvarter efter att i fyra månader, utan en dags uppehåll, ha vandrat öfver isen.
1.
Marschen mot Sydpolen.
2.
En isgrotta, foto- graferad under polarnatten vid lyktsken.
3.
Löjt- nant Shackleton och hans kamrater plantera den engelska flaggan vid 88 graden 23 '.
w^^ r i r ^r^) ^^c^zi italienska vandrings- och studieår, gåfvor och minnen af konst- närsvänner sådana som Kröyer, Oscar Björck och Theger- ström.
Öfver den stora flygeln i musik- salens fond tronar, som sig bör, " den svenske Anakreons " skarpskurna profil i bronsrelief, och från spiselhörnet i salon- gen, där man så gär- na samlas i skym- ningsstunden, blan- dar en salt pust från en af Anna Bobergs * storvulna ishafsfjor- dar sin friskhet med de smeksamma värme- böljorna från härden.
Men se ' här ha vi ju hela familjen uppradad på den långa gungbrädan utanför spaljéväggen, och vi passa på att presentera!
Ytterst till vänster Stig, alias " Putte ", en oför- skräckt lösgängare på en violoncell, lika stor som den unge mannen själf, och en outtröttlig arbetsmyra i husbe- styr och trädgård.
Vidare i tur och ord- ning unga fröken Inga, som trakterar pianot riktigt snällt, syster Eva, som fått ett färgstänk från farfars palett i ögon- vrån och redan ser hela sin omgifning koloristiskt, samt Sten, som sköter violinen i huskvartetten.
Frö- ken Lisa — därnäst — ha vi ju redan gjort bekantskap med.
Vanna har naturligt- vis krupit upp till mamma, fru Lotten Scholander, född von Bahr, en gång själf i yngre år en förträff- lig sångartist.
Och så som höger flygel- man " pappa Sven " i sin sommarsvala panama, i nästa ögon- blick färdig till något tjufpojksstreck, som kanske välter hela den fotografupp- sträckta familjevär- digheten öfver ända!
Nu har Sven Scho- lander med den oskilj- aktiga lutan åter dra- git ut på en af sina kontinentala truba- L a a a ^ ^ ^ p a Y ' - r ^ ^r — \ l ^ / s ~^ ^=^ \ Fil.
D:r P. Håkanssons Salubrin C ^ ^ ^ ^ K ^ ^ ^ ^ * Målarinnan fru Anna Boberg, f. Scholander, är, som bekant, en syster till sångaren.
j [DUNS Oumbärlig M för O alla D sömmerskor ELL KATALOG och för alla horn.
användes af alla, som lärt känna det såsom det bSsta medel mot värk och inflammatio- • ner till följd af yttre skador, sår, bölder, tandvärk, rosen, åderoråk, hämorrojder, och; halssjukdomar m. m.
Det förnämsta toalettmedel och det pålitligaste h&amp;rmedel.
• .. — 500 — — Fyra rikhaltiga » äionghäften ärligen.
Koloreradt omslag.
Prenumerationspris 2.20 föl helt &amp; r — 60 Bro pr Mlte.
durfärder, och senast vi hörde något från honom var det i form af de förtjusta recen- sionerna i de stora dagstidningarna från Leipzig, där han denna gång inför proppfyllda och jublande hus startat sin konsertturné.
Det måste förvisso vara ett kraft- och nervsli- tande lif, detta de utöfvande konstnärernas ja- gande kring jorden för att ge sig själfva till alltjämt nya och åter nya tusenden!
Men när man ser Sven Scholander inför sig, den ljusa glimten i de blå ögoren, det ungdomliga, käckt burna hufvudet, har man svårt att märka spå- ren af själfförbränningen, svårt att fatta, det knappast mer än ett halfår skiljer oss från den dag,, då vi få stå upp att fira vår ypperste Bellmanssångares SO-årsjubileum.
En del af hemligheten ligger väl i sångens allbekanta föryngringsmakt, men den större och betydelse- fullare delen ha vi säkerligen skymtat under denna " titt-in " bakom Luthagens björkkronor, som för fjärrfararen oaflåtligt susa sina visor genom hotellensamhetens stela tystnad och världsstadsbulevardernas förvirrande dön.
JOHAN NORDLING.
Lytets börda.
Berättelse af Hjalmar Höglund.
Belönad med hedersomnämnande vid Iduns romanpristäfling 1908.
(Forts. fr. n:r 41.)
P LÖTSLIGT HÖRDE Erik en munter och välbekant röst ljuda i sitt öra: " Nej se, god dag, hedersbror.
Nu har du fallit som från skyarna för att direkt följa mig hem till middagen.
Hvad gör du annars här i sta ' n? "
Det var en ung, praktiserande läkare i hufvud- staden, som skakade hand med honom, en jämnårig barndomsvän, som Erik icke träffat på flera år.
Och detta sammanträffande föreföll Erik som arrangeradt af vår Herre själf för att rädda honom undan sina egna tankar, och han erfor i första ögonblicket en känsla af att vilja gömma sig för sig själf under skyddet af vännens lifliga sällskapsförmåga.
En middag hos denne — ypperligt! "
J a g har varit uppe hos professorn för mina ögon, " sade han emellertid som svar på den andres direkta fråga.
" Nå-å? "
" J a, han vill ingenting göra åt mig, förrän jag blir riktigt blind. "
" Aj, aj, du blir således sämre? "
" Ja, tyvärr. "
" Och du är gift, har jag hört sägas — att du tordes! "
Det verkade som en örfil.
Erik ursäktade sig med några tarfliga ord om tillfällig brådska och vände hastigt den förbluffade vännen ryg- gen och gick åt motsatt håll.
Att du tordes — det var första gången någon fällt det yttrandet.
När skulle det bli nästa gång och när skulle.
Elsa, hans egen hustru, komma att säga det?
Att du tordes — det låg egentligen en grof förolämpning mot honom i de orden, men en förolämpning med så på- tagligt berättigad tillkomst att vreden vände om mot honom själf.
Ty det ohyggligaste var, att han själf tänkt den, att den som själfan- klagelse under månader gräft sig in i hans tankelif, och nu kom denne vän och slungade honom i ansiktet hans egen tanke, klädd i ord.
Och därför verkade den som en örfil, därför att den innerst inom honom själf hade sin hemorts- rätt.
Nu var det hans tyngsta börda, att han torts.
Erik gick utan mål för sin vandring.
Förr hade han ansett Stockholm som den allra ange- nämaste uppehållsort, han hade alltid trifts och funnit sig väl där; nu hatade han staden.
De gnyende elektriska spårvagnarna, de trumpe- tande automobilerna och oron och larmet rundt omkring irriterade honom obeskrifligt, det idyl- liska lugn och den gemytliga trefnad, som for- dom hvilat öfver vissa stadsdelar, fanns ej längre till; hvar gång han skulle gå öfver en gata, fruktade han att bli öfverkörd, och han fick ej längre tänka i ro och fred under sin vandring.
Så drog han sig försiktigt upp mot Klaratrak- ten.
Där var det i hans tycke mera fredligt, ty där var han åtminstone säker för spårvag- narna.
Så vek han in på Klara kyrkogård och satte sig där på en soffa.
Han kom att tänka på, att när han nu under de senare åren en gång i sitt föräldrahem ro- tade bland gamla, undanlagda papper, så hade han till sin förvåning och glädje hittat en al- manacka från sitt eget födelseår och, det bästa af allt, innehållande anteckningar af hans far.
Det hade i hans tycke varit ett riktigt rart och kärt fynd, han kommit öfver, och han hade genast börjat ögna i den.
Hvad han först af allt sökt efter, hade naturligtvis varit sin fö- delsedag, och han hade slagit upp den och läst anteckningen för den dagen: ' En sons lyckosamma?
födelse klockan half 8 f.
m. '
Han hade läst om anteckningen flere gånger och mer och mer kommit i en tryckt stämning.
Hvad i all världen hade farsgubben menat med frågetecknet efter ordet lyckosamma?
Hade han skrifvit det af tankspriddhet eller med tanke på sin sons födelse?
Och så hade han tagit almanackan med sig och gått till sin mor för att få förklaring. "
J a, " hade modern svarat efter en stunds funderande, " det kan nog inte förklaras på annat sätt, än att din far den gången hufvud- stupa nödgades resa bort, innan allt var riktigt undanstökadt, och att, när han vid affärden kastade ned den där anteckningen, han skrifvit dit frågetecknet, emedan han då ännu icke var fullt säker på utgången. "
Men han, Erik, hade inte varit nöjd med den förklaringen, inte alls, och frågetecknet hade sedan ofta förföljt honom.
Han visste ju, att ett frågetecken kunde tänkas likasom hängande öfver hvarje människas framtid, men för honom hade det blifvit åskådliggjordt och synligt i yttre måtto, så att han i tankarna tydligt kunde se den kraftiga, karaktäristiska svängen på tecknet och den tjocka punkten under, ty hans far hade haft en tung hand, när han skref det.
Och i stunder af missmod, eller när något vik- tigt afgörande förelegat, hade det ordet med det tecknet efter gärna dykt upp för honom och blifvit likasom en skönjbar bakgrundsskrift för hans förehafvande.
Han hade ju till och med sett den skriften midt under vigselakten — lyckosam?
lyckosam?
lyckosam?
Och nu nyligen hade han ju öfverraskat sig med, att, när han i sin egen almanacka gjorde en ungefär lika lydande anteckning om sin lilla dotters födelse, han strukit ett tjockt streck under ordet ' lyckosamma ' och skrifvit två ut- ropstecken efter det.
Det var ju löjligt vid- skepligt och han hade själf skrattat åt det, när han kommit till full insikt om hvad han gjort.
Men — nå ja, han hade bara velat ge sin dotter ett ljusare och gladare intryck af födelse- anteckningen, än hvad han fått af sin.
' Lycko- samma!!
födelse ' vore i alla händelser bättre än ' lyckosamma?
födelse '.
Det där var, hvad som skett förut.
När han nu tänkte på det, tyckte han, att det föll som en förklaring öfver alltsammans, och nu trodde han sig förstå frågetecknets mening.
Det hade varit en framtidsaning, som kommit hans far att skrifva det.
Nu hade ögonläkaren gifvit svaret, och nu kunde frågetecknet strykas ut och ersättas med ett o framför ordet, ty hvem var väl olycksammare född än han?
Han hade aldrig kunnat tänka sig, att den dag skulle komma, då han själfmant skulle iso- lera sig och draga sig ur sina vänners krets.
Men nu hade den kommit.
Nu skulle han icke längre af fri vilja önska gästa barndomsvän- nen-läkaren, ty ' att du tordes ' skulle ögonblick- ligen köra honom på dörren.
Detsamma skulle förhållandet vara äfven med hans öfriga bekanta i staden.
Han skulle icke längre känna sig tillfreds och liklottad bland dem.
Han hade kommit till ett nytt skede af sitt lif, då han sakta gled ut från det område, där han förr hört hemma.
Men hvart gled han?
Plötsligt rann det honom i tankarna, att han i tidningen läst ett meddelande om, att de blinda påföljande dag skulle hålla sitt årsmöte.
Det var dit han gled.
Det var den krets, där han numera hade lytesrätt och till hvilken han förr eller senare skulle räknas med.
Då var det ju bäst, att han ju förr desto hellre sökte sig dit.
* Det är på de blindas möte, till hvilket de samlas från nära och fjärran en gång hvart år.
Den bestämda tiden är inne och den rym- liga samlingssalen fylles efter hand af ett myll- rande virrvarr af ständigt kommande, ensamma eller helst i grupper, och sorlet ljuder starkt af glada utrop och igenkännande hälsningar.
En ofrivillig sammanstötning här och där, ett ord och en hastig, nästan omärkligt kännande rörelse med handen, och i nästa minut söka två händer hvarandra och mötas i en hjärtlig tryckning.
Och hvar och en tränger sig in i virrvarret och växlar ord och handslag och frossar af gamla minnens återuppståndelse i kött och blod och njuter af att få låta alla andra känslor fara för den för stunden star- kaste, den att vara midt ibland idel förstående likställda.
Och öfver det hela hvilar en säll- sam stämning af samfälld håg att gifva och taga emot, att gifva af det egna jaget och taga emot af de öfrigas.
Detta är enbart vår stund — säger den stämningen — samhörighetskäns- lans, förståelsens stund.
Så gifvom hvarandra i ymnigt mått och tömmom den bräddade bäga- rens kostliga dryck till sista droppen!
Ögat, själens fönster, är slutet, den ogenom- skinliga gardinen är för alltid fälld och släpper ingen stråle utifrån och in och ingen inifrån och ut.
Men lifvet där inom, anden, person- ligheten, traktar och trånar efter förbindelse med det yttre, och när ögats väg är stängd, så skapar den därför en ny, det sjätte sinnets, den obestämbara och namnlösa förnimmelsens väg.
Hos de närvarande bor denna förnim- melses underbara förmåga.
Så knackar ordförandens klubba uppe på katedern, och det blir tyst i salen.
Han på katedern är också en af dem.
På hans bröst glittrar en orden, det veta de alla, och det finnes icke en af dem, som ej är medkännande stolt däröfver, ty^ han är den allra förste i landet af deras klass, som hedrats med en dylik utmärkelse.
Han har fått den för sin outtröttliga verksamhet för sina likars bästa.
Han är det, som tagit ledningen bland dem och fört dem framåt, och han är det, som brutit väg för dem, dit de förr aldrig nått, och gifvit deras ord ett gehör, som de förr aldrig ägt.
De veta, att i deras historia skall han kanske nämnas som den ypperste, därför att han bland banbrytarna varit den starkaste och mest verksamme.
Nu talar han.
(Forts.) Hvarje husmoder B a r n g a r d e r o b e n Hvarje sömmerska likaså.
!
bör prenumerera på Pris för helt år 3 kr.
; hälft Ar kr 1:60 Lösnummer 30 öre.
— 501 — 12 häften årligen.
Qrän scenen och estraden K.
G. OSSIAN- S KALDEN NILSSON har hittills beredt sig plats i det all- männa medvetandet som en af våra mest handfasta ly- rici, en sångare med demo- kratiska ideal och starkstäm- lämpad icke för salon- gen eller de intima kretsarne, där det drömmes vackert och esteticeras förnämt, utan fast hellre för arbetar- massornas demon- strationståg och de bullrande dis- kussionsmötena i Folkets hus.
I " Barbarskogen " framträdde författaren med_ ändrade signaler, och hvad hans senaste bok " Slät- ten ", som nu beredes under tryck- pressen, innebär, vet man icke ännu.
Vid sidan af denna alstring har hans konkreta diktarkynne äfven satt spår i vår dramatik, och ett af hans tidigaste ungdomsverk " Ti- gerhuden " går nu i något öfver- arbetad form på vår främsta talscen Författaren har hämtat inspira- tion och lokalfärg ur åtskilliga indi- ska dramer samt ur Tusen och en 5IGRID ARriOLDiOri natt och på dessa grundvalar ska- pat ett sceniskt diktverk, som präg- las af en stolt och exotiskt skim- rande poesi och en i figurskildringen följdriktigt genomförd karaktärsutveckling.
1 Konungasonen Nala, som af den buddhistiske eremiten Viraséna uppfostrats i ovetenhet om sin börd, kommer en dag i tillfälle att bota härskaren öfver sin kasts fiender, sultanen af Agra, från en svår sjukdom.
Som bekännare af Buddhas lära är det Nala förbjudet att se eller tala med någon kvinna.
Men prinsessan Dinarzade, sultanens dotter, blir kär i sin fars räddare, och Nala å sin sida, hvars känsla nu talar för första gången, fattas likaledes af en stark kärlek till prinsessan.
Den persiske prinsen Bedr giljar emellertid till Dinarzade.
Hon nekar att tillhöra honom och vill fly med Nala.
Men då det kom- mer i dagen, att han är konungason, den rätte härskaren i Agra och hennes faders ovän, skyndar hon bort och dödar sig.
Nala blir nu tigerns like i blodtörst, han dödar sultanen i den strid, som bryter ut mellan Buddhas och Muhammeds folk.
" Den hvita elefanten är död, tigern härskar öfver Indien. "
Dramat speglar en kamp mellan två olika läror liksom det ock ger en bild af ett drömmande människo- sinne, som häftigt väckes ur oskyldighetstillstån- det och slungas in i lifvets brutala fejd.
Dramatiska teatern har synbarligen lagt ned stor konstnärlig omsorg på det sceniska framförandet.
Som prinsessan Dinarzade är fru S a n d e l l i den lyckliga situationen att kunna " Kungen " på Svenska Teatern.
Scen ur 3 akten.
Kungen och fru Bourdier (fru Bosse).
Atelier Ja; ger foto.
ge öfvertygande lif åt det glödande och expressiva, som finnes hos denna In- diens dotter.
Likaså ger hr G ö s t a H i l l b e r g en poe- tiskt själfull och i fjärde ak- ten, som innesluter dramats förnämsta scener, lidelse- full och medryckande framställning af Nala.
Hr L i n d b e r g s hårdt utmejslade Viraséna och hr E m i l Hill- b e r g s imposanta sul- tangestalt komplettera förträffligt ensemblen af hufvudpersoner.
Uppsättningen företer en stil- och färg- prakt, som också är förtjänt af odeladt loford.
Det är icke osannolikt att " Tiger- huden " blir ett repertoarstycke; i alla händelser borde den bli det som en rätt- vis lön åt sin talangfulle författare.
— Den nyrenoverade Svenska teatern kunde knappast ha startat sin säsong bättre än hvad den gjorde.
" Kungen " är helt enkelt ett mönsterlustspel med något af Rabelais ' och Voltaires kvicka ande öfver sig.
Styckets tre författare, herrar de Caillavet, de Flers och Aréne, ha säkerligen genomlefvat en rolighetspe- riod, medan manuskriptet växte under de- ras händer, och det är ekot af deras skratt, som nu brusar genom alla de europeiska teatersalonger, där " Kungens " galliska munterhet sprakar.
Den marionettsuverän, som författarne här helt respektlöst låta dansa under sin piska, är konung af Sardonien.
I likhet med många andra furstar har han kommit till världsstaden vid Seine för att friska upp sig efter enformigheten hemma i sitt dufna rike.
Att hans för- _ ströelser icke alltid kunna relateras i de officiella reseberättelserna för den hemmavarande regeringen faller af sig själft.
Omsvär- mad af ett bugande, fjäskande och hyllande Paris rör han sig som i sina egna rum, älskad af kvinnorna, smickrad af männen.
Alla hans löjligheter utnyttjas samvetsgrant, ej minst hans språk- liga tafatthet.
Det celebra majestätet tumlar nämligen med språket ungefär lika graciöst som en sköldpadda kunde tän- kas dansa boston.
Satiren blir stundom klassisk, där den slår med piskan åt alla sidor, än träffande kungligheten, än drabbande dem, som röra sig i suveränens omgifning, bland hvilka miljonären-socialisten Bourdier med de folkliga sympatierna som en lätt fernissa på hans naturs otro- liga fräckhet är oförglömlig som bråcktyp.
Hr A r e h n bär Bourdiers roll på sina starka skul- dror och har funnit alldeles förträffliga uttryck för denne hållningslöse grobian, hvilken slutar som finans- minister.
Hr S v e n n b e r g ger en mycket roande bild Ur Ossian-Nilssons skådespel " Tigerhuden " å Dram.
Teatern.
Prinsessan Dinarzade (fru Lina Sandell) Nala (hr Gösta Hillberg).
" Kungen " på Svenska Teatern.
Scen ur 2 akten.
Kungen (hr Svennberg), Bourdier (hr Arehn) och Thérese Marnx (fru Arehn).
oh kjollängd Hrhållsi omgående Ull nedanitående prii inom STerlge: Bluilif 40 Bre, •xpedlerai portolritt inom BTerlge om rekrliltion åtlBlJd i Papperstnönster.
60 Bre, KappmSnatar tO Bre, NationaldrlktaSnatar 1 kr.
MBmter kunna ktven beitSllai efter andra Hn Tara modeller.
Beställning •kall då åtfBlJai at den modell tom Brukat Priiet ir då dubbelt mot det rasliga.
Iduns Mönsterafd.
• TTppgil lifridd (nnder armarne), midJeTldd erhåller NI Ull Hdei figur al llkrld lniandei till utan i l l a (0 Bre, Prlnaaaaklldnlng 76 8re, Kaforai- | f u l l t t i l l f ö r l i t l i g a, m o d e r n a o.
e l e g a n t a KjolmSnatar dråkt 76 Bre, Bafndrtktaönatar 60 Bre, Kragartnator (Fellerln) M a a t e r a a m u e l a a j a t a n 4 3, S t o c k h o l m; — 502
T_^~ — af den förvekligade kungen, som endast kommer att fylla häfdens blad med sitt födelse- och dödsår, och fru B o s s e, Bourdiers hustru, är dråplig med sina anor från rännstenen.
Den i modern pariserkomedi ound- gängliga kokötten utföres af fru A r e h n, som hvad apparitionen beträffar besitter alla könets skimrande egenskaper.
Själfva spelet lider däremot af en viss indolens, som ej stämmer med replikernas verve.
Hr J o h a n s o n i en detektivs skiftande gestalt slutligen utför sin roll med ett befriande farshumör.
Andra delen af Strindbergs " Dödsdansen " på Intima teatern visade om möjligt en stegring af den ohyggliga stämningen från dramats första del.
Här får mannens vampyrnatur sin fulla belysning, och det är först när motgången rifver upp hans infernaliska planer och släcker hans lifslåga, som ett mildhetens element skim- rar fram genom de svarta färgerna.
Skildringen före- ter här flere nyanser genom uppträdandet af den unge volontären och kaptensfamiljens dotter, hvilkas vårliga kärlekssaga bildar en förskönande motsats till föräldrarnas brutala strid.
De unga representeras af hr Kjell g r en och fröken F a l k n e r.
Ingendera af dessa förfogar öfver någon stadgad talang, men talang finnes, särskildt hos fröken F a l k n e r, som i tredje akten ger sanna oeh vackra uttryck åt den unga flickans känslolif.
På Vasateatern grasserar en ny Feydeau-fars, " Ta hand om Amelie! "
Jag tror emellertid icke, att stockhol- marna mera allmänt komma att taga hand om damen i fråga- Det börjar bli enformigt med de evinnerliga afkläd- ningsscenerna, och sängarna fresta heller icke längre.
Deras roll som dramatisk knalleffekt är utspelad.
Nej, låt oss nu medels luftskepp och trådlös telegrafi få bevittna de lätta herrarnes och damernas snedsprång, ty eljes komma vi obetingadt att-vända dem ryggen.
Förutsatt att de icke som i " Sköca Helena " belysas af en kvick musik och en lika kvick text.
Apropå denna Offenbachs operett, så håller den fortfa- rande färgen, och fru A n n a No r r i e vågar sig ännu med framgång på att tolka Ledas ' dotters sällsamma öden utan att illusionen brister.
Vid hennes bedårande sida står en vacker Paris, förkroppsligad i hr O l l e S t r a n d b e r g, hvars sång tillhör det friskaste välljud, som på länge klingat från Oscarsteaterns scen.
Hr E m i l S t r ö m - b e r g s Menelaus är fortfarande klassisk i sin skröplig- het, fröken B e r e n t z är en pigg och söt Orestes och hr R i n g v a l Is Calchas samme bredt lustige tempel- tjänare som förr.
Om " Yngste löjtnanten " på Södra teatern kan ej sägas annat än att dess banalitet icke längre borde kunna locka någon människa att offra en afton i salongen.
Hur nedtryckande föråldrad och pueril verkar inte hela historien!
Det välment slätstrukna spelet ökade ytterligare mögelsmaken.
Den vid Operan nyengagerade fröken J u d i t H ö r n - d a h l vann nyligen en vacker framgång som Mimmi i " Bohéme ".
Den poetiska, litet sentimentala rollen gjor- des med fin uppfattning och sångpartiet föreföll som skrifvet för hennes varma, mjuka röst.
Helt säkert kan man ställa stora förhoppningar på den unga ar- tisten, hvars temperament och röstläggning hänvisa henne till rollfack, de där väl behöfva rekrytering vid Operan.
Konserterna ha varit många den senaste tiden.
Hr J o h n F o r s e l l s konsert till förmån för Stock- holms småbarnshem blef en musikalisk glädjeafton såväl för konstnären som för publiken.
Det rika nordiska programmet sjöngs glänsande af sångaren, och bl.
a. fingo åhörarne stifta bekantskap med H.
A l f v é n s ton- sättningar till en diktcykel af E. Thiel, egenartade kompositioner, fyllda ömsom af trotsig kraft, ömsom af sprödt vemod.
Massor af blommor och intensiva applåder beledsagade så godt som hela programmet, och i den slutliga hyllningen låg gifvetvis ett: lycka till i nya världen, och ett uppriktigt menadt: välkommen åter!
I pianisten H a r o l d B a u e r fingo stockholmarne formera bekantskap med en pianospelets mästare.
Hans tre konserter, vid hvilka pro- grammen företedde en rik växling af pianolitteraturens såväl klassiska som ro- mantiska och moderna namn, gaf oss hela hans fysiono- mi som tolkare.
Själfull- heten i uppfattningen och den tekniska fulländningen hade här sammansmält till ett helt af oförgätlig ver- kan.
Fru S i g r i d A r n o l d - s o n - F i s c h o f f s båda kon- serter hade samlat fulltaliga åhörarskaror.
Hennes vir- Harold Bauer.
tuosa sångkonst måste ju göra det — här som annorstädes.
Omsorgsfullt fiierade komma tonerna ur hennes strupe, hennes legato och portamento äro utan lyte, hennes drillar rulla som glänsande små silfvermynt öfver hennes läppar, hvilka aldrig öfverraskas med en oskön ställning, och hennes pianissimo kan susa genom salen som en svag vind- fläkt.
Men likafullt saknar hennes sång uttrycksfull- het.
Den erinrar om ett bildskönt, men själlöst an- sikte, och när tonerna förklingat, äro de glömda.
ARIEL.
^ Till k a m p mot svälten!
T I FORTSÄTTA i dag redovisningen af de me- V 1 del, som influtit till var insamling för lindrande af nöden i landet.
Som synes har situationens allvar och vikten af att i tid ingripa, blifvit allmänt be- hjärtad, och vi ha haft glädjen iden förflutna veckan kunna öfverlämna ett nytt och större belopp, nämligen 700 kronor, till hvartdera af de bägge hufvudkvarteren, diakonissanstalten och slumexpeditionen, hvarifrån hjälpen utgår.
Den första sändningen pä 1,200 kr.
är redan till sista öret fördelad på de platser i landet, där behofvet af hjälp är störst, och kunna vi endast uppmana dem af våra läsare, som ännu låtit bönen om frikostighet förklinga ohörd, att skyndsamt in- sända sitt bidrag.
Landet är stort, nöden är stor, och hjälpen ännu så liten!
_ I nästa nummer hoppas vi kunna meddela en öf- versiktlig skildring af tillståndet i landet och detaljer från arbetet för dess afhjälpande.
SKISS T I L L E T T TOLSTOYMONUMENT E D V A R D BRAMBECK.
AF.
Veckans konst.
ÅR BEKANTE skulptör Edvard Brambeck, som har sin ateljé i Köpenhamn, är för närvarande syssel- satt med en hel del konstnärliga studier och uppslag.
Af ett af hans senaste arbeten, en förslagsskiss till Tolstoymonument, äro vi i dag i tillfälle att meddela Iduns läsare en reproduktion.
" Den gamle " står som en profet på Nebos höjd och lyfter sina händer signande öfver människobarnen.
På postamentets framsida ha tvenne personer, till synes soldater, dignat ned sårade och döende.
En moder, hvars ena skuldra vidröres af en yngling, lyfter upp sitt lilla barn för att det må bli delaktigt af välsignel- sen s o ord.
Å motsatta sidan synes en man lidelsefullt med uppåtsträckta armar storma fram, en olycklig, som an- ropar honom om hjälp i sin nöd.
Vidare ser man en fängslad man med trygg och resignerad hållning, me- dan en ung kvinna utom sig af förtviflan borrar huf- vudet mot hans bröst.
I motsats till denna undre värld af sorg och ve står hufvudpersonen med sublim värdighet och stoiskt lugn som representant för en högre sfär — idéernas värld.
Det är den mänskliga tragedien, idéens värld och den krassa verklighetens, aningsfull smärta, hopp och förtviflan, detta odefinierbara något,_ som heter lifvet, hvilket konstnären velat samla i en ' brännpunkt.
A.
B.
N.
V Denna veckas förnämsta händelse inom hufvudsta- dens konstvärld är öppnandet i Konstakademien af Engelska etsningsutställningen.
Den omfattar öfver 500 alster af moderna engelska etsningar och lär vara den öfver hufvud taget största Royal Society af Painter Etchers någonsin anordnat som exklusiv grupp.
Den mellersta utställningssalen domineras af Frank Brangwyn, medan sir Seymour Haden, seniorn bland förbundets medlemmar, representeras i högra sidosalen tillsammans med svensken Hjalmar Molirr.
I vänstra sidosalen innehar Axel Herman Hägg honnörsplatsen.
En annan konstutställning anordnad i Claes Hult- bergs konsthandel af artisterna hrr G. Kallstenius, K.
Borg, L. Nyblom samt fru Olga Nyblom har också öppnats i dagarna.
Till båda dessa återkomma vi i ett följande nummer.
En kvartett unga målare — de nya, nu för första gången hörda namnen äro: Mollie Faustman, CarlLuthander, Frans Timén och Gösta Törneqvist r - ha öppnat en utställning i Hallins Konsthandel.
Fröken Faustman bjuder på starkt kolorerade ting och ett par ganska goda flickporträtt, Carl Luthander har några landskap, som i teknik och uppfattning erinra om Nordström, Frans Timén bjuder på bra studerade typer af bergslagsgubbar och Gösta Törneqvist slutligen är en ej oäfven karikatyrist.
Trpt.
från föreg.
n:r Kr.
1,461: 20.
K.
B., Motala, 5: —.
Listan nr 89, Lyceum för fl.
(A.
U.
5: —.
V. N.
5: —.
A. W. 5: —.
J.
S. 5: —.
R.
R.
2: —.
E.
E.
2: —.
K.
R.
1: —.
- m.
5: —) = 30 kr.
F. K.
P.
R., Gnesta, 25: —.
M.
L.
D., Stöpsjön, Fogdhyttan 10: —.
A. T — r.
5: —.
Till några mjölk- droppar, Järbo 5: — " E.
D.
", Hälsingborg, 12: —.
A.
G., Sthlm.
J: —.
Till kamp mot svallen 5: —.
H. Ron- dahl, A.-B.
Wanér, Visby, 5: —.
Fru Laura Kjersing, Elmhult, 10: —.
Ida Bohm, Kuskisgat 10, Åbo, 17: —.
Lärarinn.
vid Elem.-lär.
f. flickor, Uddevalla list.
102, 18: —.
Fru Selma Andersson, Trelleborg, 2 5: —.
Frkn J. Andersson, Trelleborg, 10: —.
Frkn A. Andersson, Trelleborg, 10: —.
Frkn Hildur Nilsson, Trelleborg.
10: —.
Medlidsamma Alftabor, Alfta, 75: —.
M.
E., Vänersborg, 3: —.
J.
E.
&amp; H — m, Hagelsrum 5: —.
Fru M. Holmström, Djursholm, 5: —.
B.
&amp; N.
10: —.
E.
L., Sthlm, 5: —.
Lista 58, Kristinehamn, (Anna Lagerlöf 1: —.
Agda Bååth 1: —.
Ruth Wadsten 1: —.
Julia Linders 1: —.
Maria B - n II — -.
Elsa Petri 3: —.
Gerda Malmström 1: —.
A. H — hl 2: —.
Hanna Unger 1: —.
Klasserna I — VIII 28: 50) = 40: 50.
En kvinnlig kontorist, Göteborg 5: —.
Fyra Vaxholms- barn, Vaxholm, 5: —.
Fru E. Dahlberg, Touset, (Norge) 25: — M., Sthlm, 10: —.
Lista 141, Mariestad, (A. Westin 5: —.
A. Theanell 5: —.
A. Tengbom 5: —.
A. Stendahl 10: —.
Maria Groth 5: —.
Elsa Nyborg 3: —.
Nanna Bengtsson 5: —.
A. Floren 5: —.
E. Edengren 3: —.
J. Spencer 3: -.
Anna Westin 5: —.
Julia Mattsson 3: —.
M. Jansson 3: —.
Erika Öhman 3: —.
Anna Svensson 2: —.
Aug.
Gineli 2: —.
Lovisa Jonsson 1: 50.
Alma Nilsson 3: —.
E. W. Grafström 3: —) = 74: 50.
Lista 57, (Laura Loven, Kristianstad, 3: —.
Lotten Loven, Kristianstad, 3: —.
Alma Olin, Näsby, 3: —.
A. Wenster, Kristianstad, 2: —.
Genom sparbössins.
v. flickskolan, Kristianstad 4: 25 =) 15: 25.
" Kikonius ", Norberg, 5: -.
" W ".
Fästningen, Var- berg, 5: —.
A.
Å. Linköping, 5: —.
B.
E., Bettna, 10: —.
Vänner i prästgården, Gärda, 5: —.
— Falun 10: -.
H. Strömbom, Avesta 10: —.
A.
H. Svedala, 10: -.
A.
M.
B., Bollnäs, 25: —.
Stora &amp; små i F. — 40: 80.
S.
H. Bd — 100: — • Till de nödlidande, Sandviken, 10: — Lista 81.
Sköfde, (E.
2: -.
F. 2: —.
G.
1:50.
Bolaget 1: 00.
B. i: —.
I.
A.
10: —.
H.
1: —.
K.
1: —.
A.
N.
1: —.
L.
1: -.
E.
1: -.
L.
1: —.
Ldz 1: —.
L.
1: —.
E.
1: —) = 27 ki.
Två lyckliga barn 10: —.
A.
H., Norrala, 5: —.
A.
L., Grillby, 5: - -.
T. Öberg, Filip- stad, 5: —.
Anna Persson, Fjällbacka, 5: —.
Kyrkoh.
Olesen, Heming (Danmark), 5: 30.
D &amp; M. Holm, Västerås, 10: —.
Ellen Frieberg, Falun, 10: —.
H. F., Norrköping,, 10: —.
Amyro, Nora, 10: —.
O. S., Härnösand, 60: —.
Elin Strandberg, Gislaved, 5: —.
O. Bn, Borlänge, 10: —.
W-n.
10: —.
Eric &amp; Florence, Skillingaryd, 20: —.
J.
E. Johansson, Danderyd, 25: —.
I. W. 30: -.
Patienter å A. Grapes sjukhem, Gäfle, 35: — X. m.
fl., Hudiksvall, Lista 12, 25: -.
N. O-g, Piteå, 3: —.
Fru K. Askberg m.
fl., Härnösand, .32: —.
E. Carlson, Strängnäs, 5: —.
H.
&amp; J.
H., Sköfde, 20: —.
Fru J. Spendrup, Vallberga, 5: —.
A.
A., Värnamo, 5: —.
G.
D., Nyköping, 2: —.
" Kedjan ", Gäfle, 20: —.
L.
P., Gustafsberg, 5: —.
Jansson, Aug., Uddevalla, 5: —.
" Ö ", Ljungby, 1: 50.
Anna-Lisa 4 år.
Hudiksvall, 1:69.
" E ", Skara, 2: —.
H.
Hbg., Ö. Tranemo, 6: —.
F-g, Baggtorp pr.
Gamleby, 10: —.
Mindre folkskolan Klofveröd, Axel void, 11: 15.
Thea Claesson, Restad, Vänersborg, Lista 138, 43: 25.
F. åslund, 15: —.
Medlids.
kamr.
vid härvaran, skola, Forssa, Mertnås, 5: —.
E — k — n — 5: —.
E. Holm- berg, Bomsund, Strånäset, 10: —.
Fru H. Holmberg, Bömsund, Strånäset, 10: —.
" Några prenumeranter " i Haparanda, 5: —.
Lista 129, Söderhamn (Igglund, —: 50.
Edw.
Regnman 1:• —.
A. Hedvall -: 2 5.
Ida Wåglund —: 25 Jenny Norberg —: 50.
S. Nilsson —: 50.
E. Nordgren -: 50.
Em —: 25.
01.
—: 25.
Gd -: 5 0.
S - n —: 25.
Sh.
-: 2 5.
F - t.
-: 5 0.
Im -: 25.
M.
M.
—: 25.
Bs —: " 50.
A.
N.
-: 50.
E. Wkm —: 50.
H. Wkm -: 50.
Ga Wkm 2: —) ' = 10 kr.
Lista 36, Falun, (Sigrid Andersson 2: —.
Johanna Zeuthen 1: 50.
G. R-g 2: —.
G.
M.
2: —.
H.
S. 2: —.
H.
T.
1: -.
E.
H.
2: —.
— 2: —.
A.
H.
2: —.
— 2: -.
B.
J.
2: —.
B. W. M.
2: —) = 22:50.
Summa Kr.
2,760:64.
VARGARDA (Kungl, Hofleverantör) HAFREGRYN ° HAFREMJÖL Tid beredningen bortilipu Icke — låsom ofta sker tiSr att gtfva grynen hvitare färg — den gulaktiga, nä- ringsrika proteinhinnan.
Genom bevarande af denna blifver gröten mera nä- ringsrik, finsmakande och fast (ej lös och ilemmlg).
M a n d e l m u s s l o r.
200 gr. smör, 200 gr. fint strösocker.
1 äggula, 100 gr. sötmandel, 10 gr. bittermandel, 200 gr. hvetemjöl.
T i l l f o r m a r n a: 1 msk.
smör (20 gr.).
B e r e d n i n g: Mande ' n skållas, tor- kas i ugnen och drifves genom man- delkvarn.
Smöret skiras och saltet från- silas noga, hvarefter smöret röres, tills det blir hvitt och pösigt.
Då tillsättas sockret, äggulan och mandeln och de- gen arbetas väl.
Små krusiga bakelse- formar penslas med skiradt smör, och degen utklämmes tunnt i dem.
Ba- kelserna gräddas i medelmåttig ugns- värme och uppstjälpas först, d å mesta hettan afgått.
Kokt sill m e d smör och ägg (f. 6 pers.).
3 stora, eller 4 små, salta sillar, 3 lit.
vatten, 3 — 4 ägg, l 1 / » hg.
smör.
B e r e d n i n g: Sillen flås, urtages, sköljes väl och lägges i vatten omkr. 12 tim.
Den upptages och fiäkes midt itu, hvarefter ryggbenet och alla små- ben borttagas.
Aggen hårdkokas (omkr. 10 min.
), afkylas i vatten, skalas och hackas fint.
Sillen lägges i kokande vatten och får koka i 5 min., hvarefter Redigerad af den upptages med hålslef och upplägges ELISABETH ÖSTMAN.
på varmt serveringsfat, hvarftals med Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- en del af de hackade äggen.
Smöret smältes och hålles öfver, och anrättnin- derskuxs i Stockholm.
gen öfyerströs med resten af äggen FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR samt garneras med persilja och kokt potatis.
VECKAN 17 — 23 OKT.
1909.
K ö t t f ä r s (f. 6 pers.).
6 hg ' ben- SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; laxrulader med skarpsås; a g g; mjölk; fritt oxkött, 1 hg.
späckfläsk, 1 — 2 kaffe eller te med korintkaka.
M i d - ägg, 1 2 — 3 kkp.
gräddmjölk eller vat- d a g: Buljong med oststänger; bruten ten, / 2 kkp.
stötta skorpor, 1 msk.
hummer; stekt hare med brynt potatis salt, Vä tsk.
hvitpeppar, 1 msk fint och salader; helkokta äpplen med man- hackad portugisisk lök, V2 msk.
smör (10 gr.) - delmusslor.
Till p e n s l i n g: 1 ägghvita, 2 MANDAG.
F r u k o s t: Smörgasbord; hafregrynsgröt med mjölk; kokt sill msk.
stötta skorpor.
T i l l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 med smör och ä g g; kaffe eller te.
M i d- / 2 lit.
kokande buljong eller d a g: Köttfärs med legymer; rabarber- gr.), vatten.
soppa med skorpor.
3 å s: 1 msk.
smör (20 gr.), 2 msk.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; rysk salad (rester från söndag); ä g g; mjöl, köttjus, Va del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en mj ölk; kaffe eller te.
Middag: Kroppkakor med skiradt smör; soppa duk doppad i hett vatten och skares i tärningar, hvarvid alla senor och på torra körsbär med kokosbröd.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hinnor borttagas.
Späcket skrapas och hafremjölsvälling; stekt bräckkorf med skares likaledes i tärningar samt drifves brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
tillika med köttet 3 — 4 gånger genom M i d d a g: Puré å la Skogshöjd med " öttkvarn.
Därefter stöfces färsen i sten- rostadt bröd; ugnstekt gädda.
med mortel, tills den blir fin och smidig.
Äggen och mjölken uppvispas, de stötta champinjonsås och pressad potatis.
iläggas och få stå a t t svälla TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; skorporna / 2 tim.
Löken fräses i smöret.
Skorp- pannbiff med p o t a t i s; mjölk; kaffe blandningen tillsättes matskedsvis i eller te.
M i d d a g: Ärter med fläsk; färsen, under det den arbetas 1 tim. ugnspannkaka med sylt.
Sist tillsättas kryddorna och löken, och FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; farsen af smakas noga.
En långpanna inkokt strömming; uppstekt pannkaka smörjes med det kalla smörat, färsen med sylt; mjölk; kaffe eller te.
M i d - ilägges och formas som en aflång bulle.
d a g: Färsfylldt kålhufvud; sviskon- Den penslas med ägghvitan och be- soppa med vispad grädde.
strös med de stötta skorporna.
Pannan LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; insattes i ugnen.
När färsen är brynt, bräckt skinka med äggröra; mjölk; spades den med den kokande buljangen kaffe eller te.
M i d d a g: Stekt helge- eller vatten, litet i sänder och öfveröses flundra med potatispuré; petits-choux- omkring hvar 10: de min.
Till stek- ningen åtgår 3 / 4 t i m - Färsen upplägges pudding.
på serveringsfatet och skares i tunna skifvor.
Smör och mjöl sarnmanfräsas, köttjusen tillsättes litet i sänder un- RECEPT: der flitig rörning och såsen får koka L a x r u l a d e r (f. 6 pers.).
6 hg.
10 min., hvarefter grädden tillsättes och såsen får e t t uppkok samt af- salt lax, Vä lit- mjölk, 2 rödbetor.
Till g a r n e r i n g: Skarpsås, 2 s makas.
hårdkokta ägg, persilja.
B e r e d n i n g: Laxen skares i t u n n a S o p p a p å t o r r a k ö r s b ä r 1 (f. skifvor och lägges i mjölk under 6 tim.
Den inklappas därefter i en duk.
6 pers.).
2 kkp.
torkade körsbär, 2 / * Rödbetorna skäras i tjocka strimlor.
lit.
vatten, IV2 kkp.
krossocker, 2 Laxskifvorna rullas ihop med en rod- msk.
mondaminmjöl, 1 kkp.
russin el- betsstrimla i hvarje.
Ruladerna ställas ler IV2 hg.
katrinplommon.
Beredning: Körsbären sköljas, på e t t aflångt fat, skarpsåsen hålles öfver och anrättningen garneras med de stötas i stenmortel och påsättas i det hårdkokta äggen skurna i klyftor samt kalla vattnet a t t koka omkr. 1 tim.
Soppan silas, spadet slås tillbaka i kruspersilja.
" Neva ", Blus af prima helyllekläde i alla färger å Kr.
13.50.
" Paris ", S p e t s b l u s ä Kr.
4.50.
" Sirius ", Obs.
Dm ixtn kvalitén i p * k * tarna.
Blus af prima taft ä K r.
1 2.
9 5.
Alla färger.
KÖKSALMANACK LEDIGA PLATSER BILDÅD barnkär flicka erhåller plats på herrgård i Södermanland a t c t n vårda 7 3 små flickor om 2i / 2, 4V2 ° år.
Den sökande bör vara fullt frisk, hafva gladt och jämt lynne, godt ordnings- sinne samt vara något kunnig i söm- nad.
Svar till Eru Maria Ekengren, Malm, Bettna.
EN frisk, anspråkslös bättre flicka, med någon praktik i sjukvård, massage och husliga göromål får god plats i godt hem vid bättre stationssamhälle nära stad.
Svar med betyg, foto., ål- der och löneanspråk insändes till » L.
M.
Godt hem-&gt;, Iduns exp., f. v. b SOM hjälp önskas anspråkslös, duglig flicka, som trifs med äldre.
Kunnig i enkel matlagning och sömnad.
Lön 15 kr.
i månaden.
Svar till » Hem på landet, » Iduns exp.
KAPPOR öcKOSTYMER ERHÅLLAS I DE FLESTA KAPPAFFARER I RIKET.
Correct, Promenadkjol af prima helyllecheviot å Kr.
18.50.
Tillverkad å egen atelier.
" Facon ", Underkjol af taft å K r.
1 8.
5 0.
Alla färger.
Tillverkad å egen atelier.
Plyschkappor, Stort urval f r.
K r.
4 2.
—.
A.-B.
Nordiska Kompaniet, Stureplan, STOCKHOLM.
kastrullen och sockret tillsättes.
Sop- pan får koka upp och 1 afredes med mondaminmjölet utrördt i / 2 kkp.
kallt vatten, hvarefter soppan får koka un- der rörning i 5 min.
Russinen eller katrinplommonen sköljas väl i ljumt vatten, kokas i litet vatten i särskildt kärl och tillsättas.
Soppan afsmakas och serveras med skorpor eller biskvier.
U g n s p a n n k a k a (f. 6 pers.).
3 kkp.
mjöl, Va tsk.
.salt, 3 ägg, IV2 lit.
gräddmjölk.
T i l l p a n n a n: 2 msk.
smör (40 gr.).
B e r e d n i n g: Mjölet siktas i ett fat och blandas med saltet.
Äggen vispas tillsammans med mjölken och nedröras med slef i mjölet, litet i sänder, så a t t smeten ej blir klimpig.
Den bör där- efter stå ett par timmar, så a t t mjölet får svälla.
En stekpanna upphettas långsamt, och smörjes med en del af smöret.
Pannkakssmeten röres om väl och en fjärdedel af smeten hälles stekpannan.
Pannkakan gräddas vac- kert gulbrun i god ugnsvärme.
PLÅTS i stad i Västmanland, liflig trakt, får enkel, frisk, bildad flicka, kunnig i matlagning.
Nya Inack.-Byrån, Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
FÖR anspråkslös, gladlynt, helst musi- kalisk flicka, som mot fritt vivre och någon lön vill deltaga i alla husliga sysslor, finnes plats.
Svar med foto.
till Fru Ing.
Clausen, Holbsek, Dan- mark.
EK bättre, anspråkslös flicka, villig a t t gå frun tillhanda med litet af hvar- je i hemmet samt desstom hemma i skrifgöromål erhåller genast plats om svar, åtföljdt af foto.
och rekom.
in- sändes till » P.
N. S. », Malmö, p. r.
VID Vänersborgs högre läroverk för kvinnlig ungdom blifva till nästa vår- termin tvänne lärarinneplatser lediga: 1) Med undervisningsskyldighet i mo- dersmålet, historia och matematik på högre stadiet.
Kompetens: Högre Lä- rarinneseminarium eller därem ot sva- rande utbildning.
Lön: 1,400 kr.
jäm- te pensionsbidrag.
2) Med undervis- ningsskyldighet i kristendom, moders- målet, " historia och tyska å lägre sta- diet.
Lön: 1,400 kr.
för högre kom- petens, eljes 1,200 kr.
jämte pen- sionsbidrag.
Fullständiga ansöknings- handlingar böra insändas till Styrel- sen före den 15 nov.
Styrelsen.
FÖR en arbetsam och ordentlig, musi- kalisk och gladlynt bättre flicka, van vid husliga sysslor, finnes plats ledig nu eller 1 nov.
i Stockholm hos fa- milj med 2 barn, 10 — 12 år.
Jungfru finnes.
Reflekterande skall vara be- redd a t t som medlem af familjen jämte husmodern deltaga i alla inom hem- met förekom, göromål, äfven sömnad.
Svar med uppgift på ref. och lönean- språk samt foto., som återsändes, till » Vänligt hem », Iduns exp., Stockholm.
— 504 — F ä r s f y l l d t k å l h u f v u d (f. 6 pers.).
1 stort kålhufvud, vatten, salt, 3 hg.
benfritt oxkött, 1 hg.
späck, 4 kkp.
god mjölk, 3 msk.
stötta skor- por, 1 msk.
potatismjöl, 1 liten msk.
salt, V2 tsk.
hvitpeppar.
T i l l s t e k n i n g: 4 msk.
flottyr, 1 fläsksvål, 1 lit.
buljong.
B e r e d n i n g: Kålhufvudet påsättes i kokande vatten och får koka tills det är mjukt.
Det upptages genast, får afrinna och urhålkas uppifrån.
Köttet tvättas med duk, doppad i hett vatten, skåres i tärningar och drifves 3 gån- ger genom köttkvarn jämte späcket Det arbetas därefter tillsammans med mjölken, de stötta skorporna, potatis- mjölet och kryddorna,, tills färsen är sammanhängande.
Kålhufvudet fylles med färsen, öfvertäckes med några stora kålblad samt ombindes med snöre och brynes väl i rykande flottyr.
När det är brynt, tages det upp, flott- tyren hälles bort, en fläsksvål lägges på botten af grytan och på denna läg- ges kålhufvudet.
Den kokande buljon- gen påspädes och anrättningen får sakta koka omkr. 2 tim. Kålhufvudet serveras på rundt fat och såsen i särskild såsskål.
Petits-chouxpudding (f. • 6 pers.).
33 cl.
grädde, 8 cl.
skiradt smör, 8 cl.
rismjöl, skalet af V2 ci- tron, 2 msk.
strösocker, 6 ägg.
T i l l f o r m e n: 2 kkp.
strösocker, 3 msk.
kokande vatten.
B e r e d n i n g: Sockret brynes lätt i en tackjärnspanna.
Det kokande vatt- net tillsättes och härmed beklädes en bleckform.
Grädden kokas upp och blandas med det skirade smöret, hvar- efter rismjölet ivispas och massan får ett godt uppkok samt får kallna.
Där- efter tillsättas citronskalet, sockret och äggulorna,, en i sänder.
Sist nedskäras de till hårdt skum slagna ägghvitorna.
Massan hälles i den beklädda formen, ett lock pålägges, och puddingen får koka i vattenbad omkr. 1 tim.
Den uppstjälpes och serveras varm.
DUKTIG, frisk flicka, kunnig i mat- lagning, väfna-d och sömnad m. m. får aflönad plats som hushålls fröken i liten familj på landet.
Svar till » B. », Hebergs station.
ENKEL, frisk och arbetsam flicka, vil- lig åtaga sig en ensamjungfrus sysslor, och kunnig i matlagning, bakning m. m. erhåller plats i liten, stilla familj på landet, om svar med betyg, lönepret.
och foto., som returneras, snarast sän- de s t i l l s G o d ^ p k ^ t s » ^!
^ EN husjungfru, fullt kunnig i sina sysslor, ordentlig och villig, får plats 1 nov.
i 3 personers hushåll på lan- det.
Betyg och löneanspråk insändes till F r u Hanna Brusewitz, Sjötorp, Göta Kanal.
EN VID kirnrgisk praktik van sköter- ska erhåller plats.
Svar till » Klinik », Iduns exp.
FÖR målninig ' å finare träslöjd hufvud- sakligaste för national och allmogebil- der sökes kompetent ung- dam.
Svar med löneanspråk, betyg (arbetsprof och foto.
event.)
till » Slöjdmålning », Tranås.
ANSPRÅKSLÖS flicka erhåller plats som sällskap och ensamhjälp i enkel familj (mor och son) i villasamhälle nära Stockholm.
Svar till » Å — r », un- der adr.
S. Gumaalii Annonsbyrå, Stock- holm f. v. b.
I ett större samhälle i Dalarne får ung fransyska, som vill vara sällskap och ta] a sitt modersmål med ung fru, plats m ot fritt vivre eller nå gon lön, i barnlös familj.
Svar med rekom.
och lönepret.
till » Fru Elsa ».
Iduns exp.
FLICKA af god familj, helst något kunnig i sömnad, får genast plats i tjänstemannafam.
p§ landet a t t sköta 2 gossar och gå frun tillhanda.
Svar med foto.
och Inepret.
till » Familje- medlem 55 », Iduns exp.
Sjuksköterska.
En plats som afdelningssköterska å medicinska afdelningen vid länslasa- rettet i Falun blir ledig a t t tillträdas den 1: sta nästk.
dec.
Lön kr.
500 per år jämte allt fritt.
Ansökningar med betyg och ref. ställas till Sysslomans- kontoret, Lasarettet, Falun.
