# ID: svediakorp-per1852
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,155
# sentences: 1,094
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


SÖNDAGEN DEN 10 OKTOBER N:R 41 (1188).
22:DRA ÅRG.
1909.
||p / HUFVTJDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N 0 7 svensÅJord vtd^effe / jeml har han för helt kort tid sedan fått ett eget hem åt sig och de sina.
Iduns läsare ha genom doktorinnan Elsa Ribbings liffulla penna då och då fått en inblick i det lif, som den svenska familjen lefver därute i det främmande landet, fått följa dess växlande öden i solsken och skugga.
De veta också, att doktor Ribbing genom föreningens för- sorg för något år sedan kunnat inreda ett präktigt sjukhem och klinik för de infödda inne i själfva Betlehem.
Nu står därtill EN ENA AF VARA BILDER åter- ger ett rundkulligt landskap, som ligger likt ett grönt och stelnadt haf under Judéens molnlösa himmel.
Kullarna äro klädda med lågväxt skog, blågröna oliv- träd med litet dammiga kronor, några fikonträd och vinstockar.
Längst bort, på krönet af en kulle ligger byn Betdjala med sina små hvita hus, till höger, när- mare förgrunden, reser sig en hvit bygg- nad i den typiska österländska stilen öfver den låga skogen.
På bilden bred- D vid få vi en tydligare före- ställning om byggnadens yttre, och se!
— öfver förstugubron är den svenska flaggan hissad, ty här äro vi på svensk jord, och det är i dag kung Gustafs födelsedag.
Jerusalemsföreningen äger detta stycke jord och där står nu uppförd en bostad åt den svenske läkaren, doktor Gustaf Ribbing.
Efter att sedan sex år ha arbetat därute bland araberna och beduinerna, som nu bo i det Heliga landet och vandra på Betlehems gator, NORDLING.
1 D-R GUSTAF RIBBING OCH FRU ELSA RIBBING MED DERAS TRE BARN DAG, SIV OCH BOAS SAMT TVÅ SJUKSKÖTERSKOR.
2.
DEN NYUPPFÖRDA DOKTORSBO- NINGEN.
3.
LANDSKAPET V] D BETLEHEM MED DOKTORSBOSTADEN TILL HÖGER SAMT BYN BETDJALA I FONDEN.
4.
EN GRUPP INFÖDINGAR I EN OLIVLUND PÅ VÄGEN TILL BYN BETDJALA.
5.
DAG OCH SIV LEKA BRÖLLOP — 481 — läkarhemmet färdigt på egen tomt, utvald på en af de vack- raste punkterna i trakten, och familjen har kunnat flytta från sin obekväma bostad i Betle- hem till det egna hemmet.
Doktor Ribbing och hans hustru ha bägge fått arbeta med egna händer på sin bo- stad, doktor Ribbing genom att uppgöra alla detaljritnin- gar och öfvervaka i smått och stort de infödda arbetarna, doktorinnan genom att själf måla hela huset invändigt.
Det är byggdt på orientaliskt vis
D^sj kring en stor vattencistern, där regnvattnet — det enda man har tillgång på — uppsamlas.
Omkring denna ligga sofrummen i en undervå- ning, som icke synes å bilden, enär huset, som uppförts på en stark sluttning, är en våning högre å motsatta sidan.
I öfvervåningen ligga mottagningsrum, matsal, förmak och kök.
Det platta taket är, då aftonen svalkas, en behag- lig tillflyktsort, som den varit sedan hus bör- jade byggas i Palestina.
Hettan kan nämligen under sommaren vara besvärlig nog, men sär- skildt äro de tiderj då ökenvinden blåser, pröf- vande för krafter och humör.
Vintrarna räk- nas som den tid, som man bör använda att repa sig på, och det trots att man under månader får lefva i en rumstemperatur af omkring 10 grader.
Eldning förekommer ej.
den lilla krets, där hon är medelpunkten, för att besöka sina anförvanter i Sverige, och det är genom hennes tillmötesgående vi kunna visa dagens bilder.
När detta läses, är hon åter på väg mot söder för att efter fjorton dagars resa vara i sitt nya hemland, som hon vuxit fast vid och lärt sig älska, trots allt hvad det gifvit af pröfning och arbete.
Hennes svenska trotjänarinna har under tiden vårdat hemmet, såsom hon är van att göra de tider doktorinnan Ribbing vistas i Jerusalem, där de båda äldsta barnen gå i en tysk skola.
Hvarje vecka under skoltiden färdas doktorinnan den historiska vägen mellan Jerusalem, " den högt- belägna staden ", och Betlehem för att sålunda dela sig jämnt mellan dem, för hvilka hennes närvaro är hjälp och glädje.
I en sådan miljö verka nu den svenska lä- karfamiljen.
Det är något af korsfararsinne, som drifver till sådana handlingar, men huru mycket mildare och modigare än de gamles härtåg är icke detta sätt att genom goda gärningar eröfra det Heliga landet kring Jerusalem!
Ganska isoleradt ligger denna lilla fridfulla oas, det enda svenska umgänge, som finnes i närheten, tillhör den svensk-amerikanska kolonien vid Jerusalem.
Européer är här annars godt om, engelsmän, tyskar och fransmän.
Betlehem har en tysk protestantisk kyrka, katolikerna be- drifva också en intensiv verksamhet, mycket till hinder för dem, som söka ge de infödda något mer af kristen lära än blott tomma ceremonier.
Det är en modig och rik lifsgärning de två makarna för sin öfvertygelses skull utföra i det Heliga landet, och hur modig och hur rik få väl vi, som endast höra hvad de själfva berätta om sitt lif därnere, nog ändå aldrig veta.
E.
— ER.
Men om umgänget med landsmän är ringa, desto närmare är beröringen med de infödda.
I doktor Ribbings väntrum sitta de i stora skaror, ståtliga män, som se ut som konungar från öknen och likväl äro stungna af tuber- kulosen, slöa mödrar med små barn, från hvilka de ej ens idas jaga bort flugorna, som betäcka deras ansikten, offer för den förhärjande egyptiska ögonsjukdomen, och många andra, som vänta hjälp af den främmande doktorn.
Och från stråkvägen mellan byarna vika törstande in i stora skaror för att begära den " bägare kallt vatten " bibeln tillmätt så stor betydelse, och som i Österlandet också har ett helt annat värde än hos oss.
Det är doktor Ribbings lille fyraårige son, som blifvit utsedd att hjälpa sin mamma och sin svenska jungfru genom att räcka araberna den kalla drycken i ett särskildt vattenstop.
Det uppdraget utför lille Boas, som behärskar arabiska språket så mycket en fyra-åring behöfver, med stort nit.
Han har också blifvit arabernas särskilda stolthet och gunstling, och de kalla honom utan vidare " arabernas son ".
När han har ledigt från sitt ämbete älskar han att traska omkring med den arabiske betjäntgossen " Fellah ", som ger honom talöfningar i landets språk, eller får han som på vår fotografi promenera vid sin fars hand bland olivlundarna.
Icke långt från Betlehem visas det fält, där lille Boas ' gammaltestamen- lige namne fann Ruth, främlingen, som blef hans hustru, och man tror sig så godt som säker på att det är verkliga platsen för den tilldragelse, som bibeln så poetiskt beskrifver.
Man förstår lätt, att det lif den Ribbingska familjen lefvér därute är verksamt och fullt af kräfvande plikter, det folk bland hvilket den vistas tränger ju hårdt både till läkedom och upplysning.
Det är dock icke så lätt att in- verka på araberna, männen äro förslöade af okunnighet och traditionell sysslolöshet, kvin- norna af ofrihet och tungt arbete.
För en läkarfamilj erbjuda sig emellertid mer än för andra osökta tillfällen att vinna de in- föddes förtroende och tacksamhet och så små- ningom finna vägen att tala till deras hjärtan.
Doktorinnan Ribbing har i höst, för första gången under de sex åren, lämnat sitt hem och Begär alltid Granit-enaljerade KOCKUMS KOKKÄRL Till kamp mot svälten!
D AGLIGEN inströmma nu gåfvor med an- ledning af vår vädjan för de nödlidandes räkning.
En gifvare lofvar att " försöka sända litet mera snarast ", en annan tänker särskildt på de svältande små barnen.
Flere gifvare från landsorten ledsaga sin gåfva med ett ädel- modigt " till hufvudstadens hungrande ", ehuru det som bekant är vår afsikt att de värst hem- sökta platserna i landsorten äfven skola få del af de inkomna medlen.
Äfven barnen ha varit med bland gifvarna, men vi skulle vilja att ännu många flera små följde exemplet af 3 små svenska flickor i Tyskland, som tömde sina bössor för att kunna skicka till de små fattiga barnen i Stockholm.
En dam sände oss för- troendefullt en större summa penningar med bön att vi ville betala en medföljande räkning hos en firma i Stockholm; resten, ungefär hälf- ten af beloppet, fingo vi sedan lämna till vår fond.
Äfven gåfyor in natura ha influtit, t. ex. ett parti barnvantar och mössor från systrarna Grundström i Torsby, hvilken gåfva slummen tagit emot med tacksamhet.
Från flere håll ha vi mottagit ett erkännande för Iduns initia- tiv, som glädsr oss som bevis på att man gärna ser de nödlidande hulpna.
Vi börja i dag en redovisning för de hit- tills inkomna beloppen, visande på en total- summa af 1,400 kr., men måste samtidigt tillstå, att vi nu stå lika tomhändta och lika ifrigt väntande som på uppropets första dag.
Då de inkomna bidragen började brädda det första tusentalets mått, måste vi nämligen med de svältande så att säga utanför dörrarna tänka på att snarast dela ut hvad vi för deras räk- ning tagit emot.
Och så den 1 oktober ringde biskop Löne- gren, diakonissverksamhetens chef, upp till oss i telefon och bekräftade våra farhågor att just kvartalsskiftet är en kritisk tid, då hjälp mera än förut är af nöden.
Vi voro glada att ge- nast kunna lämna en summa af 600 kr.
i hans händer och samtidigt sända samma belopp till slumexpeditionen, men ändå vemodiga öfver att veta, att dessa få hundraden skulle för- brukas så fort och vara slut, innan den största nöden började!
Ty vintern och kölden äro alltid den fattiges svåraste fiender, huru mycket mera nu, då tillståndet är värre än någonsin.
På femtio platser verka diakonissor, och äf- ven om icke alla behöfva extra hjälp, hur litet i alla fall att dela ut!
Slumsystrarna ha äfven stationer fördelade öfver hela landet Giftfria och syrefasta.
===== Prisbilliga.
===== och infordra just nu i dessa dagar rapporter från dem alla.
Redan veta de dock genom meddelande från slumsystrarna, att eländet är särskildt afskräckande uppe vid Malmberget, och dit kommer en del af den insamlade sum- man att gå.
Bland textilarbeterskorna i Norr- köping, som länge gått utan arbete, finnas också många hungrande och husvilla, som slum- systrarna icke kunna hjälpa, om vi ej skaffa dem mera penningar7 På Stockholms del kom- mer ett par hundra kronor, hvilka användas till bespisning på de två slumstationer, hvilka omtalades i artikeln " Om de bara visste! "
— Men vi skulle kunna göra af med tusen- tals kronor endast här i Stockholm!
sade slum- expeditionens kassör.
Kvinnor, som aldrig i sitt lif förr begärt en allmosa, stå nu bedjande i våra trappor.
Vi kunna alltså, samtidigt med att vi ut- trycka vår glädje öfver hvad som blifvit gjordt, blott ånyo lägga våra läsare, små och stora, med ringa eller rika tillgångar på hjärtat: Gif och gif mera, gif så mycket ni kan!
Sänd in per postanvisning till Idun det belopp ni vill ge, eller om ni möter någon af alla dem, som öfver hela landet välvilligt åtagit sig att söka samla in på våra teckningslistor, så var icke af- visande, utan teckna den summa ni kan afstå.
RED.
Fås på begäran öfver- — allt i hela världen. — A.-B:S tillverkade af utsökt råvara på tidsen Ugaste sätt &gt; ä r o n " t i d e n s förnämsta.
Finnes hos hvarje välsorterad speceri- handlare i riket.
PrlmbulSntm m » d högmta utmärkolsar.
Hafregryn &amp; Sundhetsmjöl É = 482 — IDUN.
A. Hbg 10: —.
B. H — bg 10: —.
Maria H.
10: —.
A.
K.
15: —.
A.
K.
2:.
Sandell, Lav Kay, 5: —.
Rosorna, stora och små, Djursholm, 100: — .. J.
B.
50: —.
E. Rrn 10: —.
Tilll fattiga barn, Hälsingborg, 5: —.
Till de oskyldigt lidande, Sthlm, 10: —.
Dina S-g, Sthlm, 3: —.
A.
L.
5: —.
F:r H — g 10: —.
Geijen- dal, Carolina H., Kil, 5: —.
Alma Nilsson, Visby, Häst- gat, 5: —.
Till kamp mot svälten 5: — Till de nödlidande, Vaxholm, 7: —.
Martin S:m, Vara, 25: —.
A.
B.
C.
D., Sköfde, 23: 90.
Bunger, Alfvesta, 10: —.
M. Sandberg, Stråisnäs, Ekeby, 10: —.
Margit &amp; Gurli, Eskilstuna, 10: —.
Fru Lilly Evers, Borås, 10: —.
H. Bergvall, Mölndal, 10: —.
B. F. &amp; A. F., Strängnäs, 10: —.
Fru Hulda Werner, Motala, 10: —.
Fru Joh.
A.Andersson, Linköping, Nygat, 15: —.
Anna W — m, Sthlm, 10: —.
Hasse, Hörby, 20: —.
S — a 5: —.
K — a 5: —.
G.
L., Sthlm, 10: —.
Syster, Örebro, 3: —.
Sandberg, Kalmar, Strömgat., 1:50.
Hanna Persson, Lund, 2: —.
Anna Malmberg, Sölvesborg, 3: —.
L — t, Nyköping, 3: —.
Elsa &amp; Curt, Skärkind, 5: -.
S.
&amp;.
Andrée, Uppsala, Järnbrogat, 5: —.
G. Orlandson, Moheda, 5: —.
Irmelin, Höganäs, 5: —.
J.
N., Kisa, 5: —.
Carolina Löwenberg, Filipstad, 10: —.
H.
S., Uppsala, 10: —.
G.
&amp; H. W., Sthlm, 50: -.
L.
N., Sthlm, 5: —.
Fru E. Lindskog, Sandviken, 45: 15.
Lilly Roman, Staffanstorp, 5: —.
B.
L., Varberg, 1: —.
Hilda H., Tösse, 2: —.
A. Mellander, Oskarshamn, 3: —.
A. Schenson, Skönnerud, 3: —.
E — n, Degerberga, 5: —.
Fru Friang, Arlöf, 5: —.
Elin, Höganäs, 10: —.
Okänd, Mariefred, 10: —.
Agr.
Söm.
&amp; Sbg, Ramsele, 15: —.
Fru Math.
Andrén, Tomelilla, 25: —.
L.
N.
E.
T.
A.
B.
&amp; A.
N., Skarbjärke, 4: —.
B.
&amp; L., Nya Ler- dala, 5: —.
M. k. prenumerant, Filipstad, 5: —.
Systrarna Grundström, Torsby, 5: —.
A.
&amp; H.
Fisk, Ljusne, 15: —.
Till de hungrande, Sköfde, 20: —.
Fru L.
Bagge, Åby, Thorshag, 41: 60.
John Andersson, Uddebo, 10: —.
Einar, Karlskrona, 50: — Aug.
Magnusson, Degerberga, 5: —.
Anna Schwartz, Alfta, Nyhem, 5: —.
A. Lindberg &amp; M. Widen, Seffle, 5: —.
Lilla Inga, Uddevalla, 10: — Em. Lindblad &amp; Gerda Ihrén, Varberg, 20: —.
Anne-Marie, Ingeborg &amp; Thorborg, Hamburg, 6: —.
M.
S., Köping, 5: —.
Onämnd, Laholm, 1C: —.
A.
H., Skpg., 25: —.
Eme- lie Dj-m, Karlshamn, 50: —.
J.
E.
10: —.
Lisa Bolin, Stenkyrka, 3: —.
Mångårig prenumerant, Flyinge, 5: — Emma Svensson, Brunnby, 5: —.
" Gifvare ", Varberg, 5: —.
Aurora &amp; Anna Lyckholm, Näs, 15: —.
Elem:.- skolan för flickor, Enköping, 16:05.
Fru Maria Hell- sing, Hofva, 40: —.
V. Qdt, Söderfors, 150: —.
" E ", Eksjö, 15: —.
E. V. M., Hedemora, 10: —.
Märta &amp; Doris Landahl, Hårleby, 5: —.
I-e, Skattskär, 5: —.
C.
M., Hemse (Gottland), 5: —.
A. W., Köpmansholmen, 20: —.
L.
K., Ronneby 10: -.
E. Theorell, Falun, 10: —.
Hilma Andersson, Uppsala, Börje, 15: —.
Barnvän, Tolg, 4: —.
Tgf &amp; Tfn, Kbk, 10: —.
Lär.
Elin Herlitz, Roma Klo- ster, Hälla, 15: —.
S. Hjertén, Simrishamn, (Lista n:r 74) 31: —.
Lovisa Persson, Hofva, 5: —.
Edla Berg- sten, Hofva, 2: —.
E. Wr.
10: —.
E.
H.
20: —.
B.
5: —.
E. W. 5: —.
Sandell 1: —.
H.
&amp; O. L.
20: —.
Summa 1,461: 20.
(Ports.)
• KALMAR ANQKVARNS | AF SVEA =
BONINGSRUMMETS ARKITEKTUR OCH HLMLIFVET.
.STÄMNINGSBILDER FRÅN SKILDA TIDER TOR IDUN AF JACOB R H O D I N 1 / ÄRDEN OM det oss anförtrodda V Ufvet ger upphof till hemmet Där- för är hemmet så gammalt som mänsk- ligheten.
I och med människoandens utveckling tog människoboningen form och gestaltning.
Rörande hemmet och hemlifvets former hos de urgamla fol- ken, mänsklighetens ättefäder, känna vi dock ganska litet, dels emedan de- ras lif till större delen lefdes utomhus, dels emedan de ät oss efterlämnat långt flera minnesmärken i ord och verklig- het af de dödas boningar och dessas inredning än af de lefvandes.
IOdys- séen har skalden dock målande skildrat hvad som för oss är det väsentliga i hemmets yttre gestaltning, nämligen dess egenskap att vara: " under taken härd ".
Och konstnären har skänkt oss bilder från den grekisk-romerska kulturens hemlif, som med fantasiens under dessa af väldiga tidrymder åtskilda skeden i det mänskliga kulturlifvet.
Endast för de tvä första har det icke lyckats författaren att finna någon passande skildring frän samma tid, utan texten ut- gör här endast en tolkning af bildens innehall.
hjälp utformu anblicken däraf till ett lefvande helt.
Ännu bättre kunna vi lära känna medeltiden, i synnerhet ha kunga- och keisirhofven lockat skildrarna och eggat deras fantasi, talrika a / bildningar och bevarade minnesmärken fullständiga dock vår uppfattning af äfven de min- dre upphöjdas hemlif.
Från renässan- cen få vi jämte de stores också i ord och bild göra bekantskap med borgarnas lif; målande, om ock dras- tiskt skildras det af vår store re- nässanceskald Stjernhjelm.
De här i afbildning sammanförda 8 konstver- ken och nedan följande textutdrag komplettera hvarandra för att gifva trogna tidsbilder frän de här nämnda epokerna.
De äro dokument, hvart frän sin tid, så att säga, ögonvittnens skildringar af hemlifvets gestaltning 1.
Egypten.
(Tolkning af bilden.)
Det är ett landthus från den adertonde dyna- stiens tid, som ofvanstående Thebanska väggmål- ning framställer, icke i dess egenskap af prakt- boning, men som skådeplatsen för en familje- fest.
I den öppna hallen framför huset äro vinkrusen och rätterna framställda på löfklädda bord, talrika krus, bröd och skålar ligga ännu förvarade bredvid, dolda för de just inträdande gästerna genom ett förhänge.
Under det dessa ännu hälsa på sina värdar, frambäres redan ett vinkrus med sin stickade hufva; i bakgrunden synas två tjänarinnor, som redan hafva passat på att släcka sin törst.
2.
Assyrien.
(Tolkning at bilden.)
Reliefen framställer Assurbanipal, som nyss återvändt till Ninive efter att hafva underkuf- vat upproret i södern: han hvilar på en bänk, med en af sina gemåler njutande af en fest- måltid, som han låtit servera sig i sin harems- trädgård, omgifven af palmer och blommor, vid ljudet af harpor och fågelsång.
3.
Grekland.
(Ur Odysséen.)
Sägande detta förut han gick och efter hon följde.
När i palatset det höga tillsamman med gästen han inträdt, lansen han bar, han vid en högrest pelare ställde, in i en glänsande häck, där ett flertal sådana stodo, lansar, som fordom Odyssevs fört, ståndaktige hjälten.
Sedan gudinnan han bjöd en prydlig länstol med mattor ^) (^) ^^y^m&gt; ' m^^^^^^&gt;&gt;^^^^^ KÄLLOR FOR ILLUSTRATIONERNA: Fig. 1.
Erman; Ägypten.
s.250.
Fig. 2.
Perrot et Chipiez.Lart danst antiquité, Assy- rie s 107.
Fig. 3.
Havard; Lärt dans la maison.
s. 324.
Fig. 4.
Reinach; Repertoire de la Statuaire.
s. 51, n:o 340.
Fig. 5.
Gerard de Nevers, titelplanschen.
Fig. 6.
Parmentier; Album historique.
Ils.26.Fig.
7.
Parmentier; Album historique.
III s. 240.
Fig. 8.
Parmentier; Album historique.
III s. 124.
Stycket l. Erman; Ägypten.
Stycket 2- Perrot et Chipiez; Lärt dans t antiquité- Stycket 3.
Q. Borgström; Homeros ' Odysse- s 12.
Stycket 4.
Bergman och Risberg; Horatius.
Stycket 5.
Fil.
lic. L. Stael v. Holstein; öfversättn.
fr. medeltida manu- skript i Kgl.
Biblioteket.
Stycket 6.
Ro- mania; Receuil 1880.
Stycket 7.
Le Sage; Gil Bias ' äfventyr.
Stycket 8.
G. Stiernhielm; Bröllopps besvärs ihugkom- melse.
— 483 —
smyckad och äfven försedd med en pall till fötternas hvila.
Själf han vid henne tog plats på en prunkande stol, men ett stycke bort från de andra likväl, att ej genom oljud ifrån de trotsiga giljarnes sällskap matron skulle för- störas, och för att fritt han om fadern, som borta förblef, finge spörja.
Vatten att händerna två tjänarinnan nu fram- bar i sköna, prydliga kannan af guld och göt det på hän- derna ned i fatet af silfver och framsköt sen det polerade bordet.
4.
Rom.
7.
SOM EN BLOMMA som bär lifvets (Ur Horatius.)
i en sorgsna syns du mig i sol, i Vida bekvämare jag än du, min berömde senator, lefver i detta, i tusende fall.
Hvart helst det mig lyster vandrar jag ensam och fri; jag frågar på kålen och mjölet.
Cirkus skojarkvarter och det kvällslifsvimlande forum genomströfvar jag fritt, gör spågubbsvisiter och går så hem till mitt tarfliga mål: af kakor och ärter och gräslök kvällsvarden lagas och bjuds af tre tjänare; simpelt ett stenbord står där med bägare två och en öskopp, jämte en flaska enkel och billig, en skål med sin vas, den kampanska servisen.
Sen går lugn jag i säng, ej bekymrad, om icke i ottan vakna jag skulle precis; jag med Marsyas intet har otaldt, han som ej gitter att se hur den yngre af Novier pöser.
vackra, gamla namn, l glädjens fé på synes rosenströ klingar park, trollsländsvingar din mark.
Allt det gamla, allt det unga, som har kvar idyllens glans, hörs ur trädens kronor sjunga om den tid, då lyckan fanns.
Därför som ett skimmer 5.
Medeltiden.
(Ur ett opubliceradt medel- tida manuskript.)
Alla, små som stora, äro glada öfver det budskap han medför och skynda att bjuda ho- nom sin tjänst.
Uppför marmortrapporna föra de honom till den höga och vida salen.
Golf- vet i denna är rikt inlagdt och taket måladt i skilda färger.
Den ädle riddaren har där låtit framställa stjärnorna och deras lagar och jor- dens kungadömen och länder allt efter deras skilda lägen.
Salens fönster äro af ambra, pelarne af kristall och dessas fästen af fin emalj.
Aldrig såg människoöga en sal som denna.
Den var helt och hållet af silfver, drifvet och nielleradt.
Fiskar, skogens vilda djur, fåglar, små eller stora, alla hvarom man hört berättas eller läst, voro där framställda, med en konst, som voro de skapade af naturen själf.
Till den grad voro de väl utförda, att mången kunde ta dem för lefvande.
Ädla stenar kasta sin glans: smaragder, ru- biner, topaser och än flera sprida ett sken så klart att, då natten faller på, inga ljus behöfva tändas.
När trädde väl en ungmö in i en här- ligare sal.
Hvem helst som såg den, måste förundras.
Golfvets inläggning täflade i de framställda bildernas prakt med väggarnas.
Och här ligger den ädle riddaren i en säng, hvars lof ej heller bör förtigas.
Stöden äro af elfenben med hufvuden af renaste guld och besatta med blommor samt ädla stenar, skif- tande i gult och grönt.
Banden äro mer än 50 alnar långa, likaledes gula och gröna och af Almeriasiden.
Sängen öfvertäckes af en bal- dakin, som fordom tillhört drottning Sibilla, och på den ser man framställda alla slags bragder och dåd.
LIS!
öken, Köpenhamn.
öfver sjö och öfver ännu ungdom 8. lyser öfver dig — hos dig ej mitt hjärta Medeltiden.
(Ur ett medeltida diktverk.)
Palatsets rikedom är bländande: i den stora hvälfda salen äro alla möblerna af guld; väg- garna, omgifna af en azurblå bård, äro betäckta med målningar, som föreställa alla jordens djur, alla himmelens fåglar, alla vattnets fiskar och reptiler.
Hvalfvet uppbäres af en utsirad silfver- pelare; utefter väggarna stå hundra marmor- pelare, utsirade med guld; framför hvar och en af dem äro två bronststatyetter, föreställande barn, som i munnen hafva jägarhorn af elfen- ben, och som tyckas lefvande; när vinden blåser upp på hafvet, sättes salen i en roterande rö- relse; då betrakta bronsbarnen hvarandra små- leende, och deras horn ljuda ljuft, " det ena högt, det andra klart "; då man hör dem, tror man sig höra änglarna i paradiset.
Det rum, där Karl och de tolf pärerna funno sina sängar bäddade, var hvälfdt, måladt, prydt med ädel- stenar och kristaller, där lyste och flammade en karbunkelsten, som kastade lika mycket ljus som majsolen; de tolf bronssängarna, så tunga att det behöfdes tjugo oxar för att flytta dem, voro försedda med sammetsörngott och med lakan af " cendal "; den trettonde, Karl den stores, hade fötter af silfver och en bård af emalj; täcket var en fes mästerverk.
Nägra äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut e] äga desamma, en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot insändande af nedannlmnda be- lopp till Expmdltlonmn mf Idmn, Stock, holm, erhålles inom Sverige portotritt t Idun Idun Idun Idun Idun Idun Idun 1892 1893 (n:r 1 felas) 1895 (utan julnummer) 1902 (med julnumret) 1903 (med julnumret) 1904 (med julnumret) 1905 (med julnumret, n:r 28 felas) — 484 — Gil Bias ' äfventyr.)
R e n ä s s a n c e n.
(Ur G. Stiernhielms " Bröllops besvärs ihugkommelse.)
När fryser, aldrig hemlöst känner sig.
.
.
DANIEL FALLSTRÖM.
6.
(Ur Sedan jag passerat åtskilliga korridorer kom jag till en salong, hvars dörr jag också fann öppen; jag inträdde, och då jag hade betrak- tat rummets praktfulla inredning upplyst af ett ljus i en vacker ljusstake af kristall, tviflade jag icke på att jag befann mig i någon rik adelsmans hus.
Golfbeläggningen var af mar- mor, panelningen mycket vacker och egendom- ligt förgylld, listbekröningarna af ett beundrans- värdt arbete, och taket måladt af de mest konst- förfarna mästare; men hvad jag särskildt fäste mig vid var otaliga byster af spanska hjältar upp- burna af jaspispiedestaler, rundt kring salon- gens väggar.
Jag hade tid nog att betrakta alla dessa saker, ty ehuru jag lyssnade upp- märksamt stund efter annan, så hvarken hörde jag det minsta ljud eller såg någon lefvande varelse inträda.
Som där på ena väggen var en reglad dörr, öppnade jag den till hälften och såg en rad af rum, af hvilka endast det bortersta var upp- lyst.
" Hvad skall jag göra?
(sade jag för mig själf) skall jag återvända, eller inträda oför- väget i det där rummet? "
Jag insåg att det klokaste steget vore att återvända samma väg som jag kommit.
Men jag kunde icke motstå min nyfikenhet, eller rättare ödets makt, som tvingade mig fram: Jag framskred rum efter rum, tills jag kom fram till det, där ljuset fanns, ett brinnande vaxljus i en förgylld silfver- stake, som stod på ett marmorbord.
Först såg jag ett utmärkt vackert och gladt sommarmöble- mang, men strax, då jag kastade mina ögon på bädden, hvars förhängen voro till hälften fråndragna för värmens skull, såg jag ett före- mål, som tilldrog sig hela min uppmärksamhet.
töcken, När din Rådhusklocka Renässancen.
2: 2: 2 4: 4: 50 5: 5: tå förtroppen är framkommen af hurtiga brudmän dundrande med sin skott, trompetaren höres i lunden måste tå ställas i rad the tvättade, putsade jungfrur, pigorna stå bakom, väl klädde på bästa maneeret, hvem är ey väldiger tå, hvem vill ey prunkande rijda?
Flux tå stiges af häst, både nickas, bugas och handtagz, hvar tå gånger i sit qvarter, föregångande värden; tå tänds lius, bord dukas i fläng och kannorna fyllas; bränvin, bröd, succatt, god kallskål i kammaren bäres, handtages i hvar vrå med mysande, liusöjda systrar, hvar seer tåå sin vän vara kommen, fröjdas i hiertat.
När trompetaren har blåst alarm för rykande rätter, med välsignelse stå fyra dieknar beredde på golfvet, som framföra sin bön med rapande, staplan och hickan.
Strax går värden härom, tillbörligen gästerna sätter, (fast ey alla behaga sitt rum, besynnerlig qvinfolk, som äro meer till sådan affect naturligen böjde) lägger härom med flijt, dock varliga styckena välier.
Idun 1906 (utan julnummer, n:r 25 o. 52 felas) 5: 50 Idun 1907 (med julnumret) ... 8: — Iduns julnummer 1894 0:20 Iduns julnummer 1898 0: 20 Iduns julnummer 1905 0: 50 Barngarderoben 1905, komplett 2: — Barngarderoben 1908, n:r 4 o. 5 felas 2: — LIS!
En kvinnlig bokbindare.
Ett tjugufemårsjubileum.
Romerska modeller.
T TJUGUFEM ÅRS arbete i den kvinnliga toalettkonstens tjänst — det är icke litet.
Det betyder trä- gen flit, en skolad smak, en god portion tålamod gentemot kunderna, som icke alltid äro lätta att göra till lags.
Men fru Emelie Anderson härstä- des, hvars välkända verk- samhet dessa rader afse att markera, äger just EMELIE ANDERSON.
de förutsättningar, som skapa den skickliga yrkeskvinnan, åt hvilken damerna lugnt kunna anförtro omsorgen om sin toalett.
Fru A. gjorde sin lärospån hos fröken Jo- sephine Schmitt, en på den tiden mycket an- sedd damsömmerska, samt etablerade egen affär i hufvudstaden den 1 oktober 1884.
För att sätta kronan på sin skicklighet praktiserade hon en tid i Paris, hvilken stad hon i 23 år årligen besökt, sålunda hållande sig fullt au courant med modevärldens snabba fluktuationer.
Bland sin stora kundkrets räknade hon un- der en följd af år dåvarande kronprinsessan Lo- visa, numera Danmarks drottning.
Nu har fru Anderson, som nämndt, utöfvat sitt viktiga yrke i ett kvartsekel, och fram- gången, som alltid följer det ärliga och solida arbetet i spåren, har äfven kommit henne till del.
Verksamhetsspänstig går hon nu vidare, stödd af sina kunders förstående och sym- pati.
För Idun af Ingrid Aminoff.
II hennes vackra kropp, och hon är åter det tank- lösa stundens barn.
Hon skall resa hem snart till den lilla fattiga bergbyn, där hennes an- höriga bo, och där kommer hon att lysa med sina granna kläder och sina stadsmanér.
" Men jag kommer snart tillbaka till Rom igen, och då kommer jag väl till er, " säger hon helt kamratlikt.
Och med en ormlik bugning och ett förförande leende slingrar hon ut genom ateljédörren.
RASK OCH KRAFTIG bultning på ateljédörren, och jag öppnar för en ung flicka, klädd i en lång regnkappa.
" Serve mo- della? "
frågar hon med ett inställsamt leende, sedan hon med några slingrande rörelser af kroppen antydt en hälsning.
Jag tvekar. "
J a g står naken.
Vill ni se? "
fortsätter hon oför- skräckt och låter i samma ögonblick regnkappan falla.
— Och till min öfverraskning ser jag framför mig en ung flicka, endast klädd i ett par oknäppta kängor.
Min förvåning skingras något, då hon omtalar, att hon just arbetar hos en annan konstnär i samma hus och blott gjort en liten utflykt i afsikt att söka mera arbete.
Hon får komma igen nästa dag.
Hon har en smärt, outvecklad kropp såsom en trettonåring, men ansiktet kunde godt vara tjugu år gammalt eller mer.
Hon säger sig vara sexton år, men vet ej riktigt säkert.
Ibland försöker hon sjunga, men rösten brister så lätt.
Då hvisslar hon hellre, och de falska ljuden skära i mitt öra.
Under pauserna sträcker hon ogeneradt ut sin nakna kropp på min soffa eller sätter sig på golfvet framför mig och insveper kokett sina axlar i en silkesschal.
Då talar hon om sig och sitt arbete.
Trifs hon med det?
— En axelryckning är svaret.
Inte tänker hon efter, ifall hon tycker om sitt arbete e U er e j.
— Aro artisterna snälla mot henne?
— " Ibland, men oftast äro de inte snälla, och det är inte rätt — inte rätt. "
Och hennes ansikte blir med ens allvarligt, och hon sitter en stund i tysta tankar.
— E N Men med ens är allvaret borta.
Gnolande en strof af den sista varietévisan reser hon på sig, ordnar sitt hår framför spegeln, som åter- ger de slingrande och förföriska rörelserna hos Landets främsta II.
Di Carlo Luigi är en ståtlig företeelse.
Hans hållning är frimodig och käck, ansiktet öppet, och blicken ur de stora blanka ögonen ut- trycker en djärfhet, som har lätt att blifva fräck.
Klädd i ett par högblå byxor, fasthållna af ett vidt, bredt bälte, lindadt flere gånger omkring lifvet, en ljusröd skjorta och en rock, vårdslöst kastad öfver ena axeln, med de svarta lockarna skymtande i pannan under den stora, bredbrättade, med några präktiga fjädrar för- sedda halmhatten, har han i sitt uppträdande något af på en gång stråtröfvare och landtlig Don Juan, om man kan tala om en Don Juan på sjutton år.
Men vill man finna någon inre motsvarighet till den präktiga ytan, blir man svårt bedragen.
Ej ett spår af intelligens uttrycka de stora, blänkande ögonen, men en nyfikenhet på allt, som lyser eller rör sig, sådan man finner den hos en vaken hund; och när något särskildt retar eller lockar dem, få de lätt en lysten glimt.
Och medan han hvilar, leker han med flugor, som han först beröfvat vingarna, eller han frambringar den allra gräsligaste kattmusik på min gamla taffel, allt under det han lyser af förtjusning.
Men ibland sjunger han med en klanglös stämma och så falskt, som väl är möjligt, en visa om Assunta och kärlek och blommor, medan hans ansikte får ett visst smäktande uttryck.
Alltid mån om att upp- träda som kavaljer, visar, han mig ständigt en öfverdrifven hjälpsamhet, som likväl sällan kom- mer på rätt ställe.
Ja, hans inställsamhet kan t. o. m. ibland yttra sig i groft koketteri, så- som när han knyter små röda band i lockarna, som han omsorgsfullt ordnar i pannan.
— Ett enkelt naturbarn, färgrikt och blodfullt, instink- tivt och kraftigt är Di Carlo Luigi.
N ÄSTAN ALLA af våra kända textil- konstnärinnor och många af våra kvinnliga konst- handtverkare i ena eller andra branschen ha lagt grunden till sin skick- lighet i Tekniska skolan, och det är egendomligt att se hur ledningen förmår att skapa mogna och färdiga konstnä- rer af de ungdomar ANNA SUNDBORG.
den mottager som elever.
För fröken Anna Sund- borg, hvars bild vi i dag återge, att ha genom- gått tekniska skolan är därför, då hon nu skall slå sig ner som lärarinna i olika former af konsthandtverk, en mycket god rekommendation.
Men hvad hon kanske mest af allt räknar på nu, då hon skall ta upp den skarpa konkurren- sen på sitt område, är en ny och knepig metod att binda böcker, eller rättare tillverka bok- band, som hon vill lära ut.
Idén är tysk och ny: med en slags blandning, tillverkad af klister och temperafärger, kan man på ett par minuter måla det grannaste eller det mest di- skret stämningsfulla bokband på klisterpapper allt efter sitt eget humör, och man behöfver icke lägga något som helst band på sin färg- fantasi, som man måste, då man är hänvisad till att köpa materialet färdigt.
Ett sådant band blir också ganska billigt i förhållande till utseendet, och vi förmoda att många ama- törbokbindare gärna skola använda tillfället att lära den nya metoden.
III.
Ett gammalt härjadt kvinnoansikte, med det gråa håret i en vidlyftig, oordnad frisyr har skymtat förbi mig ett par gånger i trappan, och jag hoppas inom mig att slippa få något med henne att göra.
Men nej, en vacker dag kommer hon likväl och bjuder ut sig som mo- dell.
Jag afböjer, men hon ger sig ej.
" Bella, bella! "
säger hon och låter händerna stryka efter sin kropp, så att konturerna tydligt fram- träda.
Och hon fortsätter i en svada, som aldrig tyckes sina.
Hon är mycket eftersökt, har stått hos den målaren och den och den, och alla ha varit så nöjda.
Och armarna röra sig i vidlyftiga gester, och de stora ögonen i det magra ansiktet rulla och tigga.
Ingenting har hon att äta, och hyran skall betalas i nästa vecka.
" Figlia mia!
Signorina mia! "
Men då hon ser, att jag inte vill, tar hon en annan utväg.
" Armando, Armando, " ropar hon, och en liten pys på åtta år närmar sig från förstugans andra ände.
Och åter flöda orden i en oafbruten ström för att framhålla den lilla modellens förtjänster.
Det är hennes systerson, en liten gosse med ett klotrundt an- sikte och stora orörliga ögon.
" Vill ni inte ta honom, figlia mia?
Han är så snäll och står så bra som en vuxen människa.
Tag honom blott i fjorton dagar, så får jag just så mycket som till hyran. "
Och nu kommer en lång harang om deras stora fattigdom.
Fötterna skylas knappt af ett par trasiga tofflor, och utan tvekan lyfter hon på kjolen för att låta mig skåda sina bristfälliga underkläder.
Mot min vilja blir jag rörd af hennes beskrifning, som jag inom mig anar vara till oigenkännlig- het öfverdrifven, och jag lofvar, att pojken får komma.
Men än har ej den gamla nått sitt mål: hon ville så gärna ha betalningen i för- väg.
Och först sedan jag villfarit äfven denna hennes begäran, lämnar hon mig i fred.
Och följande morgon kommer hon i ett strå- lande humör för att aflämna sin lille skydds- Ung.
Hon har en ny blus och eleganta hög- klackade skor.
Och hon skiner af välvilja och ger mig i beskyddande ton några välmenande råd.
Och föryngrad af den sällsynta glädjen att vara väl klädd, rör hon sig nu med en ung- domlig ledighet och möter mig hvarje morgon med ett älskvärdt småleende i sitt rynkiga gamla ansikte.
Men under fjorton dagar kommer lille Ar- mando hvar morgon för att aftjäna de pennin- gar, hans tant förstått att så väl använda.
litterära och konstnärliga illustrerade familjetidning bör ej saknas i något hem.
Pristäflingår hvarje vecka.
Helt år 6: 5 0, hälft år 3: 2 5, lösnummer 12 öre.
— 485 — IDUN
* ^£ \ S EDAN STADSFULLMÄKTIGE den 4 maj förra året, på grund af bankdirek- tör Wallenbergs motion, upphäfde det förut fattade beslutet om Stockholms rådhus ' för- läggande till Eldkvarnstomten till förmån för ett annat förslag, som afser byggnadens uppförande i det intill nya polishuset på Kungsholmen belägna kvarteret Fruktkorgen, har rådhuskommittén nu framlagt till drätsel- nämndens pröfning ett af arkitekten C. Westman utarbetadt förslag, af hvilket vi här meddela en afbildning.
Byggnaden, hvilken beräknas skola kosta närmare 4 miljoner kronor,.
kommer, som synes af ritningen, att erhålla en vacker och imponerande gammalsvensk prägel.
Det närbelägna polishuset har redan det ett imposant yttre, hvarför arkitekten haft två viktiga faktorer att taga med i beräkningen, då det gällt att gestalta rådhusets propor- tioner: den ena att polishuset ej fick domi- nera, och den andra att rådhuset skulle verka med den öfverordnade institutionens suverä- intet utan att trycka ned grannen.
Arkitek- ten torde ock ha lyckats att tillfredsställande lösa detta problem.
Att byggnaden får sin plats i centrum af staden ha de lokala förhållandena och de styrandes vilja satt ett oåterkalleligt p för.
I alla händelser blir Kungsholmen att gratulera, som inom sina gränser får rymma ännu ett byggnadsverk af sant monumental karaktär.
Arkitekten Westman har med denna sin skapelse lagt ytterligare ett plus till sin be- römmelse som byggkonstnär.
Hans förra skapelse, Läkaresällskapets hus, kunde be- traktas som ett glänsande löfte, med råd- huset kommer han att infria det.
S / 2 aÄvarefftvä / are.
A KVARELLENS numera föga odlade konst räknar bland sina svenska utöfvare en sär- * * • deles kraftig och personlig talang, som förtjänar att ihågkommas.
Hans namn är John Bergling, och den utställning konstnären under senare hälften af september haft anordnad i Hultbergs konsthandel, har gifvit de besökande intrycket af friskt och känsligt malartemperament och en pensel, som suveränt behärskar den kinkiga akvarelltekniken.
Hr B. är ursprungligen stockholmare, men bor sedan 4 år i Paris, där han i höst är inbjuden att deltaga i en akvarell-utställning hos Georges Petit.
— Under Parisvistelsen har konstnären en tid studerat på Academie Julien Ursprungligen utbildade han sig till arkitekt och vistades i sådant syfte 7 år i New-York och 2 år i Tyskland.
— 486 —
SJUMANNALAGET REDO TILL TINORNAS UPPTAGANDE.
ÄNTANDE PÅ SMÖRGÅSBORDET, sitter jag på verandan till det så utomordent- ligt härligt belägna, för öfrigt i alla afseenden förträffliga Älfkarleby Turisthotell.
Här rusar den dånande Dalälfven fram från tre håll.
Midt emot mig kokar det be- römda, 16 meter höga Storfallet, till höger det knappast mindre majestätiska Mellan- fallet, och alldeles intill där jag sitter forsar den Laxön täckt inramande Kungsådran fram, alla tre inför mina ögon förenande sig till en ' ursinnigt sjudande strömfåra, som med väldigt dån störtar genom Karl XIII:s bro — detta af trä uteslutande uppförda mästerverk, som nu i snart jämnt 100 år på ett öfverlägset sätt trotsat Dalälfvens anstormande vatten- massor.
Brons före- gångare höll sig en- dast i sju år.
Alltså plats för jubileum!
V Septembersolen s tår hög och glänsande på himlen.
Hur under- bart skimra icke i den klara luften fallens HJ.
PETERSON, GEFLE, FOTO.
yrande vattenkaskader, och det lätta skummet bäres af vinden likt gnistrande diamantslöjor in öfver den mörka, högtidliga granskogen!
Men alldeles intill mig, i den förtjusande restaurantparken, möta mina ögon en fullständig profkarta på de sydligare provinsernas träd- flora: kastanj, lind, ask, lönn, alm, hassel, ek — några af de allra sista själfsådda utposterna för dessa trädslag norrut.
På denna oförlik- neliga plats sammanflyta två alldeles skilda na- turer.
Det veka, sköna Mellansverige ^ _ _ ^ dör med vederbörlig glans, medan samti- digt den mäktiga Norrlandsnaturen med stor pose intro- duceras.
Smörgåsbordet har kommit och med det värden på stället, hvilken befmnes vara en gammal bekant: den på sin tid åtskil- ligt kände Ober-Ober- Ober på Hotel Kron- prinsen i Stockholm A. Köhler.
Han har en assiett i handen samt utbrister, ski- nande och leende för tre: TRE JÄNTOR PÅ EN STEN I ÄLFKARLEBYFALLET.
— 487 — Här ska ' jag ha den äran att bjuda på riktigt finfina nejonögon!
Se lax- fisket är slut för i år, men nejonögonfisket har högsäsong just nu, och det är egent- ligen mycket märk- värdigare, eftersom
^ * p) lunda vara allmänt de riktiga nejonögo- känd sak, liksom nen blott finnas här.
denna fiskart säker- Var så god och håll ligen icke är af den till godo!
Jag äter konsumerande all- nejonögon morgon, mänheten efter för- middag och kväll.
tjänst uppskattad.
Dem blir man aldrig Sedan nejonögonen trött på.
vederbörligen saltbe- Utan att precis handlats i och för vilja underskrifva slemaflägsning, stekas detta påstående, lät eller rökas de af jag mig likvisst an- fångstmannens rättningarne väl hustru.
I dessa två smaka samt fick un- former utsändas de i der tiden af den marknaden, men äro språksamme källar- ännu icke färdiga till mästaren till lifs förtäring.
Den kom- en hel del saker, äg- pletterande procedu- nade att ingifva all ren åligger konsu- nödig respekt för menten.
Stekta nejon- nejonögonen.
ögon styckas lämp- — Men, afbröt jag, ligen i tre å fyra pekande mot fallen, delar, hvarefter de hvad säger ni om att behandlas precis som en sådan kolossal sill, afsedd för in- mängd kraft rinner läggning.
De kräf- bort till ingen nytta, va minst en veckas ty den lilla husbe- SÖNDAGSLIF I ÄLFPARKEN VID ÄLFKARLEBY TURISTHOTELL.
HJ.
PETERSON, GEFLE, FOTO.
ättikbehandling hofssåg, som klamrar (gärna längre) samt sig fast vid stranden ute på " Bocken ", en primitiv, efter urgamla bli sedan en odisputabel delikatess för smörgås- af Storfallet, verkar ju enbart parodi?
principer konstruerad ställning, mot hvilken de bordet.
— Parodi!
Parodi!
Gott im Himmel, ja, det Många connaisseurer föredraga emellertid de vore i sanning parodi, mycket mer, ett helgerån utmed bergväggen nedlagda, af stora stenar säger jag, att förstöra dessa naturscenerier; jag kvarhållna tinorna stödjas.
Nejonögonen fiskas rökta nejonögonen — jag kan icke dela deras vet nog, att det skall ske, ty staten äger fallen.
nämligen, liksom ålen, medels tinor.
De dum- smak.
Dessa — nejonögonen — måste, innan När dess montörer komma hit, då är det slut ma fiskarna promenera rakt in genom den i de serveras, lätt bräckas å halster (icke på detta fall mycket trånga öppningen och låta några villkor stekas), hvarvid det gäller att om- här.
Det är en skandal att förstöra Älfkarle- byfallen!
Den enda trösten är att det kanske så utan vidare fånga sig, fastän det är fri pas- sorgsfullt " tillse att värmen från glöden får sage strax bredvid.
Sedan tinorna tömts, hvil- träffa fisken från alla sidor.
Med andra ord: inte kommer att ske så snart.
Tröst för ett ket sker ett par gånger i veckan, utläggas de man måste vända på den!
tigerhjärta!
ånyo; och på sådant sätt fortgår detta fiske Det vore stor orätt att i detta sammanhang Stor gest!
1 juli — 1 mars.
Vintertid kan det vara myc- förgäta gubben Malmgren i Nybo, nestor bland Vårt samtal återknöt sig emellertid till ut- gångspunkten — nejonögonen.
Se, det begaf ket besvärligt, enär det oupphörligt äfven för representanterna för den inom trakten sedan he- sig, att den gode källarmästaren hade ytter- fångstmannen är nödvändigt att göra intim be- denhös traditionella fabrikationen af nejonögon- ligare ett skäl, utom det kulinariska, att hålla kantskap med det våta elementet.
I mycket tinor.
Vi gjorde ett besök hos den gamle och kritiska fall har han, liksom plåtslagaren på funno honom sådan han ses på vår bild sys- på dem.
Ack, han hoppades ganska mycket selsatt med att fläta nya granrötter kring en af dem; de skulle kanske, för en tid åtmin- stockholmstaken, en räddningslina om lifvet, ty en kullerbytta ut i forsen är gifvetvis icke gammal tinas furuspadar.
Han är nu snart 80 stone, rädda Älfkarlebyfallen.
Hur skulle då att leka med.
år samt har ett helt lif igenom stått och gjort ett sådant underverk ske?
Jo, saken är den tinor.
Med berättigad stolthet kunde han tala att rätten till nejonögonfiske sedan urminnes- Vårt sjumannalag utlade omkring 50 tinor.
om, huru hans enkla men gedigna fabrikat till- tid är, utom vid Söderfors bruk och Älfkarleby Då fisket står i högsta flor, torde inalles af dragit sig uppmärksamhet å fiskeriutställningen prästgård, fästad vid ett antal hemmanslotter; älfkarlebymän utläggas ett half tusental.
i Marstrand.
och det är att förutse att åtskilliga svårigheter Efter tinornas tömning delas fångsten — skola möta, när staten skall göra upp med — Jag tror, utropar gubben plötsligt, att den räknas i s. k. bast, ett bast = 24 st. —, dessa fiskerättsinnehafvare.
I goda år kan en älfven stiger.
Den hörs högre!
och hvar och en vandrar hem med sin spratt- sådan hemmansägare på nejonögjnfisket göra lande börda för att bereda den till försäljning.
Dånet från fallen, ja, det är den röda tråd, sig inemot 1,000 kr., hvadan det nog ofta blir Med nejonögon är den egendomligheten att de som genomspinner allt häruppe.
Det hör man, sans verkliga hufvudnäring.
icke säljas i färskt tillstånd.
Men det är in- när man sig nedlägger och uppstår, vid arbe- gen gemensam beredning eller försäljning utan tet, vid måltiden, vid hvilan — utan återvändo; Bud har kommit, att det sjumannalag, som det är ett aldrig sinande, evigt brusande ackom- fiskar gemensamt här på älfvens västra strand, hvar och en sköter om sin anpart, precis som det tillgått i fars, farfars o. s. v. tid.
panjemang till lifvet i helg och socken vid har anländt.
Vi skynda ned för att få vara Det hvilar öfver detta fiske, liksom öfver Älfkarleby.
med och finna arbetet redan i full gång, såsom vår bild utvisar.
De sju männen äro redan mycket annat i denna trakt, en utpräglad gam- maldags stämning.
Men äfven det nya låter höra af sig.
Därför ha industrien och kom- munikationerna dragit försorg.
Äfven inom människolifvet mötas i denna intressanta bygd två skilda naturer.
Här sitter bonden ännu till vänster på kuskbocken och kör samt nic- kar gemytligt åt främlingen på landsvägen, men arbetaren rusar käck och själfmedveten fram å bicykel.
Öfverhufvud taget torde detta senare fortskaffningsmedel icke någonstädes fli- tigare befara svensk landsväg än just i Älfkarleby.
Jag har till och med varit i tillfälle se arbe- tarhustrun fara ned till älfven för att tvätta — på bicykel.
Nå hvarför inte?
— — — Jag förmodar, att det åtminstone skall in- tressera Iduns många läsarinnor att erfara nå- got om nejonögons beredning.
Det torde inga- Gubben Malmgren sysslande med sina tinor.
Fångsten delas.
Till vänster Karl XIII:s bro.
resor.
vid f o t v a n d r i n g a r, vid v i s t e l s e i s k o g och m a r k medföra alla, som lärt känna fil.
doktor P. Håkanssons fabrikat Salubrin, detsamma såsom medel mot ö m m a fötter, i n s e k t s s t y g n m.
fl., yttre skador och såsom det bästa toalettrnedel till h u d e n s, h å r e t s och t ä n d e r n a s v ä r d.
Salubrin tillhandahålles i Parfym-, Speceri- och Färgaffärer.
Partilager hos Geijer &amp; C:o, Stockholm.
i IDUNS MODELLKATALOG i:; • Z 2 — 488 — Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem.
Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Koloreradt omslag.
Prennmerationiprii 2.20 for helt år — 60 öre pr häfte.
En spalt om barnen H UR I A L L världen skall den, som aldrig haft ett ord tryckt i en tidning, kunna veta huru mycket som rymmes i en spalt?
Hvarken vågen eller litermåttet på kökshyl- lan, eller metermåttet i sybordslå- dan, kunna hjälpa den oinvigda, när det gäller detta märkvärdiga mått " spalt ", som hon ändå så väl kändt och vägt och mätt hela sitt lif igenom — naturligtvis dock med andra mått än kvantitetens!
Men att — i all anspråkslöshet — få tala om några små iakttagelser och episoder ur barnens lif, det är allt för frestande för att inte unna sig själf det nöjet — tant mieux om detta nöje icke skulle inskränka sig till att enbart bli berättarens.
Jag börjar med den minnesrika sommaren 1905, då politiken afhandlades i första kamma- ren, i andra kammaren, i sängkammaren liksom i jungfrukammaren — ja, ända in i barnkam- maren hade dess splitfulla, oroande, splittrande anda trängt.
En liten gynnare på hela tre år, ett lefvande bevis på att " små grytor ha också öron ", började sin morgon, kl. 6 f. m., med följande visa utlåtande (till barnsköterskan) an- gående de skandinaviska förvecklingarna: " Sy- stev, det ä ' inte vätt, de ska tvyckas om; det stav att svensk och novsk ä ' lika käv; • det,ä ' inte vätt! "
I hans barnbok (från unionstiden) stod nämligen om flaggorna: " Svensk och norsk är lika kär. "
— Då samme unge man något år senare besökte grannlandet, var han, dess bättre för oss stora, mindre politiskt intres- serad.
Som ett litet bevis på hans (liksom på barns i allmänhet) lifliga fantasi, och på hvad man, genom att vädja till denna, kan uppnå i glädje, där eljes skulle " tagas till lipen ", må anföras: Per (vi kunna ju kalla honom så) hade de mest bedårande ljusa lockar, hvaröfver särskildt hans trofasta vårdarinna var mycket stolt, och det roade henne oändligt att ibland få kläda ut honom till flicka, med en ljusblå rosett vid hvart öra, och det traditionella skärpet om magen, med en stor rosett öfver " slutet ".
En dag hade hon lyckats få honom flick-klädd, och drog och släpade den ytterst motsträfviga och synnerligen pojkaktiga " flickan " in i biblio- teket, där vi " stora " just vistades.
Alla för- sök att få " lillan " att sjunga eller " komma i stämning " misslyckades totalt.
" Hon " var vid TOCKHOLMARNE borde vara ve- modiga just nu, ty de ka förlorat ät S af sina största glädjeämnen: " den hvita ' " staden " ute på Djurgärden har stängt sina portar för sista gången.
Konstindustriutställ- ningen har upphört att finnas till.
Men vi äro öfver- ens om att den skall bevaras i kärt minne, ty den har varit en heder för svensk företagsamhet och energi, och den har tillika fröjdat oss med sin skön- het en hel sommar.
En " barnens dag ' blef dess värdiga final, en ungdomens fest i strålande höst- sol, som reparerade de lidna förlusterna från i våras.
Våra här meddelade bilder från den glada mani- festationen tdl förmån föt kojornas barn berätta ett och annat om hur det gick till denna sista söndag i " den hvita staden ".
Där är en af pojkarne, som balanserade hattaskar, där synes stormningen af galären, kappspringning öfver höga bockar och ge- nom tunnor, hängande som hinder i luften.
Vår sista bild visar ännu en form af idrott: att löpa i kapp under ett utspändt nät.
fa, där fanns mycket för ungdomen att roa sig med.
— / sammanhang med omnämnandet af " Barnens dag " införa vi här ännu en barnskildring från Iduns i våras anordnade pristäflan.
Med denna uppsats afslutas serien skisser ur de smås lif.
@ miserablaste humör, trots alla dumma och miss- lyckade försök vi äldre gjorde — och så ofta göra, för att få de små just så, som det för tillfället roar oss att se dem!
Då fick jag en lycklig ingifvelse: — " Nej, Per är minsann inte alls någon flicka!
Per är ju en fin pariserdocka, en sådan med mekanik, som man kan dra upp, och som kan sjunga, när den blir uppdragen, och ropa pappa och mamma, när man kläm- mer den på magen, " o. s. v. o. s. v. — Per lydde ögonblickligen " förvandlingens lag "; surmulenheten utbyttes i det allra sällaste och soli- gaste leende i världen!
" Dockan " placerades på ett bord, vi tryckte på magen, och det kom det mest dråpliga " pappa "!
och " mamma "!
som någon pariserdocka kan pre- stera.
Vi " drogo upp " henne, och den ena näpna visan sjöngs efter den andra.
Slutligen var dockan så inne i sin roll af mekanisk, att hon — för att vara en kultiverad pariserdam — ganska omildt, och under tämligen manliga gester, ut- brast: Nej, pappa, " Kom sköna maj och blicka " sitter ju i benet! "
— Pappa hade varit okun- nig, och " dragit upp " vid armen!
Per och hans bror Pål voro förresten mycket lifvade för att låta musiken och mekaniken bli afhängiga af hvarandra.
Att bedja dem sjunga hade vanligen ett klent resultat.
Därtill for- drades minst en påse Nygrens karameller.
Bättre gick det att bedja dem låta sina själf- gjorda grammofoner — underliga tingestar af trasiga leksakstrumpeter, bräder, spik och tåtar — spela.
Då kunde man gratis få hela reper- toaren, och mer till!
Särskildt kom " Den snöiga Nord " med så våldsam kläm, att fara var att hela Finska rytteriet kunde ha väckts till lif på nytt!
Pål var, och är ännu — oaktadt " till åren kommen, " summa åtta — en formlig sagoslu- kare.
Sagorna beställdes på förhand, och skulle helst vara " hemgjorda ".
Jag minns en, som var " laved " med synnerligen moralisk tendens: Ett par gossar, som voro mycket lata, blefvo af sin fader tillsagda att gräfva efter en skatt, ett skrin, som grafts ned djupt i jorden.
(I parentes må nämnas, att det moraliska bestod i att skrinet ej innehöll de väntade materiella dyrbarheterna, utan endast ett papper, hvarpå stod skrifvet: att skatten just bestod i det ar- bete de lärt, den möda de nedlagt på sökan- det.)
Ja, jag berättade, helt nöjd med min uppfinning, om huru de först måste gräfva i jorden, sedan hacka i ett påträffadt berg, så Hvarje husmoder B a r n g a r d e r o b e n Hvarje sömmerska likaså.
| bör prenumerera p å &amp; &amp; PrU,8rh ^L k r; 3 h o al6 " e årl:60kr * * — 489 — - h a t t e n år " * e "; J
D&amp;^l åter gräfva o. s. v., tills de funno skrinet.
Allt aflöpte godt och väl — men dagen därpå uppvaktades jag med följande fråga: " Hur kunde fadern få ner skrinet, när det stod under berget? "
— Jag lugnade pysen och mitt sam- vete med att säga: att fadern gräft från ena sidan snedt nedåt, och på så sätt kommit un- der en bergsknalle!
Jag känner två andra gossar: Erik och Ludde.
Mycket söta och snälla i allmänhet, fast Erik en middag lipade för att han skulle äta.
Han fick tillsägelse att han måste, och lipade naturligtvis ännu mer.
Då klef den tre- årige Ludde fram, helt spontant, och gaf sin, året äldre, sörjande broder en kyss.
Han tyckte nog att det var mycket ädelmodigt.
Det var det också, ty när middagen kommit dit den skulle, och Eriks humör därmed åter- vändt, klådde han till lilla Ludde, som gjorde sin — sannolikt första • — reflexion öfver mänsklig otacksamhet: " Han slog mig, fast jag pussade honom! "
Bland lustiga episoder från skolans småbarns- klass, må denna anföras: Lärarinnan frågade om någon kunde nämna ett ord, där bokstaf- ven r förekom?
— " J o, sur. "
— " Riktigt!
Kan du säga mig någonting som är surt då? "
— " Ättika ".
— " Kan någon annan nämna något surt? "
En liten handviftande: " Min lilla syster! "
En liten norsk väninna, i 3 — 4 års åldern, hade varit och sett en hönsgård.
På frå- gan, hvarför hönsen plockade af sig fjädrarna (ruggade), svarades: att de gjorde så, därför att de hade för många fjädrar.
Någon dag därefter kom hon in till modern med en lång, tung, gyllene hårlock i handen — som hon själf klippt af midt i pannan: " J e g hade for meget haar jeg, skönner du, akkurat som hanen! "
Det är en glädje och lycka att umgås med barn, liksom ock ett stort ansvar.
Ingalunda kompetent att söka dryfta frågan om barnupp- fostran i den eller den riktningen, är jag dock förvissad om det viktigaste: att barnet omgifves af så mycket kärlek och rättvisa som möjligt.
Ej nog med att den lilla får mottaga däraf för egen del — han eller hon måste ock se bägge delarna omkring sig, och — ej minst — själf lära att gifva.
Den lilla telningen växer sig så skön och stark i kärlekens värmande sol, fast naturligtvis rättvisans dagg, eller — där så behöfves — ägans kylande, men öfver- gående regnskur äfven befordra växtligheten.
När liten älskling till dig nalkas, om för att gråta, för att skalkas, kyss tår och löje blott.
Ej säg: Du stör mig liten, gå din väg!
Nej tag den lille på ditt sköte, gå hans förtroende i möte, snart trygg och snäll han känner sig, om blott du säger: Kom till mig.
Hvad späda själen redan rymmer såväl af glädje som bekymmer, det leds till dig med snabba steg, blott ej du säger: gå din väg.
Tag mot hans gåfvor, ej försmå dem, ty du skall aldrig återfå dem — men till din famn blir snabb hans stig blott vid det lilla: Kom till Tids nog han hinner lära strida, försaka, kämpa, blöda, lida — och vacklar kanske, trött och feg, vid mänskors hårda " gå din väg. "
Men han skall stappla, icke falla, om från hans inre då hörs kalla en röst, fast dold, så moderlig: Kom till mig, liten, " kom till mig!
IDA • UppgU lifvidd (under armarne), mldJeTldd erhåller Hl till Hder figur LAMM.
oh kjollängd; fullt tillförlitliga, m o d e r n a o. e l e e a n t a i Pappersmönster.
För att mätta hungrande.
CRU LAMBERT, den populära skådespelerskan och vissångerskan, samt hr Pinet, välkänd från utställningens dansbana, gifva måndagen den 11 dennes en vis- och bostonafton på Grand National till förmån för den insamling Idun för- anstaltat för lindrandet af nöden i landet.
Det är att hoppas att det behjärtansvärda ändamålet och det glada och angenäma programmet skola locka ett fullt hus.
Lytets börda.
Berättelse af Hjalmar Höglund.
Belönad med hedersomnämnande vid Iduns romanpristäfllng 1908.
(Forts. fr. n:r 40.)
D ET S K U L L E BARA bli ledsamma scener och hon skulle oroas och bekymras, och det vore inte bra för henne, som hon nu har det ställdt.
Jag måste vänta, tills allt är öf- verstökadt för henne, och försämringen går också så långsamt, att jag hoppas, det hon själf ingenting skall märka innan dess. "
" Men vore inte ändå din hustru den, för hvilken du först af alla borde anförtro detta? "
invände hans mor tviflande.
" Det gäller ju äfven henne. "
" Ja, under vanliga förhållanden, men — ja, jag känner Elsa, hon skulle kasta sig in i gagnlös ängslan och ångest och — kanske ånger, och så blefve det så, att jag finge trösta henne i stället för hon mig, och jag finge bära på både bekymmer för henne och min syn.
Nej, nej, det måste få vara, tills allt är öfver för henne!
Men mamma förstår, hur jag har det — hem, hustru och annalkande barn, ljust, ljuft och lyckligt, och så blindheten i bakgrun- den som ett uppstigande åskmoln, som förr eller senare skall urladda sig och förhärja alltsam- mans!
Innan jag friade, frågade jag läkaren till råds om min syn, men han tog miste och gaf mig hopp, och så vågade jag steget.
Förr var jag ensam om den hotande olyckan, men nu har jag dragit Elsa in under den och så barnet! "
Erik gömde ansiktet i händerna, och fru Axner förstod, att han i denna stund önskade sig vara ogift.
" Stackars min gosse, jag förstår hur du känner det! "
sade hon vekt och smekte ho- nom, som om han ännu varit ett barn.
" Men, " fortfor hon och slog om i en gladare ton, " du skall inte göra det värre än det är.
Kanske kan det hjälpas med en lindrig operation — vill du, så skall jag följa dig äfven nu. "
Erik måste le åt hennes raskhet i beslutet och hennes lätthet att glömma sin ålders skröp- lighet.
" Ånej, nu är jag gammal nog att resa en- sam.
Men mamma måste lofva mig att vara här hos Elsa, medan jag är borta, och att nu hjälpa mig dölja saken för henne, tills barnet är födt. "
Och tiden gick.
Eriks syn försämrades lång- samt och ojämnt.
Ibland måste han söka draga sig till minnes, om han förr sett det och det föremålet på afstånd, för att märka att han nu verkligen såg sämre; andra stunder åter såg han tydligt att hans syn var betydligt försvagad.
Det märkte han också, att han blifvit mera känslig och beroende af hur dagsljuset belyste föremålen och att han ofta erfor en obehag- lig blandning af starkt ljus.
Sitt arbete måste han mer och mer lägga åsido, och det var endast när dagern var synnerligen lämplig, som han en kortare stund kunde sysselsätta sig därmed.
Det var också detta, som oroade honom mest och skänkte honom sömnlösa nätter, ty hvar skulle han taga inkomsterna ifrån, när han icke längre kunde måla, hvar, hvar?
En dag kom Erik raskt stigande in genom dörren till hvardagsrummet.
Midt emot dörren föll dagsljuset in genom fönstret och verkade bländande på hans ögon, och han märkte icke att deras dyrbaraste lampa för tillfället place- rats på ett ställe, där han aldrig varit van att finna den.
Han tog ett steg och i nästa se- kund låg lampan krossad på golfvet.
Elsa sprang upp.
" Hur kan du vara så drumlig och inte bättre se dig för! "
utbrast hon harmset och började plocka upp bitarna.
Erik hade ett häftigt svar på läpparna.
Det kunde hon väl förstå, att det icke var afsikt- ligt eller vårdslöst gjordt af honom, utan att det var hans dåliga syn — ja, den hade han ju lämnat henne i okunnighet om.
Och så sväljde han sin förtret och teg.
Detta var så- ledes första gången hans blindhet riktigt tog sig uttryck och kom till synes.
Förstod hon det inte ändå, så desto bättre.
Men hans mor kom genast emot honom och ställde sig som af en händelse intill honom, så att han kände trycket af hennes arm, och under känning af detta svaga tryck gick han de få stegen öfver rummet.
Det hela hade gått så naturligt och omärkligt till, att han själf knappast märkt, att det mera var med hjälp af hennes ledning än af sin egen syn, som han tagit sig fram mellan möblerna.
" Det är en tråkig dager i dag, " sade mo- dern som i förbigående, " mulet och halfmörkt hela dagen. "
Erik förstod och log smått åt henne.
Ånej, det var nog inte något fel på dagsljuset, hon bjöd bara till att på första bästa sätt söka trösta och skyla öfver.
Elsa däremot hade ingenting förstått- af hela scenen.
Sedan barnet kommit till världen och Elsa åter var uppe och fullt frisk, beslöt Erik att inte längre dölja förhållandet för henne, och när de en dag stodo tillsammans vid det öppna fönstret och sågo ut öfver sommarens fägring, fann han tillfället lämpligt att säga henne det.
" Ser du kyrkan där borta riktigt tydligt? "
frågade han.
" Ja, visst gör jag det. "
" Men inte jag.
Nog ser jag kyrkan, men fönstren t. ex. te sig för mig bara som mörka fläckar på den hvita kyrkväggen. "
" Hur kan det komma sig? "
och Elsa såg stor- ögd på honom. "
J a g fruktar, att det kommer sig däraf att min syn håller på att försämras. "
Elsa lade sina händer på hans axlar och såg honom in i ansiktet.
" Skämtar du bara, eller menar du verkligen allvar? "
" Det är tyvärr allvar nog.
Jag har märkt under den senare tiden, att min syn försvagas mer och mer. "
" Var det kanske därför du kom att slå sön- der lampan, och är det därför du numera ar- betar så litet, därför att du inte ser? "
" Just därför. "
Elsa tog till att storgråta.
" Det fattas bara, att du skulle bli blind! "
snyftade hon.
" Inte hade jag tänkt.
. "
" Inte hade du tänkt att gifta dig med en blind, menar du.
Men det är synd om de blinda, Elsa, det har du själf sagt. "
" Ja, ja, det är synd om dem, men inte får du bli blind!
Hur skulle det då gå med mig och Ullan? "
Erik tänkte för sig själf, att det nog äfven kunde ligga nära till hands att tänka på hur Brhillu omgående MU nodanatiende prti Inom Sverige: Blnillf M Bre.
lxpedle »!
portotritt inom Bjerlge om rekrlaitton atlBlJd, KjolmSnstar trtan slip 80 Bre, Prina.Mklådnlng T6 8re, R«iorn- ___, - J af likvid inaandej till dräkt 75 Bre, BarndråkttrSnat.r 60 Bre, KragmSnatar (Pellerin) M Ä a t e r a a m u e l a a j a t a n 4 3, S t o C K h o l m.
50 Bre, KappaaSnatar 60 Bre, NationaldrCktmBnatar 1 kr.
IfBnster kunna Uren bertailaa etter andra Kn Tära modeller.
BeitaUnlng •kall da atfBIJai at den modell aom Bnikm Prlaet Sr da dubbelt mot det vanliga.
Iduns MönsterafdJ 490 —
det skulle gå med honom själf, och att allting tar sig annorlunda ut, när det riktigt Kommer en in på lifvet, men han sade ingenting härom.
Det hade i alla fall blifvit så, som han väntat sig, att han fick trösta sin hustru och icke hon honom.
• " Du skall icke taga det så hårdt, kära Elsa! "
sade han hjärtligt cch drog henne till sig.
" Det är nog inte så farligt och kan helt sä- kert afhjälpas lätt nog, men i alla händelser måste jag resa till Stockholm och söka bot dar. "
Erik hade emellertid svårt att slita sig från hemmet.
Elsa hade blifvit nedstämd och tung- sint, och han måste uppbjuda hela sin förmåga för att trösta henne och söka visa henne, att han inte såg så dåligt, som hon kanske nu inbillade sig.
Och så kom därtill barnet, som höll honom kvar med nyheten af sin tillvaro.
Men han insåg, att han för arbetets skull helt enkelt var tvungen att resa, och så packade han sin kappsäck.
Han kysste Elsa och lillan och sin mor till afsked.
" Gråt inte du, Elsa!
Du skall få se, att när jag kommer tillbaka, så ser jag lika bra igen! "
sade han så muntert han kunde, och så gick han.
Men när han satt på tåget och försökte tänka bort tiden, då gick hans tanke öfver till ' motsatt sida.
— En operation kan lätt misslyckas, kanske hade han nu sett de sina för sista gången.
Men Gud ske lof då att han hunnit få se sitt barn!
Det späda, lilla ansiktet skulle i så fall bli det allra kä- raste minnet af hans synförmåga.
* Det var med tunga tankar och långsamma steg, som Erik lämnade ögonläkarens mottag- ningsrum.
Nej, hade läkaren sagt, när det icke fanns syn mer än på ett öga, så vore en operation på det ögat en ganska riskabel åt- gärd.
Bäst vore att vänta, tills synen blefve så ytterst ringa, att det icke längre fanns något att vedervåga.
Då kunde man ju göra ett för- sök, och kanske skulle det lyckas.
Inte vore det värdt att göra sig stora förhoppningar, men inte heller att anse det absolut omöjligt.
Bäst i alla händelser att vänta.
.
.
Och hur länge skulle det dröja?
.
.
.
Det vore omöjligt att säga, troligen ett eller annat år.
.
.
Det fanns således icke längre något tvifvel, eller, rättare sagdt, icke längre någon förhopp- ning.
Han skulle bli blind.
Sakta skulle olyckan komma, men säkert och ohejdligt, lång- samt skulle han pinas in i blindheten, långsamt skulle han förberedas på det absoluta mörkret — det var förfärligt!
.
.
.
Nu var hans konst grusad, hans hopp om växande framgång en brusten bubbla, hans framtid var vorden en tröstlös ödemark.
Och hur skulle det gå med lefvebrödet, med hem, maka och barn?
Fattig- dom, nöd, barmhärtighet, fattigvård — det var den utstakade vägen.
Han hade hört talas om blinda, som försörjde sig själfva, men hur förhöll det sig månne med tre kvarts blinda, sådana, som omgifningen räknade till de seende, när så lämpade sig, och till de blinda, när det passade sig bättre?
.
.
.
Om han skulle hjälpa till själf, så att det med ens blefve afgjordt, eller, än bättre, om han skulle taga steget fullt ut och låta det bli slut nu och här — hissen, järnvägsspåret, Norrström.
.
.
Djäfvul, vik hädan!
Det vore fegt, o h y g g l i g t.
.
.
Men om han bara varit ensam!
Nu bar han också på ansvaret för de sina, och det ansvaret orkade han icke längre med.
Nu först kände han riktigt tydligt, att han var gift.
(Forts.) Spalten om böckerna * F AUGUST STRINDBERG har utkommit Svarta Handsken, kammarspel opus 5.
Den intresserade minns de föregående, Oväder, Brända tomten, Spöksonaten, Pelikanen, med deras skräck och sagostämning för stora barn.
I Svarta Handsken genomgår en ton af för- sonlighet och mildhet.
Det är jul, en pust af ofrid och ondska blåser genom det stora huset, där vi föras in hos olika af invånarne, men jultomten vakar och bedrifver sitt blida hokus pokus.
Ofriden är blott pröfningar, en läxa för den öfvermodiga frun, en anledning till ödmjuk eftertanke för de andra och — " efter regn har hittills alltid kommit solsken, och så blir det här med! "
Strindbergs trollspö rör vid marionetterna och allt förvandlas.
Det är alltigenom vacker saga; endast ett moment (en plötsligt återfunnen fader) tycks alltför omoti- veradt och bryter därigenom stämningen en smula.
Om styckets verksamhet på scenen — naturligtvis endast en intim scen — törs jag ej yttra mig.
I den försonliga stilen går — till ljuf för- våning!
— också Hugo Öbergs sistutkomna bok, en novellsamling, Fuchsian.
Stycken med sordin kallar han dem själf.
Något särskildt musikaliskt intryck göra de dock icke.
Men historierna äro gifvet underhållande och " sor- dinen " — eller försonligheten — missklär ej.
Deras öfvervägande antal beröra äktenskapliga episoder, hvilket onekligen är herr Öbergs genre, och han kan den.
Epidemi är en god sådan novell, likaså Fuchsian, som gifvit boken sin titel.
Öfver hufvud äro de ju icke tungt vägande, dessa sidor, och ett par af styckena äro rena bagateller, så t. ex. är skissen, en skildring af hur man gör en historia, när man är tvungen till det, journalistiskt lustig och ingenting mer — men, med inskränkningar eller reservationer, förblir man alltid herr Öberg tacksam för att han aldrig tråkar ut en.
Man skulle blott önska att han såg bort från lusten att taga med allt och anse allt vara lika in- tressant.
Kanske kommer han till det och vi äro beredda att möta med väsentligt ökad sympati.
A Men hvem och hvad är Hildur Palme "?
Strängt taget angår det en ju icke, och man önskar uppriktigt att det anginge en ännu mindre, ty olyckan är den, att Hildur Palme gifvit ut en bok Gunnel Wide.
— Man frågar sig vidare och icke utan farhåga: skall nu denna bok göra lycka i land och rike?
Finns det många romantiskt omdömeslösa hjärnor, öfverspända fantasier, som skola njuta denna roman i utropstecken, tankstreck och små af- fekterade satser om bemälda Gunnel?
Jag hoppas allvarsamt icke.
Jag vill i Hildur Palme se en ungdom, som ännu ingenting anar af hvad hon en dag möjligen skall få att säga oss, och som under tiden, af oron i sitt blod drifvits att kompromettera sig med denna pro- dukt, som bottnar ingenstans.
Hon skall själf om några år ångra det mer än någon, isynner- het om det verkligen finnes gry i henne — och det är ju inte omöjligt!
Bland Fritze ' s En-kroneböcker har kommit Sjösagorna om Late Jim af Olo / Högberg,T) en stora vredens författare.
Jag har sändt boken till recensenten för ungdomsböcker och fått den tillbaka, såsom mera hörande mitt fack till.
Nåja, någon ungdomsbok är den knappast heller, därtill äro sagorna alltför orimliga.
Våra pojkar begära nog en viss sannolikhet, också där man som mest vädjar till deras fantasi.
Jules Verne är där en stor förebild; under hans penna blir det mest oväntade tro- värdigt, det hålls samman af fasta trådar.
I sjösagorna falla styckena isär.
Legenderna — förefaller af företalet som om författaren byggt på verkliga legenders grund — följa hvarandra — 491 — med en inre godtycklighet, som gör äfventyrens ymnighet alltför svårsmält.
Kanske är jag icke rätt person att bedöma Late Jim, men mig in- tresserar han ej mycket.
Jag förstår ej hvilka han vänder sig till, till ungdomen eller de vuxna.
Kanske helt enkelt till dem, för hvilka skepparhistorier, ju värre dess bättre, äro den kostligaste själaspis.
Jag tviflar ej på att de ha sin publik och kunna roa många.
Elis Erlandsson: Lustgården är ett litet dikt- häfte i hvad man börjar vänja sig vid att af- färda som " Conradsonska skolan ".
Mot mästa- rens gå de dock ej upp.
MARIKA STJERNSTEDT.
Iduns boklista.
P.
A. Norstedt &amp; Söners förlag: Samlade skrifter af Jonas Lie.
Svensk upplaga i 66 häften ä 40 öre.
Haft.
1.
(Den framsynte).
Wahlström &amp; Widstrands förlag: Fuchsian, stycken med sordin af Hugo Oberg.
— Gunnel Wide; af Hildur Palme.
— För länge sedan; skådespel i 3 akter af Andrea Butenschön.
— Om den svenska sjukgymnastiken af Jacob Bolin.
— Långdan- sen, en historia om älskog af Gustava Svanström.
— Hugo Gebers förlag: Uppfostran till arbete, af d:r Bdv.
Lehmann.
— A.
B.
Ljus: Regina, Två berättelser af Vilhälm Nordin.
— Ghettons Varubarn; en studie af ett egendomligt folk af /.
Zangwill.
— - Svarta handsken; lyrisk fantasi i 5 akter af August Strindberg.
— Meleager, drama i 3 akter af Bernhard Risberg.
— Spånor, en diktsamling af Hjalmar Wallander.
— Svenska skalder på nitti- talet af Ruben G.son Berg.
— Norrlands djurvärld af Sven Ekman.
— Intermezzo, af Johannes V. Jensen.
— Åhlén &amp; Åkerlunds förlag: En ung Vagabond, af Petrus Norberg.
— Prärielif, af Sigge Strömberg.
— Lysande elände, kulturbilder från militärlifvet på 1880-talet af Pharao.
— Albert Bonniers förlag: Karl Skyttes hustru; af Mathilda Mailing.
— En- kronasböcker: Jäsningstiden, af August Strindberg.
Boken om lillebror och Mina pojkar, af Gustaf af Geijerstam.
Diverse förlag: Die Frauenbewegung von Ellen Key (Rutten &amp; Loe- ning, Frankfurt a M.)
— Mörnerska släktboken 1468 — 1653, på uppdrag utgifven af Carl Magnus Sten- bock (Cederquists Grafiska A.-B.).
— Der Turm des Schweigens; Schauspiel in 3 Aufzugen von Gustaf Collijn (Akademischer Verlag, Wien).
— Könsfrågan, dess hygien och pedagogik af med.
d:e Henrik Berg E. V. Hellströms förlag.)
— Mr Freyberger från Scot- land Yard, detektivroman af H. de Vere Stacpoole (Fr. Skoglunds förl.).
— Nadia Olscheffsky, roman från det revolutionära Ryssland af grefve R. Orloffsky Kolovin (F. C. Askerbergs förl.).
— Nidvisor och Sol- salmer, af Ture Nerman (Nya Samhällets tryckeri Sundsvall).
— Ett ödesdigert besök, af J.
H. Twells j:r.
— Strödda dagboksanteckningar af en omedveten nutids-Eva, af G.
Vere Tyler.
— Ett sällsamt äfven- tyr, öfvers.
från engelskan af Hilda Löwenhielm (Kos- mos Bibliotek för alla).
— Gwens frågobyrå.
nEDAN I SAMBAND med Owens öfvertagande t \ af vår modeavdelning " Från Rue de la Paix till Strandvägen " tillkännagåfvo vi, att vi lyckats med vår nya medarbetare träff a en öfverenskommelse, som ytterligare sätter läsekräsen i tillfälle att tillgodogöra sig hennes goda omdöme, erfarenhet och stora upp- finningsrikhä i allt, som gäller toalettens område, där hon är vår främsta svenska auktoritä.
Dessa Owens egenskaper ha våra läsarinnor föröfrigt helt säkert redan själfva konstaterat i de artiklar hon i Idun signerat med sitt kända märke.
Vi påpeka ännu en gäng, hurusom detta privilegium att korrespondera med Owen i kvistiga smakfrågor och praktiska detalj- frågor är en alldeles sårskild förmån föi * Iduns läsarinnor, helt visst icke minst välkommen i de hem, där husmodern måste se till att få ut det mesta möjliga af den för hemmets för- sköning och den egna toaletten disponibla summan.
Brefven adresseras till Gwen, Iduns re- daktion, porto.
och måste åtföljas af dubbelt svars-
\ D&amp;^sJ koka med t ä t t slutet lock, 20 — 25 min., eller tills fenorna lossna lätt.
Fisken upplyftes genast med silen och spadet får väl afrinna, hvarefter den upp- lägges med den hvita sidan upp, på e t t varmt fiskfat eller på ett aflångt fat på bruten servett.
Den garneras med hummerrom pressad genom passer- sikt, och citronskifvor samt persilja.
Piggvar serveras med smält smör, hum- mersås eller holländsk sås.
Finast i smak och närings rikast $ / = Vårgårda Proton- Hafremjöl!
KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 10 — 16 OKT.
1909.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; Chateaubriand med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te med vegabröd.
M i d d a g: Kokt piggvar med holländsk sås och p o t a t i s; stekt tjäder med sala- der; citronkräm med Majas glassbröd.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; glödstekt sill med potatis; ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Köttkroketter med champinjonsås; rödvinsoppa med skor- por.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; vildpastej (rester från söndag) med brynt potatis och lingon; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Sclleripuré med stekt bröd; kokt torsk med senaps- sås.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafremj öls välling; strömmings låda; ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Späc- kad gödkalflefver med p o t a t i s; äppel- kompott med vispad grädde.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; marine rade lammkotletter med jbrynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Soppa på brysselkål med prins- korf; äggvåf f lor med sylt.
FREDAG.- F r u k o s t: - Smörgåsbord; pannstekt sill med p o t a t i s; ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Sjömans- biff å la J u n o; saftkräm med mon- damin och mjölk.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; köttstufning i snäckor (rester från fre- dag); ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Ärtpuré med stekt bröd; kokt fläskkorf med potatismos.
Stor utställning af S t e k t t j ä d e r (f. 6 pers.).
1 tjä- der, IV2 hg.
späck, 3 msk.
srnör (60 gr.), 2 tsk.
salt.
S å s: Smöret i hvilket fågeln brynts, 2 msk.
mjöl, IV2 lit.
buljong, 2 del.
tjock grädde, 1 tsk.
socker, 1 tsk.
soja.
B e r e d n i n g: Tjäder finnes i han- deln från midten af aug. — midten af mars.
Då fågeln är frusen, lägges den öfver natten i köket för a t t tina upp.
Den flås därefter, urtages, sköl- jes väl och torkas samt lägges i mjölk några timmar.
Tjäderhönan har det finaste köttet.
Den späckas på bröstet och låret, med späcket skuret i fina strimlor och uppsattes.
Smöret ibry- nes i en stekgryta, fågeln ilägges och brynes vackert på alla sidor, hvar- efter den upptages och saltas.
Smöret i hvilket fågeln brynts fräses med mjölet, buljongen och grädden till- sättas och såsen får ett godt uppkok samt afsmakas med socker och soja.
Fågeln nedlägges i såsen och får sakta steka omkring 2 tim., under det den ofta öfveröses och spädes med mera buljong orn så behöfves.
Bröstet och låren skäras i tunna skifvor, som åter hopläggas och serveras på skrofvet.
Såsen silas och skummas, är den för tjock, tillsättes litet tjock grädde el- ler buljong och 1 tsk.
kallt smör iröres.
Damhattar!
Dammössor Dam Filthattar Old England „ 4.50 Damhandske Ninon.
1.95 » A.-B.
Nordiska Kompaniet, Stureplan &amp; Regeringsgatan, C i t r o n k r ä m (f. 6 pers.).
Skal och saft af tyg citron, i kkp.
kross- socker, 1 del.
franskt vin, IV2 del.
vat- ten, 6 äggulor, 2 del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Citronskalet af rifves mot sockret och saften pressas ut.
Alla ingredienserna, utom grädden, blandas därefter i en kastrull, som sättes öfver liflig eld och krämen får under stark vispning sjuda, men ej koka.
Då krämen är tjock aflyftes ka- strullen och vispningen fortsattes, tills krämen är kall.
Om så önskas till- sättes därefter den till hårdt skum slagna grädden.
Krämen hålles upp 1 geléskål och serveras med bakelser.
EN husjungfru, fullt kunnig i sina sysslor, ordentlig och villig, får plats 1 nov.
i 3 personers hushåll på lan- det.
Betyg och löneanspråk insändes till Eru Hanna Brusewitz, Sjötorp, Göta Kanal.
VARU EN enkel, anspråkslös och barnkär flicka af god familj från mellersta eller södra Sverige önskas som husmoders hjälp och för skötandet af två små flickor.
Svar med foto.
och rek.
till » S.
L. A. », Karlskrona p., r. BARNKÄR, ordentlig, bättre flicka, kunnig i sömnad, får plats 1 nov.
Lön 10 kr.
i mån.
Svar med foto.
o. rek.
Kaptenskan Key-Aberg, Tranås.
MÄRKE kttoné - ^mMe^o iaa4Z &amp; GOTEBORG N 0 R D E N 5 5T0R5TA FABRIK FOR TILLVERKNING EN GROS AF lotfnAoJifa tåutnM / Kr.
3.75 or alla färger.
.
„ „ 1.95 STOCKHOLM.
del.
grädde, salt, hvitpeppar och socker efter smak.
T i l l f o r m e n: IVs hg.
späck.
B e r e d n i n g: Den skrapade fågeln stötes i stenmortel till en fin massa.
Späcket skares i fina tärningar.
Köt- tet och späcket arbetas väl tillsammans.
Äggen vispa-s med mjölet och grädden och denna blandning tillsättes •mat- M a j a s g l a s s b r ö d (f. 18 pers.).
skedvis till köttet under det massan 3 del.
skiradt smör, 6 ägg, 3 del.
fint arbetas l / s tim.
Färsen afsmakas med strösocker, 3 del.
hvetemjöl.
kryddorna och hålles i en med tunnt T i l l p a n n a n: Ityg msk.
smör (30 skurna späckskifvor beklädd form och gr.).
kokas sakta i vattenbad omkring ' 2 tim. T i l l f y l l n i n g: Gelé eller sylt.
G l a s y r: 1 hg.
florsiktadt socker, 2 msk.
vatten, 1 tsk.
.citronsaft, 50 gr. S e l l e r i p u r é (f. 6 pers.).
2 stora sötmandel, 10 gr. pistaciemandel selleri, 3 / - i Ht.
vatten, 2 lit.
buljong, " B e r e d n i n g: Smöret får kallna och IV2 rask.
smör (30 gr.), 2 msk.
mjöl, röres, tills det blir hvitt och pösigt.
hvitpeppar, salt, 1 — 2 msk.
sherry, 1 — Aggen och sockret röras i 20 min., 2 äggulor.
hvarefter det rörda smöret och mjölet RECEPT: B e r e d n i n g: Selleriet skalas, sköl- tillsättas.
En plattpanna uppvärmes jes, påsättes i 3 / i lit.
vatten och får K o k t p i g g v a r (f. 6 pers.).
IV2 kg- långsamt och penslas med skiradt smör, koka mjukt.
E t t selleri fråntages och piggvar, 125 gr. salt, tys citron, 3 i hvarje rum lägges 1 msk.
af sme- skares i tärningar, som serveras i sop- lit.
vatten.
ten, och kakorna gräddas i ordinär pan.
Det öfriga passeras.
Smör och T i l l g a r n e r i n g: 1 citron, krus- ugnsvärme.
När de äro kalla, läggas de mjöl samman !rasas, purén jämte bul- persilja.
två och två på hvarandra med sylt jongen påspädes och soppan får koka B e r e d n i n g: Fisken urtages, sköl- eller gelé emellan.
De glaseras där- 10 min.
Den afsmakas med kryddorna jes väl i flere vatten och torkas med efter med en blandning af sockret, och sherry.
Äggulorna vispas upp i en fiskhandduk.
Fenorna afputsas, men vattnet och citronsaften och beströs soppskålen och soppan tillslås under bortskäras ej.
Den guides därefter in- med den skållade och fint hackade stark vispning.
Selleritärningarna iläg- och utvändigt med 2 msk.
af saltet sötmandeln och pistaciemandeln.
Ba- gas och soppan serveras med frika- samt citronsaften.
En djup skåra go- kelserna skäras niidt itu så a t t de deller eller rostadt bröd.
res i den mörka sidan af fisken, för bilda hallmanar och serveras till kaffe, a t t det hvita skinnet på andra sidan vin eller glass.
ej skall spricka.
Piggvaren lägges på Ä p p e l k o m p o t t (f. 6 pers.).
en fisksil - med den hvita sidan upp T i l l s o c k e r l a g e n: 259 gr. topp- och nedsättes i det ljumma vattnet, V i l d t p a s t e j (f. 6 pers.).
ty 4 kg.
socker, 2 del.
vatten, l 1 / 2 lit.
äpplen.
tillsatt med saltet.
Den får hastigt öfverblifven, skrapad fågel, ltys hg.
B e r e d n i n g: Af sockret och vattnet koka upp, men därefter endast små-1 späck, 4 ägs, 30 gr. hvetemjöl, 3 kokas en klar lag.
Äpplena sköljas LEDIGA PLATSER fr.
BILDAD, huslig flicka, ej för ung, uppfostrad i godt och allvarligt hem.
på landet, erhåller den 1 nov.
plats som biträde t i J husmoder i större, fi- nare hem invid Sthlm, där stora ford- ringar på ansvarskänsla och pliktupp- fyllelse komma a t t ställas på henne, men där hon äfven å andra sidan kan påräkna ett verkligt godt och vänligt hem; hon skall vara barnkär och bestämd, så a t t hon kan hafva uppsikt öfver % barn om resp. 9 och 3 års ålder, för hvilken senare dock t. v. finnes sär- skild sköterska; hon skall dessutom äga kunskaper i matlagning, sömnad och öfriga ett hushåll rörande göro- mål, jämte vana och förmåga a t t hand- leda och til] se tjänare, så a t t hon äf- ven beträffande hushållsgöromålen kan blifva ett verkligt stöd för husmodern.
Begynnelseaflöning 20 kronor pr (månad, som i mån af duglighet höjes.
Svar med fullständiga upplysningar och foto, hvilket återsändes, till » Godt husmo- derstöd » under adr.
S. Gumrelii an- nonsbyrå, Stockholm, f. - v. b.
FLICKA af god familj får plats a t t med husmoderns hjälp sköta 3 barn i ålder af 4 1 / 2 — 2 1 / 2 år samt 14 månader.
Svar med foto.
och lönepretentioner sändas till » Disponent », Västerås, p. r.
EN flicka, kunnig i sömnad och som kan läsa läxor med och lämna under- visning i musik åt 9-årig flicka, erhåller plats.
Anmälan hos fru Anna Erurnme- rin, Engelholm.
I GODT hem i Södermanland vid sta- tion, får bildad hushållsvan flicka plats.
Nya Inack.-Byrån, Brunkebergs- gatan 3 B, Sthlm.
BILDAD hushållskunnig flicka får plats som familjemedl.
i trefligt hem.
Norra Inack.-Byrån, Malmskillnadsg.27,Sthlm.
— 492 — och torkas.
De skalas, skäras i små klyftor och kärnhusen urtagas, hvar- efter de nedläggas i sockerlagen [och få koka mjuka.
De upptagas med hålslef och läggas i kompottskålen.
Lagen ko- kas därefter tills den blir simmig och hålles öfver äpplena.
Den serveras kall med vispad grädde.
1 omkring 2 cm.
tjocka skifvor hvilka bultas lätt på båda sidor och beströs med peppar och salt.
En tackjärns- panna upphettas långsamt, smöret bry- nes däri, biffarna iläggas och stekas 1 min.
på hvarje sida.
De uppläggas och pannan urvispas med den heta buljongen och såsen tillvaratages.
Lö- ken skalas och hackas fint.
Skin- kan skares i skifvor.
Potatisen skalas och skåres i V2 cm.
tjocka skifvor.
En kopparpanna med t ä t t slutande lock smörjes med kallt smör, däri lägges ett hvarf biffar och lök, därpå ett hvarf skinka och potatis, så lägges allt hvarf vis, öfversta hvarf vet bör vara potatis.
Biffsåsen påhälles och bör stå upp till öfversta hvarfvet.
An- rättningen får sakta koka 2 tim. hvar- efter vinet tillsättes och kokningen fortsattes tyg tim.
Biffen .serveras direkt ur pannan.
Ä g g v å f f l o r (f. 6 pers.).
212 gr. smör, 175 gr. mjöl, 4 ägg, 150 gr. socker, skal och saft af tyg citron.
T i l l v å f f e l j ä r n e t: 1 msk.
smör (20 gr.).
B e r e d n i n g: Smöret röres tills det blir hvitt och pösigt, då tillsättas mjölet, äggulorna, sockret och det fint rifna skalec samt saften af citronen.
Massan vispas 1 / 2 tim. och därefter ned- röres sakta de till hårdt skum slagna ägghvitorna.
Järnet smörjes endast till de första våfflorna.
De klippas och uppläggas på flat skål samt serveras ' med sylt S a f t k r ä m m e d m o n d a m i n (f. eller kompott.
6 pers.).
75 gr. mondamin, 4 kkp.
vatten, 3 kkp.
söt saft, skal och saft af V2 citron.
Beredning: Mondaminet utröres S j ö m a n s b i f f å l a J u n o (f: 6 pers.).
1,3 kg.
benfritt inna.niår eller med 1 kkp.
af vattnet.
Besten af biffkött, 3 tsk.
salt, V2 tsk.
hvitpeppar, vattnet kokas upp möd saften och 4 msk.
smör (80 gr.), 2 msk.
fint citronen.
Mondaminet tillsättes och hackad portugisisk lök, 2 hg.
kokt, krämen får koka under rörning i 5 Den upphälles i geléskål, får rökt skinka, IV2 liter rå potatis, 8 min.
del.
efterbuljong, 2 del.
hvitt franskt kallna och serveras med vispad grädde eller mjölk.
vin eller pilsener.
T i l 1 p a n n a n: ty 2 m s&amp;.
smör (10 gr.).
B er e d n i n g: Köttet tvättas med en duk doppad i hett vatten, skares PLATS finnes för en fröken boende i Göteborg, villig a t t hvarje eftermid- dag läsa med och underhålla en 8- årig flicka i en bättre familj.
Musika- lisk och engelsktalande, äger företräde.
Svar till » At Home », Nordiska An- nonsbyrån, Göteborg.
EN bättre flicka, van vid barn samt kunnig i sömnad erhåller plats nu ge- nast.
Bet.
o. ref. till Fru Sigrid Bratt, Sjögerås Säteri, Seffle.
BILDAD flicka (helst äldre), ordnings- full, omtänksam, plikttrogen och barn- kär Önskas som barnfröken.
Svar med rekommendationer till » Ansvarsfull plats », Halmstad, p. r.
EN enkel och anspråkslös flicka er- håller bra plats i familj som husmoders hjälp vid såväl ett barns skötsel som hushållsgöromål.
Jungfrur finnas.
Svar jämte fotografi och löneanspråk till » Familjemedlem » under adr.
S. Gu- maslii annonsbyrå, Sthlm, f. v. b.
EN enkel och anspråkslös flicka som vill deltaga i alla i ett hem förekom- mande göromål får plats på landet.
Svar till Box 16, Bollebygd.
SKICKLIG hushållerska får plats på herregård.
Litet hushåll.
Svar till » Sö- dermanlands, Id uns exp.
SNÄLL och ordentlig husa, villig a t t något hjälpa till med större barn får plats 24 okt.
i god familj.
Svar jämte betyg och fotografi till » Birka », Täng, Jämtland.
FÖR betalande landtbrukselev finnes plats den 1 instundande november vid Gustafsviks Säteri pr Kristinehamn.
Referenter: Grosshandlare Lars Brink, Achebergsgatan 3, Göteborg och Direk- tör C. Fredberg, Narvavägen 7, Stock- holm.
Plats finnes i 6 pers. hushåll för bättre, snäll och villig flicka a t t biträda husmoder med hemmets skötande.
Diskapparat, kork- mattor.
Svar med lönepret.
till Stens- borg 11, Eskilstuna.
