# ID: svediakorp-per1851
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,349
# sentences: 751
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 40 (1187).
22:DRA ARG.
SÖNDAGEN DEN 3 OKTOBER 1909.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
DTGIFVARE: JOHAN NORDLING.
1 Domprosten J E Berggren 2 Professor J.
A. Kolmodin.
3.
Professor J. O. Quensel.
4.
Biskopen af Winchester Hubert E. Ryle.
5.
Ärkebiskop J.
A. Ekman.
6 Biskopen af Salisbury John Wordsworth.
7.
Professor E.
E:son Stave.
8.
Professor N. Söderblom.
9.
Biskopen af Marquette J.
M. Williams 10.
Biskop H. W. Tottie.
11.
Kaniken i Salisburys biskopsstift F. R. Bernard.
12.
Domprosten professor H. Lundström.
13.
Vicekanslern för universitetet i Cambridge dr A. Mason.
A. Blomberg foto.
P Å TILLSKYNDAN af den engelska kyr- kans primas, ärkebiskopen af Canterbury, har Sverige, som kändt, i dessa dagar fått mottaga besök af ett antal af den anglikanska kyrkans märkesmän, med hvilka några af vårt lands främsta andlige sammanträffat i Uppsala till rådslag i för de båda kyrkorna viktiga ämnen.
Som den engelska kyrkan redan i längst förflutna tider varit att räkna till de andliga samfund, genom hvilka kristendomens gåfvor tillförts Sverige, har det ju sin glädjande inne- börd att vårt land nu fått mottaga besök af dessa Englands andlige, hitresta i syfte att åstadkomma en starkare gemenskap mellan svenskt och engelskt religionslif.
Under sin vistelse i hufvudstaden besökte de illustra främlingarne bland annat Riddar- holmskyrkan, och i engelska kyrkan förrättade biskopen af Winchester gudstjänsten för ett par söndagar sedan.
Under predikan framhöll biskopen, att aldrig någonsin tillförene angli- kanska präster vare sig från England eller Amerika företagit någon utländsk resa i sådant syfte, som nu var för handen.
" Vi ha kommit hit, " yttrade biskopen bl.
a., " icke för att diktera en viss politik eller fram- lägga några vissa villkor.
Vi ha kommit som 469 kristna bröder för att främja kristligt broder- skap.
Vi ha kommit för att om möjligt sida vid sida taga ett steg framåt i riktning mot kristlig enighet.
— — Vi fröjdas åt allt, som förenar.
Vi önska göra mer och mer af vår gemensamma kristenhet ".
Rådplägningarna ha, som nyss påpekades, ägt rum i Uppsala hos vår ärkebiskop, och det är under en förhandlingspaus vår här ofvan återgifna gruppbild är tagen utanför ärkebiskops- huset.
ÖS&amp; &amp; spall.
I ID O Q- I DOGHET är en gammaldags dygd.
Själfva namnet väcker minnen af helgsmålsstämning i en omgifning, där farfar eller mormor utgör medelpunkten.
Vår tid har återupplifvat mycket i smakrikt- ning från den tiden.
Färger, tyger, möbler, konstflit, t. o. m. blommor, som tolkat den tidens smak, komma nu tillbaka.
Det vore kanske rätta tiden att också upp- lifva idogheten.
Idoghet är icke flit och arbetsamhet i vanlig mening.
Den är något mera, något innerligare, en karaktärsegendomlighet, som ger en särskild färg åt ett hem eller ett helt folk.
Vårt folk har varit ett idogt folk, men är det knappast just nu, om ock enskilda hem ännu bära prägeln af idoghet.
Idoghetens afsvurne fiende är den satsen: " D e t l ö n a r s i g ej a t t g ö r a s i g b e s v ä r för så l i t e t. "
Och den satsen har slagit djupa rötter i samtidens medvetande.
Den har kommit med storindustrien, med maskinerna och med alla uppfinningar till vår bekvämlig- het.
Våra begrepp om en klok hushållning med tid och arbetskraft ha revolutionerats.
Vi ha vant oss att begära stora resultat på en kort tid och med ringa möda.
Därför reagera vi mot de små resultaten, afstå ifrån dem, negligera dem.
Men frånvaron af alla dessa små resultat, som vi lärt oss att förakta, lämnar små tom- rum i vår ekonomiska byggnad, som inom en tid bli farliga för byggnadens bestånd.
Det är i d o g h e t e n, som fattas.
I d o g h e t e n utnyttjar tiden och de små möj- ligheterna, tar sorgfälligt vara på de små ar- betsinsatserna.
I d o g h e t e n ger oss de små ste- nar och det murbruk, med hvilket vi fylla tom- rummen i muren och gifva den styrka, bär- kraft och varaktighet.
I d o g h e t e n skall därför icke vara en motsats till de stora arbetsinsatserna, som våra moderna arbetsmetoder gjort möjliga, utan blott ett nöd- vändigt komplement till dem.
i Att idogheten ' i vårt land i praktiken för, närvarande dock icke uppfattas så, beror utan!
tvifvel.
därpå, att vi stå i en oafslutad utveck- ling.
De stora länderna, som tidigare än vi tillgodogjort sig de tekniska hjälpmedlens väl- signelser, ha också tidigare kommit underfund med dessa hjälpmedels otillräcklighet utan till- hjälp af idoghet, speciellt i form af en hög ar- betsintensitet.
Det engelskt-amerikanska uttrycket " tid är pengar " är en sanning, hvars räckvidd vi i vårt land alls icke uppfatta, och den franska idogheten har ännu ingen motsvarighet hos oss.
Att gå på sina ben, då man kan susa fram på en velociped eller en elektrisk spårvagn, att skrifva bref eller gå ärenden, då man kan telefonera, att sy sina kläder för hand, när det finns symaskiner, eller sticka sina strumpor i hemmet, då de tillverkas så mycket fortare på fabriken, att slå sitt hö med lie, då det finns slåttermaskiner o. s. v., o. s. v. i oänd- PÄRMAR HET.
lighet, det anser nutidsmänniskan med en viss rätt vara slöseri med tid och krafter.
Den som vill förneka detta, måste ju betraktas som en förstockad baksträfvare.
— Ja, " med en viss rätt. "
Under förutsättning, att den inbesparade tiden och dito krafterna användas på ett så klokt och lukrativt sätt, att kostnaderna för de tek- niska hjälpmedlen ersättas och något vinnes därutöfver, ja, då är det tydligt att det varit slöseri att göra det större arbetet för den mindre vinsten.
Men beräkningarne häröfver ligga ej så sol- klara för hand, som många tro.
De mycket ekonomiska fransmännen, hvilkas privata ekonomi såsom regel visar ett solidt kredit, ha icke, utanför storindustrins område, accepterat de tekniska hjälpmedlen med samma begärlighet som vi.
Sedan trettio år tillbaka eller mer betraktas symaskinen såsom en nödvändighetsartikel i hvarje svenskt småborgar- eller arbetarhem.
Och hvem af oss är icke färdig att utbrista: " Detta med rätta. "
På franska landsbygden och i småstäderna är det endast yrkessömmer- skan, som använder symaskinen.
Alla de öfriga sy ännu i denna dag för hand ej blott till eget bruk utan i den största utsträckning till afsalu i Paris ' och de öfriga stora städernas varuma- gasinen All linnesöm skall enligt fransk upp- fattning vara handgjord, och det arbete, som där nedlägges på broderier, på handsydda veck i oändlighet och mera dylikt, är otroligt.
Göra vi oss nu den frågan: hvilketdera drar ut den största reella vinsten: de svenska små- hemmen med sin tidbesparande och snabbgå- ende symaskin eller de franska småhemmen med sin systematiska handsöm, så blir svaret inga- lunda till favör för det kraftbesparande hjälp- medlet.
Uppställa vi frågan på ett annat sätt och fråga: När voro frukterna af de.svenska hem- mens och de svenska kvinnornas sömnadsflit störst, före eller efter symaskinens tillkomst?
iså tror jag också, att svaret blir: f ö r e; och när voro de vackrast?
— Utan all gensägelse före.
Det går lätt och fort nu att snörpa ihop ett klädesplagg, men huru många kvinnor af folket kunna göra det vackert och väl?
Just denna känsla af oförmåga och denna föreställning om, att arbe- tet bör vara så lätt och så bekvämt, har på detta område tagit bort idogheten och arbetsglädjen.
Förr, då man ingen symaskin hade, sydde de flesta hem och de flesta kvinnor åt sig själfva.
Nu, då man har den, låta de flesta andra sy åt sig.
Förr, då handarbetet gjordes insiktsfullt och grundligt, satte man värde på solida varor, och resultaten af kvinnornas flit betraktades med rätta såsom tillgång i boet.
Nu är man nöjd, om man någorlunda reder sig för stun- den.
Frukten af symaskinens införande har sålunda för de flesta småborgarhem och arbetar- hem i vårt land blifvit ökad utgift, minskad tillgång och minskad arbetsskicklighet.
, Idun 1908 och föregående år Denna utveckling är utan tvifvel typisk för verkan af alla tids- och kraftbesparande hjälp- medel, som förvärfvas med ekonomiska uppoff- ringar — förutsatt att de samtidigt döda i d o g - h e t e n, slappa arbetsintresset och minska den personliga arbetsskickligheten.
Förr stickade hvarje gumma i vårt land på en strumpa och därmed fylldes väsentligen be- hofvet af strumpor utan stor kännbarhet.
Hvar- till använda nu gummorna den tid de åt sig och hemmen sparat in genom att låta fabri- kerna och yrkesmaskinstickerskorna öfvertaga stickningen?
— Vinna de månne in arbetskost- naderna och något därutöfver på den sparade tiden eller ha hemmen utan vederlag fått ytter- ligare en utgift, som måste täckas af männens arbetsförtjänst?
Vi kunna genomgå hela raden af arbetsom- råden, manliga såväl som kvinnliga, hvilka hug- nats af arbetsbesparande maskiner och moderna förenklingar, åstadkomna för stora pengar, så skola vi finna, att om de brukas utan arbets- flit, utan arbetsskicklighet och utan arbetskär- lek, så blifva de förrädiska vänner, som minska den enskildes välstånd.
Endast i förbund med idogheten kunna de komma till sin fulla väl- signelse.
Och i valet emellan båda, välj hellre idogheten!
ELSA TÖRNE.
Till kamp mot svälten!
D ET FINNS i London en slags " Rundmål- ning " i form af en lång gång, trång och smal, där åskådaren står, men sedan vidgas den alltmer, tills den i ett försvinnande fjärran tycks oöfverskådlig och inger en känsla snar- lik ' den man får, när man för första gången från strand ser hafvet grått, ödsligt och utan glimt af land.
Vi stå inför en sådan " rundmålning ".
Helt nära oss se vi kanske en hungrig barnablick eller en frysande kvinna, men de tusen där- bortom dem?
Kunde vi gå längre och längre in i gången, som heter n ö d e n, skulle vi dödströtta söka oss bort — så långt bort som möjligt, för att inte krossas af anblicken.
Det skulle vi, ni och jag, om vi icke äro skapade af det virke, som danar barmhärtighetssystrar.
Men det händer i dessa dagar, att också de söka sig bort, därför att deras händer äro tomma och deras hjärtan fulla af medlidandets smärta.
Sedan Idun i förra veckan utsände sitt upp- rop om hjälp till de svältande, har nöden växt, och den kommer att växa och bli rotfast hela vintern, om vi ej få snar hjälp.
Det är späda barn, som dött — hungrat ihjäl — män, förr stora i orden, som ödmjukt bedt att få genomsöka soptunnorna och behålla de mat- rester, de till äfventyrs finna, unga fabriks- arbeterskor, som utan tak öfver hufvudet och utan ett öre till mat gått ut på gatan och sålt sig.
Det finns bland Sveriges kvinnor en kår för sig.
Det är de själfförsörjande kvinnorna.
Den räknar sina medlemmar ur alla samhälls- lager.
Somliga sitta på banker, kontor, i skolor, i hem som tjänarinnor eller guvernanter, som- liga äro sömmerskor, butiksbiträden eller — fabriksarbeterskor.
De höra alla till samma kår, de lefva alla af sitt eget arbete.
Det är inte lätt att göra det — det veta alla själfförsörjande kvinnor nog så väl, men ställda i the struggle of life måste vi segra eller gå under.
Kan ni tänka er en ung kvinna sådan som ni själf, så utblottad på lifvets nödtorft, att hon tillhandahållas till följande priser: Kunna erhållas i nSrmaste bokhan- Iduns pärmar, röda med guldtryck ... 1:50 del eller direkt från Iduns expedition, Iduns Romanbibliotek, röda eller gröna 0:50 om rekvisition och likvid i postanvisning Iduns Hjälpreda, röda eller gröna ... 0:50 insändes.
— 470 —
D&amp;^2ä måste — som den sista utvägen sänka sig till den undre världen?
I en af våra större fabriksstäder måste slum- systrarna obönhörligt afvisa hundratals unga ar- beterskor, som bådo om en sofplats och ett bröd.
Deras inkomst ger dem blott möjlighet att vara " inneboende ", och den långvariga ar- betslöshetens verkningar gjorde sig förnimbara i massvräkning af alla de inneboende, som ej kunde betala.
Om det är modern, som när- mast tänker på barnen, bör det vara ni, som tänker på den ensamma kvinnan.
Vill ni af er månadslön offra något för att rädda en medsyster från gatan?
EIRA HELLBERG.
omkring henne.
Huset brukade annars skäras uppifrån och ned af alla lastens och rusets ljud, men det var väl ännu för tidigt på dygnet.
H o n skulle velat lägga sig, men vå- g a d e inte, ty hon kunde somna, och i kväll,, ja, i kväll skulle hon ju göra det — — I stället ställde hon sig upp för att tänka, men då hon försökte räkna ut någon, som kunde ge ett råd eller hjälpa, plånades världen ut och blef suddig och tom som hennes eget hufvud.
Resultatet af hennes funderingar blef ingenting annat än ett automatiskt: i kväll, i kväll — — H o n hade upprepat det och uppskjutit det så m å n g a tröstlösa, hungriga aftnar, att där snart var ingenting kvar äf dess fasa.
Med hänvisning till ofvanstående vädja vi ånyo till vår läsekrets ' gifmildhet mot de nödlidande.
Vi erinra om att penningebi- dragen genom oss sedan lämnas till diakoniss- verksamheten och slummen.
Qåfvorna, små och stora lika kärkomna, bli förvandlade till, vi upprepa det, då missförstånd uppstått, mat åt de hungrande, så långt det förslår, öfver hela landet.
I Stockholm boende gifvare kunna lämna bidragen direkt å Iduns expedition, Mäster- samuelsgatan 43, eller på Allm.
tidnings- kontoret, Gustaf Adolfs torg, hvarest listor finnas utlagda.
Från landsorten kunna pengarna lämpligast sändas pr postanvisning till Iduns expedition, Stockholm.
Glädjande att omtala har, som man kunnat vänta, ett lifligt intresse visat sig för insamlingen så- väl i Stockholm som landsorten, men nöden är ju så stor, att vi aldrig kunna få nog många gåfvor för att lindra blott den mest trängande.
För alla bidrag och deras användning kommer noggrann redovisning att inflyta i tidningen.
RED.
AF IDUN.
Räddningen » LILLA SKISS direkt ur verkligheten, f 7OLJANDE sådan den stundom kan forma sig långt bortom de gränser, dit den skyddade, lyckliga familjekvinnans erfarenhet når, talar i all sin kärfva knapphet — men ämnet inbjuder ju ei heller till någon blomster- stil — för sig själf.
Den framställer en situation, som upprepat sig mer än en gång, men om hvilken vi kunna veta, att den just nu helt visst utspelats bland Stockholms fattiga och skumma gränder.
M A N D A klättrade uppför trapporna vid Stadsgården mot Glasbruksgatan.
Hon höll hårdt i den svarta och hala trappledstån- gen, som om det skulle ske en olycka, ifall hon släppte den, höll hårdt, hårdt, och ändå h a d e hon kanske inte så mycket emot, att det just nu skedde en olycka.
Det var en rå skymning, Glasbruksgatan var svartmoddig och gropig och i groparna vatten, som m a n gick rakt i, emedan man ej såg tillräckligt för att undvika dem.
Men mörk som döden var Mandas port, som sam- tidigt var porten till gatans ruskigaste hus, och endast med svårighet fann hon trappan.
H o n h a d e nyligen öfvertagit en skrubb af en kamrat, som rest från staden under ar- betslösheten, var därför föga hemmastadd, och det tog tid, innan hon letat sig upp till vindsvåningen.
N ä r hon nådde sin dörr, voro hennes händer alldeles svarta och klibbiga af att ha trefvat utefter de smutsiga murarna, och hennes skosulor voro hala af fett, men hon var hemma.
H o n sjönk ned i sin smuts och trötthet på en stol innanför dörren.
Det var sällsamt tyst Använd endast KOCKUMS I rummet intill hade någon hela tiden oaf- brutet gått fram och tillbaka.
Nu började vandraren sucka och klaga och till slut jämra högt.
Nu väcker hon ungen, tänkte Manda, och i detsamma började ett barn gråta.
Manda kände inte sin granne, men dessa oroliga steg h a d e hon ofta hört, och ett par g å n g e r h a d e barnet, ensamt och inlåst, gråtit i timmar.
E n sådan jämmer som nu hade dock aldrig trängt genom den tunna väggen.
H ä r var då en stackare till i detta hus, och Manda greps af en naturlig lust att göra bekantskap.
H o n gick bort och knackade och blef efter ett par repliker insläppt.
D ä r inne gick en flicka vid hennes egen ålder fram och tillbaka på en landtlig tras- matta och hon fortsatte sin vandring utan att låtsa om vare sig pojken, som låg lik en liten förtviflad prick i ett hörn af sängen, eller den inträdande.
H o n var vanställd af gråt, och i rummet rådde en ursinnig oordning.
» Får jag låna en tändsticka? » frågade Manda.
Flickan gjorde en likgiltig rörelse bort mot byrån, men Manda, som inga tändstickor be- höfde, emedan hon inte hade något ljus, gick ej dit, utan bort till pojken i sängen, som lyc- kats sparka undan täcket och blott skrek dess värre.
» Kan frun inte få ' n i sömn? » » Hva ' lönar de ' sej?
Så fort ja ' går, vaknar ' an å skriker. » » Frun får se te å komma kvickt tillbaka. » » Kvickt tillbaka! » Ett nytt förtviflans anfall grep flickan.
» Ja ni kan säga de '.
H u r tror ni de känns å gå te tolf å inte förtjäna ett öre? » frågade hon snyftande.
» Måste frun vara borta hvar kväll? » frågade Manda.
Fl on och pojken lekte nu med hans bara fot, och han hade glömt sina sorger.
» Jag är ingen fru, » sade flickan.
» Känner fröken inte ens igen en å oss, när ni får se oss? » Och hon såg på den magra och hop- tryckta flickan vid sängen med en obeskriflig min, som likt en blixt lyste upp hennes an- sikte, blottade hvarje lastens skråma och gaf det för ett ögonblick något af förnedringens storhet.
M a n d a hade naturligtvis sett både de him- melsblå guldbroderade sammetsskorna, den g r a n n a promenaddräkten med brämet af gat- modd kring kjolkanten, man hon hade velat vara grannläga.
» Här ser så utfattigt ut, » sade hon nu litet stött öfver tillrättavisningen.
» För den skull så kunde en nog ha ' et bättre, » sade flickan, » men jag kan inte förmå m i g!
Ni tror mig väl inte, men jag går inte ut, förr än vi svälter bägge två, och när jag får pengar, sparar ja ' å sparar, men rätt hva ' de ' är måste ja ' ut igen.
A för hvar gång- blir de ' b a r a värre.
Fröken ser inte ut, som fröken hade konjak, men annars skulle ja ' be om en, de ' är så förfärligt — — — » ANDRÉE.
•: K " AI MAD AWURVAKWS ANfiVVADlTC A.
A .R«« på landets modernaste stärkelse- &amp; AJJV1AK B.S tillverkad;; utm „ rker g B n j k f l d t f ö f by, t _ PANSAR-Bmaljerade GJUTNA GRYTOR.
Giftfria.
H o n vaggade fram och åter m e d kroppen och kved som under svåra plågor.
Den fattiga M a n d a h a d e naturligtvis ingen konjak, men hon fick plötsligt en förtärande längtan efter.
H o n sade tyst: » Ska ' fröken g å ut i kväll?
F å r ja ' gör d e ' någe ', om ja ' går me '? » Den andra bara såg på henne, först för- vånad, sedan granskande, som för att väga hennes möjligheter.
— » Vari ' ute förr? » » Nej, men ja ' har tänkt länge, » sade Manda enkelt.
» Hva ' ska ' en ta sej te '?
Ja ' är utan arbete, för dom tog bara tebaks de bästa efter strejken, och ja ' har alltid vari ' lite ' klen och långsam af mig.
Ska ' en rent svälta ihjäl? » » Mitt namn är Jenny Svenson, » sade flickan, som tyckte tiden vara inne att presentera sig.
» Jaså Manda?
Nu s k a Manda inte vara tokig.
Det finns väl a n d r a sätt, och det är inte så till å gå ut.
M a n d a har inte just utseendet.
D ä r är m å n g a snygga flickor utan arbete i höst. » » Ja ' vet nog de ', » sade Manda ödmjukt.
» Men så mycke som till en tredje klass bil- jett till Kalmar och lite förning till moster jag har där, de ' tycker ja ' ändå — — » » Jo, ja ' känner te ' t, » sade Jenny föraktligt.
» Manda tror förstås, att de går å sluta, när en vill.
Tro mej, kommer M a n d a ut me ', så blir de ' ange ' öfver te den där biljetten.
Aldrig kommer jag i evighet ur detta.
O, nu ska ' ja ' ut, o, o, o, » — hon började jämra igen — » å inte en fingerborg brännvin en gång. » » Att Jenny börja ' nånsin d å?
Va ' de ' efter Jenny fått pojken? » » Asch långt förut, » svarade Jenny, inte utan viktighet midt i sin bedröfvelse.
» Systrarna är ute allesammans, å en tänker först inte på annat.
Men sen o — » » Men fadern till pojken då?
Hvem är de '? » » De ' vet ja ' inte. » Det ryckte i ansiktet, det var hennes blyg- sels innersta nerv.
M a n d a s å g - i plötslig förskräckelse på poj- ken, som såg så overklig ut med sitt hvitblå lilla gubbansikte.
» Ge hit ' en, » sade Jenny, » så ska ' ja ' göra i ordning kräket, innan jag går. » H o n tog honom m e d skygga och motvilliga händer och utan att kasta en blick på honom.
Man- da lade märke till, att hon hela tiden, medan hon lossade hans kläder, satt bakåtlutad, så att hon hade honom en armslängd ifrån sig, och hela tiden sade hon icke ett ord eller rörde en muskel i sitt hårda, slutna ansikte.
Manda fick en vink att ta ner några plagg från ett streck vid spiseln, och med bort- vändt ansikte satte modern dem på honom.
» Men hvarför sitter Jenny så? » frågade Man- da till slut, nästan förebrående.
» J a g t ö r s i n t e a n d a s p å h o n o m. » Flickan från gatan hade intet annat sätt att visa sin moderliga omtanke.
M a n d a teg, förvirrad.
» Ta ' n nu, » sade Jenny.
H o n skakade i hela kroppen.
» Seså klä nu på sej, » hviskade Manda af- ledande.
» Jag tror han sofver redan. » Jenny var snart i ordning-.
H o n var sig helt olik, när hon stod färdigklädd, riktigt stilig, tyckte Manda.
» Adjö så länge, » sade hon beskyddande till Manda, » och bli nu här, tills jag kommer igen, hör du.
Alltid ska ' du få en tår kaffe och lite ', om du ser efter pojken. » Manda somnade lycklig bredvid barnet.
Solida.
: K A L M A R;; - D I C C T A D I ^ n i C 13 K l d u l A K I V D L S D: — 471 — l: m a bet, renhet och styrka.
Pinnes hos hvarje välsorterad ipecerlhand- &gt; - i ar e i hela riket.
OBS.
I Guldmedalj 1 London l o o e.
= = = = =;
HEMMET F Ö R A R B E T E R S K O R D I VASASTADEN.
EN, SOM STARTAR för att i samma tur besöka det nya Hemmet för arbeterskor vid Vikingagatan och Engelbrekts församlings nya barnkrubba, Valhallavägen 102, får en in- tressant öfverblick af hela denna nya stad som växer så snabbt ofvanför det gamla Norrmalm, att en icke Vasastadsbo kan märka det vid hvarje nytt besök.
Vid gula linjens ändpunkt ligger nämligen det nya arbeterskehemmet, i ett af de splitternya kvarteren vid Roslagstull, där röda linjen slutar, ligger Engelbrekts nya barnkrubba, och mellan dem breder sig nya kvarter, somliga så nya att gatorna ej ens fått rännstenar och trottoarer.
Arbeterskehemmet består af fem sammanslagna våningar fyra trappor upp i Vikingagatan 7 B, och med detta hem har föreningen " Hem för arbeterskor " lyckats bereda plats till ytterligare 40 Hyresgäster, utöfver det 60:tal, som bo i hemmen på Kungsholmen och Söder.
Det kan som ett bevis på hur snabbt föreningen utvidgat sin verksamhet nämnas, att den startade den 1 okt.
1898 med ett hem för tio arbeterskor.
Det nya hemmet i Vasastaden har 17 sofrum med plats för 1, 2 eller 3 hyres- gäster i hvarje.
De äro möblerade med enkla, betsade eller lackerade furumöbler och hemslöjdstyg på sofforna i olika färger, ljusa gardiner och på hvarje bord en vac- ker broderad duk, som skvallrar om en mindre officiell del af styrelsens verksam- het.
Dessutom finnes ett samlingsrum med skrifbord, böcker och piano.
Tillsamman med föreståndarinnans rum och ett på 1.
SAMLINGSRUMMET.
2.
E T T A F H Y R E S G Ä S T E R N A S andra sidan liggande stort sofram bildar det vid behof en rymlig sällskapsvåning.
Fyra kök stå till arbeterskornas disposition; de bli alltså ett kotteri af omkring tio i hvarje.
Här laga de sina måltider, och på söndagsmor- narna kokar den, som är i tur, kaffe, medan de öfriga ligga och vänta på att bli bjudna på sängen.
Hvar ' och en har i köksskåpet sitt lilla fack med nyckel, där hon förvarar sina matvaror.
Af det femte köket har blifvit ett präktigt badrum, som flickorna få begagna mot en ersättning af 25 öre per gång.
För en plats i detta vackra hem, så olikt mot hvad en arbeterska annars vanligen får nöja sig med, när hon bor inne i en äfven utan henne trångbodd familj, betalas från 14 till 8 kr.
pr månad, för det högsta priset fås då ett ensamt rum.
Där är inga andra villkor för att få hyra än att vara en arbeterska under 40 år och vilja underkasta sig hemmets få och enkla regler.
Flere af hyresgästerna äro lagersöm- RUM.
A. BLOMBERG FOTO.
samhet af möjligheten att få en treflig bostad för ett pris, som de kunna komma ut med.
Det har länge varit klart att den, som vill göra något för att lätta den ensamma arbe- terskans ofta tunga lifslott, måste först se till att hjälpa henne till människovärdig bostad — till något som hon kan kalla ett hem, och här har föreningen Hem för arbeterskor gjort ett vackert och vägrödjande arbete.
Och själen i detsamma är fabriksarbeterskornas vän sedan gammalt, fröken Gerda Meyerson, föreningens sekreterare.
Man kan tryggt säga, att hon hör till dem som här i landet verksammast bidragit att föra fram arbeterskornas sak för den borger- liga publiken.
Den nya barnkrubban ute vid Roslagstull ligger och lyser som ett litet smycke under berget med fasaden mot den öppna planen vid Valhallavägens mynning.
Här släpper staden sitt grepp, några stenkast ifrån ligger Brunns- viken vid sina lummiga stränder, men samti- digt är man närmaste granne med för- staden, och det är därifrån ur fattigkvar- teret Körsbärshagen, som de små komma, hvilka vårdas här, medan mödrarna äro ute på arbete.
Det nya hem, som sällskapet " Engelbrekts församlings barnkrubba " nu på egen bekost- nad uppfört för sin verksamhet, är en vac- ker rödhvit villa med en näpen förstugukvist, • skuggad af vårdträdet, en stor lind.
På sluttningen utanför ligga trädgårdsland, där merskor och strykerskor, men äfven biträden i mindre affärer, som of- tast ha det sämre ställdt än andra arbeterskor, begagna sig med tack- ENGELBREKTS BARNKRUBBA.
FÖRSAMLINGS 1.
E X T E R I Ö R.
RESTÅNDARINNAN FRÖKEN HELLGREN TRISEN (STÅENDE) OCH 1NSPEK- F R Ö K E N INGRID (SITTANDE) BLAND 2.
F Ö - RUT EBERSTE1N SINA SKYDDS- LINGAR Å SPÄDBARNSAFDELNINGEN '.
3.
KOLTAFDELN1NGEN S A F T OCH US!
•••••••••• Några lldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem.
som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot insändande af nedannämnda be- lopp till Expmdltlonon mf Idmn, Stock- holm, erhålles Inom Sverige porto fritt t ••••••••••••••• ••••••••••••i Idun Idun Idun Idun Idun Idun Idun 1892 1893 1895 1902 1903 1904 1905 BJUDES (n:r I felas) (utan julnummer) (med julnumret) (med julnumret) (med julnumret) (med julnumret, n:r 28 felas) •••••••••••••••••••••••i PÅ KAKOR.
2: — 2: — 2: — 4: — 4:50 5: — 5: — Idun 1906 (utan julnummer, n:r 25 o. 52 felas) Idun 1907 (med julnumret) ... Iduns julnummer 1894 Iduns julnummer 1898 Iduns julnummer 1905 Barngarderoben 1905, komplett Barngarderoben 1908. n:r 4 o. 3 felas •••••••Illlllllllllltlllllll 472 IIIIIIIIIIIIII 5: 50 6: — 0:20 0: 20 0: 50 2: — 2: -; US!
de större barnen, när den tiden kommer, skola få hvar sin egen lilla täppa.
Det är en full- komlig liten idyll i storstadskanten.
Anordningarna invändigt äro praktiska och hemtrefliga, interiören färgrik och glad, för lif- ligheten sörja barnen själfva.
På nedre botten ha 2 — 7-åringarna sitt lekrum och matrum, och där har krubbans inspektris, fröken Ingrid Eberstein, fått sig upplåtet rum för en späd- barnsafdelning med plats för 12 små, som tagas emot, då de blott äro några dagar gamla.
Här är vidare ett ljust vackert kök med varmvatten- cistern samt badrum med badkar i tre olika storlekar.
På öfre botten har den unga före- ståndarinnan, fröken Rut Hellgren, en förtju- sande tillflyktsort, när hennes många omsorger ge tid att använda den, och här är äfven rum för hennes biträden.
I samma våning är för- lagd den afdelning af krubbans verksamhet, som kallas Barnavärn.
Flickor i skolåldern inbjudas att samlas här om eftermiddagarna, få hjälp med sin läxläsning och handräckning med lagning af sina kläder samt bli slutligen bjudna på kvällsvard, innan de gå hem.
Det är helt och hållet frivilliga krafter, unga flickor, som sköta denna afdelning.
J a g passar här på att inflika en uppmaning till dem, som ha " urvuxna " barn- och ungdomsböcker eller säll- skapsspel att komma ihåg " Barnavärns " tomma bokhyllor.
Men barnkrubban har ännu flere sociala upp- gifter att fylla jämte dem att vårda de små under moderns bortovaro och ta hand om flickor i skolåldern.
En af dem är att söka uppfostra och inverka på mödrarna, dels när dessa komma för att hämta barnen, dels vid särskilda aftnar för mödrar, men en annan, ännu viktigare, är att fostra unga flickor i barnavård.
Barnkrubbans inspektris är af den mening att vill man arbeta in tanken att barna- vårdskurser böra bli obligatoriska i folkskolan liksom nu skolkökskurserna, så måste privata företag här som alltid rödja vägen.
Ett sådant vägröjningsarbete göres nu genom att anordna kostnadsfria 2-månaders kurser för 6 st. flickor, som kommit ur folkskolan, samt för ett par be- talande extra elever.
De få den praktiska un- dervisningen å spädbarnsafdelningen, med vård af barnen, tillredande af deras mat, tvätt o. s. v., den teoretiska meddelas af anstaltens läkare,, doktor Inez Laurell, vår första kvinnliga barn- läkare, hvars namn man gärna stöter på i sam- manhang med " kostnadsfri läkarvård " vid sociala företag.
Endast för maten betala eleverna 30 öre om dagen.
Det är unga, glada krafter som här utföra ett mångsidigt och gagnande samhälleligt arbete, och det är väl icke att desavouera direktör Öländer, ordföranden i hvad jag tyckt vara världens moderligaste styrelse, eller arkitekten, Theodor Kellgren, som så lyckligt löst sin upp- gift, om jag kallar det ett verk af kärleksfulla kvinnohänder.
Den hederstiteln har barnkrub- ban för öfrigt gemensam med det nya hemmet för arbeterskor.
E.
— ER.
Ärade kvartalsprenumeranter erinras härmed om vikten af att utan dröjsmål förnya prenumerationen för årets sista kvartal för att däri- genom undvika afbrott i tidningens regelbundna expedi- tion.
Samtidigt tillåta vi oss påpeka att det är så mycket nödvändigare, att prenumerationen nu verk- ställes, som alla våra prenumeranter, äfven de nu till- trädande, gratis erhålla Stockholmskan, Iduns julnummer 1909, hvilket såväl konstnärlig som litterärt tvifvelsutan kom- mer att bli årets originellaste julpublikation.
Landets främsta Ur barnens värld.
Svensfia fandsftap.
Från Iduns Barnens-Dag-pristäfling.
En diktcykel af Hjalmar Stig Barbrosson.
Wallander.
LIFVANDE NORDPOLSFARAREN och isbjörnsjägaren Stig Barbrosson framlefver sin trygga tillvaro på ett bruk i Dalarne.
Som äkta dalmas är han bror med hela världen och färdig att hälsa, om det så vore själfva kungen, med ett gemytligt " Goddag på d e j! "
Den unge mannen fyllde år i november — frågar man hur många, kan man få höra honom, ej utan ett visst vemodigt patos, citera följande af hans vän mejerinnan diktade ode till hans sista födelsedag: B Liten Stig är fyra år.
Ljufva barndomstiden går.
Snart så börjar skolan svår.
VII.
Småland.
DÄR KOM en långväga vandrarman, och staf och ränsel hade han, men ränseln var tom och kassan läns till dygnets kräfvande timma.
— Där stod han på Östergötlanls gräns och säg under lyftande dimma af glänsande sjö ett land, en träns långt inne i landet glimma.
Men rundt kring sjöarnes klara blå han fann ett bälte af urskog stå o.h djupast inne i skogens värn låg mörkt och hemlighetsfullt en tjärn.
..
Sä såg han hur väldiga gråstensrös stått upp ur jorden sen hedei.hös; och gråa stugor med mossiga tak och brutna tegars grönskande flak, som vänt mellan stugorna myste.
Och solen log och lyste!
— Då gick han ned i det tand han sett och knackade pä i en stuga Där möttes han af ttt leende bredt och en dryck som hette duga.
Och gladt och godt han bjöds stiga in och sitta till bords med de andra och tvingades fylla ränseln sin, när sedan han bort skulle vandra.
O.h allt som gafs v r sä hjärtligt ment och sä innerligt främlingen unnadt, att de me garna betad med rent och glänsande gu ' .d, om han kun ' at.
Men nu var han en var drare rätt och slätt och lycklig af ölet och glad och mätt, och han gick med unga och spänstiga steg sin stråkväg frän öfver backig teg.
Och hvarthelst han kom, så mötte han alltid ett leende vänl gt och gudt, af bröd en bit och af dryck ett mått och en kärfve halm för den trötte.
Och främlingen vandrade vida kring, såg många sköna och märkliga ting.
Säg fjäll och sjö och himmel blå och folk och granna städer.
Gick trygg i alla väder.
Men aldrig glömde han det han såg den ljusa morgo, då landet låg djupt under hans fot och myste och dimman steg och solen lyste.
Ett fattigt land, men rikt ändå trots tegarnes sten och stubb och strå, ett fattigt folk af en torftig jord, men med öppen dörr och med gästfritt bord.
Huruvida Stigs framtida storhet i någon mån sammanhänger med den omständigheten, att han är sina föräldrars enda barn, må lämnas • därhän.
Lika litet tror jag mig om att afgöra om det blir i en Sven Hedins, en Alfred No- béls eller någon af de stora filosofernas fot- spår han kommer att skära sina lagrar.
Att han äger förutsättningar för såväl det ena som det andra är emellertid höjdt öfver allt tvifvel .. Eller vittnar ej till exempel följande histo- ria om en för en så ung man enastående tan- keskärpa?
Stig sitter till bords en middag och äter kåldolmar, hvarvid han samvetsgrant plockar ut innanmätet och lämnar kålbladen kvar. "
J a g tycker inte om skinn, " förk ' ärade han.
Faster, som är lärarinna, påpekar det olämpliga i ut- trycket " skinn " — det är ju bara djur, som ha skinn, och Stig vet väl att kåldolmar inte är något djur?
" Du har ju skinn, " replikerar den förhopp- ningsfulle.
Ett annat prof på hans starkt utvecklade sinne för logik må anföras.
I ett anfall af vänlighet förärar han en dag sin mamma den värdefulla gåfvan af en liten bleckask med kronprinsens porträtt på locket.
Som pappa just behöfver en liten ask för några småsaker, öfverlåter mamma presenten åt honom.
Stig, som finner detta mindre juste, uttrycker sitt misshag, hvarvid pappa citerar: " Genom gåfvor och gengåfvor varar vänskapen längst. "
— " Inte passar det här, " säger Stig med djupt ogillande. "
J a g har inte fått någon gengåfva! "
Lika logiskt som hans tänkande i öfrigt är hans ordförråd.
Eller hvad sägs om analogi- bildningar som " i öfvergår " (= i förgår), " en kvarndel " (sammanslagning af kvart och fjärdedel, hvilken han uppfann vid ett kri- tiskt tillfälle, då det gällde att dela en apelsin så, att pappa, mamma, sköterskan och han själf finge hvar sin del), " i lefvandeheten " (= i verkligheten) och " titti " (= hundra, den språkliga behållningen af hans första ströftåg inom den högre matematiken).
I sanningens intresse bör dock medgifvas, att andra uppfinningar äro mindre lyckade.
Så- som den gången, då faster skulle hålla en karamellspåse åt honom och förmanades att vara aktsam, emedan innehållet var — " så otåligt ".
Eller då han väckte en dygdig om- gifnings fasa med det nästan till hädelse grän- sande uttrycket " Jesus och hans lakejer. "
litterära och konstnärliga illustrerade familjetidning bör ej saknas i något hem.
Pristäflingar hvarje vecka.
Helt år 6: 5 0, hälft år 3: 2 5, lösnummer 12 öre.
— 473 — P.
S. IDUN
^ I.
STRIDEN BLÅSES GENERALMAJOR II.
IN I WIKANDER.
VÄSTERBOTTENS MORGONVÄKTEN.
7.
REGEMENTE NORRLANDS I STRID.
2.
LANDSKAP DRAGONER 12.
VID SMYGA SOLLEFTEÅ MED FIENDEN I BAKHÅLL.
F R A M GENOM SKOGEN I N Ä R H E T E N PRINS C A R L OCH Ö F V E R S T E B E R G E N Z A U N.
18 T1MMERFLOTTARE 3.
KONUNGENS B O S T A D, G R O S S H A N D L A R E AF RESELE.
8.
S J U K V Å R D S S O L D A T E R N A 13.
E T T K U L S P R U T B A T T E R I ÅSE STRIDEN.
SLÄPAS UPPFÖR 19.
D E F R Ä M M A N D E I ÖSTERÅSEN.
OFFICERARNE.
ERS ' VERKSAMH 20.
14.
MORGON!
/ (Ttorr / avcf.
tegiska kunskaper ha bekräftat, att den moderna militära utbildnin- gen står relativt högt här hemma.
Krigsskådeplatsen har varit förlagd kring Långsele och Sollefteå och den sammanlagda truppstyrkan har beräknats till cirka 14,000 man.
I duns illustre krigskorrespondent, hoffotograf A. Blomberg, har med sin kamera deltagit i bataljerna, och vi bjuda här våra läsare resultat af hans skarpa iakttagelseförmåga och allestädesnärvaro.
Lappgubben Sjul Larsson liksom ock de norrländska timmerflottningskarlarne ha kommit med som staffagebilder, och de äro onekligen ganska pittoreska sådana.
ADS VILLA VID LÅNGSELE '.
4.
FIENDEN RYCKER AN MOT LÅNGSELE.
5.
UPPLANDS ARTILLERIREGEMENTE I STÄLLNING.
6.
KONUNGEN SAMTALAR MED ST VID VÄSTERFLO.
9.
MIDDAGSHVILA VID LÅNGSELE KYRKA.
10.
GENERALMAJOR VON PLATEN MED STAB ÅSER STRIDEN FRÅN LÅNGSELE KYRKOVALL.
3ROSLAGNING VID HJELTA.
15.
STRIDSKAMRATERNA TRÄFFAS UNDER VAPENHVILAN.
16.
FÄLTTELEGRAF.
17.
KRIGSFÅNGAR OCH SÅRADE I SOLLEFTEÅ.
OALETT.
21.
SKYTTEGRAFVAR KASTAS UPP.
22.
LAPPEN SJUL LARSSON PÅ SPANING.
^ * D Våra flickor.
Några synpunkter och förslag.
Af Hanna Kamke.
I.
I AKTTAR MAN våra unga flickor med lugn, opartisk blick, märker man snart, att ehuru en stor del af dem kunna sägas fylla måttet, dock en ej ringa del återstår, om hvilka det samma ej gäller.
Att omdömet ibland blir ganska skarpt och vi frestas att skära alla öfver en kam, ligger nog däri, att de mindre goda elementen liksom simma på ytan och tränga sig fram, så att de för den ytlige betraktaren tyckas vara det öfvervägande antalet.
Men går man till grunden, ser man att det i själfva verket finns en hel stam gedigna, präktiga unga flickor, som med allvarlig sträfvan förena en sund ungdomsglädje, fastän de skymmas un- dan och i sin tillbakadragenhet ej genast märkas.
Det är ej till dem vi här vända oss, utan till de andra, som till följd af bristande upp- fostran och egen obetänksamhet gifva skäl för klander.
Vore här blott fråga om ett och an- nat undanlag, lönade det ej att spilla ord, men det är en hel samling unga flickor, som be- höfva, att man håller spegeln framför dem.
Från början vilja vi dock betona, att de ung- domar, vi syfta på, ej stå att finna på någon bestämd plats, utan uppenbara sig litet hvar- stans i alla samhällsklasser.
Minsta antalet torde dock förekomma bland dem, som på all- var arbeta för ett högre mål och ej af fåfänga eller andra lägre motiv drifvits in på respek- tiva banor.
Kanske en och annan känner igen sig själf i följande teckning af en ung flicka, sådan hon ter sig i månget hem.
Från tidigaste år bort- skämd och uppassad, fordrar hon längre fram som sin rättighet att befrias från allt, som tycks henne obekvämt.
I fattiga hem måste modern sträfva och slita, medan dottern utan en känsla af blygsel går sysslolös eller på sin höjd har en virkning i händerna.
Är familjen så ställd, att tjänare hållas, åligger unga frökens passning dessa, och hon skulle med förvåning betrakta den, som fordrade, att hon hjälpte sig själf.
Och hur går det, när en så uppfostrad flicka kommer till främmande hem?
Hon blir en plåga för den, som skall ta emot henne, vare sig hon kommer som tjänarinna, som hushålls- fröken eller gäst.
Stora anspråk på andra, små på sig själf, samt vanligtvis okunnig om sin egen oduglighet och oberättigade anspråks- fullhet.
Till denna unga flickas meritlista hör också, vare sig hon vistas i eget eller andras hem, att hon saknar sann höflighet.
- Den, som blif- vit uppfostrad att tänka " hufvudsakligen på sig själf, är ej böjd för en höflighet, som kan fordra den egna trefnadens tillbakasättande af hänsyn för andra.
Sådana unga flickor, hur fina de än tro sig vara, uppträda ej heller som sig bör i säll- skap, i bodar, på gatan etc. Lugnt sitta de kvar, när något tappas, äfven om äldre per- soner tvingas att böja sig ned.
Högljudt säga de sin mening, om ock med fara att af- bryta en annan.
Ett höfligt tillbakavikande, när någon önskar komma fram, bär emot, och en bön om ursäkt för en förseelse mot god ton eller en ofrivillig knuff, banar sig ej lätt väg öfver deras läppar.
Flickor, som från barndomen vants att följa sin egen vilja, obekymrade om andras, ta na- Hudens turligtvis också fasta på de nya frihetsidéerna i umgänget med manlig ungdom.
Mycket tidigt redan ser man dem, oftast pyntade öfver sin ålder, flirtande i sällskap med skolgossar, längre fram med ynglingar och unga män.
På offent- liga promenader, i damkaféer, utställningar m. m. synas de skrattande, pratande, kokette- rande.
Verkligt djupa intressen torde de knap- past ha, de skulle då ej så vilja slösa med sin tid, ehuru en och annan visserligen sysslar med studier eller konst och därför i sitt yttre upp- trädande söker verka konstnär eller stor begåf- ning.
På tal öm umgänget mellan manlig och kvinn- lig ungdom känna vi oss manade att särskildt beröra en punkt, som kastar ett fult ljus öfver mången ung flickas förstånd och hjärtelag.
Vi syfta här på den allmänt utbredda vanan, att unga flickor låta bjuda sig af sina manliga vänner.
Är det verkligen möjligt, att så många flickor ej förstå pengars värde, ej förstå, att de unga gossarne och ynglingarne, af hvilka de utan en skammens rodnad ta emot bjudningar på konditori, teater, promenader i vagn m. m., oftast ännu ej ha själfförvärfvade pengar?
I bästa fall bestås kalaset af ynglingens föräldrar, hvilka kanske med försakelse lämnat honom en handkassa för nyttiga utgifter.
Men hur mån- gen gång skuldsätter sig icke den unge, om han ej gör ändå värre saker, för att kunna tillfredsställa tanklösa, hjärtlösa flickors begär och nöjeslystnad.
Den uppväxande gossen är ofta barnsligare, godtrognare än flickan, och känner sig smickrad att få visa sig ute med eleganta unga damer, hvilkas talande tungor inge honom tanken, att de äro höjden af full- komlighet.
Och för deras skull offrar han ej sällan sinnesro och heder.
Ty utan samvets- förebråelser kan väl en godartad yngling ej för sådant utgifva pengar, hvilka strängt taget ej tillhöra honom, och hans hederskänsla måste få en knäck, när han begifvit sig in på skuldsätt- ningens väg.
Och har den unge mannen själfförvärfvade pengar, behöfvas de säkert för hans utkomst, för hans fortbildning och sparkassan.
Vill ungdom roa sig tillsammans, och ha de råd, må då hvar och en betala för sig själf, det är rättvist och hederligt, och totalsumman skall säkerligen bli mindre, än om den unge mannen ensam fått betala.
Unga damer visa ofta en till girighet gränsande sparsamhet, när det gäller deras egen kassa.
Men ännu en sak måste vi beröra, som mödrar med söner i allmänhet ha en obehaglig erfarenhet af.
Vi mena den efterhängsenhet många unga flickor visa genom att ringa upp gossarne i telefon eller per post söka stämma möte.
Ynglingen har kanske föresatt sig att den dagen arbeta duktigt, han har för ögonblicket ingen tanke på nöjen, då ljuder den lockande rösten i telefon och efter en mer eller mindre lång strid med sitt bättre jag ges löftet att möta fresterskan ensam eller i sällskap med flere af samma sort, som kanske på lik- nande sätt skaffat sig kavaljerer att bli bjud- na af.
Om någon menar, a t t ' v i användt för mörka färger, vilja vi be vederbörande att med öppna ögon se sig omkring, kanske sanningen af våra ord då uppgår för honom.
Väl vore om mö- drarna häraf blefve uppmärksamma och litet bättre öfvervakade sina döttrars umgänge.
Vi ha hört berättas, att unga flickor gå ut under förevändning att arbeta och äta kvällsvard hos kamrater, men i stället äro på nöjen.
För- äldrarna tro, de vistas i familj, men de uppe- hålla sig på konditori, utvärdshus eller teatern med efterföljande supé.
Att så mången flicka ger skäl för klander af här berörda art beror såsom redan nämnts på missriktad uppfostran i hemmet och på den moderna frihetsförkunnelsen, som gällt ljuder i de ungas öron, utan att de samtidigt för- nimma den fordran på eget ansvar, som följer hvarje rättighet.
DE NYINKÖPTA SKULPTURERNA AF MEUMER I VÅRT NATIONALGALLERI.
1.
STENHUGGAREN.
2.
RIDANDE RÄKFISKARE.
3.
BÄRARE.
A. BLOMBERG FOTO.
vård.
På grund af sin u p p f r i s k a n d e i n v e r k a n å hudsystemet vinner Salubrin en • städse ökad användning vid hudens vård.
Särskildt har frottering af kroppen med ett \ af Salubrin fuktadt tygstycke " befunnits verksam till förekommande af f ö r k y l n i n g; e f t e r s v e t t n i n g och till motverkande af ö m h e t och v ä r k efter öfveransträngning.
: Det är ej alltid fåfänga, när ynglingar bjuda unga flickor.
Ofta kan en varmare böjelse ligga till grund, och han vill på det sättet vinna henne eller skaffa sig tillfälle att mera få vara tillsammans med henne.
Men bakelser och choklad väcka ej kärlek, och tillfällen att träffas finnas utan penningutgifter, en promenad gör samma nytta.
Sorgligt nog fästa sig unga gossar ej sällan vid ytliga, värdelösa flickor, som draga dem till sig genom en viss stilfull- het i det yttre och förmågan att genom sitt tal slå blå dunster i ögonen på dem.
Men när gossens allvarliga känsla sedan tröttar henne, och hans förmåga att tillfredsställa hen- nes njutningslystnad tar slut, eller andra be- undrare vinka, då afskedas han, han är en öfvervunnen ståndpunkt.
En så behandlad yng- ling vänder sig med bitterhet bort från allt hvad flickor heter, om han ej i sin tur börjar leka med andra och vållar dem sorg.
j IDUNS MODELLKATALOG!
— 476 — Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem.
Fyra rikhaltig » säsonghäften årligen.
Koloreradt omslag.
Prenumeratloniprii " 2.20 för helt är — 60 öre pr häfte.
A. Blomberg foto.
NORDISKA MATEMATIKERKONGRESSEN, frän hvars första sammanträde i den ny uppförda D EN Stockholms Högskolas aula vi här meddela en gruppfotografi, hade samlat märkesmännen inom den matematiska vetenskapen i norden och bar alltigenom dubbelprägeln af vetenskapligt allvar och kordial sällskapsglädje.
Professor G. Mittag-Leffler, som varit kongressens initiaUvtagare och ledande själ, höll hälsningstalet, och det är från delsamma vår bild är tegen.
På professorns högra sida synas kronprinsen och statsrådet Hedenstierna, på den vänstra ecklesiastikministern Lindström och professor Fredholm.
Mellan stjärnskotten » Skiss för Idun af G u s t a v a S v a n s t r ö m.
ISPONENTEN B E R G V I K S hade haft middag.
Det kom som en grann, hvit glädje öfver forsen i solnedgången, en högre, nästan ondske- full sång i dess skumfräsande hvirflar, och öfver skogsåsarna glödde höstens bjärta färger.
Agnes Bergvik stod på verandan, och hon såg förströdd ut mot solnedgångsprakten, men sedan uppmärksammare genom de öppna dör- rarna in mot salen, där hennes vackra, ännu ej fyrtiåriga mor satt vid pianot.
Modern hade just börjat att spela en vals, och hela hennes mjuka figur, från skospetsarna till de mörkröda rosorna i det svarta håret, tycktes smekande vagga med i takten.
Paren började att dansa, och den sjutton- åriga Agnes kunde ej af hålla sig från att se bort till ett hörn af salen, där den blonde in- genjören, som sedan ett hälft års tid varit flitig gäst i hemmet, satt.
Han var onekligen en vacker karl, han hade gestalt som en atlet, och.
det hvilade öfver honom en äktsvensk hälsofullhet, som kulminerade i - kindernas sol- brynta rodnad och tändernas hvita skratt.
Agnes fick hjärtklappning vid tanken på, att han ännu ej bjudit upp någon, och det var som om hon skulle ha känt en plötslig ingif- velse, att den stund nu ej kunde vara långt borta, när han ur hennes hjärta alldeles skulle uttränga barndomsvännen, prästsonen Sigvard.
Sigvard var visserligen mycket präktig, mycket begåfvad och mycket förälskad i henne, men han hade ingenting annat vackert än ett par djupa ögon, han verkade något förläst och D tafatt i sällskap, och han kunde ej dansa, han kunde ej bereda henne det nöje, som hon i detta ögonblick kände sig så lidelsefullt älska.
Det var, som om den blonde skulle ha anat hennes tankar, ty han såg på henne med ett par ögon, som riktigt insvepte henne i en blixtrande blå glans.
Agnes ' ansikte fick ett skimmer rödare än solnedgångens, men i nästa sekund rynkade hon de mörka ögonbrynen och blicken flög långt bort och blef så oberörd som intet mänsk- ligt i världen längre existerat för henne.
Den blonde såg road ut, och han betraktade med välbehag det nu till hälften bortvända flickansiktet.
Det hade en oförliknelig hy, svartpenslade ögonbryn, något stora rörliga, varmröda läppar, ljufva kinder, men ögon, som säkert kunde bli gula och vreda som en falks.
Han reste sig, gick ut på verandan och bu- gade sig, ännu leende, för henne.
Han dansade fulländadt, och Agnes kände det, som om hon sväfvat fram i en dröm, när musiken något tvärt slutade, och fru Bergvik reste sig från pianot.
— Nu får Agnes spela, sade hon — jag vill också dansa.
Då satte sig Agnes, fastän motvilligt, till pianot.
, Hon spelade dansmusik nästan lika bra som modern, men hon höll flere gånger på att komma ur takten, ty den rätta stämningen hade förflugit för henne, i detsamma som hen- nes egen dans slutade.
Öfver axeln kunde hon se modern dansa med ingenjören, de voro ett ståtligt par, och den förstnämndas utomordentligt vackra figur kom till sin fulla rätt i dansen.
— Nästa dans skäll åter bli min, tänkte Agnes.
Det blef en härlig månskenskväll med en mild vind, som framkallade långa hviskningar ur löfmassornas rasslande dunkel.
Agnes gick i trädgården, ännu bultade dans- musikens rytm i hennes blod, och hon försökte förgäfves att väcka sitt samvete till någon känsla af att hon handlat illa.
Hon hade försummat Sigvard, varit nära nog ovänlig emot honom, och hon hade känt hans mörka ögon sorgset följa sig, dessa ögon, som egentligen voro orsaken till, att det blifvit något emellan dem.
Men lika litet, som hon kunde förmå sitt samvete till någon starkare talan, lika litet kunde hon fasthålla hans bild.
Den förblek- nade alldeles inför en annans, och denne andre hade efter den sista dansen länge hållit hen- nes hand och sett på K, ne med en så under- lig blick, som sagt her.rie, att han fann henne vacker, en blick, som iörresten kunde säga henne allt hvad hon själf ville dikta den till.
Hon såg upi mot den ljusa himlen, och när i detsamma en lång, blänkande stjärnstråle sköt nedåt, ilade en ljuf rysning igenom henne.
Det klang som musik i hennes själ.
— Skjön jomfru, klang det — husk, gjem- mer du önsker dybt i din sjael, saa önsker du ikke forgjasves, naar stjaärnerne falde — — • Hade hon hunnit önska sig något?
Jo,- hon hade önskat något, och nu kom inte längre ens en skugga af Sigvards minne och ställde sig emellan henne och det hon såg som uppfyllelsen.
Hon gick på sandgångarna, där bladskuggorna lekte och dallrade, hon hade nyss sett ingen- jören styra sina steg till trädgården, och som en ren tillfällighet skulle det se ut, om hon nu mötte honom där.
Hennes hjärta klappade, hon gick åter med sänkt hufvud och inandades den berusande doften från rosorna hon bar vid sitt bröst.
Månen försvann under silfverkantade skyar och lyste fram igen, och rasslet i löfven förtog ljudet af hennes lätta s ' eg.
Slutligen stod hon vid ingången till en tät berså, en gren hade hon redan böjt undan, när hon möttes af en blixtlikt öfverraskande syn.
Därinne stodo två människor, orörliga, tätt slutna i hvarandras armar, och deras ansikten voro i dunklet böjda mot hvarandra som i en kyss.
Det var hennes mor och den blonde.
Agnes var dem så nära, att hon nästan kunde ha satt foten på moderns sidensläp, men hon stod som förstenad, tillintetgjord.
Dock blott några sekunder, ty sedan kom hon till sig själf igen, och innan hon ännu hann se, om hon var upptäckt, ilade hon bort som om hon varit jagad.
Hon fann en löfgrotta, där skuggan var rik- tigt djup, och där kastade hon sig ned och tryckte sina brinnande heta kinder mot det svala gräset.
Länge satt hon där, och de vackra rosorna hon burit, lågo till slut obarmhärtigt sönder- smulade vid hennes fötter.
Deras doft äcklade henne, hela världen syntes henne lögnaktig och usel, och den blon- des varma handtryckning, som nyss gjort henne så lycklig, tyckte hon nu vidlåda sig som en outplånlig skam.
Ur det kaos af tankar, som uppfyllde henne, steg slutligen en till full klarhet.
Hvar^fanns Sigvard, Sigvard, som hon behandlat så illa?
Hon måste se honom och godtgöra, ty nu behöfde hon honom, nu behöfde hon känna sig Hvarje husmoder B a r n g a r d e r o b e n Hvarje sömmerska likaså.
\ \ (\ r nrPniimGrCra Oå &amp; Ö Pri » «r helt år 3 kr.
; hälft ir 1:60 kr.
« — 477 — Q 12 håftefl åHJgeil.
upprättad af hans uppriktiga kärlek och oskrym- tade beundran.
Den blonde ville hon inte mer se för sina ögon, och till och med hans bedårande dans hatade hon af allt hjärta.
Men han, som plötsligt blifvit, och som, åt- minstone så länge de leende stjärnorna denna kväll lyste öfver jorden, skulle vara för henne den bäste, vackraste, ridderligaste af alla män- niskor, visste ännu intet om den lycka, som väntade honom.
Denna afton hade varit en riktig skärseld för honom.
I det längsta hade han hoppats, att en strimma af nådens sol skulle lysa äfven för honom, men förgäfves, och bittert gäckad hade han slutligen dragit sig så långt bort ifrån dansen och glädjen, som han kunde komma.
Han stod nere vid forsen, där klipporna lyste svarta och björkarna sakta vajade och strödde gula löf ned i de melankoliskt mån- hvita hvirflarna.
Han stod försänkt i svart grubbel och sorgsna drömmerier, när han ge- nom forsbruset hörde sitt namn sakta uttalas af en välkänd röst.
Och blotta klangen i denna röst, som nu hördes så mild, så afbedjande, kom hans hjärta att darra.
Han vände sig om och såg Agnes komma emot sig.
Månen sken fram.
och belyste klart hennes hvita gestalt, och- han tyckte sig aldrig ha sett henne så vacker.
Hon höll ögonen sänkta mot marken, de mörka hårvågorna föllo så jungfruligt vid tin- ningarna, och hennes ansikte syntes honom så ungt och rent, att han .kom att tänka på en vestal.
Hans vackraste dröm var hon åter, och det tycktes honom med ens, som om hon ingen- ting hade att afbedja, som om det var han, som istället med sina onda, svartsjuka inbill- ningar gjort henne en blodig orätt.
Äter föll en stjärna i en lång, blänkande stråle, Agnes såg upp och fångade den i sina ögon, hon tänkte därvid någonting om hämnd och om världens uselhet och falskhet, men det hann aldrig forma sig till en önskan.
Ty Sigvard stod där och väntade på henne, och hon gick med utsträckt hand emot honom.
Så skulle ändå denna månskenskväll den blott inför nornorna tvifvelaktiga lyckan komma hans trofasta längtande hjärta till del.
En nittioåring.
f~ \ EN 29 SISTLIDNE sep- * - * ' tember ingick änkefru Minna v. Malmborg i sitt 91 år och fick därmed också in- trädesrätt i de äldstas garde här i Stockholm.
Den gamla fina och älskvärda damen har rätt till en alldeles särskild hedersplats däri, ty hon kan glädja sig åt en vid hennes år ovanligt god hälsa, hon följer med ett samtal, hållet i vanlig ton, hon broderar, läser böcker och tidningar utan glasögon och besöker nästan söndagligen sin MINNA VON MALMBORG.
kyrka.
Hennes stora glädje är att kunna dela med sig åt de fattiga, kvilkas vän hon alltid varit.
Hon är bosatt hos sin son, major Carl v. Malm- borg, där hon sysslar efter måttet af sina krafter i hem- met, omgifven af de sina, och där man finner henne bland porträtten af de generationer, som vuxit upp om- kring henne, barn, barnbarn och barnbarnsbarn, af hvilka många på högtidsdagen samlades från olika håll omkring henne.
Lytets börda.
Berättelse af H j a l m a r Belönad Höglund.
med hedersomnämnande romanpristäfllng 1908. vid Iduns (Forts. fr. n:r 39.)
IV.
Lytets börda.
E RIKS ARBETE i Storådalen hade lämnat ett ganska godt resultat.
Visserligen kom han icke därigenom att räknas med till konstnärer af första rang, men hans namn hade dock fått en ganska tryggad ställning och hans taflor fingo köpare.
Detta sista var icke heller det minst viktiga, ty hans inkomster voro beroende af den efterfrågan hans taflor rönte; slantarna skulle uteslutande pressas fram ur hans pensel, och därför gällde det att hålla i och att hålla sitt namn uppe i kurs, ty nu behöfde han mera pengar än förr.
I närheten af en liten järnvägsstation ute på landet hade han iordningställt ett eget hem efter sitt och Elsas sinne och jämte henne flyttat ditin.
Där var allting nytt: nymåladt och nyputsadt, nya möbler och nytt lif, ett soligt, smeksamt, nästan barnsligt jollrande lif, som stundtals föreföll dem rent af onaturligt.
Hvarför behöfde de icke längre stjäla sig till en kyss eller en smekning?
Hvarför fingo de nu vara så ostörda?
Hvarför fingo de nu lefva samman så otygladt fritt och ogeneradt, utan att någon klandrade dem?
Midt under en kyss eller en omfamning måste de ibland riktigt tänka efter och fråga hvarandra om orsaken till detta hastiga, öfvergångslösa omslag i deras inbördes förhållande.
Och så kom svaret hälft skrattande, emedan det nästan lät för enkelt och tarfligt: " J a g Erik Axner tager dig Elsa Bergvall till min äkta maka.
.
. "
Ja visst, där hade de det ju, det var frihetsbrefvet, troll- formeln för deras nya lif!
De första veckorna efter giftermålet lät Erik arbetet, ligga.
nere.
Det var aldrig värdt, att h a n.
t o g till penseln, ty Elsa kom ständigt in- stormande och pratade bort alla hans arbets- tankar.
Hon hade så obeskrifligt mycket att orda om, om hemmet, om honom, om sig själf och om hela deras långa, ljusa framtid, och han sökte efter bästa förmåga följa med i hen- nes tankegång.
Och så lät han henne då och då draga sig genom rummen och visa sig all deras nyförvärfvade egendom, något som ut- gjorde ett af Elsas favoritnöjen, och resultatet däraf blef alltid detsamma: att de båda två förvånade sig öfver att de verkligen kunnat förskaffa sig ett så pass vackert och komplett hem.
För endast ett par år sedan skulle han för sin del ej vågat tro det.
" Men där hemma var jag van att ha en gungstol stående till min disposition — den var så skön att ha, när jag var trött, eller när jag i ro ville sitta och tänka på dig, " sade Elsa éh sådan gång.
" En gungstol måste du nödvändigt skaffa mig, Erik, ty en sådan kan jag inte vara förutan. "
" Ja, efter nästa tafla skall du få den. "
" Ja, du förstår, att jag inte heller kan sitta med händerna i kors, medan du målar, utan jag måste ha något handarbete för mig, och nu har jag tänkt, att jag skall sy en riktigt vacker gungstolsmatta. "
" J a visst, ja visst, och därför behöfver du gungstolen!
Men har du inte tänkt, att du möjligen också kan få något annat att sy på? "
Hon rodnade litet.
" Du dumma pojke, det begriper du inte — för resten så tänker jag hinna med det också! "
Och så skrattade de.
Denna första tid var, kort sagdt, en tid af lycka utan onödig bornering, en tid af stilla ro och tillfredsställelse.
Väl hände det, att Erik ibland såg nedstämd och tankfull ut, som om han grubblat på något särskildt ledsamt.
Men han sade aldrig något om dessa tankar och slog bort alltsammans med skämt, om Elsa någon gång gjorde frågor, och Elsa var för litet eftertänksam för att gå till grunden med saken.
Fram på eftervintern kom Eriks mor, gamla fru Axner, till dem.
Hon hade flere gånger gjort kortare besök i deras nya hem, men nu ämnade hon stanna hos dem en längre tid.
Det hade från första stund uppstått ett godt förhållande mellan henne och Elsa, ett förhål- lande, som tycktes växa i hjärtlighet, ju mera de voro tillsammans.
Men när Erik i tysthet gaf akt på detta glädjande faktum, så måste han tillstå för sig själf, att det var hans mor, som hade största förtjänsten däraf.
Han hade aldrig förr kommit att studera sin mor från denna sida, men nu lade han märke till och beundrade den takt och fina grannlagenhet, som hon lade in i allt sitt görande och låtande, och hur mästerligt och okonstladt hon förstod att draga fram sin sonhustrus förtjänster och goda sidor, så att de fullt kommo till heders.
Elsas tacksamhetskänsla härför var också ärlig.
Erik hade under denna korta tid lärt sig förstå, att hans mor var ett mönster som svärmor, men han fann däri bara en ny bekräftelse på hvad han alltid trott och ansett, att hon i det stora hela var ett för de flesta oupphinneligt mönster som människa och kvinna.
Hon, och icke Elsa, var den han först skulle förtro sina bekymmer till.
Elsa var för vek för det, var alldeles för opraktiskt känslig och korttänkt, men hans mor — ja, hon skulle bäst förstå hans belägenhet.
En dag kom hans mor in på ateljén och började granska hans arbete.
" Men hvarför har du ändrat smak på det här sättet? "
frågade hon förvånad, när hon rik- tigt fått syn på den tafla, han hade under arbete.
" Hur så? "
" Jo, jag tycker, att du har alldeles för starka färger och onödigt kraftiga och framträdande linjer.
Det ser ut, som om du vore för tung på handen. "
" Tycker mamma det? "
" Ja, jämför bara en af dina gamla taflor med den här nya — det är ju alldeles ett nytt maner du börjat med. "
Erik lade paletten ifrån sig och gick bort och stängde till dörren, och så förde han sin mor till en länstol.
" Sitt en stund, så får jag tala om något för mamma! "
sade han allvarligt och arog en stol intill hennes.
" Anar mamma inte, hvaraf det där klumpmanéret kommer?
Jo, det är däraf, att min syn håller på att försämras.
Jag ser inte klart längre, och därför lägger jag ofri- villigt på för mycket färg och gör klumpiga drag för att själf kunna se dem.
Mammas kri- tik är helt enkelt en bekräftelse på, hvad jag själf märkt, att jag håller på att bli blind. "
Hans mor blef med ens lika allvarsam som han själf.
" Men då måste du genast vända dig till en specialist för att få bot i tid! "
" Ja, jag har tänkt det, men inte nu, inte än.
Jag vågar ej tala om det för Elsa.
Hon skul.e inte kunna ta det på samma förståndiga och resonerande sätt som mamma.
(Forts.) • Uppgtt Ilfridd (under armarne), mldjevldd en kJoUHngd Hrhlllu omgående Mil nodanttående prli Inom BTerlge: Bloilil 40 » re, Ixpedleru portofritt Inom Srorige om rekriiltion åtföljd erhåller NI Ml!
Ider flgnr = f u l l t t l i l f ö r i r t i l i c ä r m o d e p n B n.
i ».
n ».
KJoimtaiUr atao allp » 0 Bro.
Prin .... klldnliig « » re, R.iorW- „ _, aTlikrtd lntfndei till.
u u m u r i u u g a, m o a e r n a o.
e l e i a n t a tttM Ti Br (1&gt; B «nidr«kt » öa » t » r BO » re, Kr.gnnSn.t.r (Peiierin) M B a t e r s a m u e l s s a t a n 4 3, S t o c k h o l m ^: MB ._ _ — * * .. A » 0 » re, Kapparinatar «0 » re, Nitioaaldrlktmön.t.r 1 kr.
Pappersmonster.
^ 3 r % &amp; ^ i a Iduns MönsterafdJ — 478 —
Dåv^j r ULL ^tranduägen JränQue dela Å S OMMAREN har varit så litet vacker och så sval, att hösten i hvarje fall jämförd med den måste kallas vacker, och detta har mycket bidragit att fördröja säsongen.
Alla de vackra kläder, som beställdes och syddes under vårsolens förrädiska och uppmuntrande inflytande, har man haft bra liten glädje af under sommaren, och följaktligen gör man sitt bästa för att använda dem så länge som möjligt under hösten, deras fräscha elegans gör dem också mycket lämpliga att prome- nera omkring i staden med, där finnes ju en " fulltalig och tacksam publik ".
Det är egentligen förvånansvärdt dyrbara saker man får se denna mellansäsong, man kan icke annat än draga den slutsatsen, att de svenska bad- och sommarorterna måtte vara ganska eleganta samlingsplatser, ty för den rena landsbygden kunna alla dessa dyrbara rå- sidendräkter omöjligen vara afsedda.
Hur som helst, vackra äro de, och kunna de fördröja den verkliga vintersäsongen ha vi all anledning att vara tacksamma, den artar sig mindre än någonsin att bli vacker.
Hat- tarne är det, som jag redan förut sagdt, icke så farligt med, och hvad därtill som är ännu bättre, man kan i år få en mycket enkel hatt, som ändå är vacker, de stora boer- hattarne, som blefvo moderna under Englands senaste krig i Sydafrika, ha nu återkommit och de prydas ettdera med en stor flat rosett, med likaledes omtag af moaréband, eller också med en liknande rosett — utförd af mjuka fågelfjädrar!
Ofta är själfva formen mycket ljus, eller om den är mörk, ser man ofta bandet i hvitt eller i någon ljus och glad färg.
Och därom är egentligen intet annat än godt att Modell Buzenet.
Klädning af grönt libertysiden.
säga, vi kunna väl behöfva litet färgglädje i allt mörkret och dimmorna.
Ja, och förresten inger mig höstens nya moder mest en stor missmodskänsla.
Såvidt man nu kan se (men ännu är ingenting definitivt, af ofvan angifna skäl) blir modet i och för sig helt enkelt fult, och de vackra klädningarna man säkert i mångfald får se — så långt ha vi nämligen nu hunnit i gamla Sverige!
— bli vackra af andra skäl än enbart det att de äro moderna.
Det är endast i tju- sande material och med ett raffineradt utfö- rande som man i de nya modellerna kan nå ett godt resultat, och mitt hjärta ömmar för alla duktiga och tilltagsna hemsömmerskor, som icke ha andra tillgångar än ett billigt Modell Laferriére.
Dräkt af kläde i två färgtoner, ja-quette draperad i ena sidan.
— 479 — ylletyg, och sina två flinka händer, för att åstadkomma sin vinterklädning.
Jag kan endast råda dem till att helt och hållet afstå från alla de outgrundliga draperier och konstigheter, som ingå i konstruktionen af de nya modellerna, och göra klädningarna mera skräddaraktigt enkla.
Om ett år, när man är led och ked på samma draperier, ha de fortfaran- de lika stor glädje af sin enkla och väl- sittande klädning.
Det finnes ett tecken som tyder på, att det hela ändå icke i längden kommer att kunna hålla sig allt för tillkrångladt, och det är den stora enkelheten, som genomgående finnes hos öfverplaggen, de må nu vara eleganta visitkappor af dyraste material, eller enkla cheviotsulstrar.
På de flesta finns icke en tillstym- melse till utsmyckning, de svarta sidenslag som i som- mar prydt hvarannan dräkt, ha tydligen ansetts allt för dekorativa, och ha redan mångenstädes fått sträcka på foten.
Till och med knappraderna har man gjort sig af med, man näns icke ens enligt vedertagen tradition knäppa kappan hela vägen med en snygg knapprad, tre knappar strax nedom de mycket långt ned på bysten nående slagen är det allra mesta som tillätes i den vägen.
Utom den enkla redingoten, mycket lång och mycket snäf, men icke åtsittande i midjan, tycks det som flera variationer af den ryska blusen åter skulle komma till heders, och tar det fart, blir det nog icke allt för farligt med höftdraperierna och de många afdelningarna på kjolarna — den som lefver till nästa månad får se.
GWEN.
Det starka och det sköna » Min spalt, din spalt, alla vackra flickors spalt.
r \ J U P T BEKLAGANSVÄRDA KVINNA!
* - * Tillåt en y n g l i n g a t t u t t r y c k a s i n a k ä n s l o r af ö m k a n och medlidande i d e s s a d a g a r.
J a g m e n a r flytt- n i n g s d a g a r.
T y n a t u r l i g t v i s skall ni flytta.
E n stock- h o l m a r e, s o m icke flyttar hvarje år, ä r en omöjlig- het.
J a g v e t s å v ä l hur det är.
Ni h a r s a g t u p p er för att er v ä r d vill höja h y r a n, därför a t t ni o m t a p e t s e r a t v å n i n g e n och hyflat om golfven, och n u skall ni flytta till en d y r a r e v å n i n g.
E r m a n h a r r e d a n tidigt på m o r g o n e n flytt h e m m e t, efter a t t kriotande h a i n t a g i t en enkel frukost på pianot.
H a n " vill inte v a r a till b e s v ä r ".
B a r n e n ä r o i n s t ä n g d a i ett r u m t i l l s a m m a n s med en s m ö r g å s och s i n a lek- saker, och s ö k a af alla krafter a t t sticka u t ö g o n e n på h v a r a n d r a och b r y t a af h v a r a n d r a s fingrar och b e n.
Man k a n i n t e s ä g a a t t de alldeles m i s s l y c k a s h ä r i.
J u n g f r u n h a r b e g a g n a t den a l l m ä n n a förvirringen till Ritad och skrifven af Waldeck.
a t t ta ett s i s t a ö m t farväl af det tjusiga b i t r ä d e t h o s hökarn i hörnet.
Så k o m m a flyttningskarlarne, dessa förtjusande e x e m p l a r af det en g å n g s å s t o r s l a g n a m a n l i g a släktet.
De h a r e d a n s a t t i s i g ett tillräckligt a n t a l pilsner för a t t med v a n l i g e l e g a n s och fermeté k u n n a j o n g l e r a med m ö b l e r n a.
Pianot förlorar ytterligare ett ben, panel- soffan åker på h a s o r n a utför t r a p p a n och ser vid fram- k o m s t e n u t s o m en v a n s i n n i g m e k a n i s k f ö r m a k s d i v a n, och den a f b r u t n a fikusen — för ni h a r v ä l fikus!
— s l o k a r med ö r o n e n s o m en öfverkörd t a x.
1 b a r n k a m m a r e n h a r ändtligen den äldste pojken lyc- k a t s slå ett h å l i hufvudet, m e d a n de a n d r a s e n e r g i s k a b e m ö d a n d e n e n d a s t r e s u l t e r a t i diverse u n d e r l i g a b u l o r och b l å n a d e r.
Sedan p o j k e n s hufvud nödtorfteligen u p p - l a p p a t s med b o m u l l och b o r s y r a och lilla-flickan slagit s ö n d e r ett l ö n s t é r med diabolo, r i n g e r den ä k t a m a n - n e n på och frågar " h u r det m å s? "
H a n h a r träffat n å g r a v ä n n e r ifrån l a n d s o r t e n, s å det ä r n o g inte skäl i a t t v ä n t a p å h o n o m.
j u inte v a r a till b e s v ä r.
H a n vill Nu b r a k a r det i g a t a n.
Det ä r det tredje lasset, s o m k ö r ikull i b a c k e n.
J u n g f r u n, s o m s a t t öfverst med s a l s l a m p a n, ä r o s k a d a d, m e n det ä r o c k s å det enda, s o m ä r o s k a d a d t.
Det a n d r a ligger huller o m buller, och midt i ligger en full flyttningskarl och l å t s a s plocka u p p det.
S p i l l r o r n a h o p p l o c k a s, l a s s e t k ö r i v ä g, u n g a r n a ploc- k a s u p p i en d r o s k a, och s å b ä r det i v ä g till det n y a h e m m e t.
J e r u s a l e m s f ö r s t ö r i n g ä r ett intet m o t d e t t a nya hem.
D ö d s t r ö t t l ä g g e r s i g h u s m o d e r n p å kvällen i ett m ö b e l m a g a s i n.
O c h s e n t på n a t t e n k o m m e r " s k a p e l s e n s k r o n a " h e m och v ä c k e r familjen och h o p p a s a t t allt g å t t bra, m e d a n h a n " v a r i t b o r t a e t t litet t a g ".
Och s o m n a r s o m en stock, d r a g a n d e flera t i m m e r s t o c k a r.
Mitt u p p r i k t i g a s t e d e l t a g a n d e, b e k l a g a n s v ä r d a k v i n n a!
WALDECK.
c3- N SUNDSVALLS ENSKILDA BANK 4 Fredsgatan, Stockholm.
Sparkasseränta S 1 /, %• Förvaringsfack, i n h y r a från IB kr.
PRISTAFLING N:R 37.
REBUS.
A N N O N S E R skola vara inlämnade till Expedit,onen senast fredag för att kunna införas i följande veckas num- mer.
HVEM ÄR MANNEN?
8 pris till ett sammanlagdt värde af etthundra (100) kronor.
Ärade läsare!
Din personalkännedom säger dig genast a t t vidstående bild hvarken föreställer Peary eller Cook.
Du ser naturligtvis strax hvem han liknar upp i dagen, men kanske han i alla fall icke är den du tror.
Hvem är han då,?
Lösning, som ovillkorligen måste åt- följas af tillhörande täflingskupong, fastklistrad inuti brefvet, insändes, " un- tecknad med namn och adress, till Eed.
af Idun, senast den 17 oktober.
Å kuvertet bör angifvas: pristäiling 37.
De å t t a första r ä t t a lödningarna, som vid den därefter verkställda gransk- ningen påträffas, erhålla följande p r i s: 1: sta p r i s: ett presentkort å 30 kr.
2:dra p r i s: e t t presentkort å 20 kr.
3:dje pris: ett presentkort å 15 kr., alla från Nordiska kompaniet.
4: de p r i s: 1 bägare för 10 kr.
5:te p r i s: 1 brosch för 10 kr.
6: te, 7: de och 8:de prisen: böcker å 5 kr., fritt val.
LÖSNING T I L L PRISTÄF- LINGEN N:R 33.
GÅTA.
" KRONPRINS.
LEDIGA PLATSER Bokstäfverna ordnas till lika ord i de hvarandra motsvarande våg- och lodräta raderna.
Orden ä r o: 1) skyddande föremål, 2) träslag, 3) puff, 4) obest.
pron.
(gammaldags böjning), 5) del af e t t träd, 6) djur, 7) i lugn, 8) bokstaf.
Monika.
TVENNE GEOGRAFISKA NAMN.
Eem, Alp, Maas, H ö n a, F a n n, Leo, Röd, Grin, Val.
Ur hvart och ett af ofvanstående ord tages en bokstaf, som ersattes med en annan sådan, a t t nya ord erhållas.
Af de borttagna bokstäfverna bildas sedan namnet på en ö och af ersättningsbok- stäfverna namnet på en sjö.
Orden äro icke uppställda i r ä t t ordning.
Vid den företagna granskningen af in- ' ARITMOREM.
sända lösningar befanns endast en rik- kommer ofta väl till pass, .tig lösning ha inkommit, nämligen från 8, 7, 5 = == kan vara en fägnad för Er.
Hilma Appelgren, Uddevalla, hvil- 5, 6, 7, 3 ögat.
ken alltså, erhåller f ö r s t a p r i s e t.
8, 2 = e t t af naturens under, De öfriga lösningarna voro så litet 5 = en illistig baddare, sinnrika, a t t andra priset denna gång 3, 4 = namn, ej kunnat utdelas.
1, 2 = ansiktsspel, 2, 3, 4, 7 = kroppsdel, 3, 4, 5, 6, 7, 8 = krydda.
Max.
BIDRAG T I L L " VECKANS Intresserade läsare af denna afdel- ning, som kunna ge förslag till v e r k - l i g t o r i g i n e l l a och roande täf- lingsuppgifter i form af gåtor, rebusar, matematiska och andra tankeöfningar, uppmanas vänligen inkomma med bi- PRISTÄFLING ".
LÖSNINGAR drag, hvilka honoreras i den mån de TILL TIDSFÖRDRIFVET I N:R 39. befinnas användbara som p r i s t a f- LÄNKGÅTAN: Salamandrar: lingsuppgifter.
Bidragen torde CHAKADEN: Kam-mar (ram) duk.
Märta.
adresseras till Iduns red., pristäflings- GEOGRAFISKA U P P G I F T E N: M a r - afdelningen.
strand — Askersund: Motala, Alingsås, Rostock, Saale, Timor, Reims, Aargau, Njemen, La ' sland.
BOKSTAFSGATORNA: 1.
S k u r k - skur.
2.
Korall — koral.
3.
Karmin — Karin.
— 480 — HUSFÖRESTÅNDARINNA, aktnings- värd, barnkär, ägande piaktisk insikt om vården af ett hem, sökes af änke- man.
.Barnlös änka eller ogift dam med någon förmögenhet ha företräde.
Svar med betyg och foto.
sändes till » Förtroende », Iduns exp.
EN kokerska och en husa, allvarligt sinnade, önskas till prästgård i Upp- land med litet hushåll instundande 1 nov.
Svar med be tyg saf skrift er och uppgift om löneanspråk till » Prästgård », Uppsala, p, P L A I S som barnfröken finnes i familj med fyra barn för anspråkslös bättre flicka, som är kunnig i sömnad och villig deltaga i alla i e t t hus förekom- mande göromål.
Svar med foto jämte uppgift om löneanspråk insändes till » Lank », adr.
Vänersborg.
KOKERSKA och husa med bästa rek.
erhålla platser i 2 personers hushåll på landet nära större bruk.
Svar med betygsafskrifter under adr.
» Pålitliga », Norrköping, p, PLATS som värdinna hos bildad ung- karl kan framdeles erhållas af an- språkslös och snäll flicka, bildad och af god familj samt med ' ett godt och behagligt utseende och ej öfver 30 år, Svar med foto.
torde sändas under adress » X.
Y.
Z.
1909 », Guma^lii An- nonsbyrå, Halmö f. v. b: MEDELÅLDERS ä n k l i n g (landtbrukare) med 11-årig dotter söker oberoende bildad, duglig husföreståndarinna.
Bo- stad en herrgårdsbyggnad vackert be- lägen vid saltsjön i omedelbar närhet af större stad i mellersta Sverige.
Svar helst med foto.
till ' Östermalms Inack.- Byrå, 33 Erahegat., Sthlm.
EN husjungfru, fullt kunnig i sina sysslor, ordentlig och villig, får plats 1 nov.
i 3 personers hushåll på lan- det.
Betyg och löneanspråk insändes till F r u Hanna Brusewitz, Sjötorp, Göta Kanal.
Största härvarande sortiment af Svarta Tyger EN ung flicka, från godt hem, får plats i fin familj på landet a t t hjälpa till i alla inomhus förefallande göro- mål.
Isynnerhet sömnad.
Lönepret.
och rek.
samt foto.
till » Eru G. », Kärr, Orma ryd.
I officersfam.
får en enkel, pålitlig flicka plats som barnfröken.
Svar till » Officer », Sala p. r. ALLVARLIG- hurtig flicka, som h a r lust och fallenhet för sjukvård, erhål- ler läxorik elevplats för utbildning som föreståndarinna å nyinrättadt ålder- domshem i Värmland adress Billings- berg, Klässbol.
LÄRARINNA, kompetent a t t undervisa 2:ne flickor, hvaraf den äldre vistats i flickskolans 5:te kl., i v a n l i g a skol- ämnen, språk, musik och handarbete, erhåller plats fr. medio okt.
Svar med ref., foto.
och löneanspråk under adr.
» Lärarinna), Kisa p. '
r. EÖR e t t bättre ungkarlshem i Stock- holm sökes som husföreståndarinna en bildad, yngre dam af god familj, helst något musikalisk och med intresse för ett hems trefnad.
Jungfru finnes.
Till- fälle kan erhållas a t t få bedrifva egna studier eller dylikt, om så önskas.
Svar med upplysningar, ålder och foto.
till » A.
L. B. », Iduns exp.
PÅLITLIG, erfaren barnfröken, försedd med goda rekommendationer från förut innehafd anställning, kunnig i somnad, erhåller plats deni 1 oktober, a t t sköta en 2 års flicka samt för ölrigt hjälpa till i hemmet.
Svar åtföljdt af foto.
och lönepretentioner till » Disponent- familj », Göta station.
Nyheter inkomma dagligen!
ATELJÉ FÖR SORGBESTÄLLNINGAR!
jp.
W. CAMPÄNIUS 43 Westerlånggatan 43 vid Sandvikens sanatorium ledig.
Lön 300 kr., eget rum.
Sökande skall vara kunnig i slakt, bakning och matlagning.
Husmor och köksa finnes.
All smitto- fara i köket utesluten, men hushåller- skan skall ä t a med patienterna.
