# ID: svediakorp-per185
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1899
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,015
# sentences: 627
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


SOCIALA OCEI L I T T E R ~ A INTRESSEN ORGAN F ~ R FREDRIKA-BREMER-FORRUNDET, FORENINGEN ' FOR VALGORENHETENS ORDNANDE OCH FORENINGEN HANDARBETETS VANNER ANNA H ~ J B R Den: hvitn slnfhnncleln.
SIGRID PEKSON: Ell engelsk sondag.
V. SCHARP: Sakk~innig i) nrna \ &amp; d.
E-LF: ~ S l i o n h e t fiir a l l a ~.
.
ICvinnans stiillning inom postvedcet.
Litterntur: EGLL: ICneippkuren.
-: BGLL:.
1,uft- och solbad saint lcnll- vnttenlcur sSsonl hiilsomedel.
- S-D: Fru.Bmhe till Erichsholnl af L.
D.: Skuggsiclor ur lilvet af 1Clzjsa.
- I,.
D.: ' Birger Morner.
E n nlodern historia af Victor Hugo WTc1istr0111.
Forenings~~~eclclelnnden.
Frbn sliild~t hbll.
Insanclt.
t - - Solidt tidsenligt Liff6~silkringsbolag.
&amp; nsesidighotsPrinoip.
Svensk dadlighet.
Kvinliga agenter ooh inspektarer antagas.
-
I I I D.~~-~r ' ~r ' h++r ' +rr~,r ' +r ' %r ' %c ' tC~+++++rl StOrsta lager af ' 3Dukty=er, I Lakans- och ~rng %ttslarfter, Handdukar, Hollands, Madapolam, Pique, Broderier &amp; Spetsar.
~peeialite: Damutstyrslar, hvilka f6rfirdigas B ogen Spatelier och l. ?rtvttras fullt fiirircliga, uiiirkta och tvattade.
~ Egen Tviitt- och StrylrinrBttning jemte Lingmangel.
o 1 \ 60 LUNDBERG, Btureplan.
~ ~ ~ ~ ~ ~ l - ' + Hygieniska Skodon tillverkas for Herrar, Darner och Barn, OBS.!
Prisbelijntn aE Driilrt-l: efo1itlfiirei1ii1~ ' eii.
Skodon tillverkas afven efter modern fason.
iillt ~rboto lltfiires ~ l o g ~ ~ r e l i och l l t: if biisttl laatcrinl.
Reparationer verkstiillas: i l och p i bestimd utlofvad tid.
P. GUST.
PETTERSSON, 52 Drottninaratan 52. di Fredrika-Bremer-F6rbundets byra, Stockholm, 54 Drottninggatan, finnns aurnllcln kvinliga: ul) etssokande s: tsonl: lektionsgif \ .nre i olikn.
Unmen,.
srenskn, och utllndskn liirwinnor fiir hen1 rwh skolor, 1,ontors- 0c.h skrif- hitriiden, bonncr, l~nsfiirest~ndnrii~~~or, siille1;; rp ovh 1) itriitfcn i hcm, fiirc- liiserskor, gvninnster.
sinkalciiterskor 111.
11.
Sjukskoterskor med gods bet3 % afrer geiiorng.itngn; ~ liirolrurser ocll ~ l t i j f r ~ d praktisl; verksamhet fhmas; inniiiltl: i ii Fretlsika-Hremer-F8r- bundets BvrA.
51 Drottninggatan.
1 tr. - Xllm.
Tcl.
48 16.
Riks Tel. 27 6.2.
Nu Ir rtitta tiden att ljiirii!
ilrrd tie at ' hrs liiknrt!
m) - c: Ict~t) rdlaalt: i ' iil * t D: F Lahmanns B kta yefor m-Bomullsunder klader fiir Herrar, Damer o (d1 Barn.
Priskuranter och kvalitetsprofver szndas pa " begaran.
Se Helsoviiniens Flygskrifter S: o 23: O Y i~~idcrkliider.~ ~ S. Berendt J: or &amp; C: o 91 Ilrottninggztali 21.
+
F br kapitalister, snskildt fruntimmer, har det ltings varit ett bnskningsmkl a t t knnna ofverllmna vlrden af sina vlrdepapper och skotseln af sina affarer ht nbgon person eller institution, som med absolnt ' sakerliet forenade punktligliet och noggrannhet i utforarldet af.
det anfortrodda uppdraget afvensom prisbillighet.
E n skdan institution ar.
S tockholms Ensldda Banks Notariatafdelning (L i C Z c c N y g u t u n 2 Y, expeditionstid 10-4), son1 under garanti af Stockholms Enskilda Bank htager sig vlrd och forvaltning af enskilda personers och kassors vbdepapper.
Exempel 1.
Om en person 110s Notariatafdelningen deponerar obligationer, inkasserar Notariatafdelningen vid forfallotiderna kupon- ger och tillhandahbller deponenten influtna medel.
Vidare efterser Notariatafdelningen ntlottningar af obligationer och underrattar depo- nenten i god tid, ifall en denne tillhorjg obligation blifvit utlottad, saint lamnar forslag till ny placering af det ledigblifna kapitalet.
Exempel 2.
Om inteckningar deponeras hos Notariatafdelningen, underrattar Notariatafdelningen galdenaren darom a t t .rantorna b in- teckningarna skola till afdelningen inbetalas, hvarefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen att inteckningarne blifva i vederborlig tid fornyade.
Om en hos afdel- ningen deponerad inteckning genom underliten fornyelse skulle fiirfalla, ersatter Stockholms Enskilda Bank diirigenom uppkommen skada.
F5rvaringsafgift: 50 ore for br pr 1,000 kronor af deposi-.
tionens varde, dock ej under t v i kronor.
Fredrika-Bremer-Forbundets.
.
.
Jurist.
l&amp;mnar.
%t kvinnos r %d och upplysningar i juridiska och ekonorniska angelagenheter.
.-.
~ r a f f a s &amp; forbundets.
byrA.
64 Drottninggatan, 1 tr, Onedagur kL ' / e 11-11 f. mn.
Aug.
Magnusson STOCKHOLM.
(Etablerad 1860.1 Afdehimyen Por ii egen fabrik eonfeetionerade artiklar, in- ratt ad efter utlandskt monster, erbjuder ett s torarladt wyal af fardiggjorda omenad- ~pch Siill~kap8kl~dgai~a / ga$~ BZuslif och Kjolccr, Rid-, Velociped- o. Gyrn9znstikd~ak- t e q Morgowockur och Uimierkjolar m. m.
Allt eft- ' * senaste modelier, Profver pa begaran NNSI ls \ eton a hl m,, lt \ et~n.
kostnadsfritt.
Rik~-re~ef006, reletdo l6
Den hvita slafhandeln, The National Vigilance Association och Bongressen i London den 21-23 1); il ' juni 1899. dC ?t W l f 3 t ~ 6 l (f ill ': &amp; ?I ', XI ' .5e !,C ?l ' lL.
Johannes von Miiller.
3Blla iiro fallda.
XRgnier iir domd till 8, Roger till 2 grs, Parent till 22, Landre, Perpete och Aadronnet till 18, Mayer till 10 uinaders fangelse; 5 andra domda till straffarbete p&amp; olikn.
tidn.
SB lydde det telegram, som den belgiske advolraten inr Alexis Splingard den 15 dec.
ISSO vid ntglingen ur Hotel de Ville i Briissel, Irande afsgnda till sina rnedarbetare i England, sedan processen med ~niinnislrol~andlarns var afslutad.
Don forsta storn segern i striden mot)) den hvita slafhnndeln)) var vunnen.
Denna seger hade foregktts af ett helt lirs arbete.
En oklind person hade i slutet af Hi- 1879 i skymningen pl, en af Londons gator niirrnat sig en mr Dyer, inedlein af kviikarnas samfund, hiillit honarn fast vid en rockknapp och sagt honorn, att i Belgieu i de varsta nasten funnos engelslra nnga kvinnor, som under forespeg- ling om goda anstallningnr lockats frln sina hem och nu instghgda, bevakade och tvingade till ett lif i den djupaste fornedring f6rlorat nllt hopp att nAgonsin ilterse hem och vanner.
Mera behoftles ej.
Strax derefter borjade lilr Alfred Dyer i sallskap nled en vim, mr George Gillet, i Briissel anstalla en undersokning, som lade i dagen sanningen af hvad den okiinde sagt, och hvad som var %nnu far- .fiir.igare, att i dessa hus afven fnnnos barn, flickor.
mellan 10 och 14 ir, son1 stulits eller lockats ined frHn landsbygden i England af nliinniskohandlarna och 1111 p&amp; det skandligaste behandlades.
Resnltatet a£ nndersokningen offentliggjordes efter hand i Eng- land uti vissa tidningar och ' vackte forfaran och indignation, men ocksli opposition och, s&amp; v d ii ' England .som i Belgien, protester f r h inyn- digheterna, s o ~ n fornekade uppgifternas sanning.
Under hiin och smiidelser och utsatta far verklig lifsfara i de filrbrytarn&amp;sten de genomransakade, hollo dock de biigge inodign miinnen ut, oc: h den '
kommittb, som af ofverhuset tillsattes for att kontrollera deras upp- gifter, fann att de i d l t talat sannt.
En belgisk jnge d ' instruction, B1.
Levy, tillstallde gmom inrikesministern p i officiell xrag mrs Jo- sephine Butler en uppfordran att med ed bekrafta rissa uppgifter, sarkildt rorande barnprostitutionen i Belgien, sorn hon i maj I880 offentliggjort, och hon aflade ock infijr magistraten i Liverpool under edlig f ~ r ~ l i k t e l s uti e november samrna fir sin berattelse, som blef ofversiind till borgmastaren i Briissel.
Utan lnrs Bntlers vet- skap offentliggjorda redalctijren af tidningen Xational uppgifterna, hvilkas sanning ej kunde bestridas.
Flere viirdar i illa beryktade hus stangde dessa och flydde hals ofver hnfrud.
I parlamentet blef vederborande minister interpellerad angaende polisens delaktighet i brotten, och en kommission tillsattes for att und.ersoka huru darmed forholle sig.
Chefen for sedlighetspolisen 11.
Lenaers och ham n5ir- maste man M. Schrceder befunnos vara sb komprometterade, att de utan vidare afskedades; flere andra tjanstemiin funno for godt att i tysthet forsvinna, en och annan for att ej mer visa sig.
Den 7witn slafhadeln famzs till, ock dess ti1lz; aro z.
tiil ~ full et.idet ?s becisad.
Nen Belgiens folk aro ej syndare framfor alla andra, och de undersokningar, som blefvo foljden af ofvan berorda hiiudelser, lade i dagen, att denna handel bedrefs allestiides och fortgick framgent, om ock mera forsiktigt.
Och den fortgbr den dag i dag.
Genom notiser, som ej sallan forekomma i pressen, torde saken rarn allom bekant; man vet blot5 ej, att denna affiirsverksamhet fir lika riil ordnad och lika energiskt och klokt bedrifren som hrilken annan som halst.
SB val inom som utom Europa finnas firmor - en del af dessa hafva pi % sin affiirsverksamhet forriirfvat stora formogenheter - och dessa hafva sina uteliggare och agenter, dels bofasta, dels resande fram och &amp; ter.
Agenten bedrifrer i allmanhet saken s t, att han niirmar sig unga, ansthdiga kvinnor af fordelaktigt yttre, risar sig viinlig och intresserad och sager sig kunna skaffa dem goda platser, latta, angeniima, v U aflonade, som sallskapsdamer, shgerskor, uff iirsbitrii " den o. s. v., och lofvar att forskottera alla resekostnadel; som de vid tillfiille f L Aterbetala.
I ofrigt kan saken tillgO pA olika satt; vissa kommissionskontor och smhbodar kunna ock fungera som mel- Zanhander.
Om den unga flickan, oerfaren, liittrogen och mbn om att forbMtra sin stallning g&amp;r in pb agentens forslag, finner Lon sig snart rid n&amp;gon jarnvags- eller HngbBtsstation, dgrifrbn hon till- awmmans med andra han lyckats locka afsandes till utlandet.
Fram-
kommen till destinationsorten foras offren till ett otuktshus, och man gor Idart for den1 hvad sorn fordras af dem.
DB de fortviflade gora motstlnd och ej vilja underkasta sig, framhUles att de aro skyldiga viirden eller vardinnan en s&amp; ocb s&amp; stor summa penningar, d. v. s. den summa, som betnlats till agenten vid leveransen for deras personer och resnn.
Priset viixlar; exernpelvis mO nPrnnas, att en flock nnga flickor, s o u IS90 frDn England via Rotterdam sandes till Bnenos Ayres, dar skulle saljas for 200 pund pr stydz.
Denna skuld Iran hoq ddrig betala; lion underkastar sig hvad hon tror Br onndvikligt; tager nHgon gDug sitt eget lif, Ayr, 01-n hon vid ett lycldigt tillfalle lamnas obevakad, dB hon ibla.nd p i - tra$as af miinniskor, son1 forst$ heme och forbarma sig ofver henne,.
eller ~~pphinnes och Bterfores Bon.
I regeln vggar man ej liinge behillla henne p i samma stalle, hon saljes till nDgot hus Igngre bort for den snmlun hon kostat och skiclcas s&amp; fr %n hus till hus, friln land till land, frin varldsdel till varldsdel, slapande med sin gamla skuldborda - s&amp;, vidt ej, som ibland hander, kopn-.
ren afbojer med ett:)) ce colly p&amp;se trap&gt;&gt; - sknldsnmman ar fiir stor!
Den ~~ndersolrniug, soin IS86 i London afslots och som blottat slfgrunder af brott, hade till ornedelbar foljd ett cillagg till strafi- lagen, The Criminal Lam Amendment Act, son1 Bsyftade att battre skydda kvinnor och barn mot kopplare, manniskohandlare och for- fortate i allm8nhet.
Dels for att ' ~ n c l e r b j i i l ~ a att, denna lag gjorde hsyftad verkan, ty lagen Wr utau understod nf laglgdige medborgare nler eller mindre malrtlos, dels for att komma till motes d.et rap.
som allmant hojt sig, att nggot m&amp;tte goras mot det onda, stiftades s a m m Ar The Natioml Vigilance Associatio~z (N.
V.
A.).
Foreningel1 konstitaerade sig den 22 ang. p&amp; ett stort mate nti St. Jam.es Hall under stor entusiasm, stora forhoppaingar och varm tillslutning friln.
vissa hQ11, under h h, srnadelser och olycksprofetior frih andra, soin ej ansbgo en foriindring mojlig, kanske ej ens oaskvarcl.
Och sedan dess har nti 14 Qr Vigilance Association med.
hittills osedd ecergi, praktislc blick och olq~fligt mod pB en mgngfald nf satt nrbetat for sitt syfte: atlt den oerfarua, den fattiga, d.en obe- skyddade slrall f % g % sin vag fram, fredad och okrgnkt.
Dess huf- vudprincip ar: forekomlna i4ir biittre an lsota (prevention is better than cure), dess driflrraft: kiirleken till r&amp;ttf&amp;rdigheten och till de olj7cldiga, dess aldrig sinande kraftkiilia: tron att Gnds rilre skall lromma och Hans vilja slse pQ jorden, som den sker i hiinin.elen.
Personer af de inest olika sainh~llsstiillniugr~r och religiosa och,
politiska BskHdningar arbeta dar sida vid sida.
&gt;Ian som hertigen af Westminster, arkebiskopen af Dublin, biskoparna af Brechin, Durham, Southwell m.
fl., kardinal 3Ianning pb sin tidy hogre militiirer, parlamentsledamoter o. 9 .. 17. hafva hedrnt sig sjalfva ocll sallslrapet genom att stidla sig i dess led.
- 411s arbeta de for det stora mAlet att viicka och stiirka det allmiinna riittsmedretandet och diirigenom hijja hela sitt folks moraliska nivb.
Och de iiro inga opraktiska drommare, hvilket deras hela rerksainhet nnder den gBngnn tiden nogsamt torde visa.
Foreningen arbetar pil flere kommittker, en lagkommittk, en littc- raturkommittk, en organisationskommitt6 o. s. v. Den har med stor framgHng arbetat pb att f % till s t h d lagbestamrnelser mot osedlighet i skrift och bild.
En bill (motion) har genom dess forsorg utybetats i syfte att gora slut p i handeln med en del osedlig litteratur, framst de smutspublilzationer, som utbjudits pa gator och torg.
Sedan dennu a f.
pnrlamentet blef antagen, liirer denna handel icke mer lona sig.
Omstiindiga bilder och fotografier, hvilka i midten af SO-talet form- ligen ofversv~~nmade stiviil London som landsorten, 1: unna nu endast med storsta svtirighet erhUlas.
Oerhordn ma.ssor hafva forstfirts, forsiiljarna stamts infor r3itta och domts till fangelse eller boter samt fijrlust af lagret.
Det torde ej langre rara sb lockande att till fiid- krok viilja en affiiragren, vorden s % prekiir.
Den alzt mot osedlign annonser, som tradde i kraft Ar lS90, ar tillkommen genom ihiirdigt arbete af N.
IT.
B: s lagkommitt&amp;.
Xan tanke sig, hurn stor be- tydelse ofvannamnda reformer mbste hafra i preventir riktning; hnrn mhngen har ej tagit obatlig skada, om ej rent nf gbtt nnder, genom dBliga inflytelser af denna art!
Genom sin sekreterare mr \ V.
Ales.
Coote, hiir bekant geuom det foredrag Ban den 10 sistlidne april hbll i K. F. U.
31: s horsal, har ftireningen vid flere tillfallen beifrat vissa anstotligheter, son1 forekommit pii Londous Music-halls (niirmast srarandc mot r l r a varietker).
DB forestallningar gjorda hos direktorerna -- K.
IT.
A. borjar i regeln sitt srbete privat, i tron pb det goda, som finnes 110s hvarje mtinniska, och lyckas ' p l denna r a g icke sallan - icke ~ i s a d c sig hafva iisyftad verlcan, vande sig mr Coote till g r e f s k a l d i d e t s Licensing Colnittee och lyckades genomdrifm, att fijrnyadt tillst8nds- beris for forevisningarnas fortsiittande icke meddelades, ined inindre an att de dfverlilagade numren strbkes frbn programmet.
Siillskapet staller sig med afseende pii dylika nojen icke pB prohibitiv stbudpunkt lika litet som det slzulle onska s t t genom infornndet a£ censur in-
skranlia tryclcfriheten: det fordrar blott att db en pR en g&amp;ng upp- lyst och riittfardig, opinion reagerar mot ett missbr&amp; detta slrall kunna af skaff as.
I sslnlmanhang harmed m&amp; niimnas, att det med understod af skolr %det i London och i principiell ofverensstammelse med lagen angiende barns nrbete i fabriker lyckats foreningen ntt fb genom lag fastslaget, att barn nnder ' 7 &amp; r ej f B anvandas vid teatern ocli barn rhellcm ' 7 och 10 endast efter foreghgen ansokan for hvarje ' en- slzildt fall och ' dA endast med ' en he1 del inskrankningar och garantier.
Delvis genoin nledverkan af N. V. A. har tillkomrnit en punkt i den nyrt fattigv8rdslagen af Hr 1889, som gifver myndigheterna riitt att genom att stdla under forlnyndare skydda de barn, hvilka till foljd a£ fih %ldrarnczs forsomlighet, oordentliga lif eller af annann orsali uppfostrats p&amp; alliniin bekostnad.
D.enna bestaminelse har vidtagits, emedan erfarenheten visat, att dhliga foraldrar, d % barnen nktt den Uder, att de liimnat.
uppfostringsanstalten och aro i stBnd att tillfora sina foraldrar n&amp;gon inlcomst, brukat sin myndighet till bernens fordiirf.
N.
B.
A. anser och arbetar for att detta skydd slzall utstrackas Bfven till deln som gQtt nt fr3.n Industrial Schools.
.
Det synes oss, som] lade .vi h5ir nBgot att h a.
Hvem af oss, s o n lyclcats rycka nndan ett barn frBn ett dbligt hem, bafvar ej for den dag, dB v8r skyddsling skall lamna fosterhemmet, och m&amp;lsmanssknpet Bter laggas uti ovardiga li~nder!
.
I ofrigt stBr foreningen med alla sina resnrser - bland hvilkn iifven mi niimnas dess sjulch~~s och skyddshem - genom sin byr8, 267 Strand, alla de kvinnor eller nnga.
flickor till tjiinst, r30m dar, .begam rAd eller hjalp.
En tjiinarinna, som f %tt plats pi % ett diligt stidle, nodgats liilnns den och ej fAr ut sina effekter eller innesthende penningsr, anmiiler forh8llandet.
Dessn fall hczfva forut varit mycket sv&amp;ra att liomma till riitta med, men det har kommit d e r h h, att nBr N. V. A. rejclarnerar for nBgon sin skyddsling genoin sin se- lrreterare mr Coote, hvilkens skarpsinne, oraddhet, okufliga energi och rikedom p&amp; utvagar endnst kunna jiiinforas med hans iimsinthet mot de fororiittade, fallna och fadorade, vederborinde finner det rned sin fordel nlest forenligt wtt ju forr ju hiillre Aterstiilla det begiirda.
Ofta hafva till byrBn kommit flickor, soin blifvit foiforda under iiktenskapslofte af nBgon man, sow efteriit nekat follborda aktenskapet p B den grnnd, att han redan vore gift.
For ntt ntrona hvad som efter.
, giiilande lag i sidana fall kunde vinnas, stiirndes en sbdan man infor riitta och ldef doind till I S m&amp;naders straffarbete.
En miingd
186 - af sedlighetsbrott med barn under 13 Br hafva dragits infor domstol, darvid somliga af forbrytarna blifvit straffade, andra Ater hafvs slingrat sig undan.
Emellertid torde darigenom, att s&amp;dana brott upprepade gsnger blifvit lagforda och straffade, den allmanna opini- onen hafva blifvit mera npplyst angHende skyldigheten att skydda de vBrnlosa.
ByrBn for en lists pb alla plstsanakaffningskontor, sorn bevisat sig vara tillfBrlitliga och kunna rekommenderas, en lista, sorn oupp- horligen revideras, fullstandigas och omtryckes for att gratis utdelas i sii vida kretsar sorn mojligt.
Kontoren besokas allt emellanit och forestiindsrna interviemas, hvarvid icke sallan vinnas upplysningnr af stort varde.
Detta arbete iir st % mycket nodviindigare, sorn (let finnes godt om platsanskaffningsbydier, so-m arbeta kopplnrna i b b d e r och g % deras Sirenden.
M a upplysningar sorn i siillskapets Office beghas, t. ex. angdende uppgifters tillforlitlighet, sakerlieten med afseende 4 en erbjuden plats eller dylikt, anskaffas med den storsta samvetsgrannhet pB otroligt kort tid.
Hvem kan saga huru mdngens ofard sorn endast pi$ detta satt blifvit fiirebygd!
Pi sade pB otroligt kort tid och se h %r ett exempel: J. W. hade f l t t plats i HBvre.
Hennes mor blef orolig, dB dottern ej enligt lofte skref hem.
Hon gjorde forfrhgan pB by&amp;, och 12 timrnar derefter hade men s p h a t flickan till en kand music-hall i HAvre.
Genom en pQ platsen Bo- ende dam blef hon uttagen och hemsand.
For att hjalpa de unga kvinnor, som trots allt dock kommit att lamna sitt land och Bro utsatta for allehands faror, har X.
IT.
A. p&amp; alla de biitar, sorn g l ofver till kontinenten och pi % hundrntals andra, lBtit en varning, affattad p l flere spriik, uppslds p % viiggerna i salonger och hytter.
Denna hiinvisar till ett litet htifte, sorn finns att f5 hos staderskorna, uti hvilket finnes en ~ v a n l i g varning till unga kvinnor som lamna sitt eget lands pB engelska, franska, tyska och holl- liindska, en forteckning p l namn och adresser pii inemot 200 pHlitliga personer inom och utom Europa, till hvilka de vid behof narmast kunna hanvanda sig, och den upplysningen att ett bref, stalldt till 267 Strand, London, om ocksd ofrankeradt, genast p8aktas.
Och all denna hjalp stHr utan nfigot sorn halst afseende pii religion, nationalitet euer ofriga forhlllanden och utan eraiittning till hvarje nodstiillds fulla disposition.
E t t ryskt teatersallskay, uti hvilket det fsrnns 52 kvinnor, bland hvilka 40 korister, hade i London engagerats vid ett teaterforetag, sorn emellertid gick omkull,.lam- nande alla dessa pB bar backe uti ett frammande land, hvars sprlk
de flesta ej ens forstodo.
Dil dergs Iselagenhet var i hijg grad farlig,.
stt ej saga fortviflad, tog N. V. A. dem om hand, herbergerade och underboll dem, tills allt var ordnadt for deras hemresa, och siinde dem sedan under ryska ambassadorens lifliga tacksamhetsbetygelser pb foreningens bekostnad, d&amp; medel ej ' funnos tillgiingliga pii veder- borande konsmlat, valbehBllna hem till deras land igen - en aff8r.
som gick 10s pfi 500 pund.
Vigilance Associations principer och strafvanden hafva vunnit anklang i hela riket och lokalko~nmitt~er blifvit bildade snart sagdt ofver allt.
~ f v e n i utlnndet hafva dess idker slagit rot och liknande.
siillskap b i l d ~ t s .i Erankrike, Belgien och Holland, de sista af sil mycken lifalrtighet och sA stort inflytande, att viirdarna i osedliga hus, ehuru utan framgbg, hos polisen beg&amp;rt skydd for sitt ' narings-.
f h g.
Polisen har i allmanhet varit till mycken hjalp, oftast visat tillmotesglende, i m b g a fall stort nit.
Svhigheterna i arbetet aro, som man latt Iran tanka sig, stom och nlinga: de ungas oforsthd, oerfarenhet och sjafrkdighet, d s Bldres lastbarhet, list och hiinsynsloshet, svkrigheten sfi viil att f i reds pk.
sannjngea so111 att fB lagen tillampad, motstkndet frin den organi- serade egennyttan och icke minst f r l n fordomen.
Detta giiller eminent rnening den frbga, for hvilkens losning .N.
V. A. genoln den i fir i London tillamnade kongressea tiinker s l i sitt stora sl.ag.
Vi.
mena den D hvita slafhandeln D, som hittills trotsat alla be~nijdanden och alltjamt fortglr till tusentals oskyldiga miinniskors fordarf.
Och intet land gHr fritt, alla bidraga med sin kontingent till det stora miiniskooffret.
Mr Coote namnde hiir, att bland dem, som sokt hjalp pH N. V. 8: s kontor, ddrig fnnnits en svenskn.
.HvarEor?
Misstankta individer visa sig ocksk hiir, maskerade annonser forelromrna afveu i vhra tidningar, men exporten g h osterut eller till Dsnmwk och Tyskland, iclre till England.
Saken beror oss, s&amp; val son1 andra, om ock de stora knltnrl&amp;nderna i detta som i allt annat rora sig med storre forhkllanden.
I syfte att vinna sainmanslutning till interna- tionellt sammbete var det som N. V. A: s sekreterme .nyligen gjort Sverige ett besok.
Frlgan iir aktuell i de stora kulturlanderna.
L ' Union internationale du droit pknal, som i September sammantriider i Buda-Pest, har uppstallt den p i programmet och kommer s t t be -- handla den vid detta tillfalle.
Utan en p i internatione: ll ofver- enskommelse grundnd lagstiftning kan i stort sedt intet utrattas, dti de professionella sknrkarna aro sil hemmastadda uti lagens alla kryp- h %l i hvarje land, att de i allmanhet veta skydda sig far ' efterralr-.
ningar.
Ett brott borjas i ett - land, fortsattes i ett annnt och full- bordas i ett tredje, utan att nbgonstiides kunna pfitalas.
Mr Coote hade, innan han kom hit, fiirberedt suken i Tyskland, Frankrike, ~ s t e r r i k e, Belgien, Schweiz och Holland och reste hiiri- frAn med ett rekommendationsbref fr6n Salisbury till ryska kejsarinnan.
Tyske kejsaren, som ar mr Coote mycket bedigen och som skiinkt honom en brjljanterad n i l - engelsman fb som bekant i regeln ej biira utlandska ordnar - soln ett tecken till erkiinsla for tjiinster berisade unga kvinnor f d n ~ p k l a n d, och ham g e m 3 iiro I-annt intresserade och hafvn lofvat att sanda 20 delegerade af hrilka, i fall England later oEcielt representera sig, en officiell.
Foreningen inbjuder till kon- gressen, som aka11 Bga rum d.
21-23 jnni, frin hrarje land i Europa 20 delegerade, sorn i London fnllstandjgt blifra K.
\ -.
X: s giister en vecka, dB trenne dagar agnas At kongresseu, den ofriga tiden i t att se v~rldsstadens seriirdheter uti filantropiskt, socialt eller andra afseenden.
Hvarje nationalkommittk fslr sig tillclelad siirskild tid for npplHsande af tv5inne foredrag, som besrara t v i frigor, som kunna stiliseras nngefar s l: ~ H v a d erfarenhet har ni frin edert land af den hvita slafhandeln ?~ och * Hvad gores hos eder for cltt hoja sBval mannen som lrvinnan i sedligt.
afseende ?~ Pr&amp;n hraije kommittk hegiires ett Buttalande af dess gsikt om biista siittet att komma till riitta med den hvita slafhandeln~, och meningen iir slut- ligen att bilda ett arbetsutskott, uti hrilket hvarje nation skall in- slttn t r &amp; personer, som &amp; all utarbeta ett fiirslsg till frligans losning.
N r Coote stiillde till det flitaliga auditorium,- sorn i&amp;onnit sig for atf tihora hans foredrag, en allvarlig uppfordran ntt gora allt for att Bstndkornma ett scamarbete, en nppfordran, som utmynnade i en bon, att de som kunde, skulle personligen infinna sig, men att de, som Bore forhindrade, skulle hjiilpa till att sanda dem, som hade Bstorre hjiirtan an portmonnaer) ?.
Och ui lnliste instiimma i denna hans ugpmaning.
Ty r i kunna ej se annat an att det yore en stor lyclra om ett antal personer kunde resa nt fiir att frin kongressen och beroringen med Sational Yigilance Associations le- clande lrrafter, bland hvilka torde finnas nllgru bland Englands adlaste soner och dottrar, hiimta hem till fosterlandet nigot af den heliga elden, for viiclcande af mera allmananda och storre ansrarskiinsln for det hela, for fostrandet af ett mera klart och mera finkansligt r8ttsmedvetclnde och diirigenorn for hojandet af hela dell allmanna sedliga nivfin.
dmln Hojer.
e: - -- --, ..
En engelsk sondag.
Bref f rBn England.
Om i vtim oron)) en engelsk soudag)) ljuder son1 inbegreppet af allt puritanslrt och striingt, s % innebara i stallet ordew)) en lron- tinental sondnp for den rattrogne engelsmannen forestiillningen om en niistan hednisk Irarnevalsdag.
Engelsiniinnen saga sjalfva, att det &amp;?
I deras stranga iakttagande af sondagens helgd, sol?
gjo: tt dem till den storn nation de nu iiro, och visst Br, att detta folk ej skulle st&amp; ut med slitpet vid Grottelrvarnen, om ej hvar sjunde dag for dem vore en dag af fulllcoudig hvila, %,anad Bt hogre och ideellare mhl: ICrafteraa f ijr denna rastlosa, jiiktande kalnp for existensen och fkr guldet, som i denna tillspetsade forin ej f6rekoinmer annor- a och som aldrig lainnar sina offer stades iln hiir och i ~ i viirlden ett ogonbliclrs hvila under.
de sex 1Bnga arbetsdngarne, uppehilles nf 11vilan pB den sjnnde dagen, &gt;) the day of rest.))
Hvilka &amp; silcter mau an mB ha och huru enformig man i borjan a11 UIB finaa en dylilr sondag, s8 inhste man likvd benndra den karaktersfasthet, hvnrmed engelsmannen hBller kg till sina principer vid denna dags helighillande.
Forutom bevistandet af de tx8 for- nan~stiz gndstjansterna, hoginassa och a£ tonsBng, som niistarr.
ingen riittrogen ndgonsin forfiuinmar och hvarvid nattvarden beg8s ininst.
en g h g i mHnaden, delta.ga de flesta sBviil rnanliga s o n kvinliga f~iniljemedleillmczrna nktivt i sondagsskoleuudervislzing, bibe: lklnsser och clylilct en eller ett par timmar hvarje sondag.
Den storsta h&amp;nsyn tages vid alla arrangemanger till tj8nstfol- kets och de arbetaude Idassernas frihet.
Hiiraf lcommer det sig, att man i de flesta engelska fnrniljer f&amp;r en ga&amp;lca lcnnpp sandags- middng, serverad lrlockan.
ett p i dagen i stallet for kloclran sju pB kvallen och oftast bestHende af kall stek och lralla puddingar, allt lagadt dagen forut.
ICladerna f i r inan borsta sjblf, och slrodonen - den1 f8r man blanl~a sjalf, om inan handelsevis ej 8ger en sbdan inangd omgbngar cl&amp;raf som engelsmannen, hvilka pb lijrdagen l&amp;ta borsta flere par pH en gBug for att ha att taga till pB sijndagen.
0ch att bjuda frilmcuande denna dag -- hvein slrulle v&amp;l ens dromma diirorn i England?
Sallzma hansyn, soin tages till tjaastfolket, utstriiclces afven till brefbiirare, j&amp;mv5igstjanstein~n, oinuibuslcnskar m.
fl., och svB- righeten att fB tag i ett t&amp;g, en droska eller en oinnil~ns pB son- dagen i England ar varldsbekant.
h g e n post ntdelas i London inellan lordag lrvtill och mBndag morgoa.
Ernellertid utdelas en. '
tidig post om sondagsmornarna i Btskilliga delar af landsorten, hvsr- emot likval de flesta engelsman hogljudt protestera.
Att fil eller afsanda telegram medfor riitt mycken svirighet och att f i en m %ltid utonlhus ligger ntom det mojligas omride.
Och att Aka relo- ciped, spela tennis, nro p i floden,,) spela varldslig musik o. dyl. iir faktiska omojligheter for de hogre klasserna.
dfven om deras samveten -- hvilliet iir tvifvelaktigt - tillkite dem dylika forstro- elser pii sondagen, vore detta slags sysselsiittning p i denna dag s i plebejisk, att ingen ville satta sitt goda namn och rykte pH spel genom att - likt arbetsklassen - anviinda sondagen p % det sattet.
Det ar namljgen hufvudsakligen de bildade samhiillsklassernn, sorn iakttaga denna gammaltestamentliga striinghet i hrilodagens helgd.
Arbetsklasserna Bterigen ha emanciperat sig mot denna upp- fattning, och sondagen ar for dem fullt nt lika mycket en forstro- elsedag som for deras likar Don the continent., I toiletter, som i fargprakt tafla med papegojornas skrud och som iiro sammsnsattn af siden, bomullssammet, spetsar och billiga.
plymer, Gka fabriks- flickorna ut p i velociped med sina karaljerer, odh gatorna i arbe- tarestadsdelarna genljuda af skamt och glam och lif sondagen igenom, under det att affarskvarteren och de mera aristokratiska gatorna !igga tomma och ode, pgminnande om en ofvergifven stad i)) den fj&amp;ran Vastern.
D Annu ha ej engelsmiinnen velat iippna sina musber om sonda- garna till forman for dessa millioner, som blott iiga den enda dagen till sitt forfogande, och minga rorelser aro i gAng for stt s6ka forms de arbetande broderna att fira hvilodagen i likhet med de battre lottade, men dessa forsok lyckas ej.
Det rent mauskliga elementet hos dem, begiiret att, iifven de, hafva en dag att iigna &amp; t Iifvets solsida, gladjen, tager har ut sin ratt.
Nen vore om son- dagen krogarna s t h g d a och muskerna i stiillet oppna, sknlle mycket forbattras, och minga, minga varmhjartade engelsmln - och kanske iinnn flere engelskor - arbeta pO att f t denna reform genomford, och en ggng skola de nog lyckas.
I intet laud i varlden gores s l mycket i miinniskovanligt syfte som har, och i intet land i varlden uppofhar den enskilde sb mycket af sin tidy sitt arbete och sina penningar pB att gora den fattiges borda lattare.
Och om an skuggorna .iiro morka bland de djupa lagren, sprides likval mycket ljus af denna filantropislrt anlagda bildade klass, och minga idker i och fiir mansklighetens hjalp l i a f ~ ~ t nppstidtt ' och kommit till ruognad under den stilla, Bt betraktelser iignade sjunde dagen.
Sigrid Pemon.
--
Sakkunnig barnavhrd.
(Inledningsforedrag vid diskussionen d.
20 apr.
i Ateneum for flickor ofver ~Behofvet d teoretiskt och praktiskt ntbildade barila \ r&amp;rdarilinora.)
Den diskussion, som fiir en tid sedan agde rum ofver fore- liggande amne, inleddes med en sakrik utredning.
Denna finnes f. n. tillgiinglig i hiiftet 7 af tidskriften Dagny.
I stiillet for att npprepa hvad som dA nttalades, skall jag slsom jnledning till afto- nens ofverlaggning endast i korthet soka framliAlla en eller par synpunkter, som f6relromma mig viktiga f6r klargorande af frAgans verlrliga innebord.
Hnr skola vi erhllla .gods, d. v. s. sakkunniga barnavlrda- rinnor?
Under den namnda disknssionen uttalades eller antyddss f r i n m %nga hill grundsatsen, att modern i forsta hand ar den, som bor viirda sitt barn.
Dlen sedan detta konstaternts, forefoll det, &amp; om om frlgans riickvidd betydligt iuskrankts och allt for mycket horn att rora sig om behofvet af skolade barnjunghur.
Vore Bmnets inne- bord endast denna, s % skulle svaret vara latt gifvet.
Det hela blefve d l hufvndsakligen ett ekonomiskt sporsmll.
Men vi.
skdle diirvid begti ett allvarsamt misstag.
Ingen tjgnare, om an aldrig s l skolad, kan ersatta en mor.
I den stora massan af hem Br darjiimte modern af nodvandigheten llanvisad att ensam vara sina barns virdarinna.
Alternativct barn-.
.
froken eller barnjungfru - eller sam~nanfattnin~en af blda - exi- sterar blott for ett relativt fstal modrar - de bemedlade.
Blott om vi fntta friigan i hela dess omfhg, skola vi % ena sid.an inse dess stora innebord, t ?i andra sidan utan synnerlig svgrighet upptiicka hvari botemedlet ligger, om det nuvarande tillstindet ar i flera han- seenden otillfredsstallande.
- FrAgnn, siidan jag skulle onska, se den, kommer s&amp;,ledes att lyda: hur skola vi erhllla sakkunniga modrar?
Alla ' torde vi kunna ena oss om foljande sats slsom axioma- tisk: hvarje mor bor &amp; ga s l pass kbnedorn om de lagar, efter hvilka barn ekola vtirdas, att ' hon ej genom sin okunnighet skadar barnet i dess fysiska och andliga utve ' ckling.
Tillrackligt m %nga skadliga inflytelser hota det spada Barnet, utan att d&amp; slcall behofva befara stldana Bfven fr %n sin naturliga beskyddarinni.
" - Modern bor aga dessa knnskaper, om hon tillhor kvinnan af folketi ' eniedan hon dH sjiilf mdiste v k d a sitt barn, men hon bor ej sakna dem, diir- for att hon ' tillhor den ekonomiskt lyckkigt lottade klass, som kan betala. '
.
.
.
for en vilrarie.
En s t d m lsan, det ligger i sakens natur, nldrig ersiitta en mor.
Denaa mdste nnder alla forblllanden ofvervaka sin stiillforetriiderska.
miiste diirfijr sjiilE vnra hemma i hithorande iimnen.
- Do nodiga knnslsaperna born slutligen vara modern bi- brakta, db hon intrader i sitt Bmbete uf mor.
Att geaon sjiilffiir- viirfvad erfarenhet ern % desarnlnn blir att mer eller mindre lrrita bar- net betda dem - en metod som stnndoul blir dyrkopt - och mest for barnet.
De~sutoln blir hon p5 detta satt ddrig fulllird, fdr ingen grund, inga principer for.
barnets vlrd - Ilon blir antodidakt i orclets diiliga betydelse.
- Flertalet modrar ha siikerligen mer iin en gang kiint sig bojdn att beklaga sina bristande insikter i berm- v8rd.
Och de ha sakerligen sailan erniitt varaktig triist geaonl inhamtandet af de raxlande r %d, som af aldre och erfarnare modrar vid dylika tillfiillen gifvits dem.
Som bekant Br det i allmiinhet farligt, om icke oratt, att generalisera och ntan begriinsning tillampa en enskild erfarenhet.
I denna fara rdka amellertid synnerligen l&amp;tt modrar, som p % nyss antydda vis epraktiskt) &gt; skapat sig en viss, blott allt for begrgnsad insikt i barnens ~ 3 r d.
Ej under diir- for om resultatet blir d8ligt ibland.
De missuppfattningsr och villfarelser angdende i sig sjiilfva enlsla och alldagliga fakta, som genom Brhundraden, att ej sHge Brtusenden, hos oss utbildats p % traditionens viig, aro iin i dag of- verraskande stora.
De skola krafva mycken tid och kraft att f B utrotade, i synnerhet hos folket, men kanske ej stort mindre hos de i vanlig mening bildade.
Ty i sjiilfva verket ar bildningsstdndpunktea p % detta omrbde tamligen lika for de olika klasserna.
Det kastar ett ege~domligt ljus ofver vAr beprisede hoga kultur, att de modernu samhallena annu 5 % ytterst foga va,knat till medvetande om vikten af de kommande generationernas fysiska utveckling, d % s % lngcket &amp; ores for den sndliga.
Nan kan i sanning f r t g s sig hvilketdera friin det allmannns synpunkt ar viktigast: att hvarje ekvinna har vissa kunskaper i t. ex. historia och rattstafning, eller att hou vet hur hon skall ratt fylla en mors kall.
Xu synes man nastan antaga att denna formiiga ar heme medfodd.
Denr~a felrakning i uppskatt- ning af varden visar hur lSgt vi $innu st6 i verklig humanitet.
Aktningen fijr manniskan; som hunnit full utveckling, hafva r i till- iignnt oss, men den aktning, att ej saga rordnad, vi borde hyse for dem, som skola eftertriida oss och som vi sjalfva kallat till lif, bar Bnnii alls icke genomtrangt, kanske aldrig ens berijrt oss.
Och har ligger, djnpast sedt, sviirigheten att Sstadkomma en '
Gndring i snkernas nnvarande, om vi tiinka p i de store ~nassorna, visserligen sorglign slrick.
(I de b u r p a klassernn ar til1st; Bndet naturligtvis ej tillniirinelsevis sii i ogonen fallande diligt.
Har finnas ju liitt tillgingliga lrorrektiv i form af liilrare och liikareboclter, bnrn- morskor, sjukskoterskor etc.) Det 81. kanslan af ansvar for d.e snxi som vi sakna.
J a g h6r pH forhand h v a j e god n o r opponera sig mot detta plstlende.
Och jag skyndar att understryka, att detta n v i ~ ej sgftar p l modrarna u t a ~ i p&amp; oss alla i gemen.
Med andra ord: samhallet har annu ej vaknat for sin skyldighet att soka rBda bot for detta onda.
Det srzmmanhiinger dessutom intimt med n~ycket annat ondt, soin det nnvarande sarnhrillet dels ej Iran, dels ej vill taga itn med.
Kunde modrars instinktiva omhet och offervillign karlek ersfitta denna pii ansvar grnndade kiinsla for de sm8, dB skplle resultatet 18nge sedan hafva visat sig i ' e n lner rationell och sund ornvArdnad om barnens fysiska och andliga formogenheter.
Alltsi: hvad vi forst ' miste striifvs efter iir vkckande af an- svarskansla for barnen.
Hvar och en, hos hvillren den ar lefvande, bor soka sprida den till andra, till dess den vunnit krnften af en opinion.
Denne skall i sinom tid som mogen frukt frambringa de d t t ocll steg, hvilka, allt efter som frlgan blir genomdisknterad, visa sig kmpliga.
Det synes mig ej omojligt, att i flicksko~orna .- Atininstone i de hogre - bredvid eller p&amp; bekostnad af onskvarda men bestamdt mindre vilrtigcz laroamnen, iigrades nfigon tid At den grannlaga uppgiften att Bibringa de blifvande modrarna insikt eller Mrninstone nlgot begrepp om detta kall, som dock vantar flertalet af dem.
Om folkskolans alulnner anses for unga for att denna friga sl~nlle kunna med fordel vidroras - niigot som jag fijr min del kanner mig benagen att tvifla p l - s l iiterstiir dltid folkhogskolan, hvilkens fosterlandskn nppgift synes direkt h anvisa till ett uppt; agande nf detta amne i undervisningsplanen.
Harifriin kunde i vida kretsar bland v i r t folk spridas knnslsap och begar efter lnunslrap i barna- viird och barnauppfostrcn.
Mojligen skall man iuvanda att hithorande amnen iiro af den beskaffenhet, eller forutsatta upplysuingar af den beskaffenhet, s t t de endast @ na sig .att meddelas i hemmet.
Fara 81: att j sii fall allt blir vid det gamh.
Pryderi och okunnighet skola ombjliggora ett p i realiteter grundadt meddelande, ' som kan blifva till verklig nytta, och de unga skola antingen ej erhiilla nlgon lrunsksp a h eller ock sent ornsider en dulikel och mystisk framstallning ' om fiirhiillan- den, hvaroin de lranske redan skaffat sig meddelande genoin mindre
goda kanaler.
A t t klokhet och takt erfordras sktlll ej uekas.
Fijrst och sist mdste hos dem inplantas och viilmakth %llas rordnad for kvinnans hogsta kall: att vara mor och rbrdarinna af sina barn.
Men att losa frigan i stort hor framtiden till.
Hvad kunna vi nu, praktiskt sedt, utriitta for saken?
Forslaget att ' soka istad- komma en undervisningsanstalt for barnskoterskor, mojligen i for- bindelse med redan existerande barnkrubbor, synes vara ett steg i ratt riktning.
Icke s % lnycket darfor, att det skall fijrse oss med skolade skoterskor, utan emedan pH sB satt en stab af unga kvinnor O G ~ mijSligen blifvande modrar skola erhiilla erforderlig kunskap i barnavgrd.
Frdn denna allt mer viixande skara skall ktinnedom om de nuvarande bristerna spridas och behofret rackas efter storre sak- kunskap och s&amp; i sinom tid den offentliga mening uppstd, sorn skall framkdla en forbattling i stort af det nuvarande tillsthndet.
V. Sckarp.
En tid skall komma, dh skonheten sorn en svartsjuk tyrann dominerar allt vHrt losore, db intet fult i mobel- eller hnsgerddsriig finnes att tillg % vare sig for pengar eller for goda ord och dg den stolte agaren af den sista storrosiga divanen eller den sista rirkade antimakassen hogdraget affardar en strom af l p t n a spekulttnter.
Ear detta skall intraffa rill jag inte forutsaga -- jag antar bara, att det blir langre frain ...
Man misstrostar emellertid inte, om man har ndgon liten tro pB sitt sliiktes perfektibilitet och om man vet, att rubriken hiir ofvan, denna fyndiga och vackra synonym till det tunga och n&amp;got tvetydiga uttrycket)) konstens populariseiing D, redan iir vorden en losen, sorn alltsedan den forsta gingen liistes pB ett litet ljusrodt hiifte stlindigt repeterats i tal och tryck och mart torde vara en af dessa alldagsfraser, sorn forefalla s&amp; sjiilfklara och sB rotade i e n s, medvetande, att man glommer deras fiirska fodelsedatum.
~ n n u har j ag knappast antraff at nagon individ, sorn haft panna att opponera sig mot den storslagna ut~ecklings- och framstegstanke, sorn uttryckes i de tre smt celebra orden; inen g h man 10s pb detaljer,: d. v. s. pinnsoffor och gardinmijnster, db kan man vara trygg for att det uppstdr lidelsefulla debatter.
Och viil
ar det, ty sb lugnas den farhtigan, att Ellen Keys broschyr, som innehiiller inte bara d j u p, vaclrra och varma tankar utan ' ocksB massor af mer och mindre praktiska instruktioner och rBd A la sfrbga mig om a l l t i n p, kunde komma att med from och angslig samretsgrannhet brukas till receptbok och s %lunda skapa en alltfor.
allmangiltig skonhetstyp. '
J a g tors for~~tsatta, att alla ha studerat den namnda skriften och ryckts med af dess entusiastiskt predikade grunddogm och nagel- farit utli-i&amp;ningens detaljei.
betriiffande det improviserabe- Bskbdningsmaterial, sorn i dessa dagar illustrerar laran i skepnad af, ett enkelt rums p l Arbetnreinstitutet, f&amp;r.
man kanske inte Eegiira n8gi.a forkunskaper hos andra an stockholmamn~a, hvilka naturl.igt vis alla ha sett det eller ocksB iimna ' gft och titta p % det ' i morgon.
I ' h v a j e fall iimnar jag dock inte inlbta mig pB.
en sB.
hopplas uppgift ' som att beskri ' fva ett rum - vi ha vuxit ifrbn intresset for bouppteckningar och inventarielistor och insett, att v t r fintasi icke ar apterad for iindamaet att pb grundval hf dylika uppkonstruera ' en interior.
Den sekreta komitk, son1 arrangerat.rummet i friga, ornger sig med en blygsam och slug hemlighetsfullhet, hvilken troligen ' beror p l att dess medlemm&amp; icke anse sig ha tid att uppbara den okonstladt uppriktiga kritik, sorn karakteriserar publiken pft gratis- expositioner.
Ni vet nog, att om man har betalat for aft fH se en sak, s L iir man skyldig sig sjalf att njuta af densamma for entrhafgif- tens belopp, m e n fPr man se den ' fritt och for intet, mmHe man passe p B och betona, att man inte ' a r den som accepterar hvnd som helst.
Arrangorerna framhilla uttryckligt i sitt tryckta medddande, - att intet enda for&amp;Bl ar sarskildt gjordt for detta rum utan att dc d h e d velat visa huiu man mad ?nvkndande af billign ting, som finnas i handeln, kan anordna ett smakfullt rum redan nu, db det fula lran fBs till skiinks nard nog.
Detta forklarar, att ' tapeterna iiro vederstyggliga och formen p l stolar och pinnsoffa den veder- tagna koksmodellen saint att den enda f,or en nutidsmiinnislca locknnde sittpl&amp;sen iir en gungstol af den olycksdiga soit, som inan kiinner igen fr&amp;n alln)) m6bleradeS studentrum.
Och dock verhar ensem- blen ni-istan distinguerod och g6r intrjck nf en stilfull interiar, torn man f K lust att rb om, ifven om man skulle rynka pb nasan, i fall bohagstingen hembjodes t t en ett och eti.
Det ar kanslre fbrst och friimst den angen&amp;a bli !ig&amp;na fiirgen, som adlar de ' tarfliki mkblerna och £rambring&amp; denna &amp; npatiska effekt.
Vidari frojdaa en '.
man af en m h g d prydligs lerkiiril med litet milning p t och nhgra sdgkvistar och ~Iirblommor i samt af en del ljusa och i stora stiliserade monster utfbrda handarbeten i form af bordlopare, dukar, bonder o. s., y.
' Vaggarnas foto- och litografier vore visserligen mera gliid- jande,.
om man finge ta ner dem och beskgda dem ostord a£ tapet- monstret; men till gengald kan man njuta intensivt af d l t det man i d e ser P&amp; b&amp;de viiggar och aoffa och stolar och bord.
Hela rum- met ' verkar s % rensadt och befriadt, innebkller det ntidvandigaste och liZet till, men ser.
jnte ut att vara otillgiingligt for tillokningm och forbattringar.
Bland de forem&amp;l, som sarskildt ha tilltalat mig, vill jag niirnna de hjartformiga nyckelskyltarna och handtagen p i byriin, en liten dejlig bgnk i ett horn, en minimal bokhylla, hvars hadiska sam- msnst2illning af Gosta Berling, Viktor Rydberg och ~Karolinernas rned Verdandis smtiskrifter och de giingse populHrt natusvetenskapliga och medicinska subskriptionsbockema dock repellerar rnig, samt den ofver soffan upphangda bonaden.
med dess fortjusande naiva, rebus- artade skildring af Rodlufvans mote rned vargen.
Jag begrep forstis inte hvad den forestall.de, forran en sakknnnig uttydt den; men d i frojdade jag mig ocks % i glad och intriingande forsthelse &amp; t den sagotacka kompositionen, dar den lilla flickan, iford en pgramidfor- mad lnfva och rned en sptinkorg p4 armen sedesamt vandrar ibland stela grona: granar och r&amp;m nt for en illasinnad varg, som ut- gores.
af en lhog svmt lrurva, under det ett niipet leksakshus reser, sig langre bort och en skgmtsam sol q e d ett godmodigt grin bestriUar det hela.
- .Trots mitt varma gillande a£ id&amp;n sch i hufvudsak af dess ut- fijrande vill jag dock rned risk att synas pedantisk framstiilla sn- mlrkningar mot nggra detaljer, som ha berort mig obehagligi;.
SB t. ex. ansgr jag.
att ett hem, dar prislapparna £ti hiinga krar p i smarre losoren, darigen~m.
fh en uppblfist s k r g t s ~ m ' anstrykning och att anslag rned pbskriften B SUd 9 ingifva nedslgende £ orest %llningar om konkursbo och familjeruin, och ingen kan val annnt Bn hAlla med .mig, ngr jag p %yrkar att, sh vidza det i ett efter skonhetslagar inrgttadt hem.
b6r.
forekomma.
en sparbossa, d8r ~frivilliga gdfvor mottagas rned tacksamhets, denna icke s k d l forete skapnaden af en porslinshund, s&amp;dan som plagar smycka b g r h i en jungfrukammme.
Lika.
ifrigt .som jag onskar, att blde, arbetarna och medelklassen m&amp;te barnta iligifvelser frQq detta rum, lika mycket ska11e det sm.Brta mig, 0.m de n5imnda anordningarna blefve imiterade.
Ju iner jag tanker p i det, ju.
mer blir jag hlgad att tro p i den gryende skonhetsperioden, och jag onskar att jag ocksii kunde mln sbm tro, att manniskornas sjalar slzola bli harmoniska i fiirgsammansiittningarna i dems rum och att deras tankar skola bli ljusare och deras rorelser varsammme i. en omgifning, dar do jBmt fornimma slzonhetens helgd och ro.
amm ma.
.
Y.
.
.
Kvinnans stallning inom.
postverket.
Frlgan ' om de.
kvinliga " postexpeditorern$s - loner, sorn ffirevarit ' vid innevarnnde iirs riksdag, afgjordes 3.
29 april genorn gemensam.
.
votering.
Dagny har redan i .haft.
3 detta Br redogjort, for denda-lohe- ' frBga, sorn i f A ord sagdt gdtt ut p i att for de kvinliga postexpedi- torerna skapa .en - 3: dje lonegrad, inom hvilken de i rege ' l skulle.
stanna, och att for denna lonegrad bestimma lonen till 1,300 lzr.
lilgre iin hvad sorn giillde for den 2: dra 1Snegraden; till hvilken kvinna .torut pB samma villkor som man avancerat.
Ett forslag om en sB Betydande lones&amp;nlming mtiste naturligtvis ' mottagas med det.stiirsta hekymrner ej blott af dem, sorn n5irmast .berordes daraf, utan ock bf alla dem sorn med intresse folja kvinnofr5igan.
Den foreslagna lonesankningen hade namligen sin ' hetydelse ej .endast diiri a ' tt den hotade ett stort antal kvinnor, ntan an mera diiri, att en st % butydande nedpressning af en gallande 1on inom postverket sakerligm skulle ofva inflytande B loneregleringen inom statens ofriga verk, lilrsom ock i storre eller mindre mbn go ' a sin verkan gdlande % 1ijneforliBllanden inom privata inrattningar; ~ r i i ~ a hade n dock en %nnu storre innebord.
Kung ' l. Maj: ts forslag tycktes niimligen vara ett uttxyck for den uppfattningen, att .kvinlig arbetskraft .v&amp;l mA anvandas inom statens verk, men att for lwinna af18ningen alltid skall bergkknas n&amp;tt och jiimt till ' dngens nod- torft.
~ f v e n for den kvinna, som aflagt studentexamen, aom sedan med flit och redbarhet skott sitt arbete i statiens tjiinst och sorn &amp; t detta arbete agnat en lifslhg verksamhet, - skulle lonen vara skdan att tanken pB ett verkligt oberoende lif i ett eget hem vore utesluten.
Middagar B hushBllsskolor eller en billig inackordering yore de utsikter sorn skulle stiillas for de kvinnor, hvilka arbeta i statens ' ' - ..
tjanst, och hvad siirskildt anginge de i postverket anstalldn, skulle de, nar krafterna troto, utan pensionsratt som de aro, vara ha.nvisade till allman eller enskild barmhartighet.
.
Att den namnda lonesankningen foreslogs a£ E.
M: t under en tid, dii lefnadskostnaderna pB alla omrlden okats, torde i sin mln bidragit till den opposition forslaget vackte.
Det torde hora till ovafigheterna, att riksdagen beviljar anslag ti hogre summa, tin det af K.
M.: t foreslagna.
Endast i det fall, att stats- utskottet s k d e i sitt betankande foreslii okning, funnes nHgot hopp om framgbng.
Och dock har nu det markviirdiga handt, att ej blott stats- utskottets forslag blef hogre an K: M.: ts (postexpeditor skulle f&amp; be- hiilla mdel i uppbords- och frimarksprovision och lonen sCilunda blifva cirlra 1,765. kronor i stlillet for 1,500) j utan efter gemensam votering vann reservanternas i statsutskottet (hrr 8.
G. v. Friesen, H. h d e r s - son, C. Persson, I. Mhsson och 0.
Erickson) forslag riksdagens bifall *), namligen att i stallet for den af K.
N.: t foreslagna 3: dje lone- graden ined 1,500 kronors lon skulle inrBttas tvenne nya, hnfvud- sakligen for kvinliga expeditorer afsedda lonegrader, den ena med den af statsutskottet foreslagna lonen c: a kr.
1,766 - och den andra med en Ion af c: a 2,000 kr.
Diskussionen inom biida kamrarna r a r liflig och friigans be- tydelse visades genom de hanvisningar, som oupphorligt skedde till loner trid motsvarande verk, och &amp; r det att hoppas, att denna lone- frlgas utghng kommer att hafva inflytande p&amp; en blifvande lonereg- lering inom telegrafverket.
Det ar med tillfredsstiillelse, man ser frilgans utging vid riksdagen, ty sakerligen vanns det mesta, som under nuvarande forhsllanden var att vinns, men glommas bor ej, att afven den hBgsta for den nya postexpeditorsgraden bestamdn liinen iir 800 ' kronor liigre an den, hvartill kvinna forut sHsom post- espeditor och under samma villkor som man svrmncerat, och att s&amp; lunda loneforhlllandena forsamrats och en betydande inskrankning gjorts i kvinnas tillfallen till avancement.
~ f v e n pensionsfriigan berordes under diskussionens g h g inom bfida kamrarna och det syntes tydligt, att denna irBga icke I ' nge kan undanskjntas.
Herr Pegelows motion om pensioner for kvinna i postverkets tjanst blef dock ej bifallen.
9) ~eservinternas forslag segrade i gemensamma voteringen rned 222 rijster (59 i Forsta Rammaren och 163 i Andra) mot 133 (76 i Forsta ooh 57 i Andre).
Litteratur.
Kneippkuren.
En populiirt vetenskaplig framstZillning af prelaten Seb.
Kneipps vattenkurmetod, tillikn med en afhandling om de viktigaste sjukdomar, soln kunna behandlas efter densamma, af Th. Tltorson.
F r i ofversattning af d r J.
0.
A. Bergquist. '
.
bfversilttaren, nuplera iifverlakare vid Borgs Kneippkur- anstalt invid Norrkoping, har tydligen velat i t den sveneka all- manheten lanma en mbjligast fullsthdig ofverbli~k af den s. k. lmeippkuren, med alla dess fortjanster och alla dess fel.
Arbetet sonderfaller i 3 delai .. Deqt forstcr.
innehiller en mycket fullstandig och ~ n e d upplysande illustrationer forsedd beskrifning p i den kneippska vattenbehandlingsmetoden.
Denna, i och for sig lika vetenskapligt berattigad som alla ofriga, s i att saga anktoriserade .vattenkurmetoder, utmiirker sig Eordelaktigt for sin mildbet, sin mAngsidigliet och sin enkelhet.
Genom att kunna anvandas i hem- met, afven det mindre bemedlade, och under hvilken irstid som ' helst, forutsiitter den icke med nodvandigheti vistelsen vid en en- kom inrlittad lrurmstalt.
I sin ursprungliga egenslsap af huskur aro de badutensilier, som i flertalet fall kcrinma till anvandn: ing, cle mojligast enkla.
Niigra handdnkar, en yllefilt, ett tvattfat, ett bad- kar, en triidgirdskannq, samt hartill vatten f r i n brunnen eiler vat- tenledningen, Br allt hvad som behbfves.
.
Hardningen, som Hr det viktigaste i hela h e n, Iran ej ske pi % ett for alla lilcformigt satt.
Behandlingen rnBste noga inclividua- 1isera.s.
Ett for mycket kan medfora skada; ett for litet go: r ingen nytta.
Ingen mrri dsrfor af den skenbart sb enkla metoden l i t a forleda sig till att pii egen hand foretaga en dylilr knr, utan alltid diirom r&amp;dgora med sin 18kare.
Arrdra delen handlar om barnavgrd, allmanna lefnadsregler, det kneippska apoteket, och Treaje delen om nigra af de viktigaste sjukdomar som kunna behandlas efter det kneippska systemet.
B %da clessa delar, dar kneippkurens fel nllt for ofta och for mycket fram- triida, kunde saklost varit borta utnn att lasaren diirpft lidit nagon forlust.
I popular halso- och sjnkvird hafva vi pB v i r t spri,k redan s i mlnga goda arbeten, hvillza icke allenast aro liimpade for v i r a forhallanden utan ' avfven motsvara den medicinslra vetenslrapens nu- varande fordringar, att vi icke bBrn a£ blotta namnet Kneipp l i t a forleda oss cltt hilla till godo med de dels forildrade, dels oriktiga, dels fanatiskt ofverdrifna halsoregler, som bar nppdmkas ...
E n niirmare motivering torde dock icke liar Vera pti sin plats.
Bg ll.
kuft- oc h solbad s a d kallvafdenkur sHsom h2tPsomedeB af Doktor Johafi Bergpist.
Den lilla, broschyren framhiller, pB ett lcdigt och allmiinfattligt sprtlk, betydelsen af de stora, enkla, naturliga halsomedlen: luft, sol och vntten.
Utgaende frtln den ganska, sannolika teorin, ntt fler- t.alet kroniskn sjukdomar, sarskildt i nervsystemet, bero till hufvud- saklig del pa en fordrojd eller forminskad amnesomsattnin$ till foljd af hindrad syrsattning i kroppens organer, rill fiirfattaren p % ett rationellt och naturenligt satt afhjiilpa detta genom att hoja och oka lifsprocessens kraft.
Lqftbac7ets hufvudverkan, isgnnerhet om temperaturen ar lgg, besttlr i en hojning af syrsattningen i kroppens inre organ och en okad blodhalt i hnden, med .darpH fbljsnde befrielse frAn skndlig blodof~erf~llnad i inre organ.
I snmmanhang harmed pfipekas nod- vandigheten af att den friska lnften fiir tilltriide till visa boningar, och forst och framst till sofrummen.
Att i rArt ldimat sofva for oppet fonster, afven vintertid, liiter farligare an det ar, blott vissa forsiktighetsmitt vidtagas.
Forfattaren ar ofvertygad om m t t afven de angsligaste och for forkylning mest mottagliga skola, om de g % plnn~xiissigt, forsiktigt och .successivt till vaga, komma diirhiin, att de iclre allenast tolerera det oppna fonstret utan afven slutligen langta darefter och p %.inga villkor vilja afsaga sig denna segvunna, njutning)).
Solbadet anva-ndes som varmekalla for Astadkommande af svett- bad och har sin alldeles speciella betydelse for den s j ~ k d o r n s k ~ r n ~ l e x, som i dagligt tal giir under benamningen bleksot.
Det ltalla vattnet, knrmassigt lenvandt, satter vAr bud i sidsnt slrick att en verklig andningsprocess genom densammn Astadkommes, hvarigenom blodets syrsiittning p % afseviirdt satt okas.
Dessutom hardar det hela kroppen och stiirker nerverna.
I raslrs drag tecknnr fijrfattaren konturerna af den Kneippska vattenkuren och piipekar, huru alla de vetenskapliga misstag och oegent- ligheter, som af Iineipp i fysiologiskt, patologiskt och allmiiut me- dicinslrt hausende blifvit begtngna, ej ha det ringaste att gora rned den pralctiska tillampningen, af hans kallvattenkur.
Till sist varnas for alla ofverdrifter i behandlingeu och speci- ellt for att pi5 egen hand foretaga ndgra kurer ut.an ordination af sarskildt utbildad fackman.
fiamfiir allt kan ej nog allvarligt fram- hgllas vidan af cttt en person, som genolngltt en kallvattenkur, efter hemkomsten spelar liilcare och ordinerar A t andra.
Det a r med verkligt noje vi rekommendera detta lilla arbete, om hvars innebord vi sokt 1&amp;1nna ndgra antydningar, och ri aro ofver- tygade att litet hvw, och icke minst en fijrnuftig hnsmoder, skall.
diir finia.mycket bide att liira och efterfolja.
Bgll.
Fru ~ r a h e till.
Erichsholm: En legend.
- ~ Birger f ilfiimer; Sagnerna vaxa kring vBra gamla herregirder och slott like frodigt so111 rosenbuskirne i deras tradgirdar.
De vaxi skenbart regellost och tiicka med blad och blom de grundvalar a£ ' enkl?
fakta, soin forskningen modosamt letar sig fram till.
Men.
sina rotter hafva de djupt i doda generationers minnen, och de skkra blom ' bladen hafva f&amp;ngat nigot af en lBngst forsvunnen verlrlighets fagring och doft. '
En sidan sagen frin Trolleholms slott i Sk&amp;ne, det foraa Erichsholm, ar det sorn inspireradt Birger Miirner till den lilla bok, han nyss utgifvit.
Det Br, legenden)) om fru Sophia Brihe.
deli store Tyges syster och studielzamrnt, herr Otto Tagessons till: Erichs- holnl anka, och om hennes linga vantan p&amp; sin trolofvade, den fattige alkeinisten och astrologen Erik Lange.
Episodvis berattad i ett viirdigt och klangfullt sprBk, rned i allmanhet va.l tr&amp;ffa.d ti&amp;- farg, fangslar denna femtonhnndratalslegend fantasien nled sina gliin- tar ur tre hogt stbende mdars .lif.
Man igBste varn forfattaren tacksam for den pietet och skicklighet, h a r m e d han tagit reda pb sBgnens rosor och bundif dem samman.
Rosorna hafva dock, det sager forfattaren sjSilf p&amp; ett stidle i legenden, manga skiftningar och dein som Siro djupast i fa %, dein har han ej fHtt med.
De so111 gloda af forsvunncz generationers in- nersta hemlighetsfulla lif, de m&amp;ste for att ej falla af, brytas ined inycket lriinslig hand, en hand lik den, som en g l n g slciinlrt oss ett S-d.
.
fdng rosor fr&amp;n varmlihdska herregirdar.
- Skuggsidor ur lifvet.
Antechingar af Kajsa.
Lovisa Petterqvist hnr en syster - eller iir det b&amp;a en hennes kusin, slaktskapen har jag inte riktigt f&amp;tt utredd - men Knjsa heter hon och sin penna for hon med nastnn samma fermet6 som sin frajdade anforvandt fr %n Joclzmocli.
Men olika den goda fru Lovisa, son1 trots sitt anipra tal innerst inne tanker godt om hela viirlden,.
sin gubbe inbegripen, ser fru Kajsa - ty afven hon Br fru:)) Jag, Br gift, vare det nog s a g d t!
~ siitter hon soin motto pi, sina anteck- ningar - bara skuggsidorna i lifvet.
Det iir dem hon vill ha fram och tillr~ckligt svnrt forst&amp; hon att breda p&amp; fiirgerna.
IGra hjgr- tnndes, fru Kajsa har i de flesta fall riitt, det ar rena, rnrna verlr- lighten hon slrildrar och den ter sig nog, niir man vriing~r afvig- sidnn ut, inte for.
rar ibland, men for frn Kajsas egen slrull, skulle.
man onska att hon Bgde en liteg smda iner idealitet, som kunde.
hjiilpa henne att lned mera latthet och .behag, jonglera med lifvets stotestenar, istillet for att de nu f &amp; plulnsa ner hvar de kunna, ' obarnihiirtigt lrrossande alla illusioner.
For ofrigt ar Kajsa en praktig manniska med sunda principer och mycken sens commun.
Den petterqvistska, nlgot grofkorniga hu- morn har hon ocksii i arf och hon sl %r ofta hufvndet g&amp; spiken n5ir
hon ger sig i ha1 wed de moderna samfundslagarna och diirmed samrnanhorande missforhUlanden och mornlisks trassligheter.
Men fint tar hon inte pb saker och ting, fru Kajsa, d r a minst p % sin egen akta halft, hrilkens s m l manliga svagheter hon blottar med en for en hustru nBstan allt for stor fordomsfrihet.
Harvidlag har hon icke tagit esemplet efter Lovisa Petterq~ist.
Hur angekgen: dr inte den frun att, som en trogen maka arar och ansth, hdla sin ~ R ~ ~ f f e n om)) ryggen, afven om hon emellanst kan ge honorn sina fiskar varma, ocksb detta sin hustruliga plikt likmatigt!
Pru Eajsa h&amp;ller visserligen strangt p&amp; iiktenskapet, men p % samma gHng betrak- tar hon det som en inrattning dar hustrun ar domd att alltid dra det kortaste strlet.
Af allt att dornzs tycks hon emellertid fullkomligt veta att hala sin Iiristian sthgen, hvarfor man misstanker att det ar si och s&amp; med den hustruliga underdhigheten.
Hur Kajsa 6r som hustru angilr oss dock mindre, som fiir- fattarinna 2ir hon ganska treflig och underhfillande och det ar har hnfvudsaken.
Jag gor darfor hennes aateckningar blott skyldig rattvisa, dB jag ~rekoinmenderas dem till det basta., L. n.
En modern historia.
I dagboksforrn berattad af Gunhild.
Af Victor Hugo Wickstrv~n.
Man sage hvad man pill om denna lills bok, om det anti- kverade i beriittelseformen, den priistgArdsmamsellaktigs intrigen och framfor allt det repulserande, fysiologiskt-patologiska i amnet, det ligger trots detta niigonting af s&amp; sann forfarande verklighet i hela berattelsen, att man ej kan undgB att gripas diiraf:.
Hvad har forf.
Bsyftat med sin smodernza historia,?
Utan tvifvel en handske slungad i ansiktet pH samhallsmoralen.
Det kan ej vara annat an en djupt Irand indignation, som satt pennsn i hans hand och dikterat denna hemska aktenskapsdram rned &amp; ena sidan den moraliskt och fysiskt sjunkne mannen, &amp; den andra hustrun- offret och hennes skijflade lif.
I det hels iir det med finhet och takt ban tar pO det omtA.1iga Bmnet, ehuru uselheten 8fven blottas oholjdt och hansynslost, och vore det ej, som sagdt, for den ndgot sentimentalt-gammalmodiga formen, skulle denna a,Genganger)) - historia sakert hjalpn till ntt skaka upp samvetena och iippna ijgon och iiron p l forhbllnnden, rorande hvilka sambiillet lgnge nog stttt soln en likgiltig gskhdare - och medbrottsling.
L.
D.
Foreningsmeddelanden.
Fredl-ilia-Bremer-Fo~-b~~~ldets sjukknssas iirsmBte agde rum ' i Forbundets lokal den 20 april under professor Roshns ordforandeskap.
Af Arsberattelsen framgick att delagames antal vid 1898 %rs slut appgick .till 263 och att i sjukhjBlp till SG medleinmar utbetalts tillsammans 3646: 50 kr.
Sjuklcassans fonder nppgingo vid Brets slut till 15,445 kronor.
Full dechasge lamnades styrelsen for 1898 k s forvaltning.
SBsom ~styrelsemedleininar Mervaldes professor Rosdn, doktor C. Nystrom, fordel- ningsliikaren Edling, froknarna T. Geijer och A. Roos och s&amp;som supple-: enter i styrelsen forste lifrnedikus Westfelt, fru I ?.
Lybecli och froken U. H~mmasskold.
Till revisorer uts %gos froknarna A. Fabricius och K. Wall samt till .revisorssul~pleanter froknarna A. DahlstrBm och M. Silow.
g Fredrika-Brelner-FBrbundets samlivamskonlite hadc!
freda-: gen den 28 april p&amp; Forbundets bys8 anordnat ett samkvam, dar fil.
d: r froken Astricl Clece ho11 ett intressant foredrag om &gt;&gt;Sport och friluftslifa.
Friin skilda hiill.
~ E t t steg fi ' amiif!
* Den tyska tidskriften .Die Frauenbewegung * %eniimner lned dessa ord den f6r visso t&amp;n~l&amp;.en ovanliga tilldragelse, som: %gde rum i Berlin den 8 sistlidne mars, i det att pB inbjudning a€ kvinno- foreningarna ruFsauenwohl * och ruFrauenbildung-Frauenstuciiumru regresen- .tanter fr&amp;n riksdagen och den preussiska landtdagen sa.mlades till ett ino.te for att gemensamt med kvinnorna diskutern Btskilliga fijr dessa viktiga - sporsmPl.
De frAgor soin uppstiillts till diskussion voro: ~ f o r e n i n g s r i i t t e ~, ' kvinnobildningen, kvinlig fabrilisinspektion och de i statens kjanst an- - stiillda kvinnornas stdlning *.
Konferensen %gde rum i sjiilfva riksdags- husets praktiga ~Fiirstensaalru, och inbjudningen hade horsamrnats af riks- dagsmiin tillhijsande samtliga gartier, lned undantag a£ centern och social- demokratien.
Diskussionen vas yttesst liflig, och ehuru den varade i 3 timmar, medhnnnos blott de tvL forvta punkte1: na p l programmet.
XBgot .egendomligt, siiger .Die Frauenbewegung *, torde inledarinnans hiilsningstal h a forefallit Atminstone herrarna a£ hogerpartierna, dB lion uppmanade riksdagsmiinnen att soka vanja sig vid den tanken, ntt de ej blott voro representanter for den nmnljga delen a£ folket ntan Bfven for den kvinliga.
U t o n ~ det att kvinnorna i antal ofverstiga mgnnen, aro deras bildning, .r %tt och frihet af lika stor betyclelse for det allmBnna basta, hvarfor fol- kets oinbud bora kiinna sig besjdade a £ samma plilitliansla gent emot den kvinliga hsil.ften +f netionen son1 einot den manliga.
Professor Johanna Mestorf.
Professorstiteln, som forut ingen tysk kvinna burit, har nyligen med anledning af hennes 70: de fodelsedag tilldelats den Lfven i v&amp;rt lands vetenskapliga kretsar kihda och hogt var- de.ra.de intendenten vid det beromda schlesaig-holsteinska museet fiir forn- saker i Kiel, froken Johanna Mestorf.
De tyska tidningarna innehBlla rned anledning af denna inom kvinnoviirlden ovanliga utniiirkelse utforliga och sympatiska uttalanden rorande frolien Mestorfs vetenskapliga betydelse och hennes lihverk.
- Hon var dotter af en Iakare i Bralvstetit i Holstein, och redan i henlies unga, k under en m i n g k i g vistelse i Sverige viicktes hennes h %g for konsthistoriska studier, ett intresse som ytterligare iikades under ett Igngre uppehPlll i Itdien.
~ t e r k o m m e n till fiiderneslandet - ade hon sig Bt den inhemska fornforskningen, hvilken vid tiden for Schleswig- Holsteins inkorporering i det tyska riket vaknat till nytt lif och som lioncen- trerat sina strafvanden p l sammanslRendet af det dansba museet i Flens- burg med det Iauenbnrgska museet i Kiel till ett provinsmuseum.
Detta lyckades i r 1873 och redail sarnma &amp; r b1t.f friiken Mestorf utnamnd till amanuens vid det nya museet.
och sedan dess egentlige gruiidlaggare och forste intendent, professor Handelmann, aflidit, liallades hon att blifva den- nes eftertradare.
I en pB uppdrag af d. v. kultusminist~rn Dr v. Gossler forfatted skrift med titel: upp prop till vim landsmiins rackte froken Xestorf provinsbornas &amp; nnq slurnrande intresse for rnuseiinstitutionen och dess uppratthtillande, Iivarjiimte hon i sin egensliap af sekreterare i An- tropologiska sallskapet dragit forsofg om att provinsens fornminnen pb ett sakliunnigt satt for Kiel-museets r a k i n g utforskats, bevarats och restaura- rats.
Till denna organisatorislia verksamhet!
hrarpii det rackrn, miinster- gillt ordnade museet iir det mest talande.
b r 4 s r t.
m i llggas friiken JIes- torfs vidtomfattande litteriira verksamhet, i hrilken det rikt illustrerade, onlfingsrika verket: ~Schleswig-Holsteins forllistoriska minnena.
utgifvet med anledning af museiinstitntionens 50-iiriga jnbileum, intar det farniirnsta rummet.
k t den pordiska arkeologforskningen har friiken Uestorf alltjiimt agnat stor uppmiirksamhet.
SB har hon Bfversatt arbeten af de skandi- naviska vetenskapsmaunen Rilsson, Wiberg, Hildebrand, Sophus Uiiller, Ingvald Undset och Henry Petersen.
Slutligen mA erinras att lion Brligen i tidskriften uhrchiv fiir Antropologien lamnar redogiirelse for den skandi- naviska f ornforskningens framsteg.
.
.
En demonstration ocli en uppsattek.
Forliden mars rntinad utspeltes vid unirersitetet i Halle en episod, son1 iir slrskililt karakteri- serande for tyskt stadentlif.
Hvad som l s ~ f t a s a r den i pressen myvket omtalade uppseendevackande demonstrationen mot de kvinliga uiedicine stu- denternas ' deltagande i den kliuiska undervisningen, som deraa rnanliga kolleger satt i g&amp;ng.
Den frKn Halle-medioinarne utgLngna protesten, som anslagits pB nsvarta taflan.
i Berlins unirersitet, lyder: uVi fordra kvinnoruas uteslu- tande f r h den kliniska undervisningen, emedrtn erfarenheten lert oss, att en for kvinligh och rnanliga Bhorare gemensam klinisk undervisni~lg lika
litet ijfverensstammer med ett grundligt medicinskt studium som rned an- stiindighetens och moralens fordringar.~ Det svar soin medicinska faknlteten i Halle afgifvit pB stuclecternas tilltag?
has einellertid blifvit en lysande ~ p ~ r i i t t e l s e ' f o de r tyska studerande Isvinnorna, och man undrar ej ofver att dessa betrakta denna universitets- l&amp;rarnas forklaring son1 en stor seger for deras sak.
Den medi.cinsk8 faknlteten uttalar sig anghende protesten p % foljaacle siiitt: uDH genoln de stnderande fvinnornas delt,agande i clen kliniska undervisningen hiii: stldes skick och ordning i de lrliniska anstalterna och horsalarna pb int.et s8tt.
blifvit stord, dB ej hCiller deras nnrvafo storande inverkat pB sedligheten eller undervisningens vetenskapliga allvar, tillbaliavisa vi, professorer, p&amp; det bestamdaste ifrBgavarande protest fr8n studenternas sida, sorn en skymf mot b&amp;rvara.nde kliniska anstalt och dess ledare.
Faliulteten beklagar vi- dare pi % det kogsta den animositet mot de kvinlige stndenterna, som utta- les i clen ofran Bberopade protesten och 11vartill de I~tirvarailcle l~vinliga studenternn ddrig gifvit n8gon anleclning.
B i: Kvinnor son1 liikare fiir " sinnessjuka.
En framstBende tysli: psyliiater, geheimemedicinalrldet Ludwig!
has i tidskriften ~Zentralblatt fiir Nervenheilknnde und Psychiatries publicerat en m8rld.ig studie ofver liiinp- ligheten af kvinnors anviindande vid behandling e f sinnessjnka.
~Kvinnor.
forst % biisto, heter det dari, ~sinnessjuba af deras eget kon; h a slcarpare blicli: for de friska el.emeat, som Bnnn finnas kvar hos den sjnka, och &amp; ro liilnpligare a11 wBn att undersoka sinnessjuka kvinnors fysiska beskaff ' enhetu.
.
.
Vid Paris ' universitet studera for i~ii~varande 400 kvinllga stu- denter, d. v. s. ungefMr ' I,, xf hela studentantalet.
Vid landsortsuniversi- teten forekomma de afven, fast i betydligt mindre antal.
l i v i ~ m o i - ~ ~ r6str5tt as iir .inford i vissa koinmnner af kantonen Tessin i Schweiz.
Orsalien d&amp;rtil.l 81.- att sbkrr, i clen omstiindigheten a t t alla iniiia om sommaren utvandra till andra orter fiir att s o h arbete och att i foljd d8raf de konmunala angelagenheterna dB mlste ligga nere.
- I Milano hnr lrommnnalst~~relsen viickt forslag att under maanens f r h v a r o en hvar fmnilj Rger att bemyndiga en kvinna att fora dess tala11 och nt- 6fva rostrhtt vid forhandlingar rorande kommunens a~~geliigenheter.
Natur- ligtvis hiiisa de liberala tidningarna clessa forslag med bifall, under d e t ntt cle lilerikala ogponera sig diiremot.
i: M: me Coralie Cahen, r !n af Frankrikes storsta livinliga filanhu- per, har iiyligen aflidit.
Det a r i synnerhet for sin sj Jfuppoffrande och.
storartade vedrsamhet bland de franslia fingarna j. Tysklnucl efter 18170 ' 3rs krig, som hon gjort sig fortj %nt .af f8derneslandets taclisamhel;, en er- kansla hvilken afven fBtt ett synligt nttryck i den for en livinna s l siill- synta utnliirkelsen af heclerslegionens prde~steclieu, soln fran.ska staten tilldel at heme. '
, ':
(Iasandt.
1 Till Bed.
af Dagny!
Sedan flere l r tillbaka ar jag en intresserad prenumerant pfi Dagny.
PB grund haraf vlgar jag anhllla om plats fiir nedanstl- ende rader.
I innerctrande Argihgs 7: de hiifte forekommer i eu uppsats a€ Klara Johanson om &amp; zeta och hafsman~zen ndgrn uttalanden, mot hvilka jag icke kan underlAta att for min ringa del protcstera.
Och jag vet, att jag iir llngt i f r h ensam o w min mening i detta fall.
Redau det satt, hvarpl forfattarinnan talar am dktelzskap utm vigsel, kolliderar betiinkligi med hogst beriittigade sociala intressen och &amp; r agnadt att Astadkomma skada, slsom det ock p&amp; miinga hall icke kan annat an s b a.
Men annu betankligare iir det rent af anstiitliga tul om dopet, som forfattarinnan tilldter sig: &gt;&gt;Det ser rerkligen niira nog nt, som om skalden hade for afsigt att betona, att - -- - sm5 barn fsra mycket illa sf att icke bli riktigt doptas (sid. 137; j b f o r ock sid. 160: B- - den lille, som TTar sB litet dopt, bara doppad i sjon af sin far - AS).
Klara Johanson siiger, att rforfattaren m l fd ha sina Bsikter, om de 2x1 verka en slnula ytligt ortodosaw.
S % m l ju ock forfatta- rinnan i Dagny fH ha sina gsikter.
J a g kan icke till&amp;ta mig siiga, huru de, enligt min uppfattning, rerka.
Dopet, detta) &gt;bad till ny fodelse och en fornyelse af den Helige Lnde:,, enligt Paulus (ett gudomligt nddemedel sgedes, som r i och rAra barn rerkligen icke utan vasentlig skada kunna undrara), mil for Rlara Johanson vara ~ o t en t a kyrklig ceremonir.
Men aft Dagnys spalter lned Redaktionens godn mime oppnats for ett sbdant gackeri vned det helip, som - l l t vara blott i forbi- gHende -- beklagligtvis f l t t ske uti ifrlgararande uppsats, daremot mlste af kansla for det kristligt awsta~zdiga nllcnrliyt protesteras.
Kalmar den 22 april 1899.
JoA.
Wickborn.
Genom att lamna plats l t ohanstdende insandare med dess mot oss riktade klander hoppas vi till full0 hafva risat, attlri upp- riktigt beklaga den anstot de bberopade uttrycken viickt, ehuru det for visso icke varit forks afsikt att i sina ord lagga nlgon for den Red.
religiosa kBnslan sarande innebiird.
Smedman den BBdres Stockholm, Stortorget .I&amp; Allin.
tel. 2: 77.
Xya elever mottagas alln ticier p&amp; ?wet.
Anmalningstid 10 -- 2.
Unclervisning i d l a &amp; lrontor forelionlmando Blunen och sprgk.
Dugliga bitraden erhiillas frdn slrolnn.
Revisioner oclz bokforingar mtf6ras.
OBS.
!
bre.f anh&amp;lles o m f nllstii.ndig aclress.
BybehaSr,, a, Hufvudbutik: Regeringsgatan 20.
Droltninggatan 7a A Liff odu, ~ ~ o l f o d e r, S koningstyg, armlappar, Li f band oc11 Pjadrar af de basta qualither.
HERM.
EETHS.
Sjukkassa.
pelasonel *, so 13 % ic7ie I l ~ o ~szeclle~~anz ccr nf I2ti1217 ct BZijbr~ clelegnw i ' clozsnmrn a.
U (t y l l p n t l i o h ~ 1899 ~.
rned 20 biften, c /! / il;; r.~~irle arillst 28 fryckark.
.
P r i s d, # Zr 7tel &amp; y i ~ ~ - -: For - ~ ~ t c (?
l ~ ~ (!fa ~ ~ F1w7siku- m (i i * B / w ~ r T 4 - Z h / i d t l.
.
21,.
.? .. io.
Fci ' r i d e - I I W C ~ / P I N I I uj ' / ~ ~ F / .c~r7 / .iil; tr-ll~~r.~~ s rt.
5.00. r.-7 * ~r. / rt~~ / F~I.~) I / ~ / (?SI) / (!
(~~PII~~I / ([I, j) / * t J ~ t t t ~ ~ (~ r ~ l+; .t * t7t * ik (/ - ll / + (~11 / r~ / .-F6 ~ * t1 /.
([dets b! / rcZ,; 31 D r o f t it~,qprt~i~i.
~ ptrso117i! / e1t ~ 7 7 ~ 1m7~7.d 1. lto.4 r 1rri.672 i 3 y.
Icke ~ ~ I * ~ ~ O ~ ~ I S I) Z ~ ~ (~ k I m (~ m I I p ~ I w I ~ ~ t (u ~ m ~ t-cJ / w - df4.v rid u?
i p ~ fm- sfalte~.
i 1.iket .. (7~7s p i f i~ * l) rrt,t / ~ \ * bj~.i " I~~.
clcl.
(rt-r.1i h hi.;.
Id,a7trr~rt17n~~r.
Liisnurnrner kunna erhilias d Fredrikc-Bremer-Forbundefs by&amp;.
ti / / eft ~ r i s a f 30 ore for enkelb~fte.
BARN ANGENS antisep tiska Vademecum Feningen Handarbete ts Vhner: Brun ke6ergs torg 18.
6 p p e t 10 - 4.
