# ID: svediakorp-per1847
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,846
# sentences: 953
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N: R 37 (1184).
SÖNDAGEN DEN 12 SEPTEMBER 1909.
2 2: D R A ÅRG.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N Jc / rottsutstäffn / npca M EDAN VI här hemma gå och glädja oss åt vår konstindustri- utställnings stora och rättvisa popu- laritet, kommer från St. Petersburg underrättelsen att den Svenska turist- och idrottsutställningen därstädes blif- vit en ny seger för svensk företagsam- het och svensk arbetsmöda, denna gång till belysande af vår rangställning som idrottsland.
Utställningens högtidliga öppnande ägde rum söndagen den 2 9 augusti och ceremonien förrättades af prinsessan Maria, hvilken vid den ti- den befann sig på ett tillfälligt besök i sitt gamla hemland.
Vår stora grupp- bild här nedan är tagen omedelbart wm * 433 NORDLING.
i t / eterstfurg efter ceremonien och visar i midten prin- sessan Marias hvitklädda gestalt.
På hennes högra sida stå den ryska ut- ställningskommitténs ordförande general von Meyendorff, därnäst vår svenske mi- nisters maka, generalskan Brändström samt prinsessan Marias hofdam, friherr- innan af Klercker.
Bland personerna på hennes vänstra sida märkas närmast svenska utställningens generalkommis- sarie ingenjör Åke Sjögren, kommitténs ordförande öfverste Balck med fru, svenske ministern general Brändström samt kapten Erik Frestadius, hvilken haft sig anförtrodt det maktpåliggande värfvet att ordna utställningen.
w^m PROSTEN OCH PROSTINNAN CARLSSON.
Ett guldbröllopspar.
" Hvad rätt du tänkt, hvad du i kärlek vill, hvad skönt du drömt, kan ej af tiden härjas, det är en skörd, som undan honom bärgas, ty den hör evighetens rike till. "
V. Rydberg.
En rationell och nationell kvinnodräkt.
II.
B.
D E T F I N N E S människor, som tänka rätt och vilja godt, men de v e r k a i det tysta, och därför vet en utomstående litet eller intet om deras lifsgärning.
Ett plikttroget, själf- uppoffrande och outtröttligt arbete, i synner- het om detta utföres i en undangömd v r å af världen, det låter ej tala om sig, och därför k a n s k e det ofta nog förbises.
Men tör h ä n d a ä r det mången g å n g mera v ä r d t ä n mycket, som b a s u n e r a s ut med pukor, och trumpeter.
I en liten undangömd p r ä s t g å r d p å Öland, det idylliska Glömminge, firar i dag prosten P.
G. Carlsson och h a n s m a k a, född Boh- mann, sin guldbröllopsdag.
Å r 1859 den 12 sept.
sammanvigdes den då 28-årige pastorsadjunkten Peter Gustaf Carlsson med den n y s s 17-åriga Constance Bohmann i P a r b o ä n g s p r ä s t g å r d p å Öland.
Efter att n å g r a å r h a flackat omkring som konsistorie skjutshäst hamnade p a s t o r n och h a n s u n g a maka å r 1864 i Runstens kommi- nistergård, där h a n erhållit komministratu- ren.
F y r a å r senare fick h a n den ä n n u för- m å n l i g a r e befattningen som komminister i Glömminge, och efter att n å g r a å r h a varit kyrkoherde i Smedby, blef h a n å r 1881 själa- herde i Glömminge, hvilken befattning h a n ä n n u innehar.
F ö r n å g r a å r sedan blef h a n, som aldrig velat antaga kallelse till kontrakts- prost, af biskopen utnämnd till » prost i egna församlingar », en utmärkelse, som g a n s k a sällan förekommer.
H a n ä r äfven L. V. O. F ö r oss, sena tiders b a r n, låter det som en saga, men ä r icke förty sant, att den n u 78- årige prosten, som prästvigdes å r 1857, se- dan denna tid — alltså i 52 å r — aldrig be- gärt eller tagit sig en enda dags tjänstledig- het, v a r e sig för sjukdom eller af andra or- GLÖMMINGE KYRKA OCH PRÄSTGÅRD PÅ ÖLAND.
stod barhufvad och som ytterplagg bar en- dast en vanlig vinteröfverrock.
Men oförtrutet och plikttroget fyller den ä n n u ungdomlige prosten med kraft och nit- älskan sitt anförtrodda kall, och vid h a n s sida står troget h a n s blida m a k a, som städse h a r en gifmild h a n d och ett öppet hjärta för alla behöfvande.
Nio b a r n, af hvilka äldste sonen ä r den bekante tuberkulosläkaren dr Sture Carlsson i Stockholm, h a fostrats i detta allvarligt re- ligiösa, men därför ej pedantiska prästhem, där gammaldags gästfrihet och landtlig enkel- het komma besökaren att k ä n n a en fläkt af forna d a g a r s lugnande stillhet midt u p p e i v å r tids jäktande oro.
Måtte deras sena år k r ö n a s af ålderdomens ljusa frid!
I.H.
saker.
Däremot h a r h a n p å de sista åren till följd af komministerns sjuklighet måst sköta äfven dennes tjänst, och det ä r ä n n u i dag ej alls ovanligt, att h a n p å en och samma söndag får hålla tvänne högmässogudstjäns- ter strax efter h v a r a n d r a.
Detta möjliggöres däraf, att k y r k o r n a p å Öland sällan ligga mer än en half mil från h v a r a n d r a.
Men mången y n g r e m a n skulle k a n s k e hesitera att vintertiden mellan de ofta mer ä n två tim- m a r långa gudstjänsterna i nödtorftigt u p p - v ä r m d a k y r k o r, å k a den halfmilslånga vägen i bitande blåst eller af y r s n ö n ä s t a n obanade v ä g a r.
Värmeledning i k y r k o r n a ä r först de senare å r e n s verk; förut voro Ölands- k y r k o r n a så kalla, att man g ä r n a satt in- svept, t fårskinnsfällar och för öfrigt allt h v a d kläder, m a n kunde få p å sig, och ändå hutt- r a d e och frös obarmhärtigt, medan prästen Högtidsdräkten.
(Forts, från n:r 29.)
K JOL OCH LIF- klädesbård STYCKE kunna stycke ellerbådadera), båda göras af tyg i i hvilket fall de böra den numera fastställ- vara röda.
Skor, helst da " svenska " blå fär- slejf- eller snörskor, gen eller ock kjolen svarta, aldrig gula.
ensamt i denna färg Äfven till denna dräkt och lifstycket i hög- kan det i förra upp- rödt.
Som utsmyck- satsen omnämnda ning å det senare an- röd-, gul- och hvit- vändas enklare eller randiga ylleförklädet rikare broderier (se bäras (se fig. 2).
lig.
2 och Utom former ofvan be- för hvilka 1, alltid den 3!
), grö- i skrifna har na färgen bör ingå.
högtidsdräkten Till snörningen i A- ett tredje förslag på typen (fig. 1) använ- senare tiden fram- das smala sidenband kommit och af för- eningen godkänts, i högrödt eller grönt B-typen (till rödt lifstycke all- nämligen utan förkläde, med tid gröna band och FIG. 2.
FIG. 1. röd snörning endast i eller utan bälte och de fall då röd förklädesbård eller röda strumpor med kjolen kantad af en bård, lika med den förekomma i dräkten) och samma slags maljor som annars pryder förklädet, som till hvardagsdräkten, dock böra ej de af Till bröllopsdräkten användes hvitt ylle och tenn väljas.
Bältet i B-typen (fig. 2) göres af broderierna till densamma hållas i milda färger, samma material som kjolen och igenknäppes Till öfverdelen väljes då antingen kambrik med silfver- eller mässingsspänne eller dito eller tunnt siden.
häktor.
Förklädet är galt med bård, som bro- I sorgdräkten eller den dräkt, som användes, deras i enlighet med broderierna å lifstycket, när bruket annars tarfvar svart sådan, såsom hvilka alltid, antingen de äro gjorda med vid nattvardsgång o. d., bibehålies det hvita, som blomstermotiv eller andra dito, annars finnes i dräkten (såsom helst böra vara starkt stilise-.
hufvudbonad och öfverdel), och rade.
Bården sys på rödt, om det kulörta utbytes mot svart, lifstycket är af denna färg / En enkel utsmyckning i svart S lke eller man annars vill använda ^ 1 &amp; ' * k a n t e n af l i f s t y c k e t.
o c h röda strumpor och röd snörning nedtill på förklädet användes till dräkten, i annat fall på blått, i stället för krusflor; till knyt- lika med kjolens och lifstyckets Jk ning af förklädet svarta nps- blå.
Bården sättes omedelbart \ * k 4 band.
På öfverdelen användas tiU sor drakten in a ofvanför förklädets nedtill cirka C ^ l ÉFZi S S spetsar, 6 cm.
breda fåll.
Hela förklä- utan antingen i stället för dessa desbredden bör vara ungefär 70 Jfä en enkel markering i hvitt af cm.
Upptill veckas förklädet och EV kragens - och manschetternas kon- knytes med hemväfda band af fast- turer eller ock bäres till den- ställd färgsammansättning (gult samma en krage af särskild typ blått, grönt).
Högtidsdräktens ' med breda fållar samt ärmupp- öfverdel har till de båda dräkt- slag i samma stil.
Spännen och typerna samma utseende, utom maljor af silfver.
i det att en större krage bäres \ I nästa uppsats komma ytter- till A-typens.
Strumporna böra • * ~ W§ plaggen att beskrifvas.
vara svarta, såvida ej rödt annars MÄRTA JÖRGENSEN.
förekommer i dräkten (t. ex. för- BARNDRÄKT.
tillhandahållas till följande priser: PÄRMAR eller lif- Kunna erhållas i närmaste bokhan- j del eller direkt från iduns expedition,: om rekvisition och likvid i postanvisning: Iduns Hjälpreda, röda eller gröna ... 0:50 insändes.
pärmar, röda med guldtryck ... 1:50; Idun 1908 Iduns IdunsRomanbibliotek, röda ellergröna 0:50 och föregående år — 434 —
D^^l område tillvinna sig allmänt intresse var så mycket naturligare som den landsände, han representerade, ägde det nyas och okändas lockelse; dessutom inför han det sen gammalt för trolldom bekanta lappfolket, och slutligen hvälfves öfver det hela de mörka älfvarnas, de aflägsna fjällens, de stora skogarnas och de ljusa sommarnätternas underliga stämning.
Det är typiskt för tidpunkten, att det var på den vägen han gick till berömmelse.
Jag undrar emellertid, om det var så ensi- digt han tänkt sig sitt förhållande till land och folk.
Och jag undrar likaledes, om han på detta område skrifvit sina bästa saker, och om denna mystiska sida af hans väsen skall i framtiden vinna största intresset.
Det förefaller mig, som om redan nu en väsentlig omvärdering vore af nöden.
Nu är han klassisk; nu kan man titta oge- neradt på honom och säga sin lilla mening utan • att hans storhet stores.
Och utan att misstän- kas för ohederliga aisikter.
II.
i.
H V I L K E T FÖRHÅLLANDE står Pelle Mo- lin till det ångermanländska lynnet?
Har han lämnat en fullständig bild af detta lynne?
Kan han anses vara en typisk exponent där- för?
Man talar om en norrländsk litteratur, som om Norrland vore ett homogent helt gentemot det öfriga Sverige.
Men egentligen borde man säga: en ångermanländsk litteratur.
Ty hvad finns ännu gjordt från de öfriga norrländska landskapen?
Och hur skulle en hälsingebo, en jämte, en lapp, en norrbottning kunna erkänna de skiftningar af folklynnet, som rymmas i Pelle Molins arbeten, för sig typiska och till- fredsställande?
Det är lika stor skillnad mellan ångermanlänningar och norrbottningar som mellan ångermanlänningar och skåningar.
Men har då Pelle Molin skildrat de utmär- kande dragen?
Och i hvilka af hans berättel- ser framträda dessa drag tydligast?
För det allmänna omdömet står, alltsen " Åda- lens poesi " kom i farten, sannolikt " Historien om Gunnel " som den typiska historien om och från Norrland.
Därnäst " En ringdans medan mor väntar ", och slutligen " Kärnfolk ".
De öfriga af bokens berättelser fingo sitt intresse till stor del därutaf att samme författare skrifvit dem; samt på grund af deras glada humör.
Men hvar och en skall vid en diskussion dra fram de tre nämnda såsom väsensbelysande, och om jag inte missminner mig, återfinns " Ringdan- sen " i Ljus ' antologi ur den svenska 1800- talslitteraturen.
Hur kan det nu komma sig, att just den exalterade " Historien om Gunnel " skulle före- falla så belysande för detta folk?
Jag tror, att man inte misstar sig alltför I Ångermanland samlar som i ett fast grepp en massa fjällkedjor, hvilka från den nordliga spet- sen nästan solfjäderformigt sträcka sig framåt kusten och där stupa brant ner i sjön.
Mellan bergen har den slätare marken brutits till åker och bygd, och kring älfvarna samlade sig med tiden välmående byar.
Men på bergen växte och växer skogen alltjämt, där ligga de ensliga sjöarna, där porla bäckarna, däruppe vallas korna kring fäbodarna, där bräka getter och får, och där bo fäbodjäntorna om sommarn.
Från bo- darna om kvällen ser man fjällen i solnedgån- gens violetta sken, sjöarna blänka, skogen står mörk, dimmorna sväfva öfver vatten, myrar och sänka ängar, och ugglorna ropa.
Nerifrån älfmynningarna, från det vattenför- medlande hafvet drar industrien uppför ådalarna, bygger sig fasta punkter, hvarifrån moderna in- flytelser sprida sig, och sålunda förvandlas helt omärkligt de människor, som bo i dalarna, me- dan alltjämt en massa gammalt skrock och vid- skepelse stannat som flyktiga väsen bland de fåtaliga afsides skogsborna och därifrån än i dag influerar på bönderna ner genom byarna.
Dessa folktrons mystiska väsen stå för ung- domen i den omgifvande naturens eget förtrol- lande skimmer, och det är betecknande, att hvad ögat sett af blänkande vatten, blommor, skuggor, reflexer, det omformar fantasien, vid sitt skapande, till smycken af glänsande metall.
" Hon kläddes, " heter det om Gunnel, " i brude- stass med vitersilfver och konstigt arbetadt viter- guld.
Ringar på händerna.
Söljor på bröstet.
Kring midjan en slingrande orm. "
Det är så- lunda den omgifvande naturen, som i dessa människors själar omsatts i lefvande och rikt smyckade väsen.
mycket, om man finner en god del af förkla- ringen i Geijerstams inledande lefnadsteckning.
G. har nämligen ritat upp en bild af Pelle Mo- lin, där det äfventyrliga, det romantiska och det öfverdådiga så starkt framhäfts, att allt öfrigt nästan trängs bort ur minnet.
Han har till den grad fångats af det öfverspändä i Pelle Molins naturell, att han i honom sett någon- ting sagoaktigt stort och förunderligt; människan Pelle Molin skymtar fram bara för att än mer öka glansen hos sagofiguren.
Från denna idealiserade figur faller sedan ljuset öfver berättelserna, och de af dessa, som bäst passa in i den åstadkomna stämningen, ha, naturligt nog, först och främst eröfrat in- tresset, medan de öfriga bildat en blekare fond, likasom det mänskliga i författarporträttet.
Det är alltså en viss sida af Pelle Molins natur, som fångat lefnadstecknarens och med honom den stora allmänhetens intresse; en viss sida af den folksjäl, som Pelle Molin skildrat.
Nämligen det mystiska och det lyriska hos dessa afsides boende primitiva individer.
Trots all civilisation äro ju människorna alltjämt vil- dar och hedningar, och män med den mest praktiska läggning och sysselsättning rysa till, när ett par ord, när en reflex når dem från det uråldrigt gåtfulla.
Det är den rysningen, som " Historien om Gunnel " lyckats frambringa med sina vittror, sin skogsmystik, sin stämning af människor behärskande trolldom.
Samma drag är ju kännetecknande för de öfriga författarna af betydelse under samma epok.
Genom dessa underliga väsen försinnligas ju vår oupplösliga samhörighet med jorden, och man erfor ett intresse, hvars styrka mättes med styrkan af historiernas mystik.
Att därför Pelle Molin skulle just på detta • • • • • • • • • &gt; • • Begär alltid Granit-emaljeradB • • • • • • • • • • • Giftfria och syrefasta.
Prisbilliga.
, _å b e g ä r a n — allt i hela världen.
Hvad Pelle Molin med en sådan sak som " Historien om Gunnel " omedvetet åstadkommit, det är en säregen, lefvande form för själfva naturens egen mystik.
Och det är känslan af att insupa en ny naturs väsen, som varit en andra och ej oväsentlig orsak till denna histo- rias popularitet.
Och med denna historia är skogen och det gamla skrockets poetiska uttryck gifvet.
Men hur han själf uppfattade denna del af sitt författareskap, det framgår af följande ord i ett bref: " Om du läste en förvirrad bit i Nornan, som hette Historien om Gunnel, kan du kanske få en idé om åtskilligt af det egen- domliga i denna landsända, ehuru jag i den begränsade ramen icke orkade återge det. "
Och hvad han sträfvade till, det framgår af dessa ord: " Ångermanland är ett historieland v Å l M AD ANfiVVADN&lt;s • • • • • • • • • • • A - R ' S tillverkade af utsökt råvara på tidsen-: KALMAR ANGKVARNS » A, M Hafregryn &amp; Sundhetsmjöl KOCKUMS KOKKARL • * •.
; * Ä S s £ r!
= — 435 » Prlsboiönta VBA „ ro nutideng förnämsta Finnes hos hvarje välsorterad speceri- handlare i riket.
ntmd högsta utmärkelmor
— sagoland — berättelseland.
Alla de gamla skatterna af allmogediktning och verklig histo- ria var min mening att rädda. "
Tio år efter hans död utkom " Den stora vre- den ", och där fanns hopadt det material, af hvilket han ville forma sina dikter.
Svenska fandsfcap.
VI.
ting finns däraf.
Med sin starka förkortning, sin subjektiva stämning, sin fria gruppering, sin dominerande förtjusning öfver envisheten hos de båda älskande (eller troheten, om man hellre vill använda det ordet) verkar denna hi- storia mera lyrik än epik; mera en kärf lof- sång i prosa till den nämnda egenskapen än en lugnt berättande, inifrån uppbyggd bondeno- vell i vanlig bemärkelse.
Författaren är tagen af dessa människor, han berättar för att ge ut- lopp åt sin hänförelse; däraf denna hastiga och dansande rytm.
Han är lika hänförd öfver Björn-Salmon.
Han är alltid hänförd; han känner själf, att denna hänförelse ibland kom- mer honom att glömma historiens ram och kompositionens fordringar.
Och med en känslo- människas hänsynslöshet kan han utropa midt i föredraget: Egentligen hör inte detta hit, men får jag inte berätta som jag vill, så berättar jag inte alls.
Lappland.
Men i dessa båda historier är han framför allt lyriker.
En diktcykel af Hjalmar Wallander.
Hur han på ett litet uppslag kunde bygga en grann dikt visar just " Historien om Gunnel ".
Den som gaf honom uppslaget, berättade själf nyligen för mig, hur han kring 1893 hade pratat med Pelle Molin om en lappflicka i Dorotea vid namn Gunnel eller Gunhild, som en dag hade födt ett barn i skogen och därefter på skidor fortsatt hem.
På detta rätt obetydliga uppslag har Pelle Molin sedan byggt sin hi- storia.
Eller för att tala med min sagesman: Sen har han ju smyckat ut den själf!
Hur skulle han då inte med sin utsmyck- ningsförmåga ha kunnat bygga på alla de stor- artade uppslag, hvaraf " Vreden " öfverflödar.
Men han saknade dessa uppslag.
Han hade visserligen samlat en del gammalt, men hans kännedom om det gamla var för fragmentarisk; han själf för nyckfull och lite ihärdig; och där- för föll det hela sönder för honom.
Hvad han efterlämnat med ämne ur folkfantasi, folktro och folksaga är utom Gunnel endast ett par artikelserier " Krig i Ångermanland ", " Ånger- manlands största laxfors " och en del plock- bitar.
Längre hann han sålunda ej i sin sträfvan att spegla mystiken i det ångermanländska lynnet.
Denna mystik sammanhänger ju så intimt med förgångna tiders uppfattningssätt, att en skil- drare nödvändigt måste ha en ingående känne- dom om de senare för att kunna fullt förstå och återge den förra.
Nu var det just häri det brast för Pelle Molin; och hans styrka och svaghet var, att han af allt, som han såg omkring sig, fattade så föga med en klart öfverskådande tanke — han diktade på sin lidelsefulla känslas och fantasis grund.
Han insåg dock själf, hvad som fatta- des, och han hade planlagt en forskningsfärd genom Ångermanland, hade af dåvarande sty- relsen för tidningen Västernorrlands Allehanda i Härnösand anhållit om ett anslag på jag vill minnas 12- ä 1,500 kr., blef naturligtvis nekad — och därmed var hans energi uttömd.
Själfva det nödvändigaste grundlaget för sitt lifsverk, den historiska bakgrunden, sambandet med forn- tiden, fick han sålunda endast skymta; lifvet stod omkring honom som en lösryckt del af ett helt, och när han misslyckades i sin sträf- van att genomtränga skuggorna, föll han ihop, blef en irrande och rolös ande, blef en bruten man långt innan han dog; och han skulle för- modligen aldrig kunnat utföra något af det han drömt om.
Denne sönderslitne drömmare!
Denne förkrympte mystiker!
in.
Närmare det vanliga lifvet stå " Kärnfolk " och " En ringdans, medan mor väntar ".
" Historien om Gunnel " skildrar mystiken, " Ringdansen " ger en inblick i nybyggarlif och " Kärnfolk " ger oss bilden af bondelif och bonde- karaktär på gränsområdet mellan fjäll och odlad mark.
E K O T A F SLÄGGA och borr och h a m m a r studsar mot v ä g g e n af järn och granit.
Skotten mullra i bergets kammar.
Mänskorna kräla i djupet, träla, g n a g a och s p r ä n g a sig bit för bit fram g e n o m mörkret.
Gif plats, dynamit!
Men fjärran i norr, där heden står frusen och skaren gnistrar i solens sken, långt ifrån grufvorna, m ä n s k o r n a, ljusen vandrar en lapp med sin ren.
Ryggen är böjd, s o m af bördor bruten, benen svikta, där h a n går fram.
Handen om bältet är krampaktigt knuten.
Blicken bär lidandets tysta s k a m.
Munnen sluten, nekar att yppa sin hemliga plåga, trotsigt heroisk och allvarsam.
- - Längre och längre mot norr g å r färden.
Snart är den lille nomaden ur världen.
Ingen skall fråga efter hvar denne, den siste, gick fram, den siste af lapparnes döende stam.
flytande; där står visserligen skogen bakom som fond, men här kommer älfven som det cen- trala, och med älfven kommer redan känslan af närhet till odlad bygd; och vi finna i hjäl- ten en bonde, som nerifrån landet för tidsenliga reformer till sin hemtrakt.
Här äro vi nu på ett område, där man skulle kunna vänta en naturalistiskt minutiös skild- ring, sådan som åttiotalet presterade.
Men ingen- LAS!
Det är emellertid, kritiskt sedt, inte så mycket i " Gunnel ", " Kärnfolk " och " Ringdansen ", som man får de mest typiska uttrycken för detta lynne; i de nämnda spelar naturen en afgörande roll.
Men i de små enkla, anspråkslösare historierna " Tack skall du ha! "
" Kams " och " En fridens förmiddag ", där komma våra dagars ångerman- länningar fram i all sin burleska prakt.
Tör- sten, matlusten, dansen, lidligheten, inbunden- heten, illparigheten; det, som konstituerar bön- dernas och torparnas dagligdags lif, det finns snabbtecknadt i dessa få sidor, och bakom det berättade anar man hela släktet.
Och på bott- nen af dessa historier finns något af den stäm- ning, som är allenahärskande i de mer fordrings- fulla berättelserna; här ha det betingade och det betingande, det yttre och det inre, natur och människor fått den rätta inbördes propor- tionen, och tvärs genom skildringen känna vi det väsentliga i hela lynnet, illparigheten såväl som mystiken; man kan inte säga, hur detta kommer fram, men det finns där.
Mig syns den lilla biten " En fridens för- middag " vara mest genuin och Pelle Molins bästa historia; det är den blådisiga och soliga luft öfver dessa sidor, som en vacker sommar- dag hvilar öfver dalarna och deras spridda går- dar, och Jonas Lundmarks illparighet har hvarje landsvägsåkande sett lysa ur blå pojkögon vid vägens grindar.
Denna till synes så obetyd- liga figur är säkert den som når djupast i Pelle Molins produktion.
Ty ur denna illparighet växer med åren en hel bondekaraktär, som stundom tar monumentala former; en vink om, hvad en riktig bonde är, ger " Tack skall du ha! "
och en käringarnas psykologi in nuce får man i samma berättelse på köpet.
(Slut i nästa nummer.)
" Kärnfolk " däremot är befriad från detta in- Några äldre Srgängar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut L ä g a d e s a m m a &gt; en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot insändande af nedannämnda be- lopp till Expmaiilonmn af Idun, Stock- holm, erhälles inom Sverige porto fritt t Och det var ju det mystiska och det lyriska, som skapat Pelle Molins nästan overkliga figur.
Det är som bärare af dessa båda egenskaper, han hittills representerat det ångermanländska (norrländska) lynnet.
Här har Pelle Molin kommit in på den väg, som skulle ha fört honom till att skapa, hvad vi ännu sakna: den klassiska ångermanländska bonden.
Här är hans konst störst, här täcka hans eget och det allmänna ångermanländska lynnet hvarann, och dessa historier böra bilda utgångspunkten för en riktigare värdesättning af hans förmågas omfång och art.
Den förra närmar sig emellertid i stämningen något " Gunnel "; man känner, att Björn-Sal- mon och Gunnel ha samma inre förhållande till skogen och dess gåtfulla lif, och äfven i Sal- mons figur är något af naturen personifieradt liksom i Gunnels.
Och det är ännu skogen och fjället, som i dessa båda berättelser bilda miljö.
e IV.
PELLE MOLINS FÖRÄLDRAR.
Idun Idun Idun Idun Idun Idun Idun 1892 1893 (n:r 1 felas) ... '. '. '. '. '. ". '.
1895 (utan julnummer). '. ' " '. "
1902 (med julnumret) 1903 (med julnumret) 1904 (med julnumret). '. " ' "
1905 (med julnumret, n:r 28 felas)! ". "!
Idun 1906 (utan julnummer, n:r 25 o. 52 felas) 5: 50 Idun 1907 (med julnumret) 8: - Iduns julnummer 1894 o: 20 Iduns julnummer 1898 o- 20 Iduns julnummer 1905 o ' 50 Barngarderoben 1905, komplett 2- - Barngarderoben 1908, n:r 4 o. 5 felas!
2: — I M I M l t P l l t l l l l l l l l l — 436 — 2 2 4 4 50 5 5 LAS!
Ur barnens värld.
Från Iduns Barnens-Dag-pristäfling.
Cecilias dockskåp.
D ET VAR på vintern 1869, det så kallade " nödåret ".
Med anledning af den ihållande torka, som rådt under sommaren 1868, var nöden stor bland den fattiga befolkningen i Småland.
Regn hade under flera månader ej fallit och det blef fullständig missväxt på säd, potatis och andra rotfrukter.
Löfven på träden torkade bort, så att de stodo nästan kala, och skogseldar rasade.
— När regn slutligen föll, var det försent — nöden blef således stor föl- jande året, och skaror af bleka hungrande män- niskor gingo omkring på landsvägarne och be- gärde mat i köken på herrgårdarne.
På en af dessa egendomar, några mil från staden V., bodde en änkefru med många barn och ganska små tillgångar.
Den yngsta af hennes barn, den 10-åriga Cecilia, såg med stort deltagande alla dessa bleka, uthungrade människor, och hon önskade så mycket att kunna lindra deras nöd.
Länge funderade hon därpå, och slutligen beslöt hon sig för att sälja sin enda och käraste egendom: sitt dockskåp.
Det var ett vackert skåp med 3 fina rum och kök samt åtskilliga små dockor, dem hon hvarje afton klädde af och lade till sängs och hvarje morgon klädde på.
Hon omtalade för sin mor sin plan att sälja skåpet och skaffa mat åt de fattiga, och efter åtskilliga funderingar beslöts att det skulle lottas bort.
En af de äldre systrarna skref en lista, som afsändes till alla herrgårdar i grann- skapet, och sådana är det godt om i den orten.
Alla togo lotter och en snäll farbror skänkte 5 kronor.
Summan gick till 20 kronor, och en vacker dag tog Cecilia farväl af sina kära dockor och sitt skåp, hvilket vunnits af en liten flicka i grannskapet.
Cecilia jublade af glädje, och det köptes in säd och potatis, ba- kades stora rågkakor, och under ett par dagar var hennes mors kök öfverfullt af fattiga från socknen, och bröd och potatis utdelades af Cecilia och hennes systrar.
Cecilias mörka ögon strålade af glädje, och när hon sista dagen på kvällen lade ned sitt ljuslockiga hufvud på kudden, slog hon armarna om sin moders hals och sade: " O mamma så roligt jag haft dessa dagar. "
Mången tycker kanske, att det var så litet hon kunnat göra, men hon skänkte sin käraste egendom till de fattige, och kanske att han som sade " hvad I hafven gjort en af dessa minsta, det hafven I ock gjort mig " — såg med välbehag till den lilla flickans gärning.
F. L.
S E G E R D A H L.
Jordgubbar.
T ANT MAJ och lilla Maja — Ma som hon själf kallar sig för — äro lämnade en- samma nere i jordgubbslandet.
Mor är glad att få hvila ett tag.
Tant Maj kastar sig med ungdomlig ifver och pliktförgätenhet ner bland plantorna och stoppar i sig tuppkam på tuppkam.
Maja tal- tar omkring för sig själf några minuter.
Så försöker hon plocka af en jordgubbe, men mo- sar bara sönder den, och hänger sig i stället åt att rota i jorden.
Hon ser ut som en sannskyldig liten gris, då hon åter kommer bort till tant Maj.
" Ä ' de ' dött? "
frågar hon intresserad.
Tant Maj far upp.
" Men söta barn lilla, så du ser ut, " utbrister hon förfärad.
Hvad har du gjort?
Och hvar- för äter du inte? "
Landets främsta " Ma tan inte. "
Tant Majs samvete slår henne.
" Kom hit, din lilla krake, så ska tant Maj hjälpa dig. "
Och den allra största jordgubbe, tant Maj kan finna, hamnar i Majas lilla röda gap.
Det blir ett ätande och ett snaskande — i synnerhet ett snaskande — utan all ände.
Men hur det är, tycker tant Maj till slut, att Ma kan vara nöjd.
Och hon börjar åter lägga in för egen räkning.
Ma ser tåligt på ett tag.
Så säger hon: " Ma vill ha mej! "
— Ögonen tigga i kapp med munnen.
Tant Maj vill vinna tid genom att konversera.
" Sådana här jordgubbar kallas tuppkammar, " säger hon undervisande.
" Ma sej ingen tupp, " svarar den lilla damen indignerad.
" Ma vill ha mej. "
Tant Majs moral uppreser sig mot detta bru- tala pockande.
Och eftersom hon nu känner sig någotsånär mätt, besluter hon att rikta Mas ordförråd med en höflighetsfras.
" Så får Ma inte säga, " förklarar hon därför allvarligt.
" Så säger bara stygga barn.
En snäll liten flicka säger: Snälla tant Maj, får Ma mera! "
Ma tittar på henne litet forskande.
Hon kan rakt inte begripa, hvad ' som flugit i tant Maj.
Så samlar hon sina lungors hela kraft och skriker: " Ma vill ha m-e-e-j! "
Tant Maj upprepar med en ängels tålamod sina lärdomar.
Ma ser henne stint i ögonen och upprepar: " Ma vill ha mej! "
Tant Majs förstånd står stilla.
Så söker hon upp den största och rödaste och trefligaste jordgubbe, som någonsin lyst mot ett par giriga barnaögon, och låter Ma lukta på den.
" Det luktar bra godt, du Maja, " säger hon uppmuntrande.
" Dött, " intygar Ma med dreglande mun.
" Säg: snälla tant Maj, får Ma d e n? "
" Ma vill inte. "
Ma är mycket röd i ansiktet, och det är inte utan, att hon ger tant Maj en liten knuff så pass hon vågar.
" Men då får Ma inte nå ' n jordgubbe! "
— Tant Maj ser_ gränslöst sträng ut.
" Ma vill ha.
.
. "
" Säg: snälla.
.
. "
Då brister Mas tålamod.
Och hon ger tant Maj en blick, så mättad med förakt, att om tant Maj haft någon finkänslighet i sig, borde hon sjunkit genom jorden med både tuppkam och allt.
Och i det hon lägger händerna på ryggen och vänder sig bort, säger hon i förkrossande ton:.
" Maj ha ' sagt, att Ma fåj ont i magen, om Ma ätej jodgubbaj. "
Hvarpå hon, smutsig och arg, vandrar bort.
Men tant Maj står kvar och gapar.
INGAN TlBELL: Illusionerna.
L I L L E JOHN sitter bredvid sin mamma och leker med sin trähäst, en präktig apelkastad en med röd sadel och hvit man.
Solen skiner på lille Johns långa guldbruna lockar och spelar i hans stora, trohjärtade mörk- blå ögon.
— Blir du inte liten, mamma, när jag blir stor?
frågar han.
Lille John har ännu inte fyllt tre år, och mamma tänker, att får han lefva, blir han nog en dag hufvudet högre än hon själf.
— Joo, svarar hon därför.
Lille John kramar om den apelkastade trä- hästen, som med benen i vädret hvilar i hans knä.
— När jag blir stor, säger han till mamma, och du blir liten, och när min häst blir stor, då ska ' han dra dej, och jag skall köra.
Mamma ser lille Johns mörkblå ögon stråla, och hon tänker just säga, att det skall bli ro- ligt, när syster Margit, som är fem år och mycket världsklok, upplåter sin mun.
— Din häst blir aldrig stor, säger hon med en försmädlig blick på trähästen i lille Johns knä.
Lille John ser harmset på henne.
Ännu kan hon dock inte rifva sönder hans vackra dröm.
— Min häst blir stor, säger han.
— Din häst blir inte stor, säger syster Mar- git lika öfverlägset, han kan inte växa, det är bara du, som är så dum, så!
Lille Johns mörkblå ögon blixtra och öfver- läppen darrar.
— Min häst blir stor, nästan skriker han.
Och rösten drunknar i en snyftning.
Så grymt, så grymt, om syster Margit ändå har rätt, om hans kära trähäst inte kan växa och bli stor så att den en.
dag kan dra mamma.
Mamma har suttit tyst.
Nu ser hon lille Johns långa lockar, som bli som guld i sol- skenet, skälfva af gråten.
— Stackars min lille John, säger hon och tar honom i sitt knä.
Till den triumferande Margit säger hon leende: — Du skulle låta honom ha illusionerna kvar, Margit.
Illusionerna?
Nu blir ändå syster Margit med all sin världsklokhet bet, ty hvad det är begriper hon inte.
G U S T A V A SVANSTRÖM.
Lille Svens funderingar.
P APPA BERÄTTADE för Sven om Ask- ungen, om hur feen förvandlade Askungens trasor till guldkläder.
" Pappa, jag tycker hon skulle först fått en dusch, ty hon var så smutsig. "
— Pappa: " Vill Sven följa med sin pappa och bada? "
— " Ja-a! "
— " Sven skall säga: ja, jag tackar! "
— " Nej, jag säger bara j a; jag säger: ja, jag tackar, när jag har badat. "
— Mamma: " Sven lille, Gud finns öfverallt (Sven tittar sig om), fast vi ej kunna se ho- nom. "
— " Är han så liten då? "
— Sven kör sin gunghäst: " Tänk, mamma, om vi hade ett annat barn, så kunde det vara betjänt, nu får kusken vara betjänt själf. "
Morbror visar Sven bilden af en hval: " Hvad är det för vattenkonst han har på hufve ' t? "
Pappa: " Nu skall Sven lyda pappa. "
— " Att inte pappa kan lyda mig ibland. "
Sven är kusk, mamma resande, soffan är vagn.
Plötsligt springer Sven fram till mamma och kysser henne: " Nu är kusken och frun goda vänner. "
Mamma berättade för Sven om syndafloden.
Sven: " Men mamma, om Gud ville, att män- niskorna skulle bli bättre, hvarför dränkte han dem då — inte blefvo de bättre af det. "
Mamma berättade för Sven om syndafallet.
" Men mamma, hvarför tog inte Eva fallfrukt i stället? "
Sven fick höra om syndafloden, om det myckna, häftiga regnandet.
" Hvad hade du gjort, om du råkat ut för något sådant? "
— " Gått in i en portgång förstås. "
litterära och konstnärliga illustrerade familjetidning bör ej saknas i något hem.
Pristäflingar hvarje vecka.
Helt år 6: 5 0, hälft år 3: 2 5, lösnummer 12 öre.
— 437 — IDUN
Sam / iäffestridens afpecéfing ran 033 B EN ÖDELÄGGANDE samhällsstriden har ändtligen afblåsts och det är strejkledningen själf, som utfärdat order om kapitulationen, sedan den insett det förnuftslösa i en fortsatt kamp.
Visser- ligen befinna sig ännu två fientliga styr- kor i stridsställning till följd af den lockout, som Svenska arbetsgivareför- eningen proklamerade under sommaren och som besvarades af en stor partiell, ännu fortgående strejk, men en betydlig kontingent af arbetarehären är dock stadd på återtåg, och efter allt att döma kan uppgörelsen ej vara aflägsen.
Som kändt har denna frontförändring närmast till- kommit på initiativ af statens förliknings- man, stadsnotarien Allan Cederborg, hvil- ken nu hos regeringen gjort direkt hem- ställan om medling.
Herr C, som efter- trädt bankdirektör Frölander som statens förlikningsman, äger stora förutsättningar för det kinkiga värfvet, hvadan man vill hoppas att hans sträfvanden ock skola vinna framgång.
uuo o a °M ' nu v D V H Förlikningsmannen 5tadsnotarien A l l a n Cederborg zsniE O DU i&gt; B " Kampen har varit bitter och de sår, som uppstått, läkas ej på länge.
Med- lingen kan och får därför ej stranda på oböjliga viljors motstånd, bägge parterna måste slunga svärd och brynja och mötas i förståelse.
Här duger sannerligen icke att framför allt annat söka häfda den enes eller andres maktbegär, det är nöd- • vändigt att man från båda hållen når fram till en rätt uppfattning af såväl människovärde som arbetsvärde, samt att man inser att nationens bestånd icke vidare får äfventyras af sociala inbördes- krig.
För närvarande låter det sig icke göra att öfverblicka förlusterna, men att de äro ofantliga veta vi alla.
Och hvad striden hopat af lidanden och hur mycket hat den drifvit till växt i tusentals hem, det blir ett kapitel för sig.
Här får den svenska kvinnan ett stort arbetsfält som barmhärtighetssyster och fredsstifterska — en uppgift, som hon alltid fyllt med heder, då landet behöft hennes milda kraft, och som hon ej heller nu lär undandraga sig.
c^s fattning 6 / 1 mondän mr .o no rn nnn / vin; nnt} ggn ONSTNÄREN RICHARD HALL har nyligen öppnat en porträttutställ- ning i Hallins konsthandel, från hvilken vi här återgifva några reproduktioner, som torde intressera såväl ur konstnärlig som rent personlig synpunkt.
Modellerna tillhöra nämligen det Stockholm, som lefver i salongernas och herresätenas mera exklusiva luft och som då och då låter tala om sig i societetslifvet.
Först möta de välkända dragen af ka- binettskammarherre O. Holtermann, hvars ställning som ledare af den under strejk- veckorna fungerande skyddskåren vi alla känna till.
Porträttet är korrekt måladt, likt, men ej vidare anmärkningsvärdt som fårgprodukt.
De öfriga mansporträtten kunna ej heller tilldraga sig intresset i någon nämnvärd mån, kanske beroende af att de många lysande och förföriskt leende damporträtten locka med den makt, som kvinnan alltid förfogar öfver vare sig hon är kött och blod eller som här endast visar sig i färg på duken.
Konstnärens styrka är nämligen kvinnobilderna, där hudens karnation, stoffets läckra fall och mjuka skiftningar återges med en hös oss sällan uppnådd aplomb.
Vi anteckna por- trättet af grefvinnan Reinhold von Rosen, född von Horn, vidare friherrinnan Eva Åkerhielm, dotter till öfverhofjägmästaren Ankarcrona och gift med kabinettskam- marherren friherre Gustaf Fredrik Åker- hielm, fröken Margit Wikström, dotter till grosshandlaren Carl Wikström och förlofvad med grefve Nils Bonde, samt fröknarna Carola och Ebba von Ecker- mann, döttrar till kammarherre W.
von Eckermann och hans maka född Hallwyl.
Af dessa är fröken Carola v. E. förlofvad med grefve Axel Wachtmeister.
För öfrigt upptager utställningen en mångfald kvinnoporträtt, af hvilka ett par amerikanskor, mrs Corby och mrs Harris, kunna anföras som talande exem- pel på konstnärens mondäna och virtuosa målningskonst, den där visserligen ej all- tid ger så mycket af den inre personlig- heten, men dess mer af den yttres kvinn- liga charme, luftiga elegans och rika färgspel.
K Kabinettskammarherren O-Hollermann Frö Ken Carola von Eckermann — 439 —
Skeppsbrottet, Af Anna Lenah E l g s t r ö m.
H ELENA KERADIEU, som var af en ur- sprungligen fransk hugenottsläkt, hvilken i ett par mansåldrar varit kaffeodlare på Java, hade, sedan hon vid sjutton års ålder förlorat sina föräldrar, året därpå gift sig med en sjö- kapten vid namn Jacob Gille, hvilken förde barken Daniel från Hälsingborg — en man tjugo år äldre än hon och som tagit henne nästan med våld.
Hon var en blek, ung varelse med malaj- skornas ljufva juvelögon, ty hennes blod var icke oblandadt, en af de kvinnor, hvilka lefva ett tyst och drömmande lif utom cirkeln för sitt eget innersta och utan nyckel till sin egen stillsamma gåta.
Hon hade i början varit mycket rädd för sin våldsamme brudgum, men inom kort lärt sig älska honom utan gräns, ty hon kunde icke älska annorlunda.
Omedel- bart efter bröllopet följde hon honom till sjöss — de afseglade från Batavia för att gå med kaffelast på New-York.
Resan gick lyckligt till Kap, där Daniel hade en svår storm att utstå — han kom dock omsider välbehållen fram till S:t Helena, och sedan besiktning och nödiga reparationer ägt rum, stack han åter ut till hafs.
På tredje dagen efter afseglingen från ön började en frisk bris att blåsa — den ökades med hvarje timme och vid midnatt län- sade Daniel för märssegel och fock i den allt- jämt tilltagande stormen.
Kapten Gille kysste sin hustru och stängde in henne i kajutan.
Där satt hon medan alle man kallades upp på däck — hon hörde trampet af deras beslut- samma steg, hon hörde befallning ges att lägga reservtaljor på rorpinnen och efterse surrnin- garna och begrep att det här gällde kamp på lif och död och att det alltså icke var alldeles säkert att hon någonsin mer skulle få återse sin man.
Hon knäppte ihop händerna och tryckte dem mot sitt bröst för att hålla igen sitt hjärta som ville ut.
En stor och stilla undran, tryckande som en sorg till döds, upp- fyllde henne; hjälplös och stilla satte hon sig på kojkanten med armarna slagna i kors öfver sin egen kropp och axlarna uppdragna som för att skydda sig mot den osynliga döden.
Men då hon hörde stormen ökas och dess dofva, oafbrutna mummel bli till ändlösa tjut, då hon hörde hafvet falla som tunga hammarslag på däcket öfver sitt hufvud och braket af knäckta master och fallande spiror begynna en fasans- full kanonad i nattens förvirrade mörker, höjde hon sin röst, nästan sjungande sina mekaniska och meningslösa böner, blott för att öfverrösta stormen och sin egen fasa.
Klockan fyra på morgonen kastade vinden i ett slag om till nordost och blåste hårdare än någonsin.
I samma ögonblick den vände sig, reste sig hela hafvet i en enda ofantlig våg, läggande Daniel på sidan och splittrande honom från ofvan till nedan.
Fockmasten slogs sön- der, som om den varit af glas, stormärsrån gick öfver bord, gaffel och mesanbom bräcktes som stickor och kastades långt ut i hafvet.
Som en häst slår bakut och sedan stannar, reste sig Daniel och föll därpå orörlig tillbaka, endast slappt väjande undan för de långa, hvita vågor, hvilka kommo rusande med en fart som från världens ända och uppfyllde nattmörkret med hvirflar af rök och kokande hvitt skum.
Kapten Gille skyndade akterut till rodret, men innan han hunnit det kom ett högt och gällt skrik från hela besättningen honom att titta upp och han såg en vägg af vatten hastigt muras upp öfver Daniels akter; ett ögonblick stod den rak, räckande från hafvets botten till = ff f, ° r ™ ar ' e k S e m himmelens höjd och skymmande hela världen Fru Gille reste sig från golfvet, där hon for de dödsdömda ombord, så sviktade den, legat så många timmar; då hon såg honom och som ett torn störtar in föll den dånande träda in, begrep hon allt.
Hon stod stilla, ned öfve r skeppet.
tyst stirrande på honom, genom och bakom Sedan den stunden var ingen ombord riktigt honom, ty ett oändligt tomrum hade plötsligt längre en människa, som modigt kämpar för bredt ut sig omkring henne; hon var visst sitt lif; likt spillror af vraket, liksom spi- långt borta, ty allting var så aflägset, så lik- ror och tackling, väntade de hjälplösa och giltigt.
En enda tanke blixtrade till och for utan tankar en tidlös tid på hvad hafvet förbi: Dödens ro!
— Ja, sådan var dödens ro härnäst skulle ta sig till.
Den väldiga vågen — det kändes som frid och hvila — detta hade rensopat nästan hela däcket och tagit oändliga, sorgsna afstånd.
med sig ingen visste ännu huru många af be- — När?
frågade hon slött.
sättningen.
Andre styrmannen, som försökt — För fyra timmar sedan, svarade timmer- komma till rörs, hade af vågen kastats mot mannen.
kajutan och låg afsvimmad på däcket; kapten Samma slöa, döda röst frågade: Gille, hvilken klamrat sig fast, han visste icke — Och hur?
riktigt i hvad, iakttog på ett hälft affägset och — Han gick öfver bord, fick hufvudet kros- kyligt sätt, som underligt berörde honom själf, sadt.
.
.
att mannens ena ben var fullständigt afbrutet, — Tyst, tyst, sade änkan.
men hur mycket han för öfrigt var skadad fick De tego.
kaptenen aldrig veta, ty efter några sekunder — Han är alltså långt borta.
.
.
.
sade hon rullade skutan återigen öfver och mannens med- liksom eftersinnande.
vetslösa kropp gled sakta utefter däcket öfver Timmermannen trampade oroligt af och an.
relingen och ned i hafvet.
— Både förste och andre styrmannen ha Morgonen hade grytt, men nere i vågdalar- också gått, sade han därpå skyggt och med nas " mörka svalg trängde icke det kalla dags- en förklarande gest med tummen öfver axeln ljuset; det var endast då barken slungades upp mot hafvet, — vi ha inget befäl nu, och jag på toppen af en våg, som kaptenen och hans ville veta, hur frun tycker vi ska ' göra.
Efter- män kunde se att himmel och ljus ännu lugna som kapten visst var sin egen redare, är skutan och oberörda existerade och redde sig att be- fruns, sådan den nu är.
gynna en ny dag, ehuru hela världen var en Han tystnade, ty änkan hade mumlat några enda rasande hvirfvel af milsdjupt grönt vatten orediga ord.
och tornhögt hvitt skum — en kokande hel- — Inte gråta!
Inte dö!
sade hon hotfullt veteskittel, där en malström af ursinniga vin- för sig själf.
— Var modig bara i dag.
.
.
i dar kastade omkring vraket, som hade det varit morgon skall du få sörja.
.
.
ett litet stycke trä, och krossade dess båtar, — Nå, så Gud sig förbarme!
ledstänger och brädgångar med ett ljud som Men hon vände sig mot honom helt lugn.
när man sliter sönder papper.
— Aldrig skall jag glömma, berättade han Nere i kajutan låg fru Gille raklång på sedan ofta, — den lilla vackra frun, bara nitton golfvet; hon var medvetslös och slapp alltså år, hur hon kraflade sig upp på däck och sam- att höra det rop som ref stormen itu: En man lade oss alla omkring sig, så lugnt som om öfver bord!
En man öfver bord!
Men det var hon i hela sitt lif fört befäl, hur hon räknade icke en man — det var fyra.
Kaptenen själf, oss — vi voro sju, men af dem hade tre så förste styrmannen, timmermannen och en matros svåra skador, att de knappast kunde sköta hade spolats öfver bord.
Då timmermannen något arbete.
kom upp till vattenytan igen, såg han fartyget Inte för inte hade hennes förfäder varit nere i en vågdal cirka 15 meter under sig, kaffeodlare; man behöfde inte säga henne, att men då det rullade öfver, lyckades han få tag grönt kaffe af väta sväller ut till sin dubbla i ett tåg och räddade sig upp på däck.
volym — det sköt redan däcket i höjden.
Knappt hade han satt foten öfver relingen — Hur många fot vatten i rummet?
frå- förrän någon ropade att kaptenen kämpade gade hon.
med vågorna förut; han rusade dit med en Det var fyra.
matros och var nära att få tag i sin kapten, — Till pumparna!
kommenderade hon, och då, just som han fått ner ett tåg åt honom, fyra man till att kasta kaffet öfver bord.
en sjö slog honom mot rattenstagskättingen Jag upprepade hennes order.
Men vattnet och hans hufvud krossades som ett ägg där ökades, ehuru pumparna höllos i gång så länge gulan rinner ut; han vändes på rygg af vågorna folket orkade.
Vi kapade fockstångriggen och och under ett pär sekunder lekte de med hans kastade alla tyngder, t. o. m. ankare och kät- kropp likt kattor med en halfdöd råtta, så tingar i sjön.
Men allt förgäfves, vattnet steg; sjönk han för ett ögonblick, kom upp på top- på kvällen stod det sju fot högt i lastrummet pen af en våg långt borta, sjönk så igen och och pumparna voro till på köpet oklara.
var försvunnen.
Nödsignal var för länge sedan hissad; nu Förste styrmannen syntes heller aldrig mera återstod intet annat än att vänta på hjälp och och äfven den fjärde af dem, som spolats öfver hoppas att den skulle komma snart, emedan bord, matrosen, var.borta.
Daniel var således den annars inte skulle vara till någon nytta.
utan befäl, men innan stormen lugnat så pass Dagen gick; vraket rullade och satte för- mycket att de kvarvarande kunde göra något färligt och ingen visste hvilken rullning som annat än hålla sig fast, behöfdes heller intet var den sista.
Ibland gingo vi alla till knäna sådant.
i vattnet, men den lilla änkan var lika modig; Framemot förmiddagen bedarrade den dock hon till och med skämtade, då hon delade ut något och besättningen kunde släppa sitt tag whisky och torrskaffning åt oss af det lilla i det de klamrat sig fast vid och krypa till- vattnet lämnat kvar.
Gud signe henne, sådan sammans för att hålla råd.
skall en sjömanshustru vara; men stackars liten, Hvem skulle underrätta hustrun om att hon på natten hörde jag henne ' ropa och kvida likt blifvit änka?
ett djur som mistat sin make; jag hade vakten Lotten föll på timmermannen, som var när- och jag skulle nästan velat hoppa i sjön bara mast till befäl.
Han var en reslig, blond skå- för att slippa höra det.
ning med fyrkantiga axlar och beslöjade blå Nästa dag gick mycket långsamt, ingen ta- ögon; med tungt hjärta gick han ned under lade, ty hvad hade man att säga hvarandra, däck och öppnade dörren till hytten.
och vattnet steg och steg.
Men på eftermid- Mot kläda^ - h u d s j u k d o m a r af många slag har Salubrin i E I D U N S; talrika fall visat sig vara ett verksamt medel.
Mot våta utslag bör det i allmän- = het användas starkt urspädt, mot torra eksem kan det användas mindre U utspädt =: Partilager hos Geijer &amp; C:o, ' Stockholm. "
" " ^ tSPadt \ = — — 440 — i V i O D E L L K A T A I o„ m häH !„ « T » •- somme kor ^ 7 c h L. f o.
r a l l a „ h.
^ * * ' * " ° ° " &gt;- f^Ä^Ä Ä.
* * * * " " ^ 60 öre pr häfte.
^ ^ V O U O =:
dagen varskodde kocken, som var på utkik, att en ångare styrde rakt ned på oss — snart kunde vi se dess namnbräde: Macedonia från Plymouth stod där — den hade sett vår nöd- signal och satte ut lifbåten.
Jag har varit med om skeppsbrott förr och blifvit räddad, oftast i sista stund, men sådant blir man ändå aldrig van vid — det är en glädje som nästan gör en vansinnig.
VI kläng- de i vår trasiga rigg och hurrade svagt och hest för båten, som närmade sig helt käckt, ehuru den hade ett fördömdt jobb att klara sig för vågorna och komma upp under vår akter.
Till slut lyckades det dock, och Daniels besätt- ning kastade sig besinningslöst öfver relingen och ned i båten.
.
— Änkan först!
skrek jag; De hejdade sig och vi sågo Oss Öm på det lutande guppande däcket — det vär tomt.
Hon måtte väl aldrig ha gått öch gjort sig något illa nu i sista minuten!
var min första tanke, Jag rusade under däck och in i kaptenens hytt.
Där låg hon på hans säng med slutna ögon, och i första ögonblicket trodde jag, att hon verkligen var död, men då hon hörde mig, slog hon upp ögonen och stirrade på mig, som om jag varit långt borta.
— Jag stannar kvar, sade hon, nu är det sörjdt för er, som inte mistat någon — nu vill jag ha ro.
Gå er väg.
— En stund gick det om innan jag ens kunde tala.
— Är frun Spritt galen, skrek jag, då jag fick rösten igen, vraket kan gå till botten när som helst, bara det börjar blåsa det allra ringaste; Tror frun ni kan få mig att hjälpa till med att ta lifvet af er!
Öch jag tog ett steg framåt för att med våld lyfta upp henne.
- f=- Gå er väg, sade hon, så lugnt som öm hon talat om vädret — får jag inte vara i fred, så dödar jag mig inför era ögon.
Och sannerligen såg hon inte ut för det.
— Stannar ni, så stannar jag naturligtvis också, svarade jag då, det fanns ju ingenting annat att göra.
Så gick jag upp igen och Macedonias förste styrman, som förde befälet öfver lifbåten, svor öfver mig som lät dem vänta.
Jag tog honom afsides och talade om hur saken stod, och sedan han svurit åtskilligt öfver änkan också, gaf han sig iväg, nu för att tala förstånd med henne.
Eftersom jag föredrog att stanna kvar på däck, vet jag inte hvad hon svarade, men efter en ganska kort stund kom han upp igen helt blek.
— Man kan ingenting göra åt det, sade han till mig, vi få lof att ta vraket på släp för i natt — det är väl att det inte blåser, ty då skulle vi inte kunnat det, i morgon tar hon kanske reson, hvarom icke får man väl bruka våld.
Det fanns en säker 4 1 / 2 tums stållina i lifbåten — dess ena ända fastgjordes i Da- niels för och båten tog dess andra med sig öfver till Macedonia.
Så blefvo vi lämnade ensamma för natten — änkan på sin säng nere i hytten och jag på däck.
Det var vått och ensamt i mörkret, som föll på, men den goda stållinan glänste i skumrasket, rak som ett streck, och Macedonia, som arbetade för half maskin, bogserade oss långsamt, men säkert.
Det hemtrefliga pustandet var som ett slags säll- skap, tyckte jag, och hela natten satt jag i fören för att vara det så nära som möjligt.
Allt som oftast smög jag mig ner för att glänta på änkans dörr, ty jag var rädd att hon skulle taga sig något oråd före, men hon låg alltid lika orörlig, hon sof eller åtminstone trodde jag det.
Till slut kom morgonen och med den en tät dimma — egentligen det värsta som kunde hända, ty om en olycka träffade vraket sedan tjockan tätnat, skulle vi två vara räddningslöst förlorade.
Ingen tid var att förlora, jag pre- jade genast Macedonia och dess jolle kom som ett skott — efter några minuter satte jag för första gången foten på ångarens däck.
Jag blef förd Under däck till kaptenen, och han gaf genast order att klara lifbåten, han ville själf följa med öfver till vraket för att i nödfall med våld hämta änkan.
Genom sky- lightet hade jag sett tjockan liksom muras igen om ångaren, och då vi kommo Upp på däck, kunde vi icke se fyra fot framför oss — vra- ket var alldeles osynligt och dess bogserlina löpte glänsande rakt ut i ingenting.
Vi voro färdiga att gå i båten, då ett högt klingande ljud kom oss att spritta till — det lät som då en fjäder springer.
— Stållinan!
skrek jag.
Herre Gud i him- melen, linan!
Så var det också; Bogserlinan hängde slak ned från Macedonias akter — v i halade skyndsamt in den, och då vi fått in hela dess längd på däcket, stirrade vi bleka på hvarandra.
Den hade inte sprungit!
Vi sågo på hvarandra och styrmannen hviss- lade sakta.
— I båten, kommenderade kaptenen, och vi rent af ramlade ner i den.
I timtal irrade vi omkring i dimman — en sådan dimma det var — Herre Gud — den liksom uppsög allt och lindade alla ljud i tjoc- ka lager af bomull.
Hela världen tycktes Vara lomhörd.
Vi letade och rodde, hojtade och skreko, men allting teg och tjockan tätflade allt mera, tills den nästan kväfde en och tysta- de allt.
Endast en liten klocka ringde från Macedonias däck för att vi skulle kunna hitta hem.
Enligt mitt förmenande var den också dödsringningen öfver änkan.
Ty vi letade hela dagen och funno intet, och då mot aftonen på denna blinda dag dimman gaf rum för mörkret, var hafvet slätt som ett golf och på dess yta fanns intet så långt ögat nådde — inte ens spillror.
Så den lilla kvinnan hade nog gått raka vägen till sin man — —.
Men jag skulle gärna vilja veta, om hon lossade bogserlinan, eller om hon inte gjorde det.
Om hon själf gjorde det, är jag glad att vi inte hittade henne — hon ville ju så gärna vara i fred — hon var så liten och ung, men hon ville ingenting annat än bli lämnad i ro — — —.
Det var natt.
Helena Keradieu hade släpat upp en hvilstol på vrakets däck, som nu endast var några tum från vattenytan, och raklång i den, med armarna slappt nedhängande, hän- derna slaka och utmattade, hvilade hon sig och vaggades allt djupare in i sin likgiltiga glädje.
— Ingenting bekymrade henne längre.
— För- störelse!
sjöng hela hennes varelse i djup ton likt en sträng spänd till bristning.
— För- störelse!
— alltjämt samma rop sedan den dag hennes man drunknat och hon fått ro och lisa af denna sällsamma och förtviflade tröst — denna kalla och brännande lust till själfför- störelse.
Med hvarje timme växte den, sval- kande, lisande, trängande djupt in — så djupt att den afskar allt.
Att lefva eller dö — hvilket som helst!
Att drifva med vinden likt en fågel som flyger förbi på namnlösa vägar, ingen visste hvart, icke ens hon själf — att utplåna sina egna spår och fördärfva sin egen boning — det var friden och hvilan.
Hon log med slutna ögon.
I lofvart piskade en iskall vind full af salt- skum — i lä var den bruten till små hvirflar af kall luft, som kommo störtande om den ramponerade styrhyttens hörn och svepte håret kring hennes kinder.
Det var en mycket svart natt — i mörkret tycktes det icke finnas nå- gon synbar gräns, där vrakets plankor slutade och hafvet tog vid, och icke heller fanns det någon mellan himmeln och vattnet, ty endast få och svaga stjärnor lyste — än iläckta^af de ändlösa vindarna — än tindrande, bleka och darrande af evigheternas ensamma köld.
Änkans eget hjärta tycktes vara hafvets hjärta, lugnt bultade det i midten af det stora mörk- ret, lefvande sitt eget dunkla lif liksom hafvet, stjärnorna och vindens hviskande stötar.
Hon lyssnade sorgset till dess envisa lif, hvari hon själf icke hade någon del — hon kände sig obehörig och ensam, men led icke af det, ty hon hade inget hopp och kunde alltså icke lida =^ •= ' • ', En ensam liten papperslapp flög med torrt prassel Öfver vrakets våta däck — hon tog upp den och kastade den öfver relin- gen för att den skulle finna ro — — —.
Det mörknade allt mera.
Lytets börda » Berättelse af Hjalmar Höglund.
Belönad med hedersomnämnande romanpristäfling 1908. vid Iduns (Forts, (rån n:r 36.)
JAG MÅTTE väl minnas honom, som var så vänlig och frikostig mot dig, " försäk- rade hon.
" Ja, det gör du rätt i, att du följer hans råd och gör ett försök.
Jag har varit rädd, att du Skulle gå här och försoffas, och därför gör det mig glad att se dig i arbetshumör igen.
Ja, försök ' d u, min gosse, försök bara, så går det nog! "
Och Erik reste.
Fru Axner följde honom till grinden och nickade åt honom till afsked, när åkdonet rullade bort, och när hon såg honom försvinna vid vägkröken, log hon åter det fina, dunkla leendet, som om hon burit på en hemlighet.
Men den hemligheten lade hon till de tysta gärningar, som hon icke fick blotta för att icke förtaga det goda i dem.
Kommen in till staden, skyndade Erik upp till kassören.
" Carl Björck " stod det på ett visitkort på dörren, rätt och slätt och utan an- gifvande af titel, precis som Erik förr varit van att se det.
Ty det hade aldrig legat i den inflytelserike bankkassörens natur att tycka om titelskrammel.
Visste inte allmänheten ändå, hvem Carl Björck var, så ämnade inte Carl Björck underrätta den om det — däri låg hälf- ten af hans karaktär gömd.
Erik dröjde ett ögonblick på tröskeln, innan han fullt ut steg in, och med ett hastigt ögon- kast såg han sig kring.
Samma taflor på väg- garna, samma väldiga skåp med den rika bok- samlingen i, som han fritt fått granska, och vid skrifbordet kassören själf i bara skjortär- marna som vanligt och knappast märkbart åldrad.
Samma rum, samme man och samma vanor — Erik fick för ett ögonblick det intrycket, att mellanåren aldrig funnits till och att han ännu var den sorglöse gymnasisten, som då och då tilläts att titta in till sin originelle rumsgranne.
Kassören reste sig och gick honom till mötes.
" Kunde just tro att du skulle komma — välkommen! "
hälsade han fryntligt.
" Nå ser man på, du har lagt ut åtskilligt på kropps- bredden, sedan jag såg dig sist, och blifvit manligare och fastare i skicket — väl också andligen, förmodar jag.
Nå, nu skola vi hjäl- pas åt att ordna den här affären till det bästa för dig, så att du får nytta af den för din vi- dare utveckling, får den likasom till ett sats- ' A, Hvarje husmoder B a r n g a r d e r o b e n Hvarje sömmerska likaså bor prenumerera på &amp; &amp; M » r * M * r3ia.; hamtru6oia.
— 441 ö a 12 häften årligen.
^ ^ J bräde för ett språng framåt.
Ty på din v ä g « | igång varit i tillfälle att se.
Nu skulle han får man inte försoffas, om man nämligen inte ._ ' för en längre tid slå sig ned där och måla, vill finna sig i att knuffas ned i diket. "
F måla, måla bara för konstens egen skull, utan hänsyn till andras tycken och utan tanke på " J a g måste verkligen bekänna, " g-enmälde de fördömda slantarna!
En hård väg hade Erik tveksamt, " att jag inte förstår motivet han hittills trampat och nu hade den med ens hvarken för farbrors bref eller för farbrors ord blifvit så mjuk, som om han ginge på en gräs- nu.
Det var ju farbror, som så bestämdt af- matta!
Alla hans bekanta i staden från fordom rådde mig från att börja på den väg, på hvil- logo mot honom och lyckönskade honom och ken jag nu står och stampar utan att komma talade idel vackra ord — var han då verk- ur fläcken, och nu vill farbror ändå, att jag ligen på väg att bli en känd och uppburen skall fortsätta? "
man?
Gud hjälpe, att det icke var en nyck " Nå, än se ' n!
Det är skillnad mellan att äfven det!
börja och att fortsätta.
Jag skulle fortfarande afråda dig från att börja, om du ännu stode I Och Erik glömde sig kvar vid boklådsfönstret och lät sina tankar bäras af de många orden vid början, ty jag anser den där vägen oprak- " såld ".
Plötsligt stod en afsigkommen stackare tisk.
Men när du nu i alla fall af gjort valet och redan kommit ett stycke på väg, så är det bredvid honom med utsträckt hand.
din plikt mot dig själf och andra att göra allt " Frid allesamman! "
sade tiggaren med en för att gå vidare.
Ser du, min gosse, store humoristisk glimt i ögonen, och Erik log för- män ha inte blifvit stora genom bara begåfning stående och räckte honom en enkrona, och så gick utan också genom en god portion energi, men han vidare.
begåfningen och energien stå dock i omvändt Ja, frid allesamman numera — frid alle- förhållande till hvarandra, så att ju mindre be- samman!
gåfningen är, desto större måste energien vara III.
och tvärtom.
Och fastän jag verkligen tror, att du har mycket goda förutsättningar för den Kärlek.
bana du valt, så är nog ej din förmåga större, än att du måste hugga i med näbb och klor för Tunga, skogklädda höjder, som stupa i starka att slå dig fram.
Och nu är det just ett så- branter, och där dessa höjder tyckas vilja löpa dant där klohugg du skall försöka dig på med samman, där kastar en skummande fors sig här i staden.
Jag skall följa dig till vår för- skiljande emellan dem och öppnar utsikten nämsta boklåda och hjälpa dig att arrangera öfver vidgadt vatten och breda fält till nya din utställning där — kom! "
höjdlinjer, som förtona i fjärran.
Det är Storådalen.
Och medan han ännu talade, hade kassören Öfver Storådalen hvilar i rätta stunder en gjort sig redo och följde sin skyddsling ut i sällsam dager af skugga och ljus, som så skarpt staden.
Dagen efter tafvelutställningens åvägabrin- begränsa hvarandra som vore de skilda med gande öiverraskades Erik af att finna en an- ett båglinigt hugg.
Och ur mörkret mellan de mälan om den i stadens förnämsta tidning, en • stupande höjderna kommer Storåforsen dånande artikel, som med kännarblick framhöll såväl och rytande, och där hans sista skumvågor pärla fram, där börjar viddens starka ljus.
brister som förtjänster, men som i det stora Här i Storådalen arbetade Erik en längre hela var hållen i mycket välvilliga ordalag och hvars slutomdöme var erkännande åt hans konst.
tid.
Vid Storåforsen uppehöll han sig för det Den artikeln föll som solsken öfver Eriks mesta.
Den forsen ville han flytta öfver på sin duk, ville få den dit så lifslefvande och .humör.
Så fanns det ändå någon, som såg hans taflor från hans ståndpunkt och nästan naturlig, att dånet likasom skulle höras från taflan.
Och med forsens skumvågor och med med hans ögon!
Just de bristerna hade han den säregna dagern, skuggan och ljuset och själf märkt, fastän han icke förmått afhjälpa dem, och just de förtjänsterna hade han trott färgnyanserna vid horisonten brottades han i sig om, fastän knappast i så stark mån som veckotal.
artikelförfattaren framhöll dem.
Han skulle Under denna tid gästade han ofta honora- bra gärna vilja veta, hvem denne artikelför- tiores i bygden.
Hans yrke och det lilla rykte fattare var för att få växla några förståelsens han vunnit ställde alla hem öppna för honom, och ord med honom om sin egen konst, men han han begagnade sig gärna däraf på lediga stunder.
kände ingen på redaktionen och ville ej göra Det hade kommit arbetsro och arbetsglädje i hans frågor.
sinne.
Det lyckliga resultatet af hans ' tafvel- Erik gick af nyfikenhet rätt ofta förbi bok- utställning hade skänkt honom det.
Nu ville lådan för att se, om hans utställning lockade han arbeta, så länge det gick, utan bekymmer många åskådare, och vid en sådan rond stan- och missmodiga tankar.
Här i Storådalen skulle nade han plötsligt vid boklådsfönstret, som om han fånga sin framtid — och han gjorde det.
På jägmästaregården samlades de unga en någon med handkraft hejdat honom.
Där stod dag till gille.
Dörrarna stodo på vid gafvel ut till " såld " på en af taflorna.
Gud ske lof, nu började utställningen bära frukt!
Han skyn- verandan, och utanför verandan stodo syrenerna dade in och frågade efter köparen.
Nej, det i blom.
Ungdomen stömmade ut och in efter visste ingen — ett stadsbud hade kommit och behag, och både därinne och ute på verandan sorlade det starkt af friska röster.
Och Erik erlagt beloppet för taflan och sagt sig skola var med i laget och var en af de uppslupp- afhämta den efter utställningens slut — han naste, och han visste icke ännu, att han just hade naturligtvis varit skickad af någon.
där mötte spetsarna af sitt dubbla öde, att där, Under de närmaste dagarna upptäckte Erik ordet " såld " på den ena taflan efter den andra.
och icke Storåforsen, var det ställe i Storå- dalen, där han fångade sin framtid.
Var denna framgång verkligen möjlig!
Han Och orden flögo i lek, gåfvos och togos som skulle vilja sluta den gamle kassören i sin de föllo sig, och så kom där ett, som gaf Erik famn af pur tacksamhet för det, att denne för- mått honom till detta kloka försök.
Detta sitt.
En af skaran kastade fram ett förslag hade sannerligen blifvit, som kassören kallade om allmän utmarsch, en stunds promenad inne det, en satsbräda till ett språng framåt, ett i gamla landsvägens tätskuggade enslighet.
" Nej, då gå vi hellre all kyrkan på fiol- stort, djärft språng framåt, ty nu skulle han - omsätta i handling, hvad han hittills endast konserten! "
föreslog c-, annan.
" Å bevars, det är ju bara en blind, som kunnat önska: att draga till Storådalen och taga de underbara partierna där, som han en spelar! "
protesterade en tredje.
lUppglf lifvidd (under armarne), mldjevidd erhUler Hl till Hdor figur oh kjollängd: fullt tillförlitliga, m o d e r n a o. e l e g a n t a » V 68 i II.n.-inL.«a.j-i.JiiJT I H JT.
rf-B IT V jffr tS I ä O O C r S f f l O l I S l C F » Då rynkade Erik ögonbrynen. "
J a g vet ej, hvarför ordet bara skall be- höfva sammankopplas med ordet blind därvid- lag, " sade han kritiserande.
" En blinds spel kan vara så godt som någon annans. "
Den, som fällt yttrandet, var en ung man, som Erik ej närmare kände.
Genom en flyktig presentation visste han endast, att den unge mannen hette Myrmark och titulerades kandidat, och att han var en tillfällig sommargäst i orten liksom han själf.
Men Eriks protest kom kan- didaten att vända sig mot honom, och de sågo ett ögonblick mönstrande på hvarandra.
" Det plägar åtminstone vara ganska vanligt att sammanbinda de två orden med hvarandra, " gen- mälde kandidaten nonchalant.
" Och jag glömde alldeles bort, att ni har personliga skäl att taga blindheten i försvar, " tillade han hvasst.
" Nej, fy! "
Erik uppfattade fullkomligt kandidatens ord och udden i dem, och han hörde också det klandrande " fy " från en af damerna och lade märke till från hvem det kom.
Båda delarna var något, som hans minne ovillkorligen skulle taga fasta på.
Som pojke hade det nog händt honom mer än en gång, att han fått uppbära smälek för sin svaga syn och sitt emaljöga, men öknamnen " blindstyre ", " blindbock " och dylika benämningar hade han vanligen med knytnäf- varna arbetat bort ur kamraternas ordförråd.
Som äldre hade han dock aldrig varit utsatt för den tarfligheten, att någon i elakt eller nedsättande syfte vidrört hans lyte förrän nu.
Detta var första gången och detta var offent- ligt, men han behöll dock sitt lugn.
" Oafsedt om jag har personliga skäl eller ej för min åsikt i detta fall, " fortfor han utan märkbar skiftning i rösten, " så anser jag det vara fullt logiskt tänkt att den blindes spel kan vara lika konstnärligt som den seendes.
Ty ni vill väl icke påstå, att en pianist an- vänder sina ögon till att se efter på hvilka tangenter han slår ned sin fingrar, eller att en fiolist med blicken bestämmer sina grepp på strängarna, utan båda använda väl synen i så fall till att afläsa noterna.
Men om noterna förut inpräntats i minnet, som fallet är med den blinde spelaren, så följer däraf att hans utförande kan vara fullt ut lika mästerligt som den seendes, förutsatt nämligen att anlag och studier äro lika.
Därför anser jag också, att ordet bara i detta hänseende innebär något kränkande, som den blinde borde fredas för, åtminstone af folk med något så när aktiv takt- känsla. "
Erik slöt och gick bort till ett bord och satte sig att bläddra i ett planschverk.
Han visste, att allas blickar för tillfället voro rik- tade på honom och att han för en stund af- brutit munterheten.
Det var i hög grad obe- hagligt, men han kunde ej hjälpa det.
Hvad han sagt, ville han ej hafva osagdt, om det än kostade ett ögonblicks glam för hela ungdoms- skaran.
— Att tänka sig att en karl med bild- ning skulle i nedsättande syfte vilja göra an- spelning på hans lyte — det var nästan för tarfligt!
Men det fanns något i denna situation, som han tyckte sig känna igen och ha upp- lefvat förut, men hvad och hvar och när?
Och detta ansikte och denna röst — hvar och när?
.
.
.
Utan att det ringaste fästa sig vid bilderna bläddrade han mekaniskt i planschverket, me- dan hans tankar sysslade med det dunkla in- trycket från fordom, som just nu tycktes ha blifvit framropadt ur sin gömma.
Plötsligt reste han sig och gick åter fram till kandidat Myrmark.
(Forts.) Brhilla » omgående Ull nedanstående prii Inom Sverige: Bluriif 40 Bre, KiolmSnatar utan a l l p 60 Dre, Prinseackiadning 76 Bre, Raforaa- drtkt 76 Bre, BarndraktniBnatar 60 Bre, KragmSnatar (Pellerin) 60 Bre, KappaiSnatar 00 60 Bre, NatlonaldrMrtmonatar NationaldraktmSnstar 1 kr, kr.
HBniter Mönster knnna knnna Uren Siren beställa » beställa » etter efter andra andra lin än Tara vara modeller.
modeller.
Benällning Beitällning •kall då atfBljai at den modell torn Bnskat Priiet är då dubbelt » Wl då åtlBlJ » af den modeu .^Bntka » Pri.et är då dubbelt mot mot det Tanliga.
— 442 Hxpedleras portotritt inom Sverige om rekvisition åttBl] d at likvid insändes till Maateraamuelagatan 43, S t o c k h o l m; [J | / 1 i f F | C |UUI£ &amp; I I • • ._.
— ^ —.
* •.-«,iT-å IWl fil f l 6 T a^aT 5 1 T f l ITIUlIö ICI d l U
!^^J ifrånjcenm liga lifvet, istället för ' U ÄR DET de idiotiska farserna och stockholmska revyerna, som ödelägga teaterlifvet åter i smaken hos en lättledd full gång, och pre- publik.
miärerna följa tätt Styckets centralfigur på hvarandra som heter Per Bunke och en skara löpare ' SkkSStfÄ * är en af dessa folkkome- vid en springtäf- diens kärnkarlar, hvilka ling.
Dramatiska redan i första scenen teatern har spelat eröfra publikens sympati ut ett nytt svenskt genom sin humor och original: " Ester ", sin osammansatta rättskänsla.
Intrigen rör sig kring en af Tom Forssner.
Författaren, till yrket praktiserande gammal kammarherre och dennes oäkta son, som fadern ej advokat här i hufvudstaden, har med detta debutverk vill erkänna, men tack vare Per Bunkes förslagenhet får ådagalagt en scenisk savoir faire, som kanske gömmer pojken ej blott reda på både far och mor, utan blir jäm- fröet till en dramatisk framtidsalstring af verklig bety- väl gift med den flicka han vill ha.
Hr H u l t m a n, Södra delse.
Ester är en ung temperamentsstark kvinna, som teaterns nyangagerade förste komiker, bokstafligen glänser i ett ögonblick af oklarhet inför sina egna känslor i Per Bunkes roll.
Det är en alltigenom märgfull och tro- lofvat sin kärlek åt en man, som hon ej älskar.
värdig människoframställning sådan som denna scen ej Kampen att frigöra sig från denne och från sin orngif- bevittnat på mången god dag.
Bland de öfriga rollinnehaf- nings konventionella åskådning för att få ge sig åt varne förtjäna särskildt hr och fru N o r é e att nämnas för den, som på allvar vunnit hennes hjärta — en notarie ett förståndigt utnyttjande af sina rollers resurser.
på hennes far häradshöfdingens kontor — utgör Oscarsteatern började med en splitter ny operett " Höst- skådespelets handling.
Ansatser till en bredare Z£s manöver " af Karl von Bakony, ungrare till börden, med och på aktuella motiv byggd framställning af ung- musik af en annan ungrare Emerich Kålmån.
Handlingen domens revolt mot en äldre ' generations lifsupp- — ett par kärlekshistorier, som gifvetvis få en lyckosam fattning dyka äfven upp, men författaren har ej afslutning — är rätt förnuftigt afvägd och bäres af en låtit sig angeläget vara att fullfölja dem, utan in- som Ester viss stämning.
Musiken företer ingenting märkvärdigt, skränkt sig till själfva kärlekskonflikten.
Och Fru Elsa A. Christernsson Blomberg foto.
men klingar öronsmekande med sina ungerska rytmer.
Ut- den verkar på det hela taget vederhäftig samt har förandet fuUständigar för öfrigt hvad som brister i flödande skapar- förtjänsten af en varm och naturlig ton.
I Esters roll debuterade fru hos librettist och kompositör, och särskildt utgöra fru E l s a C h r i s t i e r n s s o n, en ny och talangfull kraft från landsortsscenen, kraft hvilken energiskt och uttrycksfullt tolkade den unga kvinnans känslolif.
M e i s s n e r i en ung volontärs hurtiga skepnad, hr B a r c k l i n d som Plastiken är dock en smula kantig och munnens mimik ej alltid fullt en oemotståndlig löjtnant och hr E m i l S t r ö m b e r g som sergeant de ledstjärnor, hvilka skola föra operetten till seger och helt visst lycklig.
Men dessa brister böra lätt kunna aflägsnas.
Som notarien en lysande sådan.
är hr G ö s t a H i l l b e r g kraftfull och sympatisk — en utmärkt repre- sentant för viljestark ungdom — och de öfriga vägande rollerna förval- På Folkteatern har spelåret inledts med Gustaf af Geijerstams tas klokt af hr P e r s o n n e och O l s s o n samt fröken K l e f b e r g m. fl.
bondekomedi " Jan Anders och Lars Anders och deras barn ".
Den Inför Södra teaterns inledningsprogram " Flickornas Alfred ", ett karaktäristiska folklifsmålningen kräfver dock, för att motsvara förf:s danskt lustspel af Anker Larsén och E. Rostrup, erfar man en ode- intentioner, en konstnärligare ensemble än hvad denna scens artister ladt glad öfverraskning.
Ändtligen bjuder då denna scen ett verk- mäkta med.
ARIEL.
ligt teaterstycke med figurer och händelser, som smaka af det dag- N TP^ AOOOQOOQ / xooonooo / " ^ O Q Ur operetten ' Höstmanöver * på Oscarsteatern.
1.
Fröken Griinberg och hr Barcklind som baronessan Risa von Marbach och löjtnant Lothar von Lörenthy 2.
Hr Ring- vall som generalen och hr Emil Strömberg som reservofficeren.
3.
Fru Emma Meissner som volontär Marosi och fröken Keyser som Treszka.
Ateljé Jaager foto.
— 443
IM * " ^ \ kaffe eller te.
M i d d a g: Fläskkorf B e r e d n i n g: Unga rapphöns hafva med rotmos; majsenakräm med mjölk.
gula ben, de äldre antaga en rödaktig färg.
Fåglarna flås, tagas ur, sköljas hastigt och torkas väl inuti med en och RECEPT: kötthandduk.
De uppsättas och brösten närings Krustader m e d k r a f t s tuf- beläggas med tunna späckskifvor.
Smö- ret brynes i en stekgryta, fåglarna iläg- n i n g (f. 6 pers.).
rikast K r u s t a d e r: 85 gr. hvelemjöl, 1 gas och brynes vackert på alla sidor, nypa salt, 1 tsk.
socker, 1 äggula, 2 hvarefter de upptagas och saltas.
Smö- del.
tunn grädde, 20 gr. smör, skiradt.
ret, i hvilket läglarna brynts, fräses med mjölet, buljongen och grädden, T i l l k o k n i n g: •&gt; /., kg.
flottyr.
tillsattes, och såsen får ett godt upp- K r ä f t s t u f n i n g: 2 tjog kräftor, kok.
nedläggas i såsen och få 4 lit.
vatten, 75 gr. groft salt, dill, sakta Fåglarna - Yr — 1 tim. Rapphönsen 1 kula kräftsmör ä 25 öre, 1 msk.
klyfvas, steka hopläggas åter och upp.äggas smör (20 gr.), 3 msk.
hvetemjöl, 7 på e t t varmt serveringsfat samt gar- del.
tunn grädde, 1 aggu.
' a, salt, hvit- neras med brynt potatis, salad eller peppar, socker.
persilja.
Såsen sf as och skummas, spä- B e r e d n i n g: Mjölet siktas i en bål des med grädde eller buljong, om så Sy = Vårgårda och blandas med saltet och sockret, behöfves.
Den afsrnakas med vinet och hälften af grädden samt ägg- citronsaften samt kryddor.
W / Proton-Hafremjöl!
hvarefter gulan tillsättas under flitig rörning.
Smöret skiras och nedrckes jämte re- sten af grädden.
(Flottyren hvari kru- B l å b ä r s k o m p o t t (f. 6 pers.).
2 staderna sko^a kokas, bör vara af bästa beskaffenhet; pannan, som användes kg.
blåbär, i / 2 Ut.
vatten, 1 / 2 kg.
topp- härtill bör ej vara vidare ä n ett tefat.
eller strösocker.
B e r e d n i n g: Blåbären rensas, sköl- På samma gång, som flottyren lag- ges i pannan, nedsättes järnet däri, jas i silfat och få väl afrinna.
Af sock- rtedigerad af för a t t långsamt uppvärmas.
Flotty- ret och vattnet kokas en tunn klar lag.
ren ä r lagom, varm, när en t u n n blå Blåbären iläggas och få koka 4 — 5 min.
ELISABETH ÖSTMAN.
rök stiger tipp från ytan.)
Smeten De upptagas med hålslef och uppläggas Inneh.
af Jilisabeth östmans Husmo- hälles i en kaffekopp.
Lagen får därefter Krustadjärnet i varm geléskåi.
derskurs i Stockholm.
doppas däri, dock ej ända till ran- koka 4 — 5 min.
och hälles genast öfver den.
Det hålles därefter i den heta bären.
Serveras med vispad grädde.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR flottyren, tills krustaderna äro ljus- bruna, d ä de lossas med en gaffel eller S i l l i n a t t r o c k (f. 6 pers.).
2 VECKAN 12 — 18 SEPT.
1909. spackral och läggas upp- och ned- salta sillar, ty * tsk.
hvitpeppar, vända på gråpapper a t t afrinna.
Kru- 2 stora stora rödlökar, 3 msk.
smör (60 gr.), SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; staderna kunna förvaras två till tre vec- biff af svinfilet med brynt p o t a t i s; kor, om de nedläggas i en bleckburk 1 ark hvitt papper.
B e r e d n i n g: S i l e n vatlemägges e t t Buffet, Serveringsbord, Matbord med | / „ O f i n.
_ • mjölk; kaffe eller te med gif J a r.
M i d - men innan den skall användas.
Skin- dag: Consommé med ä g g s l a n n i n g f r u - med t ä t t slutande lock, men måste n dygn et d å värmas i ugnen, innan fyllningen afdrages och hufvud och stjärt 2 utdragsskifvor, 2 Fåtöljer, 4 Stolar M \ GÖD.
stader med kräftstufning; stekta rapp- höns med salader och brynt p o t a t i s; ilägges.
Ölverblifven flottyr kan an- bortskäras.
Den uppskäres i ryggen och urtagas, hvar- vändas flere gånger, om den uppko- benet jämte inälfvorna äppelbeigner, med vaniljsås.
1 OBS.!
Egen tillverkning!
MANDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kas i vatten eller mjölk; när den stel- efter den sköijes vä.
Den beströs in- vändigt med peppar och den skalade havregrynsgröt med mjölk; inkokt färsk nat afskrapas lätt all bottensats.
Stor separatutställning af möbler.
samt i tunna skifvor skurna löken.
Den strömming; ä g g; mjölk; kaffe eller te.
hoplägges - åter så, a t t den bibehåller M i d d a g: Köttpudding med tomater; Stufning: Kräftorna sköljas väl sin form.
Hvarje sill omviras väl med blåbär ' skampott med grädde.
och nedläggas i det kokande vattnet TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; tillsatt med saltet och drLen, samt få 1 %^ ' * £ * P * ä £ f s m o r d t ™ e a \ m f k - 24- A Gnofturegatan, Stockholm * biff å la Lindström med brynt pota- koka med lock omkr. 8 min.
De få smör.
l) eu stekes i smör oiver hastif tis; mjöik; kaffe eller te.
M i d d a g: kallna i sitt spad.
De rensas och stjär- eld, tills papperet är brunt.
Sillen Jordärtskockspuro med rostadt bröd; tar och klor användas till stulningen.
serveras i papperet med stufvad potatis.
gräddas tunna pannkakor hvilka hop- sik, stekt med gräddsås samt potatis.
Smör och mj Öl sammanfrasas, grädd- Den serve-as varm med biskvier eller ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; mjölken tillsättes litet i sänder un- T u n n a p a n n k a k o r (f. 6 pers.).
rullas och uppläggas p ä varmt ser- makroner.
voiingsfat och serveras genast.
havregrynsgröt med mjölk; sill i natt- der ständig rörnjng, och såsen får 3 kkp.
mjöl, 1 / 2 tsk.
salt, — 3 ägg, M a j s e na k r ä m (f. 6 psrs.).
H i t.
rock med p o t a t i s; ä g g; mjö.k; kaffe koka 10 min.
hvarefter den afredes med; 3.1 / 2 lit.
gräddmjölk, 2 msk.
skiradt eller te.
M i d d a g: Slottsstek med le- de uppvispade ä&amp;gu-orna och får sjuda. '
smör (40 gr.).
1 msk.
vaniljsocker eller V i n s o p p a (f. 6 pers.).
1 citron, gräddmjölk, gymer; pressgurka och lingon; hel- Kräftstjärtarna och klorna iläggas och | T i l l g r ä d d n i n g e n: 2 msk.
smör 150 skalet Vs citron, 2 msk.
strösocker, gr. toppsooker, D / s lit.
vatten, 4 80 gr. af majsenamjöl, kokta äpplen med grädde.
2 äggulor.
stulningen afsrnakas med kryddorna.
(40 gr.).
del.
franskt vin, 2 msk.
potatismjöl, Beredning: I en kaffekopp af TO-.S^AG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; Krustaderna fyllas härmed till 3 / d 5 upp-1 B e r e d n i n g: Mjölet siktas i e t t fat 4 — 5 äggulor, 2 msk.
strösocker.
mjölken utröres majsenamjölet.
Den uppvärmd stek (rester från onsdag) läggas på bruten servett och serveras och blandas med saltet.
Äggen vispas B e r e d n i n g: Citronen sköijes väl med makaroner och ansjovis; mjölk; ' genast.
upp med V2 lit.
af mjölken och nedröre;; och torkas.
Skalet afrifves mot sock- öfiiga mjölken kokas upp med vanilj- sockret, hvarefter af redningen iröres kaffe eiler te.
M i d d a g: Ärter med I i mjölet, (med träslef) litet i sänder ret och saften utpressas.
Vattnet kokas fläsk; tunna pannkakor med sylt.
S t e k t a r a p p h ö n s (f. G pers.).
så a t t smeten ej blir klimpig.
Där- upp med sockret, citronsaften och 2 och krämen får koka, under rörning FREDAG.
F r u k o s t: Smörgasbord; 4 unga rapphöns, 1 hg.
späck, 4 msk.
efter tillsättes det skirade smöret och del.
af vinet.
Soppan afredes med i 5 min.
De uppvispade äggulorna till- sättas och krämen får sedan endast strömmingslåda med brynt p o t a t i s; smör (80 gr.), 2 tsk salt.
I resten af mjölken, hvarefter smeten får I p o U t i s m j ö l e T ^ t i ö r d T T r e s ^ e n ^ a l vinet sjuda.
Den upphäljes i geléskål och ser- ägg; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: l S å s: Smöret, i hvilket fåglarna sta och svälla 1 — 2 tim. Pannkakslag- och får e t t godt uppkok.
Äggulorna veras kall med mjölk eller saftsås.
Kåldolmar; vinsoppa med skorpor.
brynts, 2 msk.
miol 1 7 2 liL buljong, 21 gen upphettas långsamt, smöret smältes uppvispas med strösockret i soppskå- LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; dcl.
tjock grädde, 1 msk.
madeira, 2 i vattenbad, och därmed penslas lag- len och soppan tillslås under kraftig patentbiff med brynt p o t a t i s; mjölk; tsk.
citronsaft.
Igen.
Smeten omröres val och däraf 1 vispnmg.
Finast i smak B i l l i g a Möbler!
V ' KOKSALMANACK Matsalsmöbel Akt.-Bol.
Nordiska enligt «Ä mode11 Kompaniet, VID bruk i Norrland får musikalisk, FOK anspråkslös, duglig flicka finnes UNG- DAM, k o m p e t e n t a t t undervisa undervisningsvan l ä r a r i n n a p l a t s.
N y a p l a t s som barnfröken den 15 sept.
Svar 11 års gosse i 2:a klassens elementar- Inack.
Byrån, Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
med löneanspråk, fotografi och rek.
till skolekurs s a m t första grunderna i pia- ' •Köpmannafamilj ", G-efle p.
r. nospelning sökes till svensk familj, bo- BOK en flicka u r godt hem, erfaren och Svar EN b ä t t r e, enkel barnfröken, fullt van kunnig i barns vård, finnes i n s t u n d a n d e BILDAD flicka, k u n n i g i m a t l a g n i n g o. s a t t å bruksegendom i u F i T n l a n d vid skötandet af mindre barn, får ge- l:sta nov.
god plats p å större herregård d. erhåller i n s t u n d a n d e höst p l a t s hos med löneanspråk till L ndervisning " Stockholm 2 p. r n a s t eller senast den 1 nov.
plats, om Den sökande bör vara frisk, pålitlig tjänstemannafamilj i landsorten.
Svar, fotografi och r e k o m m e n d a t i o n e r insän- barnkär, ordentlig samt kunnig i söm- helst åtföljdt af fotografi, sändes till FBISK, pålitlig barnfröken, ej för ung, das under a d r e s s: F r u H. Bergman, nad.
Hennes åligganden äro a t t band- " Fru A.
", Iduns exp.
erhåller p l a t s inst.
1 Nov.
Detaljeradt Bryggeriet, Sollefteå.
hafva en flicka (4 år) s a m t a t t deltaga BABNJUNGFBU, duglig, pålitlig, erfa- svar till " Familjemedlem ", Visby p.
r.
I GODT h e m i Stockholm m e d tre i sömnad och l ä t t a r e husliga arbeten ren, erhåller plats i september eller se- BABNFBÖKEN finner god plats p å lan- familjemedl.
önskas t v å bildade, m e n E n duglig kokerska sökes äfven.
Svar, nare a t t sköta t v å barn, 3 och l ' / s-ariga.
det från den 1 nov.
5 b a r n i åldern anspråkslösa hushåll slutraden, den ena åtföljdt af rek.
och foto sändas till F r u Svar: " Duglig Barnjungfru ", Norrkö- å t t a till e t t år.
Barnjungfru till hjälp.
kunnig i matlagning, b a k n i n g o. hvad 1.
Holmquist, Svartingstorp, Läckeby.
p i n g p.
r. Betygsafskrifter, löneanspråk och foto- till e t t hushålls skötande lrörer, den FBISK, bild., anspråks !., o m t ä n k s a m o. ENKEL, bildad flicka, ålder 25 — 30 år.
grafi i n s ä n d a s m ä r k t " Familjemedlem andra företrädesvis i sömnad.
L ä t t - sparsam s a m t h u r t i g hushållsfröken, fullt k u n n i g i matlagning, b a k n i n g och 5 " u n d e r adr.
S. Gumaslii Annonsbyrå, skött våning med centraluppv.
o. andra omkr. 35 år, m e d godt lynne, skicklig i h v a d till e t t h e m s skötande hörer, får Stockholm f. v. b.
bekvämligheter.
Rekom.
o. löneanspråk finare o. enkl.
matlagn., b a k o. inlägg- l a t s i liten familj p å landet som hjälp TVÄNNE BÄTTRE anspråkslösa flickor torde insändas till " Nutidsbem " under ningar m. m., får god p l a t s atc fr 1 nov.
p och sällskap å t klen husmor.
Musika- a r b e t s a m m a, ordentliga och h u r t i g a få adr.
S. Gumrelii Annonsbyrå, Stoeli ensam sköta o. v å r d a h e m m e t för 2 lisk h r företräde.
Jungfru finnes.
Svar platser^ den 1 nov.
i god familj m e d 2 holm f. v. b. vuxn.
pers. Hög lön vid full kompe- m e d a foto, rekom.
och lönepret.
till barn p å 6 och 8 år.
Den ena bör vara t e n s.
Tel. finns och passflicka t i l l h j ä l p; fullt kunnig i m a t l a g n i n g den a n d r a E N K E L flicka, väl rek., får p l a t s h o s eget r u m.
Svar m e d bet-, ref. o. löne- " Hemtrefnad ", Målerås.
ung mejerist a t t sköta 5 pers. h u s h å l l.
fordringar till " Fru E-r-n ", Alingsås p. r. EIS äldre, enkel och anspråkslös flicka k u n n i g i sömnad som h u s a samt för barnen.
F a m.
bebor b e k v ä m t inredd Svar med foto och lör.epret.
till " L. "
önskas såsom l ä r a r i n n a i vanliga skol- villa å Djursholm.
Svar m e d rek.
o. under adr.
: S. Gumselii Annonsbyrå, BÄ herrgård i Västergötland önskas i ämnen, språk och m u s i k för t v ä n n e Stockholm f. v. b. höst en bildad, enkel och anspråkslös flickor, i ålder om II och 12 år.
Svar lönepret.
till " Vänligt bemötande ", flicka a t t läsa m e d t v ä n n e b a r n om 7 till " Enkelt hem ", Smal.
Hellinge p.
r. portv.
Sturegat.
14 Stockholm f. v. b.
KOKERSKA, van vid landthuslråll, dug- lig och pålitlig, omkring 35 år, s a m t och 8 år.
Svar m e d rekom., foto j ä m t e PLATS finnes för en enkel och anspråks- HUSHALLSFRÖKEN får p l a t s hos dis- H ' Si&gt;, kunnig i tvätt, erhålla goda plat- löneanspråk till " G-.
A.
", Tibro p.
r. lös l ä r a r i n n a a t t undervisa 4 mindre ponentfam.
vid bruk i Norrland.
Bör ser den 21 okt.
å större herrgård vid HUSHALLSKUNNIG, frisk och enkel b a r n i^ vanliga skolämnen och tyska.
vara k u n n i g i m a t l a g.
Nya Inack.-Byrån Mälaren.
Afskrift af betyg, uppgift å flicka från landet, kunnig i matlagning, Svar j ä m t e löneanspråk, betyg o. foto Brunkebergsgat.
3 B. Sthlm.
lönepretentioner s a m t om möligt foto- bakning.
sömnad m. m., får god plats torde sändas till " P.
", Likenäs p.
r. Epidemiskötersls etjänsten grafi torde sändas ti 1 " E M.
1909 " un- den 24 okt.
Svar till " Landtegendom ", PLATS finnes n u genast för en frisk, i Dalby distrikt är ledig att tillträdas i der adr.
S. Gumssliä Annonsbyrå, Stock- Fristad.
duglig och undervisningsvan lärarinna Oktober.
Kompetens: fyllda 22 år, minst holm f. v. b.
Ö B en lärarinna, gärna en äldre pen- (20 — 25 år) m e d l u g n t och vänligt sätt, 1 års tjänstgöring å större sjukhus och 1 EN flicka af god familj får plats m o t F att handhafva och undervisa t v ä n n e månad å större epidemisjukhus.
Lön: 600 sionerad sådan, som vore villig a t t m o t Kvinnlig sjukgymnast, fritt vivre som hjälpreda i mindre hus- h u s r u m och vivre undervisa ett flickor om 9 — 11 år i vanliga skolämnen kr., event, fri bostad cch ved, vid sjukvård med någon v a n a \ i d sjukvård, får strax håll.
Svar till " C.
A. "
under adr.
S. Gu- fritt och musik.
Sökande hör j ä m v ä l vara ersättning enligt taxa.
Ansökningar san as p l a t s hos äldre fru, b o s a t t p å l a n d e t i eller t v å mindre b a r n i vanliga skol- mselii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
ämnen, finnes plats a t t genast tillträda.
villig t i l l h a n d a g å frun m e d l ä t t a r e syss- före 1 Okt.
till Prov.-läkare L. Eosén, adr, Skåne G ö r o m å l: a t t h å l l a sjukrum BILDAD, 20- å 25-årig, frisk flicka ön- Närmare m e d d e l a r Fr. Petronella W a r - lor.
God löniitlofvas.
S v a r m e d betyg, Likenäs.
j ä m t e eget r u m i ordning.
Något h a n d - foto o. goda rek.
till " Fabrikör, Vest- skas till hösten för a t t h a n ä r m a s t e delin Hjärne, Askloster.
arbete.
Svar m e d fotografi och u p p - kuststad ", I d u n s exp.
vården om en 10-årig flicka och 2 gossar lysningar om familjeförhållanden, ålder, om resp. 8 å 2 år.
G-öromålen bestå TBOENDE, treflig, helst musikalisk ibetygi ref. och l ö n e a n s p r å k till " Med- uti läxläsning med barnen och ansvaret flicka, m e d intresse för söndagsskola, ENKEL, snäll flicka önskas genast i vid Dalby Sjukstuga (Vermland) är ledig att lem af familjen ", I d u n s exp.
öfver deras kläder.
Den sökande bör får m o t fritt vivre god plats hos ensam två persöners bushåll.
Rek., foto och tillträdas i Oktober.
Lön: 400 kr., fri mat vara något kunnig i sömnad s a m t villig dam.
Svar m e d foto och rek.
till " Hjälp löneanspråk.
" Till Hösten 1909 ", Kal- m, m.
Ansökningar sändas till Prov.-läka- T v å p å l i t l i g a, o r d e n t l i g a f l i c k o r m a r p. r. deltaga u t i l ä t t a r e husgöromål, och och Sällskap ", Laholm p. r få till hösten platser p å landet som ren L. Rosén, air.
Lisen^s.
gilves företräde åt den, som är kunnig kokerska och husjungfru i 7 pers. hus- i m u s i k och som är barnkär.
Svar m e d UNGKARLSHUSHALLERSKA k a n få HUSHÅLLERSKA, verkligt skicklig i håll där u n d e r h u s a o. barnjungfru fin- uppgift om pretentioner till " Familje- p l a t s till 1 okt.
hos en statens ä m b e t s - såväl enkel som fin matlagning, erfaren nas.
Svar m e d betygsafskrifter o. re- medlem ' -, Svenska Telegrambyrån, Hel- m a n.
Sökande bör vara medelålders, o v a n a t t förestå köket i finare h e m, finnes inst.
1 sept.
för en lärarinna, k o m m e n d a t i o n e r, helst m e d fotografier, pålitlig, sparsam, fullt k o m p e t e n t a t t erhåller p l a t s lista nov.
eller tidigare i helst musikalisk, a t t undervisa två s ä n d a s till F r i h e r r i n n a n Wrangel, Säby, singborg.
ensam sköta e t t h e m.
Svar m e d an- Residensstad i södra Sverge.
De b ä s t a flickor om 7 och 8 å r och dessutom EN kammarjungfru eller sykunnig h u s a gifvande af löneanspråk och referenser referenser fordras.
Svar m e d lönean- vara frun behjälplig med tillsyn af S t r ä n g n ä s.
språk till " Hushållerska " I d u n s exp.
erhåller god plats å slott i Skåne 21 till " W. ", Iduns exp.
dessa jämte skötsel af t v å mindre gos- okt .. -, m betyg, fotografi och lönean- sar.
Svar med betyg och lönepret.
språk sändas snarast till " A.
B.
", BÅTTB.E, daglig flicka, kunnig i matlag- ANSPRÅKSLÖS, frisk, barnkär, b ä t t r e till » Barnkär G. », under adr.
S. G-u- Ordentlig, kunnig husa får god p l a t s ning och husl ' ga göronål, villig att sköta flicka, helst kunnig i sömnad får plats madii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b. Börrum, (Österg.)
inst.
24:de oktober p å egendom i södra köket cch i ett hem förekommands göro- i mindre fam. a t t vara frun behjälplig.
VestergÖtland.
Svar m e d rekommen- erhåller i höst god plats.
Svar till F r i t t vivre och någon lön.
Svar till I BÄTTRE familj p å l a n d e t i södra mål, dationer under adress: " PrnH.
", Hid p. r. Bokförerska.
M ", U p p h ä r a d p.
r. Västergötland önskas m e d d e t första en Duglig », Iduns exp.
ung, bildad flicka a t t m o t fritt vivre LÅRARINrTA.
En undervi.mirgsvan och MOT FRITT VIVRE önskas genast barn- " Vid m i n d r e Yllefabrik p å l a n d e t k a n Barnfröken vara sällskap å t h u s m o d e r n s a m t bi- kunnig lärarinna önskas för tvänne flickor kär, pålitlig, frisk, h u r t i g bildad flicka en medelålders hokförerska m e d v a n a t r ä d a i h u s h å l l e t och l ä t t a r e sysslor om 14 och 9 år.
En musikalisk har före- a t t vara m a t m o r s hjälp, hufvudsakligast vid bokslut och s k ö t a n d e af k a s s a pålitlig och barnkär.
som ej h a r för erhålla form ånlig a n s t ä l l n i n g den 1 inom h e m m e t.
Svar m e d foto {ill " Hö- träde.
Svar 111 Frherrinnan Lilliecreutz, m e d tillsyn af 2 barn.
Svar till " Fru stora fordringar och är villig hjälpa till oktober d e t t a år.
Svar till " Yllefabrik " med s k ö t a n d e t af 3 s m å b a r n får p l a t s sten 1909 ", Strömsfors.
Källunda, Karda.
T. Ltz ", Valdemarsvik.
Karlskrona.
24 okt.
hos Fru Tina S t e n s s o n Hasslarp.
LEDIGA PLATSER S k ö t e r sketj änsten Plats å egendom i Bergslagen Husa.
— 444 —
