# ID: svediakorp-per1841
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,885
# sentences: 824
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 31 (1178).
SÖNDAGEN DEN 1 AUGUSTI 1909.
22: DRA ÅRG.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: JOHAN NORDLING.
,,:, Ä=, T3) effra / 2s6a tyarop d ' &amp; stoumeäes öescAef / Sfcc6 / ?c / sv de Coosterf d ' Estournelles de Constant, som har en lysande bana som diplomat och kolonisa- tör bakom sig.
Efter ett ståt- ligt mottagande i Malmö, togo de vägen till Stock- holm, där dagarna gingo snabbt under utflykter och festligheter af olika slag.
Vi meddela en gruppbild af de franska parlamenta- rikerna utanför det sven- ska parlamentshusets portar samt en bild,därdecharman- ta franska damer, som un- der de franska dagarna lyst upp Stockholm, stå tillsam- man med sina svenska värd- innor under Alliance fran- caises five o ' clock tea på ut- ställningen.
Längre fram i numret finnes en situa- tionsbild från det lyckade garden party ' t på Logården.
S AMMANSLUTNIN- GEN af fredsvännerna i de olika europeiska parla- menten till gemensamt ar- bete för att lösning af in- tressekonflikter de olika länderna emellan skall ske genom skiljedom, är väl fredssakens stoltaste vin- ning och den som ger mest hopp om slutlig seger.
Det är därför med en särskild glädje vi svenskar sett ibland oss den representa- tiva fredsgruppen inom den franska riksdagen, som på sin rundresa i Skandinavien för att återgälda de nor- diska kollegernas besök 1904 under några dagar gästat oss.
Deras ledare har varit stiftaren af den franska fredsgruppen, den för sitt storartade arbete för freds- saken ryktbare baron A. Blomberg foto.
— 375 —
L^g] Sveriges första trädgårdsstad.
En framtidsdröm af Gust.
Stjernström.
II.
(Forts, och slut) M IN framställning af frågan beträffande främmande länder har kanske blifvit alltför lång, ehuru jag gjort den så sammanträngd som möjligt och uteläm- nat en mängd detaljer, som kunnat vara bely- sande och måhända in- tresserat en och annan.
D I S P O N E N T E N R.
F.
Härefter skall jag något BERG.
LIMHAMNS beröra frågan och dess SKAPARE.
betydelse för oss och omnämna den drömda " Sveriges första träd- gårdsstad ".
Jag har förut antydt, att äfven vi — isyn- nerhet träffas hufvudstaden däraf — falt en bostadsfråga med bostadsnöd, trångboddhet och alla dess olämpor.
Därför har äfven här en rörelse uppstått med allt större benägenhet att flytta bopålarna utanför den gamla stadsgrän- sen.
I synnerhet har Stockholm fått en snart oräknelig mängd af sådana större eller mindre villasamhällen för alla samhällsklasser (Garden Suburbs).
Den äldsta var kanske Sundbyberg, som nu med sina flerartade industrier skulle kunna betecknas som ett slags " Garden City ".
De elegantaste och förnämsta äro Djursholm och Saltsjöbaden, men arbetarevillastäderna Dufbo och Solhem skämmas ej för sig.
Visserligen besitter också vårt land några få samhällen, som skulle kunna falla under rubri- ken trädgårdsstäder, om ej alldeles tillkomna och utvecklade i engelsk mening.
Jag har förut nämnt Sundbyberg, ehuru det är kanske den minst tilltalande.
De andra äro Limhamn in- vid Malmö (med öfver 8,000 inv.
), Åtvidaberg i Östergötland (2 — 3,000 inv.)
och Huskvarna invid Jönköping (omkr. 5,000).
De tre senare äro icke utbrutna ur större samhällen, utan ha uppstått spontant och småningom under de se- naste 20 — 30 åren af egen inre naturnödvän- dighet och omständigheternas makt, i följd däraf att initiativrika män skapat industrier, som möjlig- och nödvändiggjort deras uppkomst.
Blott Huskvarna har småbruk i sin närhet.
De andra skulle ju lätt kunna få det.
Träd- gårdar finnas i mängd både i och omkring dem alla.
Alla ha de samhälleliga institutioner till befolkningens nytta och nöje, arbetareinstitut, • bibliotek m. m.
Ej heller sakna vi fabriks- eller trädgårds- byar, under hvilka kunna betecknas flere bruk och industriella etablissement med deras arbe- tarekolonier, äfven om de ej kunna mäta sig med Bournville och Port Sunlight.
Såsom den mönstergillaste och mest syste- matiskt anlagda bland sådana förtjänar här sär- skildt att nämnas Furulunds samhälle i Skåne vid stationen af samma namn (Malmö-Engelholmsbanan).
Detta kan frånsedt sina inrättningar i så måtto motsvara det engelska Bourn- ville, att det verkligen är en ut- brytning, om ock blott en filial, från Malmö yllefabrik.
Denna fabriks disponent, konsul Aug.
Schmitz, har här låtit anlägga jämte fabriken en hos oss exempellöst välordnad arbetarekoloni.
Hvarje familj har PÄRMAR F A M I L J E H U S I LIMHAMN.
en lägenhet på 3 rum och kök (i tvåfamiljs- hus) med 500 kv.-meter trädgård för hvarje familj men därjämte en koloniträdgård på 1 / i tunnland till köksträdgård på något af- stånd från kolonien.
Här finnes ett ångkök med en trädgård på flere tunnland att förse dess kök med friska produkter.
Det finns läse- och musiksalar m. m.
En park på 80 tunnland vid sidan hör till agremangerna, en behaglig rekreationsplats för arbetarne.
Furulund före- ter äfven den likheten med de engelska fabriks- byarne, att lägenheterna blott uthyras, men till det fabelaktigt billiga priset af kr.
8,25 pr månad eller 99 kr.
pr.
år.
Jag kommer ändtligen till vår drömda första trädgårdsstad.
LJUNGS HERRESÄTE.
Under en längre tids vistelse i England hade jag tillfälle att sätta mig in i trädgårdsstads- frågan såsom medlem af Garden City Associa- tion, deltagande i dess förhandlingar, och var till och med med vid grundläggandet af träd- gårdsstaden Letchworth.
Hufvudsyftet med trädgårdsstaden både till dess ursprungliga idé och i dess förverkligande är, såsom redan framhållits, främst att bereda industrien och dess yrkesmän en sundare hem- stad, men därjämte föreligga flere andra, och det närmaste kan sägas vara att befordra små- jordbruket och trädgårdsskötseln och därmed också att hejda emigrationen och folkströmnin- gen till de större städerna m. m. FURULUND.
Både programmet och formen af koloni syn- tes mig tilltalande och att kunna med vissa modifikationer vara tillämpliga hos oss.
Om något land behöfver koloniseras, d. v. s. tätare bebyggas, så är det vårt.
Jag tänkte mig en efter här gifna mönster planmässig, dock till alla erforderliga delar modifierad, " Sveriges första trädgårdsstad ", som borde bli en medelpunkt för kolonisationen med egna hem och småbruk och en profbild och ett mön- ster för densamma, för såvidt platsen finge ett gynnsamt läge, goda kommunikationer och öfriga för dess utveckling gynnande betingelser och icke minst goda lokala resurser, som i ekono- miskt hänseende kunde underhjälpa företagets realiserande.
Den kolonisering och därjämte den praktiska folkuppfostran, hvilka kunna anses såsom högst behöfliga för vårt land och folk, borde begynna grundläggas och genomföras på en därför gynn- sam plats, där så att säga byggnaden kunde till alla delar från nyo systematiskt och plan- mässigt uppföras, från hvilken exempel och goda verkningar och resultat kunde emanera och lättare spridas samt bli kända öfver hela landet.
Jag sökte en sådan plats, för att med denna på hand lättare kunna verka för planens reali- serande.
Den plats jag fann var det bekanta Ljung i Östergötland.
Ljung syntes mig en idealplats för ett be- gynnande förverkligande af dessa idéer i an- seende till dess rika och omväxlande resurser, stor åkerareal med utmärkt jordmån, betydande skogar, präktiga vattenfall, godt läge med blif- vande goda kommunikationer, och flere andra förträffliga förmåner, hvilka alla tillsammanstagna kunde framkalla en betydande jordbruks- och industrikoloni, som realiserade trädgårdsstaden kanske bättre än i hvilket annat land som helst.
Det kunde ha blifvit en värdig exponent af vår begynnande harmoniska ekonomiska utveck- ling i jordbruk och industri samt en föregån- gare för en rationell utveckling af vår små- bruksrörelse, grundvalen för Sveriges kommande ekonomiska uppblomstring.
Ljungs utveckling skulle ha kunnat varda en bild af Sveriges i stort.
Både dess lokala läge omkring Göta kanal och Motala ström och det geografiska i midten af södra Sverige är synnerligen gynn- samt såsom utgångs- och medelpunkt för en kolonisering, liksom och för en folkuppfostrings- rörelse, som stödde sig på ett småbrukareinsti- tut och flera andra läroanstalter, lämpliga på en plats, där teori och praktik skulle samman- paras och gå jämsides.
I likhet med idén och den realiserade träd- gårdsstaden, i Letchworth skulle här blifva trenne skilda samhällen: fabriks- och industri- staden vid det stora tegelbruket och dess vatten- fall, villa- och skolstaden ofvan det stora slottet och den präktiga, af strömmen genomflutna parken med en härlig utsikt öfver dessa och den stora slätten, samt småbruks- och trädgårds- kolonien nedanför med trädgårdarne dels på sluttningarne mellan skogen och strömmen, dels å ömse sidor om kanalen och utomkring större och mindre gårdar, dock mest små- bruk.
Det blefve en härlig syn att färdas nästan en hel mil på kana- len så godt som i en enda stor trädgård.
Allt nytt i drift skulle här till- lämpas och alla kooperationens tillhandahållas till följande priser: Kunna erhållas i närmaste bokhan- t Idun 1908 Iduns pärmar, röda med guldtryck ... 1: 50 del eller direkt från Iduns expedition, och föregående Ar Iduns Romanbibliotek, röda eller gröna 0:50 om rekvisition och likvid i postanv sning Iduns Hjälpreda, röda eller gröna ... 0:50 insändes.
— 376 —
TVÄ DIKTER af Ellen Lundberg.
hjälpmedel utvecklas arbetarnes s. k. kolo- och tagas i anspråk niträdgårdar här i för att göra företa- landet, i motsats till Vi vandra på hvar sin sida, Fjärran från dig ... get till det yppersta i andra länder, i all- medan lifvet rinner brådt, fosterländska före- mänhet riktigt pryd- Fjärran från dig mina tankar fara och söka bort mot hvarandra döme.
ligt och väl hållna.
vägar du ej vet.
I planen ingick att och det som vi aldrig nått.
Jag erinrar mig alltid Hvem kan för en annan själ förklara tillämpa ett slags med tillfredsställelse arrendeprincip, som själens undangömda hemlighet?
Landskronas koloni- skulle underlätta trädgårdar med deras Fråga ickeT Jag kan icke svara!
Vi känna dagarna knytas möjligheten att ti- förtjusande läge vid samman och bli till år, digt öfverkomma små- Sundet.
bruk, hvilket äfven vi se oss själfva förvandlas Förglömmas må ej Fjärran från dig mina drömmar jaga, skulle kunna ske på våra stationssamhäl- och snart stå med gråa hår.
och som falk i sky vissa liberala villkor len, af hvilka en del mot ett osedt mål de blixtsnabbt draga, efter genomgående större redan äro mu- af det nämnda insti- mot ett mål jag vill — och dock vill fly.
nicipalsamhällen eller tutet.
Det blir allt tystare kring oss; köpingar.
De ha fått Men hvad mer om drömmarna bedraga!
Det stora slottet så underligt skumt och stillt, och få växa upp utan med flere flyglar, ringaste hyfs både med skymningsmjuka konturer: innehållande nära ett hvad byggnadssätt, så hemlighetsfullt och mildt.
Fjärran från dig mina dagar glida, hundratal rum, finge placering och inrätt- fast så nära dig.
användning till för- ningar beträffar, Framåt gå vi sida invid sida, valtningslokaler, sam- verkliga ligistfysiono- lings- och föreläs- mier.
Förra året och du stirrar forskande på mig, Men öfver det immiga glaset ningssalar, bibliotek, gick genom pressen liksom skulle du ett svar förbida.
jag skrifver med tvekande hand museum m. m. en notis om ett så- allt det jag aldrig fått säga!
— dant samhälle under Med ett ord fram- Det blir till ett slingrande band, den expressiva rubri- trädande såsom en Fjärran som i dröm jag hör dig fråga: ken: " Svinlif i Små- yppersta föregångare " Hvart har du gått bort? "
land. "
Här ha både i arbete, i kunskapers lagstiftning, arkitek- spridande, i idrott Och det stinger i mig som en plåga.
en mörk arabesk, som löper ter och samhällets och förströelse, i Fråga ej!
Den eld, som brinner kort, skarp lik ett ristadt sår; förtroendemän upp- verklig humanisering lyser klarast.
Lefva är att låga!
oläslig i skymningens dunkel, — gifter att lösa och och kultur skulle blott tydbar för den, som förstår fullt upp att göra.
trädgårdsstaden visa sig tilldragande och Särskildt är det en Vi se hvarandra.
.
.
bli en eftersökt fråga, som öfverallt vistelseort.
Men en gång skall aftonsolen Vi se hvarandra, vi båda, borde vinna upp- ' Att här vidare in- märksamhet i både förvandla orden till bloss som genom ett immigt glas, gå detaljeradt i pla- små och stora sam- och ge lif åt de mörka runor, det ingen af oss har vågat nen har ej utrymmet hällen, och denna som skilt och förenat oss!
att spränga och slå i kras.
tillåtit.
Det tjänar rör anskaffande af ej heller till något, större eller mindre då planen ej kan parkområden, som till komma till förverk- alla delar göras till- ligande.
Det stora, dragande för att stolta och ståtliga kunna locka ut deras Ljung är förödt och luftbehöfvande, men förströdt.
Staten har köpt vattenfallen och sko- offer 1810 och nu ligger begrafven i Ljungs vanligen luftskygga invånare, för att upp- fostra dem att själfva känna detta behof, vänja kyrka.
garne, och egendomen f. ö., de stora åker- dem vid.
naturen och dess skönhet.
En sådan jordarne, splittras i mindre egendomar, allt är park må vara hur obetydlig som helst, den nu i förskingringens tecken.
J a g kan dock ej undertrycka en önskan, att det kunde i mindre Jag skulle ej vilja sluta utan att göra en skall ändock med tiden göra stor nytta.
, En skala förverkligas ett försök till en trädgårds- liten erinran med hänsyn till våra småstäder del landsortsstäder ha ju härliga parker, såsom Göteborg, Jönköping, Gäfle (Furuvik).
Men stadsliknande fristående idealkoloni till före- och deras förhållande till trädgårdsstadsfrågan.
må alla andra följa efter!
döme.
Flertalet af de svenska småstäderna, hela Ljung var på sin tid en af landets största mängden mellan Ystad och Haparanda — j a g Alla dessa platser, af hvilken kategori det och värdefullaste egendomar, omfattande unge- har visserligen ej sett dem alla, men en bra vara må, behöfde sin " Förskönings-Parkförening " fär 70 kv.-kilometer eller 7,000 hektar, ett god del — äro visserligen städer eller under- — en och annan har det redan — hvilken litet furstendöme midt inne i det burgnaste och stundom blott byar med trädgårdar, men inga med förstånd och smak arbetade för förbätt- bördigaste Sverige.
Det härstammade visser- trädgårdsstäder.
De skulle kunna vara det åt- ringar i det nuvarande, naturligtvis icke ut- ligen ej, i likhet med många af våra stora minstone med hänsyn till trädgårdsodlingen och plånande det erkändt goda gamla, talande min- gods, såsom ett enhetligt komplex från medel- dennas höjande.
Många skulle kunna vara nesmärken af förgångna tiders kultur, men tiden, utan hade sammanförts under 1600- och ekonomiskt bärande och ur skönhetssynpunkt till- obarmhärtigt korrigerande senare tiders osmak- 1700-talen af en mängd gårdar utgörande i det talande trädgårdskolonier med en smula vaken- ligheter och misslyckanden, samt i spetsen för närmaste hela Ljungs socken.
Dess glansdagar het och arbetsamhet hos deras invånare.
Vis- det hela ett " Svenskt Trädgårdsstadsförbund ", falla under familjen von Fersen, som innehade serligen existera några få med vissa specialiteter som äfven verkade för nya koloniers anlägg- det mer än 100 år (1730 — 1839 eller 1868), i trädgårdsalster (Enköping, Västerås, Grenna), ning.
bland hvars märkesmän voro den stolte hatt- men ofta är det sorgligt att se denna massa god trädgårdsjord inne i städerna mångenstädes chefen Fredrik Axel von Fersen, en af frihets- tidens inflytelserikaste män — herre till Ljung och ligga ovårdad till hvarken nytta eller prydnad.
De visa, att vår trädgårdsodling ännu behöfver Löfsta i Östergötland, Mälsåker i Södermanland, Glöm ej att besöka Finnåker i Fellingsbro, Steninge i Uppland och väckas.
Jag besökte för något år sedan en sådan det bekanta Fersenska palatset på Blasieholmen där trädgårdsstad i synnerligen välbelägen trakt och med godt klimat i mellersta Sverige och i Stockholm — som byggde Ljungs slott, del^ vis af marmor ur egna marmorbrott, samt den- yttrade till någon: " Här kan ni då riktigt fråssa på Stockholmsutställningen!
nes son, äfven känd i vår historia, den lysan- i godsaker från trädgårdarne. "
" Det är sant, " de Hans Axel von Fersen, " Marie Antoinette ' s svarades.
" Vi kunde, men här är allting dyrare vän ", riksmarskalken, som föll såsom politiskt i den vägen än i Stockholm. "
Däremot äro Iduns rum Begär alltid Granit-emafjerade KOCKUMS KOKKiBL Giftfria och syrefasta.
= Prisbilliga.
= Fås på begäran öfver- — allt i hela världen. — KALMAR ANGKVARNS A.-B:S tillverkade af utsökt råvara på tidsen- • ' ä r o n u t i d e n s förnämsta - Finnes hos hvarje välsorterad speceri- handlare i riket.
Prlsbo / öntm mad högsta utmärkolmor.
Hafregryn &amp; Sundhetsmjöl ^ ^ •« j -- —,.
— 37 7 — U g a s t e sätt
Flickan med det dåliga ryktet.
För Idun af Ludvig N o r d s t r ö m.
Det är en bitter och, trots sin litte- rära stilisering, slående sann illustra- tion till den gamla historien om det smygande förtalels makt, och mången af hans läsare kan måhända ha skäl att själfrannsakande spegla sig i hans framställning.
f \ EN UNGE norrlandsförfattaren, hvars utmärkta berättelsesamling " Borgare " utgjorde vårens stora litte- rära händelse, bjuder i följande teck- ning en samhällssatir, som bakom den kärfva formen gömmer en fond af varm, mänsklig medkänsla.
5§ * Därefter gick hon till flickans moder och sade: Jag önskar, att er dotter upphör att springa efter min son.
Hon förstör honom och hans framtid.
Då blef flickans moder ursinnig, och som hon inte vågade visa sin vrede öfver den an- dra, öste hon den i stället öfver sin dotter.
Om du vågar, sade hon, att vara mera till- sammans med den lymmeln, så skall du få med mig att göra.
Men då hade ynglingens moder redan sagt åt henne: Kära lilla barn!
Jag vet väl att min gosse har blifvit lockad af dig, men jag ber dig att låta honom vara i fred.
Men vi skola gifta oss!
sade flickan, som trodde, att ingenting var naturligare.
Tyst, din slyna!
sade då modern.
Min son har erkänt, att du lockat honom till dig skam- ligt, därför att han är rik.
Då brast flickan i en häftig gråt; och yng- lingens moder gick ut och var glad och sade till människorna i stan: Hon är det hårdaste sinne, jag har sett i hela mitt lif!
Ynglingen gick emellertid till flickan för att utgjuta sin sorg för henne, men han blef nes- ligt körd från hennes hem utaf henne och hen- nes mor, och båda voro de som furier.
Han blef förskräckt, när han såg, hur hon förändrat sig, han trodde på sin mors ord, och då han nu tröstade sig med en annan flicka, berättade han för henne, hur vedervärdig han funnit sin förra.
Och den nya, som ville åt hans pengar och fruktade makten af den andras skönhet, gick omkring och berättade om hennes hårda sinne och simpla vanor.
Ja, nu var hon flickan med det dåliga ryktet, som hans mor hade sagt.
Och så var den historien slut!
Åren gingo, och alltjämt trängdes de unga männen kring henne och tiggde gunst.
De sade sinsemellan: Ack, hon har så dåligt rykte, henne måste vi uppvakta!
Hon tar så gärna emot oss, och hos henne få vi ha så roligt vi vilja.
Det gick en ström genom hennes dörrar, man kom med en vän, drack ett glas vin, skämtade och pratade, gick och kom tillbaka, men efter någon tid upphörde visiterna och man lämnade sin plats åt nästa.
På detta sätt dröjde det inte länge, förrän alla unga män i den staden- hade uppvaktat henne.
Nu flög hennes rykte vida omkring, det kom unga män från kringliggande städer, ja, från städer långt bort; de gästade staden för att få se och tala med henne, och alla blefvo mottagna, fingo ett glas vin och hennes vänliga leenden, men de foro så snart som de kommit.
När man om kvällen satt i kaféet, talade man om henne.
Alla dyrkade hennes skönhet, men ingen förstod henne.
Hon gaf inte sin D ET FANNS en liten stad, där människorna voro som de alltid äro.
Där lefde flickan med det dåliga ryktet.
Hon steg upp tidigt om rnornarna och hjälpte sin mor i hennes arbete, och när fadern kom in och var trött och ville hvila, rättade hon till kuddarna och bredde en filt öfver honom och smekte honom, så att han somnade godt.
Hon sjöng, när hon var glad, grälade på tjänarna, när hon var ond, hade en duk virad om håret, när hon arbetade, och när hon gick förbi en spegel, sålunda klädd, kastade hon en slängkyss till sin egen bild och log och nickade; ty hon var vacker.
När människorna sågo henne på gatan, ska- kade de på hufvet och sade: Hon är för vacker!
Hon är alldeles för vacker!
Det går aldrig väl för henne!
Och sinsemellan började de säga: Det kan aldrig vara bra, att hon är så vacker.
Det går inte för sig.
Man har aldrig sett, att en så vacker flicka haft ett godt hjärta.
Då dröjde det inte länge, förrän någon sade: Hon har inget godt hjärta.
Jag vet det all- deles bestämdt.
Och det kan ju hvar männi- ska se.
Och när ännu någon tid hade gått, frågade man hvarann: Har ni hört, hur elak och till- gjord den flickan är?
Fast hon är så ung, är hon redan alldeles fördärfvad, och ingen kan veta, hur det kommer att gå för henne.
Det kan inte gå väl, det går säkert alldeles på tok!
Men om allt detta visste flickan ingenting.
Hon arbetade hemma om dagarna, men när af- tonen kom, var hon ute på gatorna, och så fort det blef en dans, dansade hon mest af alla, ty alla ville dansa med henne; och om nätterna sjöng man under hennes fönster, och hon tände ljus och låg i sin säng och smålog och visste inte, hvad det var hon tänkte.
En afton föll en yngling på knä framför henne och erkände under tårar sin kärlek.
Då blef hon själf olycklig och satte sig på en stol och började gråta, och medan hon grät, reste han sig upp och kysste henne.
Hvad skola vi nu göra?
sade hon.
Skola vi gifta oss?
Ja, svarade han, men hans mor, som fått höra, att han sprang efter flickan, sade en vacker dag till honom: Jag hör, att du springer efter henne.
Från och med i dag är det slut med det springet.
Det passar dig inte att uppvakta en flicka, som har dåligt rykte.
Ynglingen gjorde stora ögon och svarade: Har hon dåligt rykte?
Ja, svarade modern, och har hon inte, så får hon det, om du springer efter henne.
Men har då jag dåligt rykte?
frågade sonen.
Om två personer ha aldrig så godt rykte, svarade modern, så få de dåligt, om de börja springa efter hvarann.
Och det är redan allt- för många, som springa efter henne.
LIS!
Några äldre årgångar realiseras Ull betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande ocb läro- rik lektyr.
Mot Insändande af nedannämnda be- lopp till Expadltlonmn holm, ml Idun, erhålles Inom Sverige porto Stock- fritt t Idun Idun Idun Idun Idun Idun Idun 1892 1893 1895 1902 1903 1904 1905 (n:r 1 felas) (utan julnummer) (med julnumret) (med julnumret) (med julnumret) (med julnumret, n:r 28 felas) — 378 — 2: 2 2 4; 4: 5: 5: gunst åt någon, ingen visste något, och då sade man och skakade på hufvet: Hon är alldeles för vacker!
Man kan inte vara dygdig, när man är så vacker!
Här lig- ger en hund begrafven!
Vi måste söka reda på den!
Det blef nu så, att alla de gamla beundrarna sammanslöto sig; alla hade brefväxlat med henne, och man jämförde sina bref.
De under- kastades en så sträng kritik, som om de varit gamla dyrbara handskrifter, och man sökte att ur hennes skiftande, ord, ur hennes interpunkte- ring, staffel, slarfviga piktur och olika pappers- sorter konstruera fram bilden af hennes karak- tär.
Efter en kort tid var man färdig.
Det är klart, sade man, att uttrycket för en jämn och god karaktär skall vara en jämn och god stil; men hvarför sade man ej, ty man visste det inte.
Nu är hennes stil ojämn, bok- stäfverna ligga i inbördeskrig, interpunktering så godt som saknas, och plumpar förekomma alltför talrikt.
Dessutom kan hon innesluta ett elegant papper i ett tarfligt kuvert och ora- vändt, och stilen på kuvertet är sällan den- samma som inuti brefvet.
Sålunda är det be- visligt, att hennes karaktär måste ha många och stora fel.
När man kommit dit, kom man inte längre, men allt detta visste man ju förut, och hvad man velat veta, det var egentligen bara, om hon hade en hemlig älskare eller ej.
En kväll sade någon: Jag vet ett afgörande bevis på att hon måste ha en älskare!
En kvinna, som inte intresse- rar sig för någon och som ingen intresserar sig för, vanvårdar i första hand två saker: sitt hår och sina skor.
Nu gör hon ingetdera.
Alltså måste hon ha en älskare!
Lägg härtill, sade en annan, att man ser henne nästan hvarje afton göra ensamma pro- menader.
Är det tänkbart, att en kvinna i hennes år gör det utan att ha möten?
Jo, möjligen!
svarades.
Men inte en kvinna med hennes utseende och rykte.
Då sade en dag en person: — Jag har kysst henne!
Det blef tyst en stund, men till sist sade en annan: Jag med!
Och en tredje: Ja, jag med!
Och en fjärde och en femte.
Men den sjätte sade: Nå, en kyss, det betyder ingenting!
Ty han hade inte fått kyssa henne, och det måste han erkänna.
Herregud!
sade han.
Att jag skulle få kyssa henne, när jag ville, det begrep jag nog, men jag var rädd för fortsättningen; det blir ju all- tid en historia.
Nej, jag föredrog att låta alltsammans vara.
Men nu fann man ju, att alla voro bedragna af henne, och man ondgjorde sig.
Men hennes sätt att kyssas!
sade man.
Och nu gick en tid för att bestämma, hvad hennes kyss innebar.
Och sedan stod man där, och man kom inte längre.
Man upphörde att tala om henne och att tänka på henne, man hälsade slarfvigt, när man mötte henne på gatan, och nu ägde hon bara sitt dåliga rykte.
Det var en liten man, som älskade henne.
Han arbetade träget och troget, och han tänkte ofta på, hur ljuft det skulle vara att, från arbe- tet komma hem och äta hennes mat vara hen- nes lille man och stå med armen om hennes midja och se deras barn sofva och sedan sitta och låta skymningen bli natt; och så skulle lifvet omärkligt förvandlas i den stilla och frid- fulla döden.
Under årens lopp hade han sin bestämda Idun 1906 (utan julnummer, n:r 25 o. 52felas) Idun 1907 (med julnumret) Iduns julnummer 1894 Iduns julnummer 1898 Iduns julnummer 1905 Barngarderoben 1905, komplett Barngarderoben 1908, n:r 4 o. 5 felas 5: 50 o: — 0: 20 0: 20 0: 50 2: — 2: — LIS!
plats vid hennes sida, han hade fått kyssa henne ett par gånger, och han var hennes för- trogne och rådgifvare.
Men han visste ingen- ting om henne, mer än hvad han såg i hen- nes hem.
När nu den ene efter den andre drog sig ifrån henne och hon stod där ensam med sin skönhet och sitt dåliga rykte, var han alltjämt trogen, och hon betraktade honom som en liten del af sitt lif.
Nu hade han också en ställning.
Inom ett par år skulle han kunna föda hustru och barn, inte rikt, men utan nöd.
Och han trodde sig ha märkt, att arbete alltid tillföll en man i rikligare grad, bara han ville gifta sig.
Han ville nu gifta sig; och innan han upp- hörde att blomma för att gå i frukt, skulle han engång tala med den, som uppfyllt hans tankar i alla år.
När det nu började närma sig det fullkom- liga allvaret, rannsakade han sig, och då skedde det sorgliga: han förstod, att han i grund och botten inte trodde på henne.
Han hade skrattat åt allt pratet om hennes dåliga rykte, han tyckte, att han kände henne ganska väl.
Men nu frågade han: hvarifrån har hon fått detta dåliga rykte?
Hvad har hon gjort för att få det?
Hvarför anse alla, att det är något särskildt med henne?
Han fann under en lång tid inte något svar.
Hon hade ett dåligt rykte, det var ostridigt.
Men hvarför?
Det fanns ju inte någon hand- ling i hela hennes lif, som hon måst lida all- män smälek för.
Hon hade inte gjort något fult eller dåligt.
Hon hade lefvat som alla andra, och ingen pekade på henne och sade: det var hon som gjorde det och det.
Men alla sade: ja visst, hon med det dåliga ryktet!
När han funderat ännu någon tid, fann han ett par svar.
Man brukade ju säga: hon kan inte ha godt hjärta, då hon är så vacker; hon måtte bestämdt ha en hemlig älskare!
Och det var allt!
Nej, för all del!
Det var visst inte allt.
Det fanns något, som var, åtminstone för ho- nom, af långt större och rysligare betydelse.
Ehuru han inte visste någonting om henne, ehuru han inte trodde henne om något ondt, så misstänkte han henne ändå.
Jag tror inte något ondt om henne, sade han för sig själf, men jag tror henne inte ändå.
Kanske förställer hon sig för mig.
Det här går inte längre, jag måste tala öppet med henne.
Och så gjorde han det.
Det var en afton i september, just när solen gick ner; och man kände vinterns kalla ande dra öfver marken.
Du måste följa mig utom stan!
sade han.
Jag vill tala allvarligt med dig.
Ja, genast, kära vän!
svarade hon och gjorde toalett framför spegeln.
Gör du dig vacker för alla, vi ska möta?
frågade han misstänksamt, och då skrattade hon bara.
Men det gjorde honom ondt att höra detta skratt.
Du får nu inte bli ond på mig!
sade han, när de kommit utanför staden.
Jag har varit din trognaste beundrare under alla dessa år, och jag älskar dig, om jag får använda det ordet, utan att du blir ond, och jag har drömt om att bli gift med dig.
Men jag vet inte, om jag kan.
Säg mig en sak, ärligt och upp- riktigt!
Hvad har du gjort, så att du har fått ett så dåligt rykte?
Han hade knappt frågat, då hon uppgaf ett skrik och ryggade tillbaka.
Han blef strax oändligt sorgsen, ty nu trodde han, att det rysliga ögonblicket skulle blotta en ful gärning.
Men hon bara stirrade på honom och sade inte ett ord på länge.
Slutligen sade hon: Hvad är det du säger!
Har jag dåligt rykte?
Landets främsta Ja, tyvärr!
svarade han.
Hvarför?
ropade hon.
Ja, hvarför!
upprepade han.
Ingen har sagt hvarför.
Jag frågar dig ju, hvad du har gjort.
Då föll hon i gråt och lutade sig emot honom.
Förr hade han alltid trott, att om hon en gång lutade sig emot honom, skulle han segna till jorden af lycka och sinnesrörelse.
Men nu kände han sig endast förskräckt, och han kunde inte förstå, hvad han egentligen hade med henne att göra.
Nu, när hon skulle eröfrat honom, förlorade hon honom alldeles, och han kände en underlig ovilja mot henne.
Ja, han skulle gärna sett, att någon kommit och gjort henne något ondt.
Hon grät och snyftade och sade: Kan någon säga, hvarför jag skulle bli olyck- ligare än alla andra?
Allt hvad jag gör, gör skada.
När jag tror, att jag gör det bästa, blir det det sämsta.
Jag förstår inte, hvarför jag blef född.
Och hon reste sig och sade: Jag känner, att inte heller du tror på mig.
Svara mig uppriktigt: tror du på mig?
J a g ville gärna, svarade han, men jag tror inte, att jag kan, jag tror att vi ha skapat om dig till en helt annan än den du verkligen är, och det kan inte hjälpas, att det är den bilden, som har trädt i ditt ställe.
Du är i verklig- heten död sen många, många år, och jag tror inte, att du kan komma till lif igen.
Inte här.
Inte bland oss.
Vi känner dig inte.
Res, res, långt bort!
Båda tego nu; efter en stund fortsatte han: Men jag fruktar, att det är ditt öde att inte lefva, fast du lefver.
Det finns sådana männi- skor. "
Och gripen af sorg vid tanken på alla de gångna, åren, öppnade han sin famn, och tysta kysstes de.
Därefter skildes de; han gick hem, trött som om han begraft en del af sig själf, men den olyckliga irrade bland stammarna och grät och begrep ingenting och kände, som om ett glödande järn hade ränts genom hennes kropp.
Historien om en gammal visa, RAMFÖR MIG ligger en liten visa, upp- tecknad å en bit papper, gulnadt af ålder.
Och som en gammal minnesblomma — om ock vissnad och utan doft och färg — så väc- ker den likvisst till lif en hel värld af poetiskt F skiftande stämningar och föreställningar från länge sedan flydda tider, hvars anda helt sä- kert ägde långt mera en känslans sant mänsk- liga, naturliga och omedelbara friskhet än våra dagars med sitt af perversa och förbrännande lidelser så osunda kvalm.
Den är så enkel och flärdfri, denna gamla tiders sång, och dock inrymmer den hvad ett människohjärta en gång känt djupast och var- mast i ungdomens drömfyllda hopp om kärlek och lycka, men förspilldt och grusadt af bri- stande gensvar.
Ord som toner äro dikterade af en hjärtesorg, symboliserad af naturen med höstens vemod och dystra förstämning, men en sorg, som i sin saknad vid sommarens slocknande, solljusa lif ej försjunker i perspektivet af ett Nirvanas tröstlösa förintelse, utan undergifvet resignerar i en tillitsfull tro på en idealare lycka, högt ofvan jordelifvets förgängliga värld.
Nära trenne decenniers falnande höstlöf ha nu strött sin förgängelse öfver den grift, som gömmer stoftet af den tonskald, hvilken för snart 70 år sedan en septemberafton i Lidköpings prästgård skref denna visa — ett ögonblickets barn — och som ett minne tillägnadt husets äldsta dotter, hans hjärtas drömda ideal, vid det afsked, hvilket gällde färden under hans allbekanta " Vandringsår ".
Hennes dotters älskvärda välvilja har jag att beredvilligt tacka för att originalmanuskrip- tet nu befinner sig i min ägo som en värde- full gåfva, den jag nu med vederbörlig pietet skall veta att akta och bevara.
GÖSTA GEIJER.
Iduns kvinnostipendium.
Förslag till kandidater för nästa år.
ID IDUNS kvinnliga akademis senaste års- sammankomst beslöts att genom Idun rikta en vädjan till allmänheten att hädan- efter biträda akademien vid föreslåendet af pristagare.
Vi uppmana därför våra läsare att benäget inkomma med motiverade förslag till pris- tagare för nästa år, framhållande någon svensk kvinna som kan anses berättigad till årsstipen- diet, 1,000 kronor, " för belönande eller främ- jande af någon förtjänstfull kvinnlig gärning ".
Förslagen, som torde adresseras till akade- miens sekreterare, med.
dr.
Karolina Widerström, Gamla Kungsholmsbrogatan 19, Stockholm, böra insändas ju förr dess hellre och senast före utgången af oktober månad.
V lu jifa&amp;tnÅii * ^ffv * - J.
A. JOSEPHSONS ORIGINALMANUSKRIPT TILL EN " SEPTEMBERAFTON ".
litterära och konstnärliga illustrerade familjetidning bör ej saknas i något hem.
Pristäflingar hvarje vecka.
Helt år 6:50, hälft år 3:25, lösnummer 12 öre.
— 379 — IDUN
FRÅn SOftflflRFMS KOMSTUTSTTJIUIiriG D EN NUMERÄRSTARKA samling svensk konst, hvarmed svenska konst- närernas förening jämte ett par andra artistgrupper fyllt akademisalarne, erbjuder mycket af intresse och borde flitigt upp- märksammas af sommarens stora turist- ström.
Skånska konstnärslaget tar kanske pri- set med sin utmärkta serie porträtt och landskap.
F. Krebs ' själfporträtt med den originella ljuseffekten och Endis Berg- ströms damporträtt, för att blott nämna ett par, glänsa både genom karaktäristi- kens styrka och färgens sanning.
380
JyifjCovis strövtåg på utstäffningen vördnadsbjudande?
Det är det också och jag har sagt Paul, att jag vill gärna bo i det slott han möblerar från deras utställ- ning.
De dekorativa anordningarna å tak och väggar tilltala mig synnerligen, ehuru det kanske icke är så praktiskt att ha målade väftapeter i en tambur, där man hänger dammiga eller våta kläder.
Man märker på denna utställning, hur stor roll just tak och väggar spela ifråga om en interiörs helhetsverkan, och man märker att de konstförståndige ägna sig åt den saken mer än förr, och att de hittat på sätt att frambringa goda effekter med enkla och relativt billiga medel.
Stock- holms nya tapetfabrik utställer tapeter på många håll, som det är en glädje att se och som tyda på en ny tapetguldålder.
* De olika interiörerna äro sedan alla bra på sitt vis.
Fruns rum är läckert med sitt broderade möbeltyg från Bikupan, men jag skulle aldrig våga vara där annat än på söndagarna och ljusklädd, och j a g skulle vara dödligt rädd för att bläcka ner det eleganta skrifbordet af lönn.
Själfva den hvitlackerade salongsmöbeln, kandelabrarna undantagna, är något Käre biskop!
VAD DU ÄR UNG med all din visdom och dina gråa hår.
Och hvad du kan vara känslig för moderna luftdrag, trots din ställning och din tro.
En annan än du skulle för det första alls icke läst mellan raderna om stolar och skåp att något oroade min själ, en annan skulle, om han märkt det, ha sagt: slå tankarna på all verksamhet ur hågen, nu då du kan bli bra gift och alls inte be- höfver tänka på att förtjäna.
Men du, du tillerkänner mig rättigheten att ha mina små funderingar om att göra nytta, trots Paul, och råder mig att söka få Paul att respektera dem!
Jag känner mig så styrkt efter ditt bref, och när den dagen kom- mer, det kan bli när som helst, då vi talar allvar öfver situationen, skall jag vara en duktig flicka och stå på mig.
Paul har ingen aning och jag näns inte störa honom, han är så lustig, när han alltjämt går omkring och ser på möbler.
Han har redan möblerat sju slott fulla, och ett af dem uteslutande från Stock- holms handtverksförening.
Låter det icke H * Sidentapeterna å Nordiska kompaniets ut- ställning utställas af K. A. Almgren, Stockholm.
Jonsson, Sthlm.
Hvardagsrum.
6.
Bäcklins mö- belarkitektbyrå, Damarbetsrum.
7.
Carl Fred- riksons träförädlings a.-b., Matsal.
lo.
2.
Stockholms stads handtverksförening: Mat- sal och Herrum.
3 o. 4.
Malmö industrilotteri: Herrum och Salong.
5.
A.-B C.
E. lili isl iifl A. Blomberg foto.
381 —
af det vackraste, med den rika skulpturen och den negativa förgyllningen i skuggpartierna.
Paul förvånade mig här med en något egen- domlig synpunkt, när han sade: på den där lilla spinkiga taburetten sitter man nog inte två mer än en gång — han tar ju det hela annars så djupt allvarligt.
Det är något färdigt och bebodt öfver alla rummen på denna afdel- ning, och man tycker att man när som helst skulle kunna ta af sig kappan där och känna sig hemma.
Till en stor del bidrager nog de textila sakerna af fru Sutthoff att ge detta färdiga intryck.
Men ingenting gör mig så rörd som badrummet, det är af en öfverdådig rymlighet och präktigt inredt.
Det är dock möjligt att det skulle vara mera praktiskt att dela samma yta i två delar och få ett badrum och ett toalettrum, särskildt om man inte får disponera det ensam.
Vet du, jag har just ingenting att berätta dig annat än möbler, ty det är det hvarmed vi nu fylla våra dagar.
Inte visste jag att jurister förtjänade så stora summor, men som Paul talar, kan man inte tro annat.
Vi tillbragte en hel förmiddag i utställnings- rummen kring gula gården, det är nog - som Levertin säger att när Eros väljer möbeltyg är tapetseraren och snickaren hans bästa förtrogna.
Den största utställaren är Malmö industrilotteri med fem olika interiörer.
Det är inte någon stor och originell konstnärs ande som präglar dem, men de är smakfulla och gedigna.
Den manliga synvinkeln manifesterar sig här som förut i det faktum att herrummet är mest genomtänkt och påkostadt.
Matsalen är glad i färg, icke minst tack vare Cilluf Olssons stora smyrnamatta, sängkammaren med sin björkmö- bel svärmiskt rosenröd.
Belysningsanordnin- garna äro här särdeles stolta, men träskulptur å en ljuskrona som i matsalen tycker man är oegentligt.
Hos industrilotteriets granne, Carl Fredrikson från Katrineholm, som har en förnäm matsal med ett vackert parkettgolf, har jag mest fäst mig vid sängkammarmöbeln, som är litet mera fantasi öfver än man brukar se annars, och sär- skildt vid ett stort, bussigt skåp.
Men när man öppnar dess hvitlackerade dörrar och ser, att träet är alldeles mörkt inuti, tycker man att det är som när en vacker flicka skrattar och visar skadade tänder.
Den apoteoserande tronhimmeln öfver sängarna finner jag däremot osmaklig.
Om det nödvändigt skall vara, så hade Svensk Hemslöjd för någon vinter sedan en treflig sådan i sin utställning i Arffurstens palats.
Något alldeles säreget är C.
E. Jonssons mat- sal i moderniserad keltisk-nordisk stil, på mig verkar det som ett historiskt skådespel på tea- tern och det frestar mig inte, trots att hvar sak kan vara vacker.
Då är hvardagsrummet bättre ur trefnadssynpunkt.
Paul dröjde där HUSKVARNAKÖKET.
• •• =;;;; ganska länge och fann mig sedan — svärmiskt påstod han — betraktande ett hörn af Bäck- lins damarbetsrum, medan smekande toner in- JDUNS BOKLISTA upptar hädanefter titlarna på * samtliga insända nyutkomna böcker.
De arbeten, trängde från Malmsjöflygeln i Billmarks musik- som dessutom önskas granskade af våra fackanmä- salong bredvid.
lare (för skönlitteratur friherrinnan Marika Stjern- Det är också som en delftmålning, porslins- stedt m.
fl., för ungdomslitteratur seminarieadjunkten blått och hvitt, och h varenda detalj är vacker.
Marie Louise Gagtter), böra tillställas redaktionen i tvenae exemplar.
Jag blef plötsligt glad att Paul har så stora inkomster, men så tänkte mitt bättre jag på ERNER VON HEIDENSTAM: Dagar och mina sociala intressen och blef allvarligt.
händelser äro en samling " tal, inlägg och Hos Lindeils möbelfabrik, Norrköping, fann fantasier ", som utkommit närmast i anledning jag sedan alldeles ensam ett af utställningens af diktarens femtioårsdag.
Den innehåller en vackraste bord, och när du någon gång vill del tal från olika tillfällen, som visa hvil- göra mig en liten glädje, så kom ihåg adres- ken representativ talare Heidenstam är.
Det sen.
är klara och stolta satser, där emellanåt en Allt finns då här på utställningen som män- intim ton kommer särskildt medryckande in.
I niskan behöfver, medan hon passerar graderna afdelningen Lek och lustigheter funnos ett par.
från vaggan till grafplatsen.
Den förra står i aktuella inlägg i frågor från 90-talets slut, allt- Gemla barnkammare, den senare på en slutt- jämt roande, om också aktualiteten förbleknat.
ning inte så långt därifrån.
Men däremellan, Slutligen innehåller boken en mycket lustig hvilken väg i alla fall!
Förbi dockor och tyg- dramatisk fantasi, Spinnrocken, ett öfverdådigt blommor, parfymbod och rakstuga.
gyckel med flirtande fruar och deras tillbedjare Jo, något utom möbler har verkligen händt.
— icke alldeles utan beröringspunkter med Per Det är en af dina manliga släktingar, jag bryr Hallströms berömda Erotikon, endast lättare mig inte om att säga hvem.
Jag har länge till sitt syfte och oändligt muntrare.
vetat det.
När vi någon gång gick tillsamman Richard Vallner: Det nya systemet är en ro- genom utställningsrummen, innan Paul kom, brukade han hålla sig så tätt intill mig, att jag man af författaren till en novellbok, Spegeln, en gång sade till honom att han inte behöfde hvilken kanske en och annan ännu har i sym- ta kommissariatets anslag " var god följ vänstra patisk hågkomst sedan 1905.
Titeln, Det nya systemet, får fattas ironiskt, och en viss smärt- sidan! "
så bokstafligt.
Då blef han sårad och samt ironisk ton ligger öfver många af bokens hans utomordentliga intresse för vår konstindu- sidor, som f. ö. handla om lifvet i och kring stri svalnade hastigt.
Men i går kom han igen ett af statens ämbetsverk.
Hvad man behåller på allvar och uttryckte sig verkligen mycket af den som litterärt verk är icke mycket, den vackert.
Jag uppförde mig passande och sva- rade blott artigt som en fru du vet därhemma, är kaotisk, ojämn, delvis rätt tröttsam.
Och dock vill jag bedja läsarne: gå icke förbi den, när grannens jungfru kom och ville låna skur- spannen: " J a g är ledsen, men jag har bara en gå icke förbi detta författarnamn.
Man vet icke.
Jag har känslan af att bakom Det nya skurspann och i den har jag gjort degen. "
systemets sidor finns mer än en faiseur, som Han förstod genast, men Paul har ingen icke i dag lyckats, nämligen en människa som aning om det hela.
Det hände då jag blifvit har något att säga.
M.
S. efter i Huskvarnas fina kök framför kokspiseln, däraf också den liknelse, som så hastigt klar- gjorde situationen.
Han kommer att glömma mig, som man glömmer ett telefonnummer.
EDAN I SAMBAND med Owens öfvertagandt af vår modeafdelning " Från Rue de la Paix till Om du ändå kunde komma hit snart.
Men Strandväg-en " tiUkännagåfvo vi, att vi lyckats med du kanske får så nog af mina skildringar?
vår nya medarbetare träffa en öfverenskommelse, som Du kan i alla fall inte frånkänna mig uthållig- ytterligare sätter läsekretsen i tillfälle att tillgodogöra sig hennes goda omdöme, erfarenhet och stora upp- het.
finningsrikhet i allt, som gäller toalettens område, där HILLEVI.
hon är vår främsta svenska auktoritet.
Dessa Owens egenskaper ha våra läsarinnor föröfrigt helt säkert redan själfva konstaterat i de artiklar hon i Idun signerat med sitt kända märke.
Vi påpeka ännu en gäng, hurusom detta privilegium att korrespondera med Owen i kvistiga smakfrågor och praktiska detalj- Spalten om böckerna » V Gwens frågobyrå.
frågor är en alldeles särskild förmån fön Iduns läsarinnor, helt visst icke minst välkommen i de hem, där husmodern måste se till att få ut det mesta möjliga af den för hemmets för- sköning och den egna toaletten disponibla summan.
Brefven adresseras till Gfivem, Iduns re- daktion, porto.
SALONGSFLYGEL AF MALMSJÖ.
•••••• Ömma fötter, och måste åtföljas af dubbelt svars- HANTVERKSFÖRENINGENS.
BADRUM.
••••••••••-• = s k o s k a l.
l i k t o r n a r föranleda ofta trötthet och en ful gång.
Ett mycket .verksamt och användt medel mot ofvannämnda obehag är Salubrin.
Dess välgörande verkningar å hudsystemet hafva äfven gjort det till ett mycket anlitadt medel mot f o t s v e t t, det användes i detta fall med eller utan utspädning till ingnidning och frottering.
Salubrin tillhandahålles å apoteken m. fl.
ställen.
Partilager hos G-eijer &amp; C:o, Sthlm.
IDUNS MODELLKATALOG j •;:; ___^^____; Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem.
Fyra rikhaltiga aäsonghäften årligen.
Koloreradt omslag Prennmrratlonspri » 2.20 för helt ar — 60 8re pr häfte.
: ^^^^^^^^^ • '
Mitt första författarskap.
f^^ \ 7jreftiä7diw Af W i l m a Lindhé. "
F ?N NYBÖRJARES eftermäle " upptecknades I-&lt; redan i januari 1903, i afsikt att tryckas först efter författarens död.
Men då nu Idun kommit på den goda tanken att låta ännu ett antal af Sveriges skriftställare berätta om sina första steg pä den litterära banan, ställes manu- skriptet till nämnda tidnings förfogande redan under min lifstid.
&lt; &amp; L L A V I L J A V E T A, h u r en liten g n i s t a blifvit till en s t o r eld.
Därför v ä c k t e d e t a l l m ä n t i n t r e s s e, n ä r n å g r a af v å r a främ- s t a författare, j u l e n 1 9 0 2, b e r ä t t a d e sitt " n ä r vi b ö r j a d e ".
M e n u p p m ä r k s a m m a r e än af alla a n d r a läs- tes b o k e n af de m å n g a, h v i l k a s e n d a b e r ö m - melse t o r d e v a r a a t t r ä k n a s m e d b l a n d för- f a t t a r e f ö r e n i n g e n s m e d l e m m a r, och s t ö r s t a s o r g e ä m n e a t t ej ha h u n n i t l ä n g r e.
M e r än en af dem gick då s ä k e r t till doms m e d sig själf och b e g y n t e t ä n k a: " H u r var d e t n ä r j a g b ö r j a d e?
h v a d h a r j a g haft a t t gå i g e n o m — j a g som i n t e n å t t fram?
h v a d h a r h e j d a t och h i n d r a t m i g, som haft lika god vilja som n å g o n a n n a n, m e n a l l t j ä m t s t å r, och skall stå, som n y b ö r j a r e? "
Om en f ö r f a t t a r e, som ej h u n n i t l ä n g r e, k a n ej finnas m y c k e t a t t b e r ä t t a, och i n t e t som all- m ä n h e t e n vill v e t a.
Men så e f t e r h ä n g s n a k u n n a t a n k a r och frågor blifva i en m ä n n i s k o h j ä r n a a t t de r e n t af t v i n g a sig fram och ned på papperet.
S å h a r d e t g å t t mig.
Och hvarför inte t r ö s t a och l ä t t a det e g n a h j ä r t a t med e r i n r i n g e n om h u r och hvarför j a g b ö r j a d e, n ä r själfva försöken varit den uppehål- l a n d e k r a f t e n — så a t t s ä g a sträfpelaren i m i t t lif?
D e n som h a r en l å n g lefnad b a k o m sig ser m å n g t och m y c k e t af d e t förflutna i halfförgä- t e n h e t e n s d u n k e l och m å s t e liksom t a g a fram d e t bit för bit för a t t k u n n a s k a p a en total- bild.
M å d e t därför förlåtas a t t j a g l å t e r kon- t u r e r n a af mitt eget lif d r a g a förbi och gifva f ö r k l a r i n g e n till h v a d som ligger m e l l a n mor- g o n v ä k t e n och s l u t s t a t i o n e n.
I n t e t b a r n h a r v a r i t l y c k l i g a r e än j a g, eller haft ett b ä t t r e f ö r ä l d r a h e m, och fastän d a g e n b ö r j a d e s och s l u t a d e s m e d b ö n och a r b e t e t fyllde d e n a l l t i g e n o m, v a r glädjen alltid när- v a r a n d e och nöjet en ofta s e d d g ä s t.
Ä l d s t i s y s k o n k r e t s e n v a r j a g.
F r i s k till själ och k r o p p och så g e n o m l y c k l i g öfver a t t v a r a till, a t t j a g sörjde öfver a t t behöfva sofva b o r t n a t t e n och fröjdade m i g å t hvarje g r y e n d e m o r g o n.
D e n som lefver så i n t e n s i v t h a r föga tid för n å g o t a n n a t, m e n visst skref j a g v e r s — gif- v e t v i s u t a n rim och r e s o n.
P o e s i v a r för öfrigt inte min s v a g a sida, och n ä r min y n g r e s y s t e r g r ä t h e t a tårar.öfver " S v a r t s j u k a n s n ä t t e r ", paro- d i e r a d e j a g d i k t e n så g r y m t, a t t d e t s å r a d e hen- nes känsliga hjärta.
A 1.
F R Ö K E N T O R A B U R M E I S T E R KNYPPELDYNAN.
VID GOBELINVÄFSTOLEN.
3.
FRÖKEN DAGMAR SWIDÉN 2.
F Ö K E N K E R S T I JÖNSSON VID VID SPINNROCKEN.
kunniga och ha fullt upp att göra med besvarandet af de tusen olika förfrågningar som göras.
Fröken Ehrensvärd på Tosterup har sändt en stor kollektion spetsar och en knypplerska, Kersti Jönsson.
bara möbler och väfnader och metallarbeten utan också Det är en enkel landtflicka, men i knypplingen fullän- hur pass välsydda skjortor holländarnes fruar bestå dad artist — enligt förstå-sig-påares omdömen.
Midt sina män och hur pass starkt och fint lilla syster syr emot dessa interiörer ha vi en slöjdbutik, där svensk i sin lifstycksknapp.
Folkskolebarnen ha sändt in stop- konstslöjdförsäljning och Hälsingsborgs slöjdaffär repar- pade strumpor och husjungfrun stoppade duktyg, söm- tisera.
Fru Sonja Fredlund, Stockholm, har här med stor merskan en välsydd blus och bondgossen sin flätade omsorg utvalt och sändt det bästa i slöjdväg.
Här videkorg eller sina svarfvade blomsterpinnar.
Holland liksom öfverallt eljes stå nationalklädda svenskor.
bereder sig härigenom för den stora internationella konstindustriutställning, som där skall gå af stapeln Ett hörn här i närheten är möbleradt med möbler om några år.
i munkstil, sända från Skandinavisk Konstslöjdförsälj- ning, Stockholm.
Bonader af Märta Måås-Fjetterström Genom svenskan fru Thérése Boon, född Clemens, och Annie Frykholm täcka väggarna.
Firman Mauritz energiska arbete har också Sverige fått en inbjudan Widforss har i en vrå etablerat sig med skidor, snöskor att deltaga redan i år.
Fru Boon reste för den skull och dylikt, ett renhufvud och en tjäder titta på hvar- öfver till Sverige redan i vintras och tillbringade här andra ofvanför dörrarne och en skymt af en järnkrona flere arbetsamma månader för att slutligen lyckas få med vridna ljus lockar en in i det bästa: den med till stånd något värdigt och vackert.
fru Boons ekmöbel möblerade matsalsinteriören.
Alla Det var en dag på allra tidigaste förvåren, som det bonader och dukar här äro väfda af henne själf, möbel- knackade på redaktionsdörren och in trippade en liten tyget i rödlakan.
De vid alla dörrar placerade granarna dam i lång sammetsdräkt och med händerna fulla af bidraga till den doft af Sverige, som slår emot en, när paket, anteckningsböcker och adresskort.
man här träder öfver tröskeln!
Men äfven grandoften — Å, utbrast hon förtviflad, alla människor ska ju förutan måste det sägas, att denna lilla svenska utställ- bara utställa på Stockholmsutställningen.
Hvad^ ska ' ning fått en lyckligt genomförd äktsvensk prägel.
det bli af oss i Amsterdam, vi som hade det så bra Det är också roligt att få känna den våg af sympati förspändt — tänk att ensam bland alla andra länder och beundran, som slår emot svenskan, därför att hon bli inbjudna!
och så ha vi ingenting att komma med.
hör Sverige till.
Det är bara en sak, som nästan är Och hon suckade så djupt, så djupt.
litet ängslig.
— — Holländarnes handväfkonst är nära Men den lilla damen i den långa sammetsdräkten nog alldeles utdöd, och när de nu se hvad man kan - trippade sin väg igen, nedför alla trapporna, genom åstadkomma med en enda liten väfstol, tro de genast, alla gatorna, kors och tvärs, fram och tillbaka — och att hvarenda fru och flicka i Sveriges land är nog klok hvisslade en vacker dag iväg med kontinentaltåget och lät Sverige gå och tro, att " hon ingenting hade att • och nog kunnig att kunna och vilja sköta den väl till eget bruk.
I det fallet bli de väl en smula desillusio- komma med ".
nerade, när de komma till Sverige, men eljest — taga Men det hade hon ändå, tack vare en oförtruten energi, vi emot dem med oförfalskad glädje.
Hrr Johnsson och nu tala alla holländska tidningar förtjusta och be- och Sternhagen i Göteborg och Sveabolaget i Stockholm römmande ord om Sveriges afdelning på Amsterdam- ha gratis fraktat öfver allt godset och de fyra svenska utställningen, och de utställda föremålen gå åt bland unga damerna, hvilket var både vackert och fosterländskt köparne som smör för solen.
Af allt hvad pressen gjordt.
säger, tyckes det som om denna lilla svenska vrån i det stora nationella utställningstemplet komme att locka Detta är blott en liten flyktig öfversikt af " den sven- många holländare hit öfver till vår hvita stad och vårt ska vrån ", fotografierna kunna kanske komplettera den.
lands alla andra sedvärdheter.
Och därmed har fru Boon åter gjort sitt land en tjänst.
När man kommer in genom dörren har man midt framför sig en majstång — en riktig lifs lefvande maj- stång — omgifven af på dockor uppträdda national- dräkter, ordnade som i lek och dans.
.Ett staket om- OM VI REDAN tidigare i Idun framhållit, till- ger det hela.
Det är en vaeker och färgrik grupp, som lämpa vi numera ett delvis nytt system med afseende tilldrager sig allas uppmärksamhet, inte minst för maj- på vår afdelning för &gt;Frågor och Svar », i det vi af de in- stångens skull.
En skylt framför berättar huru och komna frågorna bereda plats endast åt dem, hvilkas hvarför midsommaraftonen firas.
Bakom denna grupp besvarande anses vara af något allmännare intresse finnas på en större upphöjning handarbeten och väf- för läsekretsen.
För att uppmuntra våra läsare att nader till salu.
I rummet till vänster hålla fröknarna själfva flitigt besvara de framställda frågorna, utdelas Dagmar Swide ' n och Tora Burmeiäter till.
Interiören för hvarje månad är draperad med deras väfnader, som också förfärdigas under åskådarens ögon i väfstolar af alla sorter.
Spinn- ett pris på 10 kronor rocken känna holländarne igen med förtjusning!
Denna interiör äger eljes nyhetens behag för Holland.
Rum- för det bästa eller » piggaste » svaret.
Se för öfrigt met är inredt som en allmogestuga med små fönster, de närmare bestämmelser, som alltid inleda Frågo- och fyllda af blomkrukor.
De båda damerna äro språk- Svarafdelningen.
pågår för närvarande en nationell ut- I en AMSTERDAM ställning af konstindustri och allehanda slöjdalster, vida mer omfattande än vår.
Man får där inte se S å v i d t j a g k a n b e d ö m a m i g själf v a r j a g eljes ett t ä n k a n d e, s v ä r m i s k t och på s a m m a g å n g lifligt b a r n.
U p p e i de r y m l i g a b a r n k a m r a r n a s p e l a d e s d e n e n a t e a t e r p j ä s e n efter d e n a n d r a — alla h o p k o m n a för tillfället — och v a r j a g då sam- t i d i g t författare, regissör och första ä l s k a r i n n a.
E n g a m m a l fattig o l y c k l i g k v i n n a, h v i l k e n v a r så g o d t som d a g l i g g ä s t i f ö r ä l d r a h e m m e t, och som ä l s k a d e a t t gjuta ö f v e r l o p p s t å r a r, ut- gjorde v a n l i g e n h e l a p u b l i k e n och till h e n n e s u p p b y g g e l s e h i t t a d e j a g och m i n a l e k k a m r a t e r på så m å n g a g r ä s l i g h e t e r som möjligt.
Oftast lågo alla de u p p t r ä d a n d e — liksom i de s t o r a t r a g e d i e r n a — vid s p e k t a k l e t s slut d ö d a om hvarandra.
Vår frågoafdelning * S Hvarje husmoder B a r n g a r d e r o b e n Hvarje sömmerska likaså.
bör prenumerera på &amp; &amp; PrlBi6tb ZÅ™Zr ?o l L irU60kt ' f — 383 e 12 hatten årligen.
\ J^^~ Lika roligt som allt annat fann jag skolgån- gen och läxorna, hvilka voro både många och långa.
Den bästa skolundervisning, som på den tiden, och den orten, stod att få, fick jag.
Lärde tre språk och blef skicklig i handarbeten och rit- ning — att sådana ämnen som naturlära och litteraturhistoria funnos, visste jag ej.
Sent omsider fick skolan " magistrar " i en del ämnen — också svenska språket — och nu gällde att skrifva krior.
Med den första — " Hösten " — väckte jag några gamla tan- ters beundran.
Men när sådana ämnen som: " Att vänta är en konst som väl är svår, men nödvändig att lära " och " Ingen är profet i sitt eget fädernesland " utdelades, var det bara en enda flicka i hela skolan, som kom ifrån saken med heder — och det var inte jag.
I afseende på den förströelselektyr, som stod mig och mina syskon till buds, var vår mor en sträng kontrollant.
Romanläsning på egen hand var strängt förbjuden och på den tiden — och i det hemmet — föll det ingen in att vara olydig.
Min far var skeppsbyggare och varfsägare, anläggare af skeppsdocka också — om aftnarna när talgljusen blifvit.
tända och han stod lutad öfver ritbordet, läste min mor högt — hvilket han påstod ej störde honom.
Hvad som förelästes, på ett sällsynt förträff- ligt sätt, var utom Gunnar och Lina, Pignillo Aliago och en hel del böcker, hvilkas namn jag tyvärr glömt, Walter Scotts, Coopers, On- kel Adams, Emelie Carléns, Wilhelmina Stål- bergs romaner med flera.
Kotzebues " Korsfararna " var den första af de få teaterpjäser jag såg i min barndom och uppväxttid.
Mera road än af allt annat var jag dock af dans och af att hoppa och springa, i hvilket ingen pojke var min öfverman.
— Jag funde- rade också starkt på att bli lindanserska.
På det stora skeppsvarfvets vidsträckta tom- ter, och i dess otaliga gömställen, hade vi en lekplats utan like, och helt nära " strömmen ", omskuggadt af lönnar, låg det lyckliga hemmet, öfver hvilket molnen skockade sig utan att husets barn hade någon aning därom.
Så bröt det löst!
Det var år 1857, vid den stora handelskrisen — då min far hade tvenne klipperskepp uppe på stapeln — han måste gå ifrån alltsammans — såväl hem som verksam- het.
Jag var inte allenast vuxen då — jag var ringförlofvad.
En hel natt genomvakade jag i sorg och himmelsstormande böner om hjälp åt mina för- äldrar.
För egen del var jag tämligen obe- rörd af hvad som händt.
För mig förändrade det ingenting.
Jag skulle gifta mig och bli lyckligare än någonsin.
Vid nyss fyllda nitton år blef jag också matmor i ett landthushåll, där " befallningsman- nen " åt vid herrskapsbordet om söndagarna samt deja, kokerska och sju " pigor " väckte långt större respekt hos mig än jag hos dem.
Egendomen låg vid vatten — halfö som den var — och när helst besök skulle göras i kyr- kan, staden eller hos grannarna på den rika östgötaslätten, måste vägen tagas däröfver.
Hvilka öfverdådigt vågsamma färder!
Hä- starna först på färja till andra stranden — där vagnboden låg — och min följeslagare och jag efter i vanliga båtar och hög sjö.
Eller på öppet vatten den ena dagen och den andra öfver nattgammal is, dragen — hvad mig vid- kom — på kälke af fiskaren, hvilken ilade fram på skridskor öfver isen, som gick i vå- gor vid den snabba farten.
En annan gång De flesta människor ha — tänker jag — någon mörk tidpunkt i sitt lif att blicka till- baka på, då allt inom och utom dem varit nära att slås i spillror.
För mig var det så att själfva marken jag stod på länge varit under- minerad, utan att jag vetat det, och att när jag förlorade fotfästet, de stöd jag lutat mig till ej voro några stöd, de ljus jag sett lysa ingen hållpunkt för ögat.
WILMA LINDHÉ VID 37 ÅRS ÅLDER.
ned på landlös is — tills vattnet steg så högt upp i släden att man ej trodde den skulle bottna — eller ilande fram däröfver med öppen fotsack, för att kunna hoppa ur fort nog, om det bar ner.
En gång lyste vi oss också fram med tändstickor, i nattmörkret, mellan vakarna, då sjön var färdig att bryta upp.
Rädd var jag ej — det är man sällan i ungdomen — och aldrig föll det mig in att lifvet kunde taga slut, när det nyss var bör- jadt och som allra härligast.
Ett par hästar kördes dock ner af en dräng, som styrde kosan på orätt sida om rusk- prickarna.
När han framförde olycksbudet, var husbondens enda yttrande: " du har ett par hästar mindre att sköta, sköt de andra så mycket bättre ", och då erinrade jag mig Arma- dans undergång och Filip ILdres ädelmodiga ord till Medina Sedonia.
Ett friskt, härdande lif var det i skogen vid timmermärkning, kolmila och vedhuggning — eller på sjön vid strömmingsnot och annat fiske, här lärde jag älska naturen med den varma kärlek, som följt mig lifvet igenom, ocb här väcktes längtan att kunna skildra eller återgifva dess skönhet med penna eller pensel — dit an- lagen närmast pekade.
Egendomen såldes efter ett par år, och nu bar det af till en helt annan del af landet, långt från föräldrar, syskon och anhöriga.
Nå- gon varaktig stad blef det ej heller, utan upp- repade flyttningar till andra platser och andra orter.
Det var inte alltid till ett bättre man for.
Men hoppet följde ständigt med — och något af äfventyrslust kanske också.
En hel mängd olika — ofta mycket egen- domliga — människor kom jag i beröring med.
En riktig guldgrufva för en författare.
Men som jag ingen författare var, och inte hade någon tanke på att bli det, tog jag inte vara på materialet — inte medvetet åtminstone.
Jag läste emellertid mycket, fast utan plan och målmedvetenhet.
Öfversatte också småbi- tar från engelskan och tyskan och fick in dem i olika tidningar.
Detta gaf smak efter mera och så en gång, uppe i Stockholm, sammanträffade jag för första gången med S.
A. Hedlund och talade med honom om översättningsarbete.
" Frun ser ut att kunna skrifva själf, " sade han.
Jag fäste mig inte mycket vid dessa ord då, men de lågo i godt förvar inom mig.
Det blef allt svårare att ständigt lämna plat- ser och människor jag fäst mig vid och få fäste i ny mark.
Till slut blef det så att jag höll på att tappa bort mig själf.
För att återfinna mig själf måste jag bort från mitt eget jag och mina egna tankar, och nu sökte jag återigen öfversättningsarbete för att fängsla och binda dem.
" Du kan säkert skrifva själf, " sade en gam- mal moderlig vän, med hvilken jag brefväxlade.
På en gång runno S.
A. Hedlunds ord mig i minnet och fingo betydelse, och utan betän- kande " satte jag mig ned och skref de första ord som föllo mig in.
Ingen plan gjordes upp.
Allt fick komma som det ville.
En hel bru- sande fors.
af lössläppta känslor och tankar, af kval som voro mina egna och pådiktades andra.
Det blef en roman — den längsta jag skrif- vit — och den hette " Kampen mot hjärtat och världen ".
Pennan fick löpa och den blef snart färdig samt full af visa reflexioner, erfarenhe- ter och tankar, hvilka jag trodde vara min egen, patenterade uppfinning.
Ingen mindre än Viktor Rydberg skulle be- döma den — jag bodde ännu på landet, men i hans närhet.
Jag fick hans omdöme skriftligt — uppteck- nadt i andra hand — jämte en anhållan att göra honom ett besök.
Det var inte underligt om en sådan mans beröm — och jag fick intet annat — gjorde mig kollrig.
Och så älskvärd som han var.
Jag vill inte upprepa hvad han sade, ty det var ju ett felslut, hvartill hans oändliga godhet förledde honom.
" Vi kunna ju ta in berättelsen i Handels- tidningen, " tyckte han.
Men det ville nu inte jag — ty att få ut en bok — en bok som skulle slå världen med häpnad — hade med ens blifvit min nyväckta ärelystnads mål.
Det gick också för sig, menade han.
Och nu sän- des manuskriptet, jämte ett rekommendations- bref af hans hand, till Beijers förlagsfirma.
Den första kallduschen fick jag dock redan när jag lämnat Rydbergs bostad och var så virrig af lycka att jag tog miste på stadsdel och helt plötsligt stod öga mot öga med en manlig släkting, för hvilken jag inte kunde låta bli att berätta det underbara som händt mig.
Han svor till en dryg ed och bad mig inte prata smörja.
Upprepade också, hvad jag hört honom säga förut: att de bästa kvinnor han känt inte läst annat än bibel och kokbok, och att det var allt hvad en kvinna behöfde.
Där- efter vände han mig ryggen så godt som för alltid.
Medan manuskriptet låg hos Beijer, skref jag oförskräckt den ena lilla berättelsen efter den andra och fick in dem i " Handelstidningen ", eller i landsortsblad, och så småningom började man undra hvem " Wilma " var, som skref så snällt och nätt och oförargligt.
Om ett par af mina småbitar — hvilka minns jag ej — skref Fjalar till min mor: " hjärtligt tack för lånet af skisserna, som jag läst med verkligt nöje och som i mina ögon röja omisskänneliga anlag.
Där finns lifserfarenhet och där finns värme, formen är ledig och ofta högstämd.
Jag tror dock att båda skisserna skulle vunnit på att framträda i novellform.
Stoffet för rikt för ramen. "
(Forts.); TTppgU lttvidd (nnder armarne), midjevidd ooh kjolllngd HrhlllM omgående till nedanitiende prli inom Sverige: BlnsIM 40 Bre, erhåller NI till Hder figur KlolmSnitar utan » Up SO Bre, PrlniesckUdnlnc 76 Bro, Rafora * -; fullt tillförlitliga, m o d e r n a o. e l e g a n t a j Pappersmonster.
Ixpedleru portofritt inom Sverige om rekvilition itfBlJd » f likvid lniKndei till drikt TB Bre, BarndräktmBnftar 60 Bre, KragmSnitar (Pellelin) M a a t e r a a m u e l a g a t a n 4 3, S t o c k h o l m 60 Bre, KappmSnttar 60 Bre, NationaldrlktmSiMtar 1 kr.
MBniter kunna afven beitällai efter andra än vara modeller.
Beställning •kall dl ItfBlju af den modell «om Snakat Priiet «r dl dnbbelt mot det vanliga.
Iduns Mönsterafd — 384 —:
* j&amp;m käraste käpphästar.
De ha väckt en ofant- lig beundran häruppe, parlamentsdamerna, man har uttömt beundrans bägare intill sista droppen inför deras personer och de toaletter dessa voro inhöljda i.
Som beundrarinna af parisiskorna må här en liten parentes vara mig tillåten, den kommer i alla fall aldrig inför de omtalades ögon.
På fyra fem undantag voro icke de damer, som hedrade vår stad med sitt besök, hvad man i deras hemland ville karak- tärisera som typiskt parisiska eller eleganta.
De voro enligt franska begrepp välklädda, emedan de voro bildade damer med en viss position, men de utvecklade icke den speciella och mycket subtila chic, som gör en hel del af deras landsmaninnor till mycket stora konst- närinnor inom klädkonsten.
Och ändå gjorde de all önsklig furor!
Och detta beror dels på att de i allra flesta fall kunna och våga klä sig på ett helt annat sätt specifikt feminint än vi frusna döttrar af landet i Ultima Tule, samt därefter på att de med samma säkra instinkt veta att för den goda sakens skull hålla ihop och dymedels segra.
Hvar för sig kunna de nämligen icke göra detta öfverväldigande intryck, i kläder som i rösträtt skola kvin- norna segra en bloc!
Den ena hjälper den andra, mängden sätter relief åt den enskildas karaktäristik, och det hela verkar segerhymn öfver det kvinnliga koketteriet!
Se där eft af skälen till att de svenska damer som en tid vistats i Paris embellera så, det är visst icke bara de rena toalettknepen det är fråga om, de få helt enkelt en skönhetens afglans.
Men allt detta är ändock icke " summan af kardemumman ", det är den som också är käpphästen!
Och det är att alla dessa raffi- neradt klädda och kanske en aning " upphjälpta " damer så godt som samt och synnerligen äro alldeles förträffliga och myc- ket uppoffrande och arbetsamma mödrar och] husmödrar.
I synnerhet] i husmodersflit stå de bra mycket högre än vi svenskor.
Här i landet predika de motvilliga, att kläder och bjäfs för- därfva och förytliga kvinnan, ettdera de se idealkvir.nan som riksdagsman eller som moder till tolf barn, hvars alla kläder hon själf sytt allt ifrån begynnelsen, och vi måste till vår sorg medgifva,att vi känna många svenskor som göra sitt till för att trots sina vackra toa- letter effektivt bringa klädkonsten i djup och orättvis impopu- laritet.
De göra häri en större orätt än de.
själfva ana, och det kan därför vara både bra och nyttigt att de gode herrarne och svenske männen då och då falla i extas öf- ver ett kotteri franska borgarhustrur, samt att sedan deras fruar få höra, att dessa samma målade, pu- drade och charmanta fransyskor äro exem- plariska husmödrar och trogna arbeter- skor inom hemmet, som de i många fall sköta utan ens en fast tjänarinnas hjälp.
Den som kan visa duglighet i en sak, * * * Gm \ ^ — 385 —
ska motiv.
Hans färger äro glada och han saknar inte sinne för effekterna.
Men det finns taflor, som tyckas gjorda i två olika maner, landskapet är realistiskt gjordt och mol- nen uppå himmeln rent dekora- tivt gifna, nästan stiliserade.
Kanske det beror blott på att de äro ditsatta ur min- net.
Ibland är emellertid stäm- ningen hel och ganska stark, t. ex. på den lilla månskens- taflan.
bör också kunna visa samma härliga egenskap i en annan, den som sköter sitt hus skall icke vårdslösa sin garderob, och den som har en fin gar- derob skulle alltid vara så fåfäng, att hon icke kunde, stå ut med att ha ett hem, som hon icke skötte exem- plariskt.
GWEN.
Bildande konst.
T VÅ UNGA landskapsmå- lare, okända till dato in- för publiken, ha fyllt hvar sin halfva i Hallins utställnings- lokal vid Drottninggatan, som inom parentes varit lika trä- get upptagen som en baldrott- ning allt sedan sin invigning.
Det är ganska ojämna, ehuru icke ointressanta utställningar de båda artisterna komma med, och det hade nog varit för- siktigare att gallra bort ett och annat som skämmer.
Oscar Lycke, som förmodli- gen är norrlänning, har så godt som uteslutande norrländ- F R Å N KONUNGENS G A R D E N - P A R T Y I L O G A R D E N F Ö R D E F R A N S K A PRINS E U G E N I E N K R E T S A F F R A N S K A GÄSTERNA.
David Söderholm har en mju- kare pensel och en mera däm- pad färgskala.
Hvad han tyc- kes sakna är en själfständig uppfattning och teknik, men han verkar ännu så ung att man har rätt att förlåta och hoppas.
Den lilla biten med solnedgången som glindrar i den bruna, vattensjuka mar- ken har poesi öfver sig och där tycker man sig äfven skåda temperamentet, som annars håller sig borta.
Vi önska de unga konstnä- rerna välkomna igen efter nya strider och nya mödor till större segrar!
DAMER.
A. BLOMBERG F O T O.
pers.).
2 lit.
stark, klar buljong (3 de uppvispade äggen, hvarefter kött- kg.
märgpipa eller hals, 3 msk.
smör, skifvorna doppas däri och vändas i 1 msk.
salt, 4 lit.
vatten, 1 morot, de stötta skorporna.
En tackjärnspanna Vt selleri, 1 purjolök, 5 persiljestjäi- upphettas långsamt, smöret brynes i kar), 2 msk.
mondamin, kajennpeppar, den, kötfskifvorna nedläggas och bry- sherry eller madeira efter smak, 250 nas p ä båda sidor, hvarefter buljongen gr. konserverad sparris, frikadeller af päspädes och köttet får färdigsteka (Kungl.
Hofleverantöi) med slutet lock omkring 5 min.
kalffärs.
B e r e d n i n g: Buljongen bör kokas HAFREGRYN « HAFREMJÖL dagen Stufvade s o c k e r a r 3 t e r (f. 6 innan den skall användas.
Köttet tvättas med en duk, doppad i kallt pers.).
3 lio.
sockerärter, / .i lit.
vat- Vid beredningen bortslips » vatten, skares i bitar och benen huggas ten, 2 tsk.
salt, 2 msk.
smör (40 gr.), Icke — såsom ofta sker för sönder.
Smöret brynes i en tackjärns- 1 msk.
mjöl, 2 msk.
hackad persilja att gifva grynen britare panna, köttet och benen brynas väl ' och 1 tsk.
socker.
färg — den gulaktiga, nä- däri och nedläggas i buljongskittein, 11 e r e d n i n g: Ärtskidornas rensas, ringsrika proteinhinnan.
hvarefter det kalla vattnet och saltet sköljas och påsättas i kokande, sal- Genom bevarande af denna tillsättas.
Dä buljongen Kokar upp, t a d t vatten.
När de kokat upp, till- blilver gröten mera nä- skummas den väl, och de ansade rot- sättes 1 msk.
af smöret, hvarefter är- ringsrik, finsmakande sakerna samt persiljan iläggas, och terna få koka med t ä t t slutet lock, och.
fast (ej IBs och slemmig).
bulj ongen får koka på sakta eld med tills de äro riktigt mjuka.
De upp- Oks.
DIR utri kvalitén i piketerna.
t ä t t slutet lock omkring 5 tim.
Den läggas då .med hålslef i e t t fat.
Resten silas genom en ylleduk eller servett, af smöret fräses med mjölet, ärtspadet förut urvriden i hett vatten, och får tillsattes, litet i sänder, och såsen får stå till följande dag, då allt fett noga koka 10 min.
Därefter ilägges ärtski- borttages.
dorna och stufningen afsmakas med Buljongen får koka upp och afredes den ' hackade persiljan, salt och socker.
med mondaminet, förut utrördt i litet P o.
t a t i s b u l l a r (f. 6 pers.).
V / 2 kallt vatten.
Soppan får e t t godt upp- kok, hvarefter d e n afsmakas med ka- lit.
potatis, vatten, salt, 2 msk.
kalit Redigerad af jenn och vin.
I soppskålen lägges den smör (40 gr.), 1 ägg, 4 msk.
grädde, sönderskurna sparrisen samt frikadel- 1 tsk.
salt, 1 msk.
socker.
ELISABETH ÖSTMAN.
lerna och soppan tillslås.
Den serveras Till p a n e r i n g; 1 k k p.
fint Inneh.
af Elisabeth östraans Husmo- mycket varm.
stötta skorpor.
derskurs i Stockholm.
T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 H a m m e l s a d e l (f. 8 pers.).
.2V2 Sr.).
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR B e r e d n i n g: Potatisen borstas väl kg.
hammelsadel, 3 msk.
smör (60 gr.), ren, i kallt vatten och får 1 msk.
salt, V4 ^sk.
hvitpeppar, I lit.
koka påsättes t och jämt färdig.
Den skalas VECKAN 1 — 7 AUGUSTI 1909. buljong eller vatten, 3 stora portug.
genast n a t och pressas genom purepress.
Buffet, Serveringsbord, Matbord med | / p Ofin.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; lökar.
Det kalla smöret nedröres i moset med bräckt skinka med äggröra; mjölk; S å s: IV2 msk.
smör (30 gr.), 2 en gaffel tillika med grädden och kryd- 2 utdragsskifvor, 2 Fåtöljer, 4 Stolar l \ l.
GllU.
kaffe eller te med surmjölkskaka.
Mild- msk.
mjöl, köttsky.
dorna.
Med två mjölade skedar formas d a g: Soppa ä la Bismark; kräftor; Beredning: Ilammelsadeln, som hamme " sadel med potatiskroketter; hal- bör hafva hängt 6 — 8 dagar, allt efter runda bullar, hvilka tillplattas, vändas OBS.!
Egen tillverkning!
i stötta skorpor och stekas vackert lon med vispad grädde.
årstiden, bultas väl och tvättas med bruna i smöret.
MÅN DAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; en handduk doppad i hett vatten.
Stor separatutställning af möbler.
hafregrynsgröt med mjölk; kokt sill Det mesta fettet på ryggen och nju- med smör och agg samt färsk po- rarna tages bort, och revbenen knäckas s U g n s t e k t g ä d d a (för 6 pers.).
Akt.-Bol.
Mordiska Kompaniet, t a t i s; kaffe eller te.
M i d d a g: Gril- så, a t t slaksidorna kunna skäras bort l / + kg.
gädda, " i » / g msk.
salt, 1 tsk.
jeradt tuljongskött med stufvade soc- eller vikas upp, då sadeln ombindes ättika.
24- A Gnettupegatan, Stockholm.
T i l l p a n e r i n g: 1 ägg, tyg kkp.
kerärter; nyponsoppa med vispad med snöre; förut doppadt i hett vat- grädde och skorpor.
ten.
Smöret brynes i en långpanna, stötta skorpor.
Till s t e k n i n g:.
!
msk.
smör TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; sadeln lägges i och ' sättes in i ugnen.
B i f f ä l a L i n d s t r ö m (f. 6 vattnet, blandad t med tomatpurén, och kall hammelsadel (rester från söndag) Då den ä r vackert brynt, saltas och (80 gram), Vä k kokande vatten eller fiskbuljong.
pers.).
2 potatisar, 2 rödbetor, 2 röd- såsen hälles öfver biffarne.
med potatisbullar och pressgurka; peppras den och spädes med den ko- S å s: 1 msk.
smör, 2 msk.
mjöl, lökar, 3 / 4 kg.
benfritt oxkött, 1 del.
mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: kande buljongen.
Den öses öfver och Mannagrynspudding (f. G Morotspuré med rostadt bröd; ugnstekt spädes omkr. hvar tionde min.
och fiskbuljong, citronsaft (Vs del.
grädde).
tjock grädde, 6 äggulor, 1 msk.
fint gädda med pressad potatis.
B e r e d n i n g: Gäddan fjällas, ur- hackad kapris, 1 msk.
salt, i / j tsk.
pers.).
150 gr. mannagryn, IV2 lit.
får steka i god ugnsvärme D / 2 — 2 oskummad mjölk, 3 msk.
kallt smör ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; tim.
Köttet serveras på sadeln, skuret tages och skÖljes väl.
Hufvud och hvitpeppar.
Till s t e k n i n g: 3 msk. '
smör (60 gr.), &gt;/ 2 tsk.
salt, 3 msk.
strö- biff å l a Lindström med p o t a t i s; i tunna s ' kifvor och garneras med po- stjärt få kvarsitta, men fenorna afput- socker, 10 sötmandlar, 10 bittermand- mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g -: tatiskroketter samt brynt lök.
Löken sas nätt.
Den ingnides med saltet (60 gr.), 3 — i del.
kokande buljong lar, 1 kkp.
vanliga russin, 3 äss- Bräckt skinka med stufvade sprit- skalas, förvälles i saltadt vatten och och ättikan och får ligga en stund; eller vatten, 1 msk.
tomatpuré.
T i l l f o r m e n: 1 / 2 msk.
smör (10 B e r e d n i n g: Potatisen kokas, får ä r t e r; manna.gryn spudding med sylt.
•skares i klyftor, hvilka brynas i smö- torkas därefter väl med en fiskhand- gr.), 1 msk.
stötta skorpor.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ret.
Till såsen fräsas smör och mjöl, duk, penslas med det upxrvispade ägget kallna och skares i fina tärningar.
Röd- B e r e d n i n g: Grynen läggas i en ansjovisgratin; ä g g; mjölk; kaffe eller kött skyn silas och skummas och till- och vändes i de stötta skorporna.
Smö- betorna kokas och skäras i fina tärnin- te.
M i d d a g: Kalops med p o t a t i s; sättes litet i sänder, under flitig rör- ret brynes i en långpanna, fisken ned- gar; löken skalas, förvälles och hackas såssil och spolas vät med kallt vatten.
ning, hvarefter såsen får koka 10 min.
lägges och brynes väl under det den fint.
Köttet tvättas med en duk, doppad De påsättas i den kokande mjölken rabarberkrärn med mjölk.
ofta öfveröses med smöret.
Den spädes i hett vatten, skares i tärningar och drif- och få koka under rörning till en. "
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; och afsmakas.
därefter med det kokande vattnet ves 4 gånger genom köttkvarn, hvar- tjock gröt, som upphälles.
Det kalla jämtska kotletter med stekt p o t a t i s; eller buljongen och får steka färdig efter det blandas med äggulorna, po- smöret tillsättes genast jämte saltet, mjölk; kaffe eller te.
Middag: omkr. 35 min.
Gäddan upplägges på tatisen, rödbetorna, löken och kryd- sockret, den skållade och rifna mandeln Fläskpannkaka; soppa på rödvin.
G r i l j e r a d t b u l j o n g s k ö t t (f. varmt serveringsfat och garneras med Af denna massa formas runda, samt de förvällda och urkärnade rus- LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; 6 pers.).
D / 2 kg.
buljongskött (helst små kokta potatisar samt persilja.
dorna.
omkr. V / t cm.
tjocka biffar.
En tack- sinen.
När gröten afsvalnat,nedröres stekt gädda med p o t a t i s; mjölk; kaffe förbringa), 8 ansjovisar, 2 ägg, IV2 Smör och mjöl sammanfräsas, den si- järnspanna upphettas långsamt, tills de väl uppvispade äggulorna.
Sist ned- elier te.
M i d d a g: Kalfkyckling med kkp.
stötta skorpor.
fisksåsen tillsattes och såsen får den blir rykande het, smöret brynes skäras de till h å r d t skum slagna ägg- T i l l s t e k n i n g: 5 msk.
smör (1 lade potatis; filbunke.
koka 10 min., hvarefter den afsmakas däri, och bilfarna iläggas a t t steka hvitorna.
Massan fylles i smord och hg.
), 2 kkp.
buljong.
med citronsaften o b Ii ' et grädde, om omkring 1 min.
på hvarje sida.
Bif- brödbeströdd form och gräddas i ugnen B e r e d n i n g -: Köttet skares i vackra så önskas.
I finare fall s^rvt-ras den farne RECaSPT: uppläggas pä varmt serveringsfat, omkr. V2 tim.
Puddingen serveras varm skifvor.
Ansjovisarna rensas, urbenas med champanjonsås.
pannan urvispas med buljongen eller med sylt eller saftsås.
S o p p a ä l a B i s m a r k (f. 10 och hackas fint samt blandas med B i l l i g a Möbler!
VARGARDA KOKSALMANACK Matsalsmöbel — 386 — enligt SrS: r a o d e U
