# ID: svediakorp-per1840
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,109
# sentences: 1,030
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


SÖNDAGEN DEN 25 .JULI 1909.
N:R 30 (1177).
22:DRA A R G.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: JOHAN NORDLING.
R.irt5nHR5r \ flLKEn FRIHERRE FRinERRinnnM AURORE UO« E55EH, FÖDD 5RHHE FREDRIK von E53EH «= dag af den kungliga familjen och drottningen af Danmark, genom telegram och gåfvor, af vänner från när och fjär- ran, af församlingsbor och af sina egna talrika under- lydande å Kaflås och andra gods.
För dagen hade tagits och utdelades till alla gäster vid middagen det vackra och intima porträtt af de åldriga makarna, som Idun i dag har nöjet att kunna bringa sina läsare jämte en närmare skild- ring af excellensen som hus- bonde och af festens förlopp lämnad af en af deltagarna i guldbröllopshögtidligheterna.
pÅ DEN vackra fäderne- gården Kaflås firade vår gamle vördade riksmarskalk, excellensen Fredrik von Essen ock hans maka friherrinnan Aurore von Essen, född Brahe, för några dagar sedan sitt guldbröllop med en impone- rande och stämningsfull fest- lighet.
Söner och döttrar, svär- döttrar och svärsöner, barn- barn och nära släkt och vän- ner ur ätterna Brahe, Piper och Essen, Posse och Reuter- skiöld m. fl.
bildade den- na dag en krets kring guld- bröllopsparet, som föröfrigt hyllades pä sin heders- Porträttgrupp en: C. Sandels foto.
" Sveriges första trädgårdsstad ".
ULDBRÖLLOPSFESTEN på Kaflås var ej blott en fashionabel familjefest, i hvil- ken deltogo representanter för flera af våra främsta adelssläkter, den var ock en enastående festdag för godsets underhafvande.
" Excellensen på Kaflås " är i enlighet med tradition inom den Essenska ätten en god och af sina underlydande omtyckt husbonde.
Det vid stora egendomar tillämpade stat- systemet, genom hvilket den underlydande för- vandlas till blott och bart dagakarl, med stat och lön " utan den kära jordbiten " att på egen hand bruka och stå till svars för, har i excellensen von Essen ingen vän.
Forna ar- rendegårdar stå alltjämt oantastade och inne- hafvas af ättlingarna till förra brukare, som i regel till sin död suttit kvar på gården, hvars öfvertagande barnen lärt sig betrakta som sitt rättmätiga arf.
Torparen har sin trefna stuga och sitt lilla jordbruk, som binder honom vid hembygden och fosterjorden.
Ett rikt och lyckligt familjelif på Kaflås gård har varit en föresyn för alla.
Genom en human folklighet, en sällspord enkelhet i um- gänget med allmogen samt förkärlek för hem- bygden vann redan i unga år excellensen allas hjärtan.
En ädel sträfvan för de under- hafvandes bästa har därjämte alltid utmärkt honom.
G För Idun af G u s t.
S t j e r n s t r ö m.
r&gt;Å VI i dag utbedja oss våra läsares uppmärksamhet för en samhälls- * -?
fråga, som i dessa egna-hem-sträfvandenas tider bör kunna påräkna särskildt intresse, vilja vi ock med några ord presentera artikelförfattaren.
D.r Gust.
Stjernström var ursprungligen biblioteks- och språkman och utgaf åtskilliga äldre svenska handskrifter samt en bearbetning — Språket, dess lif och utveckling efter Whitney ' s " Life and Growth of Language " — som belönades med Letterstedtska priset.
Afbruten genom nervös sjuklighet och under åra- tals vistelse i främmande länder, har han sedermera ägnat sig ät pedagogiska, hygieniska och sociala studier, hvarigenom han särskildt kommit att syssel- sätta sig med trädgårdsstads- och kolonisationsfrågan.
Äfven har han nyli- gen förberedt frågan om en folk- eller stadspark för Stockholm.
I.
B Efter det redan tidigt på morgonen uppvakt- ning af Lifregementets husarer, vid hvilket excellensen vid yngre år tjänstgjort, genom öfverstelöjtnant von Platen, ryttmästare .Lewen- haupt, ryttmästare von Post, löjtnant Cronstedt ägt rum, började vid middagstiden i strålande sol festligheterna med en högtidlighet i Hömbs gamla kyrka, hvarvid sonen, friherre Carl von Essen, å egna och syskonens vägnar till minne af föräldrarnas guldbröllopsdag till Hömbs församling öfverlämnade ett praktfullt antependium.
Församlingens kyrkoherde fram- förde församlingens tack och varma lyckönsk- ningar samt nedkallade Guds välsignelse öfver guldbröllopsparet.
Guldbröllopsparet själft skänkte som minne för alla tider af dagen till församlingen den vackraste gåfv.a, bestående af ett präktigt skol- hus i herrgårdsstil, som med sina vackra läro- salar och lärarebostäder ligger på stor egen tomt uppe på en höjd i kyrkans närhet.
Sedan excellensen med ett tal för hembygden öfverlämnat skolhuset till församlingen invigdes det ' af biskop Danell.
Ceremonien afslutades med sång af skolbarnen.
Den mera officiella delen af högtidligheterna var därmed förbi.
Utanför corps-de-logiset på den stora gårdsplanen serverades nu vid långa bord festmiddag för de underhafvande uppgående till ett antal af omkring 600, me- dan, excellensens privata gäster samtidigt där intogo sin lunch.
Men äfven nu förekommo uppvaktningar af tjänstemän och underhafvande och traktens skytteförening.
Excellensens svar och tack för hyllningen framfördes med ungefär följande ord: " När en ätt, såsom här är fallet, generation efter generation innehaft samma egendom bin- das husbonde och folk vid hvarandra genom många osynliga band, kärlek och aktning å ömse sidor, och därför känner jag med mig,.att alla på min och min oförlikneliga makas hög- tidsdag sagda, vackra ord äro uppriktigt menade och därför till hjärtat gående och med glädje mottagna. "
En animerad släktmiddag ute i Kaflås här- liga park utgjorde festens slutnummer.
PÄRMAR En framtidsdröm.
LAND DEN senaste tidens mest sympatiska sträfvanden framstår den s. k. trädgårds- stadsfrågan.
Den uppgift som här föreligger att lösa innebär det målmedvetna försöket att för framtiden skapa bättre stadssamhällen än dem vi nu äga, d. v. s. att icke blott bygga prisbilliga och ändamålsenliga, mera estetiskt till- talande och sunda bostäder, utan äfven från bör- jan ordna dessa samhällen fullt planmässigt och inrätta dem allt mera tillfredsställande i hygie- niskt- socialt- kulturellt hänseende.
Våra gamla städer äro mestadels århundradens verk.
De ha understundom tillkommit på slump och ut- vecklats slumpvis och godtyckligt och under skiftande förhållanden.
Visserligen har hvarje tid sökt mäta rätt med sitt ögonmått, men vanligtvis lämnat forntiden och framtiden ur sikte.
Vi känna alla, huru nutidens storstäder och till och med medelstora och jämförelsevis mindre städer vuxit enormt i de sista årtiondena, i det de från alla sidor dragit till sig landtbefolk- ningarna.
Hur detta kommit till och hur det lyckats är icke svårt att förstå.
Med den mo- derna industriens uppkomst och snabba utveck- ling, som erbjuder högre betalning för arbetet i staden, med de allt snabbare och billigare kommunikationerna har det icke varit något konststycke.
I städerna får man eller tror man sig få rikligare uppehälle och därtill förströel- ser och nöjen m. m., som landet icke mäktar skänka.
Stadskulturen har många skimrande lockelser, förledande för ovana ögon, och det är ej få, som falla för dem.
Men stadslifvet har tyvärr med sina rikare löften också flere skuggsidor.
Bland dessa är, såsom numera allbekant, kanske den allra svå- raste den s. k. bostadsnöden, därför att den fått flere sociala missförhållanden och vådor i släptåg, hvilka man till en början ej beak- tade, men nu icke längre kan sluta ögonen för eller undgå att få känning af.
Trots allt flere skyhöga hyreskaserner i de större städerna, liar det blifvit allt vanskligare att få bostäderna att räcka till, och de som finnas uppfylla långt ifrån måttet ifråga om utrymme, ljus, luft och hälsosamma inrättningar.
Trångboddheten med allt slags elände har blott ökats.
Men därur har framsprungit tanken på de gamla städernas decentralisering, att flytta undan och bort en del af trängseln eller att rent af bygga nya ändamålsenliga framtidsstäder för att upptaga dem, som eljes skulle ytterligare hopa sig i de gamla.
Med ett ord bostadsnöden har blifvit till en trängande bostadsfråga, och denna har så att säga födt trädgårdsstadstanken.
I följd af vårt lands jämförelsevis obetyd- liga folkmängd och helt få större städer har bostadsnöden hos oss väl ej fått den skärpa som i andra tättbefolkade länder, ehuru den äfven här, särskildt i hufvudstaden, visar sig tryckande nog, och till och med våra småstä- der ej undgått den.
Men helt annorlunda är • Idun 1908 och föregående år likvisst förhållandet t. ex. i industriens främsta land, England, med dess folkrikedom, dess öfvermåttan stora städer, i hvilka mer än två- tredjedelar af befolkningen bo, under det hos oss ännu på långt när ej hälften är stadsbe- folkning.
Oaktadt engelsmännen med sin kända konservatism i vanor och lif i det längsta och ännu öfvervägande i de välsituerade klas- serna sökt fasthålla enfamiljshuset, som fordom var vanligt öfverallt, ett bruk som eljes städer- nas koncentrering och tomtdyrheten sprängt och låtit de stora kasernerna, hysande ett mångtal familjer och kanske hundratals individer under samma tak, alltmer skjuta i höjden, det oak- tadt trotsar bostadsnöden i England mången- städes hvarje beskrifning, men härtill kommer de stora fabriksstädernas förfärande osundhet m. m.
Den uppmärksamme vandraren i dessa städers gamla kvarter, hvilken närmare synar de ur grottekvarnarne, fabrikerna, frammyllrande folkmassorna, dessa till flertalet af slit, oriktig näring, alkoholism, vistelsen i osunda fabriker och osunda hem fördärvade gestalter och deras i gränder och rännstenar krälande, ännu elän- digare afkomma, får strax klart för sig, med hvilken svindlande fart folkförsämringen, dege- nerationen, här far.
fram.
Här är sjuklighetens, folkdödlighetens, barnadödlighetens förklarade hemvist.
Med skäl har ock på sista tiden lä- kare, lagstiftare och statsmän, fllantroper m. fl.
begynt undersöka och tänka på bot för dessa hela Englands befolkning hotande skador.
Ej under då, att behjärtade- praktiska män med hela eländet för ögonen sökt göra något för dess afvändande!
Därmed begynner först decentraliseringstanken.
Jag vill här nämna ett par försök i denna riktning, som slagit syn- nerligen väl ut, som numera blifvit ryktbara såsom de egentliga pionjärerna for trädgårds- stadstanken.
Det var i slutet på 1870-talet, som kväka- ren, numera den berömde filantropen och mece- naten George Cadbury kom på t a n k e n a t t flytta sin redan då stora, nu flerdubbelt större cho- kladfabrik ut ur det företrädesvis osunda Bir- mingham.
Cadbury utgick härvid från tanken och afsikten att skaffa sina arbetare bosläder i enfamiljshus med tillhörande trädgårdsland, ej större (han ansåg lämpliga storleken vara 700 kvadratmeter) än att familjen ensam skulle kunna sköta denna tråd- gård, och att ge familje- fäderna ett medel att neutralisera fabriksarbe- tet genom trädgårdsar bete på lediga stunder samt att genom de i trädgården odlade pro- dukterna bereda ett till- skott i sund näring, på samma gång en lättnad i hemmets ekonomi.
Det är således delvis samma tanke som ligger GEORGE CADBURY.
Kunna erhållas i närmaste bokhan- tillhandahållas till följande priser: Iduns pärmar, röda med guldtryck ... 1:50 del eller direkt från Iduns expeditlon, Iduns Romanbibliotek, röda eller gröna 0:50 om rekvisition och likvid i postanvsning Iduns Hjälpreda, röda eller gröna ... 0:50 insändes.
— 364 —
till grund för de s. k. koloniträdgårdarne.
Ett passande välbeläget jordområde inköptes en half mil utanför staden.
Här ute grundlades och har nått en storartad utveckling fabriks- byn, " trädgårdsbyn " (The Garden Village) Bournville, som i sina prydliga och komfortabla arbetarebostäder, sina rekreationsinrättningar (gymnastiklokaler, bad, förtjusande parker, lek- och sportplatser), skolor, kyrka m. m. utgör en mönsteranläggning i sitt slag.
Bostäder med tomt och trädgård uthyrdes till en början enligt den gamla engelska sedvänjan på s. k.
" long lease " (999 eller 99 år), men sedermera ändrades detta, så att nu uthyrning sker på hur kort tid som helst, och hyran med alla kontributioner inberäknade betalas pr vecka för helt hus med kök, dagrum, flere sofrum, bad- rum till 4 7 2 — 8 s.
(4 — 7,25 kr.).
Kolonien, som nu har öfver 3,000 invånare, skötes af en förvaltande förtroendenämnd.
När området en gång blir färdigbebyggdt, beräknas inkomsten af hyrorna årligen uppgå till 1 miljon pund (18 milj.
kr.
), och denna summa har mr Cad- bury donerat att då utgå till understöd för an- läggandet af nya dylika kolonier som Bournville — i sanning en storslagen och människovänlig tanke och gärning.
Den andra trädgårdsbyn är den af tvålfirman Lever Brothers i Liverpool utflyttade kolonien Port Sunlight.
Namnet är nog världsbekant genom den i ett flertal länders hushåll begag- nade tvättvålen.
Port Sunlight är lika för- träffligt ordnadt som Bournville, men öfverglän- ser måhända i byggnader, ty mr W.
H.
Lever har ej sparat kostnader, utan låtit Englands förnämsta arkitekter medverka vid anläggningen.
Trädgårdsbyn födde nu snart trädgårdssta- den.
Men initiativtagaren var denna gång icke en framstående praktikens man, utan en tämli- gen obekant tidningsman och stenograf, Ebe- nezer Howard.
Med kännedom om det djupa eländet bland Londons industribefolkning, med förebilderna i Bournville och Port Sunlight och påverkad af ännu andra erfarenheter från resor m. m., fick mr Howard tanken, att man skulle kunna i större skala fullfölja och utföra, hvad de båda förutnämnda kolonierna voro i mindre, idén alltså applicerad på flere eller många in- dustrier i stället för på en, och att man skulle i en t. ex. i Londons närhet sålunda nyanlagd stad kunna därifrån utflytta en del industrier eller förlägga nya, som möjligtvis eljes skulle ytterligare tränga sig in i den gamla.
Mr H. framlade sina idéer först i en mindre broschyr " To-Morrow " och sedan i ett mera utfördt arbete " Garden Cities of To-Morrow " (Framtidens Trädgårdsstäder) med en i alla detaljer väl genomtänkt och utarbetad plan, men dock i en något fantastisk utbrodering.
Träd- gårdsstaden skulle främst gagna in- dustrien och dess ekonomiska fram- gång, förbättra arbetarnes lefnadsför- hållanden i alla hänseenden, såsom förut nämnts om Bournville och Port Sunlight.
Förnämsta skillnaden från den äldre stadstypen vore att bo- stadsstaden, villastaden, och de in- dustriella etablissementen förläggas på skilda platser, en i sanitärt hän- seende synnerligen viktig sak.
Men samhället hette trädgårdsstad, icke blott därför att hvarje hus borde ha sin lilla trädgård, utan därför att rundt om villa- och fabriksstaden förlägges ett bälte af trädgårdar och småbruk, som förse stadens invå- nare med friska förnödenheter.
Den vill sålunda också gynna intensivare jordbruk och trädgårdsskötsel.
Träd- Svenska fandsfcap.
En diktcykel af Hjalmar Wallander.
v. Ångermanland.
UPP för blåa berget stiger skogen, Norrlands skog med mörker i sitt fång.
Djupt därnere timmerflottar gunga, floden brusar, och i rytmer tunga stiger doft ur dalen mödans sång.
Här och hvar en öppen glänta lyser som ett barnaöga på ett skratt, och i norr en ensam fjällsjö blänker lik en stjärna i en höstmörk natt.
Men där skogen sköflats ofvan stupet och där brand och yxa märke satt, låga hus sig fast vid berget klänga, medan långt inunder, långt i djupet ligger svart en väldig sågverkslänga likt ett troll, bevakande sin skatt.
gårdsstaden skall i England på detta sätt äfven bli ett medel till småbrukets uppkomst.
Det fantastiska låg hufvudsakligen däri, att förslags- ställaren ville bygga staden i cirkelform, innerst VILLAKVARTER I PORT SUNLIGHT.
parker och offentliga byggnader, där omkring villastaden, i den tredje cirkeln fabriksområdet och slutligen den fjärde för småbruket.
För- slaget mottogs därför till en början med skep- tiskt småleende.
Världsbladet " Times " skref därom bl.
a: " alla detaljer i förvaltning m. m.
äro på utomordentligt sätt utförda.
Den enda svårigheten består i att kunna bygga staden, men det är ju som bekant — en småsak för utopisterna. "
Man ville därmed förutspå omöj- ligheten af planens förverkligande.
Men det gick annorledes.
Mr H. är en ener- gisk man.
På otroligt kort tid fick han en mängd ansedda och förmögna personer intres- serade för saken.
Det bildades ett sällskap för idéns bekantgörande och spridande, en " Garden City Association ", och ett par år där- efter tvenne bolag för att förverkliga den med påföljd att 1903 inköptes ett par egendomar 60 kilometer norr om London, där den nya staden grundlades, den första trädgårdsstaden, Letchworth, " Världens första trädgårdsstad ", som den ock kallas.
Här förverkligas nu mr Howards nya stadstyp i skilda afdelningar med undantag af cirkelformen, ty i detta fall får man naturligtvis foga sig efter terrängförhållan- dena.
Efter 5 — 6 år är Letchworth en stad på 5 — 6,000 invånare.
Flere Londonindustrier, däribland en med 1,000 arbetare, ha utflyttat hit.
Småningom förverkligas ock mr H:s för- bättringsidéer i hygieniskt, kulturellt och socialt hänseende.
För småbrukarefrågan arbetas med framgång.
Ett utmärkande drag i trädgårds- stadsidén rör grunden, marken.
Denna säljes icke, utan utarrenderas, uthyres efter en beräk- nad jordränta af 4 ° / o&gt; allt för att underlätta bebyggande och hindra tomtspekulation med prisstegring, hvilket i de gamla städerna utgör en väsentlig nackdel, såsom bekant, ej blott orsakande höga hyror, utan jämväl fördyrande alla lefnadsomkostnader.
I denna nya stadstyp ha land och stad sam- mansmält.
Den förenar stadens och landets fördelar och mildrar bådas olägenheter.
Sta- dens ekonomiska och kulturella ljussidor paras med landets friskhet.
Med det senare sam- manhänger bestämmelsen att begränsa trädgårds- stadens storlek och folkmängd, så att den senare ej får öfverskrida 32 — 35,000 invå- nare.
Då f. n. trångboddhet och däraf föranledda missförhållanden råda i alla länders storstäder, är det ej underligt, att trädgårdsstadsrörelsen vunnit uppmärksamhet och anklang öfverallt.
I flere länder har man begynt arbeta för frågan.
Tyskland har motsvarande " Garden City Association " sitt " Gartenstadt- Gesellschaft ", Frankrike " Associa- tion des cités-jardins ", äfven i Holland och Belgien, Italien, Ame- rika ha stiftats föreningar för än- damålet.
Men man har ännu ej någonstädes kommit därhän att reali- sera den nya staden fristående ä la Letchworth.
Man nöjer sig tills- vidare med att åstadkomma arbetare- villaförstäder utanför de gamla med enfamiljshus och trädgårdar.
För de bättre situerade ha nog sådana kolonier getts sedan längre tid till- baka.
Äfven i England vill man i Londons omedelbara närhet skapa sådana " Garden Suburbs ".
Tysk- land särskildt går fram på denna väg vid t. ex. Berlin, Dresden, Darmstadt, Karlsruhe m. fl.
(Forts.) VILLAKVARTER I LETCHWORTH.
Använd endast KOCKUMS PANSAR-EmalJerade GJUTNA GRYTOR.
Giftfria.
Solida.
fflf7erlB (1 P * l a n d e t s modernaste stärkelse- • • KALMAR ANGKVARNS A - B * S fabrik [M a D 1.
«, ö " &gt; utmärker sig särskildt för hvlt- \ rS. / \ l^ [Ylr \ t \ 1 - m a tet, renhet och styrka.
: I; - D I C C T Ä D I / CI CO K l d d l A K.
I V t i L.
d E i: = — 365 — - lare Finnes hos hvarje välsorterad specerihanä- • i hela riket.
= OBS.I G u l d m e d a l j I L o n d o n 1 0 0 6.
= = =:
L^^^J mest likna La francerosen, fin, doftande, ele- gant.
Faderns tanke och fantasi tycktes ha gått i samma riktning, ty han motsade mig ej i mitt högt yttrade omdöme, som tycktes bereda ho- nom nöje " I denna luft, i denna natur vill man helst undvika att skrifva! "
" Akta sig grefve Snoilsky att öfverlämna sig åt sådana för oss och vårt land farliga tankar. "
" Men jag menar hvad jag säger. "
" Så mycket värre.
Bäst att hålla i med ett så rikt värf, som blifvit grefvens, här.
Kanske kommer det försummade annars igen i en annan värld. "
" Så att jag skulle komma att skrifva äfven där.
Så grymt kan icke det öde, som styr det kommande, vara. "
Skaldens min af ovilja och förskräckelse var så påtaglig, att man ej kunde misstaga sig om dess sanna, verkliga innebörd.
" Och det säger vår skald Carl Snoilsky. "
" Ja, det säger han, att det vore en orättvisa, en ödets hårdhet utan like af den, som åter gåfve mig den gåfvan att förvalta. "
" Kanske icke som diktare då, kanske nästa gång som, ja, som kompositör. "
Snoilsky ljusnade upp.
" Vet grefve Snoilsky att jag — nu är jag dum kanske! "
" Att ni?
— " " Jo, att jag alltid funnit en så stor, lycklig- görande likhet emellan edra dikter och Mozarts kompositioner. "
Det strålade ut som af eld ur hans mörka, djupa ögon.
" Underligt nog det omdömet — Mozart är för mig den främste af kompositörer.
Jag vill icke gå miste om, och jag kan icke gå miste om en ton af hvad han skänkt världen.
Denna fulländade klarhet, denna harmoni, så hel och höjande och ändå så måttfull " — " Som Snoilskys dikter! "
" En musik som kan uppfattas af den högt och den lågt stående i musikens värld.
En kompositör som ger åt alla — att kunna ge så i dikt!
Då vore diktarkallet icke börda. "
Han reste sig upp.
" Tack!
Jag går hem och tar itu med La francerosen. "
Hög, förnäm, oåtkomlig, skred han ut ur salongen.
Skalden Snoilsky, själfkritikern, den finkänslige skygge aristokraten, som aldrig fann sig fullt tillrätta härnere i dunklet, aldrig var fullt trygg i återgifvandet af den glansfyllda harmoni, som hans själ trängtade till, som hans tanke anade, som hans ande till sist funnit.
En stunds samspråk med Snoilsky.
f ETT EFTERLÄMNADT manuskript af Laura ' Fitinghoff, ställd t till värt förfogande af hennes äotter, skymta tvä af en gången generations kända ansikten, hvilka det torde ha sitt vemodiga intresse för vara läsare att frammana i minnet.
^i L ÄNGE HAR jag burit på minnet af ett samtal, som en afton i Lysekil upp- stod emellan skalden Snoilsky och mig.
Det var soaréafton vid slutet af säsongen.
Den ståtliga och dock sällsynt hemtrefliga sa- longen var briljant upplyst.
Mer och mindre vacker och behaglig ung- dom eller danslystna äldre personer rörde sig i rytmisk takt nere på golftiljorna efter musikens toner.
Uppe på estraden, " gräddkoppen ", " höns- hyllan " och hvad allt för dumkvicka namn den för åskådare upphöjda praktiska afdelningen i salongen erhållit, sutto de äldre icke dansande damerna och jag bland dessa som intresserad åskådare.
Plötsligt synes en högrest gestalt glida fram mellan de dansande.
Med kungligt förnämt, ytterst distingeradt utseende drar han uppmärksamheten till sig, där han stiger de få stegen upp till estraden och slår sig ned bredvid mig, som naturligt nog efter att ha besvarat hans alltid stolta, litet skyggt tillbakadragna, men med den sympatiska värmen i ögat tjusande hälsning drog mig tillbaka i tanke att han ville sitta häruppe och som alltid göra sina iakttagelser och reflek- tioner.
Men så vände han sig åter till mig. "
J a g har fått en beställning i dag ifrån Danmark för Julrosor. "
" Och grefven ämnar lyckliggöra publikatio- nen? "
Han log välvilligt, litet öfverlägset medgif- vande.
" Ämnet man föreslagit mig är intressant och omfattande nog. "
Då jag inte ville begå indiskretioner genom att fråga, sutto vi en stund tysta.
Han seende ut öfver danssalen med begrundande kanske en smula ironisk uppsyn. "
J o, " återtog Snoilsky efter en stund.
" Ämnet som man föreslagit mig är en blomma. "
Jag följde hans blick på de dansande.
" Och grefven ämnar göra en sammanställ- ning emellan en blomma och en ung flicka? "
Han nickade samtyckande.
" Här är en rik flora att välja ur.
Grefvens egen dotter en pyrola eller en konvalje. "
Hon stannade just framför oss, den unga damen i fråga, rank, högväxt, hvitklädd, med de mörka drömmande ögonen, Banérernas under- bara ögon, frånvarande riktade utåt rummet.
" En komplicerad skogsblomma, hon!
En ung flicka från vår tid tillhör icke skogsregio- nerna, och i dikten måste det ligga klokhet och sanning.
Tomma liknelser bli sökta.
Nu- tidens ungdom äger många stora företräden, men den poetiska omedvetenheten, skogsblom- mans jag skulle vilja säga heliga enfald och oberördhet besitter den ej. "
Den blick af nästan sublim ömhet och be- undran han ägnade dottern vederlade hans yttrande.
Det var som om hon känt värmen af denna blick.
Hon vände sig om.
En omärklig liten nick af tryggt, lyckligt samförstånd utbyttes emellan dem.
Med den sköna glansen i ögat, den fina rodnaden på kinden syntes hon mig med ens LAS!
LAURA Idtms kvinnostipendium * Förslag till k a n d i d a t e r för n ä s t a år.
V ID IDUNS kvinnliga akademis senaste års- sammankomst beslöts att genom Idun rikta en vädjan till allmänheten att hädan- efter biträda akademien vid föreslåendet af pristagare.
Vi uppmana därför våra läsare att benäget inkomma med motiverade förslag till pris- tagare för nästa år, framhållande någon svensk kvinna som kan anses berättigad till årsstipen- diet, 1,000 kronor, " för belönande eller främ- jande af någon förtjänstfull kvinnlig gärning ".
Förslagen, som torde adresseras till akade- miens sekreterare, med.
dr.
Karolina Widerström, Gamla Kungsholmsbrogatan 19, Stockholm, böra insändas ju förr dess hellre och senast före utgången af oktober månad.
Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser ocb erbjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot Insändande af nedannåmnda be- lopp till Expodltlonon holm, af Idun, erhalles inom Sverige porto FITINGHOFF.
Stock- fritt t Idun Idun Idun Idun Idun Idun Idun 1892 1893 1895 1902 1903 1904 1905 (n:r 1 felas) (utan julnummer) (med julnumret) (med julnumret) (med julnumret) (med julnumret, n:r 28 felas) — 366 2: — 2: — 2: — 4: — 4:50 5: — 5: — Slutkörd, Berättelse af Sigrid Elmblad.
• - (Forts, och slut.)
L E N A V A R J U ingen skönhet.
Skulle icke en man med Stenholms imponerande yttre förefälla henne som en halfgud.
Ett k ä n d e h a n: hon var den kvinna han behöfde, och en afton friade han.
Lenas hjärta slog som en fångad fågels, då de käcka mustascherna berörde hennes läppar.
F r å n det ögonblicket kände hon, att för den mannens lycka skulle intet offer bli henne för tungt, hvilket hon under de långa sträfsamma år som följde fick nogsamt tid att bevisa.
Sitt yrke som kusk öfvergaf Olof Stenholm, ty hvar skulle han finna en syssla samtidigt förenande så mycken glans och så ringa arbete, som värdigheten af att vara baron Adelheims lifkusk.
H a n beslöt sig i stället för portvakts- befattningen i ett grefligt hus, till hvilket han på grund af sina högvälborna relationer blif- vit rekommenderad.
Fri bostad, vedbrand och hundra kronors årslön voro förmånerna, och för resten — ja, resten blef Lenas sak, det var både Sten- holm och hon själf från början på det klara med.
Det finns små sega, tåliga arbetshästar, som från tillvarons begynnelse tyckas h a klart för sig att de äro skapade till dragare, Lena var en sådan natur.
Att hon skulle arbeta och Stenholm skörda arbetets frukter, var för henne någonting själfgifvet.
Det gällde bara att se sig om p å marknaden.
Så bestämde hon sig till sist för strykning och fintvätt, det var ju ett prydligt arbete, som hon kunde hålla sig hemma med och samtidigt vara sin Sten- holm till hands, när så påfordrades.
H a n ville ju gärna att hon pysslade omkring honom, stoppade pipan, räckte fram hvad han för tillfället var föir bekväm att hämta själf och öfver hufvud taget sysselsatte sig med hans person.
Lena blef tack vare sin medfödda samvetsgrannhet en mycket skicklig finstryker- ska, hon fick m å n g a kunder, flera än hon strängt taget r å d d e med.
Det gränsade till det otroliga hur tänjbar hon fick tiden att bli, men så var klockan ofta icke fyra slagen, då hon smög sig upp från bädden, där Sten- holm med sina uppvridna mustascher och sitt runda ansikte låg och snarkade i ett lugnt samvetes orubbliga sömn.
Därute i köket vid den lilla fotogenlampan stod hon böjd öfver sin tvättbunke med magen svidande af läng- tan efter en tår kaffe och en bit bröd, men H e r r e Gud, tiden, tiden!
Det blef aldrig nå- got öfver af den förrän Stenholms morgon- gäspningar b e b å d a d e att han beredde sig för dagens mödor.
Då k o m kaffepannan på i fläng och korgen med färskt bröd stod framdukad i samma siekund, som den ståtlige mannen gaf sina mustascher den sista vridningen.
Lena tog alltid för sin räkning gammalt bröd, nå- gon skulle ju äta upp det och det smakade också bra efter den långa fastan.
Lille Antons tillkomst utgjorde ett plus i mödan, men ett kärt.
Lena var egentligen en mycket lycklig kvinna denna tid, ingen skall tro något annat.
D ä r hon stod i miljön af växande kraghögar, manschetter, skjortbröst och stärkrnössor med det magra ansiktet redan fåradt, fast hon blott var tjugofem år, het i kinderna af brådska och med värkande rygg, om hon haft tid att k ä n n a efter, njöt hon i alla fall af henilifvets välsignelse och fann ingen orsak att beklaga sig.
H o n begärde icke större glädje ä n att se Stenholm sitta där, dagligen allt frodigare, med tidningen eller patiensen, se hur hans ögon välvilligt skeno upp, då hon dukade fram något godt, Idun 1906 (utan julnummer, n:r 25 o. 52felas) Idun 1907 (med julnumret) Iduns julnummer 1894 Iduns julnummer 1898 Iduns julnummer 1905 Barngarderoben 1905, komplett Barngarderoben 1908, n:r 4 o. 5 felas 5: 50 6: — 0: 20 0: 20 0: 50 2: — 2: — LIS!
" Gefle brinner! "
som bon lagat enbart åt honom och som h a n också utan invändning enbart gjorde slut på.
H o n hade sin Stenholm kär, h a n sade henne aldrig ett ondt ord, och hur han egentligen skulle kunnat komma sig för med det, så som Lena läste önskningarna ur hans ögon, är ej godt att säga, i alla fall voro de ett lyckligt par, och det blef en bitter sorg för Lena den dag som Stenholm lade sig till sängs för att icke mer stå upp.
Tjugotre år h a d e de då delat lifvet med hvarandra, sådant blir band som endast döden bryter.
Strängt taget var grunden till hans sjukdom och död endast väl- lefnad, ja, s t r ä n g t taget var det Lenas out- tröttliga nit att göra honörn lifvet behagligt, som i kväfvande fettlager samlade sig kring hans allt trögare klappande hjärta, men på den tanken kom hon lyckligtvis aldrig, hon sörjde nog tillräckligt ändå.
Ingen rik och förnäm graf där ute i de dödas stora stad var trognare vårdad och rikare blomsterprydd än Olof Stenholms enkla träkors, där det stod i en af kyrkogårdens fattigdelar, ännu efter dö- den imponerade med ett ståtligare yttre än sin omgifning.
Ett 40-årsminne.
JAG MINNS det som i går, fast barn j a g var, och skall det minnas jämt, h u r tiden svinner, det skri af fasa g e n o m luften skar, när budet nådde oss att " Gefle brinner! "
Det flög dit ut till hafvets blåa rand, till fiskarläget bland de n a k n a skären.
När natten föll, steg denna jättebrand, som ville flammorna n å stjärnehären.
Där brusade ett haf af eld i storm, och g e n o m rymden liksom svarta spöken af skiftande fantastisk färg och form dref, s o m af röda djäflar piskad, röken.
Och emot nattens svarta grafhvalf brann ett bål af h a m n e n s skepp, af torn och murar, tills allt i moln af rök och å n g a svann, men ut mot hafvet flög ett gnistregns skurar.
Som sagdt, under den sandiga kullen, där de röda geranierna lyste och murgrönan smög sig upp mot korsstödet, där hade Lena jor- dat sitt lifs stora lycka och från den stunden började hon k ä n n a arbetets tyngd.
Anton var ju redan stora karlen, hade exer- cerat och fått plats som biträde i en lärfts- kramhandel.
H a n h a d e som fadern anlag för det gentila, men var icke på långt n ä r så ståt- lig.
Det lyste inte riktigt godt ur de kalla blå ögonen.
D e läckerheter modern dukade fram åt h a n i likhet med den salige döde utan invändning, men Lena saknade Stenholms erkännsamima leende, och ingen var svårare att stryka kragar och manschetter till lags åt än just Anton.
Stenholms egoism täcktes af ett behagligt lager af godmodighet, Antons låg i öppen dag.
Det gick väl ändå an så länge h a n var ensam, sedan han knöt sitt öde vid fröken Adéle Lindströms, blef lifvet för Lena mera aflägsnadt från himmelriket än någonsin.
U n g t folk med moderna anspråk bygga icke bo som svalorna, och fröken Lind- ström, som var anställd i kappaffär, h a d e myc- ket moderna anspråk.
H o n var en elegant ung d a m med stilfullt uppsatt hår, modellfigur och manicurenaglar.
Det var tydligt för alla att bosättningen måste bli därefter.
Lena h a d e i några år sträfvat för målet att skrapa ihop en liten sparpenning till gamla dagar, hon h a d e redan knogat ihop bortåt tusen kronor, placerade på skilda böcker, men nu, då de unga satte bo, strök alltsammans och h a n n ej en g å n g till.
E n divan måste m a n ju ha och Adéle beslöt att den skulle vara klädd med plysch.
Sängar med mässingsbeslag och lavoar med marmorskifva, hvem kunde för- neka att sådant hörde till de oundgängliga behofven, inte Lena åtminstone, det h a d e hon alls inte hjärta till, och så strök hon, strök ihop slantar och bort krafter, men de unga fingo som de ville, och det var ju i alla fall hufvudsaken.
Du natt af s k r ä c k!
Än du för minnet står vild och förfärlig i din h e m s k a fägring.
Men liksom tiden läker sij alens sår, s y n s branden fjärran n u liksom en hägring.
Lik s a g a n s fågel vingarna du höjt ur egen a s k a — rikare du blommar, och eldens flammor h a blott m a r k e n röjt för g e n o m fliten vunna rikedomar.
Till lycka då, du, mina fäders stad!
Väx trygg, v ä x glad och gläns i sommar- ljuset — när ut " från redden stäfva skeppens rad, hör ifrån fyllda segel hyllningsbruset!
DANIEL Lena hyste en oviss dröm, som aldrig fått bestämda konturer, o m någon liten lugn ålder- domsvrå, där h o n någon g å n g skulle äga rätt att hvila sina arbetströtta lemmar, inte för jäm- nan, det menade bon visst inte, men i alla fall någon stund på dagen, så som hon sträf- vat vore det ju icke för mycket begärdt — ja, om bara unga Stenholms icke funnits till och på köpet i ständigt nya upplagor, det slok framför allt ålderdomsdrömmen.
Fru Adéle ändrade småningom skepnad, mo- dellfiguren försvann, manicurenaglarna likaså, I Landets främsta FALLSTRÖM.
möda, som i afvägande af om den motsvarade förmånen af föda, kläder och husrum.
Och likväl — kunde en fågelunge äta mindre än hon, hennes Ögon bådo om ursäkt för hvarenda bit h o n lade på sin tallrik, och det var ändå alltid de sämsta bitarna, och husrum, hon låg på ett sofflock i b a r n k a m m a r e n och för den gunsten såg hon till barnen om natten.
H v a d kläder angick, kunde ingen fordra mindre, hon gick året o m i en kjol och en kofta af tryckt domestik, hon hölls ju alltid i köket, så något annat var ej nödvändigt, nog gjorde hon rätt för sig, men det var ingen som ville inse det, och det var det som blef så bittert.
Och så kom det svåraste, då de värkande lemmarna helt och hållet vägrade att göra tjänst, då h o n blef liggande ur stånd att resa sig, oduglig som en saftlös frukt, blott och bart en börda.
Ja, det läste hon dagligen i kärlekslösa ansikten, maten som vårdslöst slängdes fram åt henne, oviljan i den knappa vård man gaf henne, allt sade tydligare än ord: » hvad har du i lifvet att göra? » Och hennes trötta tankar började sjähva att kretsa kring denna fråga: » Hvarför skulle hon finnas till? » Det.var just nyårsafton och två månader se- dan den d a g hon blifvit sängliggande, månader så långa som år.
Hela den öfriga familjen var på kalas hos fru Adéles syster, som haft den turen att vinna en rik hökares hjärta och hand.
Lena låg där alltså ensam i mörkret.
Svärdottern h a d e visserligen nådigt föreslagit att lämna lampan tänd, men hon hade bedt att få den släckt, hvarför skulle man slösa med fotogen för hennes skull, o m b a r a rullgardinen fick vara uppe efter det var stjärnklart.
H o n fick som h o n b e g ä r d e; det stojande barnklam- pet, Antons tunga fotsteg, allt dog bort bakom den låsta tamburdörren, och hon var ensam med tankar, som hon för första gången hade riktigt tid att tänka ut.
H o n märkte det, det var icke godt att tänka, närmare och närmare trädde lifvet och dess innebörd inför hennes allvarsamma ögon.
T y n g r e och tyngre grep en hand o m hennes hjärta och pressade det samman.
D e vissna h ä n d e r n a rörde sig nervöst öfver det dåliga täcket, det sämsta som fanns i huset, och blicken vandrade mellan kaminen, som med ett glödrödt öga stirrade ut i rums- mörkret, och stjärnorna, som glindrade och blinkade kyligt strålande långt, långt bortifrån.
Hvarför skulle människor födas till plåga och bekymmer, hvarför skulle de lefva till ingen nytta?
— Om hon icke funnes till, det vore ju bättre för dem alla — och för henne också.
hon blef en grof kvinna med gäll röst och skarpa ögon, som gick omkring och grälade, det e n d a h o n för öfrigt gjorde; i hemmet gick allt som det kunde och så var det ju ej un- derligt att ingenting ville hinna till, b a r a strum- por åt fyra b a r n g å r till pengar, när det inte finns någon i huset som vare sig stickar eller stoppar och för öfrigt det e n a med det andra.
När fru Adéle klef öfver Lenas tröskel, k ä n d e hon alltid liksom en sammansnörpning af stru- pen, ty bon visste, att svärdottern ej skulle aflägsna sig, innan den sist hopsparade för- tjänsten gått öfver från byrålådan till den Och nu skulle ett nytt år börja.
alltid lika tomt g a p a n d e portmonnän, och så H o n tyckte sig se sonens obevekliga ögon h ä n d e sig att Lena vid sjuttio års ålder var stirra emot sig, det låg som en tyst uppma- värkbruten, utarbetad och fattig som en skåp- ning i dem och vid sidan däraf glimtade det råtta.
Anton h a d e emellertid kommit på egna försmädliga leendet från svärdotterns tunna, fötter och öppnat en lärftskramhandel; att låta - obarmhärtiga läppar, lika obarmhärtiga när modern komma på fattighuset ville han för de tego, som när de talade.
skams skull ej tillåta; så blef Lena på nåder Om hon.
.
.
k u n d e det verkligen vara orätt?
upptagen i familjen och från det ögonblicket H e n n e s h ä n d e r kommo i darrning.
Vore det blef det henne fullt klart hur tung lifvets börda inte b ä s t.
.
.
nu då hon var ensam.
H o n blic- var.
k a d e in i det röda glödögat och med ens hade hon fattat sitt beslut.
Inte för att h o n skrymde och kostnaden för Långsamt under oändlig pina släpade hon lejd hjälp sparade hon in genom sitt arbete.
sig fram till kaminen, skyfflade på nya kol och H o n låg i trappan på sina värkande k n ä n så med uppbjudande af sina sista krafter sköt och skurade, hon bar den minste, tunge pojken hon spjället.
på sina vissna armar, hon ansträngde sina » Herre Gud, o m det är synd, så förlåt den! » gamla ögon med lagning och stoppning, men mumlade hon och så släpade hon sig tillbaka trots allt k u n d e hon icke bli kvitt känslan af till bädden, knäppte ihop händerna öfver brö- att betraktas som nådehjon och den känslan stet och lade sig att vänta på befriaren.
blef tung som bly att bära på.
H o n h a d e ju nödgats göra sig påmind, efter- Det var en särskild klang af ringaktning i som hon blifvit bortglömd.
fru Adéles röst, när hon tilltalade sin svärmor, och hön mönstrade med kalla blickar hennes litterära och konstnärliga illustrerade familjetidning bör ej saknas i något hem.
Pristäflingar hvarje vecka.
Helt år 6: 5 0, hälft år 3: 2 5, lösnummer 12 öre.
— 367 — IDUN
* j * e * ^i I Stocé / jofm dp /?
ij-jsjufi / j ?qp C3Q0CII) OCIJ (X) CIZ300CID^ af alla D ET möten, STÖRSTA som hållits och komma att hållas i Stock- holm under denna mötes- sommar, och alldeles säkert det mest populära, gick för- liden lördag och söndag af stapeln i Stockholm.
Det hade gått ett riksuppbåd bland sångarna landet öfver, och medlemmar af 14 pro- vinssangarförbund, till ett antal af närmare 3,000, hade hörsammatkallelsen med sina dirigenter i spetsen.
Som goda patrioter började sån- garna sin kampanj i det lätt- O0CZD00CZXXX eröfrade Stockholm med en storslagen tonhyllning å borggården för konunga- paret.
På lördagens afton konserterades så på utställ- ningen och det blef en fri- luftskonsert af hittills okända dimensioner, åhörd af mång- tusentals människor.
Icke mindre lyckad blef sönda- gens konsert på Skansen.
Ett varaktigt minne af sångardagarna är Svenska rikssångarförbundet, som bildades vid sammanträde på söndagen.
xxrzDOOZDooc Stadsingenjör G. Hultquist, sangarmötets sekreterare och ene ledare.
2.
Hr Hultquist på anförareestraden.
3.
Rektor G. Kallstenius, sangarmötets.
andre ledare.
4.
Sångarskarorna på utställningen.
5.
Dalarnas sångarförbund sjunger på Skansen.
6.
Sångarhyllningen på slottsborggården.
7.
Konungaparet tackar för hyllningen.
Foto för Idun af A. Blomberg.
JyifjCcvis strövtåg på Stockholm 20 juli 09.
O, käre biskop!
N ÄR TÅGET dånade in på stationen och jag icke såg dig, men i stället Paul och honom så allvarlig, då kände jag det, som om förskräc- kelsens blixt jagat tvärt igenom mig och nitat mig fast på perrongen, men då jag hörde, att det var bara dom- prosten som var utstäffningen sjuk och bara litet, då tyckte jag miss- räkningen att du in- te kunde komma än var jämförelsevis lätt att bära.
Men jag darrade och snyftade som en stockholmska, när förskräckelsen väl var öfver, och inte förr än efter en kvart märkte jag, att Paul gick och höll mig under armen på Gustaf Adolfs torg.
Så att om du får höra det på omvä- gar, så vet du sam- manhanget.
Men 1 " Beerafmne: i Leksand " tapet af Ferd.
och Anna Boberg, utf.
af Nordiska Kompaniet.
2.
Nordiska Kompaniet: Hvardagssalong, komp.
af D. Blomberg.
3.
Nordiska Ne Komp- Matsal komp af D. Blomberg.
4.
Isidor Hörlin: Matsalsskåp.
5.
Nordiska Möbl.-A.-B.
: Herr-rum, komp.
af R. Ostman.
6.
Nord Komp.
: Skåp, komp af F. Konsthandtver- Boberg.
7.
Myrstedt &amp; Stern: Sängkammare, komp.
af O. Rothweiler.
8.
Nordiska Möbl.-A.-B.
: Sideboard till matsalsmöbel, komp.
af R. Ostman.
karnes gillestuga, anordnad af D. Blomberg.
L^A^ ' KUNGLIGT BESÖK PÅ UTSTÄLLNINGEN.
.. •i.e .. \ TÅR FLITIGE utställningsfotograf presenterar * här tre vackra bilder från det besök vårt kungapar med sina badensiska gäster här om dagen af lade på utställningen.
Bild 1: Storhertiginnan af Baden och konung Gustaf.
Bäd 2: Storhertigen af Baden, vägledd af lands- höfding Svedelius ock arkitekten Boberg.
Bild 3: Drottningen och prinsessan Maria.
käre, o, det får aldrig hända dig något, aldrig, och jag skall göra allt hvad du önskar af mig, men jag vet ju att du vill nästan alltid detsamma som jag.
Men Paul är väl rolig!
Vet du hvad han gör nu om dagarna?
J o, han går och ser på bosätt- ning och det allra roligaste är att han påstår, att jag måste vara med, ehuru jag säger honom, att det gör saken betydligt mera komplicerad.
En sådan bagatell som hvem som skall sitta och se dekorativ ut i salongen, servera te i fruns rum, vara huslig i köket och spegla sig i sängkammarspegeln det talar vi aldrig om.
Endast när jag säger: vet du om hennes ögon går till den där tapeten?
eller, tror du att hon tycker om ovala matbord?
ser vi på hvarandra och skrattar, ehuru vi inte menar detsamma med det.
Men vi har hållit på nu två dagar bara med möblerna i den vänstra längan af ut- ställningen, och jag tror, att när jag skolkat ibland, har Paul varit ensam och frågat på pri- - serna.
Men vi skall väl talas vid på allvar en gång också, och ännu har jag öfverrasknin- gar för honom.
Emellertid, ack biskop, inte är det något fel på möblerna, endast det att de äro så många, att intrycken lätt förvirras.
Carl Johansons två interiörer äro redan honom mera värdiga, matsalsmöbeln af inlagd mahogny är också mycket gedigen, utan anspråksfullhet, likaså herrumsmöbeln, men tror du han stan- nar vid det!
Han hastar till Nordiska kompaniet, där har han varit förut, och nu skall han visa mig.
— Men Paul då, säger jag, stanna och se på Bobergs tapet i fonden.
— Den skall ses på nära håll, säger han.
— Det är lika nödvän- digt att se den på afstånd, svarar jag.
— Något sådant måste man ju ha, förklarar Paul och ser sig om i Nordiska kompaniets hvardagssalong.
Ett rum, som är stilfullt och tar sig väl ut, men där man trifs.
— Sätt märke för arkitekt Blomberg då, säger jag, och Paul går omkring och känner på sidentapeterna från Almqvist, tycker att alm är litet mera distingeradt än björk, profvar gungstolen, mäter på bokhyllorna, känner på rå- silkesgardinerna.
(Ingen törs hindra honom.)
Jag tittar — slött, säger Paul — på det hela, utan intresse för detaljerna och tänker blott, att i det där utsprånget med blommor och böcker nära.
till hands och en god stol invid bordet skulle jag må förträffligt och bli outhärd- Nu skall du försöka tänka dig Paul och mig, ligt lat och estetisk, just som Paul vill ha en.
bägge otadligt hvitklädda och i panamas, men Paul säger: — det är något att tänka på, jag den förre med katalog och anteckningsbok, som säger: — j a, man kan j u inte alltid sitta på jag föraktar, så snart det inte gäller hemslöj- sidenstolar med förgyllda ben.
Han säger: den.
Då man ser Paul med hållning som en — ja, men de hör till ändå, och så går vi till riksmarskalk träda fram för att undersöka ett praktsalongen.
O, j a, den är utsökt i hvarje möblemang till 15,000 kronor och bli alldeles detalj, från gobelängen och de två dyrbara skå- blek och hopfälld af obehag, när folkströmmen pen till bokbandet från Hedberg och de emal- kommer honom för nära, eller ett folkskolebarn jerade Hallbergska dosorna på byrån.
Det är trampar på hans lackerade skor, då förstår man, också mycket roligt att studera och njuta af att han måste tänka i slottsstil och att ett och ' förvånas öfver, roligt att läsa af den bo- hjärta och ett öfverståthållarpalats är hvad som bergska handstilen i inläggningarna i päron- skulle falla sig naturligast för honom.
Stackars träskåpets inre, som gömmer oanade rikedomar Paul!
Han gillar t. ex. inte björk.
Vi kom- af idéer, och i pokalernas och stolarnas linjer, mer in i Sv.
Konstslöjds utställning, där Wal- men att en ung man, som skall sätta bo, kan ha lander har två interiörer, bägge i björk, den något annat än ett mycket platoniskt intresse ena i en kall och den andra i en mild färgton, af allt detta, förstår inte jag.
Och dock hörde och bägge något af det vackraste enligt min jag att han frågade om alltsamman var beställdt smak som finns i möbelväg på utställningen: eller till salu.
J a g gläder mig a t t få visa materialet, dekoreringen och färgsammanställ- dig gobelängen, ehuru jag vet, att du kommer ningen med möbeltyget.
Det är något diskret att stöta dig på något sådant som att folk står och hemtrefligt på samma gång öfver det.
*; &lt;. '
med hatten på och händerna i byxfickorna, — O, Paul, tänk den som —!
säger jag.
medan prästen läser begrafningsritualen öfver en öppen graf.
Men du kommer att njuta med Men han nickar förströdt och tågar ifrigt vidare mig af alla dessa skilda dalfolkstyper, så för- till ek och mahogny.
;;;;; F * ör hindra icke fotsvett genom användande af medel, som tilltäppa hudens po-er, utan genom hudens vård.
Missvård af fötterna förorsakar många obehag och ej sällan sjukdomar.
Af hvil- ken stor betydelse vården af fötterna^är, därpå är Kneipp-kuren ett tydligt bevis.
E t t godt medel är äfven att fukta fötterna med Salubrin och frottera dem; att efter tvätt- ning med vatten fukta dem med Salubrin verkar uppfriskande på huden.
träffligt återgifna, af detaljernas rikedom och åt färgernas harmoni.
Det är sju flickor som i 1 3 / 4 år arbetat på gobelängen, med ett rörande intresse, säger man, en outtröttlig flit och något af denna oegennyttiga glädje att få tjäna kon- sten, om än på en mindre bemärkt plats, som slagit mig som något så vackert, när j a g mött den.
Allt detta märks också på arbetet, hvarje inslag i väfven tyckes mig tala högt om de arbetandes kärlek och pietet.
Det är samma historia med Paul i matsalen.
Dess tunga mörka mahognymöbler och skulpterade panel passar för ett medeltida slott och ett medeltida slottsherrskap med ett gifvande land- skap i förläning, men Paul tänkte ögonblickli- gen sig själf vid den öfre bordsändan och det skulpterade skåpet med Sten Sture och Gustaf Vasa som en passande bakgrund.
J a g nöjde mig med att begrunda och pränta i mitt minne den förtjusande idén med anordnandet af en fönstersmyg, begränsad af två skåp för silfver och porslin, liksom jag i mitt hjärta gömde arki- tekt Blombergs spiselvrå i herrum-net.
Jag har en sann passion för oregelbundenheter och öfverrask- ningar.
Men Paul säger: — Starbäcks romaner!
och skrattar.
Han begriper inte bättre, vet inte hur iscensättningen kan skapa stämningen och att det inte är de väldiga gemaken, som gör det.
— Jag har ännu inte hört dig säga, att du vill bli snickare, skämtar han.
När skall vi resa ner till Nyköping och gå igenom en liten kurs på Nordiska kompaniets verkstäder?
I — Låt oss se allting här först, svarar jag tåligt och drar honom in i nästa afdelning, som är Nordiska möbleringsaktiebolaget.
J a g konstaterade här a t t svenska möbel- arkitekter ha mest sinne för matsalar och herr- rum, salongen och sängkammaren slår dem litet åt hufvudet, om du förstår hvad jag menar.
I herrummet, komponeradt af Östman, fängslades jag ånyo af spiselvrån, en nisch, fodrad med bokhyllor, så att när man sitter på brasbänkarna och kommer i gräl om ett citat, är det bara att resa sig upp och leta fram Shakespeare.
J a g var mycket förtjust också af idén att sätta bokhyllan i vinkel rakt ut mellan fönstren och sedan skrifbordet tvärs för, hvarigenom man bildar två trefliga fönsterplatser, från hvilka man inte kan se hvarandra.
Det roliga i detta upp- skattade emellertid alls inte Paul, men han vet IDUNS MODELLKATALOG j __________ 370 — Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla ' hem.
Pyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Kolorerad * omslag.
Prennmerationapri » 2.20 18r helt år — 60 öre pr häfte.
: ^^^^^^^^^ •
FRÅN w * &amp; ORSA — SVEG- BANANS INVIGNING.
tager blomsterhyllningen i Orsa.
Bild 2: Konun- gaparet a / hör invigningstalet i Sveg.
Bild 3: Konungen inskrifter sitt namn å minnesstenen i Sveg.
Erik Boden, Borlänge, foto.
f-JÄRJEDALEN HAR fått sin första järnväg 11 med den nyöppnade Orsa — Sveg- banan, och kungaparets närvaro förhöjde den högtidliga in- vigningen.
Bild 1: Drottningen mot- • väl inte så mycket om lifvet som jag och Nor- diska möbleringsaktiebolaget.
Du ser, att det är möblernas relation till hvarandra som mest in- tresserar mig.
För stil och form har jag inte så mycket sinne.
Och det skulle lika litet falla mig in att gå och stryka på en främmande möbels " elegant behandlade y t a " som på en främmande människas.
Emellertid är jag mycket intagen, alltjämt platoniskt, i bolagets matsals- möbel, särskilt dess sideboard, som har en mo- dell, som borde slå igenom, den är ädel och värdig.
Hos Myrstedt och Stern, där i en salong, som eljes lämnar en tämligen oberörd, står en stor, präktig länstol, hvilken kommer en att rörd minnas det stackars 90-tal, som sett en födas, är i herrummet en ännu mera radikal anordning för att skilja invånarna åt, och bokhyllan ofvanför skrifbordet, som står ut från väggen, är ordnad alldeles som tvättställen i första klass sofkupéer med en bokrad åt hvart håll.
Sängkammaren, säkerligen mycket dyr- bar, är som ett stort trähaf, panel och stora skåp omkring sängarna i en särdeles vacker björk.
Det är stadigt och renligt, men litet kallt och vittnar godt om firmans tro på äkten- skapets oomkullrunklighet.
Toalettbordet är något af det mest förtjusande jag sett, och jag måste säga att det hela gör sig bra.
Du får icke tro som jäg gjorde, att möbel- uppvisningen är slut med detta.
Om en stund kommer man till arkitekten Isidor Hörlins dyr- bara matsal med gyllenläder af fröken Gustafva Meukow på alla stolarna och dyrbara inlägg- ningar.
Paul vill naturligtvis gärna ha det eller något liknande.
Jag var jämförelsevis lugnare, när vi vandrade igenom Konsthand- verkarnas gillesstuga, anordnad af arkitekten Blomberg, ty Paul förstår ju att dess innehåll med receptionsstol och gillesskrin ändå icke är för honom.
Vi undgingo också lyckligt alla faror i arkitekten Bergstens utställningsrum, trots att det innehåller vackra saker, och när vi gått igenom den stora salen invid, där ar- kitekterna Westman, Östberg och Lindegren utställa, och jag darrat ett ögonblick för Pauls räkning inför dess dyrbarheter, voro vi ändtligen färdiga med första afdelningen, och kommo ut i det fria.
För att nu också tala om något världsligt och inte blott den heliga konsten, så stötte vi ihop med det badensiska hertigparet, bror och svägerska till drottningen, som, mera lyckligt lottade än den store tsaren, gingo omkring helt ogeneradt på utställningen och i sällskap med våra kungliga besökte både de mera all- varliga och skämtsamma afdelningarna, som det syntes mycket intresserade af allt.
Midt un- der deras besök måste våra kungliga resa till järnvägsinvigningen i Dalarna ..
De ha en ar- betsam somrrar i år, men hvem har inte det?
Paul helt enkelt blir här, säger han,, till dess du kommer upp.
J a g längtar mycket efter några rader från dig.
HILLEVI.
Ur barnens värld.
Från Iduns Barnens-Dag-pristäfling.
(Forts.) Några episoder ur små barns lif.
TT STUDERA utvecklingen af barnets tanke och känslolif är väl ett af de mest tacksamma och roande studier en vuxen män- niska kan ägna sig åt.
Om hvar och en som har barn i sin närhet, ville uppteckna en mängd episoder eller lustiga eller rörande uttryck, som stå i förbindelse med de små, så skulle sådana anteckningar utgöra en både omväxlande och treflig lektyr, åtminstone för mödrarna.
Här nedan följa några små bidrag till en dylik hemlektyr.
Jag är nu en gammal mormor med gråa hår, men då var jag en skoltös på åtta år, med långa gullgula lockar, och lifliga bruna ögon.
Jag hade många vackra saker att leka med, dockor och dockskåp och mycket annat, men det käraste j a g ägde var en liten fågel, ett geni bland fåglar.
Pipi var barn af en kanariefågel och en grönsiska och hade ärft sin fars sångröst och sin mors klok- het.
Han kunde sitta timtals på min axel och sjunga, under det j a g gick fram och tillbaka på golfvet och läste mina läxor.
Dörren till.
hans bur stod öppen hela dagarne och hur många rum j a g var ifrån det, där lille Pippi satt, kom han blixtsnabbt flygande, då jag ro- pade på honom.
Om söndagarne då min mor läste predikan högt, kom ofta Pippi inflygande A i hennes rum och satte sig på bordet framför toalettspegeln och under det han speglade sig vaggade han på sitt lilla hufvud och sjöng så att det ekade i rummet, ända tills j a g fick lof att bura in honom, dels därför att han öfver- röstade min mor och dels därför att jag omöj- ligt kunde hålla mig allvarsam, då Pippi sjöng sina drillar för sin spegelbild.
f " 4 En dag, då jag kom hem från skolan, sprang jag häftigt från det ena rummet till det andra och Pippi, som hörde min röst, skulle som van- ligt flyga efter mig.
Just som jag utan att tänka på Pippi skulle draga igen en dörr efter mig, satte det lilla djuret sitt hufvud emellan dörren och dörrspringan.
Det var ett ögon- blicks verk, innan jag hann tänka låg min kära lilla fågel död vid mina fötter.
Min sorg öfver denna lefvande lilla varelse, som jag ägt och beskyddat och som visat mig tillgifvenhet, var så stor, att om den varit lika långvarig som den var bitter, skulle jag ej kunnat bära den.
Men det hör till barnets lyckliga gåfvor att fort kunna återhämta sig från sina sorger.
J a g grät hejdlöst i en hel dag, men sedan talade jag ej mera om min förlust, glömde den kloke och vackre lille sångaren gjorde jag dock aldrig.
Då min äldste son var tre år bodde vi fyra trappor upp, och midt öfver gatan låg den affär där vi brukade köpa bröd m. m.
En morgon stodo en af mina döttrar, jung- frun och jag ute i köket och rådgjorde om de uppköp, som skulle göras, under tiden kom den lille pysen ut till oss och stod en stund tyst och hörde på oss.
Men rätt som det var försvann han och med honom den stora korg, som jungfrun ställt ifrån sig på en stol.
Så snart vi märkte att gossen var borta, blefvo vi förskräckta, ty köksdörren hade stått på glänt.
Tänk om barnet gått ut i förstugan och fal- lit utför trappan, vi rusade ut, men pysen var hvarken i förstugan eller trappan, vi sökte ho- nom i rummen, men ej heller där fanns han.
Då kom en af hans systrar att se ut genom fönstret, och hvad fick hon se om inte sin lille bror med den stora korgen på armen, krypan- de uppför trappan till affären midt öfver gatan.
Den lille hade blifvit hungrig och tyckt att vår rådplägning varade för länge.
Att han fick sällskap uppför trapporna säger sig själf.
Hvarje husmoder B a m g a r d e r o b e n Hvarje sömmerska likaså.
bör prenumerera på år 3 kr.
; hälft år 1:60 kr.
^ @ Pris för helt Lösnummer 30 öre.
— 371 — ^ ^ 12 häften årligen.
3^£J En af mina flickor, då en liten yrhätta på fem år, hade en dag gjort någon odygd, jag minns nu ej hvad det var.
Jag ställde henne i en garderob, där en smal ljusstrimma silade in genom dörrspringan.
Efter en stund frågade jag utanför garderobsdörren: " Står du där nu och skäms? "
Med den gladaste stämma i värl- den svarade lillan: " Nej, jag sitter. "
Då jag öppnade dörren, satt den unga damen midt på garderobsgolfvet och hade placerat alla i gar- deroben befintliga skodon i en smakfull ring ruhdt omkring sig.
Den ofvan omtalade lilla yrhättan är nu mamma till en förtjusande tvåårig flicka med rosiga kinder och det mest skälmaktiga leende man kan se.
Hon är från morgon till kväll sysselsatt med att styra och ställa med en hel del saker, som inte precis höra till hennes område.
När då hennes mamma med sträng röst säger: " Så får inte Lillan göra, då får hon stryk på fingrarne, " så skakar hon blott på hufvudet och säger med sitt förtjusande leende: " Åh nej, de tror ja inte. "
När hennes pappa häromdagen talade om Konstantinopel, hörde Lillan så noga på, att pappa fann sig föranlåten att fråga om hon kunde säga ett så svårt ord.
Lillan skakade emellertid på hufvudet och förklarade att " Lillan tan inte säja tonstantinopet. "
En femårig liten gosse hörde jag en gång hålla ett fantastiskt föredrag med åtföljande gester om " Naturens hästar. "
En annan liten gosse vaknade på morgonen och ropade: " Mamma, jag har drömt att jag var i himlen, där var så fint och Gud var så god och vacker. "
" Hvad sade Gud till dig, " frågade hans mamma. "
J o, Gud sade: Var så god och tag en stol och sitt ned. "
S. ALMQVIST.
Utan lof.
K ÄLKÅKNINGEN pågick som bäst borta i backen bakom ladugården på Högmoen.
Alla granngårdarnas småpojkar och flickor bru- kade samlas där, ty ingen backe var så brant och präktig som denna.
Alla hade de sina mera eller mindre goda kälkar, endast lille Nils var utan.
Nog hade far lofvat honom en kälke, men just nu skulle allt Nils bra ' gärna velat ha den, ty i dag hade de lof från skolan, och en klar och solig himmel gaf glans och sprittande lif åt hela nöjet.
Klockarens son Per ståtade med en ny blåmålad en, och han såg så ret- samt viktig ut, då han sade till Nils: " Stackars dig, har du icke ett bräde en gång att sätta dig på. "
Nils svarade ej, men frågan väckte en tanke inom honom: Om jag endast kunde hitta på något att åka på.
— Nog hade han väl ett bräde alltid, far var ju snickare.
Men åh, nu visste ' han!
Och han vände sig hastigt om och sprang hem, så fort han kunde.
Han skulle fråga mor, och han skulle ej gifva sig; innan han finge lof.
Olyckligtvis hade mor gått med mjölken till Beata i Åsen, sade far.
Och Nils vågade ej fråga honom, ty respekten för far var mycket stor, och far tillät sällan något onödigt påhitt, som han brukade kalla det.
Nils gick ledsen ut igen, men tanken kunde han ej så lätt frigöra sig ifrån, han skulle bara gå ned till Fadeburet och titta på föremålet.
Jo, där hängde det så fint och grant måladt, det nya stora träget, som far hade snickrat till mor i julgåfva, och mors namn M.
B. med röd färg lyste som guld i solskenet.
Han vände det upp och ned och strök med fingrarna längs botten.
Minsann var det inte precis lika halt som en kälke, och tänk så bra det skulle vara att på samma gång få visa pojkarne, att mor ägde ett så fint tråg.
Nog trodde han att mor skulle tycka likadant,; Uppgif lifvidd (nndei umsrne), midjevild ooh kjollängd; erhåller NI till Hder figur; fullt tillförlitliga, m o d e r n a o. e l e g a n t a •Jr £) f t ft J3k I " C f T l f t # 1 C l » Ot 8 hon som var så stolt och glad öfver sin gåfva.
Han sprang nedåt stallet, fick tag i ett rep, trädde det genom hålet i tråget och drog det försiktigt efter sig ut genom dörren, tog vägen bakom stallet för att far ej skulle se honom från fönstret, där han stod och arbetade.
Väl kommen utom synhåll, skyndade han bort mot Högmoen med tråget slängande efter sig.
När ungdomen fick se Nils komma med sitt roliga åkdon, väckte det stormande jubel och äfven löje, så Nils såg nästan litet blyg ut.
Men alla beundrade dock den fina pjäsen, och då flere af pojkarne bådo att få åka med, vaknade hans stolthet, nog skulle han laga, att de finge följa med i tur och ordning.
A hvad det gick!
Med lysande ögon och stolt min åkte Nils utför branten med en gosse i sänder.
Nu skulle han visa Per, att han hade vida bättre än ett bräde att komma med — och modet steg.
Nog kunna vi få plats en tre fyra stycken, sade han.
Sagdt och gjordt.
— Nedför gick det i en svindlande fart.
Men det var mera än tråget tålde vid.
— Krack — lät det, och pojkarne rullade alla fyra om hvarandra i snön.
— Tråget hade brustit midt itu.
— Nils var som lamslagen, där han stod och betraktade olyckan, äfven pojkarne stodo medlidsamt tysta, men Per gaf till ett gapskratt.
— Nu fanns intet annat att göra än att knoga hem med tråget igen och tala om för mor hvad som händt, men hvad skulle väl far säga.
Det blef stryk förstås och mor skulle väl gråta hon, stackare.
— Han önskade, att han vore död.
— Han hade suttit och inväntat mors hem- komst, inkrupen under trappan; sedan smög han sig sakta in efter henne, talade om allt- samman och bad henne förlåta samt yppa för far hvad som händt, ty mor kunde säga det så bra, hon.
Mor blef förfärligt ledsen, men äfven hon tänkte på far i denna stund.
Hvad skulle han väl göra med pojken.
— Nils, sade hon, gå till far, säg hvad du gjort och bed om förlåtelse.
— Mor!
Mor!
— — Jo, Nils, visa att du är en modig gosse.
Tänk på, att när Gud kan förlåta människorna deras stora synder, när de ångra sig och bedja om förlåtelse, så ska inte heller du draga dig undan förlåtelsen för straffets skuld.
Nils gick med blekt ansikte och klappande hjärta in till far, som brådskande lät sågen med ett hvinande ljud skära in i en träribba; han såg ej ens upp, när Nils kom in.
— Far, är det sant, att Gud förlåter alla synder bara vi ber om det?
Far blef uppmärksam på tonen, kastade hastigt en blick på gossen, såg hur blek han var, men fortfor att såga.
— Jo, sade han, om man ångrar uppriktigt.
Ingen ångrade väl djupare än Nils i denna stund, men inte trodde han det hjälpte honom mycket inför far inte.
— Och det är allt som behöfs, far?
— Nej, man skall också i handlingar visa, att man ångrar.
Nils såg plötsligt helt glad ut.
Nog skulle han reda sig dem förutan.
— Far!
jag bryr mig inte om de nya kän- gorna far har lofvat att Anders skulle få göra åt mig.
Nu såg far allvarligt på Nils, där han med afvigsidan af sin hand torkade bort de fram- brytande tårarne.
Far förstod så innerligt väl alltsammans.
Med rörd stämma sade han, i det han lade sin hand på gossens hufvud: Hvad är väl jag, om jag ej skulle kunna förlåta.
Under tårar berättade nu Nils om sitt tilltag, och fick äfven förlåtelse.
Tråget lagade far, och åt Nils tjänade det som en varning, att man aldrig skall taga något utan att fråga först.
iSpalten om böckerna » &gt; IDUNS BOKLISTA upptar hädanefter titlarna på * samtliga insända nyutkomna böcker.
De arbeten, som dessutom önskas granskade af våra fackanmä- lare (för skönlitteratur friherrinnan Marika Stjern- stedt m.
fl., för ungdomslitteratur seminarieadjunkten Marie Louise Gagner), böra tillställas redaktionen i tvenae exemplar.
V ERNER VON HEIDENSTAM har fyllt femtio år, och i serien Svenskar, de små eleganta gula böckerna, har ingått en essay öfver honom af John Landquist.
" Verner von Heidenstam — så börjar för- fattaren — hvilken stor och förnäm klang, hvilken egen tjusning ägde ej detta namn för oss allt från vår tidiga ungdom! "
Förträffliga inledningsord.
Glansen, klangen,, är det icke just hvad som framför allt för vår inbillning stått kring detta vackra diktarnamn?
Vi ha haft många litterära gudar, men ingen har väl tyckts oss mera värd benämningen.
Hvem af den generation, som under 90-talet med brän- nande kinder och ödmjukt hjärta tog emot litteraturen, hvem kan glömma entusiasmen för Heidenstams diktsamling 1895?
Det är fullt rättvist att Landquist påpekar att den kanske för många, trots allt annat ypperligt, kommer att stå som det yppersta.
Landquist uppdelar för öfrigt sin korta essay i sju kapitel, af hvilka endast ett innehåller några biografiska antyd- ningar.
Det är skalden, konstnären, det all- männas egendom i Heidenstam han behandlar, ytterkonturen af hans lynne, sådant det i klas- sisk förnämhet står för oss, samt verket i dess olika faser.
Sådan uppgiften förelegat har för- fattaren förträffligt löst den, och hans bok står som ett fullgodt, koncentreradt uttryck för vår tids litterära uppfattning af vårt ståtligaste litterära namn.
Leon Larson: Samhällets fiende har redan ut- gått i tre upplagor om flera tusen exemplar.
Det är ett häfte på något öfver hundra sidor, och dess succés beror i första hand på dess ämne och dess tendens.
Boken är, om man så vill, ett motstycke till Ossian-Nilssons Barbarsko- gen, och det intresse den väckt är intresset för klasskampen, för striden och stridsmetoderna i de olika sociala lägren.
Barbarskogen ger en bredare tidsbild, rör ' sig också med betydligt större material, höjer sig med starkare dikte- risk kraft öfver tillfälligheterna, men bägge böckerna peka till sin allmänna riktning åt samma håll: från vänster till höger!
Och häri ligger till stor del hemligheten med deras utom- ordentliga framgång.
Man har tydt dem (och välkomnat dem) som vittnesbörd om " omvän- delse ", om ny insikt, som en samlad framställ- ning af något, hvilket författaren icke varit ensam om att känna, alltså som tecken för tiden, och jag tviflar ej på att man i hufvudsak tydt rätt.
Särskildt Leon Larsons bok har sin tyngd- punkt i detta.
Det är skildringen af en ung arbetares väg genom fattigdom, hat och revolt.
Hjälten, Magnus, lämnar fabriken, som suger ut honom, sedan han blifvit väckt vid ett ung- socialistiskt möte i Folkets hus.
Han uppsö- ker partiets ledare (hvars modell man ej länge behöfver söka efter!)
och går själf ut som en af dess medlemmar.
Nu börjar ett lif af overk- samhet, kannstöperier och växande missnöje.
Några finska revolutionärer och bankplundrare af minst aktningsbjudande slag göra sin entré i skildringen.
De ha god råd, med dem blir det ett flott lif.
Men Magnus vämjes hemligen, och då han är nära att dragas in i ett svårt brott, reagerar han ändtligen, slår sig lös och skrifver ett bref, som blir hans slutuppgörelse med dessa kamrater, dessa samhällets fiender, hvilka han funnit lika litet ägnade att skapa » Hxpedleras portofritt Inom Sverige om rekvisition åttBljii BrhUlas omgående till nedanstående pri » inom Sverige: BlutlM 40 Bro, af likvid Insändes till KJoltnSnitsr u t a n s l i p 60 » re, Prlnsessklädning 76 » re, Reform- dräkt 76 » re, Barndräktmönsior 60 » re, K r a g m S n s t a r (Fellerin) M ä s t e r s a m u e l s g a t a n 4 3, S t o c k h o l m; 60 » re, Kappmonirtar 60 » re, N a t i o n a I d r ä k t m S n « t « r 1 kr.
WSnstor kunna äfven beställas beställa » efter andra än våra Tära modeller!
modeller.
Beställning HBnster l / l t f t l t f t c?
ftfl (Tfetf?
&amp; lt £±4t * %Tt d % •kall da d åtfölja » modell » om om önskat.
Priset i r da dubbelt mot mot &amp; itm af den den modeU BMkM Fzl,ot dä dabbelt det vanliga.
A a U U C l &amp; 111 ti l i d V C l • * * " " • *: 372 - - " l U l l l l t) iTAvFli&amp;lvlClICIe
om f ö r h å l l a n d e n a till det b ä t t r e som n å g o n s i n deras hatade motståndare.
B o k e n ger icke n å g o n djup a l l m ä n inblick i p r o l e t a r i a t e t s lif, m e n d e n s k i l d r a r m e d r y c k a n d e t r o v ä r d i g t och m e d e t t intimt p a t o s ett e n s t a k a öde d ä r u r.
J a g t r o r a t t m å n g a skola vilja t a g a del af d e n.
Ur Hans Magnus Nordlindhs efterlämnade papper v i s a r oss — h v a d vi k a n s k e ä n d å visste förut — a t t den u n g e, s o r g l i g t och för t i d i g t bort- r y c k t e författaren v a r en fin, försynt och t a l a n g - full m a n.
B i l d e r n a från S t o c k h o l m s g a t o r och omgifningar äro åtskilligt mer än j o u r n a l i s t e n s s n a p s h o t s.
D ä r finns en n ä s t a n förälskad k ä n s l a för ä m n e t, v e k t p o e t i s k t och som i b l a n d löser u p p sig, liksom flyr sig själf in i en liten lustig- het.
I afsnittet Stockholmsfigurer kommer l u s t i g h e t e n alldeles speciellt till sin r ä t t.
Det är h u m o r u t a n e t t s p å r e l a k h e t, d e t är k o n s t e n a t t v a r a rolig u t a n a t t ge ett e n d a h u g g — en k o n s t a t t s ä t t a v ä r d e på, icke m i n s t i v å r t k a r g a k l i m a t, d ä r d e t är så o n d t om k v i c k h e t!
S l u t l i g e n i n n e h å l l e r b o k e n d i k t e r, af h v i l k a j a g skulle tro m å n g a hittills o t r y c k t a b e k ä n n e l s e r af en d r ö m m a r e, en tviflare på sig själf — och en god m ä n n i s k a.
S k o l a vi nu t a l a om s. k. s o m m a r b ö c k e r?
I första r u m m e t t o r d e väl då A. F. Gellerstedt: Ur gläntor och snår v a r a en s o m m a r b o k.
En bok om r o s e n b u s k a r, fågelungar, t u s e n b a g a t e l l e r och o ä n d l i g t s m å s a k e r ur t ä p p a n s eller djur- v ä r l d e n s, j a, t. o. m. en och a n n a n m ä n n i s k a s h v a r d a g s l i f — m e n b e r ä t t a d e af d e n ä l s k v ä r - d a s t e, v ä n l i g a s t e, m e s t i n t r e s s e r a d e af gamla herrar.
D e t är d e n n a t o n, som ger b o k e n h e l a d e s s l ä t t a c h a r m och gör a t t m a n minns sidor ur den m e d v e r k l i g t nöje.
— I s a m m a d r a g vill j a g g ä r n a r e k o m m e n d e r a en a n n a n inta- gande bok.
D e t är Fyra små troll af Helene Voigt-Diederichs, öfvers.
af J e a n n a O t e r d a h l.
H i s t o r i e n är icke för b a r n u t a n om b a r n, och d e t är s v å r t a t t inte d r a g a s m e d af d e n n a o k o n s t l a d e och r ä t t p l a n l ö s a s k i l d r i n g u r fyra b e h ä n d i g a små u n g d o m a r s t i l l v a r o.
Icke att d e s s a fyra s k u l l e v a r a s ä r s k i l d t u n d e r b a r a — för " u n d e r b a r n " b e v a r e o s s!
— de h a t v ä r t o m g e m e n s a m m a d r a g m e d alla lifliga, k l o k a b a r n vi själfva k ä n n a, l h t s t t y c k s e n k l a r e än a t t s k i l d r a dem — och d o c k, d e t är ett s t y c k e k o n s t i d e n n a lilla bok, så fri från p e d a g o g i s k a syften och från all p r e t e n t i o n.
Ett uppvaknande, b e r ä t t e l s e af Gurli Hertz- man-Ericson är — j a, h v a d är den?
En rätt ö f v e r s p ä n d, naiv r o m a n, af h v i l k e n m a n k n a p - past törs d r a g a n å g r a s l u t s a t s e r om författarin- n a n s e v e n t u e l l a l i t t e r ä r a framtid.
U t a n tvifvel skrifs d e t i v å r t l a n d ett a n s e n l i g t a n t a l b ö c k e r i denna stil: kvinnoöden i ovärdiga äktenskap, den ädle r ä t t e s u p p t r ä d a n d e, däraf följande konflikt — och ett eller a n n a t slut.
Af d e s s a m a n u s k r i p t refuseras de flesta af f ö r l ä g g a r e efter f ö r l ä g g a r e och ett fåtal p u b l i c e r a s.
Till de utvalda har " E t t u p p v a k n a n d e " kommit att höra.
Och b o k e n ä r ej illa skrifven, den k a n s k e k a n roa n å g r a och k a n s k e b r i n g a en eller a n n a n till e f t e r t a n k e — h v a d v e t j a g!
M e n h v a d den s a k n a r, är den p e r s o n l i g a fantasiens eller gestaltningsförmågans s ä r m ä r k e, som e n s a m t b ä r u p p äfven b l y g s a m m a a n s p r å k h o s ett litte- rärt arbete.
D e n k o s t a r e m e l l e r t i d b a r a en krona.
B l a n d öfriga en-krorias b ö c k e r n ä m n e r j a g som n y u t k o m n a Klippkusten, b o h u s l ä n s k a histo- rier af Fredrik Nycander, som r e d a n ' h a r sitt g o d a n a m n; " Där hafvet börjar " af Valdemar Lindholm, t v å noveller, af h v i l k a den första är poetisk och vemodsfull, den a n d r a s n a r a r e n e u r a s t e n i s k; s a m t Skonerten Sjöfågeln m. fl.
s k i s s e r af Richard Melander, enkelt känsliga sjö- och s o l d a t h i s t o r i e r.
S o m m a r e n s d i k t b o k h a r blifvit Purpurhjärtat af Sigurd Agrell, t y m e r a flyktigt k a n m a n n ä m n a Vatten af Gustav Thorsell, efter en ärlig h o m m a g e till dess redliga a f s i k t: front mot d e n nationella d e k a d a n s e n.
P o e t e n af d e s s a t v å är e n d a s t e n, och d e t är S i g u r d A g r e l l.
— J a g k a n ej s ä t t a P u r p u r h j ä r t a t till alla delar så h ö g t som e t t p a r af A g r e l l s f ö r e g å e n d e dikt- s a m l i n g a r, m e n h a n s k y n n e m e d dess k y l i g a f ö r n ä m h e t och a f s k i l d h e t h a r h ä r som förut fått v a c k r a u t t r y c k.
Det är en ö f v e r s i n n l i g l ä n g t a n, lust och s m ä r t a i d e s s a strofer, e t t r o m a n t i s k t sig gifvande h ä n å t d r ö m m e n och en tillbedjan af dess o v e r k l i g h e t s rogifvande makt.
D e t ä r en e n s a m u n d e r s t j ä r n o r n a som d i k t a t d e s s a s å n g e r; som en s k u g g a m å s t e h a n glida b l a n d m ä n n i s k o r n a m e d d e r a s drifter af blod och h a t — Tystnad, tystnad, moder i mantel blå, människolystnad lärde jag skrämd förstå — trött vill jag gå ensam min stig hän mot det stumma blå: stum bli hos Dig.
MARIKA STJERNSTEDT.
* * LHOTZSKY: Ditt barns själ.
Öfvers.
af H EINRICH V. Emanuelsson.
L.
A. V. Lundholms förlag.
Pr.
2: 25.
Bland de märkligare böcker som kommit ut på senare tider, är Heinrich Lhotzskys " Ditt barns själ " och " Guds rike ".
Båda ha i hemlandet, Tyskland, väckt mycket uppseende, och den förstnämnda, som kom ut tidigast, har sålts i omkr. 40,000 ex.
Det är en bok, som förtjänar bli känd och läst äfven i Sverige.
Vår tid lider ju ingalunda brist på broschyrer och verk i uppfostringsfrågan, men hvad som ger " Ditt barns själ " en särställning, är, synes det mig, dess originalitet, ursprunglighet, enkelhet och Jrihet från dogmatiserande.
De stolta, tvärsäkra påståendena om allt hvad uppfostran kan åstadkomma, som detta Bar- nets århundrade bjuder på i riklig mängd, äro föremål for Lhotzskys skarpaste satir.
" Uppfostra vill naturen göra själf, " " säger han, och på ett annat ställe: " Jag vill hoppas, att den oförnuftiga åsikten ändtligen må försvinna, att ett barn skulle vara ett oskrifvet blad, hvarpå föräldrar och uppfostrare kunde skrifva hvad helst de behagade.
Det är icke så.
Ett barn är en fullt rustad ande, då det träder in i världen och har redan sin prägel.
Vår uppgift är att gifva akt på hvad som finnes inom den och förhjälpa det till utveckling.
Frågan är därför aldrig: " Hvad skall jag göra utaf dig? "
utan: " Hvad är du, och hvad kan du blifva? "
Vi äro endast tjänare, aldrig härskare. "
— Rätt lustig verkar följande utsago af honom: " Jag kände en pro- fessor i pedagogik.
Han skref flera böcker i detta ämne och höll föreläsningar däri för studenterna.
Han är nu för längesedan död, men jag säger ej hans namn, emedan han ännu är högt aktad.
Han hade en enda son, som han fostrade såsom ett mönster och prof på sin uppfostringskonst.
Det var en snäll och bra pojke.
Han hade emellertid ett enda fel, som gjorde honom oduglig för detta lif.
Det var — hans uppfostran.
Den åstadkom, att det ingenting blef af honom — den ensam. "
Då man vid ett första genombläddrande af boken pa många ställen möter ord sådana som dessa: " I aren jämbördiga andar, du och ditt barn, " kan måhända den tanken få insteg hos en, att författaren är en af de opraktiske frihetstillbedjare, för hvilka betonandet af barnens lydnadsplikt representerar en antikveradt omöj- lig ståndpunkt.
Så är emellertid ej alls förhållandet.
Minst lika mycket som barnets rätt att bli behandladt som ett människofrö betonar han dess ovillkorliga plikt att lyda.
" Frihet kan endast uppväxa ur tukt, " säger han, " annars blir det obundenhet, som hållningslöst faller samman i sig själf.
De många olyckliga och förolyckade människorna nu för tiden har till största delen tukt- lösheten att tacka för sitt elände. "
Men visst representerar Lhotzsky såväl i fråga om grunden till lydnadsplikten som ock beträffande dess utsträckning i tiden en annan ståndpunkt än den gam- maldags absoluta.
" Ditt barns vilja skall ", säger han, " för ingen del brytas — för Guds skull icke!
— så- som den gamla regeln för uppfostran lydde.
Tvärtom.
Dess vilja skall bli så stark som möjligt.
Den kan aldrig bli stark nog och måste bevaras alldeles okränkt.
Men först måste den sluta sig till en makt.
Denna makt är du med din starka vilja.
En dylik anslutning kallas lydnad.
Lydnadsfrågan kan blott afgöras i den spädaste åldern.
Då måste frågan blifva^löst, annars blir den det aldrig.
Stärk du din vilja, så att den blir en makt, hvarpå man kan stöda sig.
Är din vilja en lös massa, så var viss, att ditt barn aldrig skall stödja sig på den.
Då tvingar själfbevarelsedriften barnet att ta ledningen af sin själ i sina egna händer, och som det ej är moget skall det ta mycken skada däraf, så- vida det icke själft råkar att vara en stark ande.
Men äfven då skall det hela sitt lif behålla en plågsam hård- het, emedan det ej kunde i lydnad stödja sig vid dig. "
Bland de många fina, friska, kloka tankar, som möta läsaren i " Ditt barns själ ", vill jag särskildt framhålla dem, som författaren uttalar angående kroppslig be- straffning, den i våra dagar så mycket diskuterade frå- gan, sexuell upplysning och förhållandet mellan skola och hem.
Det är ju klart, att en man med sin stora tilltro till naturens makt att värna och hjälpa, skall skarpt reagera mot den ängsliga och öfverdrifna omsorg om sina barn, som många föräldrar lägga i dagen.
En sådan omsorg är, menar Lhotzsky, icke blott dåraktig, utan farlig.
" Det finns mödrar, säger han, som alltid äro ängsliga för sina barn och omge dem med en oro, så att ingen frid kan uppstå.
Men dessa fortgående oroande själs- vibrationer skola snart sätta märken i den späda orga- nismen — — I synnerhet är den dåraktiga skräcken för smitta en nutidens sjukdom bland mödrar.
De undra för hvar och en de möta, om han har sjuka barn i sitt hem och kanske för med sig smitta.
Och när ett barn sjuknar, får ett besök eller möte skulden.
— — Sådant är dårskap, som röjer brist på bildning.
Luften är alltid fylld af dödsstoff, men var du full af lifsglädje och omgif ditt barn med idel glada och förtröstansfulla tankar!
Då strömma frid och glädje ut från dig öfver din älskling och alstra hos honom kraft och trygghet. "
Hur äkta den optimism är, som genomströmmar boken, framgår starkast af det sista kapitlet: Barnet och religionen.
Hvilken oerhörd skillnad är det ej mellan det sätt, hvarpå det i allmänhet talas till för- äldrar om deras plikt att föra barnen till Gud, och det sätt, hvarpå Lhotzsky talar!
Han känner vår tid med dess förnekelse, religiösa oro, tvifvel, sökande, han vet att många, många af våra dagars föräldrar känna det svårt, ja nästan omöjligt att tala med barnen om religiösa ting — men han släpper dem ingalunda.
" Försök att med ditt barn träda inför Gud, " säger han, " ty det fordrar af dig svar på sina frågor om Gud.
Och försök ej med undanflykter.
Då förstör du en helgedom.
— — Du måste lära af ditt barn, om du glömt det, att ånyo börja fråga efter Gud och tänka på Honom.
Fråga själf, lika frimodigt och öppet som ditt barn kan fråga.
Tag blott saken alltid på allvar — så, som den är värd. "
Så länge det finns barn på jorden, skall frå- gandet efter Gud hållas vid lif.
— — M.
L. GAGNER.
Iduns boklista.
Albert Bonniers förlag: Dagar och händelser; tal, inlägg och fantasier, af Verner von Heidenstam.
— Svenskar: Verner von Heidenstam, ' af John Landquist.
— Det nya systemet, af Richard Vallner.
— Vatten, dikter af Gustav Thor- sell.
— Purpurhjärtat, dikter af Sigurd Agrell.
— Samhällets fiende, af Leon Larson.
— Ur Englands samhällslif och kultur, af Gustaf F. Steffen.
Wahlström &amp; Widstrands förlag: Slätten, en Uppsalanovell; Elise, af Marika stedt.
Stjern- Fr. Skoglunds förlag: Rickard Everton, en lifshistoria, af Marie Corelli.
Senare delen.
— Vid Nevas vatten, af John R. Car- ting.
Åhlén &amp; Åkerlunds förlag: Svarta diamanter, berättelse af Eric Hultman.
— Ett uppvaknande, af Gurli Hertzman-Ericson.
— Klippkusten; bohuslänska historier, af Fredrik Ny- cander.
Justus Cederquists förlag: Stockholm, Sveriges hufvudstad; två panoramabilder i ljustryck och 93 bildsidor i autotypi, med text af Gustaf Upmark.
Diverse förlag: A.-B.
Sandbergs Bokhandel: Lifvets paradoxer, af F. M. Dostojevskij.
— Björck &amp; Börjesson: Genom sekler, bilder ur en svensk storätts lif, af Anders Ramsay.
— C. O. Ekblad &amp; Comp.
: Doktor Dikes dotter, roman af Bertha Theorin.
— Almqvist &amp; Wik- sells Boktryckeri A.-B.
: Svenska Resekalendern 1909.
— Axel Gillbergs Plankarta öfver Stockholm med om- gifningar.
— Ljus ' Enkronasbibliotek: Torpare, af Alfred Kämpe.
En fredlös på öarna, af Joseph Con- rad.
2 delar.
Glöm ej att besöka Iduns på rum Stockholmsutställningen!
D&amp;^-bj Finast i smak och närings- rikast &amp; / fy / = Vårgårda Proton-Hafremjöl!
KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 25 — 31 J U L I 1909.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; biff af svinfilé med stekt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te med tunnbröd.
M i d d a g: Grönsoppa; fiskfärs med hummersås, stekt and med saiader och brynt p o t a t i s; hallon med vispad grädde.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; sill i nattrock med p o t a t i s; ägg; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Bräckt skinka med spenat; smultron med mjölk.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; skinkomelett; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Salt oxbringa med potatis- puré; saftsoppa med mannagrynsflam- meri.
ON SDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; bräckt oxbringa med potatismos (rester från tisdag); mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Hotch-potchsoppa; kokt gös med smör och ägg samt potatis.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; fisk (rester från onsdag) i majonnäs; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kött- bullar med bruna bönor; citronkall- skål med skorpor.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; uppstekta köttbullar (rester från tors- dag) med stekt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: makaronipudding med skinka; blåbärskräm med mjölk.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; stekt färsk strömming med t ornat så s; mjöJc; kaffe eller te.
M i d d a g: Kotletter af kalf- färs med spenat; filbunke.
RECEPT: Fiskfärs (f. 10 pers.), 1 kg.
gädda (— 400 gr.
skrapad!
; fiskkött), 2 hg.
smör, 40 gr. hvetemjöl, 2 del.
tjock grädde, 2 del.
tunn grädde, 3 ägg, 1 msk.
salt, Vi tsk.
hvitpeppar, Va msk.
socker.
T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 gr.), 2 msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Gäddan urtages (fjäl- las ej), sköljes väl och torkas med en fiskhandduk.
Den fiäkes och fisk- köttet skrapas fint; intet fjäll eller ben får medfölja.
Fiskköttet blandas med smöret och drifves 3 ggr.
genom köttkvarn.
Mas- san stÖtes därefter i stenmertel, tills den ar fin och sammanhängande.
I ett fat blandas mjölet, grädaen, ägg- gulorna och kryddorna.
Denna bland- ning inarbetas matskeds vis i färsen, som bör arbetas omkring 1 tim. Sist nedskäras de till hårdt skum slagna ägghvitorna och färsen afsrnakas noga.
Den fylles i en väl smord och bröd- beströdd form, som bör vara försedd med lock.
Formen får ej fyllas mer än till tre fjärdedelar.
Färsen kokas i vattenbad ofvanpå spisen omkr. D / a tim.
Den serveras med kraft- eller hum- mersås.
S t e k t a n d (f. 8 pers.).
2 änder, 4 msk.
smör (80 gr.), 2 tsk.
salt, Va lit.
kokande buljong eller vatten.
Sås: 1 msk.
smör (20 gr.), 2 msk.
mjöl, köttsky, 2 tsk.
citronsaft, 1 tsk.
soja, 1 del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Änderna som böra an- vändas genast de äro skjutna, emedan de mycket fort öfvergå i lorskämning, plockas, svedas, tagas ur, sköljas mycket väl och torkas med en kött- handduk samt sättas upp.
De gnidas med lefvern för a t t få en vacker röd- brun färg.
Smöret brynes i en stek- gryta, änderna nedläggas och brynas väl på alla sidor, hvarefter de saltas.
Den kokande buljongen paspädes ' litet i sänder, och fåglarna fä steka omkr. 1 tim. under det de ofta ösas öfver.
De skäras, hopsättas åter och serveras mycket varaia, garnerade med grön- saiad och oliver.
Smör och mjöl sammanfräsas, den silade och skummade köttskyn till- sättes, litet i sänder under flitig rör- ning, och såsen får koka .10 min.
Den afsrnakas med citronsaften, sojan och grädden, hvarefter den får ett uppkok och serveras.
S i l l i n a t t r o c k (f. 6 pers.) - 2 stora, salta sillar, Vi tsk.
hvilpeppar, 2 stora rödlökar, 3 msk.
smör (60 gr.), 1 ark hvitt papper.
B e r e d n i n g: Sillen vattenlägges ett dygn innan den skall användas.
Skinnet afdrages och hufvud och stjärt bortskäres.
Den uppskäres i ryggen, och benet jämte inälfvorna urtagas, hvarefter den sköljes väl.
Den beströs invändigt med peppar och den skalade samt i tunna skifvor skurna löken.
Den hoplägges åter så, a t t den bibehåller sin form.
Hvarje sill omviras väl med ett Va ar ^&gt; smordt med 1 msk.
smör.
Den stekes i smör öfver hastig eld, tills pappöret är brunt.
Sillen serveras i papperet med stufvad potatis.
Mannagrynsflammeri (f. 6 pers.).
6 del.
oskummad mjölk, 3 msk.
mannagryn, 1 msk.
socker, 3 msk.
sul- tanarussin, 3 bittermandlar, 2 hela ä^g.
B e r e d n i n g: Mannagrynen läggas i såssil och öfverspolas med kallt vat- ten.
Mjölken kokas upp och grynen tillsättas under jämn rörning, tillika med sockret, de sköljda och förvällda russinen samt den skållade och rifna mandeln.
Massan får koka under stän- dig rörning till en tjock gröt (omkr. Va tim.), hvarefter äggulorna tillsättes en i sänder.
Sist nedskäras de till h å r d t skum slagna ägghvitorna.
Flam- merin hälles i en vattensköljd porslins- form, stjälpes upp, när den är kall, och serveras till saftsoppa.
* NNONSER skola vara Inlämnad© till HUSJUNGFRU, ordentlig, kunnig och Expeditionen senast fredag för att pålitlig, ej under 25 år, med renligt och vårdat yttre, samt goda ref. får unna införas I följande veckas num- plats i direktörsfamilj i Eskilstuna 1 mer.
I okt.
eller 1 nov.
Svar jämte foto.
och betyg till » A.
L. », Direktörsbostaden, Olofström.
PÅ naturskön landtegendom nära Stock- holm finnes för kommande läsår plats för hurtig, gladlynt, barnkär och mu- sikalisk flicka a t t undervisa tvänne gos- PLATS som hushållerska vid nya sjuk- sar från andra förberedande, till ele- stugan i Askersund är ledig.
Ansökning mentarläroverks andra klass.
Svar med åtföljd af betygsafskrift insändes till foto, ref., och lönepret., till » Natur- läkaren vid sj ukstugan.
Lön 350 kr.
skön egendom », Iduns exp., Stockholm.
och allt fritt.
Platsen tillträdes 1 ÄLDRE, sjuk dam, boende i norra sept.
d. å. Skåne, önskar sig till den 1 sept.
en sköterska, som är kompetent a t t ge GUVERNANT, villig a t t läsa med 6 henne Fordr.
: Att hålla eget — 8 barn, erhåller plats i hem; kunskap jämte massage.
sjukrummet i ordning.
Något i likhet med dem som genomgått högre handarbete.
jämte fotografi, be- lärarinneseminariet.
Svar till C. Astor, tygsafskrifter, Svar uppgift om lönevilkor, Nygård, Heberg.
referenser sändas till » Sjukvård », Iduns VID Kungälf 5-klassiga samskola är exp.
plats ledig för lärarinna eller en lä- TILL hem på landet sökes för 9-årig rare med undervisningsskyldighet huf- dotter frisk, barnkär, helst musikalisk vudsakligen i matematik och franska.
lärarinna.
Villig a t t äfven mellan Lön 1,300 kronor.
Upplysningar med- något sysselsätta och hand- delas af skolstyrelsens ordförande, hä- lektionerna leda eleven — jämte a t t deltaga i radshöfding M. Bäärnhielm.
sömnad eller lättare husliga arbeten.
Reflekterande torde sända betyg eller EN " ärlig, skötsam, ferm och pålitlig flicka, med godt sätt mot kunder och referenser jämte uppgift om pret.
och helst foto.
under adress F r u Wsern, några års vana i speceri- och manu- fakturaffär samt något kunnig i bokfö- Knobesholm, Slöinge.
ring erhåller plats nu genast och allt BILDAD flicka, kompetent a t t förestå fritt, om löneanspråk, ålder, foto.
samt hushåll (ungkarls-) å landet, helst med betyg insändas till Pehr Fr. Stengåxd, betyg fr. hush.-skola och som är villig Fårösund.
Gotland.
biträda med skrifgöromål, erhåller plats ENKEL, allvar!
ig flicka önskas den 15 eller 30 aug.
hos häradsskrifvare.
1: sta sept.
till stilla prästgård på Svar med uppgift om skolkunskaper, landet för a t t förbereda tvenne gossar ålder och löneanspråk torde järnte för inträde i allmänna läroverkets för- foto., som återställes, sändas till » Hem- - sta klass.
Uppgift om löneanspråk, trefnad », Iduns exp.
betyg och ref. sändes till » Prästgård EN äldre bättre flicka, kunnig i mat- 1909 », Wäring p.
r. lagning och alla inom ett välordnat LÄRARINNA, undervisningsvan i mu- hem förekommande göromål får bra sik, språk och vanliga skolämnen, ön- plats hos äldre dam i Malmö.
Jungfru skas för 2 flickor 8 — 10 år, instun- finnes.
Svar med foto., ref., lönepret.
dande 1 sept.
Svar med rek.
och foto.
och betyg till fru Martinsson, Flem- till fru M.
Buren, f. Mörner, Boxholm.
minggatan 23 B, Stockholm.
LEDIGA PLATSER Landshattar fp.
k r.
1:50, 1:95.
Dam-Mössor i linne och bomull fr. kr.
2:40.
Äutoslöjor fp.
k r.
4:50.
Skärp af sadelgjord och linne f r.
k r.
I: —.
Matroshattar fr. kr.
A.-B.
2:95.
Hattar, monterade, f r.
k r, 12 och Nordiska 15.
Kompaniet, Stureplan &amp; Regeringsgatan, STOCKHOLM.
Bräckt oxbringa med po- t a t i s m o s (f. 6 pers.).
ty 2 kg kokt, salt oxbringa (rester), V2 lit.
potatis- mos (, rester).
T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 gr.).
B e r e d n i n g: Oxbringan skares, me- dan den är varm, i f i n a strimlor och blandas med potatismoset.
Massan skares i skifvor och stekes i smöret samt upplägges på varmt serveringsfat.
Anrättningen serveras som frukost- rätt.
tills det är mört.
Morötterna, selleriet och palsternackan ansas, skäras i fina strimlor och fräsas i en msk.
smör samt tillsättas jämte ärterna och resten af buljongen, hvarefter soppan får koka med t ä t t slutet lock.
Jordärtskockorna och blomkålen ko- kas i saltadt vatten.
Då grönsakerna äro färdiga, läggas de i soppskålen och spadet hälles öfver.
Buljongen skum- mas, afsrnakas med kryddorna och slås jämte köttet öfver grönsakerna.
Soppan serveras genast.
Hotch-potchsoppa (f. 6 pers.).
IV2 kg.
fårbringa, 2 lit.
svag buljong 1 eller vatten, 4 msk.
smör (80 gr.), 1 / 2 msk.
mj öl, Va pur j olök, 2 morötter, V * selleri, 1 palsternacka, 1 burk konserverade ärter (eller 2 kkp.
färska ärter), 10 små jordärtskockor, 1 litet blomkålshufvud, salt, hvitpep- par.
B e r e d n i n g: Fårbringan knäckes och tvättas med en duk doppad i h e t t vatten, samt påsättes a t t koka i IV2 lit.
af buljongen.
Då köttet är halfkokt, upptages det och skares i tärningar, nvilka brynas i 1 msk.
smör, tillika med purjolöken skuren i fina strimlor, därefter öfverströs mjölet, och köttet omröres väl, samt spädes med den kokande buljongen och får koka F i s k i m a j o n n ä s (f. 6 pers.).
Rester af gös, omkr. 4 hg.
Majonnäs: 1 — 3 m s k.
smör (60 gr.), 40 gr. hvetemjöl, 4 del.
fiskspad eller vatten, 2 — 3 äggulor, saften af tyé citron, 2 tsk.
vinaigre, 2 msk.
fin mat- olja, Va tsk.
salt, V * tsk.
hvitpeppar, Va tsk.
socker (1 del.
tjock grädde).
Till garnering: 2 hårdkokta ägg, grönsalad, rädisor.
B e r e d n i n g: Fisken skares i vackra bitar.
Till majonnäsen sammanfräsas smör och mjöl, det kalla vattnet till- sättes litet i sänder, under flitig rör- ning och såsen får koka, 20 min.
Mas- san upphälles i en bål och äggulorna iröres en i sänder, hvarefter såsen ar- betas med slef omkr. l / 2 tim. under det a t t citronsaften, vinaigera och mat- SOM sällskap och hjälp å t äldre dam (på landet) önskas nu genast en all- varlig, treflig och bildad flicka med goda rek.
och som tillika är villig hjälpa husmodern med inomhus före- kommande göromål.
Svar till » 15 — 20 », Hörken.
EN undervis ning svan lärarinna önskas för 4 barn, ålder 8 — 13 år.
Svar till » Hurtig », Fårösund p.
r. BARNFRÖKBN önskas till 5 aug.
af fru G. Leufvén, Malmö.
Svar jämte fotogr.
och uppgift å löneanspråk un- der adr.
Jerle.
TREFLIG, musikalisk flicka, kunnig i tyska, villig a t t hjälpa ett par skol- pojkar med läxor och biträda med skrifgöromål, får plats genast i liflig landsortsstad i mellersta Sverige.
Svar med foto.
och betygsafskrifter torde sändas märkt » Landsortsstad » under adress S. Gumaälii Annonsbyrå, Stock- holm f. v. b.
PLATS finnes 1 oktober får en bättre flicka, kunnig i matlagning, bakning, m. m., a t t som ensam sköta ett min- dre hushåll.
Hjälp med gröfre sysslor.
Svar till » Ensam », Sundsvall p. r.
BILDAD, frisk och pålitlig flicka, om- kring 30 år, önskas i familj invid Stock- holm.
Kunnig i kläd- och linnesömnad.
Lön 25 kr.
Sva-r jämte betyg och foto- grafi till » O.
L », Iduns exp.
f. v. b.
ANSPRÅKSLÖS lärarinna för två barn, en flicka, som skall läsa 5:e klassens, och en gosse 2:a klassens kurs, önskas till hösten.
Svar med betygsafskrifter och lönefordringar sändas till jägmä- staren Erik Janse, Oilestad, Ljung.
BÄTTRE f rökenj ungfru eller bildad huslig flicka från bättre hem, erhål- ler bekväm, väl aflönad plats a t t sköta bildadt ungkarlshem.
Endast svar med foto.
till » Independent », Sydsv.
Dagbl., Lund f. v. b.
UTLÄNDSKA, (eng., tyska, fr.), yngre, bildad och musikalisk, erhåller för- månlig plats såsom husföreståndarinna hos resp. ungherre.
Svar med lönean- språk och foto.
(som genast återsän- des) till » Talis », Göteborg p. r.
FÖR ferieläsning med barn i kl. I — III i svenska ämnen Önskas nu genast un- dervisningsvan, anspråkslös ung flicka, äfven något kunnig i musik.
Svar med betyg eller ref. till friherrinnan von Essen, Brandstorp.
VÄLSITUERAD, respektabel 45 års än- keman i Gefie, söker en 35 a 45 års, bildad, musikalisk, praktisk och i hus- hållsgöromål fullt hemmastadd vär- dinna a t t taga vård om hem och tjänare samt egna trenne söner resp. 17, 11 och 6 år en moders omsorger.
Reflekterande skall äga god hälsa, glad- lynt och vinnande sätt samt besitta största ordningssinne.
Svar med foto.
och noggranna upplysningar om lef- nads- och familjeförhållanden samt ref. emotses under adress » Godt, respek- tabelt hem », Iduns exp.
Eventuelt reflekterande, ej besittande ofvan angifna kvalifikationer, ombedes ej göra sig besvär.
BÄTTRE flicka, van vid späda barns vård, erhåller plats som barnsköterska d.
1 aug.
Svar om ålder, lönepreten- tioner, åtföljdt af fotografi till F r u E. Axelson, Grönsta, Eskilstuna.
HUSFÖRESTÅNDARINNA.
Bildad flicka, som vill åtaga sig ensam sköta hemmet för medelålders, ogift ämbetsman, får plats 1: sta okt.
Svar » Ämbetsman », Kiosken, Järntorget, Göteborg.
LÄRARINNA, intresserad och under- visningsvan, sökes för 5 elever från 15 aug.
Betyg, foto.
och löneanspråk till » A.
&amp; H. », Töcksfors.
— .574 — GUVERNANT önskas för 3 flickor, 11, 13 och 14 år.
Svar med betyg, foto.
och uppgift om löneanspråk till Uller- vads prostgård, Mariestad.
En frisk och glad samt mycket barnkär bättre flicka får plats i Stockholm a t t sköta 2 barn om 5 och 6 år.
Svar till » Pålitlig », Iduns exp., Stockholm.
oljan tillsättes droppvis och växelvis.
Såsen afsrnakas med salt, hvitpeppar och litet socker.
Sist tillsättes, om så önskas, den till hårdt skum slagna grädden.
Fiskbitarna doppas i majon- näsen och uppläggas pyramid formigt på rundt serveringsfat.
Besten af såsen lägges i krans omkring och anrätt- ningen garneras med äggen, skurna i klyftor, grönsalad och rädisor.
B l å b ä r s k r ä m (f. 6 pers.) 1 lit.
färska blåbär, l 1 / 2 lit.
vatten, 1 — IV2 kkp.
krossocker (1 tsk.
rifvet citron- skal), 2 msk.
mondamin, 1 msk.
po- tatismjöl, V2 kkp.
vatten.
B e r e d n i n g: Blåbären rensas och sköljas.
Vattnet kokas upp, blåbären iläggas jämte socker och citronskal, om så Önskas, och bären få koka, tills de falla sönder.
Mondaminet och potatismjölet utröres med det kalla vattnet och nedröres sakta i krämen, som då ej bör koka, emedan den an- nars lätt blir klimpig.
Krämen får därefter koka under rörning i 5 min.
och upphälles a t t kallna.
Krämen ser- veras med grädde eller god mj Ölk.
A n m.
Om så önskas, kunna bären silas ifrån och endast saften användas.
Då tillsattes med fördel 1 tsk.
godt smör, som gör a t t krämen ej blir seg.
ENKEL, medelålders och stadgad flicka, kunnig uti ett hushålls sköt- sel får plats nästa 24 okt.
på en gård i Skåne.
Betyg, lönevillkor sändas till » I.
A. », Iduns exp.
FLICKA från godt hem, kunnig i matlagning och öfriga husliga göro- mål samt något kunnig i sömnad, er- håller plats hos tjänstemannafamilj i stad.
Svar till fru S.
Sanden, Lid- köping.
UNDERVISNINGSVAN, skicklig och barnkär lärarinna, önskas under kom- mande läsår för fyra barn i ålder 9, 10 och 12 år.
Svar med betyg, löne- pret., foto.
samt åldersuppgift till » A.
D. », Mörarp p. r.
LÄRARINNA önskas till instundande hösttermin med kompetens a t t under- visa 10-årig gosse från och med ele- mentarskoansl 2: dra klass och högre.
Betyg och ref. insändas och besvaras mot dubbelt porto under adr.
: Fri- herrinnan Brita Wrede, Djupadals gård, Djupadal.
PÅ egendom i Värmland får undervis- ningsvan, musikalisk lärarinna plats, elev 9 års flicka.
Lön cirka 400.
Nya Inack.-Byrån, Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
Lärarinna för 7-årig flicka önskas mot fritt vivre.
Svar med foto.
och ref. före 23 juli.
Pastor R. Janzon, Stjärnorp (Österg.).
Ledig skolkökslärarinnebefattning vid EslÖfs skolkök sökes hos underteck- nad före den 1: sta aug.
d. å.
Lönen är för fem dagars undervisning i veckan under 9 mån.
årligen 1,000 kr.
; den sjätte dagen i veckan meddelas un- dervisning i huslig ekonomi å t elemen- tarskolans flickor mot särskild ersätt- ning, Eslöf den 2 juli 1909.
Lorentz Edelöerg, Skolrådets ordförande.
