# ID: svediakorp-per1839
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,245
# sentences: 1,005
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 3 (1150).
SÖNDAGEN D E N 17 JANUARI 1909.
22:DRA ÅRG.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UT GIF V ARE: J O H A N NORDLING.
August Strindberg.
Till sextioårsdagen.
DESSA DAGAR, närmare bestämdt den 22 janu- / ari, fyller vårt la nds nu lej ' vande störste förf altare 60 dr, störst vare sig- man ser till hans produktions kvantitet eller kvalitet.
Ty ingen kan rättvisligen frånkänna August Strindberghöfdingeplatsen iden nu- tida svenska diktens hall.
I ljuset af hans geni bli hans fel oväsentliga.
Idun har också i sin mån velat manifestera märkesdagen genom nedanstående essay, för hvars affattande vi haft förmånen vinna docenten vid Uppsala universitet, hr Johan Mortensen, en af våra främsta Strindbergskännare.
@ S ÅLEDES HAR AUGUST STRINDBERG blifvit sextio år.
Det kommer öfverraskande, ty tiden tyckes alls icke hafva tagit på honom.
Visserligen har manen öfver Jupiterpannan grå- nat och den lilla mustaschen sticker upp som en hvit fjäril öfver den nervöst krusade mun- nen.
Gestalten har blifvit bredare, men han för den rak och rank, och hans andliga vigör tyckes oförändrad.
Rastlöst som en yngling slungar han alltjämt ut stora och små böcker, och det är sällan, som hans namn icke lyser från något nytt arbete på boklådsdisken.
Hans samlade skrifter hafva nått upp till en högst betydande siffra och knappast någon annan svensk författare har en så omfattande produk- tion bakom sig.
Sedan ett trettiotal år är han också stän- digt i elden.
Han förvånar, upprör, väcker hat och beundran.
Visserligen framkalla icke längre hans skrifter samma fenomenala raseri som på åttiotalet, då han slutligen fick gå i frivillig landsflykt.
Men det står alltjämt strid kring hans namn.
Han vinner nya vänner och för- lorar gamla.
Många af hans arbeten äro redan klassiska.
De läsas och omläsas af personer i olika åldrar och af vidt skilda världsåskådningar.
Andra mottagas som pamfletter.
Det finnes män- niskor, som hafva upphört att intressera sig för ho- nom, därför att han icke längre är den gamle Strindberg, fritänkaren, demokraten, samhälls- förbättraren.
Andra hälsa med sympati hans angrepp på- » " den störa dynghetrren ", tidens ma- terialism, och följa med intresse hans vandrin- - gar i mystikens djupa skogar.
Minst af allt finnes den enstämmighet kring hans namn, som man skulle vänta, att åldern och hans oerhörda, nyskapande alstring skulle beredt honom.
Men, som Strindberg själf sagt det, man får icke staty, då man är reformator.
Åtminstone icke så länge man lefver.
En människas öde ligger i hennes karaktär.
Strindbergs oroliga, vidtfamnande lifsvandring är endast en afspegling af hans eget lynne.
Han har alltid varit motsägaren, som gått sina egna vägar, upprorsmakaren, som icke kunnat tåla samhällstygeln mot sin kind.
Han har för- sökt sig som ämbetsman, läkare, lärare, skåde- spelare, men ingen institution har förmått att hålla honom fången.
Han känner inga hän- syn, tillhör inga kotterier, låter s % s icke bindas Foto för Idun af A. Blomberg.
29 —
!^^j och äfven de andliga fordringarna på tillvaron.
Nytt lif brusade in öfver Sveriges kuster.
Det var " Tjänstekvinnans son ", som blef re- presentanten för allt detta nya, som rörde sig i samhället och fordrade en tunga.
Med hela sin andliga lättrörlighet och stämningsrikedom blef han motsägaren, sanningssägaren, profeten, som med obönhörlig satir ref masken från sam- hällets ansikte och blottade brutaliteten under de fromt hycklande dragen.
Han pekade på motsägelserna och knöt handen mot orättfärdig- heterna.
Redan i hans förstlingsskrifter höres förebådet till den annalkande stormen, fast han ännu i mångt och mycket ansluter till sextio- talets litteratur och blir kunglig stipendiat för ett litet drama i den härskande modestilen.
Men i " Fritänkaren " brinner redan ett patos, besläktadt med det revolutionära trots, som glöder i Schillers ungdomsdramer.
Och i Mäster Olof har hela detta revolutionära lynne fått ett rent klassiskt uttryck.
Det jäser och sjuder, det snyftar och klagar.
Det finnes stämningar späda och vemodsfulla som vårens, ungdomliga och aningsfulla som ynglingens, hvilka omväxla med hvassa och bredt skurna cynismer, de där humoristiskt förklara för " bosch ", hvad känslan ögonblicket förut höjt till skyarne.
Där finns redan denna blandning af präst och satyr, hvil- ken sedan återkommer i allt hvad Strindberg diktat.
Och sen f; Hjer denna lysande rad af åttiotalets revolutionära skrifter, som inledes med Röda rum- met, och hvars hela anda finnes koncentrerad i Lycko-Pers tredje akt.
" Strindbergslittera- turen ", som sätter samhället i förfäran och släpper lös en storm möt författaren.
På alla punkter reagerar - Strindberg mot den föregående periodens tankar och åskådningssätt.
Strindberg ä&gt;- under dessa år med hela detta ögonblickliga uppgående i en idé, som är honom egendomlig, den absoluta, man kan nästan säga den abstrakta motsatsen till romantiken.
Han reagerade mot ' den nationella öfverskattning, den uppfattning af Sverige som en stormakt, hvilken då åtminstone ännu kvarlefde och gaf sig uttryck i alltför braskandc ord, — ord utan verklig innebörd.
Huru har icke Strindberg gisslat detta jubelfesternas och skåltalens Sverige!
Däraf också angreppen på Karl XII och Gustaf Adolf och alla dessa sidohugg, som gå igenom " Svenska Folket " — Strindbergs djärfva utkast till en Sveriges historia.
Om den svenska na- tionen under de sista decennierna utan att för- lora i själtkänsla, vunnit en klarare föreställ- ning om sitt verkliga läge och de medel hvari- genom en verklig storhet kan vinnas, beror detta visserligen icke uteslutande, men säker- • " ligen i ej ringa mån på Strindbergs obarmhär- tiga satir.
Af liknande betydelse hafva också hans skarpa utfall mot statskyrkan och ortodoxien varit.
Utan tvifvel är det lyckligast att slippa hädel- serna.
Bäst då den ena religionens anhängare icke smäda den andras gudar!
Men då måste också full religionsfrihet råda, så att ingens samvete tvingas in under en tro, som han en- dast bekänner med läpparne.
Och Strindbergs våldsamma, ofta gamängartade utbrott mot reli- gionen ha utan tvifvel verkat lika väckande som på sina håll Viktor Rydbergs af forskarnit och ädel sanningskärlek genomglödgade skrifter.
Likaledes ingrep Strindberg i striden om för- hållandet mellan könen.
Det är kanske af alla hans uttalanden de, som svårast missförståtts.
Det kan ju icke nekas, att han i detta fall som i så många andra föreslår alltför enkla och icke alltid synnerligen tilltalande botemedel mot samhällsolyckorna.
Själf har han också sedan tagit afstånd från sin forna uttalanden.
Men man bör betänka, i hvilket läge frågan låg, då af några band.
Han är alltid ensam, individua- list i en sådan grad, att till och med Thorild och Almquist förefalla som samhällsmänniskor vid hans sida.
Han har alltid varit sådan.
Om man öppnar hans dagboksanteckningar finner man den blifvande Strindberg färdig redan i den lille Johan.
Fast det gäller honom själf, har han icke förskönat, sna- rare förfulat.
Hur lillgammal och brådmogen förefaller han icke med sin surmulna allvars- min!
Hvilket helvete var icke denna barndom!
Intet, som ej pinat honom!
" Han var mörkrädd, strykrädd, rädd för att göra alla till lags, rädd att falla, stöta sig, gå i vägen.
Han var rädd för brödernas näfvar, pigornas luggar, mormors snubbor, mors ris, fars rotting. "
Kanske har denna barndom i grund och botten ej varit värre än många andra barns.
Men hans själs känslighet är så stor, så mimosaaktig, att han är som hudlös för minsta beröring.
Hans själ längtar efter ömhet och skönhet; men redan nu skymtar han endast fulhet och fiender ikring sig öch ingen Gud öfver sig.
Hans lifliga fantasi omskapar och omtolkar allt.
Oförrätterna göra honom vaksam och misstänksam och hans rätts- känsla växer.
Han är icke som de slöa kam- raterna, hvilka intet märka, icke heller som de öfverlägsna, hvilka förstå att tiga.
Han tillhör denna klass af människor, som endast äro trogna mot sitt eget inre, men för hvilka hela den yttre världen, mätt efter deras egen fantasis ideal, blir lumpen, dum, orättfärdig, hyck- lande.
I hela denna barndom finnes endast en ljus- glimt.
Det är då hufvudstadsbarnet kommer på landet.
Johan upptäcker naturen.
Den skall sedan alltid blifva hans bästa vän.
Ur den suger han sina djupaste tankar.
Hela hans diktning är ju ett naturevangelium, och en ständig hänvis- ' ning från det fördärfvade samhället till den af hälsa och sundhet strålande naturen.
Det är till den, som han alltid flyr tillbaka från människorna.
Huru mörka, bittra och brutala bilder af lifvet han i det följande än skall upprulla: så mörk är taflan aldrig, att icke plötsligen förgyllande solsken strålar in, vårbrus fyller luften, hafvet med skumtoppade böljor öppnar sina vidder eller hela sommarens doft och blomsterfägring slår oss berusande till mötes och låter oss glömma åtminstone för ett ögonblick människornas små- aktiga trätor och usla intriger.
Själf är han nästan som ett naturväsen, obun- den, oemottaglig för dressyr, gärna brytande mot traditionen och nästan misstrogen mot bild- ningen, helt litande på egen kraft och det egna ögat.
Det finnes en scen i dagböckerna, då han berättar, hur han i ett af sitt lifs mest olyck- liga ögonblick rider grensle högt upp i trädens kronor, gungande mellan himmel och jord i vansinnigt raseri för att döfva helvetskvalen i sitt inre.
I en ' enda situation gifver den nästan hela spännkraften i Strindbergs lynne.
Sådan var den man, som för det svenska folket skulle blotta klyftan mellan den verklig- het, i hvilken det lefde, och det härskande åskåd- ningssättef.
Hela denna fond af känslighet, obundenhet, våldsamhet bryter in i vår kultur i ett ögonblick, då denna åtminstone skenbart befann sig i hvila.
Den rika skatt af idéer och känslostäm- ningar, som romantiken i seklets början satt i om- ' lopp, hade under decenniernas lopp föråldrats.
De voro som.bleka vålnader utan blod i ådrorna, orden hade stelnat till stående fraser och mot- svarade icke längre de tankar, som människorna verkligen tänkte, och hvilka styrde deras hand- lingar.
Samhället höll på att förändras.
Re- presentationsreformens genomförande gjorde bön- derna till de styrande, och nya samhällsklasser voro i rörelse uppåt.
En mäktig ekonomisk bölja slog in öfver landet, ökade välståndet.
o «lw Muk och elastisk qånq w s t s t i U h 5 ra de egenskaper som gJ o t n W ^, ^MTMZ — 30 - till ^ ¥^^1 Strindberg ingrep.
De kvinnliga emancipations- sträfvandena, de missförstådda Noraidéerna och Handskeidéerna hade urartat till rent svammel.
Strindbergs Giftas var ett sanningsord i sinom tid liksom under det gångna året Hallströms Ero- tikon mot en annan art af missförstådda idéer.
Man kom åter att resonera om äktenskapet som en institution för människor och icke en- dast för änglar.
Giftas var ett manligt ord sagdt i rattan tid.
Och slutligen behöfver det knappast antydas, hur Strindberg bröt med hela romantikens este- tik och gaf fart åt verklighetsskildringen.
Han förföljde skönheten.
Själf observatör och satiriker, häfdade han utilismen och det karak- täristiska.
Alla dessa idéer tillhöra numera det förflutna, och ett förflutet mera glömdt än långt äldre till- dragelser.
Ingenting glömma vi lättare än det som ligger oss närmast i tiden!
Det är numera mo- dernt att se ned på åttiotalets litteratur.
Ingenting är naturligare.
En skola kan sällan härska länge, särskildt icke en så ensidig, så doktrinär och så fanatisk skola som åttiotalets.
Dess världsåskådning var så enkel, dess begrepp för orörliga och för fasta.
Världen låg som förklarad inför dess ögon, mystiken, halfdag- rarne, det obekanta, drömmarne voro borta.
Huru tröttsamt blef ej slutligen detta världs- förbättrarebråk och dessa brutala skildringar af alltid fula och vulgära människor och situatio- ner.
Men trots allt detta var denna litteratur en nödvändighet och en välsignelse.
Den gjorde slut på en redan utlefvad litteratur och be- redde rum för en ny och större utveckling.
Den sträfvade fram mot den stora patetiska människoskildringen öch nådde den också stun- dom inom vissa områden.
Som i Strindbergs Fadern.
Dock intet åldras hastigare än idéer.
Huru nya eller rika tankar ett verk än innehåller; äro icke idéerna så utformade, att tanken blir till lif i människor och händelser, som intressera ge- nom sin egen inneboende sanning, då är spelet snart slut.
Strindbergs produktion hör icke till denna art.
Den är öfverallt buren af en verkligt skapande fantasi.
Långt ifrån att föråldras, tyckes det som om- hans verk vunne med åldern.
Mycket som kanske vid fram- komsten föreföll för brutalt, för närgånget eller tendentiöst, vinner ett nytt och högre lif på af- stånd.
I det ögonblick då " Svenska öden och äfventyr " utkom, tycktes idéerna nästan för mo- derna till dessa historiska skildringar.
Men åren som gått hafva liksom utslätat motsatserna och förlänat verket en ädel patina.
Och så är det med många af hans skrifter, när man efter åratal ånyo genomläser dem.
Som bekant har Strindberg äfven skrifvit dikter.
Icke så synnerligen många och fram-.
förallt icke många af större värde.
Fulländad verskonstnär är han knappast, ehuru hans fasta grepp väl ändå varit af betydelse.
Man mär- ker, hur några af den följande generationens skalder haft nytta af att läsa honom.
Och det finnes dikter af honom, som man icke glömmer: " Sömngångarnätterna " med sin kraftiga stäm- ning, " Esplanaden ", på några korta rader kon- centrerande hela åttiotalets program, och dessa strofer med hvilka han inleder Sömgångarnätter: Där hänger på boklådsfönstret En tunnklädd liten bok, Det är ett urtaget hjärta, Som dinglar där på sin krok.
Verser, hvilka kunde stå som motto öfver hela Strindbergs författareskap.
Men det är framförallt i romanen och dra- mat, som han uttalat sina bästa ta ' nkar.
Hvil- ken följd af mästerliga sedeskildringar inne- u&lt;.
Försäljes i finare skoaffärer öfverallt — til v^ ' ^-:: ^fc * * * * Ludvl g TrGUgOtt, Stockholm
^ ^ 3 rän öfver tillvaron, men hon böjer sig inför de gudar, som hon själf skapar.
Myc- ket af Prometeustrot- set och Lokelynnet piKT af Finders Österling dröjer dock ännu kvar äfven under detta skede.
Den ensamme har svårt att känna helt och varmt för.
sina medmänniskor.
Han erkänner gudar- ne, men hälsar dem knappast välkomna som goda makter.
Strindberg antyder själf någonstädes, att han har finnblod i HÄR KAN jag gå ensam, följa vinterdagens Gamla sfad af stillhet, gård vid gård i klunga, ådrorna.
Nekas kan icke, att i de sista varligt sållar solen små fält af guld och rost isroshvita blomning i gammalkär natur, årens blåa Häxböcker i begrafda gator, som i sömnen sjunga låta mina drömmar gå med hjärteslagens man stundom tycker tacksamt lydt för knarret af steg i markens sig i sällskap med en saktmod genom bruset af nordanvindens sejdande finngubbe.
frost.
lur.
Hvad nu än Strind- berg skrifvit, alltid är hans prosa öfver Någon svulten skrattmås ' grymma läte klingar Sakta grånar ljuset, dagen rinner öfver, allt beröm.
Värdet af hans prosa inser öfver strandens båge af frusen sand och snö, luften börjar spela, ett feeri af glas, man kanske bäst vid hafvet bär sitt isbryn lätt som brynjeringar, skymningstimmans klocksång hela världen en jämförande tillba- kablick.
Före Strind- söfver, böljan ej som blomman om höstarna får bergs uppträdande tills dess toner brista och spårlöst gå i kras.
dö.
fanns en högre, en retorisk prosa, i den sista generationen bäst representerad af Starrgräs står och skallrar på de låga kullar, Men i täta natten fyrens öga spanar Viktor Rydberg, men ut mot däck, som stampa i bälmörk sjö förbi, där jag letar stigen från ferieårens tid, romanen och verklig- kända knutar skymta, hafvets stämma rullar ser jag strålens ljusväg, fjärrberörd jag anar hetsskildringen stodo icke synnerligen högt.
blidkad in mot hemmens försynta värld af frid.
tusen bud och vinkar och hälsningar däri.
Strindberg är den förste, som bryter svenskan och låter Fyr, du blir min tanke, som när töcknen den vandra fram utan koturn.
Hans prosa stupa, är enkel och klar, söker mildt och milsvidt en själ att hvila på, utan all förkonstling, en som jag har mål hos, en i detta djupa och framställningen äger alltid skissens nattens nu att gå till, som ljuset måste gå!
friskhet.
Det hvilar Falsterbo, nyårsafton.
morgondagg öfver hans bästa sidor.
Ton- gången i hans prosa är alltid hvardaglig, men den breder sig raskt i en beskrifning, full af som sett till bottnen af Strindbergs kynne och fulla af mästerliga scener.
Första akten af träffande och målande uttryck och den svingar Gustaf Vasa betecknar öfver hufvud en af de världsåskådning ligger där intet underligt i sig med lätthet upp i det högsta patos.
denna förändring.
Han har i själfva verket höjdpunkter, till hvilka svensk konst nått fram.
Det kan ju nog vara, att det finnes mycket Som de flesta svenska skalder är Strindbergs liksom Rousseau alltid stått på äkta kristlig grund, om han också aldrig varit ortodox.
Det vrångt och orätt i Strindbergs diktning, snabba ådra rent lyrisk.
Öfverallt skymtar hans egen ord, allt för snabba, grofva ord, allt för många.
personlighet, hans egna sympatier och antipa- inre, känslolifvet, har för honom alltid gällt tier.
Känslor blossa och slå öfverallt ut i högre än det yttre.
Han har börjat som pie- Vill man dröja vid sådant kan man lätt få sak full låga.
Än skära och veka, klagande tist — han slutar följdriktigt som mystiker.
med honom.
Men det är just från sådant nöd- Det ligger för öfrigt något äkta svenskt, tyckes vändigt slagg man bör bortse och i stället och längtande som stråkdrag från en fiol, än det, i denna utvecklingsgång.
Många af våra fästa sig vid den ener- patetiskt flammande och mättade med satirisk gi, den hängifvenhet, den skärpa, vildt brusande och rytande som en vår- stora män hafva redan vandrat den vägen.
Linné, en sådan mästare i de exakta veten- fantasirikedom, den verk- flod i rörelse mot hafvet.
Och så djupast nere: en svart förtviflan, gränslös, stum, utbränd.
skaperna, grubblar., på ålderdomen öfver nemesis liga storhet, hvarmed " Giftas " utgör kulmen på åttiotalslitteraturen.
divina och söker utforska lagarne för ödets han gör sig till tjänare Strindberg irrade sedan flera år på kontinenten.
väsen.
Svedenborg, den store matematikern, för den idé, som be- härskar honom.
Och Han var trött på världsförbättrarebråket.
Nya ser ständigt syner och lefver både i himmelen allt noga öfvervägdt, och helvetet.
stämningar bröto in öfver honom.
Nietzsche- tankarne förvandlade demokraten till en aristo- Ur dessa stämningar födes en ny Strind- finnes det väl icke se- krat, och i " Hafsbandet " skymtas redan en nå- bergslitteratur.
I stället för att förut allt varit dan Atterboms, Geijers got underlig öfvermänniska.
Strindberg gör fast och säkert upplösas nu skenbart alla kon- och Tegnérs dagar nå- gon sådan nydanare som guld och studerar magi.
Och plötsligen har turer.
" Till Damaskus ", detta egendomliga han, den mest troende af positivister, förvand- drama i Hoffmanns stil utgör en god typ för August Strindberg i våi litteratur.
JOHAN MORTENSEN.
lats till en lika glödande mystiker.
Röfvare i hvad Strindberg nu åsyftar och lärer: allt är första akten — präst i den tredje!
För den endast illusion.
Människofantasien är åter suve- hålla icke hans prosa- berättelser från Röda rummet och ned till hans skärgårdsskild- ringar.
De stråla midt i sin bitterhet af frisk- het, af satir och hu- mor.
Han har ett yt- terst skarpt öga för att finna springfjädern i en människokaraktär och i en hastigtskisse- rad och förenklad bild visa oss den i rö- relse.
Han är väl öfverhufvud den för- ste verklige konst- nären af monumental betydelse i den sven- ska romanens och dramats historia.
I dramat är han, åtminstone till på allra sista tiden, hart när den ende, som verkligen behärskar sina medel och på samma gång bjuder på ett rikt andligt innehåll.
Hans tek- nik är ofta rent vir- tuosmässigt säker.
Huru förstår han icke att skapa ett samtal mellan sina personer.
Dessa gräl mellan man och kvinna, så karaktäristiska för Strindberg och kan- ske stundom trött- samma, därför att de så ofta före- komma, äro rent mästerligt gjorda.
Och hvilken replikbe- handling utmärker icke ofta hans fram- ställning!
I ett så- dant drama som Frö- ken Julie är den fullkomligt lysande.
Och hvilken serie af historiska dramer och sagospel, icke utan fläckar och ojämn- ' heter, men också Begär aiitid VINTER-VID-HRFVET Granit-emaljerade IKOCKUMS KOKKÄRL Giftfria och syrefasta.
= Prisbilliga.
= Fås på begäran öfver — allt i hela v ä r l d e n.
— KALMAR ANQKVARNS A.-B:s tillverkade af utsökt råvara på tidsen- ligaste sätt, äro nutidens förnämsta.
Finnes hos hvarje välsorterad speceri- handlare i riket.
med högsta utmärkelser.
Hafregryn &amp; Sundhetsmjöl '; '. ' .•.
SVEA — 31 — Prisbelönta ==
är där icke mycket möbler; små järnsängar med höga räcken, pallar för sköterskorna och en soffa med bomullsöfverdrag.
Men det ger en angenäm sensation att komma in i dessa barnkammare.
Barnen äro fina och välskötta, se oftast också ut att vara nöjda med sin värld.
Och förtjus- ningen hos dessa 3-månadersmammor öfver sina barn, deras aptit och vikt och sätt att föra sig och hvad eljes det finns hos babies att falla i hänryckning öfver, är äkta och smittsam.
Ele- verna, hvaraf där nu mottages ett 20-tal fasta och några extra, undervisas icke endast i de lämpliga handgreppen vid de smås skötsel, de få äfven ansvara för deras mat, stryka, tvätta och laga deras kläder och ha därför sin dag ganska strängt upptagen.
De äro både bildade flickor och flickor ur tjänarinneklassen.
Genom anstaltens förmedling kunna de erhållaplatsersom barnsköterskor och få då oftast en relativt höglön.
Barnantalet är ungefär detsamma som ele- vernas och de.små, som anlända till Barnavård vid spädaste ålder, få kvarstanna där i två år, För de litet äldre barnen finnes ett lekrum och det är en glad syn, när man öppnar dörren, att se det unga herrskapet leka och rasa med sina vårdarinnor.
Möjligen finner man anstal- tens läkare, doktor Arthur Furstenberg midt ibland sina skyddslingar, med en unge på hvar- BARNAVÅRDS FÖRESTÅNDARE D:R A. FURSTEN- D:R L Y D I A W A H L S T R Ö M.
D E N N Y A ORDFÖ- dera knät liksom på fotografien.
B E R G MED SINA SMÅ S K Y D D S L I N G A R.
R A N D E N I L A N D S F Ö R E N I N G E N F Ö R KVINNANS Den teoretiska delen af undervisningen skö- POLITISKA RÖSTRÄTT.
tes af doktor Fiirstenberg med en för hvarje afdelning elever återkommande föreläsningsserie.
Anstaltens föreståndarinna, sjuksköterskan fru Alette Béen, handleder den praktiska undervis- ' AN HAR i våra dagar blifvit fullt och ningen med hjälp af en biträdande föreståndarinna.
ÖREBRO var den 8 och 9 januari Central- allmänt klar öfver två ting: att kunskap Vid utvidgningen ha ett flertal elevrum blifvit styrelsen för landsföreningen för kvinnans po- i barnavård icke är något, som hvar kvinna och inredda, genom att afdela med förhängen har litiska rösträtt samlad till sitt årliga möte.
Då icke ens hvar mor har af naturen, hvarför den man vunnit att endast två och två behöfva sofva Landsföreningens hittillsvarande ordförande, frö- medfödda begåfningen för denna den kvinnli- samman.
Dessutom ha eleverna en matsal och ker Anna Whitlock, afsagt sig sin ansvarsfulla gaste af uppgifter måste utvecklas och ledas, ett dagrum, det senare prydt af ett porträtt af post, valdes därvid i hennes ställe enhälligt och att man icke har råd att slösa med det dyr- anstaltens intresserade beskyddarinna, hertigin- fil.
doktor Lydia Wahlström, som förut- är bara människomaterialet och låta hundratals små nan af Västergötland.
Stockholmsföreningens ordförande.
Vice ord- ömkligen omkomma af mången oafsiktlig van- Anstalten har, alltsedan den begynte sin verk- förande i centralstyrelsen blef fröken Signe vård.
samhet i en liten våning vid Folkungagatan, .Bergman, skattmästare fröken Axianne Torsten- • Inte underligt då, att en förening sådan som rönt ett verksamt bistånd från allmänheten, i son och sekreterare fru Ezaline Boheman.
Barnavård, som har till främsta uppgift just att form af medlemsafgifter till sällskapet, af Ett flertal intressanta spörsmål rörande röst- utbilda kunniga barnsköterskor — som vi veta donationer, bidrag ur fonder och inkomsten af rättsarbetet upptogs till behandling och föran- har det j u förr varit regeln, att en halfvuxen välgörenhetsfester.
Den senaste utvidgningen ledde liflig diskussion.
Vi nämna deras titlar, okunnig och ofta ansvarslös flicka användes att har dock medfört stora kostnader och tagit hårdt då dessa på ett mycket karaktäristiskt sätt ange sköta barnen äfven i burgna familjer — att en på sällskapets kassor.
Sällskapets styrelse ser hvilka problem det är, som närmast före- sådan förening under de åtta år den existerat just nu mycket gärna att allmänheten tar känne- ligga till lösning: " Hvad kan göras för här i Stockholm ständigt visat sig vara mera dom om anstalten, som är öppen för besök alla att få ungdomen att lifligare deltaga i rösträtts- oumbärlig och ständigt måst utvidga sig för hvardagar mellan 1 — 2.
Detta emedan den rörelsen? "
" Hvarför böra religiöst öfvertygade att kunna ta mot flera elever af alla de inträ- känner sig viss, att det att sätta sig in i Barna- kvinnor ansluta sig till rösträttsrörelsen? "
" Hur dessökande, flere små inackorderingar af de hem- vårds uppgift och dess sätt att lösa den, är kan en effektiv och systematisk påverkan af lösa och värnlösa, som se dagens ljus i vår detsamma som att fatta intresse för den goda hela landets press åstadkommas?
"; " Hur kan hufvudstad.
saken och understödja den.
E.
— ER.
den kvinnliga rösträttsrörelsen bäst utredas bland En sådan utvidgning, den - största, har landsbygdens kvinnor?
"; " Hvad kunna kvin- just helt nyligen ägt norna göra för att rum å Barnavårds hem inverka på valen n:r 50 Hornsgatan, i första kammaren? "
där sällskapet nu di- och " Hur förmår.All- sponerar 2 våningar männa valmansför- om 13 rum och 3 bundet att uppta kök hvardera i stället kvinnans rösträtt på för som förut blott, sitt program? "
en.
Denna utvidg- Kvinnoriksdagen ning har föranledt en afslutades med ett del omflyttningar och allmänt opinionsmöte.
förbättringar i öfrigt En stor del af mö- och det är från Barna- tesdeltagarna följdes vård i dess moderna efter mötets slut till skick, som våra bil- Stockholm, dels för der äro tagna.
att deltaga i den upp- Det är stora, soliga vaktning, som föl- och luftiga rum med jande tisdags förmid- fri utsikt, som anstal- dag ägde rum hos ten disponerar öfver.
konungen, dels för att I de rum, där de öfvervara festen för allra minsta hålla till, G R U P P A F E L E V E R OCH S K Y D D S L I N G A R.
fröken Whitlock.
E L E V E R N A S N Y A SOFRUM, A.
BLOMBERG F O T O.
Några intryck från Barnan vård.
Kvinnoriksdagen i Örebro, M ' I Skönhet är makt, För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
F ' «r, fymer, i l^o ulse, = Stockholm.
=
«HI H EN INTRESSANT PRISTAFLING FOR SVENSKA KONSTNÄRER.
ETT TUSEN (1,000) KRONOR I PRIS.
CARL LARSSON OCH CARL G. LAURIN BITRÄDA REDAKTIONEN SOM PRISDOMARE.
H VEM AR STOCKHOLMSKAN?
En lätt besvarad fråga.
Stockholm- skan är naturligtvis ens hustru, fästmö, syster, väninna ' o. s. v. Stockholmskan lystrar till oss, när vi ringa upp i telefonen, hon räknar våra pengar i banken, betjänar oss i bu- tiken, renskrifver våra rättegångshandlingar, om vi äro jurister, och våra manuskript, om vi äro författare; hon plantar vett i vår afkomma, bespisar de hungriga, kläder de nakna och ut- för dessutom många andra sköna gärningar.
Vidare representerar hon den kompakta ma- joriteten i vår hufvudstad, ty om ej statistiken missvisar, lär hon öfvertrumfa Stockholms man- liga befolkning med icke mindre än 24,000 individer.
Är nu detta stockholmskans väsentliga egen- skaper, de, på hvilka hennes rykte grundats och hennes typ kännes igen?
Förvisso icke.
Stockholmskan har framför allt en annan gåfva, nämligen den kvinnliga tjusningskraftens.
Hvad är det, som gör Stockholm så vackert och intagande?
— Naturen, svarar ni utan be- tänkande, de grönklädda eller snöbetäckta holmarne, de speglande vattnen, när någon af de fyra årstidernas lysande luft står däröfver.
Svaret innebär endast en half sanning, ty hvad vore Stockholms mångbesjungna, med intet annat jämförliga behag, om ej stockholm- skan funnes.
Det kvinnliga släktet sträcker sig som en oafbruten rosenrabatt allt från Ystad till Haparanda, ja, öfver hela världen, men stockholmskan lefver och har sin varelse uteslutande i sin egen stad, hvars själ hon är.
Tack vare henne har Stockholm sin sötma och sin sälta, sin glans och sitt dunkel.
Tack vare hennes odefinierbara charme, hennes älsk- värdhet och koketteri, hennes djup å ena sidan och ytlighet å den andra, hennes glädtighet i dag, trumpenhet i morgon och lättsinne i " Köpenhamnskan " af Axel Nygaard.
2:a pris.
LUZERN öfvermorgon, passar hon till staden som hand- sken passar handen.
För poeter och novellister har hon länge ut- gjort ett tacksamt motiv; för konstnärens rit- stift har hon äfven poserat, dock endast helt flyktigt och ensidigt.
Som tidstyp och ej mindre som centralfigur i-en stor stads pulserande lif förtjänar hon emellertid att ställas i konstens fulla belysning.
Därför tillåta vi oss inbjuda svenska konst- närer till täflan om en framställning i bild af den moderna stockholmskan.
Konstnären har fritt val att återge henne sådan hon visar sig på gatan, i hemmet, i sällskapslifvet, på teatern eller restauranten, som backfisch, sportkvinna, rösträttskvinna eller grande dame, på sommar- nöjet, i automobil — med ett ord i alla de situationer, som karaktärisera den mondäna stockholmskan, och skall bilden i fråga ut- göras af en teckning i svart och hvitt.
För detta ändamål utfästa vi tre pris, ett första pris å fem hundra (500) krtnor, ett andra pris å tre hundra (300) kronor samt ett tredje pris å Jvå hundra (200) kronor, eller tillsammans - ETT TUSEN (1000) KRONOR.
Vi förbehålla oss rätt att i vårt julnummer 1909 offentliggöra såväl de tre prisbelönta teckningarna som ock ett urval af de täflings- arbeten, hvilka ej ernått pris, men som på grund af sina artistiska egenskaper förtjäna att med hedersomnämnande återgifvas.
Dessa icke prisbelönade teckningars insändare behålla dock " Köpenhamnskan " af Gerda Wegener.
@ Förnäm G: D vistelseort H O T E L N A T I O N A L För Redaktionen af Idun JOHAN NORDLING.
I sammanhang med ofvanstående förtjänar nämnas, att tidningen " Politiken " i Köpenhamn för ej längesedan anordnade en snarlik täflan mellan danska konstnärer med uppgift att fram- ställa den typiska moderna köpenhamnskan; täflingen rönte stor tillslutning och resultatet föreligger i en af " Politiken " utgifven pikant volym, benämnd " Köbenhavnerinden ", hvilken inledes med reproduktioner af de tre pristagar- nas verk, hvar i sin art dråpliga framställningar af danskornas " dejlighed ".
Våra läsare kunna själfva döma af de här meddelade, betydligt förminskade bilderna.
Dessutom innehåller bo- ken ett trettiotal teckningar öfver samma motiv, som ej kommit ifråga vid prisbedömningen, men likväl äga förtjänster som raskt, och flott gjorda skisser.
Till bilderna har författaren Paul Damkjffir skrifvit en kåserande text, hvil- ken ytterligare förhöjer deras intresse.
r l:a pris.
under s o m m a r e n.
naturligtvis sin rätt att efter en af oss anordnad utställning af originalbilderna ' fritt förfoga öfver desamma.
Som prisdomare har redaktionen förmånen att med sig kunna associera två af våra ypper- sta konstauktoriteter, nämligen konstnären Carl Larsson och konsthistorikern Carl G. Laurin.
Samtliga täflande arbeten skola anonymt vara insända till Iduns Redaktion, Stockholm, senast den 1 april, samt åtföljas af en förseglad namn- sedel, hvars konvolut förses med ett motto, hvilket äfven bör återfinnas å teckningen.
Namnsedlarne brytas först efter bedömningen.
Stockholm i januari 1909.
' Köpenhamnskan " af Robert Storm-Petersen.
3:e pris.
@ Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum från 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
Telegramadress: " National ".
Jfai en trappa högre upp, det ena ett stort ar- betsrum, det här afbildade, har då redan en vecka eller mer i förväg allt varit så fint och redo, att man har svårt att se hvad som mer kunde göras.
Där äro nya bokhyllor för den stora boksamlingen, däraf en stor procent ^ geografi — Sven Hedins egna arbeten ta två rader å en hylla, som löper öfver rum- mets bredd — där äro prydliga orientaliska mat- tor, draperier och kuddar och brasa i kakel- ugnen, bläck i bläckhornet, pennor i penn- skaftet.
ftumma Och hvad man möts af för glada ansikten!
Jag frågar, tycker man törs röra vid det nu: hur länge var det ni voro utan under- rättelser från doktorn?
— Sju hela månader, svarar en af hans systrar, på de tre första voro vi förberedda, men sedan!
Sommaren var sådan, att vi inte visste hur vi skulle stå ut.
Det blef bara värre dag för dag, vid hvarje ringning på dörren eller i telefonen hoppades vi på något bud eller telegram.
I midten på juli kom de första underrättelserna, attSven mådde bra, i tidningarna, de visade sig sedan vara falska, men lugnade oss då i alla fall.
Den 15 september kom hans första telegram, och nu är han snart här.
— Och hur länge blir han hemma?
- - Den fjärde februari reser han till London för att där börja sin föredrags- turné.
Det blir alltså tre veckor, men af de dagarna äro flera redan nu upptagna.
Foredragsturnén skall omfatta också Frank- rike och Tyskland och möjligen utsträckas till Australien.
Men så länge han bara reser till Australien, tycka vi det är ungefär som om vi hade ho- nom hemma, svarar fröken Hedin och skrattar hälft gladt, hälft vemodigt.
N AMNET FÖR DAGEN är Sven Hedin.
Det är inte så ofta den vetenskapliga forskningens ut- öfvare vinna internationell popularitet, men den som fin- ner Bramaputras och Indus ' källor och upptäcker inne i Tibets stenöknar en ber£ kedja, om hvilken geografer och geografier icke drömt, trots det att den är väldigare än Himalaya och den största på jorden, den har trängt utanför vetenskapens intresse- sfär och hans arbete respek- teras äfven af mängden.
Men när forskningens re- sultat därtill köpts genom stra- patser och umbäranden, under äfventyr, som påminna om Huon af Bordeaux, och som såSS^as •Jk J L - I » • » Ä \ il aflupit lyckligt, endast tack vare mod, kallblodighet och en seg fysik, då blir man därtill en hjälte att beundras af alla, som ännu äro nog unga att tjusas af hjältedåd.
— — Det skulle alltså bli nästa vinter igen, som han skulle använda för utarbetandet af sin nya bok?
— Ja, det ser så ut, men därom veta vi ingenting, innan han kommer hem och själf bestämmer.
— Och tror fröken, att han sedan ger sig af på nytt ut på forskningsfärd?
— Ja, det vore väl märk- värdigt annars!
— Afven om han får sin professur?
— Vi .ha svårt att tänka AK » p - 6ven HCDIN i TOKIO Så har Sven Hedin blifvit mannen for dagen, och detta att hans hemkomst efter öfver tre års bortovaro föregåtts af entusiastiska hyllningar i de länder han efter sitt återvändande i höstas till civi- lisationen besökt, ' a t t det svenska namnet ärats och den svenska flaggan fått hedersplatsen, såsom vid den här afbildade mottagningen i geografiska sällskapet i Tokio — detta ökar naturligtvis den entusiasm, som nu möter asiaforskaren.
Orn^ mannen för dagen i viss mån är allas egendom, finns det dock några få, som ha större anspråk på honom än andra — hans föräldrar och syskon.
För dem är han icke endast hvad han är för alla andra, för dem har hans bortovaro betydt mera, för dem blir också hans hemkomst en mångdubbelt större glädje, på hvilken de länge förberedt sig.
Har man dagarna före doktor Hedins hemkomst trädt in i det gamla Hedinska hemmet vid Blasieholmshamnen och frågat efter någon af fröknarna Hedin, har det varit ganska troligt, att man fått svaret: hon är uppe i doktorns rum.
Och i doktorns två rum, 5 V £ H HCDINS ARBETSRUM [X^t-j^ii^^i^i^ M ^ I j m r
EFTER NYASTE I SIMLA I INDIEN TAGNA PORTRÄTT.
— 35 —
oss, att han kan vilja binda sig för beständigt.
I Tokio blef han förresten, också erbjuden en professorsstol.
De föreslogo honom att stanna hos dem och gifta sig med en af landets döttrar.
— Ja, säger jag då, han har fått generösa anbud.
Hur var det med de 75,000 dollars för den amerikanska upplagan af den nya boken?
— Det tro vi inte mycket på.
Det låter otroligt, och dessutom har inte något sådant er- bjudande kommit hit bland hans post.
Jag frågar efter fotografier af doktorn och från hans resa och följer fröken Hedin ner i våningen.
I tamburen ligga stora rullar, inlin- dade i vaxduk.
— Det är några af Svens kartor, som kom- mit i förväg, berättar fru Hedin, en ungdomlig liten dam, som beredvilligt svarar på alla ens frågor om sonen.
Fjorton lårar med etnogra- fiska samlingar och mineralier ha också kommit och dubbelt mer blir det väl, när han kommer själf.
Medan vi tala om detta och om festlighe- terna vid doktorns hemkomst, som arta sig till att bli svåra strapatser äfven för den härdade tibetresenären, kommer stadsarkitekten " Hedin, en äldre herre, hvithårig och med markerade drag, som starkt påminna om doktor Hedins välkända, ut i dörren från sitt skrifrum.
— Nu har jag slutat brefvet till Sven, säger han, och det är- som om man väntat just de orden och skulle blifvit besviken, om han sagt något annat.
, När han gått in till sig igen, visar hans fru en tjock bok i lärftsband.
På den står: " Sven Hedins " bref till föräldrarna under en resa i Tibet 1906. "
Det är afskrifter af doktorns bref, som hans far gör efter hand de komma, och de uppta tillsamman tio sådana böcker eller närmare tre tusen tätt skrifna sidor.
— Det är så bra för Sven att ha dem sam- lade, när han skall utarbeta sina reseberättelser.
När jag går, kastar jag en blick in till den gamle herrn.
Han sitter där vid sitt skrifbord och sysslar med en stor urklippsbok och en gummiflaska — — — E.
— ER.
Öppet bref till mina unga döttrar.
" NT E J, JAG tror det icke!
Alla de fula ryk- 1 &gt; ten som trängt ända hit upp till det ytter- sta Thule, där jag sitter och spejar ut öfver landet och ger akt på tidens onda tecken, jag vägrar att tro, så ondt om er.
Ty jag skulle icke kunnat förlåta er, allra minst er!
Därför att jag älskar er och därför att jag, allas er moder Svea, har satt er att föra mitt svenska folk vidare i utveckling och ädelt framåtskri- dande.
I denna krassa tid är det er, ni unga kvinnor, som jag har utkorat att vara idealens outtröttliga fanbärare.
O ni unga mör, visste ni ert eget värde, er svaghet och er styrka, er obetvinglighet i godt som ondt, visste ni alla de impulser som utgå från eder!
För visso skulle ni då bära ert hjärta i era händer för- siktigt som man bär en kostlig, oersättlig skatt.
Ni skulle aldrig förgäta att det är ni unga som ha till uppgift att värna om renhetens he- liga eld, och aldrig skulle ni nedlåta er att syssla med kärlekens afskyvärda vrångbild.
Men ni göra det ju icke heller.
Jag tror er!
Jag vet ju att i det ännu icke förgätna år, då mitt land var i trångmål, då gick det en våg af hänförelse genom de ungas led.
Gos- sars händer knötos i förtviflan öfver att de voro för unga att vara med, och flickor kände svi- dande bittert, att de stodo utanför.
Men alla, alla, gossar som flickor svuro inom sig en he- lig ed, att aldrig skulle jag, er moder, se mig besviken på dem.
När deras tid kom, då skulle jag finna män och kvinnor redo till handling, redo till de största offer, redo att utan själfvisk bitanke skänka mig sina bästa tankar, sina ar- mars yttersta muskelkraft, sina hjärtans sista bloddroppe.
Och det gladde mig att se, huru de fulla af nit begynte arbetet på sin egen daning, utan att spilla en minut af dyrbara ungdomsår och utan att låta sig dåras af tidsandans för- föriska lockelser till tanklöst lättsinne och få- fänglighe-t.
Som goda kamrater såg jag dem arbeta sida vid sida, gossar och flickor, ömse- sidigt hjälpande att besegra hVarandras fel och dårskaper och att frammana det hos enhvar egenartadt bästa.
Aldrig funno flickorna behag i omanligt veka ynglingar, och aldrig sågo de senare upp till vare sig behagsjuka eller karla- vulna ungmor.
Friskt, otvunget och rent var förhållandet mellan dem såväl under arbetets allvar som under fri lek och sport.
Just detta älskade jag hos dem, att de icke tålde något ondt hos hvarandra, utan öppet och ärligt sade ut sitt ogillande eller sitt förakt, när så kräfdes.
Den okända stora kärleken, om hvilken de hörde så mycket otillbörligt talas i lifvet, i litteratu- ren eller från scenen, var dem för helig att ens på lek snuddas vid.
Det fanns istället inom hvars och ens hjärta en fridlyst vrå, där ingen ännu fick gå in.
Där samlades hvar ädel im- puls — allt hvad rätt de tänkte och hvad de i kärlek ville.
Där sparades allt detta ihop till en kostlig morgongåfva åt den ende eller enda, som en dag skulle få nyckeln till denna hjärtats helgedom.
Och de voro icke sig själfva nog, denna löftets generation, de hade gärna ett öga på sina yngre syskon, som i sin tur skulle blifva deras efterträdare.
Jag gladdes, när jag såg allt detta, isynner- het när jag såg att allvaret och ansvarskänslan bodde djupast hos flickorna.
Ingen kan högre än jag skatta ynglingens trofasthet, mod och hurtighet.
Men det är nu en gång ' så, att han har lättast för att helt gå upp i nuets uppgift, det är hans utomordentliga gåfva.
Den unga mön däremot har fått en större förmåga att se tillbaka och minnas samt att se framåt och drömma.
Det är hon som tankfull tager vara på fädernas lärdomar, dygder och seder.
Allt detta låter hon gro i stillhet i sitt inre och ger det i tidens fullbordan i arf åt kommande släkten.
Hvilken hög uppgift och hvilka kraf den ställer på henne af djup koncentration midt i all yttre splittring!
Med orätt säger man därför " unga.yra flicka ".
Mycket snart ser man yrheten efterträdas af den största inre stillhet, hvilken verkar så intensivt på henne, att hon själf icke vet om hon skall skratta eller gråta däråt.
Välsignade tid af stillhet i den blifvande kvinnans unga själ!
Lyssnar hon rätt i den tiden, skall hon finna sitt väsens grundton, och lyckas hon då stämma sin själ till harmoni, då är allt vunnet.
Men ve det folk hvars unga kvinna icke lyss- nar, icke finner sig själf, utan ständigt jagande efter nya sensationer fyller sitt inre med stö- rande missljud, sätter sitt jag i högsätet och städse bespeglar detta jag som medelpunkten i universum.
På en sådan själfvisk varelses axlar kunde jag aldrig lägga omsorgen om mitt folks framtida välfärd.
Ty hvad vet hon om den folksjäls egenart hon är satt att vårda och fort- planta släkte efter släkte?
Hvad vet hon om lifvets omutliga allvar och kärlekens stora my- sterium?
Icke känner hon den stränga lagen använda Salubrinomslag enligt föreskrift i bruksanvisningen.
Salubrin tillhandahålles i Parfym-, Spe- Under de senaste åren ha allt flera be- ceri- och Färgaffärer.
Partilager hos friat sig från nämnda obehag genom att Geijer &amp; C:o, Stockholm.
- för sådd och skörd.
Hon förstår ju icke ens, att hon är en af dem som så med fulla händer, hvar gång hon griper ned i sina känslors djup, och att alla dessa frön gro och spira rundt omkring henne i barnasinnen eller mannahjär- tan till en förbannad eller en välsignad skörd.
En sådan kvinna vet intet och förstår intet trots all lärdom.
Hon visar endast ytligheten af sin bildning, ty ju större kunskap, ju större ödmjukhe-t och ansvarskänsla.
Lyckligt åter det folk hvars unga döttrar hägna och värna om allt det finaste och bästa som bor i dess hjärtedjup och bära fram det i allt större fullkomning genom tiderna.
Lyck- ligt det folk, hvars unga döttrar ange den har- moniska tonen så full och ren, att dess unga söner måste lyssna-för att stämma in däri med all sin friska kraft.
Lyckligt mitt svenska folk, ty — mina döttrar äro sådana!
De som utpe- kas som motsatsen tillhöra mig icke.
Främ- lingar äro de för mig och skola så förblifva.
Mycken ondska har i dessa tider nått mina öron, men intet som så djupt har smärtat mitt stora modershjärta, som ryktet att mina unga söner utan skarr.
dagtinga om att tjäna mig, och att mina döttrar endast tänka på flärd och fåfäng- lighet.
Då jag hörde det, slog jag manteln om mitt hufvud och ville förgås af sorg och skam, ända tills jag stolt nekade att tro.
Och jag ristade med svärdsudd mot kronskölden ord, som jag ville skulle glöda likt eldskrift " i unga hjärtan: o ungdom, bevara städse ditt hugstora sinne, tänk stort, känn varmt, lofva rikt och håll hvad du lofvar.
: Lef ej för egen vinst och ära, lef för att framgent öka min!
Allas er moder SVEA.
I nyårsnatten 1909.
En replik till fru Cecilia Bååth^Holmberg, irÅRA LÄSARE erinra sig utan tvifvel den dis- V kussion om vår kvinnliga ungdoms lefnadssätt, som var före i Idun i slutet af sistlidne år och bland annat framkallade ett skarpt inlägg i ämna af fru Cecilia Bååth-Holmberg.
rrån annat håll ha vi nu mottagit en gensaga pä fru B.-H:s artikel, hvilken gensaga vi här nedan Mföra, enär vi anse, att olika meningar böra fä komma till uttryck i en fråga af sä viktig natur som denna och artikelförfattarinnans ton dessutom tycktes oss väl aggressiv.
DERT INLÄGG i Idun " Hvems är skulden? "
har e " E kunnat undgå på många håll väcka förvåning, eme- dan man i det längsta ej vill tro, att en så stor trång- synthet verkligen finnes i Sverige, ett land, som berömmer sig af att inta en framstående plats bland kulturstater.
Jag vill här vid lag icke ingå på huruvida de klago- mål, som blifvit riktade mot vår kvinnliga ungdoms uppförande, äro berättigade eller ej, men att utan vi- dare skjuta skulden på den moderna litteraturen, finner jag alldeles obefogadt.
Endast ett bör ihågkommas: all litteratur, som skrifs, är inte afsedd för barnen, och de böcker, som uteslutande rikta sig till mogna männi- skor med moget omdöme, böra ej sättas i de ungas händer.
Sverige, som all.id vill taga utlandet till före- bild, bör i detta afseende, mer än i en mängd andra där sådant utan invändning godkännes, göra det.
I utlandet finnes godt om författare, som genom sina åsikter och genom de ämnen, de behandla icke lämpa sig för den omogna ungdomen, men föräldrar och måls- män förstå att undvika, att dyl ka böcker komma i ung- domens händer.
Jag har aldrig förr hört, och ändå har jag både rest och sett ganska mycket, att unga flickor på sexton, sjutton år, ja, t. o. m. yngre läsa moderna romaner.
Utan att i detalj vilja bemöta Edra påståenden, skall jag dock göra det beträffande några punkter däri.
Edra yttranden om Ellen Key äro af det s ag, som ofta läses, höres, och borde de egentligen icke ordas om.
Jag vill emel- lertid upprepa, hvad redan ofta sagts, att fantasien hos!
IDUNS MODELLKATALOG j; I.
36 Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem N:r 1 utkommer omkring 15 Jan.
Fyra rikhalt ' gl säsong häften årligen.
Kolon ' radt oms ag.
_ _ ^ _ _ _ _ = Prenumerationspris 1 2.20 för hole år — 00 ore pr häfte.
.
:
de personer, som se det osedliga i Ellen Keys skrifter, måste vara något egendomlig.
Hon sträfvar efter verk- lig renhet, och måhända det enda,, som kunde förebrås henne är, att hon har en alltför idealistisk syn på tin- gen, ett fel, hvarigenom hon dock icke skadar de unga.
Visserligen finner man icke sällan Ellen Keys i frigaste antagonister bland de personer, som icke läst hennes arbeten, eller endast genom lösryckta citat och för- vrängda referat känna till dem, och dem borde man kunna, i detta fall, lämna ur räkningen.
Hennes an- hängare finnas däremot bland dem, som verkligen med eftertanke studerat hennes arbeten.
I Tyskland säljas hennes verk i stora upplagor och skattas mycket högt, till och med en vetenskapsman som prof. Torel anser sig icke för god att citera många sidor af hennes " Lifslinjer ".
Att denna bok skulle ha riktats särskildt till den bildade klassens kvinnliga ungdom är en nyhet för mig, och, jag är öfvertygad därom, äfven för Ellen Key.
Men hennes böcker äro i alla fall icke skrifna för omogna barn, lika litet som t. ex. Goethes " Wahl- verwandtschaften ", och ändå kan nog icke ens Ni från- känna detta Goethes mästerverk dess storhet.
Är Mau- passant i sina fina psykologiska skildringar mindre beundransvärd, därför att det icke är barnkammarlek- tyr?
Rousseau säger själf om sin " Nouvelle Heloise 12 att han ej vill, att den skall komma i ungdomens hän- der; är arbetet därför icke lika stort?
Bildande konst.
D 1, E T H Ö R E J till de h v a r d a g l i g a företeelserna h ä r hem- m a att v å r b o k m a r k - nad r i k t a s med konst- närligareproduktions- v e r k; därför är d e t a r t i s t i s k a häfte " B i l - der från Delsbo ", som den u n g e konst- nären Bror Hillgren utgaf till j u l e n på F r ö l é e n &amp; C:s förlag och h v a r i han fram- • t r ä d e r m e d n å g o t af k l a n g e n hos en frisk fanfar, förtjänt af all uppmärksamhet.
Det är saftiga, fantasifulla s k i l d r i n g a r från den bygd, hvarest han BROR H I L L G R E N.
själf g e n o m h ä r s t a m - n i n g h a r rot, och de äro utförda med en n o g g r a n n h e t ifråga om ty- per och d r ä k t e r, som visar ett fullständigt u p p - g å e n d e i ä m n e t och en b l o s s a n d e k ä r l e k till h e m t r a k t e n och dess lif.
Hur pass " sedlig " eller " osedlig " (för att begagna det gängse ordet) Hj.
Söderbergs " Gertrud " är, vill jag icke diskutera, blott ett vill jag påpeka.
Det finnes intet, där människor döma så trångsynt som i sexuella frågor.
Skulle de " stora moralisterna " läsa mera na- turvetenskap, känna de patologiska orsakerna till många handlingar, blefve mången ej så orättvist dömd, utan fast- hellre djupt beklagad.
Men i följd af det ömkliga pryderi, som härskar härvidlag, finna många människor det " obehagligt " att vetenskapligt studera dylika ting.
I stället för att klandra fritänkarlitteraturen, borde " det vara föräldrarna, som domen drabbar, och är det äfven deras fel, att unga oerfarna flickor få se " Karen Borneman " och " Gertrud ".
Det finnes icke så få 16, 17-åringar i utlandet, som aldrig sett en s. k. modern pjäs, allra minst bevista unga flickor en premiär, då pjä- sens innehåll icke är kändt förut.
Här i Stockholm däremot har jag sett skolflickor i korta kjolar, t. o. m. i föräldrarnas sällskap, åse pjäser af sådan beskaffenhet, att det förvånar mig, att de ville ha sina barn med sig.
I öfrigt är det min bestämda åsikt, att de ung- domar, som uppföra sig friast, icke äro sådana som läsa vare sig Ellen Key eller Hjalmar Söderberg.
Den ungdom, som läser, är den ungdom, som tänker, och där det finnes eftertanke, finnes äfven förmågan att skilja mellan godt och ondt.
Och nu till slut det viktiga svaret på Eder fråga: hvems är skulden?
Skulden är föräldrarnas.
De skola visserligen icke inskränka sina barns frihet, tvärtom, men de skola öfvervaka deras läsning, diskutera det lästa med dem från tidigaste ungdomen, de skola lära känna barnens anlag och böjelser, de skola blifva barnens vänner och hjälp, och stå dem bi i deras själsstrider, men de skola icke skrämma bort dem från hemmen genom tant- moral och ömkligt pryderi.
V a r e sig man b e t r a k t a r den h ö g t i d s k l ä d d e b o n d p o j k e n till h ä s t med en ros i s t o r m h a t t e n och en k n i p p a g r ö n t och p r ä s t k r a g a r vid s a d e l n eller m a n fångas af s t ä m n i n g e n hos de hög- r ö d a D e l s b o g å r d a r n e i d e t saftigt g r ö n a land- s k a p e t u n d e r en k o b o l t b l å himmel eller del- t a g e r i d e t f ä n g s l a n d e bröllopsgillet i den s i r a d e s t u g a n — öfverallt k ä n n e r m a n k r a f t e n i konst- n ä r e n s fantasi och dröjer i b e u n d r a n inför teck- n i n g e n s fasthet och f ä r g e r n a s glans och eld.
Ej m i n d r e b e u n d r a n s v ä r d a f r a m t r ä d a själfva r e p r o d u k t i o n e r n a efter k o n s t n ä r e n s a k v a r e l l e r, v i s a n d e h u r h ö g t f ä r g t r y c k s t e k n i k e n nu s t å r i Sverige.
D e t är C e n t r a l t r y c k e r i e t s officin, som h a r h e d e r n af det v a c k r a t r y c k e t, m e d a n där- emot själfva k l i c h é e r n a h ä r r ö r a från d e n k ä n d a firman A n g e r e r &amp; Göschl i W i e n.
D e n n o b l a p u b l i k a t i o n e n förtjänar a t t lifligt u p p m ä r k s a m m a s af alla k o n s t i n t r e s s e r a d e, allra- h e l s t som priset — 8 kr.
— m å s t e anses s y n n e r l i g e n billigt.
— Nu n å g r a p e r s o n a l i a om k o n s t n ä r e n!
H a n är född 1 8 8 1 i Tierps s o c k e n i U p p - l a n d och h ä r s t a m m a r från Delsbo e n d a s t ge- nom m o d e r n, som föddes och.
v ä x t e upp där.
D o c k h a r han s e d a n b a r n a å r e n v i s t a t s m y c k e t p å d e n n a ort och bor f. n. i N ä r v i k e n, F o r s a s o c k e n.
T v å år s t u d e r a d e H i l l g r e n vid K o n s t a k a d e - mien, v i s t a d e s därefter i P a r i s, i n n a n han slog sig ned i h e m b y g d e n.
V å r k o n s t t o r d e u t a n tvifvel ha åtskilligt a t t v ä n t a af h a n s u n g a, p e r s o n l i g a t a l a n g.
FÖRENINGEN FÖR GRAFISK KONST presenterar i sitt ' nu utgifna häfte " 1 9 0 8 års b l a d " en v a c k e r och mjuk e t s n i n g af v e t e - r a n e n H ä g g — e t t V i s b y m o t i v — s a m t Carl L a r s s o n s y p p e r l i g a p o r t r ä t t af Carl G.
L a u r i n.
F ö r öfrigt utfylles häftet af a l s t e r af Carl O. P e t e r s e n, Eigil S c h w a b och H a r r i e t S u n d s t r ö m, som alla b ä r a t a l a n g f u l l h e t e n s m ä r k e.
Af de i n t r e s s a n t a R e m b r a n d t s b l a d e n, som s a m m a för- ening publicerar u n d e r r e d a k t i o n af dr J o h n K r u s e, h a r u t k o m m i t del I V, i n n e h å l l a n d e 19 blad, h v i l k a s s t u d i u m b e r e d e r k ä n n a r e af Rem- b r a n d t s genialiska stift en a l l t i g e n o m fin n j u t n i n g.
* DEN DANSKE KONSTNÄREN Oscar M a t t h i e s e n, h v a r s s t o r a, k o l o r i s t i s k t effektfulla d u k " L e d a " fanns afbildad i I d u n n:r 45 f ö r e g å e n d e år tillika med ett p o r t r ä t t af k o n s t n ä r e n och en u p p s a t s om h a n s a l s t r i n g, h a r nu en u t s t ä l l - n i n g a n o r d n a d i- K o n s t n ä r s h u s e t.
D ä r förekom- mer s å v ä l den n y s s n ä m n d a m y t o l o g i s k a ctuken som ock s t u d i e r n a till d e n s a m m a och till h a n s u p p s e e n d e v ä c k a n d e r y t t a r t a f l a: de n a k n a dra- gonofflcerarne, h v i l k a rida ned i hafvet på sina hästar.
E n i o r d e t s h e l a m e n i n g kraftfull mål- n i n g är " A r b e t s h ä s t a r vid S e i n e n ", som vi re- producerat i detta nummer.
D e n h a r öfverallt, h v a r den e x p o n e r a t s, tillvunnit sig u p p m ä r k - s a m h e t, och taflan är också o n e k l i g e n ett duk- tigt k o n s t v e r k, k a r a k t ä r i s t i s k t för sin upphofs- man.
U t s t ä l l n i n g e n u p p t a g e r för öfrigt åtskilliga s m ä r r e t i n g af olika valör och ett p a r s t u d i e r — n a k e t — till en n y stor d u k, som k o n s t n ä - ren f. n. håller p å m e d och som skall fram- ställa Orfeus s ö k a n d e E v r y d i k e.
COSMOPOLITE.
Iduns kvinnostipendium.
F ö r s l a g till k a n d i d a t e r för n ä s t a år.
V I D I D U N S k v i n n l i g a a k a d e m i s s e n a s t e års- s a m m a n k o m s t beslöts a t t genom I d u n r i k t a en v ä d j a n till a l l m ä n h e t e n a t t h ä d a n - efter b i t r ä d a a k a d e m i e n vid f ö r e s l å e n d e t af pristagare.
Vi u p p m a n a därför v å r a l ä s a r e a t t b e n ä g e t i n k o m m a med m o t i v e r a d e förslag till p r i s t a g a r e för n ä s t a år, f r a m h å l l a n d e n å g o n s v e n s k k v i n n a som k a n a n s e s b e r ä t t i g a d till årssti- p e n d i e t, 1,000 k r o n o r, " för b e l ö n a n d e eller främ- j a n d e af n å g o n förtjänstfull k v i n n l i g g ä r n i n g. "
F ö r s l a g e n, som t o r d e a d r e s s e r a s till a k a d e - miens s e k r e t e r a r e, m e d dr.
Karolina Widerström, Gamla Kungsholmsbrogatan 19, Stockholm, böra i n s ä n d a s j u förr dess hellre och s e n a s t före u t g å n g e n af o k t o b e r m å n a d.
ARBETSHÄSTAR VID SEINEN.
OLJEMÅLNING A F (CARL STENDERS Hvarje husmoder bör prenumerera på OSCAR MATTHIESEN.
KONSTFÖRLAG.)
Barngarderoben Hvarje sömmerska likaså.
&lt;5&gt; © Prif fSr belt år 3 kr.
; hälft år 1: 60 kr.
U i n a n n c r 30 Ar * &lt;$ &lt;§&gt; 12 häften årligen.
S k r ä e k d a g a r n e i JVTessina.
r-EN STORA katastrofen i Messina sysselsätter alltjämt allas tankar, och världspressen är fortfarande fylld af hemska skildringar från detta olyckans och sor- gens hemvist.
Efter the illustrated London news meddela vi här en af dess italienska tecknare utförd situationsbild från den förr sä vackra och blomstrande, nu i det allra närmaste ödelagda staden.
Artisten återger en scen från ett raseradt Messinakv arter med bristande murar och fallande bjälkar, under det behjärtade män skynda in bland ruinerna för att bringa sårade och döende hjälp.
" Det beror på, hur många, som kommer.
med sin glada, stora nyhet!
" Ja, ja, Mikael, " log hon, " du är visst skuld till, att jag i dag Jag tänker inte arbeta ut mig. "
.
låtit tankarna löpa.
Du är skuld till mer än " Det är arkitekt Dorn, som kommer. "
Af Elisabeth K u y l e n s t i e r n a - W e n s t e r.
så, Mikael Dorn, men du vet det inte — anar Karin gick ut ur rummet.
Hon ropade på intet om det, som är i stället för kärlek. "
Stina.
(Forts, och slut.)
" Pappa har inga blommor på skrifbordet, " " Vill du följa med mamma ned i hönsgår- ÄR PÅ SLÄTTEN flngo de aldrig behålla påminde Stina, när Karin ställde en jardiniär den? "
af oxideradt silfver på matbordet.
Den tog Dagens bestyr började.
Hon skulle tillse sig briljant ut med rönnbärsklasar och färg- snökappan på; blåsten slet af den och ref den i lina flagor, sedan spridda öfver de •smådjuren.
En del barnkläder måste manglas starka blad.
• —.
fönsterblommorna tvättas.
Hon var mycket ökenvida fälten.
" Det var snällt, att du hjälper mamma komma Hu!
Snart skulle vintern nalkas igen, denna stolt öfver sina vackra växter.
De prydde hem- ihåg!
— Hvad ska vi taga?
— Lathyrus! "
met, alluderande på den blida trefnad, som gång förfärligare än sist — med en ny börda!
De voro närmast till hands och lättast att bör bo innanför höga, blanka fönster, dekore- Hvarför nödgades hon bära den?
— icke för arrangera.
Hon smektes af deras kryddoft, rade af smakfullt uppsatta, hvita gardiner.
sin kärleks skull!
Johan skulle kanske rent af tyckte, att de voro som små snälla skolflickor Posten kom, och Karin skyndade ifrån allt bli ond och kalla henne något simpelt, när hon i rena förkläden och ville försöka låta Stina Visserligen meddelade honom, att hon väntade ett barn, annat, begärlig på att öppna den.
leka med denna fantasibild, men Stina afbröt det tredje.
Han tyckte ju, det var så lagom fanns där numera sällan bref till henne — förr energiskt: med de två.
Lagom!
Det var hans ord; ack!
gick ingen postdag utan att hon hade ett helt " Inte är det några flickor.
Det är ärt- att vara en lagommänniska, hvarför skulle det fång, så i farten som hon varit under sin flick- blommor. "
'.
tid.
Moster Bina och syster Bertha voro de vara så oupphinneligt för henne?
enda, som höllo ut.
En och annan enstaka " Ja, du har så rätt så, lilla Stina Johans- Det ringde i telefonen igen.
Någon, som gång skrefvo också ett par af ungdomsväninnorna, ville tala vid " patron själf! "
Strax därpå kom dotter Qvist! "
och det var hennes eget fel att korresponden- kokerskan, snäsig och fräsande som vanligt.
Hon såg en cykel blänka fram i gattet mellan sen ebbade bort.
Hvad skulle hon skrifva hasslarna, och en grå hatt lyftes.
Hon ville ha besked om maten.
om?
" Godmiddag, fru Qvist! "
" Vi får främmande till middagen! "
Några tråkiga affärskuvert och ett par intet- " Välkommen, arkitekt Dorn! "
ropade hon till- " Det kan jag väl tro.
Här ränner ju jämt sägande vykort tycktes vara hela fångsten och baka.
I ögonblicket blef hon så glad öfver att folk. "
så tidningar förstås.
Torra blad från kunska- se denna ovanligt mänskliga människa igen, att " Anna kan baka våfflor till desserten. "
pens träd på godt och ondt.
Deras erytro- hon gärna skulle tagit honom i famn.
fyll var alla skandalhistorier, xantofyllen: den Stina afdunstade med fingrarna i munnen, tog Karin gjorde sin röst så hård, att den plå- politiska gallan.
sin tillflykt till köket och våfflorna, lät sig inte gade henne själf, men hon hade lärt sig, att Hon sköt otåligt undan bunten.
— fösas ens af den morska Anna längre än hon detta var enda medlet att bli åtlydd af denna Om en kvart skulle Dorn vara här — han, själf ville.
styfsinta, egenrättfärdiga natur.
I stället för kärlek.
H • Uppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjollängd erhåller NI till Eder figur I fullt tillförlitliga, m o d e r n a o. e l e g a n t a: W \ 6 » J; ti 1 # * # %&lt; % A O f f W I l " fc « f &gt; T A &lt; t I JT ' d,UUCI Äll l v l l l d l C l * Erhållas omgående till nedanstående pria inom Sverige: Blusllf 40 öre, Kjolmönster utan s l i p 50 öre, Prinsessklädnlng 75 öre, Reform- dräkt 75 öre, BarndraktmSnster 50 öre, Kragmönster (Pellerin) 60 öre, Kappmönster 60 öre, Natlonaldr&amp;ktmSnster 1 k r.
Mönster kunna äiven beställas efter andra än våra modeller.
Beställning 8 t a 1 1 d ä ätföI aa i af den modell som önskas.
Priset är då dubbelt mot Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition åtföljd af likvid insändes till • Mtetersamuelsgatan 43, Stockholm • W J l f M 1 / » _g I iftltlHC * fUl A H ffTA«ftT / l: £ \ 1 II j [^ i f J L U l l Ö I C I d l %!
• *
Karin stod på trappan och tog emot sin gäst med båda händerna sträckta, och de mörka ögo- nen strålande varma.
Hennes läppar lyste så röda i det bleka ansiktet, som om all sinnenas glöd samlat sig där och stelnat till rubinhård- het, ty alltför kysk, alltför allvarlig var denna fina kvinnomun.
Mikael Dorn slängde sin smidiga gestalt af stålhästen.
Han var reslig, mörkhyad och nästan svarthårig.
I dag såg han särskildt bra ut.
* ' Jag gör väl tvärtom, " tänkte hon och rodnade plötsligt af grämelse.
Arkitekten intresserade henne, och medan han åt smörgåsbord, demonstrerade han ritningarna till kyrkan.
Midt under middagen ringde Jo- han på.
Han ville veta, om Dorn kommit, och om han skulle stanna öfver natten.
Med nio- tåget finge hon vänta sin " herre och man. "
Hon hörde på hans röst, att han hade den där septemberdagen i friskt minne, och att han lik- som då ville försäkra sig om sin tillhörighet.
Hade han bara vetat.
.
.
skulle han nog inte varit rädd.
.
.
" Förlåt, " sade hon, när hon kom tillbaka in till bordet.
" Jag dröjde länge, men det var Johan, som telefonerade. "
" För all del!
För tillfället är jag just lagd på att förstå sådant.
Jag skall snart själf bli äkta man. "
Han sade det frankt och lyckligt.
Hon bjöd honom fatet med steken och sva- rade samtidigt: " Då ber jag att få lyckönska!
När eklateras förlofningen? "
" Aldrig!
— Vi bry oss inte om den etiket- ten på vårt förhållande.
Nästa söndag lyses det första gången och om fyra veckor står •bröllopet.
Det skall vara gladt och ståtligt och gammaldags: en festintroduktion. "
" Föreställer ni er äktenskapet som en fest? "
" Mitt skall bli det.
Mary och jag ha känt hvarandra en oräknelig mängd år.
I våras trodde jag ett slag, att jag skulle förlora henne.
Vi hade spårat ur bägge två, men på somma- ren tog det upp sig igen, och nu vet jag, att hon skall bli — barndomsjulens ljus i mitt sinne.
Ja, det tycker ni låter sökt, det ser jag, men det, är i alla fall just så.
jag känner det. "
Han talade litc.t häftigt, hälft generad öfver att ha uttryckt sig uppstyltad!, och bryskt förde han samtalet bort på en resa, han nyss gjort.
Men medan han beskref städer och natursce- nerier, märkte hon, att hans tankar ånyo gingo tillbaka till Mary, och hon log förstulet: Var han icke ett barn, som fått sitt första glas cham- pagne och smög sig undan med det i en fön- stersmyg för att ideligen läppja, medan de stora höllo långa orationer och läto skummet afdunsta?
Efter kaffet med ty åtföljande uppvisning af barnen och lek med dem, slogo de sig först riktigt till ro i djupa stolar framför en tänd brasa.
Han hade rökbordet bredvid sig.
Hon satt och dåsade och njöt af den lätta cigarrens arom.
Själf rökte hon inte.
Hur skulle det passat här?
Bäst det var, måste hon ut i kök och visthus och först och sist upp i barnkam- maren.
Egentligen borde hon nu tändt arbets- lampan och tagit till med strumpstoppningen, men han skulle inte dröja länge, därför ville hon ge sig lof.
Med ett vemodigt leende, som likt en ljus sky gled öfver ansiktet, sade hon: " Värm mig nu med att tala litet om er unga lycka!
Jag är så skrumpen och gammal. "
" Det ser man inte, " inföll han på sitt lifliga sätt, hvilket gaf de enklaste ord ett exotiskt skimmer.
" Och vet ni; jag tycker för resten det skulle vara det ljufligaste af allt att vara böjd och grå och ändå kunna älska som i tjugu- årsåldern — eller bättre.
Och alltid densamma — alltid hon eller han, som var solljus öfver lifvet, när man var ung.
Finns det vackrare ord än dem Björnstjerne Björnsson låter Berg- liot säga: " Mit hjasrtes höjsasde har han vaeret i halvt hundrede aar. "
Inte behöfs det klock- klang vid en graf, där den kvarlämnade så tolkar kärlekens höga visa. "
" Nej — men när händer det? "
" Oftare än folk vill tro.
Ni själf till exem- pel.
Ar inte ni lycklig?
Jag minns, att jag i somras tyckte mig se två turturdufvor — " — " som näbbades, " afbröt hon med ett sakta skratt.
Han var naiv.
Men hennes tonfall hade väckt honom ur drömtillståndet och blixtsnabbt gled hans man- ligt sökande blick öfver hennes drag.
Hon var blek.
Hennes ögon hade en sällsamt dunkel glans, och han fick en hastig förnimmelse af att hon sörjde något — kanske bara en illu- sion — men som dock gifvit henne den doft af röda rosor, hvarje kvinna minst till sitt fyra- tionde år åtrår.
Och vek, uppfylld af segerrus, stark i med- vetandet om att Marys tårar och Marys löjen voro beroende af honom, fick han lust att offra också på sin sommarsagas vittrade altare.
Han sökte hennes hand — liten och benig var den med hårdt skinn på fingertopparna.
" Jaså, " sade han, " det finns således ett spöke i huset också här, där allt förefaller så harmoniskt.
Ni längtar, fru Karin, eller ni saknar.
Kunde det inte göra er godt att tala ut med mig?
Nu vågar jag be om ert förtro- ende, därför att jag sitter här som vän.
En gång — - r-4 ' 1 Hon afbröt tvärt: " Vi ska inte tala om mig.
Det ser jag helst.
Låt mig i stället få höra om er fästmö.
Hon är vacker och glad, och hon har väl er tro. "
" Ja, vi bygga skyhögt för framtiden.
Det är vår rätt, " tillade han stolt, " det är kärle- ken, som skall försätta berg. "
Hon satt och vek det mörka klädet i sin kjol — hennes hand hade raskt frigjort sig ur hans — och hon tänkte på att det väl nu skulle dröja åratal, innan hon ånyo hörde en så im- pulsivt lifsmättad stämma.
Den ljöd till henne som brus från ett mäktigt haf.
och hon såg sin egen ungdomsslup segla därute med skinande hvita segel.
" Vi få mycket att göra, " återtog han; " jag är öfverlupen af arbete och Mary har sin mål- ning — — — " " Den öfverger hon väl snart. "
" Nej, hvarför skulle hon det.
Vi ska inte kleta oss fast vid hvarandra.
Hon skall inte " uppgå " i mig, utan fritt utveckla sig i kraft af sin lycka.
Troligen går nog hela dagen utan att vi se skymten af hvarandra, men när kväl- len kommer, skall det ljufligaste börja.
Vi ska läsa, tänka, drömma tillsammans.
Hon skall sjunga för mig — hon har ingen vidare röst, fast hon är min lärka.
Jag skall spela för henne.
Min fiol har strängarna fulla af melo- dier.
Vi stänger världen ute, förstår ni — ", han afbröt tvärt och frågade som det tycktes helt omotiveradt: " Hvad gör ni med era kvällar? "
Hon såg skärfven i hans öppna hand och bet sig hårdt i läppen.
Tårarna klumpade sig samman i halsen som en värkande svulst, och svaret kom skärande i sin korthet: " Jag stoppar strumpor och lagar linne.
Det är både nyttigt och roligt, vet ni. "
" Johan är sällan hemma? "
" J a — för resten spelar han inte fiol. "
" Nej. "
Han var helt förvirrad.
Hvad gick det åt henne?
Inte kunde hon väl på fullt allvar ha förälskat sig i honom?
Förstulet såg han på klockan.
Kanske han kunde bryta upp.
— 39 — Hvarför satt han egentligen kvar?
Ville han locka af henne en hemlighet; fresta henne?
Hans tankar frågade flyktigt och veko undan för svaret.
Han sade sig nu, att han allt håll.t mycket af henne, om också blott en enda ljus dag.
Och han hade kommit hit med en känsla af att han ville återse en plats, där han hade vackra minnen.
Hon reste sig och makade om glöden i kakel- ' ugnen, därpå gick hon fram till bordet och tände lampan.
Ett skarpt, klart sken lyste upp rummet, innan den stora gula sidenskärmen dämpade det.
" Ni får mörkt på vägen, " sade hon, medan hon tände ett par smålampor i vrårna. "
J a g har min lykta.
Vill ni bli af med mig? "
" Visst inte. "
" Karin, jag har väl inte, " började han ärligt, " nr är väl inte.
.
. "
Hon vände sig inte emot honom.
Han måste fortsätta: " Gör min lycka er ondt? "
En så smekande, skygg stämma hade hon endast hört i sina drömmar, och det kostade henne möda att göra sig sträf och otillgänglig, just när hon kunde fått sjunka ned i det käns- lornas nirvana, som skulle varit en dunbädd för hennes trötta sinne.
Hon räckte honom sin ' hand och sade med ett skämtsamt tonfall, .hvilket skulle jaga bort allvaret: " Hvad ni blir sentimental, arkitekt Dorn.
Hvarför förstår jag inte.
Skall jag vara fullt uppriktig, måste jag säga er, att jag har litet svårt att bli hänförd, när jag hör om den " stora " kärleken.
Den förefaller mig som en kultur- historisk kvarlefva, och — det är väl något af det, som ni märkt och blifvit nedstämd af. "
Han svarade ingenting, tog endast upp kloc- kan igen.
" Jaså, hon är sju.
Då är det bäst jag sad- lar gångarn. "
I detsamma hördes ett väldigt dån och en gäll signal utanför.
" Hvad är det? "
Hon sprang till fönstret.
" En automobil tycks det, fru Q vist. "
" Som kommer hit? "
Den höll framför trappan.
Karin var redan ute.
" Johan!
— Är du hemma redan — från middagen?
.
.
. "
" J a!
— Är Dorn kvar? "
" Står just på språng.
— Goddag, bror. "
Johan betalade chauffören och steg rödblos- sande in i hvardagsrummet.
" Jag ville titta på ritningarna, och när jag kunde komma i väg så — " Han släppte inte Karin, utan höll hela tiden armen om hennes.
lif, medan han talade.
" Ritningarna ligger på ditt bord.
Dem tänkte jag inte ta med mig tillbaka, " försäkrade Dorn road af situationen.
Men Karin blygdes.
Hon visste, hvad detta fasta grepp om hennes midja ville säga.
Hon visste, att han skulle anställa ett korsförhör, så snart de blefvo ensamma, och så — — skulle hon tala.
Då blefve han ånyo morskt öfvertygad om att han vore herren öfver hennes hjärta, och möjligen skulle han tillåta sig — hvad hon fruktade mest — ett skämt; en tarflig lustig- het först och sedan ett hälft förargadt, hälft förolämpadt yttrande om, att nu blefve det " mera ljud i skällan ".
Hon ryste lätt — och ändå sjönk hennes • hufvud mot hans axel och hon sade blidt: " Det var snällt, att du tänkte på att öfver- raska oss, Johan.
Nu få vi kanske behålla herr Dorn litet längre. "
* smm Det milda crémelika loader som utmärker kaffe eller te.
M i d d a g: Brynt hvit- kålssoppa med frikadeller; pannkaka med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; pressylta med rödbetor; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Pilau på lamm; helkokta usgör Icke blott substanserna af de utsök- äpplen med grädde.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord taste fettämnen utan därjämte balsamiskt- » pytt i panna » med rödbetor; mjölk antiseptiska essencer af högsta betydelse för kaffe eller te.
M i d d a g: Bräckt skinka h u d s k ö n h e t, hvarigenom huden blir sam- med potatispudding; stänkvälling.
metsmjuk, smidig och vacker, hyn ren och klar, hals och händer hvita och mjuka.
RECEPT: Högsta utmärkelse: Guldmedalj i Norrkö- Wienerschnitzel (f. 6 pers.) ping 1906.
IV2 kg.
benfritt innanlår af kalf, 4 msk.
salt, 3 kkp.
vatten, IV2 kkp, TEKN. A.-B0L FLORA, GEFLE.
stötta skorpor.
T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 gr.), 2 kkp.
kokande vatten.
T i l l g a r n e r i n g: 24 rensade och urbenade ansjovisar, 2 citroner, 2 msk.
hackad kapris.
B e r e d n i n g: Köttet t v ä t t a s med en duk, doppad i hett vatten och skares tvärs öfver muskel trådarna i omkr. IV2 cm.
tjocka skifvor, hvilka bultas val Redigerad af på båda sidor.
Skifvorna läggas un- der ett par min.
i starkt saltadt vatten E L I S A B E T H ÖSTMAKT (4 msk.
salt och 3 kkp.
vatten) och Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- få afrinna.
De vändas därefter i skorp- brödet och stekas hastigt p ä båda derskurs i Stockholm.
sidor i smöret.
Schnitzlarna uppläggas FÖRSEAG TILL MATORDNING FÖR på varmt serveringsfat och ofvanpå hvar och en lägges en citronskifva, 2 VECKAN 17 — 23 JAN.
1909. balfvor af en rensad och urbenad ans- samt några hackade SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; j ovis korsvis wienerschnitzel med p o t a t i s; mjölk; kapris.
Pannan vispas ur med litet kaffe eller te med peuts-choux.
M i d - kokande vatten, och såsen hålles för- d a g 1: Afredd buljong; med kveneller siktigt på serveringsfatet.
af fiskfärs; stekt, färsk oxtunga med champinjoner och brynt p o t a t i s; gröna bönor (barricots-verts) med rördt smör; S t e k t f ä r s k o x t u n g a (f. 12 apelsinpudding.
, pers.).
1 färsk oxtunga, 4 lit.
vatten, MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; 2 msk.
salt, 3 msk.
smör (60 gr.), 2 stekt bräckkorf med brynt potatis och tsk.
salt, V2 fit.
svag buljong, 3 och ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i d - msk.
tomatpuré, 1 burk champinjoner d a g: Kalops med p o t a t i s; Eskilstuna- (1 kr.).
soppa med kokosbröd.
Sås: V 2 msk.
smör (10 gr.), IV2 TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; msk.
mjöl, köttsky.
kalfsylta med rödbetor; p l ä t t a r.
med B e r e d n i n g: Tungan sköljes väl, sylt; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: lägges i det kokande vattnet tillsatt Palsternackspuré med rostadt bröd; med saltet och får koka 2 tim. eller stufvade abborrar med potatis.
tills skinnet lätt kan åtdragas.
Smö- ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ret upphettas i en stekgryta, tungan ilägges och brynes val på alla sidor, hafregrynsgröt med mjölk; kokt sill med smör och ägg; kaffe eller te.
hvarefter den saltas och spädes med M i d d a g: Kokt köttkorf med stuf- buljongen (litet i sänder).
Tomatpu- vade turska bönor; brödpudding med rén och champinjonerna tillsättas, då tungan stekt 1 tim., den får därefter sylt.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; steka färdig hvartill åtgår omkr. V2 pannbiff med stekt p o t a t i s; mjölk; tim.
Tungan skares och garneras med Florodol-Tvålen KÖKSALMANACK SUNDSVALLS ENSKILDA BANK 4 Fredsgatan, Stockholm.
S p a r k a s s e r ä n t a 4 %.
Förvaringsfack, å r s h y r a från 15 k r.
EN musikalisk och gladlynt samt an- språkslös bättre flicka som är kun- nig i matlagning samt villig a t t del- taga i alla i e t t hem förekommande görornål erhåller plats i mindre familj om fotografi, betygsafskrifter samt re- kommendationer sändes till » Familje- medlem 1909 » under adress S. Gunuelii Annonsbyrå.
Stockholm f. v. b.
MUSIKALISK, spräkkunnig lärarinna får plats inst.
vårtermin.
Svar till » 1908 », Lilla Edet p. r.
EN glad och treflig flicka, kunnig i husliga görornål, erhåller plats i liten familj a t t hjälpa husmoder samt med skötsel af 2 gossar, 1 och 5 år gamla.
Jungfru finnes ej.
Svar till » Ung fru », Eskilstuna p. r.
FÖR ordentlig, arbetsam och stadgad flicka, kunnig i enkel matlagning och bakning, finnes plats till våren i lä- karefamilj i stad i mellersta Sverige.
Hjälp till alla grofsysslor.
Lön 15 kr.
i mån.
Svar till frk E. Willmann, Löjtnantsg.
12, Malmö.
HAFREGRYN o HAFREMJÖL Vid beredningen bortslipas Icke — såsom ofta sker för att gifra grynen hvitare färg — den gulaktiga, nä- ringsrika proteinhinnan.
Genom bevarande af denna blifver gröten mera nä- ringsrik, finsmakande och fast (ej lös och slemmig).
Oks.
Den extra kvalitén i paketema.
en del af champinjonerna, samt in- lagda tomater.
Smör och mjöl samman- fräsas, den silade och skummade kött- skyn tillsättes litet i sänder, under flitig rörning och såsen får koka 10 min., hvarefter de öfriga champinjo- nerna iläggas och såsen afsmakas.
Tun- gan serveras med ärter och brynt po- tatis.
Apelsinpudding (f. 6 pers.).
Saften och skalen af 2 apelsiner, 125 gr. krossocker, 4 äggulor, 1 del.
grädd- mjÖlk, 1 msk.
sherry, 3 gr. citronsyra, 4 del.
tjock grädde, 6 blad gelatin.
T i l l g a r n e r i n g: 1 apelsin, ma- kroner.
B e r e d n i n g: Apelsinerna tvättas, torkas och skalen afrifvas mot sockret.
Äggulorna och gräddmjölken vispas till- sammans i en kastrull tillika med sock- ret och den väl silade apelsinsaften.
Blandningen får sjuda r under kraftig vispning.
Kastrullen afl5 ftes och visp- ningen fortsattes tills massan afsval- nat, d å sherryn, den stötta citronsy- ran och den till h å r d t skum vispade grädden tillsättes.
Sist nedröres för- siktigt det sköljda och i 2 msk.
ljumt vatten upplösta gelatinet.
Massan slås i en med kallt vatten sköljd och socker- beströdd form och får stelna på kallt ställe omkr. 2 tim.
Då puddingen skall serveras, lossas den från kanten med en spetsig knif och uppstjälpes pä en flat glasskål.
Puddingen garneras med apelsinklyftor och makroner.
E 0 k i i s t u n a s o p p a (f. 6 pers.).
IV2 dc-L- korngryn, 2 1 / o lit.
vatten, 1 lit.
färska, syrliga äpplen, 1 kkp.
krossocker, 2 äggulor, 2 del.
tjock grädde.
Biskvier, röd vinbärsgelé.
B e r e d n i n g: Grynen sköljas väl och påsättas a t t koka i kallt vatten.
Äpp- lena sköljas, torkas, skäras i klyftor och kärnhusen borttagas.
De nedläggas i soppan, när den kokat upp.
Då gry- nen äro mjuka och äpplena falla sön- der, passeras soppan.
Sockret tillsättes och soppan får ett uppkok.
Äggulorna och grädden vispas upp soppskålen och soppan tillslås under vispning.
Den serveras med biskvier och röd vinbärsgelé.
S t u f v a d e a b b o r r a r (f.
6pers.).
IV2 kg.
medelstora abborrar, lV2m.sk.
salt, 1 tsk.
ättika, 3 msk.
smör (60 gr.), 3 msk.
mjöl, 2 msk.
hackad per- silja, 2 kkp.
kokande vatten.
Sås: Fisksåsen, 2 äggulor, 2 msk.
godt smör (40 gr.), 2 msk.
hackad dill, salt.
B e r e d n i n g: Abborrarna fjällas, ta- gas ur och sköljas mycket väl samt tor- kas med en fiskhandduk.
De gnidas in- och utvändigt med eh blandning af saltet och ättikan.
En kastrull smor- jes väl med kallt smör, fisken vändes i mjölet och nedlägges i kastrullen.
Mellan hvarje hvarf lägges resten af smöret, fördeladt i flockar samt per- siljan och det öfriga mjölet.
Det ko- kande vattnet tillsättes och fisken får sakta koka färdig omkr. 15 min.
med t ä t t slutet lock, hvarefter den upp- lägges p å karott.
De uppvispade äggulorna tillsättas i såsen jämte den hackade dillen och såsen får under vispning sjuda.
Det kalla smöret nedröres sist och såsen hälles öfver fisken.
F r i k a d e l l e r (f. 6 pers.).
2 hg.
benfritt oxkött, 20 gr. spä.ck, V2 msk.
hvetemjöl, 1 kkp.
gräddmjölk, 2 tsk.
salt, V4 tsk.
hvitpeppar.
T i l l k o k n i n g: Svag buljong eller kokande vatten.
B e r e d n i n g: Köttet t v ä t t a s med en duk doppad i hett vatten, skares i tärningar och drifves tillika med späc- ket tre gånger genom köttkvarn.
Det stötes därefter väl tillsammans med mjölet i stenmorte ', gräddmjölken till- sättes Ii.et i sänder 1 jämte kryddorna, och färsen arbetas / i tim.
Den formas med 2 tsk.
i mycket små bullar, hvilka läggas i kokande, saltadt vatten eller svag buljong och få k o k a 2 min.
Frikadellerna afputsas, innan de läg- gas i soppskålen.
P a n n k a k a (f. 6 pers.).
3V&lt;&gt; kkp.
mjöl, 1 / 2 tsk.
sålt, 3 ägg, IV * lit.
gräddmjölk.
T i l l p a n n a n: 2 msk.
smör (40 gr.).
B e r e d n i n g: Mjölet siktas i ett fat och blandas med saltet; äggen vispas tillsammans med mjölken och blandnin- gen nedröres med slef i mjölet litet i sänder, så a t t smeten ei blir klimpig.
Den bör därefter stå ett par tim- mar, så a t t mjölet får svälla.
Pann- kakspannan upphettas långsamt och gnides väl ren med hvitt papper, hvar- efter den smörjes med smör.
Pann- kakssmeten omröres väl, hälles i pan- nan, och pannkakan gräddas vackert gulbrun i god ugnsvärme.
Af denna, sats bli 3 pannkakor.
B r ö d p u d d i n g (f. 6 pers.).
5 två- öres franska bröd, 4 kkp.
gräddmjölk, BARNSKÖTEPSKA, äldre, med ordningssinne och fullkom- ligt van a t t sköta och med ett godt och hjärtligt sätt, har förmåga att handleda och sysselsätta 4 barn, ålder 8V2 — 4 år, erhåller genast plats med hög lön i ett godt hem.
Bör vara kun- EN enkel allvarlig flicka som kan nig i sömnad.
Prima rek.
fordras.
Svar undervisa en åttaårig i vanliga skoläm- till » Disponentfarailj » under adress S. nen, språk, musik och handarbete, får Gumoelii Annonsbyrå, Sthlm f. v. b. bra plats på landet vid järnvägsstation.
Lön enl. öfverenskommelse.
övar till » Sigrid », Dannem ora p. r. MK En kvinnlig LEDIGA PLATSER vid länslasarettet i Falköping är till ansökan ledig a t t tillträdas den 1: a nestk.
mars.
Som till platsen hörer skyldighet a t t förestå matlagning och utportionering å t cirka 180 personer, fordras, a t t den sökande skall vara en bildad, duglig och praktisk kvinna, med förmåga och vana a t t sköta un- derlydande, a t t ha genomgått kurs i fackskolan för huslig ekonomi eller därmed jämnställd anstalt samt a t t vara under fyrtio år.
Den pekuniära lönen ställes i förhällande till den sö- kandes kompetens.
Ansökan jämte be- tyg och porträtt torde insändas före den 1 febr.
till öfverläkaren, som läm- nar närmare upplysningar.
(Kungl.
Hofleverantör) 1 hg.
smör, 6 ägg, 1 / 2 tsk.
salt, 1 msk.
sojker, 10 sötmandlar, 5 bitter- mand ' ar, 1 / 2 kkp.
sultanarussin.
T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 gr.).
2 msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Kanterna på bröden af skäras och brödet skares i tjocka skifvor, som läggas i mjölken och få stå öfvertäckta omkr. 2 tim.
Smöret skiras och inarbetas i brödet med en slef, tills det blir smidigt och samman- hängande.
Då tillsättas äggulorna en i sänder och massan afsmakas med kryddorna och den skållade och rifna mandeln, samt de sköljda russinen.
Sist nedskäras de till h ä r d t skum slagna hvitorna.
Massan hälles i smord och bröd beströdd form och gräddas i or- dinär ugnsvärme omkr. y 2 tim. Pud- dingen serveras med sylt eller vinsås.
ENKEL gladlynt barnfröken, musik, fullkomligt duglig a t t sköta tre barn i ålder 6 — 10 år, undervisa i spelning samt läxläsning, erhåller plats till Norrland.
Svar under adress » Norr- land », Iduns exp.
f. v. b.
BILDAD flicka, anspråkslös, ordentlig och barnkär, erhåller genast plats i A N N O N S E R skola vara inlämnade till tjänstemannafam.
i Falun för a t t hjälpa till med sömnad och skötandet af en Expeditionen senast fredag för att Svar med lönepret.
kunna införas i följande veckas num- 8 mån.
gosse.
till » A.
H. E. », Iduns exp.
f. v. b. mer.
I tjänstemannahem i stad i Söderman- land, får enkel, duglig hushållsfrö- ken, kunnig i matl.
plats.
Nya Inack.- Byrån, Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
Husmoderplatsen VARGARDA M a k r o n e r (f. 6 pers.).
1 hg.
söt- mandel, 1 kkp.
strösocker.
2 ägghvitor.
B e r e d n i n g: Mandeln skållas, tor- kas väl, drifves genom mandelkvarn och blandas med sockret.
Ägghvitorna vispas till härdt skum och vispningen fortsattes 1 / 4 tim., hvarefter ägghvite- skummet försiktigt blandas med det öfriga.
Af massan läggas med en tsk.
små runda klickar på en väl rengjord, smord och mjölad plåt.
Kakorna gräd- das i svag ugnsvärme och äro färdiga, när de släppa plåten.
Lärarinna.
Ung, bildad flicka af god familj er- håller genast plats som lärarinna för sjuårig gosse.
Betygsafskrifter, " befint- liga rek.
och foto.
böra af ref lekt.
sändas till disponent C.
H. Sundin, Strömsnäs Bruk.
kan nu genast få plats i Borgholm.
Svar till Ölandsbladet, Borgholm.
och af oöfverträffad kvalitet är det allmänna omdömet om ENKEL, arbetsam flicka, kunnig i bakning och enkel matlagning samt villig deltaga i alla inom ett landt- hushåll förekommande sysslor, får plats genast om svar sändes till » Vänligt hem », T of verum p. r. t Öl ', SOM hjälp och sällskap erhåller hus- hållskunnig ung dam god och treflig plats.
Norra Inack:Byrån, Malmskill- nadsg.
27, Sthlm.
Föreståndarinnebefattningen vid Södermanlands lans landstings ny- uppförda asyl för obildbara sinnes slöa vid LÖt i närheten af Strängnäs, sökes före 1 febr.
hos riksdagsman K. Alm- qvist (adr.
Stockholm), som på begäran meddelar närmare upplysningar.
Begyn- S / uksköterskcbofatfnintj- är 600 kr.
utom fritt vivre.
Sökande till en den 1 april ledig nelselönen sjuksköterskebefattning vid epidemi- Platsen får omedelbart tillträdas.
sjukhusen i Halmstad torde före den UNG, pålitlig och barnkär bättre 20 febr.
insända sina ansökningar, be- flicka önskas som hjälp och sällskap ledsagade af åldersintyg, läkarebetyg om samt tillfälligt skrifbiträde i hem på god hälsa samt afskrifter af tjänstgö- landet högt uppe i Norrland.
Svar med ringsintygen till förste stadsläkaren, uppgift å löneanspråk samt foto.
torde Halmstad.
Förmåner: 500 kr.
årslön, sändas före 20 jan.
under adr.
» Jä- kost, bostad, värme, ljus, tvätt.
Sjuk- gershult », Iduns exp.
V Ä R D I N N E P L A T S sökes af 30-årig sköterskebiträde finnes.
bättre flicka, nu genast eller något Husföreståndarinna * framdeles, i enkelt, stilla, bättre hem, EN frisk, bildad och treflig flicka eller Bild.
flicka eller barnlös änka, c: a där husmoder saknas.
Sökande är kun- änka, fullt hemmastadd a t t sköta hus- hållet för oberoende ungkarl erhåller 30 år, med godt sätt och utseende, nig i sömnad och handarbeten och äger plats- Svar med foto., ref. och löne- huslig och helst musikalisk, kan erhålla förmåga a t t sköta e t t väl ordnadt pret.
emotses till » A.
B. C », Nordiska god plats i godt hem hos en äldre hem.
Svar emotses tacksamt » A.
M. », ungkarl.
Svar jämte foto.
och upp- Iduns exp.
Annonsbyrån, Göteborg.
lysningar till » Godt hem 1909 », Iduns UNDEBVISNINGSVAN lärarinna ön- exp.
skas för tre barn i ålder 12 — 9 — 7 år.
Musikalisk har företräde.
Svar med foto., betyg och pret.
till » L.
G. Y. », kunnig a t t undervisa i olika slags Elf ängen.
konstväfnad, modern konstsömnad och knyppling m. m. söker plats i fam. där UNG bildad tyska från Hannover-trak- några elever kunna påräknas.
Svar till ten, helst något kunnig i svenska, får Elisabeth Hagman, adr.
örsundsbro.
plats i liten god familj.
Vidare genom OM NÅGON önskar en präktig, glad- brefväxling under adress: F r u Alma lynt och duglig kvinna att förestå hem Lundgren, Berzeliigatan 16, Göteborg.
i stad eller på landet, gärna äfven där b&gt;rn finnas, vände sig personligen eller med bref till » H.
P. », Iduns exp., Stock- uti mindre anstalt eller klubb eller holm, för vidare upplysningar och re- ock i hem sökes af därtill kompetent kommendationer.
dam af god fam. med praktisk erfaren- het af allt som till e t t hus styraride 26 — 32-årig, bildad flicka, af bättre SOM hushållerska eller husförestånda- hörer.
Svar till » Erfarenhet », Iduns hem, sätt och yttre, erhåller behaglig rinna önskar 37-årig: änkefru plats sna- exp., Stockholm.
framtidsplats a t t bestyra bildadt ung- rast hos bättre ungherre eller änkeman.
karlshem.
Ref. och foto.
till » Obe- Äfven van vid landthushåll.
De bästa Engelska roende », Sydows Annonsbyrå, Stock- rek.
och betyg- finnes.
Svar till » L.
önskar plats i fam. Goda ref. » S.
C. N. », Kumla p. r. holm f. v. b. intill 1 mars.
1909 », Iduns exp.
Slöjdlärarinna, PLATSSÖKANDE Husmodersplats Huslig, - T- 40 och det med rätta, ty det fin- nes ingen Eau de Cologne, som i friskhet, vällukt och varaktighet kan mäta sig med Nylin ' s ' E.
d.
C. ä Kom ihåg det, när Ni nästa gång köper Eau de Cologne.
* E. d. Gm * fin- nes hos alla handlande.
UNDEEYXSNINGSVAN enkel flicka ön- skar genast plats a t t läsa de 3 lägre klass, elementarkurs med gossar och flickor.
Villig deltaga med förefall, görom.
Svar » Anna », Iduns exp.
EN ung bildad flicka som genomgått Kinder g artenkurs, är hemmastadd i h u s - hållsgöromål och sedan i våras vistats i England, Önskar plats i fam. som hjälp eller sällskap.
Svar » 1888 », Iduns exp.
EN 18-årig flicka söker plats i finare familj som barnjungfru eller husa.
Svar till » Ellis », Kämshyttan p. r.
20-ÅEIG frisk och hurtig flicka önskar plats i familj; goda betyg från hus- hållsskola och föregående plats.
Svar till » T.
H. T. », Hudiksvall.
PLATS i treflig fam. önskas mot fritt vivre af 21-årig flicka, kunnig i enklare matlagning samt villig a t t deltaga i husliga görornål.
Tacksamt emotses svar märkt » Familjemedlem », Nöbheled.
I trefligt hem önskar kvinnlig student plats a t t hjälpa till i hushållet.
Svar till » Karin », AUm.
Tidn.-kont., Gust.
Ad.
Torg.
