# ID: svediakorp-per1837
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 16,248
# sentences: 905
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


SÖNDAGEN DEN 11 JULI 1909.
N:R 28 (1175).
22:DRA ÅRG.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N 9C.
&amp; 21.9Cs Somtn NORDLING.
arAcnferens ÖR NÅGON vecka sedan samlades i Kristianstad medlemmar af K. F. U.
K. från alla delar af landet för att deltaga i föreningens sjätte konferens, som hölls under ordförande- skap af fröken Anna Roos.
Mötet varade i tre dagar, fredag, lördag och söndag och hade ett rikt program, där såväl rent administrativa ange- lägenheter, såsom val af Förbundsstyrelse, som föredrag och diskussio- ner i ämnen, som ligga föreningens arbete nära, och utflykter och sam- kväm förekommo.
Af den nyvalda eller rättare åter- valda styrelsen togs un- der konferensen en foto- grafi, som vi meddela jämte en bild af samt.
liga deltagare samlade å högre allm.
läro-verket.
Bland de spörsmål, som diskuterades på den- na konferens af en af vårt lands största och lifskraftigaste föreningar voro: Karaktärsdaning, Allianstanken i vår tid, Den kristna kvinnan och den moderna människan o. s. v. Under konfe- rensens första dag hölls ett starkt besökt ung- domsmöte i kyrkan med föredag af fröken Sigrid Netzel och pastor Sam Thysell.
Konferensen af- slutades likaledes med ett fulltaligt besökt möte å läroverkets aula.
På lördagen företogs utfärd till det i stadens närhet belägna godset Oves- holm, hvars park upp- låtits för deltagarna, och hvars dyrbarheter och samlingar blefvo före- visade.
GRUPPBILD AF KONFE- RENSDELTAGARNA, SAMLADE Å ALLM.
LÄROVERKET.
NILS EKLUND FOTO.
F Telegram växlades mellan konferensen och änkedrottningen, drott- ning Victoria och prin- sessan Bernadotte.
— 339 —
I MVGGSVÄSPEflS TECKEfl- ni.
Jordbruksekonomiska sammanslutningar.
Jag återvänder till min jordbruksbygd, där mina trettio besättningar i långliga tider fram- lefvat sin tillvaro och tuggat sitt hö utan aning om, att de varit riktiga sugare på samhället.
(Forts, och " slut från Idun n:r 25.)
O M VI se på kontrollsiffrorna för våra 30 besättningar och 280 kor efter det de endast ett hälft år tillhört kontrollföreningen, så finna vi, att medelmjölkningen pr dag stigit fr. 1,268 kg till 1,758 kg, hvilket är liktydigt med en ökad dagsinkomst af nära 50 kronor och en bekräftelse på att landtmännen fått sin i ladugården använda gröda normalt betalad.
Vidare finna vi, att medelsiffran för alla be- sättningarne å själfkostnaden för 1 kg produ- ceradt smör sjunkit till 1,95 (ifrån 3,25).
Detta är ju redan storartadt och liktydigt med en räddning åt bygden af den stora förlustsumma (kr.
843,75 pr månad), som för ett hälft år sedan konstaterades.
Ännu gifves dock i genomsnitt ingen vinst.
Men det finnes redan besättningar, hvilkas smörproduktionssiffror äro nere i kr.
1,07.
Dessa visa oss vägen.
Medelsiffran för de nio, som hunnit längst, är 1,13 pr kg.
Samtidigt har mängden af smörfett stigit till 70 kg pr dag på samma antal kor.
— Beräkna vi blott hälften häraf till smörproduktion och sätta vinstsiffran så lågt som till 40 öre pr kg (hvilket är lika lågt i gynnsam riktnifig som förut 1,2 5 var lågt så- som förlust räknadt), så blir vinsten pr dag 14 kronor, en månad 420 kronor, ett år 5,040 kronor, tio år 50,400 kr.
Antaga vi, att den andra hälften användes lika gynnsamt (d. v. s. att afsättningen för mjölken genom mjölkför- säljningssammanslutning och andelsmejeri är väl ordnad på trakten), så blir vinsten 100,800 kr.
för vårt trettiotal besättningar.
Men en dylik vinst, ehuru aktningsvärd, är dock ingalunda det slutliga målet, det högsta, hvartill den nutida jordbrukaren kan drifva sin handtering.
— I hela denna beräkning är krea- turens foder värderadt till normalpriset, 12 kr.
för 100 foderenheter.
En god jordbrukare skall genom att producera ett förstklassigt foder till ett vida billigare pris ytterligare kunna för- dubbla denna vinst.
Han skall med andra ord sälja sin gröda till sin egen ladugård med stor avans.
Genom förbättrad jordkultur och an- vändning af ändamålsenligare redskap skall han drifva upp sina skördar på samma gång som han gör sin jord alstringskraftigare.
Det är de dåliga skördarne, som utpina och utsuga jorden.
De goda skördarne betyda goda affä- rer för jorden så väl som för jordägaren.
Affä- rer äro verkligt " goda " endast då båda de del- tagande parterna hafva verklig fördel af dem.
Blir endera lidande, är affären osund, därest den icke är ett direkt bedrägeri.
Den affär våra jordbrukare drifvit med den svenska jor- den har ofta stått bedrägeriet mycket nära, ty PÄRMAR den har varit ett tagande utan vederlag eller i alla händelser ett mycket dåligt vederlag.
Jag har redan i föregående artikel i mina beräkningar kommit till att bygden blott på dessa trettio besättningar på ett tiotal år för- lorat 202,500 kr.
Alltså direkt förlust.
Lägga vi härtill den uteblifna vinst, som jag här ofvan ur kontrollräkenskapens läge efter sex månader deducerat fram till 100,800 kr., så blir den verkliga förlust, som bygden lidit under ett tiotal år: 303,300 kr.
blott därigenom att dessa 30 besättningar med 280 kor gjort dåliga affä- rer och underlåtit att göra goda.
Vi kunna utan tvekan antaga, att hela pro- vinser i vårt land genom bristande kunskap och bristande kontroll under årtionden bedrifvit sin ladugårdsskötsel i den riktning vi här sett skild- rad i talande siffror från en jämförelsevis bör- dig och gynnsamt situerad bygd.
Göra vi étt lysande undantag för en tredje- del af landets kostam, så kan man godt an- taga, med stöd af kontrollföreningarnes iaktta- gelser, att de två öfriga tredjedelarne före dessa föreningars tillkomst var, och i den mån kon- trollföreningar saknas ännu är, en mycket van- vårdad affär, som beröfvar landet och de små jordbrukarne 10,000,000 kr.
årligen redan i första hand genom en oekonomisk utfodring och en ohygienisk vård af djuren.
Ett - studium af kontrollsiffrorna har mycket att säga oss utöfver det redan antydda.
Jag har förut nämnt, att 100 foderenheter för att betalas böra lämna omkring 130 kg.
mjölk.
Jag kan ytterligare nämna att af de trettio besättnin- garne var det endast tre, som vid kontrollens början nådde upp till eller öfverskredo denna mjölkmängd, men på grund af den låga fett- halten i dessa tre fall fick ingendera sina 100 foderenheter betalade.
Medeltalet för alla trettio var 8 kr.
39 öre, men många hade blott 3, 4, 5 a 6 kr., utan att dock förstå, att det var särskildt illa ställdt för dem.
Efter ett hälft års medlemskap i kontroll- föreningen var samma medelsiffra kr.
12,96; alltså i genomsnitt en vinst, om än ringa.
Men några besättningar visa redan med höga siffror — 170, 190 och öfver 200 kg efter 100 foderenheter — hvarthän man kan och bör komma.
Kr.
17,48, 18,20, 19,36 angifya re- dan vinster, som ej äro att förakta, eller öfver 50 ° / o- Visserligen är i flertalet af dessa fina fall ställningen ' inom besättningen den för till- fället möjligast gynnsamma, därigenom att alla korna mjölka samtidigt.
Men enstaka fall visa redan, att äfven om ställningen är normalt af- vägd, så som den ungefärligen bör kunna af- vägas året rundt, d. v. s. att en fjärdedel eller högst en tredjedel icke mjölkar och de öfriga befinna sig i skilda stadier af sin mjölknings- period, då har likafullt ett ej oväsentligt mjölk- öfverskott kunnat åstadkommas.
Äfven detta hör till en god hushållning, som allt för ofta försummas, nämligen att reglera ställningen så att ej tillfälligheter få helt och hållet spela in och göra allt för skarpa kurvor i mjölktillgån- gen, den ena månaden mera än som kan för- månligt realiseras och den nästa otillräckligt för t. o. m. det egna behofvet.
Äfven till detta sträcker sig kontrollförenin- gens inflytande.
Genom en afvägd utfodring och en god vård göres det bästa möjliga af de djur, som finnas, och till detta bästa hör en jämn produktion, som ej hastigt sjunker från höga siffror till minimum.
Men hand i hand härmed går urvalet, utväljandet af de bästa till afvelsdjur, och rasförädlingen, genom tillförande af nytt blod från i ett eller flere afseenden fullkomligare djur.
Ett godt urval kan icke ske utan exakt kun- skap om hvad ett djur duger till, och en sådan kan endast vinnas genom en exakt kontroll och därpå grundad räkenskap, sådan som en- dast kontrollföreningarne i närvarande stund kunna bjuda åt de mindre jordbrukarne, hvilka icke själfva äga eller kunna förskaffa sig det kunskapsmått, som är absolut nödvändigt för kontrollföringen.
Kontrollföreningarnes verksamhet är så tack- sam, därför att verkan skönjes omedelbart, men djupgående blir reformen först då den får gå hand i hand med ett uppsving på jordbrukets alla områden.
Välsignelsebringande för hela vårt folk blir den först riktigt, då landtmännen lärt sig förstå, att det icke är genom att drifva upp priserna på sina varor, som modernäringen betryggas, utan därigenom att produktionen af lifsmedlen blir billigare och rikligare, Detta sker genom intensitet i arbetet och ökade kun- skaper.
Detta sker, när vi lära oss taga 20:de kornet, där vi nu taga 8:de; när vi lyckats taga en skörd värd 600 kr.
på samma areal, där vi nu taga en, som är värd 100; då vi kunna hålla 20 vackra, välnärda och högmjöl- kande kor på samma egendom, där vi nu ha tio underhaltiga, som vi inte ens veta, hur mycket de ge oss.
På vissa håll anses det som en ogrannlagen- het mot kon att mäta hur mycket hon mjölkar eller väga hennes matranson.
Vi äro i allmän- het icke motståndare till hänsynsfullhet och finkänslighet, men i detta speciella fall tro vi dock, att finkänsligheten är malplacerad.
Att mäta, väga och räkna, framför allt räkna, det är just hvad landtmännen måste göra tidigt och sent, dag från dag, räkna allt utom sitt eget arbete och egen möda.
Ty arbetet och mödan betalar sig först riktigt, då han ger det i så fulla mått, att det inte kan betalas efter vanlig måttstock.
Med större intresse, större målmedvetenhet och kunskap i arbetet komma de stora skördarne, de stora resultaten, som slutligen betala arbetet och mera därtill.
Här vore ock platsen att påpeka den stora ideella och moraliska vinst, som ligger däri, att hela vår djurvård lyftes upp från okunnighe- tens, tillfällighetens och bristens nivå och byg- ges på välmågans grund efter sakkunskapens mått.
Men jag vet, att för dem som saken närmast gäller är den ekonomiska sidan — i stort sedt — i sista hand den afgörande, och är därför lycklig i vissheten, att när desse sträfva efter det lägre goda, faller dem ock det högre till.
TÖRNE.
Kunna erhållas i nårmaste bokhan- del eller direkt från Mana expedition, Iduns Romanbibliotek, röda eller gröna 0: 50 om rekvisition och likvid i postanv sning Iduns Hjälpreda, röda eller gröna ... 0:50 insändes.
till iöljande priser:; Idun 1908 Iduns tillhandahållas pärmar, röda med guldtryck ... 1:50 och föregående Ar ELSA — 340
* 33^ En TEXTiLflTeye i » • • •i i — — i i wjDSTerifl SELMA GIÖBEL tycktes, sedan hon år 1898 F RÖKEN lämnat sin befattning vid Svensk Konstslöjd, hvars och läras upp, ty nu skall här göras stora verk och alltsamman skall bli till utställningen, i hvilken hon in- bjudits att deltaga.
Resultatet af allt detta arbete är hvad vi se i fröken Giöbels vackra afdelning därstädes; där äro allade väfnader och sömnaderi dengamlaäktskånskastil, som fröken Giöbel håller så styft på, där är den stora, ljusa hautelissen " Vadstena klosterträdgård ", kompone- rad af fröknarna Giöbel och Märta Leijonhufvud med in- tresseradt biträde af Verner v. Heidenstam, där är den stora smyrnamattan " Vätterns is " i orientalisk teknik, komponerad af fröken Giöbel, som har en liknande under arbete för Naddö gård.
Där är mycket annat, men vi ha tyvärr endast plats för detta korta omnämnande.
(Forts, och slut fr. n:r 26.)
IERRE HADE INTE varit mycket till sjöss, men han kunde i alla fall begripa, hurudant det skulle komma att bli för honom, om han stannade kvar.
När de kom till nästa hamn, San Juan del Sur, bad han att få bli afmönstrad.
Men det ville inte kapten natur- ligtvis.
Så försökte den stackars karlen att rymma, men det gick inte heller.
Till slut ville han lämna sin lön i sticket, bara han fick gå.
Inte ens det hjälpte.
Skepparn ville ha honom kvar och göra lifvet till ett helvete för honom.
Och det blef det.
I Giganet, en liten usel håla till hamn, las- tade de ett slags giftigt färgträ, och när de fick stickor af det i fingrarna, så blef det blod- förgiftning.
Joakim fick en flisa af det i högra handen, hade olidliga plågor natt och dag och höll på att bli krympling i handen för hela sitt lif.
I land fanns ingen läkare, utan kapten själf skötte om honom med gröt och fick honom verkligen bra.
Så gick de tillbaka till San Juan del Sur efter vatten och proviant, och så afseglade de till Falmouth.
Det var strax i början af april, och de fick en hård tid.
Bland Galapagos- öarna blef de liggande för stiltje i nära två månader och fick börja snåla in på provianten.
Hela hemresan blef idel motigheter.
I närhe- ten af Valparaiso råkade de ut för ett oväder, och skutan låg i flere timmar så godt som kant- rad.
Inte förr än i slutet af juli kom de rundt Kap Horn och hade då varit drifna ända ner till 68 ° sydligt, där det var så kallt, så det frös långa istappar i taket i skansen.
Och maten blef allt sämre och mindre.
Pierre var sjuk och närapå blind.
Det hårda brödet " Menar ni, att jag ljuger nu igen? "
sade Allan.
" Det är sant hvartenda dugg, säger jag er.
Men det är verkligen inte roligt att berätta för er, för ni tror inte.
Det, som inte står i edra dumma böcker, där ni öser er vis- dom, det är naturligtvis lögn, och det, som ni, små lammungar, inte har varit med om, det existerar helt simpelt inte.
Ni är ena riktiga brackor. "
" Seså, Allan, bli inte arg nu! "
medlade en.
" Visst är det sant.
Det hörs väl.- Gå på du!
Tala om, om de inte haft något roligt också! "
" Jo, visst har de det, " sade Allan blidkad.
" Till exempel där nere i Salaverry.
Ser ni, när sjömän har haft en tråkig och besvärlig seglats, så släpper de Barrabam lös, när de kommer i land.
Det kan man ju inte undra på.
Då låter de sina surt förvärfvade slantar rulla.
Då dansar de med svartögda flickor, tusen gånger vackrare och stiligare än nipper- tipporna här hemma, och som inte åbäkar sig, om man stjäl en kyss ifrån dem — fast de tar bra betalt, för det.
Och så dricker de den ena flaskan efter den andra och blir fulla.
Och det är förbaskadt lifvadt att vara litet full, vet ni.
Allting blir så lätt och lustigt.
Men det kan förstås hända, att man efteråt liksom vill vända ut och in på sig och mår fruktansvärdt illa. "
ledarinna och skaparinna hon varit, ha så på allvar byggt sig ett hem i sitt älskade Italien, att man knap- past trodde på möjligheten att hon med sin ej alltför starka hälsa skulle våga vända åter till Sverige annat än på ett kortare sommarbesök.
Men 1907 på hösten kommer hon oförmodadt åter till fäderneslandet, men väljer då Vadstena, gammalt Vätterbarn som hon är och dessutom uppmanad därtill af Verner v. Heidenstam, som nu blir hennes granne.
I Vadstena inrättas nu en textilateljé och väfskola i gamla fattiggården, unga och nya krafter sättas i rörelse P Använd endast KOCKUMS Också en diktare.
Af Frida Landsort.
var slut, och ingen kunde baka.
Annan mat fanns just inte heller mycket af.
I Falmouth skulle de ha varit inom en fyra månader, och nu hade de efter sex månader ännu inte passe- rat ekvatorn i Atlanten.
Om.
de inte träffat på en ångbåt, som gaf dem proviant, så skulle de ha varit ihjälsvultna, innan de kom fram.
Pierre vardt afsatt som kock och degradera- des till jungman.
Kapten och de engelska matroserna hjälptes åt att pina honom.
När han gick in till kapten och begärde litet me- dicin, sparkade kapten ut honom.
Till slut var han så sjuk, att han inte kunde stå på benen, och alldeles blind.
Joakim försökte hjälpa ho- nom på allt sätt och hyflade på en engelsk matros, som, när Pierre låg för döden, röt åt honom att hålla käften, därför att han låg och jämrade sig.
Så dog Pierre.
Oturen med vädret höll i sig, och så blef det en ny svältkur.
Litet livar fick skörbjugg, och Joakim var rysligt sjuk, han också.
Inte förrän den 20 nov.
kom de i hamn.
Men skörbjugg går öfver af sig själf på land, ser ni, och alle- sammans var glada att få afmönstra och lämna den där djäfvulen Green och hans gamla skrof till skuta. "
Hittills hade åhörarna ståndaktigt hållit sitt löfte att hålla sig tysta, men när Allan nu tycktes ha slutat, var det icke möjligt för några af dem att hålla, inne med en fråga: " Men hur vet du allt det där? "
PANSAR-Emaljerade (TTTTTNA " * ~ Giftfria.
* J A i l rX.
" Usch, Allan då! "
inföllo några flickröster.
" Börjar lammungarne att bräka, igen, så får ni inte höra ett ord mer. "
" Asch, bry dig inte om töserna, du!
Det här låter lifvadt.
Gå på du! "
manade pojkarna.
" Nåja.
Nere i Salaverry hade en af matro- serna — Jim hette han — ställt till krakel i land, och polisen tog och satte in honom i kurran.
Morgonen därpå kom Jim i alla fall \ KALMAR ANQKVARNS A.
- B » tillverkad på landets modernaste stärkelse-: w r- i * w n.
* r *.
r-m - m fabrik, utmärker sig sarskudt for a vi t-; GRYTOR = \ J Al A Solida.
A V / Al »; ^ K A L M A R l:ma bet, renhet och styrka.
D I S S T Ä P K P I C C - m Finnes hos hvarje välsorterad specerihand-; O B S.
!
G u l d m e d a l j 1 L o n d o n 1906.
— 341 —
paddlande ut till skutan igen.
Under natten hade han brutit sig ut, för häktet var som alla andra hus därnere bara en bambukåk, och så hade han obemärkt fått tag i en båt nere i hamnen.
Fram på dagen fick skutan en hög- tidlig visit af en hel hop höga herrar och poli- ser.
De skulle förstås ha tag i rymlingen.
Besättningen fick ställa upp sig i en rad, men hur de där herrarne än kikade på karlarna, så kunde de inte säga, hvem det var, de skulle ha.
Jim såg allra oskyldigast ut, och herrarna fick gå i land igen med lång näsa.
Joakim hade också ett litet upptåg för sig i Salaverry.
Han och ett par andra var i land en dag och roade sig.
På kvällen, när de skulle återvända, kunde de inte på något vis få båtmännen att ro dem ombord.
Joakim brydde sig inte om-att stå länge och krusa utan kastade af sig kläderna och dök i sjön ifrån bryggan.
Den var så där en trettio fot hög, och han dök ner just på den sidan, där det fanns grund och stenar.
Han kunde ha slagit ihjäl sig, men opp kom han och sam ut till sku- tan.
Den låg nästan en hel kilometer från land, och svår sjö var det också.
I alla fall var han inte så värst medtagen, när han kom ombord.
Och skepparen tyckte, att han var väldigt duktig, och gaf honom två stora supar. "
" Ja, men Allan, " envisades en af pojkarna, " vill du inte säga, hur du vet allt det där? "
" Nej, det vill jag inte. "
" Men hvarför det då? "
" För det angår ingen, " sade Allan och gick sin väg.
VII.
En af de sista dagarna i november började ett resande teatersällskap sina föreställningar i staden, och det dröjde icke många dagar, förrän Allan gjort sig bekant med åtskilliga af trup- pens medlemmar, genom hvilka han fick till- träde till kulissernas och scenens värld.
Skolan spelade icke mer någon roll för honom.
Nu studerade han teaterlifvet.
För sina åhörare berättade han nu idel teater- pjäser, " Preciösa ", " Den ondes besegrare ", " Sju flickor i uniform ", " Boccaccio " och andra, som han sett från kulisserna eller från " bondhyllan " uppe på tredje radens sida.
Skollagens förbud mot olofliga teaterbesök ignorerade han lika fullständigt som öfriga paragrafer i samma lag.
Om kvällarna kom han sent hem, ofta icke förrän mot midnatt.
Den gamla frun, hans vär- dinna, hade aldrig under sin långa lefnad upp- lefvat en tid så full af spänning, oro, förar- gelse och hjälplös förvirring.
Genom hennes tjänstflicka, hos hvilken Allan tack vare frikostiga drickspengar och goda ord stod betydligt högre i gunst än hos hennes mat- mor, kom det ut, att Allan en gång så när skrämt slag på den gamla damen.
Fram emot klockan tolf på natten hade denna, när Allan ännu icke synts till, öppnat förstugudörren och med en lampa i handen ställt sig att spana ut i mörkret, då en skepnad plötsligt liksom skju- tit upp ur den snöiga marken framför henne, brun i ansiktet, med sotsvarta ögonbryn och väldiga mustascher, utstyrd i en stor slokhatt med vajande fjädrar och draperad i en svart kappa, som räckte ända ner till marken.
Först när den okände med en storslagen gest strukit hatten af sitt ljusa hår och hälsat den gamla damen med ett höfviskt och sluddrigt " god afton, ädla fru ", hade hon på håret och rösten känt igen Allan.
Inkommen i matsalen hade Allan sedan, trampande och vaggande, med simmiga ögon och sväfvande målföre dukat upp en änd- LIS!
lös historia: han hadelhos en skolkamrat varit med om ett sällskapsspektakel, där han spelat en ädel röfvare, och sedan roat sig med att gå hem i den kostym, han användt i pjäsen.
Vär- dinnan hade väl förstått, att det i hela denna historia knappt fanns ett enda ord sanning, men Allan hade med sin svada hindrat henne att komma till orda och sedan hastigt och utan kvällsvard gått in i sitt rum öch reglat dörren efter sig.
Den gamla frun hade af skrämsel och förargelse blifvit illamående och tillbragt en sömnlös natt, hvarefter hon beslutit att så snart som möjligt göra sig af med sin inackordent.
Några dagar efter denna händelse var barn- flocken ute på gården och kastade snöboll.
Det var i skymningen en tövädersdag i början på december.
Allan kom ut på gården och loc- kade dem från leken.
" Nu först har jag fått riktigt klart för mig, hvad jag skall bli, " förkunnade han.
" Jag skall bli skådespelare.
Det är mitt fasta beslut.
Skådespelare skall jag bli, kosta hvad det vill.
Hjälper ingenting annat, så rymmer jag. "
Han talade med .teaterpatos och gjorde ståtliga tea- tergester.
" För några veckor sen skulle du bli sjö- man, " inföll en af pojkarna.
" Det var då det, " svarade Allan.
" Då hade jag inte bättre förstånd.
Ser ni, lifvet till sjöss är för enformigt i längden och har sina obe- hagliga sidor.
Att äta skorpor, som är fulla med mask, så att de kryper, eller bröd, som man måste hugga sönder med yxa, det lockar mig inte längre. "
" Du skulle ju bli cirkusdirektör också och förtjäna glupskt med pengar, " påminde en annan af åhörarne.
" Asch, cirkus! "
svarade Allan med storslaget förakt.
" Cirkus är nånting gränslöst tarfligt.
Och hvem bryr sig om pengar, när det gäller att förvärfva ära och ryktbarhet!
Och cirkus- artister, inte är det några riktiga artister inte.
Bara obildadt pack, ska jag säga er. "
" Men miss Elvira? "
hördes en spefull röst.
" Ja, hon var inte illa — på hästryggen, " medgaf den otrogne älskaren.
" Men inte var hon nånting för mig, " fortsatte han öfverlägset.
" Men, ser ni, skådespelare — det är verkliga konstnärer.
Det är någonting så stort och fint hos dem och inga människor är så trefliga att umgås med.
De är de enda, som lefver lifvet, som det bör lefvas, ska jag säga er, för det kan man kalla lif att hvarenda kväll spela kung eller riddare eller \ den onde själf — och klä sig i siden och sammet — och sminka sig vac- ker och tuscha ögonbrynen — och älska och hata och sjunga serenader och slåss och dekla- mera.
Och ni har ingen aning om hur skönt det känns att gå i trikå.
Man blir så lätt och vig och smidig.
Det känns så behagligt, när man rör på benen.
Man får en helt annan gång.
Det är alldeles, som om man skulle kunna flyga, om man bara försöker.
Och allt det där för publik, en riktig, stor publik, mas- sor af människor, som sitter i salongen i fina kläder och handskar och kikare och läser ens namn på affischerna!
Från scenen ser salongen ut som ett stort, mörkt hål, när ridån är uppe.
Man kan inte urskilja nånting tydligt.
Men man vet hela tiden, att där sitter ögon, som följer hvarenda rörelse och hvarenda min, man gör, och öron, som lyssnar — spändt och tyst — till hvartenda ord man säger.
Om man blir rädd och förvirrad, så kan man ändå inte komma af sig, för sufflören sitter nere i luckan och hviskar till en, hvad man ska säga.
Man kan aldrig råka riktigt i klistret som i skolan.
Det kan man kalla att lefva!
Och jag ska spela, så att det ska blixtra om det, ska ni få se.
Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot Insändande af nedannämnda be- lopp till Expadltlonmn al Idun, Stock- holm, erhilles Inom Sverige porto fritt t Idun Idun Idun Idun Idun Idun Idun 1892 1893 (n:r 1 felas) 1895 (utan julnummer) 1902 (med julnumret) 1903 (med julnumret) 1904 (med julnumret) 1905 (med julnumret, n:r 28 felas) — 342 — 2: — 2: — 2: — 4: — 4:50 5: — 5: — Publiken ska skratta och gråta alldeles efter mitt behag.
Och när ridån går ner, bryter det lös en storm af applåder — och då går jag fram och bugar mig och får blommor och lager- kransar och buketter med kärleksbref i. "
Allan hade eldat upp sig till extas.
Kin- derna glödde, och ögonen lyste.
" Och jag ska säga er något, " fortfor han i en ton, som om han ämnade yppa världens vik- tigaste hemlighet. "
J a g ämnar inte bli bara skådespelare.
Jag skall bli författare också — som Shakespeare.
Honom känner naturligtvis inte ni till, men jag känner honom, jag.
När man umgås med konstnärer, lär man sig oänd- ligt mycket mer och mycket viktigare saker än i skolan.
Shakespeare, ser ni, han rymde också hemifrån — och det från hustru och barn till — för att bli aktör.
Och han skref pjäser själf — en massa pjäser — och vardt den rykt- baraste författare i hela världen, fast inte ni känner honom.
Ni har väl inte ens hört talas om Hamlet, han, som sa: " Att vara eller icke vara " och blef galen.
Det är för resten synd, att Hamlet redan är skrifven.
Annars.
.
.
Nå ja, det gör detsamma.
Här " — Allan pekade högtidligt på sin egen panna under skolmössans skärm — " här finns det tusen sorgespel och dramer.
För resten har jag redan författat en pjäs.
.
. "
" Nej, så roligt! "
jublade kören.
" Hvad heter den? "
" Brott och oskuld.
Är inte det en stilig titel? "
" Vådligt, " skrek auditoriet.
" Snälla du, låt oss få läsa den! "
" Den är inte tryckt än, " afböjde Allan.
" Vi kan väl få låna kladden.
Den är nog urstyf.
Snälla Allan! "
" Nej, jag har ingen kladd.
Jag har inte skrifvit ner min pjäs än.
Än så länge har jag den bara i hufvudet.
Men en vacker dag, när jag blifvit en berömd författare, då kommer ni att vara stolta öfver, att ni en gång i er barn- dom varit bekanta med mig, fast ni nu tror allt möjligt ondt om mig.
.
.
Nej, tyst med er!
Säg ingenting!
Tror ni inte, jag vet det, och att ni rätt och slätt kallar mig.
.
. "
Allan afbröt sig och bleknade så starkt, att till och med läpparne blefvo hvita.
Därpå blef han lika plötsligt brinnande röd ända upp i pannan och mumlade med osäker röst några ord, som ingen kunde uppfatta.
En främmande herre hade trädt in på går- den.
Han s-tannade och såg upp mot backen, där barnflocken samlat sig.
Allan, som stod med ansiktet vändt mot porten och sin publik framför sig, hade sett och genast känt igen honom.
Nu fattade han sig hastigt och sprang utför backen ned till den nykomne, i det han med ansträngdt munter röst r o p a d e: " Här är jag, pappa!
God dag!
Det var för- färligt snällt af dig att komma och hälsa på mig. "
Fadern svarade i något kort ton på.
hälsnin- gen, hvarpå båda tysta gingo in till Allans vär- dinna.
Det var sista gången, barnen sågo Allan.
När de dagen därpå kommo hem från skolan, var han borta.
Fadern hade rest och tagit honom med sig — som det sades för att före- komma den relegation, som hotade sonen.
I början kände barnen saknad efter Allan.
Men terminsafslutningen kom med betyg och jullof.
Nya terminer och ferier aflöste hvar- andra i regelbunden växling, Allan lät aldrig mer höra af sig, och småningom blef han glömd.
SLUT.
Idun 1906 (utan julnummer, n:r 25 o. 52felas) 5: 50 Idun 1907 (med julnumret) 6: — Iduns julnummer 1894 0: 20 Iduns julnummer 1898 0: 20 Iduns julnummer 1905 0: 50 Barngarderoben 1905, komplett 2: — Barngarderoben 1908, n:r 4 o. 5 felas 2: — LIS!
Svensk konst på årets Parissalonger * För I dun af W e n t z e l H a g e l s t a m.
NOM DEN NORDISKA konstnärskolonien i Paris äro svenskarne städse talrikast repre- senterade.
En naturlig följd häraf är också den, att man år efter år möter en del svenska namn på de stora konstutställningarna — vår- och höstsalongerna i Grand Palais.
Det är visserligen icke många svenska konst- närer, som här exponera regelbundet, men de äro dock vanligen flere än norrmän, danskar och finnar tillsamman.
Skandinaverna hålla sig i allmänhet till den relativt modernare skolans utställningar inom " Société Nationale des Beaux-Arts " eller den s. k.
" Champ-de-Mars-salongen ".
Denna salong har företrädesvis haft de yngre generationernas sympatier.
Hvilket förklaras af att den startades som en " modern " opposition mot det akademiska dammet, som börjat hopa sig i " Société des Artistes francais ", räknande sina anor från 1673.
Det var 1890 Champ-de-Mars-salongen ska- pades af dem, som i Paris då räknades för " fribytare " inom konsten.
I spetsen för dem valdes som hederspresident Meissonier — moder- nare voro de icke!
Sedan dess har Champ-de-Mars-salongen haft ungdomen för sig.
Dem, som fortforo att ställa ut på den " gamla salongen ", ville " framtids- konstnärerna " icke kännas vid.
Och så kom det sig att namnen på den en gång ärorika salongen från 1673 förlorade all auktoritet och blefvo allt mera obskyra för de yngre.
I den nya salongen tittade man med välbehag på hvarje oljekludd och hvarje lilla gipsstöpta missfoster.
Den öppna tröskeln till gamla salongen strax invid öfverskred man icke.
I " De unga inbilla sig att de gamla äro dårar, " säger Strindberg, " och de gamla veta att de unga äro det! "
När man nu 1909 vandrar omkring i denna salong, som bär det afskräckande namnet " den gamla ", kan man ej finna annat, än att den är fullt lika god och kanske delvis bättre än Champ-de-Mars-salongen, som 1890 var ung och nu blifvit gammal.
" Sic transit gloria mundi. "
Den svenska skulpturen har under en följd af år varit både kvantitativt och kvalitativt bättre företrädd i Paris än måleriet med hem- ortsrätt i Sveriges land.
Af svenska utställare på Champ-de-Mars- salongen ha fru Agnes de Frumerie och Carl Milles uppträdt år efter annat med anmärk- ningsvärdt goda skulpturverk.
En del arbeten — och då naturligtvis alltid af rang — har man här då och då kunnat få se af Carl Eldh och Christian Eriksson.
Alla dessa namn saknas på årets Parissalon- ger.
I stället förekomma några andra, som ännu så länge äro mindre kända, men hvilka förtjäna uppmärksamhet och helt säkert komma att göra sig gällande inom svensk konst.
Utan att förbigå de svenska målare, som denna gång funnit nåd inför Salongens jury, nämner jag först bildhuggarne, ty skulpturen är äfven nu relativt intressantare än måle- riet.
Sydney Gibson är en graciös talang.
Och mera än så.
Han finner andliga uttryck i sin Landets främsta konst.
Främmande för den braverande realis- men, liksom för titaniska lidelser, som icke alltid beräkna mål och medel, söker han den förfinade kulten af ett själslif i det tysta.
" Tors " kallar han helt enkelt sin gipsskulp- tar på Salongen (se fig. 1 å nästa sida).
Och anspråkslös, timid, är denna stympade bildstod af en ung man i stna egna tankar.
Men ser man närmare på den, tyckes den fordra upp- märksamhet för sig, uppmärksamhet för tankar och känslor, som icke föras till torgs, men finna egenartade uttryck för sjätfva lifvet.
och hans gips af " En gammal kvinna " förfelar ej det afsedda intrycket: en talande bild af förgängligheten.
Anders Jönsson gör sig bemärkt i den vid- lyftiga skulpturafdelningen på Gamla salongen.
Hans arbeten höra till det bästa på hela ut- ställningen.
Hvilket äfven blifvit tillbörligen erkändt af prisnämnden.
Hans marmorgrupp " Paulo och Francesca " har tillerkänts utmär- kelsen " Mention ".
Det är ett anmärknings- värdt moget konstverk, fint koncipieradt, form- skönt och innerligt i känsla.
Om Jönssons icke vanliga begafning vittnar äfven vältaligt den i sorg nedböjde mannen, en patinerad gips, som han kallar " Chagrin ".
(Fig.
2.)
På den gamla salongen möta vi ytterligare ett skulpturverk af en svensk bildhuggare med talang.
Han heter William Zadig.
Han har tagit sig själf till modell och gjort en duktig por- trättbyst, riktig i uppfattning och kraftig i kompositionen.
Man kunde kanske säga att konstnären i detta porträtt gjort sig äldre än han är, ett fel, som äfven mycket rutinerade porträttskulptörer icke alltid lyckas undvika.
(Fig.
6.)
Så ha vi Gottfrid Larsson, som nyligen till- delats svenska statens stora konststipendium på tre år, den förste icke-akademielev, som kommit i åtnjutande af denna förmån.
Han har nu framfört en hel " Symphonie ".
Den som sett Rodins " Helvetesport " kan, då jag nämner detta kända konstverk, få en aning om konceptionen i Larssons arbete — utan någon jämförelse för öfrigt.
Det är ett myll- rande lif af figurer, människor, andar, astral- kroppar, ville jag nästan säga, i haut-relief mot materiens bakgrund.
Men i denna symfoni, sådan Larsson velat framställa den, är det sfärernas harmoni och icke djäflarnas jubeldans kring allt det irra- tionella i lifvet.
Och hans konstverk skänker ro och tillfredsställelse.
Det är lif och känsla i former och linjer.
Det hela är alltför kom- pliceradt för att utfalla fullt begripligt i repro- duktion.
Men afbildningen ger dock en god antydning.
(Fig.
3.)
Utkastet, sådant det nu exponeras i Paris, har blott en tredjedel af den storlek konst- nären tänkt sig.
Som en fontän, eller som skulpturdekoration i ett konsertpalats och i väldiga dimensioner, kunde Larssons " Symfoni " komma till sin rätt.
På årets salong utställer han äfven en por- trättbyst, fig. 5.
Man behöfver icke känna modellen, skådespelerskan Stina Holm (namnet i katalogen feltryckt " Hahn ") vid Dramaten i Stockholm, för att bli intresserad af karaktären i det hufvudet.
Och det vittnar ju godt för konstverket.
Af svenskt måleri på salongerna är det två porträtt, som förtjäna uppmärksamhet: Bernard- Östermans af konung Gustaf V och Jonas Åkes- sons af svenske ministern i Paris, grefve Gylden- stolpe.
(Fig.
7.)
Östermans kungaporträtt är redan välbekant för Iduns publik, då det först reproducerades i våra spalter i fjol somras vid denna tiden.
Östermans stora duk har på Champ-de-Mars- salongen fått en privilegierad plats, så påtag- ligt favoriserad — den står på ett staffli midt på golfvet i en af de största salarna — att man redan därför måste stanna och se.
Åkesson har valt att exponera på Gamla salongen.
I hans ministerbild framträder på ett eklatant sätt konstnärens begafning för att se karaktären.
Det är eljes icke lätt att säga, hur sådana uppgifter skola tagas, om andra hänsyn än konstens spela in.
Zorn allena vet det, han som målat både Oscar II och Gustaf V. Jonas Åkessons talang manifesterar sig äfven fördelaktigt i det porträtt af fru Rytzell han nu utställer.
(Fig.
8.)
Af den här intagna reproduktionen kan man kariske få någon före- ställning om detta konstverks förtjänstfulla egenskaper, ehuruväl färgbehandlingen i origi- nalet främst väcker intresset och bör ses.
Edvard Waller, en svensk bildhuggare med rötter i Paris, har under lång tid varit en trägen gäst på Champ-de-Mars-salongen.
Så vidt jag vet, har han med sina uppvis- ningar här ej tidigare haft den framgång, som han rönt i år med sin byst i öfvernaturlig stor- lek af Henning Berger.
(Fig.
4.)
Där är träf- fande likhet och mycken karaktär.
Jag tror Waller sett riktigt, då han framhäft det stora, kraftiga kraniet hos storstadslifvets skildrare.
Blicken är skum under den antydda pince- nezen, men man har ett intryck af att den observerar i kulissen.
Och det är ju Henning Berger, det.
Äfven Wallers öfriga arbeten på årets salong äro påfallande goda.
Hans bronsporträtt af en finsk dam, fru Zitting-Lagerborg, utmärker sig för känslighet och ingående karaktärisering, Svensk är, det säger namnet, också Carl Ro, som byggt upp ett litet " fiskmonument " efter motiv från " Karpbassängen " i Chantilly.
Det är en karp, som tyckes göra ansatser till att flyga.
Det anspråkslösa konstverket af humo- ristisk anstrykning är afsedt att utföras i fajans.
Det kunde försvara sin plats som en detalj i en fontän.
Någon " bärande idé " kan jag för öfrigt icke finna däri.
Af svenska utställare på årets vårsalonger finnas ännu tvänne att här anteckna: August Hagborg, seniorn bland den svenska konstens stadigvarande representanter i Paris, och Gerard Gyllenhammar.
Den förre exponerar denna gång en hel del figurmålningar från Dalarna, utförda med den minutiösa tekniska skicklighet, som är den kända behållningen af hans konst.
Den senare har lämnat blott visitkort: en akvarell, kallad " Nocturne ".
Utan öfverord kan sägas att den svenska konsten är väl representerad på Parissalongerna i år.
Ty i konsten är det icke mängden, som gör det.
Med dessa konstutställningar äro- numera också förenade uppvisningar af internationell musik, och äfven inom det konstområdet har Sverige varit med detta år.
På en konsert i Grand Palais den 16 april uppfördes nämligen enligt anteckning i katalogen Sonat för piano och fiol af E. Sjögren.
litterära och konstnärliga illustrerade familjetidning bör ej saknas i något hem.
Pristäflingar hvarje vecka.
Helt år 6: 5 0, hälft år 3: 2 5, lösnummer 12 öre.
— 343 — IDUN
: &gt;A * ^J — 344 —
^~ ?&amp;m£i TjiXWvs ströftåg på utställningen Stockholm den 6 juli 1909. formationstiden.
Men i dag skall jag i stället förvåna dig med att önska att du vore ett fruntimmer, jag skulle då med lättare hjärta kunna tala hemslöjd med dig i ett helt bref.
Fast jag skall naturligtvis göra det ändå, och jag tror, att du skall bli intresse- rad, när du bara får höra.
Det rör Älskade biskop!
D U HAR ALDRIG sagt det, men jag tror ändå, att du många gånger önskat att jag vore en pojke och din, så att jag kunde knyta ännu en länk till kedjan af prästmän i vår gamla släkt, och själf dig föröfrigt rysligt nära själf, ty när jag kommer hem, skall där hem- slöjdas i bis- ar &gt;3IÄP.
W. kopsgården!
: ••, - •,.
.. * ?£,: .. ' SF:v * jfflfe s.; - * ' ..; / ' • Att vårt stift icke |gj- ' ' är själfständigt V} representeradt tycker jag, att det är litet bittert, att vi äC ^ inte kunna drifva det läng- ' '.
re, sedan de ändå lyckats hålla tra- ditionen vid makt ända från re- w vy land.
4.
Jämtland.
5.
Leksand.
6.
Mora.
7.
Delsbo.
8.
Mock- fjärd.
A. Blomberg foto.
1.
Brudbälte och krona från Hälsingland af förgylldt silf- ver.
Hemslöjden.
1.
Norr- botten.
3.
Hälsing- z^m^z zsf^^: 345
D^ * 2£J Prins Eugen håller invigningstalet på Allmogedagen.
på utställningens hemslöjdafdelning, känner jag som en förödmjukelse och en maning, och kan du tro, att Paul, ja Paul, tycker detsamma, fast det är • nog mest, emedan han fått höra, att landshöfdingskor och dylikt uppsatt folk stundom lära stå i spetsen för hemslöjdsrörel- sen å andra orter.
Han ämnar tala vid sin mor landshöfdingskan, som är både klok och varmhjärtad, och som nu börjar få litet andrum och utsikt öfver världen igen, sedan yngsta pojken är fem år gammal.
Det var en sådan tur, att Paul och jag för en gång kunde sam- sas i detta, vi hade riktigt förtjusande hela tiden, medan han var här uppe, och jag höll honom med hjälp af Vår Herre så varm, att han inte hann med att vara svartsjuk eller undervisande.
Jag lärde honom, utan att han märkte det, att han kan tala allvar med mig och inte bli sämre för det.
Nu äro vi ju lyckligtvis bägge de mest fana- missionskartan stämmer förresten rätt bra, ty det är något af mission att leta fram och väcka upp och ge nya impulser till hemslöjden, sätta spinnrockar och väfstolar igång i stugorna, skaffa folket arbete, pengar och intresse, och hos alla dessa, som sy brickdukar från det- förlegade lagret i sta ' ns tapisseribod och slamra med sin otäcka stickmaskin eller slå dank om kvällarna som bondpojkarna, medan de längta till stan eller Amerika, väcka akt- ning för vårt eget och de gamles.
Att hemslöjden, där den är tynande, kan väckas till lif genom yttre impulser är bevisadt.
Tänk på Svensk Hemslöjd!
Äfven där konsten är lika glömd som smaken är förskämd, kan man göra mycket, och det tröstar mig åtskilligt.
Fast lättare är det ju, som i Hälsingland, sär- skildt i norra delen, där hemslöjden ännu spe- lar en praktisk roll och där det endast gäller att bevara, möjligen att här och där förädla och att söka sprida kännedom om och skaffa afsättning för hemslöjdarnas arbeten.
" Häl- singlands fornminnessällskap " är en helt ny förening, som ännu ej kunnat utöfva någon un- dervisande verksamhet eller etablera någon för- säljning, men ändå har man kunnat samla ihop ett helt rum, " härstugo ", fullt af egenartade och stundom synnerligen vackra ting, och säga: här är vår hemslöjd!
Männen snickra möbler och måla dem, " förlåtansäng " och " vändstol ", skåp och bord, svarfva stånkor, koppar och fat, som de måla i granna och naiva mönster, och ^ " ' f^i tiska lokalpatrioter, och det kändes ganska hårdt att se hur norra Sverige i stora hallen här visar upp så ståtliga kollektioner som Norr- bottens slöjdutställning, Jämtslöjd, Bollnäs hem- slöjdsförening, Hälsinglands fornminnesförening och all den rika dalaslöjden, och hur Skåne ståtar med tre olika utställningar, medan vi inte hade någonting mer än några förkläden på landsmarknaden, där det annars finnes åt- skillig gammal karak- täristisk hemslöjd äfven från västra och mel- lersta Sverige.
Vårt stift är, liksom Kina på din missionskarta, att be- teckna med en svart fläck, och liknelsen med Mot skafsår, och det måtte tagit års arbete att göra en rik- tigt fin sängutstyrsel.
Tänk dig kuddvaren broderade med den allra finaste och mödosam- maste söm, en slags hålsöm på linne, som spännes upp på näfver, men denna gamla söm, som varit glömd i många år, användes nu på dukar och gardiner och visar sig vara en ut- sökt verkningsfull prydnadssöm.
Så du ser det finns en skatt af möjligheter.
Södra Hälsingland, där slöjden legat mera nere, har en hemslöjdsförening i Bollnäs, ett par år gammal, och det är riktigt glädjande för mig att se hvad den lyckats åstadkomma på så kort tid.
Särskildt utställningen af Delsbo- söm fröjdar mitt öga och de vackra hufvorna tryckta i bjärta färger för hand med stämplar.
Tror du själfva Norrbotten är utan sin hem- slöjd?
Nej, ännu där uppe i Lappmarkerna, i de långa nätternas land sysslar man med knif och nål och väf.
fcn 9 ^ 11 ' EIP ' Svarfvad tallrik af ask från Hälsingland.
" Från husbehofsslöjdens dagar ".
Gustaf Ankarcrona och Hugo Alfvén på Allmogedagen.
skära ut hästar, getter och kor ur trä.
Andra smida stakar och kronor af järn eller göra silf- versmycken åt kvinnorna för bröllop och fest.
En hel del af dessa rika och pompösa smycken, som prydde heldagsdräkterna, likasom kronan och bältet, som brudarna buro, äro emellertid kopior, utförda af yrkesarbetare efter gamla modeller, och konsten kan väl svårligen hållas uppe såsom hemslöjd.
Kvinnorna ha förstås arbetat vid spinnrock och väfstol och med nålen.
Det är ofta en ädelhet öfver smaken hos de ståtliga kvinnorna däruppe i norr, som förvånar.
Där är t. ex. en bonad i härstugo på hvitt linne med långsöm i rosen- rödt — en ranka med klara, behärskade linjer och öfver den en bård af furstliga kronor — jag tycker jag ser den granna, rakryggade flickan, som tänkt ut den.
Tror du inte våra allmogekvinnor därhemma någonsin känt behof af att sömma kronor på sina kläden?
Dräkten tar nog ganska mycket deras omsorg däruppe, men sin mesta möda lägga de ner på sängen.
Sängen är ju som ett litet rum för sig med sina omhängen, sina fällar, täcken, lakan och kuddar eller hufvor, tryck, ömma fötter, förstråckningar m. m. rekommenderas Fil.
D:r P. Håkans- sons Salubrin af alla, som genom rätt användning lärt känna det.
Partilager hos Geijer &amp; C:o, Stockholm.
.
t i l Ä - ' 1 N Ifl ^ " sSiBÄ Snickarverkstad.
it!
; Tablåer från Allmogedagen.
Lapparnas arbeten äro de mest karaktäristiska, deras träskulptur och hornarbeten, deras dräk- ter och lädersäckar att bäras på ryggen med mat eller ungar i.
Men vi nere hos oss kunna ju inte få så många impulser däraf.
Då är " Jämtslöjd " mera inspirerande.
Paul var särskildt intresserad, emedan det är lands- höfdingskan i Öster- sund, som satt igång med den ganska nya före- ningen, .men den fängslar ju alldeles oafsedt så- dana hänsyn.
Först ha de där sin underbara tälj sten, men den få vi ju lämna ur räkningen.
Alldeles visst tycker då jag, att ifall jag skulle ordna mig ett hem, IDUNS MODELLKATALOG \;: • ^^^^^^^^^ \ 346 — Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem.
Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Koloreradt omslag.
Prenumerationspris 2.20 för helt Sr — 60 8re pr häfte.
_____^^_
t5å^gJ Biskop, mitt hjärta är fullt af planer och jag har aldrig varit så glad förr.
Vet du en sak, som gläder mig!
Det är att se allmogen komma själf till utställningen.
Jag brukar stanna och se på, när jag ser en liten trupp, mannen med de grofva händerna, kvinnan med den böjda ryggen och den urgräfda, magra nacken, de solbrända barnen.
Jag undrar om de äldre känna igen något, som " vi hade hemma till vårt " eller " hos gamle nämndeman i Hult ", jag undrar om de unga få någon förnimmelse af hur man här hedrar det som är gammalt och ärligt framför det som är nytt och oäkta, om de få någon lust att vara med.
Det är ju i regel ingen, som tar hand om dem, all- mogedagarna förliden vecka voro undantag, men då var det också roligt att vara med.
Tablåerna gåfvo en att se hemslöjderna hemma hos sig, och de många vackra allmogedräkterna stodo som granna blommor mot de hvita murarna i stället för dem i rabatterna, som ännu saknas.
Att få höra Dalakö- ren, ledd af Alfvén, var ju också en säll- synt glädje.
Och så töserna, som sutto nedanför ridån och, gudbevars, sydde och stickade!
Käre!
nog är allt detta ändå en un- derbar renaissance!
Om jag finge, skulle jag predika om den i kyrkorna.
Jag är som en, som fått sin syn, och du får .ville jag ha deras skulpterade utställningsspis.
Brasan skulle brinna så lustigt mjuk och röd på den gråa, hårda hällen.
Vi har heller inte deras björk att göra möbler af, den är hård och härdad, och årens vedermödor, den långa vin- terns och den korta iskan- tade sommarens historia stå tydligt skrifna i det tätåd- riga virket.
En sådan möbel som deras blir, förutom att den är vacker, en hel saga, och Paul och jag tycka bägge, att det skulle vara så roligt att fara dit upp — någon gång.
Det är förresten något af samma lynne öfver jämtar- nes väfnader.
De äro inte glada och blommande som Skånes eller friska och ljusa som Dalarnes, de äro all- varliga i färg och mönster, ofta nästan svårmodiga, men du Zorns fontän " Morgonbad *.
tror väl jag blifvit tokig, om jag talar om svårmodiga gångmattor!
Jag är nästan glad för din skull, att jag inte behöfver tala om för dig så mycket om Dalarnas hemslöjd, emedan du läst " Siljan ", och vi dessutom tillsamman sett en hemslöjdutställning från Mora, Orsa, Leksand, Rättvik, Boda och Flöda för ett par år sedan i ISTordiska museet.
När alla de andra landskapen, utom Skåne förstås, äro nybörjare, så är man i Dalarna redan gammal och erfaren och viss på sin seger och det märks på den stora, vackra utställ- ningen.
Något af det roligaste man kan se, förutom spetsarna från Gagnef och Mock- fjärd, där fröken Adelborg och fröken Troselius täfla ädelt om hvem som sänder det vackraste, är utställningen från Mora växtfärgningskurser.
Att se hur vackra färger man åter lärt att hämta ur vår skog och mark, af enris och ljung, är ju en verk- ligt uppbygglig syn.
En växtfärgningskurs blir något af det första jag skall gå igenom.
Ur icke småle åt mig, därför att jag inte klart fann min väg från början.
När du hämtat dig från detta, får du ett nytt bref med vidare skildringar och utförliga detaljer från HILLEVI.
Detta är kvinnornas århundrade.
Medan Karl X ännu är omtvistad, har Föreningen för Stockholms prydande med konstverk be- slutsamt och oemotsagdt inköpt Zorns lilla " Flicka, som badar " för att ställa upp henne någonstans i Stockholm — kanske på Lejon- slätten.
Du tycker nog som jag, att flickor, som bada, böra bli litet vanligare än hittills.
Hugo Alfvén anför D a l a k ö r e n p å Allmogedagen.
JbamenS Värld.
(Forts.) från / duns flarnens-Dttff-pristäfling.
framträdande vid minsta anledning.
Men denna person kunde ej undgå att danas efter sin ska- pares natur.
Småningom aftog fruktan för ho- nom och allt eftersom bekantskapen mellan ska- paren och den skapade utvecklades, tilltog för- troligheten dem emellan.
Och en vacker dag, när hafregröten absolut saknade hvarje tilldra- gande förmåga, hoppade Lasse ner på golfvet, vände sig mot dörren och ropade^ med ett skälmskt uttryck i ansiktet: — Hör du Ton du!
Kom hit, ska ' du få min hafregröt! '
Nu var Ton vorden den gode vännen, skäm- taren med hvilken man skämtade, hjälparen, som kunde ställa allt till rätta, och olycksfågeln, som tillställt allt galet.
Ingen lade till eller tog ifrån, Lasse fostrade själf sin skapelse.
Först var han, i detta stadiet, den visserligen något större, men dock blygare kamraten, som aldrig kunde gå säker för lite drift.
En gång hette det: — Hör du farbror Ton du!
Kom hit du farbror Ton, ska ' du få lite ost!
I nästa stadium hade Ton öfvergått till ett hade någon förbindelse med den mystiske Ton.
När Lasse inte ville ligga stilla i sin säng och Birger slog omkull en stol kröp den förre ge- nast ner under täcket, ropade &gt;Ton » och höll sig fullständigt stilla.
Äfven aptiten blef för- underligen påverkad af Ton ..
När hafregröten eller ägget icke på några villkor kunde finna nåd och mottagande, kunde mamma säga: — Tänk lille Birger, han äter så snällt och blir så tjock och fet!
— Det är Ton, sade Lasse förskräckt och tog utan motstånd emot så mycket mat som fanns på bordet.
Det tog lång tid, innan gåtan Ton fann sin lösning.
Men efter omsorgsfulla iakttagelser och kombinationer lyckades mamma finna den för- klaringen, att Lasse vid något tillfälle måste blifvit af sin sköterska skrämd till stillhet med ett: — Tänk om Birger kom och to ' n!
Af detta to ' n (toge honom) hade han gjort det farliga väsen, för hvilket han hade mer respekt än för pappa och mamma. '
Ton var en person, osynlig visserligen, men Ton.
L ILLE LASSE hade tillräckligt med lekkam- rater ock föräldrarnas sträfvan att hålla hans uppfostran på så realistisk grund som möj- ligt hade gjort honom främmande för mörkrets väsen och spökrädsla.
Hans fantasi hade full näring af verklighetens underbara uppenbarelser.
Någon undran väcktes därför genast, då han en gång vid ett buller i våningen ofvanför plöts- ligen förändrade anletsdragen och med förskräc- kelse utropade: — Det är Ton!
— Hvad är det?
— Toni ropade han fortfarande och borrade ned ansiktet i kuddarna.
Någon vidare förklaring stod ej att få.
Ton var ett hemlighetsfullt väsen, som tydligen be- satt åtskilliga farliga egenskaper.
Ton var öfver hufvud taget det enda väsen som kunde väcka lille Lasses skräck.
Och för det mesta v ä r d e t något buller ofvanför som förde tanken på ho- nom.
Däruppe bodde Birger, en 2 1 / 2 - åring lik- som Lasse, och det blef snart tydligt, att Birger Hvarje husmoder B a f l l g a r d e r o b e n Hvarje sömmerska likaså.
bör prenumerera på ^ för helt årskr.
år 3 kr.
; bantar^okr.
hälft år f:60 kr.
^ Pris pnsförheit.
; Lösnummer 30 öre.
— 347 - a &amp; \ 2 häften årligen.
mystiskt andra jag af Lasse själf och hade som sådant gestalt.
Lasses spegelbild var speciellt Ton, och det var ett guteradt nöje att sitta framför kakelugnsdörrarna och titta på Ton.
När pappa reste sin väg blef Ton helt ovän- tadt en liten flicka.
— Hvar är den lilla flickan?
— Hon är i Bleking.
— Hvad gör hon där?
— Hon går i skogen med pappa och ploc- kar stenar.
Men när Lasse och mamma kommo efter till pappa återtog Ton sitt manliga kön.
Han blef nu en stor gosse, som kunde kläda på sig själf och som fick gå ut ensam.
Hans egen- skaper och förmögenheter utvecklades sedan, men så, att han alltid befann sig ett par tre år längre hunnen än sin upphofsman.
Ton blef liksom vägvisaren för Lasse; i honom såg han sitt eget närmast liggande mål nppnådt, och undan för undan flyttade sig detta mål, steg för steg visade Ton vägen under långa tider.
Hvad icke pappa och mamma varit i tillfälle att gifva sin lille son, det skapade han sig själf i den mystiska Ton — en äldre bror.
Denne äldre broder tillväxte emellertid så hastigt, att han på halftannat år växt ut ur den lilla Lassehjärnan.
Det sista spåret af Ton fann man, då Lasse, fyra-årig, stod bakom två stolar och i egenskap af handlande afyttrade sina klos- sar såsom smör, ost och andra ätbara varor.
— Hvad heter handlanden?
frågade pappa.
— Tonson!
svarade Lasse med en skämtsam förbindlig bugning.
E R N S T EKMAN.
Skolhuset på höjden.
D ET FINNS en liten treflig saga, som alla barn tycka om att höra, och det är Karls och Lisas resa till Leksakslandet.
I den står på ett ställe, att tåget far i väg med svind- lande fart öfver stenar och igenom berg, och att det skakar, så man måste hålla sig fast och söka att icke bita tungan af sig.
Det där kommer man alldeles osökt att tänka på, när man reser med en liten smalspårig järnväg långt nere i Småland.
Inte för att farten är så svindlande — nej för all del, men skakningen är så mycket mera illusorisk, och man tycker sig riktigt höra dockan Anna- Karolina säga: " Ni har väl hört talas om Små- landsstenar, och det var dem vi hoppade på nu. "
På ett ställe, där banan skär rätt igenom ett berg, ligger ett skolhus uppe på höjden.
När man står däruppe och ser ned på det lilla tåget, som just här ger signal för stationen, ser det så lilleputtaktigt ut, och ljudet af loko- motivpipan låter så svagt, som om det verk- ligen vore ett leksakståg, som skakade fram där nere.
Uppe i det där skolhuset är det alltid ett rörligt lif.
Det är inte lätt för en tillfällig besökare att afgöra, om skolbarnen äro.
hem- förlofvade för dagen eller ej, ty där finnas all- tid krälande, skrikande och stojande barnungar i alla storlekar.
Skollärarns familj är ovan- ligt stor, och emedan den bebor ena halfvan af skolhuset, är gården befolkad under alla tider på dagen.
Inne finns ingen möjlighet att ha dem mer än nödvändigt är, ty mor Anna måste ha ' plats för sina båda väfstolar.
Hon har alltid två i gång, och när hon tröttnar i den ena, går hon och sätter sig i den andra.
Hon måste hjälpa till att skaffa föda till så många mun- nar.
De voro så märkvärdigt trifsamma, alla hennes barn.
På andra sidan förstugan höll skolmästarn på att plugga vetande i en samling gossar och; Uppglf llfvidd (under armarne), midjevidd och kjollängd; erh&amp;ller Ni till Hder figur: fullt tillförlitliga, m o d e r n a o. e l e g a n t a | Pappersmönster.
Svensfia fandskap.
IV.
Västergötland.
MAGER backarne Skörden, ger blott GÅR myllan ur lerhårda grunden, bära på starrgräs och ljung.
af e n v u x n a stenrös bunden, kargaste lön för möda.
Ängarnes gröda, tegarnes råg och vallarnes röda tribut blir blott koppar i bondens p u n g.
Men djupt lärde lärde s o m det folk, hvilket föddes att plöja i den torfva, ett land dem gaf, de tålmodigt bryta och röja, välsigna det ringa och lilla, brukande stilla jorden, s o m ställde så h å r d a kraf.
Led af en stam, s o m sen urtid bebodde, lefde och trodde, h ö g s t på den torfva, h v a r s ringa saf, aldrig gaf löfte om gyllene tider, men som i dagar af hunger och strider var deras v a g g a och blir deras graf.
HJALMAR WALLANDER.
flickor på olika stadier.
Han skulle nu tala med de små om årstiderna och började med vintern: " Hör nu, barn, kan ni säga mig hvad det är för en gammal man med långt hvitt hår och skägg, klädd i en lång päls och med en staf i handen, som kommer till oss, när det börjar bli kallt, och stannar tills vårsolen smälter snön? "
Barnen se nu så fundersamma och tankedigra ut som möjligt.
Endast en liten en med pigga, bruna ögon viftar alldeles rysligt med hela armen och hviskar: " Får ja ', får ja! "
" Nå, du Pelle, vet du det redan, så låt oss höra! "
Och upp far Pelle med en fart, så bänklocket följer med högt upp och slår igen med en skräll.
" Dä ' ä ' morfar, " sa Pelle så innerligen förtjust.
Det går som en svag fnissning bland de stora, men den dör genast bort när de se sin lärare så allvarsam.
Vänligt ser han på Pelle och säger: " Jaså, du lille Pelle, morfar kommer ner till ert, när det blir kallt och snö.
Javisst, han kan ju icke bo däruppe i skogen, ensam, när det blir mycket snö. "
" Nää, " säger Pelle, som nu är riktigt i tagen, " och han berättar sådana skojiga sagor om trollena däruppe i skogen ".
" Javisst, ja- visst, " säger läraren, " men alla ha nog inte någon morfar, som kommer till dem, så det var allt någon annan, jag menade. "
Så små- ningom får han fram genom att ta ' upp alla små inlägg — så att ingen blir försagd — att det är gubben Vinter.
Läxan i bibliska historien skall nu förberedas med en mera försigkommen grupp.
Läxan handlar om Josefs bröders andra resa till Egyp- ten.
Läraren har gått igenom den och för- klarat en del.
Nu frågar han ut den för att höra, om de följt med.
Efraim i Mosshult har aldrig visat något särskildt intresse för de bibliska berättelserna, trots sitt bibliska namn, men det har han ju heller icke gifvit sig själf.
För tillfället håller han just på att undersöka sina fickors rikhal- tiga innehåll.
Han har just båda näfvarna fulla, när lärarens blick faller på honom, och hans namn ropas med ovanlig skärpa: " Hvad var det Josef sade till sin hofmästare, när han såg att Benjamin var med bröderna? "
Ja, det vet han ju inte alls, men han brukar aldrig ge sig och så icke heller nu.
Med näsan i vädret säger han: " Han sa ' fall ' an ': sätt på kaffepanna! "
— " Sitt ned, Efraim, " ljuder lä- rarens röst.
Efraim satte sig ned belåten och tömde sina näfvars innehåll tillbaka i fickorna samt satt under återstoden af timmen som ett tändt ljus.
När far i dag kom in till mor Anna, log han vid tanken på Efraims svar.
" Nu har visst barnen varit mycket uppmärksamma, och snälla, far, du ser så glad ut, " sa mor.
" A, det är nog si och så med det.
Jag hade min- sann haft orsak att knacka den där klåfingriga Mosshultapojken på hans stora näfvar, men han såg så trygg och rolig ut, så jag kunde inte. "
Mor Anna fick höra, hvad han sagt, och skrat- tade hjärtligt däråt samt sade, att det var helt naturligt, han sade så, ty på Mosshult hinner man inte mer än inom tröskeln, förrän mor Kari ropar ut i köket: " S ä t t ' p å kaffepanna! "
Du vet: det har alltid varit i säck, innan det kommer i påse.
Du kommer väl ihåg, när Olle var liten, hur han gick omkring här och an- vände dina ord och åthäfvor som en liten gubbe.
Jag minns särskildt en gång, då Berta kom in till mig och frågade, om allting, som stod i bibeln, var sanning.
Jag skulle just taga reda på anledningen till hennes fråga, då Olle steg fram från vrån, där han suttit och täljt, talade och sade: " Du skall icke vackla i tron! "
— Han hade hört dig.
säga så till en " farbror ", som varit ledsen öfver något, som stod i bibeln. "
" På tal om Olle, far, så väntar jag bra mycket efter bref från honom nu.
Jag undrar, hur hans första jul, därute i Amerika, varit. "
" Ja, jag skall bestämt gå ut och skicka iväg Helge till stationen och höra efter, om det är något i dag. "
När mor Anna blifvit ensam, försjönk hon i tankar.
De kretsade vanligen omkring dé bortavarande barnen.
Nu sedan jul hade hon dock mest tänkt på den, som sist lämnade hemmet, den sjunde, som for ut för att pröfva egna vingars bärkraft; hennes käre Olle.
Han var ju bara barn, femton år, när han for, fast nog var han till tankar och sätt som en tjugu- åring.
På julen, då de som vanligt voro på Gullebo hos mormor, och alla de andra barnen voro samlade, saknade hon honom mycket.
Martin, som alltid tog saken från den glada sidan, hade då tröstat henne med, att han sändt Olle vyer hemifrån, och att han hade fotografien af julbrasan i gammalstugan från förra julen här med sig.
" Och mamma känner ju till Olles fantasi; det skulle inte alls för- våna mig, om jag finge höra, att han suttit och pratat med oss vid den.
Jag minns att han var rätt stor, då han stod och pratade med ängeln i julgranstoppen, så fort han trodde sig ensam.
Och stora grisasuggan Stafva med alla sina kultingar har han också kort af.
Den är jag säker på, han pratar Bxpedleras portofritt inom Sverige om rekvisition åtföljd Brnallas omgående till nedanstående pri » inom Sverige: Blusllf 40 öro, af likvid Insändes Ull KjolmSnsUr trtmn d i p 80 8re, P r i n s e s i k l l d n l n g 76 Dre, Raform- dräkt 76 8re, Baradraktmoastt * 60 B », Kragmonstar (Pellerln) M a s t e p a a m u e l e g a t a n 4 3, S t o c k h o l m; ldräkl 60 8 », KappmSaitor 60 Dre, NatloaaldriktmSartor 1 kr.
Mönster kanna iifven beställas efter andra än våra modeller.
Beställning skall da åtföljas af den modell som önskat, Friset är d i dubbelt mot det vanliga.
Iduns MonsterafdJ — 348 —
w^ med dagligen.
Så mamma kan vara viss om, att Ollepojken har aldrig tråkigt. "
Så där hade han hållit på och pratat, och hon blef glad, då som så många gånger sedan, när f % Min.
spalt.
hon erinrat sig Martins ord.
Han hade nog • / / din.
apalt _,,, alla vackra Jflffl rätt: Olle kunde aldrig ha ' tråkigt.
Han hade flickors ' - ' " ' alltid haft som en liten värld inom sig.
DET Nere i svinhuset hos gamla Stafva träffade far på Helge och sände iväg honom till statio- ^ " STARKA ' oci- nen.
Han träffades säkrast hos henne nu för tiden.
Han hade öfvertagit det fögderiet af Olle, att sköta om Stafva, och det gjorde han som en hel karl, Olle hade alltid tyckt så jSJATURLIGTVIS har jag inte fått mycket om henne, och det tycktes Helge också någon ro för min fru innan hon göra.
Kanske det berodde på, att hon aldrig fick gå på- utställningen.
Ni kan tro, missbrukade deras förtroende eller skrattade åt hon blef glad, när jag efter en god dem, när de berättade sina små fröjder och middag (vid hvilken hon gifvetvis inte sorger, som andra lekkamrater kunde göra.
fick vara med) veknade till den grad, Snart var Helge tillbaka, och på långt håll att hon fick gå med.
Man har sina märktes det, att han ej gått förgäfves denna gång.
ögonblick af svaghet — — — Mor Anna läste alltid barnens bref högt, ty Min fru ville se allting.
Jag ville far ville ha det så.
Snart voro alla samlade, inte se någonting.
Men man vet ju, till och med Måns katt.
att hvad kvinnan vill etc.
Hon drog När hon vecklade upp brefvet, föllo några mig igenom hvartenda rum, utan för- små amatörfotografier ut, som hon lade undan syn för mina kval.
Slutligen var jag utan att se på dem.
Så började hon: som en trasa, en urvriden trasa.
Då " Kära föräldrar och syskon!
beslöt jag att hämnas.
Waldeck med fru på Ut- Tack för allt ni skickat till julen, särskildt ställningen.
Jag föreslog henne med min lenaste fotografierna.
Jag skall nu genast beskrifva stämma, att vi skulle gå och förfriska min julafton, ty det förstår jag ni väntar på.
oss på Bispen, utställningens hufvud- Som jag sade i förra brefvet, så är tant och restaurang.
Hon var verkligen lite farbror Jonsson så snälla att bo hos, för jag trött — inte mycket, förstås, vi hade får vara för mig själf i mitt lilla rum.
Men ju hela nöjesafdelningen kvar — så jag tyckte, det var väldigt tråkigt, att de ingen att hon tyckte det var riktigt snällt gran skulle ha till julen.
De sade, att det af mig att tänka på henne.
hade de icke haft på många år; de hade icke BET tid med det.
Då köpte jag mig själf en och så litet grannt att hänga i också.
Se ' n tog jag fram alla kort hemifrån och hängde i.
Kortet, som är med här, är ej så klart, men om ni lägger pappas förstoringsglas öfver, känner ni nog igen dem allesamman.
Öfverst pappa och mamma som julänglar, fast farbror Jonsson tyckte, att pappa var en bra skäggig julängel; så vyer och några af syskonen, midt fram Mar- tins studentkort och strax bredvid Stafva med alla sina grisar samt längst ned julbrasan från Gullebo.
Min gran var så vacker, när den var tänd, och jag märkte nog, att tant och far- bror tyckte, att det ändå var roligt med en gran.
Det andra kortet, där jag sitter och läser bref hemifrån, kallar farbror för " den döfve pojken ".
När granen brann, spelade jag på flöjten: " Hem, hem, mitt kära hem.
Ej finns en plats på jorden så skön som du mitt hem. "
Den kan jag riktigt bra nu.
På kvällen, då jag lade mig, tittade jag ett tag åt gran- toppen, innan jag släckte ljuset, och jag tyckte precis att mamma, som förr därhemma, sade: " Skynda dig nu, Olle, att somna, ty annars orkar du inte fara till ottan i morgon bittida. "
Här lade mor Anna ned brefvet och torkade sig i ögonen, och pappa darrade litet på rösten, när han sade: " Han är sig lik, Ollepojken. "
Nu måste alla se på fotografierna, särskildt det med granen.
Pappa tog fram förstorings- glaset, enligt Olles ordination, men det behöf- des då knappast.
Far och mor voro så tyd- liga däruppe i toppen, så dem kände man då väl igen.
När mor läst brefvet och än en gång sett på fotografien af julgranen, utbrast hon med ett glädjeskimmer i det fuktiga ögonen: " Ja, kära far, nog vet jag, att mycket kan hända, som man aldrig tänkt.
Men att du och jag på gamla dagar skulle komma att hänga som julänglar i en gran långt bort i Amerika, det var ändå hvad jag sist skulle tänkt mig. "
HILMA Vi gick in på landskapsmarknaden och kom till det " lustiga huset ", och min fru såg litet förvånad ut, när jag bad henne stiga in.
Men jag för- klarade, att Bispen ju låg på nöjes- området, och därför hade dom ordnat exteriören litet skämtsamt.
Inuti var det riktigt luxuöst, en verklig öfver- raskning.
Att det var en treflig re- staurang, det kunde hon se på de glada, skrattande människor, som kommo ut.
Så knuffade jag in henne och stannade själf utanför.
Hon sökte nog efter mig, tänker jag, men hon måste ju följa med åskådareström- men.
När hon kom ut, hade hon näfvar- ne harmset knutna, men ansiktet var fullt af skratt, och hon sa ', att hon skulle minsann inte låta lura sig vidare.
Lustiga huset.
Sedan vi förfriskat oss lite, före- slog jag, att vi skulle göra lite nytta och gå och titta på möbler igen.
Min fru blef alldeles perplex öfver min företagsamhet.
Men hon var genast färdig och vi traskade upp på " Kon- stigautställningen ".
Taflorna där för- stod hon sig inte riktigt på, hon har just aldrig haft sinne för konst, men öfver de praktiska och moderna möb- lerna föll hon i extas.
Särskildt öfver jungfruns möbler, med spis och isskåp och telefon och atenienne och bok- skåp och mycket annat i ett.
Den måste vi skaffa oss, sa ' hon, i vårt lilla kök.
Och hon var enträ- gen, så jag lofvade.
Får väl tala med Blomberg.
Nå, nu ville min fru prompt åka i gondol, för det var så romantiskt, och så där.
Och jag lofvade att det skulle hon få och så gick vi ner åt stranden.
Jag var fortfarande så matt efter ronden i utställningshallen, att jag lurade på gruflig hämnd på min hulda maka.
När vi kom till vattenrutschtornet och min fru fick se de flatbottnade båtarne i bassängen, sa ' hon att hon inte föreställt sig gondoler just så.
Och att man skulle upp i hiss för att komma i dem, se det hade hon då aldrig trott.
Men man får så många uppfattningar justerade här i världen, sa ' jag, och så bar det utför.
Min fru hojtade och en smålandsdräng bredvid satt blek med hopknäppta händer och kved: Min själ i guds hand!
Min mä!
sa min fru.
Fontänflickan.
Vi gingo nu förbi Zorns fontän- flicka, och min fru gillade henne myc- ket, ehuru hon tyckte, att hon var för naken.
En simgördel och kam- kofta fordrade den enklaste anständig- het.
Jag lofvade att meddela Zorn detta, och bifogar förslagsvis en skiss.
Se ' n närmade vi oss utställnings- restaurangen, och nu såg min fru att vi voro på rätt stråt, då jag visade henne på statyn af Löfvanders filt- klädde hofmästare, som summerade hop notan — han håller på så länge med det, så den måtte bli hög.
Löfvanders hofmästare.
Detta har hon aldrig sedan velat erkänna.
När vi kom ner och stigit i land, fingo vi just se min tant, som satt i en obs.
äkta gondol och log ett soligt leende mot den obs.
äkta italienaren, och hvar gång han lutade sig framåt sträckte hon ut armarne mot honom, liksom ville hon ta ho- nom i sin famn.
Då kastade min fru på: n: n bister blick och sade: — Nu har du bestämdt drifvit med mig igen?
Men jag ska WALDECK.
HÄLLSTRÖM.
(Forts.) Konstiga utställningen.
— 349 - Vattenrutschen.
Waldecks tant i gondolen.
marknad Prinsessan Marias sommar / * i Flen, v personer, torde äfven det ekonomiska ut- bytet ha blifvit afse- värdt.
Våra här återgifna scener från markna- den framställa, första bilden: prinsessan Maria gör med konun- gen och drottningen rond genom markna- den, andra bilden: prinsessan Marias blomsterstånd, tredje bilden: utlottnings- stugan och fjärde bil- den: kvass-ståndet.
Fotografierna äro tag- na af Almberg &amp; Prei- nitz.
ÄR sörmländska hertiginna hade för några dagar se- dan anordnat en som- marmarknad vidFlen, vid hvilken äfven konungen och drott- ningen närvoro och med sitt älskvärda och okonstlade upp- trädande ökade den angenäma stämning, som präglade mark- nadsvimlet.
Prinses- san Maria hade ar- rangerat folkfesten till förmån för Flens sjuk- hem, och som de be- sökandes numerär, särskildt på söndagen, uppgick till flere tusen Finast i smak närings rikast $ / = Vårgårda Proton-Hafremjöl!
KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN.
Inneh.
af Elisabeth Ostmans Husmo- derskurs i Stockholm.
FORSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 11 — 17 J U L I 1909.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; gratin på.
ansjovis; sparrisomelett; mjölk; leaf fe eller te med tekakor.
M i d d a g: Gädda å la maltre d ' hotel med pressad p o t a t i s; rostbiff med portug.
lök och legymer; vinfras med spritskransar.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt - med mjölk; sill med smör och ägg samt färsk p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Pol- ska rulader med p o t a t i s; rabarbersoppa med skorpor.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; rissoler af oxkött (rester från mån- dag) med skiradt smör; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Bräckt skinka med spenat; filmjölk.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; biffstek med p o t a t i s; mjölk; kaffe el- ler te.
M i d d a g: Oxsvanssoppa; in- kokt braxen mod .grädde och peppar- rot samt potatis.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ansjovisbullar med arter och skiradt smör; mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Frikassé på kalf med r i s; smul- tron med mjölk.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ägg med skinksås; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Köttsoppa mea k l i m p; falsk fiskfärs med hummersås.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; strömmings- låda med ansjovis och stekt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
Middag: Fläskkotletter med gräddsås och pota- t i s; filmjölk.
tillvaratages.
Smör och mjöl samman- f rasas, sparrisspadet och grädden till- sättas litet i sänder och afredningen får koka 10 min.
Den afredes med .. ggulan, sparrisen ilägges och stufnin- gen får sjuda, hvarefter den af smakas med kryddorna.
Till omeletten skiljas äggulor och hvi.or.
Äggulorna vispas tillsammans med mjölet, saltet, sockret och grädden, och de till harät.
skum slagna ägghvitorna nedskäras.
Smeten hälles i smord och brödbeströdd ome- lettpanna och gräddas ljusgul i ordi- när ugnsvärme.
Stufningen lägges på ett rundt serveringsfat och omelet- ten stjälpes genast öfver.
G ä d d a å l a m a l t r e d ' h ö t e 1 (f. 12 pers.).
2 kg.
gädda, 2 msk.
salt, 2 tsk.
ättika, 4 msk.
smör (80 gr.), 4 ark hvitt papper.
M a l t r e d ' h 6 t e 1 - s m ö r: 2 hg.
godt smör, 2 msk.
fint hackad s per- silja, 1 — 2 tsk.
citronsaft, Va tsk.
a l t ' Vi tsk.
hvitpeppar.
B e r e d n i n g: Gäddorna böra väga omkring 425 gr. st.
De fjällas, ur- tagas, sköljas väl och torkas med en fiskhandduk.
De gnidas med salt och ä t t i k a och få ligga omkr. 1 tim.
De torkas ytterligare och insvepas väl i ett smörbestruket papper samt läg- gas i en smord långpanna och stekas i varm ugn omkr. 25 min.
Papperet af- tages först när fisken är upplagd på serveringsfatet, på det a t t icke den sås som bildats, må gå förlorad.
Den be- strykes därefter med maltre d ' hotel- smöret som beredes på följande s ä t t: smöret röres tills det blir hvitt och pösigt, hvarefter den fint hackade per- siljan, citronsaften och kryddorna till- sättas.
Fisken serveras genast med pressad potatis.
Rostbiff (f. 12 pers.).
3 — 4 kg.
rostbiff eller dubbelbiff, 1 msk.
salt, 2 msk.
smör (40 gr.), kokande vatten, 2 stora portugisiska lökar, 4 msk.
smör (80 gr.).
Beredning: Rostbif fen tvättas med en duk doppad i h e t t vatten, bultas lätt och saltas.
Smöret upp- hettas i en långpanna, köttet ilägges och insattes i en varm ugn.
Efter 10 min.
tillsättes litet kokande vatten och värmen i ugnen stegras.
Rostbiffen öfveröses hvar tionde minut med sin sås, som emellanåt spädes med kokande vatten.
Till stekningen beräknas 25 min.
på hvarje kg.
kött.
Eostbiffen skares i tunna skifvor och garneras med löken, förvälld, skuren i skifvor och kokad i smöret.
Såsen silas och skummas, samt serveras som sky.
V i n f r a s (f. 6 pers.).
1 citron, 3 hg.
toppsocker, 7 del.
franskt vin eller sherry, 3 del.
kallt vatten, 13 blad gelatin, 3 del.
varmt vatten.
B e r e d n i n g: Citronen sköljes och torkas, det gula skalet afrifves mot sockret och saften utpressas.
Vinet, vattnet och citronsaften blandas till- sammans och sockret nedlägges däri, hvarefter blandningen röres, tills sock- ret smält.
Gelatinet spolas i kallt vat- ten, upplöses väl i det varma vattnet ooh tillsättes.
Vinblandningen silas därefter genom en ylleduk eller servet, förut urvriden i varmt vatten.
Massan slås i en geléskål, som sättes på svalt ställe a t t stelna omkr. 3 tim. A n m.
Krusbärsvin kan med fördel användas, i stället för franskt vin el- ler sherry.
salt, 1 / i tsk.
hvitpeppar, 2 msk.
fint hackad portug.
lök, 3 msk.
hackad persilja, 1 % hg.
späck, 8 ansjovisar, 4 msk.
smör (80 gr.), IV2 msk hvete- mjöl, 1 lit.
kokande buljong eller vat- ten.
B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en duk doppad i h e t t vatten och ska- res i 1 cm.
tjocka skifvor, tvärs öf- ver muskeltrådaraa.
Köttskifvorna bul- tas väl och beströs med salt, hvitpep- par, den fint hackade löken samt per- siljan.
Späeket skrapas, skares i tunna skifvor och dessa beströs med salt och peppar och läggas ofvanpå kött- skifvorna.
Ofvanpå späekskiCvan lägges hälften af en rensad och urbenad ansjovis.
Köttskifvorna hoprullas och ombindas på tre ställen med snöre, förut dop- padt i hett vatten.
Smöret brynes i en stekgryta, rula- derna nedläggas t ä t t intill hvarandra och beströs med mjölet samt brynas öfver stark värme under omskakning.
Den kokande buljongen tillsättes och ruladerna få sakta steka, med t ä t t slutet lock omkr. 2 tim. eller tills de vid profiling med vispkvist kän- nas möra.
Ruladerna läggas upp på karott och såsen vispas upp och hälles öfver.
RECEPT: S p a r r i s o m e l e t t (f. 6 pers.).
S t u f n i n g: 1 burk omelettsparris, 2 msk.
smör, 3 msk.
mjöl, sparris- spadet, 5 del.
tunn grädde, salt, soc- ker, hvitpappar, 1 äggula.
O m e l e t t: 5 ägg, 5 del.
god grädde, 1 tsk.
h vetemjöl, Vt tsk.
s a J t, Vi tsk.
socker.
Till pannan: 1 tsk.
smör, 1 msk.
fint stötta skorpor.
Rissoler P o l s k a r u l a d e r (f. 6 pers.).
1,3 B e r e d n i n g: Sparrisburken öppnas, sparrisen skares midt itu och spadet kg.
benfritt innanlår, 1 l i t e n msk.
pers.).
af oxkött — 350 (f. 6 T u n n a p a n n k a k o r: 4 ägg, 5 kkp.
gräddmjölk, 2 msk.
mjöl, Vs tsk.
salt.
T i l l p a n n a n: IV2 msk.
smör.
T i l l s t a i n i n g: ' / i kg.
oxstek (re- ster), 1 msk.
smör, IV2 msk.
mjöl, _ 4 del.
buljong eller steksås, salt, hvit- peppar.
T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 gr.).
S å s: l 1 /?
hg.
smör (skiradt).
B e r e d n i n g: Mjölet siktas i en bål.
Äggen vispas väl tillsammans med gräddmjölken och nedröras jämte sal- tet.
En pannkakspanna upphettas lång- samt, smöret smältes i vattenbad och härmed penslas pannan.
Af smeten göras tunna pannkakor, som blott gräd- das på en sida.
Köttet skares i fina tärningar.
Smör och mjöl sammanfräsas och spädes med buljongen eller stek- såsen, litet i sänder.
Såsen får koka 5 min.
därefter tillsättes köttet och kryddorna ..
Hvarje pannkaka delas i 2 delar och 1 msk.
af köttblandnin- gen lägges på den gräddade sidan af pannkakan, som därefter hopvikes väl.
En gjutpanna upphettas, smöret brynes däri, hvarefter rissolerna iläggas och få steka vackert ljusbruna.
De uppläggas på varmt serveringsfat och garneras med persilja samt serveras med skiradt smör.
K l i m p (f. 6 pers.).
4 msk.
smör (80 gr.), 7 msk.
hvetemjöly 5 kkp.
grädd- mjölk, 5 sötmandlar, 5 bittermandlar, 2 msk.
socker, 2 ägg.
Till garnering: 25 gr. söt- mandel.
B e r e d n i n g: Smör och mjöl sam- manträdas, mjölken tillsättes litet i sänder under flitig rörning, och mas- san får koka 20 min.
Kastrullen af- lyftes; den skållade ooh rifna mandeln, sockret och de uppvispade äggen iröras; hvarefter klimpen får sjuda öfver elden.
F a l s k f i s k f ä r s (f. 6 pers.).
120 gr. smör, 8 dol.
gräddmjölk, 120 gr. hvetemjöl, 8 ägg, salt, hvitpeppar, soc- ker.
T i l l f o r m e n: V&gt; msk.
smör (10 gr.), 2 msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Smör och mjölk få koka upp, mjölet iröres yarsamt, under full kokning, och smeten får koka, tills.
den släpper pannan, hvarefter den slås upp i ett fat a t t kallna.
Då iröras 4 hela ägg och 4. gulor; ett i sänder, och färsen afsmakas väl med kryd- dorna.
Sist nedskäras de återstående 4 ägghvitorna, slagna till hårdt skum.
Massan hälles i en smord ooh brödbes- strödd form med lock ooh gräddas i vattenbad i ugn eller ofvanpå spisen omkr. IV2 tim.
Den serveras med hummer- eller kräftsås.
