# ID: svediakorp-per1823
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,816
# sentences: 1,099
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


22:DRA ÅRG.
SÖNDAGEN DEN 11 APRIL 1909.
N:R 15 (1 1 6 2).
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N hennes duglighet och ledare-egenskaper.
Men den hyllning, som på hennes .fem- tioårsdag kommer att bringas henne, är in- galunda, som så ofta händer, ett krasst " hell segraren ", den " får sin djupaste klang och värme från vissheten om hur hon segrat och i hvilket tecken.
Det var år 1892 Stina Quint gaf ut det första numret af sin lilla barntidning med syfte att därmed genom skolan och lärarekåren nå folkets barn med billig, lätt tillgänglig och god nöjesläsning.
Man kunde kanske vara frestad att börja hennes historia med det året, men de år, som gingo före, då hon kämpade sig till kunskaper och efter aflagd folkskolelära- rinneexamen år 1879 i Stockholm — hon är annars skåning till börden — tjänst- gjorde som lärarinna vid landsförsamlin- gens skola i Nykö- ping, voro naturligt- vis viktiga förbere-:: delseår, då hon lärde sig förstå hvad fol- Några ord på en märkeskvinnas 50-årsdag.
kets barn saknade behöfde just EN 12 DENNES fyller den bekanta chefen och grundaren af Fclkskolans Barn- och i litteraturväg.
I tidning, fröken Stina Quint, 50 dr. Genom att skaf fa folkets barn tillgäng till en sund och god nöjesläsning har hon gjort betydelsefulla insatser i bildnings- och fem år funderade folkuppfostringsarbetet och Jörvärfvat sig mänga vänner, som säkert gärna möta fröken Quint på hennes karaktäristiska drag pä det lyckade porträttet här ofvan.
sin plan, innan den kom till utförande, blef afrådd af fackmän, fick uppmuntran af VINNORNA FÅ alltför ofta höra, att deras Esseide, liksom på sin tid Selma Lagerlöf, verksamhet på arbetsområden de dela med och grep sig så verket an, understödd af männen är osjälfständig och utvecklingsfattig, författare och af lärarkåren, som förstod och de inse alltför väl detta omdömes generella hvad saken gällde.
Bland de 4,000 prenu- giltighet för att icke med särskild stolthet och meranterna första året voro änkedrottningen, ömhet framhålla dem af sitt kön, som med sitt drottning Victoria och hertiginnan af Dalarna.
exempel, sitt undantagsfall, rubbat regeln .. En tid bortåt redigerades tidningen i Nykö- En af dessa kvinnor är redaktrisen för Folk- ping, medan fröken Quint fortsatte sin lä- skolans Barntidning fröken Stina Quint, som rarinnebefattning.
Det är från den tiden under- nu i dagarne fyller femtio år.
Hon står tecknad har sitt första minne af fröken Quint nämligen vid denna sin högtidsdag som chef och hennes tidning, och jag skall aldrig glömma för ett betydligt tidningsföretag, som, sedan den instinktiva känslan af att stå på heligt rum, hon startade det, alltjämt under hennes ledning- när jag-, 12-årig, infann mig på den tämligen utvidgats och gått framåt, bärande vittne om Stina Quint D K — 177 — NORDLING.
blygsamma redaktionslokalen och ur redaktrisens egna händer mottog fem kronor som pris för en sedelärande berättelse.
Snart kräfde emellertid tidningen all hennes tid, kon lämnade skolan och flyttade med tidningen till Stockholm.
År efter år ha allt flere publikationer knutits till den ursprung- liga, och fröken Quint är nu utgifvare af en aktningsbjudande mängd periodiska skrifter: " Till föräldrar ", som följer gratis med Barn- tidningen, " Julklappen ", " Guldslottet ", " Lille- putt ", " Trisse " och " Rosengull ", små vackra, helt billiga böcker och häften, som göra sina årliga julbesök ut öfver landet.
Detta är — när vi också nämna hennes årligen utdelade lärarinnestipendier — fröken Quints karriär hittills, den yttre sidan af hennes verk- samhet i mycket torftiga drag, den kvinnosaks- representativa, om man så vill.
Men den, som har nöjet att känna fröken Quint, tycker, när den erinrat om detta som hvar man vet, att det bästa egentligen är kvar att berätta.
Saken är nämligen den, att fröken Quint nog är för- träfflig som redaktör och direktör och tidnings- ledare, men att hon först intar folk som får se henne i privatlifvet, helst då i hennes vackra hem i den lilla landtgården på den aflägsna delen af Lidingön, där hon bor tillsammans med sin goda vän och trofasta kamrat i arbetet sedan dess begynnelse, fru Lilly Hellström.
Där hon går omkring i sin stora, vackra park med sin väldiga hund i hälarna, liknar hon, reslig som hon är, och med det korta krusiga nu grånade håret kring pannan, en romersk men vänlig kejsare.
Men den kejsaren — vi hoppas fröken Quint icke tar illa upp, smek- namnet härrör från en af hennes bästa vän- ner —, har sina egendomliga vanor, sköter sitt jordbruk, röjer i sin park, beskär sina frukt- träd, hvilket icke är småsaker, så många som de äro, ser om sitt orangeri och ägnar en del af sin tid åt de två mest väluppfostrade och begåfvade hvita kattor i världen.
Man kan inte se annat än att det blott blir småstunder öfver åt de sju publikationerna.
Så är dock icke fallet, skrifbordet vid fönstret med utsikt mellan björkarna åt viken står där icke för ro skull lika litet som bokhyllorna, och under den brådaste tiden flyttar hushållet in till staden, och det arbetas för högtryck.
Rekreationen kommer sedan i form af den årliga resan sö- derut på våren, i år anträdd för någon månad sedan, så att fröken Quint fyller antagligen i all stillhet 50 år någonstädes vid Medelhafvet.
Det blir där alla goda önskningar komma att nå henne, först från alla de många, som uppskatta hennes verksamhet, sedan från dem, som därtill känna henne personligen sådan hon är: klok och vaken och full af litterära och konstnärliga intressen, god mot blommor och barn, gästfri och glad mot sina vänner, gifmild mot dem bland vännerna som behöfva det.
E.
— ER.
C^g) en högre moral, att de icke lika skyndsamt som de andra ställt sig i kontakt med det andligen och lekamligen hungrande folket och gifvit dem innehållet, som de trängtade efter.
I MVGGSVftR|V [ErJS TECKE^.
I VAR TID fruktar man mera råttorna än vargarne, mera bakterierna än lönnmördare och röfvare, mera partiets tusensträngade stämma än höfdingars och själfhärskares envåldstungor.
För att låna ett uttryck, som till följd af sin starkt målande förmåga på senaste tiden användts så flitigt, att det nästan blifvit utslitet, det nämligen, att vi stå eller gå fram i ett visst " tecken ", så skulle jag vilja säga, att.
tidsandan står i myggsvärmens tecken.
Det är de allra minsta och svagaste, som på alla områden öfvertaga makten och härska — genom sin mångfald.
Denna till synes väldiga våg i utvecklingens ström kunna vi icke dämma för eller tvinga • att lägga sig till ro, förr än den uttömt sig själf.
För att icke krossas af den eller sköljas i djupet måste vi alla anpassa oss efter den, så att vi bäras uppe på vågens kam och föras framåt i utvecklingens riktning.
Vi måste hvar i sin stad söka styrkan i " mångfalden, eftersom tidsandan så fordrar.
Äfven den svagaste har ett uns af kraft, den slappaste ett uns af vilja, den slöaste ett uns af förstånd.
Mångtusendubbla dessa hvar för sig oväsentliga bråkdelar och ni får en hel- het af vilja och kraft, som går oemotståndlig sin utstakade väg fram, därför att ingen en- skild, vore han också en jätte, ett snille eller en järnkansler kan mäta sin kraft eller sin vilja med mångfaldens.
Historien har många gånger visat oss den för nutidsögon underbara bilden af en enda järnvilja, som styrt miljoner människor, ofta i strid emot deras egna intressen, utan att de ett ögonblick anat, att det inom dem själfva fanns en makt, som kunde sättas upp emot allenahärskarens.
Den lefvande känslan af egen litenhet och maktlöshet uteslöt hos dem förståelsen af samlad styrka, likasom tron på en klokhet och vishet, som i samma grad var deras egen öfverlägsen, förlamade hvarje frö till motstånd.
För att besegra en dylik ensam jätte — vare sig hjälte eller snille — fordrades att en kom, som var hans öfverman, och massan slöt sig till den ene eller den andre utan medveten vilja att skänka dem sitt stöd, men snarare för att själfva bli delaktige af den stores stor- het, den starkes styrka.
Huru annorlunda i vår tid, den mångfaldigade individualismens!
Ytterst bottnar denna förändring sannolikt i nutidens förändrade religionsuppfattning och gudsbegrepp.
Man har upphört att tro, att Gud omedel- bart manifesterar sin egen allmakt i vissa for- mer, t. ex. kyrkan och konungamakten, eller PÄRMAR hos vissa personer, som på jorden äro benå- dade verkställare af hans vilja och sålunda härska " med Guds nåde ".
De, som lyckats öfvertyga folket om, att Gud kan lägga sin vishet likaväl i munnen på en olärd byskomakare som på den lärde pre- laten och som lockat skarorna från kyrkorna till bönsalarne, de ha en lika stor del i tids- andans nya skaplynne som socialisterna och deras föregångare, hvilka gjort samma manöver med tronen — den världsliga maktens symbol — som de frireligiöse med altaret — den and- liga maktens symbol — nämligen flyttat den från dess höga, för mängden ouppnåeliga plats ned midt ibland dem.
I och med bildningens förbredande, hvari- genom alla kommit i besittning af medlen att tolka och ge uttryck åt sin egen personlighet, har det afgörande och största steget tagits till maktens förläggande hos de minsta och svagaste, som är flertalet i folket.
Hvar och en är i vår tid oförhindrad att tänka själf så godt han förstår.
Naturligtvis tänker han då i enlighet med sin egen situa- tion och sina närmast liggande intressen.
Han har också medel i sin hand att gifva andra del af sina tankar och i den mån deras situation och intressen sammanfalla med hans, finner han samförstånd och samintresse.
Det betyder föga om tankarne i och för sig stå på ett lågt plan och framställas på ett ofullkomligt sätt.
Kunna de blott samla tillräckligt många, som tillägna sig dem och på samma gång förstå samman- slutningens styrka, så ha de utsikt att segra äfven mot en vida mera öfverlägsen uppfatt- ning, som — kanske just på grund af sin öfverlägsenhet eller sin idealitet — icke kan vinna insteg hos ett lika stort flertal.
Emellertid vore det en våldsam orättvisa mot det svenska folkets breda lager att från- känna det mottaglighet för idealitet.
Erfaren- heten pekar snarare i en motsatt riktning.
Den största af alla rörelser, som i senare tider vunnit insteg bland folket, är ju nykterhets- rörelsen och den innebär väl just en djup fond af idealitet.
Äfven socialismen, som på se- naste tid vunnit sin stora utbredning, förnäm- ligast bland arbetarne, saknar ej moment af idealitet, speciellt i den underkastelse för de socialistiska dogmerna och de personliga upp- offringar för det helas framgång, som den for- drar af sina bekännare.
Efter en lång period af relativ tomhet hungrar folket efter ett lifsinnehåll och i sin nyvunna känsla af maktmöjlighet är det färdigt att pröfva denna möjlighet genom att samla sig om hvad som närmast bjuds.
Det är icke massornas fel att de, som lyckats tala dem vakna genom att på deras eget språk visa dem bristerna i deras tillvaro och peka på ett mål, icke alltid sätta detta mål inom idealitetens och moralitetens märken.
Det blir ett större fel hos dem, som besitta i Idun 1908 och f ö r e g å e n d e år När t. ex. Frida Steenhoff bjuder arbets- klassens kvinnor sina läror, i hvilka njutningen och själfviskheten tilldelas en lika stor plats som- medkänslan för eländet och lidandet, så kan man knappast vänta, att de hos sig själfva skola finna den moraliska motvikten mot de fördelar, som bjudas dem under skenet af rätt.
Och likväl har det händt, att arbetarkvinnor med kraft bemött denna lära om välstånd och njutning genom själfvald barnlöshet med detta argument: " Hvad tror fru Steenhoff att vårt lif vore värdt, om vi inte just hade våra barn att arbeta och sträfva för? "
— Huru mycken idealitet finnes icke att bygga på, där en dylik uppfattning gör sig gällande hos dem, hvilkas hela lif varit hårdt arbete, försakelse och lidande!
— Huru mycken idealitet skulle icke kunna odlas fram i denna jordmån och adla dessa miljoner maktatomer, som, tillhopavuxna till ett organiskt helt genom sammanslutningar, tendera till att bli ' - den starkaste stats- makten.
Vi kanna, icke hindra sammanslutningarnas mäktiga vågor att vältra fram, men vi skulle i hög grad kunna leda dem så, att de icke blefve förstörande, utan befruktande ..
Huru?
Genom att själfva tro på dem och göra bruk af dem; i största möjliga utsträck- ning fylla dem med det bästa idéinnehåll, som tiden bjuder, på samma gång som vi med ifver söka deras orsakskällor, som äro brist och missförhållanden af alla slag.
.
; I närvarande stund är situationen sådan, " att de klasser och grupper i samhället, som hit- tills kunnat vara " sig själfva nog " och ej be- höft sammanslutningens omedelbara stöd, nu måste söka detta stöd för att icke inom kort befinna sig bland de trängda och för- trängda.
För endast ett par tre årtionden sedan kunde en själfständig man eller kvinna ännu sätta en ära i att icke tillhöra några förenin- gar, utan vara fullkomligt fri, fullkomligt sig själf.
I närvarande stund är denna ära ganska tvifvelaktig.
I hvilket lifsläge vi befinna oss, så blir det nästan en plikt, om också ej mot oss själfva så mot våra jämnställda och mot samhället, att gifva vår medverkan till sådana sammanslutningar, som kunna gagna våra och andras gemensamma intressen och i sinom tid uppehålla jämvikten emellan samhällsklas- serna.
Många sådana sammanslutningar finnas redan, ännu många fler måste framskapas.
Hela sam- hället måste bli en v ä f a f sådana sammanslut- ningar.
Det vore dålig hushållning att väfva en väf af mångtvinnad varp och enkeltrådigt inslag; den skulle bli föga hållbar.
Det mot- satta förfarandet går bättre och har också till- lämpats.
Om det nu är så, att de tusen och åter tusen små, starka genom sin förening, skola bilda varpen i samhällsväfven, då gäller det för oss andra att gifva åt inslaget en kon- sistens af motsvarande styrka och hållbarhet vid nötningen.!
Jag skall i det följande något tala om några olika slag af sammanslutningar och om deras s.tora betydelse.
ELSA TÖRNE.
tillhandahållas till följande priser: Kunna erhållas i närmaste bokhan- Iduns pärmar, röda med guldtryck ... 1: 50 del eller direkt från Iduns expedition, Iduns Romanbibliotek, röda eller gröna 0: 50 om rekvisition och likvid i postanvisning Iduns Hjälpreda, röda eller gröna ... 0:50 insändes.
— 178 —: •::
^ ^ Och Kristus log ...
Skiss af Gerda M. Giöbel.
gifva - sig den sorg och UFTEN VAR F U L L den synd de ej fått, och af solrök och stoftfint för att de själfva hänga sig damm.
Solen brände mar- syndens förlåt för glädjens ken, och sandalerna voro lustgårdar.
Icke kan jag knappast skydd nog.
trösta vår mästare, när han Framåt den ändlösa vägen är tung till sinnes.
Bida, vandrade en skara män i min son, och du skall se tung takt, fläktade med sina att hans förtröstan vänder vida kläder, och sågo läng- snart åter.
Han är så all- tansfullt mot solen, om den varlig, men har du ändå ej ville dala.
Och solen sett en gladare man, min började fylla deras önskan.
son? "
fes Långa strålar kastades in • v&gt;.w&gt; " Nej, nej, " mumlade Jo- mellan sädesfälten, axen hannes, " han är så glad i sitt gungade af mättnad och allvar, därför är det så tungt fröjd öfver den rikedom, de att gå, när mästaren sörjer. "
kände mogna inom sig.
I Och han gick så nära vaggande takt gingo fälten, Kristus, som han vågade, det rasslade stilla och sjöng och såg från sidan på det en entonig sång af axens solomgjutna anletet.
filande mot ax.
Men Petrus fortsatte att Männen gingo tysta och NU FÄLLER vårens skymningsvemod trött.
tala om mästaren, och de i små flockar — en af dem Där står en glömd ruin bland vildmarkssnåren.
andra lärjungarna sällade gick stilla och begrundande sig till honom, och hvar och En människa, som tyst förblödt före.
Han bar en sid, hvit en hviskade fram sitt minne, klädnad, håret föll mjukt har gömt sig där — och namnes allmänt dåren.
om när han varit gladast.
och vågigt om en hög och När vårens skymning faller vemodstrött, Ack, om de kunde få honom fri panna, anletet var man- den mänskosjäl, som tyst förblödt, från sorgen nu!
ligt och tänkande mildt.
blir till en blomma — blomman framför alla.
" Men, bröder, " Petrus För ögonblicket lyste stödde sig tungt på stafven, Passionens ros vi blomman kalla.
svårmod ur de rena dragen " hans glädje kan ej vara och han såg mot jorden, af samma beskaffenhet som så att ögonen doldes.
Hans vår.
Vi behöfva mestadels fiender och vänner älskade Nu faller vårens skymningsvemod trött en yttre anledning för att de ögonen och fruktade och påskens veka, vackra klockor ringa.
blifva glade såsom barn.
dem, ty det var så, att ingen Hvi skulle vi eljes sörja Den klangen bär ett bud till allt, som dött, som sett in i dem kunde nu?
Borde vi ej vara starka undgå att älska dem och att lifvets makt kan dödens ve betvinga.
nog att glädjas i hoppet?
hata dem intill döden.
Den klangen tränger till en gömd ruin.
.
.
Han känner ständig smärta Bland skaran, som följde Men se.
.
.
Hvad underT Som en röd rubin — men han är glad.
Minnens honom, gick en ljuslockig den brinner.
.
.
Ty passionens rosor blomma I hur han strålade, när han yngling, fager att se som stod i båten och talade, för dårar — med de hjärtan fromma.
en kvinna och med något t- hur han sken af den glädje, af barnets rörande trofasthet som vi ej kunna fatta, i blicken.
Han gick när- och hur han samtidigt skyd- mast efter den ensamme, och Nu faller vårens skymningsvemod trött.
.
.
dade de små barnen, som såg från sidan oroligt och Där står en glömd ruin bland vildmarkssnåren.
lekte bredvid honom, från spörjande på dennes anlete.
att falla i vattnet? "
En människa, som tyst förblödt, Fram vågade han ej gå och Lukas hviskade ifrigt: har gömt sig där — den stackars, stackars dåren.
tala ännu mindre.
Hvem " Ja, och minnens I, brö- vågade störa mästarens Och när till påsk det ringer, vekt och mildt, der, bröllopeti Kana?
Hvem tankar!
då har hans själ sig ren från stoftet skilt var det som först sade till Och ynglingen gick till- om dansen, hvem var det, och blommar som en ros — passionens blomma, baka, fram till den gamle som uppmanade alla att som älskas af martyrer, dårar, fromma.
.
.
mannen med det stora vara hjärtligen glade, om skägget och de famlande ej vår mästare!
Och hvem och knotiga händerna.
var det, som visade den " O, Petrus, mästaren renaste glädjen — det var sörjer.
Jag såg solen i stora han, som nu är så tyst och tårar.
Hafva vi felat, hafva sorgsen.
vi sårat?
Jag är så full af Kom, bröder, vi måste ängslan och rannsakar mitt gå och minna honom på sinne, men jag kan ej finna dessa tider och förströ något uppsåtligt ondt.
O, honom. "
fader, tala till honom och fråga, om vi förtörnat honom " Illa vore det att störa nu.
Han talar till oss när han finner för med förgängligt tal och fåvitska ord.
Det är så godt, " sade Markus.
För mig finnes intet tungt att gå, när mästaren sörjer. "
skönare minne än det, när han stod på berget Och Petrus lade sin stora hand på ynglin- och talade om saligheterna.
Sågen I hans gens lockar och såg in i hans ögon.
anlete?
Det strålade och mig var som om luften " Johannes, min son, du lider för att mästa- sjungit och fyllts af hans röst.
Människorna sutto ren lider.
Vår mästare sörjer för att männi- på hällarna i skaror.
Bakom var himlen skinande skorna sörja och smutsa den värld, som är som af glädje.
Mästare, mästare, vi älska dig! "
dem gifven så vacker.
Han sörjer för att de L EN FÄSKPJKT AF Hiu ?im PALME Begär alltid Granit-emaljerade KOCKUMS KOKKARL Giftfria och syrefasta.
= Prisbilliga.
===== Fås på begäran öfver — allt i hela världen. — KALMAR ANGKVARNS A.-B:S tillverkade af utsökt råvara på tidsen- • Hafregryn &amp; Sundhetsmjöl ligaste sä " ' ä f° nutide ns, f ra f sta ".
j ' _ - __ _ Fmnes hos hvarje välsorterad specen-.
= = = • &amp; V E£ / \ = handlare i riket.
: = = = = = Prlsbolönta mod högsta utmärkolser.
= = = = =: — 179 —
" Mästare, vi älska dig, " susade hvisknin- garna.
" Och hata dig, " hviskade en röst.
Lärjungarna blefvo bestörte, sågo på hvar- andra och sågo ned igen — vågade ej se hos den andre, att det var han som sagt orden.
För att bortjaga oron, började de åter tala om hans glädje, om hur vackert han log, när de små barnen drogo i hans långa hår, sökte spänna af honom sandalerna, eller redo på hans staf.
Och de öfverbjödo hvarandra i minnen.
Men Judas, kallad Iskariot, han med den skarpt böjda näsan, de sammanvuxna ögon- brynen och de tjocka läpparna, drog sig efter de andra.
Han knöt handen mot Kristus och sade: " J a g hatar dig för att jag måste älska dig.
Jag strider för att bli kvitt dig, men jag måste följa dig.
Gif mig lös, du som är fridens pre- dikare, gif mig frid — om du kan. "
Han var blek och het, och blicken brann. "
J a g hatar dig, som jag hatar solljuset.
Gif mig fri, hör du.
Jag vill ej älska — jag vill hata, hata.
.
.
Mästare, jag älskar dig. "
Judas snyftade och hädade.
Och han lyfte sin staf och slog en tistel, så att den gröna blomman sprang af och föll i dammet på vä- gen.
Då vände sig Kristus om och frågade: " Hvem var det som ropade på hjälp? "
Lärjungarne stannade bestörte.
" Ingen, Herre!
Förvisso hörde du fel! "
" Någon ropade på mig, " sade Kristus, gick fram till den lilla tistelblomman, som var höljd af stoft.
Han tog upp den, blåste varligt bort dammet, och kysse de nålflna taggarna. "
J a g kan ej gifva dig lifvet åter, men ditt släkte skall växa till i fägring och storlek.
Du är nu kallad ogräs, du skall bli skön som en örtagårdsväxt. "
Han kysste den gröna blomman, en tagg smög sig in i hans läpp och drack hans blod .. Och blodet fyllde hela blomman och gled i finaste purpurrodnad ut i hvar fiber '.
Kristus satte den röd vordna blomman vid sitt pannband och taggarna veko sig och blefvo mjuka för att ej såra.
Alla tistlar vid vägen blefvo röda af fröjd, och växte mot solen.
Johannes sade: " Herre, sticker dig ej tag- garna i pannan?
" Törnena sarga värre, min son. "
" Hvad menar du, Herre?
Jag blir så full af ångest. "
" Sörj ej, min son.
Det måste så ske, på &lt;det att lagen må gå i fullbordan. "
Och han strök med god hand Johannes klara panna och ljusa hår.
Johannes blundade för blicken ur mästarens öga.
Och de fortsatte vägen fram.
Judas gick sist, med steg så tveksamma som ärnade han vända.
Men han följde.
Solen dalade mer och mer, kom sädesfältens vågor att flamma af guld, männens anleten att skina som rödaste koppar och deras blå mantlar att fördjupas i färgen och kasta skuggor på den bruna marken.
Männen ökade stegen för att hinna härbärge, innan natten kom.
Vid en krökning af vägen hörde de skrik och gråt och onda ord.
Kristus stannade på afstånd och gjorde tec- ken åt de andra att göra sammaledes.
Lär- jungarna trängdes omkring honom för att få se, hvarifrån skriken kommo.
I vägdammet rullade tvenne tjutande gossar.
De sleto hvarandra i håret, slogos och sparkade.
" Det var du som slog sönder min kruka! "
" Nehej, för det var du som bar den! "
Och de slogos, att blod sprang fram.
Kristus stod stilla och såg på.
Då uppsteg ett mummel bland lärjungarna.
" Herre, hvarför låter du dem hållas? "
" Herre, skola vi ej skilja dem å t? "
LUS!
Men Kristus svarade, utan att vända sig om: " Vänta. "
" Skola vi vänta, Herre, och se på, medan de slå hvarandra till döds? "
" Herre, Herre, hur kan du se och ej hjälpa?
Du som förbarmade dig öfver det slagna ogrä- set! "
" Herre, du, som s a g t: ' Saliga äro de frid- stiftande, ty de skola kallas Guds barn ', huru kan du se detta och ej hjälpa till rätta? "
Då vände sig Kristus om och sade: " Sannerligen, nyss haden I ej ord nog starka och stora för att prisa mig, hvar är nu eder förtröstan och kärlek?
Jag säger eder åter, vänta. "
De tego bestörta.
Mästaren vände sig åter om för att se på de stridande och märkte där- vid Judas ' brinnande blick, som lyste likt ett skadegladt rofdjurs, full af otämd lust och elakt nöje.
På vägen lågo gossarna trötta i sanden och skymfade hvarandra.
Slutligen tystnade de.
En af dem reste sig och gick bort till dikes- renen, där han satte sig och bultade med hälen i jorden.
Den andre kom snart efter och satte sig på litet afstånd.
Först plockade han upp bitarna af det sönderslagna kruset och försökte foga dem samman.
Båda voro buttert tysta, men så sade han, som tagit kruset: " Titta du, satt inte bitarna så här förut? "
Den andre såg på, först i smyg, men blef efter hand intresserad.
" Nej, den här biten satt så här.
Minns du inte det!
Bredvid den som hade en gul fläck, som liknade en böna, " och han flyttade sig närmare kamraten.
De pratade allt lifligare, började skyggt borsta af hvarandra smutsen och torka skråmorna.
Den äldre lade armen om den yngre?
hals och de vandrade bort i endräkt med skärfvorna i handen.
Kristus såg bort öfver dem, ut mot det bäf- vande gyllenhafvet, och hans ögon vidgades och fylldes af ett härligt ljus — det var som om utginge all dager från honom.
Han vände sig om och lärjungarna häpnade inför honom, och de bäfvade, ty han var större än de förstodo.
" Sannerligen säger jag eder.
De stora ord I nyss taladen om mig, de voro fåfängliga och utan grund.
Gifver icke Herren vår Gud oss stundliga tecken på sin vishet, och ändå tvifla vi, ängslas och frukta.
Jag har darrat och varit missmodig öfver att jag intet kunnat göra mina bröder, intet kunnat skänka af den frid som öfvergår allt förstånd och af den kärlek, som allt förlåter.
Min tid är snart inne och jag går dit I icke kunnen följa mig.
J a g har sörjt öfver, att jag icke alltid kan stanna hos mina bröder.
Men jag sörjer ej längre.
Se Gud har hos hvar människa nedlagt samvetets och fridens gåfva, men den kan endast väckas och utvecklas genom strid.
Hvad blefve vi människor, om vi ej hade något att strida mot.
Vi blefve såsom markens stenar och gräs, de där ingen egen vilja hafva.
I sågen barnen.
De voro barn och slogos som barn.
De gamle, de ha klokare och far- ligare vapen — striderna bli långa och blodiga, men jag ser att ljuset lyser öfver världen.
Svagt ännu, men starkare blir det.
Jag säger eder, bröder, tviflen och förtviflen icke.
Guds ljus lyser öfver världen. "
Och Kristus log — vackrare log aldrig en människas son.
Och lärjungarna höljde sina anleten i mantlarna.
Skenet blef dem för strå- lande hvitt — deras ögon fruktade.
De gräto af bäfvan och oförstådd lycka.
Endast Judas stod mörk.
Då gick Kristus fram med lätta steg — hans sida kläder vajade af glädje — och han tog Judas ' hufvud mellan sina händer och sade: Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot insändande af nedannämnda be- lopp till Expeditionen holm, af Idun, erhålles inom Sverige portofritt Stock- s Idun Idun Idun Idun Idun Idun Idun 1892 1893 1895 1902 1903 1904 1905 (n:r 1 felas) (utan julnummer) (med julnumret) (med julnumret) (med julnumret) (med julnumret, n:r 28 felas) — 180 — 2 2 2 4 4 5.
5 " Icke sant, min broder, frid kommer ej utan strid?
Kom nu med oss och gör dig glad! "
Men Judas blundade och stammade, slet bort Kristi händer och störtade till hans fötter.
" Gif mig fri, Herre, jag orkar ej bli ren och god!
Slå mig, stöt bort mig!
Mästare, jag kan aldrig få frid. "
Kristus lyfte upp honom och sade: " J a g säger dig, Judas, du skall få frid, äfven du — men du har underliga vägar att vandra. "
Kristus kysste hans panna och slätade hans tofviga hår, tog honom vid handen och de van- drade vidare åt vägen.
Mörkret kom fort som dufvan flyger, och stjärnorna knoppades på himmelen.
Kristus gick med lyftadt hufvud, leende blick och fri och spänstig gång.
Lärjungarna följde tysta och fyllda af bäfvande lycka, den de ej förstodo, förundran- de sig blott öfver dess storhet.
Och de kommo till härbärget, lägrade sig och logo i sömnen.
Judas gick ut under stjärnorna, han snyftade som ett barn och hädade som en dåre.
Underliga vägar hade han att vandra.
.
.
GERDA M. GIÖBEL.
Bokstäfvernas vårfest, LFABETETS tjuguåtta bokstäfver befunno sig i en våldsam upphetsning.
De hade gått under oket hela den långa vintern, fått göra slaftjänst åt omständliga politici, hoptor- kade filosofer, som sutto i sina iden dygnet om och lappade upp sina gamla tanketrasor, så att de sågo ut som nya, ilskna anarkistskri- benter, hvilka gjorde ett sprängämne af hvarje ord, och obskyra författare af sedlighetsbroschy- rer och annan litterär hafrevälling.
Och de hade burit allt detta med jämnmod, ty de voro en stor familj, som måste lefva, och det är minnsann godt att veta hvarifrån brödbiten skall tagas under den kalla, mörka vintern.
Men så kom april med sol och snösmältning och en ljum vårblåst, hvilken steg bokstäfverna åt hufvudet som vin och förvandlade dem till.
galenpannor.
De gjorde helt enkelt en konst i sina arbetsgifvare, trasslade ihop deras tankar till en enda röra och flögo så ut öfver landet i den uppfriskande afsikten att ställa till så mycket ofog de kunde.
Och det begaf sig att i samma stund sutto alla landets svärmiskt anlagda fröknar, fruar, notarier, handelsbokhållare, vaktmästare och många andra slags idkare af lofiiga näringar vid hvar sitt fönster, framför hvar sitt bord, med hvar sitt ark velin och hvar sin Sommer- villes stålpenna och stirrade på den vaknande naturen, medan deras själar bräddades af läng- tan efter detta je ne sais pas quoi.
Till dem flögo bokstäfverna, galna som de voro af vår- ruset, klumpade sig i pennspetsarne och trillade därefter ned på velinsidorna i form af denna frodiga vårlyrik, som hvarje april och sedan ända fram mot höbergningen frustar in öfver alla tidningsredaktioner och hvars gudomliga kollrighet leder sitt ursprung från de tjuguåtta bokstäfvernas frihetsbegär efter långa vinter- månader af träldom under despotiska herrar.
A Idun 1906 (utan julnummer.
n:r 25 o. 52felas) Idun 1907 (med julnumret) Iduns julnummer 1894 Iduns julnummer 1898 Iduns julnummer 1905 Barngarderoben 1905, komplett 8arngarderoben 1908, n:r 4 o. 5 felas ARIEL.
5: 50 6: — 0:20 0: 20 0: 50 2:. — 2: — LAS!
vore lättare om de vore i minoriteten.
Men det är nog endast en teoretisk fara, i prakti- ken mister den sin udd En o p i n i o n s y t t r i n g v ä n t a s.
Interpellation därigenom, att kvinnor- • till r e g e r i n g e n?
na få svårare än män- nen att möta mangrant EDAN VI i förra veckans nummer med- vid valen.
delade något om hvad man tänker om den Talet om att rösträtten kvinnliga rösträttsfrågan i första kammaren, har skulle förorsaka revolu- situationen klarnat i viss mån, genom att kon- tion i hemlifvet, ansåg Redaktör Hjalmar stitutionsutskottet, hvars ordförande är liberala baron Hermelin obefo- Braiding, ledare för det samlingspartiets, ledare * ' * hr Karl Staaff, tillstyrkt gadt, när icke den kom- F R I H E R R E H E R M E L I N.
socialdemokratiska par- den liberala motionen.
munala rösträtten åstad- tiet, som har och länge Tillstyrkandet var en- kommit något dylikt.
haft kvinnorösträtten hälligt från andra kam- Med afseende på partiernas ställning till frå- på sitt program och marens tio utskottsleda- gan, påpekade han hvad som ju icke förut var äfven i år motionerat möter och vann en röst obekant, att högern som parti kommer att rösta om densamma, under- från den första, näm- emot, men att flere enstaka högermän dock strök särskildt det ligen lektor Säves; och äro vänner af reformen.
Huruvida de komma olyckliga i att icke röst- äfven om dessa siffror att rösta på den liberala motionen är dock ovisst.
rättsförslaget i fjol blef icke fullt korrekt ange Flere af dem anse nog, att man bör dela på antaget som hvilande.
proportionerna mellan den stora reformen och först bevilja rösträtten, Under denna riksdags- vänner och fiender in- sedan valbarheten.
För sin egen del ansåg om kamrarna, så belysa R E D A K T Ö R B R A N T I N G.
period kan det näm- dock baron Hermelin att det vore riktigast, att ligen på grund af de dock ställningen.
kvinnorna genast själfva finge i riksdagen svara Det antas emellertid att första kammarens motstånd svårligen gå i ge- för sin politik.
Möjligheten att de skulle kunna HÄRADSHÖFDING det berott blott på en nom.
Först 1912 kan det nu tänkas bli an- få säte i regeringen vore, ehuru en konsekvens STAAFF.
slump att andra-kammar- taget som hvilande och 1915 bli grundlag.
af deras politiska myndigförklarande, för aflägsen Innan lagen sedan träder i kraft äro vi inne i hälften blef enhällig, och att utgången skulle för att man skulle behöfva oroa sig för den blifvit en annan, om icke en medlem från andra slutet på 1910-talet — en dryg väntetid dess- ännu.
kammaren af utskottet, motståndare till röst- förinnan alltså.
Baron Hermelin är som bekant en varm nyk- rätten, för tillfället varit borta och ersatt af en Majoriteten i andra kammaren ansåg redak- terhetsvän, och vi frågade honom naturligtvis suppleant.
tör Branting alldeles gifven, liberalerna och hvad han hoppades för nykterhetslagstiftningen, socialdemokraterna förfoga tillsammans öfver 134 Detta är första gången en motion i kvinno- när kvinnorna komme till politiskt inflytande.
rösträttsfrågan tillstyrkes af utskottet, och alla röster och af dem torde alla vara pålitliga, så Han sade sig vara öfvertygad om, att allmoge- när som på 15.
Det blir alltså med all säker- vänner till reformen se däri ett glädjande be- kvinnorna och äfven arbetarhustrurna från stä- het en opinionsyttring från andra kammaren vis på att den allt mer vinner terräng.
derna, som lida mest af alkoholmissbruket, till hvad verkan på den första den eljes hafva Vi komplettera i dag de förliden vecka in- skulle fatta ståndpunkt i nykterhetsfrågan for- kan, men ingenting mera.
förda uttalandena i kvinnorösträttsfrågan med tare och lättare än i många andra frågor och att anföra några yttranden från kände riks- — Och dessa nya år af väntan?
frågade vi.
arbeta för nykterhetsfrämjande lagar.
dagsmän i andra kammaren, som representera — Det vore lyckligt om de användes till Detta är föröfrigt, så vidt vi kunna se, en olika politiska åskådningar.
energisk agitation, i all synnerhet bland lands- synpunkt, som icke borde vara utan inflytande bygdens kvinnor, ty hur präktiga de än äro, på andra nykterhetsvänners hållning till frågan.
stå de nog alldeles främmande för de allmänna Det är nu en gång icke så, att man ser de angelägenheterna, tycka själfva att de icke ha politiska frågorna blott ur rättfärdighetssyn- Den kände dalarepre- med dem att göra.
Kvinnornas agitationsar- punkt, medvetet eller omedvetet spelar nog ens sentanten och pålitlige bete hittills har ju varit mönstergillt, men en- uppfattning af hvilka intressen som komma att kvinnorösträttsvännen ligt min mening borde de öfverge den mycket främjas, ens egna eller andras, en betydande häradshöfding Th. af beprisade neutraliteten.
Om än de högersin- roll.
Callerholm, som i konsti- nade kvinnorna försöka att öfvertyga sina man- Men att man i alla fall märker mindre af tutionsutskottet alltid liga partivänner, att dessa skulle ha intresse dessa privata intressemotsättningar inför kvin- fört kvinnornas talan, af att ge kvinnorna rösträtt, tror jag att detta nornas rösträttsfråga än inför de flesta andra, trodde icke, att man un- strider alltför mycket mot den konservativa der denna riksdagsperiod uppfattningen af kvinnan, för att de skulle för- beror väl därpå, att ingen, icke ens kvinnorna själfva, med säkerhet vet någonting om, hvilket kunde uträtta något an- mås ändra öfvertygelse.
af de nu existerande partierna som kommer att nat än ett tålmodigt ur- — Tror redaktörn att högerkvinnorna ha vinna något för sina intressen genom kvinnorna.
hålkningsarbete af den rätt i denna sin tro?
Här står man inför den stora, spännande oviss- hårda sten, som heter — J a g håller det för ganska sannolikt.
Det heten.
E.
— ER.
riksdagen.
Först under HÄRADSHÖFDING är naturligtvis en viss risk med att få in nya en följande period kunde AF CALLERHOLM.
det afgörande slaget stå.
okända element bland de politiskt maktägande.
Visade det sig, att valen, särskildt de till första Men ett land kan å andra sidan icke utvecklas kammaren, nästa gång ginge de högersinnade sundt, om det släpar på politiskt döda massor; nEDAN I SAMBAND med Owens öfvertagande därför får man icke afskräckas af möjligheten emot, blefve de, trodde hr af Callerholm, nog mera t \ af vår modeavdelning " Från Rue de la Paix till benägna än förut att ge kvinnorna, hvilkas kon- af en tillfällig maktförskjutning åt ena eller Strandvägen " tillkännagåfvo vi, att vi lyckats med andra hållet.
vår nya medarbetare träffa en öfverenskommelse, som servativa riktning är en trosartikel, inflytande ytterligare sätter läsekretsen i tillfälle att tillgodogöra på landets styrelse.
Det blefve då nödvän- sig hennes goda omdöme, erfarenhet och stora upp- digt att äfven ordna den kommunala rösträtten.
finningsrikhet i allt, som gäller toalettens område, där hon är vår främsta svenska auktoritet.
Dessa Gwens För närvarande skulle antagligen motståndarne Baron J.
Hermelin, som, själf småironiskt cite- egenskaper ha våra läsarinnor föröfrigt helt säkert till kvinnorösträtten och de, som önskade upp- rande sina motståndare, karaktäriserar sig redan själfva konstaterat i de artiklar hon i Idun skof, under debatten framhålla, att man bör som den mest ohjälplige högermannen i riks- signerat med sitt kända märke.
Vi påpeka ännu en vänta på den utredning i ämnet, som riks- dagen, är detta sitt rykte till trots en af de gång, hurusom detta privilegium att korrespondera dagen redan 1906 begärde hos regeringen.
uppriktiga vännerna af kvinnans rösträttskraf, med G wen i kvistiga smakfrågor och praktiska detalj- särskild förmån Detta kommer antagligen att föranleda en in- som han anser för det första vara rättvis sak och frågor är en alldeles läsarinnor, helt visst icke minst terpellation till regeringen, hur det är med ut- vidare, en gång genomfördt, komma att i stort för Iduns välkommen i de hem, där husmodern måste se till redningen och hur den ställer sig till frågan, sedt verka för en sund riktning i det politiska att jå ut det mesta möjliga af den för hemmets för- och det intressantaste med den kommande de- sköning och den egna toaletten disponibla summan.
lifvet.
Brefven adresseras till Given, Iduns re- batten, hvars utgång man eljes kan ungefär — Det enda, som kan göra en betänklig, daktion, och måste åtföljas af dubbelt svars- förutsäga, blir att höra hvad regeringen svarar, sade han, är att damerna äro så många, det porto.
Kvinnorösträtten och andra kammaren.
S om den blir tvingad att precisera sin stånd- punkt.
Häradshöfding af Callerholm trodde, att ifall icke den Bergströmska motionen från första kammaren fördröjde det hela, frågan kunde komma före i riksdagen efter påsklofvet någon gång i veckan mellan den 18 och 25 april.
Strax innan den stora rösträttskongressen i London alltså!
Gwens frågobyrå.
LUZERN; © Förnäm vistelseort under s o m m a r e n.
@ G:D HOTEL, NATIONAL, — 181 — Härligaste läge vid VierwaldstättersjOn.
Bum från 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
Telegramadress: " National ".
" %^^J ^S •=-^ ' - ÄÄg-^JijiM &gt; ' • ' •- Si i -- ' - J -- B LOTT FÖR några år sedan var Hindås en rätt obekant ort.
Numera är namnet i hvar mans mun i västra Sverige, och det besitter sin egen po- pulära klang.
Hindås har med sitt turisthotell, sin idrottsstuga och framför allt sina präktiga skid- och kälkbackar till sist blifvit göteborgarnes älsklingsställe, där sär- skildt ungdomen har det om vintern friskt och gladt och trefsamt.
Sedan Göteborgs idrottsförbund på sitt program upptagit vinteridrott i dess olika former, kom man snart underfund med, att för skididrotten kräfdes andra åtgärder än att " vänta på skidföre inne i Göte- borg "; och förbundet lät därför på nyåret 1904 trak- ten kring Hindås järnvägsstation undersökas, på det man där måtte finna någon lämplig skidbacke.
Stationen är belägen 3 5 kilometer från staden, och järnvägen uppnår här vid öfvergång af en ås mellan Landvetter-och Bollebygds- =py dalarne en höjd öfver haf- vet af 133 meter.
På åsens kam anlades kort tid därefter en mindre öfnings- backe; och här utvecklades genast ett så kraftigt fri- luftslif, att man ej ville släppa tanken på vidlyf- tigare anläggningar.
Snart nog inköptes den del af hemmanet Ingelse- - • ' ' red, hvarå backen är belä- gen, jämte ett tillräckligt stort område där bakom för uppbyggande af öfver- backe, samt dessutom en omfångsrik, tät skogsdunge, som sträcker sig till den nedanför liggande skogom- kransade västra Nedsjön.
Tack vare enskild offervil- lighet och myndigheters ••.
- 0&amp;aA " a • ållderfrå / 2 tillmötesgående stod allaredan på våren 1905 här inne i grenskan mellan backen och sjöstranden en hemtreflig byggnad färdig, " Idrottsgården ", afsedd att användas som tillflyktsställe både för snö- och isidrottens idkare och särskildt att under jullof och helgdagar gästas af skolungdomen, som härmed kunde få tillfälle att så pass nära Göteborg njuta ett sant nordiskt vinter-idrottslif.
Den prydliga byggnaden består af två våningar, hvaraf den undre bl.
a. upptages af rymlig storstuga med öppen spis, och hållen i varma färger, medan den öfre, bestående af två särskilda afdelningar, en för flickor och en för pojkar, är indelad i väl om- bonade sofsalar med sportmässiga hvilobritsar.
En varmluftsugn sörjer för hela husets uppvärm- ning, och präktiga glödljus lysa om vinterkvällarne upp trefnaden därinne.
Dessutom utvidgades snart nog den gamla skid- backen och en öfverbacke af trä tillbyggdes uppe på den branta åsens krön, hvarigenom en verklig mönsterskidbacke erhållits.
Bredvid densamma upp- togs sedan en mindre kälk- backe, som buktar sig ned till en utdikad mosse, där numera en fotbollsplan anordnats och plats beredts för utöfvande af fri idrott.
Nu står alltså detta nog så stolta idrottsverk fär- digt, ett utslag af den friska ande, som hör ung- domen och dess sanna le- dare och gynnare till och som förmår sätta fart både i dem själfva och de före- tag, de viga sin kärlek åt. — Numera visar Göteborg sig vara en mycket liflig £ P0 * är: LA m &amp;.
Mh t a k m 1 •i Lli nsr 1.
S T A T I O N E N.
2.
STATIONSHALLEN HINDÅSEXPRESSEN ANLÄNDER.
FRÅN IDROTTSGÅRDEN.
4.
P Å V Ä G T I L L 7 TURISTHOTELLET.
TURISTHOTELLET.
IDROTTSGÅRDEN.
6.
INTERIÖR
kring skidbackarne och kälkbanan, inne i snåren bland granarne och björkarne, ute på Nedsjöns is röra sig krya, raska människor, gossar och män i sina ullgrå eller barkbruna sportdräkter, flickor och ungfruar i röda hufvor, röda vantar, ljusa ylle- lif och mörkblå kjortlar, eller också stå de på sina skidor helt violblå emot den hvita snön.
Isynnerhet är det en älsklig syn att se de små kälkåkande rödhufvorna kila förbi nedför liderna inne bland den solglittrande grangrönskan.
Eller kan man få se unga damer hvila i solskensstrim- mor under granarna behagfullt på rygg i snön med- kälken som hufvudgärd, eller luta de sig framåt och ösa med händerna upp den kalla fina snön i de rödhyade ansiktena och i det burriga håret.
Så intimt njuter man vintern här.
Ja, följer man en vin- tersöndag Hindåslifvet i den stora skidbacken, där skidlöparne komma susande nedför stupet och flyga ge- nom luften, aftecknande sig smärta och raka mot de snöklädda grantopparne och applåderade af de tu- sentals åskådarne, eller i den mindre backen vid si- dan, där massor af unga scolares och deras flickbe- kanta göra nog så dristiga hopp, eller man gläds åt den djärfva kälkåkningen i den långsträckta, mycket branta och krokiga liden, där de vildt nedglidande kälkarna inte sällan stjälpa ifrån sig de åkande, så att de rulla rundt i den stad en vacker vintersöndagsmorgon, då dess gator förr plä- gade stå ängsligt tomma och öde.
Strax efter kl. 9 börjar, såsom platstidningarne dagen efter ha att konstatera, återigen de tusendes vandring till stationen och de tusendes Hindås- färd.
I spårvagnar, droskor och på trottoarer — öfverallt ser man sportklädda människor, stora och små, med skidor, kälkar eller skridskor, med ränslar på ryggen och hurtig- het i anletsdragen.
Alltid är detta morgontåg till Hindås fullsatt.
På plattformerna tränges man med kälkar och skidor, som ej fått plats borta på godsvagnen, och på vaggonghyl- lorna äro ränslarne brokigt uppstaplade; och konver- sationen mellan ynglingar och ungmor är naturfrisk som utflykten själf.
Efter framkomsten till Hindås station rör sig ett färg- rikt virrvarr af allt sportfolket, isynnerhet kring gods- finkan, där man kappas att få ut den egna, med namn eller initialer eller på annat sätt märkta sportattiraljen.
Det hela tar sig snart ut som en skidrustad armé ögonblicket före uppställ- ning till afmarsch.
Och om en stund ringlar sig en långsträckt rad — äfven af " civila ", damer och her- rar, väl vinterombonade — landsvägen uppåt mot Tu- risthotellet till.
Här gör den ena grup- pen efter den andra sitt frivilliga halt; och inom kort ha de spridt sig ut öfver sin afhållna, barr- doftande Hindåsbygd, som ofta hvilar med klaraste solsken öfver snöiga skogar och snöig sjö.
Öfverallt, på och om- ^4L 8.
UTSIKT ÖFVER NEDSJÖN.
9.
ISJAKTSEGLING PÅ NEDSJÖN.
10.
EN LITEN KÄLKÅKARE.
11.
LILLA OCH STORA SKIDBACKARNA.
12.
PÅ SKIDOR.
D&amp;^sJ yrande snön eller man till sist gör en titt in i Idrottsgårdens storstuga, där långveds- brasan knastrar i spiseln och där rödblommig ungdom gladt förplägar sig, efter alla strapat- serna, kring de rymliga, med granruskor och blommor prydda borden — då har man varit med om en verklig vinterfest i en sällsamt vacker natur.
Vi göra äfven ett besök i Hindås ' präktiga turisthotell, uppfördt 1907.
Här är gedigen komfort förenad med stor hemtrefnad.
Man genomgår den fönsterrika, ljusa matsalen, som gör sig inbjudande i gult och blått, det vänliga kaféet med sin yfviga palm i midten, den stora sällskapshallen i rödt och grönt, som sträcker sig upp igenom två våningar och lämnar en vid utsikt åt Nedsjön, vidare den prydliga biljardsalongen, där hotel- lets gäster kunna förskaffa sig en behaglig både hvila och motion, och man får med det- samma ett tryggt intryck af, att här är ett ställe, där en resenär ej kan annat än stilla trifvas.
Den öfre våningen bjuder på ett större säll- skapsrum, en elegant damsalong och spelrum.
Och bland de många resanderummen ges sa- longer med sängkammare och särskildt badrum.
Öfverst i en fjärde våning har man tillgång till mörkrum för fotografering; äfvenså finnas här kamrar för gästernas tjänstepersonal.
Hela den stora byggnaden — äfven källrarna — upplyses af elektriskt ljus.
Två brandmurar gå igenom huset, och i de långa mattbeklädda korridorerna finnas järndörrar att skjuta samman.
Detta turisthotell bär, utan öfverdrift sagdt, i hvarje detalj vittne om en utsökt omtänk- samhet, som gör det till en god fristad åt en hvar, som vill söka sig någon tids verklig ro inne i skog, på tryggt afstånd ifrån allt, som sliter och skär i nerver.
Härtill kommer, att värdskapet skötes på det mest förekommande sätt.
Hindås är ej bara en nöjesort utan lika mycket ett sanatorium, som både vinter och sommar besökes af såväl friska som sjuka, med undantag för lungsotspatienter.
De hygieniska anordningarna äro särdeles förtjänstfulla.
Det gifves bad i alla möjliga former, massage och gymnastik.
Och särskildt anställd läkare finnes.
Tilläggas må, att man f. n. håller på med att i närheten af sanatoriet bygga villor åt som- margäster för att tillgodose den alltjämt ökade frekvensen.
Vi ha härmed något utförligt redogjort för denna rätt märkliga, för den svenska allmän- heten nyvunna hälsoplats, som det är att hop- pas skall allt mer besökas från skilda delar af Sverige.
A.
U. BÅÅTH.
Spalten om böckerna, Ä K E R L I G E N TORDE valet af böcker till de unga knappast någonsin falla sig så svårt, som när det gäller en gåfva till konfir- mationshögtiden.
Man vill ju gärna, både att boken skall vara god, fin och värdefull och att innehållet ej skall ligga alltför högt öfver den ungas ståndpunkt.
Naturligtvis äro dessa syn- punkter lika viktiga, då det gäller ett arbete med rent religiöst innehåll, som då det är frågan om t. ex. ett skönlitterärt verk.
Det är ju förnämligast dessa båda slag af böcker, som bruka förekomma såsom konfirmations- gåfvor.
Bland arbeten, afsedda för religiös uppbyg- gelse, torde få vara så ägnade att gripa tag i ungdomens vilja och samvete som N. Beskows " Till de unga " samt samma författares trenne samlingar betraktelser " För det dagliga lifvet. "
S Elisabeth Lönroths " Hvem söker du?
Religiösa betraktelser, tillägnade vår skolungdom, " inne- håller ett femtiotal kortare utvecklingar af våra högmässotexter.
Främst afsedda för lördagar- nas morgonböner i skolan, torde dessa uppsat- ser emellertid, präglade som de äro af enkel- het, djup,.
etiskt allvar och stor förtrogenhet med de ungas sätt att tänka och känna, syn- nerligen väl lämpa sig äfven för andra religiösa syften, t. ex. till konfirmationsgåfva eller till högläsning på söndagen i hemmet, då en del af åhörarna utgöres af barn och ungdom.
— Boken är försedd med ett varmt förord af den välkända författarinnan Hedda Anderson.
Af A. Luttemans lilla samling predikningar och ungdomsföredrag " Konungen kallar " har ny upplaga utkommit.
Det hvilar öfver detta lilla arbete en viss ungdomlig käckhet och friskhet, som säkert gör, att ungdomen gripes och till- talas af det.
Författaren söker genomgående visa, hvad Kristus kan vara just för de unga.
" Han har icke kommit bara för att hjälpa de gamla att dö, nej, han har kommit ock för att ' hjälpa de unga att lefva, " yttrar han på ett ställe, och i kapitlet Unga Kristi tjänare fram- håller han med styrka, hvilken makt att göra lifvet rikt och ljust gemenskapen med Männi- skosonen skänker.
Skada är, att stilen här och där är ojämn och någon gång blir t. o. m. deklamatorisk.
Aldrig 1 är väl valet af bilder så ömtåligt som i fråga om religiös text, och sådana sammanställningar som (sid 26) " Hur klart de i dag synas, alla refvor syndens böljor tärt i mitt lif, " yerka ju grufligt störande på en läsare, hvars uppfattning och stilkänsla är aldrig så litet skärpt.
oäkthet, som så särskildt utmärker Gordons personlighet, måste gripa.
Hans korta, karak- täristiska ord äro ägnade att inristas i unga sinnen och tjäna som säkra ledstjärnor.
Man glömmer ej lätt t. ex. ett sådant ord som detta: " Med Guds hjälp skall jag söka att hålla våg- skålen rätt ".
Det stod en man bakom det ordet, en man, öfver hvars lif kunde skrifvas: " Trogen intill döden ".
I öfrigt innehåller den lilla boken ej så litet af historia, och äfven från den sidan innebär den ett allmänbildande element af verkligt värde.
Kriget får sin rätta belysning.
Man ser på en gång dess fasor och dess fruktans- värda nödvändighet i vissa fall.
För krigets egen skull eller för krigsära kämpade aldrig Gordon, han såg, liksom Gustaf II Adolf, hän till det ideella målet — de förtrycktas befrielse.
Vi äro författarinnan tack skyldiga, som skänkt de svenska barnen denna bok.
E t t varmt erkännande må också ges åt Folkskolans Barntidning, som fört fram den och låtit en af våra mest framstående yngre tecknare, Edv.
Berggren, illustrera den.
Sedan få vi ej glömma, att det är föräldrars och uppfostrares sak att taga vara på den goda litteraturen, så att den verkligen får tjäna sitt syfte.
INA ROGBERG.
LAND BÖCKER i den stora litteratur- floden, som nyligen påkallat publikens uppmärksamhet, är ett litet häfte, betitladt " Form ", af Tyra Kleen.
Författarinnan, hvars originella och symboliska teckningar berättiga I " En bokför nattvardsungdom, ", utgifven af pastorerna B. O. Aurelius och C. Kihlén, finnas henne till det ansedda konstnärsnamn hon för- vid sidan af en del obetydliga uppsatser flera värfvat, har här i ett antal spirituella kåserier mycket goda och intressanta sådana, exempel- påvisat dels det formslafveri, under hvilket vis " Om läsning 11 och " Bibeln " -.
Den lilla kulturmänniskan, på grund af konventionalism boken är anmärkningsvärdt billig med sin smak- och tradition, vrider sig, dels formens för- hållande till konsten samt till fantasi- och fulla utstyrsel.
skönhetslifvet i allmänhet.
Hennes synpunkter MARIE LOUISE GAGNER.
äro visserligen icke nya för dagen, men de ha i alla fall sitt värde för hvarje sinne, hvars bildbarhet icke beslagtagits af benhårda sede- JÄLTEN BLAND HJÄLTAR, Charles och vanedogmer.
George Gordons lif och stordåd, skildrade I många fall äro ju de nutida lifsformerna, för barn och ungdom af Marie Louise Gagner, trots en stigande kultur, föga tilltalande, och Stockholm, Folkskolans Barntidnings förlag, därför borde fröken Kleens bok, som predikar pris 75 öre.
en harmonisträfvande lefnadskonst, kunna in- Att finna lämplig läsning för barn och ung- tressera i ej alltför snäfva kretsar.
dom är ingen lätt sak.
Och dock är detta af Från firman Fröléen &amp; C:o har i dagarna största vikt, ty näst det personliga inflytandet börjat utgifvas ett populärvetenskapligt arbete: från den lefvande omgifningen torde väl ingen- " Världsrymdens under.
Populär stjärnkunskap ting så inverka på de ungas karaktärsdaning (efter C. Flammarion) af d:r N. V. E. Norden- som de böcker de umgås med.
Vi behöfva mark ".
Detta verk af den välbekante svenske endast nämna slagordet i dessa dagar: " Nick astronomen kommer att behandla stjärnkunska- Carter-litteratur " för att få ett bevis på den pens samtliga forskningsgrenar, och d:r Nor- fara, som ligger i ett dåligt val i detta af- denmarks namn borgar för a t t det rika seende.
ämnet blir både exakt och grundligt behand- Att genom en varm och lefvande skildring ladt.
få blicka in i ett ädelt människolif kan ge de Den typografiska utstyrseln är det upphöjda rikaste impulser.
Därför borde vi i de ungas ämnet värdig.
händer sätta levnadsteckningar öfver män och Hela verket blir komplett i ett trettiotal kvinnor, som i själfförgätenhet gifvit sin kraft 24-sidiga häften å 35 öre inom utgången af i mänsklighetens tjänst.
Där möter dem lifvet detta år.
i dess renaste gestalt och på samma gång i För villabyggare föreligger från A.-B.
Nor- det allvar, som är oskiljaktigt från en sann diska Bokhandeln en publikation, " Ett hem mänsklig tillvaro.
på landet ", af arkitekten R.
S. Enblom, som I " Hjälten bland hjältar " bjudes de unga en bör bli synnerligen välkommen såsom instruktiv sådan läsning.
Charles Gordons underbara lif hjälpreda för alla villabyggare.
Arbetets pris i dess enkla sanning och väldiga storhet skall är kr.
5: 50. säkerligen ej förfela sin verkan.
För pojkar i Från Björck &amp; Börjesson ha nu August Strind- främsta rummet bör denna bok bli mycket bergs båda senaste historiska skådespel " Riks- lockande med sin lugna och kraftiga skildring- föreståndaren " och " Bjälbojarlen " utkommit i af glänsande mod och manlig oförsagdhet i de prydliga bokupplagor.
svåraste lägen.
Men äfven flickor skola där finna ett sant mänskligt ideal att se hän till.
Den flärdlöshet och frihet från fåfänga och B H då det användes utspädt och på sätt = JT \ \ som i bruksanvisningen meddelas.
Till- jiUIiUG U l l l dUIUlllHIllUUllfc handahålles i Parfym-, Speceri- &amp; Färg- • verkar Salubrinbehandling såväl å hämor- affärer.
Partilager hos Geijer &amp; C:o,: rojder som å blodstockningar i allmänhet, Akademigränd 1, Stockholm.
TIVTC M n H P I I I^ATAI Off ^: 1LJLJ1^IZ5 1 " WJ L / Ef L * L * IV / A.
1 - TYLA^VJ:: Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem.
5; ^ ^ ^ _ _ _ _ Fyra rikhaltiga säsongaäften årligen.
Koloreradt omslag.
• \ ~ " Prenumerationspris 2.20 för helt år — 60 Bre pr häfte.
; — 184 —
* ^m / • / • c C&amp;m * ctoTLOyt^ufér Vt4Z ' förJd uns &lt;5= (Forts.) AG RESTE ju ögonblickligen, återtog denna.
J a g såg min vackra, äls- kade Elisa för mig sårad och blodig, hörde henne ropa mitt namn.
Men jag fruktade inte för att hon skulle vara död, jag vet inte själf hvar- för.
Det föreföll mig väl omöjligt — — — Så fort jag anländt till Messina, hörde jag efter på Municipiet, om där fanns några under- rättelser om henne.
Men nej.
Då samlade jag ihop några soldater, och vi skyndade till min bost.
.
.
j a g ville säga till ruinhögarne.
Men hon lefde naturligtvis under ruinhögarne.
Hon låg och väntade på att jag skulle komma henne till hjälp.
J a g tviflade inte därpå ett ögonblick.
rQ&gt; -- ^ J — Fann ni henne?
— J o, j a g fann henne!
Men låt mig be- rätta!
Han strök kallsvetten gång på gång från pannan, och stämman blef allt mer och mer vibrerande.
— Vi arbetade som gal- ningar, soldaterna och jag.
Blodet sprang fram under naglarne, och hela tiden ropade jag uppmuntrande ord, de ömmaste ord, ord, som uttalas af den, som älskar.
.
.
Till slut.
.
.
— Det är kanske bättre, att inte rifva i såret, sade signor Carlo och tog den andres hand och tryckte den hårdt.
— J a g måste tala, annars brister hjärnan.
Hvar var jag nu?
J o, till slut hade vi lyft undan jord och stenar.
Där låg hon i vår säng i armarne på sin systers man!
De voro döda båda två.
Den unge mannens hufvud föll slappt ned mot bröstet, och blicken liksom slocknade.
Signor Carlo lade armen om hans skuldra.
Hans läppar ryckte konvulsiviskt.
— Det.
.
.
det.
.
.
var det ohyggligaste jag nå- gonsin hört.
Det gick en sprittning genom den andres smärta, ungdomliga gestalt.
Så lyfte han huf- vudet på nytt.
— J a g älskade henne öfver allting i värl- den, och hon bedrog mig efter några korta månader.
Låt oss genast täcka öfver synen!
ropade jag till soldaterna, tog själf det första spadtaget och slog det i ansiktet på de båda, som lågo där och sofvo den sista sömnen i hvarandras armar.
Gud i himlen, hvarför blef jag inte tokig af den synen!
Han slog båda händerna för ansiktet och brast ut i våldsamma snyftningar.
Signor Carlos grepp om hans skuldra blef ännu fastare.
— Gråt, sade han — gråt!
Det gör godt.
J a g och mina kamrater tillbringar natten tillsammans med er här ute.
Eller vill ni hellre sitta inne i matsalongen!
De enda första- klasshytterna är för befälet ombord.
— Nej, jag behöfver luft, kom det af snyft- ningar halfkväfda svaret.
Så fortsatte han med tydligare stämma: Två af soldaterna har följt mig som ett par trogna hundar.
De såg ju den förfärliga synen, och hörde hvad jag ro- pade till henne, som jag trodde låg där och väntade på min hjälp.
.
.
Äfven här mötte ögat en stad i ruiner.
Vid kvällsbordet hade signor Carlo den unge mannen bredvid sig, men han rörde inte vid maten, satt blott och såg framför sig med stir- rande blickar.
Det hade börjat bli tyst ombord.
Klockan var tio, och de flesta hade sökt komma till hvila.
Signora Giulia stod borta på akterdäck och talade med en man och hustru, som med sina nio barn oskadda kommit undan förstörelsen.
Dock hade de förlorat hela sin förmögenhet, placerad i tre ståtliga palats, som jämnats med marken.
Mannen, med ett fint och kultiveradt utseende, var iförd en grofarbetares kostym, äldste sonen hade galoscher i stället för skor på fötterna, och frun, en liten späd varelse, hade fått en kappa, som var en tvärhand för lång och måste hållas upp med båda händerna.
De stodo och talade om möjligheterna för att skapa en ny existens på främmande ort, då plötsligt ett våldsamt starkt och utdraget dån lät höra sig och det stora fartyget lade sig på ena sidan.
Jordbäfning!
Jordbäfning!
Utrop af fasa och ångest genljödo öfver hela däcket.
Den lilla frun i den långa kappan brast ut i nervös gråt, och barnen trängde sig snyftande omkring henne.
Signora Giulia flög nedför trapporna och möttes af jämmer och gråt.
De flesta hade somnat in men blifvit väckta af den våldsamma stöten och lefde sig åter in i nyss utståndna fasor.
På Mariuccias sängkant satt " Mandarinen ".
Hvar kunde den lilla flickan ha funnit en för- träffligare bror?
— Blef du rädd, Mariuccia?
frågade signora Giulia.
— Nej, jag vet, att det inte är farligt på sjön, kom det modiga svaret, men de svarta ögonen voro stela af ångest.
Lucilla låg och såg framför sig med ett hopplöst uttryck i blicken.
Hvarför kunde inte en jättebölja ha dragit dem alla ned i djupet?
Concetta låg med Tonio på armen och nyn- nade sakta en vaggvisa.
Pietra och Annun- ziata hade redan glömt sin rädsla och hviskade om att de hade fått rulla om hvarandra allihop som apelsiner, ifall den där stöten varit litet hårdare.
Signora Giulia gick från bädd till bädd.
Af ångest förvridna drag, gråt, jämmer, rädsla, sorg, värk och plågor.
Och luften var så tung och bemängd med osunda dunster, att det förde tanken till en plats för de fördömda i en svafvelhåla.
Men det fanns äfven många, som höllo mo- det uppe, som blott tänkte på att trösta och lugna.
— Se!
sade en gammal kvinna och visade på en liten docka i sam- metsklädning med silfverbårder och silf- Jj verkrona påhufvudet.
— J a g fann madon- nans bild bland spill- rorna i la Maria San- tissima.
Hvad ondt kan hända oss så länge vi är under vår heliga frus beskydd?
— Signora!
En medelålders kvinna i bäd- den bredvid gjorde ett tecken åt signora Giu- lia att komma närmare.
— Femte bädden härifrån ligger en ung markisinna.
J a g är fmtvätterska och hade ofta arbete för hennes räkning.
Hon var gift sedan ett år tillbaka.
Hennes man har omkommit och hon har förlorat alla sina ägodelar.
Hon skall ha ett barn om två eller tre månader.
Nu ligger hon och yrar.
Hon behöfde bestämdt få ett glas marsala eller ägg eller något.
Signora Giulia gick fram till den anvisade bädden.
Där låg en ung kvinna i orolig slum- mer; bröstet häfdes våldsamt och hon talade i afbrutna satser om baler och musik och toa- letter.
Med ens slog hon upp ett par grön- skiftande ögon.
Blicken var redig och klar.
— Önskar ni något, signora?
frågade hon med ett uttryck af världsdamens aldrig svikande artighet.
— Skulle jag kunna fresta er till att för- tära ett par vispade äggulor med en smula marsala?
— Bara marsalan blir värmd.
Annars vill jag inte ha den.
Det kom ett bortskämdt och nyckfullt barns tonfall i stämman, och de fylliga läpparne skötos fram en smula.
Signora Giulia skyndade upp på mellandäck och hämtade en butelj marsala i förrådsrummet.
Under det ett glas däraf värmdes öfver en spritlåga i apoteket, sprang hon upp i mat- salongen på öfre däck för att få några käx af kyparen, men kyparen hade redan gått till hvila, och skåpen voro stängda.
Hon måste då nöja sig med att ta ett par skeppsskorpor.
Den unga markisinnan läppjade begärligt på glasets innehåll, men när hon fick se skepps- skorporna, sköt hon dem ifrån sig.
— J a g vill ha fina käx, sade hon.
— Det står inte till att få så här sent.
— Men j a g måste ha käx, annars blir jag sjuk i natt.
Tag bort glaset!
J a g vill inte ha.
mer, om jag inte får käx.
Och får jag inte käksen, blir jag sjuk i natt.
Signora Giulia sprang åter upp på öfre däck och fann slutligen professorn efter något sök- ande.
— Det är en ung fru där nere, som är i ömtåliga omständigheter och som absolut vill ha fina käx i kväll.
Hon tror att hon blir sjuk i natt, om hon inte får sin önskan upp- fylld.
Kan vi försöka att väcka upp kyparen?
— J a g skall själf gå och väcka honom, svarade professorn.
Men det visade sig, att kyparens hela käx- förråd utgjordes af skeppsskorpor i förminskadt och förtunnadt format.
Expediera » portofritt inom Sverige om rekvisition åtföljd Erhålla » omgående till nedanstående pri » inom Sverige: Bluillf 40 Bre, af likvid insände » till Kjolmönster utan släp 60 Bre, Prlnsessklädnlng 75 Bre, Reform- M f i s t e r s a m u e l s g a t a n 4 3, S t o c k h o l m &lt; f u l l t t i l l f d r l l t l l g a, m o d e r n a o.
e l e g a n t a dräkt 75 Bre, Barndräktmönster 50 dre, Kragmönster (Pellerin) 50 Kappmönster 60 60 Bre, Bre, NatlonaldräktmSnster Nationaldräktmönster 1 kr.
kr.
•V 63 i 50 Bre, Bre, Kappmönster I J ^ ^ ^.
« t i l * * J.
— ~~£jt 2 t &lt;r * * * « * r \ «M 4?
* M * 1 * * C " fr A tf » MBnster MBnster kunna kunna ärren äfven beställas beställas efter andra andra än våra våra modeller.
modeller.
Beställning I f l I I fri £f fwl I I F l C T P r!
l T f l skall då åtföljas af den modell som Bnskas.
Priset är dä dubbelt mot I C l D O c F o l j 1 1 1 I I Ä I w l * skall den modell som önskas.
Priset då dubbelt mot £ | | | | | f ^ i f å U I I Ö I ' d O E U » det vanliga.
!
Uppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjollängd &gt; erhåller NI till Eder figur — 185 — Q;;; |
— Hvilken otur, att jag inte tänkte på att taga käx med bland mina förråd!
utbrast professorn.
Signora Giulia räckte fram de små skorporna, under hemlig ängslan öfver hur de skulle mot- tagas.
Den unga kvinnan strålade upp.
— Just hvad jag ville ha!
Med största begärlighet förtärde hon tre små skorpor och de vispade äggen med marsalan till sista skeden.
Så höjde hon på hufvudet och ett uttryck af genom många generationer nedärfd stolthet lade sig öfver hennes unga, mjuka drag.
— Jag tackar er, signora, sade hon.
— J a g kan inte göra något för er, men jag vill säga er, att jag är den jag är.
Det låg på en gång så mycket omedvetet högmod och rörande hjälplöshet i de orden.
Signora Giulia böjde sig ned och kysste henne på kinden.
Den unga markisinnan slog armarne om henne och brast i förtviflad gråt.
— Ingen, ingen i världen!
Hvad skall det bli af mig och mitt barn?
Signora Giulia kände, att hennes själfbehärsk- ning började svika henne.
Hvad var det för onda makter, som ledde människornas öden?
Hvarför denna förintande järnhand öfver hundra- tusentals varelser, som intet ondt gjort?
Hon kysste den gråtande ännu en gång och lösgjorde sig ur hennes omfamning samt gick sedan fram mellan raden af bäddar mot trapp- uppgången.
— Helig natt!
Helig natt!
hviskades det rundt omkring.
Lutad mot relingen stod signora Giulia och såg hur stjärnorna tindrade däruppe i höj- den, men deras sken var så kallt, så afläg- set, så svagt.
Lanternor blinkade här och hvar från mast- toppar, och den förödda staden upplystes då och då af stigande flammor från Municipiet.
Längs med hamnen flämtade facklor.
Hvad jämmer och fasa där borta!
Hur många lågo just nu under ruinerna och ropade på hjälp?
Helig natt!
Helig natt!
Så var det de olyck- liga under däck tillönskat henne och hvar- andra.
I detsamma ljöd ett starkt plumsande, rop af förvirrade röster och så ett nytt plumsande.
Signora Giulia ilade till.
Den unge mannen, som blifvit bedragen af sin hustru, hade låtit tro, att han somnat in.
Signor Carlo och öfriga, som sutto hos honom, hade ett ögonblick vändt sig bort för att tända sina cigarretter i lä för vinden.
Med ett lodjurs snabbhet och vighet hade han kastat sig öfver relingen, men den unge ingenjören hade ögonblickligen hoppat efter.
Det ropades på trossar, på båtshakar, på lif- räddningsbojar och ljus.
Signor Carlo sprang ned på fallrepstrappan med en lanterna i han- den.
— Är du där, Guido?
ropade han.
— Ja, svarade den unge ingenjören, men jag finner honom inte.
En båt hade hastigt firats ned och några män sprungit i den.
Nu roddes raskt bort till signor Guido, som klättrade ombord.
— Låt oss ro fram och åter!
Kanske han kan komma upp ännu.
Det roddes fram och åter utmed fartygets långsida, det lystes med lanternor och bloss, men den försvunne var och blef försvunnen.
Till slut insågs det lönlösa i vidare sökande.
Drypande af vatten kom signor Guido upp på däck.
— Präktiga pojke!
utropade signor Carlo och gaf honom en kraftig omfamning.
".
.. Bland beundrande tysta Vittnen med lärande ord han visste förklara hur världen upphof fått, och tingen sin art, och naturen sin skap- nad; Hvad Gud var; hur snön tillkommit, hur åskan och blixten; Om det är blåst eller Jupiters röst, som dundrar i molnen; Hvadan jorden bäfvar; hvad lag styr stjärnornas om- lopp, och hvad mer är fördoldt ... " Så vände han sig till de omkringstående och visade med handen öfver den nu åter lugna vattenytan: — Nå, han har fått frid!
sade han.
— Hans sorg var större än en människa för- mår bära.
TREDJE KAPITLET.
Kalabresare, son af Magna Grecia, var Phi- lolasus, som uppfann teorin om jordens sväng- ning omkring sin axel och dess gång omkring solen.
Kalabresare var Timeus, som upptäckte lagarne för himlakropparnes tyngdkraft och blodomloppet.
Alcmeonus blef den förste lära- ren i anatomi.
Silarus, antikens berömde må- lare, var kalabresare, och kalabresare voro de vidt bekanta skulptörerna Clearcus, Learcus, Pitagoras och Patroclus.
Kalabresare var Zele- neus, den förste att diktera goda och rättvisa lagar, hvilka romarne sedan omskrefvo till sina pandekter.
Kalabresare var den förste verklige skalden efter Homerus.
Alessidus, den förste efter Esopus, som skref utmärkta sedelärande fabler.
Democedus, den förste, som dikterat hygieniska lagar.
Antonio Serra blef stamfa- der till alla nationalekonomiska författare, och kalabresare liksom han var almanackans re- formator.
För tjugufem sekel tillbaka föddes i Reggio antikens förste lyriker, Ibycus, och när han i Korint slutade sin växlingsrika lefnad, följde honom poesien äfven efter döden.
De i luften sväfvande fåglar, som utom ogärningsmännen varit vittnen till hans bråddöd och som han uppmanat till hämnd, flaxade några dagar se- nare af och an öfver åskådarnes hufvud vid den stora folkfest stadens mäktige låtit till- ställa.
Därvid utbrast en af de närvarande ofrivilligt: Se, Ibycus hämnare!
hvarigenom mördarne blefvo röjda.
I Reggio föddes äfven Learcus, mästaren till den första bronsstatyn, uppställd i ett af Spartas tempel.
Och Agatoclus, som blef herre i Sy- racusa och hjälpte romarne att eröfra Kartago, var son till en fattig krukmakare i Reggio.
Här predikade och döpte aposteln Paulus, här blommade kulturen, här utstrålade veten- skapen sitt ljus och sin kraft.
Allt är nu grusadt och förödt.
När pest och farsoter för tjugufyra sekel tillbaka gingo för- härjande fram öfver det då s. k. Rhegion, till- frågades oraklet om hvad som var att göra för att mildra gudarnes vrede.
Svaret blef: Upp- för ett tempel till hälsans gudinna Igeas ära!
Templet uppfördes, och gudinnans bild prägla- des i silfver.
Tjugutre sekel senare hittades dessa mynt djupt nere i jorden, där de beva- rats från rost och förstörelse och skimrade lika hvita som den dagen de präglades, när de åter lyftes i ljuset.
O Regii strand, på nytt förintelsens skåde- plats, o Regii murar, fallna på nytt!
Hvem reser åter trons och hoppets tempel åt ditt folk?
Han var m i n y n g s t e.
O Regii strand, på nytt förintelsens skåde- plats, o Regii murar, fallna på nytt!
Jordbäfningar, pest, goters och vandalers förödande verk hafva gång på gång jämnat dig med marken, men som fågeln Fenix stiger ur flammorna, så har äfven du gång på gång rest dig ur ruiner, för hvarje gång allt fagrare och ungdomligare och mera förförande.
Dock skola decennier förflyta, innan du på nytt kan sända din strålande bild öfver hafvet att hälsa din systerstad, och äfven de messeniska murar äro fallna.
Fata Morgana, som skiftesvis bar edra tem- pel och palats genom morgonrodnadens purpur- skimmer till en glädjens hälsning, har höljt sig med sorgens dok och vaktar öfver grafvar.
O Magna Grecia, där de störste bland mänsk- lighetens söner lefvat och verkat, icke är din jord ständigt betäckt med glittrande dagg blott för att gräset skall grönska året om, men det är äfven tårar från höjden öfver dina- evigt återkommande olyckor.
Åter och åter darrar din mark, uttorka dina floder, blåser en dödens och förintelsens vind öfver dina skogklädda höjder, som vackla och skälfva.
Äter och åter utsläckas genom sekun- dens nyck ädla söners lif, som skulle gjort heder åt ditt redan så ärofulla namn.
Din ära är det, ö Magna Grecia, att den förste, som skänkte kunskap om universums lagar, fann skydd undan förföljelsen hos dig.
Pytagoras var dens namn, som skänkte männi- skorna kunskap om jordens och solens och öfriga himlakroppars form, det var han, som förklarade solförmörkelsens fenomen, månens illusoriska ljus och planeternas gång i världs- rymden.
Bjjjj L-, BILDANDE KONST J.U.
S TOCKHOLM ÄR staden att måla i akva- rell.
För att fånga hvad som är det vack- raste med staden: dess fina och pittoreska silhuetter, dess lätta och ljufva dagrar öfver vatten och höjder, dess blå rökiga gatumyn- ningar med de oväntade perspektiven är akva- rellen helt visst det bästa medium.
Det är också sitt älskade Stockholm man känner igen lifslefvande på artisten Hjalmar Falks små taflor, som nu utställas i Hultbergs konsthandel — fullt af stämning, framkommet en smula ideali- seradt ur den duktige målarens pensel men ändå sig själf.
Det är icke blott de gamla kända motiven artisten letat upp, han har också förstått utkanternas, förstadens och afvigsidor- nas poesi.
Helt säkert bli utställningen och dess artist populära bland stockholmarna.
Stilla och omärkligt hade Klockan lämnat Messinas hamn i morgongryningen och slagit ankar utanför Reggio.
Lif och rörelse började nu åter vakna om- bord.
Några timmars hvila och sömn hade skänkt nya krafter åt sönderbråkade lemmar, en gnista af mod och nytt hopp på framtiden åt misströstande sinnen.
Äfven här mötte ögat en stad i ruiner, men det var icke födelsestaden, icke grafplatsen för föräldrar, make, maka eller barn.
Den personliga sorgen liksom stillades, inne- slöts i hjärtats mest fördolda djup, gifvande rum för medkänsla för lidande systrar och brö- Hvarje husmoder B a r n g a r d e r o b e n Hvarje sömmerska likaså bör prenumerera på ^ if 3 kr.
; kalit år 1:60 kr.
^ Prli lit kalt L5&lt;ntmm * r 30 Sr *.
— 186 — ^ ^ 12 häften årligen.
der.
Och de som icke förlorat k ä r a a n h ö r i g a, m e n b l o t t sina ä g o d e l a r, k ä n d e ett s t y n g af själfförebråelse öfver a t t de k l a g a t.
D e n lilla frun i den alltför l å n g a k a p p a n t y c k t e sig liksom först nu förstå, h v i l k e n l y c k a d e t v a r, a t t h o n icke h a d e n å g o n af de sina a t t b e g r å t a, och h o n o m f a m n a d e s i n a b a r n m e d n y glädje och h v i s k a d e till sin m a n, a t t h o n icke l ä n g r e v a r orolig för f r a m t i d e n, och b a d h o n o m g l ö m m a h e n n e s missmod.
H e l a familjen h a d e t i l l b r i n g a t n a t t e n p å sof- forna i m a t s a l o n g e n i s ä l l s k a p m e d en a n n a n s t o r familj.
Äfven d e n n a familj h a d e förlorat alla sina ä g o d e l a r, och den g a m l a h v i t h å r i g a, å t t i o å r i g a f a r m o d e r n flere s ö n e r, m e n h o n höll sig r a k och s a d e sig v a r a t a c k s a m öfver a t t h o n icke h a d e blifvit l ä m n a d e n s a m, u t a n ä n n u h a d e så m å n g a af de sina i lifvet.
Yngsta barn- b a r n e t, en liten l j u s h å r i g femåring, v a r en full- k o m l i g g r e t c h e n t y p, som h e l t eröfrade k y p a r e n s k ä n s l i g a h j ä r t a vid f r u k o s t b o r d e t.
H o n fann sig p l ö t s l i g t sitta d ä r m e d en j ä t t e s t o r a p e l s i n i h v a r h a n d, h v i l k e n o v ä n t a d e l y c k a k o m hen- n e s k l a r a b l å a ö g o n a t t bli d u b b e l t så s t r å l a n d e.
Utanför köksluckan på mellandäck trängdes en s t ä n d i g t v ä x a n d e m ä n n i s k o m a s s a, och k o c k e n och h a n s k ö k s p o j k a r h a d e b r å d t o m m e d a t t d e l a - ut kaffe och s k e p p s s k o r p o r.
Utmed relingen idkades toalettbestyr.
Där funnos v a t t e n k r a n a r m e d en k n a p p alns m e l l a n - r u m, och d e t friska h a f s v a t t n e t s p r u t a d e fram i tjocka s t r å l a r öfver f r a m s t r ä c k t a h u f v u d e n.
M å n g a k v i n n o r b e g a g n a d e äfven tillfället till en s m u l a b a r n t v ä t t, och s n a r t fladdrade blöjor och lindor som h v i t a fredsflaggor med l å n g a v i m p l a r för m o r g o n b r i s e n.
P r o f e s s o r n kom med r a s k a s t e g fram öfver m e l l a n d ä c k e t för a t t ge o r d e r om l a s t n i n g af timmer på den pråm, som v a r p å v ä g från h a m n e n i M e s s i n a.
R ä d d n i n g s k å r e n från Bori gjorde g e n a s t h i s s v e r k e t k l a r t, och Cesa- rino blef b e o r d a d a t t följa med p å p r å m e n som befälhafvare och ö f v e r u p p s y n i n g s m a n, hvilket uppdrag kom h o n o m a t t v ä x a en hel t u m.
H a n l a d e äfven i d a g e n, a t t h a n visste sig till fullo förstå i n n e b ö r d e n af d e n n a n y a v ä r d i g h e t, t y h a n a r b e t a d e som t r e vid l a s t n i n g e n.
S i g n o r N e g o, som å t e r i g e n s k u l l e följa m e d p r o f e s s o r n, h a d e u n d e r d e n förflutna n a t t e n hvälft s t o r a p l a n e r i sitt hufvud.
Hvarför skulle icke S c y l l a l i k a s å väl som S a n M a r i n o k u n n a f ö r k l a r a s för r e p u b l i k?
Öfverallt p å de fallna m u r a r n e h a d e h a n s e t t skrifvet m e d s v a r t k r i t a och k v a r t e r s h ö g a b o k s t ä f v e r: Lefve de F e l i c e!
H v e m k u n d e v e t a, om icke sicilianarnes r e p u - b l i k a n s k e h ö f d i n g och b r a n d r ö d e d e p u t e r a d e skulle k u n n a förmås a t t en d a g fatta s t y r e t i detta samhälle?
P å S c y l l a s k l i p p a skulle h a n s i t t a som ö r n e n i sitt n ä s t e och s p e j a öfver d e t v i d a hafvet, och som fromma l a m m skulle de s m å h v i t a s t ä d e r n a u t m e d k u s t e n s m å n i n g o m lockas i hans våld.
S i g n o r N e g o k ä n d e h u r h a n blef h e t i p a n - n a n - och slog sin v ä n f a r m a c e u t e n så h å r d t p å a x e l n, a t t d e n n e t o g ett s t e g t i l l b a k a.
— H v a d nu då?
H å l l e r du p å a t t bli galen?
— N e j, m e n du, s t o r a h ä n d e l s e r förestår kanske!
S i g n o r N e g o gaf sin v ä n ett n y t t s l a g p å a x e l n och for m e d h a n d e n g e n o m sin b l o n d a, yfviga l e j o n m a n.
Mirv.
spalt.
' jt dtrv.
s p a l t (.
v - alla vackra JraB flickors spak Herr Redaktör!
npiLLÅT MIG att i samband med den nu pågående täflan om framställande i bild af en typisk stock- holmska få fästa uppmärksamheten på, att ännu icke någonstans varit arrangerad någon liknande täflan om ' stockholmaren " eller kanske hellre " mannen ", gene- rellt taget.
Och dock, huru rikt fält skulle icke en dylik täflan erbjuda?
Ty är kvinnan ett tacksamt framställningsobjekt, huru mycket mera då icke den älsklige mannen!
Såsom vi ha den förmånen att se honom framför oss i helg och socken, ofvan och under toffeln, på Strandvägen och i Stadsgården.
Låt mig med några enkla men dock anspråkslösa bilder åskådliggöra, hvilka tilltalande, ehuru skiftande for- mer denna skapelsens krona — jaså, det är visst kvinnan, som är det, nå, skapelsens femtiöring då!
— kan förete.
han sig vidare på två olika linjer, hvilka bägge ha sina anhängare och förespråkare.
Den ena är " den äkta mannen, " hvilkens förträff- liga egenskaper och afundsvärdt förmånliga ställning i samhället framgår af epitetet " äkta " (tyvärr är han understundom kvinno- hatare, hvilket jag icke kan förstå, då han har så rikligt tillfälle att lära känna det förtjusande mot- satta släktet).
Den andra utvecklingslinjen är " ungkarlen, " en treflig, altruistisk och uppoffrande varelse, som aldrig säger nej, när det gäller att hjälpa en nödställd like med en halfva punsch.
Han är kanske, - •, ..,,, det manliga släktetsskönstablomma (åtminstone hvad färgen beträffar).
GIFT KVINNO- HAT ARE.
Hur älsklig är icke mannen, redan då han i exempelvis kadettuniform samlar alla backfischars trånande blickar på sig liksom i en brännpunkt?
Hvilken grace, hvilken elegans, hvil- ken intelligens, ehuru ännu i sin MANNEN I SIN knoppning.
Mannens öfverlägsenhet KNOPPNING, öfver alla skapade varelser (med undantag möjligen af det stolta lejonet) gör sig redan nu otvetydigt märkbar.
Hvad sade jag: det stolta lejonet?
Ack, det förbleknar inför mannen i sin fulla blomstring, sedan skräddaren fått taga hand om honom.
Mina damer, jag frågar eder: kan något i styrka och fägring förliknas med denne skräddär- konstens Apollo?
Hvil- ken vällukt kan jämföras med hans hårpomada eller den sexöres havan- nan med maggördel?
I SIN FULLA BLOMSTRING.
Sannerligen icke nar- dus och salmiak eller alla de apotekares pulver.
Styrka och fägring, sade jag.
Förvisso är det man- nens utmärkande egenskaper i allmänhet, men i synner- het sedan den moderna sporten fått utöfva sitt välgö- rande inflytande.
Det är en fröjd att se de naturenliga manstyper, sporten utbildat, med hvilka icke ens pitecan- tropus eller neanderthalaren, våra äldsta förfäders an- tropologiska ideal, kunna upptaga täflan.
Sedan mannen nått sin skönhets höjdpunkt utvecklar B å t a r med s å r a d e och flyende b ö r j a d e an- l ä n d a, och s i g n o r C a r l o, G u i d o, " a d v o k a t e n ", " m a n d a r i n e n " och e t t a n t a l m a t r o s e r v o r o i fullt a r b e t e.
E n efter en fördes s å r a d e in i o p e r a t i o n s h y t t e n till l ä k a r n e i de l å n g a, h v i t a rockarne.
S i g n o r a Giulia k o m u p p ifrån u n d r e o c h gick fram till r a d e n af b å r a r.
„„ Ritad och skriften; m af däck UNGKARLEN.
Variationer af dessa bägge species finnas naturligtvis.
Vi ha till exempel artist- ynglingen, hvars egenskap af ungkarl eller gift ibland är ganska omtvistlig, lika om- tvistlig som hans begåfning och inkomster, men som alltid här i Stockholm är iklädd kala- breserhatt och grågrönru- tig sportkostym (åter ett nytt exempel på de zoolo- giska upptäckter af " var- nande färger i naturen ", se Brehm, Däggdjuren).
Och vi ha " kolingen ", hvil- ken här medtages endast i ändamål att bestyrka satsen att " i många former trifs det sköna, och skönt är allt hvad snillrikt är " (Tegnér).
Ja, som ni ser, ett rikt fält för skaldens tanke och måla- rens pensel, som helt säkert skulle af kvinnliga täflande behandlas mera utförligt och kärleksfullt än af mig.
Tänk, hvad karlarne skulle bli vac- kra, om kvinnorna finge ta hand om dem riktigt!
ARTISTYNGLINGEN.
WALDECK.
(Forts.) STYRKA OCH FÄGRING.
— 187 — KOLINGEN.
COfCSALMANACK Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN i«ieh.
» 1 Elisabeth Ostmana Husmo- derskurs i Stockholm.
/ ÖRSLAG TILL MATOEDNINQ FOR VECKAN 11 — 17 APRIL 1909.
SÖNDAG.
(Påskdagen).
Frukost: Smörgåsbord; kotletter af kalffärs med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te med saffransbröd.
Middag: Con- somme med strimlor af tryffel; sparris med rördt smör; stekta poularder med salader; savaräng.
MANDAG.
(Annandag påsk).
F r u - kost: Smörgåsbord; omelett med champinjon- och fågelstufning (rester från påskdagen); mjölk; kaffe eller te med tekakor.
M i d d a g: Nässelkål med förlorade ä g g; lammstek med legymer och salader; aprikoskompott med vis- pad grädde.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; haohis på får (rester från annandag påsk) med förlorade ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Stekt kalfbog med brynt potatis och ä r t e r; rabarbersoppa med skorpor.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; bräckkorf med stekt potatis och ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Stekt filé af rödspotta med potatismos; mon- daminkräm med mj ölk.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; sillpölsa; kaffe eller te.
M i d d a g: Ärter med fläsk; äggstrufvor.
FEEDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafremjölsvälling; stekt färsk ström- ming med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kåldolmar; vin- soppa.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; uppstekta kåldolmar (rester från fre- VARGARDA (Kungl.
Hofleverantör) HAFREGRYN ° HAFREMJÖL Vid beredningen bortalipa » icke — såsom ofta sker för att gifva grynen hvitare färg — den gulaktiga, na- ringsrika proteinhinnan.
Genom bevarande af denna blifver gröten mera nä- ringsrik, finsmakande och fast (ej los och slemmig).
A p r i k o s k o m p o t t (för 6 pers.).
3 hg.
torkade aprikosen,, 4 kkp.
vatten, 2 kkp.
krossocker.
B e r e d n i n g: Aprikoserna sköljas väl i ljumt vatten och få ligga i blöt i 4 k k p.
vatten omkr. 3 tim.
De upp- tagas med hålslef och af vattnet och sockret kokas en klar simmig lag.
Aprikoserna iläggas och kokas tills de äro klara dä de uppläggas i gelé- skål och lagen hälles öfver.
De serveras med vispad grädde eller vanilj sås.
Rabarbersoppa (för 6 pers.).
D / 2 lit.
skuren färsk] eller tys lit.
kon- serverad rabarber, 2 / 2 lit.
vatten, 1 kkp.
krossocker, 1 msk.
potatismjöl, 2 äggulor, 1 k k p.
strösocker.
B e r e d n i n g: Användes färsk rabar- ber, sköljes den och skåres i bitar.
Vattnet kokas upp, rabarbern ilägges jämte krossockret, och soppan får koka, tills rabarbern faller sönder.^ Soppan silas och sättes åter öfver elden, afredes d å den kokar, med pota- tismjölet utrördt i 2 msk.
kallt vatten, hvarefter den får ett godt uppkok.
Äggulorna och strösockret röras i sopp- skålen till skum, och soppan tillslås under stark vispning.
Den serveras med skorpor eller ro- s t a d t bröd.
A N N O N S E R skola vara inlämnade till FÖRMÅNLIG-, bekväm plats a t t bestyra välsitueradt, bildadt ungkarlshem, er- Expeditionen senast fredag för att håller huslig, bättre flicka af god kunna Införas i följande veckas num- familj och yttre.
Endast svar åtföljda af fotografi till » 25 — 34 », under adr.
S. mer.
Gumselii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b. SUNDSVALLS ENSKILDA BANK Florodol-Tvålen Sinnessjukvård.
Några friska och ordentliga flickor, öfver 20 år, kunna få anställning som elever vid Uppsala Asyl.
Villkor: 2C kr.
i mån.
jämte allting fritt, utom beklädnad.
Efter ett års fullgod tjänst- göring erhålles 28 kr.
och allting fritt.
Ansökningar åtföljda af skol-, frejde- o. tjänstebetyg insändes till Asylläkaren, Uppsala.
å Kr.
19.50.
Halffärdig promenadkjol.
Dessutom nyinkom- met lager af Klädnings- tyger, Promenaddräkts- tyger, Blustyger.
H a c l i i s p å f å r (för 6 pers.).
1 kg.
benfri fårstek (rester) ', 1 msk.
fint hackad portugisisk lök, 2 msk.
smör (40 gr.), 3 msk.
mjöl, 4 del.
buljong kokt på stekbenen, peppar, salt, 1 agg * gula, 1 del.
tjock grädde.
Obs.
Den extra kvalitén i pakaterna.
B e r e d n i n g: Köttet skares i fina tärningar.
Löken fräses i smöret, hvar- efter mjölet iröres och buljongen jämte kryddorna tillsättas.
Såsen får där- dag); ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i d - efter under rörning koka i 10 min., d a g: Sillpudding med potatismos; ö l hvarefter köttet ilägges.
Stufningen af- redes med den uppvispade äggulan och supa med ägg.
grädden och får därefter sjuda-, samt upplägges på varmt serveringsfat och garneras med förlorade ägg.
RECEPT: S t e k t a p o u l a r d e r (för 6 - pers.) 2 poularder, Vs msk.
salt, Vi tsk.
hvit- peppar,.
1 h g.
späck, 1 morloh, 1 pal- sternacka, 1 chalottenlök, 4 persilje stjälkar, 6 del.
buljong.
S å s: 1 msk.
smör (20 gr.), 2 msk.
mjöl, köttsky, 6 dol.
buljong.
B e r e d n i n g: Poularderna svedas, tagas ur, sköljas mycket väl och tor- kas med en kötthandduk, hvarefter de ingnidas med salt och peppar samt uppsättas.
Späcket skares i skifvor och läggas på botten af en stekgryta, poularderna nedläggas med bröstet upp och de ansade och sönderskurna rot- sakerna jämte löken och persiljestjäl- karna iläggas.
Buljongen tillsättes och poularderna få sakta steka med t ä t t slutet lock, på svag eld omkr. D / 2 tim. eller tills de äro möra.
Fåglarna skäras, hopsättas åter och serveras garnerade med salad eller kruskål.
Köttskyn silas och skummas, smör och Det milda oremelika loddei tom utmärker mjöl sammanfräsas, köttskyn tillsät- tes, litet i sänder, hvarefter såsen får koka 10 min.
Om så önskas till- sättes litet tjock grädde.
Poularderna kunna äfven serveras med ostron eller champinjonsås.
utgör icke blott » ubstanserna af de ntsBk- N ä s s e l k å l (för 6 pers.).
1 kvarts- Uute fettämnen utan därjämte balsamiskt- burk konserverade nässlor, 2 msk.
antiseptiska eisencor af högsta betydelse för mjöl, 2 msk.
smör (4.0 gr.), ltys lit.
h l n d s i ö n h e t, hvarigenom huden blir sam- buljong, salt, socker, hvitpeppar.
B e r e d n i n g: Nässlorna blandas väl metsmjuk, smidig och vacker, hyn ren med mjölet och fräsas i smöret.
Den och klar, hals och händer hvitaoch mjuka.
kokande buljongen påspädes, litet i Högsta utmärkelse: Guldmedalj i Norrkö- sänder och kålen får koka med t ä t t slutet lock omkr. 1 ' tim.
Soppan skum- ping 1906. mas väl, afsmakas med kryddorna och serveras med förlorade ägg.
TEKN. A.-BOL FLORA, GEFLE.
LEDIGA PLATSER " The Perfect ", Till Sanatoriet Dorotheenbad i Botha, (Tyskland), hvarest äfven mindre be- medlade behandlas, sokes en m a s s ö s, som äfven är villig vara de sjuka be- hjälplig vid bad.
50 M. pr mån.
och fritt vivre.
S t e k t k a l f b o g (för 6 pers.).
2 kg.
kalfbog, ty 2 msk.
salt, tyg tsk.
hvitpeppar, 6 färska äpplen eller 3 1 hg.
ringäpplen, 3 msk.
smör (60 gr.), / i Ht.
kokande vatten eller buljong.
Sås: 1 msk.
smör, 2 msk.
mjöl, köttsky, ' 1 del.
tunn grädde.
Beredning: Kalf bogen tvättas med en duk, doppad i h e t t vatten, hugges i t v å lika stora delar, hvilka gnidas in med salt och hvitpeppar.
Äpplena sköljas väl i ljumt vatten och läggas mellan köttet, som ombindes med snöre, förut doppadt i hett vat- ten.
Smöret brynes i en långpanna, köttet lägges i och brynes på alla si- dor, hvarefter det öses öfver och spä- des med kokande vatten eller buljong hvar tionde minut.
Till stekningen åtgå 2 tim. Kalfbogen skares i tunna skifvor, som uppläggas på varmt ser- Mussliner och Lenoner.
Engelska, Franska och Österrikiska Bomulls- tyger och Perkaler.
Profver sändes franko på begäran.
Akt-Bol.
Nord.
Komp., Stureplan, Stockholm.
veringsfat och garneras med äpplen omröres väl.
Flottyren upphettas i en och persilja.
Köttskyn silas och skum- liten järnkastrull (ej vidare än e t t mas och såsen beredes p å vanligt sätt.
tefat), tills den blir rykande het.
Ge- nom en t r a t t ringlas smeten fram och tillbaka i flottyren, så a t t den bil- S i l l p ö l s a (för 8 pers.).
2 stora dar en genombruten kaka.
Då struf- sillar,!
1 lit.
kokt kall potatis, 1 me- van fått vacker ljusbrun färg på undre delstor portugisisk lök, 4 msk.
smör sidan vändes den med flottyrslef, och (80 gr.), 3 del.
tjock grädde.
när den är jämn i färgen upplägges B e r e d n i n g: Sillarna urtagas, sköl- den på gråpapper hårdt bröd, så jas väl och få ligga i rikligt med vatten a t t flottyren får eller Strufvorna under 12 tim.
Skinnet afdrages och sockras och serveras afrinna.
med sylt.
sillarna fläkas; ryggbenet och alla små- ben borttagas.
De skäras därefter i Ö l s u p a m e d ä g g (för 6 pers.).
små tärningar.
Potatisen skalas och skares i lika stora tärningar.
Löken 1 liten k k p.
mjöl, D / 2 lit- mjölk, % Ut.
godt svagdricka, 2 msk.
sirap, ty 4 skalas och hackas fint samt fräses väl i smöret.
Därefter tillsättas sillen tsk.
ingefära, tyi t s k.
salt, 2 äggulor, och potatisen och massan brynes lätt 2 del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Mjölet siktas i e t t under försiktig omrörning.
Sist nedrö- res grädden och anrättningen uppläg- fat, utröres med ty 2 lit.
af mjölken och får stå och svälla omkr. 2 (tim.
Resten ges på varm karott.
af mjölken kokas upp, afredningen till- Serveras som frukosträtt.
sättes, och vällingen får under rörning Äggstrufvor (för 6 pers.).
4 koka 15 min.
Drickat kokas upp med ägg.i 1 h g.
strösocker, 270 gr. hvete- sirapen och kryddorna samt hälles i vällingen under stark vispning.
Äggu- mjöl, 3 del.
tjock ' grädde.
lorna och grädden vispas upp i sopp- T i l l k o k n i n g: l k g.
flottyr.
B e r e d n i n g: Äggen och sockret rö- skålen och vällingen tillslås under kraf- ras i 20 min.
Mjölet siktas och till- tig vispning.
Den serveras genast.
sättes jämte grädden, hvarefter smeten 4 Fredsgatan, Stockholm.
Sparkasseränta 3 V, %.
Förvaringsfack, årshyra från 15 kr.
Stadssjukskötersketjänslen i Karlshamn kungöres härmed ledig till ansökan.
Lön 600 kr.
jämte ersättning vid tjänstgöring enligt fastställd taxa.
Tjänsten tillträdes den 1 juli.
Ansök- ningar, åtföljda af åldersbevis samt läkare- och tjänstgöringsintyg, insändas före d e n 1 maj till hälsovårdsnämndens ordförande.
Karlshamn den 29 mars 1909.
HÄLSOVÅRDSNÄMNDEN.
anställas vid höstterminens början: 1) en lärarinna med undervisnings- skyldighet i elementarafdelningen uti matematik, naturlära och geografi.
L ö n: 1,300 k r.
; 2) en lärarinna med undervisnings- Vid U m e å elementar- skyldighet hufvudsakligen i förberedan- l ä r o v e r k för flickor de af delningen.
L ö n: 1,000 kr.
Ansök- blifva till nästa läsår trenne lärarinne- ningarne skola insändas till Lysekils BÄTTRE, anspråkslös flicka får plats samskolas styrelse före den 15 maj.
platser lediga: a t t sköta treårigt barn från 24 april.
1) Med undervisningsskyldighet 1 STYRELSEN.
F r u Herbert Metcalfe, Yasag.
48, Göteb franska och svenska på högre stadiet NYGIFT par i nybyggd villa nära stad samt engelska på lägre.
Kompetens: i Skåne önskar i tjänarinnas ställe en högre lärarinneseminarium eller där- bättre flicka a t t jämte frun deltaga emot svarande utbildning.
Minimilön: i alla förekommande göromål, såväl 1,500 kronor jämte pensionsbidrag.
inom som utomhus.
Hjälp till grofsyss- 2) Med undervisningsskyldighet i en- lor finnes.
Svar med foto.
och löne- gelska och matematik på högre stadiet inom 8 dagar till » Önske- samt tyska på lägre.
Ämnena för såväl (realskolekurs) med undervisningsskyl- anspråk denna lärarinna som föregående kunna dighet hufvudsakligen i tyska och där- plats — 15 maj — 09 », Iduns exrx jämte svenska eller historia p å högsta möjligen kombineras på annat sätt.
BARNFRÖKEN, helst något kunnig i Kompetens och lön lika med.
föregå- och mellanstadiet.
Kompetens: högre sömnad erhåller plats i maj.
Ansedd lärarinneseminarium eller däremot sva- som medlem af familjen.
Svar till ende.
3) Med skyldighet att undervisa i rande utbildning.
Begynnelselön 1,500 W. K. », Lindesberg.
alla i 3:e förberedande kl. förekom- kr.
och bidrag till pensionsafgift.
An- ALLVARLIG, ordentlig flicka får god mande ämnen.
Kompetens: folkskole- sökningar böra sändas styrelsens ord- plats d.
24 april i liten fam. (3 pers.).
lärarinneseminarum eller däremot sva- förande före 20 april.
Väl kunnig och van i matlagn., bakn.
rande utbilding.
Lön: 1,200 kr.
jämte SNÄLL, ordentlig flicka, kunnig i mat- och öfriga i e t t landthushåll förekom, pensionsbidrag.
lagning, villig utföra en jungfrus syss- sysslor.
Svar med lönepret.
och rek.
Fullständiga ansökningshandlingar lor får bra plats den 24 april i liten till kyrkoherde Lorell, Grillby station.
böra insändas till Styrelsen för läro- familj.
Lön 15 kr.
Svar helst m. foto ANSPRÅKSLÖS, pålitl.
flicka, villi!
anstalten före den 20 april.
till » Godt hem », Nyköping p.
r. delt.
i husl.
görom.
samt expediering, Styrelsen.
Husjungfru och barnjungfru, erh.
plats till våren.
Den som innehar ENKEL och duglig flicka, kunnig 1 ordentliga och välrekommenderade er- elementarbildn.
eger företr.
Svar med servering, sömnad och i ett hem före- hålla i vår plats å herregård (barnen fotogr.
o. löneanspråk till » Familje- kom, göromål får från 15 maj plats i 3 o. 10 å r).
Svar med rek.
till » K.
24 medlem », Sala p.
r. tjänstemannafamilj med 2 minderåriga april », Norrköping p. r. BARNFRÖKEN får plats 1 juni i fa- barn i residensstad.
Bör under mat- milj med 4 barn, ålder 4 till 9 år.
Pålitlig, moderns bortovaro vara hennes ställ - Endast med goda ref. göre sig företräderska.
Kokerska och barnjung- duglig flicka, ej under 18 år, erhåller besvär.
person Dessa jämte löneanspråk sän- plats 1 maj tillse två barn i ålder 2V2 fru finnas.
Svar med betygsafskrifter 1 das till » Ingeniörsfamilj », Falun p. r. eller ref., om möjligt foto.
och upp- o. I / * år.
God aflöning.
Svar till gift öfver ålder och lönepret.
till » Plats — barn », pr Norrköping.
» Bankdirektör », Iduns exp.
UNG fröken (svenska) med inga eller BARNKÄR enkel flicka, ej under 21 år, endast små anspråk på lön och^ villig kunnig i enklare matlagning och som undervisa i svenska språket, önskas vill deltaga i alla inomhus förefallande som sällskapsdam i fam. i liten stad i HUSHÅLLERSKEPLATS sökes af or- göromål, erhåller plats.
Svar, helst med Rhenprovinserna.
Anses som familje- fotografi, torde snarast sändas till F r u medlem.
.Tillfälle a t t läjp tyska språ- dentlig flicka.
Svar till » 26 a. b. », ket.
Svar till » Tyskland », Iduns exp Nyköping p. r. Dagmar Tinnberg, Partilled.
Ledig iariieMattoii vid Malmbergets samskola PLATSSÖKANDE ENKEL, arbetsvan flicka, något kun- nig i sömnad, önskar plats i prästgård eller egendom p å landet a t t hjälpa till i hemmet.
Någon lön.
Svar till » Familjemedlem », Borås p. r.
UNG, bildad flicka, van vid hushålls- göromål och sjukvård samt äfven kun- nig a t t undervisa mindre barn önskar plats i familj.
Gladt humör.
Svar till » Kärnfrisk och arbetsam », postfacket 25, Lund.
HUSHALLSVAN bättre flicka önskar plats a t t förestå mindre hushåll eller som husmoders hjälp i godt och vän- ligt hem.
Vackra bet.
fr. hushållsskola och innehafda platser.
Svar till » Våren 1909 », Örnsköldsvik p. r.
UNG flicka som genomgått 8-kl. läro- verk önskar mot fritt vivre plats i fa- milj p å landet under sommarmån.
Ge- nomgått kurs i klädsömnad, är musika- lisk samt barnkär.
Svar tacksamt till » Sommaren 1939 », Linköping p. r.
UNG flicka som genomgått Högre Ele- mentarläroverk önskar komma i god fa- milj för a t t deltaga i och lära hus- håll.
Är villig a t t betala något.
Svar till » 17-åring », Iduns exp.
PLATS som husföreståndarinna och sällskap hos äldre dam eller herre sökes af yngre fru, som önskar få medtaga sin 7-årige son.
Svar till » O.
M. », Allm.
Tidn.
Kontoret, Gust.
Ad.
Torg, Stockholm.
ENKEL, bättre 18 års flicka önskar plats såsom sällskap och a t t gå frun tillhanda i bättre hem p å landet.
Ref. finnas.
Svar emotses tacksamt till » 18-aring », Iduns exp.
UNG, bättre flicka som genomgått hushållsskola samt något kunnig i lin- nesömnad, önskar plats i finare fa- milj. Svar märkt » 18 år », Sundsvall.
EN anspråkslös 23 års flicka, kun- nig i enklare matlagning söker plats i familj d ä r jungfru finnes.
Familje- medlem.
Närmare upplysningar under UNG värmländska, van vid husliga adress fröken E. Hartzell, Eskilstuna.
sysslor, och som genomgått kurs i matl., sömnad och handarb., önskar UNG engelska som önskar vistas i plats vid större egendom som hjälp Sverige under våren och sommaren, och biträde å t husmoder.
Någon lön söker god familj i Stockholm eller dess önsklig.
Svar till » Medlem af familj », närhet, där hon i utbyte mot under- Nordiska Annonsbyrån, Göteborg.
visning i engelska kan erhålla fritt vivre och på samma gång lära sig 20-ÅRIG, bildad, förlofvad norrländ- svenska språket.
Svar till Miss Field, ska, önskar mot lön plats i familj, Howell ' s College, Llandaff, Cardiff.
helst i Norrland, a t t sköta barnen, om så fordras villig deltaga i förefallande UNG flicka, som med högsta betyg göromål.
Ref. gifvas.
Svar med upp- genomgått 8-kl. läroverk, önskar från lysningar till 20 / 08 » under adr.
S. Gu- maj plats på landet a t t läsa och spela maälii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b. piano med mindre barn.
Svar till » Skån- UNG, norsk Enke önsker Pläds som ska », Gumaelii Annonsbyrå, ' Malmö.
i et respektabelt Hjem, hvor UNG, förlofvad norrländska önskar, Värdinna Husmoder savnes.
Bedste Referencer mot fritt vivre eller a t t något be- haves.
Bill.
mrk.
» Godt Humör », Iduns tala för sig, plats i finare familj p å landet, (helst mellersta Sverige), a t t exo.
under husmoders ledning grundligt lära 19 ÅRS FLICKA, frisk och barnkär, hushåll.
Svar torde tacksamt sändas önskar plats som barnfröken, nu ge- till » Juli månad 1909 », under adress nast eller 24 april.
Svar emotses tack- S. Gumselii Annonsbyrå, Sthlm f. v. b. samt af » Baby », Iduns exp.
