# ID: svediakorp-per1822
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,197
# sentences: 1,045
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 14 (1161).
SÖNDAGEN DEN 4 APRIL 1909.
22:DRA ARG.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: JOHAN NORDLING.
berg — hvars biografi I dun för något år sedan meddelat — och den andra harsomredaktions- sekreterare Jeremias i Tröstlösa.
Improduktivitet är en sak, som man icke kan förebrå våra unga för- fattare.
Till och med de, som kritiken vid deras första framträdande råder att för all framtid lämna den törnbeströdda diktar- banan, sky ofta nog icke att komma med ett par tre nya verk årligen.
Men däremot finnes det en och an- nan, som fast han får ett gynnsamt mottagande, icke visar sig på nytt eller åtminstone låter vänta på sig, och till dessa hör Jeremias i Tröstlösa.
Från hans hand föreligger ännu icke mer än en enda dikt- samling, utkommen 1899.
De diktare, som den tiden debuterade, fingo i allmänhet icke något vänligt mottagande af kritiken, i synnerhet om de i likhet med Jeremias i Tröstlösa voro lands- målsdiktare.
Fröding hade kort förut utgifvit ett par samlingar lands- målsbitar, och hos hvarje på det området debu- terande misstänkte man efterbildaren.
Och man hade nog också skäl därtill, ty mängden af LEWI RICKSON, " JEREMIAS I TRÖSTLÖSA ".
Frödings efterklangs- poeter var så betydlig, att deras verk ännu till god del fylla förlagens lagerrum.
Jercmias i Tröstlösa * C J.
L. ALMQUIST har någonstädes sagt,.
att Örebro är en stad, om hvilken riksdags- historien vet mycket, geografien litet och poesien intet.
Liksom så mycket annat har detta på- stående med åren förlorat mycket af sin giltig- het.
Det är numera blott för forskaren som Örebro är de många viktiga riksdagarnas stad, för allmänheten är den en framåtgående, för geografien ingalunda främmande industriplats.
Att den är främmande för poesien, torde där- emot ännu i dag vara ett berättigadt påstå- ende, ty poetisk är den ingalunda med sina slamrande maskiner och rykande fabriksskor- stenar.
Men poesi skapas det där likafullt.
Dess båda hufvudtidningar ha hvar sin bemärkte skald i sin redaktion, den ene E.
N. Söder- signatur.
Ty man trodde icke gärna, att det var bara klagovisor i det lilla med blommor och grönt utstyrda häftet.
Och hurudan fann man debutanten?
Ja, nog kunde namnet passa på honom ibland, när han förklarar: I gift och galla vill jag pennan doppa, nu vill jag tårar i ditt öga se.
Jag vill dig höra kvida ack och ve.
Ty jag vill giftet på ditt hjärta droppa.
Men dysterhet var icke det enda man fann.
Den förbyttes ofta nog i en äkta munterhet, som gärna smittade äfven läsaren, såsom då han berättar: Nu vill jag gå ut och spassera med trallane viser och grönt i min hatt, nu vill jag ta kytt och agera och ställa till lifvade spratt.
Törhända jag möter e flicka, törhända jag möter e två eller tre, di slipper mej inte mä nicka, hur än de må tigga och be.
Nej si ska jag säja, nej titta!
Ä tocka små sötungar ute och går!
Då jäsingen tro ' t och besitta, begriper en nog dä vår!
Den • som känner Jeremias ' i Tröstlösa bor- gerliga namn, Lewi Rickson, skulle knappast, utan att veta det, tro, att det är fråga om en närking.
Men han har icke alltid burit det främmande namnet, utan hette ursprungligen Eriksson, men kom så på den ganska listiga idén att stryka bort E, hvarigenom han erhöll ett med hans judiska förnamn väl harmonierande nomen.
Bland Örebro högre läroverks lärjungar inskrefs han på 1880-talet, och under hans studietid här vaknade också hans poetiska ådra, och han var en synnerligen verksam ledamot af det litterära gymnasistförbundet Brage, i hvars arkiv många bidrag af honom — mest landsmålsberättelser — ännu finnas kvar.
Vid denna tid började han äfven att lämna bidrag till tidningen Nerikes Allehanda, i hvars redak- tion han 1890 inträdde som fast medarbetare.
Redaktör för denna tidning var då för tiden skalden och språkforskaren V. E. Öman, och det är otvifvelaktigt, att umgänget med denne hade ett betydelsefullt inflytande på den unge diktaren.
När då Jeremias ' bok utkom, låg det ju nära till hands att antaga, att en ny efterbildare uppträdt.
Men när herrar kritici litet närmare kommo att studera boken, funno de, att det I midten af 1890-talet började Nerikes Alle- var en själfständig och verklig skald, de hade handa icke så sällan innehålla bidrag på vers att göra med, och så svängde de till med af märket Jeremias i Tröstlösa.
Det dröjde ej några fraser om att boken höjde sig öfver det länge, förrän tidningens läsekrets lärde sig att eller det förut nedsablade verket, och så hade uppskatta och värdera dessa stycken, ja, en af man uppfyllt all rättfärdighet.
prenumeranterna skickade ett versifieradt tack Hos publiken hade Jeremias i Tröstlösa större till skalden och slutade med att bedja honom lycka än hos kritiken, ty hans signatur hade om många nya visor, ungefär en hvarje dag, förut förvärfvat sig många vänner genom sitt en bön, som det emellertid ej stod i skaldens medarbetarskap i skilda tidningar och tid- förmåga att uppfylla.
På sin plats som med- skrifter.
Och många, som förut icke hört nam- arbetare i Nerikes Allehanda kvarstod han allt- net, ville också gärna stifta bekantskap med en jämt, och hvilket godt förhållande som rådde författare, som dolde sig under en så gråtmild mellan honom och hans hufvudredaktör kan — 165 —
Stora barnet, mitt hjärtegull, slut dina ögon och somna!
Himlen lyser af stjärnor full, snön ligger hvit öfver svartan mull.
Äro ej drömmarna komna?
man bland annat sluta sig till däraf, att V. E. Öman vid sin död åt honom anförtrodde sin litterära kvarlåtenskap.
År 1898 samlade Jeremias i Tröstlösa ihop ett antal af sina i olika tidningar införda bi- drag, lade till några nya och utgaf Jeremias bok.
Två Kapitel 1899.
Det ena af dessa kapitel var närkesmål, det andra på riksspråket.
Våra dagars kritici skulle säkerligen ha skänkt detta arbete ett långt varmare erkännande än det fick, ty man kritiserar nu efter andra principer än då.
Nu ser man i ett nytt ar- bete först och främst efter, om där icke finnes något godt — och hvar finns det icke det?
— och så framhåller man de goda sidorna och be- rör med så lätt hand som möjligt felen och bristerna.
Men då var det först och främst dessa man sökte upp, betonade dem och glömde ofta förtjänsterna.
Därför rönte ofta ett jäm- förelsevis godt arbete ett kyligt mottagande, under det at, nu betydligt sämre saker be- römmas.
— De kritici, som värdigades upptaga sin dyrbara tid med att granska Jeremias ' bok, gåfvo den, som nämndt, väl betyget godkänd, men inga- lunda det vitsord, den förtjänade, och undan- stökade boken på ett par tre rader.
Att den icke desto mindie trängde sig fram och vann en välförtjänt spridning, har den sålunda en- dast sig själf att tacka för.
Af de båda kapitlen är det första, det på landsmål, utan tvifvel mest betydande.
I de där intagna sångerna har skalden i hög grad förstått att närma sin dikt till musiken, så att nästan alla äro sångbara.
Främsta rummet i detta afseende intager " Handklaverstrall ", som börjar: Visserligen utkommer årligen en förfärlig mängd nya böcker, men därför finnes väl ingen anledning för en verkligt begåfvad författare som Jeremias i Tröstlösa att icke fortsätta sin så vackert började skaldebana.
I tio år snart har man väntat på nya kapitel af Jeremias bok, och nog har han väl under denna tid skrifvit tillräckligt många nya visor för att kunna gallra ut till en ny samling.
Det händer ofta, när man i tidningar ser bidrag af honom, att man undrar: huru länge skola vi ännu få vänta, innan dessa komma ut i en samling?
Nog äro de värda ett bättre öde än att lefva ett dag- sländelif i en landsortstidning.
Och nästan ännu sämre är det, när de hamna i våra största och förnämsta tidningar, genom hvilka de näp- peligen nå sin rätta läsekrets.
Där dansen går på sommarkvällarna till handklaverets trall, där har Jeremias i Tröstlösa en publik, som vill och kan förstå och uppskatta honom.
S.
N.
Jag älskar alla dessa ting, som samlats *.
• JAG ÄLSKAR alla dessa ting som samlats omkring min väg ifrån de första stegen, hvar själ, som vuxit bredvid min och gamlats och blifvit tyst en del utaf min egen.
Jag älskar byn, hvarom i evig hunger min själ har sjungit som en björk i bruset, de gamla träd, där samma himmel sjunger sin vårdagsvisa omkring fadershuset, kastanjerna, af mina händer satta i barnslig lek och dröm på dagens läxa, och hvilka nu kring gräsets gröna matta med blad och blom mot mina stjärnor växa.
Hiaderia hiaderalla nu är det sommar och nu ska vi tralla, nu ska vi gänga så många, så många, och ställa te dans i ett vägaskäl.
Detta och några andra af hans landsmåls- stycken ha också skaffat sig hemortsrätt litet hvarstans ute i bygderna, där de sjungas an- tingen till gamla välkända melodier eller också till nya, som han själf komponerat.
Det finns icke många strängar på Jeremias ' i Tröstlösa instrument.
Det är glädjen öfver att mötas, sorgen öfver att skiljas, den bedragna kärlekens klagosång, han sjunger.
Äfven genom hans muntrare visor går oftast en ström af vemod.
I Jeremias i Tröstlösa fick Närke sin skald, liksom Skåne, Värmland och Dalarna förut hade sina.
I bugane böljer går rågfält och hvete, å vågera vaggar å krusiger sjö, på Lekebergsåsen går kona i bete, å skällera pinglar.
Å svalera singlar i höjda, där molntappar seglar som snö.
Jag älskar gårdens gamla stenbeläggning, jag blir ett barn, när jag går tyst däröfver att smeka stallets fålar, hvilkas gnäggning mig hälsar vänligt än bak krubbans klöfver.
Jag älskar kökets friska os och buller med allt dess sorl af röster, muntert raska, och klang och fras från kittlar och kastruller och kaffets puttrande på bukig flaska.
Allt är mig kärt.
Och det är ljuft att trycka de kära händer och att värma sinnet med goda hjärtans goda ord om lycka.
Allt är mig kärt, fast det blir mest i minnet.
I dessa ord ger han en karaktäristik af när- kesbygden.
Och huru målande är icke hans skildring af en sommarkväll, när " sola går å gömmer sej långt bort i västernol ", men han likväl sitter kvar i lugn och ro vid sitt " trägårsbol " och hör en fågel kvittra te — nu skvalar han igen — han sitter nära här breve å kvittrar för sin vän.
Å igelkottasoa går fram ve farstubroa å äter kvällsmål än.
Vackra bitar har också andra kapitlet, om också dessa knappast kunna anses lika själfstän- diga som flertalet af landsmålsbitarna.
Bland de allra vackraste äro " Din lille lillebror " och " Vaggvisa ", särskildt kanske den sista med uppslaget PÄRMAR — Det är som läste jag med tåradt öga en gammal bibel ärfd från döda fäder, med brusten rygg och bladen gulnadt tröga och mässingsspännen öfver pärmens läder, och såge kring de sirligt träsnittsprydda och blekta rader, som jag läst så ofta, mångtusen ögon le ur det förflydda och tusen rosor brista ut och dofta.
— — En barndomsbibel, gammal, gul och grå med lossnad rygg och mässingsspännen på.
HARALD, Idun 1908 och föregående år JOHNSSON.
Kvinnorösträtten och första kammaren * Man gillar principiellt, m e n vill " v ä n t a och s e ".
I BÖRJAN på februari infördes genom riks- dagens beslut den " allmänna rösträtten " i landet.
Men en månad senare kom den första motionen i kvinnornas rösträttsfråga, påmin- nande dem som möjligtvis glömt det, att röst- rätten icke var allmän och frågan icke var löst, och att man nu stod framför en ny politisk uppgift lika stor som den man hade bakom sig.
Det var liberala samlingspartiets ledande män som kommo med den första motionen om politisk rösträtt och valbarhet för kvinnor på samma grunder som för män.
Denna motion har nu i dagarna efterföljts af socialdemokraternas motion, som begär allmän rösträtt för kvinnor i sammanhang med den författningsrevision i öfrigt, som står på partiets program.
Med detta har frågan ånyo vunnit politisk aktualitet, ehuru väl den icke kan vinna sin slutliga lösning under denna riksdagsperiod, d. v. s. icke förr än 1912, då nya val ägt rum till andra kammaren — förutsatt naturligtvis att riksdagen icke dessförinnan upplöses.
Frågans mottagande i riksdagen i år har.
naturligtvis i hvarje fall sitt stora intresse, och medan motionerna hvila hos konstitutionsut- skottet, ha vi genom samtal med några af de kvinn- liga rösträttskrafvens vänner inom riksdagen, till en början inom första kammaren, sökt få någon vägledning vid bedömandet af frågans ställning och utsikter för närvarande.
Det är icke blott mellan vänner och mot- ståndare till kvinnornas fordran på politisk medborgarrätt som meningarna • äro delade inom riksdagen.
Äfven kvinnornas vänner divepgera i någon mån med afseende på i hvilken utsträck- ning politisk makt bör tilldelas kvinnorna.
Så anser t. ex. leda- ren af första kammarens konservativa majoritets- parti, justitierådet E. Trygger, som, låtom oss fastslå det, är vän af kvinnornas kraf, att det ur den allmänna välfär- dens synpunkt vore bättre, om kvinnorna endast så småningom nådde fram till politisk likställighet med mannen.
Vi känna hans motion JUSTITIERÅDET från i fjol om politisk TRYGGER.
rösträtt åt kommunalt röstberättigade kvinnor, och han anser alltjämt, att med den begränsningen den bildade, dugande kvinnan skulle ha utsikt att göra sig gällande.
Under valkampanjerna skulle hon då kunna träna sig som politiker för att sedan en gång, när de stora massorna släppas fram, ha vun- nit insikt nog att stå upp som partiledare och ha dokumenterat sig tillräckligt för att bli accepterad som sådan.
— Konsten att vara partiledare är, menade justitierådet, ganska svårlärd och förvärfvas en- dast genom en erfarenhet, som kvinnorna ännu sakna.
Komma de plötsligt till den politiska makten, blir det de manliga partiledarna som komma att få allt inflytande öfver dem.
Äfven valbarheten borde införas så småningom, så att kvinnorna först finge tillträde till den " folkvalda " andra kammaren.
Angående frågans ställning i riksdagen just nu sade sig justitierådet icke tro, att man utan Kunna erhållas i närmaste bokhan- tillhandahållas till följande priser: Iduns pärmar, röda med guldtryck ... 1: 50 del eller direkt från Iduns expeditlon, Iduns Romanbibliotek, röda ellergröna 0: 50 om rekvisition och likvid i postanvisning Iduns Hjälpreda, röda eller gröna ... 0: 50 insändes.
— 166 —: •: -
^a] vidare kunde räkna på majoritet i andra kam- maren för liberalernas motion, det skulle be- tyda att kammarens hållning ändrat sig rätt betydligt sedan i fjol.
Första kammaren går icke med på en reform utan inskränkningar, rösträttsfrågan har nog många vänner, men man tycker icke saken brådskar, och man vill vänta och se verkningarna af den manliga röst- rättsreformen.
Därmed gaf nog justitierådet på förhand ett af favoritargumenten vid en kommande debatt, sedan slagordet: " männens rösträttsfråga först " icke längre duger.
Som afslutning försäkrade oss emellertid ju- stitierådet med den pondus en partiledare be- sitter, att första kammaren icke vill vara ogin.
Den följer blott i denna fråga sin allmänna ståndpunkt att icke släppa någon till makten, som icke kan använda den.
Och då justitie- rådet visat sig kämpa för kvinnans rättigheter genom att i första kammaren bära fram den motion om kvinnans rätt att bekläda statens ämbeten, som sedan blef lag, har han rätt att bli trodd på sin försäkran, äfven om kvinnorna själfva anse rättfärdigheten fordra, att de rättig- heter, som så länge undanhållits dem, gifvas dem på en gång och fullt och helt.
Läser man riksdags- vi kvinnor kunna gå, som jag själf pröfvat och protokollen öfver debat- som åstadkommit samförstånd och samhällsfred terna i första kammaren i den trakt på landet, där jag lefver.
om kvinnans rösträtt, Samla landtarbetarnes ungdom omkring dig!
skall man finna, att en Umgås med dem såsom vänner och det gör du af dem som talat varmast naturligtvis i en ungdomsförening, där du blir för saken är lektor Säve, ledaren, tills föreningen utvecklats till själfsty- ledamot af konstitu- relse.
Om du då ej längre förblir ledare, så tionsutskottet som nu har du likväl hunnit förvärfva ungdomens ti 11- först skall behandla frå- gifvenhet och de din.
Så är ett naturligt och gan.
Då han i fjol yrka- vackert band för alltid knutet mellan er, under de bifall till den liberala en samvaro, hvarunder båda parter lärt mycket motionen, visste man ju af sann och äkta mänsklighet.
redan hans ståndpunkt Men en sak vill j a g starkt betona.
Det LEKTOR SAVE.
till frågan valbarhet eller gäller i dessa ungdomsföreningar ej så mycket icke.
Han motiverade emellertid på vår begäran att proppa de unga med kunskap, utan först sin ståndpunkt därmed, att kvinnorna, sedan de och främst att fostra dem till goda karaktärer, en gång fått rösträtt, naturligtvis skulle använda att väcka dem till målmedvetet arbete på själf- den på att drifva fram de män, som ville skaffa tukt och karaktärsutveckling.
Kom ihåg gamle dem äfven valbarhet utan att ta tillräcklig hän- Grundtvigs ord att " ett barn är ej ett kar, syn till dessa mäns ställning till andra frågor, som skall fyllas, utan ett ljus, som skall tän- och att detta ur konservativ synpunkt innebure das! "
Detta gäller äfven om ungdomen!
en fara för landet.
Lektor Säve ansåg, att det Det är efter lång tvekan jag nu går att be- vore klokare att med ens pålägga kvinnorna rätta om min verksamhet, men det tillfreds- det ansvaret att själfva i riksdagen få svara ställande resultat, som genom denna vunnits, för sin politik.
Denna lektor Säves uppfatt- anser j a g förplikta mig att söka hos andra ning har för öfrigt äfven framkommit från väcka håg att taga sig af de landtarbetares barn ledande kvinnohåll och torde knappast kunna och ungdom, som de ha närmast omkring sig.
jäfvas.
Och för den, som står villig, men famlande och Lektor Säve trodde, att man åtminstone inom försagd, torde hvad jag härnedan förtäljer, möj- En af kvinnorösträt- första kammaren varit oförberedd på att frågan ligen blifva till någon hjälp vid första för- tens äldsta förkämpar i skulle komma fram redan i år, och att den söket.
— — — — — — — — — — — första kammaren är ännu icke blifvit dryftad, hvarför man hade " All vår början blifver svår! "
Första gången landshöfding C.
A. Sjö- svårt att yttra sig om stämningen för och bestod mitt auditorium blott af flickor, åldern crona.
På vår fråga emot.
växlande mellan 12 — 20 år.
J a g hade gått in om han icke i år som i Framgången i andra kammaren berodde på, i stugorna och frågat om de ville samlas i min fjol ämnade komma med om alla liberaler ansågo sig bundna att rösta sal vid sjutiden på kvällen, så skulle vi ha en någon motion, svarade för sina ledares motion.
aftonunderhållning tillsammans.
Stora, förvå- han att han ursprungli- Hans mening var den, att det kvinnliga röst- nade ögon!
Alla sade ja, men ingen " ja tack! "
gen icke tänkt göra det, Aldrig skall j a g glömma hur obetydlig jag rättskrafvets vänner i riksdagen ännu ej hunnit men att situationen nu fullt rusta sig till den afgörande kampen, till kände mig, när jag gick till detta vårt första var något förändrad hvilken man behöfde nya vapen, förutom de möte!
Inte dugde väl jag till detta?
J a g hade genom motionerna i an- gamla, som användts så ofta, och att denna ju aldrig undervisat, aldrig uppträdt offentligt.
dra kammaren.
LANDSHÖFDING I salen satt en flicka — " de andra skulle hufvuddrabbning nog ej komme att stå i år.
SJÖCRONA.
Han afviker nämligen Och om tiden för densamma kan man nog nog komma så smått ", sade hon.
Alltså icke från motionärerna däri, alltjämt vara oviss, men om den slutliga ens det enkla begreppet om punktlighet fanns att han anser att kvinnorna böra erhålla all- utgången numera icke.
där!
En efter en kommo de slutligen, dåsiga män rösträtt men icke valbarhet.
Och han skulle och olifvade, och medan jag väntade, sjönk mitt E.
— ER.
vilja få konstitutionsutskottet att uttala sig mod ännu mer.
Först en dryg halftimme efter äfven om detta förslag till lösning.
Att kvin- den utsatta tiden voro de åtta flickorna sam- nor få rösträtt, anser landshöfdingen nämligen lade.
Här erbjöd sig ju genast ett osökt till- vara en rättfärdig sak, men hans konservativa fälle att " verka uppfostrande ".
J a g berättade-, sinne kan icke förlika sig med tanken att några slående exempel ur lifvet, där brist på.
kvinnorna skulle tas från sin väsentliga upp- punktlighet varit ödesdiger och bringat stora gift i hemmet och ligga fyra månader vid riks- pTT VACKERT exempel på hvaden bildad kvinna olyckor; verkliga händelser — helst de sensä -- dagen.
Skulle man då invända, att det väl egent- I — * kan uträtta bland landtbefolkningens ungdom tionella — äro alltid intressanta!
De lyssnade ligen blefve den ogifta kvinnan, som komme genom att väcka dess kunskapstörst och håg för enkla begärligt.
J a g har sedan aldrig sett dem komma och rena nöjen och lära den föreningslifvets bety- att ägna sig åt det politiska lifvet, svarar han, delse ger nedanstående skildring, där hon själf be- för sent.
att det är den gifta som i alla fall har de rättar sina erfarenhäer.
Det är utan tvifvel att hår Med det förträffliga lilla sånghäftet: " Sjung, finnes ett fält för intelligent och uppoffrande kvinno- största insatserna att göra!
svenska folk ", utdeladt bland dem, föreslog jag verksamhet, som borde kunna ge rika skördar.
Han anser att kvinnornas program sådant att vi skulle blifva en sjungande förening, som det framföres i år af liberalerna och socialis- ville göra bekantskap med vår svenska sång- terna icke har utsikt att gå igenom.
Möjligen ET ÄR T I L L lyckligt lottade kvinnor på skatt.
Det var icke lätt att få dem i gång, vinner det majoritet i andra kammaren, men Sveriges landsbygd, hvilka sitta i sina men innan vi slutat vår öfning den dagen, första kammaren lär icke väsentligt ändra sin goda, lugna hem, som jag skrifver detta " öppna voro alla åtta flickrösterna med och de sågo ståndpunkt från i fjol.
De som förut upp- bref ", för att bedja dem göra hvad de kunna helt glada och varma ut till slut.
Det är icke repade gånger afslagit rösträttsmotionerna med för att bilda goda, fosterländska ungdomsförenin- svårt att sjunga med svensk * ungdom!
Musik den motivering, att den af riksdagen hos rege- gar omkring sig.
ligger dem i blodet, de gripa lätt melodierna ringen begärda utredningen ännu icke föreligger, Hvarför tveka ni längre i en tid, som ger och de flesta sjunga rent.
lära icke tänka annorlunda nu, ' trodde lands- ständigt nya bevis på ungdomens förvildnihg Låt den unisona sången, spontan och konst- höfdingen, och de öfriga gå icke med på val- genom ansvarslös ledning?
Vår svenska arbe- lös, vara hela folkets anspråkslösa egendom!
barheten.
Han trodde icke att rösträttskrafvet tareungdom kräfver just nu i långt högre grad Den afser att öppna just folkets hjärtan för vunnit på att göras till en partipolitisk pro- än förr fostran, kunskap, stöd.
Betänk också, de känslor, " som aldrig fick ord ", för den poesi, grampunkt.
Den borde vara en rättfärdighets- att allmän rösträtt stundar!
Landsbygdens den hänförelse, som sångens innehåll bringar.
sak, oberoende af den politiska ståndpunkten.
arbetareungdom skall snart rösta med i vårt Jag har sett det bland de unga landtarbetarna — För mig är den det och för flere andra lands angelägenheter.
Så hjälp den då till här, när de sjunga under våra samlingsaftnar.
medlemmar af första kammaren också, sade förståelse och insikt i tidens frågor och till När de unisont stämma upp t. ex. Malmströms landshöfding Sjöcrona.
en fast nationell grund a t t stå på.
Fosterlandssång, så har jag sett att deras hjärtan Många äro vägarne att nå detta mål.
Här äro med i sången, och kanske den känsla för vill jag endast beröra en af dessa vägar, som fosterjorden, som de äro för blyga att i ord Friskt vågadt — hälften vunnet.
D An-vänd endast KOCKUMS PANSAR-Emaljerade GJUTNA GRYTOR.
Giftfria.
Solida.
KALMAR ÄNGKVARNS A.-B:S w - A I 1VI JX.
1 3 ••.
•- » - » .- * rv „ " r v l - ^ l v, .r V f ^ I - m å RJSSTÄRKPI CD — 167 — tiUverkad P ä landets modernaste stärkelse- fabrik, utmärker sig särskildt för hvit- betf m ren tet och styrka.
Pinnes hos hvarje välsorterad specerihand- O B S.
I G u l d m e d a l j 1 L o n d o n 1906.=
Dss^i uttala, ger dem, när den utsjunges, en förnim- melse, att de äga sin rot just i detta land och ingenstädes eljes.
Men jag skulle ju berätta om första samlings- aftonen!
Efter sången berättade jag för dem om Dalarne, om en resa jag nyligen gjort där, om folklif, dräkter, sedvänjor, om både gamla och nya tider.
Det gick bättre än jag vågat hoppas!
Flickorna syntes roade och när vi till sist gjorde ringlekar, blefvo de rätt muntra och frimodiga.
" Kunde de inte få ta ' med sig sina bröder nästa gång? "
frågade de, när vi stodo färdiga att skiljas.
På detta osökta vis kom föreningen att bestå af både ynglingar och flickor och det har gått förträffligt.
Första kvällen gossarne vore med misströstade jag.
De sågo främmande och ointresserade ut.
I ett obevakadt ögonblick hörde jag en af pojkarne, en sjuttonåring, säga till en kamrat: " Dä här va ' konstigt — dä ä leare än å köre oxarne, tror jag! "
— År ha gått sedan dess och nu känner den ynglingen och de flesta af de unga arbetarne att " man skall det ena göra, men det andra icke låta ".
De känna kropps- arbetets både heder och plikt, men de förstå nu att det också är en plikt mot dem själfva och en heder att söka kunskap och själsutveck- ling hvar efter sin förmåga.
Men jag vet att för några af dem har det under tiden blifvit klart, att högre än vetande stå karaktärsfostran och karaktärsadel.
— — — Hvad jag har funnit vara mest af allt fostrande för min unga skara och som mest af allt intresserar dem är, när jag berättar om vårt folks historia.
Därom visste de nästan intet, ty folkskolan ger ju blott 2 timmar i veckan åt det ämnet och då — åtminstone på landet — såsom utanläxor!
!
!
Intresset och kunskapen bli därefter!
De få på detta sätt klart för sig ansvaret att äga en sådan historia och känna sitt sam- manhang med gamla tiders Sverige.
Men när du ger dem dessa bilder, måste ditt hjärta vara brinnande i dig.
Icke nog hafva kunskap, utan äfven eld!
— — — Om nya tiders betydande män har jag också berättat för dem, om John Ericsson, Nordenskjöld, Hazelius.
Någon gång har jag anmodat goda föreläsare att tala för ungdoms- föreningen i ämnen jag ej vågar mig på, om nykterhet, sedlighet, allmän hygien, egna hems- rörelsen o. s. v. Fältet är stort, men det gäller .att icke göra det alltför stort och att välja smältbara ämnen.
Det är nog bra att ledaren i en ungdomsförening någon gång söker andra krafters hjälp, men ledaren och föreningen höra dock bast samman.
Den som lefver på samma ort, känner bäst dess behof, miljö och nivå och ger sålunda något annat än kringresande före- läsare.
— — — Redan under första året af förenin- gens tillvaro försökte jag förverkliga mitt mål, att införa själfstyrelse.
Mitt förslag mottogs med ett fnittrande tissel och tassel och slutli- gen ett förläget afslag: " Nej, sir fröken, dä kan vi då rakt inte gå i land med. "
Jag lät förslaget hvila till bättre tider.
— Ungefär ett och ett hälft år därefter framkom jag med samma förslag.
Hvilken skillnad!
Jag såg hur de unga under tiden andligen vuxit och utvecklats.
Klart och målmedvetet ordnade de sig med ordförande, sekreterare och öfriga styrelseleda- möter samt diskuterade och utarbetade stadgar.
En af paragraferna lydde: " Föreningen skall förutom sin styrelse äga en ledare. "
De ville ej finna sig i att jag afgick, men långa tider, då jag är genom resor o. d. hindrad att vara med dem, sköter styrelsen sin förening och dess angelägenheter alldeles på egen hand.
En ledare får bereda sig på stunder af djup LÄS!
vackert, som ej bjöds dessa gamla i deras ungdom.
• Ljusaste feststämning hvilar öfver dessa slitna arbetsmänniskor och deras glädje når sin höjd- punkt, ' när de få åskåda en liten oskyldig dra- matisk föreställning ur Linnés lif, en dialog utförd af tvenne föreningsmedlemmar.
Linnés unga moder sitter i en länstol med bibeln upp- slagen.
Hon förebrår sin tioårige son, att han helt syndigt pressat blommor i den heliga bo- ken.
Carolus försvarar sig med den unge bo- tanistens glöd och modern, slutligen öfvertygad, förlåter honom.
Scenen är tagen ur Herman Sätherbergs bok om Linné.
Det hela mycket enkelt och föga dramatiskt — men hvilket jubel som bröt löst!
Och sedan gå ringdansarna med något tunga, men ack så muntra fjät genom salen och ringle- karne med sitt outtröttliga sångackompanjemang ljuda in i sena kvällen.
— — — Och allt hvad jag nu omtalat och ännu mycket mera kan enhvar få erfara, som lyssnar till tidens kraf och vårt lands nöd och tager sig an den närmast boende ungdomen på landsbygden.
Kom ihåg, de äro barn af en tid, som lärt både dem och oss att arbetaren lefver ej af bröd allenast — han behöfver också vederkvickelse.
Jag har hört både unga flickor och ynglingar säga, att en af orsakerna hvarför de längta till städerna är, att ungdomen där har förströelser och nöjen.
Och de bästa af dem tillägga: " I städerna finns föreläsningar och bildningsmöjligheter för oss. "
Så gif då De, som lämna orten för tjänst på annat landtarbetareungdomen öfver hela vårt land håll, bedja i allmänhet att få kvarstå i förenin- hjälp till god och själsväckande vederkvickelse Folkbildningsförbun- gen och ställa alltid sina besök till hemmet så, på deras lediga stunder.
dets verksamhet är blott en liten länk i den att de kunna vara med om en samlingsafton.
räddningskedja vi hand i hand böra bilda öfver Stor är alltid återseendets glädje.
Den unga hela Sverige.
.
Gif ungdomen på landsbygden föreningen besitter god kamratanda.
sunda samhällsintressen, lär den älska och hedra En af mina gossar sade mig häromdagen: sin hemtrakt och sitt arbete där, så kunna vi " Vet fröken, att dom säjer på alla egendomarne kanske hoppas att vår modernäring ej längre häromkring, att ingenstans har ungdomen så skall behöfva sakna unga armar och friska godt namn om sig som här. "
— Det är ej dugande krafter.
Men glöm ej att ungdom be- första gången jag iakttagit hur det stöder ung- höfver sol och glädje, och när du bildar din domen att tillhöra en förening, som den ej vill ungdomsförening, så sätt visserligen höga mål vanhedra genom dåligt uppförande.
för den, men låt den aldrig tyngas af pietistisk Ingen vet när man kastar stenen hur många glädjefientlighet!
ringar det kan blifva i vattnet!
Den lilla före- Den tid, då landsbygdens ungdom nyss slutat ningen, som började med 8 flickor, har små- ningom vuxit ut till omkring 40 medlemmar, folkskolan — de farliga utvecklingsåren till flickor och ynglingar.
Och därinom ha ynglin- godt eller ondt — hur står ej denna ungdom garne bildat en idrottsklubb, med täflingar, i allmänhet utan hjälp och stöd!
Just du kan prisutdelning och glödande intresse.
Flickorna blifva detta stöd för dem!
För att visa dig att ingen är för ringa i frälsningsarbetet, då deltaga i idrotten på skidor.
Vi stå också på det gäller vårt lands framtid, har jag skrifvit väg att införa gymnastik i vår förening.
En liten läsecirkel har bildats bland de bokintres- detta " öppna bref ".
Det måste blifva vackra, serade.
Ett lånbibliotek med årlig tillökning goda och nationella ungdomsföreningar öfver är för flere år sedan stiftadt af ledarens fader.
hela landsbygden och detta skall utgå från de goda hemmens tänkande och goda kvinnor, Under föreningens samlingsaftnar ha vi ibland / anordnat diskussionsstunder, hvilket mycket in- både unga och gamla.
tresserar ungdomen.
Ett föreningsmärke med " Många tusen af hem det var, inskription ha vi skaffat oss.
Det bäres med som landet frälst genom slaget bar. "
stolthet.
Enhvar känner att det är en heder Och här om någonsin ha vi kvinnor ett slag och ett ansvar att tillhöra föreningen.
att slå!
För dem af mina läsare, som möjli- — — — En bild från en samlingskväll i julas, gen önska rådföra sig med mig, innan de innan jag slutar!
— starta sin ungdomsförening för landsbygdens Jag plägar hvarje jul samla föreningens ung- barn, står jag redo af intresse för saken att domar och deras föräldrar till en enkel fest.
mottaga och besvara bref adresserade till E.
Vi äro då cirka 70 — 80 personer.
Julgrans- R — m, Iduns Redaktion, Stockholm.
ljusen brinna och ungdomsskaran i sluten trupp E. R — M.
sjunger friskt sina vackra sånger.
Föräldrarne lyssna belåtet och månget öga tåras, när de unga vända sig mot dem och sjunga Topelii sång: Glöm ej a t t i r ä t t tid förnya nedslagenhet, men också af ljus glädje._ Se här några exempel!
En dag under första året af föreningens till- varo, då jag mötte en af gossarne, sprakades vi vid om föreningen: " Ja, si det ä nog roligt när fröken berättar för oss, men .ringlekarne ä förstås det allra roligaste. "
Jag viss-te att han uttalade samtligas åsikt och var glad åt hans frimodiga uppriktighet, om jag än ej var okäns- lig för att höra, att ungdomen ännu ej fått det rätta intresset för det, som var afsedt för deras välbehöfliga uppryckning och lifsväckelse.
En " lång tid därefter under en samlingsafton — jag höll just på med Gustaf II Adolfs bild — glömde jag i min ifver att tiden för föredraget längesedan var öfverskriden.
När jag slutligen såg på klockan, hade vi bara en kvart kvar för ringlekarna, då dessa annars bruka få om- kring en timme åt sig anslagen.
" Kära ung- domar, förlåt mig, nu slutar jag tvärt, fast jag nog hade mycket kvar att säga — nu ska vi ögonblickligen ta ihop med ringlekarne. "
En kör af ynglingars och flickors röster ropade enhälligt: " Vi bry oss inte om ringlekarne, bara vi få höra mera — tala mera — mera! "
— En tung stund hade jag, när vi måste stryka en af föreningens ledamöter för onykterhet — våra stadgar tillåta- ej sådant.
Det var en yngling, som jag hade hoppats mycket af.
— En annan af de unga landtarbetarne har stru- kits, emedan han visade total brist på intresse och hellre sällskapade med skrålande " lands- vägsriddare ".
" Mer än dig själf haf kär ditt hem, din moders bön, din faders bud — — men fosterlandet mer än dem, och mer, långt mer än allt — din Gud! "
Föräldrarne känna att det har kommit något nytt in i de ungas tankevärld, något godt och Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot insändande af nedannämnda be- lopp till Expeditionen holm, af Idun, erhalles inom Sverige KYartalsprenumerationen!
Stock- portotritt: Idun Idun Idun Idun Idun Idun Idun 1892 1893 1895 1902 1903 1904 1905 (n:r 1 felas) (utan julnummer) (med julnumret) (med julnumret) (med julnumret) (med julnumret, n:r 28 felas) — 168 — 2: - 2: — 2: —, 4: — 4:50 5: — 5: — Idun 1906 (utan julnummer, n:r 25 o. 52felas) Idun 1907 (med julnumret) Iduns julnummer 1894 Iduns julnummer 1898 Iduns julnummer 1905 Barngarderoben 1905, komplett Barngarderoben 1908, n:r 4 o. 5 felas- 5: 50 6: — 0:20 0: 20 0: 50 2: — 2: — US!
hämplingar i bröstet på honom, när han hvi- skade: — Se!
— hviskade han, och de kloka, gråa Af Nils W i l h e l m Lundh.
ögonen tindrade i det bleka ansiktet: — Se, ET VAR en liten astmapatient på Tall- där står ett äppelträd strax utanför fönstret, bergs sjukhus.
Han log emot allt i värl- som står på hasp, så man kan sträcka hela den, ja, till och med mot den gråa muren i handen ut, och så är där en gren utanför, som hallarna, och när solen kom med en och annan går ända in till fönstret, och den är alldeles stråle genom grenarna utanför och satte sin torr, men där satt den en gång, när ja sa ' skrift öfver muren, så kunde han sitta där inne koko, och den kommer nog hvar gång och på trappan med en blyerts och en bit papper säger kvitt!, säger den, men j a g har bara sett den en gång, kan du tro, den hade rödt bröst, och rita af allt det underliga.
Hans kropp var som en liten koffert, och och den satte bröstet fram så här!
— Och han försökte sätta bröstet ut alldeles hufvudet satt långt nere mellan axlarna.
Ofta fick han svåra anfall af andnöd och det hviss- som fågeln därute i trädet, han struttade och lade i bröstet på honom.
Det var som ett gick rundt den sjukes säng.
— Syster Mattis säger, att de ' va ' en dom- lock, som endast med möda kunde föras upp.
Likväl var det hans lust att ropa.
Han bru- herre, — sade han.
— J a, hade han rödt och stort bröst, så kade ställa sig på en särskild liten upphöjd plats under ett hvalf i entrén, dit alla de långa var det nog en domherre, — sade de sjuka.
Och den lille marscherade längs alla bäd- korridorerna ledde, och så ropade han koko, så att det ekade från alla håll, ja, där var minst darna och förde bröstet så långt fram han fem ekon, som svarade.
Och det lustigaste förmådde och det ansträngde, så att han ofta var, att ekot från den längsta korridoren, det, fick stanna och hosta.
Och han blef så blek som kom sist fram, ständigt tycktes blifva ett och andfådd, men kunde ändå inte låta bli.
Han marscherade som en liten soldat.
Ut i helt annat ord än det, som ropats in — där var också ett stort fönster längst bort, och korridorerna bar det, och där ljöd det som det stod nästan alltid på glänt, så det hördes, tramp af hundra man.
— Koko!
— ropade han, och alla hundra som hade någon stått därutanför och svarat.
Men hvad som svarades därifrån, det kunde sade detsamma, det var bara ett par, tre, som den lille aldrig få riktigt klart för sig — än kommo efter, och borta vid fönstret hvisslade lät det som ett kvitter och än som ett skor- det.
rande.
Den lille smög först dit för att se, om Han marscherade ända dit bort och såg ut, där kunde stå någon människa utanför fönstret, och utanför bar nu äppelträdet stora, röda men han fann aldrig någon — där stod bara frukter, och det var som präktiga röda fåglar, ett äppelträd på den släta planen, och bortom som bröstade sig öfverallt på grenarna.
Men äppelträdet sträckte sig mörka barrskogar längs han lät inte förvilla sig — han visste, att han en nästan snörrät väg.
Då inbillade han sig, hade sin egen domherre, han hade sett den en att det var en underbar fågel.
gång just på den där torra grenen, som annars inte ens bar ett enda litet blad.
Det var nog, Han fick ofta tillsägelse att hålla sig tyst, att den visat sig en enda gång för honom, och när öfversköterskan hörde honom ropa, fick nu satt den väl gömd i trädet bakom frukterna han bannor — det kunde inte hjälpas: han eller flög den högt, högt öfver jorden.
Den störde de sjuka, sade hon — men då blef han skulle alltid komma tillbaka och kvittra för alldeles utom sig och grät, alltid i smyg, kväfdt honom, det kände han.
• och öfvergifvet.
Efter hvarje dylik pärs blef Det hände en afton, att det kom en ung han .sämre och fick ligga en dag eller par, kvinna, som skulle sjunga för de sjuka.
Där bröstet arbetade våldsamt, och det blef ett tändes flera ljus än vanligt i de långa korri- pipande därinne som från en fågelbur, som var så full af små fångar, att de trängdes på pin- dorerna och alla dörrar stodo öppna.
Orgeln ackompanjerade, och så sväfvade to- narna och inte kunde komma åt frö eller vat- nerna ut och sökte sig fram längs de gråa ten.
Men ingen visste, att det var bannorna och de hårda orden, som tryckte honom så murarna och in i hvar sal.
Så öppnades många djupt ner, för han hade gråtit ut ensam, han hjärtan.
Och längst borta i salarna var det skämdes för att gråta högt, hur det nu var.
som ett enda hviskande sus.
Den lille satt ensam på sin trappafsats, det Kanske var han rädd för att det vackra och enda stället i den stora entrén, där ekona underliga ekot skulle blifva så förfärande gällt möttes och sväfvade samman.
Han kände det och hemskt i de stora, djupa korridorerna.
så underligt i bröstet för ett ögonblick.
De Efter några dagar kom han upp igen, " den ville lyfta honom, alla de underliga som han lilla kofferten ", som doktorn skämtsamt kallade lekt med så länge, det blef så högt till taket, honom, och-när öfversköterskan hade ledighet och längst borta vid fönstret i den långa kor- en eller annan gång och inte var i närheten, ridoren, där ljusen sakta flämtade, ljöd det nu smög han sig alltid ut på trappafsatsen vid som ett brusande spel.
Det ropade och sjöng entrén och ropade sitt koko för att få svar från mot den ensamma åttaåringen, det var säkert de underliga vännerna.
De stodo i långa rader någonting ännu större och vackrare än dom- längs den gråa muren, tyckte han, och han herren.
kunde få dem att ropa åt vänster och höger, Där kom ett allvarsdrag i hans bleka, för- hur han ville.
numstiga lilla ansikte, och pannan blef klarare.
Men äfven inne i alla sjukrummen och sa- Han lutade sig fram öfver trappräcket och larna hade han vänner, och ofta ropades han hviskade för sig själf, som samtalade han med in och fick tala om koko för dem.
Till och någon.
med de mest sjuka drogo på munnen och blefvo Så sväfvade tonerna bort, och den främ- glada, när han pratade, men helt gaf han sig mande unga kvinnan kom fram till honom och ändå inte åt alla.
smekte honom.
— Du sitter här så ensam!
J a g tyckte, att Det var bara ett par, tre stycken, för hvilka han anförtrodde hemligheten med det där äppel- du sjöng med, när jag såg på dig nyss!
— trädet, där det svarade så underligt.
Och då sade hon och tog honom i sitt knä.
Han log och såg länge och undrande på hviskade han, så att inte de andra skulle höra.
Han var helt förtjust, när han fick anförtro sig, henne med ett reflekterande och lillgammalt och det pep och kvittrade som muntra små uttryck, som roade henne.
Men så lade han En liten soldat.
D | LU.ZERIN ® Förnäm vistelseort under sommaren.
® G:D HOTEL NATIONAL — 169 — sin hand i hennes och andades tungt igen, och hon hörde nu, hur det hvisslade i bröstet på honom.
— Han ville nog gärna sjunga, — sade öfversköterskan, som kom till: — för öra, det har han och strupe också.
Hon nöp honom lekfullt i örat.
— Se, ett sådant öra han har, fortfor hon, ett riktigt musiköra, tror j a g!
Och strupen är inte sämre!
Ni skulle bara ha hört, hur han kan ropa ibland, det riktigt sjunger i korridorerna efter honom, och han kan också leta ut de bästa ställena här, där det ekar mest, ja, det vill jag lofva!
Men jag ska säga, att lungorna är det inte så mycket med, så det blir nog bäst, att han öfvergifver sången.
— Hvad ska du då bli?
— frågade den främmande kvinnan.
Den lille pojken log och såg än mera efter- tänksam ut.
— Det vet jag inte riktigt, — sade han slut- ligen.
— Helst ville du väl ändå rida framför husarerna och spela?
— frågade öfversköter- skan.
— Du ville väl ha en trumpet och blåsa, om du inte hade haft det så svårt i bröstet?
Det kom en glimt i hans klara, gråa ögon.
— J a, då!
— svarade han troskyldigt.
De skrattade och ruskade honom.
— Nå, men hvad önskar du dig nu till jul- klapp?
frågade den unga kvinnan.
Han funderade länge och såg ned mot trapp- stenarna.
— När man inte får nå ' n julklapp, så ska man inte önska, — sade han slutligen frankt och på sitt vanliga sätt, leende och med en knyck på nacken.
Kvinnorna undrade och sågo på hvarandra.
— Han hör så mycket och glömmer aldrig, hvad han hört, — sade öfversköterskan.
Den unga kvinnan lät honom glida ur sitt knä och ställde honom rätt framför sig.
— Du är ju en hel liten karl!
— sade hon: — Och säg nu, hvad du önskar, så ska du få det till julen, det lofvar j a g.
Han stod så rak han kunde och såg henne in i ögonen.
— Det kan jag inte säga med detsamma, inte, — svarade han med ett finurligt leende.
— Nå, då får du tänka på det i kväll, och så talar du om det, när du lagt dig.
Ja, det lofvade han.
Han satt hela kvällen ute på trappafsatsen och funderade, och i minnet såg han framför sig en lysande ruta med idel leksaker, som han sett i staden förra julen.
Han kom ihåg alla de olika sakerna, den och den och den.
Ljusen släcktes nu i den stora byggnaden, och det blef tyst i salarna.
Endast den lille satt upprätt i sin bädd och väntade.
Han visste nu, hvad han önskade.
Så kom då ändtligen hans goda fé.
Hon satte sig vid hans sida och smekte honom.
— Nå, hvad önskar du nu?
— Jo, en så ' n där kask och en sabel och en — — — Han såg besvärad ut och tyckte väl, att han inte kunde önska sig mera.
Men det hörde ju samman med det andra.
— Nå, en — — —?
— En ränsel, — sade han.
Hon tog honom om halsen och kysste ho- nom: — En kask, en sabel och så en ränsel på ryggen, du lille man!
J a, du kan lita på mig!
Och när julen kom, var där ingenting i det stora gråa sjukhuset, som lyste så i solen för alla som den lille soldaten.
Härligaste läge vid VierwaldstättersjOn.
Bum från i kr.
• 111. prospekt gratis.
Telegramadress: " National ".
:
ly^^J » pop ffySgra w * tr&lt;essaf ?&lt;t &amp; £yggi ?adsver£ I~ \ EN NUTIDA arkitekturen i våra provinsstäder får snart en värdefull * - * tillökning i det stadshus, som skall uppföras i Strömstad.
Samhället har länge varit i behof af en sådan byggnad, men de dryga kostnader, som ju måste vara förknippade med tillkomsten af ett kommunalt palats, ha gjort att frågan gång efter annan skjutits undan.
Att Strömstads nya stadshus nu blir verklighet, därför står kommunen i tacksamhetsskuld till den kände hembygdsvännen och ifraren för Bohusläns, men särskildt Strömstads utveck- ling, grosshandlaren A. F. Cavalli-Holmgren, hvilken donerat 140,000 kr.
för planens realiserande.
Vår bild n:r 2 framställer .rådhuset sådant det är tänkt i fallfärdigt skick — till en början ämnar man nämligen endast uppföra midtpartiet — med flyglar och terrasseringar, som slutta ned mot fjärden, där ångbåts- hamnen ligger.
Arkitekt för det hela är Eugen Thorburn.
En byggnad, som också i dessa dagar påkallar allmänhetens intresse, är prins Eriks nya hem, egendomen Balingsholm i Huddinge, hvilken konung Gustaf inköpt af notarien M.
A. Ch.
Tisell och som skall inredas till vinterbostad åt hertigen af Väst- manland.
Mangårdsbyggnaden, som uppförts af den senaste ägaren, är vackert belägen på en höjd med an- slående utsikt öfver sjön Trehörningen — vår bild n:r 4 framställer denna vy sedd från loggian — och innehål- ler bortåt ett tjugutal rum med rym- liga hallar etc. Till egendomen höra tillika en präktig park och stor trädgård.
Slutligen äro vi i tillfälle att återge bilden af ett gammalt stockholmshus i ny gestalt, nämligen egendomen n:r 4 Hornsgatan, som af den nuvarande ägaren, tandläkare Wessler, genom arkitekt Danielsson underkastats en pietetsfull nydaning Enligt grefve Wrangels stockholmiana, fjärde sam- lingen, skall huset vara byggdt 1640 af vinskänken Hans Marschalck.
Våra bilder 6 o. 7 återge den vackert skulpterade portalen samt ett af rummen med deras gammaldags elegans.
— 170 —
— 171 —
C^^J aste bankpalats, Stockholms n y byggda, med glastak försedda gården och en af det en trappa under jorden belägna kassahvalfvet med fack för förvaring äfven af deponerade värdepapper.
Dess- utom innehåller bankens lägenheter ett antal rum för de högre tjänstemännen, en fondafdelning, privata skrifrum, frukostrum m. m. allt praktiskt och smak- full inredt och med tillämpande af de nyaste uppfin- ningarna på området.
Ritningarna ha uppgjorts af arkitekt Gustaf Wick- man, och huset, som beräknas kosta närmare 2 millio- ner, är uppfördt af ingenjör Alb.
Andersson.
har ett nytt bankkomplex, det senaste i I DAGARNA raden af de ståtliga penningpalats Stockholm äger, tagits i bruk.
Det är Sydsvenska Kredit-Aktiebolaget som i hörnet mellan Fredsgatan, och Drottninggatan byggt åt sig ett nytt och präktigt hem.
Där det nu reser sig midt emot Skånebankens hus väl penderande detsamma och bygdt af samma material, röd Öfved- klostersten, bildar det jämte sin granne en ståtlig por- tal vid Drottninggatans slutpunkt.
Vi meddela i dag en bild af bankens imposanta exteriör i moderniserad barock jämte en bild äf den stora elegenta expeditionslokalen, förlagd till den öfver- ^^^^^^^^^^^o^ A. Blomberg foto.
tiska drabbning, som utkämpades i en tid, öfver hvilken historiens fulla ljus aldrig kan uppgå.
Till skydd mot angripande fiender ha Vikbo- landets kuster varit rikt försedda med försvars- verk.
I Slätbaken reser sig ännu, respektin- givande äfven i sina ruiner, Stegeborg, hvilket redan mot flutet af 1200-talet torde ha varit befäst, och på Bråvikskusten ha såväl skans- verk som borgar varit uppförda, och slotten och herresätena ha varit befästa och försedda med vallar och grafvar.
Arkö skans, Skenas skans, Stensö borg, belägna på samma kust eller i skärgården utanför, alla äro de lämningar från olika krigiska skeden.
Ännu i dag erinrar denna kust, Vikbolandets Bråvikskust, med sina många vackra herresäten och sina ur grus- högarna ännu talande minnen om hvad den kusten en gång måtte ha varit.
En vandring utmed densamma, och man känner sig på många ställen försatt till svunna tider.
Det är som öppnade sig här för en ett lefvande historiskt verk.
Man går steg efter steg, man vänder blad efter blad: öfver allt historia, öfver allt stora minnen.
Namn sådana som Bråborg och Skenas men äfven Rafnäs, Svensksund, Allonö, Broxvik och Mauritzberg bekräfta detta.
Men en sköflande hand har farit fram däröfver, och det enda, som på flera af dessa ställen täljer om den forna storheten och betydelsen, är namnet och — en grus- och stenhög; så är det med Bråborg, så ock med Skenas.
Och äfven somliga af de öfriga platserna ha sjunkit ned till skuggor af hvad de fordom varit.
Hur glädjande är inte då meddelandet, att somliga af dessa ställen åter kommit i händer, som veta att med pietet återbringa dem till något af hvad de fordom varit, att så godt sig göra låter återgifva dem deras karaktär och framför allt inte låta dem förfalla.
Denna lycka har på de allra sista åren blifvit beskärd åt Allonö och Mauritzberg.
Det sistnämnda herresätet ligger på en höjd med Bråvikens vatten alldeles under sig, där detta är som bredast.
Försedt med härliga terrasser, lämnar Mauritzberg en ypperlig utsikt öfver denna typiskt mellansvenska natur, som här får ett ytterligare behag genom det i bakgrun- den blånande Kolmården, äfvensom genom de Bråviken passerande, från och till Norrköping gående fartygen och båtarna.
Mot hosta, Öfvergå vi så till en beskrifning af själfva borgen, torde de bifogade bilderna tjäna som åskådningsmaterial.
Hufvudbyggnaden som är mycket gammal, brändes af ryssarna 1719, men återställdes 1725 af grefve Ekeblad.
Den är nu två våningar hög med fasta, tjocka murar om cirka en meter.
En mycket stilfull trappa af finhuggen sandsten leder från gårdsplanen genom den likaledes af sandsten bestående por- talen med massiva dörrar in i nedre hallen, som är prydd med en hel del antika, mycket vackra möbler samt en samling vapen och jakt- troféer.
Trappuppgången härifrån till öfre hallen visar en samling porträtt, hufvudsakligen af medlemmar tillhörande Bonde-släkten, hvilka porträtt äro tagna efter de å Vibyholms slott befintliga originalen.
Öfre hallen har en vacker samling italienska möbler.
Genom densamma kommer man in i den egentliga praktvåningen, en mindre och en större salong samt en hel fil af utmärkt vackra Sedan några år tillbaka äges godset af grefve gästrum, alla med hvita, gammaldags möbler.
I nedre våningen ha grefvinnan och grefve Christer Bonde, andre son af grefve Trolle-Bonde Bonde hvar sitt skrifrum; här ligger också på Trolleholm i Skåne.
Godset har genom rökrummet samt familjens mera privata rum.
dess öfverflyttning i grefve Bondes händer åter Genom nedre hallen kommer man ut till träd- kommit under en ledning, där det, både hvad gårdsterrasseriia.
Öfver portalen till denna sida byggnader och jordbruk samt ladugård beträffar, af hufvudbyggnaden äro Ekebladska och Mör- för hvar dag som går allt mer ryckes upp ur nerska vapnen anbragta i väggen.
det förfall, hvari det särskildt under de senaste årtiondena kommit.
Mauritzberg äger en syn- Trädgården är som en gammal herrgårds- nerligen bördig jordmån och har under grefve trädgård bör vara.
Promenerar man utefter de Bondes tid, till stor del tack vare en rationell, välkrattade gångarna en sommar- eller höstdag, tidsenlig skötsel, gifvit utmärkta skördar.
Det tror man sig nästan.
försatt till ett sydligare skulle inkräkta allt för mycket på det begrän- klimat, så rik är vegetationen.
Men det allra sade området för en tidningsuppsats af denna vackraste är den blåa spegeln af Bråvikens art att ingå på de mångskiftande detaljerna i vattenyta, som man öfverallt kan skönja mellan ladugårdens och jordbrukets skötsel, hvilka, nog trädens grenar.
Sannerligen af allt hvad vi så intressanta, skulle ge en utmärkt bild af sett här ute och inne kunna vi förstå, att här hvad Mauritzberg under dess nuvarande ägare var en tacksam miljö för Verner von Heiden- håller på att bli.
Endast det må här sägas, stam, hvilken en tid bodde å Mauritzberg, un- att alla nutidens mera praktiserade teorier på der det han skref på sina " Karolinerna ".
— bemälda områden söker man här på ett ener- Mauritzberg äges, som nämndt är, sedan flera giskt sätt att tillämpa.
år tillbaka af grefve Christer Bonde, gift med Hvad angår frågan om förhållandet mellan Julia Ekestubbe, dotter till aflidne finske öfverstelöjtnanten och godsägaren Mauritz Eke- arbetsgifvaren och arbetstagarna å Mauritzberg må nämnas, att grefve Bonde är en socialt stubbe af den i Sverige 1814 utdöda adliga mycket intresserad man, som i alla sina för- ätten .Ekestubbe.
bättringar på godset iörst tänkt på att göra AND.
WESTERGREN.
sådana för sina tjänare både i afseende på lön och bostäder.
Godset har en mycket gammal historia.
Det synes ha tillhört riksrådet frih.
Mauritz Bir- gersson Grip (död 1592) och efter honom fått sitt namn.
Det tros, att hans dotter Ebba Grip låtit bebygga gården.
Att någon Grip gjort det, får man en antydan om däri, att det Grip- ska vapnet finnes anbragt i väggen öfver por- talen utåt gårdssidan.
Ebba Grip blef 1617 gift med riksrådet Svante Baner, och godset öfvergick sedan i deras mågs, landshöfding frih.
Eric Sparres ägo.
Mauritzberg ägdes se- dan af medlemmar af släkterna Hägerstjerna, Ekeblad, de Besche, Klingspor, Westfelt och Ribbing.
År 1848 köptes det af landssekre- teraren G. Nordström och 1856 af ryttmästa- ren Fabian af Segerström, som tillköpte går- darne Stensö och Örbäck.
Efter honom köptes godset af v. häradshöfding Fr. Holm, efter hvars död det såldes till gästgifvaren Pettersson i Norrköping och trävaruhandlaren, grossh.
J.
A. Samuelsson i Linköping.
förorsakad af förkylning, halskatarr m. m.,; användes Fil.
D:r P. Håkanssons Salubrin jj fördelaktigast till inandning medelst in-: andningsapparater enligt särskild beskrif- • ning.
Partilager hos Geijer &amp; C:o, Sthlm.
: — IDUNS MODELLKATALOG j ^^^^^^^^^^ 172 — Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem.
Fyra rikhaltiga säatmghäften årligen.
Koloreradt omslag.
Prenumerationspris 2.20 för helt år — 60 öre pr halte.
\ ^^______^_ 2 •
forJd un.
WQJIstrid (fflwfe / tr- med ett stort, svart (Forts.) skägg och ett par ON HAR kop- goda, djupa ögon.
porna, hviskade Den lilla flickan signora Giulias led- med änglablicken i sagarinna.
sina variga ögon var Hvar och en af den första, som skyn- hyttens tolf bäddar dade till mötes, och voro upptagna.
hon belönades äfven En ung kvinna med apelsinen, hv-il- med klassiskt rena ken kom henne att drag och en rike- utbrista i höga gläd- dom af blåsvart, böl- jerop.
Och hur be- jande hår låg och gärligt den lilla mo- stirrade framför sig derlösa,som satt på med vansinniga blic- faderns_ ' arm, åter och kar och ett uttrycks- åter gapade öfver te- löst leende på läp- skeden, insugande parne.
När signora dess ljumma innehåll.
Giuliapasserade förbi, — Hvad hon har Gruppbild af läkare och assistenter i den undsättningsexpedition till jordbäfningsdistrikten, hvari författarinnan for hon plötsligt upp magrat på en enda deltog.
X Professor Castellino, expeditionens ledare.
i bädden och började vecka, sade fadern deklamera med sjun- och kysste hennes lilla hand med ett uttryck En lång färd förestod alltså.
Bredvid honom gande, reciterande tonfall: af obeskriflig oro.
— För en vecka sedan var satt ryssen, som tog tillfället i akt till att få O drottning, med din gyllne krona, hon som en blomma.
Bara jag inte mister en repetitionskurs i tyska språket.
En grupp ej är din lott så afundsam.
henne med, det enda, allt, som återstår mig i medicinare diskuterade sättet att behandla några Den glans.
.
.
Ge mig den!
Jag vill ha världen.
.
.
svårare benbrott, och Mariuccias långe vän be- den, jag vill ha ljust!
Det är ju alldeles mörkt.
— Men hon är visst inte mager, protesterade Hvarför har ni murat för fönstren?
Hon slog rättade för sin vän ingenjören om den lilla signora Giulia.
— Hon är tvärtom ett riktigt flickans infall och uttalanden.
vildt framför sig i luften och - föll tillbaka mot Han hade bedt henne upprepa hans namn, blomstrande barn.
Hyn är ju som smultron kuddarne med förtviflans jämmer.
och mjölk, och se på gropen i armbågen och Mandara, men då hade hon sett upp på honom — Man vet ingenting om henne, sade nun- vecket på den lilla fylliga halsen!
med ett obeskrifligt skälmaktigt uttryck och ut- nan lågmäldt — men antagligen har hon för- — Det är ingenting mot hvad det var.
.
.
ropat: — Du som är så liten och tjock passar lorat alla de sina.
Än ligger hon och småler — Ni skall få se, att det blott behöfs ett bättre till att heta Mandarin!
Men så hade för sig själf och än rasar hon utan uppehåll.
par tre dar, innan hon blir ännu mer blom- hon plötsligt blifvit allvarsam på nytt och bör- Hon har nog legat under ruinerna många dygn.
Här inne i förrådsrummet för linne har vi den jat berätta om sin moster och stora syster, som strande än förut.
Hafsluften.
.
.
Som killingar i en - katte samlas omkring sina legat döda bredvid henne under ruinerna.
Och lille!
mödrar, så samlades barnen omkring den stora så började ropen på föräldrarne och jämmer Signora Giulia löste upp den lilles lindor, öfver de smärtor, som brännskadorna förorsa- tennkitteln.
Här räcktes fram små bleckbägare, under det hon satt och väntade på att vattnet där gapade små munnar, och armar fäktade i skulle värmas öfver spritlågan.
En liten ut- kade henne.
.
.
luften och otåliga skrik upphäfdes, när väntan Vid ena långsidan satt studenten från Foggia.
magrad kropp med huden i rynkor, där ben- Han hade en hel hop nyförvärfvade vänner till blef för lång.
Till slut hade alla blifvit till- kotorna stucko fram.
både höger och vänster, men han var ändå inte fredsställda.
Då somnade lindebarnen i fäders Signora Giulia täckte åter öfver honom med riktigt i humör.
Det var första gången i sitt eller syskons eller farföräldrars armar, men två- en flik af sitt förkläde och frågade sig förgäf- och treåringarne togo i ring, anförda af fyra- ves, hvarför han utan skydd blifvit kastad in lif han sett sorg och elände på så nära håll.
åringar, som gifmildt delat med sig af sin " Hedra dig!
Kom ihåg, att du är italie- i tillvaron.
nare! "
voro föräldrarnes afskedsord.
Cesarino apelsin, och började sjunga: Klockan ett kallades till middag.
Profes- sorn var ännu inte återkommen med den lilla sväljde och sväljde, men makaronerna satte sig Gå i ring, gå i ring.
Silfverhästen skara trogna, som följt med honom in i staden.
likafullt i halsen.
Om han hedrade sig aldrig så, kunde det återge en dotter hennes mor, skall med på festen.
Antagligen skulle de inte vara tillbaka förrän Kungen äfven kunde det trösta en far öfver förlusten af en efter solnedgången.
och lilla grefven.
blomstrande son?
Det kunde inte hjälpas, han Signor Carlo lade ofta ned gaffeln på tallri- Gå i ring, gå i ring.
.
.
måste gång på gång stryka afvigsidan af han- ken.
Hans öppna, manliga drag hade ett ut- Tonio sjöng och hoppade och snurrade rundt den öfver ögonen.
Det var för väl, att ingen tryck af sorgset allvar.
— Har de stackrarne och var så strålande som hade han aldrig pröf- gjorde min af att lägga märke till det.
där nere något att äta?
frågade han gång på Signora Giulia stoppade en apelsin i fickan vat på smäll i denna världen och var alls inte gång.
och skyndade ned i förrådsrummet efter mjölk.
villig att följa med under däck, men när han Advokaten pustade af trötthet, men pratade Tiden var inne för en ny rond.
Men nu hade fick höra, att det fanns lekkamrater där med, på oförfäradt och rågade don Beppinos tallrik många, många fler barn kommit ombord, och lät han sig villigt lyftas upp på armen.
så ofta han kom åt.
— Lägg in, lägg in!
upp- Mariuccia gaf inte med sig, förrän hon fått säkert var det många åldringar på både mellan- manade han.
— När vi lämnar Klockan, blir Tonio i bädden upptill sin, och Tonio fick däck och under däck, som voro i behof af något det nog att suga på ramarne.
födande.
Kocken tog fram en stor, hög tenn- stränga tillsägelser om att akta sig för att Den tyske korrespondenten högg in på faten stöta till den sjuka flickan, som hade svåra kittel.
med berömvärdt nit.
Han kom ihåg, att han brännskador, hvilka tillsägelser upptogos med be- — Den här vore nog bra för att bära om- en gång läst i en läkarbok, att sjukdomar kunde undransvärd godmodighet.
" Mandarinen " hade förekommas genom förtärandet af riklig föda.
kring i, sade han — men det måste vara två, ju lyckliggjort honom med ett tomt tändsticks- som bär.
Det var inte godt att veta, hvad smittofrön, fodral af aluminium.
Öfvermaskinisten hade händelsevis stannat i som redan fanns ombord, och han hade hört Lucilla lade sig stilla ned i bädden och slöt köksluckan, ocn och han erbjöd geimsi genast sm sin u hjälp.
sägas, komma säffas att att Klockan Klockan antagligen antagligen icke icke skulle sku le komma kokslucKan, nan erDjou ~~w,~~, ~ a ~- » - - - ja .. F.
r att anlöpa Neapel utan gå direkt till Genua.
Han var en kraftig, högrest, ^ £ » J ^ H Hvarje husmoder B a r n g a r d e r o b e n Hvarje sömmerska likaså.
bör prenumerera på ^ ^ ™ ath - ltLZ; » l?
b60kt - — 173 - 9 é - hä ^l * * —.
natten som hon fick inta en hvilande ställning.
Tröttheten tog ut sin rätt och döfvade kvalen.
Concetta hann knappt lägga hufvudet på kudden, förrän hon sof som ett godt barn, men Pietra och Annunziata hade alltför roligt för att kunna tänka på sömn.
Aldrig förr i sitt lif hade de sett hur det såg ut under däck på ett fartyg.
— Det är ju precis som i en apelsinlåda, hviskade Annunziata.
— Först sida vid sida, i rad i rad och så ett nytt lager.
Det fattas bara, att vi skulle ligga i silkespapper.
— Vet du hvad jag kan se från mitt kikhål?
tog Pietra vid.
— Vi är inte bara två lager i en låda, för det går en trappa ned härifrån, och där nere är det två lager till.
- f Får jag se!
— Akta så du inte ramlar ned!
— Akta dig själf, du!
— Om du knuffas får du inte se något alls!
— Kifvas inte små flickor!
förmanade " Man- darinen ", som satt och balanserade på järn- räcket vid Mariuccias fötter.
— Jag måste gå upp och arbeta nu, så ni får lof att hålla er lugna allesammans.
— Skall du redan gå!
utropade Mariuccia med besviket tonfall.
— Ja, nu får du roa dig med Tonio.
— Kan du inte se, att han somnat!
Mariuc- cia såg storögd på sin långe vän.
Därefter tillade hon förnumstigt: — Moster hade allt rätt ändå, när hon bru- kade säga, att karlarne inte begripa någonting.
— Din moster måtte ha varit ett ovanligt förståndigt fruntimmer!
" Mandarinen " tog ett skutt ned på golfvet och gjorde ställningssteg med honnör: — Min vördnad, signorina!
— Jag hade tyckt mera om att få ha den lilla, lilla flickan.
Pojkar bara sofver eller bråkar.
Mariuccia nickade afgörande och slöt ögonen, men nästa sekund tittade hon upp igen och ropade efter den bortgående: — Hvart tog signoran vägen?
— Hon är nere i allra understa våningen, svarade " Mandarinen " och vände sig om.
Hon måste ta reda på hur många och sjuka där finns, som inte kan komma upp för trappan igen.
Det skall delas ut mat om ett par timmar på mellandäck.
— Får jag slippa att äta mera ur tennskål?
— Vi skall väl se till, om du kan få en porslinstallrik.
.
.
Utanför köksluckan på mellandäck var en trängsel och en täflan om hvem som först skulle få sin bleckskål fylld med soppa, kött och skeppsskorpor.
Kocken med sina kökspojkar öste och öste ur väldiga kittlar, och det gick löst på skorpsäckarne utan uppehåll, men det blef som droppar i hafvet.
Och här som an- nars var det de starkaste, som fick mest.
Många vågade sig inte ens fram, utan stodo och väntade tåligt på att det en gång skulle bli deras tur.
Och under de torftiga, samman- rafsade kläderna gömde sig många fina damer, lärare vid universitetet, nyss förut rika köpmän, som färdats i automobiler och haft diamant- knappar i skjortbröstet, gymnasister, pensione- rade militärer och ämbetsmän.
.
.
Det var icke så lätt för dem att trängas framför en köks- lucka för att få en skål soppa eller den mugg vin, som delades ut i dörren till förrådsrummet.
Det var icke så lätt för dem att trängas om tredje-klassbäddarne under däck.
.
.
Öfvermaskinisten, som åter hade en stund ledig, hjälpte signora Giulia att bära en fylld kittel under däck.
En säck med skorpor hade hon öfver ena axeln.
Men både säck och kittel blefvo lättade på en del af sitt innehåll under vägen fram till trappan.
; Uppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjollängd erhåller Ni tiu Eder ngnr: fullt tillförlitliga, m o d e r n a o. e l e g a n t a i Pappersmönster.
Där nere skyndade gubbar och gummor, kvinnor och barn mot den ångande kitteln, och de sjuka, som voro bundna vid sina bäddar, sträckte på halsarne och smålogo förväntans- fullt.
— Förlorat alla sina barn.
.
.
Hvad har j a g att klaga öfver?
Min lilla lefver och mannen min har hela hösten varit i Neapel, där han fått inbringande arbete.
Måtte de nu bara låta oss gå af i Neapel!
Allra längst ned under däck hade den unga kvinnan i det blåa linnetäcket blifvit förd.
Det skar signora Giulia i hjärtat, att hon skulle vistas där nere i den kvafva luften, men hon vågade sig inte mer uppför den branta trappan.
Rundt omkring henne lågo eller sutto sårade och flyktingar om hvarandra, och ett par af de unga läkarne gingo från den ene till den andre för att lägga om förband och känna på fly- gande pulsar.
En stund efter solnedgången återkom pro- fessorn med sina följeslagare.
De första timmarne hade de ströfvat omkring i Messina och tagit del i räddningsarbeten, men sedan begifvit sig öfver till Scylla på en tor- pedbåt.
Där var den största hjälp af nöden.
Fem hundra människor hade omkommit och lågo ännu obegrafda.
Befolkningen kamperade uti i citron- och orangeskogarne.
Redan morgonen därpå skulle timmer fraktas öf^er till platsen och arbetarna ur räddnings- kåren ta ihop med uppförandet af baracker.
" Republikanen ", som varit med, var idel eld och lågor.
Han hade de mest förbluffande ting att förtälja om förhållandena i den lilla staden, när olyckan inträffade.
Calabriens prefekt hade i oktober månad blifvit nödgad att upplösa kommunalnämnden och afsätta borgmästaren.
Det en gång öfvervägande klerikala partiet, som sedan blifvit socialistiskt, hade det sista halfåret anslutit sig till anarkistiska åsikter.
Kom så jordbäfningen och gjorde kaos full- ständigt.
Befolkningen var utan några som helst ledare.
En allmän modlöshet och brist på förmåga till handlingskraft blef följden däraf.
Soppkitteln sattes ned framför en bädd, där det låg en kvinna med breda bindlar om huf- vudet.
— Vill ni ha en skål soppa?
— Nej, tack, men om jag kunde få bandaget omlagdt.
Det sitter fast i såren.
Signora Giulia lossade bindlarne försiktigt och torkade bort var och blod, som samlat sig i såren.
— Alla mina fyra barn omkommo, och jag har min man i Amerika sedan i höstas.
Alla mina fyra barn.
.
.
Den stackars modern brast ut i högljudda snyftningar.
— Var snäll och gå efter ett glas marsala och ett par ägg och bed kocken sätta på mjölk till tredje ronden, sade signora Giulia lågmäldt till öfvermaskinisten och tog fram ett litet paket med renad bomull ur sin ficka.
— Vet ni, pratade hon — vi har här om- bord en liten gosse, som blott är några dagar gammal och inte har någon anhörig i lifvet.
— Min yngsta var sex månader.
Jag har nog ännu en smula mjölk kvar.
— Skall jag gå efter honom, sedan ni fått ett par äggulor och ett glas marsala?
Signora Giulia fäste den sista säkerhetsnålen i bandaget.
— Ja, då vore det ju alltid till någon nytta, att jag blef räddad.
Lyckligtvis sof den gamla, som inte kunde göra sig förstådd, så signora Giulia slapp säga henne, att alla ifriga efterforskningar ännu inte gifvit något resultat.
Den vansinniga sjöng och grät om hvartannat och den lille föräldra- löse kved af hunger.
Nappen hade glidit ifrån honom.
De båda stackars outtröttliga nunnorna hade nog att göra med att hvar och en ha tolf svårt sjuka under sin vård.
Här kunde då ryskan göra något, tänkte signora Giulia för sig själf.
Under vägen tillbaka sökte hon reda på gum- man, som tiggt snus, och stack till henne en liten strut med det efterlängtade innehållet.
— Det här var bättre än både soppa och skeppsskorpor!
Den gamla drog långsamt och med nästan religiös högtidlighet in en duktig pris i sin krokiga näsa, suckade af välbehag, nös till och gömde skatten under hufvudkudden.
Lucia sof så lugnt och godt, och de små knutna händerna voro fuktiga af värme.
Den febersjuka modern uppsöktes äfven och befanns vara mycket bättre.
— När ni i förmiddags kom och berättade för mig hvilken tur min lilla Lucia haft, kände jag genast febern vika, förklarade hon.
— Kanske har också doktorns pulver haft någon verkan.
.
.
— Det kan ju hända, men bara pulver hade inte hjälpt.
Hvems är den lilla?
frågade hon och pekade på barnet, som signora Giulia hade i famnen.
— Ingens.
Men en mor, som förlorat alla sina fyra barn, och har mannen i Amerika, vill försöka att ge honom näring.
Signor Nego fann här ett det tydligaste be- vis på olägenheten af kungadöme och utropade gång på gång: Vänta bara, när vi får re- publik!
Alltjämt fördes sårade och flyende ombord.
Signor Carlo kom upp på däck med en ung man, som måste stödja sig på hans arm och hvars dödsbleka drag talade om en sorg, som inte kan finna tröst.
Signor Carlo placerade honom på en soffa, försvann ett ögonblick in i matsalongen och kom tillbaka med ett glas konjak.
Den andre tömde glaset i ett drag.
En smula färg återvände på hans bleka kinder.
Signor Carlo slog sig ned bredvid honom, tog fram sitt cigarrettetui, öppnade det och räckte fram det mot den andre, som gjorde en afböjande gest.
Han valde då ut en cigarrett åt sig själf, jämnade den mellan tummen och pekfingret och lät vaxstickan blixtra mot plånet.
— Det har kommit nya krafter, sade han och blåste ut ett rökmoln.
— Jag kan hålla mig ifrån bäraretjänsten för en timme.
Kom- mer ni från Messina?
frågade han efter en paus.
— Ja, jag har varit i Messina.
Jag har varit på den fördömda platsen.
Signor Carlo lade märke till det häftiga ton- fallet, men gjorde icke något inlägg.
Den andre återtog med låg och vibrerande stämma: — Jag gifte mig för ett hälft år till- baka med en ung flicka, som jag älskade öfver allt i världen, och jag kände mig som den lyckligaste bland dödlige.
Jag måste ofta göra affärsresor till Neapel, Rom, Milano med flere större städer.
Dagarna efter jul hade jag nöd- gats resa upp till Milano, men räknade på att vara tillbaka efter en vecka.
Döm om min förtviflan, när jag af tidningstelegrammen erfor olyckan.
Den talande höll upp ett ögonblick och strök sig öfver pannan.
Signor Carlo kastade bort cigarretten och lade handen på den unge mannens axel.
(Forts.) Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Bluslif 40 öre, KjolfflSnster utan släp 50 öre, Prlnsessklädning 75 öre, Reform- dräkt 75 öre, Bamdräktmönster 50 öre, KragmSnster (Fellerin) 50 öre, KappmSnster 60 öre, Natlonaldräktmönster 1 kl. Mönster kunna äfven beställas efter andra än våra modeller.
Beställning skall då åtföljas af den modell som önskas.
Friset är då dubbelt mot det vanliga.
— 174 Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition åtföljd af likvid insändes till M&amp;stersamuelsgatan 43, Stockholm j Iduns Mönsterafd.
historiskt skådespel af August Strindberg E TT blir NYTT alltid en väckande händelse inom teatervärlden.
I " Bjälbojarlen ", det senaste utslaget af diktarens enorma produktionsförmåga, är det legenden om den mäktige riksbyggaren Birger Jarl, som i växlande scener, fler- städes af stor dikterisk skönhet och kraft, upprullas för åskådaren.
Het står maktstriden mellan jarlen och hans söner, tiderna äro hårda och g ^ m m a med bot- görargång och späkning för nattmörka brott, men som en symbol af den ledande och vakande kraften brin- ner jarlens ljus dag och natt i ett fönster på Stock- holms slott, lyser ut öfver riket och varslar om den nya tid, som blef Magnus Ladulås ' regentskede.
Stycket är ganska ojämnt i kompositionen, men har glänsande enskildheter, bland hvilka andra aktens scen, då jarlen efter tio års späkning sliter af sig tagel- skjortan och i ord af vulkanisk kraft och stolt skön- het ger uttryck åt sin lifsdyrkan, tillhör det starkaste Strindberg någonsin diktat.
Hr Ar e h n i jarlens parti spelar energiskt, men räcker dock ej fullt till, då det gäller att markera jarlens maktbegär.
Den godmodiga masken är ej heller tillräckligt stödjande.
Hr S v e n n - b e r g som den mäktige Ivar Blå briljerar som alltid med ett säkert spel och en utsökt replikbehandling; hr W i n g å r d är en förträfflig hertig Magnus och hr B r u n i u s en smidig narr.
De många birollerna utföras med jämnhet.
Folkteatern bjöd på en rätt märklig premiär före- gående vecka, ett svenskt skådespel " Ingeborg Holm " af den kände pedagogen och kommunalmannen i Hel- singborg, hr Nils Krok, en af pristagarne i Iduns dra- matiska pristäfling.
Pjäsen är ett indignationsdrama, riktadt mot missförhållanden inom fattigvården, och gör med sina osammansitt men verklighetstroget teck- Sergei Kussewitzky Helfrid Lambert.
förträffliga moment.
För öfrigt var samspelet på det hela taget godt, vittnande om en konstnärlig sträfvan, som gör den lilla scenen all heder.
" Skatten ", fru Helfrid Lamberts länge bebådade originaloperett, har nu gått öfver Oscarsteaterns scen och skulle kanske fortfarit att strö sina melodier där- städes ännu en tid, om ej texten varit öfver höfvan pjollrig och alldeles blottad på en operettlibrettos nöd- vändigaste egenskaper: kvickhet och godt lynne.
Honnör emellertid för fru L:s energi och skapar- glädje att trots det skröpliga textunderlaget stå ut med att skrifva en hel operett och ej i någon akt vara i förlägenhet för melodier.
.
.
Herman Berens har in- strumenterat dem med stor skicklighet och smak, och om man ibland tycker sig känna dem från andra operetter, så gör det alls ingenting.
Före fru L. ha många operettkomponister gjort sig skyldiga till liknande lånetransaktioner, utan att vare sig lagrarne eller guldet blifvit dem undanhållna.
Fru L. är emel- lertid den första svenska kvinna, som åstadkommit en operett, och det är ej hennes fel att författare med kvickhets- kapital knappast stå att uppleta i det här landet.
Får hon en annan gång en bättre text, kanske hennes musik blir ursprung- ligare.
Framförandet af operetten med fröknarna F a l k, B e r e n t z och E d s t r ö m, samt hrr Ralf, R i n g v a l l och L u n d i hufvudrollerna var rutineradt.
äro i både helg och socken, Alfvéns förut hörda orkester- dikter " En skärgårdssägen " och " Midsommarvaka " samt sånger af Sjögren och Stenhammar och ett par större tondikter för baryton och orkester " Saul och David " samt " Eros ' vrede " af Natanael Berg, ett nytt namn inom vår musikervärld.
Dessa båda sistnämnda verk, som sjöngos med brio och glänsande röstklang af hr F o r s e l l, gjorde ett tilltalande intryck utan att dock förråda någon vidare originalitet.
Romanssångens innerliga konst har många ut- öfvare här hemma, men få äga det lyriska tempera- ment, utan hvilket tolkningen endast blir en ytlig fram- ställning af ordens och tonernas subtila skönhet.
Fru C l a r y M o r a l e s, som för några dagar sedan gaf en konsert härstädes, besitter i rikt mått den poetiska mjukhet och säkra instinkt, som låter henne träffa dik- ternas kärna.
De två faktorerna: röstens välklang och ett musikaliskt föredrag öka ytterligare tjusningen att höra fru M. från konsertestraden.
Programmet upp- tog såväl tyska som franska romanser, hvilka alla gåfvos med ett besjäladt föredrag.
För ett par synnerligen originella och konstnärligt förträffliga musikaftnar står vår publik i tacksamhets- skuld till den ryska kontrabasisten S e r g e i K u s s e - w i t z k y, hvilkens uppträdande ådagalagt, att den förkättrade stora basfiolen, behandlad af en mästare, blir ett det tonskönaste soloinstrument.
Ej nog med att detsamma sjöng med bred, mjuk celloklang under konstnärens stråke, äfven de finaste flageolett-toner sprungo liksom på lek ur strängarne.
De intressanta programmen bjödo på kontrabaskompositioner af Han- del, Mozart Bottesini, Kussewitzky m. fl.
och ådaga- lade att konstnären äfven är en habil och med varm musikalisk känsla begåfvad komponist.
Från samma scen är att mala en lyc- kad repris af Millöckers ' Tiggarstudenten ".
I hr S c h w e b a c h, hvilken utför titelrollen, har denna scen fått en operettsångare, som äger både röst och dramatsisk för- måga, och kring honom gruppera sig de öfriga välbepröfvade artisterna, bildande en förmånlig ensemble.
Operans senaste symfonikonsert stod i- skandinavismens tecken: en symfoni af Sinding, stortalig och larmande som våra forna bröder västan om Seveberget nade figurer ett starkt intryck.
Tekniska bris- ter — och stundom rätt stora sådana — förringa i viss mån första och fjärde akterna, men med bortseende från dessa fel förtjänar författaren ett varmt erkännande för den oräddhet hvarmed han angripit och blottat en mycket ful sida i vårt samhällslif.
Titelrollen spelades af fru L i t h m a n med gripande sanning och fin artistisk takt.
Utan att ett ögonblick skatta åt de grofva effekterna byggde hon scen för scen upp gestalten, gaf illu- derande lif åt detta tra- giska människoöde, som går under midt för ögonen på kommunens hedersmän och styrpin- nar.
Hr F a s t b o m s lös- drifvare, hrr V e s te r och B e r n d t s on som ett par söndersmulade fat- tighushjon hade också Hr K a r l W o hl- f a r t, en af de mest kända pianolärarne vid Richard Anderssons mu- sikinstitut, har gifvit en kompositionsafton af idel egna verk — piano- stycken, violinkompo- sitioner och sånger — och visade sig särskildt i klaversakerna förfoga öfver goda idéer och af- sevärd formkänsla.
Slut- ligen ha vi att anteckna en O. D.-matiné, hvilken som vanligt samlat en förtjust publik, och en uppvisning af R i c h a r d Anderssons musik- skolas pianoelever, hvilken gaf ett nytt bevis på den pedagogiska led- ningens förträfflighet hos denna institution.
De unga adepterna redde sig med stor säkerhet och en och annan bland dem tycktes äfven äga konstnärsgry.
August Strindbergs " Bjälbojarlen " på Svenska teatern.
1.
Birger Jarl (hr Arehn).
2.
Andra aktens första tablå: biskop Kol (hr Klintberg), Birger Jarl (hr Arehn), Saracenen (hr Hansson) och doktor Willibald (hr Malmström).
3.
Ivar Jonsson Blå (hr Svennberg) och hertig Magnus (hr Wingård).
Ateljé Jaeger foto.
— 17S — ARIEL.
ICÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN ftjpflb,; ni Elisabeth Ostmans Husmo- deraknrs i Stockholm.
rORSITAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 4 APEIL — 10 AJPKIL 1909.
SÖNDAG: F r u k o s t: Smörgåsbord; fransk biffstek med maitre d ' hotelsmör och brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te med gifflar.
M i d d a g: Klar bul- jong med sparrisknopp; slottstek med potatis och salader; blanc-manger med mandel.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; glödstekt sill med p o t a t i s; kaffe eller te.
M i d - d a g: Frikassé på kalf med r i s; sviskon- soppa med vispad grädde och skorpor.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; omelett med stufvade sockerrötter; mjölk; kaffe eller te.
Middag: Fläskkotletter med p o t a t i s; semlor med mjölk.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; gratin på ansjovis; ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kall slottsstek (re- ster från söndag) med blomkålspud- ding; rabarberpaj med vispad grädde.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafremjölsvälling; kokt sill med smör och ägg; mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Ärter med fläsk; ugnspannkaka med sylt.
FREDAG.
(Långfredag.)
Frukost: Smörgåsbord; biffstek med p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te med gifflar.
M i d - d a g: Oxsvanssoppa; kokt, kall lax med majonnäs; ris a la grotte med jord- gubbsaft.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; renbiffar med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Sillpudding med äggstanning; slätvälling.
RECEPT: Fransk b i f f s t e k med m a i t r e d ' h ö t e l s m ö r (f. 6 pers.).
1 kg.
ben- fri fläskhare, 1 liten msk.
salt, tyg tsk.
hvitpeppar.
Det milda crömelika lödder i om utmärker Florodol-Tvålen utgör icke blott » nbstanserna at de utsök- taste iettSmnen utan därjämte balsamiskt- antiseptiska easencer af högsta betydelse för h|n d s k ö n b o t, bvarigenom huden blir sam- metsmjuk, smidig och vacker, hyn ren och klar, hals och händer hvltaoch mjuka.
Högsta utmärkelse: Guldmedalj i Norrkö- ping 1906.
TEKN. A.-EOL.
FLORA, GEFLE.
Finast i smak och 0m m narings- rikast tro PAKETER.
- &lt;2&gt;- Jly =Virgårda $F / = Pr«ton-hafrem] öII T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 gr.).
Maitre d ' hotelsmör: IV2 hg.
smör, 2 tsk.
fint hackad persilja, D / 2 tsk.
citronsaft.
T i l l g a r n e r i n g: Fransk potatis, persilja.
B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en duk doppad i hett vatten, skares i 1 cm.
tjocka skifvor, h vilka bultas på båda sidor och beströs med peppar och salt.
En tackjärnspanna upphet- tas långsamt, smöret brynes däri, bif- farna iläggas och stekas öfver hastig eld samt uppläggas på varmt serve- ringsfat.
Pannan urvispas med litet kokande buljong eller vatten och så- sen hålles öfver biffarna.
Smöret röres med persiljan och citronsaften, tills det ar pösigt.
Med.
en tesked doppad i varmt vatten tagas små klickar af smöret och lägges en på, hvarje biff.
Anrättningen garneras med potatis kokt i flottyr, samt persilja.
Blanc-manger med mandel (f. 6 pers.).
1 hg.
sötmandel, 5 gr. bit- termandel, tys lit.
tjock grädde, socker efter smak, 1 msk.
sherry, 2 röda och 2 hvita gelatinblad, 2 msk.
varmt vatten.
T i l l g a r n e r i n g: 25 gr. sötmandel.
B e r e d n i n g: Mandeln skållas och drifves genom mandelkvarn, grädden vispas till hårdt skum, hvarefter sock- ret, vinet samt det sköljda och i 2 msk.
varmt vatten upplösta gelatinet tillsättas.
Massan slås i en geléskål och ställes på svalt ställe a t t stelna.
Då blance-mangern skall serveras, garne- ras den med den skållade och i fina strimlor skurna mandeln.
B 1 o m k å l s p u d d i n g (f. 6 pers.).
2 medelstora blomkålshufvuden, 1 msk.
ättika, 3 lit.
vatten, 1 msk.
salt.
Äggstanning: 4 ä-gg, l / g tsk.
salt, tyg tsk.
socker, 1 msk.
mjöl, 6 del.
god mjölk.
T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 gr.), 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
B e r e d n i n g: Blomkålen ansas på vanligt sätt och lägges i ättikblandadt vatten omkr. 1 tim.
Den påsättes i Vid Umeå elementar- läroverk för flickor A N N O N S E R skola vara inlämnade til!
Expeditionen senast fredag för att kunna Införas i följande veckas num- blifva till nästa läsår trenne lärarinne- mer.
platser lediga: 1) Med undervisningsskyldighet i franska och svenska på högre stadiet samt engelska på lägre.
Kompetens: högre lärarinneseminarium eller där- emot svarande utbildning.
Minimilön: 1,500 kronor jämte pensionsbidrag.
2) Med undervisningsskyldighet i en- och- matematik på högre stadiet Vid Karlskrona Högre Läroverk för flickor gelska samt tyska på lägre.
Ämnena för såväl blifva till nästa läsår trenne lärarinne- denna lärarinna som föregående kunna platser lediga: möjligen kombineras på annat sätt.
1) Med undervisningsskyldighet i Kompetens och lön lika med föregå- svenska, geografi och historia på hög- ende.
sta och mellanstadiet.
Kompetens: 3) Med skyldighet a t t undervisa i Högre Lärarinneseminarium.
Lön 1,400 alla i 3: e förberedande kl. förekom- kronor.
mande ämnen.
Kompetens: folkskole- 2) Med undervisningsskyldighet i lär arinne se minarum eller däremot sva- handarbete.
Kompetens: Lundinska rande utbilding.
Lön: 1,200 kr.
jämte slöjdkursen samt Handarbetets Vänners pensionsbidrag.
lärarinnekurs.
Lön 900 kronor.
Fullständiga ansökningshandlingar 3) Med undervisningsskyldighet i böra insändas till Styrelsen för läro- Förberedande afdelningen.
Kompetens: anstalten före den 20 april.
Små sk olelärar inne seminarium.
Lön 900 Styrelsen.
kronor.
Till alla tre platserna bidrag till pensionsafgift.
ANSPRÅKSLÖS ung flicka, som är vil- Ansökningshandlingar jämte läkare- lig a t t som husmoders hjälp deltaga betyg torde före den 10 april in- i alla inom et.t landthushåll förekom- mande göromål, erhåller plats i god och sändas till föreståndarinnan.
vänlig familj, genast eller den 1: sta Styrelsen.
maj.
Familjemedlem.
Köksjungfru, finnes.
Svar med uppgift om lönean- språk m. m. till » Ung fru, Skåne », under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, erhåller plats å välrenommerad foto- Stockholm f. v. b. grafiatelier den 1 april.
Svar med foto.
under märke » Frielev », Gumaelii Annons- byrå, Malmö.
LEDIGA PLATSER Frielev Sinnessjukvård.
Hushållerska, skicklig i finare matlagning, helst van vid större landthushåll, erhåller 24 april förmånlig plats i officersfam.
i landsorten, beboende egen villa med alla nutida bekvämligheter.
Lön 400 kr.
Köksa finnes.
Svar till » God Sala Allehanda, Sala.
Några friska och ordentliga flickor, öfver 20 år, kunna få anställning som elever vid Uppsala Asyl.
Villkor: 2C kr.
i mån.
jämte allting fritt, utom beklädnad.
Efter ett års fullgod tjänst- göring erhålles 28 kr.
och allting fritt.
Ansökningar åtföljda af skol-, frejde- o. tjänstebetyg insändes till Asylläkaren, I GODT hem, prestgård, litet bushåll, får bildad flicka, kunnig i matlagning, Uppsala.
plats.
Nya Inack.-Byrån, Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
I UNGKARLSHEM erbjudes plats för eller kokerska, skicklig i finare och frisk, kraftig hushållerska med godt enklare matl., slakt, inläggn., bakn.
o. utseende och satt a t t ensam — undan- hvad i öfrigt till ett landthushåll hörer, taget gröfre sysslor — sköta hemmet.
finner plats vid vårflyttningen å större Sökanden bör vara erfaren, pålitlig, egendom i Södermanland.
Svar med be- skicklig i matlagning och kompetent tygsaf skrift och p o r t r ä t t sändas till a t t sköta hushållet ekonomiskt.
Svar » Erfaren », under adr.
S. Gumselii An- till » Statstjänsteman » under adr.
S. Gu- nonsbyrå, Stockholm f. v. b. masla Annonsb., Stockholm f. v. b.
En pålitlig hushållerska 3 lit.
kokande vatten, tillsatt med saltet, och får koka, tills den är mör.
Blomkålen upplägges på sikt, så a t t spadet får afrinna.
Till äggstanningen vispas äggen med saltet, sockret och mjölet, hvarefter mjölken tillsättes.
En pajform smörjes med smör och beströs med s t ö t t a skor- por.
Blomkålen delas i bitar, nedlägges i formen och äggstanningen hålles öfver.
Puddingen gräddas i ugnen omkr. ty 2 tim.
Den serveras till kött eller som mel- lanrätt, i senare fallet Öfverströs den med litet rifven parmesanost innan den sättes in i ugnen.
Rabarberpaj (för 10 pers.).
M ö r d e g: 3 hg.
mjöl, 3 hg.
smör, 40 gr. socker, 1 stort ägg, 6 del.
rabarber, 2 del.
strösocker.
B e r e d n i n g: Mjölet siktas på bak- bordet, smöret fördelas fint i mjölet, sockret och ägget tillsättas och degen arbetas tillsammans med fingerspet- sarna samt ställes ut a t t bli kall.
En bleckform eller tackjärnspanna beklädes med hälften af degen.
Rabarbern sköl- jes väl, skalas tunt, skares i bitar och nedlägges hvarfvis med strösockret i den beklädda formen.
Resten af degen kaflas ut till ett lock och härmed betäckes pajen.
Degkanterna hopfästas med ägghvifca.
Pajen gräddas i god ugnsvärme omkr. Z U tim.
Den upp- stjälpes när den afsvalnat och ser- veras med vispad grädde eller vanilj sås.
O x s v a n s s o p p a (för 6 pers.).
2 små oxsvansar, 3 msk.
smör (60 gr.), 2 chalottenlökar, 2 morötter, 1 liten knippa persilja, 3 lit.
svag buljong, 1 msk.
mondaminmjöl, salt, hvitpeppar, 3 msk.
sherry, 1 msk.
tomatpuré.
B e r e d n i n g: Oxsvansarna tvättas med h e t t vatten och huggas i stycken efter lederna.
Smöret brynes i en kast- rull jämte de skalade lökarna, de ansade morötterna och persiljan.
Svans- bitarna iläggas och få bryna tillsam- mans med rötterna omkr. % tim. Bul- jongen tillsättes och köttet får koka 3 tim. eller tills det med lätthet lossnar från benen.
Det upptages, sop- pan silas, skummas väl, och afredes med mondaminmjölet utrördt i 2 msk.
kallt vatten hvarefter den får ett godt godt uppkok.
Den afsmakas med kryd- dorna, sherry och om så önskas, med litet tomatpuré.
Svansbitarna iläggas för a t t blifva varma och serveras i soppan.
BOSATT- erhållas förmånligast genom s. k. Bosättningsförsäkring Fullständiga bosättningar för 2 å 3 rum och kök till Kr.
1,600, 1,800, 2,000 o. s. v. OBS.
I 10 å r s a m o r t e r i n g.
Begär p r o s p e k t o c h u p p l y s n i n g a r.
Separatutställning omfattande ett 40-tal rumsinteriörer är anordnad i våra lokaler uti egendomen 24 A Grefthuregatan (f. d. Tattersall).
Nordiska Kompaniet | STOCKHOLM.
sockret och får ligga 1 tim.
Det sättes på elden i 2 lit.
ljumt vatten med resten af saltet, dill och kryddpeppar- kornen.
Spadet skummas noga då det kokar upp.
r i s k e n får därefter sakta koka, tills fenorna lossna lätt, då den genast upplägges på serveringsfatet och får kallna.
Spadet klaras med äggh vi torna, silas genom en i hett vatten urvriden servett och vinet hal- lies i.
- Hälften af spadet tillsättes med det hvita och den andra hälften med det röda gelatinet, spoladt med kallt och upplöst i litet varmt vatten.
En del af det ljusa spadet hälles öfver fisken och får stelna.
Resten af spadet upphälles och får stelna, likaså det ljusröda spadet.
Strax innan laxen ser- veras, garneras den med det sönder- K o k t k a l l l a x (för 6 pers.).
E 1 t t hackade geléet, rödbetorna, de skurna hårdkokta äggen, persiljan och om så laxstycke på 2 kg., 4 msk.
salt, / 2 tsk.
salpeter, V2 msk.
socker, dill, 4 önskas med majonnäs.
kryddpepparkorn, 2 lit.
vatten.
T i l l g a r n e r i n g: 1 lit.
fiskspad, 1 msk.
franskt vin, 5 blad hvit-, 5 R e n b i f f a r (f. 6 pers.).
IJ-fa kg.
blad röd gelatin, 2 ägghvitor, 2 röd- renstek, 1 2 lit.
svagdricka eller skummad betor, 2 hårdkokta ägg, persilja, mjölk, / 2 msk.
salt, Vi tsk.
hvit- majonnäs.
peppar, 4 msk.
smör (80 gr.), 2 del.
Beredning: Laxstycket borstas, buljong, 1 del.
t j.
grädde, 1 liten, por- rensas väl och tvättas med en duk.
tugisisk lök.
Den ingnides därefter med en bland- Beredning: Köttet lägges i ning af 2 msk.
salt, salpetern och mjölk eller dricka öfver natten för SUNDSVALLS ENSKILDA BANK 4 Fredsgatan, Stockholm.
Sparkasseränta 3 7 » %• Förvaringsfack, STOttATOL a t t tina upp.
Det inklappas därefter väl i en duk och skares i omkr. 2 cm.
tjocka skifvor, hvilka bultas på.
båda sidor och kryddas.
En tackjärns- panna upphettas långsamt, tills den blir rykande het.
En del af smöret brynes däri och biffarna iläggas a t t steka omkr. 2 min.
på hvarje sida.
1 Pannan urvispas med koknade buljong och grädde, och såsen får ett upp- kok samt hälles öfver biffarna.
Löken skalas, skares i skifvor och brynes i resten af smöret och därmed garneras biffarna.
S l ä t v ä l l i n g (f. 6 pers.).
2 ägg r 1 tsk.
salt, V2 msk.
socker, 2 små msk.
mjöl, 2 lit.
oskummad mjölk.
B e r e d n i n g: Äggen, saltet, sock- ret och mjölet vispas tillsammans i en kastrull.
Mjölken tillsättes och blandningen får stå en timme för a t t mjölet skall hinna svälla.
Den s ä t t e s därefter öfver elden 1 och får under stark vispning sjuda / 2 tim.
Vällingen får ej koka, ty då skär den sig.
Den serveras genast.
TANP-CREnE OCH STOttATOL TANDBORSTE.
oumbärliga för rationell tandvård årahyra från 15 kr.
Sjuksköterska.
Förenade epidemi- och stadssjukskö- tersketjänsten härstädes kungöres här- med ledig till ansökan.
Sökande skall hafva genomgått fullständig ettårig kurs vid Sofiahemmet, Sabbatsberg el- ler Eöda Korsets sjuksköterskehem äf- vensom kurs vid Stockholms epidemi- sjukhus samt tjänstgjort efter elevtiden å sjukhus eller lasarett.
Lönen är 600 kr.
för år jämte fri bostad och sär- skild ersättning enligt fastställd taxa för vård af icke medellösa sjuke.
Tre månaders ömsesidig uppsägningstid.
Ansökningar ställas till ordf. hos stadsfullmäktige i Skellefteå och skola för a t t upptagas vara inkomna före den 10 instundande april.
Skellefteå i mars 1909.
Alarik Dalqvist.
BAENSKÖTERSKA, erfaren, pålitlig, med förmåga sysselsätta två gossar om 3 och 5 år, helst något kunnig i sjuk- vård, får plats i april i hem, en half timmes väg från Stockholm.
Eget rum.
Svar om löneanspråk och med betygs- afskrifter till friherrinnan Budbeck, Edsberg, Turebergs station.
ENKEL och duglig flicka, kunnig i servering, sömnad och i ett hem före- kom, göromål får från 15 maj plats i tjänstemannafamilj med 2 minderåriga barn i residensstad.
Bör under mat- moderns bortovaro vara hennes ställ- företräderska.
Kokerska och barnjung- fru finnas.
Svar med betygsafskrifter eller ref., om möjligt foto.
och upp- gift öfver ålder och lönepret.
till i Bohuslän.
Mjölkskötsel.
20 — 30 kor.
» Bankdirektör », Iduns exp.
Enkelt ungkarlshushåll.
Äldre förestån- derska sökes.
Skriftliga ansökningar med uppgiftet om föregående verk- ANSPEÅKSLÖS, ordentlig, god, glad- samhet, betygsafskrifter och lönean- lynt och barnkär flicka sökes a t t i språk mottagas af herr direktör Hugo tjänstemannafamilj vid bruk i Sörm- Weman, Drottninggatan 20, Stockholm.
land sköta om och sysselsätta 3 barn I FAM. (barn 6 och 9 år) önskas fr. i ålder 4V2V 3 och lVs år.
Svar med 1 maj en verkligt enkel, huslig och behöfl.
upplysningar samt pret.
och snäll, ej för ung flicka (helst fr. södra helst med foto., som returneras, till Sverige), kunnig i enkel matlagning och » Pålitlig vän », Iduns exp.
villig utföra en jungfrus sysslor, samt tills, med husmodern sköta hemmet.
EN äldre anspråkslös flicka med godt För stortvätt och skurning lejes.
Lön sätt, som på samma gång kan vara till 15 kr.
pr månad samt fri resa.
Svar sällskap och trefnad för frun i huset med foto och rek.
inom 8 dagar till samt biträda henne vid b varjehanda » Lättskött hushåll », Karlskrona p. r. husliga göromål får plats i härlig t r a k t på landet nu genast.
Svar med foto- EN sant troende, snäll och anspråks- grafi till » God plats », Brännarp.
lös flicka, ej allt för ung, med hälsa, godt lynne och ordningssinne samt UNDEE sommarmånaderna önskas mot van vid bakning och matlagning jämte fritt vivre en sjuksköterska eller me- andra, sysslor inomhus, Önskas inst.
delålders bildadt fruntimmer van vid 1 rnaj i liten prästfamilj, där jungfru sjukvård, som sällskap för äldre, nå- finnes.
Betyg och löneanspråk samt got nervös herre, bosatt i vacker t r a k t uppgift om ålder, insändas till » Präst- i Dalarne.
Vidare genom korrespon- hem, österg. », Iduns exp.
dens med » Pålitlig », Falun p. r. Landthushåll — 176 — Å en mindre herrgård, 2 mil från Stockholm, önskas en pålitlig person, förfaren i landtbushålls skötsel.
An- sökan jämte vitsord från innehafd plats samt anspråk m. m. ställes under adress: » Fru Ö. », St. Badstug.
70, 3 tr., Stockholm.
HOS familj på landet är plats ledig nu genast för en flicka, kunnig i matlagning m. m., antingen öfver sommaren eller eventuellt längre.
Svar jämte rekom.
och löneanspråk sändes till » I.
C », Iduns exp.
FEISK och gladlynt bättre flicka får plats såsom hushållsbiträde i anspråks- lös prästfamilj på landet mot lön.
Nå- gon kunnighet i sömnad önskvärd; ål- der 25 — 30 år.
Svar med löneanspråk sändas till » A.
C », Bremergr.
4, Visby.
LÄEAEINNA, Öfver 22 år, van a t t undervisa minderåriga och kunnig i sömnad, får plats å herrgård.
Svar till » 3 barn », Iduns exp.
UNG flicka från godt hem får plats i vår som barnfröken på herrgård i norra Västmanl.
att sköta en liten gosse på V-f§ år.
Jungfru finnes.
Svar med foto.
till fru Anna Weibel, Mälby.
Gård, Eosshyttan.
Ung, bildad flicka | helst med Kindergartenskurs, van vid och intresserad af barn, får god plats i Stockholm som barnfröken.
Svar med fullst.
uppgifter och ref. till » Barnvän », Iduns exp., Stockholm f v. b.
PLATS i London.
Bättre, huslig flicka, kunnig i matlagning och villig del- taga i inomhus förefallande göromål får plats genast i liten svensk familj i London mot lön och resebidrag.
Svar jämte foto., som återsändes till » Godt lynne », Iduns exp.
