# ID: svediakorp-per1821
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,901
# sentences: 1,013
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 13 (1160).
SÖNDAGEN DEN 28 MARS 1909.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N fMM^m 22:DRA ARG.
NORDLING.
^HX^H E TT PAR dagar efter det Axel Sjöberg öpp- nat sin utställning i Konst- närshuset, träffade jag konst- nären i du Nords matsal en förmiddag.
Kungsträdgår- den stod inpälsad i snö, och alltjämt föll denna hvita confetti från en ljusgrå himmel, täckande lindarnas fina grenverk, klädande lyk- torna i topplufvor och byg- gande meterhöga drifvor i alléerna.
" Nå, " sade jag lyckön- skande, " er utställning har ju slagit igenom med ens.
Man tycks enhälligt ha blif- vit öfvertygad om att ni burit marskalksstafven i rän- seln. "
" Ja, de ha varit öfver- dådigt hyggliga mot mig allesammans.
Men dagen före vernissagen kände jag mig ganska enkel, må ni tro.
Det här är min första sepa- ratutställning.
.
.
och det kunde ju ha barkat mot- sols. "
Axel Sjöbergs målaröga blixtrar plötsligt till vid åsy- nen af den praktfulla snö- arkitekturen utanför fön- stret.
" Fint väder, " säger han och ger glasmästarsillen ett ryggbett; " skada att jag inte kan resa ut till min ö i hafsbandet än på en tid.
.
.
Där är pampigt en så ' n här dag, ska jag säga er. "
Och han berättar om sitt hem ute på Långviksskär, en liten ö i hafsbandet, tre mil sydost om Sandhamn.
Konstnären har nu i fjor- ton år kamperat därute med sin familj, sett årets alla tider gå fram öfver kob- barne och gatten med sol och mörker, med stjärnljus och mist.
Han har själf blif- vit en äkta skärkarl, som sköter sitt fiske och sin jakt och odlar sin.
jordbit mel- lan granitknallarne.
Det är ett helt äfventyr att bo därute, fjärran från ångbåtar och stadssamhällen.
Ibland om senhöstarne, då han och hans hustru varit i Stockholm för att provi- antera och det gäller att från Dalarö segla hem till Långviksskär, kan seglat- AXEL SJÖBERG.
A. Blomberg foto.
karl, och kanske att bakom deras ringaktning för artistyrket såsom hufvudsysselsättning för en stor frisk mansperson växer redan en portion stolthet öfver att kunna räkna honom bland de sina, där- för att han i färger förhärligar deras skär — och förhärligar dem så, att de fina människor- na inne i Stockholm göra Axel Sjöberg från Långviksskäret till en berömdhet.
Häromdagen voro några Sand- hamnslotsar uppe på Konstnärs- huset och togo vännen Axels dukar i skärskådande.
Deras omdöme sökte sig ej uttryck i många ord, men de funno taflorna sen ute i hafsbandet bli en kamp för lifvet. "
J a g minns särskildt ett till- fälle, " förtäljer han, " det är åtskil- liga år se ' n dess, då vi en ok- toberkväll seglade hemåt efter en så ' n där stadsresa.
Öfver de inre fjärdarne gick det fint, det var klar sikt och bra vind.
Men när vi kom ut i hafsbandet, mötte vi en molnbank, som släckte stjärnorna och förde storm med sig.
Mörkret låg öfver oss som ett bårkläde, det enda, som lyste till ibland var sjöarne, då de reste sig och skummade förbi.
.
.
Snart hade jag alldeles för- lorat kursen, och när jag därför pN MEDELÅL- DERS ungkarl, som rest mycket, var död och hans kvarldtenskap skulle förvandlas till pärlor att fördelas bland de kvinnor han en gång älskat.
Bland hans pap- per anträffades en lapp med följande anteck- ningar: fick höra ett starkt brus uppe i lovart, grep vi till årorna och rodde med det som mål, tills vi efter åtskilliga besvärligheter nådde ett kalt skär, på hvilket vi tog i land.
Min hustru bäddade jag ned med presenningarne och diverse grejor i en skrefva, och själf satte jag mig på en häll med fånglinan lindad om armen för att hålla fast båten, som inte kunde dragas upp, och inväntade morgonen.
.
.
Den storm- natten lofvade vi oss att det skulle vara sista året vi bodde på Långviksskär.
.
.
men ännu bor vi kvar därborta och ämnar nu mindre än någonsin flytta därifrån. "
Han berättade vidare om dessa dramatiska ögonblick, då ångare och skutor stranda i dim- miga nätter på något förrädiskt undervattens- ref eller ränna upp på ett skär och springa läck.
.
.
då nödskotten dåna.
.
.
raketerna stiga i luften.
.
.
och öarnas befolkning seglar ut för att bärga. "
J a g skulle vilja måla allt det där, " säger han, " men jag hinner inte.
.
.
Lifvet därute ger mig motiv i öfverflöd.
.
.
medan jag håller på med en tafla, får jag uppslag till tjugu andra.
.
.
Endast själfva naturen är ju så oänd- ligt rik.
.
.
Mina vänner fiskarena tyckte för- stås de första åren att de hade fått en kom- plett stolle till granne, då de sågo mig ute vid alla dygnets timmar för att göra studier.
.
.
När jag sa, att deras klippor voro vackra, skrattade de åt mig, och att jag kan få många hundra kronor för att jag målar hafvet och skären på ett stycke duk, är dem ofattligt.
Det heter ibland: han målar förstås vackert, Sjöberg, det kan en inte säja annat, men jag vill inte ge 25 öre for ' t. "
Men denna naiva undervärdering af hans konst till trots äro konstnären och skärkarlarne de bästa vänner.
De ha nu umgåtts med hvar- andra genom en följd af år, jagat och fiskat tillsammans, sett hafvet ge och taga, de ha funnit honom vara en duktig karl och en klok PÄRMAR F Ö R S T H E N N E från vintervägen med flingor i mårdens bräm, så käck, men nordiskt förlägen, så varm, men herrgårdsförnäm.
Så — skarpt emot m ö r k a pinjer, vid golfen, s o m strimmar blå en blek profil, hvilkens linjer härinne etsade stå.
Mimosan somnat, då väckes min u n g d o m s ' B a g d a d ur blund, bak rosenträgallret räckes en mjuk och skälfvande mund.
Däruppe tropikfågeln larmar, ett haf går hvitt mot korall, s o m bronsen bruna två armar, en fjäder i nackens s v a l l.
.
.
H u r varmt j a g äl- s k a t er alla!
Jag älskar er ä n i min graf.
Så skuldlösa vo- ren I alla, och " styfva ", och konstnären bör känna sig belåten med denna orlofssedel, eftersom den utfärdats af en så sakkunnig publik.
Man må för öfrigt vara förtrogen med den yttre skärgårdens egendomliga natur och lif eller också som inkarnerad stockholmsbo endast ha sett den från ångbåtsdäcket en sommardag — äktheten och den konstnärliga gedigenheten hos dessa färgskildringar eröfra sinnet utan alla förbehåll.
Här brusar hafvet i sol eller sofver i blått vintermånsken, här sträcka svanorna — som en bård af hviia blommor — gunga ejd- rarne, här dras vinternot, bärgas hö eller plockas potatis.
Här glöder solen som purpur på klipporna eller sälarne simma på.
drifisen i en mystisk blå nattbelysning, bildande en monumental grupp af egendomlig skönhet och originalitet.
Det är en koloristisk glans öfver dessa dukar, på en gång måttfull och rik, och de bära alla vittnesbörd om ett konst- närstemperament, som nu nått fram till full utveckling.
Axel Sjöberg hör till dessa konstnärer, som på ett fullt naturligt sätt måla hvad de se.
Han har ej åt sig utarbetat någon viss stil, utan hans öga betraktar naturen så som män- niskor i allmänhet se den.
Hans dukar bära prägeln af hans egen rättframma personlighet, där det realistiska skärkarlslynnet och det lyriska natursvärmeriet på ett harmoniskt sätt balansera hvarandra.
Han är på en gång förnäm och tillgänglig, kultiverad och enkel naturmänniska — och tack vare dessa egenskaper har hans konst vunnit den lyckliga gestaltning att den tilltalar alla, undervärderas af ingen.
ERNST HÖGMAN.
alla I ljögen Glöm ej a t t i r ä t t t i d i traf!
BIRGER \ Idun 1908 och f ö r e g å e n d e år MÖRNER.
förnya Kvartalsprenumerationen!
Kunna erhållas i närmaste bokhan- tillhandahållas till följande priser: Iduns pärmar, röda med guldtryck ... 1: 50 del eller direkt från Iduns expedition, Iduns Romanbibliotek, röda ellergröna 0: 50 om rekvisition och likvid i postanvisning Iduns Hjälpreda, röda eller gröna ... 0:50 insändes.
— 154 —::: •
D£^sä Kvinnan som arbetar • Kontorister och stenografen E N MYCKET KLOK kvinna sar liksom maskinskrifning bäst sade en gång till mig: Vi få för kvinnor.
Den unge mannen får aldrig någon pondus i samhället förr- så lätt anställning ändå utan att än vi skaffat oss den ekonomiska kunna stenografera och kan användas ryggraden.
Och eftersom detta, till ett mera mångskiftande och kvinnosaksvis sedt, är mycket sant, ansträngande arbete.
Handelssteno- borde det ut från denna paroll vara grafien blir därför antagligen ett mycket enkelt att lägga ett klart kvinnligt monopol med tiden, medan och obevekligt program för alfa den ytterst ansträngande referent- arbetande kvinnor: bättre utbild- stenografien, åtminstone tills vidare, ning, bättre sammanslutning, bättre hufvudsakligen utöfvas af männen.
löner, bättre anseende.
Riksdagen använder ju uteslutande Af hvilket manligt arbetsfack som manliga stenografer.
helst antar jag, att detta program Det är nog knappast en slump skulle kunna utan tvekan antas och att det stora, vidtomfattande institut äfven genomföras, så småningom INTERIÖR FRÅN FRÖKNARNA SVENSSONS STENOGRAFBYRÅ.
här i Stockholm, som heter Steno- och med möda, men genom ' oras.
grafbyrån, ledes af två kvinnor, Vägen skulle vara svår men rak och den rätta, holm, som just vill bli hjärtpunkten i en om- fröknarne I. och D. Svensson.
De äro själfva marschen långsam och med pauser, men utan fattande facklig organisation.
(Att den ännu mycket skickliga stenografer, men måste vara plötsliga svängningar, och soldaterna skulle gå icke blifvit det, beror väl just på den egen- mera än det för att kunna organisera och uppe- på utan att distraheras af den tanken, att det domliga ställning kvinnan, särskildt den öfver- hålla ett företag af sådana proportioner som vore lyckligast och bäst att få gå ur ledet och klassen tillhörande, intar på arbetsmarknaden.)
detta.
Ett stort antal elever, mest kvinnliga, ställa sig utom täflan.
Jag skulle därför vilja tala en smula äfven om utgå hvarje år från byrån som färdiga steno- den andra häfstången, fackutbildningen eller grafer och efterfrågan från principalerna från Men med oss kvinnor är det och måste, så rättare en del däraf, en mycket viktig, nämli- vidt man nu kan se, förbli annorlunda.
Saken hela landet är så stor, att många fått platser gen stenografien.
blir för oss ofantligt mycket mer komplicerad, långt innan elevtiden är slut.
där stå för oss yrkesarbetande i gemen ound- Kunskap i stenograf!
har numera kommit att Men - stenografbyrån försöker också utsträcka vikliga intressemotsatser, som förlama vår energi, tillhöra handelsskolebildningen och färdigheten stenografiens användning till andra områden af och tanken på det egna hemmet, som snarare har ju hufvudsakligen ställt sig i affärsvärldens det moderna lifvet och därmed också göra chan- sporrar den unge mannen till att bryta sig en tjänst, fastän den är användbar på äfven andra serna större för dem som lära yrket.
Den vill väg, drar den unga kvinnans håg och energi- områden.
Det torde därför knappast vara orik- vänja den allmänhet, som icke har bruk för en kraft från det yrke hon har valt och gör såväl tigt att sammanföra kontoristerna med steno- egen stenograf, att begagna stenografen vid henne som hennes anhöriga obenägna att offra graferna i en artikel, ehuru det naturligtvis fin- alla tillfällen, då det gäller att spara tid, att tid och penningar på hennes fackutbildning.
nes många stenografer, som icke äro kontorister, ringa upp och telefonera in ett bref, som Det är först sedan tanken på giftermål af en och många kontorister som icke äro steno- sedan på kort stund lämnas tillbaka utskrifvet, eller annan anledning lagts åt sidan, eller — grafer.
att låta stenografera ett tal, ett föredrag eller låt oss säga — upp vid trettiotalet, som det Det är för närvarande icke något afundsvärdt en artikel och därmed få in det talade ordets allvarliga intresset för yrkesarbetet kommer och att komma ut som nybörjare i kontorslifvet.
otvungenhet och omedelbarhet, antingen man icke alltid ens då.
Och om det kommer är Platserna stå just icke tomma och vänta, åt- sedan vill lära in det själf eller publicera det.
det oftast för sent, den goda chansen förbi, minstone icke de med en aflöning, som räcker o. s. v. man har kommit efter i starten, och man tryc- till för uppehället.
En fullt utbildad yrkes- Det ligger något framsynt i detta, liksom kes naturligtvis också af det allmänna stille- stenograf däremot — och här är den praktiska något nästan amerikanskt affärsmässigt, hurtigt ståndet i den kvinnliga affärskåren.
kärnan i min artikel — kan alltid utan minsta och praktiskt öfver hela institutet och dess två svårighet få plats med en begynnelselön af läg.st Det är därför allt arbete för hennes upp- unga verkställande direktörer, som vid en ålder,, 100 kronor.
Efterfrågan är nämligen mycket ryckning blir så mödosamt, och konkurrensen då de allra flesta unga kontorsflickor ännu ha med männen så ojämn, och om än förhållan- större än tillgången, behofvet af stenografer de mera underordnade platserna, äro principaler har vuxit mycket fort, och har ännu ej hunnit dena dag för dag till en viss grad förbättras, öfver en stab af 29 personer.
har jag svårt att se hur den grundväsentliga fyllas.
Vi nämnde nyss att lusten att lägga ner mycken tid och stora ekonomiska uppoff- Men de ha heller icke slöat fram sina dagar i svårigheten, det djupt irrationella i att börja ringar på fackutbildningen icke är så stor hos väntan på att blifva försörjda.
" Vi satte upp sin bana med två oförenliga och hvarandra kvinnorna.
Men stenograf!
är en relativt lätt det här företaget så fort vi blifvit myndiga, ' ' motsägande lifsmål, skall kunna tas bort.
Det och utan alltför blodiga kostnader förvärfvad säga de.
blir framtidens mera rådsnara och modiga kvinna specialkunskap, och den har alldeles säkert fram- förbehållet, om det ens lyckas för henne.
tiden för sig - - det ligger i själfva dess natur.
Detta blott för att påpeka hvad jag fattat Att den tyckes så oåtkomlig och svårförvärfvad som grundorsaken till att kvinnans ställning beror nog därpå, att den ofta läres som bi- inom affärslifvet är sådan som den är och för ämne, och att de flesta tröttna, innan de hun- Kontorister och stenografer ha visat benä- att antyda att vägen till förbättring icke är så nit fram till den färdighet, då man har verklig genhet att vilja sönderfalla i två olika kårer, lättfunnen och lättvandrad och målet icke fullt nytta af sin kunskap.
Med ett hälft års in- som arbeta hvar för sig.
Så länge som det så klart som man skulle önska och kanske tensivt arbete, uteslutande ägnadt åt inlärandet ännu gäller att först och främst bli så många tycker i första ögonblicket — men icke för att af stenografien, säges man kunna inhämta kon- som möjligt som hålla ihop för att få någon plädera för vare sig tillbakagång eller hopplös sten att skrifva lika fort som man talar — och pondus inför arbetsgifvarne, är nog detta ett resignation.
det är vackert så.
Etthundra femtio stafvelser missgrepp.
Man bör se på det myckna i in- i minuten räknas som medelhastighet.
I regel tressegemenskap som förenar, snarare än på det fordras " af handelsstenografer blott etthundra som skiljer, och sluta sig enigt samman kring tjugufem, medan referentstenografer måste pre- den organisation, som finnes.
Vidsynthet, och stera en betydligt högre hastighet.
hvad jag skulle vilja kalla storslagenhet bli Det har talats mycket på senare tider om egenskaper, som allt mera fordras af oss alla kontoristernas ställning och som botemedel mot Man tänker sig alltid stenografen som en hvad som icke alldeles utan skäl blifvit kalladt kvinna, alldeles som ödet — och där ligger nog yrkeskvinnor.
Ju fler vi bli, ju mer vi få att kontoristernas misär har föreslagits större fack- något i bägge delarna.
Hvad stenografen an- säga, ju mera ödesdiger för oss blir bristen på dessa egenskaper.
utbildning och mera effektiv sammanslutning.
går, så är det, att hon börjar uppträda i den Om sammanslutningens stora betydelse har skrif- utländska fiktionen och där spela guvernantens ELIN WÄGNER.
vits förut i denna tidning i sammanhang med gamla roll fast i något moderniserad form, icke den Kvinnliga kontoristföreningen här i Stock orsaken därtill utan verkan däraf.
Arbetet pas- Begär alltid Granit-emaljerade KOCKUMS KOKKÄRL Giftfria och syrefasta.
= = Prisbilliga.
===== Fås på begäran civ er — allt i hela världen. — — KALMAR ANGKVARNS A.-B:S tillverkade af utsökt råvara på tldsen ligaste sätt äro nutidens h a f r e g r y n &amp; Sundhetsmjöl ' förnämsta.
Finnes hos hvarje välsorterad speceri- handlare i riket.
SVEA Prisbelönta 155 = med högsta utmärkelser.
D ET ÄR väl snart ingen sammanställning med " Kvinnan och, " som längre förvånar, allra minst den vi gjort här ofvan.
Den är förresten för länge sedan som aktualitet på sitt gebit distanserad af kvin- nan och luftskeppet, kvin- nan och ballongen och lik- nande.
Novellistiken har tagit fatt på och exploatera: ämnet: kvinnan och chauffö- ren, men om kvinnan som chaufför hör man däremot icke talas så mycket.
Ett ytligt omdöme skulle nog också gå ut på, att hvad en kvinna duger till — men att föra och sköta en automobil knappast.
Hon har icke modet, sinnesnärvaron eller stål- nerverna, icke heller de mekaniska anlag och insikter, som äro nödvändiga.
England, som väl fostrar de yppersta sportkvirinorna i värl- den, har emellertid att uppvisa en kvinnlig automobilist, miss Dorothy Levitt, som fört sin egen automobil i ett snart sagdt oräkneligt antal automobiltäflingar öfver hela världen med det resultat, att hon icke blott är kvinnlig världschampion med ett hastighetsrecord af 91 engelska mil i timmen, utan äfven vunnit flere vackra utmärkelser i täfling med hundra- tals manliga automobilister.
Förutom att hon alltså dokumenterat sitt kön såsom kompetent att utöfva en autombilförarcs kräfvande yrke i dess mest ansträngande form, har hon utgifvit en populärt hållen handbok lör automobilsport, däri hon kåserar om allt hvad en dam behöf- ver veta och iaktta, om hon vill på egen hand företa turer med sin automobil — och hon har därmed visat att icke ens automobilens innersta själ behöfver vara ett mysterium för den kvinn- liga hjärnan.
När hon därtill är ung, vacker, behaglig och tillhör den mondäna världen, kan man lätt förstå, hennes biografs uttryck i före- talet till hennes bok " The Woman unå the car, " som af förläggarfirman John Lane i London just tillsändts oss, att hon är " immensly popular ".
Ut från sin ställning som en banbryterska, talar hon om sina erfarenheter till dem, som gå i hennes fot- spår.
Och de äro icke få.
Den kvinnliga automobil- ' klubben i .England har öfver 400 medlemmar och bland Englands högsta societet finnas många damer, som sätta en ära i att själfva sköta sin bil, däribland hertiginnan af Suther- land.
För dessa förnäma ladies blir konsten att föra sin bil blott en nyck och en modesak, men för damer, som ha mera begränsade till- gångar, gör det hela skillnaden, om de själfva kunna styra och sköta en maskin eller ej.
Det behöfver då ej bli en oupphinnelig dröm att göra turer med sin egen bil.
En en-cylindrig, 8 häst- krafters, lätt skött liten automobil kostar enligt MISS I S A B E L L S A V O R Y, SOM S J Ä L F B Å D E F Ö R OCH R E P A R E R A R SIN A U T O.
AUTOMOBILISTEN LÄS!
I SVERIGE.
Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta ' priser och erbjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot insändande af nedannämnda be- lopp till Expeditionen af Idun, Stock- Idun Idun Idun Idun Idun Idun laun holm, W u n •• " rr * — TFT,.
~ —.
_„_ * ^ * _; * *.
erhälles mom Sverige portofrltt: I England är man, som nyss antyddes, på god väg mot detta mål, hemma hos oss däremot ha vi ännu icke ens fått syn på det.
Af K. automobilklubbens 15 kvinnliga medlemmar äro endast ett par aktiva automobilister.
Den ena af dem, fru Alexandra Lindh f. Gjestvang, var den första dam, som här i Stockholm vå- gade sig på att styra en automobil och det var när hon en gång manifesterat sin körskicklighet genom att själf föra sin automobil nedför den branta " Besvärsbacken " å Söder, som den bild togs, hvilken vi i dag meddela automobil- kvinnorna.
Detta är flera år sedan, då automo- bilen ännu var ny i Sverige och kunde locka till folksamling, nu har bilen blifvit acklima- tiserad, men för tanken att själfva ega och sköta en automobil stå våra damer alltjämnt lika främ- mande.
Kanske kan Dorothy Levitts un- derhållande och lättlästa bok väcka en slum- rande impuls i den riktningen.
2.
F R U A L E X A N D R A L I N D H, F Ö D D G J E S T V A N G, D E N F Ö R S T A K V I N N L I G A 3.
MISS L E V I T T SYSSLANDE 1892 1893 (n:r 1 felas) 1895 (utan julnummer) 1902 (med julnumret) 1903 (med julnumret) 1904 julnumret) lyut (med i,meu junimiiici; i g o 5 (m e d j u l n u m r e t, n:r 28 felas) 156 författarinnans beräkning blott omkring 2,000 kronor och själfva driftkostnaden är ej större, än att man för 360 kronor kan köra 6,000 engelska mil.
Miss Levitt har kört genom Europa utan annat sällskap än en revol- ver och stundom en hund och försäkrar att det går förträffligt.
Råkar något i olag tar hon på sig sitt stora hushållsförkläde, öpp- nar verktygslådan och är utan alltför mycket besvär ånyo klar till start.
Hela hennes bok med dess många praktiska råd angående klädedräkt, drickspengar, maskinens skötsel och " motor-manners ", går ut på att demokratisera sporten och göra dess behag tillgängliga för vidare kretsar.
2: 2 2 4 4 5 ~&gt; 5 — — — — 50 — — M E D S I N MASKIN.
Idun|1906 (utan julnummer, n:r 25 o. 52felas) 5: 50 Idun 1907 (med julnumret) 6: — Iduns julnummer 1894 0:20 Iduns julnummer 1898 0: 20 Iduns julnummer 1905 0:50 Barngarderoben 1905, komplett 2: — Barngarderoben 1908, n:r 4 o. 5 felas 2: — LUS!
n 1 heller länge, förrän offerlågan flammade kring en nedstucken, hvit renoxe.
När vinterkvällens skymning sedan föll öfver Lappland och himlens stjärnor tändts, hade stammen beredt sig på morgondagens händel- ser.
Kvinnorna hade huggit ut trappsteg i fjällbrantens is och männen hade fällt timmer- stockar i dalen och släpat upp.
Ett par unga svainasögon spejade ständigt öfver de mörka vidderna, medan det öfriga folket vakade- den oroliga hemska natten inne i sina svarta kojor.
Tidigt i dagningen tyckte sig väktaren se fiendehopen ringla fram just öfver denna fjäll- rygg, där vi nu ligga, och fram på förmiddagen, när solen hunnit upp ur de svarta skogarna därnere i sydost, stodo fienderna strax under fjället.
Då rusade alla män och kvinnor ut till sina platser och sågo med sina förskrämda ögon, huru de storväxta, väl beväpnade män- nen därnere omedelbart gjorde sig färdiga till stormning och ryckte upp för branten, där trappstegen voro uthuggna.
Och först när den främste af de anstormande föll med ett skärande skri för ett försåtligt spjutkast af en ung lapp, skedde stammens framryckning.
Och den be- stod däruti, att lapparne släppte den ena tim- merstocken efter den andra nedför branten.
En jämn, men blodig väg sopades under stor- mande segerjubel från männen, kvinnorna och barnen, som med så lysande framgång försva- rade sitt stolta Räker.
Det berättas att en- dast en af hela fiendehären lyckades vapenlös undkomma. "
?N AF VÅRA talangfulla unga norrlandsdiktare har med ofvanstående bild af Röker, " S ago fjället ", Så lydde sagan.
" Hvad tycker ni? "
frågade • sändt oss följande lilla lapplandssägen med dess karaktäristiska ton af trolltrummans förstämda hvirflar genom öde vidder och en för lifvet kämpande folkstams tunga suckan.
lappen med en viss stolthet i sin tunna röst.
Och så fortsatte han: " Under sena tider har iat man funnit afbrutna svärd och spjut nedanför voro offernöjda eller om någon fara hotade branten, hvadan sagan nog har rot i en sann " p ^ Ä R B.
O R T A ha vi Räker. "
och stor händelse. "
stammen.
L / Min vägvisare, den lille listige lappen Vi reste oss, kastade yåra bördor öfver från Tjulträsk, stannade och pekade mot väster, Så hände en vinterdag, berättas det, här där middagssolen lyste öfver brokiga, vackra nåjden som vanligt bullrade på sin spåtrumma, axlarna och vandrade vidare ut i fjällmarkerna mot nya taflor och sagor, som Lappland är fjäll och blanka sjöar.
att ringen envist höll sig till Rota, det onda så underbart rikt på.
" Se, där i nordväst ligger Svaipa.
Är det väsendet, där han satt på sin oformliga offer- inte stort och vackert med sin hvita, glimmande häst.
Nåjden blef ifrig och bestört.
Han slog snölufva?
Och så ha vi söder om sjöarna, som på skinnet, så att det mullrande ljudet hördes ni ser där rakt i väster, ett brant fjäll.
Det vida omkring hans jordkåta, men ringen flyttade är Räker — sagofjäUet. "
sig föga.
Då lade han darrande ifrån sig ham- ID E F T E R AN- Jag såg genom kikaren från Krappesvare ett mare och trumma, sammankallade stammens NAN går genom par, tre mil bort mot den grå fjällväggen, män i sin hydda och sade dem, att aldrig förr pressen meddelandet som nyss kom lappens ögon att lysa upp vid hade Rota så härskat öfver hans sällsamma att till skötandet af minnet af hvad fordomtima händt.
Fjället såg kåbdes som denna dag.
Det förestod stammen den eller den befatt- något ondt, en fara större än alla andra.
mera ut som en ointaglig, hotande borg med ningen utsetts en kanoner och lavetter framför en världsstad än Knappt hade han sagt detta, förrän en ung kvinna, och stundom en ödehöjd i en aflägsen fjällmark.
svainas sparkade af sig skidorna utanför, lyfte heter det i notisen " Ett sagofjäll, " sade jag halfhögt för mig på okset och raglade uttröttad omkull innanför att det är den första själf och slog mig ner i gräset.
dörröppningen.
Men ögonblicket därpå reste svenska kvinna, som " Ja, just så.
Och nu ska ' jag berätta. "
han sig på sina knän och stammade: " Fly eller fått sig tilldelad Lappen kastade hurtigt af sig ryggbördan bered er på strid!
Våra renar äro skingrade sysslan i fråga.
och tände sin pipa.
Och så började h a n: af en blodhungrig fiendehop, och i morgon Nu har vårt land i " När det hände vet ingen.
Men länge sedan senast ha vi den här.
De söka vårt silfver dagarna fått sin första är det.
J a, det var under de sagodunkla tider, och våra kvinnor. "
kvinnliga postmäs- då karjelats under mord och plundring drogo CAROLINA C H A R L I E R.
En storm af fasa och veklagan svepte kring tare, i det fröken genom Lappland och våra förfäder jagades som det hvita Räker.
Carolina Charlier utnämnts att bekläda post- eftersökt villebråd.
Den åldrige nåjden behöll dock sinneslugnet mästarehefattningen vid nya postkontoret i Sku- Då fanns det här i Pite lappmark en stam, bäst.
Han talade om alla de strider och mot- rup, som öppnas den 1 näststundande april.
som var rik på renar och silfver.
Dess med- gångar, stammen haft, huru den körts undan lemmar drogo med stora hjordar från skogarna Själf utgången ur ett hem, där postala in- kring Hornavan i öster till saltvattnet i väster från skog till skog och från sjö till sjö.
Så tressen spelat en hufvudroll — föräldrarne eller tvärtom, men Räker var, trots stormarna hade den slagit sig ner och byggt sina jord- voro nämligen postmästaren Carl August Char- och kölden, hufvudvistet med djupt lönliga hålor häruppe på Räker.
Och nu var äfven lier och Christina Ohlsson — kom dottern denna fristad hotad.
gömställen och underbart mäktiga offerställen.
Carolina redan vid 16 års ålder, och då som Han tog ånyo under männens djupa vemodiga, enskildt biträde, i postverkets tjänst.
Sedan Här vakade de äldre lapparne, ofta med avancerade hon under åren, blef 1890 t. f. hemsk räddhåga i sinnet, öfver skatterna, medan vördnadsbetygelser fram sin kåbdes, föll på knä postexpeditör i Lund och 1908 ordinarie post- de yngre foro omkring i renskog.
Här trum- längst fram i kåtan och började en ny våld- expeditör i samma stad, från hvilken tjänst hon made nåjden sin kåbdes och läste med mystisk sam spådomsakt, medan folket ropade och jäm- visdom bland de smutsiga figurerna på skinnet, rade sig.
Och se, allt hopp var icke u t e!
nu afgår for att tillträda postmästarsysslan i Ringen visade på hjälp och utvägar.
Men Ra- Skurup.
Personligen prisas fröken Charlier för om sol snart var att vänta, när oväder drog en sällspord trohet och samvetsgrannhet i ar- öfver fjällen, om renarna voro i fred för varg dien, den underbare, mäktige guden, som hade sitt hemvist längst uppe vid stjärnehimlen, for- betet som ock för ett sympatiskt väsen.
och annat vildmarkens otyg, om fisket lönade drade genast ett offer.
Och det dröjde ej sig i sjöarna eller jakten i skogarna, om gudarne m] I oJkiss för VJMfu,:.
En kvinnlig postmästare.
T LUZERN ® Förnäm vistelseort under s o m m a r e n.
® G:D HOTEL NATIONAL Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Bum från 4 kr.
• Hl.
prospekt gratia.
Telegramadress: " National ".
IZ-^2J F R Å N KONUNG G U S T A F S OCH K R O N P R I N S P A R E T S B E S Ö K I D A L A R N A FÖRLEDEN VECKA, i o. 2.
Konungen och kronprinsessan under skidutfärderna i Rättvik.
3.
Utanför Leksands kyrka, under det de: kungliga_gästerna " bevistade söndagens gudstjänst.
4.
Leksandsbönder i högtidsstass.
5.
Konungen tackar Leksands folkkor för sången.
6.
Zorn mottager de kungliga i Mora.
7.
En språkstund med Morkarlarne 3.
Kron- prinsen o. grefvinnan Trolle vid besöket i Mora.
9.
Affärden från Mora.
10.
Konungen tar afsked af Rättvik.
Foto för Idun af Wilhelm Lamm.
158 —
• # « • • ' • # S T O C K H O L M S L I F: E N KVÄLLSSTUND I O P E R A K Ä L L A R E N S MATSAL E F T E R T E A T E R F Ö R E S T Ä L L N I N G A R N A S SLUT; S ° C, £ l e g a n!
P - V U £ i y?
e f ^ t d d e " " a t i d p å d a S e n a I l t i d d e n a f Röreks färgfriska väggmålningar och ekBoaseringens förgyllning strålande lokalen med gladt eggande sorl - en fyp.sk b.ld af det moderna » tout Stockholm ", som vill se och ses.
Artisten Tycho ödberg har för Iduns rakning tecknat den vackra blden^ P 159 —
N ÄR JAG någongång tänker på, hur jag började skrifva, dröjer jag icke vid de enstaka skisser, som i mina tidigare ungdomsår sågo dagen i " Ny 111.
Tidning " eller " Idun ".
Icke heller söker jag återupplifva minnet af alla de öfversättningar jag gjorde af Heinrich Heine — som jag dyrkat — och hvilka öfversätt- ningar jag för öfrigt aldrig pröfvade på att få återgifna i tryck.
Allt detta ligger i mina ögon fjärran från ämnet, och allra minst åter- går jag till de dikter jag själf i djupaste hem- lighet brukade författa och där jag — hur löjligt det kan låta — helst sysslade med lifs- gåtorna.
Hos till det yttre soliga och leende unga naturer finnes ju icke sällan en ådra af djupt allvar för att icke säga vemod, och innan ett det sällsammaste öde förde mig till Birma, där luften stod mättad med Buddha, kände jag väl till hans lära genom ett passioneradt stu- dium af Schopenhauer, som hade ett afgörande inflytande på mitt sökande unga flickingenium och var min tankes trogne följeslagare i ung- domens ensamma år.
Men detta tillhör andra världar, drömmens världar.
.
.
När jag tänker på mitt första för- fattarskap, minns jag " Fata Morgana ", ty denna lilla novell blef ' ett omslag i mitt den tiden just ej så glada och — trots yttre omständig- heter — underligt ensliga lif.
Det är längesedan nu, och i de dagarna skref jag icke mycket, — jag läste mera och med en lidelse, hvars hela glöd man väl knappt kan bevara genom åren.
.
.
För öfrigt hade för- hållandena fogat det så att jag måste söka " förtjäna pengar ", och detta gjorde bland annat att jag kom att ge lektioner i mitt modersmål och främmande språk och fick hjälten i " Fata Morgana " till elev under närmare ett helt års tid.
.
.
Carl Carlovitsch — jag får väl kalla honom Carl Carlovitsch — läste svenska för mig två gånger i verkan och gjorde så stora framsteg i det vackra tungomål jag med stolthet kallar mitt, att vi slutade med att tala om så godt • som allt emellan himmel och jord.
Eljes visste jag knappast mera om honom än att han äg- nade sig åt vetenskapen och hade uppehållit sig långa tider i Ryssland.
Det var ju därifrån han berättade mig den för en man säkert täm- ligen brydsamma historien om hur en ung flicka förklarat sina känslor för honom under en berg- vandring nere vid Svarta hafvet och hur han låtit henne förstå, att dessa känslor voro obe- svarade.
.
.
Nu har jag ju skådat en del af världen, men få människor ana väl hvilken magisk loc- kelse det främmande och aldrig sedda utöfvade på mig vid 25 års ålder, då jag satt och in- billade mig att allt det märkliga i lifvet nöd- vändigtvis måste gå mig förbi.
.
.
Carl Carlo- vitsch behöfde bara nämna ordet Kaukasien och Svarta hafvet för att luften skulle stråla i det gamla förmaket därhemma vid Styrmans- gatan i Stockholm.
.
.
För några år sedan for jag själf två gånger •öfver detta Svarta haf utan att finna det så vidare vackert, men hvilka nejder kunna skina så som de vi se i vår in- billning?
För öfrigt gällde min sagesmans be- rättelse ju något helt annat än Syarta hafvet, och han framställde den unga flickans frieri ungefär så som jag sedermera återgifvit det.
.
.
Hur lyssnade jag icke med hela min va- relse, hvilken helig stillhet såg jag icke sänka sig öfver Olga Nicolajevna, när hon gjorde sin bekännelse och fick hans afvisande tystnad till Mot magplågor äfvensom vid fall af hemmorojder har behand- ling med Salubrin ofta medfört lindring och Tarit till nytta, då Salubrinet användts på sätt som i bruksanvisningen angifvits.
Naturligtvis bör man i dylika fall, äfven då man vi hvarandra till det yttre, men hennes svala, fina intellektualitet var mig en glädje, och i mitt stilla sinne tog jag emot hennes yttran- den med utsträckta händer som man tar emot skänker.
.
.
Jag minnes hennes vackra, låga stämma, minns hur hon talade längst ute på läpparna, minns de lugna rörelserna af hennes smala händer.
.
.
Hennes sällskap var mig en vederkvickelse och en hvila — men aldrig kunde hon väl ana att jag lät henne vara olyckligt kär i den i mina ögon ganska inta- gande Carl Carlovitsch, och detta så mycket mera som hon ej hade en aning om att denne Carl Carlovitsch fanns till.
.
.
Ja, hvad är det sedan att tillägga?
Det sakförhållandet att jag, som mest lefde i min aflägsna, inre värld, så fjärran från litterära kretsar, fick en förläggare och därtill — på den tiden — den störste vi äga därhemma,- Albert Bonnier, skyller jag ytterst min bästa och käraste vän, Signe Hebbe, hvilken så många gånger gladt och uppmuntrat mig i sorgsna stunder.
I den stora konstnärinnans hem träf- fade jag nämligen Ellen Key, och denna se- nare var nog " älskvärd att spåra en del tillta- svar.
.
.
För mig blef hon något af det högsta lande egenskaper i " Fata Morgana ", som varit tryckt i kalendern " Nornan ".
Och så hände af allt som är kvinna, genomskinlig som kri- det sig att jag fick ut en bok och kom till stall och full af vidtskådande, sorgsen ro.
.
.
Paris och — — — Men fortsättningen skulle Carl Carlovitsch talade alltid om henne med ta alltför lång tid att berätta och har ju icke den oberörda beundran jag hade så svårt att heller någonting att skaffa med " mitt första förstå, när det gällde Olga Nicolajevna; — ödet har låtit mig göra bekantskap med henne författarskap ".
.
.
JANE GERNANDT-CLAINE.
eller en ung kvinna, som kunde varit hon.
.
.
Det var i Hälsingfors, där jag i min tur tog lektioner i ryska för en ung dam — utan aning om att dessa lektioner sedermera skulle komma mig till godo i praktiken, om jag också icke frågade stort efter grammatika, när jag stod och lagade boeuf ä la mode i Baku eller försökte anrätta hvita bönor — det enda LAND ALLA vackra slott och gårdar i det för sin skönhet och sitt angenäma klimat berömda Tjust ätbara vi till slut ägde i huset — på ett nytt Hägerstad slott vid sjön Vindomen i Hannäs och aptitligt sätt, medan kulorna haglade om intager socken en framstående plats.
Och ändå ligger dess mig och min vettskrämda Mascha från vårt sön- förnämsta behag ej i dessa yttre egenskaper, utan i derskjutna köksfönster under de blodiga vec- den känsla af hemtrefnad, komfort och ro, " som möter hvarje besökare af detta hems inre.
korna i förödelsens stad.
.
.
Själfva ordet hem har ju toner, hvilka beröra våra Men detta är en sak för sig, och för att djupaste känslor, som draga och locka!
Och Häger- återvända till min ryska lärarinna, som för stad vill locka, vill bjuda ett hem åt den, som intet öfrigt hade en droppe finskt, kanske äfven dylikt har, men som kanske saknar det så mycket mer, svenskt blod i ådrorna, vill jag bara säga att emedan lyckliga hems hägn och trefnad icke äro henne okända från en tid, då hemmets största skatt varit hon var • förtjusande.
Utan att vi någonsin lämnad i hennes vård, då genom henne de känsliga " lade bort titlarna ", som man säger därhemma, barnasjälarne fått kunskapens näring samman med eller blefvo hvad man kallar förtroliga, tror mången god och rik väckelse.
Föräldrar och barn i lyckliga hem hafva nu i sin jag att denna unga kvinna skulle kunna sagt mig saker, som det eljes sällan faller en in tur börjat bjuda hemtrefnad och hvila åt dessa barnens och hemmens vänner.
att berätta, och hon talade som Olga Nicola- I n:r 20 af Idun för 1907 finnes en noggrann redo- jevna talar, bokstafligen, ord för ord.
.
.
J a g görelse för den verkligen ståtliga utrustningen af Hä- vågade aldrig säga henne det, så litet kände gerstad slott med trädgård och park, liksom fotogra- fier af de tjusande omgifningarne, där man på andra sidan den lilla viken har kyrka, prästgård, poststation m. m.
Jag öfverhoppar således nu beskrifningen på all tidsenlig komfort och rekreationsmedel, för att blott nämna att allt detta, hvarpå så rikligen bjudes, har kostat så mycket, att hemmets fonder starkt medtagits.
Ännu en tid måste därför den allmänna offervilligheten och intresset för hemmet anlitas, då det nu ånyo går att under en ny husmoder öppna sina portar nästa 1 maj.
Pensionärer ur hemlärarinnornas led mottagas till ett antal af 10 eller 15 mot en afgift af omkring 40 i månaden.
I mån af utrymme emottagas äfven, dock endast under sommaren, inackorderingar till nå- got högre pris.
Genom öfverenskommelse kan ju se- dermera inackorderingen, om så önskas, förlängas.
Höstarne i våra trakter bruka vara milda och ange- näma, inbjudande äfven de " till friluftslif.
Styrelsens adress är Hägerstad, Solfvesta, eller Tju- stad, Storsjö, och dit kunna skrifvelser i ämnet och ansökningar adresseras.
TjUSTBO.
Lärarinnehemmet i Hägern stad.
B JANE GERNANDT VID 25 ÅRS ÅLDER.
!
IDUNS MODELLKATALOGi finner nämnda behandling göra god nytta, snarast anlita läkare for att erhålla fullständig ledning _ med hänseende både till sjukdomens behandling.
och förekommande af återfall.
_.
« Salnbrin tillhandahålles i Parfym-, Speceri- och.
Färgaffärer.
Partilager hos Geijer &amp; 0:o, fatock-.
holm.
; — 160 — Oumbärlig för alla sömmerskor och för alla hem.
Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Kolorcradt omslag.
Prenumerationspris 2.20 för helt år — 60 öre pr häfte.
/ Ol CQOD) a \ En BERÄTTELSE FR / ID HORDDTiFntHOS- LANDET FÖR JDUM of flSTRIDflHNFELT !• — Hvem har ett brutet ben, modern?
— Flickan, vet jag.
— Den lilla!
Signoran drog undan en flik af filten.
Det högra benet låg i en krökt linje öfver det vänstra.
Strax nedan- för höften kändes en stark upp- höjning.
— Det måste ju ögonblickligen spjälas!
Hur är det möjligt, att hon inte tycks känna smärtor?
Signoran lade, " filten till rätta Efter originalfotografi insändt af författarinnan.
igen och reste sig upp, alltjämt hållande den lilla i sina armar.
(Forts.) IGNORAN BÖJDE sig återigen öfver den — Så ' na små kräk har så mjuka ben, mum- unga kvinnan.
lade kvinnan innanför hufvudduken.
— Det är — Tänk, (- n ni skulle skada ert lilla barn nog inte stort värre än för en kyckling att med att inte lyda doktorn och få vård och bryta sin vinge.
hvila, sade hon så lågt, att ingen annan kunde Läkarne förklarade, att den sofvande lilla uppfatta orden.
borde väckas ur sin goda sömn och gjorde — Vergine bedda!
Med en impulsiv rörelse plats åt henne i ett hörn i hytten.
sträckte den unga modern sina händer liksom Signoran gick då ned på mellandäck för att skyddande öfver sitt sköte.
se efter om flere barn förts ombord.
Där be- — Det är väl bäst, att vi går genast?
fann sig redan minst ett tjugotal barn intill — O ja, Gud förlåte mig min tanklöshet!
treårsåldern.
Utanför dörren till operationshytten lutade I förrådsrummet framlämnades beredvilligt hon sig ett ögonblick mot broderns axel.
— både socker och mjölk, och kocken i köket Käre!
sade hon som ville hon lugna hans oro.
gjorde genast, plats på sin spis.
Fem minuter senare stod hon åter i dörren.
En kvart senare börjades ronden.
— Allt var så bra, utropade hon med ett Här ett litet sammetsmjukt dockbarn på fem lyckligt leende — och nya trasor har jag fått månader, som förlorat sin mor och var det enda om benen!
— Sköt väl om henne!
Skeppsläkaren tittade fadern numera ägde i världen.
Två små gossar hade följt modern i döden.
Där en liten, som fram öfver hennes skuldra.
— Jag är ju hennes bror.
Den unge man- nyss börjat gå, och som ensam räddats åt sin nen vid hennes sida lade armen om henne och gamla darrande och skumögda farmor.
En ett- åring, som uteslutande var hänvisad åt en ader- förde henne under däck.
— Se här!
En matros lade ett litet barn i tonårig systers omsorger, en treåring, som hade signorans armar och skyndade åter bort till lyckan af både far och mor — — — Signoran gick från den ene till den andre, fallrepstrappan.
och öfverallt möttes hon af begärligt gapande Barnet, en liten flicka, såg ut att vara en sju, åtta månader och var rödkindad och fet.
små munnar och lysande ögon.
De, som själfva Kanske är hon törstig?
— Var snäll och kunde gå, kommo efter i en rad i hopp om ett glas extra eller en liten bit socker ur för- skaffa mig en sked och ett glas vatten!
bad signoran en skeppspojke, som flög efter det klädesflckorna.
Och innehållet i den stora bleck- begärda.
Snart skrapade skeden mot botten i flaskan räckte godt till för extra ransoner, inte glaset, men den lilla munnen öppnades alltjämt var det heller ondt om sockerbitarne.
I syn- nerhet var det en liten fyraåring, som aldrig begärligt.
— Här måste mjölk till!
Skeppsgossen flög ned i förrådsrummet efter kunde äta sig mätt.
- Egentligen skulle hon ju anses för stor till att få vara med om mjölk- en burk kondenserad mjölk, som späddes ut drickningen, men det var som tittade ett litet och värmdes öfver en spritlåga i " apoteket ".
Och det dröjde inte många minuter, förrän änglapar fram ur variga ögon och hennes knub- äfven mjölken var slut.
Då sänktes den mörka biga hand hade fattat ett så hårdt grepp i signorans klädning, att det inte blef möjligt ögonfransen mot den rosiga kinden, och ande- för denna att värja sig.
dragen kommo djupa och jämna.
Ett skrik skar igenom luften.
Signoran — Hur skall man få veta, om hennes för- äldrar lefver?
vände sig signoran till en kvinna, vände sig åt det håll hvarifrån ljudet kom och upptäckte en grupp, bestående af två kvinnor som satt bredvid henne på bänken.
— Jo, de lefver båda två, men har inte och tre barn, bakom stora skorstenen.
— Hvarför skriker gossen?
Han är kanske kommit ombord än.
De har saker att hålla reda på i färjan.
Jag har förlorat allt, jag, hungrig?
frågade hon och gick fram till den kom det med en djup suck, och hufvudduken äldre af de båda kvinnorna.
— Han skriker för att han fick smäll.
drogs ännu längre fram i pannan.
— Värre är det med det brutna benet, tillade hon efter Olydiga pojke, som inte kan hålla sig från re- lingen.
Snart dimper han väl i!
Till ytter- en stund.
£L * ftiu S mera visso tog modern och ruskade om sin förhoppningsfulle telning ett duktigt tag.
— Toni.
.
.
inte.
.
.
jöja.
.
.
så.
.
.
mej.
.
.
kom det under afbrutna snyftningar, och ett litet svartlockigt hufvud gömdes skamfullt i det moderliga skötet.
Signoran satte ifrån sig bleckflaskan och lyfte upp gossen på armen.
— Om du nu är riktigt snäll, skall du få så mycket mjölk du någon- sin orkar dricka och en sockerbit i hvar hand.
— Toni snäll!
Toni tycker om socker!
Hela det lilla tårdränkta ansiktet strålade plötsligt upp, och armarne fäktade i luften.
— Signora!
Den unge ingenjörn, som lik- nade Goethe i ungdomsåren, kom brådskande fram.
— Jag har sökt er öfverallt.
Ni måste komma ned under däck .och se en liten förtju- sande vacker flicka.
Hon har blifvit framgräfd ur en ruinhög först i dag och har förlorat alla sina anhöriga.
Allt tyder på att hon är dotter till rika föräldrar, ty hon vill inte dricka ur tennmugg och säger, att lakanen i sängen är för grofva.
— Gaf ni akt på hvilken skönhet, som satt bredvid kvinnan med de tre barnen?
frågade signoran, under det de banade sig väg öfver mellandäcket, där skarorna växte med hvarje minut.
— Ja, men hon verkade som den förkropps- ligade sorgen.
Hvilket uttryck af förtviflan hon hade i sina vackra ögon.
— Också • hon har förlorat alla anhöriga.
På den andra kvinnans vördnadsfulla sätt mot henne kunde jag förstå, att hon måste vara af god familj.
För resten bär hon det yttre ras- märket.
Hvilken hållning!
Och jag såg ett utomordentligt dyrbart litet diamantkors på en fint arbetad guldkedja sticka fram mellan häk- torna i den tarfliga blusen.
Nere under däcket väntade tusentals säng- platser på att bli tagna i besittning.
Oöfver- skådliga rader af järnbritsar sida vid sida.
Några hundratal voro redan upptagna af sårade och sjuka, som fyllde luften med en svag jämmer.
— Här är .det!
Den unge ingenjören stan- nade och visade på en bädd nära taket.
Mot det grofva örngåttsvaret hvilade ett barnhufvud med drag som huggna i marmor.
Några mörka hårslingor lågo ned öfver den hvita pannan, ögonen voro slutna och andhämtningen ojämn och hastig.
På bädden bredvid satt en ung man, som blifvit så utdragen på längden, att ingenting blifvit kvar för axelbredden.
Hans långa, spindelsmala ben räckte nästan ända ned till bädden inunder.
Med den mest spända upp- märksamhet följde han det sofvande barhets minsta rörelse, och oupphörligt stego honom tå- rarne i ögonen.
— Det är han, som från början tagit hand om den lilla flickan, upplyste ingenjören.
Till- sammans med oss andra var han sysselsatt med att bära ombord de som lågo på bårarne, då han kom att uppmärksamma henne.
I detsamma slog den sofvande upp ögonen.
Hvarje husmoder B a r n g a r d e r o b e n Hvarje sömmerska likaså.
bör prenumerera på &amp; &amp; ™ at ™ " JL~i * l * iiM " ' — 161 — * * 12 häften årligen.
— Mariuccia!
Ingenjören klättrade snabbt upp för järnräcket — Mariuccia, kan du hälsa riktigt vackert på den här signoran, som j a g hämtat till dig?
Den lilla flickan såg på den främmande med uppspärrade ögon: — Jag känner inte!
sade hon i tvär ton och slöt ögonen.
— Men Mariuccia, inte skall du svara så!
De svarta ögonen öppnades på nytt, och det hade kommit ett uttryck af ångest och vildhet i dem.
— J a g har ju sagt, att jag inte känner!
ropade hon och brast i våldsam gråt.
Den långe och smale böjde sig öfver den lilla och försökte alla upptänkliga medel för att lugna henne.
Han försäkrade, att hon inte behöfde hälsa på någon människa i världen, om hon inte ville det själf, att alla bara ville henne väl, att ingen ville ha henne att gråta.
Han tog fram sin klocka och sin hvisselpipa och sin nyckelring och förklarade, att hon skulle få.
det alltsammans, bara hon ville bli glad igen.
— Nycklar ger man bara till småbarn, sva- rade den lilla snyftande, men i detsamma måste hon mot sin vilja le.
— J a, det var sant, det, du är ju stora flickan.
— J a g blir tio år i vår och då skall man.
.
.
i detsamma brast hon på nytt ut i våldsam gråt.
— Mamma!
J a g vill ha min mamma!
Hvar är min mamma?
* ropade hon.
— Signora!
kallade en röst från en bädd ett par steg längre bort.
Det var ett feber- glödande ansikte, som stack fram ur en massa oredigt hår.
— Signora, här under täcket har j a g mitt lilla barn, som bara är fyrtioåtta timmar gam- malt.
Det föddes ute i det fria, och j a g har ingen mjölk att ge det.
Signoran tog emot ett litet bylte, där det framskymtade ett litet rödt och rynkigt an- sikte.
— Är det ingenting annat j a g kan göra för er?
frågade hon.
— Säg mig bara ert namn!
— Giulia.
— Signora Giulia, tag väl vara på min Lucia!
— Mariuccia — Signora Giulia lyfte upp det lilla byltet.
: — Kan du se en sådan liten söt flicka j a g har här?
Mariuccias tårar torkade som genom ett trollslag .. — Bedda picciridda!
Får j a g ha henne hos mig?
; •;.
.
• ' — Den lilla stackaren måste äta först!
Se- dan kommer vi och hälsar på dig.
— Kom snart!
Bedda, bedda!
Mariuccia kysste gång på gång på fingret och log ett det vackraste leende mot den oförstående Lucia, som höjde sig ' med att rynka på näsan.
- - Under väntan p å att flaskan skulle göras i ordning inne i apoteket begagnade sig- nora Giulia tiden till att åse, hur friska och ' sårade om hvarandra fördes ombord.
Matroser, läkare, ingenjörer, alla arbetade de i sitt anletes svett.
Här kom en uppför den långa fallrepstrappan med två tre barn i fam- nen på en gång, de två nästa förde en bår emellan sig, en annan bar en åldring, som inte orkade gå själf.
.
.
Och " jägaren ", signor Carlo, sprang ofta ned i de alltjämt nya båtar, som lade till, för att räcka en hjälpande * hand och sparade inte sin skuldra, när det gällde att lyfta bårar i höjden.
Advokaten var buller- sam och mångordig, men sträfvade- som ett lastdjur.
Hvar var ryssen?
Han syntes inte till.
Bland matroserna var det en ung, ståtlig och vacker man, som liksom utdelade glädje och godhet och hjälp åt alla håll.
Han hade ett uppmuntrande leende, ett vänligt ord för; Uppglf lifvidd (nnder armarne), midjevldd och kjollängd erhåller NI till Bder figur; fullt tillförlitliga, m o d e M r n a o. e l J e g a n t a W \ (JQnflAi * Cfn AllCT A^t g U U U C I Ä I J.
I U 1 I Ä I d • hvem som kom i hans närhet.
De små barnen — Är det nunnor här ombord?
lockade han att skratta, de gamla välsignade — J a, drottningen har för en timme sedan honom för hans starka armar och lätta grepp skickat hit ett par från sitt fartyg.
De har i lemmar, som värkte.
Mest var det barn och kommit från Malta.
åldringar, som blifvit lefvande framdragna ur Vid sidan om apoteket låg en trappa, som ruinerna.
De kunde nöja sig med mindre luft.
förde ned till afdelningen i fråga.
Ungdom och medelålder dukade lättare under.
Mr.
Houd visade på en bädd.
— Hon ligger På däcket stodo bårar i långa rader med där!
åldringar, som fyllt sina sjutti, åtti, nitti år.
En gammal kvinna med grofhuggna drag Här låg en åttioårig gumma, som fått sina ben och den rynkiga huden liksom barkad af många krossade och hade ansiktet betäckt med sår, men decenniers brännande sol räckte fram en mager, hon lefde!
Där en sjuttioårig gubbe, som hade knotig hand mot signora Giulia, som böjde sig högra axeln ur led, vänstra armen bruten och ned öfver henne.
ena kinden uppfläkt, men han skulle antagligen Det började rycka våldsamt i ansiktsmusklerna, komma att lefva.
Lefva några ensamma och och en ström af tårar sköljde plötsligt ned fattigdomens år på en plats långt från sin fö- öfver kinderna.
delseö, och han skulle komma att sofva den — Inte gråta, inte gråta!
Signora Giulia sista sömnen fjärran därifrån; fick hastigt fram en näsduk ur sin förklädsficka En efter en buros de in i operationshytten och försökte torka bort de åter och åter fram- och fördes sedan under däck.
strömmande tårarne.
— Här är mjölkflaskan, temperaturen är ännu — Säg mig, om mor förlorat sina barn eller litet för hög!
sin man.
— Skulle ni kunna skicka en läkare ned Den gamla gjorde en våldsam ansträngning under däck?
Den lillas mor ligger i feber.
och lyckades till slut få fram ordet: sju.
— Det skall j a g genast ställa om.
— Hade mor sju barn?
Endast fot för fot kunde signora Giulia komma En ny ström af tårar.
Läpparne arbetade fram öfver mellandäcket.
Öfverallt grupper af åter konvulsiviskt:.
.
.
Um.
.
.
ber.
.
.
to.
.
.
män och kvinnor och barn.
— Hette äldste sonen Umberto?
Uppe i däckssalongen fanns ingen utom den Det förtviflade uttrycket i blicken tycktes unga ryskan.
— Det här är ju alldeles miss- ge rum för ett lugnare.
Hon var visst på väg lyckadt!
sade hon.
— Man har ju ingenting att bli förstådd.
att göra.
— Har mor blifvit skild från de sina eller Signora Giulia höll på att ge luft åt sin finns någon af dem här ombord?
häpnad öfver ett dylikt yttrande, men besin- Sju.
Det kom som ett skrik.
sju.
nade sig och teg.
I stället lade hon ned den — Har mor förlorat dem alla?
lilla i knät och försökte få henne till att suga —.
.
.
Um.
.
.
ber.
.
.
to.
.
.
Um.
.. ber.
.
.
to!
på nappen.
Men det gick inte vidare bra.
Något annat än sju och Umberto kunde hon Om det lyckades med sugningen, så lyckades det icke få fram, och hvem vet, hvad hon trodde inte med sväljningen, och mjölken sipprade fram sig säga med de orden.
vid mungiporna och ned på halsen.
Inte utföll — J a g skall höra efter öfverallt, mor, om det heller mycket bättre med smält socker i här finns någon, som heter Umberto.
en näsdukssnibb.
—.
.
.
Sju.
.
.
sju.
.
.
Snyftningarne blefvo — Du är visst rent för liten, lilla Lucia, småningom svagare och svagare och efter en och j a g tycker rakt inte om att dina händer stund sänktes ögonlocken, men alltjämt runno är så kalla.
tårarne fram mellan de glesa, hvita ögonhåren.
I detta bekymmersamma ögonblick kom den En hand rörde lätt vid signora Giulias skuldra.
ene amerikanske läkaren och tittade i dörren.
— Signora, ni skulle väl inte vilja åtaga er Ett par minuter senare förde han signora att bada en liten gosse vi har här?
• Vi har Giulia med Lucia till en annan nedgång under rakt inte tid med det, och han tycks inte ha däck och fram till en bädd, där det låg en någon anhörig i lifvet.
kvinna med ett sofvande barn vid bröstet.
Signora Giulia följde med nunnan, hvars — Räcker det för en, så räcker det väl för mjuka, nedhängande dok fladdrade vid hennes två, sade hon och lade Lucia vid det andra minsta rörelse.
bröstet.
Nu var det ingen svårighet med mat- I den inre hytten stod en annan nunna lutad frågan längre.
öfver en bädd, där det låg en ung flicka med Signora Giulia böjde sig ned öfver det sof- feberglödande kinder.
(Ports.)
vande barnet.
Men det var ju den lilla flickan med det brutna benet!
Modern lyfte en smula på fliten.
Det brutna benet hade nu blifvit rätadt ut och spjäladt.
Dess ägarinna sof lika godt för det.
— Signora.
.
.
signora.
.
.
signora!
Det var nEDAN I SAMBAND med Gwens öfvértagande en gummas lallande stämma.
* \ af vår modeafdelning " Från Rue de la Paix till — Hvad vill mor?
Strandvägen " tillkännagåfvo vi, alt vi tvekats med En darrande hand räckte fram en bit tid- vår nya medarbetare träffa en öfverenskommelse, som ningspapper.
— Hon skulle väl inte kunna ge ytterligare sätter läsekretsen i tillfälle att tillgodogöra sig hennes goda omdöme, erfarenhet och stora upp- mig en smula snus?
finningsrikhet i allt, som gäller toalettens område, där — J a g skall höra efter i förrådsrummet, sva- hon är vår främsta svenska auktoritet.
Dessa Gwens egenskaper ha våra läsarinnor föröfrigt helt säkert rade signora Giulia leende.
redan s / älfva konstaterat i de artiklar hon i Idun — Men ge mig det sedan så att ingen ser signerat med sttt kända märke.
Vi påpeka ännu en det.
Gumman plirade illparigt med ena ögat.
gång, hurusom detta privilegium att korrespondera Det andra var igensvullet, och hela hufvudet med Owen i kvistiga smakfrågor och praktiska detalj- frågor är en alldeles särskild förmån ombundet med bindlar.
Iduns läsarinnor, helt visst icke minst — Vill ni följa med mig till afdelningen för för välkommen i de hem, där husmodern måste se till de svårast sjuka, missis?
frågade mr.
Houd.
att få ut det mesta möjliga af den för hemmets för- — Där ligger en gammal kvinna, som för- sköning och den egna toaletten disponibla summan.
Brefven adresseras till Crtven, Iduns re- skräckelsen delvis paralyserat.
Hon kan endast daktion, och måste åtföljas af dubbelt svars- få fram oartikulerade ljud.
Åtminstone förstår porto.
hvarken j a g eller nunnorna henne, men de är ju också till hälften engelskor.
G wens Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Bluflif 40 öre, Kjolmönster u t a n s l i p 50 öre, P r i n s e s s k l ä d n l n g 76 dre, Reform- d r ä k t 75 öre, B a r n d r ä k t m ö n s t e r 50 öre, K f a g m ö n s t e r (Pellerin) 50 0 Bro, öre, K a p p m ö n s t e r 60 a t i o n a l d r ä k t m u n s t e r 1 kr.
kr.
5 Kappmönster 60 öre, öre, N Nationaldräktmunster Mönster andra än än våra Mönster kunna kunna äfven äfven beställas beställas efter andra våra modeller.
modeller.
Beställning Bkall då då åtföljas åtföljas af af den den modell modell som som önskas.
önskas.
Priset Friset är är då då dubbelt dubbelt mot mot skall det vanliga.
— 162 — frågobyrå.
Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition åtföljd af likvid insändes till Mfistersamuelsgatan 43, Stockholm J J I / l fl 1 # 1 é?
J.
U U I I Ä l B •• 1 £ jk 1W« f \ É % ff • O f 8 Q T sfi 11 å v J I I Ö I W l Cl I U •
f ^ ^ Ml 3trand= uägetz sfrdn Que de La D ET ÄR egentligen trista nyheter jag kom- mer med midt i all denna ändamålslösa vårvinter om höga vederbörande verkligen lyckas få sin vilja fram, hvilket vi ju ännu icke veta något om med säkerhet, så tycks det som om allt det hvilket gjort det nuvarande modet till en idealförening af modern kultur och förstån- dig hygien skulle få stryka på foten för att den aldrig sinande nyhetsfloden icke ett ögonblick skall svika sin egentliga uppgift och upphof — att hålla de stora modeleverantörernas fickor i ständig och behaglig tyngd och spänning.
Ty ni bör icke glömma, nådiga fru och fröken, hvarje gång det underliga oemotståndliga i ett nytt mod rycker er med sig, att detta dock är själfva den skapande drifkraften i hvarje mod!
Allt det som varit smygande linjemjukt och förfinadt hygieniskt vill man ta ifrån oss, för att istället ge oss snibblif öfver mer eller mindre pinsamt snörda korsetter och med en massa andra oförnuftens atribut.
Att tala om en massa detaljer om det ännu alls ej färdiga modet tjänar just ej mycket till, under den när- maste månaden kom- mer det först att ta fastare form, och väl närmast får kalla panier, fast det måste då medges att benämningen är vida mer sensa- tionell än modellen.
Men hvad gör man icke för reklamen!
Trots snibblifven på de bättre klädningarne, (men därför ju icke obligatoriskt på alla bättre klädningar!)
kommer till vanligt bruk de härliga kortlifvade toaletterna utan allt för markerad midja att finnas kvar, som vi hoppas för en ganska lång framtid.
Det är i alla fall fullt säkert att sy sådana ännu, mo- dellen håller nog lika länge som en normal klädning.
Och hattarne!
Er egen största palmkruka, med respekt att säga upp och nedvänd öfver ert förtjusande hufvud, min fru!
Och garnerad med hvad ni för tillfället har för händer, det är icke mycket som icke är " alldeles förfärligt en vogue ".
För öfrigt komma nog de stora stilhattarne så småningom, och med dem en alldeles förtjusande empirekråka, som de hittade på iör en månad sedan i Paris, och som man påstår de redan ha tröttnat på där nere.
De kunna ju då för billigt pris skicka hit dem, så skola vi ta hand om dem, oss komma de att klä!
Färgerna: Hitintills gammalblått och koppar.
GWEN.
med detta vackra väder ha vi ju heller icke så brådtom med vårstassen, men dess omisskänneliga och fruktansvärda le- dande tendens är det förfärliga snibblifvet!
Och om detta vill jag i dag för er spe- ciella räkning skrifva några varningens allvarsord.
Ser ni, snörlif i och för sig anser jag vara en ur koketterisynpunkt så godt som nödvändig sak, men förstån- digt sydt och förståndigt användt, och nu är det så att ett snibblif, om det skall vara någon chic med det, absolut fordrar en mycket markerad midja, som ju på de flesta figurer icke kan uppnås utan snör- ning.
Och denna är för det första, det största tortyrmedel en modern hjärna kan utspekulera, och för det andra på annat sätt i allo ofördelaktig för utseendet Hållningen, hyn och plasti- ken fördärfvas fullkomligt af ett för hårdt åtdraget snörlif, för att nu icke tala om humöret och den glada, minen, som af många för- ståndiga människor anses vara det allra viktigaste för det kvinnliga utsendet!
Jag har sett flera modeller med snibblif, bland de hypermoderna bilder vi i dag bifoga finner ni en snibblifsklädning, som dess- utom är försedd med hvad man g^ l.
Modell Weeks.
Klädning af gammalbla brokad.
2.
Modell Buzenet.
Klädning af körsbärsfärgad voile öfver underklädning af hvitt liberty.
Isättning af crémefärgad spets.
Lif och kjol garnerade med snörmakeri i klädningens färg, svarta sidenband och knappar.
3.
Modell Rondeau.
Klädning i " menuet " - typ med kjol af spetsar och lif af pompadoursiden, Felix foto.
till ofvanstående dräkter, å 1:50 pr st., kunna erhållas från Iduns flönsterafdelning, Stockholm.
M önster — 163 —
2^-22] KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH VARGARDA (Kungl.
Hofleverantör) ÖSTMAN Imneh.
af Elisabeth Ostmans Husmo- derskars i Stockholm.
FORSCAO TILL MATORDNING FOR VECKAN 28 MARS — 3 APRIL 1909.
SÖNDAG: F r u k o s t: Smörgåsbord; lefverpastej; ä g g; mjölk; kaffe eller te med tunnrån.
M i d d a g: Färserade filéer af slätvar med kräftsås och po- tatis; stekta ripor med fransk po- tatis och salader; nougatpudding, med biskvier.
MANDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; bräckt skinka med äggröra; mjölk; kaffe eller té.
M i d d a g: Köttpudding med makaroner; giftas.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; spicken sill med stufvad p o t a t i s; kaffe eller te.
M i d d a g: Stekt svinfilé med ryska ärter; semlor med mjölk.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kotletter af kalfkyl med p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Potatissoppa; kokt sik med pefsiljesås och potatis.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord: omelett med fiskstufning (rester från onsdag); mjölk; kaffe eller te.
M i d - el a g: Ärter med fläsk; tunna pann- kakor med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ägg med skinksås; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Pepparotskött med po- t a t i s; saftsoppa med skorpor.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; kokt sill med smör och ägg samt p o t a t i s; kaffe eller te.
M i d d a g: Kokt fläskkorf med stufvade turska bönor; smörgåspudding med vispad grädde.
HAFREGRYN o HAFREMJÖL Vid beredningen bortalipas Icke — såsom ofta sker för att gifva grynen hvitare färg — den gulaktiga, nä- ringsrika proteinhinnan.
Genom bevarande af denna blifver gröten mera nä- ringsrik, finsmakande och fast (ej lös och slemmig).
Oks.
Dan extra kvalitén i paketorna.
tet skares i bitar, lefvern torkas och drifves tillika med köttet 4 ggr.
ge- nom köttkvarnen, stötes därefter i sten- mortel med trästöt och passeras genom sikt.
Späcket eller tryffeln skares i fina tärningar.
Skorpblandningen ned- röres teskedsvis i farsen, hvarefter späcket eller tryffeln nedröres till- lika med ansjovisaåsen och kryddorna.
En bleckform beklädes med tunnt skurna späckskifvor, färsen lägges däri och får koka med t ä t t slutet lock omkring 2 tim. i 1 vattenbad.
Pastejen uppstjäipes efter / 2 tim., skares då den kallnat, i tunna skifvor och serve- ras till smörgåsbordet.
F ä r s e r a d e f i l é e r af p l ä t v a r (f. 6 pers.).
IV2 kg- slätvar, 1 msk.
salt, 1 tsk.
ättika.
F i s k f ä r s: V2 kg.
gädda, (210 gr. skrapadt fiskkött), 125 gr. godt smör, 20 gr. hvetemjöl, IV2 del.
tjock grädde, 1 B-ss, 1 äggula, V2 msk.
salt, 1 knifsudd ' hvitpeppar, 1 tsk.
socker, kräftstjärtar eller tryffel.
RECEPT: T i l l k o k n i n g: 2 msk.
smör (40 L e f v e r p a s t e j (f. 10 pers.).
3 hg.
gr.), IV2 lit-, fiskbuljong (kokt på huf- kalflefver, 55 gr. kalfkött, 55 gr. späck vud och ben af slätvaren), 2 del.
eller 1 l i t e n J burk tryffel, 2 ägg, V-U franskt vin.
del.
grädde, / 2 del.
s t ö t t a skorpor, 3 Till garnering: Kräftstjärtar tsk.
ansjovissäs, Va msk.
salt, V * tsk.
eller tryffel, champinjoner, persilja.
hvitpeppar, 1 knifsudd muskot, 1 tsk.
B e r e d n i n g: Fisken rensas, sköl- socker, V&lt; tsk.
stötta nejlikor.
jes väl och torkas med en fiskhand- duk och skares längs efter i fyra filéer T i l l f o r m e n: l 1 / hg.
späck.
B e r e d n i n g: Lefvern sköljes och med en spetsig knif.
Skinnet bortskäres får ligga i vatten 1 / 1 tim.
De s t ö t t a nätt, så a t t filéerna ej skadas, hvar- skorporna läggas i grädden uppvispad efter dessa bultas försiktigt med en med äggen och få stå a t t svälla.
Köt- fuktig klubba.
Filéerna sköljas, in- gnidas med salt och ä t t i k a och få ligga 2 tim. På hufvud och ben kokas buljong.
Det milda oremelika lödder iom utmärker Till färsen urtages gäddan, sköljes väl och torkas med en fiskhandduk.
Den fläkes och fiskköttet skrapas fint, intet fjäll eller ben får medfölja.
Fisk- köttet blandas med smöret och massan stötes i stenmortel, tills den är fin utgör loke blott substanserna af de utsök- och sammanhängande.
I ett fat blan- mjölet, grädden, äggen och kryd- taste fettämnen utan därjämte balsamiskt- das dorna.
Denna blandning inarbetas mat- antiseptiska essencer af högsta betydelse för skedsvis i färsen, som bör arbetas om- h u d s k ö n h e t, hvarigenom huden blir sam- kring Vi tim.
Filéerna torkas ånyo med en duk och putsas så a t t de metsmjuk, smidig och vacker, hyn ren få vacker form, betäckas med ett_ 2 och klar, hals och händer hvitaoch mjuka.
cm.
tjockt lager fiskfärs.
I färsen in- Högsta utmärkelse: Guldmedalj i Norrkö- stickas några kräftstjärtar eller tryf- felbitan ping 1906.
En långpanna smorjes med kallt smör, TEKN. A.-B0L.
FLORA, GEFLE.
I fiskfiléerna iläggas och betäckas med Florodol-Tvålen A N N O N S E R skola vara Inlämnade till Bildad, musikalisk flicka, Expeditionen senast fredag för att högst 25 år, som för en liten pigg, välartad 3-åring tror sig kunna vara kunna införas i följande veckas num- en förstående vän och lekkamrat på mer.
samma gång som en kärleksfullt all- varlig uppfostrarinna, får plats a t t fö- restå änklings hem.
Måste vara frisk, äga godt lynne samt sinne för hem- mets skötsel.
Tjänarinna finnes.
Ut- förligt svar med uppgift rörande fa- milj, ålder, kompetens, lönepret.
och ref. samt med foto.
till » Officershem », Th. Tjäders Byrå A.
B., Sthlm, där närmare upplysningar kunna erhållas.
LEDIGA PLATSER Befattningen som Vid husmoder blir vid Sabbatsbergs sjukhus blifver ledig den 1 juni d. å. Aflöningsförmåner äro 800 kronor med 2 ålderstillägg å 100 kr.,fri bostad och kost.
I husmoderns skyldigheter ingå a t t handhafva sjuk- husets inventarier och a t t öfyervaka sköterskeelevernas praktiska utbildning.
Ansökning med uppgift om ålder, före- gående tjänstgöring ooh ref. kan in- lämnas före den 1 april d. å. till STTBBLSEK.
BARNSKÖTERSKA, frisk, ordentlig o. pålitlig samt fullt hemma i allt som er- fordras för späda barns skötsel, helst ej under 25 år, får plats 1 april på landet.
Sådan som genomgått kurs i barnavård har företräde.
Svar med be- tygsafskrifter ooh foto.
jämte uppgift på lönepret.
till » Sköterska » Postbox 15, Kinna, Yästergötl.
Högre Elementarskolan i likkor, Helsingborg.
Till ansökning ledig kungöres härmed en ordinarie lärarinnebeställning med undervisningsskyldighet, äfven på högre stadiet, i tyska, matematik och natur- kunskap.
Tjänsten tillträdes vid nästa läsårs början.
Kompetens: Högre L ä rarinne seminarium eller däremot sva- rande utbildning.
Lön 1,500 kr.
jämte pensionsbidrag.
Ansökningar torde före den 30 mars tillställas Doktor Knut Wintzell, läroverkets rektor.
ett smörbestruket papper.
Fiskbuljon- jongen ihälles försiktigt jämte vinet och filéerna få sakta koka ofvanpå spisen omkr. 10 min.
De upptagas med hålslef och uppläggas på bruten ser- vett samt garneras med kräftstjärtar eller tryffel, små frästa champinjon- h a t t a r och persilja.
Till fisken serveras holländsk eller " fransysk sås.
A n m.
På samma sätt kunna sjötunga och gös anrättas.
N o u g a t p u d d i n g (f. 8 pers.).
1 hg.
sötmandel, 2 hg.
spanska nötter, 1 helt ägg, 2 äggulor, 210 gr. strösoc- ker, 5 del.
tjock grädde, 6 1 / 2 blad gelatin.
B e r e d n i n g: Mandeln skållas och hackas fint tillsammans med de ska- lade nötterna.
Ägget och äggulorna vispas väl i en bål.
Sockret lägges i en smord och något varm tackjärns- panna och röres med träslef öfver el- den, tills det är smält.
Då tillsättas mandeln och nötterna genast och mas- san får ett uppkok samt hålles på de uppvispade äggen.
Massan röres därefter tills den är fullkomligt kall.
Grädden vispas till hårdt skum och tillsättes.
Sist nedröres det sköljda och i 3 msk.
varmt vatten utrörda gelatinet.
Massan hälles i en vacker a la daube- form, sköljd med kallt vatten och be- strödd med strösocker.
Formen ställes på is eller på kallt ställe omkr. 2 tim.
Då puddingen skall stjälpas upp lossas den från kanten med en frukt- knif och stjälpes upp på tårtpapper på flat glasskål samt garneras med biskvier.
Köttpudding med makaro- n e r (f. 6 pers.).
F ä r s: 6 hg.
benfritt oxkött, 1 hg.
späckfläsk, 2 ägg, 2 — 3 kkp.
grädd- mjölk, 1 V2 kkp.
s t ö t t a skorpor, 1 msk.
salt, / 2 tsk.
hvitpeppar.
M a k a r o n e r: 2 kkp.
idealmakaro- ner, 2 lit.
vatten, IV2 msk.
salt, 3 msk.
smält smör (60 gr.).
T i l l f o r m e n: V 3 msk.
smör (10 gr.), 2 msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Köttfärsen beredes på vanligt sätt.
Makaronerna sköljas i kallt vatten, påsättes i kokande sal- t a d t vatten och få koka, tills de är o mjuka då de upphällas i durk- slag och nedläggas i en kastrull i hvil- ken smöret är smält.
De omskakas väl, En puddingform smörjes med kallt smör och beströs med stötta skorpor.
Köttfärsen och makaronerna nedläg- gas hvarfvis i formen.
Det första och sista hvarfvet skall vara färs.
Pud- dingen gräddas i vattenbad i ugnen omkr. IV2 tim.
Den serveras med steksås eller skiradt smör.
S t u f v a d p o t a t i s (f. 6 pers.).
IV4 lit.
kokt kall potatis, 2 msk.
smör (40 gr.), 2 msk.
mjöl, 4 kkp.
god mjölk, 2 msk.
finhackad persilja, salt.
socker, hvitpeppar.
B e r e d n i n g: Potatisen skalas och skares i tunna skifvor.
Smör och mjöl sammanfräsas, mjölken tillsättes litet i sänder och såsen får koka under rör- ning 15 min.
Den afsmakas med per- siljan och kryddorna.
Anm. 1 stället för persilja kan BOSATT- erhållas förmånligast genom s. k. Bosättningsförsäkring Fullständiga bosättningar för 2 k 3 rum och kök till Kr.
1,600, 1,800, 2,000 o. s. v.
OBS.!
10 å r s a m o r t e r i n g.
Begär prospekt och u p p l y s n i n g a r.
Separatutställning omfattande ett 40-tal rumsinteriörer är anordnad i våra lokaler uti egendomen 24 A Grefthuregatan (f. d. Tattersall).
Nordiska Kompaniet STOCKHOLM.
litet finhackad rödlök användas.
Lö- och de till h å r d t skum slagna ägg- ken fräses väl i smöret, innan mjölet hvitorna nedskäras.
Smeten hälles i en med kallt smör smord och brödbe- tillsättes.
strödd omelettpanna och gräddas ljus- O m e l e t t m e d f i s k - o c h s p a r - gul i ordinär ugnsvärme.
risstufning (f. 6 pers.).
Stufningen lägges på ett rundt serve- S t u f n i n g: 5 hg.
gädda, vatten, V2 ringsfat och omeletten stjälpes genast msk.
salt, V2 tsk.
ättika, 1 / 2 burk öfver.
omelettsparris, 2 msk.
smör (40 gr.), 3 msk.
mjöl, sparrisspadet, 2 del.
fisk- S m ö r g å s p u d d i n g (f. 6 pers.).
7 spad, 3 del.
tunn grädde, salt, socker, tvåöres mandelbröd, 2Vs msk.
smör (50 hvitpeppar.
1 äggula.
gr.), 1 ägg, 3 kkp.
god mjölk, 3 kkp.
O m e l e t t: 5 ägg, 5 del.
god grädde, äppelmos.
1 tsk.
hvetemj öl, V4 tsk.
salt, 1 U Till ä g g s t a n n i n g e n: 3 ägg, tsk.
socker.
2 del.
tunn grädde, 2 del.
mjölk, salt, Till pannan: 1 tsk.
smör, 1 socker.
msk.
s t ö t t a skorpor.
T i l l f o r m e n: tyg msk.
smör (10 B e r e d n i n g: Gäddan urtages, sköl- gr.), 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
jes väl och torkas med en fiskhand- B e r e d n i n g: Mandelbröden klyfvas duk samt ingnides med V msk.
af och på ena sidan bredes smör.
Ägget saltet och ättikan.
Den nedlägges i vispas med mjölken och häri blötas varmt vatten, tillsatt med resten af bröden väl, men få ej falla sönder.
saltet och får koka tills fenorna lossna, En pajform smörjes med smör och då den upptages och skinnet afdrages beströs med stötta skorpor.
Formen genast.
När fisken är kall, urbenas beklädes på botten och kanterna med den och skares i små tärningar (Öf- smörgåsar (med smörsidan upp) — verblifven fisk kan äfven med fördel därpå lägges ett hvarf äppelmos, så användas).
åter smörgåsar, därefter resten af äp- Smör och mjöl sammanfräsas, sparris- pelmoset och sist resten af smörgå- spadet och gäddan tillsättas litet i sarna.
Äggen och mjölken samman- sänder under ständig rörning.
Såsen vispas och äggstanningen afsmakas får koka 10 min., hvarefter den af- med.
litet salt och socker samt hälles smakas med kryddorna och afredes med öfver puddingen.
Denna insattes i or- den uppvispade äggulan.
Fisktärnin- dinär ugns värme a t t grädda, tills den garna samt den sönderskurna sparri- fått en vacker gulbrun färg.
sen iläggas och styfningen hålles varm Puddingen serveras af svalnad, med i vattenbad, medan omeletten gräddas.
vispad grädde.
O m e l e t t.
Äggulor och hvitor skil- jas.
Äggulorna vispas tillsammans med mjölet, saltet, sockret och grädden SUNDSVALLS ENSKILDA BANK 4 Fredsgatan, Stockholm.
Sparkasseränta 3 7 s %• Förvaringsfack, åfshyra från 15 kr.
Uddevalla elementar- läroverk för flickor blifva till nästa läsär trenne lärarinne- platser lediga: 1) Med undervisningsskyldighet i svenska, geografi och historia på hög- sta och mellanstadiet.
Kompetens: Högre Lärarinneseminarium.
Lön 1,400 kronor.
2) Med undervisnings skyldighet i handarbete.
Kompetens: Lundinska slöjdkursen samt Handarbetets Vänners lärarinnekurs.
Lön 900 kronor.
3) Med undervisningsskyldighet i Förberedande afdelningen.
Kompetens: Småskolelärarinneseminarium.
Lön 900 kronor.
Till alla tre platserna bidrag Lediga platser vid Tranås till pensionsafgift.
3-klasslga Högre Folkskola.
Ansökningshandlingar jämte läkare- El.
o. andre lärare (manlig eller kvinn- betyg torde före den 10 april in- lig) med undervisningsskyldighet huf- sändas till föreståndarinnan.
vudsakligen i modersmål, historia och Styrelsen.
geografi.
Lön 1,700 pr år.
Språklärarebefattningen (manlig eller kvinnlig) med tjänstgö- ringsskyldighet i tyska, engelska ooh erhåller plats å välrenommerad foto- franska språket.
Lön 1,300 kr.
Ansökningar insändas före 1 maj till grafiatelier den 1 april.
Svar med foto.
under märke » Frielev », Gumselii Annons- ordf. i styrelsen, adr.
Tranås.
__^ BÄTTRE flicka, enkel och anspråkslös, byrå, Malmö.
som med husmoderns hjälp utan jung- EN frisk, bildad, hjärtegod och redbar fru vill sköta ett hem där 2 barn fin- flicka, helst yngre, som kan ooh vill nes, får plats i tjänstemannafam.
på åtaga sig att sköta ett litet hushåll landet den 1: sta april.
Anses som för en ensam dam får plats i vår.
medlem af familjen.
Upplysningar^ läm- Svar med betyg eller ref., foto.
ooh nas om rek.
och löneanspråk insändas löneanspråk » Vacker trakt », Iduns exp.
till » Nerike », under adr.
S. Gumaälii EN bättre flicka önskas som hjälp i Annonsbyrå, Stockholm f. v. b. hemmet.
Reflekterande härå torde vara I tjänstemannahem i Uppsala, litet hus- något kunnig i sömnad.
Svar märkt håll, får bildad flicka, kunnig i matl.
» Familjemedlem » torde jämte lönepret.
plats.
Nya Inack.-Byrån, Brunkebergs- och foto.
insändas under adress Ar- vidsjaur.
gat.
3 B, Sthlm.
nästa läsår plats ledig för en lärarinna med undervisningsskyldighet i matematik, äfven på högsta stadiet, mo- dersmålet i klass VI, tyska och geo- grafi på lägsta stadiet.
Kompetens: Högre Lärarinneseminarium eller fullt motsvarande.
Begynnelselön: 1,400 kr.
Bidrag till pensions- och sjukkasseaf- gifter.
Ansökningar, åtföljda af läkare- betyg och ställda till läroverkets sty- relse, torde senast den 31 mars in- sändas till föreståndarinnan.
Frielev — 164 — FÖR en enkel, anspråkslös flicka, nå- got kunnig i matlagning, finnes god plats ledig den 24 april d. å. å en större egendom i närheten af Helsing- borg, mot lön.
F å r anses som fa- miljemedlem.
Svar till » N.
N. », Helsing- borg p. r. Sinnessjukvård.
Några friska och ordentliga flickor, öfver 20 år, kunna få anställning som elever vid Uppsala Asyl.
Villkor: 20 kr.
i mån.
jämte allting fritt, utom beklädnad.
Efter ett års fullgod tjänst- göring erhålles 28 kr.
och allting fritt.
Ansökningar åtföljda af skol-, frejde- o. tjänstebetyg insändes till Asylläkaren, Uppsala.
EN skicklig, ordentlig och van hus- jungfru, som kan åtaga sig fin bords- uppassning, bykar, strykning (ej stärk- saker) och mangling och för öfrigt har ett godt och städadt sätt, kan få god plats på bruksherregård 24 april.
Adress » Godt hem », Hellestad p.
r., Östergötland.
BÄTTRE flicka erhåller plats som barnfröken för två barn i svensk in- geniörsfamilj bosatt i Norge.
Svar med alla upplysn.
till fru Elvira Erasmie, Herrljunga.
Barnkär lärarinna får plats vid Margarethahemmet, som vårdar fallandesjuka barn, l i s t a sept.
1909.
Sökanden bör äga vana vid sin- nesslöas undervisning i såväl teoretiska ämnen som slöjd, både för gossar och flickor, särskildt väfning.
Lönen 420 kr.
och allting fritt samt utsigt till pension.
Vidare upplysningar lämnar föreståndarinnan, som äfven mottager ansökningar t. o. m.
30 april under adr.
Margarethahemmet, Stockholm 8.
Ansökan bör vara åtföljd af präst-, lä- kare- och tjänstgöringsbetyg samt foto.
ANSPRÅKSLÖS flicka, villig a t t jämte annan flicka deltaga uti alla i ett hus- håll förekom, göromål hos tjänsteman- nafamilj, där jungfru ej finnes, erhåller nu genast plats å norrländsk lands- bygd.
Lön 180 kr.
för år.
Svar märkt » Familjemedlem, Norrland », Iduns exp.
Lärarinna från franska Schweiz önskas för som- marmånaderna.
Ansökan jämte foto., torde sändas till fru J o h a n Ekman, Nya Allén 5, Göteborg.
Barn / ungfru, helst sykunnig, får plats 24:de april i offioersfam.
i Linköping.
Hög lön.
Be- och rek.
sändes till fru Elin Ros, enkel, musikalisk, erhåller genast plats tyg Klostergat.
4, Linköping.
till Norrland.
Sv.
t.
» Genast », Iduns exp.
Barnfröken,
