# ID: svediakorp-per1818
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1909
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,292
# sentences: 1,174
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 10 (1157) SÖNDAGEN DEN 7 MARS 1909.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N 22:DRA ÅRG.
NORDLING.
De nygifta bebo nu ett vackert och konstnärligt inredt hem vid Upsalagade, och där har författaren, i hägnet af sin nyvunna lycka, redan börjat fördjupa sig i ett intensivt litterärt arbete.
Till våren utkommer sålunda en novellsamling af hans hand, till julen ämnar han publicera en omfångsrik stockholmsroman, och på höstsidan " be- räknar han att vara färdig med ett skådespel, helaftonstycke.
" Jag har aldrig varit v sådana arbetstag, " skrifver han i ett bref till en af sina vänner i hemlandet, " men någon gång skiner ju solen för enhvar. "
Henning Bergers raska och träffsäkra skildringskonst har ju redan eröfrat en stor läsekrets här hemma, och de gynnsamma förhållanden, under hvilka han nu får ge sig det litterära arbetet i våld, skola helt säkert bidraga att vidga och fördjupa innehållet i hans blifvande produktion.
Köpenhamn är föröfrigt en stad, där en nordbo kan trifvas och arbeta, om han utöfyar konstnärens yrke.
Och för en författare torde det vara af • en viss nytta att se sina landsmän på något afstånd, me- dan han skildrar dem.
Man behöfver gå på andra sidan gatan för att kunna iakttaga arkitekturen på sitt eget hus, och ens egna fönster bli dessutom mera måleriska, sedda från grannens hem.
De vackra porträtt, Idun i dag har nöjet bringa af de nygifta, äro tagna: fru Bergers af Henning Jensens Dötre i Köpenhamn, ' hennes makes af Ferd.
Flodin, Stockholm.
I SLOTTSKIRKEN i Köpenhamn vigdes den 2 dennes, författaren Henning Berger och fröken Karen Wedel, dotter till Notarius publicus Wedel och hans maka, född Gude.
" Ysails " och " Synda- flodens " diktare har genom detta äktenskap kommit i nära förbin- delse med en af Danmarks mera bemärkta släkter, hvarifrån utgått flere konstnärliga förmågor, hvilkas namn blifvit prydnader för dansk kultur.
En broder till den svenska författarens hustru är porträttmålaren Herman Wedel, som slog igenom med ett porträtt af sin syster, hvilket nu hänger på danska Nationalgalleriet.
En annan släkting är litteraturhistorikern Valdemar Vedel, hvilkens bok " Svensk romantik " på ett lika spirituellt som sakrikt sätt ställer den gustavi- anska tidens litterära Sverige i kritisk belysning, på samma gång som författaren afslöjar sig som en varm vän af svensk odling.
Hvad fru Karen Berger själf beträffar, har hon vunnit ett ansedt namn som en af Danmarks allra bästa pianister.
Elev af Stockmar och Neruda, prisas hon särskildt såsom själfull tolkarinna af Chopins musik.
Vid bröllopsmiddagen, hvilken ägde rum i all stillhet i brudens föräldrahem, utgjordes de svenska gästerna af författaren Hjalmar Söderberg och skulptören Carl Eldh.
år!
Hur varligt ha de ej gått fram öfver hen- kan komma till sin rätt, där en god och bildad nes hufvud och hur ha de ej låtit hennes själ kvinna för spiran.
och sinne få bibehålla sin ungdomsfriskhet och Och när tunga moln förmörkade hennes him- spänstighet.
Vår har det alltid synts mig vara mel, då framträdde det djupa allvar, som all- både i hem och hjärta hos Adéle Ljunggren.
tid utgjort grunden i hennes karaktär.
Hon Vår tidigare än annorstädes bland hundratals bar de pröfningar, som en lång tid lades på sippor i trädgården, solig vår i den vackra mur- hennes skuldror, ödmjukt och stilla, aldrig glöm- grönsbeklädda salongen och vår framför allt i mande den stora lycka, som en gång varit hen- hennes rika hjärta, som alltid klappat varmt nes, och därför ur stånd till ett bittert ord, då och förstående för både unga och gamla.
den svunnit.
En dansk författare säger i en af sina skrif- Det har så många gånger de senaste åren skrifvits om den stora roll det Ljunggrenska ter: " Der existerer en Hjemmets Aand, som hemmet under nära ett hälft sekel spelat i Lund, svinger sin Tryllestav over alla dem, der t r a - der ind over Toerskelen, " och den trollstafven då många studentgenerationer samlades omkring har visat sig vara af rent guld i hennes hand sin inspektor och rektor, den gustavianskt spi- rituelle Gustaf L., men då var det ock som som fört den i det gästfria och vördade gamla Ljunggrenska hemmet.
LADY LEILA.
det visade sig, hvilken utmärkt maka och hus- mor han hade vid sin sida.
Hur väl förstod hon ej att sekun- dera hans lifliga och rörliga temperament med sitt älskvärda lugn och sin blida vänlighet, ofta med ett varmt ord, ett hjärtligt omdöme mildrande ett skämt, som kanske blifvit en smula för uddigt.
Vid fester eller ihvar- dagslag, när helst man haft den glädjen att vara bland gäs- terna därstädes, all- tid har man mötts — och mötes ännu — af den fläkt af för- fining, den stilla vär- dighet och den varma hemtrefnad, som blott LJUNGGRENSKA GÅRDEN I LUND.
Adéle Ljunggren, född Ehrensvärd » D ET ÄR FÖDELSEDAGSFEST den 10 mars i det gamla hemmet vid Mårtenstorget i Lund.
Vänner från när och fjärran, barn och barnabarn komma med famnen full af blommor att bringa sin hyllning åt professorskan Adéle Ljunggren, som i dag fyller åttio år.
Åttio den rätta stunden ".
" Den rätta boken i Å P.
A. NORSTEDT &amp; SÖNERS förlag har * * • för kort tid sedan utkommit en bok med titeln " Bibliotek och folkuppfostran; anteckningar från en studieresa i Amerikas förenta stater. "
Denna bok, hvilken vår anmälare här nedan behandlar, har till författare fil d:r fröken Valfrid Palmgren och utgör en redogörelse öfver hennes med statsanslag för något år sedan företagna studieresa i Amerika.
Doktor Palm- gren, som tog sin grad år 1905 ock först varit verksam som språklärarinna i Palmgrenska samsko- lan, utnämndes samma år till amanuens vid K. Bib- lioteket i Stockholm, hvilken befattning hon fort- farande bekläder.
@ &lt; &amp; DESSA DAGAR, då en våg af harm öfver den smartness, medels hvilken sluga ge- schäftsmakare lyckats kolportera ut hundratu- sentals exemplar af förbrytare- och sensations- litteratur bland ungdomen, går fram öfver lan- det, kommer man mer än någonsin att tänka på, huru litet därmed är vunnet, att ett högt procenttal inom ett folk är läskunnigt, då detta procenttal sedan stannar vid läsningen af min- dervärda saker.
Och det är just, hvad som oftast är förhållandet.
" Lämnar man den stora massan åt sig själf, " yttrar en af de.
främsta auktoriteterna på folkbildningens område i Tysk- land, Heinrich Wolgast, " så läser den ingen- ting annat än tidningen och kolportageromanen. "
Men då må man väl fråga sig, om det resulta- tet motsvaras af allt det arbete, som under skolåren nedlagts på modersmålsundervisnin- gen.
Nu kan man ju invända, att då vi här i Sve- rige släppa ifrån oss våra folkskolebarn redan i 12-årsåldern, vi knappast kunna hinna att hos dem tända håg för ädel läsning, och att det därför är alldeles naturligt, att många af dem skola bli passionerade läsare af t. o. m. den värsta arten af kolportagelitteraturen, förbry- tarehistorierna.
Men kan man då ej göra nå- gonting för att hindra, att så sker?
Ha vi helt enkelt rätt att, då vi se, huru många offer denna litteratur kraft bara på .några månader hos oss, slå oss till ro med tanken, att på flera håll cigarrhandlarna stängt sina dörrar för distri- butörerna och att billiga häftesserier af god litteratur komma att ges ut?
Jag tror inte det.
För det första finns det hundrade utvägar att insmuggla böcker i hem- men — just i dessa dagar öfversvämmas en stadsdel i Stockholm af halfstora pojkar, som, då de bli hindrade att komma in i våningen, kasta in i köken några exemplar af en afläg- gare af Nick-Carter-litteraturen, " Den röda mas- ken ", högsensationell folkroman — och vidare ha redan tusentals pojkar genom läsningen af ett 40- eller 60-tal " bloddrypande " häften fått sin smak så förskämd, att kraftiga impulser uti- från måste komma till dem, om de ej skola vandra vidare på det sluttande planet — sma- kens totala fördärfvande.
Ett — nej, flera — svar på frågan: Hvad skall man göra?
en fråga, som Folkbildnings- förbundet väl först och främst bort ta upp, fin- ner man, synes det mig, i ett nyutkommet ar- I PÄRMAR DOKTOR V A L F R I D P A L M G R E N.
F. Modin foto.
i I d u n 1908 och f ö r e g å e n d e år Kunna erhållas i närmaste bokhan- tillhandahållas till följande priser: Iduns pärmar, röda med guldtryck ... 1: 50 del eller direkt från Iduns expedition, IdunsRomanbibliotek, rödaellergröna 0: 50 om rekvisition och likvid i postanvisning Iduns Hjälpreda, röda eller gröna ... 0:50 insändes.
;: j •
^p bete af doktor Valfrid Palmgren, Bibliotek och folkuppfostran, en bland de intressantaste, mest läsvärda böcker, som kommit ut på länge.
Jag undrar, om ej titeln rent af verkar litet förbluffande på den stora, svenska allmänheten.
Bibliotek — det är stora, höga rum med böcker, som bildade människor ha mycken nytta af, i synnerhet när de " ska ta examen ", och med högtidliga, tystlåtna, hyggliga,, men betydligt stela bibliotekarier, till hvilka man aktar sig att ställa ej genomtänkta frågor — biblioteken, gripa de verkligen så in i menige mans lif, att de kunna sägas spela någon väsentlig roll i folkens uppfostran?
Men det är ej heller biblioteksförhållanden i Sverige, som skildras, utan i Amerika.
Och så häpnadsväckande stor är skillnaden med afse- ende på dessa institutioner här och i det land, inför hvars unga kultur vi ofta antaga högdragna miner, att man förstår den jämförelse — föga smickrande för oss — som doktor Palmgren på ett ställe uttalar: " Det förefaller mig ", säger hon, " som om vi stode lika långt efter Förenta staterna i såväl uppfattningen af biblioteksfrå- gan som dess praktiska tillämpningar, som t. ex. spanjorer och portugiser stå efter oss, när det gäller skolväsendet. "
Sant är naturligtvis, att i fråga om Amerika den nationella självbevarelseinstinkten måste spela in härvidlag i en annan grad än hos oss.
Bakom allt det arbete, som t. ex. de bibliote- karier utföra, hvilka förse de fattiga hemmen i exempelvis New-Yorks italienska kvarter eller illa beryktade kinastad och Pittsburgs neger- område med valda boksamlingar, står den af alla amerikanska fosterlandsvänner insedda nöd- vändigheten att svetsa ihop till ett helt dessa till härkomst och kultur vidt skilda element.
Men detta är dock ej det enda skälet till det amerikanska biblioteksväsendets höga stånd- punkt.
Orsaken har man lika mycket att söka i detta folks starka tro på bokens makt och betydelse.
Karaktäristiska i detta afseende äro några ord af den store reformatorn af Ameri- kas uppfostringsväsende, Horace Mann: " Stode det i min makt ", säger han, " skulle jag strö böc- ker öfver jorden, som man sår hvete på de plöjda fälten. "
Därför kommer i Amerika, kan man säga, biblioteket till medborgaren, om denne icke tänker på att eller icke kan komma till biblio- teket.
Därför utsändas små boksamlingar öfver hela landet, t. ex. " till hvarje bondgård eller landthem, hvarest ett större antal människor äro samlade, hvarje grufsamhälle, hvarje järn- vägsbygge, hvarje grupp af timmerhuggare ute i de stora skogarna, till personalen på båtar och tåg, som för hvarje resa tillryggalägga en längre vägsträcka, kort sagdt till hvarje plats, där ett antal personer finnas, som önska böcker i och för studier eller till förströelse.
1 som- liga stater finns det, " fortsätter doktor Palm- gren, " en samling böcker, som är uteslutande afsedd att i form af vandringsbibliotek sändas till fängelser, arbetsinrättningar och korrektions- anstalter af olika slag, och jag hörde flerstädes gripande berättelser om det goda inflytande böckerna utöfvat på sådana ställen, för att ej tala om den glädje de där beredt. "
Det är också därför det amerikanska biblioteket börjar redan med det lilla barnet, som kan glädja sig åt en vacker bilderbok, ty endast genom-att tidigt vänja gossen och flickan att umgås med bibliotekets böcker kan man ingjuta i dem håg till ett träget begagnande af dessa skatter.
Och om man i Amerika i allmänhet skattar bokens betydelse högt, så betonar man denna sak all- deles särskildt i fråga om ungdomsläsning på egen hand.
" De böcker, som ungdomen läser för nöjes skull, göra mera för att dana karak- Använd endast KOCKUMS tären och för att höja och sänka idealen än skolböckerna. "
Jag föreställer mig, att mången här i vårt land kommer med en invändning.
Ha vi inte hos oss för det närvarande vida mera behof af att ungdomens uppfostran lägges om i mera praktisk riktning?
säger man.
Är ett ord om ungdomens tillvänjande vid boken lämpligt just nu?
— Det ligger rätt mycken sanning i detta påstående, och jag är den sista att vilja för- neka betydelsen af att vår tids barn och ung- dom lära sig att använda sina händer, att hjälpa till med hemsysslor o. d.
— Men när man nå- got litet tagit kännedom om, i hvilken utom- ordentligt klok, praktisk riktning de amerikan- ska biblioteken arbeta, huru ytterst väl valda alla volymerna äro i detta " de öppna hyllor- nas " förlofvade land, hur de med sin verksam- het klart sikta på att komplettera icke blott skolans, studiekursens, universitetets arbete, utan också att hjälpa och stödja den praktiska gärningen, hur med ett ord det alltid är fråga om att komma - med den rätta boken i den rätta stunden, då får man bestämdt en annan syn på saken.
Eller känner man sig inte rubbad i sin position, då man får höra t. ex. att där barn- afdelningen i ett amerikanskt bibliotek slutar, en särskild ungdomsafdelning vidtar och att ur- valet i båda dessa är grundadt icke blott på god litterär smak, utan på ingående studier af hvad barn och ungdom tycker om, vill läsa.
Eller när man hör, hvilket stöd biblioteken lämna de skolor, som ej ha råd att lägga sig till med stora boksamlingar — huru de då sända stora klassbibliotek, hvilkas sammansätt- MARIE-LOUISE GAGNER.
Mitt första författarskap.
M ED DEN RUBRIK, redaktionen angifvit här ofvan, torde väl afses försök så ti- diga, att de sluppit offentliggörandets elddop?
De tillhöra således det fördoldas värld.
Att lyfta en smula på dess slöja kan ju i vissa fall vara tillåtligt, ja, just för en författare rent af nödvändigt.
Att därvid tarfvas både ärlig- het och takt, får man ju tidt och ofta påmin- nelser om.
Men bevars, när det bara är en själf det gäller, må väl blygsamheten, jag me- nar blygheten vika för dristigheten.
Om det nu kan roa någon.
Mitt första diktförsök bestod — jag nödgas medge det — i ett slags efterbildning af be- undrade mönster.
Diktarens späda ålder får räknas som ursäkt.
Jag skref tio år gammal en skildring af- en resa till nordpolen.
Ingen annan än jag har läst den — den tillkom ute- slutande för eget nöje; dess hufvudparti af- handlade provianten för den arktiska expeditio- nen, och där fattades hvarken käx, johannis- bröd, chokladcigarrer eller sockerdricka, smul- tronpunsch och porter.
Den unge äfventyrs- skildrarens svaghet för porter berodde på, att han ordinerats att dricka ett kvarts glas af denna dryck före middagen.
Till nordpolen hann berättelsen aldrig — det är nu för sent att göra något åt den saken.
— Ett par år senare hade jag lärt att inskränka min pennas utflykter till poem af naturlyrisk och privat satirisk art, gillade och kärleks- fullt bevarade af goda, äldre bröder.
Jag känner mig emel- lertid icke frestad att i detta sammanhang citera något däraf.
Därjämte • förtrodde jag åt anteck ningsboken upplefvelser och iakttagel- ser, hvilka onekligen kommit till nytta i senare diktverk — jag har nog allt fram gent skäl att hedra dessa tolfåringens memoa- rer med bearbetarens tacksamma, om ock litet kritiska uppmärksamhet.
Omkring 14 — 15-årig djärfdes jag pröfva den dramatiska formen.
En femaktare om den heliga Birgitta och den oheliga drottning Johanna vann min språklä- rares uppmuntrande bifall — såsom läspjäs.
För teatern — jag ägde nämligen en dylik, sinnrikt egenhändigt byggd af papp, med pryd- lig silkespappersridå och växlande fonddekora- tioner — för denna scen skref jag aldrig; där uppfördes endast utstyrselstycken, och dy- lika kräfva som bekant ingen nämnvärd text.
— Försöken på detta område har jag ännu icke kunnat förmå mig att helt uppgifva, och gunås, nog tillhöra de alltjämt privatlifvet.
Jag är ändock icke säker, att de nu höra till ämnet.
Den offentliga debuten är det ju ej heller fråga om här?
Dess rätta tidpunkt kan emel- lertid vara svårbestämd nog.
Jag bör kanske ej räkna med ett " litterärt porträtt " i en tid- skrift, som kort därefter afled.
Snarare då en hyllningsdikt till hembygden, " Västkust " be- nämnd, som jag, nyblifven student, skref ute i bergen vid hafvet och fick tryckt i Lundapu- blikationen " Majgrefven ".
Dikten bragte mig mer glädje än något af mina alster dittills.
Jag kan icke glömma Vilhelm Ekelunds vänliga ord om den.
Samma år intog Ord och Bild tre af mina första västkustpoem, och de blefvo ej de sista.
— I Lund påbörjades äfven de första prosasaker, jag sedan utgaf i bokform, ja, också annat, som icke fullbordats än.
Man hinner ju inte med allt, lyckligtvis — eller tyvärr, det beror på, hur man tar det.
GUSTAF ULLMAN.
KALMAR ÄNGKVARNS A.-B:S tm verkad på landets modernaste stärkelse- 1~£ A I IV / I A 1 3 - t..
^ ^ .-.
fabrik, utmärker sig särskildt för hvit- K / \ LIvi / \ F * l:ma J yrka bet / ' renhet o c h m R I S S T A R K E L S E — Finnes hos hyarje välsorterad specerihand- Solida.
O B S.
I G u l d m e d a l j 1 L o n d o n I9Q8 =i= — 119 — PANSAR-Emaljerade GJUTNA GRYTOR.
Giftfria.
ning läraren får afgöra, till dem.
Ja, inte ens när en lärjunge slutat skolan, släpper bibliote- karien honom, utan det händer, att han en dag får ett vänligt bref, däri han inbjudes att nu begagna bibliotekets ungdomsböcker, och däri man dessutom lofvar honom att stå till tjänst vid val af referenslitteratur till specialstudier, som kunna höra samman med hans yrke.
Af det föregående synes måhända, att det icke blott är biblioteken, som i så många af- seenden representera något absolut nytt för oss, utan äfven bibliotekarierna.
Vi här i Sverige, som tycka, att litet hvar kan duga till bibliotekarie, vi borde af Amerika lära oss, hvilket oerhördt inflytande en biblio- tekarie, om han är fint bildad, hängifven sitt kall och tekniskt skolad, kan ha för den publik som besöker biblioteket.
Betecknande är hvad jag en gång hört doktor Palmgren säga i ett föredrag, att man i de fattigaste och otrefli- gaste kvarteren i de stora städerna i allmänhet utser till bibliotekarie en högt bildad, mjuk och behaglig kvinna.
Afsikten med dessa rader har ej varit att recensera doktor Palmgrens bok, utan endast att rikta uppmärksamheten på den och fram- hålla, hvilken mängd tankar den är ägnad att väcka.
Man behöfver f. ö. alls inte vara pedago- giskt intresserad, ja, knappt socialt intresserad en gång för att bli betagen i den boken — så mycket nytt, märkvärdigt, ja, nästan otroligt får man läsa om, så ledigt och väl är den skrifven, så varm och fin är tonen öfver den.
D^^J Epilog.
till nedanstående skiss, frö- F ÖRFATTARINNAN ken Gertrud Almqvist, har gjort sig känd på det litterära området genom ett par för några år tillbaka utgifna böcker, hvilka jör sin starka person- liga öfvertygelses skull vunnit mycket erkännande, särskädt bland dem som dela författarinnans varmt religiösa lifssyn.
E N SOLIG eftermiddag i början af mars år.
.
.
lämnar den franska postångaren, de- stinerad till Genua, Tunis ' hamn.
Passagerarna befinna sig på däck och betrakta den brokiga människoskaran på stranden.
De arabiska försäljarna skrika ännu högt och bjuda ut sina honungskakor och andra sötsaker.
Hun- draden af trasiga italienare vifta och tjuta och ropa åt sina landsmän ombord.
En växeljude låter i sista ögonblicket fira ned sig från ånga- ren och ror i land.
Fartyget glider sakta ut öfver vattnet, och man ser den hvita staden med kupoler och torn afteckna sig mot höjderna där bakom.
Bland första klassens passagerare, som tagit plats på öfversta däcket, befinner sig en ung engelska.
Hon står lutad mot relingen och utbyter då och då några anmärkningar med en medelålders man bredvid henne.
Mot solnedgången, då Afrikas jord syns som en blå strimma i fjärran, stå de åter där- uppe och samtala med den förtrolighet, som ibland födes mellan två främmande vid ett tillfälligt möte långt borta från det dagliga lifvets förhållanden.
Det är egentligen han som talar.
Han är högväxt och kraftigt byggd, men han sjunker ibland tillsammans, och då kommer det öfver hans drag ett uttryck af slapphet.
" Vet ni, hvad det är som gör, att jag måste tala med er om allt det, som jag helst ville tiga med, " säger han.
" Det är det, att ni på- minner så mycket om någon. "
" Gör jag?
Är det någon, som står er nära?
Ni måste berätta för mig om henne. "
" Det ä r.
.
.
det var min hustru. "
Hans ansikte blir rödt som af tillbakahållen gråt, och han vänder sig om och ser utåt hafvet.
Den unga engelskan blir mycket allvarlig.
" Hvad det är synd om honom, " tänker hon.
" Hans hustru är visst död, och han älskade henne säkert högt. "
' Hon vill fråga, men hon tycker, att hon inte kan.
Frågan ligger bara i hennes stora, mörka .ögon, som med ens blifvit så sorgsna.
Han ser det, då han åter möter hennes blick.
" ' Ja, hon är död, " säger han.
" Hon kunde inte lefva.
Hon dog för länge sedan. "
Han låter upprörd och han går^några steg fram och tillbaka, liksom för att återvinna fatt- ningen.
Så stannar han åter och lutar sig mot relin- gen.
Det är som om något inom honom arbe- tade för att få luft.
" Ser ni, hon var så fin och god och stolt, och jag var en usling.
Det var det hon inte kunde bära.
Jag ville ge henne fri, men hon kunde inte svika.
A, det var något af adel hös henne, och hon förebrådde mig aldrig, att det var jag, som sköflat hennes lif.
Inte ens, då det gällde barnet, och det var ändå det, som dödade henne.
Förstår ni, att en mor måste älska sitt barn outsägligt?
Hon gjorde det i alla händelser.
Och hon afstod från barnet för att lefva med mig i skam och förakt, tills hon dignade under bördan.
Vi talade nästan aldrig om barnet sedan.
Vi vågade ej, men jag vet, att hon tänkte på henne i det sista.
.
.
Vår lilla dotter ".
.
.
LAS!
hans röst blir sträf och osäker. "
J a g har inte sett henne på tio år. "
" Lefver ert barn? "
" Ja, och hon är nästan vuxen nu.
Hon var fem år, då hon blef sänd från hemmet för att glömma sina föräldrar.
Hon kan naturligtvis ej minnas dem.
Hon vet väl, att hon hade en mycket god mor, och att hon dog, när hon var liten, och så har man sagt henne, att hennes far rest långt bort till en annan världsdel, och att han aldrig kommer åter.
Ty det är ingen som anar att han är på väg nu till sitt hemland, till Sverige.
Han borde det inte.
Han borde dö därute, men det har kommit öfver honom en sådan längtan att ännu en gång få se sitt barn.
Men det är inte bara längtan.
Den kunde han kanske stå emot.
Han har vant sig att längta förgäfves.
Det är något, som är ännu starkare och som förföljer och pinar honom dag och natt.
Det är fruktan.
Fruktan för bar- nets framtid.
Fruktan, att det offer, som kos- tade modern lifvet T var fåfängt, o.ch att för- bannelsen af faderns skuld dock på ett eller annat sätt skall drabba henne.
Tror ni på bibeln, miss Ward?
— Jag tänkte det.
Jag kallar mig tviflare, men det finns saker i den, som jag skulle gifva allt hvad jag äger och mitt lif till för att slippa tro, och ändå måste jag göra det.
Det står i bibeln, att Gud är en stark häm- nare, som söker fädernas missgärningar in på barnen, och jag vet, att det är sanning.
Männi- skor tala om att Gud är barmhärtig.
Han är det inte.
Inte i den mening, som vi bruka lägga i det ordet.
Det har varit tider, då jag hädat honom, därför att han slår den oskyldige, och ändå måste jag till sist medgifva, att det bara är orubblig rättvisa, och att vi inte kunna fordra något annat.
Hvad en människa sår skall hon också skörda, står det också i den där boken, och jag förstår, att inte ens Guds allmakt skulle kunna ändra det förhållandet.
Men, att hennes barn ' också skall drabbas af straffet, och att jag skall veta det, men inte kunna göra något för att rädda henne, förstår ni, att det måste vara helvetet?
Det finns de, som försökt öfvertyga mig, att jag öfverdrifver, att jag ser saken för mörkt.
Jag talade med en läkare om det en gång, och han sade något om tvångsföreställningar.
Han trodde visst, att jag höll på att bli galen, och jag hade velat säga honom, att om jag blefve det, så vore det därför, att jag var min fars son.
Ni skall inte vara rädd, miss Ward.
Det är inte någon fara för tillfället.
Men när jag tänker på barnet och undrar, hur det skall drabba henne.
.
.
för det är ju oberäkneligt.
.
.
Vet ni, jag hörde en gång om en far, eller kanske jag drömt det; jag minns inte riktigt.
Han hade begått ett brott, ett sådant, som la- gen dömer, och han väntade endast på att bli upptäckt.
Han satt vid sitt enda barns sjukbädd, och han visste att om hon fick veta hans skuld, skulle det döda henrte.
Han höll henne i sina armar.
Han väntade hvar minut att få höra lagens handtlangare utanför.
Kall- svetten trängde fram på hans panna, men han endast jollrade med den sjuka.
Då hörde han ett grepp i ytterdörren.
Han visste, att det var ödet.
Och han lade barnet tillbaka mot kuddarna, böjde sig öfver henne och tryckte med sina fingrar till hennes strupe.
Hon hann ej att skrika.
Han kväfde henne.
Sedan gick han själf och öppnade dörren för att drabbas af straffet ensam.
.
.
Ibland tycker jag, att detta vore den enda rädd- ningen, och jag tycker det är som om barnet väntade på mig för att få slippa lefva. "
Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för dem, som förut ej äga desamma, en billig, omväxlande och läro- rik lektyr.
Mot insändande af nedannämnda be- lopp till Expeditionen holm, af Idun, erhålles inom Sverige porto Stock- fritt: Idun Idun Idun Idun Idun Idun Idun 1892 1893 1895 1902 1903 1904 1905 (n:r 1 felas) (utan julnummer) (med julnumret) (med julnumret) (med julnumret) (med julnumret, n:r 28 felas) — 120 2: — 2: — 2: — 4: — 4:50 5:50 5: — " Ni får inte tala så. "
Hon lägger handen lätt på hans arm.
" Det är så förfärligt, och ni kan inte mena det, och.
.
.
och.
.
. "
Hen- nes röst, skälfver af tårar, " ni har sådana för- färliga tankar om Gud.
Jag tycker, att han i kristendomen uppenbarat sig för oss som kärlek. "
" J a g har nog aldrig förstått kristendomen. "
Rösten lät bitter.
" För öfrigt vet ni väl att Kristus ej kom för att upplösa lagen, utan för att fullborda den. "
" Ja, det gjorde han ju, men det förklaras ju på så olika sätt.
Ni känner för öfrigt så bra till bibeln.
Det är underligt, att ni inte är kristen. "
Han står åter och ser utåt hafvet.
" Ja, det är kanske underligt.
Jag vet inte.
Jag har aldrig kunnat böja mig för Kristus.
Han är mig en gåta.
För Gud eller den idé, jag har om honom, kan jag det, men inte för Kristus. "
" Men tycker ni inte ändå att han är under- bar, rent af något, som man inte kan komma förbi, äfven om man inte kan förklara det.
Ni vet, att jag kommer från en resa i Palestina.
Där borta på de öde platserna, på stigarna, där han förr vandrade, var det som om jag mött honom, som om han ännu talat.
Det var underbart.
Jag förstår dem, som lämna allt för att följa honom.
— Se! "
Hon gör en rörelse med handen åt det nedre däcket.
Där står en liten nunna i sin svarta dräkt med den breda, hvita kragen och pannbindeln.
Rosenkransen hänger om hennes hals, och hon trycker med båda händerna mot sitt hjärta ett krucifix.
" För henne måste han vara allt, " säger den unga engelskan. "
J a g tror, att sådana männi- skor äro de ädlaste. "
Han har följt hennes rörelse och står en stund och ser liksom till hälften frånvarande.
" Min hustru var en kristen, " säger han.
" Jag vet inte, om det var det, som gjorde henne så god.
Men jag vet, att det innersta i sitt väsen kunde hon aldrig gifva mig, där- för att det var hans.
Och jag tycker ibland, att jag kunde hata honom. "
" J a g förstår er inte, " säger hon.
" Men det gör mig så ondt att höra er tala så.
Och jag förstår, att ni måste ha lidit mycket och vara gränslöst olycklig för att kunna känna på det sättet.
Men jag kan inte tro, att ni är en dålig människa. "
" Tack, miss Ward, för att ni dömer så mildt, " säger han vekt.
# Den blå strimman af Afrikas jord har sedan länge försvunnit i fjärran.
Solen har gått ned, och i skymningen börja stjärnorna tändas.
Det är moln i väster, en och annan vindil kommer farande, och hafvet, som förut varit nästan lugnt, börjar bli upprördt.
Miss Ward går ned under däck och en stund senare söker hon upp sin hytt och går till hvila.
Men hon kan inte somna.
Hon ligger alltjämt och tänker på sitt samtal med den främmande.
Fram emot morgonen slumrar hon ändtligen en stund, och då hon vaknar, känner hon af fartygets rörelse, att blåsten tilltagit.
Det blå- ser och regnar hela dagen, och hon kan inte komma upp på däck.
Mot natten lugnar det åter.
Fartyget går jämnt och stadigt och utan rullning.
Miss Ward ligger i sin hytt och hör trampet ofvanpå däck och det regelbundna ljudet af propellern.
Hon är förfärligt trött.
Hon lider ofta af sömnlöshet, och hon har några sömn- pulfver i sitt resschatull, som står bredvid henne.
Hon ligger och rådgör med sig själf, om hon skall taga medlet.
Hon tycker, att hon inte Idun&gt;1906 (utan julnummer, n:r 25 o. 52 felas) Idun 1907 (med julnumret) Iduns julnummer 1894 Iduns julnummer 1898 Iduns julnummer 1905 Barngarderoben 1905, komplett Barngarderoben 1908, n:r 4 o. 5 felar 5: 50 6: — 0: 20 0: 20 0:50 2: — 2: — LAS!
!^^J kan stå ut med att ligga vaken ännu en natt.
Det är ju för öfrigt ingen fara i fråga.
Det tycks vara alldeles lugnt.
Hon tar en stark dosis oeh somnar.
Vid tvåtiden på natten vaknar en af däcks- passagerarna, en kongoneger, vid att fartyget lig- ger alldeles stilla och utstöier en hes, lång signal.
Han kryper mellan kojerna fram till trappan, klättrar upp och ser ut.
Det är något under- ligt, hvitt i luften.
Det är mjukt som bomull, men lätt, så att det sväfvar.
Man kan inte heller nå det med händerna.
Det är alltid ett stycke längre bort, men det hindrar en att se mera än de allra närmaste föremålen.
Hela luften är full af det.
Fartyget ligger stilla som en död tyngd och klunkar mot vattnet, och gång på gång utstö- ter det den hesa, långdragna signalen, och på andra sidan om det hvita, från alla håll, sva- rar det entonigt, hest, utdraget, och.
något kom- mer glidande fram helt nära den stora ånga- rens sida, så att man, innan det åter glider undan, kan se ett segelfartyg med höga master och en som står på däck och blåser i mistlur.
Men kongonegern, som aldrig varit utom sin fädernejord, tror, att han kommit till de dödas rike och börjar jämra sig högt.
Ett par timmar senare stöter fartyget på grund.
Det har i tjockan kommit ur kursen.
Det sitter som spetsadt på en undervattens- klippa, och vattnet strömmar in genom två stora läckor i fören.
Räddningsbåtarna sättas i vattnet, under det att kongonegern, vild af förskräckelse, springer af och an på däck och slutligen kastar sig i vattnet.
Då börja kvinnor och barn högljudt jämra sig, och man tränger med våld mot båtarna, af hvilka en öfverfylies och kantrar.
Genom den franska besättningens rådighet och mod lyckas det emellertid att stäfja pani- ken, och de flesta af passagerarne bli räddade.
Då den sista båten, lastad till sista plats, lägger ut från fartyget, är detta tomt.
Vattnet har hastigt stigit, och vågorna slå redan öfver fören.
Endast aktern står högt öfver vattnet.
Räddningsbåten har hunnit ett par famnar från fartyget, då en ung kvinna halfklädd kom- mer rusande upp från aktersalongen och vrider händerna.
Båten stannar ett ögonblick, och i den bleka gryningsdagern betrakta de hvarandra, hon där- uppe på det sjunkande fartyget och de andra nere i räddningsbåten.
Hon läser sin dödsdom i deras ansikten, hvita, stela af sammanpressad ångest, och där det första, omedelbara uttrycket af medkänsla dör bort och lämnar rum för ett annat, det af själfbevarelsens järnhårda obeveklighet.
" Rädda " mig, rädda mig! "
ropar hon.
De våga ej längre se på henne.
Den ene roddaren sänker åter årorna i vattnet.
" Båten bär inte en till.
Det är omöjligt.
Det skulle bara vara döden för oss alla, " säger han så lågt, att det inte hörs till fartyget.
Då börjar den franska uppasserskan att jämra sig högt.
" Det var jag, som skulle ha väckt henne, " säger hon.
" Det är min skuld, att hon blef kvarlämnad.
J a g får aldrig en lugn dag mera, om jag låter henne förgås.
Ni måste vända och sätta mig ombord och ta henne med. "
Roddarne tveka ett ögonblick.
Så sätta de långsamt båten i rörelse mot fartyget.
Strax intill uppasserskan sitter en liten nunna med händerna hårdt slutna om ett krucifix.
Då båten stannar invid fartygets sida, reser hon sig.
Hennes ansikte är alldes hvitt, men lugnt, och ögonen lysa.
LUZERN I Elsa Borg, F ÖR NÅGRA DAGAR sedan afled här i Stock- holm fröken Elsa Boig, den varmhjärtade människovännen, i en ålder afnärmare 8 3 år.
Den vackra lifsgärning, som med Elsa Borgs död nått sin fullbordan, har förut vid upprepade tillfällen skildrats i Idun, senast då Iduns ny- bildade kvinnoakademi år 1906 tilldelade henne Iduns första stipendium för " förtjänstfull kvin- lig gärning ".
Det var för visso ett värdigt namn, som där- med kom att inleda raden af Iduns stipendiater, ty ett vackrare exempel på kvinnlig barmhärtig- het och själfuppoffring än det Elsa Borg var, kan väl knappast gifvas.
Det är allmänt be- kant hur hon, som ursprungligen var lärarinna och under många år utöfvade detta kall, vin- tern år 1875 lämnade sitt arbete för att be- gynna ett nytt som föreståndarinna för det ny- bildade bibelkvinnohemmet i Hvita bergen å Söder, hur hon modigt höll ut med sin verk- samhet bland Stockholms värsta slödder i en af dess sämst ansedda trakter och lyckades hålla uppe och alltjämt utvidga det från be- gynnelsen så oansenliga och under så bekym- mersamma omständigheter startade företaget.
Bibelkvinnornas verksamhet de i fattiga hemmen ledde osökt till att ta hand om de mest hjälp- lösa och vanvårdade barnen, och så uppstod under Elsa Borgs ledning det ena barnhemmet efter det andra.
Hon vågade sig också på det oftast som alltför otacksamt ansedda företaget att ta hand om de prostituerade kvinnorna i sitt skyddshem, och detta skall icke minst lända hennes minne till heder.
Allt hennes arbete bottnade för öfrigt i hen- nes varma religiositet.
Det var den, som var drifkraften till hennes kärleksverk.
" Jag vill • gå ombord, " säger hon. "
J a g.
vill stanna på fartyget. "
I detsamma stiger en man upp och skjuter beslut- samt de båda kvinnorna tillbaka till sina platser.
" Det är min fasta föresats att afstå min plats åt henne däruppe, " säger han så tydligt, att det hörs af alla.
" Det är jag som skall göra det, och ingen annan.
J a g tillåter det e j. "
Ingen talar.
" Miss Ward, " ropar han uppåt på engelska, i det han fattar fallrepets nedre ända, " jag är hos er om ett ögonblick. "
Den lilla nunnan står åter framför honom.
Utan att säga ett ord, räcker hon honom sitt krucifix.
Han tvekar ett ögonblick.
Därefter tar han mot det.
@ Förnäm vistelseort änder sommaren.
@ G:D HOTEL NATIONAL 121 — Sedan äntrar han hastigt uppför reptrappan.
" Mod nu bara! "
Han sveper kring henne sin kappa.
" Se så, skynda er! "
.
Hon ger honom en frågande blick.
" Det är inte plats för oss båda, " säger han.
Hon sjunker tillsammans och rör sig ej.
" Gud, förbarma dig, " säger hon.
" Det finns då ingen räddning? "
" Jo, det finns — för er! "
Hon står alltjämt orörlig.
" Och ni skulle ge ert lif för mig.
Nej, jag kan inte. "
Hon skyler ansiktet i händerna.
" Och lifvet, som var så härligt, " säger hon.
Han för henne med mildt våld till trappan.
" Förstår ni inte, att det är bäst så — för mig också, " säger han.
Han lägger handen på hennes hufvud.
" Barn, " säger han vekt.
" Tack för de ögonen!
Och så farväl.
Ni måste! "
Det har kommit något af makt, af okuflig vilja öfver honom, och hon lyder liksom in- stinktmässigt.
" I min ena bröstficka finner ni en adress.
Så, fort nu! "
Hvit i ansiktet och darrande sänker hon sig ned.
Då hon står i båten, ser hon uppåt.
Roddarna lyfta redan på årorna.
Hon ser tydligt hans ansikte.
Det ' är mycket upprördt.
Han böjer sig framåt.
" Vill ni låta henne, barnet, veta, att hennes far inte dog som en usling? "
ropar han nedåt.
Det är ett ögonblick som om hon skulle falla, men hon håller sig uppe med hela sin viljeansträngning. "
J a g skall säga henne, att han var en hjälte. "
Hennes röst ljuder högt och tydligt.
Båten har lagt ut från fartyget.
Några af männen lyfta sina mössor till afskedshälsning.
Dimman börjar skingras för en frisk morgon- bris.
Solen bryter fram, och vågorna glittra i grönt.
På afstånd syns land likt ett grått band.
Han, som stannat kvar för att dö, står med blottadt hufvud lutad mot relingen nära fall- repstrappan.
Det är några tankar, som korsa hvarandra i hans hjärna.
Han har löst ett lif med sitt eget.
Hvad, om någon som hade makten därtill, som var mera än människa, hade gjort detsamma för det högsta, det djupaste i oss, vår innersta varelse, det som var utan räddning, dödsdömdt, för syndens skull.
.
.
för fädernas missgärnin- gar.
.
.
hvad, om i återlösningen var befrielse?
Från räddningsbåten, som alltjämt aflägsnar sig åt land till, kan man ännu iakttaga den ensamma gestalten.
Då synes fartyget plötsligt göra en våld- sam krängning och sedan försvinna i vågorna.
Miss Ward sjun- ker tillsammans med händerna för ansik- tet.
Den lilla nunnan ser med ett uttryck af spänning mot det sjunkande fartyget.
" Han var nog en kristen, " säger hon. "
J a g såg att han höjde krucifixet, innan han gick öfver bord. "
GERTRUD ALMQVIST.
Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum från 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
Telegramadress: " National ".
9 ' ur D Set rotéräfofe- fc&amp;flct Originalteckning för Idun af Tycho Ödberg.
vrjkc Ä VI i början på året gåfvo en redogörelse för hur sommarens konstindustriella utställning tankes ord- nad, förbigingo vi den viktiga faktor i utställningens fysionomi, som kallas nöjesafdelningen, af det skäl, att planerna för densammas ordnande då ännu voro helt sväfvande.
Nu, ett par månader senare, har man kom- mit därhän att kunna uppdra konturerna ganska fast, och vår artist har därför varit i stånd att ge en konkret bild af de olika anordningarna för besökandenas förlus- telse och förfriskning.
Denna afdelning af utställningen har öfvertagits af ett konsortium, bestående af arkitekt David Blomberg samt ingenjörerra F. Söderberg och F. Ahlsell.
Utställ- ningens arkitekt, Ferdinand Boberg, är också deras, däri- genom är man tryggad mot risken att de nöjesafdelnin- gen tillhörande byggnaderna bryta sig ur den vackra med c och värdiga ram han skapat åt det hela.
^§ kunna Sedan 189 7 års utställning har världen gått framåt Min och nöjena med den, därpå komma vi att i sommar få progra se bevis.
Den största nyheten och den, som kanske som d kommer att väcka mest uppseende, är vattenrutschba- till de nan, hvaraf man ännu ej ens ser vattnet, eftersom isarna ning., ligga tjocka i bukten, men som kommer att bli belägen och m nere i vänstra hörnet af utställningen.
Man placerar den b sig åtta man högt i en flat båt vid öfre änden af banan interiö och glider så ner i god fart, båten hoppar tre gånger som c på vattenytan och vågorna stänka högt omkring.
Kvin- ka tyre nor och barn skrika naturligtvis högt af förtjusning och däri] förskräckelse, men icke en droppe vatten kommer på faren passagerarna, och vågbrytaren af betong tryggar för all fara.
Spö En annan projekterad anordning, beräknad att bereda drakar liknande nervkittlande sensationer, blir det på en kulle de me belägna utsiktstornets spiralrutschbana.
Sedan man fär- värdef dats upp i hiss och från tornkrönet beundrat utsikten, smala kan man ' hastigt och lustigt skaka bort detta och alla stora intryck genom att rutscha ner i en släde på en kring dem, tornet lindad glidbana.
och b Då det i fjol talades så vidt och bredt om det tråkiga för oli Stockholm, framhäfdes bl.
a. önskvärdheten af en offent- till d (Väfnat lig dansbana.
Nöjeskommittén har haft idén i lig ocl och ämnar nu söka introducera den hos publiken.
Ne 7 vid bukten bygges därför en präktig öppen dansbana att idl 15 m. i diameter, där ett förstklassigt litet kapell kom- nöjen mer att spela och en särskildt engagerad dansmästare gårder leda dansen.
Man kommer att lägga an på att få dit man g alla skikt af publiken från det öfversta och neråt.
Vid glad c 5-o ' clock-danserna och bostonaftnarna med högre priser Tea beräknar man att få se ett slag af besökande, medan som si dessa under de vanliga aftnarna lämna rum för ett.
annat, ninger till alla parters trefnad.
Om dansbanan blir populär, är
för hur: es ord- ningens käl, att iro helt in kom- ia fast, konkret förlus-: s af ett rg samt Utställ- .s, däri- fdelnin- vackra framåt imar få kanske itschba- i isarna belägen olacerar f banan gånger Kvin- ing och mer på all fara.
bereda n kulle ian fär- tsikten, ich alla i kring tråkiga i offent- NeT msbana: 11 kom- mästare: få dit t.
Vid i priser medan; annat, ulär, är helt säkert ett slag vunnet för de enklare och mera gemytliga nöjena i det stela Stockholm.
Dansbanans pendant å planen framför nedre ingången blir det roterande kaféet, också en nyhet för Sverige.
Icke den besökande, utan golfvet själft svänger här sakta rundt, och växlande vyer passera för ens blickar, medan man dricker sitt kaffe eller sin lemon squash.
En farlig rival till kaféet blir antagligen tavernan nere vid själfva vattenkanten, strax i närheten af hufvudrestau- ranten.
Ett par väldiga gamla popplar öfverskugga den, vid kajen komma fyra gondoler att gunga, mellan pergolans gröna klangen skymta de sydländska flickor- nas brokiga dräkter, när de skänka i af sitt hemlands viner, och innifrån höres klangen af mandolin och sång — — — programmet är ju ingalunda originellt, men med den plats som den lilla vinstugan fått, bör den kunna bli något ganska förtjusande.
Min spalt är snart slut, icke så numren på nöjes- programmet.
Ännu är icke ett ord nämndt om hvad som döljer sig bakom den hemlighetsfullt slutna fasaden till den imponerande byggnaden på vår mellersta teck- ning.
Byggnaden kallas " Humoristiska utställningen ", och man afser att där skämta med ingenting mindre än den heliga konsten och konstindustrien.
Fyra rums- interiörer anordnas i olika stilarter, alla karikerade, lik- som de taflor och skulpturer, som pryda dem.
Kari- katyren blir hvass, dock ej så påtaglig att icke — och däri ligger det roligaste — en och annan mindre för- faren kan låta lura sig till att ta det hela på allvar.
Spökslott, med Hvita frun och fjättrade guldfjälliga drakar, camera obscura och kinematograf representera de mera populära nöjena.
En plan, som bör kunna ge ett värdefullt tillskott till afdelningen, går ut på att å den smala.
remsan mellan utställningens vänstra länga och stora promenaden anordna en marknad efter mönster af] dem, som ännu samla landtbefolkningen till köpingar och byar.
I stånd efter stånd komma representanter I för olika landskap och färdigheter att utbjuda sina varor till de besökande och åskådliggöra deras tillverkning.
Väfnad, träskärning, smide och karamellkokning, man- lig och kvinnlig bondeslöjd med ett ord, kommer där att idkas, och den landtliga marknadens karaktäristiska nöjen skola ej saknas.
På en kulle kommer gästgifvare- gården att ligga som medelpunkten i marknaden, som man gärna vill tänka sig verkande genom en prägel af glad och saftig bondbarock.
Teaterfrågan är ännu icke löst, men det är så godt som säkert att vi utom alla öfriga attraktioner å utställ- ningen äfven komma att få en prydlig sommarteater.
E. tétstfcf^meJr — ER.
Till större delen efter originalskisser af arkitekten F. Boberg.
u &amp; * B t » CasnÅ&amp;t / £är Jdun^ 9 (Forts.) ÄDDNING.
.
.
det vore döden.
För mig vore det ingen räddning.
Om de mina är döda, hvad skulle lifvet då kunna vara värdt för mig?
— Försök att jaga bort onda tankar, eccellenza.
Kanske kom- mer räddningen, när vi minst anar det.
—.
.
.
Mamma, vi är så hungriga och törstiga!
— Tyst barn, jag tycker jag liksom hör röster!
— Hitåt, hitåt!
Hjälp!
Hjälp!
Vi är tre barn och två kvinnor instängda här nere!
I alla helgons namn, hjälp oss ut!
.
.
.
Concetta spände sina hörselnerver till det yttersta,äfven Lucilla sträckte sig fram i lyss- nande ställning och Pietra och Annunziata vågade knappast an- das.
.
.
Men intet svar kom.
— Gud hjälpe oss, det var visst inbillning.
Heliga jungfru, bed för oss!
Under tunga snyftningar slöt Concetta Tonio i sina armar.
Pietra och Annunziata tryckte sig gråtande intill hvarandra, och Lucilla slöt ögonen med en suck af längtan efter döderr.
Så sutto de alla, stilla och- orörliga, tills någon ny jordstöt kom dem att spritta till och liksom återvakna till lifvet och åter känna törstens och hungerns kval.
— Eccellenza, tror ni att natten närmar sig?
frågade Concetta vid ett sådant tillfälle.
Hen- nes stämma hade blifvit så försvagad, att den knappast nådde fram till den motsatta säng- gafveln.
Lucilla strök sig med handen öfver pannan och försökte samla sina tankar.
— Natten — — sade hon långsamt.
— Har vi inte haft natt hela tiden?
Men säg syster och du.
— Som du vill, eccellenza.
— Om det blott vore den eviga natten.
.
.
— Mamma!
Mamma!
.
.
.
Mamma!
Hör du inte?
—.
.
.
Hvad är det, barn?
Jag.
.
.
förmår knappt.
.
.
längre få.
.
.
ett ord öfver mina läppar.
— Det är röster ofvanpå, och det gräfves med spadar!
—.
.
.
Jag trodde mig också höra.
.
.
röster Hör du.
.
.
rätt?
För mig.
.
.
susar det blott för öronen.
.
.
— Det är många, som talar!
Hjälp!
Hjälp!
ropade Annunziata med sin klara, klingande barnstämma.
— Är det någon där nere?
kom svaret från en kör af röster.
— Vi är fem, och här är så mörkt, och vi är så törstiga!
— Var inte ängsliga!
Snart är ni ute i det fria, och vatten har vi till öfverflöd!
— Hör du, mamma!
jublade Annunziata.
R - • • Z • Z Z hon med svag stämma och vi- sade på Lucilla för den ned- klättrande soldaten.
— Barnen först!
Soldaten tog Tonio under sin kappa och förde honom skyndsamt med sig upp, där välvilliga händer togo emot honom och gåfvo honom den första vården.
Minuten därpå voro Pietra och Annunziata i säkerhet.
Mig sist, mig sist!
.
.
.
Concetta kröp ihop i hörnet för att låta soldaten komma fram till Lucilla.
Denne tog den medvetslösa i sina armar och lyfte henne i höjden.
Sedan kunde Concetta ändtligen låta rädda sig.
.
.
Det var en officer med ett hälft dussin soldater, som kom- mit att stanna vid det samman- störtade huset, bland hvars rui- ner flere lik stucko fram.
Två af soldaterna fingo order om att gräfva ut och föra bort de döda, de öfriga började sökandet efter ännu lefvande, tills Annunziatas stämma nådde dem.
Tonio drack begärligt ur den fältflaska, som räcktes honom.
Hans bleka kinder fingo åter färg, och de långa, mörka ögonfran- sarne skildes åt.
— Toni äta mat!
—.
.
.
Ja, ja.
.
.
kom.
.
.
men jag är visst — Det var rätt, gosse!
Den vänlige sol-.
.
.
nära.
.
.
döden.
.
.
daten tog fram kex och bananer ur sin rän- Ljudet från de arbetande hackorna och spa- sel.
Frukten skalades väl och kexen bröts darne kom närmare och närmare, och vänliga sönder, hvarpå bit efter bit stoppades in i den vidt gapande lilla munnen.
stämmor ropade uppmuntrande ord.
— Toni fryser!
Med ens silade en ljusstrimma ned i det rå- dande mörkret och belyste svagt och osäkert — Det finns väl hjälp för det!
Soldaten det underjordiska fängelset.
lossade packningen han hade på ryggen och Sammanstörtade murar trängde sig på hvar- letade fram en liten kofta.
andra, och trossbottnar, möbler och takbjälkar — Toni inga byxor!
hade bildat ett osäkert hvalf öfver bädden, där — J a, byxorna, dem får du allt vara utan fem människovarelser lågo hopkrupna.
en stund.
.
.
Med dessa ord slog sig soldaten Lucilla tycktes icke märka, hvad som försig- ned på ruinhögarna med korsade ben, tog To- gick omkring henne.
Hennes ögon voro slutna, nio på knät och började hvissla en munter och den ena handen hängde slappt ned utefter stump.
sängkanten.
Äfven Annunziata och Pietra voro snart krya Men Concetta hade åter öppnat ögonen, och och lifliga, som hade de aldrig varit lefvande hon tryckte Tonio intill sig, under det de för- begrafna, och kunde inte nog beundra hvar- torkade läpparne uttalade en tacksägelse till andras nya koftor och förkläden.
Men Lucilla madonnan.
hade ännu inte återvaknat till medvetande, och Annunziata kysste och kysste småsyskonens Concetta kände åter svagheten öfvermanna sig.
händer, höll blott upp emellanåt för att ropa orkade hvarken röra hand eller fot, förrän det till befriarne: stärkande vin, som hälldes ned genom hennes — Mera ljus, mera ljus!
strupe, åter kom pulsarne att slå.
Småningom och med försiktighet aflägsnades — Ni har räddat mina barn, mitt lif tillhör bjälke efter bjälke, skåp och dörrar, hopade er, sade hon sakta och försökte kyssa soldatens tegelstenar och murbruk.
Med ens nedström- hand.
made en flod af ljus.
Men denne fick brådt med att plocka fram — Nu sticker vi ned en stege och kommer en kjol och en kofta.
— Se här, gudmor, ni så för att hämta er ur grafven!
klang det där- kan behöfva att få något varmt på er.
uppe som en påskhälsning.
Lucillas drag voro dödsbleka.
Gång på gång Concetta ryckte till sig öfverlakanet för att gnedos hennes tinningar med sprit, men utan därmed skyla sin nakenhet.
den minsta verkan.
— Rädda först vårt herrskaps dotter, sade — Det tycks inte lyckas, sade löjtnanten ftftrgam » riålins » $SmWwtit * B+ och B a S neii St vid rengörande af tänderna.
En l * * * * * * * 9Mj * mMBgJmm MtMMMUtSt dylik blandning är äfven verksam mot tan dvärk, Z klagas allmänt, och skälet är att tänderna icke men ofta begås härvid d " t felet, att Salubrinet I hållas rena och att de behandlas med skadliga användes otillräckligt utspädt och att behand-: ämnen.
Vatten blandadt med något litet Salu- lingen icke fortsattes tills Salubrinet hunnit in- Z brin Ucke så myckpt att blandningen förorsakar tränga till sjukdomshärden.
Salubrin tillhanda- Z: = ^^ — ====: ^ = sveda eller kännes obehaglig) är både uppfriskande hålles öfverallt, partilager hos Geijer &amp; C:o, Sthlm.
: IDUNS MODELLKATALOG {— 124 — O u m b ä r l i g för alla sömmerskor och för alla h e m.
jj Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Koloreradt oms ' ag.
Prenumerationspris 2.20 för helt år — 60 öre pr häfte.
Z Z
hälft för sig själf och började äfven gnida händer och fötter.
Men se!
Den fina huden fick plötsligt rosenbladets färg, och med en djup suck slog Lucilla upp sina mörka ögon och såg sig omkring.
— Vårt hem i ruiner.
.
.
Är mina föräldrar döda?
., — Drick det här!
Löjtnanten närmade fält- flaskan till hennes läppar.
Hon drack en djup klunk och drog djupt efter andan.
— Det räcker inte.
— Flaskan räcktes fram på nytt.
Lucilla drack begärligt gång på gång och förtärde en banan.
Men så gjorde hon en af- böjande rörelse med handen.
— Svara mig på min fråga.
— Kära barn, det är möjligt, att dina för- äldrar lefver.
Kanske har de förts härifrån af andra hjälptrupper.
— Det hade vi nog hört, och de hade nog sökt efter mig.
De ligger kanske ännu här under ruinerna.
Vi måste försöka att rädda dem!
Lucilla sprang upp så häftigt, att kappan, som bredts öfver henne, föll till hennes fötter och hon stod där i sitt långa, böljande natt- linne.
Löjtnanten tog långsamt upp sin kappa och lade den öfver hennes axlar.
— Beskrif er far för mig, sade han och såg åt sidan.
— Regelbundna drag, gråsprängda mustascher, kraftigt byggd.
— Och ' er mor?
— Liten och en smula korpulent.
— Hade edra föräldrar många tjänare?
— En manlig och en kvinnlig tjänare, och så var det min gamla Costanziella.
Har ni kanske sett dem?
Säg fort!
— Ni är en modig ung kvinna, och till er måste man tala sanning.
Jag måste säga att.
.
.
ingen af dem är i lifvet.
Den unge mannen hade blifvit helt blek och strök kallsvetten ur pannan gång på gång.
Lucilla vacklade till, men blott för ett ögon- blick.
— Är de redan bortförda?
frågade hon.
— Ja.
— Hvar blef mina föräldrar funna?
— Där borta.
Hon gick bort till den utvisade platsen och föll på knä.
— Hur gärna hade jag inte gifvit mitt lif för att kunna rädda er, sade hon sakta.
Så reste hon sig upp och gick fram till officern.
— Min herre, tillåter ni att en af edra sol- dater följer mig dit mina föräldrar blifvit förda?
Den unge mannen snodde och snodde sin mustasch.
— Vill ni icke tillåta mig att göra min plikt?
— Signorina.
.
.
jordandet ombesörjes genast, och det gräfves blott gemensamhetsgrafvar.
— Staden ligger då i ruiner!
— Så godt som hela staden.
Lucilla hade blifvit dödsblek.
— Kan man komma fram öfver ruinerna?
frågade hon tonlöst.
— Icke öfverallt.
— Jag måste genast skynda till via Mona- steri.
— Dock icke ensam.
Enligt order skall jag fortsätta utefter hela viale san Martino, men en af mina soldater skall följa er.
Efter så många dygns hunger och törst.
.
.
— Många dygn?
— Det är i dag den andra januari.
Fem nätter och fem dagar har förflutit sedan olyckan in- träffade.
I Lucillas svarta ögon aftecknade sig den högsta ångest.
— Då.
.
.
då kommer jag kanske för sent.
Icke ett ögonblick är att förlora!
Hon tog ett steg fram, men erinrade sig plötsligt något.
— Er kappa, sade hon.
— .- Den är er, signorina.
Den unge löjt- nanten fattade den unga flickans hand och kysste den vördnadsfullt.
— Om ni icke finner dem ni nu går att söka, låt mig då föra er ombord på konungens fartyg, som snart åter- vänder till Neapel.
Där har jag-min unga hustru, och vårt hem skall bli edert.
Vid solned- gången är jag nere vid Municipiet.
— Jag är er af hjärtat tacksam, svarade Lucilla med rörd stämma.
— Men om jag inte finner.
.
.
hon fullbordade inte meningen.
— Piero!
Den tilltalade lade Tonio ifrån sig, sprang upp och gjorde ställningssteg.
— Du skall följa denna signorina till via Monasteri.
Du ansvarar för henne och gör bruk af hacka och spade.
Vid behof af flerc armar har du lof att begagna dig af din hvissel- pipa, men kalla icke samman folk i onödan.
Hvar och en behöfs på sin plats.
Har du för- stått?
— Fullkomligt, herr löjtnant.
Löjtnanten vände sig mot de öfriga solda- terna.
— Gör er färdiga till afmarsch!
Concetta hade under tiden rest sig upp och kommit fram till Lucilla.
— Jag och mina barn följer dig, hvart du går, ecccllenza.
Öfver hennes af arbete och bekymmer tidigt åldrade ansikte låg ett uttryck af så ödmjuk hängifvenhet, att det nästan blef skönt.
Längs hela viale san Martino var endast ruin vid ruin att skåda.
En grå öken, en förödelsens skådeplats.
— Min barndoms gata.
.
.
Lucilla kväfde den våldsamma snyftning, som ville bana sig väg öfver hennes läppar, och kastade en sista blick på den stofthög, som varit hennes hem.
Främst gick Piero med Tonio på armen.
Tätt efter följde Lucilla och Concetta med Pietra och Annunziata.
De voro alla barfota, och Lucillas hvita, högvristade små fötter med skära, välformade naglar, sårades snart vid beröringen med hvassa stenar, men själf lade hon icke märke därtill.
Framåt, framåt!
var hennes enda tanke.
Äfven via Primo Settembre låg fullständigt i ruiner.
Det var som att gå fram genom graf- högar, och liksom de gamle en gång brukade sätta, in mat och husgeråd till de döde, så skymtade bland grus och spillror här en korg med frukt, där en vinfiasco, en vattenkruka.
.
.
En ohygglig stank fyllde luften, som var så tung, att den icke kunde bära fram rop på hjälp från de olyckliga, hvilka kanske ännu voro vid lif under de sammanstörtade murarna.
Via Primo Settembre går rakt fram mot torget utanför domkyrkan.
Äfven här hade förstörelsen höjt sin bjudande hand.
Den vackra gamla fontänen låg i ruiner, det ståtliga templet hade sjunkit på knä.
Dess fasta portal med sidopelarne, där lekande putti framskymtade mellan gungande vinrankor, hade förintats.
Bland ramlade altaren och sarkofager gick den gamle hvithårige biskopen letande efter den heliga monstransen.
Dag efter dag gick han där med sin hacka och spade, men hittills förgäfves.
När katastrofen inträffade, befann han sig för tillfället i Catania, men skyndade ögonblick- ligen till sitt Messina.
Anblicken af den hem- ska förstörelsen blef honom för mycket.
Hans sinnen förvirrades och han fick den fixa idén, att funne han blott den heliga monstransen och kunde lyfta den i höjden, skulle de döda åter- vakna till lifvet, de sårade tillfriskna, templen och byggnaderna resa sig ur gruset.
Piero satte ned Tonio på en afbruten pelare med orden: — Ni måste alla hvila en stund och äta en smula.
— Inte jag, inte jag, svarade Lucilla och ville skynda vidare.
Med två steg var Piero vid hennes sida.
Det är nödvändigt, om ni vill ha några krafter kvar, signorina.
Om ni kunde stå ut med att hungra och törsta undef fem dygns tid, var det därför att ni vistades i mörker-och med ringa tillgång på luft.
Men nu måste ni äta ofta.
Sitt ned här!
Lucilla sjönk ned på ett af trappstegen, som förde upp till fontänen, och drog kappan bättre om sig.
Concetta satte sig vid hennes fötter med Pietra och Annunziata tätt upp till sig.
De båda flickorna började hviska med hvarandra, om det kunde vara möjligt, att de återigen skulle bli trakterade lika fint.
Med käx, som smälte i munnen, och bananer så läckra, att modern skulle begärt minst två soldi stycket för dem i sin butik.
Piero hade öppnat sin ränsel och började leta i den.
Därpå utbrast han med ett för- ' läget småleende: — Minsann, om inte både bananerna och käxen tagit slut!
Jag har intet annat än choklad och skorpor.
Men hvem kunde äta skorpor med ansvälldt tandkött?
Det blef nödvändigt att tömma fält- flaskan för att blöta upp dem.
På andra sidan om torget arbetade soldat- truppen med framgräfvandet af döda och sårade och förde efter hand bort dem på högt lyfta bårar.
Nere vid hamnen väntade baracker och fartyg.
Om Fulvio just nu bars bort som död eller sårad!
Lucilla sprang upp, men sjönk åter ned på trappstenen med ett halfkväfdt rop af smärta.
— Hvad är det, hvad är det?
Concetta släppte Tonio, som hon tagit i sitt knä för att hjälpa till vid förtärandet af skorporna och chokladen.
— Mina fötter!
Jag kan inte stå på dem.
Concetta lade sig ned på marken och bör- jade undersöka Lucillas blödande fötter.
— Jo, jo, så är det när man är en fin och förnäm signorina.
Stackars små fötter, de är inte vana vid att färdas bara öfver hvassa stenar.
Det är bara fattigt folks fötter, som har hårdnader, ja, vi har riktiga hofvar att - trampa med.
— Se här, goda kvinna, har du ett par gas- bindor!
Piero hade i hast undersökt sina fickors innehåll.
— Först vatten!
Med några viga språng var Piero uppe i fontänens rymliga bassäng, som fallit på ena sidan och nästan var fylld med spillror och grus.
I ett hörn hade en liten vattensamling blifvit stående.
Mössan fylldes raskt, och Con- cetta började varsamt tvätta bort blod, sand och jord från såren.
Med lätt hand lade hon därefter på förbanden och lät dem nå högt öfver vristerna.
— Nu har jag ju både strumpor och skor, sade Lucilla småleende.
— Eccellenza, må ni blifva välsignad för det leendet, måtte vi finna den ni har kär!
(Forts.) Hvarje husmoder B a r n g a r d e, r o b e n Hvarje sömmerska likaså.
bör prenumerera på &amp; &lt; &amp; ^ * ^ * r^ * * ' * * ««« * * = * ^ 125 12 häften årligen.
.^g) ett originellt konst- närstemperamentjäm- te en böljande och sju- dande fantasi, som framkalla medryckan- de tonbilder i en or- kesterform af än yp- pig, än vild skönhet.
AdolfWiklunds piano- konsert i E-moll, hvil- ken afslutade pro- grammet, verkade med en solig vårdags frisk- het; man förstod att komponisten erfarit en äkta skaparglädje vid nedskrifvandet af dessa vingeburna me- lodier.
De olika ton- Adolf W i k l u n d.
Per H a l l s t r ö m.
verken spelades med stor bravur under hr CKSÅ STORA författare få ibland J ä r n e f e l t s ledning, lust att skapa litterära småsaker.
och i pianokonserten Nu senast har Per Hallström med sitt utförde frkn A u r o r a skämtstycke " Erotikon " skattat åt gen- Molander klaver- H e r m a n Bardolf (hr d e W a h l) ren i fråga.
Idén att satirisera den i Erotikon.
partiet på ett sätt, sortens folk, som gjort ett dissektions- som utan öfverdrift kunde kallas glänsande.
objekt af kärleken och som dagligen I öfrigt har den konstnärliga lifaktigheten och stundligen förpesta luften med en inom operans murar de senaste veckorna varit massa floskler om erotikens art och stor, tack vare den danske operasångaren väsen, medan de i själfva verket inte W i l h e l m H e r o l d s gästuppträdanden i " Car- ha en aning om kärlekens stora och men ", " Lohengrin ", " Aida ", " Trubaduren " m. fl.
mäktiga känsla, är alldeles förträfflig.
operor.
Hans glänsande sångkonst och lika Emellan tanken och gärningen ligger glänsande dramatiska gestaltningsförmåga stå dock ofta ett större svalg än man på samma höjd som vid konstnärens föregående tror.
Här har den dristigt tänkta besök.
Bland nordiska operasångare intar han satiren krympt ihop till ett låt vara ovedersägligen främsta platsen.
ganska beskt skämt med de moderna Af B r y s s e l k v a r t e t t e n s själfulla ensem- erotomanerna, men löjet verkar för blespel har hufvudstadspubliken haft tillfälle stramt, eller, för att citera vår litte- att njuta äfven denna säsong, och likaså af raturanmälares ord, då lustspelet utkom pianisten E d o u a r d R i s l e r s utsökta föredrags- i bokform, " lynnet har svikit författaren - f P e t e r F j e l s t r u p, d e n utmärkte konst i ett par program upptagande hufvud- och smädekomedien har blifvit tunn, komikern, gästspelar på sakligen Beethoven och Chopin.
trådtunn och — en liten smula tråkig. "
N danske \ \ - Östermalmsteatern.
K o n s e r t f ö r e n i n g e n högtidlighöll vid sin Emellertid blef styckets framförande tredje konsert hundraårsdagen af Jos.
Haydn ' s Hans första uppträ- på Dramatiska teatern en intressant dande har varit som • - död genom uppförandet af mästarens symfoni händelse, så mycket mera som det i D dur, n:r 7 af de s. k. London-symfonierna.
gjorde sig starkare i rampljuset än teaterdirektören i Det var en frisk programinledning, denna vid läsningen.
Dess komiska pondus L a u r a Trie wald (fru H å k a n s s o n) i E r o t i k o n.
" Sabinskornas bort- glädjestrålande tondikt, som är idel kvickhet understöddes också på det kraftigaste röfvande. "
Denbreda, och lätt lynne från .början till slut.
Därefter af hr de W a h l s dråpliga författaretyp, Herman dristiga komik, som utgör hr Fjelstrups konst- följde Wilhelm Stenhammars pianokonsert n:r Bardolf.
Ej på mången god dag har en svensk närskapital, höjer den i sig själf medelmåttiga 2 D moll samt en orkesterdikt, Midvinter, af scen haft att uppvisa farsfiguren till en märklig scenisk gestalt.
samme komponist, den förra en vild och lidelse- någonting ypperligare i Kanske att färgklickarne här och hvar bredas full musikalisk själfbekännelse, en fråga om komisk karak- väl tjockt, att den skapande fanta- ypperlig representant för nysvensk tärisering än detta fadt sien stundom blir något själfsvåldig.
musik, den senare en karaktäristisk eleganta blötdjur af en Men med den danske konstnärens™ tonbild från Dalarne af folklig natur.
diktare, hvars psyche säkra teknik som stöd, kunna äfven I pianokonserten utförde tonsättaren ständigt befinner sig i öfverdrifterna försvaras.
på ett glansfullt sätt den svåra och erotisk transpiration.
Det egyptiska ökenspelet " Uarda ", intressanta pianostämman, och hr T o r hvarmed en flock Lunda-studenter De öfriga figurerna A u l i n ledde det hela med intresse- nyligen eröfrade stockholmarne, visa- göra mycket obestäm- fylld energi.
bara intryck, med un- de hur populärt studentspexet allt fortfarande är.
Den parodiska Slutligen har Filharmoniska sällska- dantag af uppfinnaren historien om Farao och hans " sköna, pet uppfört Mendelssohns oratorium Otterbury, hvilken spelas barnkära dotter " tillhör också den " Paulus ", hvars något gulnade fägring af hr P e r s o n n e med dock ännu i dag förmår tjusa på samrrra hans säkra konst, och kvickare studentdikten, liksom kuplet- sätt som man njuter af gamla stick professor Serenius, som terna röjde en satirisk ådra af eller af att höra gamla legender be- i hr L i n d b e r g s hand betydlig ymnighet.
Utförandet stod rättas vid en brasa i skymningen.
blifvit egenartad nog.
jämväl vokalt som dramatiskt så S l a w j a n s k i - k ö r e n från St. Peters- Stycket är ju lika fjärran högt, att yrkesskådespelare kunde burg har gjort en originell insats i från det verkliga lifvet haft ett och annat att lära.
vårt musiklif genom framförandet af som öster skiljer sig från * ryska folk- och danssånger, sjungna väster, och följaktligen Operans tredje .symfonikonsert med präktiga, ehuru okultiverade röster.
ha typerna i det när- bjöd på ett alltigenom förträffligt Körens samtliga medlemmar voro maste gått miste om alla program.
Brahms sym- iklädda lysande ryska nationaldräkter, de drag, som skulle gjort foni n:r 3 F-dur äger hvilka gjorde en ypperlig effekt.
dem till människor.
friskhetens och klarhe- ARIEL.
Men lider " Erotikon " tens ovärderliga egen- skaper, och i J.
Sibelius ' ä ' nu.
u tu - o \ af en artificiell ton, så Julia Hedlinger (frkn B o r g s t r ö m tondikt " En saga " möter i Erotikon.
A. Blomberg foto.
Mr Otterbury är Svenska teaterns i E r o (hr t i k o Personne) n.
O nyhet, den engelska komedien " Mrs Dot ' ^_ af W.
S. Maugham, så mycket lättare att komma till botterumetC, eftersom djupet är obetydligt.
Stycket ' handlar om en rik och förtjusande bryggaränka mrs Warthley, som energiskt och listigt bedrifver allehanda knep för att få gifta sig med en viss Gerald Helstone.
Bryggar- änkan, hvilken spelas med mycken grace och motsvarande skälmlynne af fru B o s s e, får naturligtvis sin eftersträfvade Gerald, och allt slutar i bästa samförstånd.
Hr W i n g å r d gör sig bra som det-manliga idealet — käck, ung, varmblodig o. s. v. som han är — och hr S v e n n b e r g har den angenäma lotten att liksom i Shaws och Wildes pjäser gå omkring och säga gaddiga roligheter, som salongen ögon- blickligen kvitterar med skrattsalfvor.
Den nya farsen af Feydeau, " Hett om öronen ", som på Vasateatern aflöst " Bland bålde riddersmän " ha vi till dels varit med om förr i den outtröttlige författarens tidigare muskeldramatik.
Men det inverkar föga.
Denna hvirf- lande snurra af galenskaper är medryckande, det kan inte.
hjäl- pas, och här har dessutom till- kommit ett nytt moment, dubbel- gångaren, som hr H e d l u n d utför med en tränad förvandlingskonst- närs rapiditet och inför hvilka oväntade uppenbarelser man ger sig på nåd och onåd.
Men stryk de groft oanständiga replikerna i första akten, herr direktör!
De roa inte ens en fondmäklare.
— Stycket spelas öfver hela linjen med fransk liflighet och godt humör, och den fysiska uthållig- heten mattas först i tredje akten, då äfven publiken skrattat sig trött.
* d \ .y; i!
Uppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjollängd i erhåller Ni till Eder figur • •: fullt tillförlitliga, m o d e M r n a o. e i l e g a n t a n SlAMMAÉtfffHAMCTAO " I flOUClSriOIlSlwI » 1 Expediera » portofritt inom Sverige om rekvisition åtföljd I Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Bluillf 40 ' öre, af likvid insändes till i Kjolmönster utan slap 50 öre, P r i n s e s s k l ä d n l n g 75 öre, Reform- M f i s t e r s a m u e l s g a t a n 4 3, S t o c k h o l m; d r ä k t 75 öre, B a r n d r ä k t m ö n s t e r 50 öre, K r a g m ö n s t e r (Pellerin) 60 öre, K a p p m ö n s t e r 60 öre, N a t i o n a l d r ä k t m ö n s t e r 1 kr.
" B J Mif?
J.
— ~~l !J &amp;; Mönster kunna äfven beställas efter andra än våra modeller.
Beställning S / llflffC Iwl I IFI C T » 3 r 51 I IS 8^ " äå åtföljas af den model^ s^mönskas.
Priset är då dubbelt mot | \ | U | | d iVlvPlid iCB d i t å * = — 126 —
Ett par intressanta konstverk.
I BUKOWSKIS konsthandel härstädes exponeras för närvarande till försäljning bland annat några större dekorativa oljemålningar, bland hvilka vi här återge ett mytologiskt motiv, original af Salvator Rosa, i en synnerligen praktfall skulpterad ram.
Äfven exponeras under några dagar en byst i Carraramarmor af Rossini, utförd af den celebre italienske skulptören Bartolini (Lorenzo) * 1777 f 1850.
Bysten utfördes, dåRossi- ni af politiska skäl höll sig dold i en villa utanför Firenze, och lär vara den enda originalbyst som finnes af Rossini, samt det enda porträtt där den store kompositören fram- ställes i mustascher och med afrakadt kindskägg.
Därest ej den intressan- ta och värdefulla bysten — hvaraf originalgipsaf- gjutningen finnes i Barto- linis museum i Firenze — genom någon mecenats ingripande hamnar i nå- gon af våra offentliga samlingar el.
privatgalle- rier, torde den komma att erbjudas åt något af kontinentens museer, där Bartolini ej är represen- terad.
mundigande af té och smörgåsar.
Så fredliga och snälla kan man få de otäcka karlarna i England, mina herrar!
Det finns tyvärr ringa hopp att vi i vårt efterblifna land någonsin skola komma därhän.
Därtill behöfva vi först en ny kvinnotyp, hvars nöd- vändighet också diskuterats i dagspressen jämsides med frågan om den stackars Belze- bub ' s afskaffande.
Jag har förslagsvis uppgjort en skiss till denna kommande kvinnotyp, hvilken det skulle göra mig en glädje, om ni ville betrakta i fem sekun- der.
Är den inte treflig?
f Mii \ spalt. '
jt dirv s p a l t K " cilla v a c k r a f &amp; flickors JC Engelsk suffragett med man.
\ " Ritad och sKp / en if s alt?
if W&lt;al&lt;dl&lt;edv .. r ' % å Om jag talar med prisdomarne, får den nog andra pris i täflingen om stock- holmskan.
WALDECK.
J A, NU sitter ni natur- ligtvis och försöker tota ihop den vackraste stock- holmska, ni vet, till Iduns pristäfling.
Förslagen skola vara inlämnade den 1 april — märk: den första april!
— och redaktör Nordling och jagikompishatilldenbe- tydelsefulla dagen lagat ihop ett litet lustigt skämt åt er.
Saken är nämligen den, att första priset redan är bestämdt åt undertecknad för min här återgifna teck- ning af stockholmskan, hvil- ken icke kan öfverträffas i till det.
Han tar nämligen absolut första pris som bostonvalsör, påstår Sveri- ges valskung, hr Pinet.
Det senare sättet är onekligen behagligare är det förra, och faran att bryta nyckel- benen under loppet betydligt mindre.
Förslag till ny kvinnotyp.
Däremot får svensken som gentleman inte något pris af Elsa Törne.
Men så måtte det också vara en buffel.
Han nekar absolut att bära hennes kappsäckar, han säger inte ens tack, när han får öppna en grind Mitt bidrag till täflingen om stockholmskan.
skönhet.
Hon har nämligen ögon som violer, mun som ett körsbär, ett hår som en sommarsky, hals som en gasell, en midja som en liljestängel, armar och hän- der af alabaster och fötter som en hind.
Det duger, hva?
Så lätt kniper man min- sann inte alltid första pris.
Dock lär det vara lätt nog för grelve Clarence von Rosen.
Förr red han sig till det, nu dansar han sig P.
S.
Just nu meddelas mig, att &lt;- öfverenskommelsen om mitt erhållande af första pris i Iduns täfling är omöjlig att hålla, emedan mitt förslag inte är iklädt den moderna hatten.
En modern stockholmska utan modern hatt!
Omöjligt.
Gref Clarence pristagare i boston.
Svensken som gentleman.
åt henne, och gud vet om han inte rent af sätter sig på henne i spårvagn i stället för att stiga upp och bjuda henne plats.
Nej, då är den engelske gentlemannen vida behag- ligare att skåda, tycks det.
För inte länge sedan var en engelsk suffragett mrs Coa- tes-Hansen här med sin man och förevisade honom i hushållsskolan vid V. Trädgårdsgatan under in- 127 Därför har jag ritat ett nytt förslag med det nyaste hatt- modet.
Jag får väl åtminstone ett extra- pris, om det så bara skulle vara en femma eller så, säj, herr redaktör?
Jag behöfver det till hundskatt.
D.
S. Stockholmskan i den modernaste hatten
KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN Iaiieh.
af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 7 — 13 MARS 1909.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgasbord; griljeradt kalfbräss med ärter; mjölk; kaffe eller te med potatismjölsbakelser.
M i d d a g: Soppa ä la Hedin; bruten hummer; entrecötes i vin med spansk sås och brynt p o t a t i s; ananasglass med vatten och mandelmusslor.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; norska kotletter med potatisbullar: mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kokt lammbringa med curry och r i s; sviskon- soppa med vispad grädde och skorpor.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kafregrynsgröt med mjölk; glödstekt sill med p o t a t i s; kaffe eller te.
M i d- d a g: Ugnstekt refbensspjäll med po- tatispudding; semlor med mjölk.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kallt refbensspjäll med brynt potatis och lingon; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Afredd larnmbuljong (spadet från måndag) med grönsaker; stekt sik med gräddsås och potatis.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafremjölsvälling; omelett med fisk- stufning (rester från onsdag /; mjölk; kaffe eiler te.
M i d d a g: Soppa på brysselkål med prinskorf; gräddkaka med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; plättar med sylt; ägg; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Renbiffar med på- tatis och lingon; lika-mycket-tårta.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stekta ägg med hvetebröd; stekt färsk strömming; mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Kokt fläskkorf med rotmos; stänkvälling.
RECEPT: A u a n a s g l a s s m e d v a t t e n (f. 6 pers.).
1 burk ananas ä 1 kr., 125 Det milda erémelika ladder som utmärke * Florodol-Tvålen utgör icke blott substanBerna af de utsök- taste fettämnen utan därjämte balsamiskt- antiseptiska essencer af högsta betydelse för h u d s k ö n h e t, hvarigenom huden blir sam- metsmjuk, smidig och vacker, hyn ren och klar, hals och händer hvitaoch mjuka Högsta utmärkelse: Guldmedalj i Norrkö- ping 1906.
TEKN. A.-BOL.
FLORA, GEFLE.
U g n s t e k t r e f b e n s p j ä l l (f. 6 pers.).
1 IV2 kg.
refbenspjäll, IV2 msk.
salt, / 4 tsk.
hvitpeppar), 1 1 (tsk.
senap, 1 msk.
smör (20 gr.), / 2 lit.
buljong och eller vatten.
T i l l g a r n e r i n g: 2 hg.
katrin- plommon, persilja.
R e r e d n i n g: Refbenspjallet, som bör vara t u n n t skuret, tvättas med en duk, doppad i hett vatten, ingnides Iro med kryddorna och får ligga till föl- jande dag.
Smöret brynes i en lång- panna, refbenspjallet ilägges med den köttiga sidan upp och brynes väl i ugnen på båda sidor samt spädes med den kokande vätskan, litet i sänder.
Köttet får därefter steka tills det är mört, omkr. IV2 tim., under det t t det öfveröses ' och spädes hvar 10 = Vårgårda = a min.
Refbenspjallet skares i vackra bi- Proton-hafremjölJ tar och serveras varmt eller kallt, garneradt med katrinplommon och per- silja.
Kött i use n si ' as, skummas noga och gr. strösocker, 6 del.
vatten, 2 gr. ci- serveras som sas.
tronsyra, 1 — 2 ägghvitor.
Beredning: Två tredjedelar af ananasen skares i små tärningar och S t e k t sik m e d g r ä d d s å s (f. stötes i stenmortel tillsammans med 6 pers.).
IV ' 2 kg.
sik, l 1 /?
msk.
salt, sockret samt passeras genom hårsikt.
1 tsk.
ättika, 1 ägg, V2 kkp.
stötta Vattnet och den fint stötta citronsyran skorpor, 1 msk.
hvetemjöl, IV2 hg.
tillsättas, hvarefter blandningen omrö- smör, 3 kkp.
grädde, 3 msk.
hackad res väl.
Sist nedröres den lätt upp- persilja .. slagna ägghvitan.
Massan hålles i B e r e d n i n g: Fisken fjällas, ren- glassmaskin a t t frysa.
När glassen är half frusen, då man vefvat omkr. sas och sköljes väl.
Den skares upp i ryggen, ryggbenet och alla småben bort- 8 min., tillsättes resten af ananasen, skuren i små tärningar, hvarefter frys- tagas och filéerna gnidas in med ättika och salt.
De penslas därefter med det ningen fortsattes omkr. 10 min.
Glassen och vändas i en nedpackas i glassmaskin eller glassdosa uppvispade ägget blandning af de stötta skorporna och och fryses ytterligare omkr. 2 tim. hvetemjölet.
Fisken brynes därefter ha- Den serveras tillsammans med någon färgad glass eller med mandelmussior.
stigt i smöret i en stekpanna, hvarefter den nedlägges hvarftals med persil- jan i en bleckform, smord med resten af K o k t l a m m b r i n g a m e d c u r r y smöret.
Sist påhälles grädden och ett o c h r i s (f. 6 pers.).
V / 2 kg.
fårbringa, lock pålägges, hvarpå formen insattes i 2 lit.
vatten, V / 2 msk.
salt, 1 liten ugnen och fisken får steka omkr. 1 / 2 tim.
Den serveras i formen.
knippa persilja. '
Sås: 1 msk.
smör (20 gr.), 2 msk.
mjöl, V2 lit.
köttspad, curry efter smak, 1 msk.
vatten.
Omelett med fiskstufning Ris: 2 del.
risgryn, 2 lit.
vatten, (f. 6 pers.).
1 msk.
salt, V2 tsk.
curry.
S t u f n i n g: 4 hg.
gädda, vatten, B e r e d n i n g: Bringan kuackes och IV2 msk.
salt, V2 tsk.
ättika, 2 msk.
tvättas med en duk, doppad i hett smör (40 gr.), 3 msk.
mjöl, 3 del.
vatten; den påsättes i kokande vatten, fiskspad, 3 del.
tunn grädde, salt, soc- skummas och saltas.
Köttet får där- ker, hvitpeppar, 1 äggula.
efter sakta koka, tills det ar mört O m e l e t t: 4 äggulor, ' 4 del.
god eller omkr. 2 tim.
Det tages upp och grädde, 1 tsk.
hvetemjöl, V4 tsk.
salt, skares i lagom stora bitar, hvilka täc- V4 tsk.
socker.
kas öfver för a t t hållas varma.
Spa- T i l l p a n n a n: 1 tsk.
smör, 1 msk det silas och skummas, smör och mjöl fint stötta skorpor.
sammanfräsas, spadet tillsättes, litet i B e r e d n i n g: Gäddan urtages, sköl- sänder, under flitig rörning, och såsen jes väl och torkas med en fiskhandduk får koka 10 min., hvarefter den af- samt ingnides med V2 msk.
af saltet sniakas med curry, utrördt i 1 msk.
och ättikan.
Den nedlägges i varmt vatten.
vatten tillsatt med resten af saltet Risgrynen sköljas i hett vatl.cn, på- och får koka tills fenorna lossna, dä sättas i kokande, saltadt vatten och den upptages och skinnet afdrages ge- få koka mjuka, då de upphällas på nast.
- När fisken är kall, urbcuas den durkslag och öfverspolas med kallt och skares i små tärningar, (öfverblif- vatten.
De insättas därefter genast i ven fisk kan äfven med fördel an- varm ugn och omröras ofta, med gaf- vändas.)
Smör och mjöl sammanfräsas, fel, tills de äro skilda och allt vatten fiskspadet och grädden tillsättas litet afdunstat.
Riset upplägges i en krans i sänder under flitig rörning.
Såsen far på serveringsfatet och byst-ös med li- koka 10 min., hvarefter den afsmakas tet torr curry.
Köttet ordnas midt på med kryddorna och afredes med den uppvispade äggulan.
Fisktärningarna fatet, och såsen hålles öfver.
Finast i smak Jå ' / mm.
A N N O N S E R skola vara Inlämnade till FÖR en bättre anspråkslös flicka, helst Expeditionen senast fredag för att mellan 25 å 30 år, frisk, rask och pålitlig med vana att sköta barn er- kunna införas i följande veckas num- håller 1: sta april plats hos familj i småstad där tvä barn finnes, ett om mer.
6 mån.
och ett om 4 är.
Svar med betyg och löneanspråk och om möjligt muntliga rekom.
torde sändas till » Rask och pålitlig;) under adr.
S. Gunuelii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
LEDIGA PLATSER Vid VäxSö Elementar- iäi * ovei * k föi * ffickoi * blir tiil nästa läsår plats ledig for lärarinna med undervisningsskyldighet i historia samt geografi och biologi.
Kompetens: Högre lärarinneseminarium eller motsvarande.
Lön 1,500 kr.
jämte pensionsbidrag.
Ansökningar torde före den 15 mars insändas till skolans före- ståndarinnor.
Elementarskolan för flickor i Kalmar.
Två lärarinnebefattningar äro lediga, den ena med undervisningsskyldighet hufvudsakligen i svenska, litteraturhi- storia o. historia på högre stadiet samt den andra hufvudsakligen i tyska och svenska, likaledes på högre stadiet.
Sökas hos styrelsen före den 20 nästa mars.
Kompetens: Högre Lärarinnesemi- nariet eller däremot svarande utbild- ning.
Läkarebetyg.
Begynnelselön 1,400 kr.
med två ålderstillägg å 100 kr.
efter respektive tre och ytterligare fem år.
Bidrag till pensionsafgifter.
Kalmar den 18 febr.
1909.
Styrelsen.
BOSATT- närings rikast BILDAL, barnkär flicka får plats i i ingenjörsfam.
vid bruk i Värmland (2 barn.)
En, som är van vid späda barns skötsel eller har genomgått nå- vid Kronobergs läns folkhögskola är till gon sjukvårdskurs äger företräde.
Svar ansökan ledig.
Undervisningsskyldighet med foto., betyg och löneanspråk till i bokliga ämnen samt helst äfven söm- » Familjemedlem, Värmland ».
Iduns exp.
nad.
Lön för tre månader, maj — juli, 350 kr.
+ möblerad bostad.
Ansöknin- ANSPRÅKSLÖS, snäll o. barnkär.
bättre gar, ställda till skolans styrelse, torde flicka, ordningsvan, helst något kun- före den 15 mars insändas till under- nig i sömnad, erhåller genast plats a t t tecknad, skolans föreståndare, som på tillse 3 flickor, 2 på 6 år och en på begäran lämnar ytterligare upplysnin- ett V 2 å-r.
Ingen göre sig besvär som ej är barnkär.
Svar till » B.
K. », Höör.
gar.
EN vid större landthushåll fullt er- SOM 1 svensk husmoders hjälp sokes till faren hushållerska med prima ref. får 1 maj, enkel, duglig flicka i grosshand- inst.
24 april själfstandig plats om larefamilj i Köpenhamns vackraste vil- betyg och rekom.
sändas till fru Ad- lastad.
God lön.
Svar till » Godt hem », lercreutz, Vinö pr Lofta.
Charlottenlund, Danmark.
Bosättningsförsäkring Fullständiga bosättningar för 2 å 3 rum och kök till Kr.
1,600, 1,800, 2,000 o. s. v.
OBS.!
10 års amortering.
Begär p r o s p e k t och u p p l y s n i n g a r.
Separatutställning omfattande ett 40 tal rumsinteriörer är anordnad i våra lokaler uti egendomen 24 A Grefthuregatan (f. d. Tattersall).
Nordiska Kompaniet STOCKHOLM.
iläggas, och stufningen hålles varm i vattenbad, medan omeletten gräddas.
O m e l e t t: Äggulor och hvilor skil- jas.
Äggulorna vispas tillsammans med mjölet, saltet, sockret och grädden.
Sist nedskäras de till hårdt skum slagna hvitorna.
Smeten hälles i smord och brödbeströdd omelettpanna och gräddas ljusgul i ordinär ugnsvärme.
Stufningen lägges pä ett rundt serve- ringsfat och omeletten stjälpes genast öfver.
S o p p a p å b r y s s e l k å l m e d fri- k a d e l l e r (f. 6 pers.).
25 bryssel- kälshufvud, vatten, salt, l ' / 2 hg.
ma- gert fläsk, 1 liten rödlök, 1 msk.
smör, 2Vs&gt; lit.
efterbuljong, IV » msk.
mjöl.
salt, hvitpeppar, socker.
B e r e d n i n g: Kålen rensas, sköljes, förvälles (ulan lock) i kokande saltadt vatten omkr. 10 min., hvarefter den upplägges pä sikt, så att vattnet får väl afnnna.
Fläsket skares i tärningar, löken skalas, hackas fint och fräses i smöret tillsammans med fiaskot omkr 10 min.
Kålen hackas fint tillsammans med mjölet och nedlägges jämte fläsket 1 don kokande buljongen, hvarefter soppan får koka i / s~Vi tim.
Soppan silas, om så önskas, atsmakas med kryddorna och serveras med frikadeller G r ä d d k a k a (f. 6 pers.).
- 1 söt- och 2 bittermandlar, 4 ägg, 1 / 2 lit.
tjock, söt eller sur grädde, 40 gr. socker, IV2 del.
torrt hvetemjöl.
T i l l f o r m e n: V 2 msk.
smör (10 gr.), 2 msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Mandeln skållas och drifves genom mandelkvarn.
Äggulorna röras med sockret Vi tim.
Grädden slås till hårdt skum och nedröres i äggmassan tillika med mandeln och hvetemjölet.
Sist nedskäras de till hårdt skum slagna ägghvitorna.
Mas- san hälles i en smord och brödbeströdd form och insattes a t t grädda i ordinär ugnsvärme omkr. V2 tim.
Den serveras genast med sylt.
S t ä n k v ä l l i n g (r, 6 pers.).
I 1 / » msk.
mjöl, 2 ägg, 1 msk.
smör, 1 tsk.
socker, 1 / i tsk.
salt, IV2 lit.
mjölk, Beredning: Mjölet lägges i en bål, äggen vispas upp och röras väl med mjölet, hvarefter det skirade smö- ret, sockret och saltet tillsättas, degen arbetas sedan tills den blir smidig.
Mjölken kokas upp, degen pressas ge- nom durks ' ag i den kokande mjölken, hvarefter vällingen får sakta koka med lock i 10 min.
Den afsmakas ined saltet och sockret.
SUNDSVALLS ENSKILDA DANK 4 Fredsgatan, Stockholm.
S p a r k a s s e r ä n t a 37 » %.
Förvaringsfack, EN bildad,, frisk och barnkär flicka, kunnig i sömnad får plats 1 april eller årshyra från IS kr.
1 maj som barnfröken för 2 små barn.
Svar med uppgift om lönepret., ålder etc. till » Disponentfam .. Vestrnanlands EN barnkär flicka, c: a 20 år, kunnig bergslag », under adr.
S. Gumadii An- i sömnad och handarbete erhåller plats i bättre familj ä landet.
Svar jämte nonsbyrå, Stockholm f. v. b. fotografi till fru S. Sundberg, Bred-.
BÄTTRE, anspråkslös flicka, mellan byn.
25 — 30 år, med vänligt sätt, fullt på- I of f icersf arn.
å egendom nära stad litlig, van och barnkär, önskas af erhåller stark, frisk landtbrukaredotter officersfam.
i Stockholm 1 april för om- ur godt hem plats den 1: sta eller 24: de vårdnad af en 5 års gosse.
Len sökande april.
Sökande bör vara f u l l t k o m - skall vara kunnig i sömnad samt lättare p e t e n t och v i l l i g a.tt på egen inomhus förefallande göromål.
Svar hand sköta alla till köket hörande med foto.
och löneanspråk till » B.
sysslor såsom matlagn., bakn., ren- v. S. », Iduns exp.
hålln.
Innesysslorna skötas af likställd kamrat.
Lön 200 pr år.
Familjemedlem.
UNG bättre flicka, något van vid skrif- Svar till » 1909,-, Sköfde p. r. göromål samt huslig och barnkär, er- håller plats i tjänstemannafam.
i resi- ANSPKÅKSLOS, bildad flicka, som densstad.
Svar med uppgift å lönevill- vill vara husmoder behjälplig med sköt- kor jämte foto.
märkt » Ung flicka », seln af två gossar och litet hem, där sändes under adr.
S.
Gummin Annons- jungfru ej finnes, får plats 1 maj.
byrå, Stockholm f. v. b.
Kunnighet i sömnad önskvärd.
Svar med foto.
och lönepret.
till » Glad och OMKRING 20-årig flicka, med lust för villig », Göteborg p. r. affär, får plats.
Len sökande bör vara villig a t t äfven hjälpa till med före- I läkarfamilj bosatt i Stockholms när- fallande hushållsgöromål (2 pers. hus- het får bildad flicka, kunnig i matlag- håll).
Svar med foto.
sändes till Tu- ning plats.
Nva Inack.-Bvrån, Brunke- ristaffären, Mörsil.
bergsg.
3 B, Sthlm.
Lärarinneplats erhållas förmånligast genom s. k.
Platsen som Husföreståndarinna vid Plvita Bandets nykterhetsservering i Göteborgs Slottsskogspark förklaras härmed till ansökan ledig.
Egenhändigt skrifven ansöken upptagande lönean- språk, uppgift om ålder samt om förut innehafda platser, bör före den 15 mars detta år insändas till Hvita Ban- dets i Göteborg Styrelse under adr.
: Fröken Anna Tengström, Teatergatan 22, Göteborg.
EN stilla allvarlig flicka, som vill åtaga sig en städerskas göromål, sökes till familj på landet nära större sam- hälle.
Svar med betyg och uppgift på löneanspråk sändas till » X. », Klippan p. r.
— 128 — rannna PLATSSÖKANDE erhåller anställning vid Västernorrlands läns folkhögskola i Älsta.
Tjänstgö- Tvänne språklärarinnor ringstid 4 maj — 4 aug.
Ämnen: konst- väfnad, unison sång samt hälso- och önska anställning i skola inst.
höst- hushållslära.
Lön 350 kr.
Ansökningar termin.
Svar till » Tyska och engel- före den 1 april till rektor A. Nord- ska språken », Örebro p. r. gren, Eran sta.
MEDELÅLDERS fruntimmer önskar fö- restå hemmet för äldre fin herre eller HUSHÅLLERSKA, ej öfver 40 år, kun- dam.
Einaste rekom.
finnes.
Svar till nig i fin och enkel matlagning, bakning » F.
D. », Borås p. r. och syltning önska-s 1 maj till egendom vid Stockholm.
Svar med rekom.
till 18-ÅRIG FLICKA önskar plats a t t läsa » Landthushåll », under adr.
S Gurnselii högt för äldre dam någon timme efter Annonsbyrå, Stockholm f. v. b. kl. 6 e. m.
Svar till » Litteratur », Iduns exp.
EINNES någon enkel och anspråkslös bildad flicka, som vill komma till UNG flicka önskar plats som hjälp prästgård vid västkusten för a t t mot och sällskap hos ensam dam eller i fritt vivre biträda, med vården - af en familj.
Genomgått 8-kl. läroverk och 20 mån.
flicka samt för öfrigt vara be- Husmodersskola.
Svar till » Medlem af hjälplig med inomhus förekom, göro- familjen », Iduns exp.
mål.
Ref. önskas.
Svar, helst med foto., önskar plats den före 20 mars till » 15 april 1909 », 19-ÄRS ELICKA Iduns exp.
1: sta eller 15: de maj som husmoders hjälp eller som hjälp och sällskap FÖRMÅNLIG, bekväm plats a t t bestyra åt minderåriga barn eller äldre dam.
välsitueradt, bildadt ungkarlshem, er- Svar till » Enid », Bäckebo p. r. håller huslig, bättre flicka af god familj och yttre.
Endast svar åtföljda UNG, bättre flicka önskar mot fritt af fotografi till » 25 — 34 », under adr.
S. vivre komma till duglig husmor för GumEelii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b. a t t under hennes ledning deltaga i och lära ett hems skötande.
Svar emot- ELICKA, kunnig i maskinstickning, med ses tacksamt af » Familjemedlem », Wis- godt sätt, säker i räkning och med sefjerda p. r. god stil får plats nu genast i färgeri- 18 års bättre anspråkslös flicka önskar och spinneributik i mellersta Norrland.
med första plats som hjälp åt hus- Svar med betyg, foto.
samt villkor in- moder.
Är barnkär samt kunnig i enk- sändas genast till » Duktig », Iduns exp.
lare matlagn.
och handarbete, önskar i. v. b. få anses som familjemedlem.
Tacksam för svar till » Elsa », Gefle p. r.
