# ID: svediakorp-per1816
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 40,969
# sentences: 1,778
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


W0® S&amp;£Bör2ze / Zs 9n / c / eeiz.
SZ.SB.
C # ^ / oc^ / io / r I QP^^J ore
I DUN 1909 IDUNS TJUGUANDRA LEFNADSÅR sammanfaller med det stundande nya året.
Under mer än två decennier ha vi lugnt, men målmedvetet arbetat oss fram till vår numera obestridda rangställning som vårt lands förnämsta litterära och konstnärliga familjetidning.
Den bildade svenska allmänheten har uppskattat och stödt våra sträfvanden.
Vi glädja oss nu åt en läsekrets, som i utbredning, homogenitet och kulturnivå söker sin like.
Och de som ännu dröjt, skola komma.
Svensk, orädd anda har varit, är och förblir vår lösen.
Vi stå icke i någon partitjänst — dagspolitiken lämna vi i regel åt sitt värde och åt de » stora kollegorna » • — • men pröfva personligen hvarje kulturell fråga och taga ställning efter hjärta och öfvertygelse.
Alla partier läsa oss; alla böra kunna göra det med någon behållning.
Vart program för det nya året blir det gamla bepröfvade: vakenhet, allsidighet, rikhaltighet, förnäm, men dock lättfattlig form.
Våra förbindelser med snart sagdt alla vårt lands be- tydande litterära krafter ha aldrig varit fastare slutna.
Och i illustrativ fulländning ämna vi som hittills gå framåt nummer efter nummer.
Den fasta redaktionen består allt fortfarande af Johan Nordling som hufvudredaktör och ansvarig utgifvare; vid hans sida som medredaktör författaren Ernst Högmait, på redaktionssekreterarposten den välkända unga författarinnan fröken Elin Wägner.
Elsa Törne kommer att månatligen lämna sina högt uppskattade bidrag; för litteraturafdelningen svara som hittills friherrinnan Marika Stjernstedt-Cederstrom och seminarieadjunkten fröken Marie Louise Gagner; fru Else Gruth (Gwen) samt fröken Elisabeth Östman borga för de estetiskt och praktiskt husliga afdel- ningarna.
En ny kraft och, som vi hoppas, en synnerligen välkommen sådan ha vi för det nya året förvärfvat i den celebre humo- ristiske tecknaren och författaren Torgny Wallbeck-Hallgren, som under den lofvande rubriken: Det s t a r k a och det sköna ceras i Idun, och vårt uppslag har mottagits med så lifligt intresse inom författarvärlden, att dess succés redan är glän- sande betryggad.
/ romanbiblioteket, som, omväxlande med den omtyckta Iduns Hjälpreda for Hemmet, hvarje vecka åtföljer tidningen, publiceras på nyåret den i vår stora litterära pristäfling nyss prisbelönta romanen » Quid » af Ulla Linder, en oemotståndligt gripande skildring ur hufvudstadens moderna affärslif.
Härefter följer den med hedersomnämnande utmärkta historiska berättelsen » Drottning Moi=méme » af Elisabeth Kuylenstierna=Wenster, j hvilken den framstående författarinnan ger en färg- och liffull tidsbild af en af våra häfders intressantaste kvinno- gestalter, Gustaf II Adolfs gåtfulla dotter, drottning Kristina.
En värdefull nyårsgåfva, som kommer alla våra prenume- ranter tillhands, ha vi ytterligare nöjet att förebåda, i det vi af vår utmärkta danskomponist, Damernas Musikblads väl- kända utgifvarinna, lyckats förvärfva förlagsrätten till hennes splitternyaste säsongsuccéser, hvilka under den gemensamma titeln: Tre prinsessor Tre bostonvalser af Ellen Sandels i ett konstnärligt smyckadt häfte gratis åtfölja ett af Iduns januarinummer till alla fasta prenumeranter.
1 insmickrande melodik och rytmiskt behag har tonsättarinnan näppeligen någonsin nått högre än i dessa kompositioner, som vinna än mera ökadt intresse genom den graciösa karaktäristik, de på tonernas språk söka gifva af våra tre populära unga furstinnor: Margareta, Maria och Ingeborg.
Min spalt, din spalt, alla vackra flickors spalt Ritad och skrifven af Waldeck " Veckans pristäflan " utfäst sig att lämna regelbundna bidrag till dagskrönikans skämtsamma behandling med särskild hänsyn tagen till förete- elserna inom vår kvinnovärld.
— se där slutligen mottot för en ny anordning, genom hvilken vi under år 1909 vilja göra vår lifligt senterade afdelning för Tidsfördrif än mera omväxlande och efterlängtad.
I hvarje vecka skall nämligen meddelas en liten prisuppgift af skiftande art, hvars lösning bör bereda mången angenäm förströelse- stund i familjekretsarna, och bland hvars rätta tolkare en ' hel del värdefulla pris komma att utdelas.
En högintressant serie med bidrag af våra förnämsta för- fattare öppnas redan i nyårsnumret under den genomgående rubriken Mitt första författarskap.
Som bekant utkom för en del år sedan under titeln » När vi började » en samling kåserier från ett antal skönlitterära författare, behandlande deras första steg på den litterära banan.
Denna samling var emellertid redan då ganska ofullständig, och vår blomstrande unga litteratur har sedan dess riktats med en mängd nya namn, som förvärfvat vidsträckta sym- patier hos vår läsande allmänhet.
Tidpunkten har därför nu synts oss inne att söka åvägabringa en kompletterande serie af dylika bidrag till våra författares karaktäristik för att publi- Ännu rätt mycket kunde vara att tillägga om den kom- mande årgången och våra anstalter för att under densamma alltjämt häfda Iduns ställning som nummer ett bland svenska veckotidningar.
Men det sagda får vara nog.
De, som ej redan känna oss och alltså förut ä r o v å r a trogna vänner, kanske nu vilja sluta till.
Vi hoppas att de ej skola ångra det.
Prenumeration mottages på posten och hos hvarje bok- och tidningshandlare.
Pris för helt år kr.
6: 50, hälft år kr.
3: 25 för vanliga upplagan, samt kr.
8: — och kr.
4: — resp. helt och hälft år för praktupplagan, postbefordringsafgift in- beräknad.
Lösnummerpris som förut 12 öre.
TTTTTT * * * BB3 &amp; fl Q Q
§ innehålls % förteckning.
T_J VAD julens granar susa; dikt af Ernst Högman.
— En ' ' bortbyting; saga af Selma Lagerlöf.
— Serenad; dikt af K.
G. Ossian-Nilsson.
— Nyckeln; skiss af Anna Wahlenberg.
— Kycklingen; berättelse af Jane Gernandt-Claine.
— Vårds- huset Toggenburg; berättelse af Gustaf af Geijerstam.
— Hem- ma till julen; dikt af Fredrik Vetterlund.
— God jul; berättelse af Annie Åkerhielm.
— Passagen klar; historiett af Gustaf Ullman — En dröm; dikt af Anna Maria Roos.
— Tre dagar; berättelse af Elin Wägner.
— Klara Kyrkogård; dikt af Daniel Fallström.
— Broder Larslund och hans vålsignelserika bräim- vinsstölå; humoresk af Olof Högberg.
— En landsflyktig; dikt af Frida Landsort.
— " Europas diplomatiska sibylla "; historisk skiss af Mathilda Mailing.
@ Omslagsteckning och samtliga inramningar och illustrationer af konstnären Edvard Berggren.
Klichéerna utförda å A. Börtzells Tryckeri A.-B.
Wilhelmssons Boktryckeri A.-B., Stockholm 1908.
TTHTl vinterdagen ocfj stjärnor vi drefvos fjvass ocfj köfdBfå dog Brunno tusen sinom ut ur öfversnöad ocf) sfäffdes fjär emeffan Tiv ar iskristaff tusen, skog sforsfads / jusen.
smäff ocf) sfär som regn mot gatans mörka stenar, oss stiger farmef grymt ocfj gäfft ocfj kärfva fjänder — J mänskor, sfifa våra tagen icke i så Kan fjefgen ej förmå med röda frukter våra grenar smycken!
kring ert fjjatfa gå i stycken.
fjårdt!
Just svårt 71u fängta vi fiff värmen vid er fjärd, mjukt på röda fäppar fj ' us vid fj ' us Bfand våra Barr, ocfj isen frusna.
ocfj sången Så fäsfen etd i deras sjäf för Brunnit.
grenar.
J vi äro små ocfj fjar sin skira ocf) känsfans mörk starr, ocfj fiksom ocfj fjjärfaf försvunnit, den Brista, edra ögons er B fick att fjusna?
ocfj där fjanden sinnesro T) å skaff Vi fjafva affa fjaff det tungt ocfj där ögat sfråfar att människornas att fjvarje tanke är som natten på Barrens fransar omkring Visst fjar det sagts af skogens fur ocfj Björk smeker fyckovärtd feker.
nu är trons ocfj fantasiens som gråa sinnen upp ur stoffet ocfj manar fram uti en fjuf en fjimmefssyn, stund, tvingar sekund ett Brus af fjvifa ö, affa trötta fjjärfan, i vintermörkret jutens för er vi sfråfa i påtats för er, som fröjdens, som i under vingar.
kväff Biden, ocfj fjäff — ocfj för er, som tiden!
ERNST HÖGMAN.
T R O L L E T KOM smygande genom skogen ined sin unge instucken i en näfver- skräppa, som det bar på ryggen.
Den var stor och stygg med hår som borst, uddhvassa tänder och klo på lillfingret, men trollkäringen trodde förstås, att det inte kunde finnas ett vackrare barn.
Bäst som trollet gick, kom det till ett ställe, där skogen glesnade en smula.
Det var en väg, som löpte fram, gropig och kal af träd- rötter, som snodde sig öfver den likt ett knutet nät.
Och på vägen kommo en bonde och hans hustru ridande.
Trollkäringen ämnade först fly tillbaka inåt skogen för att ingen skulle se henne, men så råkade hon lägga märke till att bond- hustrun höll ett barn på armen, och därvid kom hon på andra tankar.
H o n smög när- mare vägen och kröp ned bakom en hassel- buske.
» Jag vill se, om människobarnet kan vara lika vackert som mitt, » tänkte trollet.
Men i ifvern sträckte det sig för långt fram ur busken, och då de ridande närmade sig, fingo hästarne syn på det stora, svarta troll- hufvudet.
D e blefvo skrämda, reste sig på bakbenen och satte af i sken.
Bonden och hans hustru hade så när blifvit afkastade.
D e skreko till, böjde sig framåt för att gripa tag i tyglarna och borta voro de på ett ögonblick.
Trollkäringen grinade af förargelse.
H o n hade inte fått se mycket af människobarnet.
Men med ens blef hon grufligt belåten, för där låg ju barnet rätt framför henne nere på marken.
Det hade blifvit nedkastadt från bondhustruns arm, då hästen ryckte till.
Barnet h a d e fallit i en hög af torrt löf och var alldeles oskadadt.
Det skrek högt af för- färan öfver fallet, men då trollkäringen lutade sig öfver det, blef det så förnöjdt öfver den förvånande synen, att det tystnade och log och sträckte upp handen för att rycka henne i hennes svarta skägg.
Men trollet stod alldeles förbluffadt och be- traktade människobarnet.
Det såg på de små h ä n d e r n a med de rosenröda naglarna, på de klara, blå ögonen och den lilla munnen.
Det kände på det mjuka håret, strök öfver kin- derna och kunde inte öfvervinna sin förvåning öfver att ett barn kunde vara så skärt och mjukt och fint.
Rätt som det var, ryckte trollkäringen näf- verskräppan af ryggen, tog fram sin egen unge och satte ned den bredvid människobarnet.
Och då hon såg hvilken skillnad det var mellan barnen, kunde hon inte låta bli att tjuta af ilska.
Emellertid hade bonden och hans hustru fått makt öfver sina hästar och vände tillbaka för att söka reda på sitt barn.
D å trollkärin- gen hörde, att de nalkades, blef hon nästan gråtfärdig, för hon hade ännu inte hunnit att se sig mätt på människobarnet.
H o n stan- nade kvar, tills de ridande nära nog voro inom synhåll, då tog hon ett raskt beslut.
H o n lät sin unge ligga kvar vid vägkanten, men män- niskobarnet stoppade hon i näfverskräppan och löpte till skogs med det.
* Trollet h a d e knappast försvunnit i skogen, förrän bonden och hans hustru kommo till synes.
Det var ett sådant präktigt bondfolk, rikt och aktadt och med en god g å r d nedom skogs- höjden.
De hade varit gifta i m å n g a år, men de h a d e inte mer än detta enda barnet.
Så att m a n k a n nog förstå, att de voro ifriga att att finna igen det.
Hustrun kom ett par hästlängder före man- nen och fick först syn på barnet, som låg vid vägkanten.
Det skrek af all makt för att kalla tillbaka trollkäringen, och bondhustrun borde redan på tjutet ha märkt hvad det var för ett barn, men hon hade varit rädd för att den lille skulle h a slagit ihjäl sig i fallet, och när hon hörde skriket, tänkte hon blott, att det var väl, att han var vid lif.
» Där ligger barnet, » ropade hon till mannen och med det- samma gled hon ned ur sadeln och sprang fram till trollungen.
D å bonden kom fram till stället, satt hu- strun vid vägkanten och vände på barnet och såg ut som en, som inte kan tro sina sinnen.
» Inte h a d e mitt barn tänder som ormgaddar, » sade hon, och rösten uttryckte allt större och större förskräckelse.
» Inte hade mitt barn hår som svinborst.
Inte h a d e mitt barn klo på lillfingret. » Bonden kunde inte tro annat än att hu- strun blifvit galen, och han hoppade i sin ord- ning af hästen.
» Se på barnet och säg om du kan förstå hvarför det blifvit så förändradt, » sade hustrun och räckte det till honom.
H a n tog det ifrån henne, men inte förr hade han
kastat en blick på det, än h a n spottade tre g å n g e r och slängde det ifrån sig.
» Det där är ju en trollunge, » sade bonden.
» Det är inte vårt barn. » Hustrun satt ännu kvar vid väg- kanten.
H o n var inte snarfyndig af sig och kunde inte reda ut - hvad som hade händt.
» Men hvad tar du dig till m e d barnet? » frå- gade hon.
» Begriper du inte, att det är en bortbyting? » sade mannen.
» Trollen h a passat på, medan hästarna skenade.
D e ha stulit bort vårt b a r n och lagt hit ett af sina egna i stäl- let. » — » Men hvar är mitt b a r n nu då? » sade kvinnan.
— » Det är hos trollen, det, » svarad man- nen.
Nu förstod hustrun ändtligen hela olyckan.
H o n bleknade bort, och m a n n e n trodde, att hon skulle ge upp a n d a n.
» Vårt b a r n k a n ju inte vara långt borta, » sade mannen och försökte muntra upp henne, fastän han inte hade mycket hopp själf.
» Vi ska för- söka g å inåt skogen och leta. » Därmed band h a n hästarna vid ett träd och gaf sig inåt snåren.
Hust- run reste sig verkligen för ätt följa honom, men kom så att märka, att trollun- gen låg på marken, utsatt för att bli ihjältrampad af hästarna, som voro oro- liga öfver hans närvaro och slogo vildt bakut g å n g på gång.
Det ryste i hen- ne vid att nödgas röra bort- bytingen, men hon flyttade honom i alla fall så, att han inte kunde nås af häst- hofvarna.
» Här ligger skallran, som vårt barn hade i han- den, när du tappade det, » ropade bonden inifrån sko- gen.
» Nu vet jag, att jag är på rätt spår. » Hustrun skyndade efter honom, och de gingo i skogen och sökte både länge och väl.
Men de funno hvarken barn eller troll, och då skymningen föll på, måste de vända tillbaka till hä- starna. '
Hustrun grät och vred händerna.
Mannen gick med hårdt sluten mun, och sade inte ett ord för att trösta henne.
H a n var af en gammal god ätt, som skulle ha utslocknat, om han inte hade fått en son.
H a n gick nu och var harmsen på hustrun, där- för att hon hade låtit bar- net falla till marken.
H o n skulle väl h a hållit fast det framför allt annat.
Men då h a n såg, h u r bedröfvad hon var, hade han inte hjärta att b a n n a henne.
Bonden hade redan hjälpt hustrun upp i sadeln, då hon kom att tänka på bortbytin- gen.
» Hvad skall vi ta oss till med trollets unge? » utbrast hon.
» Ja, hvart har den tagit vägen? » sade mannen.
— » Han ligger där- nere under busken. » — » Där - ligger h a n ju bra, » sade mannen och log bittert.
— » Vi få väl ta honom med oss.
Inte kunna vi lämna honom här i vildmarken ».
— » Jo, det måtte 3 vi väl kunna, » sade bonden och satte foten i stigbygeln.
Hustrun tyckte, att mannen hade alldeles rätt.
Inte behöfde de ta sig af trollets barn, och hon lät hästen taga några steg.
Men hon var af ett vekt och barmhärtigt sinnelag, och med ens blef det henne omöjligt att fara vi- dare.
» Nej, det är ju i alla fall ett barn, » sade hon.
» Jag k a n inte lämna det här till mat åt vargarna.
D u får allt ge mig ungen 1 » — » Det gör jag inte, » sade mannen.
» Den ligger bra, där den ligger. » — » Om du inte ger den n u till mig, så måste j a g resa tillbaka hit i kväll och hämta den, » sade hustrun.
» Jag tror, att det är inte nog med att trollet h a r bytt till sig mitt barn, » sade han.
» Det h a r också förvändt hågen på min hustru. » Men med detsamma tog han ändå upp barnet och räckte det till hustrun, för h a n hade en stor kärlek till henne och var van att göra henne till viljes.
Nästa dag var olyckan känd öfver hela socknen och alla, som voro gamla och kloka, skyndade till bondens stuga för att ge goda råd.
» Den, som h a r fått en bortbyting i hu- set, skall ge honom stryk hvar dag med en hård käpp, » sade en af de gamla. » — » Hvar- för skall man fara så illa med honom? » frå- gade bondhustrun.
» Nog är h a n led, men han har ju intet ondt gjort. » — » Jo, o m man slår ungen, tills blod börjar flyta, kommer trol- let till sist faralnde, kastar till en ens eget b a r n och t a r med sig sitt.
J a g vet många, som ha burit sig åt på det viset för att få igen sina barn. » — » Men de barnen h a inte fått lefva länge, » sa- de en annan af de gamla kvinnorna, och bondhust- run tänkte vid sig själf, att det medlet kunde hon inte bruka.
Det var hen- ne omöjligt.
Mot kvällen, då bond- hustrun var ensam i stu- gan med bortbytingen, började hon p å en g å n g längta så häftigt efter sitt eget barn, att hon inte viss- te hur hon skulle berga sig.
» Kanske jag ändå borde försöka det, som de rådde till, » tänkte hon, men hon kom sig inte för.
I detsamma kom man- nen in i stugan med en käpp i handen och fråga- de efter bortbytingen.
Hustrun förstod, att man- nen ämnade följa de klo- ka gummornas råd och prygla trollbarnet för r.tt få tillbaka sitt eget.
» Det är väl, att h a n gör det, » tänkte hon.
» Jag är så dum, jag.
J a g skulle al- drig k u n n a slå ett oskyl- digt barn. » Men knappt hade man- nen hunnit att ge trollbar- net ett rapp, förrän hust- run rusade fram och grep honom i armen.
» Nej, slå inte, slå inte! » bad hon.
» Du vill nog inte ha igen ditt barn, du, » sade man- nen och sökte göra sig lös.
— » Jo, nog vill jag ha det tillbaka, men inte på det här sättet, » sade hustrun.
Mannen höjde nu armen till ett nytt slag, men innan det föll, hade hustrun kastat sig ner öf- ver barnet så att käpprap- pet träffade hennes rygg.
» Gud hjälpe mig för dig, » sade mannen, » nu förstår jag, att du ämnar ställa så till, att vårt barn får stanna hos trollen i hela sitt lif. » H a n stod stilla och väntade, men hustrun låg kvar framför honom och skyddade barnet.
D å kastade mannen käppen ifrån sig och gick i vredesmod ut ur stugan.
Sedan undrade han öfver att han inte hade genomfört sitt uppsåt, trots hustrun, men det var något, som betvang honom, då han var med henne.
H a n kunde inte göra henne emot.
Ett par dagar gingo i sorg och saknad.
Det, som mest af allt plågade bondkvinnan, och gjorde hennes smärta dubbelt stor, var att hon hade det där trollbarnet att sörja för.
För
dess skull måste hon lida så bittert, att det nästan förtog henne kraften att sakna sitt eget barn.
» Jag vet rakt inte hvad jag skall ge bort- bytingen att äta, » sade hon en morgon till mannen.
» Han vill inte smaka något, som jag sätter fram till honom. » — » Det är inte un- derligt, » sade mannen.
» Du har väl hört att trollen ingenting annat äta än grodor och och möss. » — » Men inte kan du väl begära, att jag skall gå ut i groddammen och hämta mat åt honom, » sade hustrun.
— » Nej, jag begär ingenting i den vägen, » svarade bonden.
» Jag tycker, att det bästa vore, att han finge svälta ihjäl. » modern ensam inne i stugan och sydde fast lapp på lapp på en liten barnkolt.
» Håhå, jaja, » tänkte hon, medan hon sydde, » det är inte roliga dagar den har, som måste sörja för en annans barn. » H o n sydde och sydde, men hålen voro så m å n g a och stora, att hon fick tårar i ögonen, då hon såg dem.
» Men det vet jag, » tänkte hon, » att finge jag laga min egen sons kolt, då skulle jag inte räkna hålen. » » Jag har det allt bra svårt med bortbytin- " gen, » tänkte bondhustrun, då hon upptäckte ett nytt hål.
» Det bästa vore nog, om jag förde honom långt i n å t skogen, så långt, att han inte kunde hitta hem och lämnade honom kvar där. » Hela veckan gick, utan att bondkvinnan var i stånd att förmå trollungen att äta något.
Den b a r a skrek, där den låg i sin vagga, och blef så usel och mager, att det knappast fanns något kvar af den.
Rundt omkring honom ställde bondhustrun upp all god mat, som hon » Fast jag behöfde inte göra mig så mycket kunde laga, men bortbytingen bara fräste och besvär för att bli af med honom, » fortsatte spottade, då hon ville förmå honom att smaka hon om e n stund.
» Jag behöfde bara lämna på läckerheterna.
honom utan tillsyn ett ögonblick, så skulle E n kväll, då trollets barn såg ut, som om h a n nog d r ä n k a sig i brunnen, eller bränna det skulle dö af svält, kom katten insläpande sig i spiseln eller bli biten af hunden eller i stugan med en mus.
Bondkvinnan ryckte sparkad af hästarna eller ihjälslagen af drän- då musen från katten, kastade den till bar- garna.
Ja, n o g vore det en lätt sak att bli af net och gick hastigt ut för att slippa se, hur med honom, för yr och elak är han, och ingen trollbarnet åt.
finns det, som inte hatar honom.
J a g tror, att Men då bonden märkte, att hustrun verk- om jag inte ständigt hade honom hos mig, ligen tog sig för att samla grodor och spind- skulle någon genast passa på och döda lar åt bortbytingen, började h a n få sådan af- honom. » smak för henne, att han knappt kunde dölja H o n gick fram och såg på barnet, som låg den.
H a n kunde inte förmå sig att säga ett och sof borta i en vrå af stugan.
Det hade vänligt ord till henne, och h a d e det inte varit vuxit mycket och var långt fulare än då hon för den besynnerliga makt hon hade öfver första g å n g e n såg det.
Det hade stora, tjocka honom, hade h a n genast öfvergifvit henne.
läppar, ögonbrynen voro som två styfva bor- Tjänarna började också visa matmodern olyd- star, och skinnet var nästan brunt.
nad och vanvördnad utan att husbonden frå- » Att lappa dina kläder och vaka öfver dig, gade efter det.
ginge väl ändå an, » tänkte hon, » om jag inte Hustrun förstod snart, att om hon fortfor hade värre sorger för din skull.
Det är nästan att skydda bortbytingen, skulle hon få det som vore jag från förståndet, som lider så svårt både med sin man och med tjänare " mycket för dig, som inte är annat än ett och grannar, men hon var sådan, att när det styggt troll.
Mannen min afskyr mig, drän- fanns någon, som alla a n d r a hatade, måste g a r n a förakta mig, pigorna håna mig, katten hon ge sina yttersta krafter för att bevara och fräser åt mig, och hunden tjuter, då han mö- skydda en sådan stackare.
Och ju mer hon ter mig, och det är alltsammans din skull. » led och plågades för bortbytingens skull, desto » Men detta att både djur och människor trognare vakade hon öfver att intet ondt hata mig är ändå inte det värsta, » fortfor skulle h ä n d a honom.
hon eftersinnande.
» Det värsta är, att hvar E n förmiddag ett par år därefter, satt mat- g å n g jag ser dig, längtar j a g efter min egen r * « son.
O, kära mitt barn, kära mitt gullebarn, hvar är du n u?
Sofver du nu på mossa och stickor hos trollkäringen? » Dörren gick upp i detsamma och kvinnan gick bort till bordet och sömnaden.
Det var mannen, som kom.
H a n hade ett leende an- sikte och talade med vänligare röst, än han hade gjort på länge.
» Det är marknadsgille i grannsocknen i dag, » sade han.
» Jag undrar om vi skulle gå dit? » — » Åja, det ville jag gärna, » sade hustrun och blef glad.
— » Gör dig då raskt i ordning, » sade mannen.
» Vi få gå till fots, rör hästarna äro i arbete, men vi hinna nog i tid, om vi ta vägen öfver höjden. » E n liten stund därefter stod hustrun högtids- klädd på trappan.
Detta var det gladaste, som hade händt henne på flere år, och hon hade alldeles glömt trollbarnet, » men, » tänkte hon helt plötsligt, » kanske min m a n vill locka bort mig för att en af drängarna skall kunna slå ihjäl ungen, medan jag är borta. » H o n gick genast in i stugan och kom tillbaka med den stora trollungen på armen.
» Kan du inte låta bortbytingen stanna hemma? » sade mannen, men h a n skrattade och var blid.
— » Nej, jag törs inte g å ifrån honom, » sade hon.
— » Ja, det får vara din ensak, » sade bonden, » men det blir tungt för dig att bära en sådan där uppför höjden. » De började nu vandringen, men det var tunga backar, en hel ås att arbeta sig upp- för, innan d e kommo till grannsocknen.
Hust- run blef så trött, att h o n till sist knappt orkade flytta fötterna.
Gång på gång sökte hon förmå den stora ungen att gå själf, men han ville inte.
Mannen var hela tiden glad och så vänlig, som h a n inte hade varit, alltsedan de hade för- lorat barnet.
» Nu skall du g e mig bortby- tingen, » sade han, » så skall jag bära honom en stund. » — » Ånej, jag orkar nog, » sade hustrun.
» Jag vill inte att du skall ha besvär med det här trolltyget. » — » Hvarför skall du ensam slita med det? » sade han och tog bytingen.
Just där bonden tog barnet var vägen som svårast.
Den gick smal och hal på randen af ett bråddjup, och det var ingen bred plats att sätta foten på.
Hustrun gick efter, och hon blef på en g å n g så rädd för att det skulle hända mannen något, där han gick och bar på barnet.
» Gå varligt här, » ropade hon.
H o n
tyckte, att han gick så fort och ovarsamt, att h a n måste falla.
Strax därefter halkade han också och då höll h a n på att tappa ungen ned i afgrunden.
» Tänk om barnet nu hade fallit, då hade vi varit af med det för alltid, » tänkte hon.
Men i detsamma stod det klart för henne, att det just var mannens mening att passa på här och kasta ner barnet och sedan låtsa, att det hade skett af olycka.
» Ack, ack, så är det! » tänkte hon.
» Han har ställt till a l t detta för att kunna göra af med bar- net utan att jag skulle förstå, att han gjorde det med afsikt.
Ja, vore det inte bäst, att jag läte ho- nom ha sin vilja? » hennes sorgs skull lade han band på sig, som han hade gjort hittills, och allt förblef som det varit.
Det gick nu ett par år på nytt, och så kom det en sommarnatt, då det blef eldsvåda i bondgården.
Då folk vaknade, voro stuga och k a m m a r e fulla af rök och hela vinden var ett eldhaf.
Det var ingen tanke på att släcka eller rädda, det var bara att rusa ut för att inte bli innebränd.
Bonden hade kommit ut på gården och stod Åter halkade mannen på en lös sten, åter höll barnet på att falla ur hans armar.
» Gif mig barnet!
du faller med det, » sade hustrun.
— » Nej, » sade mannen, » jag skall nog akta mig. » — » Du skall ge mig det, » sade hustrun, » du har redan halkat två gånger. » I samma ögonblick halkade mannen för tredje gången.
Han sträckte ut armarna för att gripa tag i en träd- gren, och barnet föll.
Hustrun kom tätt efter, och fastän hon just nyss hade tänkt, att det var bra godt att bli af med bortbytingen, kastade B * Jk hon sig framåt, fick fatt " i en flik af barnets kolt och drog upp det på vä- gen.
Mannen vände sig då mot henne.
Hans ansikte var nu fult och förvandladt.
» Du var inte så rask, då du tap- pade vårt barn i sko- gen, » sade han dystert.
I Hustrun svarade ingen- ting.
H o n satt på vägen och grät öfver att man- nens vänlighet bara hade varit låtsad.
» Hvad grå- ter du för? » sade han hårdt.
» Det hade väl inte varit så farligt, om jag hade tappat ungen.
Kom nu, det börjar bli sent! » — » Jag tror inte, att jag har lust att gå på mark- naden, » sade hon.
— » Åja, jag har nog tappat lusten jag med, » sade han.
— » Jag vill lika gärna gå hem, » sade hu- strun.
— » Ja, hvarför skulle vi gå längre, då vi inte finna det nöj- samt, » sade mannen och var enig med henne.
På hemvägen gick mannen och undrade, hur länge han skulle kunna härda ut med hustrun.
Om han bara tordes ta husbonde- väldet och tvinga hennes vilja, så skulle det nog kunna bli bra mellan dem, menade han, men såsom det nu var, ville han helst bli fri från henne.
H a n var färdig att bruka våld mot henne och rycka till sig barnet, men just då mötte han hustruns blickar, som hvilade på honom så sorgsna och tunga, att han inte förmådde g å strängt tillväga med henne.
För » Om han nu bara ville låta sig brännas inne, » sade bonden, » så skulle jag inte klaga öfver att min gamla stuga har gått åt för hans skull. » Just som han sade detta, kom hustrun ut ur huset, släpande på barnet.
Bon- den rusade fram, ryckte barnet från henne, lyfte det högt på armarna, och kastade det tillbaka in i huset.
Elden slog just då ut ge- nom tak och fönster, och hettan var förfärlig.
Hustrun såg ett ögonblick på mannen, likblek af skräck, därpå vände hon om och skyndade in i huset efter barnet.
» Det gör mig ingen- ting, om du brinner inne, du med, » ropade bonden efter henne.
H o n kom ut emellertid och hade barnet i famnen.
Hon var svårt bränd på hän- derna, och håret var nä- stan afsvedt.
Ingen sade ett ord till henne, då hon kom ut.
H o n gick bort till brunnen, släckte några gnistor, som glödde på kjortelkanten, och satte sig sedan på mar- ken.
Trollbarnet låg i hennes knä och somnade snart, men hon satt upp- rätt och vaken och stir- rade framför sig med sorgmodiga ögon.
E n hel mängd folk kom till- städes för att släcka, men ingen talade till henne.
Det föreföll nu, som alla skulle tycka, att det var något styggt eller trolskt hos henne, som väckte skräck och afsky.
I morgongryningen, då elden var släckt, gick husbonden fram till hen- ne.
» Jag står inte mer ut, » sade han, » jag kan inte lefva i hop med troll, fastän jag ogärna öfverger dig.
Nu ' går jag min väg och kommer inte mer åter. » Då hustrun hörde or- den och såg, hur mannen strax därpå vände sig bort för att g å sin väg, gick en ryckning genom henne liksom ville hon skynda efter honom, men trollbarnet låg tungt på hennes knä.
H o n tycktes inte ha kraft nog att ska- ka det af sig, utan blef sittande.
och såg på det brinnande huset.
» Nog ville jag veta, hvem som gjort mig detta, » utbrast han.
— » Hvem annan skulle det vara än bort- bytingen? » sade en dräng.
» Hans lek har nu länge varit att sätta tipp risvål och tända eld på dem. » — » I går hade han burit upp en hög ris på vinden, » sade pigan.
» Han skulle just tända den, då jag kom och fick syn på honom. » — » Säkert har h a n tändt det på nytt sent i kväll, » sade drängen.
» Hur som helst kan ni vara viss om, att det är han, som har vållat olyckan. » Men bonden hade knappt hunnit in i sko- gen och börjat bestiga skogsåsen, förrän han såg en liten pilt komma i fullt språng utför bac- karna.
H a n var vacker som ett ungträd, smal och rak, håret var sil- kesljust, och ögonen lyste som blått stål.
» Se sådan skulle min son nu ha varit, om jag hade fått behålla honom, » tänkte bonden.
» En sådan arfvinge skulle jag ha haft.
Det hade varit annat, det, än det svarta vidundret, som min hustru har fört in i mitt hus. » » Goddag, » sade bonden, » hvart skall du ta vägen? » — » Goddag, » sade gossen och räckte fram handen, » om du kan gissa hvem jag är, skall du få veta hvart jag går. » — D å bonden hörde rösten, blef han alldeles blek.
— » Jag k ä n n e r igen den rösten, » sade han.
» Om inte min son vore hos trollen, skulle jag säga, att du vore han. » — » Ja, nu gissade ni rätt, far, » sade pojken och skrattade.
» Och eftersom ni har gissat rätt, skall ni få veta, att j a g är på väg ned till mor. » — » Du skall inte gå till mor, » sade bonden.
» Hon frågar inte efter dig.
H o n har inte hjärta för någon a n n a n än en stor, stygg trollunge. » — » Säger ni det, far, » sade barnet och såg fadern djupt in i ögonen.
» Då är det kanske så godt, att jag stannar hos er nu för det första. » Bonden var så glad åt barnet, att tårarna trängde sig fram i hans ögon.
» Ja, stanna du hos mig, » sade han och tog gossen i sina armar och kysste honom.
H a n var liksom rädd för att förlora honom p å nytt, tordes inte sätta honom ner på marken, utan van- drade vidare med barnet på armen.
D å han hade gått ett par steg, började den lille pladdra och prata.
» Det är väl, att ni inte bär mig, såsom ni ibar bortbytingen, » sade gossen.
» Hvad menar du med det? » frå- gade bonden.
— » Jo, trollkäringen gick med mig på andra sidan klyftan och för hvar gång ni halkade med hennes barn, halkade h o j med mig. » — » Jaså — ni gick på andra sidan klyftan, » sade bonden och blef med ens be- ta ' iksam.
— » Aldrig har jag varit så rädd, » sade gossen.
» Då ni kastade trollbarnet i klyftan, ville trollet kasta mig efter.
H a d e inte mor varit så rask att rädda den an- dre — » Bonden började gå långsammare uppåt höj- den, allt under det att han ställde frågor till gossen.
» Du skall tala om för mig hur du h a r haft det hos trollen. » — » Det har varit besvärligt ibland, » sade den lille, » men bara mor var god mot trollungen, så var trollkä- ringen god mot mig. » » Kanske hon brukade slå dig? » frågade bon- den.
— » Hon slog mig inte oftare än då ni slog hennes barn. » — » Hvad fick du för mat då? » frågade bonden.
» Hvar g å n g mor gaf bortbytingen spindlar och möss, fick jag smör och bröd, men då ni bjöd trollungen kakor och kött, bjödo trollen mig ormar och paddor.
Den allra första tiden höll jag på att svälta ihjäl.
Om då inte mor hade visat större barm härtighet än ni andra, så hade jag fått gå åt. » D å barnet sade detta, vände bonden om och gick raskt nedåt dalen mot sin gård.
» Jag vet inte hvaraf det kommer sig, » sade han, » men jag tycker, att jag känner brandlukt, då jag rör vid dig, och ditt hår ser ut som om det vore svedt af eld. » — » Det är nog inte så besynnerligt, » sade barnet.
» Jag blef kastad in i elden i natt, då ni slängde trollbarnet in i den brinnande stugan, och om mor inte hade räddat trollungen, så hade jag nog fått brinna upp. » 1 Bonden började få så brådtom, att han nära nog sprang för att komma tillbaka till hemmet och hustrun.
Men plötsligt stannade han.
» Nu måste du säga hur det k o m sig, att du blef frigifven af trollen, » sade han.
» När mor hade offrat det som var henne mer än lifvet, hade inte trollen mer makt öfver mig, utan de läto mig gå, » sade barnet.
— » Hade hon offrat det som var mer än lifvet? » sade bonden.
» Ja, hon hade väl det, d å hon lät er gå utan att göra ett försök att hålla er kvar, » sade barnet.
— Hustrun satt kvar på samma ställe invid brunnen.
H o n sof inte, men hon tyckte sig vara under en besynnerlig förstening.
H o n orkade inte röra sig, och hvad som försiggick omkring henne, lade hon inte mer märke till, än om hon hade varit död.
Då hörde hon sin mans röst kalla henne och därvid började hennes hjärta åter klappa, och lifvet vaknade inom henne.
H o n slog upp ögonen och såg sig omkring som en yrvaken.
Det var ljus dag, solen sken, och fåglarna sjöngo, och hon tyckte, att det var omöjligt, att hon ännu hade sin olycka kvar att bära på under en så skön morgon.
Strax därpå såg hon de kolnade bjäl- karna, som lågo kvar, där stugan hade stått, och en m ä n g d människor med nedsvärtade händer och ansikten, och hon påminde sig, att hon vaknade upp till svårare olycka än någonsin förr, men ändå hade hon en känsla 1 af, att den nu måste vara slut.
H o n såg efter ' bortbytingen.
H a n låg inte mer i hennes knä och fanns inte i närheten.
Om det hade varit, som vanligt, skulle hon ha rusat upp och sökt \ efter honom, men nu kände hon ingen oro för hans skull.
H o n hörde sin man ropa långt, ifrån.
H a n kom ur skogen ner mot gården, och alla de främmande människorna, som hade hjälpt till med släckningen, sprungo honom till mötes och omringade honom, så att hon inte kunde se honom.
H o n hörde blott, att han oupphörligt ropade: » Mor, mor, kom och • se, kom och se! » och rösten bar budskap om en stor glädje, men hon satt ändå stilla.
H o n vågade inte gå emot honom.
Ändtligen kom hela skaran af människor fram till henne, och mannen skilde sig från de andra och kom och lade ner ett skönt barn i hennes famn.
» Här är vår son, han har kommit tillbaka till oss, » sade mannen, » och du och ingen annan är det, som har räddat honom. »
KÄRA, låt tonen Nu glida genom din själ i liksom ett skepp på vida, vatten: efter din andes väfda styr efter sofvande fyllda såra, ej skall en dyning genom den tysta ron mildt skall sig barmen blott, när du känner häfva sväfva genom din sömn min Tonen har fjärran länge på öar förbi varit där rosor röda på hafvens medan från kvällen aldrig spegling, djupt Skatternas kristaller djup.
härskarinna, gör mig; Columbi like, skatten vatten natten för.
— finna, tipplåt ditt sköna rike: underbara, och ändå sagan den evigt ja, låt mig såsom en ton i bida natten vida, slummerförsänkta blott som en skåda din dröm vatten, månestrimma en timma, blott som en fläkt få dragas ljuft i din slummer in, blott som en gammal befaller i ditt väsens dunkla fordo7n han klungit fiskarslup, öfver min dröms yta, såsom din själs i fekoraller ty du du är det beständigt strör så rosigt kära, flyta himlen tankar, lär mig mitt Indien farit, kusters och skyars glidit, ton.
världsomsegling, han parkbänkar, skygg som en — Kära, öfver din andes aning, af skira styr efter bäfva spaning öar, i månlyst ej skall en köl, en åra djup få öde sjöar styr han på trånfull natten slunnnerförsänkta ifrån klara, sanna, stämning, intill, det dröja i hugen Tonerna sagas dagas, din!
dö och glida hän öfver alla vatten; lyssnande vida tiger evig och väldig natten; stjärnorna ofvan ljusa och sommarsvaga, innan på länge draga randas ljuflig att lyssna till — dag öfver himmelsbron unna min sång att låt som en blomdoft blandas, itnder din hvita låt som en susning andas fastän du slumra stanna panna, vill!
— genom din sömn min ton!
K.
G. OSSIAN-NILSSON.
V W ä r n åkande uppför sista backen, som återstod innan han han hunnit in på sina ägor.
H a n satt temligen slapp i trillan bred- vid drängpojken, som körde.
Kinderna voro röda och litet pussiga, ögonen simmigt glå- miga, ty det hade gått ganska lifligt till inne i staden, d ä r han varit i affärer sedan tidigt på morgonen.
Hos fem, sex bekanta hade han tittat in.
Förtäring hade bjudits på de flesta ställena, och till sist hade han ätit middag med några vänner på stadskäl- laren.
Det hade varit en hederlig middag utan knussel på vare sig mat eller dryck, och den hade kommit W ä r n att öppna sitt hjärta för vännerna.
Allt hvad som legat och grott hos honom under det sista året, det vill säga allt- sedan Johan, sonen, kommit hem från landt- bruksskolan, hade fått luft.
Nåja, utbrott hade det väl fått förut, där hemma förstås, och det icke så sällan, men så här öppet inför utomstående som i dag hade han aldrig förr sjungit ut.
Och sympatierna, som han tyckt sig möta, hade kommit honom att känna sig ännu mera förfördelad.
Nu när han satt där i trillan till utseendet slapp — den goda maten, ölet och brännvinet hade gjort sitt verk — kokade det ännu inom honom af förbittring, ty han tänkte fortfarande på sina oförrätter.
Man ville ta makten ifrån honom, knuffa undan honom, sätta sig på näsan på honom, skämma ut honom i hans egna underhafvandes ögon.
Och hustrun stod på sonens sida, något soma hon nu alltid gjort ända från det han kom till världen.
De hade dock fått se hvem som var husbonde på gården.
Och förr hade de icke torts knysta.
Det var först på sista tiden, sedan pojken kommit hem, uppblåst tigt ryck.
Wärn steg ur, och han och den andre, hvilkens ansikte bar hans föryngrade drag, sågo hvarandra i ögonen.
» Och du understår dig att dina fördömda påhitt i vet utan mitt lof! » röt fa- dern.
» Det borde ha gjorts för längesedan, » sva- rade sonen lugnt.
Men i samma ögonblick ryggade han bak- länges med susande hufvud, ty en våldsam örfil hade träffat hans kind.
» Du tror dig ha vuxit ifrån smörj, » hväste fadern mellan sammanbitna tänder, » men den som behöfver tuktas, den skall tuktas, det skall jag, förbanna mig, dra försorg om. » Johan stod rak igen, och hans ögon hvilade under ett par sekunder på fadern.
De voro vidgade af en intensiv glöd, men icke en muskel rördes i hans ansikte.
Så virade han upp snöret kring handen, vände sig om och gick tvärs öfver åkrarna direkt mot bo- ningshuset, medan W ä r n stod kvar och svor åt arbetarna, som med trilsken långsamhet sam- lade ihop sina verktyg och begåfvo sig af till det nya göromål husbonden anvisade dem.
D å den yngre W ä r n kom upp till gården syntes den äldre ännu icke till, ehuru han haft häst och vagn till sitt förfogande.
Johan sprang uppför den yttre stentrappan, passe- rade farstun och skyndade uppför trappan till öfre våningen, fastän han sett en skymt af modern genom den öppna köksdörren och hört henne ropa hans namn.
Inkommen i sitt rum, letade han fram en kappsäck ur garderoben, drog ut byrålådorna och började packa.
Det gick fort.
Efter några minuter var kappsäcken fylld, och han stod och studerade tågtabellen på väggen, då dör- ren öppnades och modern kom in.
I en hastig blick uppfattade hon oordningen I 0 % S&amp;ss af Tlnna ^WaMenéera - £ af den nymodiga lärdomen, som uppstudsig- heten visat framfötterna.
Den utexaminerade landtbrukseleven hade försökt börja med nya, vanvettiga metoder.
H a n hade flerfaldiga gånger företagit saker utan att ens fråga om lof.
Men han skulle få lära s i g.
.
.
H ä s t e n hade nu stretat uppför backen, och från dess krön såg man ut öfver hemmets åkrar och gärden, bortom hvilka gårdsbygg- naderna skymtade fram mellan de lummiga lindarna.
W ä r n satt alltjämt hopsjunken och inåtvänd, fylld af sin malande bitterhet.
Men efter ännu en liten stund fäste sig hans blick vid några arbetare, sysselsatta med dikesgräfning på en af åkrarna, och en ensam man, som stod på något afstånd .ifrån dem med ett spändt snöre i handen, tydligen i färd med utprick- ningar för gräfningen.
W ä r n reste sig med blodsprängda ögon till hälften upp i trillan, så stark var effekten af denna syn.
Ett ögonblick stod han så och stirrade med handen klämd om säteskarmen.
Därefter satte han sig åter ned 1, tog utan ett ord tömmarna från drängpojken och pi- skade på hästen till rasande fart.
Arbetarna hade snart observerat det fram- rusande åkdonet.
De gräfde helt lamt och med sidoblickar upp till landsvägen.
Men den mätande mannen tycktes helt gå upp i sin sysselsättning.
Förbi de gräfvande for trillan och först framför den ensamme med snöret i handen stannade hästen, tillbakahållen genom ett häf 1 i i
^y^ kyl $ k (^ £ / ^ \ ^1^ ^ / K / / N » \ Pi; sl £^ \ J / / r \ / ?Pv / 7r \, fJ / rS^ \ &amp; sy \ C^ {\ {/ ^ / \.
\ \ 0Q \ / ^p \ / g ^ V ^ X ^ \ Vj ^ \ / \ K«Jl riVy SJ / 1 Vj / i \ * \ J V \ (y 5X^1 j^-L / rSJ / / So \ H \ ^ (y $ \ (j r \ / | ^7 K] N [y \ j ^ \ W) rv&gt;, I \ \ /] rV / Xfc / \ \ $ fA / 1 ^ " K ~y£i i rummet och dess orsak.
Det magra, nervösa ansiktet fick ett uttryck af för- stärkt oro, och det var m e d en ångest- full, nästan hviskande stämma hon frå- gade: » Tänker du resa? » » Ja, mamma.
J a g står inte ut längre. » » Har det händt något särskild *? » » Han har slagit mig.
Slagit mig midt för ögonen på folket. » H o n brast icke ut i något rop af öfverrask- ning och ovilja.
Tvärtom pressade hon ihop läpparna m e d en min så bittert och hopplöst resignerad, som om hon länge väntat a t t få höra hvad h o n nu hört.
innan j a g får något att lefva på.
Och d å » Det har då gått så långt, » sade hon.
kommer du till mig.
D u skall få det tryggt H a n berättade hela förloppet och skälet till faderns vrede.
Och mo- dern stod och hörde på med handen för pan- nan, som o m hennes hufvud icke orkade hålla sig upprätt af egen egen k kraft.
» Han » Han var inte nyk- ter, » mumlade hon blott, då redogörelsen var slut.
» Nej, naturligtvis inte.
M e n h u r ofta är han det?
Och hvad tjä- nar det egentligen till att jag " g å r här?
J a g tänkte att jag skulle k u n n a rycka upp går- den, rädda oss.
Men jag får ju inte.
J a g får ju inte ens se böc- kerna.
J a g hålls som en dräng, ja, ännu sämre än en dräng.
J a g står inte ut, mam- ma, j a g står inte ut! » H a n vandrade om- kring på golf vet i vildt uppror mot skymfen i d a g och de skymfer som dagligdags gått öf- ver honom under nära ett år.
H a n kände sig som man, och h a n be- handlades som enoför- ständig pojke.
H a n var i besittning af kraft, rå- dighet och insikter, och här h a d e h a n fått g å maktlös och se på h u r allt tycktes närma sig ruin, utan a t t h a n ens bevärdigades m e d en öfverblick af ställnin- gen.
Men modern stod kvar vid tröskeln som förut.
H o n hade tagit bort handen från pan- nan, och hennes ögon irrade omkring utan att fästa sig vid något föremål.
H o n såg in och godt och b r a.
D å skall också vi två i något, som icke var verklighet, utan ett kom- få litet glädje af lifvet. » mande, en framtid, som skrämde henne så att H o n svarade icke.
H o n låg b a r a stilla med hennes ansikte stelnade.
hufvudet mot hans bröst, som om hon aldrig » Och j a g.
.
.
, » sade hon till sist.
» Hvad skall ville lyfta det därifrån.
Och h a n fick tala det bli af mig, n ä r du h a r rest? » och tala.
H a n visste icke ens, om h o n H a n stannade, t o g henne häftigt i famn hörde på.
Så tog h a n upp klockan.
0C » Om en halftimma måste j a g vara härifrån. » ^ t r y c ^ t e hennes hufvud mot sitt bröst.
» Lilla m a m m a.
.
.
Lilla, älskade mamma, » » Om en halftimma! » sade h a n.
» Jag vet n o g att du haft det svårt H o n lyfte hastigt upp hufvudet.
D e t var under m å n g a år.
J a g vet att du n o g får det som o m hon först nu riktigt förstått, att h a n en tid ännu.
M e n vänta b a r a!
J a g är väl skulle bort, som om såret först nu började ingen stackare!
Länge skall det inte dröja svida.
Och h o n föll honom om halsen och tiggde och b a d.
Kunde h a n inte vän ta till i morgon?
H v e m visste, när de åter finge se h v a r a n d r a?
Kanske res- te h a n långt, långt ifrån henne, nu n ä r han k o m ut p å egen hand.
Kanske till Amerika?
H a n hade ju e n g å n g förr varit hågad att fara dit.
Och de skul- le kanske aldrig mera träffas.
Men Johan skakade p å hufvudet.
Nu måste h a n fara, nu m e d första t å g.
H a n kunde inte möta- sin far igen.
D å började hennes hjärna arbeta.
H o n ville strida om hvar minut hon möjligen kunde få behålla honom.
» Det g å r ju ett tåg bara en timma senare.
Du måste ha litet mat.
J a g skall göra i ord- ning åt dig och bära upp det hit.
D u behöf- ver inte lämna rum- met. » Till sist måste han ge vika.
H a n skulle fara med det tåg, som gick en timma senare än det först bestämda.
Och modern gick ner för att ställa i ordning hans sista måltid i hemmet.
Men i trappan kän- de hon sina knän svikta och hon måste taga fatt i ledstången.
D å hör- de hon farstudorren stö- tas upp, hörde sin mans tunga andhämtning och steg.
H a n gick in i konto- ret, stängde dörren ef- ter sig och allt var tyst igen.
Stödd mot ledstån- gen, vacklade hon ned för trappan.
H o n viss- te inte längre hvart hon ämnat sig.
Hen- nes tankar voro inne i kontoret, där hon hör- de mannen bullersamt röra sig.
H o n var rädd för honom, isynnerhet då h a n befann sig i ett tillstånd som nu, men så snart hennes fötter lämnat det sista trappsteget, drogo de sig ändå mot kontors- dörren.
U n d e r några sekun- der stod hon där obe- slutsam med handen på låset, m e n så vred hon om det och gick in.
W ä r n vände sitt rö- da, upphetsade ansikte emot henne och förstod strax af hennes håll- ning och uttryck, att hon kände till hvad som passerat.
» Så-å, h a n h a r redan hunnit skvallra, » fram- stötte h a n.
H o n svarade icke strax, m e n hennes blick öfverskådade honom p å det öfverlägsna och m ä t a n d e sätt, som retade honom mer än något annat i världen.
» Han reser, » sade hon.
» Reser han? » D e n kärfva tonen röjde en viss öfverrask- ning.
Men m e d detsamma satte h a n sig vid skrifbordet och bredde ut sig i stolen m e d själfsäker värdighet.
å 1 I É ös k^sssssss^ssssäo^^^sysl^^^^^^^^^^^^^g^ u ' iy^jyzPzy / ^^z^^zyz7^z^^^jpz747zP4^^^
^ ' ^ ' ^SÄJö t^Jx £ / \] M * § yfS l / Pi Hh} / 9^S * £j \ l / / vQ p / \ \ (ybu %oJ * xj \ i ytf \ [yj \ fjv Yj \ \ yi \ \ / / is * / / V] / J \ \ yf \ t^ \ j i /. \ \ i " \ fyW yivj Y) \, Pft v 0S U \, ålu » Nå, inte mig emot.
Då kan det åt- minstone bli ordning på gården, så folk vet hvem som är husbonde här. » » Ordning, » upprepade hon.
» Det är med honom ordningen går sin väg. » Hon hade blifvit ovanligt djärf, höll sitt hufvud högt och slog icke ned blicken för hans, som flammade till i vildt ursinne, i det han sprang upp ur stolen.
» Och det vågar du säga mig midt i an- siktet!
Den där pojkspolingen, den där vettvillingen, den där odågan skulle ha hand om ordningen här på gården! » » I början var du stolt öfver honom.
Strax sedan han kom från landtbruksskolan, då dugde han.
Men så blef du rädd att han skulle taga respekten ifrån dig. » E n stor knuten hand kom mycket nära hennes ansikte och hon ryggade skälfvande baklänges.
H o n visste att den handen icke alltid lyftes blott till hot.
Men hon rätade upp sig igen.
Ett förunderligt mod h a d e kom- mit öfver henne.
» Ja, gör hvad du vill med mig, » sade hon.
» Jag säger dig ändå, att det är han ensam, som k a n rädda oss och gården. » D e n knutna handen, som varit så nära hen- nes ansikte, hade ännu, icke sänkt sig Nu fr föll den, dock icke ner på henne, utan på bordsskifvan, som högt skrällde till under slaget, » Tig! » röt han.
U n d e r några sekunder var det också tyst i rummet.
Som ett par dödsfiender sågo de, - .:• ..
m i s k o r n a hvarandra i ansiktet.
Men 6V- ZzC \ plötsligt veknade hustruns drag.
(/ •s » Hugo, » sade hon i en helt förändrad ton, / y \ J » låt honom inte resa.
Jag tror han tänker / ^ V fara långt bort. » » Nå än se ' n då? » » Jag tror han reser till Amerika. » » Nå, än se ' n då? » » Vi få kanske aldrig se honom mer. » » Nå, än se ' n då? » » Han reser om en timma, Hugo. » «^j Nu dröjde svaret något, men det kom ändå fS &amp; / och det löd liksom förut.
•-J / » Nå, än se ' n då? » &lt;sV?
» Du låter så hård, » sade hon.
» Men du Ovy kan inte vara det.
J a g tror inte du .är det.
CN / Å, Hugo, du kan ju så lätt hålla honom kvar, rv&lt;&lt; om du b a r a vill. » t \ /) * J a S behöfver bara be nådig herrn om ur ^JXl säkt, menar du. » vVy H o n skakade på hufvudet.
Oyy » Nej, det m e n a r j a e inte. » » Hvad m e n a r du, da? » H o n stod med sänkt panna och hennes £ * y ögon, som en g å n g lyfte sig, sjönko genast S ?Ö v j / skyggt igen.
Rädslan hade åter fått m a k t Vy / med henne, och han märkte det.
H a n s näs- f \ / borrar vidgade sig.
H a n s ursinne, som nyss r \ 7.
kufvats af hennes oförskräckthet, vällde fram) M igen.
H a n stod där som ett rofdjur, h vilket \ K / hållits tillbaka af en stadig blick, men som ' vid minsta tecken till fruktan är färdigt att kasta sig öfver sitt offer.
» Säg hvad du menar, » sade han hest.
r^T^.
» Det finns bara ett sätt att hålla honom V.Vv kvar, » svarade hon med osäker röst.
» Lämna \ \ / j honom räkenskapsböckerna. » V \ y) Knappt var det utsagdt, förrän hon vacklade B Ä till: m e d ett gällt, g e n o m t r ä n g a n d e skrik och Den knutna handen hade träffat henne.
M / 1 Kanske låg hon där på golfvet under \ ^A ett par sekunder.
Medvetandet f V y hade hälft öfvergifvit henne.
Men r \ / ^ då hon med näsduken tryckt mot P^ % näsa och m u n för att hämma blod- W flödet, försökte resa sig, rycktes UV] dörren upp och där stod Johan.
m 1 W fon.
men försvann ögonblickligen.
H o n märk- te, att mannen nu hade vändt sina blod- sprängda ögon mot henne.
De hotade, men de frågade på samma gång.
Och hon fick en plötslig förnimmelse af att under hans pösande, härsklystna och brutala yttre människa doldes en stackars ensam, hjälplös varelse, som led af en trånad han icke ens ville erkänna för sig själf.
Under några sekunder rådde tystnaden, och under denna korta tidrymd utkämpade M / f m i te f) ^ \ h n Sin k a m p m e d si ° g s J ä l f - H o n såg fram- VT \ t i d e n ' ^ U S ° C1:L i m o r k i e r - H o n s å g sig själf / T M tynga eller lätta andras öden.
Det värkte £ / kQ i hennes hjärta.
Det svindlade för hennes 0 i \ sinnen.
Men när hon till sist såg upp på 0 \ \ J o n a n &gt; v a r hennes blick åter klar.
&gt;&gt;Ne 9 / £^ \ X L » - sade hon, » du måste resa, Johan.
M e n y / / ^fiy J a S stannar.
Min plats är här. » H n d r g S g ovulk &lt;yfr ° ° ' o r l i g t ett steg mot bor- det, där mannen stod.
Och dennes hand, som kramade om skifvan, darrade till, men blef strax stadig igen.
Man kunde h a trott att allt i världen blifvit denne man likgiltigt, så stum och orörlig stod han där han stod.
Johan var emellertid lika kall och beslut- Ett ögonkast sade honom hvad som händt sam som förut.
Och när modern drog sig lika tydligt som om någon berättat det.
Åd ifrån honom gick han efter henne.
H a n skull rorna svällde i hans panna.
H a n s armar lyfte icke g å ifrån d e t t a hus, detta rum, förrän) sig.
H a n s h ä n d e r knöto _ sig, och _ han tog han fick henjne med.
ett par snabba steg mot fadern.
Men i det- Då föll ångesten åter öfver henne och hon samma kastade sig modern emellan dem.
satte h ä n d e r n a för ansiktet och grät.
» Johan, » sade hon hastigt och ångestfullt, Men i detsamma hörde h o n sin mans röst » du får inte t r o.
.
.
J a g snafvade pch föll.
för första g å n g e n sedan Johan kommit ' in i ' / % J a g s t ö t t f mi S mot bordskanten. » rummet.
Och dep talade till henne.
H a n såg på hennes blodiga ansikte och » Här.
Ge honom den. » hans drag förvredo sig.
H o n såg upp och varseblef att 1 W ä r n stod » Jag tror hvad jag vill, » sade han hårdt.
sysselsatt med att lossa en nyckel från sin » Jag snafvade, hör du ju.
H u g o, säg honom nyckelring.
Nu fick h a n den lös och lade då ... » den i hennes hand.
Men W ä r n stod orörlig, och icke ett ord » Ge honom den, » upprepade han.
» Den gick öfver h a n s läppar.
går till kassaskåpet, och i det ligger böckerna. » » Nu s t a n n a r jag här, » sade Johan.
Dröjande t o g hon emot nyckeln.
Drö- T o n e n var lugn, kall och oryggligt beslut- jande lämnade hon den åt Johan.
Och de 1 sam.
H a n stod lika stilla som fadern, fixe- båda blickade undrande på W ä r n.
Hvad skulle rande denne liksom denne honom.
Men den detta betyda?
Var det möjligt att h a n s sinne tredje personen i rummet, hustrun-modern, ^-i^^t-?
\ r„„ J, J ™ - - I - ^ ^ J, •, ..... J A, c .,,.
J U v e k n a t?
Var det möjligt att det ljusnade for c t ryste till lif af hade ångest.
hennes $ em a r j a?
orofylldä något Aldrig skrämt under henne så som ' W ä r n stoppade åter ner nyckelknippan i \ ^ / dessa tva orörliga man, som de nu stodo dar f; „v,„ __i, - ux • ^ i°, ° - r,, fv / 1 &amp;, ..,.
.
, o ', fickan och började l å n g s a m t ga ofver golfvet \ \ J H o n grep hårdt t pa a g om sonens båda axlar, „-„,.
- u.
- __, „ oatvandt stirrande hvarann.
„, °„.
° trXi, f tyngande på honom med hela sin kropp, lik- mot sitt inre r u m.
H a n s - hållning var en f y j som ville hon hålla honom tillbaka från något, gubbes.
H a n s haka h ä n g d e slapp.
Pä några N ^ J hon visste icke hvad.
korta, minuter hade hän undergått en för- .X.yi » Nej, Johan, » sade hon, » du måste r e s a.
.
.
vandling, som a h n a t s t a r tiotal af år.
H a n \ ^ g e n a s t.
.
.
nu strax.
Det är mycket bättre att såg ut som e n man, som släppt sitt tag i t \ j / du reser. » lifvet.
i&gt;j0 %.
Hl ' b Vid tröskeln stannade han.
» Jag går in och hvilar en stund, » sade han a f t s e s i g Qm _ Hustrun skyndade efter honom.
» Vänta, så ska jag göra i ordning dina kuddar. » » Ja, kom. » timma.
Och nu bad hon honom bevekligt, Rösten lät blid som sällan eller aldrig förr, förtvifladt om att gå.
» Som du vill, mamma, » sade han slutligen.
och han sträckte handen efter henne.
» J a g s k a 1 1 r e s a - Men då reser du med.
H ä r in H i o det n fattade den och de gingo tillsammans inre rummet.
lämnar jag dig inte kvar. » Men Johan stod kvar och vägde nyckeln i Ett glädjeskimmer flög öfver hennes ansikte, sin öppna hand.
Det hade stått en hård kamp om detta lilla ting.
Och han kände att de korta minuter, som gjort hans far till gubbe, hade gjort honom själf till man.
Se- gern var hans.
Men han visste fullt väl att det Var e n annan ^C * lr \ &gt; som vunnit den åt honom, &lt;^yjV och att den förlorande också gjort en vms &lt;0$ {\ t, som nog var mera värd än det gj \ han förlorat.
Och han tog upp moderns ned- blodade näsduk, som hon tappat på golfvet, betraktade den och kysste den.- honom om att stanna, icke For en kort stund sedan skulle kunna lefva fram sitt öfvat list för att få behålla S 01 förstått hur hon hade hon tiggt lif utan honom, honom en enda utan &gt; -- * 7 ' A!
[W N^j ^i ' j &gt;4 / \ $få S^W i vF W
1 Q r I t i I I I S7a / ?e S / emanc) t~@Lainc ÄR D E N bastanta gamla sköterskan Euterpe, som strålade i turbanliknande håruppsättning och hade hängt upp alla sina smycken i rad öfver bröstet, pälsat af lilla Kalliope i afklädningsrummet och ledde henne nedför de breda marmortrapporna i Villa Papa- dachi, blef det alldeles tyst i gruppen af alla de små pager, prästkragar, japanskor och bagare, som stodo nere i hallen den kvällen o c b väntade att den efterlängtade kostym- balen för barn skulle börja på allvar, under det att en och ' annan bland de vuxna, hvilka kommit som åskådare, undrade hvem som fått den ingifvelsen att klä ut en liten femårs- unge till balettdansös.
Den hederliga Euterpe, hvilken annars inte var ängslig af sig, tycktes känna, att någonting var på tok med lilla Kalliope, och ställde sig att släta på flickans lockiga hår, där tre hög- röda tygrosor hade all möda att hålla sig kvar.
Själf stod den lilla dansösen bara och tittade på hur de andra voro klädda, och när hennes mor kom ned från öfre våningen, fingo de vuxna reda på att det var svägerskan, som haft det infallet att kostymera barnet som » ballerina ».
H v a d skulle man väl hitta p å?
Nu spelades det upp till en pas de quatre, och balettdansösen var bland de allra första, som lyckliggjordes med en kavaljer.
Hela hennes ansikte tindrade af fönöjelse, men den unga modern såg icke glad u t; det var icke ofta Korfus sällskapskretsar fingo se fru Lo- gotheti glad.
Dock hade hon sällan varit så till sin för- del som den aftonen.
U n d e r det genombrutna svarta spetslifvet lyste hudens pärlemorhvit- het mer bländande än någonsin, men skug- gorna kring de skinande, gråa ögonen hade något ödesdigert i sitt dunkla djup, och när hon stod och såg sitt barn dansa förbi bland de andra barnen, gick ett sting af själfföre- bråelse genom hennes hjärta.
Icke var det så man borde styra ut en liten flicka.
Det urringade himmelsblå side:iiifvet stramade ikring den runda barnakroppen, och tyllkjo- larna togo sig löjligt korta ut öfver ett par alltför långa ben i skära silkesstrumpor, som hennes svägerska roat sig med att sy om åt den lilla och som skulle föreställa trikåer.
Strumporna kunde nog vara bra, men benen verkade komiska genom sin längd och det sätt hvarpå tösen satte de små fötterna i golf- vet — med en målmedvetenhet, som gjorde hvarje steg till en yttring af lifslust, lika tyd- lig, som om flickebarnet sagt: » Här kommer I ^£ # jag, Kalliope.
Det är mitt kall att vara till, och allt som är tillvaro är muntert.
Så liten jag är, dansar jag b å d e pas de quatre och boston och bryr mig inte mer om hvem jag dansar med än aldrig det, bara jag får hvirfla rundt och utstråla kraft och pressa tåspetsarna mot marken. » och han hviskade det sakta och mycket lugnt på italienska.
» Marco, » mumlade hon bara och höjde sin tunga blick emot hans.
Öfver hans läppar gick en däirrning.
H a n var icke vältalig och han visste det, men det var ett af de ögonblick, då hvarje ord från Många betraktade balettdansösen med ett en man kan bli ödesdigert för kvinnan, och leende i ögonvrån, och fru Logotbeti log också den maktkänsla detta medvetande skänkte ho- en smula: Hvilket mysterium är icke ett nom, gaf hans röst en underton af berusning, b a r n.
.
.
Om allt gått efter uträkning, skulle när han lutade sig fram emot h e n n e: » Klockan Kalliope icke funnits t i l l.
.
.
H e n n e s mor hadte half elfva i kväll lyfter ' Argo ' ankar och far aldrig älskat hennes far ens i den oändligt härifrån, Aspasia, och då är jag inte ensam, korta tidrymden af ett par sekunder,.
och fa- du står vid min sida. » dern hade icke hälsat den lillas ankomst till » Marco, » hviskade hon på nytt, » du v e t.
.
.
världen med entusiasm, tvärtom.
N å g r a sy- jag kan inte.
.
.
» skon skulle hon aldrig få, och det farms icke » Och hvarför, hvad hindrar dig?
Du är en gäst på balen, som icke visste att Aspasia Logotheti kände sig lyckligast, när hennes ensam. » H o n yttrade intet, hon sträckte bara fram man vistades vid deputerade-kammaren i sin solfjäder och pekade på den lilla balett- Athén som nu i vinter.
Våldsamheten i hans karaktär tog sig ofta de beklagligaste uttryck, dansösen, som valsade förbi, och han höjde och listan på hans oförrätter emot henne var litet på ögonbrynen: » Ja, valet står dig fritt, lika lång som välbekant i deras umgänges- henne eller mig. » » Tyst, ack tyst — » krets.
» Hvarför skulle jag tiga?
Du ryser, när Att hon var så vacker minskade icke den du talar om ditt äktenskap.
T ä n k på alla sympati hon väckte, och dä den rike kapten de gånger du velat rymma, tänk på hur — » Dixon, som för icke länge sedan anländt till Återigen lyfte hon ögonen emot honom och Korfu med sin jakt, kom fram och bugade slöt dem i samma sekund, hon visste hvad sig för Kalliopes mor, fanns det ingen, som han m e n a d e.
.
.
N ä r hon var nygift, hände det missunnade den unga kvinnan att ta emot henne en vacker dag att hon gick ut i brygg- ett par minuters hyllning från en beundrare.
huset och lade en snara om sin hals, och De flesta hade mycket väl reda på att han sedan de skurit ner henne och funnit att hon gjorde upprepade besök vid ön för hennes ännu var vid lif, låg hon till sängs närmare skull, och när han ledde henne bort till en en hel vinter.
Ett par.
månader därefter hade stol i fönstersmygen vid pianot och slog sig hennes dotter sett dagens ljus; det var midt ned midt emot henne, lät man honom sitta i karnavalen för fem år sedan, men Mark i fred.
Dixon tyckte inte om att hon dröjde vid D e n kvällen såg det för öfrigt icke ut som dessa minnen eller talade mycket om sin lilla om han skulle låtit störa sig af hvad det vara » ballerina ».
Ett ögonblick betraktade hon ho- månde, ty där han satt, vände han ryggen åt nom under tystnad; därpå mumlade h o n: » Och husets öfriga gäster, hvilka kunde roa sig med Kalliope?
H v a d skall det bli af henne, om att beundra den sneda lutningen af hans axlar jag reser med dig? » och bristen på hvarje spår till hållning i hans Liksom nyss rörde han litet på ögonbrynen: sätt att föra sin långa gestalt.
Ljuset från en » För den närmaste tiden har hon din svä- liten venetiansk lampa föll glimtvis öfver hans gerska, sedan få vi s e.
.
.
Aspasia, du vet upplyfta ansikte, hvars drag gifvit honom rykte hvad vi kommit öfverens om.
Klockan tio om att vara i besittning af en fulhet, som ligger roddbåten och väntar på dig utanför stundom utöfvade en nästan demonisk loc- din port så godt som — vid den lilla till- kelse på kvinnorna.
Fru Logothetis panna läggsplatsen nere vid badhuset — och när lyste af blekhet, där hon satt och såg ned den lilla gått till sängs, så kommer du. » på sin solfjäder, och hans ögon hvilade oaf- » Om jag kan.
.
.
Mitt hjärta blöder.
.
.
» vändt på hennes smärta företeelse.
» Allt är » Det skulle det inte göra, » sade han lika klart nu, Aspasia, » var det första han sade, lågmäldt som hon talat, » ditt beslut skulle I I 1 1 I i 1
^ \ 7 &lt;^A v ^ ^ - v &lt;^c v t J v^^.&gt; „y * l-S vara starkare än allt annat, om du älskade &lt;jy mig. » V^ fjx ' &lt;^| £&gt;.
pVj (^ g tf &amp; iS^ Y ' l is ' D e r a s ögon möttes länge, och i det hon hviskade hans namn på det språk de alltid talade med hvarandra, fick hennes röst, så olik andra grekiska kvinnors, något af den mjuka innerligheten i en omfamning.
Dansmusiken hade tystnat för ett par mi- nuter sedan, och när ridån gått upp för en Kasperteater i a n d r a ä n d a n af rummet, ka- stade en och annan undrande blickar bortemot fönstersmygen.
U t a n att byta ett ord med någon af de öfriga gästerna, vände kapten Dixon ryggen till sällskapet, men då fru Lo- gotheti lät säga till om sin vagn, dansade lilla Kalliope ännu boston inne i salen m e d de högröda rosorna v a g g a n d e af och an i sitt hår.
1 i ^sj • '?
I skenet från de bägge ljus, som brunno framför det stora spegelskåpet i hennes sängkammare, stod fru Aspasia och stirrade in i sitt eget ansikte.
— — — R y m m a — — stå på » Argos » däck och lämna ön inom en timma, i sällskapsdräkt, utan så mycket som en hvardagsklädning, linne eller.
.
.
Genom hennes lemmar for en skälfning.
.
.
H u r var det möjligt att förlora tiden med något så meningslöst i detta n u?
D e n smula linne hon ville ta med sig låg i en låda, hon behöfde bara stoppa det i sin resväska liksom två, tre blusar, smyckena, ett min- nesalbum och en b u n d t bref.
.
.
Allt detta h a d e hon samlat ihop och lagt på hög i middags för att vara beredd att följa den äl- skade, som väl en g å n g i framti- den, när allt hunnit ordnas, skul- le bli hennes man.
Kallade han sig icke redan hennes make, handlade han icke som en ma- ke.
.
.
så förutseende.
.
.
?
I för- ra veckan, när hon var ombord på » Argo », hade han fört henne ned i hytten, deras hytt, och vi sat att den läckraste utstyrsel a en kvinna kunde drömma om k låg och väntade på henne och o legat där, sedan han var i Lon- don och gick och tänkte på bru- c den, den sin åtrås och sitt hjärtas brud, som väl också tänkt på honom, fast hon icke älskade som hon borde göra, så alltut- plånande, så oeftergifligt, så 1 I ^j p * % Kl /) feu jSj ll jsN ^A f NN $ ^ fsi&lt;J 4 Cx?
vi^v^vj^ V s^v C _^ ii ^vt_^v£^ \ / i ^ \ / c^ \ ' &amp; ^c^, \ två breda guldarmband högt uppe på öfver- » Har man någonsin hört på maken, » ro- jx) armen, nära axeln.
De alltför korta tyllkjo- pade den gamla.
» Där ser frun hvad jag har Q&gt; larna lågo utbredda öfver ryggen till en stol, att dras med hvar stund på dagen.
I mitt {Q som Euterpe ställt på andra sidan om bädden.
ställe skulle frun inte stå ut med att ha den y.
Det var med knapp nöd hon fått kjoltrasorna ungen i hälarna på sig två timmar å rad. » Ä | af flickan, som b a r a ville h a fatt på sin boll F r u Aspasia låg på knä vid sängen med O och leka cirkus, eftersom hon såg ut som en kinden mot den lillas axel och armarna öfver \ \ sådan där clown, di kallar — hennes hjässa, men Kalliope försökte lyfta f&gt; » Kalliope, nu skall du g å och lägga dig, » upp hufvudet för att riktigt kunna se på sin ^ J mumlade den unga kvinnan och drog en natt- m o r: » Skulle du inte det? » undrade hon.
P&gt; skjorta öfver den lilla.
Hvarför krånglar du med » Men, mamma, hvarför värpte du mig / l Euterpe, säg, hvarför vill du inte vara snäll? » då? » ^ » Jag är snäll, » bedyrade barnet, » men hon Återigen lät Euterpe höra sitt gälla skratt, &lt; (l - \ T~r \ t " tT-C?
" J-n * ~i ri £ * i H o f f n - r v r m i Vi &lt;-.
1-1 ~ \ &gt;• r~.
f 4 --- i / 3 s^ / it-.
" KT *. — Ii- wV. '
retas med mig och hon gömde min boll. » som tystnade i detsamma hon kastade en blick j x » Titta på den där tuppkycklingen! » skrat- på sin matmor, ty den unga frun öfverhöljde ' Yl tade den gamla, men kycklingen slet sig lös barnet med kyssar, medan tårarna strömmade ifrån sin mor och rusade bont till sköterskan under hennes halfslutna ögonlock.
Det var " vi med ögonen lysande af stridslystnad, något som Euterpe tog mycket lugnt, ty hon lyfte icke alltid så lätt att förstå sig på henne, ^ upp flickebarnet och bar henne bort till sän- förnuftig och hennes egen dotter u t; sig en \ x \ j människa skulle såg väl förvånad inte burit åt på det viset, hon pressade jN flickungen till sitt hjärta, som &lt;^?
om hon velat kräfva henne, och p&gt; tryckte sina läppar mot den lil- V?
las händer, hals och hår.
Detta f x räckte nära fem minuter, ochlvJ när hon gick in till sig, visste |xr hon inte riktigt till sig.
Själf va &lt;£?
Euterpe hade fått en omfamning K i förbifarten, och d å den g a m l a v?
frågade, om hennes matmor vil-J \ 3 le ha varmt tvättvatten den kval- {/ q len, fick hon intet svar.
Fru,x4 Aspasia stod bara och stirrade [Å rätt ut framför sig, och ljusen-Nj höllo på att brinna ned i sta- j y kärna, när hon kastade afton- &lt;J kappan öfver sina axlar o c h ^ x smög sig ut i förstugan och-y \ lyfte den tunga järnslån från yt-x \) terdörren och skälf de till vid att W &amp; stå ute på trappan och känna x j de kalla vindarna från Joniska ' ' j&gt; hafvet stryka öfver sitt ansikte, &lt;7 men där fick hon icke stanna, rS hon måste gå vidare.
Det var Yl en klar och vacker natt.
I d e n j j långa, raka månstrimman lyste ^ vattnet som silfverfjäll, och ett X) stycke öfver strimman sutto två ' o gula ljus och blänkte i luften.
Y7 Under de ljusen låg » Argos » jx?
däck, och på det däcket van- v /) clrade någon, som icke kunde jN \) ana hvad hon varit nära att off- \ Y ra för hans s k u l l.
.
.
fxj I * £j blindt.
£v Ögonblicken voro räknade och &lt;^ fingrarna skälf de af brådska, när |^&gt; hon lade brefbundten, två, tre &lt;^ böcker, ett porträtt af Kalliope, ^ juvelerna och sin vackraste &lt; j kamkofta ned i resväskan, som (jp- icke var mer skrymmande än att hon " Cj kunde gömma den under sin aftonkappa.
Cj.
Ännu hade hon bara tunna svarta siden- NN) skor på sina fötter, och det slog henne t * 2 » att hon väl borde söka reda på ett par kängor jSj * också, hon ägde ett par alldeles nya, som — ^5} I det hon gick bort till skåpet, lät hon fxr b å d a händerna sjunka och lyddes inåt barn- &lt;ft k a m m a r e n.
Den lilla var tydligen allt annat f v än lättskött den kvällen, och fast hon förbjudit !£• # det, hon visste icke hur ofta, höjde E u t e r p e [x » rösten på Korfukvinnornas gälla sätt, medan • * hon själf stod där och tänkte på att packa i stället för att fylla ögon och hjärta m e d anblicken af barnet nu.
.
.
nu.
.
.
» Men hvad 1 är det, hvad är det? » sporde hon, i det hon öppnade dörren och fick se sin lilla flicka stå borta vid sängen med de skära trikåerna på sina små tjocka ben och ^ ^£&amp;£&amp;£&amp;^l&amp;£&amp;é&amp;£§ ?£S ?£^ gen och stoppade henne under lakan och täcke: » Se så där, ja.
N u ligger hon här som en slagen hjälte, så g å r det alltid när ägget vill lära hönan värpa. » » Jag är intet ä.gg och du har inte värpt mig, » utbrast Kalliope.
» Det har m a m m a gjort, och du kan g å din v ä g; sådana som du förstå sig inte på att värpa barn. » Ännu hade hon icke offrat nå- ^y got, men minuterna runno ifrån ^4 henne och bon sprang öfver ga- j &gt; tan, genom ett öfverbyggdt port-; 0 hvalf, förbi badhuset och n e d ^ J emot tilläggsplatsen, där två Yl m ä n skymtade i en båt.
D e n?
v som satt närmast reste sig upp y) och sträckte handen emot hen-; \ | ne, när hon gick ned för trap- ' / ^ pan, men hon satte icke foten öf ver relingen, hon stod bara och såg på honom, YA » Jag kan inte », sade hon.
» Hälsa kaptenen o c h ^ säg det, jag kan inte.
Det var bara det j a g Å ville låta honom veta.
J a g är förhindrad,-XJ jag - » fe Orden skulle icke g å öfver hennes läppar, - Ixl men då hon vände om och gick tillbaka den / / väg hon kommit och ringde på porten, som X | Euterpe kom och öppnade i måttlös förvå- \ j&gt; ning öfver denna nattliga utflykt, mumlade &lt;M hon bara ett och detsamma för sig själf: {&gt; » Jag kunde inte, jag kunde inte.
.
.
Därinne &lt;^ \ har jag Kalliope, mitt barn ... » fs i S2S2S2S2S2S2S
n i n n n i n i M.
.
M U M I l l i v n i ' i n i i n i i n n i B namn har ingen gifvit ett landtligt ESYNNERLIGARE leende plägade herrarne fråga hvar- värdshus, och små- dit.
Helst gick man också dit bort andra, om man skulle gå burgs värdshus ligger ute på lan- en vårafton.
Ty Toggen- af Tyskland, och landskapet där- det.
Det ligger i midten draren att undra, om han icke omkring kommer van- af Thomas taflor.
Så långt ögat sett det förr på någon giga kullarna, där träddungar om- når, sträcka sig de vå- växla med åker och äng Strax nedanför värdshuset skymtar den breda, bruna älfven.
IngenJ människa trodde, att det kunde vara något att vinna med att lägga ett värdshus så långt ute på landet, och löjet blef allmänt, när det blef bekant, att den lilla bondkrogen skulle heta Toggenburg.
Att taga namnet från en ballad af Schiller och sätta det på en värdshusskylt — kunde man tänka sig något mera absurdt?
Namnet Toggenburg vinkade emellertid i stora bokstäfver öfver verandan, som var öfvervuxen med vildvin.
Toggenburg stod att läsa öfver ingången i festligt målade glasbitar, bakom hvilka brunno ljus, och på vägvisaren nedanför backen lästes efter den pekande handen i röda bokstäfver: » Till Toggenburg ».
Det var, som om namnet Toggenburg varit menadt att sprida glans öfver den enkla lokalen med dess biérbord och trästolar, den hvitmålade disken och de brokiga sejdlarna på dess hyllor.
Men Toggenburg är icke längre namnet på den hjälte, öfver hvilkens öde våra mormödrars mormödrar fällde tårar.
Toggenburg är en glädjens plats, dit människor gå för att muntra upp sig och göra sig en glad afton.
Hur namnet egentligen kommit till, därpå tänker egentligen ingen längre.
Män och kvinnor, hvilka kanske aldrig hört talas om balladens bleke hjälte, veta blott, att Toggenburg är namnet på ett värdshus, där biersejdeln töm- mes under sång och musik.
Namnet Toggenburg liksom värdshuset har länge sedan ingått i det allmänna medvetandet.
När stämningen stiger, alla lokalens gäster blifvit högröstade och tobaksröken vältar i moln genom rummet, då reser sig värden från soffhörnet framför disken och går fram till pianot.
Munnen ler under de tjocka mustascherna, och ögonen plira vänligt och förstående ut öfver den högljudda församlingen, hvilken ögonblickligen tystnar.
Värden känner sympati för dem, hvilka önska afbryta lifvets besvärligheter med ' I I, ' U-1AI U N Ii Tillin!
fil V I I 1 I i ' U i J • " ' " ' * i ' H M ' " " M t ".
U M.
^.
M, ^,.
.
, ^,!
.
^.
!
!
.
.
.
t 1 I t t • 1 1 " " • " " • ' " " " " ' « ... I U " " M M I I I I I M I I I sången för att gifva tan- ett muntert rus och älska medveten, säker på sin kärna luft.
Rund och själf- stolen, vändande ryggen publik, sjunker han ned på honom första gången, åt auditoriet.
Den som hör nen spelar ju förträffligt, rycker till af belåtenhet.
Man- het, hvarmed han slår an Det hörs redan på den säker- sina begynnelseaccord.
Därpå börjar han sjunga.
K^zs~ Det aren gammal-bacchus- visa, en studentsång, full af kärlek och munterhet, något af den lustig- het, som vi le åt, därför att den är gammalmodig och blifvit banal.
Sentimental är den också.
Men publiken senterar den.
En susning af muntert välbehag fyller lokalen.
Och när refrängen kommer — en lång, utdragen refräng med bismak af varieté — då faller plötsligt en kvinnlig stämma in, klingande och gäll.
Munterheten stiger.
Ett kort dämpadt skratt hälsar denna kraf- tiga sopran, som kommer från disken.
Det är sångarens hustru, som sekunderar sin man.
Hon har rest sig från sin plats vid disken, och hon gör detta som en varietédiva.
De små knubbiga händerna slå ut i luften eller pressas mot hennes bröst.
Ögonen slå klatschar.
Täm- ligen gammal och medfaren är hon.
Men hon sjunger med verve.
Hennes sopran blandar sig med den något hesa baritcn, öfver hvilken sångaren förfogar, till en skrattretande duo.
När den är slut, dånar bifallssorlet och biersejdlarna dunka mot borden.
Så går kväll efter kväll, dag efter dag.
Detta egendomliga värdshus fortlefver, och det tycks bära sig mycket bra.
Sångaren vid pianot och den glada frun vid disken ha icke blott gåfvan att draga till sig gäster och hålla dem vid humör.
Det ser äfven ut, som om de ägde för- mågan att hålla affärerna gående.
Kanhända är det den muntra frun vid disken, hvilken håller välståndet vid makt.
Det syns, att hon har ögonen med sig och förstår bruka dem till annat än att kokettera med under sången.
Sångaren är i detta hänseende en misstänkt person i allting, och det hviskas om, att han en gång varit student.
Så är också förhållandet.
Värden, som sjunger vid pianot och dess- emellan tömmer sin sejdel, medan hustrun sitter vid disken, han är student.
Eller — han var det en gång.
Det var till och med en tid, M 1 I I - T ' " i i i.
i r.
M l i i i M l l l l l l i i l i i 11 * '.
.
I I I I I I I.
I.
I H I I.
I I M H I n i |.
, I I I M l l |.
M.
M.
, M.
.
,.
.
.
W,.
.
.
.
i.
.
.
i i i.
.
.
i t,.
,.
• • •
då han kallades mal student.
Med kårmössan på nacken trädde han en vårdag in i kamraternas krets.
Den lilla universitetsstaden låg vid en flod.
Stilla gled floden förbi trappgafiar, burspråk, murar och torn.
Utanför staden böljade kullarna af samma landskap, hvilket nu breder sig nedanför verandan af värdshuset Toggenburg.
Universitetsstaden uppslukade den unge studenten, tog honom helt.
Där liksom i så många andra af de små tyska universitetsstäderna, hvilka gjort Tyskland berömdt, sutto lärda och berömda män, hvilka förkof- rade hvar och en sin vetenskap, gjorde vackra upptäckter och blefvo berömda.
Där fanns också en ungdom, oc v de flesta af denna ungdom voro främmande för vetenskapen och hade helt andra behof.
De sökte glädjen, medan de voro unga, och brödstycke,., hvilket skulle hjälpa dem att sätta bo och möta ålderns dagar.
Bland dem var ingen mera skapad för glädjen än vår vän sångaren vid disken, och för glädjen, hvilken han sökte, glömde han, att den dag skulle komma, då han behöfde sitt arbete, hvilket gaf bröd.
Det är ingen ovanlig historia, jag berättar.
Det passerar ofta nog, och den gömmer på % botten mycken smärta.
Alla hafva vi mött den i lefvande lifvet.
Flyr minnet tillbaka till våra studentdagar möta vi DEN NYA vinterdagen gärna den älskvärde slarfven, gled, stillsamt ljusnande, in i hans rum som skänkte glädje åt alla, dimhvit och mildögd och lade sig stam men aldrig förstod att taga öfver möbler och golf och blef långsamt vara på sitt, och därför stod där en dag, när generationer skam af unga dragit honom förbi, i vrån.
Men härframme vid fönstren, ensam och glömd, fattig och betagen, skuldsatt.
Den historien var han satt sig med boken vid bordet ned också värdens på Toggen- burg.
Endast slutet blef en och lyssnade efter, hur timmen skred.
smula skildt från det vanliga.
O julmånadsstillhet, o vintermorgonfred.
Sångare var han redan då, och omtyckt blef han för sin sång och för den glädje han Från gatan hördes stegen skänkte.
Det lyste som sol af raska fötter, men stillheten blef omkring honom.
Kvinnorna den vida salen och skref och skref skänkte honom kärlek och männen vänskap.
Men med i hans själ på en text, ett kärleksbref, åren, som gingo, försvunno hur stunden var nu hans egen!
de gamla vännerna, och de Hur ledig, hu&gt; lyckligt ledig han var nya, som kommo, förmådde att samla sig zjålf och hvad bäst han icke ersätta dem, hvilka gått.
Han var en gammal student, bar och tiden, som han förslösat, några lugna och dii; ihvita feriedar.
kunde ingen gifva honom till- baka.
I Sverige skulle vi kallat honom för juvenal och vid Hur tycktes rummet mera hans åsyn hört Gluntarnas ån i hvardagens stök bli festligt stort, melodier gnola inom oss.
väntande jul, som förr det gjwt, ' Den kvinnokärlek han kän- när hans egna pojkår ilade fort.
de till, var emellertid egent- ligen den, hvilken hänger samman med det muntra ung- domslifvet, och därför visste han heller icke mycket om kärleken.
Men när hans resurser voro slut, då fanns en kvinna till hands, hvilken räddade honom.
Kamraterna ansågo, att hon förstörde honom.
Men.
det var oriktigt.
Hon räddade honom faktiskt.
Länge sedan hade han förlorat kraften att rädda sig själf.
När han då stod där i det mest kritiska läget i hela sitt lif, då gick han till Hedvig.
Ty Hedvig var kellnerin på studentkneipen, Hedvig var hans kellnerin, ock alla respekterade henne som sådan.
För henne bekände han, att nu var allting förbi, inte ett vitten hade han mer och ingen kunde han skaffa.
Därpå bad han henne fylla sejdeln.
Hedvig satt vid hans bord, och utom de båda fanns ingen i källar- salen.
Det var tidigt på dagen och gästerna hade ännu ej kommit.
Hedvig serverade honom den gången icke, utan sade i stället: » Hvad ska det bli af dig? » Han svarade som han vant sig: » Det får gå som det kan. » Men då svarade flickan: » Jag kan inte se dig gå och sudda ner dig. » j^S2iS^^^^^ i 1 I i P Det kan nog hända, att Hed- vig innan dessa ord voro ut- talade, icke känt djupare för honom än för många andra, hvilka kysst henne och gått.
Men när orden voro uttalade, gåfvo de henne den sällsamma makt, som kär- leken ger.
Hon höll mannen fast och släppte honom icke.
Därför talade hon vidare om deras framtid.
Enkelt och naturligt framställde hon saken, som den var.
Hon förstod ingenting annat än sitt yrke.
Och hvad kunde egentligen han?
Fanns det något, han förstod sig på, utom på värdshuslifvet?
Hvad var då naturligare än att han stannade inom sin sfär och blef värd, där han förut suttit som gäst?
Naturligtvis skulle de flytta långt bort, där ingen kände dem och där börja sitt nya lif.
Och han, som förut sett allting mörkt, han märkte plötsligt, att det ljusnade kring honom.
Han slog till, gifte sig och drog bort ifrån uni- versitetsstaden.
Den gamle stu- denten hade gift sig med den sista kellnerin, som han kysst.
Så fann han platsen, där han nu sitter som värdshus- värd, och med ett slags gal- genhumor kallade han värds- huset Toggenburg.
Där slog han sig ned med sitt gamla öl och sin lycka, och hvar kväll satt studenten vid pianot och sjöng sina glada visor, medan Hedvig sekunderade honom ifrån disken.
Nu fick han igen fantisera, Det föreföll honom till sist, som då, om sagans gyllene skinn som hade egentligen aldrig och Qeneralife och Aladdin, någon förändring inträdt.
Här och leka all världen i hemmet in.
satt han som förr och sjöng, medan hela krogen fylldes af skrattsalfvor och bifallsrop.
Se, g ' olfvets skinande yta, Vid disken satt Hedvig och som en karta med tomma hvita länder, stämde in i hans visor, när refrängen kom.
Det hade hon är ett sagorike, där allting händer ju brukat, också när han sjöng från Jangsekiang och till arktiska för studenterna.
Så förgick stränder.
kväll efter kväll, natt efter natt.
.
.
.
Grddagrarne sammanflyta.
Hela skillnaden var den, att Han satt sig i gungstoln att se därpå.
auditoriet var ett annat, Hed- Den röda brasan fladdrar i sin vrå.
vig hans hustru och att hvar sejdel, som tömdes ej längre Ny stärkta gardiner för blomsterfönstren gjorde honom fattig.
Men allt stå.
detta var bara bagateller.
I hufvudsaken var allt, som det &lt;!
varit.
Lifvet var och förblef en Han gungade fram och åter dröm, ett rus, en enda glädje.
och läste och kände den själens ro, När jag kom att besöka den djupa ro, där han åter får bo.
Toggenburg, hade den dröm- Han gungade saktare.
.
.
Fick han men fortskridit så långt, att det var den gamle studentens det tro, döttrar, hvilka gingo mellan var detta hans pojktids vinterdag åter?
borden och bytte om gäster- Förtrolig ser dagen i rummet ned.
nas ölsejdlar.
Drömmen hade Saktare, saktare.
Timmen skred.
alltså fått sin tillsats af reali- O, Thules milda och dimhvita fred!
tet, och hvad som fanns kvar hos den nuvarande värdshus- FREDRIK VETTERLUND.
värden af gammal student var icke godt att säga.
I i 1 1 i 1 r &lt; £ C § 3 S 2 S 2 S ^ ^ ^ ^ ^ ^ Bland döttrarna var det emellertid en, som sjöng.
Hon uppträdde aldrig för gästerna.
Hon tog lektioner för en berömd sånglärare och drömde om en framtid.
När ett par förnämligare gäster en stilla förmiddag hvilade ut på väidshuset, då kunde det hända, att hon sjöng för dem.
En mild och stark mezzosopran, uttrycksfull och ren, klingade då genom rummet.
Fadern ackompagnerade.
Med en viss högtidlig tystnad åhörde gästerna sången.
Med blyg stolthet n:ottog fadern det uppriktiga bifall, som följde på dotterns sång.
Man kunde se, att den dottern skyddade föräldrarne som sitt dyraste gull.
Från sin vrå skulle de en gång följa hennes triumftåg genom världen.
Ut ur det besynnerliga virrvarr, som utgjorde den gamle studentens lif, skymtade något, hvilket såg ut som en mening.
Vackrare finns intet än den skygga tillbedjan, med hvilken en fader väntar på sitt barns framtid, som tillika är hans.
y.T_ » &gt;.j ' .j- » l.7iftini ' ^ ' - 1 6 1 8 1 1 1 1 * 1 1 ' • l.
W.
7 L-n-m-T-o-J-J- » •- r-r- * - ». *. * - * - * .. ^.
* ^ « « &lt; « • • • • • • vj Lj ^h_A-V.a-J .. ^ ---. '
J:
ScdJul •J D V 9 &amp; I ft E T A R T A D E sig inte alls till god jul i prästgården.
T u n g och snödiger var luf- ten utanför; tung och ovädersdiger var den inne.
Prosten fällde knappast ett ord vid mål- tiderna och drog sig genast tillbaka till sitt arbetsrum.
Mamma Marie suckade, n ä r hon lade sista hand vid det nya öfverdraget till prostens egen gungstol, som hon haft så gladt och k ä r t besvär med att sy alldeles i hemlighet — det kom ej att bli någon vidare glädje med att bringa d e: i dagen.
Esters tårar runno stora och heta, n ä r hon lackade in sina jul- klappar — hvartill tjänade det i år att skrifva alla de små m u n t r a och konstlösa rim, som andra jular, så snart hon började känna lukten af g r a n och lack, flöto hejdlöst ur hennes penna och som väckte sådant jubel, n ä r prosten läste upp dem på sitt humoristiska sätt?
Bättre skrifva namnet rätt och slätt; de små gåfvorna skulle dock tagas fram och läggas undan med ett allvarligt tack eller ett tvunget leende.
Ville och Maja smögo omkring med ängsliga miner och frågade då och då stora syster E s t e r: » Blir det ingen riktig jul i å r?
Bli de månne ändå inte glada igen på själfva julaf- ton? » Att inte bli glad bara af det faktum att det v a r julafton, syntes dem otänkbart.
Och Ester torkade sina ögon och svarade: » Nej, mina stackars små.
I år blir det ingen jul. » Stora syster var bara sexton år, och äfven för henne syntes den förstörda julen som hufvud- saken.
Richard, stackars gosse, han som var orsa- ken till alltsammans, han gick omkring blek och tyst, med hårdt slutna läppar och underligt stela ö g o n; mest ströfvade han ensam omkring i de snötyngda skogarna och syntes blott vid måltiderna; icke ens alltid då.
N ä r han var hemma, sökte hans ögon då och då kusin Toras med en blick, som gjorde Ester ondt i hjärtat att se.
Men Tora såg dem aldrig, fast hon tycktes k ä n n a dem.
D e bruna ögonen, som kunde skimra så varmt, blefvo stenhårda; dra- get kring hennes u n g a läppar stelnade än mera och den breda pannan under det kortklippta mörka håret och d e n lilla korta, krökta näsan blefvo uttrycksfulla af h a r m och trots.
Det var så underligt, ty alltsedan Tora vid femton års ålder k o m till prästgården hade hon och Richard varit de förklarade vännerna och kamraterna.
D e n äldre bror H u g o hade hon och alla syskonen sett upp till som ett slags oupphinneligt ideal, och m a m m a Marie hade trott sig kunna konstatera att ett litet spi- rande tycke var p å väg att uppstå mellan ho- nom och Tora.
Men Richard och Tora var det som ägde hvarandras hela förtroende, hade tycken och arbetet och favoritböcker gemen- samma.
Det var också hon som ihärdigt — prosten hade en gång sagt: istadigt — försva- rat honom, när föräldrarne började bli allt mer oroliga och missnöjda med hans förunderliga söl med studier och examen.
H a d e inte Richard alltid varit den mest plikttrogne af syskonen?
De skulle få se att han kom h e m med en briljant examen till jul.
T o r a hade bestämt att så skulle ske, och hon hörde till de människor, som sätta spetsen af sitt goda svärd mot nor- nans bröst och s ä g a: du skall vika.
N ä r så i alla fall ingen Mef af, var detta henne en 1 I 4 0 i
» s&gt; bitter: » ^ p A » * *?
o * * F. * &lt;«£ -- * W ^J&gt;J&lt;J N missräkning; och år se ' n i stället för A när h a n så k o m och fem, och p å samma berättade, a t t h a n (al- gång som o m det varit i drig skulle taga denlnia går — » examen, därför att h a n » Men toppljusen 1 » ro- K ' A icke längre hade d e n tro, som erfordrades för pace Ester.
•De blefvo W aldrig tända 1 » att bli präst, a t t h a n H a n slog armen om kämpat med sig själf henne och tryckte ännu och kompromissat och en kyss p å den rosiga f * S~£ dröjt och dröjt, till dess kinden: » Det var det M • omöjligheten stod klar allra bästa, du lilla — för honom att hans stu- du stora!
— att du göm- \ dier voro bortkastade de toppljusen till mig! » rjv och han nu stod d ä r Och tända blefvo de.
pv m e d tomma händer, H v a d skall mera sä-., utan andra framtidspla- gas o m denna under- A. '
ner ä n några mycket bara julafton?
Att gam- A \ j sväfvande om att bli nå la Lena just i detsam- V i / / got slags litteratör — kom in m e d tebrickan fi^ JA då var det icke Tora, och höll p å att släppa M £] som ställde sig mellan den, men att Ester räd- * ?A j7 / honom och den fader- dade den, att Lena blef * *, " X liga vredens åskor.
Med omfamnad och snurrad få QV en af de våldsamma re- rundt, som af en hvirf- [() $ aktioner, som voro hen- lande nordanvind, och [) fs M ne egna, kastade hon • Richard helt och hållet öfver bord.
Ingen började tända, och de följde efter; stjärna efter synens skickelse att d e ^ u s t t å r ^ S H u ^ I s K yi hade så hårda och hjärtlösa o r d om honom stjärna flammade upp, och Ester hämtade en egna pepparkakor.
Att det blef ny fröjd och NÖ » L som h o n, ingen var så konsekvent och obe- W stol for a t t tända toppljusen, som hon an- nya igenkänningsscener, n ä r de öfriga tjänarne \ &gt;A A vekligt kylig.
närs ej kunde na.
k o m m o in&gt; o d l a t t ten m e d k n a n M fc / J VA F ö r öfrigt var Tora vid e t t förskräckligt Da öppnades dörren till forstugan, och en kunde få tillräcklig andakt och tystnad till o 3 ^ humör.
H o n fräste till om den enklaste sak, snoholjd m a n stod p a tröskeln och ropade stånd för att läsa julevangeliet och sjunga jul- $ l * sade Ester.
m d: r ' e n T ™ 6 rÖSt = l r,, P s a l m e n &gt; h — i d h a n nästan glömde att fjunga £ Egentligen var det bara Ester och mormor, » God jul h a r hemma allihop » för glädjen a t t lyssna till sonens präktiga bary- M.
som voro snälla mot Richard.
M a m m a ville Ett e n d a ögonblick af ofverraskmngens tyst- ton - stackars Richard hade aldrig haft någon &amp; j nog, m e n det var som o m hon inte kunde för- nad.
— röst.
Att den enda vemodiga stund p å hela WA ri svara det för sitt samvete; hon såg ju alltid » Hugo » — och m a m m a flög m e d utbredda f allt med pappas ögon.
Men Ester var en prak- a r m a r som ett litet bevingadt klot öfver det kvällen var d e n detaljerade skildringen af hun- $M den Pelles död och begrafning, som inträffade f \ j tisk flicka och tyckte a t t m e d Richard redde stora golf vet och rakt i den snöiga famnen.
för tre år sedan.
i &amp; \ » Nj det sig n o g; blef h a n inte präst, så blef h a n » Nå, så h a r jag väl aldrig — » ljöd prostens Det behöfver icke sägas att en nästan exal- AV $3 väl något annat, som kunde vara ungefär lika starka stämma skakande af sinnesrörelse — terad munterhet gjorde sig gällande efter den \) A bra.
Mormor var så g a m m a l; hon satt mest och nästa sekund såg äfven han ut som en förra förstämningen, och att de alla blefvo rent ty \ stilla i sin stol och stickade, och hade börjat mi snögubbe.
af tokigt uppspelta, äfven Tora, att det ett tu M tycka att det kunde göra just detsamma, om » Hugo!
Hugo! » kommo Esters jubelskri, me- tre fanns rim p å julklapparne och skämt i | «, det gick så eller så h ä r i världen.
Därför var dan hon skiftesvis dansade och klappade i, hennes » godnatt, min gosse » till Richard lika händerna och h ä n g d e sig fast vid den nykom- öfverflöd, eller att Ester, snabb som tanken, tf mildt som till de andra, o c h Richard kysste nes e n a a r m b å g e, det enda af honom hon slitit upp den färdigpackade och till Baku de- % stmerade lådan, som stod och väntade p å order $ m e d verklig passion hennes lilla magra hand, kunde få t a g i för pappa och m a m m a.
att bli afskickad, och oförmärkt blandat dess I^J " s o m var mest bara skinn och ben och blå » — H u s g - o!
Är ropade innehåll i julklappskorgen.
Men att Hugos pre- C * — det « «.
verkligen v ™ g C U Hugo? » xzugor » ropaae I ådror.
småsyskonen, och sa blef Wille svängd rundt senter öfverglänste alla andra, äfven de som fe * N u var det verkligen julafton, och bedröflig och Maja svängd högt upp i luften och kysst, blifvit inköpta i Västerås.
D ä r fanns en rysk " &amp; var den.
D e t ' v a r så mulet, a t t skymning rådde och de forstodo a t t så var.
Och Richard var nationaldräkt till Ester, ryska marmelader till på hela dagen, och riktigt snöfall kunde det ej meet i den välkomnande gruppen, och ingen mamma, ryskt t e till mormor, till Wille en V J^g heller bli; blott e n och a n n a n flinga sjönk kunde se, att h a n var den förskjutna i familjen, kaukasisk dolk, som m a m m a genast bestämde K •, långsamt ned på det hvita täcket.
Middagen Men andthgen gjorde H u g o sig lös och skyn- a t t h a n icke fick ha, och till Tora e n ' l i t e n k fc var förskräcklig.
N u sutto de alla i förmaket &amp; ' — och n u skulle det börja.
J a, n u skulle dade fram till d e tva, som stannat borta vid ask af blå malakit, o m hvars pris hvarken M bordet: mormor och Tora.
Och Hugo blef väl- hon eller någon a n n a n hade en aning.
- Men det börja.
signad m e d mormors darrande händer på sitt kanske det snarare bör nämnas a t t det icke ^ Tystnad rådde.
hufvud, medan Tora stod bredvid med handen fanns någon julklapp från Tora till Richard, J NSj » Nu h a r det börjat snöa riktigt, » sade Ester, omedvetet tryckt mot hjärtat, och andades ehuru ingen märkt det m e r ä n Tora och ^ ' • som tittat ut bakom rullgardinen; det lät som hastigt och kort.
Och Hugo tog båda hennes Richard själf va.
/ 3 berättade hon e n g o d nyhet.
D e t var be- händer och såg in i hennes ögon — » Tora! » 0 o n sä aftonmåltiden med grötrim ioeh kakor, i * Q friande att någonting kunde hända, bryta ut sade h a n blott, och sa kysste h a n händerna och sedan de gamla pantlekarne!
Ingen p u n k t e jf och inte bara hänga olycksbådande öfver ens alldeles som h a n gjort m e d mormors.
nå det Hpt gamla ^ m i, julprogrammet; „w .., „,-.™~,„ * fick r.~i.
efterskänkas, .rir„i_- .. i på &lt;j hufvud.
Men d e t hela var blott ett ögonblick; alla det fordrade H u g o som sin rätt.
Och prosten ^ » Jaså, » sade m a m m a m e d en liten suck.
de a n d r a voro omkring honom och hvar och med o äfven ringdansen, u ' Uli och 1U1JUC följde V \ ^ _ m allt, „„.,., ^ » .liLii^ij.a.iiotiij Mj » Jag n ° r bjällror, » sade Ester om en stund, en ville r å om honom och hålla handen p å var H norm i n o l o * - rv«a T I T T I • * - +•!
-.
« « — I „ 1 _ J.
_ •• ft * j H u g o i hälarne hvart h a n gick, trognare än M Yj » tänk om någon kommeri » hans a r m och säga någonting till honom.
Och hunden Pelle kunde gjort det.
K&lt;J J| » Kära barn, hvem skulle komma p å jul- han stod högrest och energisk och liffull och Men d e n bästa öfverraskningen sparade EJ? &amp; afton, » sade prosten.
öfverlycklig midt ibland d e m, och allt som VA » Nej, nu höras d e inte längre, » medgaf han pratade och berättade och skämtade och Hugo till sist.
H a n hade kommit hem för att ™A pv Ester nedslagen.
T ä n k ändå, o m det hade skrattade, fingo de blonda mustascherna i det stanna hemma.
H a n hade kort före jul fått ett V briljant anbud från Sverige, som föranledde |?
Q A kommit n å g o n!
solbrända ansiktet e n hastig vridning m e d honom a t t uppsäga sin mycket meriterande be- f^ (^ » Ja, mina barn, vi skola väl tänka p å att,.
.
o — - a — ~- " " ' " " " «•• ' • ' • upplagd, sin mycKet meriterande De- feN i 1 K I » 0 A w ± högra mera handen, som gaf dem ett allt djärfvare fattning i Baku och resa genast, och det var} j - tända julgranen, » sade prosten m e d grafröst.
och segervisst sving.
d å å det det slös slog honom, honom, att att han han knnd.e kunde h hinna mera inte segervisst d i n n, h h e P m m Ä Ester reste sig dröjande och såg sig om.
och » Och e t t o r sving.
d skrifver du o m a t t till jul och dock hinna träffa nödiga aftal med,, i Det h a d e alltid varit en munter kappstrid mel- komma hem! » vederbörande i Stockholm.
Och nu hade han K fcl lan alla syskonen, hvem som skulle hinna tända » Nej, vet mamma, d e t slog ned p å m i g vederbörandes ord på att h a n var » framtidens [% (A de flesta ljusen.
Men Richard, som annars bru- fe som en blixt för fjorton dagar sedan där nere man » inom sitt fack.
~&gt;; rtU kat tända toppljusen, rörde sig icke; Tora i Baku, a t t j a g kunde hinna h e m jämnt till Och nu slog glädjen om och blef högtidlig; éS » 0 ej heller.
julafton och öfverraska — » mormor knäppte händerna och m a m m a satte ^ a » Kom, Wille och Maja, » sade Ester med en » Och så skref du bara att inte skicka jul- sig att gråta af lycka.
o] &amp; röst, som hon försökte göra munter, och små- klappslådan ' förrän senare '!
E n sådan — » » Det var den gladaste jul j a g upplefvat, » m 1) Q syskonen närmade sig med någonting försagdt » Och när j a g så lät slädan hålla och gick sade prosten.
Vk \ h_ i min och gång, mycket olikt den vanliga genom skogen och just såg hur julgranen tän- Och så gick m a n till hvila.
/ y öronbedöfvande stormlöpningen.
Men Ester des — d å var det som om det varit hundra Ester och Tr ra delade rum.
Ester hoppade, m 3P3^^^5^« %2: * S5CÄs » ^ » ^^-j^^^-^^&gt;^^2^ '
É^^^S^SSSSS^ pC dansade o c h kvittrade sämsta.
Vi skola se åt us j$ en halftimmes tid som efter jul. » v i en liten öfverlycklig få- » Tack, Hugo », sade Pä gel, och somnade med Richard.
k,A barnets sunda sömn, i Tora slöt läpparne \ M samma stund hon lagt hårdt och gick ut.
^ | sitt blonda hufvud på Trettondagsafton gaf y j kudden.
Tora låg länge, hon Richard borddu- bfk | " 5 länge vaken, förtumlad, ken.
H o n hade ämnat * A fylld af stridande käns göra det nyårsafton, lor.
Ett par timmars tid men kom sig ej för.
Nu f&gt;- hade hon varit lyck- sade hon rent ut att hon ^ 11g — exalteradt exalteradt lyck- ^3 :3 lig varit o n d p å honom, 1 lig.
Hennes hjälte hade men — men — hon återvändt ur fjärran, hade gjort den åt ho- IjK stolt och glorieomstrå- nom i alla fall; ville, |j) (^ lad; h a n hade e n ly- han ha den?
£v sande framtid att bjuda » Tack, Tora, » sade ^ t henne, och h a n hade han.
» Så du tänkte på ^ f kommit för att bjuda mig ändå! » ' 1 henne d e n; det hade Stämman brast och hon sett af hans blick han vände sig hastigt Ä J o c h hört af hans fram- bort, och Tora såg, hur tf hviskade: » Tora! » Och djupt det gått honom bj k {' hon var lycklig.
Men till sinnes.
hfå g£ hennes lycka hade nå- Trettondagen i skym- VA V^C got trotsigt, aggressivt, ningen tycktes H u g o ha $ ?A fcF * något som törstade ' efter att såra någon, som » Hvarför? » sade Richard öfverraskad, och bestämt sig för att anse beredelsetiden lång fv (j * ^ icke var lycklig.
Och så med ens brast allt- tillade, som om han tänkte efter: » Därför att nog.
Prostinnan skickade Tora med medicin Vå h$ sammans.
Det v a r Richards blick, n ä r den jag inte längre ser saker o c h ting p å det till en fattig gumma, som blifvit häftigt sjuk, SA jA förstulet sökande öfverfor den tömda julklapps- sättet. » och H u g o steg upp, och sade, att han ville göra B * M korgen, och n ä r h a n så resigneradt lutade » Tror du dig vara klokare ä n farbror? » henne sällskap.
V / sig tillbaka i stolen.
Och så det, a t t hans » Jag söker ju inte inverka p å hans tro, » Tora reste sig och blef stående tyst, i strid fiå ' # » godnatt, Tora » ljudit lika vänligt som annars, sade Richard på sitt stilla, litet d r ö m m a n d e sätt.
med sig själf.
Till sist såg hon sig om ochfcS t \ é fast hon varit så elak och hård, åh, omänsk- » Förstår du inte, Tora, att m a n ä r skyldig sitt sade med mycken bestämdhet: ligt h å r d!
Och med ens slog det henne, att hon tvifvel samma trohet som sin tro, när tviflet » Gå med allesammans 1 Det är vackert väder, j " drifvits af ett blindt och lidelsefullt begär att och inte tron blir resultatet af ens ärliga själs- en promenad k a n göra er godtl » V bara lägga sten p å börda, öka hans lidande arbete? » Det följde ett ögonblick af öfverraskningensFV; ' ' till den punkt att medlidande och samvetskval » Nej, det förstår jag inte!
Jag tycker att det tystnad, och H u g o kände sig för första gången P J hå skulle bryta hennes egen hårda dom och låta är bara egenkärlek och förmätenhet alltsam- missnöjd.
Att uppskjuta afgörandet i det längsta J&gt;j&gt; WA henne k ä n n a p å nytt, huru mycket hon höll mans! » var e n sak — och ett mycket kvinnligt och na- Wj " Ti af honom.
D ä r m e d vände hon sig häftigt om och gick.
turligt drag — men detta var ju nästan ett a f - (v L H o n steg tyst upp och tog ljudlöst fram u r Men uppe p å sitt rum grät hon.
Se så, nu visande!
Nå, nästa g å n g!
För denna höll han [få si byrålådan bordduken, som hon broderat till hade h o n åter varit ovänlig o c h elak mot god min, och alla syskonen begåfvo sig åstad. "
4 ^j Richards studentrum, men beslutat att inte g e Richard, det var resultatet af alla hennes go- Det var vackert väder och en vacker v ä g; | \ 4 TA honom, » ty hvartill tjänade gåfvor, som inte ut- da föresatser!
Och i detsamma kom för hen- och dock rådde e n obetvinglig m i s s t ä m n i n g,} ^ Wi tryckte vänliga känslor, » hade hon sagt sig.
ne psalmversen: ehuru Ester gjorde sitt bästa att anslå den van- {y, Xi H o n såg p å den e n stund, så lade hon åter ned — alltid befunnen tålig, liga tonen.
Men H u g o var en smula retlig och A?
den, släckte ljuset och grät — med hufvudet ehur ' du var föraktad.
T o r a var tankspridd och fåordig och R i c h a r d ^ * A borradt ned i kudden, för att inte väcka Ester.
Det v a r förstås mycket orätt a t t tillämpa absolut tyst; och n ä r de hunnit till ort och ét H varför skulle hon gråta, hon som var så något sådant p å e n människa, — och därtill ställe, tog han afsked af de a n d r a och sade, att (Ålycklig?
— Åh, naturligtvis, bara för att hon en människa, som inte trodde — men h u r han ville g å hem en a n n a n väg — öfver sjön.
[7, m varit så stygg.
Men det skulle bli bättre.
det var, från den stunden kunde hon inte bli » Akta dig, isen b ä r dig inte, » sade Hugo.
A l K H Juldagen var knappast mindre festlig än jul- de t v å raderna kvitt.
» Jo bevars.
J a g har redan e n gång försökt • * *, afton, om ock något lugnare och mera sansad Och julbjudningarne fortforo; alla grannarne den. » ocl1 se M — d a n började julbjudningarne.
O c h ville se H u g o hos sig; på bruksherrgården var Så gick han, och Tora gick in i stugan, och V / W H u g o drog med sin stolta och beundrande en ståtlig nyårsmiddag, och brukspatronen höll de andra skulle gå så sakta på hemvägen, me- % f \ ö syskonskara från fest till fest, firades och gjor- tal för Hugo, den långväga och framstående dan hon uträttade sitt ärende därinne | ^ de lycka och var aftonens hjälte öfverallt och gästen, som kommit hem för att göra sitt land Richard gick långsamt och drömmande, som *.
» / all sin hyllning hembar han åt Tora, och hela heder.
Och Richard var alltid med och stod hans vana v a r; men n ä r han hunnit sjöstran-HÖ W prästgårdsfamiljen började betrakta henne som förbisedd i skuggan, förnöjdt leende å t sin den, hörde han efter sig brådskande steg i den / fc^den lyckliga utvalda.
Prosten tyckte nog i brors triumf; det fanns icke bitterhet i hans k n a r r a n d e snön, och en andfådd, upprörd röst Sy ^ sitt innersta, a t t ' hans son n u mer hade rätt själ.
Och alla tyckte det skulle så vara, äf- r o p a d e: » Richard! » Ud att syfta h ö g r e ä n så, men han resignerade ven E s t e r; Richard kunde ju i alla fall inte H a n ryckte till och vände sig om; det var mj •^kristligt och förståndigt, och prostinnan hade begära annat än att det skulle göras stor skill- Tora, halfspringande, blek, med underligt ly- » i ^Ualls ingen ärelystnad, hon kunde ju ej få nå- nad p å honom och H u g o.
sande ögon.
hp f » / f) gon bättre svärdotter ä n Tora, som hon kän- Men Tora blef dag för dag mer medveten » I Guds namn, Tora, hvad står på? » vi K | d e och älskade som sitt eget barn, och som o m en besynnerlig, omotiverad bitterhet mot H o n k o m fram och lade handen i hans och (Å ^ var så präktig och solid, om också en smula H u g o — öfverpampen, som doktorns söner litet sade med e n stämma, i hvilken gråten bröt (Y » .envis och häftig.
— Och så mötte m a n dem försmädligt kallade honom.
Och det fast H u g o fram: » Jag vill g å med d i g!
» ^ m e d vänligt förstående leenden och beredde inte alls visade något ogillande mot Richard, » Öfver isen? » i (/ fi dem tillfälle att träffas allena.
Men Tora gick tvärtom t o g h a n underrättelsen o m dennes » Ja, öfver isen. » NV omkring blekare och tystare för hvar dag, och otro och afbrutna prästerliga bana med så full- J^C giugu Lysta iramat, meaan vissneten om £ \ i * | t o g emot hans hyllning, men med märklig komlig sinnesro, att prosten måste skyndsamt hvad detta betydde långsamt bemäktigade sig C^ MJ reservation.
D e t bekymrade honom egentli-, förjaga en uppstigande misstanke om att det hans själ.
Och han fann inte alls de ord han ' M lY / gen icke; det öfverensstämde med hans idéer ej heller stod så helt till med hans tro.
velat, som han aldrig gjorde, när han var som §3.
^ V a t t den lyckliga utvalda a t t börja med skulle » Nå, hvad tänker du n u bli? » frågade Hu- djupast upprörd; tvärtom sade han, för första 9 ' v a r a litet skygg och tillbakadragen.
go.
H a n satt som en ung pascha, tillbaka- gången med något af bitterhet i rösten: Dagen efter prästgårdens julbjudning stod lutad i pappas gungstol, med a r m a r n e i kors.
» Med mig, som inte tror? » r i T o r a och sysslade med julgranens något de- Richard, som satt p å e n liten taburett, med Och hennes svar kom mycket lågt och myc- P / i rangerade toalett, när hon plötsligt fann sig hufvudet nedböjdt och armbågarne stödda mot ket ödmjukt: » Jag vill försöka att förstå dig! » — A vara ensam med Richard.
H a n hade suttit knäna, yttrade åter något knappt hörbart om Och så kom det sig, a t t den framgångsrika ^ d \ och läst borta vid fönstret; Ester hade gått för » författare ».
ingenjören reste till sin lysande befattning myc- att hämta nya ljus; Richard lade samman bo- » Journalist, menar du, » sade H u g o så be- ket allvarlig och m e d mycket dämpad seger- vilja g å.
(% ken o c h tycktes också stämdt, att Richard genast kände att det måste visshet, och att den fattige publicisten in spe kv » Hvarför kan du inte tro? » kom det plöts- varit det h a n menade, fast h a n inte egent- drog sin ovissa framtid till mötes med sinnet M |Mligt p å Toras abrupta sätt.
ligen tänkt det förut.
» Nå ja, det ä r inte det fullt af lyckojubel,.
8 S f, ifl g: 2S£2^-S^C-25^SSS * 2S§2§aÉ
S3g Q$ * &amp; ^V&lt;3^^å^^ K % C / ustal Ulllman I - £&gt; B I förr så ofta injagat henne, » han » — den hon nu blindt och hjälplöst flög tiil mötes.
H o n visste inte, hvad hon gjorde, inte att hon gjorde det.
Kras!
I tvär, skarp kurpa rusade kälken af från banan, skar, på ena meden, rätt upp snövallen vid sidan och — välte.
Helma och ingenjören tumlade om hvarandra i skar- snön; hon trodde sig höra ett rop utifrån viken, kände en hand gripa fast tag om hennes a r m och hindra henne att rulla vidare.
Så förnam hon intet mer, fe förr än hon lyftes under rygg och armar af Ås och bror H a r r y o c h sattes på den åter V, rättvända kälken.
Doktorn och hennes öfriga syskon, som just hunnit ner för liden, stodo skrattande omkring henne.
Ingeniören, bakom henne, visste e j, om h a n skulle ta det lilla missödet skämtsamt.
Helma såg så underligt förtviflad ut, d ä r hon satt, barhufvad och snöig, med ett försök till leende i de darrande, vackra dragen.
» Ja, det var min egen skull, » pustade hon fram.
» Men ni slog er?
Gör det on dt någonstans? » sporde Ås, lätt böjd ner öfver henne, stry- kande snön från hennes skuldror.
H o n ska- kade på hufvudet, m e n tog sig ofrivilligt åt vristen.
» Ah nej, » sade doktorn, på knä, och ledande mjukt på hennes fot, medan h a n samtidigt Ås vistades på häradshöfding Bertils villa såg henne i ansiktet.
vi » Åh, inte farligt, » medgaf hon och reste öfver julen, som gäst och sällskap åt äldste sonen — jaja, åt samtliga husets b a r n; h a n sig, snabbt och skyggt spanande förbi d e och doktorn hade blifvit särdeles goda vän- andra.
Isvidden låg tom.
Med ens slog hon ner under gemensam tjänstgöring vid ett till ett skratt.
Närmaste faran var undanjagad.
» Ni kan stöda på foten? » frågade ingenjören bergsbruk den förra sommaren.
Och som han mistat sina föräldrar och eget h e m och så ifrigt, att hans vän doktorn helt hastigt tagit sig ledigt öfver helgen, passade anord- betraktade honom.
» Jaa d å!
U t m ä r k t!
K a n g å också! » sko- ningen utmärkt.
» O, bravo! » jublade Helma, nästan omed- jade Helma.
» Men det är väl bäst, ni g å r hem ändå vetet.
för i dag? » De hade klarat en sväng, dem skarpaste » Kanske det.
Men fortsätt ni andra! » på hela banan.
Helma tvang upp ögonen » Åh, jag får väl hjälpa er h e m, hvad — mot blåsten och log med i det korta, förtjusta skrattet från Å s; h o n tyckte sig se hans stål- när det nu var jag, som styrde på tok, » sade blå blick lysa mot synen framför dem.
Rym- Ås, nästan bedjande.
» Det var mitt fel, » upprepade Helma.
H o n den, kall och klar ofvan hafsvidden, hvars isyta speglade fläcklöst blank mellan de tång- visste så väl, nu efteråt, a t t hon stuckit ut kransade klippnäsens smala, svart-hvita a r m a r!
ena foten, bromsat m e d klacken och själf- Nerför gick det, så att det sög i kroppen mant vållat kullerbyttan.
Ås bjöd a r m e n; hon — nerför som en vind, mot vinden.
— Och tog den.
H a r r y s lilla flicka följde med, ty hon var trött.
Helma smekte barnet.
ständigt tänkte Helma på » styrmannen ».
» Gudskelof, att vi inte hade lillan på käl- » Känns som en liten aptitsup, fröken, » ken! » utbrast Helma, n ä r de knogade uppför sade Ås.
» Jaså, » svarade hon skrattande.
Men i det- strandbackarna, som i ånger.
» Jaa, det kunde gått värre, » instämde Ås samma varsnade hon — blixtsnabbt och tyd- ligt, trots den vilda hasten, trots öfverrask- allvarsamt.
» Ja, » tänkte Helma, » då hade jag väl inte ningens plötsliga, skrämmande förvirring — vågat hindra det förskräckligaste af allt. » Men nere på viken en lång, smärt gestalt, e n skrid- skogångare, som just nalkades land.
H u r osvik- hon teg och smekte den lilla.
LART !&gt; sade Hel- ma, i det hon satte sig till rätta på nytt m e d fötterna stämda mot me- darna.
» Klart, » svarade ingen- jören och tog plats bakpå för att styra.
Deras kälke var den bästa i det muntra som sedan en timme susat ner från den långa, branta liden mot sjön.
» Jag vill åka med e r!
F å r jag? » gnällde Helmas lilla brorsdotter, som just dragits upp till krönet af sin far, doktor H a r r y Bertils, Helmas äldre bror.
Helma skrattade afvärjande.
» Du får följa m e d mig.
Faster åker för fort, » lugnade fadern; men den lilla sträckte skrikande sina rödvantade händer efter dem, då ingenjören tog sats med klacken — och det b a r af.
Mellan stadsparkens snösvepta grandungar ilade de två unga i yrande fart, så det hven om deras rödblossande kinder.
H e l m a var så glad åt leken och allt, som hon icke varit sedan barndomens jular.
Det var också länge- sedan de haft ett så underbart före som nu denna härliga vinter.
P å alla vägar klingade bjällerkransar, och sjön bar långt ut — h ä r uppifrån k u n d e m a n åka ett godt stycke ut på isen.
Helma slöt ögonen för några sekun- der, m e n ej af rädsla.
H o n kände sig så fullkomligt trygg, n ä r ingenjör Ås styrde; h a n hade en sportsmans bästa dygder, vakenhet och lugn.
1 1 I i I 1 I ligt väl h o n genast kände igen honom, litet framåtlutad på ett eget, liksom hotfulla sätt, med händerna på rygg, som knutna om hvar- andra, m e d långa, m e n djärft skurna lofvar, som en förföljare af ett flyende villebråd!
Un- derligt är det, hur mycket tanken hinner med på ytterligt kort tid!
För H e l m a gledo svunna kärleksår förbi.
» Husch, d e t går! » sade Ås, n ä r de togo ett gupp, det sista före d e n jämnt lågsluttande yttersta strandremsan.
I nästa ögonblick skulle de flyga från landfästet ut öfver isen, tätt förbi, kanske rakt emot den kommande skridskolöparen.
H ä r — nu — och p å detta sätt — skulle de mötas igen!
Helma greps af den orimliga, sanslösa skräck, som » han » SS ^ 3 C 2 £ § S &amp; $ 3 £ ^ S &amp; ^ Efter middag skulle hela ungdomsflocken ut på julklappsköp.
Helma stannade ensam h e m m a; hon kände sig matt, sade hon.
Fader häradshöfdingen hade stängt sig inne på sitt kontor, husets fru dragit sig undan till köks- afdelningen — våningen stod tom och tyst kring H e l m a; det var åtminstone tur i sorgen.
Med en filt om benen satt hon vid salon- gens stora hörnfönster och såg ut i vinter- skymningen.
E n bok, som låg uppslagen i knäet, fick ligga och snart nog glida ner på mattan.
Helma läste i sina minnens b o k; ju dunklare det blef omkring o c h utanför, dess klarare glimmade de fram för " henne, minnena I 1 I
JS£§^5^A^^^ af den tid, d å h a n och han en lykta, dröjde lik- hon kände hvarandra — som afsiktfigt i dess sken.
lärde älska och frukta Som en väntande, p å öf- hvarandra.
Frukta?
J a, verenskommelse 1 H varför åtminstone h o n!
— var h a n här?
H varför upp- Karl Brittman — magister sökte h a n deras forna mö- Brittman — som sysko- tesplatser?
Ville han träf- nen kallat honom, var då fa henne?
Vad ville h a n en helt u n g extralärare vid sta- ft henne?
— Helma hade ofrivil- dens läroverk, e n skicklig och ligt ryggat tillbaka in; hon glöm- framåtsträfvande karl, af myc- de, att h a n omöjligt kunde se ket god familj — och hans fram- henne.
Med bultande hjärta res- tidsutsikter skulle varit de bästa, te hon sig.
H o n kände nästan om ej en del lynnesdrag skadat hans anseende hat till denne enträgne, den oafvislige.
Och just för det yrke han valt.
D e åsikter han hyste just n u skulle h a n dyka upp igen — nu, om skilda, m e r och mindre viktiga ting, de- denna härliga jul, d å hon för första gån- lades n o g af många hans jämnåriga kolleger, gen anade en verklig, fulltonande, allt om- men den hänsynslösa hetta, hvarmed han sökte strålande lycka!
H o n log för sig själf, m e n göra dem gällande — i skolan såväl som i genom ett nervöst kvidande, af längtan efter sällskapslifvet, väckte oro och ovilja, hos för- » styrmannen » från kälken.
H a n skrämde män, hos elevernas föräldrar, öfvérallt.
Åt- henne inte — h a n var trygghet och ljuft lugn skilliga lärjungar höllo dock mycket af honom, för hennes hjärta.
H o n blef sällsamt tröstad och det visst icke de sämsta.
I vissa familjer blef modigare ju mer hon tänkte på Ås.
H o n var h a n äfven väl sedd; till en början så hos ville vara lycklig och nöjd, leende och varm, Bertils.
H v a d Helma beträffade — hade han när d e åter råkades om aftonen.
Och h a n betagit henne m e d just den öppenhjärtiga, därute — hvad ville h a n?
H a d e h a n aldrig manliga eld, som så lätt slog ut i alltför obän- fått klart besked, så skulle h a n få det nu, af digt våldsam låga, och hvilken snart förfärade henne själf.
Af henne !.
Helma Bertils stod henne.
Mycket hade h o n den tiden fått utstå alldeles stilla en stund, lyssnande.
Allt teg, från föräldrarna, som i ömt bekymmer ville utom bennes flämtande andning.
H o n lade dämpa och om möjligt kväfva hennes kärlek filten från sig, smög ut i förstugan, klädde till magistern.
H v a d hade m a n inte berättat sig för att g å.
Tyst, var det ej syskonens om Karl!
H u r u h a n sades i ett studentlag ha röster, och — h a n s röst, som glammande beskyllt e n kamrat för falskt spel, och d å närmade sig i parken?
Helma ilade ut, som denne vägrat visa sina kort, plötsligt stött en hade hon aldrig vrickat sin fot.
dolk tvärs genom hand och kort, så att d e » Jaså.
D u k o m ändå.
Förlåt, att jag ä r naglats vid bordet.
Och en mängd liknande här! » D e t v a r hans första ord.
Helma för- fasliga historier!
H o n hade trott på dem m e r än hon d å låtsat om.
H o n hade fått nog- stod, att d e skulle betyda en välkomsthäls- samt veta af, hvad Brittmans lynne kunde ning.
H a n s stämma var dock så olik sig.
» Ja, Karl — j a g måste verkligen — be dig drifva honom till.
H a d e han ej en g å n g på en bal lämnat henne, midt i valsen, påstående, nu — » H o n bjöd till att spela hög och oåt- att h o n skrattat åt honom?
Skrattat h a d e komlig.
H a n svarade så ödmjukt, att just hon väl — m e n å t honom aktade hon sig denna hans ton höll på att göra henne r ä d d: nog för att skratta!
Till slut var det i ångest » Ja, det var rart af dig att du kom.
J a g ville — icke för familjens klander och hot, icke så särskildt gärna tala m e d dig, fråga — be för andras prat — m e n för honom själf, för dig o m e n sak.
— J a g ä r så lyckligt kär. » H e l m a hade vändt sig om, rakt öga mot hans, vilda och stränga kärlek, hon frivilligt och dock sörjande sökte draga sig undan, öga m e d h o n o m; så främmande lät hans röst, glida ur hans grepp, bort från denne oreson- så en helt annan, att h o n icke längre fruk- lige och förbittrade älskare, som aldrig trodde tade något, icke längre kände igen Karl.
» Ja, j a gärna, » uppmuntrade hon ifrigt.
fast på henne, aldrig unnade henne ro.
D å » Tack! » H a n lät m e d ens en smula spe- hade h a n utan tvekan öppet anhållit om hen- nes hand.
D e bestörta föräldrarna hade efter full.
» Ja, ser du, snälla l i l a Helma, jag h a r rest hit just nu — för att tala om för dig, flere afslag och lika oförtrutet förnyade an- att j a g — förlofvar mig i jul — som alla bud skickat dottern från staden — till dess människor gör — om du tillåter? » magistern likaledes förflyttats därifrån.
H e l m a H e l m a höll på att skratta till.
H o n kände hade p å förhand sagt honom, h u r det skulle sig så yr, som p å kälken i strandliden nyss gå, h u r det måste sluta — men aldrig rent samma dags morgon.
ut förnekat, att hon höll honom kär.
D e t » Ja, som hela världen gör! » utbrast hon.
kunde hon ej, hon kände inte sig själf — H o n visste lycksaligt väl m e d sig, att hon den g å n g e n; hon var, trots allt, så kufvad också var däran, p å allvar.
och kedjad i hans rasande viljas trollmakt.
» Nåja! » sade magister Brittman och grep Sedan, n ä r d e så skilts åt, och hon blifvk hennes arm, ogenerad där i den mörka allén.
ensam och fri i a n n a n omgifning, hade hen- » Så g e r du väl mig din välsignelse, Helma? » nes hjärta läkts, blifvit friskt och liksom mog- H o n svarade ej.
H o n drog undan sin arm, n a t; och då fanns där ingen kärlek kvar för och dröjde.
» Ja, k ä r a Karl, men mig skall Karl, endast undrande och skyggt deltagande du lofva, att du blir god mot din fästmö — — och en dold, men outrotlig, lurande skräck; hvem hon nu är! » det var den, som brutit upp igen, yrvaknad, N u blef h a n svarslös en rätt lång stund; när hon från kälkliden fått se hans långa, han, Karl Brittman.
smärta gestalt svinga fram öfver isen mot land.
» Tack, Helma! » sade h a n plötsligt, tog Med en rysning lutade Helma sig mot rutan hennes hand som i ett hugg och kysste den.
och lät blicken följa den långa allé, som från Och var borta.
— Helma såg efter honom, staden förde ner till sjön.
Plötsligt, hjärte- hälft i rädsla, att h a n skulle vända om och beklämmande som förut p å morgonen, dök komma tillbaka.
Man kunde aldrig veta!
synen upp — spöksynen från hennes mest » Helma! » ropades det uppifrån Bertils ' villa.
upprörda flickår.
V a r det möjligt?
Var det » Helma! » klang en skrattande, munter röst.
han, nu igen?
Därute i mörkret, m e d ansiktet » Han ropar på mig, » tänkte hon.
Yrt, vildt, vändt åt henne, stirrande upp mot häradshöf- dingens villa?
Ja, intet tvifvel!
Sakta nalkades som hade hon aldrig vrickat foten, sprang hon upp genom allén.
I &lt;^ C \ / |} Vi 1 I I 21 N£&gt; 1 I I I I ^V«7A7Ä^WAV^^^^ I - 4f t&gt; £&gt; ' s &lt;3 ' ^ .. ' l I® ms 33 ^Cm^VZ^AVAVAV / ^^^
HUR MYCKET mista vi i jordelifvet, hur mycket utaf det, som var dt oss gifvet: Hvad mest jag sörjer utaf det, som svunnit, är några ord, som mig ur minnet runnit.
— Jag följde stigen, där bland snår den vände, — där stodo furor, som mig alla kände, jag sprang bland tufvor, hoppade bland stenar, och böjde mig inunder täta grenar.
Det var uti en dröm — en morgonhägring, som underfull bröt fram.
med ljus och fägring; uti en dröm, en syn förnam jag orden — ve mig, det blef en skatt, som föll till jorden.
Jag träder in i skogens tysta gömma, där höga, allvarsamma granar drömma, där mellan barren falla solskensstrimmor på spindelnätens daggbegjutna dimmor.
Väl andra drömmar fara liksom strömmar och fly, som fålar fly för lösta tömmar, men dessa ord, som Gud mig själf lät drömma, hur kunde jag — hur kunde jag dem glömma?
Da hejdar jag mig plötsligt — orden, hvar är den skatt mig anförtrodd är vorden?
Förskräckt jag märker, att jag glömt dem redan.
de ord jag hörde blott en timme sedan.
Sa var min dröm: liksom en sjufald läge stod sjujaldt klar på fästet löftets båge; där glimmande den sig bland skyar hvälfde i skönt och skiftrikt spel dess färger skälfde.
Jag letar fåfängt hvad Jag kom ju dock ihåg det är förgäfves — ej de ha förflyktat att ej Och rundt omkring där såg jag änglar fara med anleten så öfverjordiskt klara; fram under bågens höga hvalf de drogo, likt vana stjärnor deras ögon logo.
De hade blåst sin kos för morgonvindar, de hade susat bort bland gröna lindar, de hade tappats uti furuditngen bland daggigt spindelnät på gröna ljungen.
De buro kläder skinande och sida, och klarhet låg på deras ännen blida, och när i stilla höghet de sig rörde, ••ag liksom klockors klang i rymden hörde.
Sju år ha gått sen dess.
Hur ån jag letat, hur ån min tanke därmed har arbetat, de orden — ack, alltjämt de äro svunna, en gång blott hörda, aldrig återfunna.
Men sags Han, Han, En klagan stiger stundom i mitt sinne — en saknad, tycks mig, bär jag innerst inne — det synes mig, att något stort jag miste med ord, dem jag en kort minut blott visste.
öfverst bland de ljusa änglars skara Han, som är och var och som skall vara, hvilkens ankomst herdars lofsång hälsat, hvilkens kärlek mänskors släkte frälsat.
bestört jag saknat.
dem, då jag vaknat — kan jag dem minnas, återfinnas.
Oändligt härlig till att skåda var han, oändlig höghet på sin panna bar han.
Han böjde sig mot mig, och ord han sade, dem jag förstod han på mitt hjärta lade.
Var det Var det Jag vet vet blott En glädjens skälfning genomfor mitt sinne: där tändes som ett ljus i själen inne — då vaknar jag helt plötsligt.
Tyst, betagen, af fröjd och undran fylld, jag möter dagen.
Jag tänker stundom: En gång skall sig sänka på nytt min vackra dröm till mig och skänka mig åter orden.
Men, hur än jag väntar, den dörr, som stängdes, icke mera gläntar.
Jag stiger upp och rullar upp gardiner — därute klar augustisolen skiner.
Hvad strålande, hvad härligt sommarväder: jag kastar skyndsamt på mig mina kläder.
Väl stundom jag dem tyckt på afstånd klinga, som när man hör ur fjärran klockor ringa; men når, att fånga dem, jag ifrigt lyssnar, da sjunker klangen sakta hän och tystnar.
— Jag som jag som Om andra drömmar fara liksom strömmar och fly som fålar fly för lösta tömmar, de orden som mig Herren själf lät drömma, hur kunde jag — hur kunde jag dem glömma!
ANNA MARIA ROOS.
hastar ut att möta morgonvinden, vidgar bröstet och som svalkar kinden, går med snabba steg den kända leden, mellan gröna lindar för till heden.
ett en det de löfte?
Var det stjärna för min ej — jag intet fyllde som med väl en maning?
andes spaning?
har i minne, sol mitt sinne.
af É / m T i * AG M I N A R M, så g å vi tillsammans ut i öknen. » Tjugo minuter ungefär hade vi, norrmannen och jag, uppehållit oss i en liten teashop i Londons city, klockan var icke mer än fem, när vi reste oss, men då vi kommo i dörren, mötte oss mörkret.
Det var Dimman, novemberfog ' en, seg, litet oljig att t a i, svafvelaktig att smaka med läpparna, simmigt gulgrå i färgen.
Mot den fläck, där solen nyss h a d e suttit, var den något nyanserad i rostbrunt, metn mot gatperspek- tiven tät och mörk som en filt och i filten några svaga ljusfläckar som af utspilld mjölk: de närmaste gatlyktorna.
Detta var den första verkliga fog, sedan vi kommit till London, och till en början njöto vi den litterärt, definierade alla sensationer vi erforo och visade h v a r a n d r a p å de rem- brandtska belysningseffekterna.
Det var en underlig vandring, vi trefvade oss utefter husraderna som i ett mörkt rum, fullt af o k ä n d a föremål, rundt omkring oss döko figurer upp och försvunne, vi hörde röster och sågo m a t t a strimmor af ljus, men allt tyck- tes lindadt i bomull.
Efter tio minuter visste ' vi ingenting om hvar vi befunno oss.
Norrmannen påstod, att vi närmade oss H i g h Holborn, jag höll före — emedan det skulle tyckts mig så mäkta hägnar intressant — att vi kommit in i Whitechapel och snart skulle stå i de skumma och förfär- liga gränder, d ä r Jack the Rippex slaktade kvinnor om nätterna.
J a g blef allt tröttare, blef torr i halsen, och ögonen svedo.
Men jag var lycklig, ty vi voro ju tillsamman.
J a g var lycklig, ty nu visste jag, a t t jag älskade honom, den norske doktorn, min pensionatbeundrare sedan tre veckor tillbaka.
N å g o n a n n a n förklaring på den tjusning jag erfor af att vandra vid hans arm på måfå i mörkret, kunde jag inte finna.
Till slut sveko mig dock krafterna.
J a g vacklade, j a g greps af e n bitter ångest, tyckte jag måste kväfvas och dö, ty utan luft kan ingen lefva i längden och h ä r var icke spår af den.
Det h a d e blifvit dödstyst omkring oss.
Förmodligen h a d e vi kommit in på någon liten folktom och ödslig square.
H a n släpade mig fram några steg på måfå, tornade mot hvad som antagligen var en staty eller ett monument, satte sig på sockeln och fick mig ned bredvid sig.
J a g var förvirrad, jag var vilsen och skrämd, och n ä r h a n tutan, ord plötsligt slog sina armar om mig, smög jag mig närmare, och med en ångesthetsad lidelse tog jag emot den främ- mande mannens smekningar.
H ä r på en ödslig, bortglömd square, i en skrymsla af den stora staden, vid foten af ett helgon, Shakspere eller drottning Bess, jag vet inte h vilket, af g jorde vi vår framtid.
te ^92^ I I % ÖS Vi kunde icke se hvarandras ansikten, mör- ker och dimma var omkring oss, bakom oss och framför oss, vi visste icke hvar vi voro, icke hvad vi voro, ingenting om hvarandra.
Och n ä r dimman lättade fram på förnatten, sutto vi i hvar sitt hörn i en droska, två litet skygga människor, m e n vi voro föriofvade, och ett par m å n a d e r senare gifte vi oss.
II.
Min mani var läkare i en norsk stad.
Första gången jag gick g e n o m dess gator vid hans sida, vände människorna bort hufvudet och hälsade icke.
H a n blef mycket blek och ond af det, men gjorde intet försök att förklara eller blanda bort saken.
Vi gingo som genom skamportar, vi hälsades af tusen onda önsk- ningar.
J a g hade brukat säga på skämt att mitt äktenskap skulle 1 bestå i att gissa gåtor, sedan jag visste så litet om min man, här var .redan d e n första, och dess lösning var helt visst icke glad.
E n dag satt j a g ensam i min våning, då jag fick besök af e n sorgklädd dam.
» Jag är fröken Jacobsen, » sade hon och såg ut a t t vänta en bestämd effekt af sina ord.
Men namnet sade mig ingenting, och jag kunde endast be henne låta mig veta sitt ärende.
Att jag skulle vara betydligt klo- kare, sedan hon sagt det, förstod jag nog.
m^s€s^ss^s€€^^^s€sss^^^^s^s^^s^B^^^^sBism 1 M M
MB^BB^B^^S^S I® fa fa fa fa fa fa h » Jag ville blott be er, » sade hon, » att ge mig nyckeln till min systers grafplats.
N i lär ändå inte bry er om att sköta den? » Det slog mig ögonblickligen, att här var jag vid gåtan, och att jag inte fick låtsas om, hur litet jag visste.
» Jag vet inte, om jag skulle hitta, » sade jag därför endast.
» J a g skall visa er vägen, » sade fröken Ja- cobsen.
Det var också en underlig vandring i mitt lif.
Vi gingo fort, vi sade icke ett ord, men det tycktes mig, att hela staden stirrade på oss, hängde ut genom fönstren, tornade ihop, gapade, hviskade.
Vi kommo till kyrkogården, vi kommo till grafplatsen, där var fem grafvar, och stenen bar det namn, som nu var mitt.
Jag stirrade p å den, och ' jag minns, att jag tanklöst ordnade mitt hår framför den blanka ytan.
Men under tiden arbetade min hjärna, och jag förstod, att detta var hans hustrus och hans barns grafvar, hans, som jag var gift med.
Men de voro så nya dessa grafvar, som nyss ärrade sår, och ingenting växte på kullarna.
Slutligen sade fröken Jacobsen: » Visste ni detta? » Jag nickade.
» Och kunde ändå komma hit? » » Det hade väl inte varit stort bättre, » sva- rade jag, » om jag kommit, då de lefde. » » Ni är hård, » sade hon förtrytsamt.
» Jag har alltid tagit er i försvar och sagt, att ni helt säkert icke visste, att det icke är mycket mer än ett hälft år sedan min syster dog och barnen, min Gud, inom fjorton dagar allesamman Men nu vet jag icke hvad jag skall tro? » J a g hade ett litet stolt hjärta, nu var det sjukt af äckel och fasa-, men det kunde ändå icke uthärda denna främmande kvinnas sym- pati, det ville icke höra henne skymfa den man det älskat.
» Naturligtvis visste jag, » svarade jag, böjde något på hufvudet och gick, alldeles rak i ryggen.
_ Men jag t ä n k t e: » Nu g å r jag på allvar ut i öknen, men ensam. » 1 å I H III.
k ?1 ^2 -- » Det kan du icke mena, » sade jag, på all- var oroad.
Jag hade närmast väntat, att han skulle anförtro mig, att h a n förälskat sig i den vackra sjuksköterskan, som vårdade vår gosse i det sista.
Det hade varit hans genre, Men detta var jag icke beredd på.
» Jo, du, » sade han, nästan muntert och ma- kade sin stol intill den chäslong, där jag låg, » men först vill jag tacka dig, Andrée, och be dig förlåta. » » Henrik, du skrämmer mig.
H a r du blifvit religiös eller tokig?
H v a d har händt? » » D e t har händt, att jag ändtligen, ändtligen fått veta sanningen om dig och hvad du gjort, och att jag måste tala ut med dig.
Du har varit underbart modig och tyst alla dessa år, du har tagit emot allt oförtjänt förakt, all köld och allt hat utan att svikta, utan att någonsin låta någon veta, att du icke förtjänade det. » » Å, om du menar, att det roat mig att reta din norska nation litet genom att hålla mig rak så ... » Nu när jag började förstå, reste sig min själ till motvärn som ett djur, som blir upp- sökt i sin håla och retadt.
Jag insåg, att han kommit till mig, stolt öfver sina rika gåfvor, men jag gjorde ingenting med hans sena ånger och tacksamhet eller hans vackra löften.
Var det därför jag dragit uit i öknen, med möda gräft mig en brunn ner till de doldaste vattnen i min själ och planterat palmer omkring källan för att nu, när träden började ge frukt och skugga, lämna begge delarne och följa honom, honom - af alla m ä n?
» Det är icke bara det, » sade han.
» Men gången fröken Jacobsen tog m i l m s " d u d eh dig ut till kyrkogården och affordrade dig en förklaring?
Minns du, hvad du svarade? » H a n såg spändt på mig - detta att han fått veta den gamla historien var ju tydligen den stora öfverraskningen — men mitt ansikte var oåtkomligt.
» Det har jag glömt, » sade jäg kort.
H a n s min mulnade.
» Vill du d å ' s t ä n g a din själ för mig, An- drée? » » Jag skulle icke bråka med att komma in, vore jag du.
H v a d som växer i den träd- gården är icke för dig, » sade jag, af visande.
» Stackars liten, » sade han.
» Jag ville ju bara hjälpa och stödja dig.
Jag ville vara kom- läkare b å d e för din själ och kropp.
Men du gör det så svårt för mig. » » Du undrar allt mycket, hvarför ja mit? » Jag var sedan fyra månader i mitt föräldra- hem, d å min man en dag uppenbarade sig, älskvärd och så intresserad af mitt befinnande, som han icke varit under de fem år vi varit gifta.
» Nej, » sade jag.
» Men jag kan stå ut med att höra det. » » Du skall bli förvånad.
Jag vill ta dig med mig hem och börja ett nytt lif med dig. » €€€&lt; H a n s medlidande gjorde mig utom mig.
» Tänk att d u kan finna någo-t svårt, » sade jag.
Det var en inbiten öfvertygelse hos mig, att den, som haft kurage att komma och börja leka kärlek med en ny kvinna tre må- nåder efter sin hustrus och sina barns död.
den kunde sedan allting, » Andrée, » sade han häftigt, » du sårar mig, jag står icke ut. » » När man icke längre står ut, får man börja uthärda, » sade jag, » det har j a g gjort. » T j e t v a r t y s t länge, länge.
» Om detta är en triumf för dig, Andrée, » sade han slutligen i trött och sorgsen ton, » så får jag ju unna dig den.
Vi hade velat ge dig upprättelse, jag och alla där hemma, ty nu veta d e sanningen.
Om du kommit hem fa med mig, skulle alla varit vänliga. » » Och fröken Jacobsen med blommor på per- rongen, » insköt jag, förhärdande mitt hjärta.
» Du gör mig ondt, » fortfor han, » men du kan möjligen ha rätt till diet.
Jag hade väntat något helt annat, och nu vet jag inte hvad fe jag skall göra, inte hvart jag skall fara eller om jag seir dig mera.
Tillbaka till de döda reser jag inte.
Ty ser du, Andrée, du måste veta, sedan vi nu tegat i alla år, att jag också fe haft det svårt.
Du trodde, du, att jag glömde, men det gjorde jag inte.
Jag har lefvat mer i gemenskap med dem än med dig.
N ä r jag drog dig så bryskt in i mitt lif, var det för a t t jag hoppades, att du skulle jaga bort dem.
Men du kunde icke, och jag blef bara din olycka.
Nu hade jag tänkt att få pröfva att göra godt och hela dina sår.
Men du ville icke min hjälp.
Farväl, Andrée. » H a n s stämma var icke säker, och han vände sig bort.
I hufvudets böjning, i hans skuldrors ^ n m g i den högra handens slappa grepp « * stolskarmen, läste jag den hopplöshet, som för till döden.
Verkligheten stod plötsligt blixtklar för mig.
Jag visste nu hvem af oss t ' vå det var som s ö k t e hjälp, han var det och icke jag, och hvem det var som k u n d e hjälpa, jag var det, och inte han.
H a n hade blifvit så trött och spak af ensamhet och grämelse, att han sökt skydd och stöd hos mig utan att själf förstå det.
Och jag kände, att jag, som hårdnat och retirerat, då han kom med sina opåkallade gåf- vor, nu, när situationen var en annan, icke kunde annat än hjälpa.
Men efter som den manliga formen af att ta hjälp, tycktes vara att tro sig ge den, så skulle jag välja den vägen.
» Vill du icke fråga mig en gång till, Hen- rik? » sade jag sakta.
» När jag tänker efter, behöfver jag ändå allt en stark arm att föra mig ut ur öknen. » b h 4 mmm^^- i&amp;tyat %0
i i Vi «e * • &amp; ' NÄR LINDARNAS kolsvarta grenar få vårljusa knopparnas stänk och ut till de hänsofnas stenar flyttas grönmålad kyrkogårdsbänk — En gång i koret därinne en Kristi himmelfärdsdag — den lyser som blomhvitt minne — bland nattvardsbarnen stod jag.
När soln regnar guld öfver Klara och klingande klockors slag i blånande rymder svara hvarandra en försommardag — Hur länge det tycks mig sedan — det är nu en saga blott och verklighet endast svedan af slagen, mitt hjärta fått I Då går jag i drömmar fången från skolårens svunna tid, och skuggor skymta på gången bland grafvarnas djupa frid.
Hur hvit var den gossens panna, hans själ — hur skälfvande varm — jag kunde det lif förbanna, som gjorde mannen så arm!
Hur mycket vemod där strömmar till hjärtat med dagar från förr!
Och upp i de vakna drömmar springer sakta minnenas dörr.
Dock, hjärta, lyssna till suset kring mästersångarens graf — det tonar som fjärran bruset från smärtans och kärlekens haf.
Här låg förr en g räfst en, sliten af tumlande fötters språng, som blankpolerat graniten under slagsmål och lek och sång.
Hur som men som An minns jag den yra hopen, som stormade denna skans — de jublande hurraropen, när den af kung Carol vanns.
Den enda sanning i lifvet är diktens brinnande ord — det bygger, gudaingifvet, en bro mellan himmel och jord.
Men gossehären är splittrad, och ungdom och sång förbi, och stenen är söndervittrad — i skärfvor är den som vi.
All lifvets sorg som dess yra du höll i guldsträngen fast — odödlig sjunger din lyra — hvad mer om ditt hjärta brast!
DANIEL FALLSTRÖM.
i-iiiikjoiv ' - .- ' .ViUiiL ' lJilliri ofta jag stått vid den griften gosse i dröm försänkt, ej kunnat tyda skriften, i skyn öfver vården blänkt.
•
it / / " t / # 0.
- •r • •.
.
HK^H 1 * anH p| JH I.
S %P^H K L ^ ^ ^ ^ .^ han ingen fallenhet, brännvinet h a d e han alltid funnit bittert och vedervärdigt.
Ingen kunde heller säga, att Larslund någonsin syndat i ord eller gärningar på något i ögonen fallande vis.
Den gröfre verksynden hade liksom inte någon ankarbotten hos Lars- lund och, förstås, han hörde då lite smått till de rättfärdige.
H a n bar liksom ett andeligt horn i sidan till vårt världsliga prästerskap, han hackade gärna lite smått på oss, syndlare, helst på dem, som dricka detta förskräckliga brännvinet, och hade liksom en dragning åt något baptistaktigt, så att han, i sin rättfär- dighet och tacknämlighet för hvad han själf var, dömde som en sträng domare öfver denna världen, som visserligen är en slem och dårlig värld.
Och sådant skrälle Larslund än såg ut för, så var det ä n d å liksom att han gick här ibland oss och trodde att domen och för- valtningen öfver d e n n a världens barn tillhörde honom och d e andra enfaldige jämte makten, äran och härligheten i evighet, amen.
Grymt rangsjuk och högfärdig var Larslund i sin ande.
» På den yttersta dagen får en töcken där en stiga åt sig för meg, » sa ' Larslund om kungen i landet på hans eriksgata, och sedan hade vi detta till ordstäf ibland oss.
E n gång trodde baptisterna alldeles för sä- kert, att Larslund var fullt omvänd till deras lära.
Det var bara frågan om att döpa karln, och hela hopen annars skulle också döpas i kapellet den gången på deras vis.
E n hvar af de andra klädde af sig och kröp in i dop- skjortan, Larslund stod bara och såg på.
Prästen förde ned den ene efter den andre i dopkaret och slog omkull dem i vattnet, kar- lar och kvinnfolk, gamla och unga, så många de voro.
Sist skulle han dit med Larslund, J3rcder~£arslund ccn hans välsignelscrika öränvinsstcld KULLE MAN ändtligen tala om någonting riktigt befängdt, så m å det vara denna händelse om Larslund, då han stal en ankare jul- brännvin så märk- värdigt, att han fick hjärtans tack och god betalning af dem, som miste kaggen, och H e r r a n s välsignelse på köpet.
Gå någon annan åstad och stjäl brännvin så regält som Larslund I H u r u detta allt gick till?
Jo, jag minnes Larslund mycket väl och hör nu på denna händelse!
H v a d han var för e n?
Jo, en duktig fågelkarl och äfvenså en regäl nykterhetskarl, b ä r g a d och välaktad, och till allt detta äfven troende, sålunda äfven andeligen vacker, fast han lekamligen var den värste fuling du såg.
På höst- och vårvintern höll han sig uppe i Lappmarken för att fågla ripor.
På sommarn och kring jultiden ville han helst ha sin vistelse nermot gränsen till Hälsingland, just på skillnaden mot Medelpad.
Si han ville bo så till, att han kunde ligga i håll med hälsingarne i och för sin fågel- handel.
Och hälsingarne de ' var Larslunds rätta folk, för han hade alltid haft en märk- värdig tur med dem.
Sedan frågte du huru Larslund såg ut?
Ja, när som du detta fått veta, så faller byxorna af dig med detsamma.
Det minsta jag kan säga är, att den obekante, som var det minsta skrockfull, lätteligen kunde förväxla honom m e d den jag inte vill nämna.
Lars- lund var alldeles förskräckligt lång och tunn och smal och gänglig till den grad.
Det hade visst från början varit ämnadt till två karlar, men så hade det på något vis bytt om sinne- lag och klibbat ihop dessa två ämnen, så att det vardt b a r a denne förskräckligt långa drasuten Larslund, då det annars skulle ha af Ofaf £) ög6era blifvit Larslund och en bror åt honom, fast begge två något kortare.
Lång och smal var Larslund i kroppen, lång och smal i ansiktet, ett helt hästhufvud i längd, utom hvad han kunde vara där öfver.
U n d e r den långa och smala pannan med den framstickande hårtappen satt Larslunds långa smala och skarpa näsa, lagom till förskärare att stycka upp en fläskskinka med.
Långt var det mellan näsan och munnen, alldeles för mycket långt, och likaså mellan munnen och hakspetsen.
Larslund brukade raka sig så långt han nådde under h a k a n; sedan åter- stod skäggkransen hans, och lång var äfven den allt neröfver bröstet.
Det var en g å n g som jag riktigt betrak- tade Larslund, då han stod och såg på världen allt bortöfver skogstopparne, oändligen vida mot södern.
Solen sken rakt in i ögonen på honom och han stod där så erbarmligt lång och tunn och menslig som en a n n a n Jere- mias med den kvarterslånga munplysen mellan dessa långa fåror ned till mungiporna.
D å tyckte jag, att det brann som en outsäglig längtan i Larslunds ögon.
Och när han i och med detsamma började kafva litet smått med händerna, så trodde jag att han rent ut skulle flyga i väg från denna världen, dit han rätte- ligen icke hörde.
H a d e han b a r a tagit i rik- tigt, så skulle det säkert ha burit i väg med honom, så tunn och smal som Larslund var.
Det säger sig själft, att Larslund var äf- venså densamme, som aldrig visade någon dragning åt kvinnfolken.
För dansen kände #: f 4 i I r A i
1!
i!]
1 i-åBH.
t Ii 1 • 1: * ".
* - * \ ' • • fl!
•, ' Ä&amp;^T men det var tusen slut.
Rocken gick det någon väg att få af honom, men att ta af sig byxorna, det sade Larslund bums ifrån.
» Si jag vill inte hafva munnen min, där hela hopen strax förut har haft alla andra delar, » sa ' Larslund, och därmed blef det, huru mycket än de snodde och vände med honom.
nens eget folk till det meriga.
Kyrkvärdarne kände han särskildt igen, bägga litet på- strukna, men inte så, att någon var ovettig på något vis.
På de andras skryt och brag- deringar hördes alltför väl, att ' de hade handlat hem julbrännvin i stan.
Det var inte nog med att de smakat varan själfva, utan då det nu var så nära jul, så ville de äfven hålla sig framme och bjuda en hvar på supen ur mat- säckskaggen sin.
blifva en förödelse om de finge ha kvar detta förskräckliga brännvinet, tyckte Larslund i sitt brinnande hjärta.
Hvarför han så kvickt som aldrig det slänger upp brännvinskaggen deras ur skrindlådan och ner i säcken sin, knyter för bandet fort och breder till höet i skrind- lådan, så att allt skulle se gillt ut, och har sig sedan bakom knuten med detta förskräck- liga brännvinet i säcken.
» Här finns varan! » skröto medelpadingarne.
» Drick den som hågas och tag riktiga jul- supar!
Jul bara en gång om året!
Vi ha ändå hela 15-känns-kaggen osprättad i skrind- lådän.
Och den, som inte detta tror, kan g å dit och titta på ' n för all säkerhet, seder- mera! » Det var väl och vackert gjordt och Lars- lund stod återigen och såg efter hästarne så uppriktig som aldrig det.
Hela sällskapet kom ut med kasken nerom kragen.
Så bar det först i väg med sockenborna och då drog Larslund på mun en smula i sitt brinnande hjärta, tills sista skrindan var ett par hjärp- flug borta.
» Ja, just här i skrindlådan ligger han, » sade den, som körde kaggen och gjorde sig be- sväret att äfven öppna locket.
Larslund, där han stod och hörde på allt detta vid bron, tog nogsamt ögonfäste på den särskilde syndaren, som förde detta förskräck- liga brännvinet.
Sedan var det liksom att hans ögon aldrig ville släppa den skrindlådan.
Och Larslund kände hjärtat brinnande uti s i g.
.
.
Emellertid söpo hälsingarne såsom bjudet var och sade tack, tack.
När så denna försmädelse af världen aldrig » Vi ha nog ännu en bit till stan och vårt tog slut, vardt Larslund liksom brinnande i julbrännvin är ohandladt, så att detta var nog sitt hjärta och tänkte väl en g å n g för alla en tacknämlig sak, » tyckte de.
stoppa igen smädemunnen på dessa öfverträ- Larslund blef också bjuden, men tackade darc.
Så att han gick ut i byn gårdmel- för go dt bud.
lan och b a d dem att få låna sig en tunn- » Si jag är nog inte af de drinkare, » tyckte säck.
Och det var kort före jul.
Larslund med hjärtat brinnande uti sig.
» Hvad skall Larslund ha den tunnsäcken » Är du någon slags baptist eller läsare an- till nu då? » ville pighåren veta.
nars då? » ville de veta.
» Jag skulle försöka få ut bosset ur kam- » Han frågte så räfven ock, när som han marn min nu till jul, » svarte Larslund 1 och hade ätit ut nådåret sitt, » svarade Larslund såg alldeles uppriktig ut.
undvikande.
» Ja, det blir väl träget göra till nästa jul H a n ville ej inlåta sig i allvarligare orda- det, Larslund?
Jaså, Larslund skall ut med tion med dessa öfverträdare i den omständig- bosset?
Och vi, som trodde att Larslund het hvari de nu foro och voro.
Sedan var skulle handla till jul och bjuda oss till något han fågelkarl och sådana prata aldrig mycket hejdundrande kalas så där i efterjulshälgen? » i onödan.
» Nej, d ' är nog inte sådana tider nu! » Hela sällskapet stadsresande bönder, häl- tyckte Larslund och såg aldrig så uppriktig singar såväl som medelpadingar, hade sig nu ut som då.
in till handelsmannens fru för att köpa kaffe Ja, så där lät det nu i gårdarne, när han och sniaka på en kaskblamdning, medan hä- skulle låna tunnsäcken.
Ändtligen fick han starne pustade ifrån sig.
Och Larslund, som så tag i en och gaf sig i väg öfver ån till inte söp, kunde gärna stå där och se om handelsmännen på mon.
kräken, tyckte de alle man.
Just som han lyfte foten för att stiga in Och då nu Larslund stod där i ensamheten på boden, ser h a n hela långa skaran Hälsinge- med sitt brinnande hjärta ute på backen, s£ bönder komma körande med en hop smör- betänkte han all den stora syndaonöda och byttor, fårkroppar, hudar, fläsksidor och an- medfart, som skulle drabba dessa bönder, soc- dra nyttiga sportler.
De skulle in åt Sunds- kenbor och medkristne, om de nu i hälgen vall och handla till jul, för den sta ' n låg skulle genomgå den svåra omständigheten att närmast i hugget för dem på gränsen.
Det supa upp allt detta förskräckliga brännvinet.
vardt stannation vid bodarne.
Spiknyktert och Icke nog med att de själfva fore illa till kropp regält folk syntes de vara.
och själ, skulle de äfven misshandla hästarne Nästan i samma stund kom nu från andra på kyrkvägen, handtera kvinnfolken sina som sidan en hel karavan Medelpads-bönder, som hedningar och förstöra all gudsfrid i hus och också [stannade.
Larslund såg att det var sock- hem för sig och husfolket.
Ja, det skulle Då gick Larslund till hälsingarne, som just ämnade köra vidare, och ville veta hvad de hade för pris på smöret.
» Det beror ju på, huru mycket du vill köpa, » tyckte de.
» Tar du hela byttan, så är vi billig. » Nu sänker Larslund rösten och säger så här, medan etn liten räf liksom glindrar och plirar branog djupt i ögonen på h o n o m: » Jag hörde nyss helt knapphändigt, att ni skulle till stan efter en särskild del.
Och det är en stor orätt att köpa och dricka sådant slag, men jag förstår nog att jag inte förmår vika er.
Ni ska ju liks den orätta varan ha?
Jag har också en 15-kannskagge af den sor- tens dricka, som inte fryser.
Då kunde ni så gärna göra en kristelig byteshandel med mig? » Mer behöfde Larslund inte säga.
Hälsin- garne öfverlade en stund enskildt och därpå sade alle m a n: » Det må vara h ä n d t!
H v a r har du din drickeskagge? » » Kom bakom knuten, så kan vi profva ' n där i det enskilda, » tyckte Larslund och de följde honom.
Kaggen var full, varan befanns god och allting gillt.
» Ja, hvad skall du ha för kaggen nu då? » undrade hälsingarne.
» Jag får väl en af de större smörbyttorna? » tyckte Larslund.
» Annat slag, andra doner!
Du får gärna två, gosse!
Vi är inga skojare och tänkte inte skinna ut dig, fast du hörs bra oför- ståndig i handeln, » mente hälsingarne tro på, den ene öfver den andre.
H ä r blef inget bråk om mått och vikt, utan regält och trohjärtadt folk var det å ömse sidor.
Kaggen togs om hand af hälsingarne och smörmåtten stufvades i säcken åt Lars- land utan att den obehörige fick minsta nys om den ena eller andra varan.
» Och så skall du ha din hederliga godvilja inpå handeln, » tyckte nu dessa, som köpt brännvinet.
Ja, nu m å man veta, att Larslund blef så storögd som aldrig förr i sin lefnadsdag.
Det II.
å • Nåja, Larslund var nu i alla fall ej illa behållen, så mycket som han fåglade, men i något fästmansbestyr kom han sig aldrig, utan förblef gammelpojke.
H a n skulle reda sig själf och hade förstås ovåligt stäldt med mat och annat, där han bodde som en an- nan bosshumla i farstukammarn.
E n tid tyckte nog folket synd om Lars- lund, så att både en och annan bjöd karln på mat och julgäste ibland.
Sedan hade han länge hört dem skälla öfver att han legat inpå annat folk och gästat och ätit utan att nå- gon sett så mycket som en skatefjär i gen- gäld, huru mycken fågel den snålhunden än sålde.
Ledast i truten voro pigorna, sär- skildt bolagspigorna hos arrendatorn, som skulle vara förmer än den öfriga pigstaten.
blef först ett stort knyte, som stoppades i säcken så stinnt som det var, innehållande hvarjehanda okändt.
Sedan langades fram en fårkropp åt Larslund och det var ej nog med allt detta.
Hälsinggubbarna hviskade något sinsemellan och kommo så fram m e d ännu ett bylte.
D ä r fanns en stor fläskskinka, grann och fet som aldrig det.
» Den här skall du också ta hem och på samma g å n g vi gästar ur kaggen, skall du steka af ' det här, » tyckte dessa tacknämlige brännvinsköpare.
Larslund blef alldeles öfver sig gifven för så m å n g a sportler och sade så tacknämligt han k u n d e: » Si detta kan jag då kalla att råka ut för riktigt hedersfolk.
Tack och tusen tack ska ' ni ha.
Och jag vill inte förhålla er att d ' är inte riktigt rätt att bruka den varan, men då jag nog förstår, att jag inte kan vika er ... ja, som sagdt var: tack och tu- sen tack i alla fall! » » Ja, d ' är väl rät- teligen vi, som måste tacka, » tyckte hälsingar- ne på sitt vis.
» Si du har gjort oss en alldeles ovärderlig tjänst, gosse!
På det här viset slapp en fara fram åt stan och komma sig ut för fyllan och polisen och allt hvad illt är.
Och skulle vi h a kört fram så m å n g e n man med alla våra hästar, så kunde en knap- past ha tagit hem mindre än 60- kannsfatet.
Nu går det lika bra med fjärdelen och bättre, till det me- riga.
E n har hela hopen af sina nyt- tiga varor kvar.
Med den här skvätten kan en lefva som folket i hälgen, då den delas på så mån- gen man, och så mår en bättre efteråt.
Du skall ha gudsvälsignelsen och mycken tack gosse! » Det var med ett ord en riktig fägnad för häl- singarne öfver att de sluppo ifrån stadsresan.
Ett och annat nyttigt, som de behöfde för hälgen, såsom lutfisk, risgryn, peppar, kanel och julkusar, fanns gudinog hos handelsmän- nen där på mon.
Så vände hälsingarne sina kampar och spände af till sitt land igen.
D å Larslund såg det, drog han åter på m u n i sitt brinnande hjärta.
Och här varseblef han ju tydeligen, att hvad som är synd för den orättfärdige, det är en rättfärdighet för den rättfärdige, ty denne har sin tillåtna frihet i de saker, där syndaren är bunden af sin lag.
H a d e en syndare tagit och sålt denna kagge, så hade det visserligen varit stöld och syndig handel, men när som nu Larslund själf gjorde detta, så var det ju en tydlig välsignelse på alla möjliga vis!
III.
Jaha, nu kunde Larslund först afyttra ena smörbyttan för alla de julvaror han behöfde.
Och sedan var hufvudsaken den, att han kom öfver ån med två säckfyllor julgods jämte fårkroppen, alltsammans ett ordentligt drag- lass, så att han måst låna både kälken och en ny säck hos handelsmannen.
Och detta var samme Larslund, som gett sig öfver ån med bara en stackars tomsäck och icke lagt ut ett kronans öre.
N ä r Larslund länge och väl betraktat detta undret, så insåg han gran- neligen, att han hela tiden vandrat på den rätta vägen, så att därom icke fanns det minsta tvifvel mer.
Just ungefär rnidt på ån möter så Larslund en käring, som räknades för hans moster.
Och hon ville, förstås, h a reda på hvad han drog.
» Jag har varit öfver och handlat till hälgen, » svarar Larslund.
» Si jag hade ändtligen tänkt stoppa igen munnen på dem, som g å här och försmäda mig. » » Det gör du riktigt rätt i, gosse! » tyckte mosterkäringen.
» Jo, dom har nog skällt, så att det förslår.
T a g nu och dräm igen smäde- truten på dem riktigt en gång, så att det står i mantal! » Så kunde käringkroppen inte hålla sig, utan måste dit och lösa upp säckarne för att rann- saka allt hvad där kunde vara.
» Förbarme sig, förbarme sig! » höjde käring- trollet ända utöfver sig.
» Joho, nog syns det på all din handel, att du har fåglait som en riktig karl i år.
Jo, så här går det, när män- niskan är rättskaffens. » Och nu hörde Lars- lund detta vittnesbörd äfven af den blinda världsmänniskan.
.
.
Till slut löste hon upp knytet också.
D ä r funnos två stora ostar, en hel binga julkakor och åtskilliga dussin ägg.
Så fick käringspöket tag i skinkan.
.
.
» Den där skall stekas nu på julkvällen, » tyckte Larslund.
» Är du alldeles tokig, gosse? » tyckte moster- käringen.
» Detta här kan vara fläsk nog för hela året, om stycket kommer i den hand, som förstår att hushållera.
Nå, hocken har du tänkt ska ' reda julkalaset åt dig n u då? » » Ja si d ' är nog så, att jag har ingen om m i g.
.
.
» Längre hann ej Larslund 1, då mo- sterkäringen skar in och tyckte som s å: » Jag skall ta hand om dig och julköpet och allt- ihop.
Och så flyt- tar du till mig om det så vore den- na dag.
J a g har ju hus och hem och ved och vär- me.
Ingen är du utför och inte far du i fyllan.
Gå nu efter flyttsa- kerna dina, hvad du kan ha, så att vi få allt i ord- ning till jul.
Och om du så vill, så skall jag laga i ordning tre redi- ga kalas för att stoppa i dem, så att de ' ska ' stå under i mantall » Och allting skedde nu efter- hand såsom mo- sterkäringen ha- de funderat.
Pi- gorna, som hade skällt värst, fingo första julgästnin- gen, och den blef så häftig, lätt de hade en efterkän- ning, som stod under i tre måna- der.
A n d r a gäst- ningen vederfors byns käringar, som hade grasse- rat något mindre, och detta så att det stod under i två månader.
Sist inbjöds karlsta- ten, som hade va- rit minst svår i skällningen.
Detta kalas stod under en hel må- nad.
Maken till dessa kalas hade ingen sport i mannaminne, för det vardt ett sådant sprin- gande öfver gärdarne, ett kattrackande och löpande fram och åter för dem i hela byn.
På sådant sätt fingo de alla sina gärningars lön.
Larslund, som hade bespisat så m å n g a hedningar af intet, insåg nu ännu fastare, att han var på den rättfärdiges väg.
IV.
Så hände sig, att denna rediga mosterkä- ring åt Larslund hade varit öfver till handels- männen på mon en dag och kom till Larslund med en besynnerlig rallsaga.
Kort före jul hade någon beställsam person kommit till prästgåln och inbillat den stränge kyrkherren, som var en svår nykterhetspräst, att en del sockenbor, däribland bägge kyrk- värdarne, hade tänkt ta hem hela 30 kannor •®€-«2€r® » # » ?&amp;^- @ ^ &amp; » $ ^ - &amp; » »?
0 » Ja, när som då kyrkvärden var oskyldig, brännvin på saining sinsemellan.
H varför äfvenså prästen mycket riktigt hade ställt sig då var det ju alldeles bra då, » tyckte Lars- i håll för dem i vägkröken, när hela bröten lund så uppriktigt som aldrig det.
Men så steg han litet närmare och sade kom hem från stan.
Alle man nekte i sten för brännvinsköpet, men så tog sig prästen helt sakta åt den ende, som skulle höra hvad för att rannsaka skindorna deras i vittnens han nu y t t r a d e: » Si nog kan jag tala om för kyrkvärden, närvaro.
Kyrkvärdarne hade bägge två sett ut som räfven, när h a n just har ätit ut nåd- huru det egentligen bars till, att inte prästen året sitt, bönderna hade också synts mycket fick tag i 15-kanns-kaggen eran i skrindlådan, slagna, men summan var att prästen ingenting " där ni lagt ' !en. » fann.
Och han tyckte nog så innerligen väl Den a n d r e stod och klippte med ögonen och om, att folket var oskyldigt till detta rykte, visste rakt inte hvad han nu skulle dra till med.
helst d å han nu kunde frisäga kyrkvärdarne, » Si om kyrkvärden så vill, så står här som annars h a d e måst afskedas på grått pap- densamme, som kan tala om, huru ni kom per.
Så hade kyrkherren hållit ett strafftal undan denna bedröfvelse med prästen, » tyckte öfver lögnen, som så bedrabbat de oskyldiga, Larslund ännu en gång.
och bedt dem ej illa upptaga att han som ' Den a n d r e såg sig om lite försiktigt, be- själasörjare träffat nödig anstalt att bevisa- sinnade sig och sade omsider helt lågt: deras redliga oskuld.
Att en del smakat brännvin nu på stadsresan finge väl vara opåtaldt för denna gång, tyckte han till slut.
Dessa bönder hade emellertid synts som fallne ur skyarne och bligat så erbarm- ligen stinnt på hvarandra.
Det var väl därför, att de i sin oskuld inte kunde begri- pa, hvilken som kunnat skambe- ljuga dem s å in- för prästen, trod- de mosterkärin- gen.
» Det där tör väl vara nå ' n lögnsaga ändå! » sade Larslund och såg så upp- riktig ut som al- drig det.
E n dag längre fram under häl- gen gick han på en stor nykter- hetsfäst, där prä- sten var med och äfvenså bägge kyrkvärdarne, men nu som rik- tiga nykterhets- profeter utan allt svek.
D e gingo » Kom och följ mig bort till vrån, så får omkring och talade om den stora oliklighet, som följer med brännvinslifvet, och skulle nu jag tala med dig i det enskilda! » ha alla människor p å sin lista.
Till slut kom Och när som de nu stodo mot hvarandra den ene till Larslund och skulle ha honom med.
i vrån, så var det också två räfvar, som gri- D å var det liksom att en liten räf började nade rätt besynnerligt mot hvarandra.
Det var kyrkvärdens groft världsliga bonderäf, som flina djupt inne i ögonen på Larslund.
» Nåmen, var inte kyrkvärden själf en med bekymrad och nyfiken tittade in i ögonvrån bland dessa öfverträilare, som hade tagit hem på Larslund efter dennes lilla andliga räf, där en brännvinsankare till helgen? » undrade han den låg hopkrupen, så att inte ens hvitfläcken på rumpan syntes fullt ut.
så varligen.
.
Den här andre såg förbi honom rakt ut i » Jaha, huru var det nu då? » undrade kyrk- vädret, såsom de ljugande skalkar bruka, och värden lågt.
sade så högt och morskt han k u n d e: » Jo, si jag visste nog, att prästen var till » Nej, hör du, gosse, detta är då bara folk- hands vid vägkröken för att rannsaka era skin- prat och lögner.
Och si det kan ju intygas dor, men si jag ville inte unna prästen så af själfvaste kyrkherren, som undersökte slä- godt, att han skulle få tag i ankarn eran.
darne våra i vittnens närvaro. » Hvarför att jag var till hands vid bodarne, » Detta äger fullkomligt sin riktighet, » in- där jag förstod, att ni skulle stanna, och lyfte tygade också prästen, som hörde hvarom fråga kaggen ur lådan och vrakte ' n hastigt på sidan var.
» Människorna voro dess bättre alldeles om vägen, medan ni var inne och drack kasken.
Så förstås, att jag sparkade öfver kaggen lite oskyldiga till detta förtal. » snö, där han låg.
Förmodligen ligger han kvar på samma ställe, men huru därmed är, så har jag visserligen inte sett efter.
Sak samma om också kaggen skulle vara borta, för det är nog som en stor synd och oliklighet med brännvinet, det kyrkvärden sade så sannt till desse drinkare nyss på stund.
Så att här står nu densamme, som hjälpte er ifrån denna be- dröfvelse med prästen, » sade Larslund.
Kyrkvärden stod och besinnade sig en stund.
» Jaså, det var ändtligen du, som hjälpte oss på sidan med kaggen? » sade han till slut och tog Larslund tacknämligt i handen med en varm tryckning.
» Ja, om du visste, karl, hvad vi h a grubliserat och funderat öfver denna oförborgerliga händelse!
Vi ha grubliserat så, att en tid trodde vi att det skulle bära till dår- huset med både mig och ämbetsbrodern.
E n gång begynnte jag tro, att det var den gamle grymfulingen själf, en annan gång, att det kanske var en Herrans ängel, som hjälpte oss.
Jaså, det var du?
Ja, någon ovär- derligare tjänst kunde du aldrig ha gjort oss, för den harmen hade jag och ämbets- • brodern inte ve- lat ha för tusen riksdaler.
Du är väl så beskedlig att du tiger? » » Behöfver inte nämnas! » tyckte Larslund, ty han såg, att den an- dre kom upp ur byxsäcken med två hopvikta 10- riksdalrar.
Larslund tyck- te, förstås, att det- ta var väl mycket hedersamt.
Till slut tog han emot hackan ändå, ty den var ju ett tydligt bevis på, att H e r r a n hand- lar redliga med den rättfärdige, tänkte Larslund i sitt brinnande hjärta.
Längre fram kom äfven den andre kyrkvärden stickande med sin godvilja.
Och för all säkerhet ville gemene bönderna icke heller sämre vara, utan kommo, äfven de, med en vacker kollekt, som Larslund tacknämligt höll till godo för det han stal ifrån dem julbrännvinet, efter världsligt språk taladt.
Dock begriper ju världen ej hvad som hör anden till.
N ä r Larslund rätt betänkte det märkliga under, som nu vederfarits honom på allt vis, började ett allt mäktigare styng i hjär- tat säga honom, huru orätt det var, att han kvarstod i de otroendes samfund.
H a n till- hörde tydligen det folk, åt hvilket domen och förvaltningen öfver de orättfärdige blifvit öf- verlåten.
Flitiga öfverläggningar hade han en tid med de troende och tidigt på våren, så fort isen bröt upp vid sjöstranden, döpte de Larslund under åkallan, bön och sång och tack och lof.
^®^@^^^
* • » * - - — - * - - y p t.
i i -, .. 11 &gt;,., •,,,.
i T ~ 1,.
., -,.
.
, Tvz^^K^rr: .. - ^vy • * • * - *. * .. ' ..
• • &gt; * ^ * JS * * L !UJS^2J3; £n landsflyktig £ ?£, 7 ?£ / ^ c r y&lt;2^ fjänaf i främs mande fand så fänge som JafcoB för Tlafief ocf) fviffaf iöfand ocf) förfrös faf i6fand ocf) fjåffifs vid fifgenom Herrens fjand, som ännu i dag gör mirakef.
a.
7 ?u drager jag 6orf ur fandsffyR- fens sfad, den sfoffa ocf) f) årda ocf) skräm- mande, där åren, som gåff i sniffande rad, fia gjorf mig afffmera främmande.
när jag far fiff väf6e * fianf fand, nu fjviskar en aning öefifämmande: " " Def g am fa, du fiännf, f) ar gåff efferfjand, ocf) afff är dig ny ff ocf) främmande ".
III.
Gnsam är jag nu i värfden.
T&gt;e som en gång sfåff mig nära, fjafva ändraf Rurs på färden effer gåff dif döden tvingar.
7 / len jag går med fäffa föffer: fjvad jag fjar är fäff aff 6ära, fjvad jag är fjar inga röffer fjär i jorden — def fjar vingar.
T) en fön, som jag fåff för min möda, är sfem: min fjusBondes §ugg ocf) spefis fafief, som fjade jag varif en onyffig fem.
Jag fick afdrig £ea fifffyäfp i miff §em ocfj fräfade fåfängf för Ttafief.
••• " •v.
" - • öcf) nu, " Frida • -- ' " S3 Bandsorf.
W-~-É«.I.A.&lt; f.
*. -- * - • • &gt; * « • -.
» ^ .iT-^ ' i — * * - - ^ - ».
«.
.
~ -.
-- i, i i E N A F det förra år- hundradets mest omtalade, mest fete- rade och mest inflytel- serika kvinnor — » Eu- ropas diplomatiska si- bylla » — har (ehuru tillhörande en annan nation) burit ett från vår storhetstid mycket bekant s v e n s k t adels- namn.
Minnas vi icke alltid Bernhard v. Lieven, som vid Lund och Landskrona så tappert kämpade för kung Karl I X?
El- ler H a n s Henrik v. Lieven, som vid Nar- va lika trofast stod vid Karl X I I: s sida, och som sedan genom sin envishet och klokhet bidrog att utverka kungens åter- vändande från B e n d e r?
För deras namns skull, om icke för annat, borde vi kanske en och a n n a n g å n g minnas deras ryska släkting D o r o t h e a Lieven.
Dock tror jag knappt att någon sammanhängande skildring af hennes lif, om än aldrig så kort, existerar på vårt språk.
D å under spänd och ängslig förväntan från det upp- och nedvända Europas sida det nittonde seklet gick in, var den lilla Doro- thea — eller som hon alltid kallades — Darja Benckendorff icke m e r a än femton år.
Men så ung hon än var, har hon säkert redan då med nästan lika stor uppmärksamhet som kejsar Paul själf lyssnat till ekot från kanon- dundret vid Marengo.
Ty redan d å var hen- nes förnämsta intresse politik, och redan d å rörde hon sig fullt hemmastadd i de kretsar, inom hvilka de viktigaste statsfrågor dagligen diskuterades.
Alltsedan madame von Benckendorffs död, då Darja blott var tolf år gammal, hade kej- sarinnan Maria Feodorowna själf ömt och sam- vetsgrannt vakat öfver de moderlösa barnens uppfostran, och två år eftaråt utnämnde hen- nes majestät den fjortonåriga flickan till sin gruppering af de euro- peiska makterr-i är nä- ra förestående, finna vi it madame 1 ' ambas- s a d r i c e (alla veta, att det är hon, som är le- gationens själ) i Berlin, och tre år efteråt — 1812 — Rysslands sto- ra kampar — på en ännu viktigare post, den a l l r a viktigaste.
Grefve Lieven är utnämnd till minister i London.
H ä r — först h ä r — känner sig grefvin- nan Darja på sin rätta plats och i en henne fullt värdig milieu.
I Petersburg hade hon trots alla nöjen, intriger och triumfer, alltid blott befunnit sig i periferien af cirkeln, och Berlin — det borgerliga Hohenzollernska Ber- lin — hade förekommit henne som en småstad.
Men London — prinsregentens, Castlereaghs, Wellingtons London!
— är icke blott i alla yttre afseenden en världsstad, där är fram- för allt det allierade, på lif och död käm- pande Europas diplomatiska högkvarter.
Fullt rustad 1 intog den unga grefvinnan Lie- ven strax sin ansvarsfulla plats, ända från första stund klart medveten om, att hon på ett lysande sätt var i stånd att fylla den.
Ty utan att ängsligt analysera sig själf visste hon alltid instinku / t, att hon var klippt och skuren till Rysslands ambassadris vid hof- vet i St. James, att hon hade alla de egenska * per, som en dylik dam borde äga.
Och man måste medgifva, att hennes själfförtroende verkligen var berättigadt.
På den tiden, då de internationella kommunikationerna voro så besvärliga — speciellt hvad Ryssland angick, nästan oöfverstigligt svåra — var en suveräns val af den person, som vid ett främmande hof skulle representera honom och ofta på egen h a n d afgöra de viktigaste frågor af allra största betydelse.
Grefvinnan Lievens a l l a a af ^athildaTrtallmg hofdam.
Det tycktes emellertid icke som om någon vid detta tillfälle ansåg, att fröken Darja för tidigt gjorde sitt inträde i Petersburgs för- näma värld.
H o n hade alkid ansetts för ett underbarn, ett geni — » p r e c o c e », i allra högsta grad.
Hvilken konversation!
Hvil- ken märkvärdig takt!
Hvilken hållning och stil!
— Kejsarinnan k ä n d e sig nästan lika stolt öfver sin unga skyddsling, som öfver sina egna barn, och troligen har Darjas ovan- ligt intima förhållande till tsarfamiljen tidigt gjort henne till ett eftersökt parti.
Den lyck- lige blef generallöjtnant, grefve — senare f u r s t — Christof von Lieven, som redan år 1800 firade sitt bröllop med den knappt femtonåriga hoffröken von Benckendorff.
Om de första åren af den unga grefvin- nans äktenskap vet man just inte mycket.
Men nog törs m a n antaga, att de — tillbragta vid Alexander I: s unga hof och i intimaste umgänge med själf härskaren och den kejser- liga familjen — ej voro förspillda.
Säkert har hon — alltid med ögonen stadigt riktade mot framtiden — gjort många nyttiga bekantska- per och skaffat sig m å n g a inflytelserika för- bindelser, kort sagdt: lagt trådarne till rätta.
.
.
Ändtligen år 1809 har hon nått sitt mål och utverkat att hennes man, i stället för att an- vändas inom armén, erhåller ett diplomatiskt uppdrag.
Nu, då brytningen mellan Alexan- der o c h.
N a p o l e o n med en ty åtföljande om- » mtAJldh^MJ S ».
•.
.i. ». ». » ...
.
« •.
.
t ..: ._.
?_- .. ^i.
».
- -.
.
.
„.
.
.
^ 1 if émS *.
^ \,,.
«,.
&lt;.
•.
• * ».
&gt; - ».
.
.
.
.
^ T • rrt-j] t
egenskaper gjorde henne emi- nent ägnad för sin ställning: hennes varma fosterlandskärlek, hennes på Rysslands vägnar all- tid vakna äregirighet, hennes noggranna personliga bekant- skap med själfhärskarens natu- rel, hvilken ofta satte henne i stånd att gissa sig till hans pla- ner, hennes kyliga skarpsinne, hennes iakttagelselust och brin- nande nyfikenhet, hennes okuf- liga ihärdighet, hennes märkvär- diga förmåga att tilltvinga sig till och rned d e r a s förtroende, hvilka personligen inte tyckte om henne, hennes hjärtlöshet och beräknande trolöshet — det föreföll henne aldrig påkostan- de att göra sig af med en vän, som icke längre visade sig nyt- tig — hennes oräddhet och råd- snarhet, när det gällde att hand- la på egen hand.
Själfva hen- nes sätt, som icke var smick- rande inställsamt eller ens sär- deles artigt förekommande — snarare öfverlägset förnämt och storståtligt — tilltalade de stolta engelsmännen, och det varade icke länge, förrän hennes » sa- lon » var en af de mest besökta och in- flytelserika i London.
Aldrig i mannamin- ne hade där en utländsk dam ägt en så- dan position som den grefvinnan Lieven nästan ögonblickligen förvärfvade sig.
Natur- ligtvis bidrog äfven mäktigt den dåvarande politiska situationen att göra henne populär.
Tilsitfreden, som för fem år sedan försänkt E n g l a n d i djupaste förtviflan, var nyss bru- ten, och sympatien från 1809 m e d » t h e p o o r d e a r S w e d e s » (som hertiginnan af Devonshire i sina bref b e h a g a r kalla oss!)
var fullständigt bortblåst; efter 1810, efter Napoleons österrikiska giftermål och hans ne- derlag i Spanien, hade E n g l a n d klart förstått, hvar det borde söka sin bundsförvant och » sanna vän ».
Grefvinnan Darja finner alltså redan vid sin ankomst högsätet beredt och den gödda kalfven slaktad.
Men med hän- syn till en så kritisk och exklusiv societet, som den engelska, fordrades kanske just un- der dessa förhållanden ä n n u mera varsam- het och takt af » den ryska lejoninnan ».
» Jag smickrar mig verkligen m e d att vara en succés », skrifver grefvinnan Lieven i ett af sina förtroliga bref till brodern, Alexander Benckendorff — » ingen bjudning anses lyc- k a d utan att j a g är med. » Nonchalant och själfsäkert talar hon om sin intimitet med prins-regenten, med drottningen, med den unga prinsessan Charlotte, med rikets för- nämsta män och mest inflytelserika damer.
Och hennes » credit », som det heter, steg allt- jämt.
Ar 1813, då E n g l a n d själf behöfde hvar styfver det ägde, voterade parlamentet 200,000 pund sterling till afhjälpande af nö- den i Ryssland — till den g r a d populär hade » vår allierade » genom sina representanter för- mått göra sig.
Grefvinnan Lieven ägde i hög grad prins-regentens öra, och under hela Na- poleons sista förtviflade kamp mot de förenade härarne, var hon den förnämsta länken mellan regeringen i London och Rysslands statsmän och fältherrar.
» Ditt bref » — skrifver hon under denna tid till brodern, generalen — » läste jag högt - ' •••• — ^.
' i / vOgr för hela den engelska ministären, församlad i v å r t hus. » H e n n e s starka och utpräglade personlighet i förening m e d hennes obestridliga elegans och smidiga grace h a r säkert utöfvat stor dragningskraft på hennes samtid, ty — utan att kunna göra anspråk på någon egentlig skönhet — var hon alltid i hög g r a d beun- drad.
Icke ens Sir Thomas Lawrence, som så gärna smickrar sina modeller, kan bibringa eftervärlden något annat intryck af hennes utseende, än att hon såg mycket fin ut.
H o n håller hufvudet superbt, har en smal, lång hals, en kylig, likgiltig blick, en stor näsa och en något stor, ytterst karaktäristisk mun.
N ä r man noga betraktar porträttet, tänker man sig ovillkorligt, att ett småleende i hög g r a d måtte kunna förändra ansiktets och blickens uttryck.
H o n ser icke det ringaste » sibylle » - aktig ut, men högdragen — med en tillsats af pikanteri och medvetet koketteri.
Säsongen 1815 — 1816, då det efter slaget vid Waterloo och Paris ' ockupation vimlade af ryssar och andra utländingar i London, var för grefvinnan Lieven en innehållsrik, bråd och härlig tid.
I brefven till brodern berättar hon om sina besök hos prins-regenten i Brigh- ton för att roa ärkehertigarne, hvilka, » som du vet, inte äro mycket roliga ».
Man riktigt slåss om henne, och hon uppräknar en lång rad ståtliga c o u n t r y - h o u s e s hon förbundit sig att besöka.
H o n deltager i en svärm af fester, men » måste säga », att hennes egna » alltid äro de briljantaste ».
Och hon » till- lägger, att brodern, ifall han nu såge henne, » skulle vara nöjd med henne ».
Med detta ytterst blygsamma ut- tryck antyder hon, att större framgångar än h o n inom värl- dens förnämsta och mest lysan- de societet vunnit, kan ingen af hennes samtida berömma sig af.
Det tycks verkligen, som om hon för tillfället vore nöjd med sin värld.
Men när hon året efter- åt kommer till Paris, är det slut med denna illusion: hon omtalar nu London som » tyst » och rycker på axlarne åt de sista fem årens » enformiga vanor ».
Tydligen tycker hon sig här — efter att ha pröfvat Petersburg, Berlin och London — ändtligen ha fun- nit den civiliserade världens me- delpunkt.
År 1818 — furstinnan Darja är då trettiotre år, mogen, världs- erfaren, målmedveten, genom sin intelligens och konversation mera intagande än någonsin — träffa vi henne (och hennes man) på kongressen i Aachen, först n u — möter hon » mannen i sitt lif », sin jämlike i politisk klokhet, takt, egoism och trolöshet: Metternich.
Det är rätt egendomligt att tänka på, att dessa bada, som i så hög g r a d måtte ha liknat hvarandra, och som äfven säkert oemotståndligt måtte ha kännt sig dragna till hvarandra, v e r k l i g e n ha lefvat samtidigt, v e r k l i g e n ha träffats.
Lifvet brukar sällan vara så barmhärtigt.
Konsekvensen uteblef heller icke: i de bref, som från detta första möte under sex år, ända till 1825, växlades dem emellan, kan man läsa sig till deras ö m s e s i d i g a.
.
.
låt oss kalla det — » é g a r d ».
Hvarför blott sex år — hvarför just till 1825?
Ja, hvarför?
.
.
.
K a n s k e var det blott yttre förhållanden — Nicolaus ' tronbestigning, Rysslands förändrade politiska kurs — som åvägabragte en schism emellan dessa två, hvilka ett ögonblick under den helige Allian- cens h ä g n trott sig oskiljaktiga.
» Jag ser furst Metternich dagligen, » skrifver hon i förbigå- ende till en af bröderna 1822 från Verona.
Och efter att kongressen är förbi: » Jag kom- mer att sakna V e r o n a ».
Mera säger hon icke till sina närmaste angående denna pas- sionerade vänskap, som just då betydde mera för henne än hennes lif.
N å g r a år efteråt (1827, samma år Metter- nich ingick sitt andra äktenskap med Mélanie Zichy) nämner hon betydligt oftare och mera ogeneradt den berömde furstens namn — nä- stan alltid i förbindelse med ett eller annat diplomatiskt nederlag för Österrike, hvilket alltid vållar henne stor skadeglädje.
11 s s o n t p a s s e s c e s b e a u x j o u r s, då hon med uppbjudande af hela sin slughet och skicklighet hjälpte Österrikes allsmäktige mi- nister att förhindra Alexander I att ge efter för sina liberala rådgifvares önskningar.
N u motarbetar hon m e d händer och fötter » Eu- ropas diktator » och » Felix Austria » har ingen bittrare fiende än hon.
Tack vare sin anti-österrikiska politik är nu Canning — trots sin misstro och ovilja mot tsar Nicolaus, hennes herre — under dessa år hennes högt prisade favorit och in- time vän.
» Ty furstinnan Lieven » — säger vid denna tid Wellington om hen- ne — » k a n och v i l l bedraga alla i / /
^-j^EwS^ ?&lt;Q^S \ ^ tur och ordning, när hennes egna in- tressen så fordra ».
Och den rättframme hertigen tillägger att » ingen bättre än han känner denna dam ».
jQ » O l d A r t h u r », som engelsmännen ännu smeksamt kalla Wellington, och som på den tiden var en mycket kraftig, härsklysten och icke särdeles gammal Old Arthur, är ej heller den ende af sina landsmän, hvilken numera skarpt tadlar och kritiserar den en g å n g så populära och högt beundrade ryska ambassa- drisen.
Naturligtvis vore det sangviniskt att antaga, att vänskapen mellan två så diametralt motsatta makter som Ryssland och England, efter att den gemensamma fruktan för Na- poleon ändtligen var öfverstånden, länge skulle hålla sig på samma glödände värmegrad, men ryske ministerns fru borde under vanliga förhållanden, oberoende af all politik, varit berättigad att få behålla de m å n g a per- sonliga vänner hon under en mer än tjugu- årig vistelse i det främmande landet förskaffat sig.
Dock misstror och fruktar man nu i London Darja Lieven i lika hög grad som man en g å n g svärmade för henne och af- gudäde henne.
Ty i stället för att nöja sig med att handhafva legationens angelägenheter, » blandar hon sig i e n g e l s k politik » (oför- låtligt!)
och » intrigerar till höger och vänster ».
Icke utan skäl daterar man i E n g l a n d den animositet, som alltsedan trettiotalet ända till våra dagar faktiskt existerat mellan Storbrit- tannien och Ryssland, från hennes och hennes mans ambassad.
Regeringen i Petersburg trodde p å hennes intima bref till änkekej- sarinnan och grefve Nesselrode som på evan- gelium, och med en droppe ättika från sin spetsiga penna, genom en skvalleraktig an- märkning, ett elakt epigram var hon ofta i stånd att definitivt omöjliggöra eller förlöjliga en framstående person.
I själfva verket var hon a l l t i d fientligt sinnad mot E n g l a n d; i sina bref till brodern medger hon det från första stund 1: det är, enligt hennes uttryck, » icke ett land, i hvilket sinnesrörelser höra hemma ».
H o n beundrar och afundas den lyx och kom- fort, hvarrned engelsmännen förstå att förljufva lifvet, men själfva folket förekommer henne i hög grad osympatiskt, och trots sin förtrolig- het med så m å n g a af dess förnämsta repre- sentanter, trots all slughet, skarpsinnighet och påpasslighet, lär hon sig aldrig att förstå det.
Engelsk humor, engelsk rättframhet, engelsk excentricitet, engelskt » camaraderie » äro främ- m a n d e för denna visserligen fina men skarpa och kantiga natur, och när hon talar om sina engelska bekantskaper, beklagar hon sig jämt öfver deras » g a u c h e r i e ».
Liksom så m å n g a goda hufvuden med begränsad upp- fattning skrattar hon åt allt, som hon icke förstår.
I hennes intima bref märker man en egen- domlig förening af rysk innerlighet och smek- samhet (ibland, men s ä l l a n, kan läsaren se en liten skymt af Tol- stoys Ryssland från » Krig och fred ») i förening med reflekterande köld och högmodig kritik.
Hen- nes ömhet gentemot bröderna och de närmaste släktingarne kontra- sterar sålunda ganska egendom- ligt med den försiktiga hänsyns- • ' si&gt; • » ••• i ............
Ti.
- iX.
•e^f ' m i l » * ~«.
.
» •.
• • • • &gt;rsj Jf- • - S. / N^S, _^„A^ ö O o fullhet, hon aldrig försummar att visa suveräna personligheter, och den socker- söta likgiltighet, hvarrned hon behandlar dem, hon behagar kalla för sina » intimaste vänner ».
H e n n e s krypande, osmakligt öfver- svallande beundran för Alexander I och Nico- laus (» Hvilken karaktär vår kejsare h a r!
Hvilken härlig furstesläkt vi ä g a!
Jag ömkar alla öfriga stackars monarker, som nu jäm- föras med honom » o. s. v., o. s. v. — i an- ledning af Nicolaus ' exempellöst brutala upp- trädande strax efter tronbestigningen) gör på oss ett nästan hysteriskt intryck.
Trots alla dessa högtrafvande patriotiska uttalanden, på hvilka hennes bref äro så rika, trifdes hon emellertid aldrig i Ryssland och umgänget med den kejserliga familjen tråkade ut henne.
D å hennes m a n 1834 blifvit åter- kallad från London till Petersburg och där u t n ä m n d till guvernör för tronföljaren (Alex- ander II) försökte äfven hon en kort tid slå sig till ro i hemlandet.
Men furstinnan Lieven märkte nu, hur främmande hon kände sig bland sitt eget folk, hur hemsjuk hon var efter Västeuropa, och då hennes begge äldsta söner dögo, lämnade hon för alltid make och fäder- nesland.
U n d e r de sista tjugu åren af hennes lif var Paris — Ludvig Filips och Napoleon I I I: s Paris — hennes hem och kring det umgänge, hon där fann, koncentrerade sig hädanefter hennes intressen.
Och långt ifrån att vara utesluten från aktiv politisk verk- samhet, var Darja Lieven — utan att o f f i- c i e l l t representera sin kejsare — i Paris som i London den, hvilken i verkligheten ledde alla Rysslands just på den tiden mycket invecklade transaktioner med västmakterna.
H e n n e s » salon » var ett högkvarter för Frank- rikes förnäma politiska värld och för alla de utländska diplomater, som under dessa år be- funno sig i dess hufvudstad.
Litterära och vetenskapliga stormän såg hon däremot aldrig — Gud vet, om hon ens tänkte på att någon- sin intressera sig för en herre, som hette Victor H u g o!
Det v e r k l i g a lifvet var nämligen, enligt hennes egen utsago, det enda, som upptog och roade henne.
Sannolikt har hon ansett konst och litteratur för ytterst tarfliga re- surser för dem, hvilka hade den olyc- kan att stå utanför den diplomatiska.
världen.
Det är betecknande för furstinnan Lievens — om jag så får säga — maktinstinkt, att liksom Metter- nich på tjugutalet varit hennes a m i in- t i m e, så intages nu, under Ludvig Filips regering, denna plats af monsieur Guizot.
Jag menar icke att denna vänskap icke från hennes sida var uppriktig (på sin döds- b ä d d tackade hon ju honom varmt f ö r » vingt années d ' a f f e c t i o n et de b o n h e u r ») men man måste medgifva att den var.
.
.
t r e s å p r o p o s!
Emellertid måste m a n göra henne den rättvisan att hon, när julimonarkiens timme slog, i c k e var bland dem, som från de gamla gudarne vände sig till de nya.
Efter februarirevolutionen följde hon sin vän Guizot i landsflykt och stan- nade med honom i E n g l a n d till 1850.
Rätt egendomligt är, att hon här sammanträffade med sin gamle tillbedjare Metternich, hvilken 48-revolutionen äfven störtat, och som nu sökte det en gång så hatade Englands be- skydd och gästfrihet.
H v a d har furstinnan Darja tänkt på kajen i Brigthon mellan Guizot och Metternich?
.
.
.
För den enes skull har hon nog djupt indigneradt beklagat denna för henne säkert alldeles oförståeliga allmän- europeiska folkresning, för den andres.
.
.
Ja, är det otänkbart, att hon, som 1827 så skade- gladt kommenterade Österrikes motgångar, nu diskret har ryckt på axlarne öfver Metter- nichs definitiva nederlag och hans italienska politiks fullkomliga fiasko?
.
.
.
Ännu en politisk katastrof störde lugnet i den åldrande » sibyllans » lif — Krimkriget tvang henne att under en kort tid lämna sitt älskade Paris.
Men länge kunde hon icke undvara det, och efter blott några få må- naders förlopp finna vi henne åter i hennes eget hus vid Saint-Florentingatan — samma hus som en g å n g hennes själsfrände Talley- r a n d bebott.
H ä r dog hon i början af 1857 och det vore orätt, att icke antaga, att icke Rysslands nederlag djupt förbittrade de sista åren af hennes lif.
H o n hade icke kunnat uthärda att lefva i sitt fädernesland, men sin sista sömn ville hon sofva under en rysk torfva.
I sammetsskrud och med furstekrona på sitt hufvud blef efter sin egen uttryckliga önskan Darja Lieven lagd i kistan och tvärs- igenom Europa förd tillbaka till det hvita Ryssland, hvilket hon en gång, ung och stark, brinnande af kampifver och ärelyst- nad, hvälfvande tusen planer i sitt lilla kloka hufvud, för öfver fyrtio år sedan öfver- gifvit.
• i ' • i: 4 t ^ * j j / y \.
&gt; t.
&gt; .n.i.
* i.n) l.
i.
t l l.
l ^.
u j A A &gt;
