# ID: svediakorp-per1814
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 26,448
# sentences: 1,184
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


T O R S D A G E N D E N 27 FEBRUARI 1908.
N: R 9 (1104) 21:STA HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N 3£€^SS C&lt;XCCCCCCCCCCCCCCQ^XD^&gt;X&gt;&gt;&gt;X&gt;XD^ ÅRG NORDLING.
&gt;y&gt;y&gt;y.
^~&gt;~^^^rs^ ^^cccccccc^ss^ses&amp;^ss^^^^^^if.
H V I L K E T MATT af ursprunglig kraft och hvilket stål i viljan måste icke ha fun- nits hos det unga handelsbiträdet, som för mer än en vanlig mansålder tillbaka oförfäradt slog in på författarens bana och sedan förmått hål- la ut med ett arbete, söm, hvad det än har för fördelar, just icke plägar anses särskildt ägnadt att stärka fysiken och befordra långt lif och obru- ten vigor in i ålderdomen.;.
Och ändå har han ju icke arbetat måttligt!
I vår teaterhistoria för det sista halfseklet har hans arbetsintensi- tet satt djupa spår.
Vi finna hans namn knutet till väl ett hundratal originalarbeten på drama- tikens alla skilda plan från farsen till det histo- riska skådespelet, dessutom ha ju oändligt mån- ga utländska teaterstycken fått sin svenska språkliga klädnad af hans hand — och icke nog härmed har Frans Hedberg så- som novellist och romanförfattare en produktion bakom sig, som ensamt den är ett kraftprof.
Det var en sensation af sitt alldeles säregna slag att träda in i den hvithårige författare- veteranens arbetsrum, finna honom vid skrif- bordet, alldeles som det skulle vara, att se honom resa sig lätt och obehindradt och komma en till mötes och att trycka den hand, som varit medium för så många tankar, hvilka klädts i materiell gestalt på så många scener, och så spridt glädje, gifvit impulser, öfvat in- flytande i oberäkneligt vida kretsar.
Man kän- ner något af vördnad, som icke enbart är deii vördnad ålderdomen i och för sig kan inge, men på samma gång blir man varm någonstans invärtes, får ett slags oemotståndlig och olämp- lig barnbarnskänsla, som man inte får låtsas om.
Han ser så gränslöst rar ut, den gamle herrn; en försynt komplimang öfver hans säll- synta oberördhet af ålderns framfart besvarar han med en så oefterhärmligt chevaleresk liten bugning och ett så humoristiskt och roadt leende i det isgrå skägget, att man genast kapitulerar.
FRANS HEDBERG I SITT ARBETSRUM.
TILL 80-ÅESDAGEN NYTAGET PORTRÄTT FÖR IDUN AF A. BLOMBERG.
— 105 — Vi slå oss ner, sedan fotograferingen är un- danstökad, och herr Hedberg flyttar själf fram en korgstol åt mig, medan han själf sitter rak på en liten fönsterstol.
— Herr Hedberg arbetar inte för närvarande, säger jag med en blick på skrifbordet, som ser uppstädad t och prydligt ut, som en annans på söndagsförmiddagarna och inte ens då.
— Visst arbetar jag.
Det är en fransk 5-aktare åt Ranft som jag håller på med.
Men jag behöfverju inte belamra bordet med mera papper för det — originalet, det svenska ma- nuskriptet — det är allt samman.
— Kanske herr Hedberg har något själf- ständigt arbete i gång också?
— Nej, det har j a g inte.
Och det är slut med det nu.
Det kan räcka till med det myckna som redan har skrifvits.
Detta måste jag ju medge, men säger något om att åren icke böra hindra, när man har alla själsförmögenheter i behåll.
— J o, säger herr Hedberg, det hindrar, att man inte kan ha några nya tankar.
Till slut kan det icke undvikas, att man upprepar sig själf.
Då är det bättre att sluta.
Det är icke trötthet eller oförmåga alltså, som tvungit honom att sluta.
Det är en ren viljeakt, ett reflekteradt beslut.
Naturligtvis har j a g hela tiden, medan vi talat, suttit och väntat på att få höra hemlig- heten att alltid kunna vara ung.
Alla ungdomliga åldringar sitta inne med den och lära gärna ut den.
J a g bedrog mig icke.
— Jag har aldrig haft några nerver, förstår ni, och när man är så lycklig, går det jäm- förelsevis lätt att lefva.
J a g har därför alltid haft förmågan att skaka af mig alla motgångar och ledsamheter, som man ju annars har nog af under ett långt lif som mitt, och det är sät- tet att hålla sig uppe.
— Man skulle visst komma hit och lära lefnads- konst af herr Hedberg, säger jag imponerad.
Är herr Hedberg aldrig dålig?
Och har ingen skrifsjuka?
— Den sista frågan med tanke på alla kilometer hans hand och penna vandrat till- samman.
— Nej, aldrig spår.
Jag kan arbeta hur mycket som helst utan att känna af det.
— Hvad ni är lycklig, säger j a g med en suck, och han skrattar och har ingenting att invända.
Och lycklig bör " i sanning den vara, som likt Frans Hedberg.
" gått sin väg fram som en man ", som kan visa tillbaka på ett vackert arbete och se sina barn upptaga ens sträfvanden och intressen och nå fram till positioner på det område, där man själf har en sådan.
I syskon- kretsen Hedberg ha ju icke mindre än fyra eröfrat sig namn på konstens område: Tor och Karl " Hedberg såsom författare, Valborg Hed- berg som en talangfull öfversättarinna och Bengt såsom målare.
Vi ha därför också ansett det vara af intresse att meddela en unik gruppfoto- grafi af syskonen, tagen vid föräldrarnas silfver- bröllop för 25 år sedan.
E.
— E R.
GRUPPBILD AF FRANS HEDBERGS BARN, TAGEN FÖR 25 ÅR SEDAN.
STÅENDE FRÅN VÄNSTER TILL HÖGER: TOR, BENGT OCH KARL.
SIT- TANDE: NILS, ELIN OCH VALBORG.
RASFORÄDLING, D ET ÄR EN.
svaghet hos alla bilder och liknelser att de alltid halta mer eller mindre, men ibland träffar man på sådana, som så att säga halta på bägge benen på ett sätt, som för ouppmärksamma blickar döljer deras lyte och låter dem passera såsom oklanderliga.
Särskildt torde detta vara fallet med poetiska bilder, som genom att insvepa sig i välljud och fantasirikedom undandraga sig det nyktra förnuftets granskning och bli förrädare mot realiteten.
Man har icke så sällan anledning till dessa reflexioner, icke blott inom dikten på prosa och vers, utan stundom ock på den nyktra debattens område, och det kan då t. o. m. hända att dylika haltande bilder, därför att de tillräckligt ofta upprepats i en för örat smekande form, få kraft såsom bindande bevis framför det sunda förnuftets utsago på enkelt hvardagsspråk.
Till exempel: " Örnen ", — " Hafsörnen ", — " Kungsörnen ".
Blotta dessa ' namn väcka en rad af sensationer och föreställningar om nå- got storslaget mäktigt, utomhvardagligt, något som öfvervinner och böjer oss, därför att vi själfva icke kunna kufva och böja det.
Gif oss en liknelse om örnen, gif oss hundra och vi acceptera dem och öfverföra villigt deras underförstådda sens moral direkt på lifvet, blott därför att det ligger ett betagande väl- ljud i ordet, en värld af saga och mystik i begreppet.
Allt detta tar vårt förnuft fånget och kväfver alla prosaiska reflexioner öfver or- sak och verkan och all praktiskt biologisk kritik.
Då för ej länge sedan i Iduns spalter ett s. k. omaka äktenskap emellan en ideell man och en materialistisk kvinna åskådliggjordes i bilden af en örn och en gädda, hvilken senare drog örnen " från sin ljusa höjd ned i smutsen och dyn ", så icke allenast förstodo vi, hvad för- fattaren afsåg med denna bild, utan publiken böjde sig delvis för bildens bevisning utan att reagera mot det biologiskt orimliga i den.
Mycket sundt förnuft, som talades i denna sak, rann spårlöst bort, men denna bild står utan tvifvel ojäfvad kvar i mångens minne.
Hvad är det då för ett sinne hos oss, som låter sig bestickas så af formen, af välljudet af fantasispelet utan att fordra underlag i verk- ligheten?
Om någon bild haltar åt alla sidor och bevisar mindre än intet, så är det väl en dylik, som simulerar, ett förhållande, som är otänkbart ut från de förutsättningar förf.
gifver, och som ut ifrån sina verkliga förutsättningar har mindre än intet att göra med det fall som föreligger och skall bevisas.
Om en örn för att stilla sin egen hunger eller mätta sina ungar eller sin rufvande maka slår sin klo i en gädda, som är starkare än han och sålunda af henne blir dragen i djupet, hvad kan det ha för likhet med en man och sn kvinna som, — emedan de älska hvarandra — såsom man och hustru lefva lifvet vid hvar- andras sida.
Om sålunda förutsättningarna äro felaktiga och likheten ingen, hur skall då slutsatsen af den falska bilden kunna tillämpas på det konkreta fallet och tagas för god?
Bättre än att förhastadt draga falska slut- ledningar ur felaktiga förutsättningar vore att med eftertanke fullfölja jämförelserna på de punkter, där de erbjuda sig, och däraf hämta all den lärdom, som möjligen står att finna.
Ingen gädda har från sitt våta element nå- gonsin kastat ägandesjuka blickar på örnen i skyn.
Ty fiskarne i vattnet, liksom faglarne i luften äro rasmedvetna varelser, som icke af perversa drifter låta sig förledas att kränka sitt väsens kraf på harmoni och artskillnad.
Ingen af oss har blifvit serverad någon under- bar fisk, hvars härkomst kunnat bestämmas till en fjärdedel gädda, en tredjedel gös och fem tolftedelar torsk och ännu mindre hälften gädda och hälften örn.
Ingen kokerska före- lägges uppgiften att afgöra, om vederbörande är övervägande fågel eller fisk, sill eller ma- krill.
Samma aktning för sin art har också luftens bevingade väsen.
Endast fångenskap och tvång kunna drifva dem till osunda korsningar.
Trots allt poetiskt snack om den store örnen och hans ensamma lif på klippspetsen ofvan molnen, så veta vi alla väl, att denne " store ensamme " ingalunda i verkligheten är ensam.
Han väljer sig en maka af sin egen sort, som sträcker vingarna till flykt lika djärft som han och söker sitt bo lika högt som han.
De kifvas helt visst hvarken om läget eller in- redningen, och när örnhonans skri skär genom rymden för att varna ungarna, så drömmer örn- maken inga sjukliga drömmar vare sig om duf- vors smekande kutter och näktergalars ömma toner eller om gäddors skimrande lek i vatten- brynet.
För honom är hans lif, sådant det är, en idyll så god som någon, därför att han lyder sitt väsens lag i stället för att trotsa och kränka den, såsom människan och hunden hafva för sed.
Art- och rasrenhet äro begrepp, som icke längre existera för människors barn.
Endast när det gäller hundar och husdjur, förstå vi välsignelsen däraf och börja med all makt sträf- va därtill.
För ett rasdjur är mycket lidande besparadt och mycket arbete undangjordt.
Hur lätt är icke en rashund att uppfostra emot en s. k. byracka.
Den förra vet på förhand hvad vi begära af honom, t y det ligger honom i blo- det; på den senare är all vår möda förspilld, hur klok och begåfvad hunden kan vara på sitt vis, men de många stridiga nedärfda drif- ter, som slitas om honom, göra honom van- kelmodig och opålitlig.
Se bara på en kors- ning i första led af en jakthund och en gård- var.
Han har bådas drifter, men ingendera till fullkomning.
Om hans yttre hållning dö- mer honom till gårdshundens yrke, sköter han sin uppgift som en stympare, biter får och jagar höns, får prygel och blir föraktad, en olycklig och disharmonisk varelse, som icke förstår sig själf.
Försäljes i finare sköaflärer öfverallt — till populära priser — och tillverkas af • V i S * j * 10C " Da™ W.
Ludvig Traugott, Stockholm.
— 106 —
Och vår tids disharmoniska människor med sin lifsleda, sitt kroniska tvifvel inför lifsgåtan och sin tillvaros mening, sin hatfullhet och sin oförmåga att finna hvila i sitt eget, äro de månne icke till stor del produkter af det hejdlösa korsningsraseri, som efterträdt förra tiders respekt för ras- och stånd- och skrå- blandningar såsom varande osunda och ledande till olyckor?
Ha vi icke i vår nivellerings- ifver skjutit öfver målet?
— Det är sant, att på en gammal stam eller vildstam gör en frisk eller förädlad ympkvist en storartad verkan, men ett konglomerat af arter, förenade till ett, förädlar icke arten.
Om två starka drifter kämpa om en män- niskosjäl, så blir oftast endera segrare och gör en karaktär af mannen.
Men foga ihop en MILDRED THORBURN: människokaraktär af en tiondel köpman och en tiondel präst, en tiondel krigare och en tiondel artist, en tiondel själfmedveten bonde och en tiondel krypande herretjänare, en tion- del slaf och en tiondel själfhärskare, hvad blir så af detta konglomerat, en produkt, som of- LYSSNA EN KVALMIG sensommarnatt, tast endast slumpen bestämmer: hedersman förrn blomstren än äro svala, eller bedragare, ofta sitt ödes slaf, men sällan medan allt löfvet sofver i bidan sänkt, sitt ödes herre och ännu mera sällan en har- då skall ur skymmande dunkel röster tala, monisk och lycklig människa.
röster som lifveis fullhet sin klang har skänkt.
Kanske vore också denna sida af saken nå- Stämmor, hvars rika ljud våra dagar sakna, got att tänka på, då man i dessa dagar ändt- fulla af gudars kraft, af trots, af glöd, ligen börjat tala ett allvarsamt ord till dem, ropande genom seklernas natt — evigt vakna, som sätta barn i världen utan att besinna det samhällsansvar de därmed påtaga sig.
se, vi lefva ännu, besegrande tid och död!
Att födas till världen med en frisk och stark kropp utan förödande sjukdomsfrön gömda i blodet är otvifvelakiigt ett viktigt villkor för Fjärran ur dunklet inunder forna liders balkonger barnets lycka och samhällets välfärd, men att höra vi hviskningar ljuda, heta och skälfvande, födas med en sund själ är icke mindre bety- medan jasminers kryddrika välluktsångor delsefullt både för individen och för samhället.
stiga upp mot det stjärnströdda allomhvälfvande.
Borgerlig lagstiftning torde i ena eller an- Mänskensödsligt hvilar i natten Verona, dra fallet näppeligen vara vägen, men sam- hället skulle, genom att gifva sitt kraftiga stöd hördes ej en gitarr, en snyfining, en kyss — åt de rättsinniga, genom att skärpa pliktkraf- röster, som än genom rymderna sucka och tråna, ven i allmänhet och genom en organiserad upp- mötas och blandas och bidande sekler lyss.
lysning kunna uträtta stora ting genom de en- skilda.
Lyckligtvis finns det något, som vi kunna Sägen mig I, som längesen lämnat var oro, sätta i stället för de yttre skrankor, som tids- lämnat vår själfkänslas kval, dess fruktlösa, andan har rifvit emellan arter, klasser och ra- gäckande strid, ser.
Det är vår medvetna viljas bestämmelse om den riktning vi vilja ge åt vår skapare- säg mig om sällare, bättre de verkligen voro drift.
Ingen är för slö att göra sig ett ideal lifsvarma barn af en yngre, en svalare tid?
af dygder, som han vill odla, och egenskaper, Kunde de lefva stolt och vinet njuta, som han vill befrämja, och i dessa dygders och egenskapers tecken skall han forma sitt drickande pärlors hvithet i purpur dränkt, lif och göra sina val, så af vänner, så af um- kunde de lika stolt sina ögon sluta, gänge, så af verksamhet och så framför allt af sedan den mörka död sina vingar sänkt?
lifsledsagare, make eller maka.
I dessa dygders tecken låter han sina barn aflas, födas och fostras och håller borta från Fåfängt mot tätnande dunkel jag sträcker mitt öra, dem de egenskaper han vill kväfva, men ger ut i den bidande stillheten andlös skådande, dem idealen i arf liksom i blodet att hållas i men intet svar genom natten min själ kan höra, ära och föras vidare genom generationer.
Så ej någon hviskning de dödas närhet bebådande — skall ännu en gång rasförädlingens konst blom- Flydden I bort, från den kalla, spejande blicken, stra bland människors barn.
Det ihåliga sladdret om den store manlige ifrig att pröfva ert väsens enhet och halt?
anden, som förgäfves söker sin jämlike bland I som inlet röjen — i sångs och i sägens tidens kvinnor skola vi förvisa till ammsagorna, färgrika evighetsbonad svepande allt!
dit det hör, likasom sagan om örnen, som stor och ensam sitter på sin klippspets och afund- sjukt lyss till dufvornas kutter i skogen eller Skola en gäng väl så våra stämmor ljuda, fängslas af gäddans solglittrande lek i böljorna.
starka i fröjd och i sorg, icke oklart famlande, När människan liksom örnen lär att veta sin ej mot ödesudden fåfängt spjärnande plats i skapelsekedjan och i stället för att låta utan silt ödes klangfärg modigt värnande?
sig viljesvagt föras fram på drifternas böljor, under sitt förnufts ledning tyder och lyder Mejslande ut i stolt harmoni, att hos andra sitt väsens lag, då skall hon liksom örnen finna släkten bevara släktets enhetlighetsprägel, den maka, som är henne vuxen och värdig sånger att sjunga på vägen, medan de vandra — och äfven höja sin ras till större fullkomning droppar af vin att gjuta i seklernas lägel.
DÖDA RÖSTER.
och lifsduglighet.
ELSA TÖRNE.
| Sveriges på en gång elegan-!
taste och mest användbara [modejournal för hemmen.
, En sångare och en sång » \ 7EDANSTÅENDE stämningsfyllda skildring ur ett rikt svenskt sångarlif är pä samma gång en intressant tidsbild, som vunnit ökadt värde däraf att dess förf.
personligen stått den skildrade nära.
1 v S EDAN MAN FARIT tre kvarts mil bortom Köping genom en tämligen ful och marig trakt, kom man nästan som genom ett troll- slag midt in i en af naturens förtjusande, idyl- ler.
Själfva genomgången var just icke lof- vande, t y den bestod af en öfverbyggd inkörs- portgång med en egendomlig stallukt, som vi barn alltid med rörelse och utropet: " Här luk- tar det som i morfars port! "
i senare år vid landtliga utflykter erinrade oss.
Stallet låg nämligen vägg om vägg med portgången, och när man passerade den, hördes ofta en och annan otålig gnäggning och de tre hästarnas stampningar mot spiltornas golf.
Men då man väl ramlat igenom den stenlagda gången och kommit in på den stora, på tre sidor kring- byggda gården med sin trädgård på den fjärde, en trädgård med bakgrund af ett skogbeklädt berg, då kände man denna de landtliga präst- gårdarnas obeskrifliga trefnad och behag.
Och parken bakom boningshuset!
Genom dess gröna gräsmattor slingrade sig en glad och porlande å, omslutande med sina buktiga armar sju små björk- och albevuxna holmar.
Där funnos bänkar och sittplatser, små broar och spångar, förträffliga gömställen för lek och ras, ja, där fanns allt hvad en barnfantasi kan upptänka och önska.
I den prästgården uppväxte omkring 1820- talet en stor barnskara.
De voro sju till an- talet, fyra gossar och tre flickor, alla vackra i så ovanlig grad, att en af de senare kallades: " Od.ensvi-stjärnan ".
De sju holmarna uppkal- lades efter barnens namn, hvar och en af dem skufre ha sin holme.
Modern var särdeles poetiskt begåfvad, och kvicka och lätta tillfällighetsvers flödade ur hennes penna enligt den tidens sed.
Men framför allt odlades musiken i hemmet, då de flesta af barnen voro musikaliska och hade härliga röster.
En af sönerna hade äfven stora anlag för målning.
Sin första undervisning i innanläsning firigo- barnen af en så kallad " lärmor ", en gumma, som bodde i byn uppe vid kyrkan.
Hon satt vanligen och kardade ull, medan hon meddelade " af sin visdom: s-o-m säger: söm o. s. v. Men hennes blickar kunde var ganska skarpa, d å ' hon höjde dem öfver glasögonen med e t t: " Läser ni på, Rekart! "
Men Rikard hade svårt att hålla sina tankar fastade vid boken.
Han älskade att ensam ströfva kring i skog och mark, att samla och gömma allt underligt han fick fatt i, att gå in i stugorna och spörja de gamla om hvad som händt förr i tiden.
Och allt hvad han hörde, skref han upp.
Allt som tiden gick, skickades gossarne till Västerås i skola.
När " stjärnan " var sexton år, dog modern, och hemmet, som sedan sköt- tes af en åldrig dam, förlorade för en tid.
den poetiskt glada stämningen, till dess flickorna; vuxit upp och kunde göra sig gällande.
Då, hvilka jular och hvilka somrar, när de fyra bröderna samlades kring hemmets härd.
Helt nära prostgården låg Valsta herresäte, där det också fanns mycken ungdom.
Hvilka gröt- promenader, hvilka landtliga fester!
På den tiden florerade den glada bordsvisan, improvi- serad.
Och när bröderna kommo till univer- sitetet, hvilka musikskatter de förde med sig hem!
Kvartetter, sopransoli med brumkörer, allt försöktes och allt hänryckte dessa unga, " I ^ l.
^ ^ / V / 1 n &lt; 4 p i l l ^ r i f r i 1 A Q.
l U U l l ö i T lUUCIlIVCt L c l l U g £ £ B E ^ Ä S Ä ^ * £ *? "
år? %£ P Ä © © — 107: — Oumbärlig for alla söm.
merskor och alla hem.
• &lt; » * z N u ä r ti &lt; * att prenumerera.
I
^m sin svarta frack och sin bleka skönhet.
Och varma sinnen, där dock hos de flesta genom när hans härliga bas fyllde rummet och genom- all den sprittande glädtigheten märktes en bröt hela kören i ett hänfördt: underton af djupt vemod.
Ja, musiken idkades under många former på Ja, jag vill lefva, jag vill dö i Norden — klaver, guitarr och fiol, men en form fanns då smattrade applåderna så, att huset kun- icke.
Sentimentala romanser om Alonzo den nat sprängas och icke många ögon voro torra.
tappre och skön Imogene, om Rudolf i tornets Det var första gången " Du gamla, du fria " djup sjöngos i många verser, en och annan sjöngs offentligt.
aria eller duett ur någon opera, men folkvisan Det är emedan den sången nu vunnit bur- den kände man knappast till, och den ansågs skap som Sveriges nationalsång, nått en af icke comme il faut att presentera i sällskaps- honom själf alldeles oanad framtid, som j a g livet.
ansett att j a g borde, innan j a g dör, göra dess Men hvad gjorde Rikard, då han stundom författare Rikard Dybeck något känd af den flera dagar var borta ifrån hemmet.
H a n, generation, som nu sjunger hans sång vid hvarje drömmaren och enstöringen, ' gick då inne i fosterländsk fest.
Jag, kanske den enda nu skogarna, ofta långt öfver gränsen till Dala- lefvande, som verkligen kände honom, skulle bygden, gräfde i ättekumlen, fann en och an- unnat honom a t t se packade folksamlingar nan skatt, sökte upp fäbodjäntorna och lockade resa sig upp och stående deltaga i sången " Du ur dem låtar och viäor.
Det var en ringa gamla, du fria. "
början, men det var dock början till att draga Rikard Dybeck var med sitt underliga lynne fram folkets röst bland konstnärernas.
Det var RICHARD DYBECK EFTER ENDA KÄNDA POR- och sin med tiden tilltagande människoskygg- hans heder att han förstod den djupa poesi, TRÄTT,; BLYERTSTECKNING AF WETTERBERGH.
het alltigenom en fosterlandsdyrkare, en sven- som andades i folkets sånger.
Han var Så skulle då d-en unge notarien u t på ting.
ska folkets man.
Och en af orsakerna a t t icke ensam om det; Nordblom och andra ar- Efter e t t år eller ett par följde han härads- hans sånger, t. ex. " Mandom, mod och morske betade ock, men för honom var det en lifs- män " bland andra, verkat så äkta och så stor- kärlek, det var hans väsens innersta kraft, höfdingen på en resa till Fittja gästgifvaregård, där tinget hölls.
Det varade i ett par dagar slaget, klassiskt, emedan de äro både åldriga och dock måste han enligt faderns vilja vid och ute var bistert kallt.
Vid hemkomsten på och moderna, var kanske att de sprungit fram universitetet studera juridik.
utan alla anspråk på erkännande, ett omedel- Det berättades om honom en historia, då tredje dagens kväll befanns det, att städerskan bart uttryck för hans lifskärlek.
Han trodde han, nykommen till Uppsala, första gången gick underlåtit a t t elda hans rum.
För att godt- på sitt land och sitt folk, han älskade det upp på studentsången.
Anföraren höll just på göra skadan brassade hon nu på desto mer.
manliga och starka, och han förstod det mil- att inöfva en kvartett med ett soloparti för bas, I rummet syntes fortfarande andedräkten, men da och veka, båda drag i det svenska folkets som låg ganska lågt, och rådvill utropade h a n: kakelugnen var glödhet.
Rummet var litet, karaktär sådan den tedde sig i gångna tider.
och sängen stod med hufvudgärden emot den- " Nå, hvem är det nu då, som sjunger basen? "
Jag måste tillägga, att hans sorgliga lott hvarvid en student, muntert och ansträngande samma.
Den unge juristen gick till hvila betydligt mildrades därigenom, att han genom och somnade.
Men när han vaknade på mor- sig a t t tala så lågt han förmådde, svarade: Emil gonen, var hela högra sidan förlamad; han riksantikvarien " Det är jag som sjunger basen. "
Rikard, Hildebrands bemedling hade fått en hjärnblödning.
den okände nykomne, steg då fram och sade ett årligt anslag Så bröts ett ungt lif.
Slut med att skrifva fick med en hel oktav lägre röst: " Nej, det är af Vitterhets- och anti- protokoller, slut med framgången på ämbets- jag, som sjunger basen. "
kvitetsakademien, så att mannabanan.
Han lärde sig visserligen små- Med det svaret eröfrade han i en blixt hela ningom att skrifva med vänster hand bokstäf- hans framtid blef nå- sångarskaran med anförare och allt.
ver fyrkantiga som runskrift, men han återfick gorlunda betryggad och Jag önskade j a g kunde beskrifva honom, aldrig högra armens brukbarhet, och han slä- han under de senare så som jag såg honom en afton i min första åren af sitt lif kunde ungdom, då han sittande i en trädgård och pade fortfarande högra benet.
Det var icke ägna sig åt de forsk- ett litet slag.
Ekonomiska bekymmer dröjde ackompanjerande sigpggå, gitarr sjöng: ej att infinna sig.
När han väl kom upp från ningar, hvaråt hans håg Han ut Den gamla tiden är mig kär, den långa sjukdomen, som tagit med sig både alltid legat.
den gamla karolinska tiden, gaf under många år hans krafter och tillgångar, beslöt Nordblom ty glad den var " som samvetsfriden, AMANDA K E R F S T E D T.
i spetsen för hans musikaliska vänner att söka tidskriften Runa.
och modig såsom segern är.
öfvertala honom att ge en konsert för folkmu- Jag önskar a t t j a g kunde, men jag kan sik.
Han tvekade länge, skygg och nedstämd icke — t y hvarken hans utseende eller hans som han var, men då Nordblom åtog sig alla sång kunna beskrifvas.
Man träffar ibland anordningarna, gaf han slutligen med sig.
på saker, som stå öfver språkets uttrycks- EDAN ALLMÄNHETEN om kvällarna går och kän- I det dåvarande så kallade Kirsteinska hu- medel.
Och hvad skulle det hjälpa, om j a g ner sig hemma i Dramatiska teaterns marmorfoajé sets stora konsertsal skulle den äga rum.
och förvånar sig öfver Carl Larssons plafond " Ett dra- sade, att han hade de skönaste djupblå ögon, Biljetterna blefvo på förhand slutsålda, fallet mas skapelse " därstädes, har C.
L. i all tysthet åstad- de renaste drag, med den höga pannan, den kommit en liten utställning i konstnärshuset af sina raka näsan och det mörka håret och dessutom var j u upprörande.
Man hviskade om en ny- senaste saker.
upptecknad folkvisa, hvars melodi konsertgif- en vacker hög gestalt.
Ty det märkvärdiga Bland annat har han porträtt af Oscar Levertin, Ro- i detta utseende var icke dragens skönhet, det varen något omdanat, och till hvilken han bert Haglund, intendenten Looström och Emil Sjögren, skrifvit text.
En stor del af Stockholms musi- det sistnämnda, liksom Levertin-bilden, karaktäristiskt var de leenden, som stundom upplyste dessa och slående likt.
drag lika solstrålar öfver ett skuggigt land- kaliska värld var närvarande.
Som utställningens clou exponerar konstnären en Däruppe på estradens ena hörn invid väg- skap.
I detta leende låg något frånvarande, stor familj etafla från Dalarne " Nu är det jul igen ", som om han stod långt borta från alltsammans, gen stod en länstol, och där satt en man in- hustru och barn, far och mor och släkt och vänner i och dock var det fullt af godhet och af med- svept i en vargskinnspäls.
Det var han.
Han glad stämning kring julbordet.
Det är ännu dagsljus utanför stugan, hvilket ström- hade icke kunnat hållas därifrån.
Hans egen lidandets vemod.
mar in och bryter sig mot de tända ljusen och de bro- älskade musik skulle ju framföras inför eliten Hans sång.
Ja, det var en bas med orgel- kiga dräkterna.
Färgskimret är öfverväldigande, men toner, men på samma gång mjuk och mild och af hufvudstadens musikkännare.
De medver- det är på samma gång friskt och roligt liksom hela samkvämet.
på ett särskildt sätt genomandad af hans själ.
kande voro amatörer af högsta rang.
Här har Carl Larssons goda lynne och brio i teck- Sång efter sång framfördes under mycket Den hade i sin timbre en djup tragik, ett li- ningen trollat fram en ny hembild af det slag, som bifall och till slut skulle då det nya komma.
dande utan namn och utan klagan, men som ingen annan än han kan åstadkomma.
— Jag minnes icke nu namnet på den sångare, grep så, a t t man tyckte hjärtat ville brista.
Med Nationalmuseums samlingar har nu införlifvats Men det berodde kanske ock till någon del som sjöng solot, men det var hörbart tyst, grefve G. von Rosens mycket omtalade tafla " Sfinxen ", på hvilken konstnären arbetat i tjugufem år.
Vi med- när han började: på hans senare öde.
dela en afbildning af taflans hufvudparti, som na- J a, han läste sin juridik och tog sin hof- Du gamla, du fria, du fjällhöga nord, turligtvis tar åskådarens egentliga intresse.
Allt det Du tysta, du glädjerika sköna.
öfriga, ehuru förträffligt måladt, utgöres af det vilda Tattsexamen, och när han kom till Stockholm Och när refrängen skulle komma efter andra bergpassets stenar och fyller fyra femtedelar af duken.
och gick i verken, blef han snart känd inom Till vänster går en hålväg upp till klippkrönet, nedan- musikaliska kretsar och äfven på grund af sina versen hände något.
för klippan går på kanten af ett bråddjup en väg med Mannen i länstolen reste sig, kastade af trägna forskningar inom de vetenskapligt ar- en kastad mantel, en blodfläck och ett radband.
vargskinnspälsen och stod där hög och rak i keologiska.
Veckans konst, M Skönhet är makt.
För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
— 108 — Parfy me rl Louis * = Stockholm.
ö^^i Madonnabilden » Berättelse af Ernst Lundquist.
(Forts.) D ET BEFANNS, att hans skador ej voro af någon farlig beskaffenhet.
Ett hjul hade gått öfver hans vänstra hand, och hästen hade för- modligen sparkat honom i hufvudet, men då Vittorias gamla piga hade tvättat såret, sågo de, att det ej var djupt.
Förband anlades, och gossen — en knubbig sjuåring, smutsig och-trasig — grät visserligen litet, men visade sig på det hela taget duktig och tålig och somnade snart i sin lilla provisoriska bädd på soffan i Vittorias rum.
Det första Vittoria gjorde följande morgon var att låta Teresa kamma den lille gatpojken grundligt och tvätta honom ren.
Sedan lät hon henne gå ner och köpa en skjorta åt ho- nom, hvarefter alla de trasor, han fört med sig, blefvo uppbrända i köket ..
Han låg stilla och tyst och lät dem hållas; allt detta hade nyhetens behag för honom, och hans spelande ögon irrade nyfiket omkring i rummet.
Han var riktigt vacker, sedan han blifvit r e n; det blonda håret utgjorde en så egendomlig kon- trast mot de mörka ögonen, och de bruna kin- derna hade de täckaste gropar.
Vittoria stod bredvid bädden och såg på honom.
" Hvad heter du? "
frågade hon.
" Vincenzo. "
Hon ryckte till, och nu först vaknade hen- nes intresse för den där främmande varelsen, som hon förut endast ansett för ett ovälkom- met och besvärligt påhäng.
" Och dina föräldrar? "
Nej, han hade inga föräldrar, hade aldrig haft några.
Det fanns en gammal skojare där borta i S. Lorenzokvarteret, en cigarrsnopp- samlare, som han kallade zio Daniele, men han var inte alls släkt till honom, det var bara en sådan där, som skickar ut barn a t t tigga.
Han mindes ingenting af sin första barndom; bara att han alltid hade sofvit under bar him- mel och aldrig varit mer än halfmätt.
Hans mor?
Det hade väl varit någon donnaccia där borta i vikarna, kanske hade han sett henne, kanske inte.
.
.
Men hvem hade gifvit honom namnet Vin- cenzo?
Det visste han inte.
Zio Daniele hade kallat honom så.
Förut hade han hetat Mario.
Och han visste inte om han hette så heller, eller om han någonsin blifvit döpt.
Nu kom fältskären för att lägga om för- bandet; han förklarade, att det hela var en bagatell; gossen hade ju inte ens haft någon feber, och han behöfde alls inte ligga.
Men ligga måste han nu i alla fall, han hade j u inga kläder.
Vittoria skickade bud på en skräddare, som kom och tog mått på- honom till en blå sjömanskostym, och den blef färdig redan följande dag, och Vincenzo såg ofantligt road ut, då han stod där framför spegeln och såg sig själf som en ny människa.
Han skrattade, som om allt detta varit en ny och rolig lek.
Vittoria hade väntat, att någon skulle komma från S. Lorenzokvarteret och höra efter honom.
Men ingen kom, och det kändes som en riktig lättnad.
Hvarje gång det gick i trappan, lyss- nade hon oroligt, men det ringde aldrig på hennes dörr.
Ej heller hade det stått något i tidningarna om olyckshändelsen.
Till Vin- cenzo sade hon, att det var bäst han inte gick hem, förrän hans sår i hufvudet var läkt, och det tyckte han också.
Så god mat och så mycket mat som hos den där signoran hade han aldrig trott att det fanns i världen.
Och LUZERN det var så många underliga saker att se på i rummen, och än hade inte tiden börjat bli lång.
De där båda gummorna hade så mycket lustigt att lära honom — bara det att äta med knif, gaffel och sked!
Då man var hungrig, var det ju svårt.
.
.
men då magen började lugna sig litet, var det riktigt lifvadt att försöka härma efter deras konstiga och invecklade sätt att äta.
Det svåraste af allt var att lägga bort de där svordomarna, som skulle vara så fula och simpla.
Han visste ju inte alls, hvad det var för ord, som kallades svordom, men så småningom skulle han nog lägga det på minnet och akta sig för att använda dem — inte för att de voro fula, utan därför att hela detta aktgifvande på sig själf var något nytt och spännande; det var roligt att se, om han kunde lära sig det.
Gamla Teresa var minst lika intresserad af dessa lektioner som Vittoria själf, och då det efter ett par dagar blef fråga om, att gossen skulle få gå ner på gatan och motionera sig litet, tiggde och bad hon att få bli den, som följde med honom — t y att släppa ner honom ensam kunde ej komma i fråga, då skulle de kanske aldrig se honom mera, t y hvem vet, om han inte för längesedan ledsnat på det in- stängda lifvet tillsammans med två fruntim- mer, han som var van vid Lorenzokvarterets obundna frihet?
Men han följde villigt med Teresa upp igen och tycktes alls icke ha leds- nat; han hade j u också ännu så otaliga saker att fråga om.
Då det kom i dagen, att han hvarken kunde läsa eller skrifva, blef Vittoria alldeles öfver- lycklig.
Nu hade hon då något att syssel- sätta honom med.
Hon grep sig genast an med att lära honom bokstäfverna, och det gick i en handvändning.
Gossen var så road och ifrig, att Vittoria tröttnade långt förr än han.
Teresa stod på afstånd och hörde på med en sur och afundsjuk min i sitt gamla ansikte; där kunde hon ej vara med, t y hon kunde själf ej läsa.
Och det var retsamt att se ska- deglädjen i signorinans blickar, då hon ibland såg upp från boken; Teresa gick ut i sitt kök och slog igen dörren efter sig med en skräll.
Det var rent förvånande hvad Vincenzo var läraktig och intresserad!
Då Vittoria ej längre orkade läsa med honom, satt han långa stun- der tyst för sig själf med boken framför sig och genomgick i minnet hvad han lärt sig.
Nu kunde Vittoria också våga lämna honom ensam med Teresa ett par timmar en kvälls- stund och företa den där oundgängliga expe- ditionen til) Lorenzokvarteret, som hon länge tänkt på med oro.
En kväll i skymningen tog hon en droska och lät köra sig till den plats, där Vincenzo blifvit öfverkörd.
Hon hade med flit valt precis samma tid på dagen som detta hände.
Hon satt där i sin vagn tätt beslöjad och väntade.
Det var ju möjligt, att samme polis- konstapel ännu hade sitt pass här.
Och mycket riktigt, efter en stund såg hon honom komma långsamt skridande.
Hon steg ur och gick honom till mötes.
Han kände igen henne och förklarade på hennes fråga, a t t ingen i Lo- renzokvarteret frågat efter den där pojken.
Zio Daniele?
Nej, han visste af ingenting än, han hade " suttit inne " den andra november och var ännu ej fri, han brydde sig för resten nog inte om den där pojken, han hade så många.
Signoran skulle kanske inte få så lätt att bli af med gossen, det där ynglet hakar sig fast som kardborrar.
Vittoria frågade, om konstapeln hade hennes visitkort kvar?
Efter något letande i sin plånbok fann han det verk- ligen och lofvade att gömma det väl, i fall zio Daniele eller någon annan skulle vilja ta hand om pojken.
Men Vittoria frågade, om han ville lämna henne tillbaka kortet?
Hon darrade på rösten, och han såg på henne litet förvånad, räckte henne sedan kortet med en axelryckning.
Hon ryckte det till sig, gaf honom alldeles för frikostiga drickspengar, och i nästa ögonblick var droskan försvunnen med henne.
Hon hade häftig hjärtklappning och vände sig oupphörligt om, för att se efter, om hon var förföljd.
Det kändes, som om hon hade stulit något.
Då hon kom hem andfådd, men ändå lycklig, ertappade hon Teresa i en tete å-téte med Vin- cenzo, som höll på att lära henne alfabetet och gaf henne en skarp uppsträckning för hennes oförmåga att skilja mellan b och d. Vittoria steg fram till den lilla gruppen vid lampan, betraktade länge Vincenzo, som var röd af ifver, och slog plötsligt armarna om honom, tryckte honom hårdt intill sig och kysste honom på tinningen.
Men han drog sig häftigt undan och sköt henne nästan omildt ifrån sig.
Smekningar var han ej van vid, och sådant tyckte han synbarligen inte om.
Men Vittoria stod där skamfiat med hängande armar och tårar i ögonen, och Teresa blef ge- nast utskickad i köket till lön för sitt försmäd- liga tysta skratt.
Då Vittoria den kvällen kom in i sin fars rum, hade hon ej varit där inne med sin fot på flere dagar.
Dammet låg tjockt öfverallt.
® Förnäm vistelseort under sommaren.
@ Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum från 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
Telegramadress: " National *.
G:D HOTEL NATIONAL iiiiiiMiMMiiiiiiimiiiiiiriiiMMiiiiimmiii 1 M " 109 — " iiiiiiitiMiiiiui Då några månader gått, kunde Vittoria ändt- ligen känna sig lugn för att få behålla Vin- cenzo.
För att vara riktigt säker, gick hon till en jurist och tog reda på, hur hon skulle gå till väga för att lagligen adoptera gossen som sin son.
Det gick ej så lätt, då han inte hade något slags legitimationspapper och man ej ens visste hans namn eller om han var inregistrerad någonstädes, men med pengar och goda ord kommer man långt, och Vittoria kände sig göra skäl för segergudinnans namn den dag, då hon kom hem med alla papper klara och kunde säga Vincenzo, att han hädan- efter var hennes son och laglige arftagare och hade rätt att bära namnet Serra.
Tänk, nu fanns det åter en Vincenzo Serra!
Detta var hennes stora dag, och för den fick hon väl offra bronsstatyn på Riverolos torg, om också med smärta.
Men det var omöjligt: två stora lifsuppgifter hade hon icke råd med, och de döde måste ju vika för de lefvande.
Vincenzos uppfostran var nu hennes mål i lifvet — att dana en ny Vincenzo Serra, en lika ädel och nitisk Italiens tjänare som den förste varit.
Och det var detta hennes far menat, då han på de dödas dag skickat gossen i hennes väg.
Ty det hade blifvit en fix idé hos Vittoria, att hon fått Vincenzo af sin far; hon hade ju så att säga funnit honom på hans graf.
Eftersom naturen förvägrat henne lyckan att älskas af en make och bli mor till ett eget barn, hade hennes far nu gifvit henne Vincenzo i ersättning.
Det var en fantastisk föreställ- ning, som bemäktigat sig henne, och som alls icke var en följd af eller ens harmonierade med de läror och åskådningar hon ärft af sin far, men hon var kvinna och kunde väl ha rätt att vara litet inkonsekvent i detta enda fall.
Af den yrande fart, hvarmed Vincenzo lärt sig läsa, drog Vittoria den slutsatsen, att han var ett geni.
Det var han alls icke, men han hade en ständigt klarvaken hjärna och en ny- fikenhet på lifvet och dess företeelser, som var omöjlig att släcka.
Han såg sig oaflåtligt om- kring med stora, glada, förvånade ögon, han iiiMiHMiiiBMmiMimMriiiimmniitiiiiiiiiimmi niiiiin
^p kunde liksom inte se nog, och allt hvad han såg och hörde fäste sig outplån- ligt i hans minne.
Vittoria lät honom först gå i folkskolan, men då hon såg, att undervisningen där var alldeles för senfärdig för en sådan sprakfåle, läste hon själf med honom, så att han kunde aflägga sin afslutningsexamen långt i för- tid, och så skrefs han in vid en tek- nisk skola, ty till det praktiska stod hans håg, och alla de humanistiska äm- nen, som undervisades i i gymnasierna och lycéerna, kunde han lära sig på egen hand, påstod han, med Vittorias tillhjälp eller kanske med en och annan lektion af privatlärare.
Ty han ville lära sig allt.
Det plågade honom och gjorde honom nervös, då han råkade kasta blicken in på ett område, som han ej kände till, och han gaf sig ej, förr än han åtmin- stone lärt sig hitta hufvudvägarna där.
Det lilla hemmet hade strax i början måst undergå åtskilliga törändringar för hans skull.
Med tanke på hvad hans uppfostran skulle komma att kosta, hade Vittoria måst inrätta allt på en långt sparsammare fot.
Först och främst af- skedade hon Teresa.
Rivaliteten om Vincenzo hade strax från början förgiftat förhållandet mellan matmor och tjänar- inna, och Teresa drog sig hem till sin EMIL SJÖGREN.
P O R T R Ä T T I OLJA A F ' NU ÄR D E T JUL I G E N ".
CARL arbetet gick både lätt och fort.
Och märkvärdigt nog kände hon sig mycket friskare nu, då hon var så mycket i rö- relse, än den tiden, då hon suttit hop- krupen i faderns korgstol och bara läst, och hennes folkskygghet hade gått bort, sedan hon nu måste öfvervinna sig, visa sig ute alla tider på dagen, gå i bodar, tala med folk och ej låtsas se de rhed- lidsamma eller skrattlystna blickar, som då och då följde den lilla puckelryggiga dvärginnan.
Man vande sig också snart i kvarteret att se henne, och hon väckte ej längre någon uppmärksamhet, där hon stultade fram.
De stunder hon fick rå ' om Vincenzo voro ej många, ty då han kunde ta sig ledigt, behöfde han ju vara ute och friska upp sig tillsammans med kamrater.
En timme hvarje eftermiddag idkade han all- tid bollspel i villa Borghese; för öfrigt var han afgjord friluftsmänniska, och det var alltid utomhus han förberedde sig till sina ' lektioner; ständigt såg man ho- nom med sina skolböcker i någon af de offentliga parkerna eller utanför stads- portarna, där han sökte upp en skuggig och fredlig plats utmed den aurelianska muren för att få läsa i ro och ändå ha den höga himlen öfver sig och fria gröna vidder framför sig, Vittoria följde LARSSON.
MÅLNING I O L J A A F C A R L LARSSON.
bergsby,, visserligen med bitterhet i sinnet, men på det hela taget nöjd med denna upp- lösning.
Hon hade för öfrigt tillräckligt med besparingar för att ej behöfva tjäna.
Vidare- hade Vit- toria låtit Vincenzo flytta in i faderns rum, själf behöll hon sitt och hyrde ut de bägge andra.
Hon måste • nu sköta det lilla hushållet på eget an- svar, hon som aldrig förr lagt hand.
vid, något praktiskt, utan endast drömt bort, sitt lif.
.
Det gick illa.
i början, men.
hon hade en seg vilja, och till sist öfvervann hon svårigheterna, och med honom, då hon hade tid, och visser- ligen var det honom emot, men han fann sig däri, utan att med en min förråda, att hennes sällskap var ovälkommet.
Han visade henne alltid den vördnads- fullaste hänsyn.
Då hon kom nära inpå honom, bekämpade han tappert det fy- siska obehag han kände och lät hen- ne stryka sig öfver håret utan att visa, hur det plågade ho- nom.
(Forts.) PUFVUDPARTIET I G E O R G VON R O S E N S FÖR NATIONALMUSEUM.
O L J E F Ä R G STA F L A A.
B L O M B E R G • J. '
: ', \; |.
; liii, rm .. it: — 110 - " SFINXEN " FOTO.
NU INKÖPT
EN LITEN SPRÅKSTUND OM NYNÄS HAFSBAD hinduernas land, har under en rekreationsvistelse vid vår nyaste moderna vinterkurort samlat stoff till följande liffulla beskrifning öf ver Nynäs hafsbad.
pRU ANDREA BUTENSCHON, den bekanta författarinnan, som särskildt gjort sig känd för sina sanskrit-tolkningar och skild- ringar från S A HETER S T Ä L L E T.
Men det bjuder på mycket mer än hafs- bad, ty här ligger den nya kur- orten — öppen året om — på den vackra ön Trehörningen, genom en bro förbunden med fastlandet.
Jag var där i höstas från midten af oktober till de sista dagarne i november, och fastän själfva anstalten ej öppnades förrän mot slutet af min vistelse, hade jag all önskvärd nytta af den " hembehandling ", som gafs mig i hotellet, och af den utomordentligt välgörande luften.
Allt är ju individuellt — subjektivt; allt be- ror ju på hur vi tillgodogöra oss erbjudna re- surser och hur vi se de ting an, som ligga i vår väg.
Jag har hört människor säga att alla kurorter äro tråkiga, men må de förlåta mig — är det ej de själfva, som äro en smula trå- kiga?
Och så gå de halfsjuka kring och släpa på sin tråkighet och ana ej, hur mycket friskare och lyckligare de kunde bli, om de bara ville.
Nynäs bjuder på många resurser för den kranke, och naturen har mycket att lifva det trötta ögat med.
Jag ville sända er i dussin- vis, I på nerver och annan skröp- lighet klagande, till Nynäs!
Men först vill jag spraka en stund med er.
Två ting äro vissa i detta ovissa lif: nog önska vi vara starka och lyckliga, men vi bli ofta modfällda och svaga.
Och skälen äro många.
Lifvet- är kompliceradt och krafterna räcka ej till allt, som vi skola vara med om, som vi skola bära, umbära och lida — eller vi sakna de kraf- tiga impulser, den lyftning i hvardagsknogan- det, det arbete, som skulle skänkt oss glädje.
I de.
flesta fall skönja vi en utväg, så och så skulle vi önska ha det, men por- ten till den utvägen är låst.
Myc- ket beror ju på de lagar under vi lyda, de omständigheter under vi lefva, med andra ord, på världen utom oss; men kanske beror det mesta på oss själfva.
Vi duka under för öfvermakten, där vi med större kamp kunde bibehållit herra- väldet, och vi taga icke upp någon kamp alls T där vi jämförelsevis lätt kunde vunnit en seger — blott af brist på tilltagsenhet.
Hvad har allt detta med Nynäs att göra?
utbrister ni.
Det har det.
Nynäs ligger och väntar på er, som dukat under för öfvermakten, och på er, som ej tagit upp någon kamp alls och nu fått på er del värk och vånda, sömn- lösa nätter och annat elände.
Det väntar på er, som genomgått svåra sjukdomar, som från, födseln lida af något kroniskt ondt — väntar på alla, som gärna vilja bli fris- kare och lyckligare och ännu ha något hopp om att kunna bli det.
Jag minnes alltjämt en dröm jag hade i ungdomen, och som ofta kommer för mig med talande tyd- lighet.
Jag åkte skridsko i en vik, men det gaf mig ingen glädje, ty isen var så uppsliten af andra skrid- skoåkare att blott rispor voro igen.
Till sist plågade mig detta out- sägligt i drömmen, som om ris- porna täljts i mitt eget inre, och jag spände af skridskorna.
Då FROMENADVERANDA 111 ATELJÉ E K E G R E N FOTO.
ssHgii hördes ett mäktigt dån, som j a g undrande l y s s n a d e till, u t a n a t t v e t a hvarifrån d e t k o m.
F r å n hafvet k o m d e t; v å g p å v å g v ä l t r a d e sig b r u s a n d e och l j u n g a n d e in i v i k e n.
Mina lun- g o r v i d g a d e s, m i n själ g l a d d e s s t o r l i g e n å t d e t t a b r u s.
V å g o r n a b r e d d e u t s !g öfver den u p p - å k t a v i k e n, öfver d e n u t s l i t n a isen, de lade sig till r o, fröso och blefvo till d e n k l a r a s t e glanskis.
Nu kunde j a g åter spänna på skrid- s k o r n a och tälja s å m å n g e n n y r u n a j a g ville på den glatta rena spegeln.
r e s t e n s t å r a t t läsa i p r o s p e k t e n öfver N y n ä s Hafsbad (tillgänglig adress Kamrerarkontoret, N y n ä s H a f s b a d, N y n ä s h a m n).
K a l l a halfbad, s i t t b a d, fotbad, b e g j u t n i n g a r (k n e i p p s k a), d u s c h e r (äfven s k o t s k a) *, i n p a c k n i n g a r, v a r m b a d, d. ä. vanliga varma karbad, nauheimer-, kreuz- nacher-, tallbarrs-, gyttjebad, tvålmassage- b a d, e l e k t r i s k a lik- och v ä x e l s t r ö m s b a d, d u s c h e r, s a n d b a d, b a d m e d ö f v e r h e t t a d luft m.
m.
Och om s o m m a r e n k o m m a m å n g a p a t i e n t e r a t t tillå- t a s h a f s b a d: s t r a x n e d a n f ö r h o t e l l e t ligger e t t p r ä k t i g t k a l l b a d h u s, m e n ej n o g h ä r m e d — en liten å n g a r e för oss u t till de y t t e r s t a s k ä - r e n, och d ä r får m a n det m e s t i d e a l a af a l l a s o r t e r s b a d: e t t soligt s t r a n d b a d i h v i t m j u k sand.
Ä r d e t i n t e så, a t t v å r a v a n o r k u n n a r i s p a u p p all friskhet i n o m o s s, så a t t i n t e t blir n y t t, intet roligt längre?
Då når oss ett väldigt brus från den s t o r a, evigt u n g a, e v i g t v a r d a n d e na- t u r e n, vi förstå a t t vi ä r o e t t m e d d e n, a t t vi o c k s å ä r o evigt v a r d a n d e, och vi g r i p a s af en h e l a v å r t v ä s e n g e n o m s y r a n d e h e m l ä n g t a n — • l ä n g t a n till naturen.
Hafvet vid N y n ä s böljar in m o t b a d h o t e l l e n s f ö n s t e r: u t a n a t t vi m ä r k a d e t sköljer d e t b o r t b i t t e r h e t e n från v å r a t a n k a r och v a g g a r v å r t s i n n e till ro m e d sitt s j u n g a n d e, eller också d r ä n k a vi o m e d v e t e t m å n g e n o n ö d i g o m s o r g i d e s s l u g n a, o m ä t l i g a f a m n, då d e t h v i l a r i sol och m å n l j u s och u n d e r b a r a h a l f d a g r a r.
D e t k u n - d e fresta oss att försjunka i d r ö m m a r och s ä n d a oss y r v a k n a t i l l b a k a i lifvet — • m e n l ä n g r e inåt land på Trehörningen står ett stort hvitt h u s i s k o g s b r y n e t, och i n o m dess m u r a r ä r d e t s o m vi s k o l a h ä m t a k r a f t e r till v a k e n h e t och k a m p, k r a f t e r till a t t lefva.
J a g vill ett ö g o n b l i c k å t e r k o m m a till " t r å k i g - heten ".
Med de b e h a n d l i n g a r, som de flesta af oss få uppskrifna i v å r k u r b o k — p l u s h v i l a och p r o m e n a d e r, s k ö n a s k o g s - och s t r a n d p r o - m e n a d e r — finnes ej m y c k e n tid till reflexio- n e r öfver h u r t r å k i g t vi ha, ifall inte n å g o n a n n a n eller n å g o t a n n a t s t i m u l e r a r u p p o s s för tillfället.
Stimulansen består här i att blodet k o m m e r i o m l o p p och g e r v å r t a n k e i m p u l s e r för lif och g ä r n i n g.
Under mina eftermiddagspromenader längs hafvet vid F a g e r v i k b r u k a d e j a g se u t öfver v a t t n e t m o t d e t h v i t a huset på a n d r a s t r a n d e n, d ä r d e t s t r å l a d e i alla sina e l e k t r i s k a ljus.
J a g erfor a l l t i d en k ä n s l a af fest, t y j a g visste a t t d ä r i n n e v ä n t a d e o s s allt som k u n d e u p p - t ä n k a s för a t t s t ä r k a oss m e d; den d i m m a t r ö t t - ' h e t e n l ä g g e r öfver h j ä r n a n s k u l l e lyftas, d e t u t t r ö s k a d e h j ä r t a t s k u l l e få n y kraft.
Och j a g blef g l a d, l å n g t g l a d a r e än om j a g s e t t d e n mest storslagna festlokal i världen.
Ty här k u n d e g r u n d e n l ä g g a s till en e x i s t e n s g l ä d j e, som blefve h v a r m o r g o n n y.
I b l a n d gick j a g in och s å g p å d e t, s o m gjor- d e s, b ö r j a n d e m e d k ä l l a r v å n i n g e n s finska b a d s t u.
S å l ä c k e r t och i n b j u d a n d e allt ser u t i sina ljusa f ä r g e r; h v i t a p o r s l i n s - och b l å g r ö n a trä- b a d k a r — och baljor, e l e k t r i s k a l j u s b a d m e d b å g l j u s och äfven g l ö d l j u s i g u l t, r ö d t och b l å t t — ljusgröna bassänger, där man kan simma i t e m p e r e r a d t h a f s v a t t e n å r e t om, r u m m e d sän- g a r a t t h v i l a i, treflig hall a t t s i t t a i och bläd- d r a g e n o m t i d s k r i f t e r, en l å n g g l a s v e r a n d a (med s ä l l s k a p s h ö r n) a t t p r o m e n e r a i, r y m l i g och ljus m e d u t s i k t u t å t; s t o r g y m n a s t i k s a l m e d ma- n u e l l och m a s k i n e l l b e h a n d l i n g, m a s s a g e r u m, och i en v å n i n g ofvan d e s s a s a l a r n å g r a v a c k r a och trefliga g ä s t r u m.
Men j a g g l ö m m e r j u det allra r o l i g a s t e — l u f t b a d e n!
S t r a x t a g a vi den elek- t r i s k a hissen, som g å r g e n o m b a d a f d é l n i n g e n s t r e n n e v å n i n g a r, och fara h ö g s t u p p.
L u f t b a d e n h a t v å inre r u m, d e t e n a v a r m t, d e t a n d r a s v a l a r e, och en s t o r v e d e r b ö r l i g e n i n h ä g n a d b a l k o n g eller l o g g i a, från h v i l k e n m a n äfven g e n o m blå eller r ö d a r u t o r k a n b e t r a k t a haf och s k o g.
S o l e n h a r m e d d e s s a r u t o r fått olika g l a s - ögon att betrakta olikartade krämpor med — d å h o n v i s a r sig.
V i s a r h o n sig icke, få vi trösta oss med den orangegula belysningen i de inre r u m m e n.
J a g blir a l d r i g i b ä t t r e h u m ö r än då j a g luftbadar.
F ö r den som ä r oinvigd i den f y s i k a l i s k a l ä k e m e t o d e n s h e m l i g h e t e r ä r en s t å e n d e fråga d e n n a: h v a d gör m a n då m a n i n t e g å r i v a t t e n?
J a g blir alltid förbluffad öfver s å d a n n a i v i t e t och t ä n k e r l ä r a m i g u t a n t i l l följande, s o m för-: Barngarderoben är en svensk upplaga af den enda i: utlandet existerande tidningen i denna bransch och står: i förbindelse med kontinentens förnämsta barnkläders- affärer och erhåller frän dem rikhaltiga mönster till allt: toad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen: Ir också tongitvande på sitt område samt utgifves på flere s språk och i kolossala upplagor.
iiim.ii 1-1-6 m a r e n ä n d a till V i s b y: från N y n ä s h a m n gå b å t a r n e till G o t l a n d hvarje afton och l a n d s ä t t a oss efter sex t i m m a r s hafsfärd vid e t t af de ståtligaste fornminnen Sverige äger — midt i den b l å a Ö s t e r s j ö n.
Till sist vill j a g b e m ö t a ä n n u en a n m ä r k - n i n g, som ofta g ö r e s m o t den s. k.
K n e i p p - kuren. "
D e n v e r k a r b a r a för s t u n d e n ", s ä g e r m a n, " effekten v a r a r icke l ä n g e.
Det hela är en i n b i l l n i n g; då d e n o m e d e l b a r a s u g g e s t i o n e n på ort och s t ä l l e u p p h ö r, så s j u n k e r p a t i e n t e n t i l l b a k a i sitt g a m l a t i l l s t å n d. "
O t a l i g a bevis för m o t s a t s e n finnas.
Patien- ter med organiska sjukdomar, med kroniska l i d a n d e n h a å r a t a l efter a t t de g e n o m g å t t d e n n a k u r k u n n a t k o n s t a t e r a h u r m y c k e t b ä t t r e de blifvit: m å n g e n blef fullt b o t a d.
Men h ä r ä r ej stället för a t t v i d a r e i n t r ä n g a i d e t t a k a p i t e l.
I s t ä l l e t vill j a g b l o t t n ä m n a h u r d e t g å t t m e d tvenne patienter, hvilka nyligen vistades å Ny- näs.
D e n ene, en m a n på s e x t i o år, s o m led af n å g o t å t r y g g m ä r g e n, k u n d e m e d s t o r m ö d a resa sig från sin stol, då h a n a n l ä n d e till kur- o r t e n, k u n d e k n a p p a s t gå, s t ö d d p å a n d r a; efter en m å n a d s b e h a n d l i n g g å r h a n nu r a s k t e n s a m och ä r p å v ä g till full h ä l s a.
D e n a n d r e, sjut- tiofem år, h a r u n d e r flera å r ej k u n n a t skrifva eller ä t a själf på g r u n d af en s v å r d a r r n i n g i hela kroppen.
N u förtär h a n sin föda u t a n hjälp och skrifver flera bref om d a g e n — k ä n n e r sig som f ö r y n g r a d och d e t t a p å h e l t kort tid.
D ä r är f ö r r e s t e n n å g o t mer än luft, v a t t e n, e l e k t r i c i t e t och g y m n a s t i k, s o m g e r oss d e s s a impulser.
D o k t o r B e r g q v i s t sitter och v ä n t a r på v å r a b e k ä n n e l s e r i sitt m o t t a g n i n g s r u m: h a n l å n a r e t t u p p m ä r k s a m t öra till u t g j u t e l s e r n a om alla v å r a v e d e r v ä r d i g h e t e r och v e r k a r som en personifikation af d e n k u r h a n är m å l s m a n för — v e r k a r s t y r k a n d e och u p p f r i s k a n d e ge- n o m sin träffsäkra blick, sin fasta l e d n i n g och sin o s v i k l i g a f ö r m å g a till u p p m u n t r a n.
Jag skulle vilja t i l l ä g g a, h a n v e r k a r u p p f o s t r a n d e, ej som s k o l m ä s t a r e, u t a n s o m en a p o s t e l för sin s a k.
N u t y c k e r j a g mig h a s a g t n o g för d e n n a gång.
B e k ä n n e r g ä r n a a t t j a g skrifvit t v e n n e närbesläktade artiklar __^^_ förut, t y h v a r g å n g j a g g e n o m g å t t en " K n e i p p - k u r " k ä n n e r j a g mig, s o m en h u v u d s t a d s t i d - ning kallade d e t — " upp- fylld af t r o och t a c k - samhet " — och blir meddelsam i ämnet.
Men i n g e n g å n g h a r j a g k o m m i t m i g så b r a som nu sist på N y n ä s.
Om vi t r o t s allt d e t t a — och m e d a l l e h a n d a v i n t e r - och s o m m a r s p o r t e r som t e n n i s, fiske, s k i d å k n i n g e t c, för dem som t i l l å t a s i d k a d y - lika — icke k u n n a h å l l a h u m ö r e t u p p e m e d de r e s u r s e r, som N y n ä s H a f s b a d inom sitt n ä r m a s t e o m r å d e e r b j u d e r, så be vi d o k t o r n v a c k e r t a t t få g ö r a en t u r till S t o c k h o l m, som j u b l o t t ligger på fem k v a r t s a f s t å n d.
E l l e r om som- ANDREA BUTENSCHÖN.
*) Obs.
Alla dessa kallvattensbehandlingar gifvas hastigt, under loppet af några sekunder eller få minuter.
SEGERPALMEN- Skådespef i fyra ätter af Tiitma SöderBerg.
P r i s b e l ö n t vid Iduns d r a m a t i s k a pristäfling.
(Forts.) Eva.
helst!
Hvad betyder andra!
Hvilken annan som Och som man ganska bra kan känna, äfven om man har det lugnt härinne.
(Tar med handen åt hjärtat.)
Beatrice (stilla).
Den man älskar betyder oändligt mycket.
Det sa ' du nyss själf.
Eva.
Allt det där säger du bara.
Jag tror dig inte.
Du vill komma undan din plikt.
Nog ser du väl, att det är din plikt att bli Cassels hustru.
Eva (i uppror).
Men man kan väl inte älska någon annan än honom.
Alla andra försvinner ju.
Beatrice (hälft för sig själf).
derbar.
.
.
Eva (hjälplöst; Det blir ju svart.
sjunker Beatrice.^ Barn, skulle det skänka honom någon lycka, att få en hustru som inte älskade honom.
Allt godt önskar jag honom (stiger upp, går fram till Eva.
Lyfter upp hennes hufvud och ser henne in i ögonen med ett litet yvarmt leende) och då först och främst dig, Eva.
Ja, kärleken är un- ihop).
Säg ingenting mer.
Eva (skjuter undan henne).
Bry dig inte om att trösta.
Jag är inte ens värd att han trampar på mig.
Beatrice.
Var nu förnuftig, Eva, och hör mig.
Jag är mycket skeptisk ifråga om Eugen Cassels för- älskelse.
Och jag brukar ändå förstå sådaDt.
Han ser i mig en personlighet — men jag tror att han högst obetydligt ser kvinnan.
Han talar gärna med mig; lika gärna som med de klokaste män, har jag märkt.
Men jag har aldrig känt någon af dessa elek- triska vågor, som bruka strömma från en som älskar.
Beatrice.
Eva, kom ihåg att du vandrar på jorden.
Här finns ingen användning för det sublima.
Eva (reser sig och börjar gå).
egoism.
När han blir lycklig.
.
.
så Det är därför jag vill att han skall förskräckligt så länge han håller på Barngarderoben &lt;St ^^ &lt;3t * = * Pris för helt 6 0 Kr.
kr.
••• » •«• •• » " år ai 3 o kr., * •., hälft nam år ar 1: i: ou LSsnummnr i n A » LQSnummer J U Ore.
— 112 ~ * = * —, " Ack, det är bara blir ju jag lycklig.
få allt.
— Det är att telefonera.
— Barngarderoben utkommer med ett rikhaltigt illu- streradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mön- ag: sterbilaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör sålunda lålt blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst lämnar en,, „„„ som den därjämte - .- - —.
henne • " • god e " " hjälp " J« » H med •&gt; " = " -: barnens sysselsättande, gifver mer än tillräcklig = ersättning för och prenumerationspriset.
erathmiS för nr » niini &lt; rrfn n i » r «.f =
D^2^J Nu har trice.
du tagit ' all lifvets glädje ifrån mig, Bea- Beatrice.
Jag skall be många varma böner om att den måtte komma igen.
I mera jordisk gestalt.
Annars blir det nog ganska tomt och fattigt.
Eva.
Jag skulle ha känt mig som en millionär — bara jag hade fått se hans lycka.
Och tänka på den.
Beatrice.
Inte räcker syner och tankar till.
Den vi a ' skar måste vi ha så nära, att vi kan lägga ar- marna om horom.
Eva (stannar.
Ser du skulle ha gjort det.
på henne.
Nickar).
Ja ... Cavalli (in).
Jag ber så mycket om ursäkt.
jag blef tvingad höra en hel artikel.
Men Eva.
Ska vi träffa Grubbe innan han lägger sig, måste vi gå nu.
Absolut nu.
Adjö, Beatrice.
Du för- låter m-g väl, om jag inte tackar dig för den här stunden?
Beatrice.
Javisst!
Jag förstår dig ju.
Cavalli.
Jug skulle önska, fröken Bendix, att jag kunde säga detsamma.
Men jag förstår er verkligen inte riktigt.
Beatrice.
Jag är ledsen.
Man vi måste ju alla lyda vårt samvetes bud.
Eva (afgörande).
Utvecklingens bud måste vi lyda.
Ett sieg framåt för hvar dag.
Den som står stilla skulle hemfalla åt strafflagen.
— Hälsa tant Annie.
(De gå.
Beatrice följer dem ut.
) % • (Fm Bendix kommer in.
Känner på några böcker som ligga pä bordet.
Böjer sig ned mot blommorna i skålen och.
insuper doften.
Sätter sig.)
Beatrice (i salongen).
(Kommer Sitter du där.
in.)
Fru Bendix.
Jag hörde att de gick.
Beatrice.
Du skulle ju gå och lägga dig så tidigt.
Bara vara uppe en liten stund midt på dagen, sa ' doktorn.
Fru Bendix.
haglig människa.
Låt doktorn vara I Det är en obe- Hvem träffade du på föred aget?
Beatrice.
Ingen precis.
tigt på några bekanta.
Fru Bendix.
Jag hälsade bara litet flyk- Hvilka?
Beatrice.
Morbror Lennart bland andra.
nar.)
Var det inte någon som k o m.
.
.
Fru Bendix Beatrice.
ögonblick.
(lyssnar åfven).
Då är det han.
Fru Bendix.
(Lyss a Jo.
Han skulle titta upp ett Så sent.
Beatrice.
Han hade något viktigt att tala med mig om — men jag har ingen tid att offra egentligen Jag skall skrifva.
Det är något jag har lofvat att ha fär- digt till i morgon bittida.
Och nu är jag inspirerad.
Arwidms (i dörren).
God afton, mina damer.
Fru Bendix.
God afton, Lennart.
Beatrice sitter just och berättar, att du har någut viktigt på hjärtat.
Beatrice (i skämtsam ton).
Och att du kommer en liten smula olägligt.
Förlåt en oartig systerdotter.
Men jag skall ha en lång uppsats färdig till i morgon klockan fju.
Arwidius.
Ja, du är ett föredöme i flit.
Nu skall du emellertid få finna dig i att bli störd en stund.
Bara en kort.
(Sätter sig.)
Fru Bendix.
Jag måste passa på och fråga dig, Lennart.
Har du hört något om Bremers?
Pauline var här i går kväll och berättade en del.
De ska skiljas.
Arwidius.
vara möjligt.
Fru Bendix.
Har ingenting hört.
Men det kan ju Vi europeiseras, Annie lilla.
Hon skulle tycka om doktor Hagardt.
Beatrice Det kan man förstå.
fin människa.
Arwidius (litet försmädligt).
så lätt att förstå det.
Han är en oändligt Och därför går det Fru Bendix (ifrigt).
Men kapten Bremer är då heller ingenting.
Det måste du medge.
Arwidius.
Du skulle inte bry dig om att följa Bea- trice på alla hennes moderna vägar.
Fru själfl Bendix (stött).
Tror du inte jag har åsikter (Forts.) Albert Kanft.
Knut Michaelson.
I D E N S N Ö A N D E f e b r u a r i k v ä l l e n ligger N y - b r o p l a n l j u s b e s t r å l a d s o m a l d r i g förr.
Det ä r de s t o r a k a n d e l a b r a r n e framför D r a m a t i s k a t e a t e r n, s o m nu på i n v i g n i n g s a f t o n e n m e d sitt sken utmärka ett n y t t centrum i det stockholm- s k a gatulifvet.
H y r v a g n a r, d r o s k o r och a u t o m o b i l e r rulla fram u r alla g a t u m y n n i n g a r, s t a n n a framför t e a t e r n s h v i t a loggia, t ö m m a sitt l e f v a n d e i n n e - h å l l af en h y p e r m o n d ä n p u b l i k och rulla bort igen.
Och alltjämt faller s n ö n, och de oinbjudnas stora skara växer därute på planen, fast d e n sista i n b j u d n a för l ä n g e s e d a n för- s v u n n i t innanför t r o l l s l o t t e t s d ö r r a r och nu s i t t e r i s a l o n g e n i sin djupt u r r i n g a d e c r e p e - d e - c h i n e - k l ä d n i n g och frestar m e d ett p a r h v i t a s k u l d - r o r, som ej t y c k a s h a n å g o t emot a t t v a r a u t - s l ä p p t a i d e t fria.
Från scenen sista strof: ljuder den vackra prologens * Du scen, som ännu tiger, till diktens lek och allvar jag dig viger!
Var oförsagd, lek fritt med hela världen, var utan fruktan ock, tag hårdt på flärden!
Jag viger dig till strid, men ock till nöje, till dröm och tanke och till sorglöst löje, men främst till skönhet!
Må Apollos skara, sångens gudinnor alla med dig vara!
Din båge brista kan och den kan svikta, men minns, att det är skönt mot stjärnor sikta!
Du står vid skelet.
Ljus öfver scenen!
— Börja skådespelet!
Och så b e g y n n e r d i k t e n om M ä s t e r Olof, d e t t a lidelsefulla d r a m a om a n d l i g frigörelse, s o m m y n n a r u t i — affall.
I.
s a l o n g e n t a r m a n det h e l a m e d en viss ro, t y i d e n n a s a m l i n g af k r a s c h a n b e h ä n g d t och ä g r e t t s m y c k a d t folk finnas i n g a affällingar.
D ä r h a r h v a r och en sitt p å d e t t o r r a, och i d e a l e n s t å f ö r s i k t i g t v i s i n t e h ö g r e, än a t t m a n b e k v ä m t k a n t a n e d dem och p l a c e r a d e m som prydnad på bordet vid de s t o r a familje- banketterna.
H r I v a r N i l s s o n v a r en d u k t i g M ä s t e r Olof i f ö r h å l l a n d e till den k o r t a tid, h a n haft sig t i l l m ä t t för u p p g i f t e n s i n ö f v a n d e.
Brister funnos n a t u r l i g t v i s b å d e i d e k l a m a t i o n och spel — d e t s e n a r e s a k n a d e e x e m p e l v i s n ö d i g a afskugg- ningar — men totalbilden kunde utan nämn- värd svårighet godkännas.
S o m m o d e r n gaf fru S a n d e l l själfva e x t r a k t e t af sin själfulla k o n s t, hvaremot fröken L u n d e q u i s t s Kristina stod skäligen lågt.
H r R i e g o s m e d fin själfironi t e c k n a d e k l o s t e r b r o d e r e t s a d e sig djupt i min- n e t, ej så h r P e r s o n n e s m ä s t e r G e r d t, hvil- k e n v a r afklädd all i n d i v i d u a l i t e t.
Rollen är också åtskilligt bleksiktig i jämförelse med p r o s a u p p l a g a n s märgfulla G e r d t b o k p r ä n t a r e.
— P r o g r a m m e t s m u s i k a l i s k a del, af H u g o Alf- v é n och T o r A u l i n, u t m ä r k t e sig i a l l m ä n h e t för g l a n s och k a r a k t ä r och G r a b o w s d e k o r a t i o - n e r v o r o af en b e t y d l i g k o n s t n ä r l i g effekt.
S l a g i s l a g h a r t e a t e r n fört fram y t t e r l i g a r e två program, d e t ena Moliéres " Borgaren a d e l s m a n n e n " och " D e ' löjliga preciöserna ", den a n d r a: e t t s v e n s k t original, " F r u V e n d i a s k e d j a " af den u n g e författaren H j a l m a r B e r g m a n, h v a r s f ö r e g å e n d e i bokform u t k o m n a s c e n i s k a d i k t v e r k röjt e t t m i n d r e v a n l i g t d i k t a r g r y.
Moliére ä r en s ä l l s y n t g ä s t p å v å r a s c e n e r och därför s t å s å v ä l s k å d e s p e l a r n e s o m p u b l i - k e n g a n s k a f r ä m m a n d e för h o n o m.
Men det t o r d e bli b ä t t r e, om h a n får t i l l t r ä d e hit n å g o t oftare. "
B o r g a r e n a d e l s m a n n e n " f o r d r a r en l ö j l i g a r e, af fåfänglighetens baciller m e r a g e n o m t r ä n g d typ än hvad hr R i e g o förmådde åstadkomma i hufvudrollen.
Denne skådespelares kynne l i g g e r för öfrigt å t e t t h e l t a n n a t h å l l; h a n är för i n t e l l i g e n t för a t t k u n n a ge s a n n i n g s p r ä g e l åt den u p p b l å s t a dumheten, hans komik är ett h j ä r t l i g t l e e n d e, och e t t s å d a n t h a r M o l i é r e s n a r r a k t i g e b o r g a r e a l d r i g haft i s i t t a n s i k t e.
P r e s t a t i o n e n v a r s v a g a s t i den m y c k e t svår- s p e l t a o d r a m a t i s k a första a k t e n, m e n h ö j d e s i g i de t v å följande.
D e m å n g a öfriga r o l l e r n a u t f ö r d e s r e d b a r t, m e n u t a n v e r k l i g geist och » stil, om m a n u n d a n t a g e r den k a t i g a b o r g a r e f r u n s f r a m s t ä l l a r i n n a, fröken A h l a n d e r, och fröken Z a n d e r h o l m s p i g g a Nicole, s o m b å d a y p p e r - ligt höllo färgen.
I " D e löjliga p r e c i ö s e r n a " k o m d ä r e m o t d e n M o l i é r e s k a s t i l e n till sin fulla r ä t t t a c k v a r e främst hr P e r s o n n e s betjänttyp Mascarillé, h v i l k e n g e n o m f ö r d e s m e d ett h u m ö r, en s m i d i g - h e t och en f a n t a s i r i k e d o m, som s t ä l l a figuren p å m ä s t e r s k a p e t s p l a n.
S å d a n a detaljer som d å M a s c a r i l l é s j u n g e r m a d r i g a l e n eller u p p - manar preciöserna att lukta på hans skor, blän- k a n d e af p a r f y m e r a d s k o s m ö r j a, ä r o j u v e l e r af komik.
B i l d e n f u l l s t ä n d i g a s af de b å d a p r e - ciöserna, som i fröken Borgström och fru S a n d e l l e r h å l l i t e t t p a r i d e a l i s k a t o l k a r - innor.
Till " F r u V e n d i a s k e d j a " å t e r k o m m a vi i vår nästa teaterkrönika.
H ä r å t e r s t å r n u.
en- d a s t a t t n ä m n a n å g o t om " T j u f v e n " och " E n valsdröm ".
M a x B e r n s t e i n s " T j u f v e n " är en s k i c k l i g t skrifven fransk k o m e d i om en h u s t r u, s o m stjäl p e n g a r u r sin v ä n i n n a s b y r å l å d a för a t t k u n n a b e s t å sig lyxfulla t o a l e t t e r, h v a r m e d h o n t r o r sig k u n n a b e h å l l a sin m a n s k ä r l e k.
Om m a n b l u n d a r för v i s s a " onaturligheter i h a n d l i n g e n s g å n g s a m t för k o n f l i k t e n s s v a g a u p p l ö s n i n g gör k o m e d i e n e t t g a n s k a s t a r k t i n t r y c k.
U t f ö r a n d e t på S v e n s k a t e a t e r n m e d h r r W i n - g å r d, A r e h n och B r u n i u s s a m t fru B o s s e i hufvudrollerna var i allmänhet godt.
M e n h v a d ä r all världens klassiska och m o d e r n a d r a m a - tikmot Oscarsteaterns stora trumf " E n vals- dröm ", som i lördags infångade hufvudsta- den i sina t o n e r och färger.
L i k s o m i " D e n gla- d a ä n k a n " förekom- m e r o c k s å h ä r en v a l s m e l o d i, som b ä r u p p d e t h e l a och fram- kallar det saliggöran- de, sinnessmekande intryck, utan hvilket en wieneroperett i våra dagar tyckes otänkbar.
Det var dock h e l t a n n a t i: Uppglf llfvidd (under armarne), midjevidd och kjol-: längd, erhåller NI till Eder figur omgående till nedanstående pris inom Sverige: Bluis- E f u l l t t i l l f ö r l i t l i g a, m o d e r n a o. e l e g a n t a Erhällas lif 40 öre, Kjolmönster utan släp 50 öre, Prinsessklidning 75 öre, Reformdräkt 75 öre, Barndräktmönster 50 öre, Kragmönster (Pelle- rin) 50 öre, Kappmönster 60 öre, Nationaldräktmönster 1 kr.
I Pappersmönster.
113 — Herr Ivar Nilsson som » Mäster Olof ".
Ateljé Jaeger foto.
Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition • åtföljd af likvid insändes till Mästersamuelsgatan 43, Stockholm • Iduns Mönsterafd.
I
" Läderlappens " tid; då hade valsrytmerna tycke af skummande champagne, nu lik- na de Munchnerbier, som slagit af sig i tappningen.
Om " E n valsdröm " kommer att gå?
Otvifvelaktigt.
Handlingen är gan- ska lustig, och utfö- randet, om icke fullt så uppsluppet som i Wien, präglas dock af det rätta operett- lynnet.
Hrr L u n d s och R i n g v a l l s bur- leska furstetyper hål- la publikens skratt- muskler i oafbruten rörelse och histori- ens erotiska del blir på ett förtjusande sätt tillgodosedd af fru M e i s s n e r i hen- nes egenskap af en täck och yr dirigent för ett wienerdamka- pell och fröken R o s a G r i i n b e r g som en kärlekstrånande prin- sessa.
Hr A l l u m s dockaktiga löjtnant är däremot ett oskrif- vet blad, som man vänder så fort som möjligt.
Operettens öfver en klunga en- vånings småstadshus.
Man kan tryggt påstå, att föreningen vuxit ut till vårt musiklifs samvete — och lyckligtvis ett samvete, som ej sof- ver.
Vid tredje abon- nemangskonserten stodo Anton Bruck- ners sjunde symfoni och Beethovens vio- linkonsert i D-dur på programmet.
Symfonien är ett ståtligt, ja, gigantiskt verk, som man knappt skulle tilltro den blide kantorn med det borgerliga utse- endet.
Wagnerstilen genomtränger hela dikten, ty Bruck- ner dyrkade Wagner som de rättrogna katolikerna Vatika- nens herre.
Det per- sonliga är däremot svårt att hitta, såvida det ej består i moti- vens plötsliga bryt- ning, där örat väntar sig en fortsatt ut- veckling af temat, DRAMATISKA TEATERNS SALONG OCH SCEN MED STORKYRKANS DEKORATION I 5 AKTEN AF samt i en viss lynnes- MÄSTER OLOF.
A. BLOMBERG FOTO.
kärfhet.
Rent or- musikaliska bagage, är, som nämndt, det teaterägaren i Europa sitter verkligen inne kestralt verkar symfonien som en tung skim- ofrånkomliga valsmotivet; lägger man därtill med sådana fältherreegenskaper, som kunna rande stålrustning buren af någon sagoriddare.
Partituret fick ett stolt och mäktigt åter- en mycket rolig piccoloduett, som utföres yp- föra stora härar till seger.
Men dessförinnan perligt af fru Meissner och hr Ringvall, så är måste han rycka kronan af småkonungarne i gifvande af orkestern, hvilken nu omsorgsfullt allt sagdt, som kan sägas om musiken.
Upp- sitt rike.
Och det blir nog ett litet fälttåg följer sin målmedvetne ledare.
sättningen är lysande.
Publikens aftonadress för sig.
A la guerre comme å la guerre.
Som solist i violinkonserten uppträdde den under de två närmaste månaderna blir utan nyutnämnde professorn vid Berlinkonservatoriet, all fråga Oscarsteatern.
hr H e n r i M a r t e a u.
Enbart att se hans från Ur all den musikens småkonst, som mellan alla konstnärslater fria personlighet på estra- klockan åtta och tio om kvällarna tar sig ton den verkar angenämt.
Det är för öfrigt som Vid operan händer det också ett och annat i våra konsertsalar, höjer sig K o n s e r t f ö r - om han hörde Stockholm till.
Han har ju be- i dessa veckor.
Den finska sångerskan fröken e n i n g e n i sitt konstnärliga arbete som en dome sökt oss med längre eller smärre mellanrum, vi P o s c h n e r debu- ha kunnat följa hans utveckling till den terade nyligen som mogne mästare han nu blifvit, och det Aida och vann låg därför ett varmt tack för gångna år i en ganska vacker de applåder, hvarmed han möttes i akade- och förtjänt fram- misalen.
gång.
Samtidigt Hans violinspel liknar honom själf: det sjöng fru J u n g - är mjukt och skimrande med en begränsad!
stedt Amneris ton, som är beundransvärd i sin klarhet roll med en kraft, och slipning.
Därför blef ock den väl- som vittnande om ljudsfyllda Beethovenska konserten ett återvunnen röst- oförgätligt nummer under den unge konst- styrka, hvarefter närens stråke.
hon i Leonora De båda öfriga tog afsked af den Henri Marteau.
Marteauaftnarne, som lyriska scenen för hade samlat utsålda denna gång.
hus, ökade ytterli- Detta farväl gjordes mycket lugnt, för gare förtjusningen för att ej säga hvardagligt, ty blommorna exekutören.
Som och lagerkransarna, som samma afton komponist kunde han kommo operascenen att likna en filial däremot icke eröfra af Billströms blomsteraffär, voro ägnade många hjärtan, ty hr Ö d m a n n, hvilken då som Fernando han hade ingenting i Leonora begick sitt 35-årsjubileum som att ge ur sitt eget.
— operasångare.
Rokokon och ro- Men den största händelsen i detta mantiken voro på ett musernas tempel är att hr A l b e r t R a n f t lyckligt sätt samman- blifvit korad till dess öfverstepräst.
förda vid operans Det varslar kanske om en ny guldålder OPERETTEN " EN VALSDRÖM " PÅ OSCARSTEATERN.
tredje symfoni kon- för vår främsta lyriska scen — och TREDJE AKTENS SLUTSCEN.- FRU MEISSNER, HR ALLUM; sert medels namnen det vore ju glädjande.
Den störste FRÖKEN GRÖNBERG.
S. WULF FOTO.
Mozart, Haydn, V men Chartres.
^^^^^^^^^^^^^a^^^^^^^^^^^^^^^^^^^i V 471T) C^ORDIALE M ^^ odernaste Balparfym.
TilMekligt med en högst två droppa?
på näsduken.
— 114 —
G r u n e r t s konsert är det svårt att undgå att säga något ohöf- ligt.
Fru Grunerts romanssång låter dock höra sig, ty hon har ett starkt temperament och en rätt klangfull mezzo- sopran, som målar i stora drag.
Men hennes man rege- mentsläkaren borde helst undvikit att resa till Stockholm för att sjunga offentligt.
I Köpenhamn skulle han helt säkert blif- vit uthvisslad, här möttes han aktnings- fullt af en publik, som till tre fjärdede- lar bestod af de stockholmska sång- lärarefamilj ernås jungfrur i brokiga ylleblusar, oljiga hår- frisyrer med massiva hornkammar och an- leten, som hela af- tonen afspeglade köksspiselns rodnad.
En ung fröken Greta Lindström Schubert och W e - ber.
De båda först- nämnda represente- rades af symfoni i g- moll och en konsert för violoncell, båda mjuka, läckra och soliga som Watteau- taflor, medan den romantiska stämnin- gen bars upp af en ofullbordad Schubert- symfoni och den praktfulla Friskytts- uvertyren.
— Till en storstads musiklif hör ovillkor- ligen uppträdandet af ett eller annat under- barn, och denna sä- song har nu skänkt oss ett sådant i den lilla 12-åringen Vi- v i e n C h a r t r e s, som med sin violin försatt oss i den nödvändiga häpnaden icke min- dre än tre aftnar.
Det är nästan banalt att säga, att hon sitter inne med teknikens alla konstgrepp, eftersom alla violin- OPERETTEN " EN VALSDRÖM " PÅ OSCARSTEATERN.
SCEN U R F Ö R S T A A K T E N.
s. WULF FOTO.
underbarn tyckas ha kommit till världen med violinen under hakan.
Sedan de gamla herrarne efter konserten fått harbidragit till konsertöfverflödet med en romans- Men här finnes också en välgörande naiv frisk- sin matbit och sin grogg inne på du Nord, afton af halfprivat karaktär.
Helt säkert har hon förutsättningar att bli en ackvisition, vare het i föredraget, ingenting trött och lillgammalt.
knoga de antagligen hem till sig, plocka upp sig hon utbildar sig för konsertsalen eller sce- sina cremonesare ur fodralen och försöka sig på Hennes sätt att spela Bachs Chaconne är bland en bit Bach eller Raff eller hvad det nu kan nen, ty hennes sopran är af en behaglig annat bevis härför.
Jag tycker mig just se våra hederliga Mazér- vara.
Men som Vivien kunna de ej spela.
Och timbre, men behöfver helt naturligt åtskillig gubbar, som genom åren förgäfves sökt komma så m u m l a d e: förbaskade jäntunge!
i ett par skolning, innan den kan göra sig rätt gällande.
ARIEL.
tillrätta med vissa passager i någon Beethovensk repriser, innan de sent omsider krypa till eller Brahmsk kvartett, vara vittne till lilla kojs med Paganinis Moses-fantasi i öronen.
— Viviens lätthet att ta alla halsbrytande hinder.
Om det danska paret fru D a g n y och hr C a r l Sylter och sailer al årets skörd tillhanda- hålles numera i väl- sorterade frukt- och speceriaffärer.
Vid utställningen i Lund I år tillerkände » våra fabrikat högsta utmärkelsen: Guldmedal) Inspector: Prol.
C.
L a g e r h e i m.
A.-B.
LINGON GÖTEBORG OAJ KQKSALMANACK Redigerad af ELISABETH Inneh.
ÖSTMAN af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
POESLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 1 — 7 MARS, 1908.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; färsfylldt selleri med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te med mjuk peppar- kaka.
M i d d a g: Consoumé med ost- beiguet; sJokerrötter med rördt smör; fricandeau på kalf med legymer; ana- naspudding med makaroner.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; falsk sköldpadda; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Köttkroketter med cham- pinjonsås; fruktsoppa.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; havregrynsgröt med mjölk; strömmings- låda med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Fläskkotletter med pressad p o t a t i s; sernlor med mjölk.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; bräckt skinka med äggröra; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Korfkaka med skiradt smör och lingon; körs- bärssoppa med vispad grädde oeh skor- por.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; gröt af hvetekärna med mjölk; sill i nattrock med p o t a t i s; kaffe eller te.
M i d d a g: Ärter med fläsk; ugns- pannkaka med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ugnstekt pannkaka med sylt; mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Kalffrikassé med r i s; chokladkräm med vispad grädde.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; ä g g; kaffe eller t e.
M i d d a g: Italiensk soppa; kromgädda med skiradt smör och pep- parrot samt potatis.
RECEPT.
F ä r s f y l l d t s e l l e r i (f. 6 pers.).
2 stora eller 3 mindre sellerier, 2 lit.
vatten, Va msk.
salt, 2 hg.
oxkött, 1 hg.
kalfkött, V * n S - späck, 2 msk.
stötta skorpor, 1 ägg, 2Va del.
tunn grädde, Vj msk.
salt, Vi tsk.
hvit- peppar, 3 st. fint hackade syltlökar.
T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 g r.)
,.
i del.
buljong.
Beredning: Sellerierna skalas, sköljas väl, påsättas i kokande, saltadt vatten och få koka omkr. 1 tim., eller tills de äro nästan mjuka.
Köttet tvät- tas med en duk doppad i hett vatten, skares i bitar och drifves tillika med späcket 3 ggr genom köttkvarn.
Där- efter tillsättas de s t ö t t a skorporna, det uppvispade ägget samt grädden litet i sänder och färsen arbetas omkr. Va tim.
Den afsmakas noga med kryd- dorna och löken.
E t t lock skares ut i sellerierna, och de urhålkas uppifrån.
De fyllas med färsen, locket pålägges och sellerierna ombindas med bomulls- garn, förut doppadt i h e t t vatten.
Smö- ret brynes i en järnkastrull, sellerierna iläggas och brynas vackert, spädas med buljongen och få sedan sakta steka med t ä t t slutet lock omkring IV2 tim.
De uppläggas på varmt fat, garnet klippes bort och såsen hålles öfver dem.
VARGARDA (Kungl.
Hofleverantör) HAFREGRYN ° HAFREMJÖL Vid beredningen bortslipas icke — såsom ofta sker för att gifva grynen hvitare färg — den gulaktiga, nä- ringsrika proteinhinnan.
Genom bevarande af denna blifver gröten mera nä- ringsrik, finsmakande och fast (ej lös och slemmig).
Obs.
Den extra kvalitén i paketema.
klaras med ägghvita och skrapadt kött.
Consommén upphettas, afsmakas och serveras med pastejer, vindtböjtlar eller strimlor af tryffel och tunga.
O s t b e i g u e t (f. 6 pers.).
50 gr. smör, 70 gr. hvetemjöl, 2 del.
vatten, 35 gr. rifven parmesanost, 2 SLgg.
T i l l k o k n i n g: V * kg.
flottyr, 1 msk.
brännvin.
B e r e d n i n g: Smör och mjöl sam- manfräsas, vattnet tillsättes litet i sän- der, under flitig rörning och smeten 1 får koka, tills den släpper pannan,.
När massan afsvalnat, tillsättas äg- gen, ett i sänder jämte den rifna osten, massan får därefter sjuda, men ej koka.
Flottyren tillsättes med 1 msk.
brännvin för a t t beigueten skall få mindre flottyrsmak.
Den upphettas därefter tills en tunn blå rök stiger upp från ytan.
Af smeten formas runda bullar, så stora som valnötter, hvilka kokas gulbruna i flottyren^ och Consommé (f. 8 pers.).
2 kg.
uppläggas på gråpapper a t t afrinna.
märgpipa, IV2 kg.
kalfhals, 1 höns, F a l s k s k ö l d p a d d a (f. 6 pers.).
2 msk.
smör, 6V2 lit.
efterbuljong, 2 O m e l e t t: 6 1 ägg, G kkp.
gräddmjölk, msk.
salt, 1 morot, 1 purjolök.
B e r e d n i n g: Oxköttet och kalfköt- 1 msk.
mjöl, / 2 tsk.
salt.
T i l l o m e l e t t p a n n a n: 1 msk.
tet t v ä t t a s med en duk doppad i kallt vatten samt skares i bitar.
Benen smör (20 gr.).
H a c h i s p å k a l f: tys k £ - kalf- krossas och nedläggas i den kalla bul- jongen tillika med det sönderskurna stek (rester från onsdag), 2 msk.
smör köttet.
Hönset plockas och ansas på (40 gr.), 2 msk.
mjöl, 5 del.
buljong vanligt sätt, sköljes väl och torkas eller steksås, 1 msk.
franskt vin, salt, samt brynes i smöret och nedlägges i hvitpeppar.
S å s: Itys hg.
smör (skiradt).
buljongen jämte saltet.
När buljongen Beredning: Äggen visvas väl, kokar upp skummas den väl och de ansade rotsakerna iläggas.
Den får där- hvarefter mjölken, mjölet och saltet efter endast småkoka 4 — 5 tim., silas under jämn rörning tillsättas.
En ome- lettpanna smörjes väl och af denna och får stå till följande dag.
Då aftages flottkakan och buljongen smet gräddas 2 omeletter, soni äro fär- — 115.
- diga, då de hafva en vacker ljusbrun färg.
Kalfsteken skåres i fina tärningar, från smöret och mjölet sammanfräsas, spä- des med buljongen, litet i sänder, under flitig rörning och såsen får koka 10 A.-B.
Malmö Kaffekompani.
min.
Köttet ilägges och massan om- röres väl samt afsmakas med franskt H.
M.
K o n u n g e n s Hofleverantör.
vin och kryddorna.
Den ena omeletten uppstjälpes på ett rundt fat, köttstuf.
Magnetiskt f ö r ä d l a d t enligt svenska ningen iitbredes därpå och den andra p a t e n t e t n:o 20016 ä r omeletten lägges öfver stufningen.
Den serveras med skiradt smör.
det b ä s t a, r e n a s t e och d r y g a s t e S e m l o r (12 st.).
Va ^ 1 t.
oskummad mjölk, 1 kg .. hvetemjöl, / 2 hg.
press- jäst, 2 hg.
smör, l 1 / * kkp.
strösocker, 1 ägg, 20 gr. sötmandel, 5 bittermand- s o m finnes i m a r k n a d e n och säljes i lar.
femton olika J a v a b l a n d n i n g a r 1 rikets B e r e d n i n g: Mjölken ljummas och jästen utrores med 1 tsk.
socker och f ö r n ä m s t a Kaffe- ocb Speceriaffärer.
1 kkp.
af mjölken, 750 gr. af mjölet slås i ett djupt fat och den ljumma S å s: IV2 rnsk.
smör (30 gr.), 3 msk.
mjölken tillsättes litet i sänder, under mjöl, spad, saften af Va citron, flitig rörning, jästen nedröres och de- 1 msk.
8 del.
socker, 1 — 2 äggulor.
gen arbetas, tills den blir smidig och B e r e d n i n g: Bringan knäckes på blank, då den sattes a t t jäsa till sin inre sidan och t v ä t t a s med en duk dubbla storlek.
Smöret och sockret doppad i h e t t vatten.
" Vattnet kokas röres tills det blir hvitt och inarbetas upp, bringan ilägges, skummas och sal- i den uppjästa degen, jämte det upp- tas.
Köttet får därefter sakta koka vispade ägget och den skållade samt med t ä t t slutet lock, tills d e t är mört rifna mandeln.
Mera mjöl tillsättes, eller omkr. IV2 tim., då det tages upp om så behÖfves, och degen får åter och skares i för servering lagom stora jäsa till sin dubbla storlek.
Den ar- samt upplägges på karott.
Smör betas därefter på bakbordet och delas bitar mjöl sammanfräsas, spadet till- i 12 delar, af hvilka bakas semlor, och sättes litet i sönder, under flitig rör- som läggas p å väl rengjorda och ning och såsen får koka 10 min., hvar- smorda plåtar.
Då semlorna äro väl den afsmakas med citronsaft och uppjästa, gräddas de i god ugnsvärme efter socker, öisfc tillsattes uppvispade och fyllas med mandelmassa, när de äggulorna och såsen får de sedan endast äro fullkomligt kalla.
sjuda samt hålles öfver köttet, som serveras med ris.
S i l l i n a t t r o c k (f. 6 pers.).
2 stora salta sillar, 1 / i tsk.
hvitpeppar, C h o k l a d k r ä m (f. 6 pers.).
4 del.
2 stora rödlökar, 3 msk.
smör (60 gr.), mjölk, 45 gr. cacaopulver, l 1 / 2 kkp.
1 ark hvitt papper.
B e r e d n i n g: Sillen vattenlägges ett strösocker, 3 ' ågg, 4 del.
tjock grädde, dygn, innan den skall användas.
Skin- 6 blad gelatin, 2 msk.
varmt vatten.
B e r e d n i n g: Mjölken, chokladen, net af dragés och hufvud och stjärt bortskäras.
Den uppskäres i ryggen och sockret och de hela äggen hällas i benet jämte inälfvorna urtagas, hvar- en ksatrull och få under stark visp- efter den sköljes väl.
Den beströs in- ning sjuda öfver elden, tills krämen vändigt med peppar och den skalade är tjock.
Kastrullen aflyftes, och visp- samt i tunna skifvor skurna löken.
Den ningen fortsattes, tills krämen är kall.
hoplägges åter så, a t t den bibehåller Då tillsättes den till h å r d t skum sin form.
Hvarje sill omviras väl med slagna grädden och det sköljda samt ett tyj ' Lrk papper, smordt med 1 msk.
i varmt vatten, upplösta gelatinet.
smör.
Den stekes i smör öfver hastig Krämen hålles i en vattensköljd och eld, tills papperet är brunt.
Sillen sockerbeströdd form och ställes på svalt Då serveras i papperet med stufvad po- ställe a t t stelna omkr. 2 tim. krämen skall stjälpas upp, hälles for- tatis.
men ett ögonblick i varmt vatten.
Den F r i k a s s é p å k a l f (f. 6 pers.).
serveras med mjölk eller vispad grädde.
l 8 / 4 kg.
kalfbringa, 2 lit.
vatten, V-fa msk.
salt.
SOLO-KflFFE JflVfl-KflFFE
SVAR o A den senast införda serien frågor följa * * här nedan svar, och har redaktionen ansett, att det utfästa priset 10 kr denna gäng bör tilldelas signaturen Ebon, för svaret nv 44, hvadxn innehafvaren af denna signatur behagade anmäla sig å vår byrå för beloppets utbekommande.
N:r 29.
Det kan aldrig höra till » god.
ton » a t t vara ovänlig och ohöflig mot någon, vore det än den enklaste tjänst- flicka.
Personer med god ton tacka alltid och säga vänligt godnatt, då husets tjänarinna öppnar tamburdörren för de hemgående gästerna.
Lyser hon dem ned för trapporna och öppnar por- ten, brukas, åtminstone bland herrar, a t t gifva en mindre kontant ersätt- ning för besväret.
Liana.
N: r 30.
Svenska kvinnans nykter- hetssällskap » Hvita Bandet », en gren af W. W:.
C.
T.
U.
(World ' s Woman ' s Chri- stian Temperance Union), emottager som medlem hvarje kvinna, som fyllt 17 å r och som är villig aflägga för- eningens löfte och anmäles af med- lem eller annan känd person.
Löftet: J a g lofvar härmed a t t med Guds hjälp afstå från alla berusande drycker som njutningsmedel samt efter b ä s t a för- måga verka för nykterhet och sed- lighet.
Inträd esafgift en är 50 öre.
Vid dess erläggande erhållas stadgar och medlemskort.
Den årliga afgiften är minst 1 kr.
För verksamheten intres- serade män och kvinnor kunna blifva understödjande medlemmar, 3m de be- t a l a minst 2 kr.
i årsafgift eller er- lägga 20 kr.
en gång för alla.
Förenin- gen har en egen liten tidning som är treflig a t t ha för den, som in- tresserar sig för arbetet.
Den heter » Hvita Bandet » och kan fås på posten för 1:20.
Den utgifves af central- styrelsens ordf. Emma Wretlind.
ön- skas vidare upplysningar så begär stad- garna från ordf. eller redaktionssekre- teraren fröken Ina Högberg, Stock- holm.
Norrkopensis.
N: r 31.
Kokosnötkransar: 213 gram strösocker, 6 äggulor, 213 gram stötta kokosnöt kär nor, 4 matskedar kokos- mjölk, 3 matskedar söt gräddei, 6 [mat- skedar skiradt smör, mjöl.
Arbetas med så litet mjöl .som möjligt till en lös deg, hvaraf man formar små kransar, hvilka gräddas i vanlig varm ugn på mjölade plåtar.
Olga.
— Bra recept å kokosbröd: 2 hg.
kokosmjöl, 2 hg.
strösocker, 2 hela ägg.
Köres en god stund och lägges i små plättar på smorda plåtar.
Norrkopensis.
N: r 32.
Förläng ärmarna på edert lilla barns nattskjortor, sy ihop och forma dem nedtill till en vante, ur hvil- ken hon under n a t t e n ej k a n få ut handen, så upphör hon snart med den fula vanan a t t suga på fingrarne.
Nile.
— Kanske det kunde göra b ä t t r e verkan, om den lillas fingrar bestrokes med någon besk, oskadlig mixtur, t. ex. rabarber droppar, malörtsdroppar el- ler dylikt.
Bäst vore ju a t t genom lydnad ernå önskadt resultat.
Olga.
N: r 33.
Det vore naturligtvis bäst om ni kunde få er tillkommande a t t uppge de böcker, som ni bör läsa; men eftersom han anser er så fullkom- lig, skall jag ge er några råd.
Läs så många böcker ni kan komma öfver, isynnerhet i världs-, litteratur- och konsthistoria.
Läs äfven tidningar och försök a t t s ä t t a er in i dagens brän- nande frågor och fråga er fästman om d e t ni ej förstår.
Gif akt på er fästmans samtal med andra och inlåt er ej på områden, där ni ej är hemma, ty » tiga är bättre än illa tala. » Hvad edra bjudningar angår, finns det en bok, » Hvad fordrar god ton? » (pris 75 öré), i hvilken d e t finns A N N O N S E R skola vara inlämnade till Expeditionen senast fredag för att kunna införas i följande veckas num- mer.
LEDIGA PLATSER EiiisjisSiiÉ- Maiiip många goda vinkar och råd, som ni kan ha mycket n y t t a af.
För öfrigt blir ni snart van vid a t t mottaga stora sällskap i ert hem och då går det som en dans.
Slutligen en förteckning öf- ver en del författare, hvilkas alster ni bör känna t i l l: Shakespeare, Goethe, Schiller, Rousseau, Voltaire, Linné, Tegnér, Runeberg, Topelius, V. Rydberg, Blanche, Heidenstam, Levertin, Strind- berg, Selma Lagerlöf, Tor Hedberg, FrÖding, Per Hallström, Sienkiewicz, Tolstoy, B. von Suttner, Drachmann, Björnson, Ibsen, V. Hugo, Zola, Dumas, Kipling, W. Scott, Dickens, Mark Twain.
Blif nu ej förskräckt för denna långa förteckning; ni kan ju t a det pianissimo.
De flesta böckerna finnas nog i er fästmans bibliotek.
Nu hoppas jag, a t t ni får god n y t t a af d e t t a lilla råd och kommer a t t bereda er fästman en stor öfverraskning och glädje.
F i n bibliophile.
— » Ofullkomlig » har säkert många fÖTutsättningar a t t lyckas i sin sträfvan a t t bli den älskade värdig.
Först och främst själfkännedom och anspråkslös- het och så kärleken, som öfvervinner allt.
Här emellertid några små råd från en medsyster på lifvets inte alltid rosenströdda stig.
Var i ert umgänge alltid enkel och naturlig.
Försök aldrig a t t verka mera än hvad ni ä r!
Kom- mer ett ämne, där ni ej känner er hem- mastadd, på tal, så t i g!
Då blamerar ni er ej, och vinner mera än ni anar.
En » förstående » och intresserad tyst- nad är ofta det svar, som värderas mest.
Är ni tveksam om sällskaps- formen o. d. så gif endas t akt på huru andra, som äro litet mera hem- mastadda i sällskapslifvet, göra — och gör som de.
Eller fråga er man till råds.
Det tycker han alls ej illa om, det kan jag försäkra eder.
Studera de människor som omgifva er, och lär af ldfvet.
Har ni naturlig t a k t och ett godt förstånd, behöfver nog er stig ej bli allt för töraig, därför a t t ni endast äger folkskolebildning.
Hjärtats bildning betyder mer än åttaklassig elementarbildning.
Studera flitigt tidningarna, ej endast nyhets- och följetongsafdelningarne, utan i all synnerhet de uppsatser i skilda ämnen, som nästan alla de stora dagstidningarne innehålla, och som äro i hög grad allmänbildande.
Försök a t t odla er smak genom besök på tafvel- utställningar, konstutställningar o. d. Kläd er enkelt men väl.
Och framför allt, studera er man, hans tycken och smak, var hans goda vän och kamrat, gör hans hem ljust och varmt, och ni skall säkert aldrig plågsamt känna skillnaden mellan hans och er bildning, u t a n bli den lyckligaste lilla hustru i världen.
Ljung.
N: r 34.
Hör efter hos C. W. Lyth, Bryggaregatan 7, Stockholm.
Olga.
_ N: r 35 .. Skulle hon inte kunna få lära något särskildt för a t t kunna bi- draga till sitt uppehälle t. ex. i Ar- betsskolan för l y t t a och vanföra, Norr- tullsgatan 15, I tr. upp.
Ebon.
N:r 36.
Konstväfnad är nog ganska lönande.
I stället för knyppling borde ni slå eder på a t t sy hålsöm., som ju nu är så modernt till allt slsgs linne.
När man genom öfning vunnit en viss färdighet, kan man sy ganska fort och det är ett af de handarbeten hvilka betala sig bäst.
Sätt eder i förbindelse med fröken Augusta Ehrensvärd, Toste- rup (Skåne), kanske kan hon vara villig hjälpa eder afyttra arbeten.
Eljes blefve ni nog af med dem genom a t t lämna prof i Bikupans eller Arbetsmyrans för- säljningslokaler i Stockholm, genom hvilka ni kunde få beställningar.
Olga.
— Konstväfnad och knyppling är nog det som bäst går a t t afyttra.
I de flesta städer brukar finnas en så kal- lad » Bikupa », som emottager sådana arbeten till försäljning mot någon pro- En lärarinna,, kompetent a t t underv.
en 14-årig flicka, enda barnet, i alla vanliga skolämnen samt fullt kunnig i franska och tyska språkens undervisande och talande, ön- skas hösten 1908 i en officers familj på landet.
Svar till » Officersfamilj », Ulfs- torp.
Hushållersk eplatsen k t Strömstads lasarett ledig 1 maj,.
An- sökan jämte betygsafskrifter insändes till direktionen före 1 april.
Lönevillko- r e n: 350 kr.
årlig lön, vivre och bo- stad, 14 dagars semester.
3 månaders ömsesidig uppsägning.
Direktionen.
Barnsköterska.
vision, vanligen 10 proc.
I Norrköping finnes en sådan i affärshuset Pelikan.
Norrkopensis.
N:r 37.
Damfrisering kan ni få lära hos hvUken hårfrisörska scm helst, bäst i större stad.
I Stockholm torde elever mottagas hos herr och fru K. Malm- berg, adr.
Malmskillnads gatan, Stock- holm.
Olga.
N:r 38.
» Orolig mor ».
Sänd gossen till Asgårds Slöjd- och landtbruks- skola i Jämtland, adr.
Tång, och låt honom .stanna där minst 2 år, så är det t r o l i g t, a t t han återkommer till sin mor med arbetsglädje.
Robert MÖrner, skolans rektor.
N:r 39.
Vid Uppsala hospital och asyl emottagas elever, som önska ut- bilda sig i sinnes sjukvård.
Inträdes- villkor: a t t vara frisk, äga god frejd samt vara i åldern 20 — 35 år.
Elev åtnjuter en lön af 20 kr.
i mån.
och allting fritt.
J a g tror eleven skall vara villig tjänstgöra vid rikets hospi- taler om så fordras, men vet det ej be- stämdt.
Elevtiden, 1 år, är nog den kor- taste t i d man kan beräkna för a t t få någorlunda inblick uti nämnda sjuk- vård med alla dess olika former.
Ef- ter ett års fullgod tjänstgöring blir lönen 28 kr.
i mån.
och tjänstekläder, om ni stannar i tjänsten, antingen vid Uppsala eller något annat hospital, ifall ni önskar ombyte.
Ni har ju äfven frihet a t t säga upp, om ni ej önskar fortsätta på anstalt, och hellre ägna er å t privatvård.
Ansökning jämte skol-, frejd- och tjänstebetyg insändas när som helst till öfverläkaren professor F.
Svensson, Hospitalet, Uppsala.
N: r 40.
Köp första häftet af Aloys Hennes pianoskola och följ anvisningar- na där, så går det a t t lära sig noterna på egen hand.
Mari.
N:r 41.
Här gäller som alltid, » för mycket och för litet skämmer allt », lagom är bäst.
Myrten fordrar myc- ket jämn behandling och ständig vård.
Det går ej an a t t ibland glömma bort a t t vattna den och sedan godtgöra d e t t a med nästan ändå skadligare öfver- flöd.
Det är just oriktig vattning, som oftast är orsaken till, a t t myrten går ut.
Enda hjälpen är här omplantering och det måste ske så fort man ser, a t t den vantrifs.
Ganska ofta skall man då finna jorden i krukans botten bestå j&amp;i ett slags lervälling, i hvilken små hvita maskar uppehålla sig och synas må utmärkt.
Har man för mycket ljungjord i jordblandningen händer det, a t t denna vid försummad vattning tor- kar ut, så a t t den ej kan upptaga vattnet, och då vattnas t ä t t och ofta, tills jorden är alldeles genomsur, och det kan man hålla på med tills bladen falla af.
Myrten trifs bäst i god träd- gårdsjord.
Den vill hafva rikligt med ljus men måttligt med sol.
Om som- maren vill den stå svalt, men ljust, och om den flyttas ut i det fria bör den stå kvar i sin kruka.
Sprita ofta öfver den med kylslaget vatten.
Norrkopensis.
N:r 42.
Vänd^eder direkt till » Handar- betets Vänner » i Stockholm, Eör kursen i konstsömnad är afgiften för en må- nad 15 kr., för en eller två följande månader 10 kr.
För kursen i konst- väfnad är afgiften 25 kr.
pr månad.
För a t t bli handarb et s lärarinna borde ni genomgå äfven fröken Lundins slöjd- kurs.
Ni kan ej påräkna mer än ett par hundra kr.
lön, så det är ej mycket a t t bygga på omj ni ej har a n d r a medel, för så vidt ni ej kan få un- dervisa * i flere skolor.
Olga.
N:r 43.
Vanligen använder man vat- tenfärger i tuber eller de s. k. Helios- färgerna.
De blandas med vatten, hvari oxgalla tillsats, men ej för mycket, utan böra hållas torra nog.
Bär oxgalla användes behöfves vanligen ingen pre- parering.
Så långt möjligt är, användas lasurfärger, endast i förgrunden före- kommande partier höjas medelst täck- färger.
På mörkt siden » anlagges » dock med täckfärger och först därefter be- Olga.
N: r 44.
I ett af Iduns föregående nummer inne i de stora spalterna har redaktionen tillkännagifvit, a t t vi skulle skrifva frågor och svar på ett gladare sätt.
Således: Om vistelsen på Mölle.
Nu låter jag först väninnan n:r 1 tala, d. v. s. jag citerar de uppgifter jag fått från henne: » Det är ju bekvämast a t t bo på hotell, när familjen har ett litet barn.
Ty mången S ' XTLS är det ju svårt att komma punktligt till bordet, när man har mera än sig själf a t t ombesörja.
Så beror det ju också på vädret.
Om man önskar lugn, är privatrum a t t före- draga.
Rum bör helst beställas i god tid, kan ju ske skriftligen.
För hel inackordering på hotellet kr.
2:50 pr d a g; priset och sättet för likviden är ju bäst ackordera om vid framkomsten.
Mitt rum var enkelt, men propert, och kostade 1 kr.
pr dygn.
Å hotellen såväl som i privata hus finnas rum till olika priser.
Hotell Oorfitzen och hotell Kullaberg äro billigast.
Dessa båda hade ej höjt sina priser förra året.
Strax intill båda dessa hotell bor en fröken Carin Ahlbeck, som hyr u t rum till sommargäster, mycket propra rum och goda bäddar, som ju är a t t värdera. » Detta var från vänin- nan n:r 1.
Nu l å t a vi n:r 2 t a l a: » På hotell Kullaberg kostade det kr.
3:75 i helpension pr person.
Det blir något, men icke synnerligen billigare för barn.
I villorna eller i de små fiskarstugorna eller privata husen 1 kr.
pr säng om dygnet.
Ställas 2 sängar i rummet är det 2 kr.
Då ätes enskildt på hotellet.
Hotell Kullaberg och hotell Corfitzen nere vid hamnen.
Längre uppåt berget ligga hotell Mölleberg och hotell Elfversson.
Ännu längre upp, halfvägs till » Kullafyr », inbäddade i lummiga skogar, ligger den idylliska » Kullagården », en låg, gammalskånsk halmtäckt byggnad.
De fyra första äro i modern stil med glasverandor etc.s J a, så voro uppgifterna som jag fick.
Förut hade jag hört båda väninnorna högeligen prisa den präktiga luften, naturskönheten samt alla de många trefliga bekantskaperna de gjort, icke minst med trefligt utländskt folk, som gjorde a t t väninnan n: r 1 fick öfva sig präktigt i a t t t a l a tyska med in- födda tyskar.
Ebon.
N: r 4 5.
» Smålandstös » skall skaffa sig Sunlignttvål, den bästa af alla för t v ä t t af till och med de ömtåligaste saker.
Lös upp af tvålen i varmt vat- ten, men stryk ej af tvålen på plag- gen.
Äro de mycket smutsiga skadar det ej att t i l l s ä t t a en matsked ammoniak i vattnet.
I snart 20 år har jag användt denna tvål, och använder den ännu, ehuru jag äfven försökt andra sorter.
Skölj äfven med varmt vatten.
Olga.
N: r 46.
Kära ni, ni skall nog få tiden a t t räcka till, om ni blott vill förenkla allt så mycket som möjligt i ert hem, samt lär husets öfriga med- lemmar a t t hjälpa till.
Så gör jag, som äfven är klen.
J a g har reducerat mina mattor till minsta möjliga, jag har målade golf och korkmattor.
Tidtals lägger jag ned en god del af grejor HUSHÅLLERSKA a t t förestå e t t bättre ungkarlshem erhåller plats 1: a inst.
mars.
Betyg, ref. och foto.
torde med- N, ™o°.S 9 e 6n) 0 / 0g4a - följa ansökan.
Svar märkt » Brukstjän- steman » under adr.
S. Gumselii An- Tinn«ihvrA.
Rtnr ' Vhnlm f. v An och grannlåter.
Blommorna har jag också reducerat.
J a g har visserligen jungfru, men hon är tidtals fri 3 å 4 d a g a r å rad.
Då hjälper min man och mina gossar mig.
Min man eldar om mornarne etc. Min stor© gosse, som är 20 år, hjälper till dels a t t duka af bordet och dels gör han själf i ord- ning med bäddar etc. på sitt rum, som delas af en kamrat, hvilken äfven hjälper till.
Och min lille 11-årige pys är så duktig, så ni kan aldrig tro det.
Helt nyss låg både min store gosse sjuk och därtill min jungfru och då var det den lille 11-åringen, som eldade på store brors rum, sprang ärenden för mig etc.
Den lille gossen har en liten fattig kamrat, som vi » hyddar om. » Den gossen hjälper mig äfven med mycket, fast lian är yngre än min lille gosse.
Ja, ser ni, så gick det syperbt ändå.
Gör ni likaledes.
Förenkling i hemmet, ömsesidig hjälp- samhet, kärlek, endräkt, frid och käns- lan af allas samhörighet, gör a t t allt går lätt, och tiden räcker till allt.
Och last, but not least, a t t allting är ro- ligt I Ebon.
N:r 47.
Den åsyftade skolan är Ås- gårds slöjd- och landtbruksskola i J ä m t - land, adr.
Täng.
Prospekt erhålles från Robert Mörner, skolans föreståndare.
N: r 48.
Det säkraste medlet är hår- rötternas bortbrännande genom ett svagt elektriskt batteri, hvarvid en yt- terst fin nål förenad med den nega- tiva polen, instickes i hårsäcken.
Min- dre säkert är a t t bränna roten med frätmedel t. ex. karbolsyra, hvari en trekantig nål doppas, instickes i hu- den och omvrides.
Det ena som det an- dra måste ske af öfvad person, helst läkare.
För en kortare tid kunna håren bort- skaffas genom frätmedel på huden, så- som en pasta af arsenik och, kalk.
Svaf- velarsenik 2,5 gr., stärkelse.
2,5 och osläckt kalk 15 gr. utröres med vatten till en tunn gröt, som lägges på det hårbevuxna stället under 5 minuter.
Då pastan borttages följa håren med och äro borta för några veckors tid.
Handsvett kan något hjälpas genom instrykning af någon aromatisk t i n k t u r t. ex. Myrrha- tinktur 10 delar, kina- tinktur 10 delar, eau de cologne 80 delar eller lavendelsprit.
Vissa invär- tes medel t. ex. atropin hafva ock en tillfällig verkan, men böra icke längre tid brukas.
Norrkopensis.
N: r 49.
Det är ju genom kortens utskickande ni underrättar edra vän- ner om " förlofningen — for st efter d e t de erhållit del af denna, kunna de ha anledning framföra sina lyckönskningar.
Olga.
rTrrÖO.
» En husmoder » bör blifva med- lem af Kvinnornas andelsförening Sven- ska Hem i Stockholm.
Medlemmarne erhålla där goda varor till billigt pris och så när året är slut delas den vinst, som uppstår, emellan dem.
I fjol blef det IVa proc.
vinstutdelning under för- s t a half året.
Denna utdelning var ju ej så stor, men » något » är bättre än » intet » och vi hoppas a t t d e t blir större vinst år efter år.
J u större föreningen blir, d. v. s. ju fler medlemmar, desto större blir säkerligen vinsten.
Priset å varorna är detsamma, om man köper- mycket eller litet, men bor man på landet, får man varorna sig tillsända fraktfritt, om man tar för minst 50 kr.
på en gång.
För a t t blifva medlem i föreningen måste man köpa min st en andel å 20 kr., hvilken kan be- talas mjcfli 2 kr.
pr månad, om man ej vill betala allt på en gång.
Endast medlemmar af föreningen h a r ä t t a t t handla af Svenska Hem, men d e t t a får ske redan efter första inbetalningen.
Pengarne, som man satt in i affären.
d. v. s. det man betalt för andel och hvilka beräntas med 4 proc.
år- ligen, kan man få tillbaka, om man önskar utgå ur föreningen.
Mor Betty.
vänd därför redan från barndomen h. Korrespondent- och sekreterarens finnes vid mekanisk verkstad för vaken och driftig dam, kunnig i stenografi, maskinskrifning och svenska, tyska o. engelska språken.
Tillträde hälst ge- nast.
Betyg, ref. och löneanspråk torde sändas i bref märkt » K.
S. Norrland », under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
EN skicklig kokerska, villig, proper och ordentlig, med goda rekommendationer, får plats nu genast eller i april i liten familj.
Svar med betygsafskrifter och hälst fotografi torde sändas till » S.
B. A. », Lund p. r.
Ordentlig och pålitlig barnsköterska, som äger förmåga a t t handleda fem barn i ålder 2 till 11 år, erhåller genast eller till den 24 april plats mot hög med företräde for person, som kungöres ledig a t t tillträdas den 1 nästa lon, tjänstgjort å barnsjukhus.
Betygsaf- Lärarinna, april.
Lön 600 kr.
jämte fritt vivre skrifter, åtföljdt af fotografi, torde sän- som genomgått Handarb.
Vänners teo- och husrum å epidemisjukstugan, dess- das till disponent C G. Schultz, Hel- retiska och fröken Brunzons prakt kur- singborg.
ser i väfning samt kunnig i glansstrykn.
utom bidrager staden med 25 kr.
år- önskar plats som biträdande lärarinna.
ligen t i l l pensionsafgift.
Kompetens- Diakonissa, Goda betyg och rek.
Svar emotses villkor: hafva genomgått af Kungl.
frisk till kropp och själ och väl vitsor- tacksamt till » Lärarinna 07 », rmder adr.
hälst från likartad föregående S. Gumxelii Annonsbyrå, Stocknolm f. M:t godkänd sjuksköterskeskola och en dad, verksamhet, erhåller anställning å Gelli- månads tjänstgöring å större epidemi- vare^ Malmberg för a t t biträda den v. b. sjukhus.
Ansökningar ingifvas till enskilda välgörenheten vid de fattigas I tjänstemannahem, två personers hus- Sthlms närhet, får bildad hus- Hälsovårdsnämnden i Vänersborg före d. understödjande och vård.
Hänvändelse håll, till Gellivare Malmfälts kontor, Malm- hållsvan flicka plats.
Nya Inack.-Byrån, 10 mars 1908.
Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
berget.
i Vänersborg gagnas lasurfärger.
Sidenet bör spännas i ram eller på papp.
Under sidenet lägges, då papp användes, hvifct läsk- papper.
Tunnare sorter, gaze, krepé o. s. v. böra gärna först med en bred pensel bestrykas med vispad Hgg- hvita eller gummilösning, lösningen må- ste dock vara tunn.
NaturUgen spän- nes sidenet först.
Man bör vara spar- sam med färgerna, och hvarje detalj göres färdig med ens, ty en eftermål- ning kan lätt förstöra det hela.
Pre- numerera på » Konstslöjden i hemmet », som innehåller mönster å dylika ar- beten och äfven anvisning om arbets- sätt.
Vill minnas, a t t man som pre- numerant af tidningen kostnadsfritt er- håller råd och svar å förfrågningar, ställda till redaktionen — fröknarna G. och A. Meukow.
Prenumeration kan skle å post eller i bokhandeln.
— 116 — tidigaste barndomen!
blir till nästa läsår plats ledig för lärarinna med undervisningsskyldighet i matematik och fysisk på högre sta- diet samt i något af ämnena sven- ska, historia eller geografi på mellan- stadiet.
Lön 1,500 eller 1,600 kr., be- roende på kompetens.
Pensionsbidrag.
Ansökningar insändas före den 20 mars till skolans föreståndarinnor.
BÄTTRE 25 års flicka, kunnig i mat- lagn.
och bakning samt villig sköta köket på egen hand, utom skurning, önskas 1 mars.
Familjemedlem.
Svar med- betyg och lönepret.
till fru San- dahl, Strömgatan 1, Nyköping.
Plats finnes ledig nu eller senare för fullt pålitlig per- son, a t t sköta 2 flickor, den ena 5 år, den andra några månader.
Svar BILDAD flicka, rask och duglig samt till fru Carl Wilhelmson, Sveagatan något kunnig i matlagning och enkel 27, Göteborg.
somnad och som vill med jungfrun dela alla i e t t ' b ä t t r e hem förekom- mande göromål kan få plats i ämbets- mannafamilj.
Blir ansedd såsom med- skicklig i klädsömnad samt försedd med lem af familjen.
Svar åtföljdt af rek., bästa rekommendationer erhåller fördel- foto.
och uppgift om löneanspråk till aktig plats om betyg sändes till » Red- » Hem », Lund p. r. bar », Iduns exp.
Kammarjungfru,
