# ID: svediakorp-per1813
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,825
# sentences: 1,106
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N: R 8 (1103) ET ÄR ICKE länge sedan tid- ningarna förtaide om en svensk fru, som sedan barnen flugit ur boet och hon kunde disponera sin tid, be- slutit sig för att anlägga en sepa- ratorfabrik i större skala.
Icke långt därefter finna vi plötsligt, att en präst- fru från Dalarna, närmare bestämdt fru Kerstin Öström i Siljansnäs, gör en uppfinning, hvilket i och för sig icke behöfver vara så märkvärdigt, skaffar patent, heller icke så märkvärdigt, och FRU — här kommer det underbara — säljer det för en imponerande summa.
Upp- finningen är en disk- och torkmaskin för hemmet, en s. k. diskseparator, och liksom den är gjord af en kvinna, måste man nog, för att till fullo upp- skatta dess värde, vara kvinna och ha stått vid diskbaljan.
Har man erfarit dessa bägge sensa- tioner, känner man det djupt.
Det är inte så lustigt att vara kvinna alltid, inte heller att diska, inte heller alltid att vara hvad som helst och äta på tallrikar, som diskats för hand på D det gamla maneret När man så här ser sig nödsakad att koncentrera sina tankar kring diskning, börjar man se syner.
Man ser disk- nötta händer med röd och sargad hud, man ser sig själf med uppkaflade ärmar och hop- bitna läppar, lutad öfver en grumlig diskbalja, man minnes hurusom i ett större hushåll disk är liksom synd och damm — efterhängset, aldrig att bli af med, tröstlöst och tidsödande.
Allt detta måste man först besinna för att fullt och helt kunna uppskatta värdet af en maskin, som på en gång diskar och torkar vår disk ren och klarblank, utan att vi behöfva söla våra händer eller handdukar därmed.
Det låter som ett skämt, men är det inte, och så här T O R S D A G E N D E N 20 FEBRUARI 1908.
21:STA ARG.
ligt förljudande betalat fru Öström en summa af ej mindre än 240,000 kr., hvarjämte hon tillförsäkrats en årlig royalty.
Det är tydligt, ätt köparen ämnar starta eh i affär af Vid- sträckta dimensioner, och man har därför all anledning att anta, att disk- separatorn snart allmänt skall komma ut i rörelsen, betingande ett så moderat pris.
att det ej behöfver afskräcka från inköp.
Fru Öström, som nu för all framtid: knutit sitt namn vid denna gåfvä till K E R S T I N ÖSTRÖM, D I S K S E P A R A T O R N S U P P F I N N A R E.
hemmen, är född år 1855 i Karlstad T och har uppfostrats i ett strängt och arbetsamt går det till, enligt fru Öströms egen beskrifning: De orena kärlen placeras i den cylinderfor- borgarhem, där hon från tidigaste ungdomen made apparaten och bringas genom en vef- fick vänja sig vid allehanda arbeten i slöjd, anordning att rotera.
De påspolas därvid först snickeri, arbetsritning och t. o. m. lägga hand med varmt vatten, sedan med sodalösning och vid jordbruket.
I tre år var hon sålunda in- sist med sköljvatten.
Torkningen sker slut- spektor vid sin faders gård i Seffle.
År 1887 ligen genom ökad rotation.
Genom denna lilla gifte hon sig och har nu i många år varit bo- nätta apparat får man arbetet fort och väl ut- satt i Siljansnäs.
I den vackra prästgården fördt samt tillgodoser alla hygienens kraf.
hade hön i flere år en mycket besökt husmo- Den har också af skickliga ingerjörer karak- ders- och arbetsskola, närmare skildrad i nr 23 i Idun för år 1900.
Sjukdom tvingade täriserats med de mycket sägande epiteten: " ny, henne att nedlägga densamma, men en erfa- genialisk-och effektiv. "
Att uppfinningen också kommer att få prak- renhet, hon under de gångna åren gjort, den tisk betydelse och bli till nytta litet hvarstans af de stora och ständiga diskarnas plåga, i hemmen i alla land, därför kommer en i Lon- kom henne att under den påtvungna overk^ samheten grubbla på möjligheten att konstruera don etablerad svensk affärsman, Oscar Andre ' n en diskmaskin.
Återställd till hälsan, har hon att sörja.
Herr Andrén, som är en ung, energisk göteborgare, sedan några år tillbaka chef för nu gjort verklighet af tanken med det ståt- en affär i London, besökte under en af sina liga resultat, som här ofvah beskrifvits.
resor i Sverige Siljansnäs och tog del af upp- tinningen, och inom kort var saken afgjord.
För patent- och tillverkningsrätten för England Glöm ej att använda välgören- och dess kolonier samt förköpsrätt för upp- finningen i andra land har firman Andrén en- hetsmärkena på Edra skrifvelser!
har med ett ifrigt barn, då det klättrar upp i hennes knä utan att akta högtidsdräktens oskrynklade siden.
Med den klara luften, som dallrar öfver de blå bergen, ville jag vara vän och med den blänkande solen och de vackra stjärnorna.
Ty det synes mig ofta, som om de döda tingen skulle känna och lida med de lefvande.
Ej är skrankan mellan dem och oss så stor, som män- niskorna tro.
* Selma Lagerlöf: Nils Hoi- ' gerssons underbara resa * L IKSOM I DEN enskildes så inträffa ju i folkens lif vårtider, nydaningstider.
Un- der dessa blir det oftast en stark och rik dik- tarpersonlighet beskärdt att sjunga om allt det nya, underbara, som rör sig i folksjälen.
Och så springer folksången fram.
Vår folksång vänta vi ännu på, men i stället ha vi fått ett prosaepos om vårt land, som intet annat land torde äga motstycke till — nämligen Selma Lagerlöfs " Nils Holgersson ".
Det är några strofer ur en hyllningsdikt till " Vårt lands " författare af den unge finske skal- den Procopé, som rinna en i sinnet, när man läser den boken: Fredrik Vetterlund: Djupa blå, " Då brusade en ton i rymden, buren af nyväckt rnorgonfläkt från strand till strand — — Och alla dimmor brusto efter hand, och alla sjöar fingo glittervågor, och vaknadt stod ett sommarfagert land.
Och då — som svaret på miljoner frågor ljöd skogens morgonhymn: Vårt land!
Vårt land!
Vårt land!
Ja, det blef vårt i samma stund som siarn hänförd nämnde lystringsorden — — — * Ty liksom Runeberg i viss mening gaf Suomis land åt det finska folket, så har Selma La- gerlöf gifvit de svenska barnen, den svenska ungdomen Sveriges land.
Inte ens den yppersta geografiundervisning, understödd af alla den moderna pedagogikens hjälpmedel, bygger nämligen upp en sådan bild af landet i barnens fantasi som den boken.
Tänk bara på skildringen af Vättern och lan- det däromkring!
* Här såg landet ut, som om det skulle ha blifvit utformadt med största kärlek och omsorg.
Åt det hållet syntes idel vackra berg, mjuka dalar och sling- rande åar ända fram till den stora sjön Vättern, som låg isfri och skinande klar och lyste, som om den inte vore fylld med vatten, utan med blått Jjus.
Det var jäst Vättern, som gjorde det så vackert att se mot narr, därför att det såg ut som om ett blått skimmer hade stigit upp från sjön och bredt ut sig också öfver land.
Lundar och höjder och taken och spirorna af Jönköpings stad, som skymtade fram på Vätterstranden, lågo omsvepta af ljust blått, som smekte ögat. "
Och tänk på kapitlet om Det vandrande lan- •det i senare delen!
Man blir ju ett med dem - alla, örter, träd och djur, som följa Nils Hol- •gersson på hans vandring mot norr, hvilken iedes af ingen mindre än solen själf, som " rul- lade framåt vägen som ett stort, lysande huf- vud med hår af mångfärgade strålar och ett ansikte, som sken af munterhet och godhet ".
Alla förstå, hvart solen vill föra dem — " upp till Lappland för att strida mot den stora förstenaren. "
Småningom blifva emellertid en hel del af vandrarna betänksamt stående.
" Det stora bokträdet stannade, rådjuret och hveleståndet iklefvo fram vid vägkanten och likaledes björn- bärsbuskarna, de stora gula smörbollarna, ka- stanjerna och rapphönorna. "
Det dröjde inte länge, innan äfven eken stannade.
" Hon fruktar den stora förstenaren, " sade en ung, ljus björk, som gick framåt så glad och käck, att det var en lust att se.
På samma sätt gick det slutligen med alla de andra vandringskamraterna, äppleträdet, körsbärsträdet, hafren, rågen, kornet och blå- bärsriset, ja inte ens den modiga unga björken vågade trotsa den stora förstenaren — det va ' diga trollet med kropp af is, hår af istappar och mantel af snö.
Det blef bara Nils Holgersson, som följde solen in i odjurets rike.
Hur många gånger under läsningen af denna Hvad är i.
DET DJUPA blåa öfver skogens bryn det enda är som döfvar dolda kval och lockar med sin fjärran renhets syn.
En enslig landsväg genom trädens sal går snörrät fram.
Med gyllne glans på hyn augustidagen lyser, hög men sval.
— — Det var ej mer.
Men detta minne ger så mycken smärta just, att nu jag ser det bli till skönhets fjärran himlasyn.
II.
Jag sträcker mina armar ut mot dig du gyllne djupa eftermiddagshvalf med all din rymd af sommar och af dröm!
Ditt tomma blå har varit hem för sagor för mig, rätt ofta djupare än lifvets; din glans gaf alltid högtid åt min själ, helt visst en högtid, fylld af smärtsam längtan ibland, mot något som jag icke visste, som gjorde bröstet allt för fullt.
Jag ser: du lyser mot min hembygds sommarhaf så ljust, så fullt af västerrymdens toning, och lyser strandens mörkgrönt gyllne granar och står däröfver som ett mörkblått haf att helt försjunka i och varda borta, du gyllne, djupa eftermiddagshvalf med all din rymd af sommar och af dröm!
bok lägger man icke ned den, så gripen af rikedomen på uppslag och idéer, att man måste högt fråga: Hur har hon kunnat?
Har man troget och hängifvet följt Selma Lagerlöf ända från Gösta Berlings saga, finner man emellertid genast en förklaringsgrund: ingen kan älska naturen mer än hon.
Hur öm och varm ljuder ej hennes stämma, när hon i kapitlet Torkan i Gösta Berlings saga talar om de döda tingen!
" Om döda ting älska, om jord och vatten skilja vänner från fiender, ville jag gärna äga deras kätlek.
Jag ville, att den gröna jorden ej kände mina steg som en tung börda.
Jag ville, att hon gärna förläte, att hon för min skull såras med plog och harf, och att hon villigt öppnade sig för min döda kropp.
Och jag ville, att vågen, hvars blanka spegel sönderslås af mina åror, hade samma tålamod med mig som en mor ^ f Men hvarken Selma Lagerlöfs kärlek till alla ting i naturen eller hennes snille räcker till att förklara ypperligheten i skildringarna.
De hade aldrig blifvit, hvad de äro, om de ej föregåtts af ett grundligt, planmässigt studium af landet genom resor och genom samman- förande och ordnande af material från många olika håll.
Här har krafts ett intensivt arbete.
Och jag vet ej, om icke den varma tack- samhet och vördnad jag känner inför förfat- tarinnan, sedan jag läst boken i dess helhet, djupast bottnar i känslan af den etiska storhet hon synes mig lägga i dagen just genom detta sitt ärliga, samvetsgranna arbete.
I ett bref till en norsk författarinna skref Selma Lagerlöf för några år sedan: " Det är en sak, som alldeles särskildt gladt mig i ert föredrag, och det är detta, att ni tycker, att jag under dessa åren, som j a g varit författare, har utfört ett flitigt, ansträngande arbete. "
Och hon tillägger: " Det gläder mig, därför att jag tycker det är karaktärens största prydnad att kunna arbeta. "
Mer än någon af Selma Lagerlöfs andra böcker lär Nils Holgersson en förstå, hvilket allvar det ligger bakom de or- den.
Och hvilken ödmjukhet — det är dock Gösta Berlings, En herrgårdssägens och Jerusa- lems författarinna, som yttrat dem!
Neka kan jag inte, att det i mitt tycke är med skildringarna af naturen, växterna och djuren hon nått längst i Nils Holgersson.
Människorna gripa mig mindre i den boken.
En och annan finns det ju, som man älskar att tänka tillbaka på och åter och åter läsa om — den gamla bondkvinnan och Åsa och lille Matts t. ex.
Öfver alla dessa tre, den gamla ensamma bondkvinnan och de små en- samma barnen, hvilar den.
karaktärens enkelhet, kraft och allvar, som man lärt sig älska i flera af hennes diktarskapelser.
Det är det bästa, sundaste i svensk karaktär och svenskt kynne, som träder oss tillmötes i Åsa, där hon står inför disponenten och ber honom, att hon måtte få begrafva lille Matts så, som hon vill det.
" Då lyfte disponenten blicken cch såg Åsa gås- piga in i ögonen.
Han mätte henne och vägde henne, som den måste kunna, som har många människor un- der sig.
Han tänkte på att hon hade gått igenom det att mista hem och föräldrar och syskon, men hon stod där obruten ännu, och det skulle nog bli en präktig människa af henne.
Men han blef rädd för att lägga ökad tyngd på den börda, som hon hade att bära, för det kunde ju hända, att det blefve det halmstrået, som knäckte henne.
Han förstod, hvad det ville säga, att hon hade kommit för att tala med honom.
Hon hade nog älskat den brodern mer än allt annat.
Det gick inte an att möta en sådan kärlek med ett afslag.
" Du får väl ha det, som du vill då, " sade han därför.
Hur på ett helt annat sätt kära och för- troliga skola ej de svenska älfvarnas, fjällarnas och bygdernas namn blifva det unga släkte, som mött dem i Nils Holgerssons saga!
Och huru stark skall ej deras längtan blifva att få se mer och mer af detta land.
Kallt och främmande kan det ju ej vara att komma till någon vrå i det landet.
Ty hvar de färdas fram, på Skånes vida slätter, på Ölands en samma alfvar, i den sköna lustgården Sö- dermanland, vid Siljans stränder och i de lappska fjällen, är sagan och sägnen före dem.
En härlig diktargärning är det att öfver hela sitt land ha strött minnets fagraste blomster.
M.
L. GAGNER.
Namnet " Victoria " i en damkänga är en borgen lör bästa mate- rial och arbete intill minsta detalj.
Victoria kängor äro oklanderligt välsittande — och af förnäm elegans.
Försäljes i finare skoaffärer öfverallt och tillverkas af LUDVIG TRAUGOTT, STOCKHOLM.
• ' • •• — ^^1 bragte sin mesta tid med att sitta uppkrupen var van att lefva sitt inåtvända lif för sig " i den stora korgstolen bredvid hans arbetsbord, själf, nästan oberörd af allt, som försiggick omkring henne.
Då det led fram på dagen, Berättelse af Ernst Lundquist.
där hon alltid suttit, tyst som en liten råtta, med sitt handarbete, medan han skref.
Där tog äfven hon upp litet kallmat, som hon fört ET VAR längesedan läste hon nu i hans böcker, som hon dock ej med sig i ett papper, och åt med frånvarande Ernst Landquists fin- skurna penna framträdde förstod mycket af, höll långa, stumma dialoger min.
På den grafplats, som låg vid sidan om hennes, gick det muntert till; där intog en med något novellistiskt al- med den lilla gipsbysten af honom, som stod ster.
Då han na, som till- på en väggkonsol, eller slöt ögonen och drömde talrik familj sin frukost under flitigt pokule- fällig hvila jrän sin flitiga om gamla dagar framlefda i hans skugga, nästan rande och högljudt p r a t; det var visst inflyt- verksamhet som tolkare af modern främmande i hans kroppsvärme, eller om framtiden, helst tade napolitanare, det hördes på brytningen.
skönlitteratur, återtar sin om den stora dagen, då hennes besparingar * Efter frukosten blef det stilla en stund, me- diktargärning, vänder sig skulle uppgå till en så stor summa, att hon dan man smälte maten, men så kom vinflascon hans fantasi mot Italien, för den kunde låta resa en bronsbyst af fadern fram igen, och rätt som det var hörde Vittoria det land, som ligger hans hjärta sä nära och frän — inte en staty, ty det kunde hon p.ldrig få familjefadern sjunga med tjock och falsk tenor: hvilket han förr hämtat råd med, och icke i Rom, ty det voro de " Hvem vet, om i andra världen motiv till sin diktning.
otacksamma romarne ej värda, utan i Riverolo vi se hvarandra?
på det lilla torget framför huset, där han först Hvem vet, om i andra världen skådat dagens ljus.
Hon hade aldrig varit i det finns ostenor? "
Å VINCENZO SERRA afled i Rom i bör- Riverolo, men hon tyckte sig känna till hvarje jan af åttiotalet, blef han med stor hög- gata, hvarje liten vrå där, så ofta hade fadern Och hustrun och de halfvuxna barnen stämde in.
Men Vittoria kände ingen plåga; som född tidlighet begrafd på statens bekostnad, kung talat om sin barndoms stad — hon kände till Umberto sände en praktfull krans till hans terrassen framför kyrkan San Maurizio, där piemontesiska var hon van att kallt förakta kista, och drottning Margherita skickade ett han suttit på muren framför den praktfulla ut- och göra sig döf för syditalienarnes vanartiga sikten och med ögon, andedräkt och alla sin- stim.
egenhändigt skrifvet kondoleansbref till hans Då det skymde på och vaxljusen brunnit efterlefvande dotter.
Den aflidne hade två nen först insupit kärleken till sitt härliga land; hon kände till det gamla utrymda klostret, ned, bröt hon upp, ty hon ville komma tidigt gånger varit det förenade Italiens finansmi- * nister och som sådan åstadkommit det under- där han gått i folkskola, gränden, där han från kyrkogården, innan folklifvet i de om- verket att statskassan kunnat uppvisa ett litet spelat boccia med sina kamrater.
.
.
Å, hon gifvande ruskiga kvarteren blef alltför brokigt.
öfverskott; det var mera detta, som gjort hans skulle se den staden en gång, den underbara Hon böjde sig ned öfver porträttet, kysste det namn berömdt, än det oerhörda arbete han dag, då täckelset föll från de ädla bronsdra- och följde därefter med strömmen mot ut- nedlagt på sin svåra uppgift eller de verkligt gen, och då skulle hon ej vara skygg att visa gången.
Det var en trolsk stämning: ett blått genialiska idéer, som myllrat bakom hans höga, sig för tusentals människor, så puckelryggig mörker, hvasst genomskuret af de dallrande bleka panna och hvilkas omsättande i handling hon var.
.
.
och visserligen var hon nästan ljuslågor, som strålade öfverallt i detta skulp- för landets nytta kommit hans resliga gestalt dvärginna, men den dagen skulle hon växa turmuseum i fria luften.
Utanför porten tog att böjas i förtid och hans lifstråd att brista och bära sitt hufvud så rakt och stolt som hon en åkardroska för att fara hem.
Hela planen utanför Campo Verano och alla vägar af för stark spänning.
Till och med de libe- någon kvinna i hela Italien.
voro belamrade med väntande eller ankom- rala tidningarna, som bekämpat honom allra Men ännu hade hon icke råd att realisera mande åkdon, och trottoarerna voro fullpackade skoningslösast, erkände i sina nekrologer, att sin dröm.
med människor, S. Lorenzokvarterets proletärer, han varit typen för en man af heder.
Och så inträffade något, som gaf hela hennes som ville åse hemfärden från kyrkogården och Det visade sig bland annat däri, att han, lif en ny riktning och gjorde slut på alla dröm- möjligen snappa till sig en eller annan slant.
som handskats med miljoner, endast lämnade mar.
Vittorias färd gick långsamt i början, men en blygsam liten förmögenhet efter sig, och Det var en andra november, de dödas dag, den var till största delen hopspard af hans och hon hade alltsedan morgonen varit ute på snart blef det litet friare utrymme på gatan, och hästen föll in i raskt traf.
Stoj och sorl anspråkslösa årslöner som professor i national- kyrkogården hos sin far.
Det var så vackert ekonomi vid Roms universitet.
Aldrig, ej ens ute på Campo Verano i dag; grafkapellen och rådde öfverallt.
Plötsligt skar ett gällt skrik under sin ministertid, hade han fört något kost- marmormonumenten skimrade som snö under genom larmet, vagnen vek sig åt sidan, som sammare lif eller ens haft någon tanke på att den hvita hösthimlen och i det hvita solskenet; om den gått öfver något mjukt, och tvärstan- representera; det omöjliggjordes dessutom af, statyerna vadade, drunknade i blommor, ett nade sedan, hejdad af beskäftiga armar.
Under det infernaliska skrän, som om gaf; att han var änkling sedan många år tillbaka haf af rosor och chrysantemum, som börjat och att hans enkla hem förestods af dottern, svalla in genom portarna redan tidigt i morse.
henne, förstod Vittoria knappt hvad som händt^ den puckelryggiga, hälft folkskygga signorina Från de rikas grafkapell, där mässor höllos förr än ursinniga megäror sträckte hotande- Vittoria — hon bar detta namn efter det nya hela dagen, strömmade rökelseskyar och ett knytnäfvar emot henne och visade på en liten Italiens förste konung, som stått fadder åt starkt sken af vaxljus, och äfven på de fat- sanslös, blodig gosse, som en poliskonstapel henne.
Under hela den tid Vincenzo Serra tigas grafvar brunno lyktor eller ljus, ibland höll på sina armar tätt bredvid vagnen.
H e a - lefvat i Rom, hade han bott i en tarflig lä- endast ett vaxljus, nedstucket i jorden.
Det nes droska hade kört Öfver ett barn!
genhet på fyra rum fem trappor upp i ett hus hela var som en rosenbädd, gnistrande af tusen Folkmassan lugnade sig genast, då Vittoria vid via del Tritone, hvilket inspirerade en ut- lysmaskar.
Vittoria hade sin graf litet aflägset, förklarade, att hon skulle ta den skadade ländsk diplomat till den kvickheten: " Monsieur i de nyare kvarteren; det var visserligen me- gossen med sig till sitt hem och skaffa honom le ministre loge au premier en descendant du ciel. "
ningen, att där skulle resas ett monument på nödig vård där.
Men hon behöfde någonting Där dog han också midt under en ministerkris, statens bekostnad, men ännu så länge täcktes att svepa in honom i, så att han ej blodade just som han stod i begrepp att öfvertaga den endast af en liggande marmorhäll, prydd ned vagnen.
En kvinna var genast beredd finansportföljen för tredje gången.
med en stor glasförsedd fotografi af Vincenzo att sälja sin gamla trasiga sjal för tio lire, och inlindad i den och med Vittorias näsduk I några veckor talades det mycket om honom Serra.
knuten om sitt blödande hufvud, lyftes gossen i landet.
En tidning föreslog, att man skulle Vittoria utbytte den vissnade kransen mot upp i vagnen bredvid henne.
Hon gaf polis- resa hans staty i Rom, men däraf blef ingen- den friska, som hon fört med sig, och tände ting, man hade inga pengar till sådana impro- vaxljusen i stakarna, som stodo vid hällens konstapeln sin adress, så att den lilles an- duktiva ändamål just då, och sedan föll hela öfre kant, inbäddade i buxbom och rosor: de höriga kunde veta, hvar de skulle söka honom, tanken i glömska.
Däremot blef en gata upp- brunno så stilla och vackert, ty det fanns icke och så fick droskan åter sätta sig i rörelse, kallad efter honom i Riverolo, den lilla piemon- en vindfläkt i luften.
För Vittoria var det följd af folkmassans hurrarop, ty vid åsynen tesiska stad, där han var född.
ingen religiös mening med dessa vaxljus, ty af pengarna hade stämningen slagit om.
Efteråt kom Vittoria att tänka på, att det Man kunde icke säga, att hans dotter också hon var ingen troende katolik, hon var rar- blef glömd, ty hon hade aldrig funnits till i mast spencerian liksom fadern varit; men han kanske varit klokare att föra barnet till ett det romerska medvetandet.
Det var endast hade alltid tyckt så mycket om ljus och blom- sjukhus, men hon var nu en sådan opraktisk få, som visste af, att Vincenzo Serra hade en mor, och därför skulle han i dag ha riktigt varelse och ovan att reda sig i hvardagslifvets dotter, som vid faderns död redan var öfver många.
Hon satte sig på marmorskifvans kant, trångmål.
Lyckligtvis bodde det en fältskär i samma hus som hon, och han blef genast trettio år.
Hon bodde emellertid kvar i den betraktade porträttet och talade halfhögt med lilla våningen vid via del Tritone, där allt var det; man kunde nästan tro, att hon bad.
De tillkallad och bar gossen uppför de fem trap- sig fullkomligt likt som i faderns lifstid: icke tusentals människor, som fyllde kyrkogården porna.
en möbel, icke en bok, icke ett papper hade och som redan börjat intaga sin medförda (Forts.) ändrat plats, sedan han gick bort.
Hon till- frukost på grafvarna, störde henne icke; hon Madonnabilden » D D Sveriges på en gång elegan- taste och mest användbara modejournal för hemmen. '
Iduns Modellkatalog Oumbärlig för alla söm ' merskor och alla hem. '
' * Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Koloreradt omslag.
Prenumerationspris 2.20 för helt år - 60 öre pr häfte.
M n 3&lt;- +iA - .++ *. *. » *.
« * ~. »., .. ~ IN U ar tid a t t p r e n u m e r e r a.
* § * ^ — 93 — - ^ * * &lt;= s * = *
D^gJ LÖRDAGS föllo de sista skymmande ställningarna från fa- saden, och de hvita teatermurarne visade för första gången sin verkliga arkitektur i den härliga ekebergsmarmorn.
På sock- larne utanför kolonnaden drömde Poesien och deklamerade Dra- matiken i de guldglänsande Borjesonska skulpturgrupperna, nyss ditställda af seniga arbetarhänder, då vi, pressens män, frampå förmiddagen strömmade in i vestibulen.
Det ligger en viss charme i att för första gången inträda i en sedan några timmar färdigvorden byggnad, som skall bli ett hem för den stora dramatiska konsten.
Ännu ha hvarken publik eller kritik suttit i salongen och lyssnat till dikten på scenen, ännu är foajéns marmor skinande, som då den bändes lös ur brottet i något af Hellas ' berg, och ännu är teaterluften, denna kvalmiga och berusande atmosfär, oberörd af intrigens osynliga, men giftiga mikrober.
I vestibulen, som uppbäres af präktiga porfyrpelare, fångas ögat genast af fondväggens stora målning, " Landskap med parkmotiv ", af Oscar Björck.
För våra läsare är den icke all- deles obekant, ty en detalj af duken, tagen då konstnären höll på med densamma, fanns afbildad i Idun n:r 3 för i år.
" Tragedien " och " Komedien ", två bronsstatyer af respek- tive Theodor Lundberg och Gusten Lindberg fullborda här den I konstnärliga ningen.
Vi vika af till vän- ster, skynda upp för ett par halftrappor och be- finna oss i parkettkorri- doren, där en Moliérebyst kommer oss att tänka på den scenkonstens tradition, som vi sakna.
Här är publikens foajé, härlig i sin grekiska marmor — hvit med svarta strimmor — och dekorativa bronsbeslag, som bilda rundt om löpande friser.
Friherre Cederströms tafla, " Gustaf III på scenen ", de- korerar ena långväggen, medan de båda kortväggarnas loggior ha fått lyckade prydnader, be- stående af landskap af Alfr.
Bergström och G. Kallstenius.
Af dessa tar den förres tafla pri- set genom motivets älskvärdhet och färgbehandlingens must och lif.
För öf- rigt är foajén ett pan- teon för våra scenartis- ter, i det den prydes af en hel del marmor- byster af forna tiders be- märkta svenska skådespelare och skådespelerskor, modelle- rade af Sigrid Blomberg, Ruth Milles, Alice Nordin, C.
J. Eldh m. fl.
Takets stora effekt är pla- fonden, " Ett dramas tillkomst ", och har Carl Larsson till upp- hofsman.
I taflans ena kant står författaren, som vid has- tigt påseende erinrar om Björn- son — men borde ha liknat Strindberg — och slungar sin idé ut i rymden, där den mötes af kritiken med sänkt svärd och höjd la- gerkrans.
Menar den illfun- " Bilder från den nyinvigda K. Drama- tiska teatern.
1.
Komedien; staty i brons af Gusten Lindberg i teaterns vestibul.
2.
Tragedien; staty i brons af Theodor Lundberg därsammastädes.
3.
Loggian fram- för hufvudinpången med pelarrelie- fer af Carl Milles.
4.
Vestibulen med Oscar Björks fondmålning.
A. Blomberg, foto.
Skönhet är mak:t.
För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
O / t Parfymeri m ^^^ • ^^ I — / O l — 1 1 ^ %^ 9 Stockholm.
= = = = =
2^2 * J BILDER FRAN DEN NYINVIGDA K.
DRAMATISKA TEATERN.
5.
PARTI AF STORA FOAJÉN.
6 - 9.
BYSTER I FOAJÉN AF C.
J. ELDH, RUTH M I L LES OCH SIGRID BLOMBERG, FRAM- STÄLLANDE ELISABET OLIN, CARL STENBORG, GEORG DAHLQVIST OCH O. U. TORSSLOW.
AF JOHN BORJESON.
1 2.
ALKOV I FOAJÉN MED KNUT ALMLÖFS BYST AF ALICE NORDIN, LUZE / RN 10 O. 1 1.
POESIEN OCH DRAMATIKEN, GRUPPER I BRONS FRAMFÖR HUFVUDENTRÉN 1 3.
DEN KUNGLIGA FOAJÉN.
@ Förnäm vistelseort under sommaren.
© G:D HOTEL NATIONAL imiiiiiiiiiiiiinii " • 95 iiiiiiiiiiii II i,, • un i 1 4.
EN AF KLÄDLOGERNA.
A. BLOMBERG FOTO Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum från 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
Telegramadress: " National *.
Kungsträdgården utanför gamla Dramaten, denna bit lindallé, i hvars skugga de flesta representanterna för en nu svunnen ljus och lynnesvarm stockholmskultur tillbragt många stunder af sitt lif.
Från foyén är det helt naurligt att vi längta till salongen, men dessförinnan anser teaterkonsortiets hufvudman att vi tarfva någon materiell veder- kvickelse som motvikt mot de många konstnärliga njutningar, vi redan erfarit och .som ännu återstå.
En splendid lunch väntar oss därför i stora buffeten på andra raden, och denna måltid utnyttjas på bästa sätt.
Sedan går ronden till salongen.
— Om åsynen af ett vackert rum förmår inspirera till konstnärlig vitalitet, borde nya Drama- tens salong kunna utöfva ett förmånligt inflytande på artis- terna inne på scenen.
1.
KUNGL.
DRAMATISKA TEATERN I STOCKHOLM.
(ARKITEKT FREDRIK LILLJEKVIST.)
— 96 — FASADEN ÅT NYBROPLANEN.
A. BLOMBERG FOTO.
2.
LOGEN KONUNGEN OCH PRINSARNE.
PENNI
^E) Detta salongshus, för att begagna den rätta arkitekttermen, är nämligen såväl till sina proportioner som till radernas form, väggarnas och stolarnes färger, prosceniets hvälfning och takets dekorativa anordning den vackraste teatersalong i norden.
Professor Julius Kronbergs plafond: de nio sånggudinnorna kring Apollo på Pegasos verkar alltigenom graciös och lyrisk och står vackeit i färgen mot belysningen och det omgifvande guldet.
Vi hän- visa för öfrigt våra läsare till vårt nummer 2 för i år, hvarest den ståtliga kompositionen finnes återgifven.
Ofvan prosceniet har samme konstnär en annan dekorativ mål- ning: Eros och parcerna, äfven den af utmärkt verkan.
Den rika hvita ornamentiken, som lifvar själfva pro- sceniet i form af masker, genier o. s. v. och ofvan i) J " &gt; •i ^~oo^x°of •-MI r * 5 t ': '.
': i&gt; /: f ',, » ' vi * -. '
" ~ \ 3 m •ir ?y Äl i n i,.
},:.
~.
/ - * / H • T.
: O n Q i£ / ä&gt; ' di x ö o &amp; 4 \ .t -- U.)
' r Ii » * C3 r i r * S rszsri rr.
£ * r i i.
^ •; J&gt;, D ij J W - J - ^ J S - s i - rs t-t: - d£ * ^&gt; ' v.^-v ~it- - m r&gt; P v (fö \ \ jji » k *,; 2.
I STORA FOAJÉN PÄ INVIGNINGSKVÄLLEN.
3.
INTECKNING OCH INRAMNING AF EDV.
BERGGREN.
' ..,; !••:!
FRÄN SALONGEN INVIGNINGSKVÄLLEN.
— .97 AUGUST LINDBERG UPPLÄSER PROLOGEN.
I KUNGLIGA
D^ * gd Vid nedgåendet till vestibulen passera vi en luftigt och läckert utförd målning af artisten Robert Thegerström, ett landskap med dan- sande genier, som fått sin plats i en af trapp- uppgångarna.
Då vi åter befinna oss utanför " det hvita templet ", har solen trädt fram ur februari- skyarna och belyser fasadens marmor, Chri- stian Erikssons liffulla friser samt de gyl- lene statyerna på sina socklar, medan allt mera tätnande människoskaror samla sig i åskådan på planen utanför och beundra vår dramatiska konsts nya hem.
GOTTFRID KALLSTENIUS: LAND- SKAP I STORA FOAJÉN.
tredje raden öfvergår i ett vackert bladverk, har till upphofsman bildhuggaren G. F. Norling, hvil- ken äfven utfört det mesta af den öfriga ornamentiken i byggna- dens inre.
Från salongen begifva oss in på scenen, där förberedelserna till invigningsföreställningen pågå med all kraft.
Alla teaterteknikens senaste uppfinningar äro här till- lämpade från källrarne och upp till vinden.
Falluckorna manövreras ljudlöst medels elektricitet — vi få själva afprofva dem i deras olika funktio- ner och finna att färden till under- jorden numera är ett lekverk — för belysningen är på det yppersta sörjdt, regissören till favör, och i dekorationsmagasinet, där hela världen ligger hoprullad och lagrad på stora järnkrokar, tran- sporteras vi på en ofantlig elek- trisk hiss genom hela huset och kunna lägga beslag på hvilken världsdel vi vilja.
Men huru ha artisterna det?
frågar ni.
Har man varit lika njugg mot dem, som mot operans solistpersonal i fråga om klädloger?
Det var ej samma lysande yttre, som en gång i tiden bländade stockholmarne, då byggnadsställ- ningarne föllo från Anders Linde- bergs skapelse vid Kungsträdgår- den.
Denna dramatiska scen var helt enkel för våra begrepp, men ej dess mindre hälsades också den med förtjusning, byggd som den var af en fattig konstentusiast.
3 U S T A F C E D E R S T K Ö M: VÄGGMÅLNING I STORA F O A J É N.
GDSTAF I I I BESÖKER SCENEN.
Nej, tvärtom.
— Utan att förfoga öfver några salon- ger kunna de glädja sig åt hemtrefliga och tidsenliga små rum, i hvilka de byta ut sitt egna jag mot diktens gestalter.
Sedan vi kastat ännu en blick på scenen, där Storkyr- kans röda tegelpe- lare just hissas ned från höjden, gå vi tillbaka ut i korrido- rerna, bese kungliga logen och den bakom densamma befintliga foajén bestående af ett sällskapsrum samt ett mindre rum för drottningen.
Denna foajé lär framdeles komma att prydas med målningar af prins Eugen.
Hvad gamla Dramaten uträttat för Stockholms teaterlif är här ej platsen att orda om.
Vår publik känner väl nämnda institutions både lysande och dunkla anor, vet att det bästa af 1800-talets sven- ska scenkonst haft sin blomstring på dessa nu snart uppbrutna tiljor.
I dag knytas alla kulturvänners förhoppningar kring det nya konst- templet på Nybroplanen.
Egentligen saknar vår skeptiska tid, uppfylld af så mycken dålig anda, karaktärslöshet, sinnesköld och ytlighet, den rätta luften, i hvilken förhoppningar af ideell natur kunna spira och växa.
Och scenkonstens vårdare och utöfvare äro naturligtvis också barn af sin tid — ha alla dess lyten i blodet.
Men ej desto min- dre vilja vi, inför an- blicken af den hvita konsthallen, drömma om en ljus framtid för vår dramatik.
Vi vilja gärna tro, att den klassiska dik- ten, som innesluter allt det grundväsent- liga i människosjälen, som i förstorad och förtätad form afspeg- lar hela vårt jag med dess klaviatur af ondt och godt, svagt och starkt, bittert och ljuft och som på samma gång låter oss ana idealets fjäll- spetsar bakom töck- nen — att den dikt- arten skall bli hvar- dagsgäst i det nya konsttemplet.
ROBERT T H E G E R S T R Ö M: L A N D S K A P MED DANSANDE G E N I E R I 1:A R A D E N S T R A P P U r P G Å N G.
A. BLOMBERG FOTO Vi önska vidare se vår egen unga drama- tik skjuta stark växt därinne, skänkande
^ * gj sättas, men vi vilja i det längsta tro att dessa oväder blifva af snart öfvergående natur, En dansk författare skref nyligen om den nordiska scenkonsten att " hittills har Danmark gått i spet- sen som den dramatiska kulturens bärare i Norden.
Nu ser det emel- lertid ut, som om Sverige skulle bli föregångslandet. "
Detta är stort tänkt om oss af ett grannfolk med sådan dramatisk konst som den danska.
Men genom hängifvet ar- bete på alla händer skall måttet förvisso bli fylldt.
Och med denna förhoppning ön- ska vi vårt lands nya dramatiska scen lycka i sina konstnärliga sträf- vanden.
oss vår grella brytningstid i konst- närlig afgjutning.
Men det ej minst eftersträvans- värda är en artiststab helt besjälad af sitt kall — och på befintligheten af en sådan önska vi också tro.
Teaterfolket rår på det hela taget ej för, att det göres till föremål för en dyrkan, som ej står i rätt för- hållande till deras betydelse.
Denna dyrkan har emellertid i många fall kommit dem att glömma, att fastän deras yrke ofta bekläder dem med den kungliga purpurn, äro de dock endast tjänare i idéernas tjänst.
Det är deras oafvisliga skyldig- het att underordna sig diktverket och icke spela med syfte att vinna bifall åt sig själfva, icke framhäfva skådespelarjaget, utan skaldens gåf- va af olikartade själsrörelser, af mänskliggjord dikt; - De skola med ett ord uppgå i sitt kall, men ej forma det till en sockel under sin egen storhet.
I detta sammanhang är det jäm- väl naturligt att hoppas på en mål- medveten och för konsten entusi- astisk ledning af det hela, så att vi för en gångs skull måtte undgå det sorglustiga skådespel af kotte- rianda och favoritsystem, som eljes synes Vara oundvikligt vid statste- atrarne.
Att moln äfven här komma att förmörka de goda initiativen och bistra vinddrag pressa konstens al- tarflamma mot marken måste förut- Skådespelshusets invigning på tis- dagen försiggick efter de på förhand fastställda formerna.
August Strind- bergs " Mäster Olof ", versupplagan, ijänstgjorde som invigningsstycke, till hvilket Tor Aulin skrifvit musik.
Publiken bestod af idel in- bjudna.
Vårt konungahus repre- senterades af konungen och prin- sarne och salongen hade för öfrigt att uppvisa både litterat och illitterat folk.
Det festliga rum- met i sin högtidsbelysnirig samt den högtidsklädda publiken ver- kade ståtligt nog, ehuru de myckna sorgdräkterna lade en viss sordin öfver det hela.
Tor Hedbergs djuptänkta och formsköna prolog, framsagd af August Lindberg, hr Hugo Alfvéns festspel och Strindbergs starka ung- domsdrama skänkte emellertid af- tonen nödig pondus.
— Som vårt utrymme för dagen för- bjuder oss att ingå i detaljer om denna märkesafton i vår teaterhi- storia, skola vi återkomma till ett närmare omnämnande häraf i vårt nästa nummer.
I midten: Carl Larssons plafondmalning i Stora Foajén, " Ett dramas skapelse ".
I de fyra hörnen: Georg Paulis vägg- målningar i Stora Foajéns Buffet, fram ställande scener från Kungsträdgården med porträtt af 1800-talets bemärkta Dra- matiska artister.
1840-talet: från vänster till höger: Lars Hjortsberg, Sara Torss- low, Emilie Högqvist.
1850-talet: O. U. Torsslow, Georg Dahlqvist, Zelma Hedin, Nils Vilhelm Almlöf och Fanny Vesterdahl.
1860-talet: Edvard Schwartz, hr och fru Kinmansson, Elise Hwasser, Axel Elmlund, Edvard Stjernström och Pierre Deland.
1870-talet: Ellen Hart- man, Olga Björkegren, Victor Hartman, August Lindberg, Knut och Betty Almlöf.
Gustaf Fredriksson, = Svante Hedin och Gurli Åberg.
A. Blomberg foto.
Expedieras Dortofritt inom Sverige om rekvisition: • Uppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjol- åtföljd af likvid insändes till: längd, erhåller Ni till Eder figur Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Blus- M ä stersam u elsgatan 43, Stockholm: • f u l l t t i l l f ö r l i t l i g a, m o d e r n a o. e l e g a n t a lif 40 öre, Kjolmönster ntan släp 50 öre, Prinsessklädning 75 öre,, — III 4U Öre, KJOimonsxer Ulan SIKp ou ore, rrmacaaMiiumug io uic, _.
_ || t % 4 H r \ •• ._ _ J.
Ä J _ Reformdräkt 75 öre, Barndräktmönster 50 öre, Kragmönster (Pelle- | / J 4 ^ Mi.
Al nM / t^AMA ' T / i 5o Kappmsnster Pappersttiöflster.
g ^ i^ ^^^^^ * » • louns iYionsteraio.
— 99 —
I B Ö R J A N af innevarande månad utsände vi, vissa om att något borde göras till v ä g - ledning för alla inför skottdagsproblemet tve- kande kvinnohjärtan, till ett antal unga och ogifta kvinnliga krafter på konstens skilda om- råden följande frågoformulär: Fröken Rosa Fitinghoff ', dotter till författar- innan Laura Fitinghoff och själf ej obekant på det vittra området, förenar med sin ungdom en välgörande gammaldags blygsamhet.
Hon skrifver: Öfvertygade om, att allmänheten under den bety- delsefulla skottmånaden med lifligare intresse än annars följer Edert görande och låtande, tillåta vi oss att å samma allmänhets vägnar anhålla, det Ni förtro- endefullt ville för oss yppa hvad Ni tvifvelsutan redan gjort upp med Edert samvete: • huruvida Ni ämnar begagna Eder af det privilegium, som traditionen tilldelar kvinnorna under skottåret, när- mast på skottdagen, och i så fall: huru det manliga ideal ter sig, som nu snarligen kan vänta att lyckliggöras genom Edert kraftiga initiativ.
Hvad Eder fråga angår: om jag ämnar begagna mig af skottårets privilegium, kan jag endast säga: att jag är för lite barn af min tid för att ens under skottdagen kunna taga ett sådant steg, hvilket jag anser endast till- komma mannen, likaväl nu som för sekler tillbaka.
Att den sällsynta skottdagen därvidlag skulle gifva nå- got privilegium, förefaller mig ungefär som om man under leken ' fria på narri * skulle afgöra sitt lifs vik- tigaste och allvarligaste steg.
Här nedan publicera vi de inkomna svaren.
D e v i s a alla på något u n d a n t a g när en betänk- lig och otacksam underskattning af skottdags- privilegiet.
Man tycker sig höra, hur hädan- efter, när det blir fråga om kvinnans rättighet att fria, det kommer att h e t a: Ja, när ni inte vill begagna er af skottdagen så alldeles som man säger: ja, när ni inte vill b e g a g n a er af er kommunala rösträtt så — — Här äro de emellertid!
Fröken Inga Berentz, den intagande skan, skrifver helt m e l a n k o l i s k t: sånger-} Jag vägrar af strategiska skäl bestämdt att uppge, åt hvilket håll jag tänker rikta mina ansträngningar.
Men jag kan försäkra, att jag ämnar göra mitt bästa af mir.
sista chance.
Inga Berentz.
FRÖKEN INGA BERENTZ.
F R Ö K E N ROSA Som svar åter på Eder fråga: huru mitt manliga ideal ter sig, vill jag säga att det förefaller mig vansk- ligt att i för klara färger måla ett sådant.
Därför kan jag endast omtala, att någonting i denna vägen föresväfvat mig såsom de egenskaper den man bör äga, med hvilken man lugnt skulle våga dela lifvets knagg- liga stråt.
Alltså: Till den man, som kan sig själf helt öfvervinna, som kan se det ädla, goda hos en kvinna, som ock ser de dygder, tankar, som de äga, och ej frågar strax blott hvad de heta, " väga ", som har manligt mod och kraft och.
fasthet, vilja och kan ifrån småsint envishet det skilja — som med energien parar barnasinne, som vårt lands intressen, framtid har i minne, som är god och mild i tal, i handling, later så väl uti hemmet som också i ' stater *.
Hvilken icke räds att sanningsorden säga, om också till egen nackdel då de väga!
Som ej flyktig är, men älskar varmt och trofast, FITINGHOFF.
FRÖKEN ROSA GRUNBERG.
7 47 / r) O O R D I A L E M ^^ och uti hvars sinne blott ensam jag är bofast!
Som af retsamt ord ej ond och vresig blifver — till en sådan man mitt hjärta helt jag gifver!
Rosa Fitinghoff.
Fröken Rosa Griinberg, vår uppburna operett- primadonna, visar sig i nedanstående lilla dikt som det modiga och glada undantaget från den allmänna s k y g g h e t e n för skottdagen.
Det är alltså icke sant, att hennes öde afgjordes i Amerika.
Hvad, är det skottår?
Tänk hvilken tur att jag får fria själf, eller hur?
Men kanske är det väl ej så lätt med frieri som med — operett.
Ja, nu så gäller det att stå i att tänka ut hvem min man ska bli, men är han icke som jag vill ha ' n, så får i Guds namn nå ' n annan ta ' n.
Mitt ideal har jag tänkt så här: I endast mig får han vara kär, och framför allt bör han vara sann, om han vill kallas en gentleman.
För att mig gifva ett dagligt bröd, så att jag slipper att lida nöd, han måste sköta sitt " jobb " hvar dag, ty lata herrar, dem hatar jag.
I hemmet får han ej bråka alls, ty då så säger jag blott: hvafalls?
Men är han höflig och snäll och rar jag honom genast i famnen tar.
FRÖKEN MARTHA HEDMAN.
odernaste FRÖKEN TYRA KLEEN.
Balparfym.
(Tillräckligt med en högst två dfoppa?
på näsduken.
— 100 —
FRÖKEN FRIDA LANDSORT.
Med han men och FRÖKEN SIGRID LINDBERG.
goda vänner uti gladt lag bör sig roa, så tycker jag, ej för djupt uti glaset se komma hem till mig — lite ' sne '.
Ja, nu jag tycker jag sjungit ut, få se hvem " darlingen " blir till slut, om jag får korg, eller rätt och slätt jag lämnar Ranft — och hans operett.
Stockholm sl Rosa Granberg: /, 1908.
F R Ö K E N A L I C E NORDIN.
F R Ö K E N HILMA S Ö D E R B E R G.
Er samvetsfråga vill jag besvara: från mitt håll lurar ej minsta fara.
Frida Landsort.
Fröken Sigrid Lindberg, den bekanta vio- linisten, tillhör evigt och endast k o n s t e n: Mitt ideal har alltid varit en 200 år gammal italienare af den beryktade Stradivarius ' släkten.
Sigrid Lindberg.
Stockholm % 1908.
En af stockholmscenens yngsta och behag- ligaste ingenuer fröken Martha Hedman har med en skicklighet, lärd af Wied eller Shaw, kringgått frågan: Herr Redaktör!
Eder fråga är af något delikat natur.
Här emellertid mitt svar.
När man under åtta af årets tolf månader har till uppgift att älska och älskas i engelska, danska, franska och tyska lustspel, så önskar man pausera ett slag.
Åtminstone på skottdagen.
— Mitt manliga ideal är beläget på en breddgrad någon- städes mellan Viktor Lundberg och Oscar Baeckström.
" Man kan aldrig veta ".
Högaktningsfullt Martha Hedman.
Stockholm 4 Febr.
1908.
D e n värdiga representanten bland de tio för de kvinnliga mästarna af pennan och penseln, fröken Tyra Kleen, har m e d vänster hand, sedan hennes högra " gått sönder ", nedskrifvit följande bikt: Red.
af Idun, Stockholm.
Till svar på Eder vänligt intresserade förfrågan får jag meddela, att jag hittills aldrig etablerat något som helst förhållande mellan traditionerna och mitt samvete samt därigenom försummat att intressera mig för hvad som är tillåtet eller icke tillåtet för kvinnor.
Fröken Alice Nordin, bildhuggarkonstens re- presentant inom kvinnoakademien, är med af- seende på den första frågan icke lika kate- gorisk som fröken Landsort, men med de fordringar hon uppställer på idealet är det än- dock icke många, som kunna göra sig för- hoppningar: Snälla ' Idun!
HAN, den gudomlige, skall vara fast och skiftande som carraramarmor (kanske ej fullt så kylig) och på samma gång " som ett vax ".
Och han bör vara huggen ur ett enda stycke, helst inte bara grofhuggen.
Önsk- ligt vore, att han i hvardagslag ej stode på piedestal.
Eder- Alice Nordin.
P.
S.
Här måste finnas ett P.
S.
Anledningen hvarför jag röjer denna ljufva hemlighet kan bäst för- klaras med biskop Brasks: härtill är jag nödd och tvungen.
pj.
s.
Författarinnan fröken Hilma Söderberg ger segerpalmen helst åt den man, som är svensk, dalkarl och president i svenska republiken: Berlin, % 1908.
Herr Redaktör!
Ifall Ferdinand Lassalie lefde — eller Georges Cle- menceau vore å prendre — d å.
.
.
Ånej, det gjorde jag väl ändå inte!
Bland annat af det skälet, att en nödvändig betingelse för personen i fråga är, att han måste vara svensk och dalkarl.
Utan den sista egenskapen finns knappast — när de stora ögonblicken stå för dörren — den rätta synen på tingen.
Den rätta synen, den består i absolut frånvaro af slafinstinkter och tyrannlater (kan någon utan en rys- ning tänka pä Skånes torpare och godsägare), af en målmedveten håg att från jorden utrota dem som lefva af andras arbete, af en ödmjuk dyrkan af hem och härd, men också en strålande vilja att gå ifrån denna ljuf- lighet, när de höga plikterna kalla och land och frihet äro i fara.
Författarinnan till " Nässlor " och mycket annat, fröken Frida Landsort skrifver kort och lugnande: Ännu mera kan sägas om mannen med den rätta synen: Han skall aldrig kunna sofva, lugnt en enda natt om orättfärdigheten har, satt sig i högsätet, och han skall ofta drömma om den tid, då ärans sol icke Och således kan jag — trots mitt obegränsade och uppriktiga förtroende för Iduns Redaktion — inte på empirisk väg fastställa, hvilka handlingar jag skulle för- lägga till gifna data.
Som det evigt manliga dessutom uppenbarar sig i mångfaldiga former, skulle det fordra speciella studier på ett ännu okändt fält inom astrologiens område för att utröna hvilken af dessa som just på skottdagen ter sig som den mest bedårande.
Högaktningsfullt Tyra Kleen.
FRÖKEN ELIN WÄGNER.
faller öfver någon annan än den yppersta, då folkets majestät representeras af den, som folket själft valt — d. v. s. han skall oändligt gärna vilja medverka vid några grundlagsändringar.
Ungefär så ter sig idealet.
Men öfriga svenska män — som icke excellera just i dessa egenskaper — äro också charmanta, och jag är förvissad om, att de samt- liga skulle få minst ett bref hvardera på skottdagen, ifall de inte själfva hade så talande tungor.
Svenska män äro alla vältalare.
Men om de nu inte skulle vara det — låt oss för ett ögonblick konstruera fram den otroliga olyckan — så behöfver man ju därför ej med ett ord diskutera, huruvida icke den kvinnliga parten, liksom den manliga, skulle få ta initiativet.
Naturligtvis får den det.
Hilma Söderberg.
Slutligen har fröken Elin Wägner, såsom representant i detta sammanhang för de kvinn- liga journalisternas kast gifvit följande öppen- hjärtiga upplysningar om sin ställning till skottdagsfrågan: Tillåt mig, Herr Redaktör, att anförtro Er en hem- lighet: det finns tusen sätt, hvarpå en kvinna så där händelsevis kan låta en man förstå, att hon älskar ho- nom eller önskar, att han skall gifta sig med henne, samtidigt med att hon låter mannen lefva i den öfver- tygelsen, att det är hans skarpsynthet, som upptäckt hvad hon sist af allt i världen ville låta honom veta.
Af dessa tusen sätt kan hvarje kvinna tillräckligt många för att reda sig utan skottdag, om hon eljes reder sig alls.
Men det är så oskuldsfullt och så likt männen att ge oss en sådan hvart fjärde år!
Eftersom jag alltså inte tänker begagna mig af skott- dagen mer än af andra dagar och aldrig kommer att stjälpa öfver någon man Herta Marks fatala fras: min-herre- jag-älskar-er, så har jag ingen direkt skyldighet att svara på den senare hälften af Eder fråga.
Men jag vill göra det ändå och berätta, att idealet i mina sen- timentala ögonblick föresväfvar mig som en orubblig och rakryggad man med fördomar och ett hederligt yrke.
Han skall vara praktisk, tystlåten, illitterat och envis, får icke vara frikostig på smicker eller löften, men när han offrar och ger — som han bör kunna — får han icke tycka, att han är så märkvärdig för det.
I motsats till min vän Hilma Söderberg tar jag med en viss förskräckelse afstånd från hvar och en, som tror sig kallad till reformator.
Risken att råka på en sådan förefaller mig med kännedom om männens egen- kärlek proportionsvis icke så liten, och blotta tanken på, hvilket himmelens oväsen det i så fall skulle bli, gör mig knäsvag.
Jag har redan varit för utförlig, men låt mig dock slutligen med djup och vemodig själfironi citera min städerskas randanmärkning till eder fråga, om jag ämnade fria på skottdagen: " Fröken, som skrifver så bra, blir nog gift ändå! "
Elin Wägner.
simmans med Stefan Carleson.
— " Du skall förresten akta dig för den lycksökarn.
Beatrice.
Han utgör inte mitt enda umgänge, Eva lilla I går var till exempel Thomas Waernhagen här.
Och i dag har herr Cassel gjort förmiddagsvisit.
SEGERPALM EN SMdespef En jungfru (kommer in).
som vill tala med docenten.
i fyra akter af Cavalli.
Tiitma SöderBerg.
P r i s b e l ö n t vid Iduns d r a m a t i s k a pristäfling.
Hvarför skall han dömas?
Eva (häpen).
själtklar sak?
Beatrice!
Hvarför frågar du om en Beatrice.
Jag ser ingenting själfklart Hur långt ha förberedelserna hunnit?
i det här Cavålli.
Egentligen är ingenting gjordt än.
Men många finns, som vill göra åtskilligt.
Och tillslutnin- gen skulle bli imponerande.
Vi ha tänkt på cirkus — den lokalen vore bäst passande.
(Håller upp ett ögon- blick, under det han ser på Beatrice.
Fortsätter därpå öfverbevisande.)
Ett sådant möte, fröken Bendix, skulle faktiskt göra effekt.
Just nu därtill.
Innan slaget står i riksdagen.
Det är ju hufvudsakligen i Stock- holm som Wrernhagen haft sitt fäste — här har för- svararna och tillbedjarna stått som en kompakt mur — men nu skall det visas att det finns andra meningar äfven här.
De politiskt intresserade i landets hufvud- stad ska ändtligen ärligt säga ifrån att de vill ha en annan höfding än Christian Waernhagen.
Vi ska inte längre låta regera Oss af hans lilla klick.
Beatrice.
Ja, ni får förlåta mig.
det minsta entusiastisk.
Eva.
Men jag är inte Beatrice, jag förstår dig inte.
Cavalli.
Jag trodde mig också vara fullt säker på er i den här frågan.
Ni gillar väl inte en man som Waernhagen?
Eva (infaller).
Beatrice.
Eva.
Du har väl alltid beundrat Cassel.
Det gör jag naturligtvis fortfarande.
Men då kan du väl inte hålla på Waernhagen.
Beatrice.
Min lilla vän — hvad spelar det för roll hvem jag håller på eller inte håller på!
Eva.
Opinionen är det viktigaste af allt.
Beatrice.
Hvad har jag att göra med opinionen!
Eva (tar i).
Du är en del af den.
Liksom vi alla.
Hvar människa i landet bär ju ett ansvar, när det gäller att skapa opinioner.
Och i det fallet har man inte lyckats utesluta oss kvinnor.
Vi betyder sanner- ligen inte så litet.
Bara vi ha vilja!
Beatrice.
Jag medger att du förkunnar gamla san- ningar — skall alltså inte disputera.
— Men i fallet Weernhagen är jag ganska upplagd för en liten batalj.
Eva.
Jag är alldeles öfverväldigad, Beatrice.
Cavalli.
Jag kan inte neka till, att också jag är mycket förvånad.
Beatrice.
Eva.
Men hvarför, mina vänner?
Är det Stefan Carleson.
.
.
Beatrice (småler).
Nej.
Vi två älska precis inte hvarann.
Men vi ha en viss portion sundt förnuft gemensamt — Cavalli (a / bryter).
Bistå fröken Bendix — låt oss nu ägna några ögonblicks rannsakan åt statsrådet Waernhagens verk.
Hvad har han gjort under dessa två år?
Beatrice.
Säkert allt som stått i hans förmåga att göra.
Han är väl dock en människa endast, som vi andra.
Besinna hvad han haft att kämpa emot!
Eva.
Han har inte kämpat alls.
Åtminstone inte för annat än att hålla sig kvar.
Snart sagdt på hvar punkt har han svikit.
.
.
Beatrice.
Har han inte i stället vunnit något på hvar punkt?
Han vet nog — lika bra som många andra — att det är fördelaktigast att vinna allt.
Men när nu det inte går!
Eva (energiskt).
Då skall man åtminstone inte ned- låta sig till att kompromissa.
Beatrice.
Det där går lätt att säga, när man sitter så här.
Men möt realiteterna 1 Eva.
Det har många gjort.
millimeter.
Beatrice.
ha ett blödigt hjärta, om man vill uträtta något.
— För resten borde du tänka på Cassel.
Beatrice.
Men inte vikit en Ja, jag undrar det.
Eva (i lugnare ton).
Naturligtvis, Beatrice, skulle jag vara mycket mera förvånad än jag är, om jag inte kände ditt sätt.
Alltid mild mot motståndare och sträng mot meningsfränder.
Men hur långt kommer man med d e a principen!
Det går minsann inte att Hvad är det med honom?
Eva.
Tragiken.
Ser du inte tragiken som ligger öfver honom!
Den störste politiker vi ha — utan makt, utan inflytande, motarbetad öfverallt.
Waern- hagen däremot!
Medelmåttan!
Han får allt.
Beatrice.
A ' t man kan se så olika!
Hvar finns tragiken omkring Cassel?
Alla goda håfvor ha ju regnat ned öfver honom.
Han — en rättfärdighetens kämpe som ingen annan.
Hvem kan ha ett så lugnt samvete som han!
Och så hans starka tro på sig själf och sin sak.
Det kan inte finnas en lyckligare man i landet än han.
Eva.
Detta kan du säga!
honom i spetsen för arbetet.
Beatrice.
Men inte att du önskar Där står han ju.
Eva.
I dag förstå vi inte hvarann.
Blir det kla- rare om jag säger, att du borde önska se honom som skapare och ledare af en styrande majoritet, lik honom själf.
Beatrice.
Jag har nästan lust att säga, att de rätt- färdiga böra vara i minoritet här på jorden.
Eva fästas.
(hälft ursinnig).
Eller också böra de kors- Beatrice (lugn).
Ja — rättfärdighetens sak skadas åtminstone inte därigenom.
Det ha vi lysande exempel på.
Och det kan vi väl komma öfverens om, att det inte är någon dålig lott att kunna bli martyr för en stor sak.
Låt oss därför inte jämra oss öfver deras öde.
En sannare maning har knappast hörts, än den s o n bjöd Jerusalems människohopar att hellre gråta öfver sig själfva och sina barn, än öfver den som fick sätta kronan på sitt verk genom att offra sitt lif.
(År tyst några ögonblick, fortsätter därpå i förändrad ton.)
Alltså ser du, Eva, att inga tragikens skuggor sväiva omkring Eugen Cassel.
Eva (ironiskt).
Om du fortsätter längre, så samlar du nog de där skuggorna omkring Christian Waern- hagen.
Beatrice.
Där finns de redan.
Cavalli.
Åja.
Han har sin egen son emot sig.
Beatrice.
Också det.
Men det betyder nog min- dre.
Trots det nu är ett så stort nummer i allmän- hetens ögon.
Eva.
Thomas kommer alltid, alltid att vara fri- sinnad.
Inte bara när det är opportunt.
Det var nära att Thomas skulle ha gått med som inbjudare till mötet.
Det skulle ha gjort effekt!
Beatrice.
Tänk, att vi som kalla oss frisinnade, kan vara med om att resa kättarbål!
Eva Arnold, är det rätt!
Eva.
Man skall strida för sin tro.
har en tro.
Visa att man Beatrice (allt mera upprörd).
Inte behöfver väl vår tros styrka mätas med sådant mått.
Åh, all denna ofördragsamhet, oförsonlighet!
Låt oss inte stjäla ar- betsglädjen för hvarann!
När vintern bar gått öfver i naturen, kunde den väl också gå öfver i sinnena.
Men det gör den visst aldrig här i norden.
Eva.
Vi ska bara fryser man.
Waernhagen står bordet) Kartago först få fram litet sol.
Än så länge Och inte stiger termometern så länge där han står.
(Slår med handen i skall förstöras.
Beatrice (som förut).
Jag unnar så gärna stats- rådet Waernhagen den glädjen att ha ett haf mellan sig och Sveriges politik.
Men jag kan inte förstå det äro- lulla i att det hafvet skall bestå af förföljelse och otacksamhet En enda gång kunde vi väl kosta på oss den lyxen att låta en ledare gå i lugn och ro.
Isynnerhet borde hans eget parti stanna en stund vid den tanken.
Eva (suckar djupt).
I dag är du bortbytt, Bea- trice.
Så här skulle du inte ha talat för ett par tre år sedan.
Beatrice.
Det tror jag visst.
Men för öfrigt lär man ju alltid något på ett par tre år.
Eva (spydigt).
(Stiger upp och går ut.)
Eva (sitter tyst en stund ock betraktar Beatrice.
Förebrående och bedjande).
Kära Beatrice, hvarför skall man bereda sina vänner så svåra stunder.
.
.
(Forts.) Beatrice.
Jaså.
Det är någon i telefon Isynnerhet om man ofta är till- Beatrice.
Du får nog tröst i bedröfvelsen — när protestmötet går af stapeln.
Eva.
Skämta inte du!
Här skall protesteras.
För resten — hvad bryr jag mig om Waernhagen!
Förstår du inte att alltsammans är för Cassels skull.
Det är tid på att maktens portar öppnas för honom.
Snart kan det vara för sent.
Beatrice.
nu har.
Han får aldrig större makt än Eva (har tankarna pä annat håll).
med mig kan du väl ändå tala öppet.
Beatrice.
Åja.
han Beatrice.
.
.
Ganska öppet.
Eva.
Har du inte nu försökt leda oss på villo- spår.
.
.
eller åtminstone varit rädd för.
.
.
Beatrice.
Hvad för?
Eva.
För att du skulle få ett visst egoistiskt sken öfver d i g.
.
.
för du vill väl ändå — mer än någon annan — att allt som kan göras för Cassel, också skall göras.
.
.
Beatrice.
Först och främst vet du ju, att begreppet låg inte är detsamma för mig som för dig.
Inte under några förhållanden — hörde du nu hvad jag sa ' — önskar jag Eugen Cassel på någon annan plats än den han nu intar.
Eva (sakta).
Beatrice.
Inte ens om du älskade honom?
Inte under några förhållanden, hörde du.
Eva (med ögon som börja glänsa).
Önskar man inte den man älskar allt!
Det bästa och största som finns.
Makten och äran Och all möjlig lycka.
Man tänker bara på den man älskar.
På att få hans lif helt och fullt och rikt.
Beatrice.
Alla älska inte så.
inte så stora.
Somliga af oss är Eva.
Därför att de inte älska tillräckligt s t.
r a föremål.
(I annan ton.)
Om du ändå kunde vara uppriktig mot mig!
Beatrice (ler).
vill veta?
Jag skall försöka.
Hvad är det du Eva (häftigt, ej fullt stadigt).
Jag vill inte veta något.
Men jag vill tala om för dig a t t.
.
.
att du bör veta, att Cassel är förälskad i dig.
Beatrice (lugnt).
Det har jag alls inte klart för mig.
Men om sä vore — så är han inte den ende.
Eva (stirrar på henne).
Skulle du kunna sé an- d r a.
.
.
om du har tillfälle att se honom! '
Beatrice.
Jag har goda ögon.
Eva (reser sig).
Beatrice — skall en annan per- foa behöfva tala om för dig — för dig hvem Eugen Cassel är!
Beatrice.
Säkert inte.
Eva (försöker lugna sig).
Men d å.
.
.
hvarför friar han inte till dig?
Du är ju den enda som är värdig.
(Bryter ut.)
Hvarför hjälper du honom inte!
Beatrice.
Kära Eva — jag skulle nog hjälpa ho- nom • — gärna fria själf — ifall jag vore säker.
Och ifall jag älskade honom.
Eva (pressar fram).
Beatrice.
Eva Oeh d e t.
.
.
gör du.
.
.
inte.
Nej.
(sjunker ner på stolen.
Tonlöst).
Hvarför?
Beatrice (sakta; efter en stunds tystnad).
Jag älskar en annan.
Eva (får lif igen).
En annan!
Men då blir ju C a s s e l.
.
.
O, Beatrice, han håller at dig.
Det vet jag säkert.
(Förtviflad.)
Du kommer att göra honom olycklig.
Beatrice (lugnande).
Eva — kära Eva.
Sådant kan man inte förhindra alla gånger.
Eva (ångestfullt).
Du får aldrig ro i grafven, Bea- trice.
— Ån, säg att det inte är sant!
Inte kan du vilja göra honom olycklig!
Beatrice.
olycklig.
Vill du då att jag skall göra en annan (Forts.)
Våra äktenskapslagar, K LYFTAN MELLAN våra gamla äkten- skapslagar och vår moderna uppfattning blir ständigt vidare.
Formerna för äktenska- pets ingående ha blifvit en tryckande boja, så ha äfven — åtminstone för kvinnan — äktenskapets rättsverkningar och så har skils- mässolagen.
Hväd angår den första punkten ha vi nu nått till en vid årets riksdag framställd regerings- proposition angående utvidgning af rätten till civiläktenskap.
Hittills ha som bekant borger- lig vigsel endast kunnat förekomma, när en- dera eller bägge parterna icke tillhört svenska statskyrkan.
Enligt det nu föreliggande för- slaget skulle kyrklig vigsel från att ha varit obligatorisk för medlemmar af statskyrkan bli frivillig och borgerlig vigsel kunna träda i stället.
Civiläktenskap blir obligatoriskt en- dast för dem, som ej äro berättigade till stats- kyrklig vigsel.
Rätten för vissa dissentersam- fund att förrätta vigsel med laga verkan bort- faller således.
Detta lagförslag torde, med få undantag, till- fredsställa alla parter.
Äfven de, som person- ligen hålla på kyrklig vigsel, måste uppskatta fördelen af att andra, för hvilka den endast är en tom ceremoni, kunna välja annan form för äktenskapets ingående.
* Men medan man alltså är i färd att vidga porten till äktenskapet, är därinnanför taket ännu lika lågt, gränserna lika snäft dragna kring den personliga friheten, d. ä. egentligen kring kvinnans.
Ändring till kvinnans förmån af äktenskapslagstiftningen är som vi veta i vårt land en af kvinnosakens äldsta program- punkter, den, kring hvilken man först samlade sig.
Hustrun intar enligt nuvarande 200-åriga lagar, hvilka äro uttryck för en för länge sedan bortlagd uppfattning, en subordinationsställning LINGON?
Blåbarssaft (för medicinskt bruk) förordas af herrar läkare.
Tillhandahålles i välsorterade speceriaffärer.
KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH ÖSTMAN T / ineh.
af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR - VECKAN 23 — 29 FEBR.
1908.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; biff af svinfilé med portug.
lök och brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te med Anna W — s kax.
Middag ' Falsk sköldpaddsoppa; krustader med fisk- och sparrisstufning; stekt tjä- der med salader och brynt " potatis; apel- singlass med grädde.
MANDAG.
F r u k o s t:: Smörgåsbord; pastej med fågelstufning; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Rimsal tad fårbringa med brynta kålrötter och po- tatismos; hafresoppa med ägg och ka- trinplommon.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord: bräckt fårbringa (rester från måndag) med potatismos; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Afredd buljong med stekta palsternackor; gädda stekt i filéer med pressad potatis.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafremjölsvälling; falsk matjessill med nykokt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Späckad svinkarré med ry- ska ä r t e r; äppelsnö med spritskransar.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; pannbiff med p o t a t i s; mjölk; kaffe el- ler te.
M i d d a g: Grönkål med fläsk- korf; skorppudding med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; B l e k i n g a r n e s silfverkrans för Karl X Gustafs sarkofag.
O M NÅGRA d a g a r fira vi öfver hela landet m i n n e t af en af de s t ö r s t a m ä r k e s d a g a r n a i v å r historia, den ä r o r i k a freden i Roskilde, s o m med ett p e n n d r a g gjorde s l u t p å den m å n g h u n d r a å r i g a s t r i d e n o m v å r a t r e sydliga l a n d s k a p.
I Stockholm k o m m e r dagen s o m b e k a n t att högtidlighållas med en festföreställning p å Operan, u t s t ä l l n i n g å N a t i o n a l m u s e u m m. m.
D e s s u t - o m n e d l ä g g e s å Karl X Gustafs sarkofag i Riddar- h o l m s k y r k a n h ä r ofvan afbildade, h o s den k ä n d a hof- juvelerarfirman K. A n d e r s o n h ä r s t ä d e s tillverkade silfver- k r a n s — " s å s o m en g ä r d af t a c k s a m h e t från bleking- s k a m ä n, k v i n n o r och b a r n p å 250:de å r s d a g e n af Blekinges införlifvande med S v e r i g e ".
visavi mannen.
Hans målsmanskap inskränker hennes rörelsefrihet i alla riktningar, och hans med ingen redovisningsskyldighet förbundna förvaltningsrätt öfver den gemensamma egen- bräckkorf med brynt p o t a t i s; ä g g; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Oxru- lader med potatis och lingon; vinsoppa med skorpor.
LÖRDAG.
F r u k o s t:.
Smörgåsbord; ragu på kött (rester från fredag) med stufvade jordärtskockor.
Middag: Sillpudding med äggstanning; monda- minkräm med mjölk.
Krustader med fisk- och sparrisstufning (f. 6 pers.).
K r u s t a d e r: 75 gr. hvetemjöl, 1 nypa salt, 1 tsk.
socker, 1 äggula, 2 del.
tunn grädde, 20 gr. smör, skiradt.
T i l l k o k n i n g: V * kg.
flottyr.
S u f n i n g: 5 hg, gädda (eller 2 hg.
urbenad fisk, rester), vatten, IV2 msk, salt, l / a tsk.
ättika, V2 burk sparris, 2 msk.
smör (40 gr.), 3 msk.
mjöl, sparrisspadet, 2 del.
fiskspad, 3 del.
tunn grädde, se.lt, socker, hvitpeppar, 1 äggula.
B e r e d n i n g: Mjölet siktas i en bål och blandas med saltet och sockret, hvarefter hälften af grädden samt ägg- gulan tillsättas, under flitig rörning.
Smöret skiras och nedröres jämte resten af grädden.
(Flottyren hvari krustader- na skola kokas, bör vara af bästa be- skaffenhet; pannan, som användes här- till, bör ej vara vidare än ett tefat.
På samma gång, som flottyren lägges i pannan, nedsättes järnet däri för a t t långsamt uppvärmas.
Flottyren är lagom varm, när en tunn blå rök stiger upp från ytan).
Smeten hälles i en pas i en kastrull med 1 msk.
af sock- ret, den kokta och silade grädden till- sättes litet i sänder, hvarefter massan får sjuda öfver elden till en tjock från kräm under jämn vispning, kastrullen ailyftes och vispningen fortsattes, tills krämen blifvit kall.
Apelsinsaften ko- kas med det Öfriga sockret och vattnet H.
M.
K o n u n g e n s Hofleverantör.
till en simmig lag, som får kallna, hvar- efter den blandas med krämen och och skares i små tärningar.
(Rester af Magnetiskt f ö r ä d l a d t enligt svenska grädden vispas till hårdt skum och p a t e n t e t n:o 20016 är nedröres, då glassen är halffrusen.
det b ä s t a, r e n a s t e och d r y g a s t e Rimsaltad fårbringa (f. 6 pers.).
I 1 / * kg.
fårbringa, 3 msk.
salt.
1 tsk.
salpeter, 2 tsk.
socker, 3 lit.
vatten.
•om finnes i m a r k n a d e n och säljes i B e r e d n i n g: Ref benen knäckas och bringan ingnidas med saltet, salpetern remton olika J a v a b l a n d n i n g a r i rikets och sockret, väl sammanblandadt.
Den rörnämsta Kaffe- och Speceriaffärer lägges i ett fat och får stå 3 — 4 dagar under det den ofta vändes i den lake som bildas, Köttet upptages och tvät- 2 tim., under det den öfveröses- och tas väl med en duk, doppad i kalJi spädes omkr. hvar 10 min.
Carrén vatten.
Det nedläggas i det kokandi skares och upplägges på benet på varmt vattnet och får koka tills det blii - erveringsfat samt garneras med brynt mört, hvartill åtgår U / 2 — 2 tim. Dei potatis och kruskål.
KÖttjusen silas och skummas, och serveras med stufvade grönsaker elle potatispuré.
Spadet kan användas til; såsen beredes på vanligt sätt.
Den tillsattes antingen med soja ell.
tjock någon afredd soppa eller puré.
grädde.
Bräckt f å r b r i n g a med pota- Ä p p e l s n ö (f. 6 pers.).
5 stora 3 t i s m o s (f. 6 pers.).
/ i kg.
kokt.
äpplen, 5 ägghvitor, " 5 msk.
socker, saf- salt fårbringa (rester), V2 lit.
potatis- ten af Va citron.
mos (rester).
B e r e d n i n g: Äpplena sköljas och T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 t o r k a s; de stekas därefter sakta i ug- sr-).
nen och passeras.
Ägghvitorua vispas B e r e d n i n g: Fårbringan skares me- helt litet.
De passerade äpplena till- dan den är varm i fina strimlor och sättas under rörning i ägghvitan, jämte blandas med potatismoset.
Massan ska- sockret och citronsaften.
res i skivor och stekas i smöret samt Blandningen röres under 1 tim., tid upplägges på varmt serveringsfat.
An- med ojämn fart.
När krämen höjt rättningen serveras som frukosträtt.
sig till hvitt skum är den färdig.
Den upplägges på geléskål och serveras med S p ä c k a d s v i n c a r r é (f. 6 pers.).
bakelser eller biskvier.
IV2 kg.
carré med ben, IV2 hg.
1 späck, 2 tsk.
salt, l / 4 hvitpeppar, 2 S k o r p p u d d i n g (f. 6 pers.).
8 st. msk.
smör.
(40 gr.), / j lit.
vatten, 1 ettöres skorpor, mjölk, 1 hg.
godt smör, tsk.
Liebigs köttextrakt, 1 / 2 tsk.
salt.
6 ägg, l / a tsk, salt.
1 msk.
socker.
2 S å s: 1 msk.
smör (20 gr.), IV2 msk.
msk.
fint skuren sucoat eller 20 skållade mjöl, kött jus, 1 tsk.
soja ell.
1 del.
och malda sötmandlar.
tjock grädde.
T i l l f o r m e n: \ fa msk.
smör (10 B e r e d n i n g: Det mesta fettet bort- gr.), 2 msk.
fint stötta skorpor.
tages på carrén och benet lossas till B e r e d n i n g: Skorporna doppas i hälften med en spetsig knif.
Den tvät- mjölk, läggas i ett fat och få stå tas med en duk, doppad i hett vatten: Öfvertäckta ett par tim.
De röras där- bultas lätt med en fuktig klubba och efter sönder med en slef.
Smöret smäl- späckas därefter med det väl skrapadp tes och inarbetas i de söndermosade späcket, skuret i fina strimlor.
Carrén skorporna.
Därefter iröras äggulorna^ ingnides med en blandning af salt och kryddorna och succaten eller mandeln hvitpeppar.
Smöret brynes i en stek- och sist nedskäras de till hårdt skum gryta, carrén ilägges och brynes vackert slagna ägghvitarna.
Massan hälles i på alla sidor, hvarefter den spädes litet smord och hrödbestrÖdd form och pud- i sänder med det kokande vattnet och dingen gräddas i vattenbad i ugnen om- köttextraktet tillsatt med saltet.
Den kring IV2 tim.
Den uppstjälpes på får därefter sakta steka med t ä t t slutet varmt serveringsfat och serveras med lock, tills köttet är mört, eller omkr. vin- eller saftsås.
SOLO-KflFFE Finast A.-B.
Malmö Kaffekompani.
RECEPT: F a l s k s k ö l d p a d d s o p p a (f. 6 pers.).
1 gödkalfhufvud, 3 lit.
vatten, 1 msk.
salt, 6 hvitpepparkorn, 2 mo- rötter, 1 litet selleri, 2 rödlökar, l 1 / ^ msk.
smör (30 gr.), 2 msk.
mjöl, IVs lit.
god oxbuljong, brynt socker (2 tsk.
socker, 2 msk.
vatten), 1 knifsudd kajennpeppar, 3 msk.
sherry.
B e r e d n i n g: Kalfhufvudet, hvaraf huden är aftagen, klyfves, hjärnan tages ur och hufvudet sköljes väl samt lag- ges i vatten öfver natten.
Det sättes på elden i det kalla vattnet, saltas och då spadet kokat upp skummas det väl, hvarefter kryddorna, jämte de väl ansade rotsakerna och lökarna iläggas.
Soppan får sedan koka, tills köttet är mört, då det tages upp och buljongen silas och skummas.
Köttet skrädes, och när det är kallt, skares det i små tär- ningar och lägges i soppskålen.
Smör och mjöl sammanfräsas, 1 lit.
af kalf- buljongen jämte oxbuljongen tillsättas och soppan får koka 10 min.
Den afsmakas med kajennpeppar samt vi- net och hälles öfver köttet i sopp- skålen.
Soppan serveras, om så önskas med hårdkokta äggulor.
domen — undantag gifvas ju, men äro prak- tiskt sedt af föga värde — ställer hustrun ekonomiskt i beroende af mannens godtycke.
Lagen tillerkänner vidare mannen all bestäm- manderätt öfver barnen.
Ändring af dessa lagar har ju, som nyss nämndes, länge utgjort ett önskemål.
Hvad som i dagarna har gifvit frågan ny aktualitet, var en af Radikala klubben häromdagen an- ordnad offentlig diskussion om vår äktenskaps- lagstiftning, hvars lösen var: en ny lag, icke ändring af den gamla.
Fröken Ellen Key framlade här i sitt inled- ningsföredrag sitt program, hvars kärnpunkt var, att lagen måste fastslå, det mannen och kvinnan inom äktenskapet äro fullt jämnställda individer med obegränsad frihet.
Äktenskapet bör bli ett bolag, där hvarken mannen eller kvinnan erhåller ekonomisk fördel eller myndighet.
Och eftersom hustrun vid äktenskaps ingående vanligen lämnar den befattning, hvarmed hon förtjänt sitt uppehälle, för att i stället ägna sina krafter åt hemmet, bör hon lagligen till- erkännas lämplig ersättning för det arbete hon utför.
Inför barnen böra rättigheter och plikter vara ömsesidiga, och skulle så allvarliga schismer uppstå angående barnens uppfostran, a t t de ej kunna biläggas i godo, må en ny institution, som man skulle kunna kalla barnavårdsnämnd ingripa.
Samma nämnd skulle också utöfva funktion vid skilsmässorna, hvilka enligt fröken Keys åsikt böra underlättas därhän, att an- mälan af bägge parterna, att de önska skiljas, är tillräcklig skilsmässogrund.
För att för- hindra lättsinniga skilsmässor skulle en be- tänketid af 1 1 / a år utsättas.
Att rifva ner en under århundraden mödo- samt uppförd lagbyggnad är en allvarsam sak, och om den nyas utseende kan man ha delade uppfattningar, men att en förändring är höge- ligen önskvärd, därom bör åtminstone ingen kvinna tveka ett ögonblick.
JflVfl-KflFFE Vårgårda = = Proton-hafremjöl!
kaffekopp, Krustadjärnet doppas däri.
dock ej anda till randen.
Det hålles därefter i den heta flottyren, tills kru- staden är ljusbran, då.
den lDssas med en gaffel eller späcknål och lägges upp och ned på gråpapper att af rinna.
Krustaderna kunna förvaras 2 — 3 vec- kor, om de nedläggas i en bleckburk med t ä t t slutande lock, men måste da värmas i ugnen, innan stufningen iläg- ges, öfverblifven flottyr kan användas flere gånger, om den uppkokas i vat- ten eller mjölk; när den stelnat al- skrapas lätt all bottensats.
S t u f n i n g e n: Gäddan urtages, sköl- jes väl och torkas med en fiskhanddul samt ingnides med Va msk.
af saltet och ättikan ..
Den nedlägges i varmt vatten tillsatt med resten af saltet och får koka tills fenorna lossna, då den upptages och skinnet afdrages ge- nast, när fisken är kall.
urbenas den och skares i små tärningar.
(Rester af fisk kan äfven med fördel användas).
Smör och mjöl sammanfräsas; spar- risspadet, fiskspadet och grädden till- sättas litet i sänder under flitig rörning.
Såsen får koka 10 min., hvarefter den afsmakas med kryddorna och afredes med den uppvispade äggulan.
Fisktär- ningarna samt den sönderskurna spar- risen iläggas, och stufningen fylles till hälften i krustaderna.
A p e l s i n g l a s s m e d g r ä d d e (f. 6 pers.).
Skalen af 2 apelsiner, saften af 4 apelsiner, 7 del.
tjock grädde, 5 äggulor, 1 hg.
socker, IV4 del.
vatten.
Beredning: Apelsinerna - sköljas väl, torkas och skalas.
Allt det hvita bortskäres och skalen skäras i strimlor.
3 del.
af grädden kokas upp, apelsin- strimlorna iläggas och.
grädden öfver- täckes samt får stå, tills den är kall, hvarefter den silas väl.
Äggulorna vis- — 103 —
DS^J A NNONSER skola vara inlämnade till FOE E N FLICKA u r godt hem, er- faren och kunnig i barns vård fin- Expeditionen senast fredag för att erhåller kammarjungfru, van vid aristo- nes till instundande 1: sta maj god För barnens hud är det ytterst nödvändigt att den mildaste och finaste tväl användes kunna införas i följande veckas num- kratiskt hem, n u genast plats.
Hon plats på större herregård.
Den sökande mer.
bör vara skicklig i sömnad och coiffe- bör vara frisk, barnkär, renlig, ordent- ring, resvan samt kunna tala åtminstone lig, kunnig i sömnad samt hälst ä l - ett främmande språk.
Betyg och rek.
ven vara erfaren i sjukvård.
Hennes jämte p o r t r ä t t sändas med första till åligganden äro a t t handhafva en snäll » Fru M. B. », Iduns exp., Sthlm.
flicka (3 å r) samt a t t vara behjälplig besitter dessa egenskaper, och den har därigenom blifvit oum- EN tjänarinna — husjungfru — som med sömnad och ej vara ovillig, om bärlig för barnkammaren.
är plikttrogen, i högsta grad ordnings- andra små.
tjänster ibland skulle kräf- älskande, hvilken med villighet kan och vas af henne.
Svar åtföljdt af rek.
vill r ä t t a sig efter ordningsfull frus och foto.
till fru L. Holmquist, Svar- vanor, för en sådan finnes till våren tingstorp, Läckeby.
Kungl.
HoflevefantfSr, Vid Kristinehamns hospital finnes in- utmärkt god plats i litet fint hem.
stundande vår plats för en fullt kunnig Ingen själfrådande » fröken-jungfru » an- FOE snäll och pålitlig flicka k a n god S tockholm, plats erhållas a t t efterse 2 flickor, 4 och i facket hemmastadd väfverska med tages, utan en tjänarinna som med lön af 350 kr., bostad med möbler och verkligt intresse kan s ä t t a sig in i, och 6 å r samt hjälpa till med före- fallande göromål.
Köksa finnes.
Svar sängkläder, lyse, värme, t v ä t t och kost r ä t t a sig efter och sköta såsom det HUSHÅLLERSKA a t t förestå e t t bättre samt tjänstebeklädnad.
Platsen bör till- fordras med noggrann omsorg hvad adresseras till » Pålitlig », Box 24, Wara.
ungkarlshem erhåller plats 1: a inst PLATS finmias, 1 april för en frisk, bil- trädas hälst den 24 april, senast bör- som henne ålägges.
Framför allt måste I prosthem finns god plats för bil- mars.
Betyg, ref. och foto.
torde med ' dad, barnkär, enkel och ordentlig flicka jan af juni.
Ansökan, åtföljd af kort utprägladt intresse för noggrann städ- dad dam.
Kokerska och husa finnes.
följa ansökan.
Svar märkt » Brukstjäxi ' med gadt lynne, hälst omkr. 25 år, som vill åtaga sig a t t tillsammans lefnadsbeskrifning, ålders- och fräjde- ning ägas.
Svar till » Litet fint hem », Ansökan till Norra Inackorderingsbyrån, steman » under adr.
S. Gumgelii An^ med husmodern sköta e t t hem utan betyg samt betyg utvisande kompetens Iduns exp., Stockholm.
nonsbyrå, Stockholm f. v. b.
Malmskillnadsgatan 27, Stockholm.
jungfru, (Storbyk och b a k utföres för platsen ingifvas före den 1 mars till borta), samt, d å så fordras, hjälpa Öfverläkaren.
till med 3 små gossar.
Helst önskas en flicka som ä r i saknad af e t t Tvättförestånderska hem och ville bli husmoderns goda sail- med förmåga a t t sköta en större tvätt- skåp (15 kr.
i mån.
om skurning får inrättning för såväl gröfre som finare ingå, eljest 12).
Svar åtföljdt af por- t v ä t t erhåller plats den 24 nästk.
april t r ä t t och ref. torde snarast möjligt vid Kristinehamns hospital.
Lönen är sändas till » E, v. S. », Jönköping p.
r.
400 kr., bostad (eget rum) med möbler och sängkläder, lyse, värme och kost Barnsköterska.
lika med betjäningen samt 125 kr.
Ordentlig och pålitlig barnsköterska i kostförbättringspenningar.
Ansökan, som äger förmåga a t t handlada fem åtföljd af en kort lefnadsbeskrifning barn i ålder 2 till 11 år, erhåller genast ålders- och fräjdebetyg samt betyg u t - eller till den 24 april plats mot hög- visande kompetens för platsen ingifvas lon, med företräide för person, som före d e n 1 mars till tjänstgjort å barnsjukhus, Betygsaf- skrifter, åtföljdt af fotografi, torde sän- Öfverläkaren.
das till disponent G.
G. Schultz, Hel- BÄTTKE, huslig, praktisk flicka, fullt singborg, kunnig i matlagning, bakning samt i allt som till e t t bättre hems skötsel Diakonissa, hör, erhåller plats i mindre familj.
Ål- frisk till kropp och själ och väl vitsor- der ej under 25 år.
Eget rum.
Jung- dad, hälst från likartad föregående fru finnes.
K e l, f oto., _ lönepret.
torde verksamhet, erhåller anställning å Gelli- sändas under adr.
» Familjevän », Arboga vare Malmberg för a t t biträda den P- r. enskilda välgörenheten vid de fattigas understödjande och vård.
Hänvändelse till Gellivare Malmfälts kontor, Malm- berget.
och därmed förenad undervisningsskyl- dighet (helst i moderna språk) vid Skara högre skola för kvinnlig ungdom äga hugade sökande a t t med bifogande af kompetenshandlingar och läkarebe- tyg anmäla sig hos skolans styrelse före den 15 inst.
mars.
Begynnelselönen blir nästa läsår plats ledig för examine- 1,600 k r.
hvartill kommer fri bostad rad lärarinna med naturkunnighet som af 3 r u m och kök med därtill hörande vedbrand.
Dessutom bidrag till pen- hufvudämne.
Lärarinna, som genomgått sionsinrättningen.
Tillträde vid nästa seminariets 4:e afdeln., h a r företräde.
läsårs början.
Lön beroende p å kompetens och tjänste- Skara den 4 febr.
1908. år.
Närmare upplysningar lämnas af skolans föreståndarinna, Frida Pallin • Styrelsen.
/ högförnämt hus " Hylins öfverfettade Barnivål " LEDIGA PLATSER Hy lin &amp; Co. Fabrx Aktiebolag, Ledig tjänst.
Föräldrar!
Låt Edra barn blifva själfständiga ge- nom att lära sig maskinskrifning och ste- nografi, som är nyckeln till affärslifvet.
Mest noggrann undervisning efter mo- dernt amerikanskt (Touch) kännsystem undervisas vid Vid Länslasarettet i Söderköping blif- ver plats ledig den 1 nästa april för en duglig hushållerska mellan 30 och 35 å r.
Den sökande måste vara hemma i såväl enklare som bättre matlagning samt kunnig i räkning, så a t t hon efter fastställd spisordning k a n beräkna å t - gången af erforderliga kvantiteter.
Till direktionen ställd egenhändigt skrifven ansökan jämte betygsafskrifter och fo- tografi insändes före denna månads utgång till undertecknad, som lämnar närmare upplysningar angående löne- förmåner m. m. Söderköping den 7 febr.
1908.
Aug.
Stjerndahl, Syssloman.
F ÖRESTAND ARINNEPLATS för hön- seri, trädgård och mindre hushåll fin- les för medelålders fruntimmer med röda rek.
Svar med betyg och löne- anspråk torde sändas under adr.
» Små- ändsk herregård », Kortebo p.
r. Remington-Institutet, K a r d u a n s m a k a r e g a t a n I.
Halls skola i Vid flithor i TROENDE flicka, skicklig i handarbete och med lust för butiksgöromål får plats i april i köping i södra Sverige.
Svar med fotografi, betyg och preten- tioner till » Villig och vänlig », - under adr.
S. Gumaelii Annonsbyrå, Stock- holm f. v. b.
Värdinna, bildad och praktisk med goda ref. sö- kes af änkeman a t t i moders ställe uppfostra en fyraårig flicka samt a t t förestå e t t köpmanshem i landsortsstad.
Fullständiga ansökningar motses märkt » Köpmanshem », under a d r.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
Telefoner: Riks 9811.
„ v \ llm.
9811.
„ 9011.
Pris pr kurs i stenografi.
Kr.
2 5: —.
i maskinskrif- ning 120 timmar endast Kr.
2 5: — Korrespondent- och sekreterareulats finnes vid mekanisk verkstad för vaken och driftig dam, kunnig i stenografi, maskinskrifning och svenska, tyska o. engelska språken.
Tillträde hälst ge- nast.
Betyg, ref. och löneanspråk torde sändas i bref märkt » K.
S. Norrland », under a d r.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
EN skicklig kokerska, villig, proper och ordentlig, med goda rekommendationer, får plats n u genast eller i april i liten familj.
Svar med betygsafskrifter och hälst fotografi torde sändas till » S.
B. A. », Lund p.
r.
Vid Lindska skolan i Uppsala blir till hösten en lärarinne- plats ledig med hufvudsaklig undervis- ningsskyldighét i biologi, fysik och kemi, äfven p å högsta stadiet, samt i någon klass kristendom och svenska.
mngöres ledig a t t tillträdas den 1 nästa Kompetens: högre lärarinneseminariet tpril.
Lön 600 kr.
jämte fritt vivre eller motsvarande.
Lön 1,400 kr.
Ansök- &gt;ch husrum å epidemisjukstugan, dess- ningar jämte präst- och läkarebetyg torde före den 10 mars insändas till itom bidrager staden med 25 kr.
år- JUNGFRU, medelålders, enkel och an- Anspråkslös, bättre flicka, Hushållersk epla tsen föreståndarinnan, fröken Maria Gerle, språkslös, får plats i stilla hem på igen till pensionsafgift.
Kompetens- landet, 2 personers hushåll.
Hon bör kunnig i matl.
samt villig deltaga i å Strömstads lasarett ledig 1 maj,.
An- Uppsala.
i l l k o r: hafva genomgått af Kungl.
vara kunnig i matlagning och bakning alla inom e t t hem förefallande göro- sökan jämte betygsafskrifter insändes &gt;l:t godkänd sjuksköterskeskola och en samt vara renlig och pålitlig.
Lön 240 mål, äfven tillsyn om t v å barn, (8 och till direktionen före 1 april.
Lönevillko- FÖR England.
Jungfru, väl kunnig i 4 år) erh.
plats den 1 mars i familj e n: 350 kr.
årlig lön, vivre och bo- matlagning och andra husliga göromål, aånads tjänstgöring å större epidemi- kr.
p r å r; eget rum.
Ingen utan goda i Göteborg.
Goda rek.
fordras.
Lön r stad, 14 dagars semester.
3 månaders erhåller god plats 1 maj i liten familj rek.
m å söka platsen.
Svar märkt » 24 jukhus.
Ansökningar ingifvas till april 1908 », Iduns exp., Stockholm.
kr.
250.
Svar till » M. » inom 8 dagar, ömsesidig uppsägning.
i England, där frun är svenska.
Svensk husa _ finnes förut.
Svar med betygs- Sv.
Telegrambyrån, Göteborg.
Direktionen.
Iälsovårdsnämnden i Vänersborg före d. afskrifter och adress samt om möjligt 0 mars 1908.
En lärarinna, fotografi till » Liten familj i England » kompetent a t t underv.
en 14-årig flicka, sändes före den 25 februari under adr.
5ARNJUNGFRU.
fullt pålitlig, proper För frisk och duglig flicka finnes plats enda barnet, i alla vanliga skolämnen S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm ch med ordningssinne, hälst äldre, samt fullt kunnig i franska och tyska a t t sköta hushållet för ungherre.
Svar f. v. b.
Goda rekommendatiner er- llvarligt sinnad, med vana a t t sköta att genast tillträda som andra husa i språkens undervisande och talande, ön- jämte betygsafskrifter till Lagerfors fordras.
päda barn erhåller plats för 1-åring bättre, liten, svensk familj, bosatt i större skas hösten 1908 i en officersfamilj på Bruk, Moholm.
ch 1 spädt barn till d e n 24 april, stad i Belgien.
Två svenska kamrater landet.
Svar till » Officersfamilj », Ulfs- FÖR ordentlig, anspråkslös, duglig, torp.
BARNSKÖTERSKA.
Bättre anspråkslös bättre flicka, kunnig i finare och enk- var till » Utmärkt god plats », Iduns finnas förut.
Svar till " Liten svensk flicka, frisk och stark samt van vid lare matlagning, blir plats ledig 1 xp., Stockholm.
familj " före den 2 5 febr.
under adress BARNFRÖKEN, anspråkslös, barnkär, vården af spädbarn, erhåller genast maj i e t t trefligt hem p å landet.
Hon Snäll, villig flicka erfaren i a t t handleda och sköta barn, plats i mindre familj i Göteb » rg som bör vara van a t t förestå och med ord- rhåller genast plats i liten familj (i S. Gumaelii Annonsbyrå, Stockholm, f. sökes för en 4 års gosse.
Platsen är a t t sköterska för nio månaders barn.
Re- ning sköta e t t mindre landthushåll.
Ej ballet för jungfru).
Bek., foto., löne- v. b.
Ingen göre sig besvär, som ej är tillträdas genast.
Eefl.
torde benäget flekterande torde snarast insända rek.
under 25 å r.
Svar med foto, löne- nspråk sändes till » Pålitlig », Kalmar ordentlig och har goda rekommendatio- sända betyg, foto .., uppgift om löne- och foto,, till » Barnkär », Postkontoret villkor m. m. till » Vänlig 25 », Iduns anspråk under adr.
» H.
W. », Strängnäs.
Järntorget, Göteborg.
exp.
ner.
Fotografi önskvärd.
i Vänersborg Till utlandet.
Ensamjungfru — 104 —
