# ID: svediakorp-per1811
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 20,778
# sentences: 1,375
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 6 (1101) TORSDAGEN DEN 6 FEBRUARI 1908.
21:STA HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N ELFRIDA IDUNS KVINNLIGA FÖR ÅRET.
ANDREE.
r \ Å IDUN nu för tredje gängen genom den repre- sentativa kvinnoakademien utdelar sitt årliga stipendium af 1000 kr.
" för belönande eller främ- jande af någon förtjänstfull kvinnlig gärning ", ha vi nöjet att i enlighet med akademiens beslut öfver- lämna detsamma åt en veteran och banbiyterska inom musikens område, domkyrkoorganisten i Göte- borgfröken Elfrida Andrée.
Samtidigt med den pä detta sätt lyckligt lösta stipendiefrågan har akade- mien haft under behandling förslag till stadgar, af sedda att fastare dra upp konturerna för dess verk- samhet och framtida bestånd, hvilka stadgar, så fort de genom akademiens ordförande professorskan Agda Montelius samt dess sekreterare doktor Ka- rolina Widerström blifvit definitivt utarbetade och af akademien antagna, skola meddelas i Idun.
Akademien har vid stipendieutdelningen som be- kant följt frän Iduns läsekrets insända förslag och ber af denna anledning att få offentliggöra följande: D ÅRG.
NORDLING.
AKADEMIS STIPENDIAT ET BÖRJAR nu bli en snart sagdt alldag- lig företeelse, att kvinnorna underlägga sig nya arbetsfält, och det är knappast någon " Härmed hembäres ett tack för insända förträff- opposition, som de numera möta.
Den yngre liga förslag på kandidater till årets pris.
De komma generationen har därför understundom svårt att samtliga (förslaget på pristagaren undantaget) att fullt förstå, hvilken storm af hat och ovilja, förvaras för kommande år för alt då åter komma som de första banbryterskorna för det kvinn- liga arbetet hade att rida ut, och man är på under ompröfning.
väg att förgäta det mod, den uthållighet och Iduns kvinnliga akademi. "
den energi, som de kvinnor måste ha ägt, hvilka först ställde sin personlighet i breschen Och härmed lämna vi ordet åt den välkända för att skaffa den kvinnliga begåfningen rätten kvinnliga penna, som på vår begäran gifvit en till fri utveckling lika väl som den manliga.
skildring af fröken Andrées lif och gärning, en Att besitta en del nätta talanger, att kunna skildring, som i och för sig är en tillräcklig mo- måla, spela klaver och sjunga täckt och behag- tivering af den kvinnliga akademiens beslut.
ligt, det medgaf man väl kvinnorna, men ville en kvinna bli mera än en talang, då var vägen 63
yj^£ \ stängd.
Ett allvarligt, gediget och målmedvetet arbete, ett eget person- ligt skapande lif, sådana som den stora konstnärliga begåfningen kräf- de, det kunde man icke vara med om.
Detta har Elfrida Andrée i rikt mått fått erfara på alla de områ- den, där hon varit en banbryter- ska för kvinnlig begåfning och kvinn- ligt arbete.
Född i Visby 1841 och dotter till provinsialläkaren A. Andrée, kom hon helt ung till Stockholm, där hön vid 16 års ål- der aflade organistexamen som pri- vatist och sedan fortsatte sina stu- dier i instrumentation och kom- position för Ludvig Norman.
Kort efteråt erhöll hon af dåvarande or- ganisten vid Jakobs kyrka G. Mankell tillåtelse att spela under aftonsången.
Men att se en kvinna på organistplatsen i kyrkan, det var mera än den tidens människor kunde stå ut med.
Det väckte en sådan anstöt och ansågs så störande för andakten, att fröken Andrée förbjöds att vidare spela och organisten G. Mankell tilldelades en varning af kyrkorådet.
Men Elfrida Andrée var inte den som gaf sig i första hug- get.
Efter långa och heta strider mot föråldrade lagar och trångbrös- tade fördomar, efter motioner och betänkanden, lyckades det att trots prästeståndets vägran och ärkebisko- pens afstyrkande få riksdagen att år 1861 bifalla en motion om lika rätt för kvinna som för man att söka organistbefattning.
Samma år erhöll fröken Andrée en dylik be- fattning vid finska kyrkan i Stock- holm och året därpå äfven vid franska reformerta kyrkan.
arbetarebefolkningen omfattar denna institution.
Ja, hvem vet — kanske det blomstrande musiklif, som nu frodas inom alla samhällsklasser i Göteborg, understödt af mäktiga donationer och frikostiga mecena- ter, har sina djupaste rötter i den jordmån, som bereddes genom El- frida Andrées mångåriga, outtrött- liga arbete, — kanske detta mu- siklif, trots sina rika medel, icke skulle varit möjligt, om icke hon förstått skapa förståelse af och kärlek till tonvärldens ädlaste ska- pelser.
Ingen möda, inga uppoffrin- gar har hon skytt för att föra fram dessa, och hennes egen brinnande kärlek till musiken, hennes fasta tro på dess makt öfver själarna, hennes rika, varma skaparehåg ha aldrig sviktat, ej ens under de stör- sta motgångar och de mest pröfvande omständigheter.
Och sådana ha ej felats.
Men icke heller ha erkän- nande och utmärkelser uteblifvit.
Såväl in- som utländska kritiker ha i starka ordalag vitsordat fröken Andrées framstående egenskaper som kompositör, dirigent och utöfvande konstnär; år 1879 utnämndes hon till ledamot af Musikaliska aka- demien och därtill bär hon medal- jen " Literis et artibus " som belö- ning för sin mångåriga förtjänstfulla verksamhet.
ELFRIDA ANDRÉE VID ORGELN I GÖTEBORGS DOMKYRKA.
FOTO FÖR IDUN AF OLGA RINMAN.
ELISABETH Understödd af sin framstående fader käm- pade hon samtidigt modigt och energiskt för att på ännu ett område skaffa kvinnan rätt till arbete, och äfven här vann hon seger och bröt en ny bana för tusenden af sina medsystrar.
Efter 5 års strider inskrefs hon vid kungliga telegrafverket, — att hon äfven här vandrat banbryterskans törnbeströdda stig kanske nu ej ens de känna till, hvilka njuta frukterna af hen- nes strider.
Ty telegraflst blef hon icke, hon hade valt musiken till sin lifsgärning.
Utom sina organisttjänster skötte hon sånglärarinnebefatt- ningarna vid tvenne skolor, var ackompanja- tris vid Operan och vid Musikaliska akademien och blef år 1867 enhälligt vald till organist vid Göteborgs domkyrka.
Och nu har samma kvinna, hvars blotta uppträdande på organist- platsen ansågs anstötligt och störande för an- dakten blott därför, att hon var kvinna, i öfver 40 år verkat som organist i en af Sveriges imest konservativa församlingar, följd af sina åhörares tacksamhet och aktning.
Under denna långa tid har fröken Andrée varit en banbryterska inom Göteborgs musik- lif.
Hon grep sig genast an med att refor- mera den döda, släpiga koralsången och det blef henne alltmera en tvingande konstnärlig uppgift att söka frigöra kyrkomusiken ur dess dogmatiskt stelnade former och att däri ingjuta den gripande och starka stämning, som böjer sinnen och hjärtan till innerlig an- dakt.
Tvenne stora svenska mässor för soli, kör, stråkorkester, harpa och orgel äro fruk- terna af detta konstnärliga skaparekraf, båda vid hvarje uppförande mottagna med den var- maste erkänsla af publiken och af kritiken fram- hållna som präktiga, af stark och djupt allvar- lig känsla besjälade verk.
Fröken Andrées önskan att utan all yttre apparat, endast ge- nom den höga kyrkomusikens egen skönhet och rena makt stämma själen till ett fridfullt uppgående i andakt och tro, framträdde dock klarast och innerligast vid de " musikaftnar ", som för några år sedan gåfvos i Göteborgs domkyrka, och som på åhörarne gjorde ett djupt och gripande intryck.
Men ej blott kyrkomusiken var föremål för fröken Andrées intresse.
Utom flere häften ro- manser och smärre eller större musikstycken för sång, violin och piano ha af hennes kom- positioner blifvit tryckta en pianosonat, en sym- foni för orgel, en kvintett för stråkar och piano, en trio för piano, violin och violoncell, " Snö- frid ", ballad för soli, kör och orkester, och i skrifvet partitur föreligger dessutom en stor orkestersymfoni, som år 1894 prisbelöntes vid en internationell täflan i Bryssel och som, då den i nov.
1904 uppfördes i Dresdner Gewerbe- haus under fröken Andrées personliga ledning, fick i tyska musiktidskrifter mottaga en varmt erkännande kritik — något som äfven var fallet med uvertyren till hennes ouppförda opera " Frithiof ".
Men en redogörelse för fröken Andrées ban- brytande lifsgärning skulle i sanning vara ofull- ständig, om den underläte att nämna det stor- artadt oegennyttiga och uppoffrande arbete hon nedlagt på folkets musikaliska uppfostran.
Se- dan många år tillbaka leder hon de hvarje söndag återkommande " folkkonserterna " i Göte- borg, och den stora tillströmningen till dessa konserter visar nogsamt det intresse, hvarmed härnäst Profva dem och öfvertyga Eder att de göra skäl för namnet köper skodon be- " Damernas favorit ".
När ni Den stora vänkrets, som fröken Andrée genom sitt enkla, varm- hjärtade, flärdfria väsen förskaffat sig, hälsar helt visst också med glädje den nya utmärkelse, som hon i dessa dagar mottager, då årets stipendium af Iduns kvinnliga aka- demi tilldelas henne.
gär då att få se — 66 — W^ERN-BUGGE.
Katastrofen i Lissabon, J UST SOM veckans nummer af Idun är fär- digt att pressläggas ingår från Portugals hufvudstad Lissabon den uppskakande under- rättelsen, att landets konung, Carlos, samt kronprinsen Luiz Philip fallit offer för ett atten- tat.
Mordet skedde i lördags afton, då konunga- familjen efter att båtledes ha anländt till Lissa- bons hamnkaj efter en utflykt till staden Villa Vicosa, satte sig upp i vagnarna och skulle fara till slottet.
Gärningsmännen, lejda lönn- mördare, inväntade de kungliga på börsplatsen, och afsköto en mängd skarpa skott, som ögon- blickligen dödade konungen och kronprinsen, hvaremot drottningen förblef oskadd och in- fanten Dom Manuel, konungaparets andre son, nu Portugals monark, endast lätt sårades.
Vi med- dela å sidorna 7 1, 72 ett antal bilder från den portugisiska hufvudstaden samt porträtten af de olika medlemmarne af den nu så tragiskt rykt- bara regentfamiljen.
Äfven af premiärministern Franco, hvilken tillsammans med konungen en- väldigt styrt riket och sålunda anses ha varit en af orsakerna till den nu inträffade vålds- handlingen, meddela vi ett porträtt, liksom af konungens ordonnansofficer grefve de Figueiro, som nedsköt en af attentatsmännen.
VICTORIA-kängor säljas i finare skoaffärer öfverallt — i alla modärna färger och skinnsorter, till populära priser och tillverkas af Ludvig Traugott, Stockholm.
Den kvinnliga rösträttsfrå ' gan vid årets riksdag, Å SNART riksdagen förlidet år fattat sitt beslut om allmän rösträtt för män på pro- portionalismens grund, började röster göra sig hörda, bland kvinnorösträttens förkämpar, som framhöllo lämpligheten af att vid 1908 års riksdag fatta beslut om kvinnornas rösträtt.
— Riksdagsbeslutet af den 14 maj, sade man, är ju hvilande, och tar man nu upp kvinnor- nas rösträttsfråga nästa år, är det utsikt till att år 1909 efter nya val hela folket, män och kvinnor samtidigt kunna erhålla full medborgar- rätt.
Den statistiska utredningen, som så ofta skjutits före en regeringsproposition i kvin- nornas rösträttsfråga, bör väl hinna bli färdig till 1908, och eftersom det hvilande beslutet af 14 maj har alla utsikter att bli stadfäst 1909, kan man heller knappast längre påstå, att upptagande af kvinnornas kraf skulle in- verka menligt på männens så godt som af- gjorda rösträttsfråga.
S HON ÄR HVIT, hon är röd, hon är svar- taste svart, hon byter om sinne hvar åttonde kvart.
Hon är svajande och vajande, om sin farlighet viss.
Hon är lustig att ta ' i, och lustig att ha i ett hus med balkonger och portvakt och hiss.
Hon äger ett klappande hjärta för allt, som rör sig om boston och Barcklinds ge- stalt.
Hon går sjudande, afgudande Forsell och de Wahl.
Hon har lagrat dem båda i hög i sin låda bland blusar, chemiser och andra slags skal.
Hon tar lifvet som krämarn i boden tar gryn.
Hon väntar griljerade sparfvar från skyn.
Med sitt leende beteende hon gillrar ett vax, - som hon böjer och klämmer och smeker och skrämmer, allt medan hon själf går i blom och i ax.
Hon spelar sin tennis och åker i bil igenom sitt Stockholm i fondmäklarstil.
Eller gömmes hon och glömmes hon af ödet na ' nstans, där det slites och trälas och svältes och grälas, och där det är långt till ett skratt och en dans.
J l / JDSTÅENDE DIKT är ursprung ligen skrifven som motto till en från Abr.
Hirschs förlag nyss utkom- men bostonvals " Stockholmskan " af den populäre valskomponisten Ad.
Eng- lund.
Kompositionen år melodiös och dansant och torde ha alla utsikter att bli balsäsongens favoritvals.
Till häf- tets prydliga utstyrsel har artisten V. Andrén bidragit med pikanta tecknin- gar, af hvilka vi här med förläggarens benägna medgifvande reproducerat titelbilden.
Sveriges på en gång elegan- taste och mest användbara i.
4 / •„ modejOUmal Iduns Modellkatalog Fyra omslag, Fyra rikhaltiga rlKnaitrga säsonghäften sasongnanen årligen.
ariigon.
Koloreradt i \ uiui » i«ui un. » io S, 4 IOr n e m m e n. '
Hon är ett med sin stad, med dess gator och hus, med dess luft, med dess lif, med dess mörker och ljus.
Hon är snärjande och härjande och het af begär — hon är fladder och villa, än stormig, än stilla, men oemotståndlig just sådan hon är.
ERNST HÖGMAN.
Den statistiska utredningen lär också mycket riktigt vara afslutad, men detta till trots ute- blef, som bekant, den väntade regeringspro- positionen i kvinnorösträttsfrågan.
Det har i denna tidning redogjorts för huru och med hvilken motivering regerings- chefen vägrade tillmötesgå kvinnornas önskan.
Hvad detta hans afslag betyder, är oss heller icke obekant — ett omintetgörande af planen och ett förlängande af vår rösträttskamp.
Men det saknar dock icke sitt stora intresse att taga del af de inkomna motionerna om röst- rätt och valbarhet för kvinnor, äfven om dessa närmast äro att beakta som ett utslag af stäm- ningen inom riksdagen och med den nuvarande ställningen ej kunna räkna på framgång vid årets riksdag.
Årets motioner i den kvinnliga rösträttsfrå- gan äro tre och frambäras af liberala samlings- partiets förtroenderåd, socialdemokraterna och den Lindhagenska gruppen.
Liberala samlingspartiet, som vid sitt stora möte förliden höst uppsatte kvinnans rösträtt som en punkt på sitt program, föreslår efter en utförlig motivering, däri hufvudskälen m o t kvinnans rösträtt vederläggas, politisk rösträtt: för kvinnor under samma villkor, som fastsla- gits i det nu hvilande rösträttsbeslutet, hvilket " senare partiet alltså utgår ifrån såsom ett full- bordadt faktum.
Med rösträtten följer valbarhet till båda kamrarna, men kvinnan bör ha oin- skränkt rätt att afsäga sig riksdagsmannaska- pet.
Motionen innehåller äfven en afdelriing om kvinnornas kommunala rösträtt, hvari be- gäres utredning och förslag till ändring i kom- munalförfattningen, så att gift kvinna, hvars man är röstberättigad, må erhålla en röst.
Socialdemokraterna, som i olikhet med libe- ralerna vägra att erkänna fjolårets rösträttsbe- slut såsom definitivt, motionera i likhet med förlidet år om rösträtt för alla till myndig ålder komna män och kvinnor samt valbarhet vid 25 års ålder.
Kvinnornas rösträtt är alltså en del af den författningsrevision de i motionen begära.
Den Lindhagenska motionen, äfvenledes känd sedan i fjol, förordar allmän och lika politisk och kommunal rösträtt för män och kvinnor, som uppnått 21 års ålder, med undantag för dem, som stå under förmynderskap eller fattig- vårdsstyrelsens målsmansrätt.
* = * * = * prenumerationspris 2.20 för helt år - 60 öre pr häfte.
— 67 g^, gjj Oumbärlig för alla sonv merskor och alla hem. '
' ' N u är tid att prenumerera.
Anna Larsson, / EN TID, då småskollärarinnornas ekonomiskt * ohållbara ställning i vårt land tilldragit sig så- väl pressens som den litterära världens berättigade uppmärksamhet, då ropet om förbättrade villkor, som väl är att hoppas, nätt både regering och riks- dag, torde det ej vara ur vägen att för Iduns läsa- rinnor presentera bilden af en kvinna, tillhörande just denna kår, och hvilken om densamma inlagt stor förtjänst.
@ D EN 20 JAN.
fyllde småskolelärarinnan fröken Anna Larsson i Göteborg 50 år och kunde därvid med tillfredsställelse blicka till- baka på en 34-årig verksamhet som lirarinna vid Göteborgs folkskolor, hvarunder hon på grund af duglighet och pedagogiskt intresse kommit att intaga en framskjuten och uppmärk- sammad ställning inom den kår, hon tillhör.
Fröken Larsson blef ock på 50-årsdagen före- mål för härvarande småskollärarinnekårs varm- hjärtade hyllning, ett uttryck för den tacksam- het denna kår kände mot en kamrat, som under så lång följd af år modigt och oförtröttadt burit dagens lunga och hetta till dess bästa, i oaf- låtlig sträfvan för en förbättrad ekonomisk och xättslig ställning, enligt hennes förmenande en nödvändig förutsättning för ett fullgodt arbete.
Hård och hopplös har kampen mången gång varit, men ej bitter, ty tron på möjligheten af förbättrade lifsvillkor äfven för den själfförsör- jande kvinnan har eggat modet och stärkt hoppet.
Öppet öga för andras nöd och lidande, ingalunda doldt för den som har sig anför- trodd vården af de ringares barn, gör männi- skan därjämte ödmjuk, sänker anspråken för egen person.
Fröken Larssons arbete för kvinnan har ej blott sträckt sig till lärarinnan.
Lifiigt socialt intresserad som hon är, hafva hennes tid och krafter äfven räckt till för arbete utanför sko- lans råmärken.
Egen hjälp är god hjälp!
har därvid varit hennes lösen.
Inseende vikten äfven för kvinnorna af att sluta sig samman och i nödens och sjukdo- mens dagar bistå hvarandra, har hon sär- skildt tagit liflig del i sjukkasseverksamheten.
Så är hon ordförande i Kvinnornas själfhjälps- kassa, en sjukkassa med medlemmar af kvin- nor ur alla samhällslager, som för öfver ett 20-tal år sedan stiftades i Göteborg, och till hvilken kassa kvinnor i goda ekonomiska omständigheter årligen offra sin skärf utan be- Skönhet är makt hof af sjukhjälp för egen del, försäkrade om att den så skänkta skärfven blir redligt om- händertagen och för ett behjärtansvärdt ända- mål väl använd.
Fröken Larsson, som allt ifrån början varit en af denna kassas bärande krafter, har här nedlagt ett ej ringa arbete i sammanhållnin- gens och själfhjälpens tjänst.
Inom småskollärarinnekåren härstädes bil- dade hon vid ett för denna kårs pensionsfråga kritiskt tillfälle en begrafningskassa, och har hon allt sedan dess stiftande varit dess om- tänksamme kassör.
Långa års samvetsgrann sträfvan för egen kår och socialt arbete för andra kvinnor i små villkor hafva konsekvent fört henne liksom de flesta socialt intresserade kvinnor i vår tid till insikt om ett: nödvändigheten af politisk röst- rätt äfven för kvinnan, och är hon därför en intresserad medlem af Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Göteborg.
Att förväntningarna på regeringens och riks- dagens åtgöranden i lönefrågan äro högt spända hos hvarje småskollärarinna i vårt land är själf- klart, och man kan ju ock vänta, att männen, som understundom så rörande tala om sin tack- samhet mot den kvinna, som ledt dem vid de- ras första stapplande steg på vetandets väg, skola gifva ett mer materiellt och vida mer reellt bevis på denna sin tacksamhet än blott fagra ord och löften.
KLARA JONSSON.
Våra räddningshem.
APROPÅ en artikel för någon tid sedan behand- • * * lande en del olägenheter vid våra räddnings- hem, framlägger författarinnan här planen om ett " öfvergängshem " som el t hittills felande led i ar- betet för de fallna och riktar en vädjan till alla intresserade att bidra till planens förverkligande.
M ED stort intresse har undertecknad tagit del af " Steffens ", i n:r SI af Idun 1907 införda uppsats om " Våra räddningshem ".
Författarinnan behandlar där frågan " hvarför så många af de olyckliga kvinnor, som intagas på våra räddningsanstaler, icke kunna förmå sig att stanna där ".
Från den synpunkt hvarur hon belyser och besvarar frågan har uppsatsen, synes det mig, sitt fulla berättigande, och många af de sanningar hon framhåller äro på det högsta beaktansvärda, ehuru tyvärr hit- tills ofta förbisedda.
Utgående från denna uppsats skulle jag nu vilja framställa ännu en annan sida af detta mångsidiga problem.
För min del tror jag, att en af orsakerna hvarför så många kvinnor efter kort tid lämna räddningshemmen, är den, att de kommit dit allt för oförberedda.
Af- brottet från det fria, obundna lifvet till ett lif inom " fyra väggar " har varit för hastigt.
De hafva ej fått tillfälle att sansa och be- tänka sig, innan de ställts in i ett till alla detaljer ordnadt lif.
Den, som tagit del i räddningsarbetet för de fallna, har säkerligen mer än en gång gjort den erfarenheten, att just då man trott sig hafva lyckats i att öfvertala en ung kvinna att söka inträde på ett räddningshem, så har man med sorg och besvikelse funnit att hon i sista ögonblicket skyggt dragit sig undan och ånyo hejdlöst kastat sig in i synd och last.
Hon har tydligen ryggat tillbaka för att med ens " bränna sina skepp " och komma under kontrollen af en annan kvinnas vilja.
Kunde man gifva dessa våra fallna med- systrar ett tillfälle till att få, så att säga, en öfvergångsperiod mellan nattlifvets synd och elände och räddningshemmets regelbundna lif, så skulle mycket vara vunnet för deras upp- rättelse.
I detta syfte har ett litet ljust och gladt hem på en tre rum, badrum och kök till att börja med hägrat för mig som ett önskemål.
En vänlig husmor med solsken i blicken och med hufvud och hjärta på rätta stället skulle förestå det hela.
Af regler och förordningar borde det finnas så få som möjligt.
Dit skulle man kunna föra dessa arma kvinnor, som bör- jat att tröttna på gatlifvet med dess skam och förnedring, men hvilka ännu icke hafva tillräckligt med mod eller nog stark karaktär för att genast uppsöka ett räddningshem.
Där skulle de få hvila ut och finna rätt på sig själfva, utan att känna något tvång.
Hade vi en sådan liten tillflyktsort att in- bjuda den unga vilseförda till, då vi t. ex. en afton mötte henne på gatan och vi med några vänliga tilltalsord funnit vägen till hennes bättre jag, så tror jag säkert att hon skulle följa med dit.
Där skulle vi ostörda kunna spraka med hvarandra vid en kopp te, och kanske, kanske skulle hon sedan vilja stanna där en dag, ett par dagar, ja, måhända litet längre, så att hon kände sig hemtam i de nya förhållandena.
Sedan, ja, då visste hon bättre hvad hon gjorde och hvad som begärdes af henne, om hon trädde inom räddningshemmets dörrar.
Då skulle hon lättare än hvad hittills varit fallet finna sig tillrätta där och — stanna kvar!
Vi bättre lottade kvinnor, som från vår barn- dom varit skyddade på alla håll, få ej hårdt döma och bedöma dessa våra fallna medsystrar.
Hvad veta vi om de förhållanden de lefvat och om de medfödda anlagen, som kanske gjort dessa förhållanden så svåra att motstå?
Hafva vi hört dessa armas suckar och hafva vi räk- nat de förtviflans tårar, som många af dem gju- tit, då ånger, kval och skam, sjukdom och fattigdom gripit dem?
— Endast den, som på ett eller annat sätt kommit i beröring med " den undre världens " hemska verklighet, kan till en del fatta djupet af den gränslöst sorg- liga tillvaro, som där föres.
Samhället har en oerhörd skuld till denna kategori af kvinnor.
Borde ej vi, som stå i lyckligare förhållanden, räcka ut en hjälpande hand till dem?
Därför vågar jag nu begagna mig af detta tillfälle att vädja till Iduns läsarinnor och bedja dem att draga ett strå till stacken till förverk- ligandet af idéen om ett litet " öfvergängshem ".
Omkring 3- å 4,000 kr.
årligen skulle behöfvas för underhållet af ett dylikt hem.
De kvinnor finnas redan, som med glädje vilja åtaga sig ansvaret därför, om endast de erforderliga med- len inkomme.
Låt ej denna vädjan till Sveriges ädla kvinnor förklinga ohörd, utan låt oss inom en snar framtid blifva i stånd att öppna nya dörrar till räddning och upprättelse för de unga kvinnor, som gått vilse i lifvet.
NETA.
Vår pristäfling i lef- nadskonst med sex pris om sammanlaget 300 kronor visar sig ha vunnit liflig anklang hos publiken.
Dock torde en än större tillslutning kunna vin- nas, hvarför vi erinra om att täflingen står öppen till den 15 februari.
Fullständiga regler för deltagandet finnas i Iduns första nummer för i år.
För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
— 68 — F ' emfy me r-i Louis » = Stockholm.
" Gunnel " » En gammal historia af Gabrielle Ringertz.
(Forts. fr. föreg.
n:r.)
IO DAGAR därefter befallde Bengt Skotte med en undertryckt suck, att de bästa hästarna skulle tagas ifrån slattern och att Per Olof skulle skjutsa sin matmor till Boarps säteri.
Liten och späd, med de grå ögonen djupa af förväntan steg fru Gunnel upp i vagnen, sedan hon på den gamla herrgårdens trappa tagit ett varmt farväl af sin man och sina styfdöttrar.
Väl var ankomstens stund ett plågsamt ögon- blick för en så blyg och föga världsvan kvinna som fru Gunnel.
Då hon därför vid sin vär- dinnas sida lämnat den stora hall, där hon blifvit föreställd för de gäster, hvilka redan anländt, drog hon en suck af lättnad.
Frun till Boarp ledsagade sin nykomna gäst upp för den slottslika byggnadens breda sten- trappor och förde henne in i hennes rum.
Där tryckte hon hjärtligt hennes händer, önskade henne välkommen och underrättade henne om allt, hvad som kunde vara henne till behag och hemtrefnad att veta.
— Ingenting annat än måltiderna, sade hon, samlar oss här fulltaligt.
Hvar och en gör, hvad han vill, går hvart han önskar.
Stallet är fullt af hästar för dem, som vilja rida.
Biblio- teket har böcker för allas smak.
Rum och bal- konger skänka svalka, trädgården solsken och rosor.
Vill ni göra mig en stor glädje så visa mig, att ni mycket snart kommer till rätta, och att ni trifves i vårt hus.
Med en hjärtlighet, som ej var den stolta frun vanlig, böjde hon sig ner öfver Gunnels lilla gestalt, såg ett ögonblick in i hennes ögon och tryckte en hastig kyss på hennes kind.
Då fru Gunnel kom till besinning, vai • ^n ensam.
Långsamt såg hon sig omkring.
All i rummet var ljust.
Där fanns en låg, mjuk soffa med många kuddar, där funnos skyddande skärmar omkring den bekväma bädden.
E n stor fristående spegel återkastade hennes bild frånhufvud och till fot.
Tvättbordet var för- sedt med doftande tvål och skrifbordet med tjockt elfenbenshvitt papper, i hvars vänstra hörn stod stämpladt i ljusblått o r d e t: Boarp.
Långsamt och med aldrig förr erfaret välbe- hag lät Gunnel sig omhvärfvas af atmosfären i det rum, som under två veckors tid skulle bli hennes.
Med handen öfver pannan slöt hon en kort minut ögonen.
Det var så länge sedan hon varit ensam!
Så trädde hon ut på balkongen och lutade sig mot stenbalustraden.
Först såg hon stort bort mot den vida hori- sonten, ty där fängslade sundets breda blå rand hennes vid en trängre synkrets vana ögon.
Så drog hon långsamt till sig blicken öfver bokskogar och sädesfält och gröna beteshagar, som badade i solsken.
Sist föll den lodrätt ner.
Där låg den stora grusade planen.
Den sken gulröd i eftermiddagens varma belysning.
Ett par ifriga små hästar fördes fram af en stall- dräng och på den breda trappafsatsen stod en helt ung flicka i stram engelsk riddräkt och med sitt mörka hår i en knut nedanför den låga, kullriga hatten.
Där kom Gerald, husets yngste son.
Han räckte flickan handen.
De smålogo mot hvar- andra.
Nu hjälpte han henne i sadeln.
Högra handen höll hon på sadelhornet, men den vän- stra hvilade på gossens skuldra.
Hon böjde sig ner med blicken leende i hans.
T ¥, W T f^W I F = I " ^ C?
||_ T^J i Fru Gunnel drog ett djupt andedrag.
Hvad det kändes underligt i hjärtat, bara för den blicken hon uppsnappat mellan de två barnen där nere.
Hon blef rädd som inför något okändt, lockande och skrämmande.
Där kom en ' stor vurst körande upp på planen.
Den var full af damer och barn.
De hade med sig håfvar, metspön och badkläder, och då vursten stannat, talade de högljudt och ifrigt in mot hallens öppna fönsterdörrar.
Några af damerna sökte behagsjukt undgå de utträdande herrarnes uppmärksamhet, t y deras hår hade kommit i olag vid badet och öfver de ljusa klädningarna buro de långa miss- prydande grå dammkappor.
Snart var d^n stora vagnen tom och körde rakt ner mot stallet.
De glada rösterna hör- des ännu dämpadt inifrån hallen.
Så blef allt tyst.
Gunnel kunde höra sitt hjärta slå.
Där var bara vindens prassel i träden och fågel- kvittret, som bröt tystnaden.
Från trädgården rundt om planen steg rosendoften tung och het.
Då rätade fru Gunnel upp sin lilla gestalt och kastade en sista blick ut öfver nejden.
Det brann en nytänd gnista i de grå ögonen.
Nog af hvardags nu!
Lifvet hade dittills varit tillräckligt njuggt på helgdagsstämningar.
Hvad det nu bjöd henne, det tillkom henne med rätta.
Hon skulle inte gå till bords till denna l&gt;fvets fest som en skambunden snyltgäst.
Och med barnslig värdighet steg fru Gunnel in i sitt rum att kläda sig till första dagens mid- dag.
— Ni är pianist, min fru?
Hans röst var låg och mjuk.
— Ja, svarade Gunnel helt kort.
Den underliga stoltheten var öfver henne än.
Hon, som eljes var så anspråkslös, ville inte inför denne man förklena sin gåfva.
Hon var hans frände, de hörde till samma värld.
Hennes blick hvilade öppen och klar i hans.
En kort sekund stodo de så framför hvar- andra, därefter drog han till sig blicken, skygg och högdragen, som om han ofrivilligt skänkt för mycket åt en främling och sade i vanlig sällskapston: Men fru Gunnel förstod snart, att hon inte hade mycket att skaffa bland den förälskade ungdomen eller i vursten, som hvar dag förde henne och de muntra fruarna ner till badet.
Fru Gunnel tyckte bättre om att gå omkring i solbaddet på de vida rosenrabatterna och klippa vissna blommor till potpourrikrukorna.
Där och i det svala, nästan alltid öde för- maket, där pianot stod stumt och väntade henne, kunde hon ostörd drömma och fanti- sera.
— — Fru Gunnel satt i hallen bland de öfriga g ... &lt;err.a och väntade på den store konstnären.
Ho.i kar.de sig r.ir.^re och obetydligare än någonsin och lyssnade tyst till, hvad som sades.
De flesta af de - arvarand- rsde hört honom spela, flera &amp; •.
dj.n k l r d e » .o:.
.
;. » -- sonligen.
Om honom själf voro de ai,.
ånga skilda meningar, men icke så om hans konst.
Den stod höjd öfver all kritik.
Hvad betydde då allt annat?
Hon skulle få sitta tyst och lycklig i hans närhet och höra tonerna han lockade fram ur violinen.
Hon skulle obe- märkt få följa stråkens känsliga drag öfver strängarna och förstå allt, hvad den sjöng.
Det visste- hon, därom hade hon intet tvifvel.
Och med ens kom det öfver henne en stor, lugn stolthet.
Om hon än var för obetydlig för att han skulle märka henne, så var hon kanske dock den enda i hela den lysande samlingen, som var hemma i hans värld — den enda, i hvars inre samma låga brann som i hans.
— Säkert får jag då glädjen höra er någon gång.
Och med en bugning var han borta.
Det var väl för fru Gunnel de följande da- garna, att hon till sinnet var så verkligt an- språkslös, ty i den fjäsande, beundrande skara, som bittida och sent omgaf den nykomne och stred om ett älskvärdt ord, ett leende, en älsklingsmelodi, fanns det inte någon plats för henne.
Han tilltalade henne aldrig och skänkte henne knappt en blick.
Men hvar afton satt hon tyst i en vrå och lyssnade till hans spel.
En morgon då fru Gunnel längre än vanligt vandrat omkring i solgasset på rosenrabatterna, hade hon gått in att svalka sig i det stora halfdunkla förmaket.
Tankarna dvaldes ännu vid något mästaren spelat aftonen förut och hälft i dröm hade hon slagit sig ner vid in- strumentet.
I sökande längtan hade hennes händer löpt öfver tangenterna, fogande frag- ment till fragment, tills melodien slutligen brutit fram full, jublande och ljus.
Gång på gång hade hon spelat den, först sakta och långsamt, liksom smekande hvar ton, glad att ha funnit den.
Så hade motivets värme plötsligt gripit henne.
Flämtande, med halföppna läppar, buren af en aldrig förr känd lidelse hade hon hän- gifvit sig åt musiken.
Nu hördes bullret af vagnshjul mot planens grus.
Nu trädde han, åtföljd af sitt värdfolk, in genom hallens öppna fönsterdörrar.
Med en lugn, klar blick öfverfor han det talrika sällskapet, hälsade obesväradt åt höger och vänster, smålog en smula trött mot dem han kände och lät sig föreställas för de öfriga.
Fru Gunnel satt med iskalla händer.
— Fru Skotte!
— Det var hennes värd, som talade — låt mig föreställa för er vår store man och efterlängtade gäst.
Säkert har ni mycket gemensamt.
Fru Skotte är virtuos, tillade han, vänd till konstnären.
Tröttnar er ackompanjatör någon gång, be vi fru Skotte komma oss till undsättning.
® Förnäm vistelseort under G:D HOTEL NATIONAL Men midt under sitt spel hade hon erfarit, att hon inte var ensam i rummet.
Han hade suttit där tyst utan att röja sin närvaro ge- nom en rörelse.
Fru Gunnels iskalla händer förmådde icke längre slå an en ton.
Då hade han rest sig r - n och gått mot dörren.
Med en djup bug- i.i g, rrer.
c.ar.
ett ord till tack eller förkla- ring, hade han lämnat rummet.
Sedan hände det ofta, att han tyst trädde in då Gunnel om rnornarna satt vid pianot.
Hon erfor inte längre någon skygghet i hans närvaro.
Allt hvad hon älskade mest, spelade hon för honom och ibland röjde hon sålunda i toner sitt hjärtas omedvetna trånad.
De talade sällan till hvarandra och aldrig i andras närvaro.
Men hvad hon spelade för honom om rnornarna, det skänkte han henne tillbaka, det väfde ham in i sina fantasier, då han om aftonen underhöll gästernas lyssnande skara i det stora, rosendoftande gemaket, under lampornas dämpade sken.
Ingen tänkte då på den hvitklädda flick- gestalten, som satt ensam i en vrå med de underliga ögonen stora af äfventyrets härlig- het.
Ty nu hade Gunnels saga börjat.
En morgon trädde han mot sin vana fram till flygeln, där hon satt.
" Hvor skal jeg roser plukke, hvor inge roser gror? "
ljöd det sakta från tangenterna, under det fru Gunnels ögon, vidgade af förvåning, sågo upp mot den tyste vännen.
sommaren.
@ (Forts.) Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum från 4 k r.
• 111. prospekt gratis.
Telegramadress: " National ".
• •imitiiiiiiiti » iiiMiiitimmiiHiniiiiiii 69 —
D^jd midsommardagen JJ£3 " N ÄR MÄNNISKOSKARORNA nu strömma uppför trapporna till vårt Nationalmuseums konstgalleri, hälsas de före inträdet i den svenska afdelningen af Carl Larssons senaste monumentalmålning " Gustaf Wasas intåg i Stockholm midsom- mardagen 1523, " som fyller väggytan midt för öfre trappan.
\ ken vid stadsporten, ha förträffligt ka- raktäriserats; roliga enskilda detaljer skulle jämväl kunna påvisas, men våra läsare ha själfva tillfälle att studera konstverket i reproduktionen här ofvan som förbere- delse tillåskådandet af originalet.
Problemet att.
p å den till formen olämpliga väggytan få kompositionen att göra sig har konstnären löst med stor skicklighet och det är endast de otillfreds- ställande belysningsförhållandenas skuld att taflans friska färger och jublande linjespel ej verka med hela sin inne- boende styrka.
Emellertid kunna vi vara tacksamma, att vårt nationalgalleri blifvit smyckadt med detta verk af en af våra mest typiska svenska målare, hvars konst är lika frisk som hans hjärta är ungt och hans foster- landskänsla brinnande.
Samtidigt uttala vi en förhoppning, att väggfältet midt emot snart måtte bli prydt af en lika värdig målning.
Det är ett friskt och strålande verk, klingande af svenskhet i färg och ton.
Hur förträfligt har icke konstnären lyckats framtrolla det vårliga, löftesgifvande i denna historiska episod — den unge konungen ridande in i sin hufvudstad, där han skall gripa sig an med.
att ny- skapa sitt land, ingjuta ny dådkraft i folksjälen.
Konungens figur är ypperligt gifven med sin blandning af regentvärdighet och folklighet, den dristigt framtågande rid- darskaran, som följer konungen hack i häl och gruppen af borgare, myndiga och en smula reserverade, som möta monar- F O T O FÖR I D U N A F A. BLOMBERG.
KU&lt;^ 1.
D E N NU M Ö R D A D E KONUNG C A R L O S A F P O R T U G A L.
ATTENTATET.
3.
DEN DO COMMERCIO, P L A T S E N SLOTTET NECESSIDADES 2.
DROTTNING MARIE AMELIE A F PORTUGAL, MÖRDADE KRONPRINS LOUIZ P H I L I P A F PORTUGAL.
I FÖR ATTENTATET.
LISSABON, DIT 6.
MINISTERPRESIDENTEN LIKEN A F D E MÖRDADE SOM N E D S K Ö T E N A F 4.
DOM M A N U E L, FRANCO, PORTUGALS NUVARANDE DIKTATOR.
FÖRDES.
8.
KONUNG CARLOS ATTENTATSMÄNNEN.
— 71 — SOM M E D L I F V E T UNDKOM D E N N Y E KONUNGEN A F P O R T U G A L.
ORDONNANSOFFICER 7.
FRÅN 5.
PRACA KUNGLIGA GREFVE FIGUERIO,
^äJ 9.
VY AF LISSABON FRÅN FLODEN TEJO, 10.
DOM PEDROPLATSEN I LISSABON.
11.
FRIHETSAVENYEN I LISSABON.
12.
KUNGLIGA LUST- SLOTTET LA PENA 13.
BRÄNNINGAR VID CASCAES (LUSTSLOTT UTANFÖR LISSABON) EFTER EN PASTELL AF DEN MÖRDADE KONUNGEN.
14.
UTANFÖR PORTUGISISKA MCNISTERHOTELLET I STOCKHOLM DAGEN EFTER ATTENTATET.
KONUNG GUSTAF ANLÄNDER FÖR ATT KONDOLERA.
ORIGINALTECKNING FÖR IDUN AF C. OLAUSON.
72 —
^jEl 9we5lar ett- / uwmligt / ml- tur / Dar / ament.
EN FOR IDUN nytag- D na Jotogrofi af Ellen Key vi i dag meddela, liga hem hos bokförläggare K. O. Bonnier här i Stock- holm.
Till vänster hänger fru Hanna Paulis senaste porträtt af fröken Key.
visar vår ryktbara lands- maninna i hennes tillfäl- D ET VAR efter " Sve- riges kvinnliga fredsförenings " impo- santa tioårsfest å Musi- kaliska akademien, där Ellen Key med sitt före- drag öfver ' - Fredsrörel- sen och kulturen " så att säga gjorde sitt offici- ella återinträde i Stock- holm efter de tjugu må- nadernas bortovaro, jag lyckades bryta genom ringen af hennes vän- ner och beundrare och få hennes löfte om ett samtal ett par dagar senare.
Och jag kom på den utsatta dagen, men under tiden hade hon haft besök af väl alla intervjuare i Stock- holm.
Och jag tänkte: hvad hon nu skall vara utledsen på att bli E L L E N K E Y B R E D V I D ansatt med frågor och att nödgas ge uttalanden öfver allt i denna världen, helst hon i sitt föredrag gaf så mycket af sin tro och sina läror.
Men Ellen Key har visst svårt att bli utledsen, och hon sade icke som en annan dam i en liknande situation: ja, i dag har här varit sex murflar, och fröken är den sjunde.
Hon var bara vänlig, vänlig, som hon har rykte om sig att vara, mindre vörd- nadsbjudande än då hon med en inre myndig- het, som få kvinnor torde besitta, säger sitt ord från en talarestol, icke mera älskvärd, ty det är svårligen möjligt, men mera jordisk.
SITT OLJEFÄRGSPORTÄTT A F HANNA HIRSCH-PAULI.
Jag måste just nu minnas en passus ur en af Carl Ewalds böcker. "
H u r ser Ellen Key ut? "
frågar där författarens dotter, och fadern svarar: " Ellen Key?
Ah, hun ser godt ud. "
Hon gör så, och när jag har henne här midt emot mig, ser hennes lysande och kloka ögon och hennes milda leende, hör hennes visa och goda ord, har jag svårt att förstå, att hon är samma kvinna, hvars namn inom många kretsar är en etikett på allt hvad omoraliskt ech samhällsfarligt man kan tänka, och som för länge sedan borde varit omsorgsfullt be- grafd under broschyrer och stridsskrifter, om hon inte ägt sin rika lifsintensitet och en klipp- fast tro på sin kallelse.
Det är ju klart, att hennes åsikter måste väcka strid, harm och motsägelse, där finns ju det, som man reagerar emot, men det är mindre klart, hur det kan falla någon in att misskänna hennes motiv.
Men till saken, d. v. s. till kvinnosaken, ty det var den vi talade om.
Vi nådde den via Idun, som vunnit hennes sympatier genom sin sansade hållning i kvinnofrågan.
— Jag kan nog förstå, sade Ellen Key, att de som stå midt uppe i kampen, måste bli en- S I L F V E R B Ä C K E N; OLJEMÅLNING AF PER EKSTRÖM.
Per Ekström, hva rs pensel L ANDSKAPSMÅLAREN alltjämt är lika mjuk och lyrisk, har f. n. i Konstföreningens lokal en utställning af sina senaste alster.
Vi inskränka oss att meddela ofvanstående bild därifrån och hänvisa för öfrigt till vår Ek- strömsartikel i Idun n:r 5, 1905.
— 73 — sidiga.
Ett spjut, t. ex. är ju ovanligt en- sidigt, och när man vill fram så • Men å andra sidan var det ju en förvänd åskåd- ning, som mätte kvinno- sakens framgångar efter det antal nya yrken vi kunde eröfra från mannen och som tvia- gade flickor med eller utan anlag att studera.
De förstodo icke, många af kvinnosakens för- kämpar i de dagarna, att vi kvinnor dock till slut äro lyckligast och göra det bästa arbetet, när vi få något för vårt kvinnohjärtas ömhet.
Nå vi icke den stora lyckan, kunna vi därige- nom skapa oss en sekun- där lycka, om det ock- A.
B L O M B E R G F O T O så blott är en hönsgård eller ett blomsterland vi ha att pyssla om.
Kvinnor, som tagit en examen eller utöfvade ett yrke, sågo då ned på de gifta som ett slags inferiora varelser och betraktade dem i deras egna led, som förlofvade eller gifte sig, nära nog som brottslingar eller affällingar.
Det var då jag skref " Missbrukad kvinnokraft ", jag tyckte det var de mest elementära sanningar jag framhöll, men man skref fjorton broschyrer emot mig!
Och nu — här ler Ellen Key en smula ro- adt — är det ganska eget att se, hur kvinno- sakens förkämpar själfva främja de idéer, som då väckte upp en sådan storm, hur de tala för " kvinnoår ", upprätta kvinnliga landtbruks- skolor — — Ni unga ha ingen känning af det där, ni tycka att nuvarande uppfattningen, är själffallen, men då var det annorlunda.
Och jag vet, att det var mänga, som blefvo väckta af mina ord, ty de ha tackat mig efteråt.
På samma sätt var förhållandet i Tyskland, ehuru kvinnofrågan icke var så avancerad där som här.
— Fröken Key, ni talade i ert föredrag så vackert om kvinnornas rösträttskamp?
— Ja, j a g är en bestämd anhängare af den kvinnliga rösträtten, jag anser, att samhället är enhändt, så länge blott halfva antalet med- borgare har något inflytande, och kampen har hos oss blifvit klokt och värdigt ledd.
Men, och kom ihåg det, om jag än under alla för- utsättningar önskar framgång för rörelsen, tror jag, att en seger kan undvika att föra reaktio- nen med sig, endast om arbetarkvinnorna till dess hunnit rycka upp med i ledet.
Men de radikales fruktan för en reaktion är ju här lika litet ett giltigt argument i striden som de konservatives för en revolution.
— Ni tror alltså, frågade jag, på en snar seger för kvinnorna?
Ty att arbetarkvinnorna förr eller senare skola " komma med ", är ju själffallet.
— Ja, efter allt att döma, dröjer det inte länge, innan målet är nådt.
Men — det glin- drade till i ögonen, — men, skulle det mot förmodan visa sig svårigheter, då ville jag före- slå kvinnorna att ta upp en tanke, som fram- kastats i Tyskland för män af män.
Där vilja de missnöjda genom omröstning bilda ett kul- turparlament, sammansatt af de hundra bästa männen, att behandla lagförslag och kritisera allt, som behöfver kritik.
Om alla myndiga kvinnor här i landet, genom allmän rösträtt valde ut åt sig ett kvinnligt kulturparlament af hundra kvinnor att jämsides med riksdagen behandla alla frågor, då skulle vi se, att inan hårdt som första gången och, i stället för att förflyk- tigas, hypnotisera oss till ett lidande, som är så mycket större, ju känsligare och ömtåligare vi själfva äro och dessutom göra oss orättvisa mot andra.
Denne man hade fått för sig att det var " kvinnan ", som männen från tidernas början ju älskat att skjuta skulden på, kvinnan, som var hans black om foten.
Med alla sina goda egenskaper och oaktadt sitt stora förstånd kan han icke fritagas från att vara, innerst inne, själfkär och svartsjuk.
Själfkär — han liknar sig vid örn och lejon, men hustrun var en gädda i dyn, fast det framgår att hon måtte ha varit en fin och älskvärd dam.
Svartsjuk och misstrogen — han tålde icke att hans maka syssel- satte sig med någon annan eller något annat än honom själf.
Det ser man af bikten.
Låt oss icke glömma att han kallade den dikt och bikt.
Han söker förakta hustrun (kvinnan), ty han är rädd att icke vara så stor inför henne som han vill; därför liknar han henne vid glaset med alkohol, som gömmer mannens ofärd.
Därför finnes den " sanna " kvinnan inte i verkligheten, men hans öfverlägsenhet är så stor, att den icke längre har fotfäste på jorden.
Vidare säger han: ju sannare och sundare de båda äro — geniet och kvinnan — desto säkrare blir hon den segrande.
Jag frågar: äro de icke sanna och sunda, hvem blir då den segrande?
Det är icke sant att hustrun ej älskar att se upp till sin make, men det är denne nu omtalade make, som vill stänga kvinnan ute, att hon icke måtte för- gifta mannens dyrkan af sig själf.
Till slut vill jag fråga: skall detta exempel ställas upp för att afskräcka från äktenskap?
Lärjungen, som i tid tog varning af sin mästares olycka, säger om sin själfvalda ungkarlslefnad med dess ostörda arbetsfrid, som han vunnit på bekostnad af kärlek och familj: min väg har varit tung och grå och när jag nu ser tillbaka på den.
så synes mig föga ut- rättadt.
Dock vet jag att jag gifvit hvad jag kunnat.
— Hvad är då egentligen vunnet?
Låt oss komma öfverens om en sak: Människan kan icke komma ifrån lidande, hvarken som gift eller ogift.
Och hvem vet, om icke kvinnan, i stort sedt, har att bära det tyngsta lidandet?
Låt oss i stället för att hata och förtala hvarandra, könen emellan, försöka göra vårt bästa och vara vän- ner, till stor båtnad för oss själfva och för våra efter- kommande.
NONEREMITA.
snart funne för god t att ge oss både rösträtt och valbarhet.
Ellen Key är mycket belåten med sin idé, den roar henne, och det något våldsamma i den tilltalar hennes själ.
— Jag skulle sagt det i mitt föredrag, men glömde bort det, förklarar hon, men nu kan ni få ge offentlighet åt den i stället.
Därpå skickar hon af mig, mycket älskvärdt, men bestämdt, ty hon har ännu två personer, som vänta på företräde under förmiddagen.
Och utkommen på gatan träffar jag en tredje, som, då hon får veta, hvar jag varit, berättar om sin varma önskan att söka " afpressa Ellen Key ett uttalande i sedlighetsfrågan ".
Klockan är då endast tio på morgonen.
Stackars ryktbara, men tåliga Ellen Key!
E — ER.
Mannen, kvinnan och verket Han gjorde själf sitt val.
j MIN BARNDOM fick jag en gång lära, att det ut- * märkande kännetecknet på det ondas inkarnation — den där potentaten, hvars existens nut dsmänniskan så gärna förnekar — är, att han, skickligare än män- niskors barn förmå det, äger gåfvan att blanda sanning och lögn tillhopa för att dåra människors sinnen.
Är detta sant, då existerar denna potentat än i dag och har trogna och läraktiga lärjungar.
Djck, det måste erkännas, därtill fordras stor skicklighet.
Inte ens Petrus Eremita har helt och hållet undgått faran att något litet motsäga sig själf.
Kvinnans natur är att söka sitt.
Hon är af jorden jordisk, och hennes ande — om hon har någon sådan — kan ej följa mannens i dess flykt mot höga ideal.
Detta synes mig vara kvintesensen af eder " reforma- tors 01 lära.
Men strax förut låter ni samme reformator tala om en moder, som aldrig " sökte sitt ".
Hur kan det hänga ihop.
Eller är det endast som maka kvinnan inte duger; " blir ett black om foten " för höga andar.
Eder reformator blef aldrig någon reformator.
Det tror jag godt.
Män med karaktärer som hans ha aldrig blifvit mänsklighetens reformatorer.
Hans ande fjättra- des af kvinnan, säger ni.
Mycket möjligt.
Det är ett öde, som han delar med mången.
Oräkneliga äro de män, som kunnat bli något stort och uträtta något ädelt, hade där ej kommit kvinnan eller kanske rättare kvinnor i deras väg.
Så långt sanningen.
Vi må er- känna den, äfven när den kommer som ett slag i an- siktet på hela vårt kön.
Men sen kommer lögnen, och den är fräckare än de flesta lögner, som slungats emot oss kvinnor — och ändå äro vi ju vanda att ta emot sådana.
" Den sanna kvinnan finnes lika litet i verkligheten som de blå bergen. "
" Hon följer blott sin natur, då hon likt gäddan drager örnen (mannen) ned från hans ljusa, klara, fria rike. "
Jaså, ni har aldrig sett en sann kvinna!
Då är det synd om er, Petrus Eremita, synd om er liksom om hvar och en, öfver hvilken domen faller: " De hafva ögon och se dock intet etc. " — Har ni aldrig sett en ädel kvinna stödjande och hjälpande en make i hans lifsgärning, aldrig en god moder danande sina söners karaktärer, ingjutande af sin egen starka ande i deras själar och därigenom blifvande deras moraliska stöd långt efter det hennes kropp multnat i jorden?
Eller har ni aldrig på er väg genom lifvet lyckats få syn på en enda af alla dessa tusende kvinnor, som " känt sig äga en mission utanför hvardagen och tidsandan " och därför med gladt mod offrat lifvets bekvämlighet, ungdom, hälsa och krafter och gått ut i lifvet för att bära bördor åt andra; för att tjäna de sjuka, rädda de fallna, fostra de unga, för att vinna förmånen att få vara med i den stora striden för ljus och sanning och rätt och rättfärdighet på jorden?
Har ni aldrig varsnat en enda af dessa alla, då är det synd om er, Petrus Eremita.
Tror ni inte möjligen, att den unga kvinna, som leende gifver sina dagars möda och sedan i långa vak- nätter kämpar sin Jakobskamp om en liten människo- själ, tror ni inte, att hon möjligen skulle kunnat hjälpa er " reformator " i hans lifs gärning?
Eller hon, som utan en tanke på sig själf natt efter natt sitter vid främ- lingens läger hjälpande och tröstande för att slutligen, då hoppet är ute, bokstafligen med honom genomlida dödens fasor för att kunna hjälpa honom i den sista svåra striden, då ofta de, som stått honom nära i lifvet, betyda mindre än iDtet — tror ni inte, att hon skulle kunnat bli till en hjälp för er " reformator " eller åt- minstone att hon skulle kunnat undgå " att dra ned honom i sumpen och dyn "?
: i =::: i Barngarderoben är en svensk upplaga af den enda i utlandet existerande tidningen i denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta barnkläder; - affärer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen är också tongll vande på sitt område samt utgifves på flere språk och i kolossala upplagor.
pplagor.
Men eder " reformator " fann henne aldrig, hon, som kunnat bli honom till en hjälp.
Men, tillåt mig fråga: sökte han henne?
Sökte han en tänkande och kännande människosjäl, eller hvad?
Det slags kvinnor, jag talat om, bli hvarken " katt- lika " eller " elektriska " och knappast " inställsamma " heller.
De bli endast sanna och goda, och de egen- skaperna stå lågt i kurs här i världen.
Ungdom och fägring kunna de äga till en tid, men ej länge.
Arbete och nattvak ha förmåga att bleka kindens rosor, och genomkämpade själsstrider vidga visserligen vyerna och höja anden, men de plöja också fåror i unga anle- ten och tära på runda lemmar.
Att bära lifvets bördor för andra är ofta tungt, och den som bland lifvets vägar valt den som heter: " aldrig söka sitt ", får snart erfara att porten till den vägen heter lidande.
På den vägen vinnes ingen yttre fägring och, hvad som är nästan värre, intet guld heller.
Och den inre skönhe- ten behöfves det seende ögon för att kunna se, och det ha inte alla människor, och af dem, som fått förut- sättningar att se, finns en hel del, som ändå välja de mera reella skatterna i världen och mera lockas af de " skimrande fjällen i vattenbrynet ".
De som gjort det valet äro att beklaga, men skulden ha de ju att söka hos sig själfva, så någon bitterhet ha de ej rättighet att känna gent emot någon annan än sig själfva.
De ha ju själfva gjort sitt val, och de kunde ha gjort ett bättre.
Den enkla rättvisan i detta framhöll ju också han, vår store verklige reformator, då han talar om dem, som nöja sig med hvad denna världen bjuder: " De hafva fått ut sin lön ".
Men till de andra, de som känna dragningen uppåt, säger han åter: " Den, som söker, han finner ".
E N KVINNA.
" Den kalla gudomliga ensamheten. "
Många äro kallade, men få äro utvalde.
af artikeln " Reformatorns hem " säges I ANMÄLNINGEN det att artikelns ärliga sanningsprägel torde komma att väcka opposition.
Det tyckes mig, enkla barn.
mycket egendomligt.
Ty finnes det väl någon ärlig själ, som vill opponera mot sanning?
För visso icke.
Men så länge vi människor ännu ej fått ett oss alla tillfredsställande svar på spörsmålet: hvad är san- ning?
utan hvar och en har sin mening om hvad den är, får man icke undra på det kända förhållandet att hvad den ena anser vara sanning, förefaller en annan som motsatsen eller åtminstone som öfverdrift.
Så ock i det i Idun anförda sorgliga fallet om man- nen, som trots sin utomordentligt geniala begåfning aldrig kunde samla sig till något helt.
Var det väl egentligen hans hustrus fel, fast han i dystra och missmodiga stunder intalade sig det?
Hvem har icke som han känt tvenne motsatta andar inom sig och att man kan förlora sin kraft i deras in- bördes kamp!
Är det säkert att det i detta fall var hans och hans hustrus andar, som bekämpade hvar- ann!
Kanske det rent af var hans begåfning och hans brist på företagsamhet och beslutsamhet?
Mången har nog känt behofvet af att reformera här i lifvet, men hur många ha väl haft den därtill erforderliga handlingskraften?
Var det icke den han saknade?
Var han vuxen sitt reformatorskall, så mot- taglig för andras mening som han måtte ha varit?
Mannen insåg själf sia ringa själfkänsla och skref därom i sin bikt.
I mörka ögonblick kan man nog förtvifla öfver för- hållanden, som icke kunna ändras, och vill då gärna inom sig förebrå andra för det som plågar en, men klok är den, som låter allt i tysthet gå om och icke skrifver ned sina upprörda och bittra tankar.
De skola sedan vid upprepad genomläsning sarga och stinga lika Barngarderoben jSfc Ä Pris för helt år 3 kr., hälft år 1: 6 0 kr.
Lösnummer 3 0 öre.
— 74 — SS &lt;S * T J T T HANDSLAG och ett tack till " Petrus Eremita " 1 för hans ståtliga och allvarsfulla ord om den evigt aktuella konflikten mellan mannens verk och individens bindande kärlekskänsla för en kvinna.
Mycket sällan har något stort skett med eller ge- nom kvinnan, men väl ofta trots henne.
Det tillhör nu en gång den vidsträckta andliga medelklassen att söka bekämpa denna sats och då naturligtvis taga lysande kärlekskväden som exempel.
Men ingen erotisk dikt, sensuell eller " ideell ", har någonsin gjort världen rikare, annat än vackert sken- bart.
— Vi äga några stolta rader af Heidenstam i " Spå- mani en ", hvilka med en öfvertygelse långt utöfver det lyriska momentets bloss och med en lapidarisk, biblisk styrka i ordens formning lära en att förstå något af det kalla gudomliga ensamhetskrafvet på vissa bland oss män.
" Den minsta och förgängligaste bland gudar (Eros) har du uppsatt ofvan de väldiga och stränga.
I den ena handen håller du en kvinnas hand och i den andra ligger världen som en boll — och du kastar världen.
Jag räckte dig odödlighet — och du lägger dig i gräset för att stirra på en vårblomma. "
Hvilken ung diktare eller forskare med syn för sitt kalls vikt borde inte vaka en natt öfver denna Apollons djupa förebråelse till Eurytos, som tjänade två gudar och för den skull blef en falsk siare och gick under, gärningsfattig, tom och glömd.
" Välj i din ungdoms dag en gud efter ditt sinne.
Välj kärlekens och blif i ditt stilla tjäll eller sök din gud bland de stränga och fruktade, men välj blott en.
Tjäna honom helt, lofva honom allt och håll hvad du lofvar ".
— — — Till sist ett nyligen i en tidningsstudie anfördt yttrande af samme skald, hvilket förträffligt kompletterar idén i hans centralaste verk, men som icke vänder sig blott till ett fåtal konstnärer, tänkare och grubblare, utan till hvarje människa med reflexionsfdrmåga: " Jag kan omöjligt anse Eros stor bara därför att han är hänsynslös, Hvad vill han, hvad utför han?
Var det han som gjorde franska revolutionen eller må- lade taket i Sixtinska kapellet eller tyst och ödmjukt lät hänga sig för ett förtryckt folk i Rysslands galgar?
Nej, låt^ oss göra honom så skön och ljus som det står i vår makt, så öppen och sann som möjligt, men därmed får det vara nog.
Till vår allhärskare duger han inte. "
STIG _ Barngarderoben utkommer med ett rikhaltigt illu- streradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mön- sterbilaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör sålunda blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst som den därjämte lämnar henne en god hjälp med barnens sysselsättande, och gifver mer än tillräcklig ersättning för prenumerationspriset!
= = - = =;
!3^gd SEGERPALMEN SMdespef i fyra aftter af Tttfma SöderBerg.
P r l s b e l ö n t vid Iduns d r a m a t i s k a pristäfling.
(Forts.) mycket onaturlig mor — för jag har inte ens tackat Carleson.
Glädje — det är visst ett ord söm ni min son ännu.
ofta säger.
Carleson.
Tacksamhet är en sällsynt planta.
Den Suzanne.
Isynnerhet då jag är tillsammans med växer knappast häruppe i Sverige.
er.
För ni säger det aldrig.
Carleson.
Jag har kanske haft något viktigare att säga.
Suzanne.
Kanske.
Men jag håller nu glädjen för att vara något oändligt viktigt.
— Ni förstår väl hvad jag menar med glädje?
Carleson.
Jag tror det.
Suzanne.
Nämn något exempel!
Carleson.
Det gläder er — rätt intensivt — att säga elakheter åt mig.
Små och stora.
Det blef jag öfvertygad om i lördags.
Suzanne.
Herr Carleson!
(Stiger upp.)
Nu gjorde ni mig så ondt.
Carleson.
Jag!
Står det i min makt?
Suzanne.
Nu är det visst bäst att jag lämnar er ensam härinne.
Carleson.
Jag ser helst att ni stannar.
Suzanne.
Men det gör jag inte.
Såvida ni inte ber om ursäkt.
Carleson.
Hur skall det tillgå?
Suzanne.
Ja, det får ni verkligen räkna ut själf.
Carleson.
Måste man kyssa på hand?
Suzanne.
Nej, så stort är inte brottet — att straf- fet blir så förfärligt.
Ni skall få vara älskvärd^ en stund.
Det kan ni också.
Ni har till exempel en gång sagt en komplimang till mig.
Ni kan få säga en till nu.
Fru Warnhagen (kommer in).
Det är en dam därinne, som vill hälsa på dig, Suzanne.
Fru Warnhagen.
Åjo.
Jag har inte svårt för att tacka.
Men jag har vändt mig till en annan person än min son.
Till den som skulle ha varit ledaren.
Carleson.
Det finns somliga röster som säger så — nu efteråt.
Man har lätt för att glömma.
Och hvarje barn i landet borde dock veta hvem det var som frälste oss i ett svårt ögonblick.
När själfbevarelsedriften skrek hos folket — då var det inte Cassel som ögo- nen sökte.
Fru Warnhagen.
Kanske endast på grund af, att en annan satte in alla sina krafter på att dra blickarna till sig.
Carleson (lugnt konstaterande).
Ja, i stridsvimlet visar det sig ju alltid hvem som är höfdingen.
Han reser sig gärna öfver alla andra.
Carleson.
Jag kan inte annat än beklaga.
Var viss om, att när derna kritiska tids historia en gång skall skrifvas, då blir statsrådet Wsernhagens namn den ljusaste punkten.
Fru Warnhagen (irriterad).
Men min son har dock fel.
.
.
Carleson.
Det förnekar jag inte.
Men så är det inte heller med dem han fyller sin plats.
Det gör han med sina förtjänster.
Fru Warnhagen (envist och lätt humoristiskt).
Jag tycks inte kunna få det ringaste medhåll i min kritik!
Men skulle ni ändå inte kunna erkänna, att han inte är — Carleson (bryter af.
A / görande).
Förlåt — men skulle vi inte kunna komma öfverens om, att i s t ä l l e t för att tala om hvad statsrådet Wsernhagen inte är, en liten smula beröra hvad han är?
2 Fru Warnhagen (med ett lått skratt).
Såvida vi inte alldeles lämna ämnet.
Nu har ni visst fått till- räckligt dåliga tankar om mig.
(Reser sig och gar fram till honom.)
Men jag är i alla fall inte sämre än jag har lust att tacka er för den här stunden.
Blodet lär ju vara tjockare än vattnet.
Men sista ordet skall jag ändå be att få.
Och det lyder så här: Generatio- nerna efter oss ska se att det varit en olycka för Sverige — i många, många hänseenden — att makten inte getts åt Eugen Ca?
sel, den störste och klarsyn- taste politiker vi ha.
Vår ende statsman!
Farväl, herr Carleson.
(Trycker hans hand och lämnar rummet.
Möter i dörren Suzanne.)
Suzanne.
Skall du gå?
Fru Warnhagen.
Ja.
Jag har suttit här alldeles för länge redan.
Adjö, barnet mitt.
(Suzanne följer henne ut.
Kommer strax in.)
Fru Warnhagen (något häftigt).
Isynnerhet då det finns många villiga axlar att lyfta upp honom på.
(Kort paus.)
Fm Warnhagen.
Ni är naturligtvis förvånad öfver mig.
Men jag kan aldrig vara annat än människa.
Hos mig lyder inte beundran moderskänslans kom- mando.
Endast samvetets.
Och det har inte ställt mig på min sons sida — i fråga om politiken.
Suzanne.
ej.)
Ja, Strax efter midda ' n är han nog hemma.
Thomas (in).
Hade han inte tid att vänta?
Suzanne.
Nej.
Thomas.
Han skulle väl hit efter ammunition till en ny drabbning.
Pappa har det rätt bekvämt.
Suzanne.
Ja mycket.
I natt har han inte haft klä- derna af sig.
Två gånger såg jag efter — när klockan var half tre och när hon var fem.
Där i dörrspringan.
(Pekar på dörren till tamburen.)
Han satt här hela tiden.
(Ser åt skrifbordet.)
Naturligtvis.
Carleson.
Man försöker ju att verka för hvad man anser vara till nytta för landet.
Fru Warnhagen, J a.
.
.
för er är ju fosterlandets väl och min sons politik synonyma begrepp.
Jag vet det.
Och ni har fullt upp af skäl för det påståendet.
Men jag tycker att i ett annat fall har ni ignorerat alla skäl — där få vi bara hålla till godo med era konklusioner.
Värderar ni verkligen inte Eugen Cassel mer än ni låtit offentligheten veta?
Thomas.
Det är hans eget fel.
Öppen och klar och ärlig politik bereder inga sömnlösa nätter.
Suzanne widius.
Thomas.
(som står och ser ut).
Där kommer Ar- Inte hit väl?
Suzanne.
Nog går han in i porttn alltid.
Men visiten gäller förmodligen Klemmings.
(Vänder sig lif- ligt mot brodern.)
Han har träffat mamma, dul Och han talade om dig.
Men han låtsade inte om det minsta.
Carleson.
Snarare mindre.
Jag har försökt vara synnerl gen varsam i allt hvad jag sagt om herr Cassel.
FVANSTÅENDE lyckade porträttrelief af den O populäre skalden år utförd efter ett exemplar af de konstnärliga porträttplaketter, som J.
Lind- holms klichéfabrik i Stockholm utsläppt i marknaden och hvilka väl förtjäna beaktas som värdiga pryd- nader för hemmen.
Verkligt konstnärliga — då de är o modellerade af så framstående artister som Alice Nordin, Otto Strandman m. fl.
— och därtill förvånande prisbilliga borde de med framgång kunna uppta konkurrensen med allehanda utländskt smak- löst " prydnads " kram.
Utom ofvanstående föreligga redan färdiga porträtt af Oscar II, Viktor Rydberg, Selma Lagerlöf, Heidensiam, Strindberg m. fl.
Thomas, Thomas.
: Uppgif lifvidd (uDder armarnei, midjevidd och kjol: längd, erhåller Ni till Eder figur Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Blus-: f U u l l l l t t t t i i l l l l f f ö ö r r l l i i t t l l i i g g a a,, m m o o a d e e r r n n a a u o. n t a a lif 40 öre Kjolmönster.
B e i l c e g s n a m Kjolmönster utan utan släp släp 50 50 öre, ore, Prinsessklådning FrinsessKiaanmg 75 70 öre, ore, fv •• ± Reformdräkt 75 öre, Barndräktmönster 50 öre, Kragmönster (Pelle- ' " ^p » * 1 * ^ ' * 6 ™ * ' » ikr - ' 75 Utan att det ringaste kunna försvara sig.
Suzanne (i det hon med en duns slår sig ned i soffan.)
Det sätter han sig öfver — den ädle kammar- herrn.
Thomas (full af indignation).
Ja, han har satt sig öfver mycket.
Jag undrar om inte domens stora bok skulle bli full af allt det som den människan har på sitt samvete.
Och en sådan har ett obegränsadt in- flytande!
Suzanne.
rin) 5oare Kappm5nstermare Hvad skulle han säga!
Suzanne.
Beklaga sig öfver hennes son, förstås.
En kammarherre Arwidius anfallen af en pojkvasker.
Då anser ni väl mig vara en PsDöcrsnioflstcr.
Svarar Carleson.
Adjö, fröken.
Suzanne (säker igen).
Au revoir!
(Följer honom ut.
Kommer genast in igen.
Småler för sig själf.
Går bort till fönsträ och ser ut.)
Fru Warnhagen.
Jag har märkt det af hvad ni skrif- ver.
Och talar.
Han har haft en trogen försvarare i er.
Fru Warnhagen.
rycker till.
Suzanne (förvirrad).
Jag förstår mig inte på pappa.
Han skulle komma hem.
Det sa han.
Carleson.
Nej, nej, inte för min skull.
Jag kan mycket väl komma igen en annan gång.
(Reser sig.)
Fru Warnhagen.
Blef ni förvånad.
Jag tänkte de orden var ganska naturliga.
Vi ha ju på sätt och vis något gemensamt.
Jag menar intresset för min son.
Ni hyser ju intresse för honom?
Fru Warnhagen (behärskar sig).
Jag är mer än häpen, herr Carleson.
Och ni känner er verkligen sä- ker på att se klart, när det gäller Sveriges lif och fram- tid.
Skulle inte också andra kunna ha en ofördärfvad syn?
Carleson.
Vi ha ingen bättre lärofader, fru Wajrn- hagen, än historien.
Och jag har inte gjort annat än försökt följa de mest solklara fingervisningarna.
Sverige har gått vilse.
Fru Warnhagen (sarkastiskt).
Och nu skall ni leda det rätt igen?
Carleson (stilla och förbindligt).
Det värfvet tog statsrådet Weernhagen pä sina axlar.
(Carleson Suzanne.
Han är ju så upptagen, förstås.
Jag kan telefonera och fråga om han har gått.
Fru Warnhagen (i det hon sätter sig).
Jag hann visst inte säga mer, då vi hälsade, än att det var roligt att få träffa er en gång.
Carleson.
Och jag hann inte ens uttrycka min för- våning öfver fru Wairnhagens ord.
Ja.
Nu är ni naturligtvis förätskad i farmor!
Carleson.
Mitt samvete tvingar mig att besvara frågan nekande.
Suzanne (uppsluppet).
I s å j a l l finns bara ett skäl — ni måste vara förälskad i någon förut.
Carleson (också förvirrad.
Ser på klockan).
jag har knappast tid att dröja längre.
Suzanne (reser sig suckande).
Så ledsamt.
Just nu som man skulle få det trefligt.
(Går.)
Carleson.
Suzanne.
Låt oss ropa på generalstädning I Expedieras portofritt om rekvisition åtföljd af likvid j insändes till Mästersamuelsgaten 43, Stockholm \ _.
m ir » • C * 4 1 r * 44+ %e * ll / H f \ +t fT / ' ^ ' OT / "!
luuns iYionsicraiu.
Thomas.
Det måtte inte duga att bara ropa.
Suzanne ju han.
(lyssnar; far upp).
T y s t.
.
.
men det är Suzanne.
Vet kammarherrn, jag undrar ändå om pappa kommer.
Arwidius.
Thomas.
Släpp inte in honom hit.
Gå ut och be honom stiga in i salongen.
Suzanne.
Där har mammajjfrämmande.
Thomas.
Jag vill inte träffa honom.
Suzanne mare!
(får en idé).
(Thomas försvinner Arwidius (i dörren.)
Suzanne.
God dag.
Arwidius.
Gå in i pappas sängkam- hastigt mellan portiärerna.)
God dag, fröken Waernhagen.
(Går emot för att Suzanne.
Var så god.
Men pappa är inte hemma.
Arwidius.
Jag vet det.
Men han kommer strax.
Jag har talat vid honom i telefon.
Suzanne (med förvånad han skulle komma hem?
aldrig vara hemma.
röst).
Och då sa ' han, att Den här tiden brukar han Arwidius Jag tror inteThan narrades, fröken.
därför slår jag mig ned så länge.
(Sätter sig:) (Suzanne kastar en rådvill blick mot dörren.
Sätter sig vid skrif bordet.)
Arwidius (nickar fryntligt).
h a ' s i t t behag.
Suzanne.
Jag instämmer.
Men då skall man för- stås vänta på något förtjusande.
Arwidius (chevalereskt).
Eller också ha något för- tjusande midt emot sig under det man väntar.
Suzanne det ja!
(nickar Arwidius.
kväll.
lugnt småleende.)
Eller också Fröken lyste med sin frånvaro i går Suzanne.
Ja, jag tycker att det-gör nästan lika stor effekt som att vara närvarande.
— För resten bör man ju vara rädd om tiden.
(Warnhagen kommer in.)
Suzanne.
God dag, du!
sitter här och väntar på dig.
Kammarherre Arwidius (Warnhagen hälsar på Arwidius.
sig några papper på skrif bordet.)
(Suzanne Arwidius rådet.
.
.
Lägger ifrån lämnar rummet.)
(börjar).
Ja, jag har ett ärende till stats- Waernhagen.
Och hur lyder det?
— Var god och (De sätta sig båda.)
Arwidius.
Det är visst bäst att gå rakt på sak.
Det är fråga om en liten öfverenskommelse.
Warnhagen.
En liten?
Arwidius.
Nå, en stor då.
I kritiska tider kan ju för öfrigt också småsakerna bli stora.
Warnhagen.
Tufvan, som stjälper lasset, ja.
Warnhagen (en smula kort).
Warnhagen.
Arwidius.
Beatrice.
Javisst.
ju mycket goda vänner.
Suzanne.
stolt öiver.
Arwidius.
Suzanne.
Fröken och hon är Så har jag en bror.
Som jag är mycket En radikal ung man.
Ja, Gudskelof.
(En kort paus.)
Arwidius (småler).
Arwidius (skrattar).
Suzanne (med förundrade Den har jag aldrig fått syn på!
ögon).
Inte det?
Arwidius (efter några ögonblicks tystnad).
träffar fröken herr Cassel?
Arwidius mig Det han har (med en sidoblick.)
(något hastigt).
Hvar Hos Beatrice natur- Jaså.
Suzanne (oskyldig och intresserad).
Han är där ofta.
De ha ju så ofantligt mycket gemensamt, Bea- trice och han.
De inspirera hvarann, tror jag.
Bea- trice är ju entusiastisk för hans arbete.
- Arwidius.
vara.
Såå.
(En kort paus).
Jaja.
Något skall ju människan U ^TJiiy (med en blick mot den stängda Ja.
dörren Warnhagen.
Ja.
Nu har jag den färdig.
Antingen kommer den fram eller också går jag.
Mina kolleger ha valt det förra.
Arwidius.
optimist.
Warnhagen Arwidius.
Warnhagen.
Och följden?
(tiger.
Viker ett papper).
I grund och botten är nog statsrådet (fortfar att vika papperet).
Statsrådet hoppas alltså på seger?
Underligare saker har händt.
Arwidius.
Men nu blir det inte seger.
Det var det jag skulle tala om.
Man hade extra sammanträde i går — medlemmar från min kammare.
Och nu är ställningen fullt klar där.
De ha kommit öfverens om att strida på allvar.
Om statsrådet kastar handsken.
Warnhagen, Det skall verkligen bli intressant.
Arwidius (i uppror).
statsrådet på?
Hvad i Herrans namn tänker Warnhagen (ytterst lugn).
en verkligt ärlig gärning.
Arwidius.
Warnhagen Arwidius.
^7lh Arwidius.
De skriker på Cassel i stallet.
Och blir det en historia, är man tvungen att i den saken låta dem få sin vilja fram.
I vederlag får man sedan å annat håll lägga tyglar på Cassel.
Warnhagen.
lik mig!
Jag undrar om det går.
Han är inte (Forts.) Sådant skall man inte öfverlämna åt Arwidius.
Är det statsrådets mening att lägga fram propositionen?
Warnhagen Suzanne.
Nej.
En och annan gång beviljas äran att få vara tillsammans med Eugen Cassel.
vill säga jag sitter i e; t hörn och hör på när talar.
Och ser på honom.
På glorian som han omkring hufvudet.
Suzanne ligtvis.
Waernhagen till tamburen).
Arvidius.
Listan är väl inte slut nu?
(ler), Ja, vi få se hur ödet beslutar.
Arwidius (resonerande).
Vi känna ju alla hur temperaturen är nu.
Den visar feber.
(Ser sig om- kring.)
Kan man tala här?
främsta Warnhagen Arwidius.
Men i alla fall en som är större än de andra.
Den måste klaras.
Arwidius.
några namn?
i Arwidius.
Den som står nära ser kanske sämst.
Ursäkta.
Men för åtskilliga andra är det ingen hem- lighet att Cassel rycker in — om det blir en kris.
Man har nu för tiden att ta hänsyn till något som heter folkstämning.
Det är en slags yrsel, som räcker högst ett par år.
Vi kan ju i all vänskap komma öfverens om att yrseln, som gällde statsrådet, nu har gått öfver.
Inte sannt?
Är det inte ganska lugnt nu.
Jag ser många.
Warnhagen.
Inte i vanliga fall!
Men den här gången har jag lust att pröfva på det!
systerdotter Warnhagen (begrundande).
Det är litetjsvårt för mig att bli öfvertygad ifråga om Cassel.
.
.
Jag tror det inte.
Arwidius.
Statsiådet ser naturligtvis — anru kla- rare än vi andra — att det för närvarande finns en sådan tufva.
Suzanne.
Jo, nio tiondelar.
Men inte åt hvilka medmänniskor som helst.
Bara de utvalda.
Kammarherrns Arwidius.
Just han.
Släpper statsrådet tömmarna, då är det han som tar fatt i dem.
Arwidius.
Mogen är den inte — men det är inte heller det som det räknas med.
(Sätter sig.
I låg, förbittrad ton.)
Hvad räknar - man för resten,med * i detta land!
Här regerar ju oftast slumpen.
; Arwidius.
ödet.
Suzanne.
rummet.
Cassel?
Suzanne (skrattar).
Det var ett ovanligt ord i kammarherrns mun.
Och sådant kan en svag kvinna åstadkomma!
(Lyssnar.
Stiger upp.)
Nu ha vi ändå pappa här.
Arwidius.
Fröken offrar åtminstone inte mycket af den åt medmänniskorna.
Är det mycket indiskret att fråga efter (ser} upp).
Warnhagen.
Jag förståri nte r i k t i g t.
.
.
Naturligtvis kommer Cassel i sinom, tid till den platsen.
Men nu.
.
?
Jag undrar om tiden är riktigt mogen än.
sitt.
Väntanstider kan också Warnhagen Arwidius.
Det skulle glädja mig ofantligt — om hon inte just nu hade visit af en viss dam, som jag hälsade på i tamburen och har en mycket stark re- spekt för.
Och sängkammar- Jag är lugn.^ Suzanne (tätar nervöst åt sängkammardörren), Kammarherrn vill inte gå in och hälsa på mamma?
hälsa).
Jag stiger bara på.
Arwidius (springer upp).
Kan det vara någon idé att på det här sättet arbeta Eugen Cassel i händerna!
Warnhagen.
På att en gång utföra Och vinsten?
(rycker på axlarna).
Det blir en krasch.
Gärna det.
3 FRÄN SCENEN p OCH ESTRADEN F OR DE omväx- lingsälskande stockholmarne var det u t a n tvifvel e t t s t o r t nöje a t t i n o m l o p p e t af e n d a s t n å g r a v e c - k o r få se och h ö r a fru J u n g s t e d t d e l s som operettsångerska och dels s o m opera- artist i den grandi- osa stilen.
H e n n e s Orfevs i Glucks klangsköna operaverk har en Fru Jungstedt som Orfevs.
g å n g v a r i t en s k a - p e l s e af v o k a l fäg- ring och utsökt plastisk form; men åren äro icke c h e v a l e r e s k a, icke e n s m o t o p e r a - artister.
D e n s t o r a, m ö r k a r ö s t e n m e d sitt l i d e l s e d j u p h a r förlorat i k l a n g, v o k a l i s a t i o n e n ä r g r u m l i g och d e n d r a m a t i s k a f r a m s t ä l l n i n g e n v e r k a r n u, alla v a c k r a a t t i t y d e r till t r o t s, m i n - d r e b e s j ä l a d ä n förr.
M e n å t s k i l l i g t får k a n - s k e o c k s å skrifvas på i n d i s p o s i t i o n e n s k o n t o, å t s k i l l i g t p å den t r ö t t h e t, s o m gripit h e l a den m u s i k a l i s k a k o n s t a n s t a l t e n vid G u s t a f Adolfs t o r g och som n a t u r n ö d v ä n d i g t m å s t e m e d d e l a sig å t a r t i s t e r n a.
rnaste Balparfym.
CORDIALE i * * * * med en högst två dfoppaf på näsduken.
V&gt; » = TillPäekligt
Det blir sömngifvande att oupphörligt nöta på de gamla operorna, dessa, som redan våra tarföräldrar lyssnade till från fjärde radens sida och som vi hörde första gången, då vi nyss konfirmerats och voro iklädaa en riktig klocka och våra första långbyxor.
Men någon gång kan likväl en gammal opera letas fram ur arkivet och vid uppförandet verka som den lifsjublande ungdomen själf.
Det inträffade nu senast med Jacopo Foronis enaktsopera " Advo- katen Pathelin ".
Hvem skrifver i våra dagar maken till dessa toner, fyllda af söderns eld och skönhetsglädje?
Helt säkert ingen.
Nutidens omskrikna tyskar, fransmän och italienare, som fylla operasalon- gerna med sitt orkesterlarm, ha ytterst litet af skapande fantasi i jämförelse med en tonskald sådan som Foroni.
Italienare till börd, kom han vid tämligen unga år hit till Sverige och blef kapellmästare vid härvarande opera.
Det var också här i Stockholm han skref " Advo- katen Pathelin ", hvars friskt porlande koloratur och blomstrande musikaliska lif fortfarande tjusa åhöraren med samma styrka.
Den elektriserande musiken och kvicka libretton få äfven artisterna att ge sitt bästa humör och sina friskaste toner.
Hr och fru O s c a r som advokatfamiljen Pathelin, hr S t i e - b e l s klädmäklare och hr M a l m s herde äro alla komiska gestalter i en grad, som leder tanken till det danska vådevillspelet i dess lyckligaste manifestationer.
Hofkapellet är också värdt en komplimang för ett eldigt spel.
En själsrörelsernas musik af inåtvänd och mystisk art är " Spöksonaten ", ett nytt verk af den outtröttlige August Strindberg, framfördt på Intima teatern.
Att beskrifva dessa kam- marspel är ungefär lika vanskligt som att redo- göra för här vinden blåser.
De äro ett slags diktens nebulosor, som gäcka syn och inbillning.
Stundom förtätas de simmande töcknen till gestalter, världar, där alla själens drifter resa sig i kamp mot hvarandra, men plötsligt smälta konturerna ihop, de starka rösterna bli ett oredigt sorl och allt är på nytt en glidande dimma.
Den egendomliga strindbergska fantasien har dock förlänat " Spöksonaten " en dunklets och skräckens poesi, som fångar åskådaren med starkare fjättrar än i flertalet af de föregående styckena.
Temat: i brottets garn insnärjda människor, som afslöja hvarandras moraliska spetälska, är välbekant; men sättet hvarpå detta tema varieras ger ett nytt vittnesbörd om Strindbergs geni som dramaturg.
Utföran- det var å flere händer fast och jämnt och i fråga om frkn Å h m a n s återgifvande af den kvinnliga mumien gripande starkt.
En ung hr W a h l g r e n uppträdde däremot obehagligt affek- teradt i visionären-studentens roll.
Fast man ser andar, är det väl ej nödvändigt att själf gå omkring som en teatervålnad och tala som en automat.
Ett annat drama, " B a n d e t ", tillhörande för- fattarens tidigare produktion, står som Intima teaterns konstnärligaste program hittills.
Denna STENHAMMMAR V I D F L Y G E L N.
H R OCH F R U W I N N E R S T R A N D I B.
S H A W S KOMEDI " M A N K A N A L D R I G VETA ".
ATELJER L E G E R FOTO.
skildring af två makars skilsmässoakt inför domstolen, deras kamp om barnet och grymma afslöjanden af hvarandras fel och smutsigheter är en skakande samhällsbild, tecknad ej med bläck, utan med blod.
Fröken F l y g a r e spelade hustrun med ener- gisk uttrycksfullhet och hr F a l c k s framställ- ning af maken hade, trots enformighet i dik- tionen, goda poänger.
De många birollerna gåfvos också med anmärkningsvärd duktighet.
FÖrpjäsen " Leka med elden " — en äkten- skaplig kammarscen af ganska amper läggning — föll däremot på ett misslyckadt samspel.
Hvar har regissören den gången haft sina ögon?
En så abderitisk artisttyp som hr K j e l l g r e n s sprattelgubbe med sina oupphörliga tigersprång och på-tå-häf-ställningar är enbart löjlig.
De öfriga rollerna gåfvos också utan nödig af- slipning.
Efter de strindbergska nattstämningarna är det uppfriskande att få skratta åt Bernhard Shaws ettriga roligheter i lustspelet " Man kan aldrig veta ".
Hur han kan konsten att kåsera på scenen, denne satiriker från " den gröna ö n "!
Han, lika litet som andra diktare, vågar emellertid ignorera kärleken i sina pjäser.
Den som skrefve aldrig så snillrika komedier om spannmål och politik, statshushållning eller soci- alism skulle icke draga hundra åskådare till teatern, hvaremot en kärleksintrig i allmänhet har stora lifsbetingelser på tiljan.
Shaw behandlar nu icke sina förälskade hjäl- tar och hjältinnor på det gamla patenterade sättet.
För honom är den fastslagna älskogs- terminologien någonting löjligt, därför ställer han den också hastigt och lustigt på hufvudet och låter älskaren till exempel tala kemi med sin älskade.
Detta är onekligen originellt, men kan ej begagnas af andra än dem, som ha Shaws esprit att komma med.
Men genomsy- rade af hans sprakande lynne och som han lokaliserade i den irrgångssalong, som namnes ett kärlekshungrande kvinnohjärta, bli de till sist så berusade af hvarandra, att äktenskap ej kan undvikas.
Hr H u g o V a l l e n t i n s penna har skänkt stycket dess smidiga och skimrande svenska språkskrud, och Vasateaterns artister ge hvarje afton den spirituella dikten kött och blod.
Hr och fru W i n n e r s t r a n d framställa con amore i — 77 — de båda kärleksduellanterna; särskildt är för- klaringsscenen en liten praktbit af fint och in- telligent spel.
Som den pratsjuka, näsvisa flickungen Dolly söker fröken H e d m a n öfver- vinna sitt monotona kynne och lyckas någor- lunda.
Fru C a s t e g r e n har fått ett bra grepp på mrs Clandons föga tacksamma roll och hr K n u t N y b l o m s gubbtyp framvisar flere karak- täristiska drag.
Utmärkt är hr H e d l u n d s fenomenalt omtänksamme kypare och ryslig hr L i n d l ö f s advokat.
Hur en dylik skrän- fock kan få någon praktik är en gåta, som icke ens Shaw med sitt goda hufvud torde mäkta lösa.
På Oscarsteatern är publiken i tillfälle att genomgå en repetitionskurs i gamla operetter.
Har man dålig sömn bör man gladeligen offra en kväll på Planquettes operett " Rip ", som ver- kar kraftigare än både veronal och opium.
Själf föregår styckets hjälte med godt exem- pel, ty han sofver i tjugu år.
Under sin vakna period sjunger han med hr S t r ö m b e r g s klangfulla baryton åtskilliga vackra bitar dels solo, dels tillsammans med fröken O s b o r n e, som är allvarlig som en söndag på landet.
Textens snålt tillskurna komik utnyttjas om- sorgsfullt af fröken B e r e n t z och hr Ralf, hvilka därför på premiären erhöllo smeknam- net " väckaruren ".
Och den komplimangen var välförtjänt.
Välförtjänt var jämväl den sympati, som mötte violinvirtuosen A.
S c h k o l n i c k vid hans båda konserter.
Den unge ryssen har ett djupt ^^ÄIH^fe^ temperament och är, jjg gj^ trots sin ungdom, i / åk H^ många fall en mäs- IM WL tare på sin violin.
jjB |l| Särskildt glänste han III som Beethovenspe- \ M W^,^k \ ml NB Hfe^fl wF För öfrigt lefva ^ H WW vi för närvarande så ^^-^^^^^^ godt SOm Uteslutande A. Schkolnick.
i Beetliovens tecken.
W i l h e l m S t e n h a m m a r s Beethovenafton med bland annat den gigantiska C-mollsonaten op. 111 var en af dessa högtidsstunder i kon- sertsalen, då man begår en konstens gudstjänst.
Man har hela tiden en förnimmelse af, att denne pianist, trots en viss affektation, äger nog bärkraftiga vingar att följa Beethoven i hans örnflykt genom ljus och mörker.
Måhända skulle man i föredraget af en oeh annan sonat önska mera impulsivitet, mera mänskligt gemyt på bekostnad af den förnäma hållning, som nu innesluter kompositionen liksom i ett hölje af kristall.
Efter Stenhammar kommo B r y s s e l k v a r - t e t t e n s tre Beethovenaftnar, och den fulltaliga publiken hade tillfälle konstatera, att kvartet- tens samspel ej förlorat något af klangskönhet och precision sedan det föregående besöket.
ARIEL.
BRYSSELKVARTETTEN.
* N LI NGON Safter innehålla e] konserve- ringsmedel såsom Salicylsyra etc. ej häller andra främmande tillsatser,- hvadan vi kunna ga- rantera ärade kunder en abso- lut ren naturvara.
Inspector: Prof. G. LAGERHEIM Guldmedaljer: Norrköping 1906.
Lund 1907 ärter och p o t a t i s; äppelkompott med grädde.
TOESDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; uppvärmd stek (rester från onsdag) med makaroner och ansjovis; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Vegetariansk rotpuré; falsk fiskfärs med kräftsås pösmunkar med sylt.
FEED AG.
F r u k o s t: Smörgåsbord.
hafremjölsvälling; agg; stekt sill med potatis; kaffe eller te.
M i d d a g: Kött- järpe med ä r t e r; rabarberkräm med mjölk.
LÖRDAG.
F r u k o ' s t: Smörgåsbord; uppstekt köttjärpe med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Blod- pudding med skiradt smör; saftsoppa med skorpor.
RECEPT.
Kejsarsoppa (f. 6 pers.).
1 msk.
smör (40 gr.), 1 2 msk.
mjöl, 2 lit.
stark buljong, / 2 tsk.
salt, en sjättedels tsk.
kajennpeppar, 1 tsk.
socker, 1 del.
marsala, 2 äggulor, 1 del.
tjock grädde.
F ö r l o r a d e ägg: 6 ä-gg, vatten, salt, Va tsk.
ättika.
B e r e d n i n g: Smör och mjöl sam- manfräsas, buljongen påspädes litet i Redigerad af sänder, under flitig rörning och sop- ELISABETH ÖSTMAN.
pan får koka 15 min.
Den afsmakas a£ Elisabeth Ostmans Hnsmo- med vinet och kryddorna.
Äggulorna cLeratoxs i Stockholm.
och grädden vispas upp och tillsättes i soppan, som därefter upphettas, men FÖRSLAG T I L L M A T O R D N I N G F Ö R får ej koka.
Äggen förloras i kokande VECKAN 9 — 15 FEBR.
1908. vatten tillsatt med salt och litet ä t t i k a samt serveras till soppan.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; tomatbiff; mjölk; kaffe eller t e med A p e l s i n m e d b 1 a n c-m a n g er Sultan-cake.
M i d d a g: Kejsarsoppa; kokt piggvar med holländsk sås; stekt (f. 6 pers.).
5 apelsiner, 50 gr. strö- orre med brynt potatis och saiader; socker, 1 kkp.
jordgubbs- eller körs- bärssylt, 1 hg.
biskvier.
apelsin med " blanc-manger.
Blanc-manger: 4 del.
tjock MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; havregrynsgröt med mjölk; äggröra med grädde, 1 msk.
vaniljsocker, 3 blad gelatin, 2 msk.
hett vatten.
hackad rökt sill; kaffe eller te.
M i d - d a g: Dillkött på får med p o t a t i s; Beredning: Apelsinerna skalas, nyponsoppa med vispad grädde och skäras i skifvor och kärnorna bortta- skorpor.
gas noga.
Apelsinskifvorna läggas i TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; en geléskål, hvarftals med sockret, sylt linskotletter med brynt p o t a t i s; mjölk; och biskvier.
mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kokt Till blanc-mangern vispas grädden torsk med senapssås och p o t a t i s; ris- till hårdt skum och afsmakas med va- grynspudding med sylt.
niljsockret.
Gelatinet sköljes i kallt ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ten och upplöses i det varma vattnet, stekt risgryns pud ding (rester från tis- får af svalna och nedröres sedan för- dag) med lingon; mjölk; kaffe eller siktigt i gräddskummet.
Blanc-mangern te.
M i d d a g: Boeuf ä la mode med hälles därefter öfver apelsinerna i KÖKSALMANACK NNONSER skela vara inlämnade till Expeditionen senast fredas * Ötf * * t kanna Införas i följande veckas 30 a 35 års bildad dam, som äger god hälsa, jämt lynne och ett klart hufvud 1 nummer.
är energisk samt har någon vana a t t skota folk, kan erhålla utmärkt fram- tidsplats.
Platsen är äfven passande för element ar lärarinna, som genom byte af sysselsättning önskar tillförsäkra sig en bättre ekonomisk ställning.
Ingen, som ej till fullo kan uppfylla ofvan gifna anspråk, göre sig besvär a t t söka.
Öfversköterska Svar märkt » Energi », Stockholm p. r. erhåller plats på Uppsala hospital om- kring den 20 februari 1908.
Kompe- SJUKSKÖTERSKA för Eksjö stad erhål- tensvillkor: Utbildning i sjukvård hälst ler plats den 15 nästk.
april.
Fast lon äfven i sinnes sjuk vård, ålder icke under 650 kronor samt ersättning för sjuk- 24 år.
Lönevillkor: 500 kr.
årlig lön, vård efter taxa.
Ansökningar åtföljda l a t a klassens kost, fri bostad och af vederbörliga betyg, ingifvas till fria tjänstekläder, 3 veckors semester stadsläkaren i Eksjö senast den 15 mars axHgen.
Ansökan jämte betygsaiskrifter innevarande år.
Eksjö den 29 jan.
1908. insändes till Öfverläkaren, Hospitalet Hälsovårdsnämnd f * n. Uppsala.
A Framtidsplats.
LEDIGA PLATSER Sinnes-sjukvård.
den doppas i en blandning af peppar och salt och härmed späckas steken med en spetsig knif i täta, jämna rader.
Köttet T o m a t b i f f (f. 6 pers.).
8 stora guides in med resten af kryddorna.
tomater, 1 / i tsk.
hvitpeppar, 1 tsk.
Smöret brynes i en stekgryta, steken salt, 1 ägg, V 2 kkp.
fint s t ö t t a skor- nedlägges däri och brynes vackert på por, 3 msk.
smör (60 gr.), 2 portug.
alla sidor, hvarefter kal flaggen iläg- lökar.
ges och den kokande vätskan spädes Beredning: Tomaterna sköljas, på.
De hela kryddorna tillsättas jämte torkas och skäras i skifvor.
Tomat- den ansade löken och morötterna-, vi- skifvorna kryddas och doppas i det net och konjaken, och köttet får sakta uppvispade ägget iamt vändas i de steka med t ä t t slutet lock omkr. 3 s t ö t t a skorporna.
Löken skalas och tim.
Det vändes ett par gånger under skares i tunna skifvor.
Hälften af smö- stekningen.
Köttjusen silas och skum- ret brynes i tackjärns panna, tomatskif- mas, smör och mjöl sammanfräsas, vorna iläggas och stekas vackert bruna köttjusen påspädes litet i sänder under och uppläggas på ett varmt serve- flitig rörning och såsen får koka 10 ringsfat.
Löken brynes i resten af smö- min., hvarefter den afsmakas med sojan.
ret och därmed garneras biffarna.
Steken skares i tunna skifvor, begju- De serveras med stekt potatis.
tes med litet af såsen och garneras med de sönderskurna morötterna och Linskot i etter (f. 6 pers.).
2 de glaserade lökarna samt serveras med kkp.
linser, l 1 / 2 lit.
vatten, 1 / 2 Ht.
pickels eller pressgurka.
stötta skorpor, 1 portug.
lök, 1 msk.
smör (20 gr.), 2 del.
majsflingor, 2 V e g e t a r i a n s k r o t p u r é (£.
6 ägg, salt.
pers.).
3 morötter, 1 palsternacka, IV2 T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 kålrot, 1 Htet selleri, 1 liten purjolök, 4 persiljestjälkar, 3 lit.
vatten, l 1 / 2 gr.).
B e r e d n i n g: Linserna sköljas, på- Ht.
mjölk, 3 msk.
smör (60 gr.), IV2 sättas i mjukt, kallt vatten och få msk.
mjöl, salt, hvitpeppar, några korn koka till mos.
Löken skalas skares kaj enn.
i tärningar och brynes i smöret.
Lins- Beredning: Rotsakerna sköljas, moset drifves 2 ggr.
genom köttkvarn skrapas och skäras i bitar.
Grönsa- tillsammans med de stötta skorporna kerna ansas på vanligt sätt.
Alltsam- och löken.
Majsflingorna få koka nå- mans påsättes a t t koka i vattnet och gra minuter i * / 8 Ht.
vatten, då de mjölken tillika med IV2 msk.
af smö- äro afsvalnade nedröras de i linsmoset ret.
Då rotsakerna äro fullkomligt tillika med de uppvispade äggen.
Mas- mjuka passeras de.
Smör och mjöl sam- san kryddas och formas till små kot- manfräsas, purén och buljongen till- letter, hvilka stekas vackert bruna i sättas och soppan får koka 10 min.
smöret.
Den afsmakas med salt, hvitpeppar De serveras med stufvade palsternac- och några korn kajennpeppar, samt kor eller stekt potatis.
serveras rned rostadt bröd eller ost- smörgåsar.
B o e u f å l a m o d e (f. 12 pers.).
3 kg.
innanlår eller fransyska, 2 hg.
F a l s k f i s k f ä r s (f, 6 pers.).
120 späck, ltys msk.
salt, 1 / 2 tsk.
hvit- peppar, 3 msk.
smör (60 gr.), 1 kg.
gr. smör, 8 del.
gräddmjölk, 120 gr. kalflägg, V / 2 Ht.
svag buljong eller hvetemjöl, 8 ägg, salt, hvitpeppar, soc- vatten, 6 kryddpepparkorn, 2 nejlikor, ker.
T i l l f o r m e n: 1 / 2 msk.
smör (10 1 portugisisk lök, 3 morötter, V2 del.
gr.), 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
franskt vin, V2 del.
konjak.
S: å s: 2 msk.
smör (40 gr.), 4 msk.
B e r e d n i n g: Smör och mjölk få mjöl, köttsky, 1 tsk.
soja.
koka upp, mjölet iröras varsamt, under T i l l g a r n e r i n g: 5 stora glase- full kokning, och smeten får koka, rade portugisiska lökar.
tills den släpper pannan, hvarefter den B e r e d n i n g: Köttet, som bör hafva slås upp i ett fat a t t kallna.
Då iröras hängt omkr. 6 dagar, bultas väl och 4 hela ägg och 4 gulor, ett i sänder, tvättas med en duk doppad i hett vat- och färsen afsmakas väl med kryd- ten.
Späcket skares i strimlor, hvilka dorna.
Sist nedskäras de återstående Guvernant T^ITTIOSEX (96) ° / o af befolkningen så- väl barn som vuxna lida af tandröta.
Or- saken till detta sorg- liga förhållande är i de flesta fall: pÖRSUMMAD sköt sel af tänderna från tidigaste barndomen!
SOLO-KflFFE från A.-B.
Malmö Kaffekompani.
H.
M.
K o n u n g e n s Hofleverantör.
Magnetiskt förädladt enligt svenska patentet n:o 20016 är det b ä s t a, r e n a s t e och drygaste JflVfl-KflFFE som finnes i marknaden och säljes i femton olika Javablandningar i rikets förnämsta Kaffe- oca Speceriaffärer.
4 ägghvitorna, slagna till hårdt skum., och massan hälles i en smord och bröd- beströdd form med lock och gräddas i vattenbad i ugn eller ofvanpå spi- sen IV2 timme.
Den serveras med hum- mer- eller kräftsås.
B l o d p u d d i n g (f. 6 pers.).
5 del.
blod, 4 del.
svagdricka eller mjölk, 3 msk.
sirup, % 1 f 2 kkp.
groft rågmjöl, 3 msk.
fint hackad njurtalg eller flot- tyr, l / a tsk, hvitpeppar, 1 tsk.
inge- fära, 1 msk.
salt, Va tsk.
finstött mej- ram, 1 stor rödlök, 1 msk.
smör till löken.
T i l l f o r m e n: V2 msk.
smör, 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
B e r e d n i n g: Bloden silas och vis- pas väl, därefter tillsattes drickat eller mjölken och sirapen.
Mjölet, njurtalgen samt kryddorna ivispas.
Löken skalas och hackas fint samt fräses i smöret.
och nedröres sist i smeten.
En vac- ker blecktorm smörjes väl och beströs med de s t ö t t a skorporna, fylles till hälften med smeten och lock påsättes eller ock Öfverbindes formen med e t t smort papper, hvarefter den nedsättes i kokande vatten och får koka 2 — 3 tim,.
Med en vispsticka profvas om puddingen är färdig.
Den uppstjälpes genast.
Serveras med skiradt smör och lingon.
Använd därför redan från barndomen erhåller förmånlig anställning hos hög- adlig familj på Kinnekulle för under- visning af en åttaårig flicka i vanliga skolämnen.
Äfven önskas tillsyn Öfver en fyraårig flicka.
Svar märkt » H. », och åt-LÖljdt af fotografi, torde insän- das till Västgöta Postens Annonskon- pärJhvJta tänder!
60 öre, tor, Lidköping.
ENSAMJUNGFRU.
I stilla, mindre fa- milj, dar barnjungfru finnes, blir god plats ledig den 24 april för en frisk, snäll och villig ensamjungfru, kunnig i BILDAD flicka från landet, önskar p l a t s matlagn.
samt öfriga i ett ordentligt i god lamilj för a t t deltaga i a l l a hem förekommande sysslor.
Ålder ej En sjuksköterskeplats å Asarums epi- inom hus förekommande göromål.
Svar under 25 år.
.
Goda rek.
fordras.
Lön demisjukstuga i Blekinge län är ledig till » 23 år », Almvik p.
r.
200 kr.
Svar, hälst med foto.
sändas den 1 april.
Lön 600 kr.
- f 25 kr.
till fru Anna Berger, Halmstad.
i årligt pensionsbidrag, fri bostad och BÄTTRE flickor, som genomgått prak- ved samt kost, när sjukstugan är i tisk hushållsskola, Önska plats i fa- bruk.
Kompetensvillkor: minst ett års milj.
Betyg och goda rekom.
finnes.
utbildning å lasarett och minst 3 må- Svar till » E.
J. », Kristinehamn p. r. välrekommenderad, äldre, med fina fler- naders tjänstgöring å större epidemi- TVÅ unga fHckor med gladt lynne åriga betyg, erhåller god plats om svar sjukhus.
Ansökningar ställda till Ble- som genomgått praktisk skola önska sändes till » Godt hem », under adr.
kinge läns Epidemisjukvårdsnämnd, in- platser som värdinnor eller hushåUs- S. Gunuelii Annonsbyrå, Stockholm f. sändas före d.
5 mars till med.
d:r fröknar.
Betyg och goda rekom.
finnes.
v. b.
O b s.
!
Endast goda ref. S. V. Rietz, Ronneby.
Svar till » Två », Kristinehamn p.
r.
I Stockholm, två personers hushåll, mor PLATS a t t sköta 2 barn, 5 och Vi DUGLIG, väl rekommenderad enkel och och dotter, får bildad hushållsvan flicka år, finnes genast hos intendenten F.
arbetsam 23 års flicka söker a t t i plats.
Nya Inack.-Byrån, Brunkebergsg.
af Ekenström, Uppsala, dit sökanden, finare familj få biträda i hushållet.
frisk och barnkär, insänder betyg, rek.
3 B, Stockholm.
U t m ä r k t a ref. Svar till » Nordiska T j.
: och löneanspråk.
byrån », Vesterås.
Husmodersolatsen vid länslasarettet i Falköping blifver UNG bättre fHcka önskar lära sig sköta den 1 inst.
mars ledig.
Lön 500 kr., ett hushåll i prästfamilj e. d. där allt fritt.
Sökande bör vara skicklig ungdom finnes, " hälst Norrland.
Spe- och fullt hemmastadd i alla hushålls- lar piano.
Svar till » A.
H. », Iduns göromål samt kompetent a t t öfvervaka exp.
^ t v ä t t.
Omkring 30 års ålder önskvärd.
UNG flicka som genomgått 7-klassigt Ansökningar, åtföljda af betyg och porträtt insändas skyndsamt och före SE H I T!
Bildad, duglig 20-årig- flicka läroverk söker plats i bildadt hem, a t t den 11 febr.
till Lasarettskontoret, Fal- söker plats i bättre familj, hälst i vara husmodern till hjälp eller under- Sthlm, som hjälp och sällskap.
Har visa nybörjare i vanliga skolämnen äf- köping.
förut innehaft liknande plats hvarifrån ven musik.
Svar till » 17 år », Iduns UNDERVISNINGSVAN, ej för ung lä- goda betyg finnes.
Ref. önskas och exp.
rarinna får 1 piars plats på landet i lämnas.
Lön önskas.
Svar till » Fa- Östergötland för a t t läsa med 8-åring.
miljemedlem Febr.
1908 », Loverslund.
Skall äfven ibland sysselsätta ett par mindre barn.
Svar med foto., betyg från Helsingfors, gladlynt och något och pret.
till » Barnavän 08 », Iduns musikalisk, önskar som sällskapsdam exp.
i bildadt hem, sökes af yngre dam.
komma in i bildad familj i Sverige.
Ref. EN enkel och anspråkslös flicka, fullt Frisk, anspråkslös, glad, praktisk och och svar genom kapten N. Holmström.
kunnig i matlagn.
samt villig a t t del- barnkär.
Kunnig i matlagning och ett PLATS som sällskap och njälp i fi- t a g a i örriga inom ett hem förekom- hems skötande.
Ref. finnes.
Svar till nare familj Önskar 21-årig flicka.
Är mande sysslor, erhåller god plats i » Praktisk », Iduns exp.
f. v. b. kunnig i matlagning, bakn., handarb.
liten familj den 24 april.
Svar med J E U N E fille de la Suisse francaise, och väfnad.
Svar till » Y.
X. », Ny- betyg och lönepretentioner torde snarast de bonne fam.
prot., parlant couram- köping p. r. sandas till » E. », Bohusläningens exp .. ment le francais et 1 ' allemand, cherche Uddevalla.
place comme dame de compagnie, auprés HUSFÖRESTÅNDARINNA af god fam. d ' une dame ou d ' une jeune fille.
söker anställning, hälst i änkemans GOD plats erhålles på herrgård i Små- S ' adresser å F r u Lotten Törnqvist, öst- hem, där barn finnas .. Full kompetens; flerårig vana.
F i n a betyg och ref. land af omkring 30-årig flicka af god hammar.
familj som vill och kan biträda vid KARTRITNING.
Ung, bildad flicka, Svar till » Hemmets vän », Iduns exp.
alla inom hemmet förekommande göro- som med goda betyg genomgått kart- BILDAD dam, 35 år, kunnig i ett hems mål^ Den som företer goda betyg om ritningskurs önskar plats hos jägmä- ordnande och skötande söker plats.
duglighet kan påräkna hög lön.
Plat- stare eller landtmätare.
På lön fästes Är äfven villig a t t något hjälpa till sen tillträdes i början af mars.
Svar mindre afseende.
Svar till » C.
G. », vid sjukvård.
Mångåriga betyg och till » Familjemedlem », Tenhult p. r. goda rek.
kunna presteras.
Svar till Iduns exp.
» Värmländska », Karlstad p. r.
MEDELÅLDERS, snäll, enkel, ordentlig MOT fritt vivre önskar ung, bildad jungfru, kunnig i matlagning samt flicka under några mån.
komma till TVÅ bättre flickor Önska ombyte af städning, erhåller plats som ensam- odt hem, hälst på landet, för a t t plats, nu genast, eller senast till d. jungfru i hem i Stockholm.
Svar med deltaga i husliga göromål.
Kunnig i 15 febr., såsom husmoderns hjälp.
Svar betyg och rek.
till » Ensamjungfru », handarbete och enklare väfnad.
Svar till » Elin », » Svea », Bro p. r. Allm.
Iduns exp.
till » 21 år », Uddevalla p. r. tel. Hå t u n a 25.
Ledi£ sjuksköterskeplats.
Mar.i6$ !3iifeiiiMa !triiiip Barnfröken eller lamstllteida, Några friska o. ordentliga flickor öf- ver 20 år kunna få anställning som elever vid Uppsala Asyl.
Villkor: 20 kr.
i månaden jämte allting fritt utom beklädnad.
Efter ett års fullgod tjänst- göring erhålles 28 kr.
och allting fritt.
2 me sömmerske- och 1 väfverskeplats finnes äfven lediga.
Lön 336 — 348 kr.
pr år.
Ansökningar åtföljda af skol-, fräjde- och tjänstebetyg insändes till Asylläkaren, Uppsala.
EN ung dam af god familj, hälst in- född tyska, önskas som lärarinna och sällskap till 14 års flicka, fortast rnöj- Hgt.
Svar med löneanspråk och rekom- mendationer sändas tiU Kanalk ont öret, S j Öt orp, Göta K anal.
vid Gudmundrå barnhem fr. d.
15 mars till d.
1 nov.
1908, då platsen under tiden kommer a t t utsättas ledig och besättas med ordinarie med sistnämnda dag, sökes hos Fattigvårdsstyrelsen i Gudmundrå, adr.
Dynas före den 20 febr.
1908.
Sökanden bör i ansökningen uppgifva löneanspråk utom » allting fritt », vidfoga intyg om god hälsa samt håg och fallenhet a t t fostra barn och i öfrigt ordna och öfvervaka hemmets verksamhet.
FÖR en flicka ur godt hem, erfaren och kunnig i barns vård, finnes till instundande 24 april god, väl aflö- nad plats i liten fam. i Göteborg.
Den sökande som städse kan påräkna ett värdigt bemötande, bör vara barnkär, renlig, ordentlig, kunnig i sömnad samt hälst äfven vara erfaren i sjukvård.
Hennes åligganden äro a t t handhafva 2 snälla barn (Öfver t r e år) samt a t t vara behjälpHg med sömnad och ej vara oviHig om andra små tjänster ibland skulle kräfvas af henne.
Svar märkt » God plats 1908 », åtfoljdt af rek.
och foto.
torde vara insändt till Postkontoret, Viktoriagatan, Göteborg, fore den 15 febr.
och innan denna d a t u m kan intet svar påräknas.
som vill å t a g a sig vården af 4 barn, ä l d s t a 7 år, erhåller plats i köpmansfa- milj den 24 april eller nu genast.
Sö- kanden, ej under 20 år, skall vara or- dentlig och barnkär samt innehaft dy- lik plats.
Svar » Barnsköterska », Gu- mEelii Annonsbyrå, Malmö.
TVÅ propra, välrek.
18 — 20 års flickor erhålla i slutet al ' april goda platser så- som 1: sta och 2: dra städerska.
Betyg samt foto.
snarast till F r u Signe Win- •årdh, Villa Wingårdh, Helsingborg.
VID Helsingborgs Sjuksköterskehem finnes plats för en skolad sjuksköter- ska, som erhållit nödig utbildning å större sjukhus och i sitt yrke dess- utom praktiserat 2 a 3 år.
Lön 500 kr.
och allt fritt samt en månads se- mester, under hvilken utgår ersättning med 50 kr.
Platsen tillträdes den 1 april d. år.
Ansökningar, försedda med vederbörliga betygsafskrifter, prästbetyg och läkarebetyg insändas före den 1 mars till regementsläkaren herr doktor Joh.
ColHn, Helsingborg.
Helsingborg den 25 jan.
1908.
A sty- relsens vägnar: Malte Sommelius.
geléskålen och garneras sedan stelnat med sylt och biskvier.
En stadgad barnsköterska, BÄTTRE, bildad flicka, kunnig i mat- lagning samt villig deltaga i alla inom ett hem förekommande göromål erhåller genast plats i liten fam. (3 pers.) i Stockholm .. Svar till » Trefligt hem », Iduns exp.
BILDAD, enkel dam, hälst prästdotter, ej under 25 år, kunnig i mindre landt- hushålls skötsel erhåller plats.
Svar med foto., uppgift om pret.
och ref. till » Mälarvik », Stockholm C, p. r.
Värdinna, husHg och anspråkslös med håg a t t pyssla om äldre, något sjuklig änke- man sökes.
Sva,r åtfoljdt af uppgift å löneanspråk sa.mt ref. och foto.
sän- des märkt » Värdinna febr. », under adr.
S. Gumselii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
PLATSSÖKANDE Värdinneplats — 78 — Lin g bildad dam
