# ID: svediakorp-per1810
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 15,318
# sentences: 848
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 5 2 (1147).
TORSDAGEN DEN 24 DECEMBER 1908.
2 1: S T A ÅRG.
Fyrtiofem skolår.
D FRÖKEN HILDA FOTO FÖR IDUN A F A. RUNDBLAD BLOMBERG.
ET ÄR FYRTIOFEM år sedan fröken Hilda Rundblad som en sexton års flicka blef förd af en äldre väninna ner till Klara folkskola och som inledning till hennes tjänst- göring därstädes presenterades för inspektorn.
Af de skolbyggnader, som nu äro gamla och dömda att lämna rum för nya, var då den ena icke ens uppförd, och fröken Rundblad har varit med om att nöta ut ett helt skolhus.
I dess trap- por har hon vandrat och i dess skolsalar har hon undervisat, och medan åren gått och genera- tionerna ha växlat, har hon alltjämt varit den- samma, blott kanske mer och mer fäst vid sitt kall, vid barnen och vid kamraterna, och helt visst mer och mer omtyckt af små och stora för sitt moderliga väsen, sin godhet och glädtighet.
Hon har enligt förmäns och kamraters vitt- nesbörd i en alldeles sällsynt grad förvärfvat barnens tillgifvenhet och ofta har hon fått röna bevis på att deras känslor för henne bevarats långt efter det barnen lemnat skolan.
Särskildt lör de små barnen har hon varit en oöfver- träffad ledarinna.
Porträttet här bredvid ger henne för öfrigt på ett nästan genialt sätt, man ser ögonblick- ligen att så måste en gammal skolfröken se ut, när hon hör till dem, som blott använda åren och erfarenheten bland barnen till att bli rarare och mildare.
Kom upp och sök henne under arbetet, då hon står midt bland sina barn — ja så tar hon intervjuaren i famn, hvad icke alla göra (och gudskelof för det förresten!).
Med strålande ögon talar hon om barnen och kamraterna och om sin tacksamhet öfver att ha fått en så rik lifs- gärning och kunnat fullfölja den utan att ha " på tjugo år försummat en enda lektion ".
Men det kommer också tårar i hennes ögon, då är det afskedets smärta som bryter fram, vemodet vid att veta sig att vara ett redskap, som gjort sin tjänst och skall utbytas mot andra.
Fröken Rundblad var pensionsmässig redan i fjol, men utsikten att behöfva lemna det ar- bete, som gifvit hela hennes lif dess innehåll, grep henne så hårdt att hon blef sjuk.
Så kom hon då att stanna ännu ett år bland sina barn, men nu tar hon definitivt afsked af dem och skolan.
Den 19 dennes, då Klara folkskola slutade sin termin, lämnade fröken Rundblad sin be- fattning.
Hennes afsked från skolan blef en vacker högtidlighet, som öfvervars bl.
a. af folkskoleinspektören, professor von Schéele.
Skolrådets ordförande, doktor Strandeli, riktade några erkännsamma afskedsord till den populära lärarinnan, och vid samma tillfälle öfverlämna- des med ett tal af professor Schéele en af fröken Rundblad skänkt, dyrbar och vacker sidenfana till Klara folkskola, som hittills sak- nat en sådan.
E.
— E R.
Äfven hon var en rikt utrustad natur.
Och är det sannolikt efter henne, som dottern ärft såväl sin utomordentliga lätthet för språk som det varma och liffulla temperamentet — kanske äfven sin utprägladt aristokratiska läggning, hvilken särskiljer henne från hennes — inom demokratiskt intresserade kretsar så verksamma — kusin och namne.
Liksom så mången före henne fördes äfven Anna Lindhagen af omstän- digheternas tvång in på det verksamhetsfält, där hennes gåfvor skulle komma att göra sig mest gällande och bli till den största nyt- tan.
Musikaliskt begåfvad, som hon äfven var, slutade hon vid sexton år sin skolgång som elev i Normalskolan, när endast en termin i högsta klassen återstod, för att i stället ägna sig åt musikstudier vid konservatoriet.
Men då hon nu af läkare oförmodadt fick den domen, att hennes hälsa ej tålde vid detta slags ar- bete, tog hon på egen hand vid skolstudierna, där hon slutat dem — och arbetade sig så- lunda energiskt fram i jämbredd med klass- kamraterna — med det resultat, att hon sam- tidigt med dem eller följande höst 187 5 tente- rade in i högre lärarinneseminariet.
Anna Lindhagen — 50 år.
N ÄR JAG HÄROMDAGEN blef tillspord, huruvida jag ville skrifva i Idun om lä- rarinnan vid Statens Normalskola för flickor, fröken Anna Lindhagen, med anledning af hennes 5O-årsdag, svarade jag utan betänkande: med nöje!
Ett svar, som man mer sällan af fullt hjärta ger på liknande uppdrag — åt- minstone jag.
Ty jag vet, huru ofta det hän- der, att bläcket kan få torka i pennan, medan man sitter och svarfvar på de konventionella fraser, som ovillkorligen måste sägas om det utsedda föremålet — utan att det dock lyckas få fram någonting annat än bara en fotografiskt korrekt bild.
Och detta naturligtvis, emedan det personliga intresset ofta nog saknas liksom öfvertygelsens inspiration.
Dessa båda villkor för att med glädje ned- skrifva en biografisk skildring behöfva där- emot inte framtvingas, då det gäller Anna Lind- hagen.
Ty dels är hennes lifsgärning sådan, att den måste väcka sympati, aktning och tack- samhet hos en hvar, som aktar upplysning och vetande.
Och dels har hon genom sin begåf- ning, sina gedigna kunskaper och — ej minst — genom sina personliga egenskaper kommit att intaga en framstående plats inom den kår hon tillhör liksom i sina många lärjungars och vänners hjärtan.
Jag har aldrig hört mer än två slags omdömen från dessa håll, och det är de amplaste loford från såväl hennes kamrater som elever öfver hennes glänsande undervisningsgåf- vor och förmåga att kunna meddela och intres- sera.
De senare säga med en mun — och ha så sagt i åtskilliga generationer — att fröken Lind- hagens lektioner kunde man kalla riktiga högtids- stunder; eller " det finns väl inte en gås bland oss så dum, att inte hon kan lära henne mate- matik och tysk grammatik ".
— Hennes vänner prisa, främst hennes hjärtas innerliga godhet och värme, hvarjämte de ju naturligtvis måste känna sig tilltalade af hennes angenäma och distingerade väsen.
Anna Lindhagen, som föddes d.
20 december 1858, är dotter till framlidne sekreteraren vid Vetenskapsakademien professor D.
G.
Lind- hagen och hans hustru Olga von Struwe, hvilka gjorde hvarandras första bekantskap under Lindhagens astronomiska studier vid observa- toriet i Polkowa, där fröken von Struwes far då var professor.
När ni hi köper skodon då att få se Sedan hon tre år senare aflagt afgångsexamen därifrån, började hon sin lärarinnebana först som extralärarinna vid Åhlinska skolan och Lyceum för flickor, i hvilket sistnämnda läro- verk hon fortsatte som ordinarie till 1890 samt under de sista åren äfven som biträdande före- ståndarinna.
Härifrån öfvergick hon samma år till statens Normalskola för flickor och har sedan dess utöfvat sin verksamhet som hufvudlärarinna i tyska och matematik vid detta läroverk.
Men utom detta har hon också under en följd af år undervisat i affärsräkning, bokföring och kommunallagstiftning, dels i Normalskolans fort- sättningsklass, dels vid Högre lärarinnesemina- riets Hushållsskola, samt tjänstgör sedan 1899 som räkenskapsbiträde åt seminariets rektor.
Slutligen har hon under någon tid varit skol- rådsledamot i Adolf Fredriks församling och har ändock haft tid öfver för utgifvande af åtskilliga läroböcker.
I sanning ett kräfvande och vidt arbetsom- råde för äfven den bästa kraft.
Men när man därtill lägger, att fröken Lindhagen under en stor del af denna sin 30-åriga lärarinneverk- samhet äfven haft att bära på en tilltagande sjuklighet, som under senare år varit af syn- nerligen plågsam art, då synes detta ännu mer kräfvande — och hennes lifsarbete inger re- spekt i en ännu högre grad.
Och vet man dess- utom att detta arbete utförts lika samvetsgrant trots kroppsliga smärtor, då måste man både för- undras och böja sig beundrande inför en sådan rent storartad själfbehärskning och energi.
Det är drag som dessa, som utgöra den ut- präglade personlighetens särtecken.
Och Anna Lindhagen är inte blott en begåfvad och af- hållen lärarinna — hon är en personlighet.
— Att hennes 50-årsdag också firades med stor anslutning af kamrater, lärjungar och vänner är lätt begripligt.
Af kamraterna i skola och seminarium med en fest på terminens afslut- ningsdag.
Söndagen den 20 högtidlighölls da- gen af ett femtiotal vänner, — däribland äfven åtskilliga af hennes för detta lärjungar — med en animerad fest på Grand Hôtel, där hennes forne rektor lektor W a r n höll talet för födelse- dagsbarnet.
Vid båda tillfällena öfverlämnades en minnesgåfva.
M.
R.
M.
Spelmannen.
Skiss af Elin Hök.
ÄR NEDAN meddela vi nu en prosaskildring af den unga blinda författarinna, afhvars hand ett poem fanns infördt i Idun för ett par nummer sedan.
D ET VAR i de djupa skogarna, Smålands djupa furuskogar, där snön ligger hvit öfver ljung och blåbärsris, när vildsvanarna flu- git sunnan om hösten och vinterstormen rifvit sönder deras bo.
Där susar det så underligt, när vinden kommer och böjer topparna emot hvarandra, det susar om vinter och död och natt, men med en ljus underström af hopp om lif och vår.
Det stiger och faller, det under- liga suset, och det bär ut öfver skogarnas en- samhet en oändlig mängd af låtar, visor utan ord, dem ingen kan tyda.
Och det är som en genklang från alla de små röda stugorna vid randen af kungsvägen, som går förbi näckros- sjöar och hvita kyrkor fram genom de ensamma skogarna.
Där sitter mor med sina töser och spinner framför den öppna spiseln.
Och medan hon arbetar, sjunger hon, och alla töserna stämma in med sina höga, litet släpiga röster.
Om du tittar på spiselhyllan eller bland blod- dropparna och pelargonierna i fönsterkarmen, så kan du vara säker om, att du hittar en gam- mal visbok med nötta pärmar.
Och i mer än en stuga hänger det en fejla på en krok i väggen, för konsten att draga stråken är ännu icke bortglömd i dessa bygder.
Far själf kan dra en låt, när han kommer hem om kvällen, om han inte är alltför trött.
Och än i dag gå spelmän omkring med fejlan på ryggen och spela sig fram genom lifvet, glada och fria som ha- garnas ensamma gök.
Hvarhelst de komma, hälsas de välkomna, och på bröllop och dans- gillen svänger sig ungdomen i takt efter deras låtar.
; Det var, när solen gick ner en julafton bakom skogen där borta på andra sidan om sjön.
Snön låg djup öfver isen, och solen lyste på den hvita snön med sina skarpa röda strålar, så att dêt blef en glans som af fruset blod.
Då kom där en ensam vandrande fram genom skogen och ned emot sjön.
Ung och stark syn- tes han väl, men där flammade ingen ungdoms- glädje i hans mörka ögon, bittert trots låg öfver pannan, och intet leende kom det hårda draget kring munnen att vekna.
Arne Stolt hette den ensamme, och bygdens käckaste spelman nämn- des han ock.
Han gick ned till alen, som lutar sig ut öfver sjön, där ställde han sig med ryg- gen mot den snöiga stammen.
Fejlan bar han med sig i en rem öfver axeln, nu tog han fram den och började spela.
Och hans tankar blefvo bittra, som den ensammes tankar bli, när julens klockor ringa helg öfver bygden, helg in i de tusen hemmen, men ingen är, som pyntar hans ensamma stuga eller tänder ett julljus i den tomma staken på spiselhyllan.
Arne Stolt var ensam, ingen på jorden frågade efter honom, tattarjäntans pojke, men hvad gjorde det?
Han kunde lefva ändå, han.
Stolt hade han blivit kallad af prästen, eftersom han inget farsnamn hade, det namnet var väl, valdt, det passade honom, ty stolt var han i sin fattiga ensamhet.
Ingen tiggde han om något, ensam ville han vandra sin väg, spela sig fram genom lifvet, fri som sjöarnas vildsvan.
Tonerna voro allt för honom, mer än människor och människors kärlek, ja, mer än Gud.
Det månen Profva dem och öfvertyga Eder att de göra skäl för namnet " Damernas favorit ".
— 630 — blodiga skenet öfver isen slocknade, rann upp öfver skogen, och stjärnorna VICTORIA-kängor säljas i finare skoaffärer öfverallt — i alla moderna färger och skinn- sorter, till populära priser och tillverkas af LUDV.
TRAUGOTT, Stockholm.
PÂ KRUBBANS strå, i ringhet bäddad han slumrar späd.
Ack, än är smärtans kalk ej bräddad, och korsets träd är blott en telning, vekt uppskjuten i oljelund, och står där skymd och daggbegjuten i midnattsstund.
fa, David själf i flydda tider har mången gång, om fudasonens bittra strider stämt upp en sång.
Men hon, som nyss i lindakläder har svept sin son, i denna natt sig ostörd, gläder åt Herrans lån.
I denna natt helt visst Maria ej grubbla kan på dyster, dunkel profetia om smärtors man.
Hvi byts ej hö i dun och linne af bästa sort?
Hvi ropar ej Guds faderssinne: tag kalken bort!
Hvi får det trädet växa frodigt i fudaland, hvars stam skall bli ett verktyg blodigt i mänskohand?
Nyss Österns vise rika skänker den späde bragt.
Och myrran doftar, guldet blänker i kunglig prakt.
Ur utsökt käril rökverk svingar i strimmor blå och tonar hän i mjuka ringar kring krubbans strå.
O fråga förr: hvi try ekes jorden af alptung skuld?
Hvi är rättfärdigheten vorden som korn af guld?
Hvi älskas mörkret mer än ljuset?
Hvi trampas fräckt allt jämt det ädlaste I gruset af Adams släkt?
Nyss herdar talt om himmelsk skara i bländhvit sky, om körer ljufva, underbara och glädje ny!
Hvart löftes ord Maria gömmer i trofast själ och om en gyllne framtid drömmer för Israel.
ANNA KNUTSON.
Fastän Esaias mäktigt prisat Messie glans, i vefullt bildspråk dock han visat på tornets krans.
ett par röda läppar, som logo och hviskade hans namn, så som inga andra läppar kunde hviska det.
Ingrid Björnsdotter, Vikabondens tös, nej, han kunde inte motstå, han måste se henne en gång till.
Han slängde fejlan på ryggen och hoppade upp i släden bredvid Björn, och så bar det i väg med ilande fart på den snöiga skogsvägen.
Det var julafton på Vikagården.
Inne i stor- stugan stod julgranen med ljus och flaggor och röda papperskarameller och vidunderliga figurer af socker.
Alla tjänarna voro inne, ty det är en gammal plägsed, att tjänare och husbonde- folk fira julafton tillsammans.
Nu skulle det bli dans, ty fader Björn hade kommit hem och haft med sig Stolten, bygdens käckaste stråk- dragare, muntert skulle det bli.
" Spela nu, " ropade Björn, " men kom ihåg, inga andra än glada låtar!
Alla dina gladaste visor skall du spela, ty i dag är det julafton, den gladaste dagen på hela året.
Då skall ingen hänga hufvudet och vara ledsen, utan alla måste vara glada, så att det räcker för hela året ända till nästa j u l! "
Arne log ett bittert leende, när han grep fejlan för att spela upp till dans.
Då hörde han plötsligt vallarepojkens röst tätt bredvid sig: stego fram öfver fästet, skimrande som iskri- staller, men Arne spelade alltjämt, vildare och vildare.
Och tonerna flögo ut öfver sjön, och för Arnes inbillning togo de form och blefvo till hemska spöken, som foro fram och tillbaka öfver isen, Och de stirrade på honom med sina tomma svarta ögonhålor, grinande åt ho- nom med skallrande käftar, och ibland sträckte de ut sina långa knotiga benrangelsarmar för att fånga honom och draga honom in i sin vilda dans.
Då grep Arne hårdare om stråken och spelade vildare, och slöt ögonen för att slippa se den vilda spökdansen där ute på isen.
Då hördes det plötsligt bjällerklang ute på sjön, och en släde närmade sig i raskt traf.
Den svängde upp på stranden alldeles bredvid Arne, det var Björn Ivarson till Vika, byg- dens rikaste storbonde, som satt i släden.
När han fick syn på spelmannen, höll han förvånad in sin häst och ropade: " Hvad står du här och spelar för, spelman?
Vet du inte, att det är julafton i dag?
Då skall ingen vara ensam och bedröfvad!
Kom du hem med mig och spela för oss, spela dina gladaste jullåtar! "
Gå inte med, gå inte med, ljöd det inom Arne, och han kände sig färdig att springa sin väg, men så mindes han ett par blå ögon och!
Hvarje b ö r h u s m o d e r p r e n u m e r e r a " H varför ser du så konstig ut, spelman?
Nu skall du väl vara glad, när du är hos själfvaste storbonden på Vika och firar jul! "
Arne ryckte till och bet ihop läpparna.
Skulle han vara glad för att han fick fira jul hos storbonden, glad för att han, just han, fått bli föremål för en barmhärtighet, som Björn Ivarson skulle ha bevisat hvilken tiggare han än funnit ensam och frusen i drifvorna.
Inte kunde han vara glad, han, som var ensam, han, som inte hade någon i hela världen att fästa sig vid.
Kunde då ingen förstå, att just detta, att se all denna julglädje omkring sig, kom honom att känna sin egen ensamhet dub- belt tung.
Arne grep hårdt i stråken och spe- lade upp.
Glada låtar skulle han spela, ja, han mindes nog från dansgillena, där han spe- lat, så att det sjöng i stråken.
Alla de mun- traste låtar han kunde komma ihåg, skulle han spela, en efter annan, vildare, vildare.
Snab- bare och allt snabbare flög stråken öfver strän- garna, det var som om någon annan hade fattat och förde den, och Arnes hand följde endast viljelöst med.
Tonerna skrattade allt vildare, och för Arnes förvirrade blickar hade de åter tagit form, och samma skallrande benrangel i svarta fladdrande svepningar, som nyss dansat öfver sjön, blandade sig nu i de dansandes ring.
Men Arne spelade och spelade, vildare, vildare.
— — Då brast en sträng.
Dansen stannade, och Arne reste sig blek.
p å Barngarderoben iS&gt; PRI.
FSRH.IT AR 3 KR.I H«MT ÅR I:6O KR.
LOSNUMMER 3 0 SR ».
- 631 — Ä Ô " Nu måste jag gå, " sade han endast ton- löst.
" Inte skall du gå, spelman, " ropade Björn Ivarson, " nu börjar förplägningen, och den är nätt upp det viktigaste af alltsammans.
Du får väl spela för oss en annan gång, när du fått fejlan i ordning igen. "
" J a g kan inte stanna, jag måste gå, " sva- rade Arne endast och gick mot dörren.
Då hörde han plötsligt en röst, som sakta hviskade: " Arne! "
Det var Ingrid, Vikabondens enda dotter.
Hon stod vid ena gafvelfönstret, nästan gömd bland de höga blomträden i sina röda lerkrukor.
Han gick fram till henne.
" Du spelade bra i kväll, spelman, " sade hon.
Han såg ned i golfvet, men så sade han plötsligt, som om han inte hört hennes ord: " Det var längesen vi träffades, Ingrid! "
" J a, " sade hon, " det var vid midsommar- vakan.
Den gången var jag med om dansen. "
" Du är aldrig med om ungdomens dans- gillen, " sade Arne.
" Du vet, att far inte vill det.
Men den gången vid midsommarvakan, menar jag, var far borta, och då kunde jag inte låta bli att gå, jag visste, att du skulle spela. "
" J a, " sade Arne drömmande, " och du hade bundit en kvast af rågax och blåklint, och den band du vid min stråke, Ingrid.
Jag har gömt den, jag har den än. "
" Den örtakvasten band jag åt dig, " sade hon sakta.
De stodo tysta, och endast deras blickar korsades med en mörk, brännande glans.
Det hårda draget kring Arnes mun hade veknat, hans läppar darrade som af djup rörelse.
" Ingrid, minns du, hvad vi lofvade hvar- andra det året, då vi läste oss fram för prästen?
Minns du än hvad du sade då?
Vill du hålla dina löften till den fattige spelmannen? "
Det flammade en djup rodnad på Ingrids kinder, hon stod tyst och såg ned i golfvet.
Slutligen lyfte hon sakta upp hufvudet för att Hvarje s ö m m e r s k a 12 häften likaså.
årligen.
^ — — • — — — —
här.
Jag brukar ibland vara redo att gå ur l i f v e t.
.
.
i en stund som d e n n a skulle det k u n n a ske.
Och då skulle jag ta er med.
.
.
Ester Jacobi. » H a n hade gripit tag om hennes hand under det han talade, och bans ansikte hade kommit tätt intill hennes — hon såg honom rakt in i de mörka ögonen.
E n het våg af glädje sköljde plötsligt öfver henne.
» Jag trodde, att er kärlek var död, » sade hon endast.
H o n hörde hur han anda- des allt häftigare och häfti- gare.
» Det är den också, » svarade han.
» Lika död som jag.
Men det är något annat som lefver: lusten att häm- nas, att plåga er, att se hur ni pinas.
Det är ett falskt ord, som säger att lidandet gör oss goda — det gör oss endast grymma, tar från oss barmhärtigheten.
Jag skulle inte röra ett finger för att hjälpa er, om ni låg på pin- bänken. » Hennes ansikte var lika blekt som hans, men hon smålog mot honom.
» Tror ni verkligen det? » H o n hade frågat sakta och lugnt.
» Jag vet det.
I flera år har jag vetat det. » H o n smålog ännu.
» Om jag låg här på landsvägen.
.
.
hade stupat af trötthet, af hunger, e l ä n d e.
.
.
Och ni kom här förbi i automobilen.
Hvad skulle ni göra då.
.. köra öfver mig? » » Ester! » H a n hade ropat hennes namn och b å d a hans händer höllo fast hennes.
H o n nickade åt honom med en djup, lugn blick.
Därpå gjorde hon loss sin CTT BRÖLLOP I KONUNG ABORGEN.
Å Stockholms slott ägde för hand, mild t, varligt.
Och så I- * några dagar sedan rum en ståtlig bröllopsfest, vid hvilken konung Gustaf sade hon: » Nu fortsätta vi. » själf presiderade som värd.
Bruden och brudgummen voro statsfrun hos drott- ningen friherrinnan Cecilia Falkenberg, född Lewenhaupt, samt kammarherren Mekaniskt satte han auto- hos hertigen af Södermanland, kaptenen vid flottan Göran af Klercker.
Vig- mobilen i gång.
H u r det Af Hilma Söderberg.
seln förrättades i slottskapellet af hojpredikanten Clemens Åhfeldt, hvarefter tillgick kunde han ej göra stor gratulationscour ägde rum i " Hvita hafvef.
Konungen och drottningen (Forts, och slut.)
reda för sig.
H a n uppfattade gåfvo sedan dejeuner för de nygifta, hvilka på bröllopskvällen afreste till utlandet.
blott att de susade vägen Almberg och Preinitz foto.
fram — att skogen skymtade förbi — att han själf lät und- N D E R D E T H O N sade slippa sig svaga rop af jäm- detta, drog genom hen- mer.
K a n s k e han också sade något — för- hufvudena böjdes inför, en man full af vilja nes hjärna — nästan affärsmässigt klart och virrade, afbrutna meningar — men det visste och stålblank, h å r d energi.
Allt detta som koncist — en hel tankeföljd.
H o n såg sig han ej säkert.
Det var m å h ä n d a blott för hon satte så högt, så högt.
stå ensam, flacka omkring ensam i världen hans inre öron den rösten ljöd.
Hon hade » Nå, men den som söker och hoppas — — bland alla vännerna — hopplöst trött ibland, ju heller ingenting svarat — det åtminstone som ni säger — men ser att allt är fåfängt sårbar, längtande efter hvila, ömhet.
Detta tyckte han sig med visshet veta, när auto- — att det inte blir bättre utan tvärtom, endast som skulle ha skänkts af mannen som satt mobilen stannade framför det lilla stations- kallare och fredlösare — hvad skall den göra? » vid hennes sida, ifall det varit som förr.
H o n huset, som öde och tyst men klart upplyst visste, och det blef henne en bitter visshet, » Ja.
.
.
hvad skall den göra.
.
.
» H o n hade stod som en utpost vid skogsbrynet.
att hans kärlek var död för längesedan.
Nu talat nästan för sig själf, och hon lyfte upp Ester steg ur först och började lyfta af skulle han inte bjuda henne hem och härd, sitt ansikte igen liksom svar kunde komma sitt bagage, som varit placeradt på baksitsen.
en beskyddande famn, milda och varma ord.
ofvanifrån.
H a n stod genast vid hennes sida och hjälpte Nu var hon intet annat för honom än ett » Ni vet inte.
.
.
Ingen vet. » henne.
Ingen af dem talade.
Först när sa- minne från fordom — därtill ett, som han » Om vi skulle fortsätta vår färd? » frågade kerna voro inburna i den tomma väntsalen, gärna ville trampa på.
H varför kunde hon Ester till sist.
öppnade Ester sin mun.
ej vrida tidens ur tillbaka — åtta, nio år — » Är ni rädd? » » Tänker ni fara nu? » åter finna honom med längtansfulla, tiggande » För hvad? » ö g o n.
.
.
åter se elden brinna.
H a n var ju » För att vara ensam med mig — vi äro H a n såg på henne, som om han ej för- mera värd ä n de flesta, en personlighet, som inne i djupa skogen.
Ingen människa finns stått.
svara, och hennes blick gled hastigt öfver spelmannens slit- na, lappade tröja och trasiga skor.
Arne såg hennes blick.
Han släppte häftigt hennes hand, och hans röst var åter hård och sträf, när han sade: " Du behöfver ingenting säga, jag förstår dig godt.
Ingrid Björnsdotter till Vika är för god åt en fattig hemlös spelman, tattarjäntans pojke.
Farväl, Ingrid!
Tänk aldrig på spelmannen mer! "
Han vände sig om och gick.
" Arne, " ropade hon efter honom, men han hörde det inte, han var redan utom dör- ren.
Då tryckte hon ansiktet emot rutan och såg honom gå bort i natten, bort öfver de hvita gnistrande drifvorna un- der den flammande stjärn- himmelen.
H vart gick han|?
Ja, hvart går den darrande tonen, som dallrar ut ur fio- lens strängar?
I morgon- ljuset stiger han djärf och skön, men genom nattens isgrå töcken irrar han bäfvande och klanglös och dör fjärran, du vet icke hvar.
Men Ingrid vände sig bort och grät.
Under Karla ' vagnen.
U S k ö n h e t m a k t.
För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - l i g h e t.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
— 632 — Parfymeri L o u i s e, = S t o c k h o l m.
» Tack för hjälpen — och farväl. » Hon sträckte fram sin hand.
Och i hennes ögon låg glansen af samma milda leende som nyss därborta i skogen visat sig för honom.
H a n var hvit ända ut på läpparna.
» Ester.
.
.
Ester. » » Hvad är det? » » Å.
.
.
res inte. » H o n kunde se att h a n darrade från hufvud till fot.
» Jag kan ju komma tillbaka, » sade bon enkelt.
» Det är inte s a n t.
.
.
» Det var med knapp nöd hon kunde upp- fånga orden.
» Men om def vore sant?
Jag är så en- sam.
.
.
och att komma till dig vore kanske godt. » H a n grep henne hårdt i skuldran.
» Du ljuger — du menar inte hvad du säger.
Det är bara ett nytt sätt att plåga mig du hittar på.
För Guds harmhärtighets s k u l l.
.
.
Ester! » H a n tog med handen åt pannan, som var full af svettdroppar.
E n statiönskarl kom in och fyllde kaminen.
H a n kastade nyfikna blickar på de två, men gick fort nog ut igen.
» Säg n å g o t.
.
.
säg något!
Jag blir ju ga- len.
.
.
Det här kommer jag aldrig öfver. » H o n visade med handen på en bänk.
» Sätt dig.
Tåget är inte kommet ännu — jag tror det dröjer en bra stund.
Vi åkte fort. » » Drömmer jag, Ester.
.
.
Det är så under- ligt. » H o n nickade åt honom.
» Nej, vi befinna oss nog ' i verkligheten. » » Och jag — får hoppas. » H a n stötte fram orden.
» Vill du? » H a n satt en lång stund med slutna ögon.
» Jag tror jag vill dö, » sade han till sist.
» Är allt så v ä r d e l ö s t.
.
.
» H a n grep häftigt hennes h a n d igen och öfver hans ansikte for, för första gången, ett skimmer.
De smärtsamt sammanpressade läp- parna öppnade sig som till ett leende; det dog dock i samma sekund det föddes.
H a n vå- gade icke le.
Stunden var för honom full af dödens allvar, han, såg lyckan, den öfver- väldigande, den som gjorde allt annat i värl- den till intet, han såg den utbredd för sina ögon.
.
.
men det kunde vara en villa.
D e n kunde skrämmas på flykten — ifall han sträckte ut händerna efter den.
Bäst att blott vara aktsam.
.
.
inte röra sig.
.
.
ingenting säga.
För det var ju i alla fall endast en dröm.
Ett så-fiant under kunde ej ske efteir allt detta; så stor syndare hade han varit att hans brott — de tusen mörka .tankarna — ej kunde utplånas på en kort stund.
Men han hade ju älskat henne — så som ingen på denna jord älskat före honom — han äl- skade ju henne nu — ännu mer, åh, m å n g a gånger mer ä n förr.
Kanske var det sant hvad bibeln berättade, att den som älskar mycket, den skall mycket förlåtas.
Kanske han ändå vågade t r o.
.
.
STORA SAMLINGSSALEN.
TILL HÖGER AMIRAL PALANDER.
Drottning Victorias örlogshem.
D E STOCKHOLMSKA blåjackorna eller med andra ord våra flottister bygga och bo ännu på Skeppsholmen, denna oförlikneliga idyll midt i storstaden, som hvarje om Stockholms skönhet mån invånare önskar måtte få förbli orubbad så länge som möjligt.
Platsens bibehållande i sitt nuvarande skick är dock mer än sväfvande, ty flottstationens flyttning utåt skärgården har nu blifvit aktuell, och i och med denna frågas lösning torde " holmen " gå till mötes en omgestaltning, som naturligt- vis blir en ny byggnadsskandal i hufvudstadens på sådana mer än rika historia.
Men det var ej om detta bedröfliga perspektiv nu skulle talas, utan om det nyvordna örlogshemmet, som i da- garna öppnats.
De raska örlogsmännen där borta på " hol- men " ha länge saknat en lämplig samlingslokal, hvarest de kunnat på ett angenämt sätt till- bringa sina lediga stunder.
Otidsenliga lokal- förhållanden ha hittills lagt hinder i vägen för åstadkommandet af en dylik.
Nu har emellertid genom drottning Victorias kraftiga stöd samt en frikostig gåfva från en- skild man möjlighet beredts att här liksom i Karlskrona anordna ett s. k. örlogshem, hvilket under namn af Drottning Victorias örlogshem nyligen invigts och upplåtits för sitt ändamål.
Det har ett utmärkt läge under Fersenska ter- rassen — det nu upphörda militära koopera- tiva handelsföretaget Messens förutvarande lo- kaler — och inredningen är enkel, men hem- treflig.
Lokalerna bestå af två stora salar, skrifrum, kapprum, toalettrum etc.
Därtill kommer en rymlig och praktiskt anordnad köksafdelning, vidare bostäder för föreståndarinnan och den tjänstgörande perso- nalen.
Allt har en tilltalande prägel, som borgar för att sjömännen komma att trifvas i det nya hemmet.
Invigningen försiggick för några dagar sedan i närvaro af drottningen, ordföranden i örlogs- hemmets direktion amiral Palander, officerare och manskap vid flottan m. fl.
» Är det s a n t.
.
.
att du kommer tillbaka? » H a n hviskade fram frågan.
Kvinnan vid hans sida drog ett djupt ande- tag; hon såg hela sitt förflutna lif, såg allt hvad som gått förloradt — det var så mycket af värde — men det fanns dock något kvar ännu, rätt m å n g a spillror, som hon kunde plocka ihop och foga samman.
Kanske hon skulle lyckas skapa något slags helhet af d e t.
.
.
H u r som helst — hon hade intet val nu.
Det underliga, som händt denna kväll, måste nu fullföljas.
» Ja, jag kommer, » svarade hon.
SKRIFRUMMET.
L!
I T L&lt;r I V i — ^ * \ ip= ii A.
BLOMBERG FOTO.
© Förnäm vistelseort under sommaren.
© 1 T * i Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum från 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
G: D H O T E L, — 633 N A T I O N A L.
— Telegramadress: " National ".
^ 3 ger; nämna vi så, att Per Fischer har några små förträffliga dukar med intressanta ljuseffekter och djup i stämningen, att Bengt Hedberg manifesterar sin gedigna landskapskonst i ett par målningar af Vax- holms fästning jämte andra motiv, däribland den lyriskt vackra " Sol- glimt ", att Oscar Jansson har en tilltalnade " Sensommarafton ", Harriet Sundström några rätt talangfulla småsaker, Hilding Werner ett bra " Vintermånsken ", vidare ett " Vat- tenfall ", hvars förgrundsparti dock verkar en smula kuriöst, och en genre " I gammelstugan " med en bra målad gummfigur, torde det väsentligaste af utställningens innehåll blifvit påpekadt.
För öfrigt få våra här meddelade reproduktioner utfylla hvad den till följd af utrymmesskäl knappa texten uraktlåtit att betona.
D EN L I L L A PIGGA konstnärs- grupp, som under namnet " De frie " vuxit in i hufvudstadens konst- lif, har åter en utställning af sina flitigt arbetande penslar — denna gång i Hallins konsthandels nyss färdigvordna utställningslokal vid Drottninggatan, som synes komma att fördelaktigt täfla med de icke allt för tal- rika expositionssalar Stockholm förut disponerar.
Utställningens kommissarie Nabot Törnros är representerad af ett energiskt måladt litet porträtt samt en del interiörer, af hvilka " Den röda gardinen " förefaller att vara den mest pregnanta, i någon mån erinrande om den gamla holländska skolan.
Hilda Heymans kvinnoporträtt " I gråväder " är en pärla af fast och säker figurframställning.
Artur Bianchinis starkt koloristiska pensel bjuder bland annat på några stäm- ningsfrodiga motiv från Lübben, en gammaltysk liten stad i grannskapet af Berlin, till omväxling med sina taflor från Stockholms ytttre skärgård, och Torgny Dufwas " Gammal gård i Plintsberg " samt Oscar Sivertzens " En spelman i byn " vittna båda, att deras upp- hofsmän äro sträfsamma och löftesrika talan- Den röda gardinen; oljemålning af Nabot Törnros.
2.
Master Charles Davies; oljemålning af Nabot Törnros.
3 I gråväder; oljemålning af Hilda Heyman.
4.
Sol och skugga; oljemålning af Artur Bianchini.
5.
Gam- mal gård i Plintsberg; oljemålning af Torgny Dufwa.
6.
Pioner; oljemålning af Per Fischer.
7.
En spelman i byn; oljemålning af Oscar Sivertzen.
A. Blomberg foto.
— 634 —
EN JULOTTA I STOCKHOLMS STORKYRKA, — 635 TECKNING F Ö R IDTJN A F BERTIL LYBECK.
försedd med det bästa illustrationsmaterial och kan med fördel läsas som en » rolig bok med gubbar » på samma gång som den är gediget instruktiv.
MARIKA ~ - i- * - ^- — — rss^ ^ ^ r ^ ^ - %jlu .. ^ &gt; DUNS BOKLISTA upptar hädanefter titlarna på samtliga insända nyutkomna böcker.
De arbeten, som / dessutom önskas granskade af våra fackanmälare (för skönlitteratur friherrinnan Marika Stjernstedt- Cederström m.
fl., för ungdomslitteratur seminarieadjunkten Marie Louise Gagner), böra tillställas redaktionen i tvenne exemplar.
Ethel ' STJERNSTEDT.
Turner.
N ÄR I MIDTEN af 1890-talet Ethel Tur- ners första bok, Sju syskon (öfvers.
af Seven little Australians) kom ut på svenska, väckte den genast mycken uppmärksamhet, och det af - flera skäl.
Dels var den lilla boken ÄR DETTA kommer under läsekretsens Henning Berger: Ur en ensams dagbok börjar så ögon, äro juluppköpen på det stora hela här: » Jag kom till ett hotell i en främmande stad tydligen ett verk af en äkta författarinna med undangjorda.
Man har köpt en hel del böcker, för att blifva där öfver natten. » Men bokens skapande fantasi, dels bjöd den på skildringar inte sant?
Böcker ha af gammalt och rättvis- jag blir kvar på hotellet ett helt år, och det är från det fjärran liggande Australien, och dels ligen häfd som lämpliga julklappar.
För det om detta år boken handlar.
Den är ingen ro- mötte man där betydligt mera orädda och rea- första kan man i regel lätt byta ut dem, dess- man och innehåller ingen fortlöpande handling, listiska teckningar ur barnavärlden, än man i allmänhet var van vid.
Pappor och mammor, utom äro de för många en lyx, den de icke ur den är en serie bilder som från en kinematograf egen kassa bestå sig, och slutligen är ju en och med något af kinematografens litet öfver- som flyktigt sågo igenom boken, kände sig litet bok alltid i förhållande till sitt pris bland de drifna hast, litet tröttsamma flaxande.
Ett galleri betänksamma inför den.
Var det verkligen elegantaste julklapparna att komma med.
E n af skymtande figurer ur världsstadens vimmel, lämpligt att låta barnen läsa om de själfrådiga, frispråkiga sju syskonen, som ägde alla de fel bok ser alltid bra ut.
Jag bekänner min vurm ingen af dem fördjupad, icke ens den ensamme för de franska böckernas uniforma gula utstyr- själf, som under detta år lider igenom och kommer och ovanor, som bruka utmärka barn, hvilka sel, alla till samma 3 fr. 5 0, och jag hvilar förbi en kärlek, som svek — — men egen- fått växa upp i obegränsad frihet.
Och sak en blef ju ingalunda bättre, därigenom att såväl mitt öga med mera behag på min franska bok- domligt, absolut fascinerande som allt hvad hylla än på min skandinaviska, en profkarta på Berger skrifver, emedan han i impressionism pappan som den unga styfmodern i boken ägde alla färger och alla format — men sådan lär nått en särskild konstfärdighet, där han står rätt påtagliga brister, äfven de.
icke allmänhetens smak vara, och man måste oupphunnen bland våra moderna författare.
— Men gaf man sig tid att läsa Sju syskon säga att dess böjelse för varierande och fantasi- Ur en ensams dagbok kan knappast som helhet ordentligt, fann man snart, hur mycket djup, fulla bokutstyrslar tillgodoses af våra förläggare räknas till Bergers bästa, ehuru den är för arten allvar och godhet den rymde.
Äfven för dessa på ett ofta lyckadt sätt.
af hans lynne utomordentligt karaktäristisk och små australiska vildar fanns det en heders- innehåller partier af verklig rang.
Men där är kodex, låt vara mycket litet omfattande, men Nå, denna inledning är egentligen en afvi- kelse från ämnet, nämligen sista böckerna för något af » för mycket » i boken, den faller en oantastlig.
En brinnande syskonkärlek — hvil- smula isär däraf, mer än hvad ämnets eget ho- ken naturligtvis inte i minsta mån hindrade dagen.
Verner von Heidenslam: Svenskarna och deras pande af motiv behöfde betinga.
Känslan för vederbörande att kifvas och slåss — ordhållig- proportionerna har svikit litet.
Hur som helst, het nästan in i döden, förakt för lögn och för- höfdingar, berättelser för unga och gamla, är den tredje bland läseböckerna för Sveriges barn- för de många som hålla af Bergers konst är ställning, okufligt mod, se där några af be- greppen i den.
Och de sista kapitlen i boken, domsskolor, till hvilka Nils Holgerssons resa boken välkommen och ett godt vittnesbörd om som skildra, hur den varmhjärtade, snabbtun- också hör.
Alltså i främsta rummet en bok för att han med sin egen feberaktiga energi går ungdomen — men dock ingen saga.
Det är vidare på det område han senast med Dröm- gade, impulsiva Judy offrar lifvet för att rädda " Generalen ", familjens dyrkade baby, som blifvit historia, svensk historia, och får icke vara vilse- men om helvetet röjde upp åt sig: en förening anförtrodd i hennes vård, visa, hvilken stor ledande, får icke ge rum för någon fackanmärk- af detaljskärpa och af drömmens fantastik, som ning — men skall dock alltigenom fängsla och han är ensam om, och dit ett inslag af en viss ande och vilja af stål, som bodde hos Woolcot- tarna.
J a g tror knappt, att någon — ung eller roa.
Ingen lätt uppgift, och man måste vara vek sentimentalitet vackert kommer in.
gammal — kan läsa dessa sista sidor utan att denne höfding bland våra diktare tacksam att Jane Gernandt-Claine: Dikter vill jag fram- blicken skymmes af tårar.
Just det att skild- han tagit sig uppgiften an.
hålla som snart sagdt det enda utslag af eminent ringen är så realistisk, så fri från tillsatta ro- Hur ungdomen kommer att möta denna bok kvinnlig lyrik vi äga just nu.
Samlingen är har jag svårt bedöma.
Men jag skulle tro att ojämn och jag kan göra formella anmärkningar, mantiska effekter, gör, att den verkar så starkt.
den kommer att möta med entusiasm.
Jag men jag kan aldrig undgå att tjusas af det käns- Man förstår, att när döden kommer så där ohyggligt hastigt uppå lilla Judy, så måste hon skulle tro att ungdomen i allmänhet har en liga och slösaktigt flödande kynnet hos denna skald- bli så rädd, att inga ord om Gud och hans ganska sund, omedveten träffsäkerhet och dess inna — verkligen en skaldinna.
Det är i diktningen fantasi löper villigt in på de rikaste markerna, om kärleken hon väger mest och får sina ovill- änglar ens kunna trösta.
Bedöfvade, utom sig, om tillfälle öppnas.
(Att Svenskarna och deras korligaste uttryck.
Det vore frestande att göra sitta syskonen där omkring henne, och slutligen höfdingar också är en bok för de vuxna lär väl flera citat, men jag får afhålla mig.
Fru Claines läser Meg med darrande röst upp några rader, som tala om huru den trötte och betungade falla af sig själf för oss alla!)
diktning är något att göra bekantskap med i får hvila och ro i hemmet där uppe.
Men det Berättelserna löpa undan raskt, i en klar, denna vår lyriska guldålder, där så många lyror hjälper inte Judy alls. "
J a g är inte trött — litet kylig stil och äro i första rummet utom- spela så många olika melodier.
jag vill inte hvila, " ljuder det i litet retlig ton ordentligt åskådliga, med den äkta diktarfanta- från henne, och när Meg sedan ber bönen, som Ett historiskt arbete som kan anbefallas den siens egen åskådlighet.
Höfdingarna själfva slutar med orden " Lär mig af hjärtat säga kommer man minst inpå lifvet, ett klokt drag intresserade är J. Lair: Ludvig XIV:s älskarinna dessa ord: ' Må din och ej min vilja blifva (Louise de la Vallière).
Utom bilden af den — som förut på många håll anmärkts — ty en spord, ' hörs åter den späda, matta stämman: historisk persons psykologi kommer aldrig att sköna hjältinnan, som slutade sina dagar som " Det är för de stora.
Gud menar inte, att jag af någon debatt föras tijl slutlig lösning, allra- botgörerska i ett kloster, ger volymen en ganska skall säga det. "
Men så finner Meg plötsligt uttömmande och alltigenom roande skildring af minst då det som här gäller personer från forn- de rätta orden: " O, Judy, " utbrister hon, " vi tiden och medeltiden.
Det är alltså mera hofvets lif och personager under den lysande glömma j u!
Mamma är där.
Du blir ej en- konungen.
folket, svenskarna, vi få känning af, deras aspekt sam, älskade.
Kan du inte minnas mammas och lynnen, förtätade, symboliserade i enstaka Jag vill också ge en påminnelse om Skämt- ögon, lilla J u d y? "
diktade figurer af stor verkan.
Läs till exempel bilden af Carl G. Laurin.
Denna häftespublika- historien om Karl Knutson och råttfångaren, tion har nu nått häft.
1 4 och 1 5 och har allt- Det kunde Judy, och det gjorde henne stilla.
som inom ett tolftal sidor låter oss i sällskap med igenom visat sig hålla hvad man väntade af den " Sju syskon " har efterföljts af icke mindre råttfångaren, samhällets ödmjukaste, följa den kvicke och sakkunnige författaren.
Den är ett än sex andra böcker af författarinnan, Stora fantastiska kungasagan från början till slut.
— afsnitt konsthistoria och ett stycke kulturhistoria, syster (ledsamt nog utgången ur bokhandeln) Svenskarna och deras höfdingar sträcker sig ty skämtbilden, karrikatyren följer och speglar En liten slarfver, En liten yrhätta, Tre små flickor, alltifrån hedenhös fram till Stockholms blodbad; sin tids tecken lika troget, om också inte lika Underbarnet och Betty &amp; Comp.
Några af dessa, det är lifligt att hoppas att den svenska ung- minutiöst samvetsgrant, som häfdatecknaren.
Tre små flickor och Betty &amp; Comp., äro mer domen och vi andra småningom få ännu en del Och grimasen själf är ju också en kulturell lämpliga för yngre barn än Sju syskon, ty de af denna Heidenstams svenska historia.
värdemätare att taga vara på.
Skämtbilden är gossar och flickor man här får göra bekantskap N TJppgif lifvidd (under armarne), midjevida o c h kjollängd _ „ .„„ erhåller N i till Eder figur fullt t i l l f ö r l i t l i g a, m o d e r n a o.
e l e g a n t a V \ M j B B tffft f % 4r \ f \ &amp; # * §Th f \ C 9 M tf * Erhållas omgående till nedanstående pris i n o m Sverige: Blusllf 40 öre, Expediera » portoiritt i n o m Sverige o m rekvisition åtföljd; Kjolmönster utan släp 60 öre, Prlnsessklädning 75 öre, Reform- •« af likvid insändes till £ 76 öre, BarndraktmSnster 50 öre, Kragmönster (Pellerin) Mästersamuelsgatan 4 3, Stockholm 50 öre, Kappmönster 60 öre, Nationaldräktmönster 1 kr.
W J mg M 1 Mönster kunna äfven beställas efter andra än våra modeller.
Beställning B \ 4 £ 9 / w l £ \ ' È % C T Û i * Q • Ê % 11 d &amp; atföljas d e n mod P i s e t är dâ dubbelt m o t J d ä k r d p p c T a III UIJ151 CF o ^ t * £ — 1UUII5 IHUlla ICI d l l L t 636 —
^ 3 med, ha en mamma, som genom sin kärlek och samt för de danslystnas räkning en boston-vals klokhet får de starka viljorna att böja sig.
af Musikbladets redaktris, fru Ellen Sandels, Men äfven dessa böcker utmärkas af stark och en julpolska af Johan Kemner.
realism, det är verkliga, vanliga barn med ut- På det litterära området prydes numret af präglad individualitet vi möta.
Man vet ej, några verkligt intressanta bidrag af Hugo Alfvén, när författarinnan är som mest i sitt esse, när som i en briljant och målande stil dels berättar hon skildrar den lille högst ofullkomlige sex- om sin Midsommarvakas tillkomst, dels har åringen, som både kan vara feg och narras, lämnat några brefutdrag, hvari han visar sig men som är oemotståndligt löjlig, när hon teck- som en ypperlig natur- och stämningsskildrare nar flickan i fjortonårsåldern, som börjar hänge af den bygd, Tibble i Dalarna, där han numera sig åt flirt — har någon författarinna, så på är bosatt.
Porträtt af komponisten-författaren en gång fint, sant och dräpande behandlat just samt vyer från hans gård ge de underhållande detta kapitel i en flickas lif?
— eller när hon textspalterna ökadt värde.
för oss tillsammans med ynglingen, hvilken, efter- Damernas Musikblad börjar nästa år sin 8:de som får och mor äro döda, måste bära på en årgång, alltjämt med fru Ellen Sandels som familjefaders tunga börda och för hvilken redaktris, och är det tidningens afsikt att med giftermålet med den älskade därför knappt kan bibehållande af dess redan inarbetade goda skymta annat än som en möjlighet långt borta program och billiga pris söka än mera göra i fjärran.
den till en underhållande musikalisk familje- I somliga af Ethel Turners böcker, t. ex. i tidning, gärna sedd i alla svenska hem, där En liten siar / ver ", spelar erotiken rätt mycket tonernas konst älskas och öfvas.
in, men det hvilar så mycken finhet, skärhet och allvar öfver den, att boken just därför är lämplig att sätta i en ungdoms händer.
Den Iduns boklista.
religiösa känsla, som endast här och där skym- tade fram i Sju syskon, framträder starkare i C.
E. FRITZES FÖRLAG: God Jul!
Hälsning från K. F. U.
M. i Stockholm; de senare böckerna, t. ex. i Underbarnet.
Stac- kars lilla sextonåriga Hermie har slutat upp att fjortonde årg.
redigerad af Oscar Mannström.
tro på Gud, därför att hon i pappas böcker på SVENSK LÄRARETIDNINGS FÖRLAG: Folkskolekalender 1909; andra årgången, utgifven öfversta hyllan fått läsa så många märkvärdiga saker af lärda och visa män och därför att allt, af Emil Hammarlund.
Fågel Blå; elfte årgången af Jultomtens barnkalender.
allt går illa för henne, pappa och syskonen.
.
.
ALBERT BONNIERS FÖRLAG: Men just af sin opraktiske far, som misslyckats Arktos; svensk tidskrift för konst, utgifven af Ha- i nästan allt, hvad han tagit sig för, fastän rald Brising.
Första häftet.
— Victoria Benedictsson; han ofta bjudit ärligt till, får hon höra det en själfbiografi ur bref och anteckningar af Axel enda, som kan hjälpa henne — att man kan Lundegård.
2:a omarb.
uppl.
— Den bergtagna; en tro på Gud utan att förstå eller förklara Ho- kärlekens tragedi af Ernst Ahlgren o. Axel Lundegård.
2:a omarb.
uppl.
— Malla Montgomery-Silfverstolpes nom och hans vägar.
memoarer; utgifna af Malla Grandinson.
Första delen 1782 — 1803.
— Världsmästare; skisser från Olympiska Mycket i Ethel Turners böcker verkar främ- mande på oss, och underligt är ju ej detta, då spelen i London 1908 af Torsten Schonberg.
— Ur en ensams dagbok af Henning Berger.
— Svenskarne och scenen alltjämt är Australien.
Men bland detta deras höfdingar, af Verner von Heidenslam.
— I ytter- främmande finns åtskilligt, som kan vara mycket sta mörkret; af Christina Nilsson.
— Om konst och nyttigt för svenska flickor och gossar att höra, annat; af Richard Bergh.
så t. ex. skildringarna af allt det praktiska HUGO GEBERS FÖRLAG: arbete i det enkla hemmet, som sönerna och dött- Jesu lifsåskådning; af Rudolf Eucken.
rarna där få utföra.
Både den blifvande läkaren och P.
A. NORSTEDT &amp; SÖNER: juristen och skolpojkarne Phil och Clem i " En Johan Baner; af Gustaf Björlin.
I.
— För stora liten slarfver " få koka mat, diska och sopa och och små; samtal om lifvet o. hur det bör lefvas, af taga detta som en helt naturlig sak.
Charles Wagner.
— Småhemmens kalender 1909.
— Vågor i aftonbranden; dikter af Knut Gunér.
— Agneta Egentligen skulle jag vilja tillråda dem, som Horns lefverne; efter Ellen Fries efterlämnade manu- tänka låta sin ungdomar läsa Ethel Turner, att skrift med tillägg af Sigrid Leijonhufvud.
— En hyll- börja med Tre små flickor, hvilken visst icke ningskrans till fredsfurstens minne.
— Pilgrimen Ka- bara handlar om flickor.
Den boken har sitt manita, en legendroman af Karl Gjellerup.
— Hafvets säregna intresse, emedan den utgör E. Turners bebyggare; af F. Martin Duncan.
själfbiografi.
Och en roligare biografi får man WAHLSTRÖM &amp; WIDSTRAND: leta efter.
Man lär känna de tre små flickorna Det kristna lifvet; korta betraktelser öfver Jesu och deras mamma i den kritiska stund, då Bergspredikan och Pauli bref till församlingen i Filippi familjefadern dött och olika orsaker tvinga dem af Natanael Beskow.
— Jul, konstnärsklubbens julbok.
— Dikter; af Jane Gernandi-Claine.
— Sånger om att lämna England och slå sig ned i Australien.
kärleken och döden; af Gösta Adrian-Nilsson.
— Den Sedan lefver man med i alla de svårigheter, som blåögda, ur HildaWijks litterära minnen; af E. Wrangel fattigdom, klimat och obekanta förhållanden i det A.
B. HIERTAS BOKFÖRLAG: nya landet framkalla, man glades, när af den Såsom på första dagen; roman af Georg von Omp- stora gossfamiljen och lilla flickfamiljen blir en teda, Minna; roman af Georg von Ompteda.
— Män- och man jublar med Dolly — Ethel Turner niskoblifvandet; ett blad ur skapelsehistorien af Ludwig Wilser.
— själf — när hon får sin barnbok " De sex DIVERSE FÖRLAG: syskonens förbrytelser ", som i hennes ögon alls A. Lindgren &amp; Söner: Receptbok till konditori och inte går upp mot de stolta skådespel och ro- tebrödsbaket.
— Almqvist &amp; Wicksell: Svenska kalen- maner hon skrifvit, antagen af förläggaren.
dern, en årsbok för alla.
— Lars Hökerbergs förlag: Den moderna flickan, af Betty Marie Ahlberg.
— C.
M.
L.
G A G N E R.
a D AMERNAS MUSIKBLAD presenterar i år ett julnummer, som både musikaliskt och litterärt är ägnadt att vinna publikens lifliga sympatier.
Numret inledes med en vacker och anslående julvisa af Edvard Grieg, hvarjämte förekomma bl.
a.
Elegi för violin och piano af Niels W. Gade, finalen ur Hugo Älfvéns melodi- friska och af svensk ton färgade rapsodi Midsommarvaka, här arrangerad för 4 händer, prenumerera ANNONSERA!
Fru Messels lärdomar OR: ' NÅGRA veckor tillbaka var å ho- tell Rydberg här i Stock- holm anordnad en myc- ket besökt fyra dagars kurs för damer och tjä- narinnor, som önskade komplettera sina kuli- nariska kunskaper ge- nom att dekorera bordet och lägga upp rätter, breda konstfulla smör- gåsar, lägga upp smör och bryta servetter.
Kur- sen gafs af fru Paula Messel, den prydliga dam hvars fotografi vi se hår bredvid.
Fru Messel, som utbildat sig tilt specialist i sitt fack, har sedan bör- jat en rundresa genom hela Sverige, liknande dem hon företagit i Dan- mark, hennes hemland, för att lära ut sina metoder.
I dag talar hon genom vår Hjälpreda — där hon i en artikel redogör för konsten att lägga upp smör — på en gång till en kurs, bestående af alla Iduns intres- serade läsarinnor.
F FMn seeöen oeh estndeö =• RITZ KREISLERS violinspel är tills nu den största musikaliska insats denna kon- sertsäsong skänkt hufvudstaden.
Storheten och glansen i hans föredrag täfla med Joachims, säga de gamla habitueérna, som varit i tillfälle att höra denne violinspelets stormästare och kunna jämföra.
För mig är all parallellisering i detta fall utesluten, jag kan endast med ödmjuk glädje bekräfta den själsnjutning, som Kreislers spel skänkte från första till sista tonen.
Beetho- vens och Mendelssohns violinkonserter, de gamla italienarne Pugnani, Martini, Porpora m.
fl., hvilkas sällan hörda verk äga så mycken frisk ingifvelse, Saint-Saëns graciösa Rondo C a p r i c - cio — allt fick blod och märg under denna förtrollande stråke.
På Operan har fröken S i g n e R a p p e fort- farit att gästuppträda; partierna ha utgjorts af Elsa, Aida och Senta, och från roll till r o l l har den unga artisten ådagalagt sin djupt musi- kaliska naturell och sin rösts osvikliga renhet.
Det dramatiska utförandet saknar visserligen ännu nödig kraft och skärpa linjerna — men Rom byggdes ju ej på en dag.
Fröken H ö r n d a h l s debut som Santuzza gaf ganska goda löften, och de i salongen när- varande representanterna för Konservatoriet, ur hvars rede fröken H. flugit ut på denna sin första proffärd, sågo akademiskt belåtna ut.
På tal om Musikkonservatoriet kan nämnas att detsamma i dessa dagar haft sitt 500:de musikföredrag, hvarvid eleverna inför lärare, anhöriga och ett antal inbjudna musikintresse- rade fått visa resultaten af sina studier och arten af sin begåfning.
Aulinska kvartettens andra soaré bjöd på ett A. V. Lundholms förlag: När du skall gifta dig, af E. svenskt verk, en ny pianokvintett i d-moll af Meiernder.
— Fröléen &amp; Comp: Sanningen om " Fari- séens hustru ", af Henning von Melsted.
— K. Nor- Erik Åkerberg.
Så tröstlöst som det i allmän- blads bokh: Konungen kallar, några predikningar och het är ställdt för svenska tonsättare med hän- ungdomsföredrag af Axel Lutteman.
— C. O. Ekblad syn till det ringa publikintresset och det mer &amp; Comp.
: Boken om Tjust, af Ada Rydström.
II.
— än magra ekonomiska vederlag, hvarmed en ska- E. V. Hellströms förlagsexp.
: Röda toner, sånger af Lulu von Strauss und Torney.
I auktor.
öfvers.
af pande musiker strykes om munnen här i landet, Per Levin.
— Frivilliga sjukvårdskolonner, af doktor förtjänar hvarje något så när lödigt resultat af Nils Bellander.
hans fantasis möda att mottagas med sympati.
Kvintetten framstod som ett friskt och melo- diskt verk, icke vidare ursprungligt, men vitt- Förnya i god tid prenumerationen!
nande om en samvetsgrann förmåga.
I öfrigt F!
iduns Modellkatalog Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Koloreradt omslag.
Prenumerationspris 2.
2 0 för helt å r - 6 0 ö r e pr häfte.
— 637 — Oumbärlig för alla sömmer- — s k o r o c h för alla hem.
— @ «= » N:r 1 utkommer 8 Januari.
!
Från Rue de la Paix till Strandvägen.
I DESSA TRÖSTLÖST mörka vintermå- nader synes det mig, som om vi egent- ligen icke ha så förfärligt mycket nytta af att veta hvad den " bättre " delen af män- niskosläktet som bor och lefver under lät- tare klimatiska förhållanden finner det godt och lämpligt att skruda sig i under en års- tid, då de ha det en del kallare och en del mörkare än eljest.
De ha det i alla fall icke helt mörkt och helt gråkallt, som.
vi, och det som är tillräckligt för att ge dem glada sensationer räcker ej alls till för att skingra vintermörkrets dysterhet hos oss.
Vi, liksom Oswald, begära som bot det omöjliga — solen.
Och inför den tjä- nar det ej mycket till att hafva andra och mindre gudar, vi kunna icke lämna recept på något godt och pålitligt surrogat men vi vilja dock, till båtnad för dem, som liksom vi äro rädda för kombina- tionen grått i grått, påminna om, att man alltid kan skaffa sig en svag afglans af dess vä- sende genom spek- trets vackraste och gladaste färger.
Som regel är jag visst ingen vän af allt för många Bechoff-David.
Grön skräddardräkt med och tyd- svarta soutachebroderier.
liga får- ger i de moderna kvinnornas klädedräkt, det färgglada är ofta synonymt med det granna, och detta faller återigen ohjälpligt ned i del vul- gära, men äfven den bästa regel och diskretaste smak kan ha sina olägenheter — och rädslan för färger hör hos oss till de goda egenskaperna som ha sina stora praktiska olägenheter!
Må vi vandra omkring under de nio något så när ljusa månaderna i så diskreta och svårtydda färgsymfonier som helst, men må vi å andra sidan i ren själfupphållelsedrift se till att våra garderober innehålla några färgpräktiga plagg att tagas fram, när allt annat är grått.
Jag kan icke nog varmt för mina läsarinnor framhålla färgernas stora psykiska mission un- der vår mörka vinter, och i motsats till de pessimistiska spartanerna tror jag, att vi ha både plikt och skyldighet att göra oss till- varon så rik och dräglig som möjligt.
På färgernas upplifvande verkan kan jag ge mina stockholmska läsarinnor ett lustigt och instruk- tivt exempel.
Gå (eller tag spårvagnen om det är för vått!)
Strandvägen fram en regndisig dag (det går tydligen inte att skrifva om annat än regn) och se på de två röda och blå pro- gramaffischerna på de ranftska teatrarnes tafla på planket, som omgärdar den obebyggda tom- ten i hörnet af Artillerigatan.
De verka som en uppiggande fanfar, där de hänga och lysa, våta och skinande af all fukten.
Det är härmed icke min mening att som smakråd lägga mitt ord i vågskålen för att mina läsarinnor skola ambitionera att gå om- kring och verka fanfarer, deras roll är af finare och diskretare slag.
Men jag vill allvarligt råda dem att hvar i sin stad se till att i sin toaletts färgval åstadkomma en så uppiggande verkan som möjligt.
Bechoff-David.
Afton- kappa af Rosafärgad li- berty med chinchilla- bräm.
Felix, foto.
De grella färgerna skulle kon- trastera allt för brutalt mot naturens sorg omkring oss, det är i den doft praktfulla skalan vi skola leta, till dess vi finna något som passar just oss personligen.
Och det synes mig som skulle hvar och en där kunna finna något alldeles speciellt förtju- sande och lämpligt.
För att bara tala om det som är modernt: Kan man tänka sig något vackrare och mera värmesuggererande än alla de nyanser, som mer eller mindre direkt afspegla de mogna plommonfrukternas glöd?
De kunna vara nästan bourgogneröda, med vi- nets gnistrande och varma glans, och löpa hela skalan ut till de mera ky- ligt silfver- violetta, likt de stora blå plommonen, som äro öfverdragna med ett friskt silfverskim- rande fjun.
Isynnerhet i sammet äro alla dessa färger full- komligt för- tjusande, man kan för en rätt ringa Martial-Ormand.
Hel klädning af penning mattblå meteor-crepe med handbroderier i grått och guld.
vrida ihop en tock åt sig i den man föredrager, det klär upp hela dräkten.
Sedan ha vi, nordens blonda döttrar, speciellt skäl att vara glada åt alla de vackra porslinsblå nyanserna, från nattierblått till den litet sotiga färgen som återfinnes på gamla delftporsliner.
Det är icke alls dumt att späda opp våra klas- siskt marinblå dräkter med en något mera karaktäristisk blå färg, det hela blir genast mindre slätstruket.
De gröna färgerna äro också, dess värre, höllo vi nästan på att skrifva, mycket moderna, i Paris visst absolut ledande.
I mitt tycke äro de absolut de för människokläder minst lämp- liga af alla till dato upptäckta färger, och det enda undantag från denna regel jag känner mig böjd att erkänna är den buteljgröna, i blått stötande nyansen, som vi kunna njuta af vid beskådandet af exempelvis vichyvattensflaskorna.
Enligt nuvarande mod behöfver man för- resten visst icke endast nöja sig med en färg, utan man kan visa sin goda smak genom att sätta ihop två mot hvarandra pikant kontraste- rande färger eller två nyanser af samma färg.
Kombinationerna äro utan tal, men jag pare- rar att er närvarande garderob går enbart i svart och grått, åtminstone den del af den ni kan använda utom- hus.
Men som jag i detta själf icke kan känna mig utan skuld,- afstår jag från annat slutpåstående än ett bevekan- de: haf färgerna i benägen åtanke!
G WEN.
mm Prenumerera snarast möjligt, att Ni utan af b rott - - - - må erhålla Idun på det nya året.
- - - - - 638 —
upptog programmet en stråkkvartett af v. Dittersdoff och en ypperlig Bachsonat för 2 violiner och piano — alltsammans bra speladt.
— Knut Michaelsons habila komedi " Ett ungkarlshem " har åter kommit till he- ders på Dramatiska teatern med hr E m i l H i 11 b e r g i den varmhjärtade och fint humoristiske konsul STAHLS roll, som han utför öfverlägset, " Rosmersholm " på Svenska Teatern.
Scen ur akt 1.
Från vänster: rektor Kroll (hr samt med hr F r e d - Wettergreen), Ulrich Brendel (hr Svennberg), Johannes Rosmer (hr Fröberg).
r i k s s o n som den nå- got mossbelupne vi- diernas och lustspelens tvifvelaktiga mans- vören kammarherre von Wollf.
Det är som om man åter sutte i gamla Dramatens salong, subjekt i tygeln.
En ung fru N i l s s o n gör ett ty fröken Å h l a n d e r är också med och fram- godt intryck i den unga lektrisens roll, ehuru kallar en hjärtlig munterhet med sin obetal- hennes röst ännu förefaller att vara ett ganska olydigt och oarbetadt instrument.
bara nasalstämma och sin dräpande mimik, hvar- Som den allra intressantaste teaterhändelsen med hon hållit gud vet hur många af kome- S U N D S V A L L S E N S K I L D A B A N K 4 FREDSGATAN, STOCKHOLM.
SPARKASSERÄNTA 41 / 2 % • U R Stockholms Dagblads LANDSKAPS- OCH SPECIAL- NUMMER Till BAENFKÖKEN, enkel, treflig och barn- kär får plats i juristfamilj a t t tillse tre gossar, 2 — 5 år.
Svar till » Ad- vokatbyrån », Stora Norregatan 18, Landskrona.
TVA barnkära, bättre flickor få plat- ser den 24 april 1909 a t t i jungfrurs ställe sköta e t t hushåll om 2 per- soner samt e t t spädt barn.
Svar med foto.
o c h prêt, till Gustaf Fougstedt, Slottsgatan 22 B, Malmö.
PA landet nära Kristiania.
F ö r stad- gad, bättre flicka finnes plats a t t hjälpa husmodern med allt förekom, innearbete.
3 små barn, barnflicka, 3 vuxna.
F r u Ekman, Hellerud gaard, Nordstrand, Norge.
SKÖTSEL AF TÄNDERNA FRÅN TI- ter för e t t flertal större orter inom landet anskaffats.
Mer än något annat ha dock de stora populära, rikt DIGASTE BARNDOMEN!
hela landets tidning.
För detta ändamål ha korresponden- illustrerade landskapsnumren P L A T S S Ö K A N D E UNG, bildad, musikalisk flicka, nå- got kunnig i matl.
önskar på nyåret mot fritt vivre plats som sällskap och hjälp i bättre familj på landet Äf- ven villig biträda med skrifgöromål.
Svar till » Intresserad 1908 », Iduns exp.
ENKEL, anspråkslös flicka, önskar mot fritt vivre plats i familj, helst på lan- det, a t t gå frun tillhanda.
Svar till » K.
E. », Lidköping.
UNDERVISNINGSVAN SMÅSKOLLÄRARINNA med goda rekom.
önskar plats som lärarinna i familj a t t undervisa i vanl.
småskoleämnen.
Adress » L. », Västra Tornp p.
r.
UNG, musikalisk flicka söker plats i familj som lärarinna.
Goda betyg fin- nas.
Svar märkt » Vårtermin 09 », Kol- bäck p.
r.:: ' i: L anspråkslös flicka önskar plats till den 15 j a n.
a t t gå frun tillhanda eller som hushållerska på mindre landt- bruk.
Svar till » A.
BL », Iduns exp.
EN 20-årig flicka, som förut inne- haft plats, kunnig i enklare klädsöm- nad, undervisa i spelning, läsa läxor- na med barnen och som hjälp i hem- met, önskar plats n u genast.
Svar till » Postfack 11 », Torup p.
r.
BILDAD anspråkslös flicka önskar plats i e t t godt hem, land eller stad.
Kun- nig i matlagning, bakning, sömnad och finare handarbeten.
Goda betyg.
Lö- neanspråk små.
Tacksamt svar till » Hjälp och sällskap », Iduns exp.
UNDER VISNINGSVAN flicka önskar till vårterminen plats a t t undervisa i alla vanliga skolämnen, tyska, hand- arb.
etc. E j musik.
Villig deltaga i husl.
göromål m. m.
Svar till » An- språkslös A. B. », Iduns exp.
de stora högtiderna utgifva vi särskilda nummer, alltså ett påsk-, t t t pingst-, pärlhvita fjlSLAVEDS U Men därjämte är det afsikten att efterhand draga in nya områden för behandling i specialnummer, så att sådana exempelvis årligen ägnas åt industrien, handeln, A handtverket, landtbruket, sjöfarten, bergshandteringen, åt landt- och sjöförsvaret, åt kyrkan, åt undervisningsväsendet, åt kvinnovärlden och hemmet, åt skönlittera- turen och konsten, ät teater- och musiklifvet, o. s. v.
o. B.
V.
, hvarvid är att obser- r \: vera att äfven märkligare märksammas o t h belysas.
S KVINNLIGA RESESTIPENDIER Fr ' isU a.
s T ar k a Stockholms Dagblad, som tänker högt om Sveriges kvinnor och förty vill bjuda äfven dem den värdefullast möjliga läs- ning, utfästerför 1 9 0 9 två utrikes kvinnliga resestipen dier â 8 0 0 kr.
hvartdera, m o t villkor endast att de stipen- diater, s o m kunna komma att utses, skola senast 1 månad efter stipendietidens slut till Stockholms Dagblad^ öfveriämna en för publicering i dess spalter afsedd redogörelse fcr iakttagelser ocn rön under resan i d t t föresätta studiesyftet — denna redogörelse lifligt och populärt skrifven och afdelad i ett lämpligt antal artiklar.
l ö r att utröna, hvilka ämnen som företrädesvis önskas g e n o m stipendiaterna utredda, u p p n a n a r Stockholms Dagblad sina ärade kvinnliga O A L S % [V * H LT ' komma a t t granskas och läggas till grund för de nära.
are stipendiebestämmelserna v i d stipendiernas annonserande till ansökning i slutet af januari.
Till 25:e dragningen säljas hela lotter, äf- ven delaktighetsbevis: ' / « lot * 6: 50, lt 8: 26, (/ « 1: 65, VIO 1: 35 mot förut inBänd likvid.
HUSHA LLERSKE- och värdinneplats UNG flicka önskar god inack.
i tref- Vid köp af flere bevis erhållas olika nummer.
önskas på nyåret af bildad, enkel OCH lig familj för a t t lära hushåll.
(Gärna Teaterobligationer köpas eller tagas i likvid.
l prästfamilj, helst i Västergötland.)
Svar till » E.
W. » Iduns exp., Sthlm f.v.
b.
SVENSKA AFFÅRSBYRÅN, UNG, bildad musikalisk flicka eller MALMIKLLLNADSGATAD 26, STOCKHOLM.
medelålders sympatisk dam som känner Kikstel.
17 55.
Allm.
tel. 183 86. sig ensam, kan som hjälp och säll- skap eller som inackorderad, finna e t t godt hem i fin liten familj.
Korresp.
RODENSTAMSKA SLÖJD- OCH med Berg-Näs-Sjö, Linköping p.
r. HUSHÅLLSSKOLAN, HUDIKSVALL.
För bakning i V I kräm Den tillagas bäst endast med grädd- mjölk.
Tillsats af ägg o. s. v. gör den kraftigare och smakligare.
Ressällskap.
Ung dam, som under nästkommande Januari eller början af Februari, ämnar resa till Paris, önskar ressällskap med annan dam.
Närmare meddelande genom Nordisk Rese- bureau, Operahuset.
Österviks Hemskola, Vårterminen börjar den 15 Januari.
Begär prospekt och referenser.
Öster- vik per Saltsjö-Dufnäs.
Rikstelefon Skolkökslärarinnekurs Saltsjö-Dufnäs 6 0.
J U L B A K ETT INTRESSANT PORTRÄTT!
finnes ingen bätt- C E N T R A L V Ä R M E L E D N I N G re rådgifvare än för lågtrycksånga och varmvatten med Sats-Bok för bakning af spis- och knäckebröd, vörtlimpor, lim- por af olika slag, hvetebröd och skorpor, wiener- bröd, bananin- bröd, pariser- horn o. borgmäs- tarbröd, alla slags småbröd o. tårtor; för till- redning af efterrätter och deserter, glasyrer, fyllningar och glace samt karamellkokning och jästberedning à 1 kr.
i hvarje bokhan- del eller m o t insändande af 1 kr.
i frimär- ken till E n väl utförd kopia i kabinettsformat af det i Värmlands finnskogar upphittade por- trättet af prästmannen E m.
Bransell som af ' R E X ' V Ä R M E L E D N I N G S P A N N A N många ännu lefvande personer inom Verm- land blifvit uppställd som förebilden till finnas numera i brak öfver hela landet, i hjälten i tusentals bostadshus, skolor, kyrkor, sjuk- hus, hotell, växthus o. s. v.
Lämpar sig öfverallt.
Lätta att installera.
Enkel S E skötsel.
Ouppnädd hållbarhet.
Billiga I e t t lugnt hem.
i härlig skogstrakt, i anskaffning och underhåll.
nära järnvägsstation och större stad, OBS.
I Erhållas gen.
flertalet installations-, där skicklig herrspecialist finnes a t t verkstads- &amp; rörfirmor inom Skandinavien.
tillgå, emottages nervösa personer.
Svar Radiatorer, kamelement, kamrör, kra- till » H.
F. », Norrköping p.
r. nar, armatur, järnrör, rördelar samt PARIS.
Famille française reçoit quel- alla värmelednings- S installations- ques pensionaires désirant apprendre le varor och verktyg.
français.
Routes références en Suède.
M: mes Lehman.
10 rue Scheffer.
Badrumsattiralj och sanitära vatten- ledningsartiklar af samtliga slag, UNG- flicka erbjudes förstkl.
inack.
nyaste och bästa.
Gärna till tjänst med med deladt rum i godt hem d ä r ung- C.
0.
EKBLAD &amp; C:O, VÄSTERVIK.
alla önskade upplysningar och priser.
dom finnes å Östermalm.
Svar till » Förstklassig inackordering », under adr.
M Å N G E N HUSMODER WILH.
SONESSON &amp; CO, MALMÖ.
S. Gumselii Annonsb., Sthlm f. v. ib- KAN N U EJ FÖRSTÅ huru Lagermans Kraft- VILL N Å G O N R I K D A M skurpulver » Tomten » förut hjälpa t v å unga manliga fattiga musikstu- hit!
H A Mondamin- .3.3 TA A läsare att skyndsamt i bref till redaktionen inkomma med förslag, som därefter ENGLAND.
Komfortabelt och trefligt hem i engelsk familj för ung flicka, som önskar lära språket.
Moderat pris.
Utomordentliga svenska rekom.
Ansö- kan ställes t i l l: Mrs Galt, 7 Twyford Crescent.
Acton HILL.
London W. 6 0 ÖRE den vid barnens bord och vid ung- domsbjudningar allmänt omtyckta - R Husmoderskurs.
hemmet samt för SröjdlärarinnekurR.
stundande H Ä R OS i ' dithörande företeelser i utlandet komma att noggrant upp- duglig FLICKA; h a r förut innehaft dy- lik plats.
Svar till » Godt lynne », Iduns exp.
UNG bildad flicka önskar plats i bättre familj, som hjälp med alla in- om e t t hem förekom, göromål (ej skur- ning och t v ä t t).
Vill gärna betala något.
Svar » Ragnhild », Iduns exp.
PLATS som sällskap och hjälp å t äldre dam önskas af f. d. lärarinna, som nyss genomgått hushållsskola Svar märkt » M. » under adr.
S. Gumœlii An- nonsbyrå, Stockholm f. v. b. tänder / bidragit till a t t framhäfva ett midsommar- och ett julnummer.
I DÄRFÖR REDAN FRÅN BARNDOMEN I planen för Stockholms Dagblads nydaning har bland RÖRSUMMAD annat ingått a t t tidningen i möjligaste grad göres till en A N N O N S E R skola vara inlämnade till Stockholms Dagblads afsikt att vilja vara en rikstidning.
Serien kommer att fortsättas 1 9 0 9 efter samma plan som Expeditionen senast fredag för att de senast utgifna Östgöta- och Göteborgsnumren.
Början göres kunna införas i följande veckas num under januari med ett nummer för Dalarne, hvarefter följer ett Uppsalanummer, ett mer.
Lundanummer, ett Västgötanummer, ett Angermanlandsnummer, ett Bohusläns- nummer, ett Blekingenummer o. s. v. P L A T S E R ARIEL.
M I T T I O S E X (96) % AF ANVÄND BEFOLKNINGEN SÅVÄL BARN SOM VUXNA LIDA AF STORA P R E N U M E R A T I O N S A N M Ä L A N FÖR 1 9 0 9 TANDRÖTA.
Orsakerna till detta sorgliga förhållande är i de flesta fall: M Å SÄRSKILDT P Å P E K A S FÖLJANDE: FÖRVARINGSFACK, årshyra från 15 kr.
L E D I G A midt i julsorlet bör afgjordt betecknas fru Ragna Wet- t e r g r e e n s tolkning af Rebecka West i Ibsens drama " Rosmersholm " på Svenska teatern.
Skå- despelet med sitt star- ka idealitetskraf och sin obönhörliga vil- jeutveckling gömmer ju något af det skö- naste Ibsen skrifvit, vid, sidan af åtskillig dunkelhet, som kunde vara borta.
Emeller- tid, fru W.
gaf i rol- G. Ran ft), Rebecka West (fru len prof på en ly- Ateljé Jœger foto.
sande konst, som kulminerade i fjärde akten, då Rosmer drifver Rebecka i kvarnforsen.
Som Ulrich Brendel, det knäckta geniet, firade hr S v e n n b e r g en triumf, och det öfriga rol- lerna gåfvos jämnt och vårdadt.
kunnat undvaras i et£ ord- erhâlles till moderat pris i det natur- n a d t h e m.
Bättre rengörings- sköna Leksand.
Härlig luft.
Lämpli- gaste tillfälle till vintersport.
Johanna medel för kökskärl och groft Bergs Pensionat, Leksand.
Kikstel.
51. smutsade händer finnes e j.
— 639 — Gösta BeHings Saga sändes mot postförskott eller mot insändande af kr.
1.10 i kontant eller frimärken.
Por- trättet åtföljes af en af skalden Oscar Stjerne författad historik.
Turistatelieren Aug.
Pehrson, Torsby.
6:TE HÄFTET AF I N S L E I I É P Widen i H u t utgifven af G.
&amp; A. Meukow, har nu utkommit och innehåller mönster till gyllenläderdynor till munkstol, väf- nad, bonader, drifning i metall, trä- derande, som genomgått Musikkonservatoriet härstädes och önska fortsätta sina studier skärning, sömnad, porslinsmålning, utomlands, med ett lån p å c:a 5,000 kr.
De barnslöjd m. m.
Obs.!
Prenumerera bästa rekom.
kunna företes.
Svar t.
» Musik- i god tid för 1909.
Pris kr.
3.50. studerande », Iduns exp.
P r e n u m e r e r a Sydsvenska Kredit Aktiebolagets p å I d u n ställning den 30 November 1908.
Skulder: 12,687,500: — Kassabehållning 1,389,881: 44 Aktiekapital 2,760,000: — Obligationer 2,589,463: — Reservfond 375,000: — Fastigheter och inventarier.
.
.
4,485,512: 30 Dispositionsfonder Depositions-, Kapital- o c h Reverser m e d hypotek af di- Sparkasseräkningar 57,994,880: 75 verse 37,322,137: 21 &amp; AfskrHnings- o c h Växlar 26,175,158: 63 Upp- Kontokuranträkningar 5,273,926: 83 Kreditiv o c h Krntokurant- 1,137,713: 31 räknlngar 12,107,306: 92 Postremissvexelräkning 1,334,942: 67 Hos inhemska banker 338,438: 99 Till inhemska banker 2,246,578: 45 » utländska banker 397,224: 53 • utländska banker 3,189,678: 67 1 andra räkningar 2,265,097: 56 1 andra räkningar Kronor 86,990,220: 58 Kronor 86,990,220: 58 Tillgångar: 1?
^fa^C Fridol-Gelée F r i d o î - T v â l äro bästa hjälpmedel a t t frambringa och.
bibehålla en vacker och sammetslen hud.
Högerns hufvudorgan.
Den bästa aftontidningen!
BEIERSDORFS Det T A N D P A S T A s n a b b a s t e n y h e t s o r g a n e t — rekommenderas sedan 15 år tillbaka de flesta läkare och tandläkare.
ä r af R i k t Husmoderskolan i Stockholm i l l u s t r e r a d t S ° a e i N n a D S t ÄS (Grundad 1897) börjar d e n 15 J a n.
innevarande år s i n vårtermin.
Anmälan af elever mottagas alla dagar 2 — 4 i skolans lokal Drottninggatan 6 7.
Tel. 3 r u n k e b.
8 39.
Fru Carlina F ö r d e l a k t i g a s t e Lilljetcvist.
Prospekt tillhandahålles äfven genom Fredrika-Breaerförbundet, Stockholm.
U t g å r MlUHHililil.
LÄTTA t STARKA / &gt; ö d r a r g s n u m m e r a n n o n s t i d n i n g.
4 0, 0 0 0 e x e m p l a r.
Annonsera!
r- Års- och terminskurser.
Vårterminen börjar d.
14 januari.
Begär prospekt och årsberättelse.
m a O Göteborgs främsta enskilda läroverk för merkantila ämnen och främmande språk.
14 lärare; för språk infödda Elever med folkskolebildning, från högre skolor, med realskole- och studentexamen emottagas.
s d Kvällsupplaga Prenumerera!
Göteborgs Privata Föreståndare: Benno Rosenbund.
Göteborg, Viktoriagatan 3.
Tel. 2 4 4 0.
n Nationalupplagan 7 kr.
5 0 öre pr år.
4 kr.
pr halfår, 2 kr.
2 5 öre pr kvartal.
Hufvudupplagan 14 kr.
pr år, 7 kr.
5 0 öre pr halfår, 4 kr.
pr kvartal.
Erkändt öfverlägset fabrikat u ö Prenumerationspris: ELEGANTA!
Erhaltes i hvarje väl- sorterad skoaffär H i s CO 52 o g *!
Förnämst i marknaden äro Husmoderskurs börjat 20 Januari.
Undervisning i allt hus- ligt.
Fru Frida Olsson, Norrgård, Kalmar.
Efter fotografier Vi lämna denna Aolç gratis.
:0 C C O 1_ m &gt; utföras V y k o r t i förstklassigt ljustryck och färgtryck till lägsta pris af Carl Nilssons Ljustrycks- anstalt, Stockholm ö.
Största och äldsta anstalt i Skandinavien för vykortstillverk- ning.
I lager: Vykort från Sveriges alla landskap samt fantasi- och gratulationskort.
Begär prof och prislista.
Alla dem, som äro måna om att förbättra och bibehålla sin hälsa, erbjuda vi vår senast utkomna bok, benämnd " Elektriciteten — Hälsans Hemlighet ".
Den består af 80 sidor fyllda med sådant, som hvar och en gärna läser.
Den talar om, huru många lidit och huru de åter- vunnit fullständig hälsa och styrka.
Vi sända den utan hvarje kost- nad i^försegladt kuvert utan firmatryck.
Om Ni därför anser, att Ni icke är så stark som ni borde vara, bör Ni ej låta detta tillfälle gå förloradt. "
A J A X " T o r r - C e l l K r o p p s b a t t e r i e t är i stånd att uppbygga hvarje försvagadt system, återställer styrka och vigör samt bringar jämnvikt i alla kroppens funktioner.
Det har W ^.
underbar verkan på Reumatism, Nervös svaghet, Magåkommor, Njur och Lefverlidanden, Svag rygg, Höftvärk etc. Gör oss om möjligt ett besök eller skrif till oss, då boken genast skall bli Eder tillskickad.
Svenska Afdeln.
Elektriska Institutet, Regeringsgatan 9, STOCKHOLM.
15, 1; - ' J !feà \ ^ Av allra största vikt Finnes hos de flesta hrr specerihandlare 1 Är användandet av Javol hos barn, ty genom att ända från barndomen vårda huvudets hud, förebygger man kalhet o. a. d.
Noggranna långvariga försök av berömda specialister läcga med all önskvärd tydlighet i dagen, att huvudtvättningen med Javol just för våra t små äro av oskattbart värde för hårets rykt, och detta lika mycket i hygieniskt som i ästetiskt avseende.
Javol fås I flaskor à kr.
2, —, 3, — och 5,50 i varje välsorterad affär samt i parti från M. Zadig, Malmö.
Javol-Shampoing-Pulver 15 öre pr.
paket.
— 640 —
