# ID: svediakorp-per181
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1899
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 14,525
# sentences: 724
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


I 1899 Haft.
5.
Ny foljd +c I1 iirg.
DAGNY TIDSKRIFT FOR SOCIALA OCH LITTER-ARA INTRESSEN UTCIFVEN A F ' FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET, FORENINGEN FOR VALGORENHETENS ORDNANDE O C H FORENINGEN H A N D A R B E T E T S VANNER REDAXTOR: LO TTEN DAIILGREN LOTTEN DAHLGREN: En vinter i u p s a h pH 40-talet.
c r en ung flickas clagboksa~~tecl; ningar.
(Slut.)
ANNA ICNUTSON: Vie!
Siknrsbrunnen.
Poem.
En kvinlig trjidglrdsskola pS 65: e breddgraden.
Litteratur: G.
13.: Peter den store af K. Waliszewski.
K.
J.: Sommar- ferier i Montezumas land af Hjalmar Eclgren.
A.
S.: Fr !n 1899 3rs riksdag .. -.
,.
.. HELENE Howsrc: Arbetet for reformerancle af ungclo~nslitteraturen i Tyslrlnnd.
Foreningsmeddelanden.
.
.
FrSn skilda hB11.
-.
Solidt, tidsenligt LifftSrsSkrfngsbolag.
6msesidighetsprineip.
- Svensk dadllghet.
Kvinliga agenter oeh inspektarer antagas.
Konior: eegeringsgafan 3.
+ 5 + = 5 - - = 2 0 St6rsta lager af Du&amp;tyger, G U Lakans- och ~mg %ttslarfter, 1 Handdukar, Hollands, Madapolam, n Specialite: Damutstyrsla~, n Egen Tviitt- och Strykinriittning jcmtc &amp; ymmgd.
E Pique, Broderier &amp; Spetsar.
!
hvilka fijrfiirdigas B cgen Sptelicr oc: h lwt~serau fnllt fiirdiga, 11: iirki.e U och tvattade, I n K M. LUNDBERG-, Btureplan.
For Linneutstyrslar: sandas till landsorten Hv.
&amp; ku !.
Broderier D: O D: o Galoner, ~ n y p p l a s e Linnespef sar, Vafda Linne- &amp; Bomullsspeltsar i storf w v a l?
H E R M e M E E T Rikhaltig Literaturafdelning.
M o r g o n - och a f t o n - t i d n i n g.
Alltsci snnWaxte ny74 eter tt.&amp; y t h g e r o m clcr yen.
dftontidningon med utesl~~tando 11yt.t innellill p5 a1111 afdelningar.
- - - -.
.
-- - - Prenumerationspris Stocliholnzsuppla! / un: Ln~~rl.
* or.tsrcppln~lai~: fijr 8r ...: .. 10: - fiir krnrtnl 3: - fijr fir ... ... I S: - f i r rlrrnrtal 4: 2; B l1nlftar 8: - B m h n d 1: 60 B I~alft: w 6: - D mihad 1: - Platser for kvinliga tradgardselever finnas nu anmalda % Fredrika-Bremer-Farbundets byr %, 54 Drottninggatan, Stockholm.
F &amp; 3 ' kaPicaiistejP, $ ?&amp;jl&amp; ~ f r ~ n ~ i m m e ~ ~ 2 d&amp; ~ E i g]; i.
i v.
a e t ett onskningsm %l a t t kunna ofverlamna vlrden-.at sina vardepapper och kkotseln af .. sina affarer Bt nBgon person eller~inst \ tution, se$ med absoJnt sakerliet f.orenade - .ppnkt$igh.&amp;: .och ndggrahnhgt i u %for&amp;d6ti * a f set anfijrtrodda uppdraget afvensom prisbillighet.
En stdan institution iir Stockholms EnskiIda.
Banks N.6tariatafdelning (I; iCla N ~ y ~ a t a 2 n Y, typedittoonstid 10-4), sorn under garanti af ~tockl~olms ~nskilda Bank &amp; tiger sig v h d och forvaltning af .enskilda personers och, kassors plrdepapper.
.
, z~, Exempel, l:.
, Om e n perso.?
7.
h o s ~ ~.
.
~ t a r i p t a f d e 1 n i ~ g ~ n ~ d e ~ ~ n dblig$ioxier;; inkapsertrr .Wotariatifdehingen vi$.if orfallotidehla ikqon- kir .. - dch tillhandahkller " dep&amp;entgn influtna +inedel. ' '
' Vidai % ' efte " i.l ' &amp; r Notariatafdelningen utlottningar af: - obligationer och underrattar depo- nenten i god tid, ifall en denne tillhorig obligation blifvit ntlottad, samt 12imnar forslag till ny placering af det ledigblifna kapitalet.
Exe~ngel-2.
Om i~lteckningar, deponeras bps Notariatafdtjlningen, andewatfar Notariatafdehin ' g; en galdenaren ' darom att '.
rantorna B in- teckningarna skola till afdelningen inbetalas,.- hvarefter de medel, som inflyta, till; deionen ten redovisas.
Vidare tillser ' - Nbtariatafdelningen att inteckningarne blifva i vederborlig tid.
fornyade .. Om, en he: &amp; del- ningen deponerad.intecknin,b genom ' underhten foray ' else ' Bkullid foffalla, ersMter Stockholms Enskilda,.
Bank darigenom uppkommen skada.
Fiirvaringsafgift: 5 0 ore for 2r pr 1,000 kronor a£ deposi- ' ' ' tionens varde, dock ej under tv8 kronor; ' i it kvinnor rid och uppl y sningar ' 1 - lamnar ' juridiska och ekonomiska angelagenheter.
- * -.
.
.
.
Traffas &amp; farbundets byrg 54 Drottninggatan,.
i .tr, "
Aug.
Magnusson STOCKHOLM.
(Etablerad 1860.)
Storsta lager i Norden HulBrta och Svarta Kliiddningatyger.
i Siden och Bomullsvaror, Kapptyger Afaelmingem for &amp; egen fabrik eonfeetionerade artiklar, in- rattad efter utlandskt monster, erbjuder ett storartadt ma1 af fardiggjord Promenad- och SuZZakapskZudni7agar, BlusZif och KjoZar, Res-, Rid-, Velociped- o. G+j~nnastikdruk~ ter, Morgonrockar och Vizde~kjoZar m. m.
Allt efter senaste modeller.
Rik~-re~efo4 6 26 6j Profver p i begaran K, L ld \ etbo "; ~ \ ltna ~ ~ 26n ~~ kostnadsfritt.
gi \ ms
En vinter ' i Upsala pii 40-talet.
Ur en ung flickas dagboksanteckningar.
(Slut fr. hLft.
4.)
' r Det blef en allmiin ltittn ' ad nar dorrarna till salen slogos upp och landshofdingen ropade: ' vals '!
Allting sker med kommando och man miste dansa, sjunga, leka, bon gri!
ma1 gri !.
Se ' n blef s h g af studenterxia som klingade gudomligt.
- Ater vals - och vals - och vals.
Mat bjods omkring, och man valsade mellan hvar riitt.
Jag fick nigra goda valsorer.
K1.
10 skildes man &amp; t; t,.
Dagboken liter oss f i vara med om flera s&amp;dana slottsmot- tagningar med olika program.
h meh, iin atan dans, iin rnmed lef- vande charader och tablier och naturligtvis.
de obligatoriska snille- lekarna.
Musik forekom alltid i en ' eller annan form, ibland ut- fordes kvartetter af Mozart och Beethoven, an lat en resande ar- tist hora sig, men framfor allt studentsfing, hvilken tog sig prak- tigt ut i slottets hoga salar.
Man undrar ej p i att ungdomen hade roligt och att mottagningarna besoktes af)) horribelt mycket folk 9.
Men inga tillfallen att f i en extra festlighet arrangerad for- summades a£ societetens fruar, och fodelse- ' och namnsdagar blefvo naturligt&amp; kiirk~mna anledningar diirtill.
Den 12 januari fyllde Geijer 60 i r, och om afven for oss, som lefva i jubileernas tid, det stitt hvarpfi en for hela svenska folket sfi ' betydelsefull bemiirkelse- dag firades, synes pifzbllande enkelt, passerade dagen ingalwda obe- markt.
Inom familjekretsen uppfordes dsgen till ara en liten pjes, atom andra firningar.
Om den forstnamnda tillstallningen skrif-.
.
ver dagboken: D Den 12 jnnuari.
Fodelsedagen!
Morbror stangdes in i sitt rum dar nere.
De spelande kommo och repeterade sans cesse hela f. m.
Till kl. 5 voro gasterna bjudna.
Dessa voro Ehrenborgs, Silfver- stolpes, Atterboms, Ribbing m. fl.
Teatern var inrattad.
i salen p i *,,
94 det enklaste satt.
Ett par skiirmar utgjorde hela, anstaltsn, men tog sig ganska natt ut.
Deux-battangerna slogos upp- till formaket och dar innanfor sutto spektatorerna.
Pjesen hette Den mysti$wnde bl-zoznsgiisten, var mycket kort och mycket obetydlig, men speltes snallt.
Adlercreutz spelte bast; GyIlenhaal ' $) var iilskare och tog sig ratt bra ut stisom sidan, sedan han fHtt smink pg sina bleka kinder, dessutom.
utstyrd pH det, elegantaste.
Hamilton * *) hade blott ett par ord att siiga sisom kypare.
Ehrenborg var en gamma1 president med krokiga knan och darrande rost.
Han hade fatt i sitt hufvud att rollen skulle vara s&amp; gammal, ehmw ingen annm kunde begripa hvarfor.
&gt;Sedan spektaklet var slut kommo studenterna och hiilsade morbror pA hans 60: de fodelsedag.
De sjongo verser forfattade af Nybom till melodien: 80, yngling om du hjarta ham.
- - Sjalf skrifver Geijer om samma bemgrkelsedag och det siitt pG hvilket den firades i ett bref till Fredrika Brerner dateradt den 13 ' jan.
lS43 * *?).
Efter att ha omtalat sin forkylniog, den som dagbo- ken Bfven omniimner, heter det - - %jag B r nu fullkonlligt Aterstdld och finner att det verkligen ar tid pB att vara rask, efter jag i g i r fyllde mitt 60: de Ar.
Nina studerande landsmiin ha hiilsat mig med sling och verser (ntigot for hogtrafvande), och inom hus blef dagen firad med allahanda viinliga tillstiillningar.
Sjiilf lade jag den pH hjiirtat sisom en pZiminnelse att verka metian dagen iir:.
Ban tillagger darp %: D A propos!
hrilken kan lgta bli att gliid- jas At den redan, Htminstone med ett tuppfjlt, forliingda d q e n.
Att det for hvarje Ar iir en lifgifvande epok, kiinner jag iinnu i det 6l: sta.
Gud vare lof for de enklaste af himmelens och jordens gif- vor, det lifvande ljuset, den rena luften, det friskzb vattnet!
Korn- mer dBrtill hzilsa, dagligt brad och den reneste af all varna, son1 ar himmelsk vtalvilja i mlnskliga brost, sL ser jag ej, hvarfor lifvet ej skulle vara en l y c k a ~.
- - - Dessa ord, ehuru en liten afvikning f r k dagboken, fortjiinrt vSil att i detta sammanhang citeras, ty hur viil karakterisera de ej a- - *) Frih.
Lars Herman Gyllenhaal, juris kand., sedemera akademi- r&amp;ntrn&amp;stare.
" 3) Grefve Adolf Hamilton, sedermera landshofding i Upsala, den tragnaste af gihsterqa och vll ocksB den helst sedda.
Knappt forgir en dag utan att i dagboken anteoknas hans besok.
SBsom bekant blef han sedermera (1847) gift med Agnes Geijer.
x " ") Se ~Geijers samlade skriftero, Band 8: sid. 697. '
den stora historieskrifva.rens sinnesforfattning vid ingBngen i det nya lefnidsds~ret, hur tydligt visa de ej de kiinslor, hvarmed han mottog sAvd familjekretsens valmenande, om ock litet besviirfiga hyllhing som den studerande ungdomens mer officiella hedersbevisning!
Den.
andra stora fodelsedagen var Atterboms, och den fick ett Bnnu storstitligare forlopp: Pruarna Ehrenborg och Silfverstolpe stodo i spetsen fdr tillstallningen.
L h g t i forvag vidtogos arran- gemanger for festen,)) det var ett ordnande och- rildpl&amp;ande om lrostymer och kransar och flor, en ifver pB gummorna dar de sprung0 om hvarandrm, hvarofver dagboksf 6rf &amp; tarinnan, som ilr lycklig D att endast ' spela rollen af sysslolos AskAdare och slippa vara ndgon nymf f r h Lycksalighetens on, inte nog kan forAna sig.
Den 19 januari info11 den stora dagen.
)) Kl. l / 2 5; 8, berattar dagboken, ~larfvsde Agnes och jag Bstad till Atterboms.
Forst bitradde jag nymferna vid deras kladsel, smyckade Gludjm med blommor och gjorde Oskulden hvit som sno.
J a g forbiggr alla scener bnkom kulisserna, all brgdska, oreda och villervalla innan allt blef i ordning.
Slutligen voro vi alla samlade i formaket.
Utom de vanliga voro dar ~ c h r o d k r s samt en ling rad med smd h e ~ r a r, som jag ej vet namnet pB.
Atterbom hade varit hos ~chroders, visite om ingenting och vary eller litsade vara, alldeles okunnig.
)) Slutligen intradde genom salsdorren, som dittills varit stangd, ett .par sm8 hvitd gestalter, forestBllande) &gt;Gladjen D och ~Oskulden B (Ebba och Ernst Atterbom).
De gingo fram till sin far, upplaste hvar sin vers,.
togo honom i handen och ledde bonom ut i salen.
Dar motte honom en vacker syn!
I fonden visade sig ett slags grotta - ett hvalf af murgron, granar, blomsterkrulzor och rosen- buskar.
I midten strdade ett kors af ' kristall, anbringsdt p i grottans vagg och rackande nastan till dess tak.
Nedanfor var en spegel: Mar kala, ombyggd af marmo ' r, och prydd med bilder och sirater.
En kran ooh ett silfverfat dilrunder utvisade att det v&amp;kligen var meningen tappa vatten ur kallan.
Stidana voro dekorationerna.
~Framfor kallan stodo i en halfcirkel 7 nymfer, och att dessa voro Feliciss tarnor frBn Lycksalighetens o upplystes ' man snart om, ' dB man litet nogare betraktade de attributer, som hvar och en bar.
Den ena efter den andra framtradde nu och upplaste en vers, stalld till Atterbom.
' 1nnehBllet var hufvudsakligen detta: Sedan Lyck- salighetens o var forodd, zcngdomens kalla uttorkad och nymferna sjalfva lange irrat hemlosa pA jorden, hade de funnit visihetens kdla, ',, a '.
.
samlats omkring den for att herribiira skalden sin hyllning och annn en g h g sluta sig till sin ~ s h g a r e s brost)).
~Liksom p % Lycksdighetens o hade Laura forsta ordet.
Sedan verserna voro reciterade, tog Cecilia sin luta och sjong.
Darpb kommo Gladjen och Oskulden £ram till kdlan, vredo p i kranen, ifyllde glasen, hvaraf nymferna drucko, samt bjodo Atterbom afven ett glas af vishetens vatten.
Sedan tradde alla fram till skalden och forkade honom sina gifvor.
Laura satte lagerkransen pii hans hufvud.
Cecilia rackte honom de verser hon sjungit.
B v i n a gaf honom ett litet tempel af socker, =&amp;ion en blombukett och en fjiril, Teano en liten figur, forestallande en aktris, Niobe en gips- bild, Lucinda blommor och blad.
Till sist togo nymferna honom med sig i ringen och dansade om rned honom under gemensaru sting.
(Musiken r a r ' Vindarnas kor ' ur Lycksdighetens o, orden forfattade a£ ~ e t Ehrenborg.)
t ~ Sedan var det slut med den sceniska fare- ~tdlningen, det kom fram punsch och bischoff, man drack Atter- boms sk&amp;l och lyckonskade honom pB ren prosa.
&gt;) Hela tillstallningen var vacker och lyckad.
Fru Ehren borg som direktris och Betty som poetissa hrade all heder af sitt rerk, och hela idkn var ' viil agnad att bide smickra och rore Atterbom.
Det syntes ocksi p % honom huru trakterad han var.
Sgledes hade de tillstallande rik ersattning for sin moda, och ett otroligt besviir hade det varit.
Jag baxnade n f r jag p % niira h %l skiirskidade kristallko&amp;et och s i g att det var gjordt of en ljuskrona, som blifvit sonderplockad och som sedan naturligtvis ~ n i s t e sattas ihop igen!
P % foljande satt voro rollerna fordelade: Laura (skaldekonsten) ................................. Betty Ehrenborg.
Cecilia (stingen) ........................................... Ava Wrangel.
Teano (skBdespelarkonsten) ........................... Agnes Qeijer.
Niobe (bildhuggarkonsten).
.............................
Hedvig Atterbom.
Naidion (danskonsten) ................................. Thekla Iinos.
Lucinda (mklarkonsten).
................................ Fru Xoller *).
Ervina (arkitekturen).
................................... Amelie Wrangel.
, Den bast lyckade bAde till kladsel och utseende var Hedvig Atterbom.
Hon var en fortjusande Niobe.
Hennes fina gestalt ocH blonda, reguliera utseende passade fortraff ligt.
Aoa var ocksft vacker.
Skada att ej detsamma kunde sagas om Laura!
Men stackars Betty kunde ej hjalpa det, och Laura mHste hon vara. ")
Gift med lagmannen och landssekreteraren Cad Johan Moller samt mormor till skriftstiillaren Gustaf af Geijerstam.
)) Aftonen hos Atterboms var sedan mycket angenam.
Det var leaigt och ogeneradt, och man fann sig sH viil.
Ava sjong.
Man satt for ofrigt och pratade har och diir i vrHarna.
.
" Ljusen i sals- kronan slacktes pH det korset skulle gora biittre effekt, och det sken, sorn spriddes d&amp;rifrBn ofver hela rummet, " var vaclcert.
Dar satt man i h.alfdunklet hela den Atersttende delen af kvidleh, det siig pittoreslit ut niir ny&amp;erna, som bibehHUit sina ' kostymer, grop- perade sig omlrring kiillan under skratt, prat och s h g.
Atterbom med sin hustru och sina barn satt en IAug s t u d pA golfvet nedan- for dem, under det de sjongo, och ja.g miirkte huru skalden avarmade i poetiska tankar, ty han sAg ut en stund soln om han glomt allt omlrring sig och inbillade sig vara p i Lycksalighetens 0.
~ A l l t emellanAt drucko vi ur visdomsk~lan.
Det blef for afto-.
nen modernt att dricka diiraf, och Thekla Knos och jag drucko dnskAl i vishetens vatten.
N '.
Den obegriinsade gastfrihet, sorn den tjden utofvades af upsala- familjerna, en gastfrihet, sorn ej inskrankte sig till bjudningar och iterbjudningar, utan dagligen och stundligen hollo hemmen oppna bBde for v&amp;nner och frilmlingar, frapperar mest vid teckning&amp; af 1840-talets samlif.
D Skymningen) Y tgckes hos Geijers ha varit den vanliga visittirnman.
Man tog dH.
g g n a emot i siingkarnmaren, frin hvars fonster inan hade den vackraste utsikten; var det miinsken, tandes ej ljns, ntan salskapet satt och pratade i det mystiska half- dunklet.
De besokande, sorn kommo vid denna tid, stannade van- ligen blott en stund, men daremot voro visiterna s&amp; mycket tatare, och det fanns wkymningsgaster)), som infunno sig s i godt sorn dngligen vid en gifven timma.
Men m h g a aflade besok senare pb aftonen och stannade till suphn.
Ibland)) var forrnaket nastan fullt af heirars, siiger dsgboken, och det ansegs for en sovanlig till- dragelse)), .dH man en dag, fick ata sin aftonmtiltid en famille)).
Naturligtvis mHste visiterne Atergaldas, och den goda ' profes- sorn gor ett inartyrlikt intryck dar han ined sina fruntimmer va.ndrar frAn Lagerbrings till Ehrenheims, frLn Ehrenheims till Silf- verstolpes, och SB laget rundt.
Ibland traffas familjen ej hemma, men nar motsatsen iir fallet, sittef man en timme och pratar och vandrar darpii till nasta dorr.
Det musikaliska lifvet tycktes pA den tiden florera starkt i nniversitetsstaden, och)) Musikforeningem, af hvilken .Agnes G. var
en aktiv medlem, uppforde tid efter annan hiirliga tonskapelser.
Paulns nf Mendelsohn, korer ur ' Wilhelm Tell, iifven klassisk musik, symfoniei dch kvartetter af Baydn, Beethoven o. s. v. Josephson var dirigent; musiksoirher, arrangerade af honom, iifven konserter af gasterande artister omtdas ofta.
E n teatertrupp - hvilken beriittas icke - gsf forestidlningar pli.
teatern, och Geijers voro ganska flitiga testerbesokare.
Ett studentspektakel, sorn afven upp- fordes pB.
upsah teater, och det tvli kviiliar B rad, ftir i dagboken en gan ska utforlig recension.
DV~ voro denna dag, - den 6 mars -, pH det s&amp; liinge omtalade studentspektaklet.
Det vai mycket roligt och gick viil.
Forst uppfordes tvenne akter ur Den stmunu, sedan ett par sce- ner med korer ur Wilhelm Tell och till slut en videvill, samman- skrifven af Bergman *), Hwasser * *) och konsorter.
Scenerna ur, Den strunma&gt;) voro bast lyckade och af mycken teatereffekt och musiken gick fortraffligt.
Lojtnant Blomstedt var Masaniello och herr Adlercreutz Fenalla.
Blda gjorde sin sak mycket bra.
Grup- peringen oar vacker och sardeles lyckad, i synnerhet vid ridtins upp- gling, d l alla fiskarena i sina italienska kostymer hvilade i pittoreska stallningar vid hafsstranden.
)) Korerna ur Wilhelm Tell gingo ej sH bra som dB jag horde dem pli Musikforeningen, men det var roligt att se det hela utfordt i kostyrner.
VBdevillen vsr ganska rolig, men hade sina longorer.
Nggra studentvisor, som voro isblandade diixi, och en maskerad voro ' det basta.
I d h var den, att en hop studenter s t d d till en sexa p l torget for en af sina kamrater, som nyligen tagit examen.
Dar sjongs och dracks forst llinge (nilgot for lange), sedan arran- gerade kamraterna allahanda upptHg i den nybakade kandidatens mum.
Dar upptradde tyrolare, zigenare, Apollo med de nio muserns, en bjorn och en marktschreier med ett tittskgp o. s. v. Till slut intrader nlgon, forkladd till kandidatens gamla rika onkel, som Tar vantad, och sjong en visa om ham skulder pli melodien Leporellos aria ur Don Juan: nSe hiir, skona donna, katalogen)).
Emellertid var den ratta onkeln kolrunen och uppenbarar sig osedd af alla midt under detta spektakel.
Stor uppsttindelse, onkeln fiirst hageli- ") Carl Johan Bergman, sedermera lektor i Visby, kiind vitter och historisk forfattare.
" *) Daniel Hwasser, sedermera sekreterare vid k. teetern, Elise Hwassers man.
. '
.
: gen forgrymmad, men blir snart.
, forso,n.ad och .belBten, dB han .. fira hora att brorsonen tagit sin examens.
,, Utom h5r beskrifna)) spex)) omtalar.
.ej dagboken nBgra episo- der frHn det egentLiga studentlifvet,.
hvilket professorsfamiljerna ej tyckes vidare ha blandat sig i, ej heller namnes.nBgonsin att damer bevistade forelasningar ' eller disputationsakter.
.
De traditionella min- nesfesterna ' firades emellertid af studentklren dB som nu, under liflig mslutning frHn stadsbornas sida, och bland annat berattar vHr unga kronikor, hurusom den 30 november pH Carl XII: s dodsdag nmorbror Erik Gustaf foljde oss, Agnes och mig, ut for att hora pH shgen.
For mig var det ndgot nytt och imponerande.
88 har jag dti fBtt hora studentshgen, som jag sH mycket hort talas om och sB mycket liingtat efter - och.
den motsvarade fullkomligt min fiirvantan.
Vi foljde med folkskaran genom.
gatorna, foretradda af studenterna under slng.
Sedan stannade de i Odenslund och sjongo en lHng stund och slutade med folksiingen)).
Det ar, som vi sett, foga med det offentliga lifvet i universi-.
tetsstaden dagboken sysslnr, det ar sdlskapslifvet som absorberar intresset, ja inkraktar n&amp;stan dltfor mycket p8 farniljelifvet i den stillsamma unga landtflickstns tycke., Innerligt uppskattar hon ocksH wde sotebrodsdagar, dB man f8r vara hemma i fred och ro, njuta af ett a n g e n b t umgiinge, musik, poesi och, bast af allt, goda manni- skors viinlighet~.
Om an knappast n&amp;gon drtg g&amp;r forbi utan att sdlskaplighet i ndgon form idkas, forekommer dock mlngen stilla fortrolig familjestund, dB det kan antecknas: ~skymning, mhsken, morbrors fantasiex pB pianot, allt, pH en gBng, angenama saker ' i sanning~, eller sHdana dB pB.
en af de siillsynta visitfria aftnarne fru Geijer tar fraln och forelaser ur gamla bref, som Geijer)) skrif- vit till sina foraldrar de forsta Bren han var student, alla vittnande om det varmaste och renaste hjarta.
Besynnerligt, tillagger dag- boken, att lasa ynglingens alla funderingar ofver sin blifvande be- stammelse; hnru ham ville sls sig p&amp; kemi och mineralogi efter en resa till Falun, eller bli kanslist etc.)) E t t lBngt, ganska egendomligt bref till Geijer frBn Fredrika Bremer fBr familjekretsen Bfven del af.
~Brefvet var skrifvet, med anledning af Geijers litteraturblad, om ~zaringsfriheten och inneholl en he1 historia om en froken i Norge, som misskand och nastan forskj juten a£.
sin familj, slog sig ' pH)) niiringarnan.
for att finna ut- komst och verksamhet i lifvet, fann efter m8nga strider hvad hon sokte och dessutom manniskors hogalitning och fortroende ' samt slut-
ligen, efter lksandet af Geijers artikel, den innerligaste fornojsam- het och belktenhet.
n S&amp; iir det aftnar d&amp; alla allvarliga samtalsiimnen, all estetik och litteratur ges pA b %ten, kvUar d&amp; man kommer in p&amp; roliga historier och d % skrattet och munterheten aldrig vilja taga slut.
Sjiilf njot Geijer pk det hogsta af en rolig historia - n l r han riil en gkng fattat dess kvintessens - han m b t e dA n6dvhndigt meddela den Ht alla, som kommo i hans viig, ehuru han alltid sk ofvervaldiga- des af det komiska i innehdlet, att han ej kunde fullfolja anekdo- ten till slut.
utan vanligen vadjade till sin dotter med uppmaningen: ~Fortsatt du, Agnes,, nkgot som ibland for dennls ej hade sig s i liitt, d % historien stijtte pSi adet lilla opassande~.
Den egentliga historieberattaren var ~morbror Knut Liljebjorn~, fru Geijers bror, .och dk han vid julen kommer fr&amp;n Stockholm, fulladdad med rohgra historier, firar f amiljen riktiga orgier af skratt.
n Till slut skrattade man bara At skrqttetn intygar dagboken; och den fortsatter beskrif- ningen pH en af dessa muntrationsaftnar: sVid fonstret satt Knnt.
(Geijers aldsta son, afven pB julbesok i hemmet) tillbakalutad, all- deles ofvervi-ildiged, midt emot vid kakelugnen Alfred (den andre sonen) uttryckande sitt omsttliga loje genom spasmodiska rycknin- gar i armar och hen, Gustaf (den yngste, en skolgosse p % 15 &amp; c) for upp och ned som ett strA for vinden, jamrande sig: ' aj aj, aj aj, det gor sA ondt i magen '!
Agnes satt bredvid mig, siig pa mig och kliiu.de min arm vid hvarje ny paroxysm.
Nidt i soffan presiderade morbror Knut, skrattets fader, utdelande allt emellantit en ny dosis.
Den var ofta af en n&amp;got tvetydig beskaffenhet, hvar- for jag var glad att det rysliga skrattet tog bort b %de ljud och eftertanken.
NIir Uno Troili, Geijers systerson *), kommer p&amp; besok ifrln Stockholm, dar han vistades vid mklarakademien, finner morbror &amp; ut en rival i historieberiittarekonsten.
St % roligt som kusin Uno kunde ingen beratta och hans hiirmningstalang var oofvertrafElig.
Men det var andra och mer framstiiende talanger iin denna som den sedermera sA hogt uppburne portrattm %laren var i besittning af, ej under att det raknades som angeniima degar d&amp; den Geijerska ung- domen fick rii om kusinen.
, Det skrattades, pratades, musicerades, Uno ritade, man pressade honom till pianot, och han spelte ett par al sina etuder med tammeligt missmod - han var alltid mycket *) Son till Geijers gldsta syster Jeanne Xarie.
obenagen natt E t a hbra sig men sedan musiken kommit, i g %ng blef iifven han f acilare;)) Aftonen slutade~ - tillagges ' det -)) %ter med en skrattkor.
Uno berattade, och amorbror Erik Gustaf blef daraf alldeles uGpspelt och upprepade for alla, sorn kommo in, Unos historier., De kviillstunder, d % de unga flickorna, ostorda af den ofriga varlden, under gladt samsprHk ' eller stilla fortrolighet fingo tillbringa pA sin trefliga kammare horde till dem; sorn vBr.
dagboksforfatta- rinna med synnerlig forkarlek tecknar sig till mimes.
Vid jul- tiden sitta vaninnorna l&amp;nge uppe och sy pH julklappar och rhHlla vi oss dkrvid ganska muntrar.
Hon som skrifver lir ut- v %ra.
ljus ha vi marke att hblligare an hennes kusin Agnes.
)) Pi % jag ar den flitigaste)), intygar dagboken, och den fortsatter:)) Nar jag dH sitter ensam.
och tyst, blir jag till slut makta somnig 8ch ar glad nar nHgot utanfor pb gatan vacker min uppmzrksamhet.
Stu- denternas olHt nere i staden hores stundom anda ' hit upp.
Hiirom aftonen, dA somnen hall pb att ofverviildiga mig och jag just hade slangt undan arbetet, hores en rost utanfor vBrt fonster, en ensam rost, sorn med full hals uppstiimmer:)) H&amp; bor professor Geijer!
Lefve han!
Hurra, hurra, hnrra!))
och sB vidareutefter hela gatan.
Denna liksom ovillkorliga ntgjutelse kl. 12 pB natten, vackte hos oss ett oslackligt loje.
- En annan ging vid samma sena timma.
h6res en f6rbigBende nppstamrne.
rH jiinta 8 ja, allt.
i Ransiiters kyrka ii jan.
En nattlig hyllning af en obekant vandrare, sorn afven formidde jaga somnen frdn de vakande.
tirnbrnas ogonlock ocb s o h - den unga vermliindskan hade mer an ett skal att taga Bt sig.
Men de unga flickorna voro ofta fbrem&amp;I for aadra, ej fullt sH im- proviserade ~Hngarhyllningar, sorn de har omniimnda ..
Den svarmiska beundran, som Upsala studentkiir ~ g n a d e Geijers dotter, tog sig nttryck i otaliga serenader, och ej fB aro de gbnger d % i dagboken .omtalas:)) en gudomlig serenad i det klara mFnskenet utanfor v k t fonster)), Allt enlellanit sattes ordet serenad, utan vidare kommen- tarier sorn en vardig punkt efter beskrifningen pi % dagens skiftande handelser.
- ' * * * Allt angenamt fbr dock ett slut en gbng, SO afven denna glada Upsalavinter.
Med de forsta aprilvindarna drager den unga verm- h d s k a n, lik en annan flyttfHge1 ti]!
sitt land igen, ' medtagande till
hemmet en skatt af rika minnen, af hvilka en del inneslutits inom den hZir citerade dagbokens blad.
Sjiilf spelar fijrfattarinnan, som vi sett, endast rollen af en ~Beobachterw, som hon siiger, och hon iilskar mest att h a l a sin egen person i skymundan.
I motsats till tidens f orkarlek for romantiskt skriftstiilleri har hon ~ g j o r t sig till regel, att h %Ua inne med alla ~k8nsloutgjutelserw.
Det iir sdledes minst om forfattarinnan sjalf anteckningarna tala.
Allt tyder dock pi, att den varmaste sympati och det hjartligaste forhgllande &amp; gt rum mellan heme och de anforvandter, i b a r s giistfria hus hon under ett halft &amp; r vistats, och afven forsttir man val att hen- nes morbroder h U i t innerligt af sin unga slakting, kanske mest dock emedan hon var dotter till hans yngsta, hogt alskade syster "), hvilken gBtt bort i unga &amp; r och om hvilken han i det bref, diir han redogor for hennes sista sjukdom och dod - Geijer och hrtns h u s h voro under ett besok i Vermlanc!
narvarande vid dodsfallet - yttrar: wadrig har jag haft ett tyngre budskap att foras iin det, att ~ d e n n a dskade syster, liksom vore ej jorden vkrdig att lange be- h U a sB mycken godhet och behag, kallats a£ Guds - -- --.
Att Qeijer funnit sjalfva grundtonen i sin unga systerdotters vasen, diirom vittna kanske bast nfigra ord tillagnade heme och tecknade af honom sjdf i en heme till jnlklapp s k h k t almanacka.
De lyda: Lycka soka, oro vima - .. Ar sd mdngens lef~iradsstig, Vara stilta, god oek trogeu ~r fijY Zyckaw vara mogeir, Ddrfor skull du henne jinna, Onz hon re ' n ej jknnit dig. '
Med dessaa ord, son1 ej blott karakterisera den, till hvilken de aro stalda utan aro ett uttryck for den varma kgnsla, som i alla lifsforh %llanden besjalade den stora t6nkaren och skalden, ma dessu utdrag ur de ansprikslosa minnesteckningarna afslutas.
Lotten Dahlgren.
%) Brita Charlotta, fodd 1793, gift med kapten V. von Heland.
Dod pi % Kastensbols kaptensbostzllle den 18 juli 1819.
Yid Sikars brunnen.
.
.
Hvem ar hon, som nalkas, day p i stigen, Hiliigd, tag-d och mcd ett sdd&amp; zctttyck,.
A f olaklig s m W a p i si7t panna?
U7q hon vurit, skon hon varit, kanske E j sd langcsen.
Aek, zcnderst~cndom Ta ?fvus blott eh enda frostmtts hylu FOY att harja prakten a f en g$pig Rosengird.
Det rika, svns-ta hdret Pangslas (eke zmder virad sliija,.
Tun&amp; ovirdaltr ' det till m i 4 a n svallar Mera LiKt en bb.rda =72 en plydnad.
Krukan bar hon.
p i sin hjussa, just hit Tiilikte hon: ~ S a k samna om den fiber Och blir s$illro7; den som vzjtcket alznat !~ " ' Framlingm vid kallan henne htilsar, D i hon stannar och sin krzcka sri; nker, Mot det klara vattnet, u r hvars spegel Henncs grztbbel?
) rorka ankt blickar Likt en fangslad underjordisk andcs.
I RYyktigt, latt hon hiilsningen besvarar Och f&amp;n Aolsvart oga, halft beslojadt Ulnf @ ngn, finn jrmsar, hnlkar h -- nappt en blick iifver ' hebreerns anlet, Di rlct fyZda klrlet ttlngt hen byte ?- Och a f dryckens rena svalka ~zjzcter. '
N a r han ser hur p ' rigt lappar bleka, Svalkan soka, tanker han 7 ?1ed ve7nod P i den yal, sonz snzaktande a f eldtorst DvaGjes inom denna brzctna hydda.
Och han,.
h e r m ofier elementer, Han, som skapat jord och vida vatten Och z &amp; z k?
hvars vink stg hafvets vigor Stilta sidfverrE.rusa, bedcr sakta:.
* Kvinna, lit mig d k k a u r din krzcka !~ For kans o ~ d hon stzcdsar, stannm; tvekar Och e~itot hebrzerns anlet hojer Ha~sk3&amp;tJ snabbt ett iigonjar, zlr hvilket Lappens friga undrande f m m ~ s e r: ~ H z w kan dzc sbm ar en litan a f ' Jzcda Bedja mkg om vatten Z Jag,,ar endast, Sotn du vet, en sanza1; E ' tisk ' kuinna.~
dllt Rvnd hatet och foraktet Ropat Sedan sekler for att skiljcnrrrtrrtfz Bilda tnellan sarnarit och jrtdc, Tyngdc via!
de ordejz, men i toncn Dallrar dock en brirsten ion, tit venzod.
Och han svarar fridsamt, Zzrgnf: ~Forstod dz8 b ' lott Gttds g i f v a, hvilhen Jlb ' dar lika Rik och harlig for enhvar so~lr torstar, Och forstod dzr h e m det ar som beder:, Lit rnig drickm, skulk du f ' o ' rvisso Langtansfull anropa mig om vatten, SvfS ' llande utnf e n hogre l+kraft.
D .. - ~Hwrem svagt.
eft ZiijE sprlur ofvcr Hennes frotta drag - ~ n j 2 u.
t j z r brzsiznm, dllt l o r djup for den som e j har iiskarl.
Sag mig hvar och h w skall dl8 dd hiittzta Dettu vatten svallmdc a] lifskr-a ft- Tror du d&amp; d h a n d a mera makt@ - 4n den man, sonz v i va " r stamfar izainna Och sonz sjiilf Rar bnttrnetz griift och drz~Rif U r dess ji ?odetz?
) zed b&amp;f barn och boska$ ?o Han ttti hvars hunder lifvet, doden Hvila och infar hvars Reka a " syn Jord och himlnr enga " ng Jykta skola, Gssrtar tttildi till dessn ord:; onza " / riinda T r w dzr dig ruer nrakbg iin v i r rtat,rfar .D Och Aarz pekar lztgut p i JakolrJbrtr7mens Darrande BristaZZ och siiger; sAi / inna, Hvar 0th en scnz dricker a f det vattnet DricRer s@ jrc e j otiirstig, Bter, Stundigt Zter, ndstz Ran j i r soka: VB dess fliiden, men fdr den sonz dricker A f det vatten, som jag Ronorn skarzker, Tb ' rsten sliiiks for ev *, ty friiz Z~fsens KalLa skall etz bimnzelsk Bder springa, Som h a m vusen underbart shall tzura, Lz-za, siarka och o d o d l ~ g o r a!
~ Ga " @ rllt, men likvul SB trostfur ' / t falla Orden ner i hennes dystra simzc.
0 J fast fBngen i den t r h g a bo jan A f eft ligt iskddiringssati, ett sinligt, Anal; troy ho~z att en hogrc g i f i a Han kan skiilzka och be~yrsner sucka: s Cif tlri,rr detta vatten, sonz dzt prisar, T y d i fiir jag nigot, nigot likval,
for ntt det blekta tm ' met vucka rlf den fdrsta, ~n ' ~doornska~n kiilrsltcn.
Men for att j&amp; rtb ' ruen kunrra glanfa Till ett heL+-t, iifvergtj5ct tenlpe /, Liter Ann sitt svar tilL Aenne taga g Forruen a f ejz kart och s t r a ~ ~ befallning: wKvinna, gz och kalla hit dhz make, Triiden scdan bids for mitt anlet., % 1
Garici?
?~, ' 7rppd hvars, stolta tojpar ~ n n kvausti u v&amp;ldiga rzriner A / Manasses tern$eZ, syns helt nura, Rikt pn " mimen, sedan rrrtid helgadt.
Hemen s ~ d for f Abrahalrt dui- z@$e Ei.nintriidt underbar och Zo ftet, rrifieet h a m siid onz nejdernas hesittizing.
Patriarken byggde se ' n etc alfnr 0 J fi.a " n jordens hL+ ' er stego lZLy~i.
Ofer,yhana !e mot hinzlens skyar.
3 h t r n dar h d e ock viiZs&amp;zat Fdkets lida~zde, firsagda skaror.
Och mot berget pekar hon och sager:, Fordom h a f k vzra fiider tillhit.
Jehovah pn " delta berg och ZiR-Jiil Sagen I ~ertrsalent, iir stiillet, Dur man bor till ' bzdja.
Fast af h h e t Orden Zindrigt skzrggas, gli~ntar frzgan Fram och viintar tra " na ?tde pd sva~ct.
Och det, konzmer, (I ' zcnga~zde och miiktigt: ~ K v i n n a tro mig, att 7rr tidcrzs skofe a Skola eng; &amp; - dagar framqg &amp; ma, D 3 I er.
tiZlbe@an ej inskriinken P&amp;itskt till ett berg, en stad, otiz dessa ~ t tycks z &amp; jdn vida ofver aZZa Berg qch stiider.
Fadern, han sonz skapat Himlar, vii.&amp; ' ar, skzrlle hatz tillbedjas Ena ' ast $3 ett wnz, etf siitt?
I veten Ej h a d I time *.
Vi, sonz soka Uttrr skrzyten Herrans menitzg, vetn Att haas te119el e j nred hiinder bygg~s, Att h a m ora lyss e j lrlott till bergets Djiirfia ornskri.
Korpens tingar ropa Ej fdrgiifies u$p mot s k p, dB o fver L i g a heden htmgmnde de kretsa.
Vi tillbedja hononr riitt och bida fiulsaingen, ty fruls ?zi~geiz skall Ronrtna rfr&amp; IsraeZ och sZutZ&amp;t Zossa E " drdo ?nst2rnga bvan, hvar den ti-ycker H&amp;ct .och hiinmande p i nziinskoanderz.
- 0, den re ' n ur inne, Tiden kommer D i en sann tilZlrenjare sin fader hzmr och hvnr?
i arzde SkalZ tilllredjca Och i sannin,o; sa " vilC Ran tilljedjas UeZst, iy sjiiCf / tan ar en ande och allt Skapadt iir hlott fornten of err tanke -
Fr&amp; h a m rika vuse~z och all sanning Ar Blott Zterskenet a f hans he&amp;a GZL~OIJ~S&amp;LS, det eviga och klara.
s Och hon Lyssnar, troeade, ?,ten 2i.nnu Ej Iregripnnde de hoga ordens.
I; zclla mening Andens jtna sinne Roate intqtcket deraf; Zikt dofien A f ea daggstiinkt, j$@&amp; ros, hvars niirhet Man for ?nhmer huru gfttjt i hiickem Grona skztgga un den fagrn gonz71m.
Och hon sliger glndt: B yag vet fW ' ssins Eller Kristzts, som hnn ocksa " nii~~mes, A ' omma shall for att sift folk f odossa.
Stark och vis skoll Ann fi ?wisso Zosa Alla &amp; OY liksom alZa bojo~.
Han skaN oss forkzmnn dlt, som lunder Till v&amp;-t santzn vul, och tnnskc shuaka Oss det vntten, som du njtss Bcro~~zde S&amp;om svlillande a f hogre lifskraft.~.
En kvinlig tradghrdsskola p&amp; 65: e breddgraden.
PA den stora hosttradg~dsutstallningen, anordnad i samman- hang med 1897 6rs Stockholmsutstallning, forekom en samling trad- .gArdsalster, hvilken ej blott genom sin fortraffliga beskaffenhet utan fastmer genom det ortnamn som stod att 1asa pB den atfoljande etiketten, tilldrog sig en sarskild uppmarksamhet.
Den lilla utstill- ningen forskref sig namligen frAn Haapavesi kvidiga tradglirdsskola i Uleiiborgs la %, Pirdalad.
En tradgArdsskola for kvinliga elever, dlra helst en sadan .med statsanslag, hvilket Br fallet med ofvanstiende, ar val agnad .att vacka ett lifligt intresse hos oss, ' dar man s % lange arbetat for att f H en dylik anstalt till ' stiind, ett mH1 som iinnu ligger inom de '
ouppnidda onskningarnas omriide.
Den lilla berattelsen ofver den h s k a skolans uppkomst och utveckling, hvilken dess stiftarinna, pastorska.~~ Poyhonen, sjdf afgifvit, och som tack vare Fredrika- Bremer-Forbundets tr8dgiirdskomitks insiktsfulla ordforande, doman- intendenten Tamms, vanliga forsorg blifvit stalld till vHrt forfogande, erbjuder saledes for oss svenskar ett hogst liirorikt och till efter- foljd manande exempel.
Vi aro darfore ofvertygade om, att ett sammandrag af denna redogorelse med intresse skall h a s af alla dem, sorn nitQska bide for tradgiirdsodlingens hojande i v i r t land och den kvinliga arbetskraftens mrandande inom denna nyttiga niiringsgren.
Det ar ofta fallet med manskliga foretag, att det: iir mer yttre omstandigheter an p % ett foljdriktigt tankesystem byggda teorier sorn bringa desamma till s t h d.
5 % framgir det iifven af pastorskan Poyhonens berattelse att det var forhilllanden, ofver hvilka hon ej var herre, sorn forst forde henne in pH det foretag, som skulle blifva hennes lifsuppgift och bide for heme sjdf och minga andra till vdsignelse och nytta.
DB hennes man blef utniimnd till kyrkoherde i Haapavesi socken i Uleiiborgs lan, hade husmodern att utstii forst alla de modor sorn en flyttning pi % 400 kilometers afstlnd landvagen medfor och sedan en l %ng sjakdomstid, under hvilken den ena efter den andra af familjen angreps af en ' i forsamlingen grasserande elakartad flacktyfus.
Medtagen a£ sjukdom, nattvak och anstriingningar var familjemodern sjiilf k r a att duka under.
Uedicinering och bad- resor kunde ingenting utratta for att Bterstiilla de nedsatta kropps- krafterna.
Dii foreslog en lakare, bosatt i orten, sorn ett medel att iterfii den f6rlorade hdsan: kroppsarbete ute i det friu.
I borjan forefoll denna kur sorn en orimlighet for en sjukling, for hvilken den minsta kroppsliga anstrriingning var trottande.
Hon grep sig dock modigt an med forsoket och s % smhningom borjade hon inve triidgQrdsa~.betets stom betydelse fii ?.
7tiilstl) z.
Ti lamna nu ordet i t fru pastorskan sjiilf.
* *: * Hiit- oppnade sig for mig, heter det i hennes beriittelse, en ny varld, som erbjod lefnadsmod och hopp for den trotte och modlose.
Har erholls det basta somnmedel, som icke allenast stiirkte for stunden, utan tillika rikligt okade krafterna for foljande dags arbete.
E a r upprann for mig en oskattbar halsokiilkc, hvarmed inga andra
kurorter och halsoagstalter kunde jamforas.
Triidgilrdsarbetet ver- kade som en afledare for alla angsliga tankar och omsorger, dil dfi-remot kurorterna, som bjodo pil ett ~ysslolost lif, icke kunde for- satta kropp och sjal i harmonisk jiimnvikt.
Dag for dag ilterkommo rnina krafter, smilningom gick jag i land med de tyngsta arbeten, oberoende af om vaderleken var varm eller hall, solig eller stormig.
Nu borjade jag pil mina lediga stunder studera t~udgiirds1a~-a o d t jordbrzckskemi, hvaraf i synnerhet deb, sistnamnda intresserade rnig rnycket.
H r far, ilr fick jag allt rikligare afkastning frgn .vilr triidgilrd, ullt eftersom jag bbrjade gora ron med skilda narings- amnens tillsiittande i jorden.
De harliga triidgilrdsalster jag har- igenoin erholl, frojdade bade mig och hela min omgifning.
I detta arbete omgnfs jag af alla mina barn och Iarde inig harigenom upp- f atta iif ven triidgtirdsodlingens stora uppfostrande betydelse.
N u vaknade hilgen att knnna verka nilgot for folkets barn,.
dock icke med iimnen ur skolbbcker, utan med egna lifserfarenheter friln trad- gbrdsarbetet.
Jag foreslog darfore folkskoledirektionen att de skulle anslil en liten summa for uppkopmdet af ' triidgilrdsfr6n till utdel- ning bland folkskolebarnen, samt bestamde en dag i veckan dil alla barnen fingo lromma till oss for att fil undervisning o.m huru from skulle sbs o. s. v. Med denna undervisning fortsatte jag hela sommaren om och liirde barnen, i den m h som viixternn utvecklade sig, hvad som horde till deras vkrd, 11011 smH.
foredrag for dem och gaf dem iifven dH.
och dB bar och blommor.
Barnen ioro alla intresserade hiiraf och skotte Sifven ganska bra sina egna smil tradgilrdstappor, hvilka jag emellanilt brukade inspektera.
Pil hosten, dti tradgArdsproduk- t e r m voro fiirdiga, inlnjod jag alla mina smil larjungar jamte deras foraldrar pb ea middag, som bgstod hufvndsakligast af vegetabilier och hvarvid de smB triidgBrdsrnilstarna fingo aara mad vid matlag- ningen.
Under middagen rbdde en festlig stamning, alla ratter pri- sades och nkgra tal hollos.
Hdsbonderna sade sig gii.rna utrymma en storre Hkertiippa far odling af dessa produkter, af ' hvilka SO smakliga ratter knnde anskaffas, och vid afskedet tackade modrarna; helt rorda ofver allt hvad barnen filth lara.
J a g hoppades nu, att dil .barnens foraldrar blifvit ofvertygade om tradgbrdsodlingens nytta, de kraftigare skulle understodja sina barn vid skotandet af deras smil tradgbrdstappor.
En del gjorde det iifven samt upplato storre land for detta andamill.
Men a£.
bristande insikt i arbetet gjorde de mHnga misstag och trottnade, ' ' '
sm %ningom.
De sorn bodde p i lgngre afsttnd hade icke tid att, sB ofta som saken hade fordrat, komma for att siika r i d och upplys- ningar.
Barnen saknade uthgllighet, d i de ej af foraldrarna fingo hjalp och uppmuntran, och snsrt s l g jag ganska ringa frukter af detta mitt strafvccnde.
Jag tankte dkfor, att dB trIdgLrdsodlingen bland folke ' t icke ghr: framBt hvarken genom barnen eller deras forddrar, s9 vore kanske ungdomen ett tacksammare fiilt att bearbeta, och borjade darvid fundera pi %, huru bra det vore att f B till stand en trddgards- skola for kvinliya elever.
Tradghdsarbetet hade ju bekommit mig s % bra.
J a g hade ju daraf fktt 5 % m9nga angenama anriittningar for vBrt bord.
Produkterna, som jag odlade har, gHfvo ej efter for de i sodra Finland odlade, och dock hade jag ej annm hjdp vid.
denna odling an min tjanarinna, som blifvit sH intresserad haraf, att hon efter slutadt arbete i koket alltid skyndade till min hjiilp i trgdgBrden.
Vi hade dB fern barn, a£ hvilka den aldsta var tolf &amp; r.
J a g hade ju erfarit huru deras sm&amp; flitiga hBnder hade lstadkom- mit mycket i tradgkden.
SkuUe dB ej detta arbete lampa sig for kvinnan?
Jag kunde knappclst mera tiinka mig ett lyckligt hemlif utan tradghd, dar alla familjens medlemmar samlades Btminstone nBgon tid pB dagen for att deltaga i samma slags arbete uti natu- rens skote, ett arbete, s % genomsundt bLde i fysiskt och andligt- hanseende, och som skankte s % mycken friskhet, lefnadsmod och .gladje och liksom omstamde hvarje sinne till ett harmoniskt helt.
Nu blef frdgan, hvarifr6.n taga liirarinna till en triidg&amp;rdsskola '?
DA uppmanades jag a£ doktor Relander.
och folkskoleliiraren U. Kanppinen att sjalf borja med detta arbete.
De hade varit intres- serade af mitt foretag med folkskolebarnen och ansfigo, att dB jag gdtt sB systematiskt tillvaga med dem, just jag vore liimpligaste.
person att siitta den ifragasatta skolan i g h g.
Jag beslot darfiir borja med detta arbete.
Om jag ej kan lara dem mycket, tlnkte jag, sB blott de for sina hem kunna fil samma nytta genom trid- gdrdsodling, som vi f&amp;t, sB vore ju for saken redan mycket vunnet.
Att borja med en tradgkdsskola utan hushHllsskolrs hade dock varit helt opraktiskt i ~sterbotten, dlir allmogen icke forstir sig p&amp; att anviinda tr&amp;dg %rdsprodukter.
Uleiborgs liins hushl.llningssiillskap hade redan i ktionden delat ut tradgdrdsfron tit allmogen, u t i att f i se resultat af denna uppoffring, emedan produkterna icke a£ folket kunde anvandas, afven om det har och dar hade lyckats med deras odling.
Men jag insfig tillika, att allmogedottrarntb icke skulle
111.
uppoffra sin sommartid, d l de ha sin blsta arbetsfortjanst, for en skola, hvws nytta de ej annu forstodo.
Jag beslot d a f o r att for itta elever begiira etit understad sf 75 mark for sommaren for, en.
hvar, samt till underhill for tr8dgBrdsskolan 400 mark och lika mgcket f or hushBllsskolan, inalles 1,400 mark.
SvHrt kgndns det dock far mig att kunna komma in med denna begaran af statsmedel, dB jag ej ' hade intyg pB kompetens hvarken i tradgkds- eller hushBllslara.
J a g reste diiifor till Eel- singfors for att rldgbra harom.
Samma dag, som jag anlgnde till hufvudstaden, hade senator Johannes Gripenberg tilltriidt sin nya tjiinst sBsom jordbrukschef.
Han var bekant till v k familji hade som student tillbrakt en jul- och sommarferie i mitt barndomshem.
Nu va.r det ingen svBrighet for mig cltt Icomma ' fram med mitt iirende.
Senat.or Gripenberg blef mycket intresserad af foretaget, bad mig begara Uleiborgs lans hush~lningssallskaps rekommenda- tion och sanda in rnin ansokan till senaten.
Efter att hafva erh6llit det statsanslag jag sakte, oppnade jag rnin skola sarnma v L, den forsta mqj 1893, hvarvid 8 elever inskref- vos.
Eleverna hafva enhvar fhtt sitt omrsde i tradggrden att skota blde af kokstradg8rdsprodukterj bar och blommor.
Hushlllsskolan har borjat den forsta.
juni och rackte mellan tre och fyrn mhnader, hvarvid tre A fyra elever varit sysselsatta vid matlagningen en half vecks B t ghngen.
F 6 r u t o m mat1,agoing hafva de ' f a t liira sig bak- ning och konservering af bar och gronsaker.
Tvenne g h g e r i veckan har jag hdllit f8redra.g i tradggrds- och hush&amp;llslara fiir clem.
.Skolan har slutat den 30 september rned en offentlig examen, hvarvid eleverna fgtt redogora for hvad de under sommarens for- lopp inhamtat samt erhdlit betyg Cfver sins framsteg.
Vid samma tillfiille har jag haft en utstallning af tr&amp;dglrdsprodukter.
Skolan hm ofvervakats, af UleHborgs lans hush&amp;llningssallskap, som fr6n sin direktion valt en inspektor for densamma.
Efter tre 5rs forlopp ntvidgades skolan.
Elevernas antal okades ined fyra samt stats- anslaget med 700 mark och kursen forlangdes till sex mlnader, fr&amp;n forsta april till sista septernber.
Forutom de tolf ordinarie elever, som ' haft statsanslag, har jag Arligen haft nBgra extra elever.
F r h skolan ha utgktt ' 75 elever, hvaraf 63 genomgStt hela kursen och tolf auskulterat nAgra mlnader. '
Trefligt har det varit att iakttaga huru eliverna blifiit intres- serade af sitt arbete, sedan de erfarit dess valgorande inverkan pH '. '
I '
sin halsa 6ch d8 de fitt se, huru vaxterna, sorn de odlat, frodats och htvecklat sig bra.
Intresset ar kanske storst, sedan de vid matlagningsskolan f B anratta sina odlade produkter och finna huru dessa, afven genom den enklaste tillredning, blifva smakliga och bekomma dem val.
Min ofvertygelse Br, att triidgilrdsodlingen bland folket icke kan f % s8 allmiin spridning genom de manliga eleverna sorn genom de kvinliga.
De manliga elever, sorn utgb frln hogre tradglrds- skolor, ltervtinda sallan till sina hem, utan siika sig plats vid herreghdar, och tradgfirdsodlingen bland folkets djupaste leder as och forblir pH samma sthdponkt, sorn den varit, om ej allmoge- dottrarna bibringas kunskap i tradgBrdsskotse1.
I de hogre trad- glrdsskolorna utgor kokstriidg8rdsodlingen endast em bisak, de hnE- vudsakligaste dar forekommande odlingar aro af mindre praktisk betydelse for folket.
Om kvinnan, sorn har p8 sin lott att tillreda fodan, har insikt om, att den skall vara omviixlande och att alla niiringsamnen i den- samma m h t e ingh i ratt forhuande till hvarandra for att bespara hemmet den stora ekonomiska forlust, som ett ensidigt bruk af naringsamnen medfor och den skada kroppen harigenom lider, sB inser hon iifven, att en sAdan foda icke utan triidgilrdsprodukter kan iistadkommas.
Om hon d l tillika kiinner till huru dessa pro- dukter odlas, skall ddrig en tradgkd saknas kring hennes bostad.
J a, det gifves mlnga exempel pB i v l r t land, att hon db, iifven p t en kal klippa, har kunnat Bstadkomma en plats, &gt;&gt;diir solen i rosor lers och darifrbn hon skordat mi.nga goda saker for silt bord.
Hon ar afven i de flesta fall battre i tillfalle att, skota en tradg8rd an mannen, sorn ' slrall st8 for hela jordbruket och darigenom icke stHn- digt kari vara i hemmets narhet sbsom k t ' inn ' an.
Hvartill bAtw den kunskap sorn vid hushiiusskolorna bibringas folkets dottrar, db tillbehoren till en forbattrad matlagning icke kunna i hemmen anskaff as?
De vegetabiliska f odoiimnena stti sallen att kopa pb landsbygden.
Men om allmogedottrarna bibringas kunskap b %de i triidgirdsodling och matlagning, skall det icke racka liinge innan tradg5rdsalstren utgora stdende anrattningar for deras bord, och de skola snart inse den stora ekonomiska nyttan haraf.
Det har varit ett noje att se, huru elevernas ordnings- och skonhetssinne utvecklat sig under tradghdsarbetet.
Mot slutet af
I sommaren h %lla de sina blomsterrabatter fine och ansade samt g h - garna putsade och krattade utan att harom mera behof va .piminnas, emedan forsummade plikter harvidlag redan for dem sjalfva stora in- trycket af en behaglig tr&amp;dg&amp;rd.
Eleverna iiro alla, utan undantag, intresserade for det lilla omride p i blomsterafdelningen, som enhvar af dem har att skota.
1nnan de om mornarna gt?
till sitt egent- liga arbete i kokstradgirden, skynda de att genomse sin blom- sterrabett, och hGilken gliidje, om nigon klen planta repat sig eller om nbgon blomknopp slagit ut!
Ja, huru mycken frojd, huru mka- get leende kan ej en vBlskott blo~nsterrabatt eller en ' viilvusen koks- tradgirdsprodukt framkalla hos sin.
odlare!
NAngen betviflar, att kvinnan kan gii i land med s i mycket kroppsarbete, som tradghdsodlingen fordrar, och darfor vilja Scke heller tradgirdsmastarna antaga kvinliga elever i sitt arbete.
Men jag kan af egen erfarenhet f6rskkra, att om; i kvinnor sminingom upp- ofvn vira kroppskrafter, som oftast aro forsvagade blott af for ringa.
eller for ensidigt arbete, skola vi &amp; art fbrnimma till hvilka for- vinande resuitat vi harvidlag kunna koinma.
Ingen fodes miistare.
Litom oss darfor icke afskriickas, om ock detta arbete i borjan skulle forefalla oss omojligt.
.
Det har utgjort ' ett sarskildt intresse for mig att folja lned elevernas h~lsotillstknd, medan de varit i skolan.
SBval for stdlnds- pemoner sorn for allnaogedottrav har tr8dgtirdsarbetet forst forefallit ' tungt, och hade jag ej sjalf haft erfarenhet af arbetet, skulle jag knappast riskerat att lBta dem fortsatta.
Men dag fr %n dag ha deras kroppskrafter okats.
Deras insjunkna brostkorg har utvidgats sA att de mot slutet af sommaren ej mer kunnat begagna sina forra kladningslif.
Deras g h g har blifvit spanstig och rak.
De elever, som haft d %lig halsa, varit nedstiimda till lynnet och somnlosa, ha Aterfitt god aomn och likaledes aptit samt ha blifvit glada och nojda.
Alla nya foretag hafva sina svsrigheter att bekampa, s i har iifven varit fallet med denna skola.
Misstro och liknojdhet k ena sidan och varmt Kfall B andra sidan har kommit mig till del.
I mitt hem har arbetet stadse uppburits - genom de minas varmaste bifall och deltagande.
Likasi af .UleAborgs lam hushiillningss~skap.
Ned gliidje och tacksamhet kan jag omnamna, att Landtbruksstyrel- sen och Kejserliga senaten bevisat fortroende for skohn genom att fr %n inst~ndande kurs forhoja anslaget ined 1,800 mark att utg&amp; i tre k s tid, Denna vLr oppnas i sijdra Finland tre tradgkrds- och, ' ' '
hush~ningsskolor *), hvilka upptagit sitt program efter denna skola, och flere andra st&amp; i berild att gora detsamma.
DB det varit sil stor efterfrHgan pH kvinliga liirarinnor till dessa skolor och till flere andra platser p % tradg&amp;rdsomridet, har jag numera inrattat en skild afdelning for dem, som redan genom- gHtt min skola, men yttermera vilja fiirskaffa sig insikt och er- farenhet i tradghdsyrket.
* * * S&amp; lyder i hufvudsak den enkla och dock s l viiltaliga beriit- telsen om en finsk kvinnas framggngsrika och sjiilfuppoErande lifs- verk.
Ett sporsmiil framstiiller sig dock ovillkorligen for oss sven- skar vid Iasandet af ' historien om den lille tradgtrdsskolan i boga norden.
Hvad som kunnat Avggabringas i vHrt grannland Finland, som i klimatiskt och ekonomiskt afseende ar sb foga gynnsamt stiilldt, skulle det ej kunna Bstadkommas afven hos oss?
Peter den Store af Man fHr ett godt begr.epp om bokens innehHll genom en blick p&amp; de olika afdelningarnas rubriker.
Forsta afdelningen kullas Upp- fostran, den andr a, 1Mamiskan, den tredj e Li fsgiirai) ~~en.
Det fram- g h af dessa ofverskrifter, liksom for ofrigt a£ hela bokens innehbll, att det.
mindre varit forf: s afsikt att skildra Rysslands historia under Peter 1: s tid, an att teckna den beromde tsarens egeu personlighet, eller som forf.
uttrycker det,)) den store tsarens andliga fysionomi2.
Peters och hans lands historia kunna ju till en viss grad ej Atskil- jas, och det stora tsarrikets oden hafva ocksH har fBtt ett ganska stort utrymme, men det rent historiska elementet tyckes dock huf- vudsakligen Simnadt till bakgrund &amp; t det biografiska.
Utom skoles vid Ilaapacesi finnas foljande tradgkdsskotareskolor for kvinliga elever i Finlpnd: 1.
Iforisto invid Abo, med fullstiiindig 2-Lig kurs; forest.
iinke- .majorskan R.
Jack; 2.
Honkala i ngrheten af Tavastehus, G mhaders kurs i kiiksvi-ixt- odling och matlagning; forest.
agronomen I.: Saalosti och h m s fru.
2.
BjGr-neborp hush&amp;llsskolas triidgiirdsafdelning; 7 mkaders kurs om sommaren; forest.
froken M.
S. Soninen.
Det .kaos af glansande egenskaper och fornedrande laster, som utgjorde Peter 1: s personlighet, belyses och forklaras b %de genorn historiska.
fakta, hamtade ur autentiska kalor, och genom citat a£ bref och yttranden af personer, hvilka besokte Ryssland under Peters tid eller kommo i beroring med honom under hans resor i vastra: Europa.
Forf.
anfor afven en mangd traditionella berattelser om tsar Peter, hvilka, ehuru de hore till det brokiga och svafvande material, som kallas dagens)) on dit)), likvgl aro af varde s&amp;som ett karakteristiskt uttryck for samtidens omdome om denne marklige man, som i s&amp; hog grad slog an pb folkfantasien, att slgnerna orn honom annu p&amp; m&amp;nga stallen lefva p % folkets lappar.
Dessa sag- ner bidraga till att gifva lif och f5il.g i t skildringen och de fordunkla ej den historiska bildens klarhet, ty forf.
liimnar ej sina lasare I okunnighet om huru mycket som blifvit kvar af dem, sedan de ge- nomgAtt historiens sikt.
E n del anekdoter hafva af ofversattaren blifvit uteslutna, sAsom af allt for skandalos natur.
Berittelser af ' s&amp;dan * t iiro utan tvifvel till en viss grad oundvikliga vid skildrin- gen af en stdan man som Peter den store, hvilken anda till .slut&amp; af sitt lif hangaf sig i t de vildaste ' och r&amp;aste utsvafningar, men de motbjudande och obscena bilderna aro trots urgallringen sB tal- rika, att det stundom forefaller som om forf.
fume ett visst noje i framstallningen af sbdana taflor.
Den forsta afdelningen, Uppfostran, omfattar naturligtvis Peters barndom och ungdom.
Forf.
visar har hurusom tsar Peters egen- skaper och bojelser voro en produkt af de vtl.ldsamma sjalsskaknin- gar han haft att genomg&amp; under sin barndom och af den allt for obundna frihet man lamnade honom under hans forita ungdom.
Han framhaler iifven i huru hog grad de dsvarande ryska sederna bidrogo till utvecklingen af de fel, som gifvo en snart sagdt grotesk anstryk- ning tit hans person.
Med riktig uppfattning af sitt Zimne har forf.
forlagt berattelsen om hans forsta resor till denna period, ty de in- tryck han d % erholl voro ju af genomgripande betydelse for hans utveckling.
Berattelsen om det intryck den unge vilden, soin ibland ' kunde vara en ratt alskvard vilde, gjorde pB de furstliga personer han besokte, Br gjord med lif och humor och Br mycket under- hillande.
Vida intressantare likviil an skildringen af det nervosa barnet och den halfvilde ynglingen; hvars lif var en standig orgie, a r ' teckningen af den mogne mannen och envUdsharskaren, som med kraft griper regeringstoinmarna.
Enligt v&amp;r %sikt har forf.
p % ett siirdeles lyckligt eatt lost den sv&amp;ra uppgiften att gifva en Bskbdlig bild af tsar Peter, hvilken utan tvifvel &amp; r en .a£ de egendomligaste och mest svhtydda foreteelser varldsliistorien har att uppvisa.
Det ar en viildig gestalt .forf.
har tecknnt, en gestalt som tydligen blifvit danad efter en annan och storre m&amp;ttstock iin andra ' m h n i - skor.
Darom vittna bland annat hans arbetsamhet och hans hapnadsvackande verksamhetsbegar.
Forf .. skildrar hum han e j blott ingrep i nastan hvarje detalj af det stora tsarrikets sty- a
.
relse, utan afven ratt ofta fann tid att verksamt deltaga i arbetet p i skeppsvarfven, att svarfva smisaker af tra och elfenben, att mer an en g h g vid afrattningar tjanstgora sorn bodel, att vara narvarande vid pinliga forhor, ej endast sorn AskHdare utan sorn executor, att slii p % trumma - hvilken konst han utofvade vid fest- liga tillfallen och i hvilken han ofvertriiffade de ordinarie trumsla- garna - att drsga ut tander, forratta operationer, att anfora dansen vid hofvet och till och med undervisa i Terpsichores konst de unga hofherrar; - hvilkas danssteg han fann klumpiga och oskona!
Man nastan svindlar vid lasningen af allt hvad han utrattat och insthm- t I var den for hand- mer utan forbehiill i forf: s omdome, ~ a t Peter landets gladje mest kansliga mhniska jorden sksdat)).
Med samma vilda hejdloshet hangaf sig Peter A t nojet som At arbetet.
Hans forlustelser urartade alltid till de riaste och mest motbjudande orgier, och hans gladje var i allmanhet rusets yrsel.
Nigon gAng kunde han visa en godmodig och harmlos gladtighet, men hans godmodighet ofvergick ej stillan helt plotsligt till .hejdlost raseri.
Hogst egendomlig var hans smak for maskeradupptiig.
Forf.
skildrar nggra dylika tillstiillningar, i hvilka Peter s j a och landets bogsta dignitiirer upptradde p i ett i hog grad anstotligt satt.
Dessa skildringar aro ganska drastiska, men fina farger skulle utan tvifvel ej alls .. passa for dylika taflor.
Afven Peters omgifning och hsns forhA11ande till sina gunst- lingar och sin slakt har forf.
skildrat pii ett mycket underhUlande aatt.
Af de personer, som stodo Peter narmast, ar hans ungdoms- van Lefort, &gt;) en vivor i stor s t i l ~, sorn f8rf.
kallar honom, och hans .gemiil Katarina kraftigast individualiserade.
Katarina a.r skildrad med en viss godmodig humor.
De ofriga iiro tamligen farglosa, ej - en gAng Mensjikov formar i nigon hogre grad fiingsla liisarens in- tresse.
Peters olycklige son Alesej har ej fiitt sin plats i denna del af.
arbetet.
Forf.
skildrar hans oden i bokens sista kapitel, sorn bar ofverskriften oppositione en^.
Det tir ett forfarligt kapitel, fullt .a£ he~nska taflor, frAn hvilka man med fasa vander sig bort.
Den tredje delen star ej sorn de biida andrs rnemoaren nar- mare an historien, utan aro af rent historiskt innehgll.
Forf.
skil- drar har Peter sisom regent och reformator och soker att klargora hans inflytande pH Rysslands utveckling.
Hans striifvan tycks vara .att gora sin framstallning sii opartisk som mojligt, att ggi en medel- vag emellan dem sorn piist$ natt Peter afhHllit Ryssland frdn dess naturligaste och lyckligaste utveckling genom att kasta det in i en frammande och fordiirfvad civilisations armam, och dem sorn i Peter se ett universalsnille.
N k o n.
ny insats i.
sin hjaltes historia kan man kanske ej sags, att forf.
gjort.
Men om ocksi detta arbete ej Zir af ntgon atorre historisk betydelse, 5.r det likvd a£ stort intresse och v d fortjant af den vidstrackta spridning det erhHllit i sitt hemland G.
H. Ryssland.
* * $
Trots den genom ofverflodande tillglng uppkomna mattheten pB bocker om fiirder i, frammande land med deras oftast skematiska hanforelse och deras missproportionerliga siitt att redogora for den sesandes upplefvelser och trots en eventuell personlig .misstro till .arten i sin .helhet kan man njuta af professor Edgrens lilla bok om Nexiko, antingen detta.beror pB att den handlar om ett land, sorn .man i ailmiinhet inte vet ' mer om an det man fick k r a under sin skoltid och hvars historia och geografi i ens mime aro represente- rade enbart af namnen D !lontezuma, Cortez oeh Popocatepetl, eller det kommer sig af forf: s saregna satt att beratta om sina tvenne sommarfarder dit.
Begge delarna troligtvis.
Haa has vetat att Slanda historia, etnologi, arkeologi, arkitektur, naturbilder och n~tidslif sii laqom, att intet blir Bsidosatt och intet lBngt och trBkigt.
Sina egna smB afventyr och h$indelser fortaljer han nog ocksl en he1 del om, men opretentiost och tydligen mindre emedan han anser sig bora lamna redogorelse for sitt eget upptradande iin emedan han vill ka- cikterisera, de lnanniskor och forhBllanden han har rlkat i beroriug med.
Och de aro kuriosn .och intressanta nog for att man med noje skall lyssna till den vakne och 1Sirde ' resenarens lifliga skildringnr af en hop sintidrag, hastigt ftinqade under Cans vandringar pB stads- gator och landsvagar, under hans bktfiirder ocli ridter.
Han f l r nog darvid ibland tillfiille att ' korrigera en del sagolika forestallningar, som man i brist pB kunskap och BskBdriing har bildat sig, t. ex. angBende indianer, hvilka man garna tanker sig tatuerade, med ett skynke om lifvet, fjgdrar i hBret, en tomahawk i ena handen och .en skalp i den andra, ungefiir som de forekomma i barnbijcker och p % cirkus.
Har t r a a r man dem i helt civiliserade situationer, som dagsverkare, bonder, guider, sjBare och presidenter, kladda och frid-: mmma.
Ledsalnt nog lider denna instruktiva och sympatiska bok af e t t ganska svBrt0 fel.
Dar finns ett kapitel om tjurfiiktningar.
Kanske forf.
inte ansBg sig kunna hoppa ofver en .institution, hvilken spelar en s % framskjuten roll i Mexikos sociala lif sorn sondagsefter- middagsforstroelse; men ett konstaterande omnamnande kunde i sB fall varit nog.
Eftersom hvarenda liis ' lcunnig mbniska kan utantill liela den dar vanl; jeliga sjalviftnings- och slaktningsproceduren med termer och allt, tack vare alla de snalla spaniefararna, som ha gifi vit oss sB bredt detaljerade upplysningar i amnet, C3B borde den litterara sjalfbevarelsedri ' ften hindra hvarje bBttre forfattare att repe- tera den, afven om han gor det ined s&amp; starka uttryck af ogillande 4om Hjalmar Edgren .. Forf .. her naturligtvis fort en kamera med sig pB sina stroftlg .och knkppt af en mangd byggnader, stadsvyer, landskapsbitar och follctyper, hvilka han strott omkring i boken och hvillca med en slang a£ imatorfotografiers vanliga fel, en slnula suddighet samt otur i friiga, om proportionerna, forena deras foretraden af lifstrohet och '
.
tillfdlig gruppering.
~ f v e n llimnar s~ han iitskilliga fotografier i ord, lyckade portrlitt och genrebilder.
NBgon enstaka g %ng marker man pQ spriket, att han lange haft ett annat hemland an Sverige.
Om inte mojligen dessa smQ oegentligheter bora anses for tryckfel, ty stidana forekomma hkr som i hvarje rattskaffens svenskt tryckalster, fastiin i allmanhet af mera lifvande an storande art, sisoni i friga om den d5ir vagen sid. 54, hvilken sages ha varit mppmuntrad)) af kvaderstenar.
a.
J.
Ned undantsg af den af herrar F. Berg och d. Hedin i an- ledning af Kongl.
Maj: ts proposition om vissa Bndringar i postver- kets afloningsstat framlagda motion rorande de kvinliga postbitrade- nas loneforhUanden, forekommer pB irets motionslista ingen frlga af storre betydelse for den svenska Ininnan och hemes riittsliga och ekonomiska stdining.
For den nyssnamnda frQlgan har redan en redogorelse s t l t t att 1asa i denna tidskrift, och vi iifvergfa clarfor till att i storsta korthet omnarnna de ofriga framlamnade motionerna.
I forsta kammaren forekommer blott en enda motion af herr Chstaf Axel Berg angiiende skrifvelse till konungen om revision of gallande stadganaen ont skilnad i Irolofning och.
akte) z~Iiap.
I andra kammaren hafva inlamnats foljande motioner: af herr I.
G. Hazdn om skrifvelse till Kongl.
Maj: t med be- giiran om utredning och forslag i frlga om statsu~zderstiid let visscr aIdre belziifuande folkskoll2irareunko,-,.
af herrar S. ill. Okso~z i Siir~ziis och C.
G. Grundell om iim.hing 2 ' villkoren for dt9zjutande af bidrag till undervisni~g i slojd bt i skol- b1der.n?
: nra ?zde Pickor; - nf herrax E. Hantmadu9td och H. Aizderssow i Bestra, Vijbbeliif om skrifvelse till Kongl.
Maj: t angAende statsbidrag till ajYijnande i visst fall af vikariev f ~ r ~ l d r a r o e d liirarinaor via sm&amp;skolor och miwdre folskolor; af hBrr I. Mknssow m. fl.
om skrifrelse till Kugl.
3Iaj: t an- inom JIalmfilzus glende inrtittande nf ett folkskolel~~rari,znese~yoi12ariu~~~ ellel- ICristianstads Zht; a£ herr F .. W. Pegelow om riitt far kvidiga postexpeditiirer till pension;
af herr C. Lindhagen om skrifvelse till.
Kongl.
.
Maj: t angHende om Mktenskupsskilnad .., Sedan dessa motioner blifvit behandlade i utskotten och .kam- rarna skola vi gterkomma till desamma.
A.
S. hy lagstiffiing.
\ Arbetet for reformerande af ungdoms- litteraturen i Tyskland.
Det hvarje %r iterkommande klagomaet ofver massproduce- randet af ungdomslitteratur och dennas vardelosa beskaffenhet for- .anledde &amp; r 1593 den tyska lararvarlden att organisera sig ' under namnet, Die vereinigten Priifnngsausschusse fiir Jugendschriftens och i sitt organ)) Die Jugendschriften-Wartes foretaga en kritisk utgallring af det redan forhandenvarande materialet och de nyut- kommande alstren pH ungdomslitteraturens omrtide.
NBstan samtidigt med och oberoende af dessa strafvanden men utggende fr&amp;n samma kynpunkter forenade sig flere damer till .en komitk, som tog till uppgift att underkasta den speciellt for den uppvaxande kvinliga ungdoinen afsedda lektyren, hvilken i Tyskland gfir under det foga smickrande namnet w Backfischlitteratnr,,, en noggrann profning.
Initiativet utgick £r&amp;n fro Klopp i Hamburg, hvilken som mHngHrig recement for litteraturbilagan till rDer Ham- burgische Correspondent, ha6e rikliga tillfallen att fii en ofverblick ofver ungdomsskrifterna.
De ofiiga grundarna af foretaget voro: fru Alice Bousset; Berlin-Friedenau, och froken Helene Hohnk, d&amp; i Liibeck.
Begge utofvade sedan flere Ar tillbaka litterar verksam- het och hade riktat sitt ogonmarke pB Bvinnokonets uppfostran.
- N2i.gra satser ur det v h e n 1593 uppsatta programmet gifva klarast uttryck %t de ledande grundtankarna:)) Ti aro genohtrangda af med-, vetandet, att vBr nuvarande litteratur for den kvinliga ungdomen med f&amp; undantag icke motsvarar det andamgl, eom ett sH viktigt bildningsmedel borde ha.
Dti tidsandan tenderar till att gestalta kvinnans lif och karakter mera mHlmedvetna, mera aktiva, mera kraftfulla, sS mSste ocksft, lektyren vara sS beskaffad, att den icke ensidigt utbildar de unga flickornas hjiirta och s Gemut D utan lika myoket deras forstand och karakter.
Vi efterstrafva darfor, att for - framtiden samma kraftiga andliga naring m % bjudas ungdomen a£,
bddn konen och den .s&amp;kallade backfischlitteraturen skaflas ur viirl- den.
Genom spridande af detta program, genom uppsatser och upprop i pressen och genom foredrag af fru Klapp ocE froken Hohnk i atskilliga af norra, mellersta och sodra Tysklnnds stader viirfvades snart ett a n t d medlemmar och samtidigt riktndes fiirliig- garnas uppmarksamhet pB saken, sB att ett konstituerande samman- trBde kunde aga rum v %ren 1894 och ett siirskildt organ, lose Blatter,, grundas.
%Lose Blatterr, skulle jiimte artiklar i amnet huf- vudsakligen meddela bokanmalningar, till hvilket iindamfil det i flere stader bildades sektioner, till stbrsta delen bestiiende a£ lzrarinnor, hvilka ha .att leda den samvetsgranna profningen och bedommandet af de inkomna bockerna och ins8nda recensioner till styrelsen.
Till julen samlas ur alla u n d e ~ Brets lopp publicerade anmdningar ett urval af de b8sta bockerna, och denna lista i forening med resul- taten af de foregdende lirgbgarna bildar en liten katalog ofver bocker af olika slag, hvilken delas ut i siirtryck och sprides sd vidt som lnojligt utofver medlemskretsen lit nlla hill.
At foraldrar och larare erbjudes darmed en pfilitlig ledning vid valet af passande giifvor At den, kvinliga ungdomen mellan 14 och 20 %r.
Hosten 1895 gjorde foreningen Borjan med att utgifva egna bocker.
Under kollelrtivtiteln ~Bibliothek des Vereins zur Reform der Jugendlitteratur D utkom forst sVor Tagesanbruch~, en berattelse for unga flickor af Sophie Stein; ett &amp; r senare andra bandet, ~Lebens- und Charakterbilder deutscher Frauen, af Alice Bonsset, bdda pA K. Appelius ' forlag i Berlin.
k ' oreningen &amp; r utbredd ofver hela Tyskland och kommer otvif- velaktigt.
att vinna allt mera anseende och inflgtande, niir dess sate, som afsikten &amp;, i v %r forlagges till Tysklands centrum, till Frankfurt am Main.
Nedlemskap vinnes genom erlaggande af en grsafgift af 2 mark (inclusive prenulnerationsafgiften for %Lose Blatter~).
Anm,iihingar och sandningar adresseras fore 1 maj till vice ordforanden, fru Alice Bousset, Sponholzstrasse 14, 111, Frie- denau bei Berlin.
Helene HoRnk.
.
.
Foreningsmeddelanden.
Kvinnans stallning inom postverket.
Nhgra sgrzpu~zl: ter: ofi~a~lz- st&amp;llda oid f r b p n s behandling inom F ' r~ecZr~ikm-B~~erne~.-F ' dr~bt~nclets stgrelsq.
Med anledning af det i Rongl.
St~tsverkspropositionen innehBllna f orslage t till sankning af de kvinliga postexpeditijrernas loner har Fredrika- Bremer-Forbundets styrelse lhtit trycka en skrift med ofvanstiende titel till utdelning bland riksdagens ledamoter.
B.
F r h Finsk Kvinnofiirening, her till Fredrika-Bremer-Fbrbundet inkommit en skrifvelse af foljande lydelse: F / .ed1.ika-B1.en ' 1e1 * - 1701.bt~ndet i Stoclcltolm.
Finsk Kvinnoforening anhuler att genom oss f&amp; ~ t t r y c k a sitt del- tagande i den forlust, som drabbat Eder genom Fru Ellen Ankarsverds bortghg.
Foreningen minnes med tacksamhet hennes arbete pB forbatt- rande af kvinnans stallning, hvilket, likt hvarje arbete i det godas tjenst: var af betydelse ej blott for fosterlnndet, men &amp; h e n for m&amp;nskliglieten.
Helsingfors den 24 Januari 1899.
Alezandva Gripenbery.
Elin.
Sjostrorn.
Fr&amp;n skilda hiill.
.
Doktor Astrid Cleve fortsatter denna terrnin sina forelasningar i huslig ekonomi B Stockholms hogskola.
Kvinlign telegrafister hade i underdhig skrifvelse anhlllit, att K.
M: t rnDtte till riksdagen aflBta prop.osition om forhojning af de ordi- narie kvinliga telegrafisternas afloning till ett belopp af 1,200 kr.
jiimte, tvEL Uderstillagg.
vidare hade Btskilliga kvinliga extra ordinarie tele-.
grafister gjort framst&amp;llning om att K.
N: t mltte hos riksdagen foreslg shdan iindring i telegrafverkets nu giillande utgiftsstat, att antalet ordinarie k v i n l i g ~ telegrafister mBtte i afseviird grad okas, forslagsvis med 185 nya tjgnster.
Vid foredragning a.1 detta Brende har K. B1: t funnit de gjorda framstalningarna sh i ena som andra afseendet iclie till n&amp;gon Btgard foranleda.
* Till danskn riksdagen ha inlainnats tvenne motioner angBende kommunal rostrBtt och valbarhet for kvinnor pH sarnma villkor som for miin.
Med anledniq af dessa har ett antal danska kvinnoforeningar in- liimnat en skrifvelse till regeringen och riksdagen, hvari de uttala sin anslutning till de ifrggavarande motionerna.
%
Vid Berlins universitet disputerade den 18 febr.
for forsta glngen e n kvinlig student for filosofisk doktorsgrad.
Respondentens namn var Elsa Neumann och afhandlingen rorde sig om ett fysikaliskt Lmne.
En af de tre opponenterna var en kvinna, d: r phil.
Hildegard Ziegler.
Fore promotionen, som enligt tyskt bruk foljde omedelbart pB disputationen, hoU Elosofiska fakultetens dekan, professor Schwartz, ett tal till publiken, e t t karakteristiskt tyskt tall i hvilket han framholl kvinnans sanna upp- gift som maka och moder och beprisade den tolerans, genom hvilken den ifrkgavarande unga damen satts i tillfalle att uppnh den liiigsta graden inom Berlins filosofiska takultet.
g I ~ N e u e r Frauenvereim i Liibeck holl fru Xarie Bjorkman den 19 januari ett foredrag med titeln ~ B i l d e r aus der schwedischen Prauen- bewegungo.
Hufvudpunkterna i detta refereras af ~Lubeckische Anzeigeno, adiir det heter: ~Talarinnan framboll, att kvinnans stiillning i Sverige i iildsta tider varit likadan som i det stambeslaktade Tyskland, men sedan gestaltade sig annorlunda, hvilket h ena sidan berodde pi % lokala forhiil- landen, k andra sidan p % den omstandigheten, att kvinnornas antal i Sverige betydligt ofverviiger.
mannens.
DiirpL ofvergick foredraganden till kvinno- rorelsen i detta sekel och dess banbryterska, Fredrika Bremer, skildrade hennes lif och betydelse och redogjorde for det efter henne uppkallade Fredrika-Bremer-Forbundet, hvars mhgsidiga valsignelserika verksamhet for kvinnornas hojande i intellektuellt, moraliskt och ekonomiskt hiin- seende inghende belystes.
Till slut phvisade talarinnan, hurusom forbun- det afven bland mannen forviirfvat m b g a betydande vgnner och med- arbetare, och ' frarnholl att kvinnororelsens anhangare afven i Tyskland icke upptreda som mannens motsthdare utan gernensamt med honom vilja arbeta pB losningen af.
livinnofr&amp;gan, hviken i grunden icke blott Lr en kvinnornas utan en mansklighetens frlgao.
- Kvinliga posttjiinsterniin i Elmghmd.
, Daily Telegraphs med- delar: att kvinnor i allt storre utstrackning anvlindas i postverkets tjanst .. Lagsta lonegraden iir 50 p. st. (900 kr.
), men de kunna komnia upp till 130 och i lycliligaste fall till 190 p. st. (resp. 2,340 och 3.420 kr.).
D I fordrjngarna for intrade i engelska postverket aro betydligt lligre an de h&amp; i landet giillande, kunna sllunda de angifna lonerna anses vara ganska formhnliga. '
8 Dekorerade sjukskiiterskos.
PA den sedvanliga listan ofver de b fiir for- af engelska drottningen utdelade ~ K e m Tear % Honoursa har i i s t a ghngen forekommit kvinliga namn.
Xio sjukskiiterskor, som arbetet bland de pestsjuka i Indien, h a .niimligen erhhllit rangen af oHonorary Serving Sisters of the Order of the Hospital of St. John of Jerusalem in England.,
FREJA-MAGASINET 28 Cj; etgatan 1 S ~ i s och - Knaokebrod A i n %brh (/ a oZfika sorter, oiifuertraffliga i vitzsmak.
HEDERSPRIS och GULDMEDALJ Dresden 3 994.
B~ * nn~~scllmeig 1895.
GULDMEDALJ Stock1101 111 1S97.
I ~ i s c u i t s o e h C a k e s Nyhet!
Nyhet!
saf f elputsaren bor vara en v&amp;lilkom- men nyhet f. Jrvnrjo hus~noder afvensom for restanranter o. lloteller e t c.
~ stiill- r bar for olika grofva gafflar.
Pris kr .. 2: 26 pr st. Siiljes 1 hvarje viil- sorterad jern- o. bo- sattningsaffiir samt i parti hos B.
A. Hjorth 81, C: o, Klara Norra Kyrkog.
5.
...:: .... # ...
Stockholm.
A.
T.: It.-T: Ront.
185.
440n.
d Fredrika-Bremer-Forbundets byra, Stockholm, 64 Drottninggatan, 6nnas anmiilda kvinliga arbetssokande d s o m: lektionsgifvare i olika iimnen, svenska och utliindskib 1Krarinnor for hem och skolor, kontors- och skrif- bitriiden, bonner, husfores tAndarinnor, sllllskap och bitriiden i hem, fore- lgserskor, gymnaster, sjukskoterskor m.
8.
D n y q y ?itliomt2e?
* 1899 med 20 hiffen, ~rf !ji,rcmle ~tiiust 2 8 f rye kark.
Prisd .for 7lel &amp;; yd ?zg: For nec77e11z.m~ of F ?.cd~.ilin-B~.eil~e~ -- Fiiht n (7d.
.
.
Hi: j,:, 50.
For ic7; e 1ned7entnr (~~ clf Freclrihc- Z~I * CJ~I~~I.-I.~ ' ~I.~IIIII (?P~ D (3,ou.
Fo3-trzi ?2 dsnt edlent IIZ (~ 1.
2n-e1ztntze1.~1~ (" Grc~ (lr.il; cr-L ' i-cnltl.-Fiirhl~a- dets by * &amp;, 54 Drott1zi9zgt~cttn~z., 21emo127ipl e77m 1rtedt7st p o s t ~ ~ ~ w i s ~ i n g.
Ic7ie fo161a2d~ner17e1i2~1~a.r 7i?
?il~ ?m ~ ' C ' I ~ ~ Z ~ I W ~ I t7eLs ' C I rA7 n7k postajz- stalter i riliet, deZs pli furbzmdsbyrd~z, (le7.9 iifce~t 7io.r 71 IT bofialzdlare.
L osnummer kunna erha " / !as ti Fredrika-Bremer-Fci ' rbunde fs byra fi / / eft pis a f 30 ore for enkelhaffe.
- Annonser f " 6 ~ D A G N Y upptagas a t fr8 Jzega Imgebnvg B e v g n t d h.
31 0sfertna / rnsgatan 31.
-- - Adresser: Fredrika-Bremer- Fiirbunde t: Dro t tninggatan 54.
Rikstelefon 27 68.
Fiirbundets byri iilrptm 1 i -- 1.
A y l ~ n t.
~ l 48.
16 .. F '.
V. 0.
Centralbyri: Stora Nygcrtan 36 Rikstelefon 154ti - Xlilu.
t ~ i d c z 27 1.5 ar under vintern iippeu alla helgfria dagar.
rltorn liirclagar.
kl. 10-4.
For hj6lpsuhrcnde k1.
, 10-11.
Fhningen Handarbetets Vdnner: Brunkebergstorg 18. oppet 10-4.
-.
-- -.
.
- Stockholm.
dftonbladets tryclreri, lti~:).
