# ID: svediakorp-per1808
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 24,579
# sentences: 1,472
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


2 i: S T A ÅRG.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
TJTGIFVARE: J O H A N DESSA DA- GAR kan vårt folk fira två- hundrafemtio- årsminnet af tåget öfver Balt och freden i Roskilde, väl den händelseri- kaste månad i Sveriges histo- ria.
Slag i slag följa de stora händelserna hvarandra.
Den 30 januari går Karl X Gustaf öfver lilla Balt, mellan den 6 och 12 februari sker öfvergången öfver Stora Balt och den 26 i samma månad ingås den till sina följder märkligaste af alla freder i vår historia, freden i Roskilde.
Låtom oss följa den lilla svenska hären under detta världsberömda tåg.
Natten till den 23 januari rekognoscerades Lilla Balt upprepade gånger, hvarvid man fann, att om kölden fortfore ännu några dagar, en öfvergång skulle kunna företagas.
Men redan den 25 hade vädret slagit om, och Bältet gick helt öppet.
Några dagar därefter skedde emellertid ett nytt omslag i väderleken, så att en postering, som blifvit utsatt att timme efter timme iakttaga och undersöka isförhållandena, nu kunde rapportera, att isen bar ända öfver till Fyen.
Karl Gustaf Wrangel föreslog konungen, att öfvergången skulle äga rum öfver ön Brandsö.
Så snart Karl Gustaf själf hunnit anlända till platsen, steg han ofördröjligen till häst och red med Wrangel och en mindre styrka kavalleri öfver isen till Brandsö, hvarifrån 600 ryttare sändes för att undersöka isen mellan ofvan- nämnda ö och Fyen.
Snart meddelades emeller- tid, att isen utanför Iversnäs udde i följd af strömdraget var tämligen svag, samt att fien- den stod uppställd vid Iversnäs i full slag- ordning.
Danskarna hade förstärkt sin ställ- ning genom befästningsarbeten och låtit med hjälp af uppbådade bönder hugga upp vakar i isen framför ställningen.
Då Karl Gustaf fann ett angrepp på denna ställning allt för äfventyrlig, afsände han Erik Dahlberg för att under natten rekognoscera Middelfartssundet.
Dahlberg tog med sig en löjtnant och fyra ryttare, red öfver isen till Fyen, slog en fientlig strandvakt och tog tre fångar samt var i dagningen åter tillbaka, efter att under den iskalla natten -- hafva ridande tillryggalagt tio mil.
Emellertid hade under samma natt kölden allt mer tilltagit, hvarför Karl Gustaf för tids vinnande nu ansåg sig kunna våga ett anfall mot trakten af Iversnäs.
Då det hade inrapporterats, att en ända till två alnar bred råk förefanns på ett ställe, lät konungen en del af infanteriet medföra bjälkar och bräder för att användas vid passerandet af densamma.
Hela kavalleriet fick order att 53 — NORDLING.
marschera ut till Brandsö,, och när solen gick upp påföljande dag, den 30 januari, stod hela svenska armén färdig att företaga ett i alla tiders krigshistoria allenastående företag.
Karl Gustaf lät, innan framryckningen fort- sattes, ordna sin här i full slagordning.
Den räknade 9,000 ryttare och 3,000 m.
n iotlolk.
På andra stranden kunde man iakttaga, huru den danska hären likaledes stod uppställd, fär- dig till strid.
Sedan Karl Gustaf ännu en gång låtit pröfva isens hållbarhet, gaf han order till framryckning.
Främst utgick från Brandsö ett avantgarde, därefter följde rytteriets huf- vudstyrka, delad i två kolonner, af hvilka den vänstra fördes af konungen själf.
Ryttarna fingo order att sitta af och ledde i gles for- mering sina hästar öfver den del af isen, som var svagast, nämligen öfver själfva hafsströrn- men.
Den första stora frågan gällde, om isen skulle bära truppmassorna.
Man hade visserligen på sina ställen sökt förstärka densamma genom utläggandet af halm, som sedermera öfverösts med vatten, men den var dock så svag, att den gick i vågor under de framtågande trup- perna.
Wrangels kolonn råkade först i strid och hade till en början framgång, men plötsligt brast isen under två skvadroner.
Då svenskarna sågo sina kamrater försvinna i djupet, stannade de för ett ögonblick, och ställningen blef för en stund brydsam nog, men i rätta ögonblicket
! %^§) TÅGET ÖFVER LILLA BALT DEN 30 JAN.
1658. ankom konungen med sin kolonn och gick till anfall.
Inom kort var den danska hären i grund slagen.
Segern hade vunnits uteslutande af det svenska rytteriet.
Infanteriet och artille- riet befunno sig ännu på en half mils afstånd från den plats, där striden ägde rum.
En stor mängd fångar föllo i svenskarnes händer, och endast ett par hundra man lycka- des rädda sig öfver på isen till Själland.
Hela Fyen låg nu öppet för svenskarna ..
Men med dess intagande var dock föga vunnet, om man icke äfven lyc- kades öfvergå Stora Balt och på Själland kunde komma dan- skarna in på lifvet.
Redan den 30 på kvällen afsände ko- nungen Dahlberg för att undersöka, om isen bar, först öfver till Langeland och sedan därifrån öfver Stora Balt till Lå- land.
Dahlberg fick med sig 80 ryttare.
Med hälften utförde han den farligaste de- len af sitt uppdrag.
Han tog tillfånga några danska bönder, med hvilka han sedan red i " sluten tropp i fullt traf tillbaka och mätte allestädes, isyn- nerhet - hvarest ström- men var starkast, isens tjocklek. "
Den 4 februari kl. 9 på aftonen inträdde Dahlberg i konungens kvarter i Dalhems kloster vid Odense, När ni härnäst köper skodon be- gär d l att få se Golthblifon EFTER SAMTIDA KOPPARSTICK AF ERIK DAHLBERG.
skulle fördunkla allt, hvad han själf tidigare hade utfört.
Klockan två på natten anlände konungen och Dahlberg till Viborg.
Så snart Karl Gustaf anländt till staden, lät han väcka Wrangel och Korfitz Ulfeld för att med dem rådgöra om öfvermarschen till Själland.
Dahl- berg fick närvara vid öfverläggningen, och han har i sin dagbok nedskrifvit, hvad som till- drog sig denna minnesvärda natt.
Han blef själf illa ansatt af de båda i sin sömn upp- väckta stormännen.
Dahlberg skrifver: H ä r " h a d e jag en svår och mycket farlig natt, ja så svår som jag någonsin tillför- ene utstått hade. "
Påföljande morgon afrådde riksamiralen på nytt från företa- get och vände sig vredgad till Dahlberg med orden: " I sko- len få skam.
I brin- gen konungen om spi- ra och krona. "
" Men jag svarade ", säger Dahlberg, " med friskt mod och godtsamvete, att hvad jag hade lofvat ville jag med Guds hjälp hålla. "
Det var sålunda en- dast genom att sätta sitt hufvud som in- sats och genom att trotsa sin mäktigaste förman, som han lyc- kades förmå konun- gen att taga det djärfva steget.
Be- BerZouenjnde- slutet om öfvergån- gen af Stora Balt var sålunda fattadt.
och kunde där för sin konung och krigsherre anmäla, att isen mellan Langeland och Låland var fullt säker.
Det var då, som Karl Gustaf utropade de historiska orden: " Nu, bror Fredrik, skola vi talas vid på god svenska! "
Han satte sig ge- nast i sin släde och for till Viborg, för att tillsammans med Wrangel öfverlägga om denna nya marsch öfver hafvet, detta nya djärfva krigsföretag, som i farlighet och storslagenhet vem fcr~&lt;zr ?uicr£oU£n aas l) &amp; n ?Nörc) e.ti JnfrämäSaijKettfefaf} sferKthrt i / livordesi. '
f&gt;ifi ' Jvi$tia ?å&lt;LrMn.auf ' aiQrc mtrijcfulrrt iträ weifer mcfiinncVär, an.
itvuiijcttftjroh-k Y^YkuremJcficneuÅalfojcrn^mflijjin^lz, Adft^ t: f [e ' f£ih: u) bbi / ruu£eZrem.vätrI$en, SAMTIDA ALLEGORISK FRAMSTÄLLNING AF FREDEN I ROSKILDE FEBR.
1658.
Profva dem och öfvertyga Eder att de göra skäl för namnet " Damernas favorit ".
— 54 — VICTORIA-kängor säljas i finare skoaffärer öfverallt — i alla modärna färger och skinnsorter, till populära priser och tillverkas af Ludvig Traugott, Stockholm.
gi %««Whi« S T - j p — ^ ' vV *: cpcditio Glondl Potentii ": Regis Svecorum CAROU GUSTAV !.
1 " § § " ^ ^ 3£ * a-iiii fluim JjalttCUm glact£ constnetum Iran stew cutn EjccrciUt oniruqiu peilta) apparalii, cjjwgffancia.
tnjaaianbtam ct ctzterar intuitu petidravk.
dt£ 1 jeiruaruAntu ' B-HX- • \ * k fvnjvTi DaAJitryi Juf C«J * &gt; ' • ' » « / i w!
.
K i, u / _ rl / lW ui / - " i^ ti * " 1 • - &lt;y-: ' „«w B„enJ, £xcåi •Pre / " ' 0 ' " " 71 V- z^Zi.-~-: " iZ.
-, - ' • ' ". -- ^ \ r --: / i^: " ' i.vo.
i: •;; -: " ' ' ^ ~.r„ » fes; Jfe V 1: ' * i ' irMSU Laurtgiros metaj, ri&amp;runa mogna,&lt;iJcci ' " * ^ f Nbarin Ar&amp;o cgnfirgrijjUn * wnJe, i SufjtL: Ljtaam SUtk ntut hanu. '
JltxJutVniim CAROLLI CU5TAVUS vmdittje Hefttf prdhnitnJ tnjutre Oorifit UJUCJ.
' ijiw&amp;k *.
AdmtHurd pLutti * &lt; ' %£QQn Ntptuma regt TÅGET ÖFVER STORA BALT DEN 6 FEBRUARI 1658.
M e d a n f e b r u a r i m ö r k r e t följande d a g ä n n u h v i l a d e öfver de frusna B a l t e r n a b r ö t K a r l Gustaf u p p från sitt k v a r t e r i N y b o r g och t o g öfver isen v ä g e n till L a n g e l a n d.
Till m o r g o n e n d ä r p å fingo t r u p p e r n a o r d e r a t t v a r a s a m l a d e vid den l å l ä n d s k a f ä r j e g å r d e n.
M e d t j u g u f y r a s k v a d r o n e r r y t t e r i a n t r ä d d e nu K a r l G u s t a f h ä r - ifrån m a r s c h e n.
D e t l ä n g s t a och farligaste v ä g s t y c k e t — fem fjärdings- v ä g öfver isen — l å g framför h o n o m och h a n s r y t t e r i.
M e n d e t m o d och det dödsförakt, som hans män ådaga- l a d e, då de i den ä n n u r å d a n d e vin- t e r n a t t e n s m ö r k e r r e d o n e d på i s e n, d ä r h ä s t a r n a " öfver h a s l e d e n sjönko n e d i den af t r a m p e t u p p l ö s t a isskor- p a n ", u n d e r d e t a t t " m i n n e t af de g e n o m isen p l ö t s l i g t f ö r s v u n n a s k v a - d r o n e r n a vid I v e r n ä s stod k l a r t för h v a r m a n, " h a r för alla t i d e r gjort t å g e t öfver B a l t till en af v ä r l d s h i s - toriens mest sagolika bragder, jäm- förlig e n d a s t med H a n n i b a l s och Na- p o l e o n s t å g öfver A l p e r n a s isfält.
V i d G r i m s t e d g å r d s k e d d e land- stigningen på Låland.
De befästade s t ä d e r n a N a k s o v och N y k j ö p i n g gåfvo s i g, och d e n 11 februari s a t t e K a r l Gustaf foten p å S j ä l l a n d s j o r d.
Det stora företaget var bringadt till ä n d a.
M e d Erik Dahlbergs hjälp h a d e k o n u n g e n utfört d e t t a evigt m i n n e s v ä r d a t å g öfver d e t frusna hafvet, h v a r a f följde d e n n a m ä r k l i g a rad u n d e r h a n d l i n g a r, s o m s l u t l i g e n u t m y n n a d e i freden i Roskilde, hvari- g e n o m S v e r i g e fick sin n a t u r l i g a af- r u n d n i n g i sina hafsomflutna g r ä n s e r.
OSVALD SERGELS DIOMEDES.
KUYLENSTIERNA.
Vkissreniqueftuptt Cimhrica vuitta Thetj / sry Suadliu taniar vewcm mtraSilur ata / t \ Nitjacilt tnvemit traafihti trie / u / cm.
\ s ^!
Celeariiat JtAvuj alu JKOTt Jbrnitur ilh, Tutu Hypirbvrto Lu^ta.
dtfaa J) UC£.
Efbc DZO carutn ptiu pest har umbyel tltum Naturel läu / trat fiiernfamjjianttj cptu ' J.JSntBntotlm — r ^^Ä EFTER SAMTIDA KOPPARSTICK AF ERIK DAHLBERG.
Sveriges hufvudstad saknar ännu ett minnesmärke öfver den hugstore konun- gen, men planer på att i hufvudstaden resa honom en staty ha dock länge funnits och dessa hafva i u tagit en allt fastare form.
Den år 1906 bildade Karl X Gustafs- föreningen har för ändamålet tillsatt ett förvaltningsutskott med öfverståthållaren R. Dickson som ordförande och universitetskan siaren grefve F. C:son Wachtmeister som vice ordförande.
Upprop till insamling är utfärdadt och man har all anled- ning antaga, att pietetskänslan för det stora konungaminnet inom en ej aflägsea framtid skall ha låtit statyn bli verklighet.
Ett annat ganska anslående förslag till minnesmärke öfver Karl X Gustaf har upp- gjorts af författaren till ofvanstående artikel.
Förslagsställaren tänker sig detsamma i form af en triumfbåge, upprest någonstä- des på Djurgårdens närmast staden belägna del.
Triumfbågen prydes med en relief i brons, framställande det historiska ögon- blicket, då Karl X Gustafs springare slår sina broddade hofvar i Balternas is.
Fram- för honom står, till fots, med ispiken i ena handen och pekande med den andra ut mot de snötäckta vidderna, vägvisaren vid det vågsamma tåget, Erik Dahlberg.
Triumfbågen tankes vidare prydd af tvänne bronsstoder, i mer än naturlig storlek, en på hvardera sidan om själfva portalen.
Den ena utgöres af en reproduktion af eft af Sergels yppersta verk, hans Diomedes, denna stod som för lord Talbots räkning utfördes i Rom och fördes till England, där den, trots ifriga efterspaningar ännu för några år sedan icke kunnat igenfinnas, men af hvilken vi äga ett gipsexemplar Konstakademien och en proportionsmodeu i bränd lera i Nationalmuseum.
Den andra bronsstoden är en segergu- dinna, en svensk Nike Samotrake.
Hennes lemmar ha samma styrka och skönhet, hen- nes steg samma rytm, hennes vingar stå höjda till flykt, liksom den grekiska förebil- dens, men hon bär en asynjas drag, en nordisk kvinnas hufvud.
En sådan bild anser förslagsställaren vore ett lämpligt mål för en täfling mellan våra dagars yppersta svenska bildkonst- närer.
NIKE SAMOTRAKE, IMIIIIIIIIIIIIMUIIIMI [••••iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiininniiiinii MBIIIMIII B11II s \ Sveriges på en gång elegan- \ taste och mest användbara Iduns Modellkatalog ° r Ä " l T:!
modeiournal \ ' Ö • för hemmen.
• € * • ¥ ra J - r i k h a | t i e a säsonghäften ärligen.
Koloreradt omslag.
Prenumerationspris 2.20 för helt år - 60 öre pr häfte.
— 55 — ^ ö * = * * * ' N J.&gt;u » ^j a.r n u I 0 f e n u m e r e f.
d.ll p r e n u m e r e r a,; tt
Tjänarinnorna ha naturligtvis sin speciella synpunkt på frågan, en synpunkt, som i denna tidning antagligen minst framkommit, när äm- net debatterats.
Det var för att få en upp- fattning af deras ståndpunkt jag uppsökte Tjä- narinneföreningens här i Stockholm ordförande, fröken Elisabeth Andersson.
Jag kom en för- middag in i Tjänarinneföreningens lokal, härden för den bland matmödrarna i allmänhet så fruk- tade och hatade fackliga sammanslutningen bland stockholmsjungfrurna, och presenterade mig för rörelsens ledarinna, ordföranden själf, en kvinna IS VINNAN SOM arbetar har naturligtvis funnits i alla tider, förmodligen ännu längre än kvinnan som upp i de trettio, hvars utseende först och när- * \ icke arbetar, eftersom denna senare är ett resultat af den gradvisa ut fällningen af en öfverkläss ur det frän början ograderade folkelementet Då man i alla fall först under de senaste decennierna mast talade om anspråkslöshet och mildhet, till börjat tala om och skrifva öfver " den arbetande kvinnan ", så är ju detta därför, att man inskränkt dess man hörde henne tala och kom i kontakt detta uttryck till att omfatta endast den utom hemmet och ä ven pä andra områden än hemmets verkande med en energisk, viljeseg och själfständig ande.
kvinnan, den löntagande och den själfständigt arbetande kvinnan i korthet ty dt.
Och hon är ju i stort se dt Hufvudstupa in i tjänarinnefrågan.
Först en ny företeelse inom samhället.
Det är kanske därför, det är så mycket gny om henne Dock sä nv fastslogo vi med den för personer, som själfva ar hon icke att hon icke hunnit bli en väsentlig faktor i det offentliga arbetslifvet och lämna arbetsinsatser syssla med allt annat än hushållsgöromål, be- som måste räknas med.
Det är icke artikelförfattarens mening att söka mäta upp desamma i siffror det ma vara sagdt så godt först som sist.
Statistik är en förträfflig sak, och det vore önskvärdt att vi hade tecknande beredvilligheten och emfasen, att kvin- en mycket fullständigare sådan öfver den arbetande kvinnoarmén och dess uppdelning samt de villkor nans rätta plats är i hemmet, och att sådana under hvilka den arbetar.
Siffror tala förträffligt, skrika ibLnd, och härar en del, som skulle skrikas om Men här aro lyckligtvis kompetenta personer och institutioner, som tagit upp detta arbete som är mödo- sysslor som en tjänarinna har att, uträtta borde vara mycket lämpligare, hälsosammare och be- samt och tidskräfvande, och det finns intet skäl att fuska i deras fack.
Medan vi vänta på resultatet ma det dock tillåtas mig att med några mer eller mindre godtyckligt valda typer af olika truppslag i den hagligare än de, hvilka bjudas på fabriker och stora armén lämna ett obetydligt bidrag till kännedomen om kvinnan som arbetar i affärer.
Därtill kommer att hennes samtliga löneförmåner måste beräknas till 60 — 75 kr.
© i månaden.
Och likväl konstaterade fröken An- Dessa båda ytterlighetstyper sammanknytas dersson en allmän och stigande motvilja för af en oändlig kedja af varianter, men vi måste yrket.
Hon förklarade att det att ta tjänst i Tjänarinnan.
lämna dem åsido för att kasta en flyktig blick familj för det stora flertalet blott är en nöd- OR NÅGON TID sedan diskuterades den på tjänarinnefrågans historia och läge och våga fallsåtgärd, och att de flesta så fort lägenhet s. k. tjänarinnefrågan på ett möte i Stock- en annan in i dess framtid.
yppar sig ta plats på hotell, sjukhus och andra holm, och med denna artikel i tankarna var jag Att tjäna i andras hem, under andra kvin- inrättningar, som dag för dag ta mera folk, där.
Bredvid mig hade jag en representant nor, var väl kvinnans äldsta och närmast till eller söka sig öfver till andra yrken.
De kanske för den omdiskuterade kasten, en medelålders hands liggande förvärfsgren, en naturlig öfver- vid bytet få mindre betaldt och mera arbete, kvinna med händer röda, grofva och valkiga af gång från sysslandet i det egna hemmet.
Det men de fritider de ha, behöfva de icke be om.
ett hårdt arbete, och ryggen en smula böjd af kanske icke förr var så mycket lustigare än Det tycks vara därpå det hänger.
Jungfrun vill mödor.
Ansiktet hade djupa fåror, en massa nu att tjäna, men det fanns just inga andra gå på ett nöje, frun vill också, jungfrun är rynkor af kroniskt missnöje kring en mun, van utvägar till själfförvärf.
Så kom den nya tiden.
bortbjuden, då frun vill ha främmande, genast att bita kring sig med ord.
Ögonen sprutade För den unga kvinnans af folket arbetskraft kännes tvånget, och fabriksflickans, syflickans, gnistor af harm, blefvo riktigt hemska ibland, gräfdes nya fåror, som ledde bort en icke ringa bodfrökens mera fria lif börjar hägra för in- då något sades, som icke föll i smaken, hela del af densamma, och resultatet visade sig i billningen.
fysionomin, nej hela varelsen skälfde af lidelse- minskad tillgång på godt tjänarinnematerial.
fullt intresse för hvarje ord, som yttrades till Det gamla patriarkaliska förhållandet mellan En annan sak, som tjänarinnorna ange som tjänarinnornas försvar eller klander, för hvarje husbondefolk och tjänare fick sin första stöt.
skäl för att de söka sig från yrket, är att förslag som framlades till bättre ordning i för- Om man får tro gamla förordningar ända matmödrarna själfva som regel icke skulle för- hållandet mellan husbondefolk och tjänare.
Hon sen kung Göstas tid och längre, utfärdade för stå sin sak.
Én annan arbetsgifvare måste ju föreföll som en inkarnation af förtrytelsen, som att reglera förhållandet mellan husbönder och själf praktisera långt och länge i ett yrke, - om hennes förmodligen långa erfarenhet som tjänare och stäfja öfvergrepp från endera par- innan han kan anförtros en chefsplats, och lika- tjänarinna blott gifvit henne materiel till ett dant borde det vara med matmödrarna, de skulle ten, har det århundraden igenom funnits en stort bål af fanatiskt hat mot — ja just mot Hemar- tjänarinnefråga.
I så fall är den åtminstone då lättare kunna sätta sig i respekt.
att tjäna, att lyda, att foga sig, att vara un- nu bragt till sin spets.
Förhållandena ha blif- betet borde också bedrifvas mera metodiskt derklass med öfverklassens vanor och privi- vit värre och värre, och nu äro de olidliga.
för att bli mindre tungt, tröttande och otill- legier ständigt för ögonen.
Säkerligen är hon Lönerna ha på tio år fördubblats.
Genom- fredsställande.
i mycket en typ för dem af våra tjänarinnor, Men om matmödrarna behöfva utbildning — snittslönen är nu i Stockholm för en ensam- som lyckats snappa upp några fraser ur hatets jungfru 20 kr.
i mån., för en husjungfru 15 — 18, jag citerar alltjämt samma sagesman — be- nya evangelium, och som mera på känslo- än för en kokerska 25 kunskapsväg tillägnat sig de idéer, som be- till 30.
Det är icke själa deras manliga anhöriga, deras bekanta detta, som är olid- och beundrare.
ligt, men det att till- Jag kommer ihåg en annan typ af tjäna- ståndet icke förbätt- rats det ringaste där- rinna, ett slags underlig anomali, öfver hvilken jag aldrig upphör att förvånas.
Hon är också igenom.
Ty om det medelålders och har en tämligen kräfvande finns något, som kan plats i en familj på landet.
Hon tjänar onek- jämföras med husmö- ligen med fröjd och icke med suckan, som det drarnas missnöje med sina tjänarinnor, så heter, och ber man henne gå en mil, så springer hon två.
Hennes dagsverke börjar enligt hen- är det i så fall en- dast tjänarinnornas nes eget val ett par timmar innan någon annan människa tänkt på att stiga upp, och kan hon, med fruarna.
Det är strid å bane mellan sedan hushållet för öfrigt lagt sig, få lista sig till att använda natten till att skura ett golf, arbetsgifvare och ar- är hennes glädje obeskriflig.
Jag fann henne betare.
Striden rör en gång djupt insomnad öfver skurbaljan midt sig icke om så stora i mörkaste natten.
Att bära tunga bördor, att samlade ekonomiska vandra långa vägar, att neka sig allting, att värden som andra ar- ha händerna fulla af arbete för andra, att låta betstvister, men med- sig befallas och tacka till efteråt, det är hennes för i stället en dag- lust, och det har aldrig fallit henne in att lig friktion, som nö- hennes lott kunde vara någon annan.
Hon är ter på bägge parter- den rätta slaftypen — ' en anomali, lyckligtvis.
nas humör.
F STYRELSESAMMANTRÄDE PA TJÄNARINNEFÖRENINGENS LOKAL I STOCKHOLM.
Skönhet är mak:t.
För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
Parfy mer i = = l^ou ise, Stockholm.
höfva tjänarinnorna det icke mindre.
Fackutbild- ning i yrket, mera bildning i allmänhet, mera pli på sig, är hvad våra tjänarinnor behöfva och det är hvad som kommer att höja kårens ställ- ning.
Det är insikten om detta, som väckt tan- ken inom tjänarinnornas egna led på inrät- tande af en fackskola.
Efter de upplysningar som jag fått om motvil- jan för yrket, Var det naturligt att jag frågade, om det var stor tillgång på arbete, och svaret blef att det är godt om arbete och ondt om folk, i hvarje fall dugligt folk.
På höstarna är det vanligen mera tillgång på arbetskraft, därför att alla, som haft plats på båtar, som- marhotell och dylikt, komma in till staden, lik- som strömmen från landsorten då sväller ut; vårarna är det alltid svårare att få folk. "
Och den lilla elittrupp af äldre goda-tjänarinnor som finns, den motsvarar icke på långt när efterfrågan på sådana.
Ej heller blir den för- stärkt af nya krafter, det yngre materialet är genomgående sämre än det äldre.
— Nej, sade Tjänarinneföreningens ordförande, och hennes ord fingo genom den öfverty- gelse, hvarmed de framsades, karaktären af ett ultimatum — antingen få husmödrarna nöja sig med inga eller dåliga tjänarinnor eller ordna med begränsad arbetstid och gifva fritider samt ge efter med krafvet att ha tjänarinnorna boende i hemmen.
En något annan uppfattning om tillgången på arbetskraft hade m a n a en af Hemmens plats- förmedlingsbyråer.
Till en början sade man mig där, att för goda platser nästan alltid folk finnes att få, äfven om man uppställer fordran på muntlig rekommendation och icke tar emot månadsbetyg.
Mest ondt är det om medelålders kokerskor och barnflickor.
Som ett önskemål ansåg man det emellertid — eftersom man medgaf den nuvarande ord- ningens många brister — att de bildade unga kvinnornas arbetskraft leddes in på detta om- råde.
Att använda s. k. bättre flickor som hjälp i hemmen är ju ett gammalt bruk.
Men det har ansetts oundgängligt att den bildade hushållshjälpen skulle vara, som det så vackert heter, medlem af familjen, och detta har gjort ställningen obehaglig för bägge parterna.
På den vägen kommer idéen aldrig att bli popu- lär.
Skall däremot den bildade unga flickan i någon så stor utsträckning, att det inverkar ' på frågans läge i dess helhet, kunna finna arbete som tjänarinna — en benämning som den nuvarande tjänarinnekåren icke längre vill bära — måste hon ta steget fullt ut.
Ännu är det ju blott ett fåtal, mest flickor från små- borgarhem, som äro nog tilltagsna att ta verk- liga tjänarinneplatser, men antalet växer, och man hoppas att allt mer kunna upparbeta mark- naden.
Någon orättfärdig konkurrens kan icke vara tal om, då flickorna från städernas arbetar- hem så godt som aldrig bli tjänarinnor och små- bonde- och torparhemmens döttrar äfven de hysa motvilja för yrket och öfverge det för fabrikerna och butikerna, liksom de först öfver- gåfvo de enklare jordbrukssysslorna för att ta tjänst i stadshemmen.
ELIN WÄGNER.
Ett hcrdabrcf om Frågo- afdelningen.
D Å F R Å G O A F D E L N I N G E N i dag gör ett hopp från de smala spalterna på tidnin- gens omslag direkt in i hufvudnumret, är det icke just för att påminna om sin existens.
Den alltjämt stora tillförseln af frågor, mer | LUZERN I l ll= IF | BERNHARD RISBERG: Mitt sinne är som eken ... MITT SINNE är som eken ...
Den är så seg, den står så trygg och bjuder alla väder sin oböjdt breda rygg.
Men ock, när vårsol strålar skön, den står där stel och sent blir grön, och rufvar stum trots västans smek, när hvarje träd vid fåglars lek ömt hviskar: hos mig bygg!
Ditt sinne är som fågeln ...
Den är så lätt, den far så yr och fladdrar genom världen omkring på äfventyr.
Vid första sol, vid första blad den ren är här och sjunger glad och njuter vårens sälla dar.
Men vill man plumpt den hålla den plötsligt fjärran flyr.
kvar, Mitt sinne är som eken och du har fågelns sinne fått — och dock vi båda dragas hän till hvarandra blott.
Ditt lätta mod, din muntra sång ljuft lösa upp min tröghets tvång; i mina armars lugna bo din flyktighet ljuft finner ro.
Kom: ödet vägt vår lottT än dubbelt mot hvad som kan införas, visar att Iduns läsare nog ha reda på denna afdel- nings tillvaro.
Men den som redigerar den- samma har icke kunnat undgå att märka, att det råder en djup okunnighet om dess egent- liga syfte och om de principer, efter hvilka den skötes.
Och med okunnigheten följa, här som alltid, fördomar.
När t. ex., som ofta hän- der, den frågande beledsagar sin fråga med ett enträget: " var så god och inför denna fråga genast ", och sedan gläder oss med mer eller mindre beska påringningar eller bref, därför att vi icke kunnat tillmötesgå h e m e s begäran, då @ Förnäm vistelseort G:D H O T E L under sommaren.
NATIONA beror detta på att personen i fråga icke lyckats komma underfund med, att frågor införas endast i det första numret i hvarje månad, medan de två sista äro reserverade åt svaren.
Vill man ha " svar med omgående ", bör man alltså icke vända sig till Iduns frågoafdelning.
Vanligen äro såväl de frågande som de sva- rande anonyma; att skrifva till oss och be oss uppge adresser på eller befordra brefväxling med den eller den signaturen, har därför sina bestämda olägenheter.
Helst om den spörjande själf icke uppger sin adress!
Sådant händer också, det är en komplimang åt vår divinato- riska förmåga, som vi nog inte uppskatta så som vi borde.
Meningen med frågoafdelningen är naturligt- vis att den skall vara ett slags själfhjälpsbyrå för Iduns läs ?.re.
Och det upplysningsmaterial, som den under årens lopp har samlat och gett offentlighet åt, har säkerligen varit betydligt.
Endast en månads svar kunna stundom inne- hålla ganska mycket att taga vara p å: goda adresser, vinkar och råd, uppgifter om skolor och kurser och det ena med det andra.
Jag brukar tänka mig detta utbyte af frågor och svar som ett slags andningsrörelse med växel- vis kväfvehaltig luft — det är okunnigheten, som frågar, och syrehaltig — det är erfaren- heten och klokskapen, som svara.
Men ibland går det trögt med den här andningen!
Af- delningen skulle kunna bli mycket innehålls- rikare, framförallt mycket roligare, om läse- kretsen ville intressera sig för den och fråga litet intelligentare.
Om man skulle låta frå- gornas art gälla som en exponent för hvad den kvinnliga publiken egentligen vill veta — —!
Men det gör man ju inte.
Det finnes en på frågoafdelningen känd signatur: Ebon.
Om vi en gång skulle fråga henne, hur många gånger hon upplyst om hvad som fordras för att bli skolkökslärarinna?
Eller hur ofta hon upprepat historien om trädgårdskurser för bil- dade kvinnor eller gifvit besked om, hvar dessa damer kunna få lära hönsskötsel.
Och dock förhålla sig de publicerade frågorna af detta slag till dem, som evigt obesvarade kommit i papperskorgen, som ett till tio.
Man får stun- dom visioner af den, frenetiska hönskultur, som borde bedrifvas i vårt land Sverige, om alla dessa frågare realiserat sina planer.
Hvad vi opponera oss emot är naturligtvis alldeles icke det vackra och berättigade intresset för fjäderfä och skolkök, vi klaga öfver den slöhet hos de frågande, som icke tar vara på de upplysningar som ges.
Och så tycka vi ju också, att det kan finnas äfven andra saker att fråga o m.
.
.
Här är en engelsk tidning, som har en afdelning uteslutande för litterära spörsmål, en annan som har en dito för konvenansfrågor eller hjärteangelägenheter o. s. v. Det är inte me- ningen att modellera vår efter dylik form, me- ningen är ju tvärtom att göra den så mång- sidig som möjligt, men det är ju ett bevis på hvilka ämnen, som kunna komma före.
Vi tro, optimister som vi trots allt äro, att om frågorna blefve litet gladare och intressan- tare, skulle svaren bli så också.
All heder åt våra oegennyttiga frågobesvarare, men så roliga kunna de ju inte alltid vara.
Och hvem kan också skrifva pikant om sättet att laga emal- jerade kärl, som gått sönder i botten!
Om vi alla någon gång emellan intresserade oss för frågoafdelningen, skulle den bli underhållande och lärorik, inte blott för frun med den trasiga grötgrytan och flickan, som får veta hvart hon skall vända sig med sin ansökan till gymnastiska centralinstitutet, utan för alla Iduns tusenden af läsare och läsarinnor.
F R Å G OREDAKTÖREN.
Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
§ Rum från 4 k r.
• 111. prospekt gratis.
= Telegramadress: " National *.
:
Första pristagarinnan en ung stockholm- ska ur den finare borgarklassen.
Ändra pristagarinnan husfru i ett N ÄR IDUN föregående års sommar utlyste sin skön- hetstäflan i akt och mening att slå ett stort slag för den svenska kvinnoskönheten, blef idén mottagen med förtjusning af hela det unga kvinnliga Sverige.
Det gällde ju i själfva verket en internationell täflan, till hvilken uppslaget kommit från den stora republiken i väster, och den möjligheten vore ej ute- sluten, att den ståtliga svenska ungmön med det sol- blonda hårsvallet kring ett rosigt anlete och det nordi- ska vårskimret i sina blåa ögon, skulle bli den, som sista instansen planterade segerfanan på Idaberget.
t Tillströmningen af fotografier af det evigt kvinnligas representanter blef också betydlig.
Med årsskif- tet utgick täf- ingstiden, och en januarikväll för ett par vec- kor sedan sam- manträdde de utsedda pris- domarne jämte redaktionen för att verkställa granskningen af det inkomna materialet.
Vi trodde oss vara tämligen pröfvade i dy- lika gärningar, ty oss ha under Iduns bägge decennier varit förbe- hållna åtskilliga mödosam- ma mönstringar af skilda täflingsobjekt, men inför detta i förstone oöfverskådliga myller af kvinnoansikten, som likt en förhärjande vårflod flöt ut öfver bord, stolar och golf, de- lade vi den första halftimmen hrr prisdomares djupa respektkänsla.
Blickarna ur alla dessa tusen sinom tusen ögon, glädtiga, sorg- bundna, spefulla, lockande, afspi- sande, blyga, djärfva, bevekande, grymma eller milda träffade oss som en artillerisalfva.
Vi kände, att det pålagts oss ett stort ansvar.
.
.
.
Timmarne skredo, kvällen blef natt och natten blef morgon, och alltjämt gingo korten ur hand i hand.
Men nu hade de skönas minoritet utgallrats ur de min- dre skönas talrika grupp, och slutgranskningens historiska ögon- blick var inne.
Debatten mellan hrr prisdomare blef het, hetare än någonsin ?under Gom Q Wrcoje^prL Copyright in the United States of America.
— 58 —
• pris£a (/ ari / zrwr / m i kholm- Andra ryktbart svenskt diktarhem.
Tredj tagarinnan en ung norrländska.
Alla äkta svenska skönhetstyper!
sin skön- itort slag mottagen erige.
nationell len stora e ej ute- l det sol- det nordi- sn, som rget.
kvinnligas natten, och först i soluppgångens minut framträdde ge- nom den slutliga omröstningen de tre pristagarinnorna, hvilkas porträtt vi här meddela.
Första priset, en brosch af guld med emaljmålning, briljanter och äkta pärla, värde 1,200 kr., tillföll så- lunda fröken Jane Lundström, dotter till den numera aflidne ene innehafvaren af den välbekanta kolfirman Joh.
Lundström &amp; C:o härstädes.
Fröken L., som f. n. vis- tas i Dresden för fullbordandet af sina studier, är hvad åldern beträffar i sin ungdoms knoppande vår och kan med fog räknas till de äkta nordiska kvinnotyperna: blå- grå ögon, askblondt rikt hår, skär hy och en ståtlig figur.
Andra priset, ett armband af guld med safir och briljanter, värde 200 kr., tillföll fru Oreta Sjöberg, Naddö.
Hon bekläder plat- sen som hus- fru i det Hei- denstamska skaldehemmet vidVettern,och hennes skön- hetstyp kan jämväl rubrice- ras som äkta svensk.
Ögonen äro nordiskt blå, håret blondt och mjukt och hyn frisk och skär, hvartill kommer en smärt, välbildad figur af medellängd.
Det tredje skönhetspriset slutligen, ett armband af guld med rubiner och rosenstenar, värde 200 kr., tillföll en ung norrländska, fröken Tora Gus- tafson, bosatt i Sundsvall och för- lofvad med en jurist.
Hon har stora, vackra grå ögon, cendré- färgadt hår, som utslaget räcker ned öfver midjan, samt en vac- ker, fyllig figur.
Det nordiska draget är alltså gemensamt för dem alla.
Och därmed ha vi för vår läsekrets framlagt det i bokstaf- lig mening vackra resultatet af den svenska skönhetstäflingen.
Hvad den internationella täflin- gens domare sedan än må fälla för utslag — Sverige kan i alla händelser anse sig värdigt repre- senteradt!
Stockholm i jan.
1908.
Red.
af Idun.
^ ^ ömsat kläder, satt vifvor och sippor och dof- tande björk i hatten för att rätt hälsa sin älskling med ett varmt välkommen.
Ungefär så falla ordförandens ord, de gå från hjärta till hjärta, och stormande brusar: " Hör oss, Svea, moder åt oss alla " ut öfver Fyris vallar, och när de sista tonerna förklingat i Gunnar Wennerbergs största hymn, är det nog ingen i den stora hvita flocken, som ej gifvit ett tyst och heligt löfte att ägna sitt lif åt henne, som födt och fostrat oss alla.
Efter Geijers " Stilla skuggor " har redan mörkret börjat falla på, och nu begynner man den stora nedmarschen till Odinslund.
Det böljande hvita hafvet är ett ögonblick en enda oreda, men oförmärkt sluter sig led till led, och likt ett stort, egendomligt snöskred vältar ungdomsskaran nedför Slottsbacken, fortfarande med fanor och sångare i spetsen.
från Tyris strand i gfad oordning upptecknade af 7 / Ianasse.
(Forts. fr. föreg.
n:r.)
D ET UPPSTÅR en ohygglig kakofoni, men ingen ger sig, båda sjunga sina sånger till slut, och när man passerar Nybron, komma tre, fyra nationer på en gång och vilja alla fram, alla under sin speciella sång, ty alla sjunga denna kväll, alla utom stockholmarne, som icke ha en enda förste tenor, utan nöja sig med att unisont gnola " Sjung om studentens ".
Stora torget är snart öfver- fylldt af hvita mössor, det är ett smittande sorl som på en börssal ute på kontinenten, klockan slår nio, sångarstandaret höjes, ögon- blickligt följdt af de tretton natio- nernas hvita sidenfanor och stu- dentkårens " lilla blåa ", Hedenblad tar ton och mellan Lodenska hu- set, Schukanis biljard, rådhuset och apoteket Lejonets hus ekar fulltonigare än någonsin förut un- der den flydda terminen: " Sångar- fanan åter höjes ".
Det är spe- ciellt jubel i sången i kväll, och första tenorstämman klingar ovan- ligt mangrant representerad.
ren, ett skallande fyrfaldigt hurra flyger ut öfver nejden, sångarne sjunga " Våren är kom- men ", och först i andra hand ägnas i dag både sång och ett par korta, men hjärtliga ord åt gamla, kära Sverige, som nu åter gläder sig åt sin kärkomna gäst, och redan i våra nejder Framför obelisken göres halt, de blåa stån- daren öfverlämnas i respektive vaktmästares vård, men nationsfanorna skola ännu göra tjänst och planteras ett stycke från hvarandra.
— Den fars, som nu efter all denna öfver- väldigande poesi utspelades, är hvarje år lika rolig, vare sig man stod som en alltid lika tacksam åskådare, eller senare som student själf fick deltaga i " komersen ".
Hvarje nation ska ju hem och fortsätta vår- firandet på sin nationssal, och nu gäller det att plocka rätt på hvarandra i den allmänna villervallan.
Redan vid samlingen på Stora torget har man kommit från hvar- andra, och sångarne måste ju gå stämvis, totalt oberoende af na- tionalitet.
Med för hvarje minut stigande styrka höres nu ett in- tensivt rop ': Sörm-län-ding-a-a-ar!
följdt af ett ursinnigt öst-göt-a-a-ar!
västmanländing-a-ar!
och ett svagt men taktfast: gout-länd-ing-a-a-ar!
kalmariter!
Det väsen, som upp- står är omöjligt att beskrifva i all sin öronbedöfvande löjlighet.
Ro- pen kalla allt fler och fler under fanorna, skränet växer i styrka, men afbrytes plötsligt af " Dåne liksom åskan, bröder ".
Det är småländingarne, som redan äro samlade och gladeligen tåga i väg förbi Arken, Biskopsgården och Gustavianum, hem till sitt, så följa göteborgarne exemplet, och Det långa tåget tycks aldrig fem minuter senare ha alla för- vilja ta ett slut: det ser ut, som " SKARAN RINGLAR SIG UPP FÖR SLOTTSBACKEN OCH STANNAR VID svunnit, hvarje nation sökande sig om hvarenda student krupit ur sitt kortaste vägen hem till sig, och FOTEN A F NORRA TORNET. "
vinteride, och när ståndaren svänga snart breder vårnatten, den första om hörnet mellan granitstolparne i majnatten, sitt trolska dunkel öfver Odinslund Slottsbacken, äro ännu de sista i tåget utan- med alla sina stora, härliga minnen.
— Den för " Svanfeldts ".
Skymningen faller på, stjär- som en gång firat valborgsmässoafton i vår- norna bli allt klarare på den vårljusgröna väder i Uppsala, glömmer det aldrig; det är himlapällen, och stilla, högtidligt — lik en ett godt och upplyftande minne för lifvet!
— jättelik orm ringlar sig skaran uppför den branta Slottsbacken och stannar vid foten af norra tornet, Kristinas klockor hafva — i kväll en smula försenade — just nyss tystnat sin silfversång.
Därute på slätterna, både åt Gamla Uppsala till, utåt Vaksala och nedåt Danmarks kyrka flamma ett femtiotal väldiga valborgsmässo- eldar och som en stor hymn, en innerlig bön stiga tonerna af: " O, hur härligt majsol ler " upp mot den klara rymden, önskningar från ungdomens hjärtan, framförda ur ett trehundra- tal jublande stämmor, att hon, våren, ändtligen måtte komma, hon den efterlängtade, tjuserskan med alla sina ljusa och vackra löften.
Vår pristäfling i lef- nadskonst med sex pris om sammanlaget 300 kronor visar sig ha- vunnit liflig anklang hos publiken.
Dock torde en än större tillslutning kunna vin- nas, hvarför vi erinra om att tö / lingen står öppen till den 15 februari.
Fullständiga regler för deltagandet finnas i Iduns första nummer för i år.
I dag är hon hedersgästen.
Studentkårens ordförande talar med genomträngande, god stämma om våren i hjärtat och våren i natu- i r:: j Barngarderoben är en svensk upplaga af den enda i utlandet existerande tidningen i denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta barnkläders- affärer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen är också tongll vande på sitt område samt utgifves på flere språk och i kolossala upplagor. "
ODINSLUND.
Barngarderoben jgj 5oi ~= " - =- Pris för helt år 3 kr - &gt; halft är 1: 6 0 kr.
Ä » A Lösnummer O 3 r 0 t öro.
I n e n n m m a v — 60 — y^,. —.
k * Vj (* = * * V-f * * = * Barngarderoben utkommer med ett rikhaltigt illu- streradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mön- sterbilaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör sålunda blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst som den därjämte lämnar henne en god hjälp med barnens sysselsättande, och gifver mer än tillräcklig " " " " ^ ^ s ä t t n i n g för prenumerationspriset.
Mannen, kvinnan och verket.
1 \ ET STORA ANTAL insändare, som mer eller mindre hetsigt och hänfördt taga parti för och D ' emot Petrus Eremitas uppsats i Idun nr 3 " Reformatorns hem " och den dan drifna satsen, att kvinnan och äktenskapet, tagna pä allvar, äro ett hinder för mannen, så snart han har en " uppgift utanför hvardagen och tidsandan ", visar att författarens ord varit en pust, som blåst eld pä glöden, ett utfall, som kommit den eviga striden mellan man och kvinna att flamma upp på en ny kant af slag- fältet.
För att begränsa såväl eldsvådan som skärmytslingen belja vi våra läsare erinra sig, att frågan denna gäng endast gäller ett undantags] all: mannen med den stora kallelsen, reformatorn.
Erinringen torde icke vara öfverfödig, då erfarenheten visat, att likrande meningsutbyten ofelbart tendera att flyta ut till ett vulgärt gnabb med ömsesidiga tillvitelser, sam lika litet hedra männen som kvinnorna och göra ingen glad.
iSt Hvarför jag förblifvit ogift.
U ÄRO menlöshetens tider förbi.
Nu skola vi börja N att tala på allvar med hvarandra man och kvinna.
Vi skola se hvarandra öga i öga.
Jag är kvinna, och jag är ogift.
Jag skall tala om för Petrus Eremita hvarför.
Jag uppfostrades af en mor, som lärde mig, att äktenskapet ej var något efter- sträfvansvärdt.
Hon hade väl sina skäl för den åsikten.
Så växte jag upp och kom till den tid, då sinnlig- heten vaknar.
Det talas så mycket om faran af den tiden för gossar; om flickor talas det intet.
Månne därför att faran inte finns för dem.
Jag tror det inte.
" Men flickor ha tidigt lärt något, som inte gossar lära: att blygas för sin sinnlighet.
Men att blygas för natu- ren lämnas lika litet ostrafiadt som att missbruka dess kraft Det sätter ett märke på själen.
Jag fick^det märket.
Från den tiden såg jag äktenskapet som något lågt.
Sedan lefde jag några år nästan isolerad, syssel- satt med intellektuellt arbete Efter den tiden blef jag sjuk och trodde, att jag skulle dö.
Jag låg länge sjuk.
Under den tiden var min sinnlighet död.
Men jag erfor i stället en annan känsla starkare än någon jag förut förnummit.
Det var en hejdlös längtan att bli till ett med en annan människosjäl.
Då förstod jag, att själarnas förening till gemensamt höjande och för- ädlande var det stora, det hufvudsakliga i äktenskapet.
När jag kom upp från sjukbädden, lärde jag känna en man, som stod öfver genomsnittsmåttet.
Han sökte mitt sällskap, och ibland såg jag i hans ögon, att han hade mig kär.
Då väcktes också i glädje min känsla för honom.
Det var endast en sak, som bedröfvade mig.
Jag kände, att jag i så mycket ej var honom vuxen.
Men jag tänkte på samma gång i jubel, att han skulle höja mig till sig.
Jag längtade efter fjälluft, och jag visste, att han var den ende, som kunde lyfta mig ditupp — på örnvingar.
Vi hade träffats en tid dagligen.
Så skulle han resa.
Sista gången vi möttes ensamma, talade han ej •mycket.
Han kysste mig till afsked.
Sedan har jag aldrig återsett honom.
Petrus Eremita har gifvit mig förklaringen.
Det var fiskörnen, som flydde undan, rädd att bli dragen i djupet af gäddan.
Men hade han rätt?
Låg skulden hos mig?
Några år senare träffade jag en man, som väckte mitt intresse, emedan han var olik andra.
Han sade inga artigheter och han undvek mitt sällskap.
Jag bör- jade studera honom, och jag kom till den slutsatsen, att jag kunde känna sympati för honom.
Småningom började han utmärka mig, och jag lät honom förstå, att hans sällskap var mig angenämt.
Vi hade gemen- samma intressen och stodo på samma intellektuella nivå.
Jag kunde ej se upp till honom som till den andre, men jag tänkte med glädje, att vi kunde sträfva uppåt tillsammans.
Han talade till mig om kärlek, och jag lyssnade, men trån den dagen började mellan oss en tyst strid.
I ord sade han: du står högre än jag, lyft mig till dig.
I gärning sade han: kom ned till mig; här nere äro ju inga kraf, här har man det bra och lugnt.
Jag hade lärt att älska honom, och genom det vekaste, det öm- tåligaste i min kärlek drog han mig nedåt.
Då jag kände det, slet jag mig lös.
Den gången var rollen ombytt.
Jag var örnen, och jag var rädd att kväfvas.
Efter den stunden drömde jag ej längre om kärlek.
Då mötte jag en dag i ett främmande land en kvinna.
Hon hade en mans starka själ och en moders varma hjärta.
Hon hade snille och godhet.
Hennes namn kommer tvifvelsutan en dag att stråla i den ve- tenskapliga forskningens annaler.
Hon mötte mig som vän, Där jag inte kunde nå upp till heime, böjde hon sig ned och hjälpte mig.
Jag kunde gått i döden för henne, och jag hade ansett det som en lycka att få ge hela mitt lif för att rödja hennes väg mot höjderna fri från hindrande törnen.
Omständigheterna skilde oss åt.
Då kände jag för första gången i mitt lif en " djup, verklig hjärtesorg.
Men det hör inte hit, menar Petrus Eremita.
Jo, det hör hit, och jag förnimmer, hur många kvinnor ge mig rä ' t, men jag ser dem också betrakta mig djupt förebrående, liksom om jag förrådde en hemlighet.
Jag vill dock våga att tala äfven med fara att bli misstydd, att bli anklagad och dömd.
z Uppgif lifvidd (under armarne », midjevidd och kjol- längd, erhåller Ni till Eder figur i f u l l t t i l l f ö r l i t l i g a, m o d e r n a o. e l e g a n t a | Pappersmönster.
Det finns kvinnor, som haft förutsättningen att älska helt och varmt med själ och sinnen, att älska trofast, uppoffrande i lust och nöd, men de ha för- gäfves väntat den man, som kunnat räcka dem en ren hand till gemensam kamp, till gemensam lycka och till gemensamt arbete.
Då ha de offrat s n sinnlighet och förmält sin själ med en systersjäl.
Blott åt en kvinna ha de vågat g j det skäraste, ömtåligaste i sitt väsen utan fara att få det neddraget och trarapadt i smutsen.
Den föreningen har inte kunnat skänka dem lifvets fullhet, men den har frälst deras själar från det för- lamande i ensamheten, och så ha de gått framåt två och två i arbete för den lyckligare mänsklighet, som skall lefva en dag, då man och kvinna inte längre i hvarandra se fienden att undfly eller villebrådet att jaga, utan då de upptäckt det bästa i hvarandra och räckt hvarandra handen i förståelse för att lefva för ett gemensamt stort mål.
Emedan den dagen ej ännu randats, Petrus Eremita, förblir jag som ni ogift.
ALVA.
" Kvinnan har förledt mig ".
NÄR REFORMATORN pä domens stund skall redovisa för sina pund och huru dem han förräntat; men står där tomhändt och intet har, sä skall han nog hitta pä det svar, som ända frän fader Adams dar i mannens hjärta stär präntadt: " O Herre, kvinnan, som du har gett mig ton har förledt mig. "
FANNY.
När blir det nog?
H AR DEN SVENSKA kvinnan icke snart rönt till- räckligt störande verkningar af det hat och förakt för hennes kön, hvarmed gouterade tyska filosofer — af förryckthet förda till dårhus och själfmord — och deras hänförda små eftersägare härhemma sökt göra sig underbart stora?
Skall nu också en anonym Petrus Eremita söka skära sig lagrar på samma ärans fält?
Och till på köpet börja sikta och fyra af inom det lilla område, som man hittills ansett skuggadt af fredspal- men, nämligen Idunsspalterna!
Men då nu så skett, och då tystnad från kvinno- sidan kunde fullkomligt missuppfattas, ger jag för min del uttryck åt den lilla sensation, som Petrus Eremita med sina bommar hos mig lyckats framkalla.
Min mottaglighet för intryck från samma håll är emel- lertid med detsamma förbrukad, något som jag ber att få framhålla — i händelse en omladdning skulle blifvapåtänkt.
Hvad är det nu, den upphöjde eremiten med krut och bly vill prägla in i det allmänna medvetandet — är det något nytt?
Har han gjort en utomordentlig upptäckt?
Han kommer ju, säger han, med en större dos af sanning än hvad någon i världen, minst en kvinna, ännu kan taga emot.
" Sanning "?
Kärt barn har många namn, heter det.
Sanningen, mäktig och klar som en ljusflod, strömmar månne den emot en ur hans däfna, nästan droppande klagodikt?
Är det inte snarare rama högmodet?
Ett egoistiskt högmod, som blifvit så ett med eremitsjälen, att hon icke längre märker sitt hängifvande åt dödssynden.
Där Petrus Eremita går sin " tunga och grå väg " i sitt själftagna lilla ärende att stenkasta kvinnorna, förefalla honom hans tankar öfverväldigande stora och nya.
Men de som pejlat de stora djupen, där manligt och kvinnligt upphört att äga betydelse, där döden och lifvet mötas, de höra i höstlöivens prassel en giltigare mening än i Petrus Eremitas bildspråk och tirader om örnen och gäddan, om mannens ljusa rike och sumpen och dyn, där kvinnan dväljes — enligt sitt väsens lag.
Den " store mannens " stora verk blef aldrig skrifvet, världen gick miste om en ny ledstjärna — allt för kvinnans skull.
Sådant är " typiskt, naturligt, nödvän- digt ".
Känner man icke den kväljande lukten af djur- skinnet, hvari Adam nyss svept in sig, då paradisets herre frågade efter den skuldmedvetne, som stammade fram ursäkten: kvinnan?
Antikt vanvett, medeltida obskurantism, ohöljd modern manlig själfförgudning — allt tillsammanstaget har af måttligt tvagna skrifvar- händer bringats att lysa mot samma flitigt gråstrukna bakgrund: kvinnan.
Petrus Eremita kunde därlör gärna behållit sitt stora sanningsfynd — " alla kvinnor äro grå " — för sig själf.
Till och med dess antikvitets- värde är alltför obetydligt, då det förut förekommer i otaliga exemplar.
Den store mannens tragik är ju ingenting annat än ren konsekvens af hans begränsning, förborgad för honom själf.
Sådan tragik är verkligen " lypisk ".
Hvarför fängslas han af en charmeuse, en inställsam och elektrisk, i st. för att af sitt väsens djupsta lagar dragas åt ett håll, där andens frihet blir bevarad.
När " glittrande fjäll i vattenbrynet trolltaga " någon, då är • hos denne köttet andens herre.
Men till segrar gå endast de andligen fria, män och kvinnor.
Män med stolta drömmar om titankrafter har värl- den haft god råd på.
Sådana som verkligen ägt den titaniska styrkan ha — trots hindren uppnått höjder, hvarifrån de pekat ut för mänskligheten nya stigar.
Väl har fattigdom hejdat många manliga förmågor, men äktenskapet?
En elektrisk katt?
Om händelsevis vindbryggorna för Petrus Eremitas öron äro nedfällda, skorrar det väl allt för mycket i dessa hyperkänsliga apparater, om man vågar nämna Luther med det stolta namnet " nydanare " och fråga, hvarför icke lifsverket afstannade, sedan Kate kommit med i reformatorns lif?
Goethe är förmodligen den, som främst skall illustrera den stora " sanningen ", att örnen får behålla sina vingpännor på vägen mot ljuset, endast om han nalkas det i sträckflykt — öfver kvinnoliken där- nere på marken.
Någon sympativåg sättes näppeligen i rörelse för Petrus Eremitas store man.
En manligare kvidan än hans är ändå en smula sällsynt.
En hustru, som söker sitt, sin smak, sin nivå, sin lycka — än sedan?
Menj löshetens tider äro förbi.
Ha världens miljoner små män någonsin deltagit med de tusentals hustrur, hvilka med undertryckande af sin personlighet, sin allra heli- gaste individualitet, bevarat skenet af samhörighet med den make, som uteslutande sökte sitt, sin nivå?
Hur många rika kvinnosjälar ha ej malts till stoft i fördo- marnas väderkvarn, under ett kanske påtvingadt äkten- skaps bördor, i den oändliga torftigheten af ett hus- hållslif renons på bärande etiska faktorer, utan att af den anledningen en suck höjt något manligt bröst!
Men — skall Petrus Eremita invända — i alla dessa kvinnor har icke ett enda geni gått förloradt.
O Pe- trus, son af jorden, ensam innehafvare af gudomens allvetenhet, hvad fattas dig ännu?
Hvad uträttas genom detta kvinnohat och kvinno- förakt, ständigt ånyo iscensatt och underhållet?
Och med nödvändighet uppkallande till strid.
Hur mycket bättre om krafterna å ömse sidor ägnades åt fördju- pande och förandlingande af personligheterna, åt ut- vidgandet af sådana lifvets ljuskällor som godheten och kärleken.
När blir det nog?
Skall fejden icke afmattas i samma mån som kvinnan frigör sig och stiger?
Då lör man- liga brigander tillgången på offer icke längre af skal- der kan målas i rytm eller hvardagsprosa å la Tegnér och Drachmann: " Mister du en stå dig tusende åter, " " När jag ledsnat på en, tar jag en a n n a n / skall man- nen tvingas att gå fram med aktsammare steg än förr, rädd att träda någon försvarskraftig för nära.
Då han lärt respektera kvinnan, skall måhända den nya kärle- ken, den som skall göra samlifvet mellan de två till hvad det borde vara, föra ut missionen att dana högre släkten än dem, hvilkas arftagare vi äro.
Släkten, icke längre som vi delade i två hälfter, hvaraf den enas s. k. pioniärer, lydande impuls och tradition söka nedgöra, medan den andras sent omsider börja målmed- vetet parera.
METTA GREGER.
" Biffsteksfolk " oeh " gfäsätafe ".
Svenska vegetariska föreningens skolkökskurser.
ET VAR en tid, icke alltför aflägsen från vår, då " biffsteksfolket " ansåg sig ha rättighet skratta ut eller ignorera " gräsäiarna, " som i sin ordning ansågo sig tvungna att rodna öfver eller förtiga rätterna på sin matsedel.
Men då biff- stekarne börja tynga för mycket i magen, gripa allt flere och t. o. m. de värsta bespottarna till " gräset ".
Men " gräset " måste tillagas efter vissa regler, som ej alla kunna gissa sig till, och de vegetariska kokböckerna, ehuru många — jag har sett en, som bär titeln " Biffstek på annat sätt " — kunna ej ersätta en rationell undervisning.
D VEGETARISKA FÖRENINGEN — eller S VENSKA egentligen dess ordförandepar, redaktör och fru Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: BIus- lif 40 öre, Kjolmönster utan släp 50 öre, Prinsessklädning 75 öre, Reformdräkt 75 öre, Barndräktmönster50öre, Kragmönster (Pelle- rin) 50 öre, Kappmönster 60 öre, Nationaldräktmönster 1 kr.
— 61 — Saxon — har äran af idéen om inrättandet af ambula- toriska vegetariska skolkökskurser.
Hösten 1905 igång- satte föreningen en insamling i och för inköp af en köksuppsättning.
Intresset bland medlemmarna och äfven bland utomstående visade sig så stort, att för- eningen ansåg sig för de influtna pengarna böra in- köpa tvenne köksuppsättningar af billigare material för Expedieras portofritt om rekvisition åtföljd af likvid = insändes till Mästersamuelsgatan 43, Stockholm i Iduns Mönsterafd.
I
D^ * 2SJ att få i gång två skolkökskurser samtidigt, om detta visade sig behöfligt.
Lokalförening, som önskar på sin ort anordna en dylik kurs, skr.fver till Svenska vegetariska förenin- gen, begär en köksuppsättning, som, då den blir ledig, förpackas och sändes.
Lokalföreningen ombesörjer själf lokal, bär ansvaret för ekonomien, anskaffar lämplig lärarinna, etc De två uppsättningarna, som utlånas afgiftsfritt, ha flera gånger samtidigt varit i bruk af två lokalföreningar.
Elevernas antal är i allmänhet 25 å 30, hittills i synnerhet unga bildade flickor och fruar, någon gång ett par kokerskor, men inga arbetarhustrur, hvilket varit önskvärdt.
Eleverna betala för kursen i allmänhet 25 kronor per person och erhålla därför under 3 veckor (18 dagar) teoretisk oth praktisk under- visning samt middag.
Den första lärarinnan, som i sin ordning utbildade andra lärarinnor, blef fru Johanne Ottesen från det kända vegetariska sanatoriet Suodsborg vid Köpen- hamn, för hvilket hennes man är föreståndare och lä- kare.
Den teoretiska undervisningen, hvars plan är på förhand i detalj uppställd, är lika för alla kurserna, då däremot den praktiska kaa något växla.
Fru Ottesen har utgifvit ett förträffligt litet häfte, innehållande 18 matsedlar med beskrifning på rätternas tillredning, hvilket hufvudsakligen följes.
Den, som inlärt dessa rätter, kan sedan ändra och förankla i det oändliga, ty för oss, som i åratal sysslat med det vegetariska köket, äro de onödigt välsmakande och arbetsamma.
Men elevernas 25 kronor hinna ej långt i dessa dyra tider, i synnerhet som dessa ju också få sin middag, maten, som lagas, måste ätas upp, icke vege- tarianer måste smaka, döma — och sedan gå och göra sammaledes.
Lokaföreningen ser sig därför om efter matgäster, som icke uteblifva.
I Norrköping åto en middag 150 betalande gäster, och flera måste vända om, för att maten tagit slut.
Sedan den 15 januari pågår i Stockholm en vege- tarisk skolkökskurs, som är den femtonde i ordningen och den andra i hufvudstaden.
Fru Ottesen har god- hetsfullt åtagit sig ledningen af denna kurs.
Hon ger hvar dag utom lördag och söndag en timmes teoretisk undervisning, uppsätter sedan matsedeln för följande dag och leder den praktiska undervisningen tillsam- mans med fru Anna Carlsson, en af de första eleverna.
Fru Carlsson har ensam ledt 6 — 7 kurser, och lokal- förening, som anmäler sig för att få låna köksupp- sättningen, förvissar sig samtidigt, om att fru Carls- son är ledig och villig att leda kursen.
Hon är redan påtingad, berättade hon mig; från Stockholm reser hon till Lund och sedan till Malmö.
Det är tur, om hon ej måste ta en afstickare till Norrland emellan dessa båda städer.
Hon erhåller för de tre veckorna 75 kro- nor, daglig middag, fria resor och bostad af lokalföre- ningen.
I landsorten tyckes ekonomien i allmänhet ha gått bra i hop.
Möj igt öfverskott användes till propa- ganda å orten.
Hur det kommer att gå i Stockholm med dess dyra priser på allt, är ännu ovisst.
Gästerna betala 1: 25 för tre rätter mat och cerealkaffe, och det är ju inte dyrt.
Stockholmskursen, som nu pågår, har 28 elever, alla särdeles intresserade af sitt arbete.
Dagligen äta omkring 40 gäster, eleverna, lärarinnorna, ett par kommittéfruar och personalen, tillsammans omkring 80 personer.
Första dagen, den 15 Jan., hade vi middag för pressen, som uttryckte sin belåtenhet och förkla- rade, att man kan bli mätt utan kött, fast nog en och annan tidningsman ej kunde låta bli skämta öfver biff- steksbristen.
Matgästerna ha ingen annan anmärkning att göra än att kursen, och med den spisningen, upphör den 4 febr.
Alla uttala den förhoppningen, att någon öpp- nar en vegetarisk restaurant i hufvudstaden, som sak- nar sådan, ehuru vegetarisk mat serveras på ett par ställen.
Kuhnebadets nya föreståndarinna ämnar ser- vera vegetarisk mat efter samma plan som kurserna.
I utlandet, särskildt i Tyskland, finnas vegetariska mat- ställen nästan öfverallt, t. o. m. i mindre städer.
Vi hysa den förhoppningen, att våra kurser göra vege- tarismen känd och utbredd i vårt land.
L O U I S E Edith Curmans lycka, L O M B A R D.
sina kolleger vid läroverket umgicks hon vän- ligt och kamratligt.
En och annan kanske af- ÖRFATTARINNAN till nedan stående skiss har undades henne, men de flesta tyckte, att hon förutsett en situation, som kan tänkas inträda, skötte sig " som en hel karl ", och kunde inte när kvinnor fä rätt att bekläda statens ämbeten, ocn undgå att beundra hennes frimodiga sätt och skildrat den ur densamma uppstående konflikten.
De, som trott sig finna utväg till en mindre otill- hennes vackra, ungdomsfriska utseeide.
De enda, hos hvilka hon ej stod i gunst, voro fredsställande lösning pä spörsmålet än hvad hjält- innan lyckades åstadkomma eller annars ha ett för- en del lärarefruar, som tyckte, att den unga lösande ord att säga i saken, äro välkomna med damen var för " fri " gent emot sina manliga sina inlägg i denna den nyaste kvinnofrågan.
kamrater, men sådant var ju pjåsk.
Hon var både glad och stolt öfver att hon var så där DITH CURMAN var gynnad af lyckan.
själfständig.
Hon ville visa, att hon inte var en vanlig prästgårdsflicka.
Det tyckte hon själf, och det tyckte andra.
Fadern hade bekostat hennes studier; Vårterminen var slut.
Hon skulle resa hem.
hvad skulle han annat göra, hon var ju hans Nog hade hon tänkt sig att få tillbringa en enda barn!
Skuldfri hade hon tagit sin dok- del af sommaren vid någon treflig badort, men torsgrad och gått sitt profår, nu var hon väl- mor var klen och " längtade efter sin flicka ", beställd lektor i en af södra Sveriges större hade far skrifvit, och så skulle det bli ett städer.
Hennes far hade hjälpt henne med bo- läraremöte i S., som var närmaste staden till sättningen också, men föräldrarna hade varit hennes hem, och det ville hon inte försumma grannlaga nog att ej påtvinga henne något efter att vara med om.
Hon var ju så intresserad sin gammalmodiga smak, utan låtit henne ordna af sitt kall — och så fanns det någonstans allt efter behag.
Mors gamla trotjänarinna, i en småstad norrut en fattig läroverksadjunkt, Hanna, hade följt med henne och skötte hennes som hade ett par stora, mörka ögon, som blixt- hushåll på det mest mönstergilla sätt.
Det rade till så underligt ibland, då de mötte hen- var nu synd om mor att ha måst lämna henne, nes.
Hon kunde aldrig glömma de ögonen.
det visste Edith, men " hvad gör man inte för Skulle han komma till mötet?
Han var iu så barnet ", hade mor sagt så ofta, så Edith trodde, fattig, han hade kanske inte råd att göra den att sådant var alldeles i sin ordning.
Nog långa resan.
Men när mötet var i " hennes kunde det sticka till i henne ibland, som en stad ", så kom han nog.
liten skymt af samvetsagg öfver att hon låtit Den stora mötesdagen var inne.
Hon hade föräldrarna spara och försaka så mycket för varit vid stationen och mött en skara kamra- hennes skull, men " det var ju deras glädje ", ter och blifvit fördröjd, så att ett föredrag var " de ville så ha det ", hon kunde inte hjälpadet.
redan börjadt, när hon kom in.
Hon såg sig När hon kom hem från skolan om midda- om i salen och fick ögonblickligen syn på en garna, kunde hon ibland bli stående i dörren nacke med svart knollrigt hår och en sliten till sin lilla salong, med händerna i kavaj- rockkrage nedanför.
Hon kunde inte misstaga fickorna och bara njuta af att se, hur vackert sig.
Den nacken hörde till de ögonen.
Hon och smakfullt allt var ordnadt, och fröjda sig kände igen den litet tafatta hållningen och den öfver att allt detta var hennes; och matsalen, magra, hvita handen, som då och då for genom arbetsrummet och sofrummet, allt var lika pryd- håret.
Han satt ensam i sin bänk och lyssnade ligt och fint — just så som hon ville ha det.
spändt på föredraget.
Hon steg beslutsamt Och hennes pojkar — de stora, långa gymna- fram och satte sig bredvid honom.
Det dröjde sisterna, mycket längre än hon själf — hon en stund, innan han märkte henne, men så såg kunde inte undgå att märka, hur de täflade han .åt sidan, ryckte till och for med handen om att få göra henne en liten tjänst.
Med genom håret.
De mörka ögonen blixtrade till, F E * 47n) (^ O R D I A L E ^^ och så räckte han henne handen till hälsning.
Utan ett ord satte hon sig därefter tillrätta och lyssnade på talaren.
Hon betraktade honom förstulet från sidan.
Hvad han såg klen och lidande ut, och hans dräkt var nästan torftig.
Ja, hon visste hans historia, hon hade hört den af sin gamla faster, som var från samma- stad som han.
Han hade en gammal sjuklig mor, som han sträfvat och arbetat för under hela sin studietid, han hade måst ligga ute på konditioner, ja, t. o. m. taga åt sig korrektur- läsning och renskrifning, hjälpa till som extra i posten under julbrådskan, ja, allt möjligt, för att få slantarna att räcka till, så han kunde hjälpa sin mor.
Att taga någon högre lärdomsexa- men hade han naturligtvis aldrig vågat tänka på.
Nu var han ju adjunkt, förstås, men skul- derna hängde nog efter, och så hade han sin gamla mor att försörja.
Allt detta tänkte Edith på, när hon satt och såg på hans luggslitna rock, och hon höll ännu mer af honom för den rockens skull.
Hon fick nästan tårar i ögo- nen, när hon såg på rocken.
Det var t. o. m. en knapp ur den.
" Då är hans mor död, " tänkte hon ofrivilligt.
Efter föredragets slut gjordes ett uppehåll.
De fingo då spraka en stund med hvarandra.
Hon beskref sitt härliga lif nu, sitt lilla vackra hem och alla sina fröjder och triumfer.
Han hörde tyst på och tyckte, att hon v a r förändrad.
Hennes pojkaktighet, som roat ho- nom under Uppsalatiden, började lämna rum för en karlavulen säkerhet, som inte tilltalade ho- nom.
Men ju mer de talades vid, kom den gamla Edith igen, och han njöt af hennes ung- domliga friskhet och förtroliga rättframhet.
Hon å sin sida kände sig mer och mer dra- gen till honom för hans stilla vemods skull.
Det rörde henne.
Hvarifrån hade han fått det där djupa vecket i pannan?
Det hade han inte haft under Uppsalatiden. "
Lefver din mor ännu? "
frågade hon plötsligt.
" Nej, hon dog i våras, just då jag var färdig att kunna bereda henne ett hem hos mig. "
Edith svarade ingenting,, gaf honom blott en innerlig, deltagande blick.
Så kommo andra och gjorde anspråk på deras uppmärksamhet, och samtalet blef afbrutet för den gången.
Den natten kunde Edith ej sofva.
Hon låg timme efter timme och tänkte på " honom.
Min- nen från deras Uppsalatid trängde sig fram.
De hade varit goda kamrater, de hade gjort långa vandringar tillsammans, han och hon.
Hon mindes, hur hon pratat i barnslig upprik- tighet fritt ur hjärtat med honom, hur han på sitt stilla, allvarliga sätt fört henne till rätta mer än en gång, då hennes ostyriga tankar råkat in på villospår.
Men hon mindes också glada upptåg, hon mindes hur de kastat snö- boll i Ultunaskogen, hur de åkt skidor till- sammans och hamnat trötta och våta i en bond- gård ända borta i Skogs-Tibble, där de blifvit bjudna på kaffe och mögliga bullar och ätit som vargar.
Ja, den ena lilla obetydliga hän- delsen efter den andra trädde fram för hennes minne, och ju mer hon tänkte på honom, dess klarare stod det för henne, att honom och in- gen annan i världen skulle hon kunna skänka sitt hjärtas kärlek.
Och han höll af henne, det var hon viss om.
Men så kom en annan tanke.
Skulle han, som var så blyg, så nästan tafatt tillbakadragen, någonsin våga bekänna sin kär- lek för henne.
Nej, hon måste ta första steget, det kände hon, och innan morgonen grydde, var det henne klart, att det skulle ske nu.
Kanske aldrig mer något så lägligt tillfälle erbjöde sig.
Hon skulle föreslå honom en pro- menad utåt Berga-skogen, och där skulle hon säga honom allt, just såsom hon kände det.
Tänkt och gjordt.
Då de följande dag rå- M ° d e r n a s t e Balparfym.
Tillpäekligtmedenhögsttvådpoppappånäsdaken.
— 62 —
t^pD kades, frågade hon, om han inte hade lust att med henne som ciceron se något af stadens omgifningar.
Han svarade något tvekande, men hon låtsade ej märka det.
" Då mötas vi här vid skolan klockan 6, " sade hon, då de skildes åt för middagen.
Edith var orolig och såg på klockan oupp- hörligt.
Ville hon då aldrig bli 6.
Ju närmare tiden kom, dess mer tyckte hon, att den sak hon föresatt sig var svår att utföra.
Men hon skulle, hon måste både för hans och sin egen skull, tänkte hon.
Ändtligen var tiden inne.
Han mötte henne på den bestämda platsen, men äfven han såg orolig ut.
Det var icke utan, att han fruktade för att bli ensam med henne, han var tydligen rädd att ej kunna vara herre öfver sig själf.
De hade gått ett stycke in i den härliga barrskogen.
Luften var fylld af blomdoft och fågelsång.
Hela naturen var klädd i festskrud.
Plötsligt vek Edith af vägen och gick in på en gångstig, kring hvilken skogen blef tätare och tätare.
Där satte hon sig på en stor sten och bjöd honom plats vid sin sida.
De spra- kade förtroligt om ditt och datt, men hon sökte obemärkt leda samtalet in på honom själf, hon lockade honom att tala så, som han aldrig förr talat med någon, om sitt hem och sin mor, om sin fattigdom och sina bekymmer, om sina planer och förhoppningar.
Men plötsligt tvär- tystnade han, det djupa vecket i pannan blef ännu djupare och det kom ett nästan bittert drag kring munnen.
Men hon lät sig icke förskräckas.
" Det där vecket i pannan, hvari- från har du fått det? "
frågade hon hastigt, men han svarade inte, såg inte på henne.
Då bröt det fram, utan att hon kunde hejda det: " Vet du, att jag skulle vilja ge mitt lif för att kunna stryka bort det där smärtfulla vec- ket ur din panna?
Vet du, att jag älskar dig mer än mitt lif? "
Han blef först blek, sedan blef han blodröd, slog händerna för ansiktet och satt länge orörlig, med hufvudet lutadt i båda händerna.
Hon såg på honom och kände en nästan obetvinglig lust att smekande stryka hans nacke, men hon vågade inte, det var på en gång slut med allt hennes mod.
En lång stund satt han tyst, sedan kom det sakta, tonlöst, utan att han lyfte på hufvudet: " Tror du, att du skulle kunna lämna ditt kall, dina lektorsinkomster och alla de bekväm- ligheter du blifvit van vid och som min hustru sträfva och arbeta i ett litet torftigt hem? "
" Nej, älskade, " utbrast hon, " inte behöfde det bli fråga om att lämna.
Du söker platsen efter den gamle kristendomsadjunkten, som nu är pensionerad, jag är säker om att du får den, och så kommer du dit ner, och så ha vi hvar och en sitt arbete, och om kvällarna sitta vi tillsammans och läsa och prata.
O, ett sådant litet förtjusande hem vi skola ha, och ett så- dant härligt lif det skall bli!
Det blir annat det, än att sitta ensam och längta de långa vinterkvällarna. "
Åter satt han tyst en stund, innan svaret kom på samma tonlösa sätt och utan att han vågade se upp på henne: " Nej, Edith, så anspråkslös är jag ändå inte.
Skall jag ha en hustru, vill jag ha henne hel och hållen, inte blott en stund om kvällarna.
Har du tänkt på — — — — — — nej, ämnet är för pinsamt, för att jag skall kunna draga ut konsekvenserna, det får du göra själf.
Om vi ska ' vara ärliga mot hvarandra, och det måste vi två vara, så måste vi erkänna, att vi kört ohjälpligen fast.
Ser du, Edith, om du varit en vanlig liten prästgårdsflicka, som inte haft någon högre önskan än att reda ett varmt bo åt dig och din vän, då hade jag vågat bjuda dig mitt hem, sådant det är, då hade vi tågat in där med jubel och fröjd och gjort det rikt och ljust med vår kärlek och vårt gemensamma arbete, men nu —.
Ja, Edith, dina ord, så varmt de än voro menade, ha visat klyftan mellan oss.
Du vet inte, hvad äktenskapet är, du vet inte, hvilka kraf det ställer på kvinnan.
Kamrater kan man ha många, men man har bara en hustru, och henne vill man ha helt. "
Nu först vågade han se på henne, men det var inte den blixtrande blicken, som hon var van vid, utan den var mörk och tung.
Och tysta reste de sig och vände åter till staden.
* Höstterminen skulle börja.
Edith kom åter till sitt lilla vackra hem, som hon varit så stolt öfver.
Nu såg hon inte längre, att det var vackert, hon såg inte ens solen, som sken in så varmt mellan krukväxterna i fönstret.
Hon kastade sig i soffan och brast i hejdlös gråt.
Det var dock en lisa att få gråta ut ensam, att vara undan lilla mors bekymrade blickar.
Men ack, hvad världen var tom och kall!
" Lilla, lilla mor! "
ropade hon högt.
Hon hade ej förr än i sommar sett, hur gammal och trött mor var, hur väl hon hade behöft sin flicka hemma.
Edith hade aldrig tänkt därpå förr.
Mor hade gått och sträfvat och arbetat, som hon alltid var van, det var ingen- ting att lägga märke till.
Men nu, — ack hur hon önskade, att hon varit en vanlig präst- gårdsflicka, som kunnat vara till hjälp och sprida lite sol i det gamla hemmet!
Hon kände, att hon " kört ohjälpligen fast ".
Hon var ordi- narie ämbetsman i statens tjänst.
Det fanns ingen återvändo.
Hvad skulle far och mor också ha sagt, om hon nu till på köpet läm- nat den plats, som de med så mycken försa- kelse hjälpt henne att nå?
DOROTEA.
en kötthandduk samt gnidas in- och stufningen afsmakas med kryddorna.
Krustaderna fyllas härmed till 3 / i, utvändigt med den klufna citronen.
ställas på bruten servett och serveras Hönsen påsättas i det kokande vattnet, som skummas väl, när det kokar upp, från genast.
kryddorna tillsättas.
Då köt- P u d d i n g a f k ö t t o c h r i s m e d hvarefter tet är mört efter 1 — 2 tim., tagas s m ö r d e g (f. 6 pers.).
de upp och skäras i vackra bitar, som S m ö r d e g: 3 del.
grädde, mjöl, som hållas varma i vattenbad, Skrofven ned- H.
M.
Konungens Hofleverantör.
till en stadig deg, Vs v i k t smör mot läggas åter i buljongen och få koka, degen.
tills den kännes riktigt kraftig i sma- Magnetiskt förädladt enligt svenska R i s: 1 kkp, risgryn, kokta i 1 lit.
ken, hvarefter den silas och skummas.
patén,et n:o 20016 är oskummad mjölk, 1 ägg, 1 tsk.
salt, Smör och mjöl sammanfräsas, buljongen Va kg., stekt eller kokt kött (rester), tillsättes litet i sänder under flitig det bästa, renaste och drygaste peppar, salt, en medelstor saltgurka rörning och såsen får koka 10 — 15 eller 12 syltlökar, 4 del.
steksås eller minuter, hvarefter de uppvispade ägg- buljong.
gulorna och grädden tillsättas.
Ris- B e r e d n i n g: Grädden vispas t i l l grynen sköljas i varmt vatten, påsättas hårdt skum och däri inarbetas så myc- i kokande, saltadt vatten och få koka, som finnes 1 marknaden och säljes i ket hvetemjöl, a t t det blir en stadig tills de äro mjuka, då de upphällas deg.
Degen väges och Va v i k t smör mot i durkslag och öfverspolas med kallt femton olika Javablandningar i rikets degen inkaflas, som till vanlig smördeg.
vatten.
De insättas därefter genast förnämsta Kaffe- o c i Speceriaffärer.
En vacker bleckform beklädes med de- i varm ugn och omröras ofta med gaf- gen och ett lock utskäres.
Risgrynen fel, tills de äro skilda och allt vatten skållas i hett vatten, påsättes i den afdunstat.
Riset upplägges midt på öfvertäckes med resten af färsen och kokande mjölken och få under rörninj serveringsfatet och köttet rundt om- däröfver lägges ett smörbestruket smör- koka, tills de äro mjuka, då de upp- K r u s t a d e r m e d h u m m e r s t u f - hällas a t t kallna, hvarefter det upp- kring, litet af såsen hålles öfver köt- papper.
Locket pålägges och timbalen tet och anrättningen garneras med kokas i vattenbad i ugn omkr. 3 / 4 tim. n i n g (f. 6 pers.).
K r u s t a d e r: 75 vispade ägget och saltet iröras.
persilja.
Resten af såsen serveras i Timbalen serveras med tomatsås be- gr. hvetemjöl, 1 nypa salt, 1 tsk.
soc- Köttet skares i vackra skifvor, likaså redd af resten af hönsspadet.
ker, 1 äggula, 2 del.
tunn grädde, 20 gurkan eller sy] tlöken.
De nedläggas i särskild såsskål.
T i m b a l m e d h ö n s (f. 6 pers.).
gr. smör, skiradt.
Redigerad al S t e k t f y l l d f ä r s k s i l l (f. 6 den bek ' adda formen, hvar " tals med det T i l l f o r m e n: 1 msk, smör (20 T i l l k o k n i n g: V * kg.
flottyr.
pers.).
7 färska sillar, 14 ansjovisar, kokta riset; mellan hvar.,e hvarf lägges gr.), 30 gr. salt oxtunga.
ELISABETH ÖSTMAN.
IV2 kkp, s t ö t t a skorporf, 1 kkp.
oskum- lanafi.
af Elisabeth Ostmans Husmo- H u m m e r s t u f n i n g: 1 burk hum- gurk- eller lökskifvor; salt och hvit- K a l f f ä r s: 4 hg.
benfritt kalfkött mad mjölk, 2 msk.
fint hackad per- mer a 90 öre, 1 kula kräftsmör, 1 msk, peppar tillsättas och litet sås eller derskurs i Stockholm.
50 gr. kallt smör, 1 msk.
hvetemjöl, 1 silja, 2 msk.
salt, Vi tsk.
hvitpeppar, buljong påhälles, E t t lock af smörde- (20 gr.), 3 msk.
hvetemjöl, _ 7 FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR smör Locket pickas med ägg, 1 msk.
salt, * / a tsk.
hvitpeppar, 1 tsk.
socker.
del.
tunn grädde, 1 äggula, salt, hvit- gen lägges öfver.
4 del.
tunn grädde.
T i l l stekning: 1 kkp.
groft en gaffel eller vispsticka och penslas peppar, socker.
VECKAN 2 — 8 FEBR.
1908. ö n s r a g u: 1 höna (eller rester rågmjöl, 6 msk, osmält flottyr.
B e r e d n i n g: Mjölet siktas i en bål med vatten.
Puddingen gräddas i varm af H höns), SONDAG.
F r u k o s t: Gratin på- an- D / 2 Ht.
vatten, 1 msk.
salt, B e r e d n i n g: Sillen öppnas I ryg- ugn omkr. V tim.
Den serveras med sjovis; Chateaubriand med brynt po- och blandas med saltet och sockret, steksås eller 2 skiradt smör.
lVs msk.
smör (30 gr.), 2 msk.
mjöl.
gen, inätfvor och ryggben borttagas, t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: hvarefter hälften af grädden samt ägg- 4 del.
spad, 1 msk.
madeira, 1 tsk.
hvarefter sillen skäljes mycket väl och H a c h i s p å k a l f (f. 6 pers.).
1 tomatpuré.
Sparrispuré; krustader med hummer- gulan tillsättas under flitig rörning.
ingnides med l&gt; / j msk.
af saltet.
Ansjo- stufning; gödkalfstek med legymer och Smöret skiras och nedröres jämte resten kg.
kalfstek (rester), 1 msk.
fint hac- B e r e d n i n g: En timbalf orm smör- visen rensas, urbenas, hackas fint och af grädden.
Flottyren, hvari krusta- kad portug.
lök.
2 msk.
smör (40 gr.), salader; valnötstårta.
jes väl med kallt smör och garneras blandas med de största skorporna, mjöl- ut - buljong, (kokt med MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; derna skola kokas, bör vara af bästa 3 msk.
mjöl, V » oxtunga skuren i vackra former.
ken, persiljan, V2 msk.
af saltet, hvit- plättar med s y l t; mjölk; kaffe eller beskaffenhet; pannan, som användes på stekbenen), peppar, salt, 1 äggula, Till färsen t v ä t t a s köttet med en duk pepparn och sockret.
Med denna färs härtill, bör ej vara vidare än ett 1 del.
tjock grädde, 1 tsk.
citronsaft.
doppad i h e t t vatten, skares i bitar fyllas sillarna.
Flottyren upphettas i te.
M i d d a g: Pudding af kött och På samma gång, som flot- B e r e d n i n g: Köttet skares i tärnin- ris med smördeg; soppa på apelsinsaft tefat.
tyren lägges i pannan, nedsättes " gar (ej för stora).
Löken fräses i smö- och drifves tre gånger genom kött- en långpanna, sillarna vändas i råg- med skorpor.
Det stötes därefter i stenmor- mjölet och iläggas samt få steka i järnet däri för a t t långsamt uppvär- ret och mjölet iröres.
Buljongen till- kvarn.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; tel tillsammans med smöret och hvete- ugnen omkr. 20 min., hvarimder de hachis på kalf (rester från söndag) mas.
(Flottyren är lagom varm, när sättes och såsen får koka i 10 min.
mjölet.
Därefter tillsättes det uppvispa- ofta öfverösas med flottyr.
med förlorade ä g g; mjölk; kaffe eller en tunn blå rök stiger upp från ytan).
Köttet ilägges och stufningen afsma- de ägget och kryddorna.
Färsen ar- De serveras med korintsås och potatis.
te.
M i d d a g: Vegelariansk jordärt Smeten hålles i en kaffekopp.
Krustad- kas med kryddorna, hvarefter den af- betas sedan 1 / 2 tim., hvar under den skockpuré med rostadt bröd; stufvade järnet doppas däri, dock ej ända till redes med den uppvispade äggulan och tunna grädden tillsättes, men endast S v i n f ö t t e r (f. 6 pers.).
4 svin- randen.
Det hålles därefter i den heta grädden.
Stufningen får därefter en- litet i sänder, emedan färsen annars fötter.
5 lit.
vatten, 2 msk.
salt, soda abborrar med potatis.
flottyren, tills krustaden är ljusbrun dast sjuda och citronsaften tillsättes.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; lätt skär sig.
Den garnerade formen af 1 ärtas storlek.
hafregrynsgröt med mjölk; pannstekt då den lossas med en gaffel eller Anrättningen garneras med förlorade beklädes med färs.
Färsen fasttryckes S a l t l a k e: 5 lit.
vatten, 1,2 kg.
sill med potatis; kaffe eller t e.
M i d- späcknål och lägges upp och ned på ägg eller brynt potatis.
mot tungan med en sked doppad i salt, 20 gr. salpeter, 2 hg.
strösocker.
gråpapper a t t afrinna.
Krustaderna dag: Hönsfrikassé med r i s; lingon- B e r e d n i n g: Svinfötterna skållas H ö n s f r i k a s s é m e d r i s (f. 6 varmt vatten.
Litet af färsen spa- kunna förvaras 2 — 3 veckor, om de ned- päron med grädde.
pers.).
2 unghöns, 1 citron, 2 liter vat- ras till lock.
Hönan plockas, svedes med hett vatten och skrapas väl.
De TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; läggas i en blockburk med t ä t t sla- ten, 1 msk.
salt, 2 lagerblad, 4 nej- och urtages, hals, fötter och ving- påsättas i det kalla vattnet, tillsatt timbal med höns (rester från onsdag); tände lock, men måste då värmas i likor.
spetsar afhuggas och hönan sköljas med saltet och sodan.
Spadet skum- mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Ärter ugnen, innan fyllningen ilägges.
öfver- väl.
Vattnet kokas upp och mas väl, när det kokar upp och får blifven flottyr kan användas flere gån- Sås: lVs m s k - s m ö r (3 0 sr-X 2 mycket med fläsk; syltpannkaka.
saltas, hönan ilägges och får sakta koka, tills en vispkvist går lätt ige- FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; ger om den uppkokas i vatten eller msk.
mjöl, 5 kkp.
hönsbuljong, 1 — 2 koka, tills den är mör.
Då lossas nom köttet.
De upptagas genast ur stekt fylld färsk sill med p o t a t i s; mjölk; när den stelnat afskrapas lätt äggulor, 1 del.
tjock grädde.
från benen och skäras i vackra spadet och afkylas i kallt vatten för Ris: 2 del.
risgryn, 3 lit.
vatten, köttet mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Sjö- all bottensats.
skifvor.
Spadet silas och skummas.
a t t blifva hvita.
Af samma orsak an- S t u f n i n g: Hummern skares i la- IV2 msk.
salt.
mansbiff a l a J u n o; krusbärssoppa med Smör och mjöl sammanfräsas, 4 del.
vändes sodan vid kokningen.
Svinföt- B e r e d n i n g: Hönsen plockas och af spadet tillsättes gom stora bitar.
Smör och mjöl^ sam- vispad grädde.
och såsen får koka terna nedläggas i den kokta och af- LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; manfräsas, grädden tillsättes, litet i svedas med denaturerad sprit eller 5 min., hvarefter den afsmakas med kylda saltlaken och äro färdiga efter hafregrynsgröt med mjölk; svinfötter sänder under ständig rörning, och så- brännvin, vingar och ben huggas af.
vinet och tomatpurén.
När såsen är en vecka.
med rödbetor, kaffe eller te.
M i d d a g: sen får koka 10 min., hvarefter den De skäras upp, tagas ur, sköljas myc- afsvalnad, nedblandas köttet och ra- De serveras med rödbetor.
Ärtpuré med stekt bröd; stekt fläsk afredes med de uppvispade äggulorna ket väl och få ligga i vatten omkr. gun fylles i den beklädda formen.
Den och får sjuda.
Hummern ilägges och 6 tim.
De tagas upp och torkas med med potatismos.
SOLO-KflFFE RECEPT: S p a r r i s p u r é (f. G pers.).
425 gr. färsk eller V 3 lit.
konserverad sparris, vatten, salt, 2 lit.
buljong, 1 msk.
smör, 2 msk.
mjöl, salt, hvitpeppar, socker, 2 äggulor, 1 del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Användes färsk spar- ris, afskäras sparrisknopparna och för- vällas i saltadt vatten och få afrmna.
Är sparrisen konserverad afskäras knop- parna och läggas direkt i soppskålen, när soppan är färdig; resten af spar- risen skares i bitar.
Den färvällda eller sönderskurna sparrisen påsättes i den kokande buljongen och får koka 1 tim., hvarefter den passeras.
Smör och mjöl sammaniräsas, den passerade purén tillsättes litet i sänder och soppan får under rörning koka 10 min.
Den af- smakas med kryddorna.
Äggulorna och grädden uppvispas i soppskålen och pu- rén tillslås under kraftig vispning.
Sparrisknopparna iläggas och soppan serveras.
A.-B.
Malmö Kaffekompani.
JflVfl-KflFFE KÖKSALMANACK — 63
• D&amp;^aJ ^ITTIOSEX (96) » / oaf befolkningen så- väl barn som vuxna lida af tandröta.
Or saken till d e t t a sorg- liga f ö r h å l l a n d e ä r ii d e flesta fall: j pÖRSUMMAD sköt i sel af tänderna fråiu tidigaste barndomen!
Efter slutad inventering Bortslumpas endast under en k o r t a r e tid Använd därför redan från barndomen Friska, starka mitt från föregående säsonger^öfvp » blifna lager af BÄTTRE, huslig och praktisk flicka önskar plats i äldre mindre lamilj, hälst på landet, där jungfru finnes.
Kunnig i matl., bakn., handarbete samt i allt hvad till ett bättre hems skötande hörer.
Svar till » Familjemedlem », Djurs- holm.
30-ÅKS FLICKA önskar plats i bättre hem, hälst på landet, som husmoders hjälp eller a t t på egen hand förestå hemmet.
Den sökande är fullt kun- nig i finare och enklare matlagn., hand- arbete och sömnad.
Vill anses som familjemedlem.
Svar före den 15 febr.
märkt » L.
H. », Flen p. r.
BARNKLÄDER F l i c k - K a p p o r, vinter- &amp; sommar S t r u m p o r, svarta &amp; coulörta F l i c k - K o f t o r, vinter- &amp; sommar- F ö r k l ä d e n, goss- &amp; flick- F l i c k - K l ä d n i n g a r, ylle- &amp; bomull- Spetskragar, Haklappar &amp; Servietter, G o s s - &amp; F l i c k - B l u s a r, ylle- &amp; bomull- Linne, Underkläder, alla sorter, G o s s - P a l e t å e r, vinter- &amp; sommar- D a m a s k e r, Damask-Benkläder, G o s s - K a v a j e r, vinter- &amp; sommar- Skodon, T o f i l o r, Galoscher &amp; Snow- G o s s - D r ä k t e r, ylle- &amp; bomull- boost, G o s s - B e n k l ä d e r, K j o l - D r ä k t e r, ylle Muffar, Boor, H a t t a r, Bahytter, &amp; bomull- M a t r o s m ö s s o r, Yllemössor, Ylle-Koftor, Y l l e - K o l t a r, Underkjo- Näsdukar, Skärp m. m. l a r, ylle- &amp; bomull Allt till oerhördt låga priser!
Försäljningen sker endast mot kontant betalning.
- Order till landsorter- expedieras endast _ „ mot efterkraf.
samt a, å aj.i » alla p plagg — Under „.
„ „.
* *.
.
.
.
.
.
— » Priserna ^ a w u.
» « äro i « bestämda iiBoi / Muuo oaiui / i a g g utsatta- ULsar / sa.
— unuer pågående realisation hållas mina försäljningslokaler öppna kl. 9 f. m — 7 e. m.
ENKEL flicka kunnig i matlagning, sömnad samt finare handarbeten ön- skar plats i b ä t t r e familj.
Svar till » 1908 », Vimmerby p. r. Värdinn epla ts i bildadt hem, sokes af yngre dam.
Frisk, anspråkslös, glad, praktisk och barnkär.
Kunnig i matlagning och ett hems skötande.
Ref. finnes.
Svar till » Praktisk », Iduns exp.
f. v. b.
JEIJNE fille de la Suisse francaise, de bonne lam.
prot., parlant couram- ment le francais et 1 ' allemand, cherche place comme dame de compagnie, auprés d ' une dame ou d ' une jeune fille.
S ' adresser å F r u Lotten Törnqyist, Öst- hammar.
EN b ä t t r e flicka som genomgått 3 mån.
skolkökskurs och innehaft dylik plats, men på grund af dödsfall däri- från ledig, önskar plats i bättre familj där jungfru finnes, a t t förestå min- dre hushåll eller a t t vara husmor be- hjälplig.
Små pretentioner, vänligt be- mötande hufvudsak.
Svar till » F. », Bredåkra p. r.
24-ÅRIG FLICKA, som genomgår full- ständig _kurs i sjukgymnastik och mas- sage (äfven ansiktsmassage) önskar plats a t t medfölja utomlands eller till badort.
Språkkunnig.
Kunnig i söm- nad.
Frisk, stark och med gladt lynne Svar till » Våren 1908 », Iduns exp.
FÖR bildad flicka af god familj, sam- vetsgrann, arbetsam, med godt och be- hagligt sätt och besjälad af upprik- tig önskan a t t bli till n y t t a i värl- den, sökes lämplig plats i andras hem.
Hälst som värdinna i mindre familj, där barn finnes och husmor saknas, PRÄSTDOTTER, kunnig i enkel matl., eller också som sällskap och hjälp bakn.
och öfriga husliga göromål ön- plats i god fam. Svar till » Villig åt god och vänlig husmor.
Den sö- skar 22 år », Järntorgets postkontor, Göte- kande har från barndomen varit van borg.
a t t verksamt deltaga i hemmets skötsel och dessutom genomgått kortare kurs EXAM.
kv.
sjukgymnast önskar kom- i hushållsskola.
Kunnig i handarbeten.
ma i bildadt godt hem, ' hälst å större Har mycket god hand med barn.
Prima herrgård i Ulligt samhälle, för a t t lära.
ref. Vidare upplysningar genom kor- hushåll, event, mot massagebehandling.
respondens med fru Drangel, Herrs- Bästa ref. Svar till » Gymnast », Iduns exp.
torp &amp; Emarp.
24-ÅRIG FLICKA med vana i väfnad UNG gotländska önskar a t t mot fritt NNONSER skola vara inlämnade till SJUKSKÖTERSKA med nattjänstgöring (konstväfnad och enklare), handarbeten vivre få komma i familj för a t t lära och skrifgöromål, önskar plats.
Svar och utbilda sig i ett hems skötande.
Expeditionen senast fredag för att hvarannan vecka, lön 350 kr.
och allt fritt, får plats å lasarettet i Falun.
till » E.
H.
1908 ».
Iduns exp.
Har förut deltagit i husliga göromål.
kanna införas i följande veckas Ansökan jämte betyg insändes till välrek., pålitlig och barnkär, ej under DEUTSCHE Errieher.n, ev. sucht Stel- Svar till » Familjemedlem », Klintehamn nummer.
25 år, sokes till 24: e ' april för t r e barn lung.
Familiensanschluss.
Sysslomanskontoret.
p. r. Sudschwe- om i / s är, 3 år och 6 år.
Reflekte- EN ung dam af god familj, hälst in- rande torde benäget insända betyg, dische Stadt bevorzugt.
Offerten an PLATS som hushållsfröken önskas af Busse, Lichtenvade, Berlin.
21-årig b ä t t r e flicka med betyg från född tyska, önskas som lärarinna och om möjligt foto.
till fru B. Lembke, Frida hushållsskola samt förut innehafda plat- sällskap till 14 års flicka, fortast möj- f. Neess, Vasagatan 5 A, Göteborg.
Deutschla-ncl, Hilbertstr.
5. ser.
Svar till » Pålitlig », Ränte.
ligt.
Svar med löneanspråk och rekom- mendationer sändas till Kanalkontoret, FÖR en flicka ur godt hem, erfaren UNG flicka, som genomgått 8-kl. läro- och kunnig i barns vård, finnes till verk önskar plats som hjälp och säll- BEHAGLIG framtidsplats, a t t sköta Sjötorp, Göta Kanal.
önskar plats som sällskap och hjälp bättre ungkarlshem, kan af bildad hus- TILL hjälp och sällskap, mot fritt instundande 24 april god, väl aflö- eller a t t sköta mindre hushåll.
Svar till skap i b ä t t r e familj.
Svar till » Fa- hållsfröken, med sätt och yttre, sökas vivre, önskar ung lärarinna på landet nad plats i liten fam. i Göteborg.
Den » Hemtrefnad », Guméelii Annonsbyrå, Gö- miljemedlem 1908 », Jönköping p. r. under märke: » 24 — 34 », adr.
S. Gu- i Värmland en snäll och villig flicka sökande som städse kan påräkna ett teborg f. v. b.
UNG dam af officersfamilj som ge- maälii Annonsbyrå, Stockholm.
Eef.
under instundande vårtermin.
Svar före vänligt bemötande, bör vara barnkär.
FLICKA önskar plats i familj nomgått hushållsskola önskar nu ge- och foto.
erfordras.
den 10 febr.
märkt » Wigge », tomt 95, renlig, ordentlig, kunnig i sömnad samt 18-ARS nast anställning i liten familj a t t utföra hälst äfven vara erfaren i sjukyård.
att gå husmoder tillhanda med i hem- ENKEL stadgad flicka får plats i bil- Skara.
Hennes åligganden äro a t t handhafva met förekommande göromål.
Har inne- tjänarinnas syssla, äfven u t a n jung- dad familj i närheten af Uppsala.
Den Pretentioner: ' En vanlig 2 snälla barn (öfver tre år) samt haft dylik plats och kan förete de bä- frubiträde.
sökande bor vara barnkär och ordnings- EN praktisk, fullt pålitlig flicka, ej a t t vara behjälplig med sömnad och ej sta rekommendationer.
Svar till » G. », jungfrulön, eget rum och det bemötande sam samt äga förmåga a t t styra och under 23 år med utpräglat ordnings- vara ovillig om andra små tjänster Nyköping p. r. som hennes stånd kräfver.
Svar till ställa på egen hand.
Reflekterande sinne och godt sätt samt skicklig i ibland skulle kräfvas af henne.
Svar » Duglig och arbetsam », Halmstad p. r. tillskrif » Familjemedlem », Uppsala p. r. sömnad får god plats som sällskap märkt » God plats 1908 », åtföljdt af UNG bättre flicka önskar plats i fa- milj, som husmoders hjälp och säll- KLÄDNINGSÖMMERSKA önskar kom- till 9-årig flicka och a t t utöfva tillsyn rek.
och foto.
tärde vara insändt till skap.
Van vid h u s l i g a ' sysslor och ma till herrgård eller annan plats där öfver stort hus.
Ingen utan utmärkta rekommendationer antages.
Svar med Postkontoret, Viktoriagatan, Göteborg, handarbete.
Svar inom 8 dagar till sömnad finnes för ett par månader.
före den 15 febr.
och innan denna » Flitig 19 år ».
Iduns exp., Sthlm Svar till » C.
08 », Iduns exp.
,.
I följe - sjukdomsfall ä r plats ledig a t t foto, till » Duglig », Helsingborg p.
r. d a t u m kan intet svar påräknas.
EX. sjuksköterska söker plats nu ge- SLÖJDLÄRÅRINNEPLATS önskas af genast t i l l t r ä d a s!
familj å större landt- PLATS som hushållerska på landet nast i sjukvård eller som husmoder.
van lärarinna, som med höga betyg ställe för en skicklig lärarinna för a t t finnes d.
24 april för en enkel bildad Svar till » Januari », Iduns exp.
undervisa tre gossar, som till hösten flicka som vill blifva ansedd som med- genomgått Handarbetets Vänner, en väf- skola söka inträde i elementarskolans lem utaf familjen.
Hushållet består frisk, ordentlig och barnkär erhåller VÄRDINNEPLATS önskar 35 års fru, lärarinnekurs samt Palmgrenska sam- första klass.
Svar med betyg och upp- endast utäf familjen och dess jungfru.
god plats i köpmans fam. med 3 barn hälst hos änkeman, ungherre eller före- skolans slöjdlärarinnekurs, är dessutom gift å lönepret.
torde insändas till Närmare upplysningar genom » Husmo- i ålder 9 — 7 bch 2 år, om svar jämte stå brukshushåll.
Frisk och arbetsam.
kunnig i trädsnideri, knyppling och disponent B. Wijkander, Bofors.
der », Varberg p.
r. upplysn.
om ålder, rek., löneanspråk Fullt kompetent i ett hems skötande.
glödritning.
Svar inom 14 dagar till UNG tyska något kunnig i svenska ön- och om möjligt foto.
sändes till » 972 », Bästa ref. Svar till » Plikttrogen », Iduns » Slöjdlärarinna », Norrköping p.
r.
I GODT mindre hem, Stockholms när- exp.
skas såsom sällskap under februari må- postkontoret Vasagatan, Götebjrg.
nad i och för öfning i tyska språket.
het, får hushållsvan bildad, enkel flicka PLATS önskas af ung flicka hos hä- plats.
Nya Inack.-Byrån, Brunkebergsg.
Närmare meddelar baningenjör Åberg, radshöfding eller häradskrifvare, äfven 3 B, Sthlm.
Katrineholm.
villig deltaga något i husliga göromål.
önskas af därtill kompetent per- EN snäll, bildad och anspråkslös flicka vid Hudiksvalls lasaretts upptagnings- Svar tacksamt inom februari till » 19 son, i stad eller på landet.
Fina från ett verkligt godt hem kan erhålla anstalt för sinnessjuka ledig.
Tillträ- åx », Vexiö p. r. erhåller plats på Uppsala hospital om- plats i hemmet, där hon får sköta des senast den, 8 april 1908.
8 man- UNG förl.
skånska önskar plats i god referenser!
Svar märkt » Van.hus- förefallande lättare göromål samt läsa kring den 20 februari 1908.
Kompe- liga, 8 kvinnliga patienter.
Personal: bildad fam. a.tt mot fritt vivre deltaga moder », Iduns e x p, Stockholm.
tensvillkor: Utbildning i sjukvård hälst läxor med en 11-årig gosse (enda bar- en 1: a sköterska, en sjukvårdare, ett i hushållsgöromål, särskildt matl.
Svar äfven i sinnessjukvård, ålder icke under net).
Hon bör vara något kunnig i kvinnl.
biträde.
Lön 450 kr., eget rum, till » April eller Maj », Norrköping p. r I HEMTREFLIG prästgård pä landet 24 år.
Lönevillkor: 500 kr.
årlig lön, tyska och pianospelning.
Svar åtföljdt en månads semester, fritt vivre, tjänste- 1: sta klassens kost, fri bostad och af fotografi samt uppgift om ålder dräkt, t r e mån.
uppsägningstid.
For- UTEX.
sjuksköterska med goda betyg finnes tillfälle till billig och god in- fria tjänstekläder, 3 veckors semester och löneanspråk torde insändas till dringar: vana vid sinnessjukvård och önskar plats på lasarett eller privat ackordering.
Äfven kunna ett par unga 6, kvinnligt arbete.
Ansökan med betyg sjukvård nu genast.
Svar till » Syster », flickor få lära hushåll och ett hems årligen.
Ansökan jämte betygsafskrifter fru Anna Solovjeff, Målaregatan Iduns exp.
skötande.
Svar till » Fridfullt.
hem », insändes till öfverläkaren, Hospitalet, Stockholm.
och foto.
insändes till lasarettsläkaren Iduns exp.
Uppsala.
snarast möjligt senast 1 mars.
EN ung, kristligt sinnad småskolelä- UNG, bildad flicka, barnkär och or- rarinna med intresse för barn önskar INACKORDERING.
Trerrne unga.fliekor dentlig får plats för två barn i fin plats i familj i Stockholm för a t t un- kunna få insiktsrik ledning uti hus r familj.
Svar till » Pålitlig », Odeng.
70 dervisa barn i småskolans ämnen samt hållsgöromål och konstväfnad, hos liten Några friska o. ordentliga flickor öf- 1 tr., Sthlm.
vara behjälplig med barnens skötsel.
familj i södra Småland nu genast, pris ver 20 å r kunna få anställning som PLATS finnes för en anspråkslös, frisk Svar till » Småländska », Jönköping p.
r. pr månad 55 kr.
Ej bröstklena.
» Till elever vid Uppsala Asyl.
Villkor: 20 och barnkär flicka af god familj, vil- HUSHÅLLSVAN, b ä t t r e flicka söker n y t t a och nöje », Iduns exp.
kr.
i månaden jämte allting fritt utom lig _ a t t skötla, 2 barn 2 — 4 år, samt i plats nu eller till våren, a t t förestå hem beklädnad.
Efter ett års fullgod tjänst- öfrigt biträda med förekom, göromål.
där husmoder saknas eller som h u s - INACKORDERING i Stockholm med göring erhålles 28 kr.
och allting fritt.
Svar med rek., foto.
samt löneanspråk FLICKA, som genomgått 8-klassig hållerska i familj.
Goda betyg från tillfälle till öfning i franska och en- 2:ne sömmerske- och 1 väfverskeplats till » Februari », Fors station.
flickskola önskar nu genast plats i praktisk skola.
Svar märkt » 23 år », gelska.
F r u M. Huttling, Storgatan 7.
finnes äfven lediga.
Lön 336 — 348 kr.
Allra.
tel. 234 43. pr år.
Ansökningar åtföljda af skol-, UNG flicka af god familj, musika- familj för a t t undervisa mindre barn Knifvingaryd.
fräjde- och tjänstebetyg insändes till lisk samt kompetent a t t undervisa 11- i vanliga skolämnen och musik.
Svar STÄDNING af någon kontorslokal be- I större prästgård n ä r a järnv.
och årig flicka, samt biträda med skrif- Asylläkaren, Uppsala.
lägiep å Norrmalm eller hos privat per- hamn mottagas flickor för konfirma- göromål får genast plats.
Svar med till » 19 år », Tårnsjö p.
r. son sökes af medelålders fru.
Ref. fin- tionsundervisning nu.
Lektioner i språk TYSK eller fransk bonne erhåller plats löneanspråk, betyg, foto.
sändes till nes.
Svar märkt » Punktlig », Iduns exp.
och musik kunna erhållas.
Äfven hus- BÄTTRE flicka, som genomgått hus- nu eller till våren, Fotografi, rek.
» C.
G. H. », Iduns exp.
hållsskola önskar plats i familj, är äf- SE H I T!
Bildad, duglig 20-årig flicka hållselever mottagas.
Svar till » Vänligt och löneanspråk sändas under adr.
» N ENKEL bildad flicka, kunnig i mat- ven kunnig i handarbete, väfning, enk- F. », Skånska Dagbladet, Malmö.
söker plats i b ä t t r e familj, hälst i angenämt hem », Iduns exp.
lagning, önskas såsom kokerska i två lare klädsömnad m. m.
Svar till » 1908 Sthlm, som hjälp och säliskap.
Har personers hushåll.
Eget rum.
Svar med E. B. », Bollnäs p. r. förut innehaft liknande plats hvarifrån betygsafskr.
och lönepret.
till » H.
E. goda betyg finnes.
Ref. önskas och En väl upparbetad manufaktur.- och hälst af tyska föräldrar eller tyskta- Febr. », Nya Tidningskontoret, Gefle.
lämnas.
Lön önskas.
Svar till » Fa- MEDELÅLDERS fruntimmer, som i lande sökes.
Personen måste vara kun- BÄTTRE duglig flicka eller kokerska flera år innehaft lärarinnebefattningen miljemedlem Febr.
1908 », Loverslund.
konfektionsaffär, med stor, solid kund- krets, kan nu genast på förmånliga- nig i husliga göromål.
Vid vänligt be- van vid_ ordning och renlighet samt vid större hushållsskola, söker plats mötande kommer personen ifråga vid kunnig i matlagning, bakning rn.
m. till den 1: sta juli a t t förestå mindre TVÄNNE enkla smålandsflickor önska villkor få öfvertagas.
Belägen som den lämplighet a t t behandlas som familje- får plats uti större fint hem på landet.
familjs eller änkemans hem.
Svar till platser i ordentligt hem, till hiälp och är i en af södra Sveriges lifligaste stä- medlem.
Svar emotses till » Hiilfsbereit », Betyg, foto.
och lönepr.
till » Förtra- » Karin », under adr.
S. Gumaslii An- nytta.
Kunniga i handarbete.
Lön ön- der kan den, om den kommer i goda skas.
Svar till » Skrifgöromål 21 », » Fa- händer, gifva mycket god framtid.
Svar Iduns exp.
endeplats », Iduns exp.
nonsbyrå, Stockholm 1 v. b. miljemedlem 24 år », Vimmerby p. r.
» 25,000 », Iduns exp.
Obs.!
M. BENDIX, 1 6 Regeringsgatan A 5 Sturegatan.
g 9 0 Drottninggatan.
| BarnskötersKa, LEDIGA PLATSER Bildad flicka Lärarinna.
Barnjungfru, l:a sköterskeplatsen Värdinneplats Öfversköterska Sinnes-sjukvård.
PLATSSÖKANDE Barnkär Rutinerad dam eller herre.
flicka, — 64
" Gunnel ".
En gammal historia af Gabrielle Ringertz.
N GAMMAL historia, ofta gehomlefvad och ännu oftare nedskrifven, är det den själfulla författarinnan hår berättat.
Den är karaktäristisk för hennes kända utsökta stilkonst och hennes för- måga att ge en stämning stark och obruten.
G UNBORG, GUNNEL kallad, var af god börd, fast hennes föräldrar dött i stor ' fattigdom.
Bokliga kunskaper hade hon haft föga till- fälle att inhämta, men hade däremot flitigt fått uppöfva den musikaliska gåfva hon fått i arf efter sin mor.
Då hon vid sjutton års ålder stod ensam i världen, skyllde hon denna gåfva och några förnäma anförvanters förord förmånen att bli antagen såsom guvernant i en förmögen skånsk landtjunkares hem.
Hennes nye husbonde var en mycket ful man, men blid och trofast till sinnelaget.
Han ägde två halfvuxna döttrar, hvilka båda ärft sin afdöda mors stridiga lynne.
När hvarken stränghet eller ömhet hjälpt Bengt Skotte att omdana barnen till bättre samklang med hans eget skaplynne, fick han den ingifvelsen — ty han var en enkel man — att musik, som alltid stämde honom själf till vackra tankar och goda beslut, skulle utöfva sitt inflytande på hans döttrar.
Snart därefter drogo en stor, blank flygel och Gunborg samtidigt in på Rya gård.
Om det också inte lyckades Gunnel att om- dana sina båda adepter, så antog dock lifvet på herrgården i och med hennes ankomst så småningom en ljusare och varmare prägel.
Ty hon var anspråkslös och god, och i hennes själ brann en äkta konstens låga, om den än var flämtande och blek.
Så stort insteg hade hon efter två år vunnit i barnens hjärtan, att de utan bitterhet mottogo underrättelsen om, att Gunnel under det lugna herrgårdslifvets aftnar spelat sig så djupt in i deras fars hjärta, att han bedt henne bli hans maka och att hon gifvit honom sitt ja-ord.
Detta ja-ord gaf hon honom icke af kärlek.
Hon hade ännu aldrig pröfvat sitt eget väsens kraft att älska.
Ingen hade heller sökt inbilla henne, att den gåfva hon bjöd, då hon skänkte sig själf, kunde vara af något större värde.
Icke heller hade äfventyrslystnaden ens i in- billningen drifvit henne ut ur det tama lif hon förnöjd och tacksam lefde.
Hon lade lugnt sin hand i sin blifvande makes och såg med oskyldiga och oerfarna ögon upp mot hans väderbitna ansikte, som hon lärt att tacksamt hålla af.
Icke aningen af ett tvifvel uppstod i hennes själ om, att det för henne skulle kunna möta någon svårighet att till sin sista suck förbli honom en älskande och trofast maka.
Och åren gledo sakta hän.
Gunnels hjärta sof alltjämt.
Sin make hade hon icke födt några barn.
Detta var honom en källa till verk- lig sorg, ty han älskade sin hustru af hela sin trofasta själ.
Och mannens kärlek kräfver barnet af den älskade.
Med barnet börjar ett nytt skede, mänskligare, vackrare måhända, om än mindre strålande af personliga lycko- förnimmelser, och naturen drifver oss, ofta utan att vi ana det, att genomlefva alla kärlekens utvecklingsgrader.
Den obestämda, tunga trånad, som ibland band Gunnels fötter i de husliga vandringarna upp och ner för hemmets trappor eller kom hennes händer att drömmande hvila på flygelns tangenter, tillskref hon själf obetingadt och utan att grubbla däröfver den längtan hon trodde sig hysa efter ett barn.
Som seden är på landet, räknades grann- skap både vidt och bredt, och öfverallt på går- darna hade fru Gunnel hjärtligt, om än här och hvar med en smula nedlåtande vänlighet, blifvit upptagen i det allmänna umgänget.
Hennes musikaliska begåfning gjorde henne till en alltid gärna sedd gäst; och anspråkslös som hon var och omedveten om sin gåfvas gedigna halt, spelade hon lika villigt till landt- ungdomens klumpiga dans, som hon tåligt ackompanjerade traktens sångare vid deras mer eller mindre njutbara prestationer.
Den af alla granngårdarna dit fru Gunnel helst for, var den mest aflägsna af dem alla.
Endast få gånger hade hon gästat den hög- adlige herrn till Boarp och hans fru, men hennes tankar dvaldes oftare än hon själf på det präk- tiga säteriet.
Inte var det den stora gårdens välmåga, som drog hennes håg, inte heller de sköna gemakens dyrbara inredning eller den hög- dragna fruns sällskap.
Snarare en känsla af att Boarps gård var den enda plats inom hen- nes räckhåll, dit svallvågor från ett aflägset, okändt, men i inbillningen rikt och lockande lif nådde fram.
De gånger hon varit där, hade hon suttit till bords med kvinnor i kostbara, djupt urrin- gade klädningar och håret ordnadt efter sista modet och med män af en typ hon aldrig annars såg och hvilka i sin sällskapsdräkt rörde sig lika ledigt, som om de burit den till hvardags.
Mycket i öfrigt tydde också på, att den festliga måltiden med rosenskiftande cham- pagne i glas af spröd kristall och utsökta rätter för alla, utom för Gunnel, var hvardags, så lugnt blickade allas ögon, så behagligt däm- padt klingade röster och skratt.
Att sitta där var att upplefva sagan själf, och fru Gunnel var till hjärtat ett barn och älskade både sagor och äfventyr.
Men det var inte endast feststämningen bland doftande blommor och strålande ljus, som betog henne.
Då hennes blickar gledo utefter det långa bländhvita bordets sidor från gäst till gäst, hade hon i all sin landtliga ovetenhet dock snart lärt sig urskilja en sär- skild typ af män och kvinnor.
De buro samma festliga dräkt som de öfriga, men de buro den annorlunda — med ett be- hag, som på en gång var mer sinnligt och mer förandligadt.
De fängslade Gunnel så, att hen- nes blick icke förmådde glida vidare.
De voro icke endast — liksom, de öfriga — vackert staffage i sagans äfventyr.
De voro något annat, något mer.
Men hvad?
Hon kände, att hvad de voro, det voro de af hela sin själ, det voro de våldsamt, och hennes hjärta klappade emot dem i orolig, ojämn takt.
Och med den skarpsynthet, som varm känsla skänker, urskilde hon snart den ena dallrande spindeltråden efter den andra i det underliga nät, som spanns mellan själar och hvilka ibland bära som starka broar från frände till frände, ibland brista som glas, ibland sväfva i oviss- het, tänjas, slakna eller snärja.
Och hon lärde sig förstå, att från sagans staffage-figurer brusto nästan alltid trådarna, då de spändes ut till dessa hennes känslas utkorade, men icke så mellan henne och dem.
Och hvad kunde hon inte allt plocka sam- man för omaka och underliga ting, som bjö- dos dem i form af hyllning!
Mycket fjäs och smil, krypande beundran, nedlåtande, förtäckt förakt, ironisk kritik öfver bagateller i klädsel och i uppträdande.
Med dem talades också ett säreget språk och om säregna ämnen.
Det var för det mesta en af de vackra kvinnliga staffage-figurerna, som bragte dessa ämnen på tal med en tin- drande blick i ögat och i rösten en ödmjuk vädjan till någon af Gunnels utkorade.
— 65 — Trögt och en smula ovilligt vände de stora, hvita skjortbrösten sig bort från hvarandra.
Jargongen om vackra kvinnor, om hästar och politik tystnade så småningom, medan det nya uppslaget samlade alla omkring sig.
Gunnel lyssnade med sänkta ögonlock, under det hon skalade en doftande mandarin eller lekte med en bjärtgrön drufva.
Och hvad hon hörde om skön konst, om böcker, om musik, om store mäns tankar och verk där ute i den främmande världen, det gömde hon djupt i sin själ, som skatter att lefva på.
Drömmande reste hon sig sedan upp från bordet och lade handen på sin kavaljers arm.
Förhängen drogos åt sidan och bankettsalens strålande belysning förtonade i förmakens svala halfdunkel.
Då brukade Gunnel uppsöka en ensam vrå och drömma vidare, till dess ett anslag på pianots tangenter väckte henne till en vibre- rande lycksalighet.
Ty nu skulle hon för en kort stund få lefva i tonernas rike, dit hon, lika visst som sant, hörde hemma, om hon än blott var en stackars förskjuten, som öd- mjukt fick lefva sitt lif utanför dess slutna portar.
— — Sådana voro de minnen fru Gunnel hemfört från sina besök på Boarp och som en gyllene tråd i grå vadmal hade de väft sig in i hennes sträfsamma hvardagslif, där hon endast var den fule, gode landtjunkarens make.
Hur gammal än fru Gunnel kunde bli, skulle hon aldrig glömma den daggfriska julimorgon, då hennes man trädde in till henne i väfkam- maren med ett bref i handen.
Han stod tyst en stund vid det öppna fön- stret, som hans vana var, tankspridt tummande på en väfskyttel, till dess den outtalade frågan i hans hustrus ögon väckte honom ur hans drömmeri.
— Vi äro bjudna till Boarp, Gunnel.
Där är en lysande samling i år, och dit väntas en framstående konstnär och tonsättare.
Man kän- ner din kärlek till musik.
Därför, helt visst, är du bjuden — icke på en kort fest — utan att där tillbringa två hela veckor.
— Och du, Bengt?
kom Gunnels darrande fråga.
Han smålog godmodigt.
— Visserligen är jag af artighet också bju- den, men när såg du en landtbrukare fara från sin gård i skördetiden för att lyssna till spel och sång och tala om ting, som äro honom främmande som månen!
Och då han trodde sig urskilja förstämning i sin hustrus blick och rädd, att hon skulle tro, att han tänkte förklenande tankar om det hon älskade högst, tillade han med hjärtligt tonfall: — Res du, min älskade.
Det är dig väl unnadt.
Tio dagar har du på dig att bli fär- dig.
Vacker är du nog, Gunnel, men väl an- språkslös till ditt uppträdande i hvardagslag.
Gör dig nu inga betänkligheter.
Inte ofta under dessa år har du anlitat min börs för fina kläder och grannlåt.
Den står dig därför i dag hjärtligen till buds.
Fru Gunnel gaf sin man en tacksam, drö- jande blick.
— Du vet, jag bär alltid en enkel, hvit klädning till helg och vid festliga lag.
Är den icke fm nog nu?
Eller — hon tvekade rod- nande, skulle jag låta förfärdiga den hvita sidenbrokad du förde med dig hem åt mig från din utländska resa?
Den syntes mig alltför dyrbar för vårt enkla lif.
Jag sparade den till en af dina döttrars bröllop.
— Den fest du reser till är din fest — så rätt efter ditt sinne.
Hvarför skulle du då inte bära den klädning, jag skänkt dig till din egen glädje?
(Forts.)
förstått det ha vi ansett själfklart.
Både Suzanne och jag- Fru Wcernhagen (reser sig.
Upprörd).
Det är inte sant!
SEGERPALMEN Thomas.
Fru Warnhagen.
Eugen!
(Sätter har inte hört honom säga ett ord.
SMdespef i fyra akter af Thomas.
Tiifma SöderBerg.
Thomas.
(Forts.) Är det kanske det som fört er samman?
Suzanne.
Han fängslar.
Thomas.
Du förklarar håra ena partens intresse.
Gränslöst.
Suzanne.
Ja.
.
.
han tycker kanske att jag är ung och söt.
Det finns ju många kloka män, som fastna bara för det.
(Fru Warnhagen kommer in från tamburen).
Suzanne (går emot henne).
Tjänare, farmor.
Du har låtit vänta på dig.
Fru Warnhagen.
Kära barn — jag har hlifvit hindrad.
God dag, Thomas!
Min kära, kära gosse.
.
.
(kramar hans händer).
Thomas.
Hur är det med dig i dag?
Du ser ju kry ut.
Fm Warnhagen.
Visst är jag kry.
Hvem har tid att vara sjuk då du är i Stockholm.
Jag tror du har blilfvit solbränd.
Suzanne.
Promenader till Grindstugan, Med små söta studentäkor.
farmor.
Suzanne.
Du är snäll, Thomas.
Men det behöfs inte i det här fallet.
Jag är så belåten ändå.
För man mäter inte lif efter antalet år.
— Vet du hvem som kommer hit, farmor?
Fru Warnhagen.
Nej.
Suzanne.
Carleson.
— Blir du inte glad?
Stefan Fru Warnhagen.
Jo, sannerligen!
önskat få fatt i mer än en gång.
Den har jag (En jungfru kommer in och säger något till Su- zanne, som följer med ut.)
Thomas.
Blir det ingen annan än fröken Bendix?
Fru Warnhagen.
Det är väl alldeles tillräckligt.
Jag och Suzanne — och hon och du!
(Nickar med ett talande leende åt honom).
Thomas Fru det?
(förvånad).
Warnhagen Thomas.
Hvad är Hur har du räknat!
Fru Warnhagen.
Thomas.
Men farmor.
.
.
(blir också förvånad).
Nej.
Du gör mig bara häpen.
Fru.
Warnhagen.
Jag unnar dig allt godt, Thomas!
Äfven det I Thomas.
Tack.
Men jag har i alla fall inte sett röken af de där promenaderna.
Du skall naturligtvis ta af dig.
(Hjälper henne af med kappan.)
Fru Warnhagen.
Men hon är ju ofantligt intres- serad af dig.
Kan tala om dig långa stunder.
Hon och jag ha just inte gjort annat än talat om dig.
Fru Warnhagen.
Det är inte min mening att stanna så länge.
Du kommer ju hem till mig och äter middag i dag?
Thomas (på våg ut med kappan).
Ja tack.
Fm Warnhagen (hälft förskräckt).
Men kära Thomas — skall du se glad ut, när du säger något sådant!
Du är väl ä n d å.
.
.
Suzanne.
Bara Thomas?
Fm Warnhagen (sätter sig).
Absolut inte.
Bara ni två.
Suzanne (medlidsamt).
Har du så knappt med maten Fru Warnhagen.
Rätt.
Den räcker bara åt oss t r e.
_ Och en till.
Om du gissar hvilken, skall du få en slant.
Suzanne (hviskar i örat på farmodern).
Fru Warnhagen (till Thomas, som kommit in och satt sig).
Den är något till svår hon!
Guldtian, farmor.
Fru Warnhagen.
Guldtian!
En tolfskilling på sin höjd.
Suzanne (förebrående).
Väger du opp Beatrice Bendix med det!
Fru Warnhagen (till Thomas).
Hon är omöjlig.
(Tar fram plånboken i handväskan.
Räcker Suzanne några sedlar.)
Månadsapanaget ingår i det där.
Thomas.
Har du bjudit fröken Bendix på middag?
Fru Warnhagen.
Ja.
Jag tyckte det var ganska lämpligt.
Suzanne (som räknat sedlarna och stoppat dem i sin portmonnä).
Nu skickar jag i denna dag efter det historiska verket.
Du vet det där engelska, som jag har talat om.
De ha det ju inte ens på kungliga biblioteket.
Millioner tack, farmor.
Fru Warnhagen.
Du läser ju ihjäl dig.
Thomas.
Inga mera böcker, Suzanne!
Har du inte nog med böcker härhemma.
Fru Warnhagen.
Och så får ju du ärfva mina sedan.
Suzanne.
Tack, raring.
Men det blir nog du som får ärfva mig.
Fru Warnhagen.
Lilla Suzanne.
.
.
(Ett ögonblicks tryckande Thomas.
tystnad.)
Thomas.
Jag fick nyligen veta ett fall, som var lik ditt.
Och den hade blifvit frisk.
Thomas.
(nickar), Jag trodde du var fär- Det gör man väl knappast för en män- Fru Warnhagen.
För hvad d å ' Thomas (visar mot en jordglob, bordet).
Man kan se det här.
som står på skrif- Fru ' Warnhagen.
Du är ung.
Ett helt land kan inte ge dig hvad en kvinna kan ge.
Thomas.
Det är inte därom det är fråga.
Det är jag, som skall ge.
Fru Warnhagen.
Svärmare!
Ja, ge du!
Ingen kan välsigna din framtid mer än jag.
Men du får upplefva hårda dagar.
Thomas.
Nej.
Det blir idel helgdagar.
Fru Warnhagen.
Min käre gosse.
.
.
Nej, vi kom bort från ämnet.
Tror du på splittring?
Anser du dig inte kunna älska land och folk tillräckligt, om du älskar en kvinna?
Thomas.
Nå, då är vi ju sams.
Thomas.
Jag tror till och med att den senare kärleken stegrar den förra — ifall kvinnans namn är Beatrice Bendix.
Du känner henne så litet, men tro mig, hennes värde för en man kan inte öfverskattas.
Hennes like finns inte i landet.
Fru Warnhagen.
Nu går det rundt för mig.
du kär i flickan?
Var snäll och svara på det.
Thomas, åt migl Är Tycker du att hon skulle kasta bort sig Thomas.
Nu förstå vi hvarann.
Fru Warnhagen.
De träffas ju ibland.
Men hvarför har han inte friat?
Thomas.
Han är nog inte initiativets man — an- nat än i politik.
Fru Warnhagen.
Två sådana människor!
Ett idealäktenskap.
Och jag som aldrig haft en tanke dit.
Jag börjar bli gammal och slö märker jag — — men jag är stolt öfver dig — du är ju inte ett spår ego- istisk.
Nutidens ungdom måtte vara underbar.
Men du står visst ensam.
Thomas.
Nej.
Och i det här fallet har jag hämtat lärdomen från en annan.
Vi är två som offra oss!
(ser frågande på honom).
Thomas.
Eva von Arnold.
Den Gud hon dyrkar heter Eugen Cassel.
Men det hindrar henne inte ifrån, att anse sitt lifs mission vara att ställa fröken Bendix vid hans sida.
— Du har nog rätt, farmor, nutidens ungdom är kanske inte så dålig.
Fru Warnhagen (stannar sina steg.
Ser forskande in i hans ögon).
Thomas.
.
.
det är i alla fall inte så helt med glädjen.
Thomas (gör ett svagt försök att le).
Man är nog inte annat än en svag människa.
Men jag vill vara glad.
Och jag vet att den viljan representerar det bästa hos mig.
(Reser sig och går fram och åter.
Fru Warnhagen sätter sig.)
Fru Warnhagen (infaller).
Inte bara jag.
Thomas (fortsätter).
Själf drömmer jag inte så mycket.
Jag vet hur ofullkomlig jag är.
Min begåf- ning är inte sådan som du tror.
Jag skall aldrig kunna höja mig öfver allt folket — så som du hoppas på.
Jag får nöja mig med en anspråkslösare post.
Men tillfällen att handla kommer ju ändå aldrig att saknas.
(Anslår en skämtsam ton.)
Det har ju visats mig redan.
.
.
för detta är dock närapå en handling, farmor.
Jag går ju frivilligt ur vägen — och inte bara det.
Om du visste hvad jag arbetade för att Cassel skulle komma till Uppsala i förgår — då hon var där.
— Jag skulle vilja falla på knä för honom.
.
.
bara för att visa henne hur stor han är.
(Sätter sig.)
Fast det vet ju hon lika bra som jag.
(Suzanne kommer i dörren med Stefan Carleson.)
Suzanne.
Var så god och stig in hit.
Pappa kom- mer nog när som hälst.
(Carléson hälsar på Thomas.
honom för farmodern.)
Jungfrun Warnhagen Suzanne presenterar Men ett dvärganamn.
Fru Warnhagen.
Jag undrar hvilken tjugusex- åring har ett större.
Politisk skriftställare, filosof, stu- dentkårsordförande, filosofie doktor bara du får tid (ill det.
Och dessutom respektabelt form ögen så snart jag dör.
— Och när hon nu faktiskt är intresserad af dig.
.
.
och du af henne.
.
.
Thomas.
Det finns en annan — som står dig mycket nära — som också är intresserad af henne.
Att du — 66 — (i dörren).
Stats rådinnan frågar om fru ville komma in i salongen ett ögonblick.
Fru Warnhagen.
mas gör sällskap.)
Jaså.
(Reser sig och går.
Tho- Suzanne (gör en handrörelse mot en stol.
Sätter sig själf i ett soffhörn.)
Har ni aldrig sett farmor förr?
Carleson (i det han slår sig ned på den anvisade platsen).
Jo, många gånger.
Suzanne.
Fru Warnhagen.
Kasta bort!
Du har ju redan ett namn.
Ett klart och rent och vackert namn.
Thomas.
Han har kanske haft stora pretentioner.
Fm Warnhagen.
Det var roligt att få göra herr Carlesons bekantskap.
Jo.
Fru Warnhagen.
Han som aldrig brytt sig om Thomas.
Jag vet att du drömmer många dröm- mar för min räkning.
Kanske.
Fru Warnhagen.
Kanske!
dig att offra lifvet för henne.
Thomas.
niska.
Har du Fora ' skad, menar du.
Fru Warnhagen Fru Warnhagen.
Kom hit unge!
(Tar hennes hufvud mellan händerna och kysser henne på pan- nan.)
Suzanne.
Du bjuder väl hela familjen?
Suzanne.
Thomas.
Du räknar ändå fel, farmor.
aldrig hört henne tala om en annan?
Men jag Fru Warnhagen (stiger upp och går på golf vet).
Jag är öfverväldigad.
Och jag tror glad också.
Kan du förlåta mig.
Men ser du — ingen förtjänar lyckan så som Eugen.
Jo du.
Men det är ändå skillnad.
Han har gjort tillräckligt mycket för att få en belö- ning — nu.
Du har tid att vänta.
Fru Warnhagen Har jag inte räknat rätt?
sig.)
Man talar inte om allting.
Fru Warnhagen.
kvinnor.
P r i s b e l ö n t vid Iduns dramatiska pristäfling Thomas.
Jo.
Tycker ni inte att jag är lik henne?
Carleson.
Jag vet inte.
Suzanne.
Men betrakta mig uppmärksamt.
Carleson.
Suzanne.
Hvarför det?
För att ni skall få se likheten naturligtvis.
Carleson.
Är det så nödvändigt?
Suzanne.
Det skulle bereda mig glädje.
(Forts.)
