# ID: svediakorp-per1807
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 22,615
# sentences: 1,111
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 4 9 (1144) TORSDAGEN D E N 3 DECEMBER 1908.
21:STA ÄRG.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N NORDLING.
T 71 MEDDELA i dag porträtten af * de fem utländska lärde och veten- skapsmän, kring kvittas namn de många divergerande ryktena angående årets Nobelpris stadgat sig.
Då opinionen mot den.
hittills iakttagna hemlighets- fullheten ' vid de respektive samfundens val har föranledt en stadgeän- dring, gående ut på att Nobelpristagar- nas namn hädanefter skola i god tid före högtidsdagen meddelas pressen, ha vi an- ledning att hoppas att det i år är sista gången de svenska tidningarna behöfva vara medspelare i den af allmänheten bevittnade komedi, som elfes upprepat sig, inför hvarje Nobeldag.
N åt historiskt-filosofiskt skriftställen, utvecklat sina teorier om den mo- derna kulturens räddning och förny- else.
Sådana arbeten äro: Der Kampf um einen geistigen Lebens- inhalt; Grundlinien einer neuen ÄR ALLMÄNHETEN mest in- tresserar sig för den litteräre pristagaren är det väl till dels där- för, att man anser sig kunna ha ett ord med i laget angående lämpligheten af prisdomarnas val och GA^CUJWIA^NJ^^^ icke som inför de öfriga lita uteslutande till fackmännens auktoritet.
Man tänker sig ju också en möjlighet att kunna mera direkt tillgodogöra sig en framstående författares arbete än en vetenskapsmans upptäckt.
Ur bägge dessa synpunkter är Svenska akademiens val i år en miss- räkning, hvartill kommer besvikelsen hos dem, som velat se priset gifvet åt någon annan.
Utom fackmännens led känna nämligen ytterst få den litteräre Nobelpristagaren, profes- sor R u d o l p h E u c k e n från Jena.
Publiken kan icke värde- sätta honom som författare och lär knappast i någon större utsträckning förmå sätta sig in i hans arbeten.
Af sak- kunniga prisas dock Eucken som en skarpsinnig och ori- ginell filosof, " den västerländska kulturens på en gång tolk och själasörjare ".
I ett flertal arbeten har professor Eucken, som i början af sin verksamhet hufvudsakligen ägnade sig 597 ERNEST RtHHERfOR&amp;J^
Lebensanschauung, den senare utkommen i svensk öfversättning m. fl.
Rudolph Eucken är född i Aurich i Ostfriesland 1846 och är sedan 1874 professor vid universitetet i Jena.
Han är där mycket populär, både bland sina kolleger professorer, till hvilka räknas bl.
a. den berömde professor Haeckel, och bland stu- denterna.
Hans föreläsningar samla stora åhö- rareskaror.
Själf lefver han som en lärd i stilla tillbakadragenhet.
Enligt hvad en korrespondent till en svensk tidning inhämtat, kommer professorn att till vå- ren besöka Sverige, hvarvid han skall hålla en åtta å tio föreläsningar i Uppsala till förmån för Olaus Petristiftelsen och äfven ett par i Göteborg, där som bekant hans svenske själs- frände, professor Vitalis Norström verkar.
Det medicinska priset torde, efter hvad man hittills erfarit, komma att delas mellan professo- rerna E l i a s M e t s c h n i k o f f i Paris och professor P a u l E h r l i c h i Frankfurt a M.
Professor Metschnikoff har vunnit sitt stora vetenskapliga namn förnämligast genom sina grundläggande undersökningar om människokrop- pens immunitet mot sjukdomar och de hvita blodkropparnes verksamhet som bakteriedö- dande.
Han är född i Charkoff år 1845, var en tid professor i zoologi i Odessa och verkar nu- mera som andre direktör vid Pasteur-institutet i Paris.
Professor Ehrlich är patolog, men har vid sidan af denna medicinska vetenskapsgren gjort sig känd genom sina experiment med olika slags serum för stärkande af kroppens motståndskraft.
Bördig från Schlesien är han ett tiotal år yngre än sin pariserkollega.
Nobelpriset i fysik lär skola tilldelas pro- fessorn i experimentalfysik vid Sorbonne, Ga- b r i e l L i p p m a n n, medlem af institutet, för hans på 1890-talet gjorda upptäckt på foto- grafiens område, som gör det möjligt att foto- grafera färger på rent optisk väg.
Gabriel Lippmann föddes i Luxemburg 1845, studerade fysik och kemi vid åtskilliga tyska universitet, bl.
a. Heidelberg, och blef 1884 professor i matematisk fysik och 1886 i ex- perimentalfysik vid Sorbonne i Paris.
Redan vid 30 års ålder tilldrog han sig den veten- skapliga världens allmänna uppmärksamhet ge- nom en artikel om de elektrokapillära fenome- nen.
Samtidigt konstruerade han kapillarelek- trometern, som sedan blifvit ett mycket värde- radt fysiskt instrument.
Under 1870- och 1880-talen publicerade han flera andra värde- fulla arbeten inom elektricitetslärans och den astronomiska fysikens område.
Mest bekant är han emellertid genom sin färgfotograferings- metod, som nu 10 ä 12 år efter uppfinnandet belönas med Nobelpriset.
Som eröfraren af Nobelpriset i kemi namnes professorn i fysik vid Manchesters universitet, Ernest Rutherford.
Han är endast 37 år gammal, hvilket gör valet så mycket märkligare, som Nobelkandidaterna i allmänhet måste ha uppnått en " mognare " ålder, innan de anses värdiga.
Professor Rutherford har hufvudsakligen ar- betat inom radioaktivitetens område och har i hög grad bidragit till lösandet af dithörande problem.
I ett af sina arbeten har han redo- gjort för allt hvad som hittills uträttats på detta fält, och denna bok är utan gensägelse den bästa framställningen i den vägen.
Ruther- ford, som förut bl.
a. varit professor i fysik i Montreal i Kanada, är australier till bör- den.
När ni härnäst köper skodon begär då att få se £ [saS7örnes spaCt.
- _: Ett kåseri om statistik i allmänhet och hemstatistik i synnerhet * II.
sina tårar.
Och icke blott vi, som höra dem, få denna uppfattning, utan också de själfva min- nas sig såsom helt behärskade af sina olyckor.
Litet solskensstatistik.
V I HA under den sommar, som gått, haft att fröjda oss åt ett solsken, som trotsat all pessimism, men vi ha därför icke glömt att i vanliga fall är det nog så, att " regn och sol- sken växla ".
Det är nu både lifvets och naturens gång, hvari ett och annat undantag icke gör någon anmärkningsvärd rubbning.
Sedan beror det på, huru människorna per- sonligen ställa sig till denna naturens och lif- vets växling.
I vår tungsinta tid mena nog de flesta, att regnvädersdagarne äro för många och att solskensdagarne borde vara fler.
Och utan att räkna så noga afgöra vi kategoriskt många gånger, att det regnat i ett i ett hela månaden eller hela sommaren, då det i själfva verket varit många flera solskensdagar än regn- och ruskdagar eller åtminstone har solen brutit fram emellan skurarne, lyst öfver landskapet och gjort detta dubbelt skönt i sin friska regnpärlsglitt- rande färgprakt.
Men det är detta, som männi- skorna äro så benägna att glömma, då de se tillbaka på en gången period.
För minnet breda sig skuggorna och molnen tunga och täta öfver det hela, skymmande bort solen såsom moln för sed hafva.
Och hvarför minnas vi icke lika väl de ljusa stunderna i lifvet som de mörka?
Helt enkelt därför, att lyckan och glädjen lefva i nuet och uttömma sig i nuet, men sorgen lefver i min- net.
Lyckans beröring är som en smekning, men sorgen är som ett slag eller ett rifvande sår.
De sällhetsstunder vi minnas bäst äro de, som varit blandade med.
malört eller någon annan sorgens eller bitterhetens krydda: ett afsked eller återseende, en öfverstånden fara, ett mål, som ändtligen uppnåtts efter många vedermödor, ett ord, som tröstat och tändt åt oss ett ljus i förtviflans mörker och annat lik- nande.
Men alla de goda stunder af stilla glädje, af hälsa och arbetskraft, af fridfull samvaro med människor, som äga vår kärlek eller vår sympati, alla dessa lugna dagar, som vi fått äta vår mat utan tårar och somna i våra bäd- dar utan fruktan för onda tankar eller onda människor, allt detta milda solsken mellan skyar och skurar, det bokför ingen och det plånas ut i minnet af de slag, som ödet slår och minnet sorgfälligt bevarar.
Ofta höra vi människor säga om en period af sitt lif, " det var en svår tid, en förfärlig tid ".
Denna svåra tid kan ofta sträcka sig öfver flere år af deras lif, och när de förtälja för oss om de bekymmer, de sorger och de för- sakelser, som utfylla denna period, se vi dem tydligt för oss såsom grableka skuggor, härjade af sorg, utan ett leende på sina läppar och med tårfransade ögon, saltande sitt hårda bröd med Profva dem och öfvertyga Eder att de göra skäl för namnet T / * ^ 598 Det vore utan tvifvel nyttigt om vi nutids- människor, som så sällan ha tid att meditera öfver lifvet och i tänkandets ljus söka finna dess mening och dess sanning, om vi åtmin- stone använde statistikens exakta metod, då vi bedöma det öde, som skapar vår lifssaga och gör den mörk eller ljus, fängslande eller in- tresselös eller skrämmande.
De flesta af oss behöfva göra solskenssta- tistik för att bevara åt framtiden och åt vårt lifsinnehåll allt det ljus, som i själfva verket funnits, men som fördunklats af de starkare in- tryck vi förnimma och bevara af mörkret, sor- gen, bekymren och framför allt af missräknin- garna, de felslagna förhoppningarna, de kros- sade illusionerna.
De flesta af oss behöfva göra statistik öfver alla de tillbud till olycka, som snuddat vid oss utan att göra oss illa, öfver alla de faror, som kastat sin skugga på vår väg och sedan för- svunnit, öfver alla de sorger, som knackat på vår dörr, men gått vidare.
De flesta af oss behöfva göra statistik öfver alla yttringar af vår egen kortsynthet, dumhet, obetänksamhet, okunnighet och oerfarenhet för att rätt kunna häpna öfver det under, som sker hvarje gång följderna af vår ofullkomlighet underlåta att drabba oss själfva eller någon annan, hvarje gång logikens och orsakens lagar för ett ögonblick häfvas för att vi icke må krossas af de slag vi själfva slå.
Det statistiska material vi så skulle samla på ett år eller två skulle utan tvifvel göra oss lika ödmjuka och tacksamma inför vårt ödes väktare, som vi nu äro pockande och förmätna.
Vi skulle ovillkorligen lära oss förstå, att det underliga i den bisarra värld vi lefva i är icke att olyckorna äro många och lidandet är stort, utan fastmer, att den mänskliga dumhe- VICTORIA-kängor säljas i finare skoaffärer öfverallt — i alla moderna färger och skinn- sorter, till populära priser och tillverkas af Jtättyaa " Damernas favorit ".
ådnacu » I själfva verket har det sällan varit fullt så illa i verkligheten, solen har gång efter annan brutit fram mellan skyarne och lockat fram både leendet på läpparne och skrattet i själen.
En och annan dag, kanske till och med en och annan vecka eller månad af lugn och rela- tiv lycka har smugit sig in emellan ödets slag och gifvit kropp och själ kraften att bära dem utan att brytas.
Hoppets strålar ha tid efter annan väckt till lif denna underbara, obeskrif- liga känsla i bröstet, som ger oss tillvarons saliga fröjd trots alla förnuftets invändningar.
Ofta är det blott en solbestänkt sky, en säll- sam färgförtoning, ett fagert ansikte, en vacker blomma, ett vänligt tilltal, ett hurtigt eller lustigt ord, som ger oss denna lifsfröjdens full- hetskänsla.
Men den har dock varit där och fyllt sin mission såsom utjämnare, jämvikts- uppehållare, utan hvilken ödets våg skulle krossa oss under sin ojämna tyngd.
LUDV.
TRAUGOTT, Stockholm.
^^ä ten, dårskapen och ondskan i stort sedt äro så starkt begränsade i sina verkningar.
Vi skulle ovillkorligen tvingas att förvåna oss öfver, att det mänskliga lättsinnets Goliat så ofta låter sig afväpnas af den lilla gnista af godhet och förstånd, som liksom stenen i herdegossen Da- vids slunga riktas mot jättens änne af svaga människobarn.
Ofta kan icke ens denna lilla gnista upple- tas, icke ens David går jätten till mötes, men likafullt hejdas hans arm midt i slaget såsom af ett osynligt grepp.
" Världen är ond. "
— " Lifvet är grymt. "
— " Människorna äro hårda. "
Det är sagdt och upprepadt så ofta, att det för många har blifvit en lifstro.
Låt oss göra litet statistik, men göra den vid solsken, icke öfver ondskan, grymheten och hårdheten, utan öfver deras motsatser!
— Det finns så många talesätt, som sitta som skygglappar kring våra ögon och hindra oss att se omkring oss till alla sidor fritt och sundt.
Ett sådant talesätt, som höres i månget hem och gör ögonen blinda för solskensglitter och öro- nen döfva för fågelsång är detta: " det händer aldrig. "
" D e t h ä n d e r a l d r i g, att han säger ett godt och vänligt ord. "
— " D e t h ä n d e r a l d r i g, att maten står på bordet i rätt ti *, att spjället blir skjutet och brasan skött som sig bör. "
— " D e t h ä n d e r a l d r i g, att bar- nen uppföra sig städadt och höfligt " o. s. v. Stackars alla dessa hem, där det aldrig hän- der, att man gör litet solskensstatistik och plockar reda på de goda orden, de punktliga måltiderna, de ljufiiga brastimmarne och bar- nens goda stunder, men motståndslöst låter det tunga och det leda hänga sig fast i medve- tande och minne.
Det godas natur är tystnad och tillbakadra- genhet, det måste letas upp och lockas fram, ofta ur en vrå, där det krupit skyggt ihop.
Det stygga och det onda är framfusigt och hög- röstadt och pockar på plats.
Därför få vi icke döma förhastadt efter hvad som syns bäst och hörs mest.
Vi få icke döma v å r t folk efter dem, som skrika och skrodera, icke t i d s a n - d a n efter den cynism, som några bära till torgs, icke u n g d o m e n efter sådana handlin- gar, som ge stoff åt skandalhungern.
För att finna den motvikt mot det onda, som vill stjäla vår kraft och vår tro, måste vi med energi leta reda på det goda och låta solen skina på det och bevisa dess tillvaro genom statistikens exakta metod.
Så skall måhända vår syn på lifvet och vårt eget öde få en gladare färg och vårt hopp och vårt arbete en fastare grund.
Ett taek fpån Selma Itageriöf.
dag; från min egen hembygd, Fryksdalen, från Karlskoga, Seffle och andra samhällen i Värm- land, Värmländska sällskapet och Värmlands- föreningen i Stockholm har jag fått mottaga flera lyckönskningstelegram, och sådana ha också anländt från andra trakter af Värmland.
Jag kan inte tacka nog för denna för mig så dyrbara hyllning.
Medlemmar af Falu samhälle, framlör allt dess lärarekårer och den studerande ungdomen, ha genom uppvaktningar, sång, blommor, tele- gram, gåfvor, flaggning och på andra sätt visat mig sympati och förhöjt festglädjen.
Jag ber att härför få uttala min varma erkänsla.
Från barn, så i Sverige som i Finland, Dan- mark och Tyskland, har jag fått mottaga många kära små bref och Nils-Holgerssons-illustrationer, men som en del af dessa korrespondenter inte ha satt ut namn och adress, måste ockå de in- begripas bland dem, som få sitt tack genom pressen.
På samma sätt måste jag tacka öfriga anonyma eller pseudonyma vänner, såsom " Kärr och husbond ", " Gorgo, den fångne örnen " m. fl.
Falun den 23 november 1908. uppfostras vida strängare än här och icke på långt när åtnjuta samma frihet.
För några dagar samtalade jag härom med en lärarinna i en stor samskola, en intelligent och mycket berest kvinna.
En mångårig er- farenhet af den uppväxande ungdomen hade gifvit henne tillfälle till intressanta iakttagelser, som förtjäna att begrundas i våra hem.
Enligt hennes bestämda uppfattning ha våra mödrar all anledning att vaka öfver sina döttrar.
Vår tids unga flickor inge i själfva verket den uppmärksamme iakttagaren skäl till bekymmer.
Den lättsinnighet, hvarmed man på en del håll behandlat etiska och moraliska begrepp, har stigit dem åt hufvudet.
De ha af hela diskus- sionen förstått endast ett: friheten.
Allt, som inte går an, affärdas som konventionella för- domar.
Att en större frihet för kvinnan också förutsätter ett ökadt mått af ansvar har undgått dem.
I sitt umgänge med jämnåriga ynglingar äro de eggande och sensuella.
I nio fall af tio är det flickan, som tar första steget till förtroligt närmande.
Våra studentskor föra i Uppsala ett nattlif, som föga anstår dem.
De äro simpla i tal och uppträdande, fulla af jargon och uttryck, hämtade ur " Strix ".
De unga flickorna förefalla med ett ord icke på långt när mogna för den frihet, som tiden bereder dem och som synes ha kommit alltför hastigt.
D ET HADE VARIT min önskan att med ett direkt tack kunna nå alla dem, som med öfverströmmande välvilja ha önskat mig lycka på min femtioårsdag, men denna afsikt har tyvärr visat sig omöjlig att genomföra.
Till medlemmarna i de stora samfund, för- eningar och kårer af många slag, både i Sve- rige och grannländerna, såsom Göteborgs k. vetenskaps- och vitterhetssamhälle, Nordiska museets nämnd, Uppsala, Lunds och Stock- holms studentkårer; till Högre lärarinnesemi- nariet och mina forna afdelningskamrater där- städes, till lärare och elever vid omkring 200 skolor, seminarier, folkhögskolor, bl.
a. Askovs, till de små blinda barnen vid Tomteboda, till läroverkskollegier, det Pedagogiske Selskab i Köpenhamn, pedagogiska sällskap, Sveriges all- männa folkskollärareförening, Flick- och sam- skoleföreningens styrelse, öfriga skolstyrelser; till Landsföreningen för kvinnans politiska röst- rätt och enskilda rösträttsföreningar; till Nya Idun, Iduns kvinnliga akademi, Stockholms läsesalong, Fredrika-Bremerförbundet, Dansk Kvindesamfund, Norske kvinders nationalråd, Sonasystrarna, syssloman och sköterskor vid Mariestads lasarett, Röda korsets kvinnoförening, Stockholms telegrafister, Kvinnliga kontoristför- bundet i Göteborg, Lunds damklubb; till Dala- föreningen i Stockholm, ungdomsföreningar, nyk- terhetsföreningar, Föreningen Sveriges flotta, djur- skyddsföreningar, ungdomsklubbar och ännu många andra, som ha velat glädja mig med adresser, skrifvelser och lyckönskningstelegram, ber jag att på detta sätt få uttala min vörd- samma tacksägelse.
En mängd telegram ha kommit mig tillhanda från deltagare i de fester, som den 20 novem- ber voro anordnade på flera ställen i landet.
Jag vill härmed begagna tillfället att varmt tacka inte bara för dessa telegram, utan också för det intresse, som har besjälat festarrangörer, föreläsare och öfriga uppträdande.
Hela Sveriges tidningspress, som med min gamla vän Idun i spetsen har på ett för mig så alltför smickrande sätt ihågkommit dagen, ber jag mottaga mina lifliga tacksägelser.
På samma gång skulle jag också vilja säga ett tack till dem af grannländernas och utlandets tidningar och tidskrifter, som ha gjort mig den glädjen att med anledning af min födelsedag införa ar- tiklar öfver mitt författarskap.
En storartad, för mig utomordentligt kär hyll- ning har kommit mig till del från Finland, för hvilken jag härmed uttalar mitt rörda tack.
De värmländska ungdomsmötenas bestyrelse har till mig afsändt en deputation, Karlstads samhälle har anordnat en fest på min födelse- i E E E z E Baragarderobea är en svensk upplaga al den enda i utlandet existerande tidning 1 denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta barnklädersaffärer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen är också tongifvande på sitt område samt utgifves på nere språk och i kolossala upplagor.
••IIMIIIIIIimilllllMIIItlllMIIIIIimilltlMlllllMIIIimHIimiHIIIIMiiMiiiiiMMi SELMA LAGERLÖF.
I skottlinjen * Vår ungdom.
F ÖR NÅGON TID sedan förekom i " Dagens Nyheter " en korrespondens från Paris, hvari tidningens förträfflige korrespondent på nytt upptog till behandling frågan om paris- svenskornas moral.
Äfven en så erfaren och världsvan man som " Osborne " instämde i klandret och ansåg, att de unga nordiska damer, som uppehålla sig i Paris, skulle göra välbetänkt, om de ville taga hänsyn till hvad man, kon- tinentalt sedt, menar med kvinnlig anständig- het och blygsamhet.
Det går verkligen inte för en kvinna att göra hvad som faller henne in i Paris.
Hon har i själfva verket vida större frihet vid Mälaren än vid Seinen.
Verk- lighetens Paris är, underbart nog, inte de pari- siska farsernas.
Parisarna äro ganska borger- liga i sin uppfattning och äro inte benägna att frångå den, därför att en del unga damer från nor- den taga sig för att experimentera med en annan.
Jag har på olika håll fått bekräftelse på " Osbornes " artikel.
En svensk dam, som vistats i öfver tjugo år i Frankrike, berättade mig under ett tillfälligt besök i Stockholm, att hon var mycket förvånad öfver den öppna och oför- behållsamma gatukurtis, som äger rum mellan våra unga gossar och flickor.
Något dylikt skulle vara otänkbart i Frankrike, där flickorna Barngarderoben * $ &lt; &amp; Pris fSr helt år 3 kr.
; kalft år 1:60 kr.
L ö s n u m m e r 30 Sre.
lllllllilllllllllll ' llll.
' ll * s » @ ELSA Ett alldeles motsatt intryck ger den bildade manliga ungdomen.
Hvar och en, som har till- fälle att på nära håll följa gossar och flickor i deras dagliga umgänge, märker till sin öfver- raskning, att gossarna äro finare och mera till- bakadragna.
De äro mera aktsamma på sig själfva än flickorna och besjälade af en mycket allvarligare uppfattning i könsliga frågor.
Ofta ser man dem under miner af hån och förakt tillbakavisa flickornas förtrolighet.
Deras all- var tar sig stundom uttryck, rörande i sin ung- domliga naivitet.
I jämförelse med flickorna verka de stränga, uppfyllda af en känsla af plikt och en sträfvan efter renhet, som odlar deras unga tankfulla drag.
Man kan knappast undgå att få en hög tanke om den uppväxande manliga ungdomen.
Den inger lugn och för- troende för framtiden.
.
.
Jag låter denna uppfattning stå.
Jag har ingen önskan att kommentera den, men jag tror att den innehåller många riktiga iakttagelser.
Visst är att det råder en ofantlig skillnad mellan vår tids bildade ungdom och 80-talets.
Då var jäsningens dagar, nu har brytningens kommit; och jag är alltför mycket optimist för att inte tro att ur denna orons och allvarets, brytningarnas och öfvergångarnas tid skall framgå en ungdom, mäktig att knäcka de nötter, som lifvet lägger i dess väg.
TORE BLANCHE.
Baragarderobea utkommer med ett rikhaltigt illustreradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mönsterbilaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör sålunda blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst som den därjämte lämnar henne en god hjälp med barnens syssel •ättande, och gifver mer än tillräcklig ersättning för prenumerationspriset.
!•• — 599 — TÖRNE.
•• " •tlMHIUIIIIIIIllIllllllllllMllllllllmmUlllllllllllillllllllllllllllll
Under Karlavagnen » Af Hilma Söderberg.
U P P S T Å N D E L S E N hade varit rätt stor och långt ifrån angenäm.
Nu sutto de emellertid — tio minuter efter telegrammets ankomst — och resonerade lugnt orn reali- teterna.
» Det kan inte hjälpas, Ester, jag ser a t t d ' u måste resa. » Husets fru talade i en nästan affärsmässigt torr och afgörande ton.
Det föll dock icke den, till hvilkem orden riktades, in att såras hvarkein af tonen eller det resoluta bestämmandet — hon visste ju så väl, att detta tillkom för att lägga en yttre dämpare p å den smärtsamma missräkningen.
» Det är bara det gamla, kära vän, som upp- repar sig, » fortsatte värdinnan,.
» Man skall aldrig glädja sig mycket i förväg.
Sådant mänskligt själfsvald kan straffa sig.
Hela hö- sten har jag — i de obevakade ögonblicken — gått och fröjdats åt den här julen.
D e t skulle bli som förr, starkare och djupare kan- ske.
.
.
vi äro ju så mycket äldre nu.
Vi skulle få sitta och p r a t a.
.
.
pied ' julstämnin- gen öfver oss.
Och hvar kväll, när barnen skickats i säng, skulle vi lefva in i det för- flutna och inte komma ihåg annat, än att vi voro två flickor med hela vida världen framför oss — och många af d e stora gå- torna lösta bakom oss!
Vi skulle alldeles h a glömt, a t t i verkligheten var det nästan tvärtom: den vida världen va.r rätt bra stu- derad — men g å t o r n a voro ännu flera och ännu mera tillkrånglade.
De flesta hade vi nödgats lägga åsido.
Ester lilla, jag skulle kunna bli förskräckligt sentimental just nu.
.
.
men ser du, den som har make och barsn och tjänare och ett stort landthushåll, ä r tvungen att hålla sig rakryggad öfver julen. » hvarandra och brottas de två parallella san- ningarna, som hon benämnde dem.
F a s t den striden slutade ju alltid så, att hon blef kvar- lämnad p å valplatsen med tomma händer och ett hjärta så fullt af sår och sveda, a t t hvarje dess slag bringade smärta.
Hvad 1 betydde det, a t t de röda trådarna i hennes lifs väf varit så m å n g a — de svarta hade j u varit ännu flera.
Och för att de ej alldeles skulle t a öfverhand, hade hon på si- stone gjort de redligaste försök att smyga in i väfven hvad scm helst; plikterna mot med- människorna kräfde det.
H o n hade ej rätt art gå omkring klädd i svarta dok.
Dessutom skulle hon i världens ögon ej kunna bära fram giltiga skäl för ett dylikt beteende — hon hade ju allt hvad rimligtvis en människa har rätt a t t önska.
Och som hon själf an- såg oförnöjsamheten för en ful synd, ville hon ej den skulle tilläggas henne.
» Jag måste med kvällståget, » sade hon plötsligt.
» När går det? » » En kvart öfver tio. » » Och nu är hon sex.
Men så tar det minst ett par timmar till stationen. » » Ja, afståndet till civilisationen är förskräck- ligt, kära fröken, » sade värden i huset.
» Men skulden är inte vår, utan kungl.
majestäts, som nekade oss koncession p å vårt drömda järnvägsbarn.
Bara tio minuters väg härifrån skulle stationen ha legat.
Emellertid skall kusken få order att låta det g å raskt undan — de d ä r två: immarne kan knappas in. » » Jag har ett annat förslag, » fru Messenius hade en liten orolig glimt 1 ögonvrån, men rösten var fast och trygg.
» Disponenten fram- härdar ju fortfarande i sitt beslut att lämna oss innan kvällen? » D e n tilltalade vände sin uppmärksamhet från brasans röda, skiftande värld mot värd- innan.
Och det låg något i hans blick, som Brukspatron Messenius klappade sin hustrus för en sekund lyckades skrämma henne — hand, där den — en smula nervöst — låg månne det var ett vågspel att föra dem sam- på stolens armstöd.
Och han såg in i hen- man så?
Dock — hvarför skulle det ej lika nes bruna kloka ögon med en blick, som egent- gärna kunna vara en god gärning?
De två ligen skulle vara humoristisk, men råkade bli hade ju en del att tala med hvarandra om.
nästan uteslutande rörd och tacksam.
H a n Det låg långt ulibaka i t i d e n.
.
.
då Ester hade för öfrigt: svårt a t t någonsin betrakta Jacobi var tjugu å r och njöt — kanske ej sin hustru m e d annan blick än den; möj- så mycket men i alla, fall något — af a t t ligen var den ibland förstärkt med e t t ele- räkna tiilbedjarnes skara.
Herbert Ljung- ment af förundran — ännu efter tolf å r s berger befann sig i den, hopplöst förlorad, van- äktenskap kunde han emellanåt frestas be- sinnig nästan.
Äfven d e som blott flyktigt tvifla sanningen af a t t denna kvinna verk- kände honom, hans egendomliga, djupt grubb- ligen var ha ' ns hustru.
Och a t t hon öfver- lande enstöringsnatur, förstodo att en upplef- hufvud taget existerade i en värld, som ju velse som denna förälskelse skulle sätta ett eljes icke bjöd p å fullkomligheter.
outplånligt märke i hans sinne.
Hon, som skulle h a varit i huset som gäst Ester Jacobi förstod det märkligt nog kan- öfver julen, satt med nedböjd * hufvud och ske minst, om det n u berodde på a t t hon tänkte, a t t eftersom hon, blott kände några var starkt upptagen af andra, eller om det s m å ' o c h aflägsna dyningar af förargelse och ungdomliga öfverdådet kom henne att förlora sorg, hade hon lyckats rätt bra i hopsättandet medkänslan och blott smickras af att se en af det filosofiska system, som hon utvalt till man tappa hufvucet.
Magda Messenius kunde följeslagare, och som skulle hjälpa henne öfver ej komma p å det klara med, hur väninnans de spetsiga stenar, hon hittills trampat på.
I tanke- och hjärtelif såg ut på den tiden.
Också det stora hela var det endast e n bagatell hörde hon d å till dem, som skydde att bikta detta a t t nödgas afbryta ett besök — trots sig.
Sedan hade hon nog gjort det — mer det var sjäjfva, julafton - — och resa till en än en gång.
sjukbädd.
H o n skulle ha ägnat händelsen Herbert Ljungberger reste emellertid till minsta möjliga tanke, om den ej kommit med Amerika, bröt till släktens h a r m och sorg en påminnelser om det förflutna.
Just det: a t t vackert börjad bana här hemma och brydde stå vid det stora och ljusa och så plötsligt sig just icke om att dölja hvarför han gjorde bli förd därifrån, tycktes henne passa som detta.
Det var precis inga välsignelser, som devis öfver hennes lif.
Hennes stackars l i f.
.
.
från hans anhörigas sida lästes öfver Ester Ja, j a — men i alla fall, det hade dock Jacobis hufvud.
Efter åtta års vistelse i Ame- varit rikare ä n de flestas.
Den sanningen rika, där han arbetade med intensivt spända visste hon sig äga full rätt a t t säga.
H o n nerver och vann ett icke vanligt erkännande, brukade också göra det hvar g å n g ödslighets- hörsammade han en kallelse från hemlandet, känslan kom öfver henne och tvingade henne som bjöd honom öfverta ledareplatsen vid ett att kalla lifvet förspilldt.
De fingo stå emot stort industriellt verk.
P å så sätt kom h a n Skönhet är makt.
hem — och kom att bli granne med Ester Jacobis goda vän och hennes make.
Två män- niskor, som väl kände till den sida i hans lifs bok, på hviiken stod skrifven en historia, som alltid skulle låta honom minnas brän- nande kval.
H a n hatade Ester Jacobi — det var det enda han numera innerst kände.
H o n hade blott gjort honom ondt, pinat honom, slagit honom med maktlöshet; att älska henne hade varit som att få gift i blodet.
H a n önskade endast vara i stånd a t t hämnas, låta henne smaka en smula af hvad han själf tvingats smaka under tio års tid.
Det var i afton ej första gången han kände denna önskan stiga upp inom sig; under h vardagarnas stränga arbete, midt i affärssamtal och brådskande jäkt, då det gällde att iskallt öfverväga hvart- enda ord, kunde hans hjärna sysselsätta sig med att utfundera hvad den borde h a i gen- gäld, som dref hans själ ut i det hemlösa, fridlösa.
I afton hade han återsett henne — Ester Jacobi.
H a n visste att hon var kommen, men det hindrade honom ej från a t t — p å väg förbi — aflägga en kort visit.
Snarare roade det honom, blef till ett slags grymt nöje, som han njöt af att känna.
Vid hälsningsscenen märkte han dock att han öfverskattat sina krafter — han tyckte för några sekundei a t t det var d e n gamla Ester Jacobi han såg, hon som fångade honom med sin trolldom, sin ljufva röst, sin själ som hvarje ögonblick visade nya djup, underfulla, lockande.
.
.
H o n som liknade ingen annan, som gick allena i sitt hemlighetsfulla majestät, kvinnan, som för honom var lifvets enda.
.
.
och den enda i evigheten.
Svagheten vek dock undan lika hastigt som den slagit ned öfver h o n o m; han blef åter hvad han varit under de sista åren, och när första kvarten förgått, konstaterade han med kylig tillfredsställelse, att hans tankegång vikit in på den gamla b a n a n: det skulle icke vara honom emot att damen som satt där i soff- hörnet fick böja sin vackra nacke under slag, sådana slag som hon varit med om att tillfoga andra.
Just det unnade han henne.
H a n väcktes ur tankarna af värdinnans fråga.
Och han förstod blixtsnabbt hvad den innebar.
» Ja, jag åker min väg om en kort stund. » F r u Messenius smålog.
» Hvad säger dispo- nenten om att förlänga den stunden en smula och sedan ställa sig själf och automobilen till fröken Jacobis förfogande?
Det är inte för att spara kusk och hästar, som jag kommer fram med det här förslaget, utan det ä r för a t t.
.
.
ja, Ester kommer till stationen p å en halftimme, slipper åka den h ä r tråkiga vägen längre tid än nödigjt ä r.
.
.
och dispo- nenten har ju ingen hemma som väntar sig. » Svaret kom förbindligt och raskt.
» Jag står gärna till tjänst. » » Men det ä r omöjligt.
.
. » Ester sökte i rådvillhet efter orden.
» Det vore mer än oför- synt, om jag skulle förstöra er julafton. » Leendet p å disponent Ljungbergers läppar var nu lika förbindligt som nyss hans röst.
Men han sade ingenting — ty han visste, att skulle han i detta ögonblick öppnat sin mun, då hade det blifvit blott för dessa o r d: » Du, som förstört hela mitt lif — hur kan du sitta och låtsas ömka mig för en julaftons skull! » (Forts.) För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
— 600 — Parfymeri Louise, = Stockholm.
=
ha vanligen sitt hem långt borta och måste intaga sitt hufvudmål i närheten af arbetsplat- serna.
Innan Hvita Bandet öppnade sin ser- VII.
vering, hade arbetarna ingenting annat än en Hvita Bandets restaurantrörelse.
vanlig ölkrog att hålla sig till, nu har det skett ett naturligt urval af de bättre elementen till ÄJEDANSTÅENDE ARTIKEL var redan skrifven, förmån för nykterhetsrestauranten.
i V dä det underbara, det sist af allt förutsedda — När vi få rejäl mat, känna vi ingen lust hände och innehafvarinnan af Hvita Bandets restau- rant vid Vårtan åtalades för olaga spritutskänkning.
efter ölet, säga arbetarna, en praktisk anvis- Vi tro icke att Hvita Bandet behöfver några föresprå- ning för nykterhetsarbetet så god som någon.
kare inför allmänheten i denna sak, men det skulle Vid middagstiden mellan 12 — 2 bör man be- glädja oss om detta angrepp mot verksamheten i ljuset af nedanstående skildring från just den åtalade mat- söka matserveringen vid Värtan.
serveringen kunde framstå i dess rätta karaktär.
I kaféet, som lyses upp af några inramade reproduktioner på väggarna, är väl då tämligen tomt, endast en enstaka individ sitter där med sin kaffekopp och skorptallrik.
ID VÄRTAHAMNEN är poesien täckt af Men den stora salen invid, där borden stå damm och kolstybb, men den finns där.
Därute är ingen idyll — Gud nåde den stor- tätt och trängas med hvarandra, är hvarje plats stadsbo som i våra dagar fordrar en idyll för upptagen af arbetare, grofva, robusta karlar, att få skönhetsintryck — men det behöfs icke somliga sotsvarta om ansikte och händer efter heller.
Ty det är ståtligt att se samhället gå sin arbetet bland kolen.
E t t par sitta t. o. m. väg fram öfver en fri mark, sända ut sina ref- vid serveringsbordet borta i hörnet, och mat- vor och fatta fäste för en ny planta, det ryms lagen aflösa hvarandra så tätt, att den ene i denna företeelse styrkans och maktens poesi gästen inte hinner resa sig förr än den andre likaväl som underkastelsens.
Anläggningarna tar hans plats • — och hans kuvert.
Där går ute vid Värtan äro ett sådant stadens rotskott.
ett oafbrutet och ganska högljudt sorl genom Det har Ladugårdsgärde som en buffert mellan rummet, men detta har en godmodig och fred- sig och Östermalm, därför har det så mycket lig klang, och stämningen är den bästa.
Det är ju endast kvinnor, som sköta det hela, men af landsbygdens stillhet och oberördhet, samti- digt man skönjer konturerna af ett förstads- de ha inte den minsta svårighet trots alla samhälle med modernt storslagna linjer.
Na- olycksprofetior att komma till rätta med sina kunder, blott maten är till deras belåtenhet turen har här gifvit förutsättningarna i och med och matsedeln sammansatt ungefär efter deras den väldiga naturliga hamnstomme den skapat därute, och som väl en gång blir tyngdpunkten anvisningar, det ä r: af kraftiga kötträtter både för hufvudstadens sjöfart.
Redan nu har j u till frukost och middag och bastanta soppor.
I början försökte man att tillämpa några af de staden slagit sina armar kring Lilla Vårtans vatten, och stora hamnanläggningar äro under moderna näringsfysiologiska principerna vid arbete.
Vid kajerna ligga kolångare, och de matsedelns komponering, bl.
a. servera gröt två stora elevatorerna arbeta svarta och mum- som frukosträtt, men i det fallet visade sig lande med lossningen — deras dagsarbete är arbetarna vara orubbligt konservativa.
inom parentes liktydligt med 300 mans.
På I serveringsrummet råder under middagstiden godt håll från hvarandra ligga gas- och elektrici- feberhet brådska.
Här går den första beställ- tetsverken och andra anläggningar, som tala om ningen ut, en väldig bricka med flere portioner storstaden, men mellan dem är det tomt.
Här salt kött och potatismos och grönsoppa.
Men finnes så mycket arbete och relativt så få hem, den är som en droppe i hafvet, beställningarna och redan detta gör naturligtvis, att ordnandet regna, och de kraftiga påminnelserna ute från af restaurantförhållandena har en särskildt salen tala om hunger och brådska.
Fattas en stor betydelse.
knif eller något annat verktyg kommer gästen till Hvita Bandets Östermalmsafdelnings expe- dition, Majorsgatan 9 B Stockholm.
Min artikel har töjt ut sig, och likväl har jag ännu ej nämnt ett ord om Restaurantför- eningens allra största företag därute, dess eget under byggnad varande nykterhetshus in- vid vägen till Lidingöbro, strax nedanför det nya kapellet vid Hjorthagen.
Tomten — som har ett fördelaktigt läge — har länge varit ett stridsäpple mellan göteborgssystemet och Hvita Bandet, och detta att ha eröfrat den från en motståndare gör den helt visst icke mindre värdefull.
På den tomten reser sig nu en ganska stor byggnad, med hvars inredning man är sysselsatt.
Den får en präktig eko- nomiafdelning, en matsal med hvälfdt tak, som rymmer ett par hundra personer, kafé och en föreläsningssal med bibliotek afsedd att kunna samla förstadsbefolkningen samt icke mindre än elfva rum för personalen på öfre våningen.
Här liksom vid den gamla serveringen vid Värtan låter föreningen sig nämligen angeläget vara att ordna hem för personalen i samman- hang med arbetet.
Det är meningen att kunna samla olika ele- ment härute i den nya lokalen, som med af- seende på inredning kommer att tillfredsställa alla anspråk.
Man vill göra den till ett ut- värdshus för stockholmare, likaväl som en stam- lokal för arbetarna — försöka förverkliga den demokrati med ett ord, som härskar i andra land på värdshus och serveringslokaler, men som ej lyckats tränga igenom hos oss.
Till våren hoppas föreningen kunna inviga det nya företaget, det största den hittills vågat sig på.
Det är genom en kvinnlig donators frikostighet, det kunnat läggas så bredt från början.
Om också tyngdpunkten för föreningens verksamhet är förlagd till Värtan, har man icke alldeles tagit sin hand från Stockholm.
Verksamheten började för öfrigt i Stockholm med en liten restaurant vid Torsgatan, som sedan i höst är flyttad till Karlbergsvägen 36.
Lokalen där är idealisk, stor, ljus och prydlig, och det är väl troligt, att Vasastadsfolket snart lär sig vägen dit.
Äfven landsortsföreningarna ha litet hvar- Det är också härute, i detta ännu nästan i egen person in och hämtar det begärda, man stans börjat företag i samma anda.
kan se att han är mycket bekant på stället, På detta sätt har en förening, stiftad i ideellt blott skisserade samhälle, Hvita Bandets Öster- men han missbrukar inte sin ställning.
För syfte, blifvit ledd att omsätta sin idealitet i malmsförening valt att förlägga tyngdpunkten af den gren af sin verksamhet den kallar re- att spara tid kommer han kanske också intraf- praktiskt arbete.
J a g beundrar det beslut- vande med de 60 eller 7 5 öre, som hans mid- samma sätt, hvarpå den gripit sig an och be- staurantarbetet, och som skötes af dess " Re- dag går till och lämnar dem med en liten undrar de resultat, hvartill den kommit.
Utan staurantförening ".
Ingenting kunde vara för- ståndigare.
Här finnas ju ännu alla möjlighe- otymplig reverens.
Han kunde gärna tacka, klokhet och skicklighet i sin administration ter för föreningen att påtrycka platsen något han har då fått en kraftig middag, beredd i hade den ej nått dit den har.
Man behöfver ett hygieniskt fullt tillfredsställande kök och för öfrigt ej vara länge tillsammans med Öster- af sin prägel, här kan verksamheten växa med af förstklassiga varor, för samma låga pris, malmsföreningens ordförande, centralstyrelsens samhället och kanske bli stor med det.
som han skulle fått betala på en ordinär mat- sekreterare, fröken Emilie Rathou, för att märka, Jag har i min föregående artikel sökt för- servering, där allt var sekunda, men hufvud- att det är hennes ande, som genomträngt klara den uppgift af missionerande art de bil- sakliga förtjänsten ändå kunde beräknas på verket.
dade kvinnorna skulle ha, om de toge hand spriten.
En del af arbetarna, de mera upplysta, Då den mänskliga, den kvinnliga längtan att om restaurantarbetet såsom man tar hvarje förstå nog också, att serveringen är upprättad vara till nytta på jorden ledes åt rätt håll och annan social uppgift.
Det är som en sådan och hålles gående enbart i missionerande syfte, utlöses i en verksamhet inom kvinnans egen uppgift Hvita Bandet ser sitt restaurantarbete, och att det endast är massomsättningen, som sfär, kan det vara ett mycket jordiskt och och dess lokalafdelning på Östermalm har med gör, att inkomsterna kunna nå upp till utgif- mycket prosaiskt arbete, det blir ändå genom- berömvärd klokhet koncentrerat sina krafter på terna.
glödgadt inne ifrån af idealitetens tysta eld denna uppgift, inseende att förmaningar till och kan uträtta stora ting.
Men det blir abstinens, protester och resolutioner äro bra En svårighet, kanske en af de största vid sterila, så länge de sakna ett materiellt, positivt en inrättning som denna är att få lämpligt tungt i längden att arbeta ensam på detta sätt, stöd.
Det är objekten för föreningens upplys- folk.
Idealföreståndarinnans egenskaper ha vi och har man inom en förening fått ledare af den ningsarbete, krogkunderna själfva, som genom redan skisserat upp, och det är klart, att de sanna fältherretypen, är en sammanslutning en sina vinkar öfvertygat de för nykterheten arbe- djupa leden böra arbeta i samma anda som oskattbar kraftkälla för villiga, men klenmodiga tande damerna om den saken.
hon.
Ute vid Värtan har Restaurantföreningen arbetare i vingården.
Jag tror att Östermalmsföreningen har så- Förarbeterna ha varit många liksom svårig- lyckats få en förträfflig föreståndarinna, och dana ledare.
heterna vid sakens igångsättande och skola icke man är mycket glad åt att en och annan bildad här beskrifvas.
Alltnog, i fjol höst hade man ung flicka tycks vilja börja därute med arbetet ELIN W Ä G N E R kommit därhän, att man kunde få i en af staden i akt och mening att ägna sig däråt som en social uppgift.
Gärna skulle man ta emot ännu hyrd och af staden inredd lokal öppna en mat- servering vid Värtahamnen, genom sitt läge flere för att så småningom fostra upp en stock hufvudsakligen lämpad för hamnarbetarne.
Dessa af godt restaurantfolk.
Intresserade hänvisas Kvinnan som arbetar * V LUZERN @ Förnäm vistelseort under sommaren.
@ Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum från 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
G:D HOTEL NATIONAL Telegramadress: " National ".
— 601 —
Världens gång.
Af L u d v i g Nordström.
(Forts, och slut.)
R U N D T O M K R I N G sto do m o d e r n o c h b r ö d e r n a, m e n i n g e n k u n d e p å en s t u n d s ä g a n å g o n t i n g.
F a m i l j e f a d e r n ljade d ö d e n s h a n d p å sin a x e l, o c h d e t s k y m d e öfver alla i huset.
Edvard Rosenbergs utställning * som h r E d v.
R o s e n b e r g.
H a n s n y l i g e n afslutade S V E N S K A l a n d s k a p i s t e r n a äro t a l r i k a, u t s t ä l l n i n g i Claes H u l t b e r g s k o n s t h a n d e l vid k a n s k e alltför t a l r i k a i förhållande till Birgerjarlsgatan hade att u p p v i s a ett a n t a l det k o n s t i n t r e s s e, som vår p u b l i k u n n a r dem.
s t ö r r e och s m ä r r e d u k a r från olika a r b e t s s k e d e n, Ville m a n finna en p s y k o l o g i s k förklaring till d u k a r i h v i l k a en k ä n s l i g n a t u r u p p f a t t n i n g och a t t d e n s t o r a g r u p p e n af y n g r e och ä l d r e aka- demister, o p p o n e n t e r, " fria " och h v a d de allt s u n d färg voro f ö r h ä r s k a n d e e g e n s k a p e r.
Han kalla sig, så g o d t som u t e s l u t a n d e måla v å r a s y n e s s t u n d o m p å v e r k a d af Alfr.
W a h l b e r g s berg och b a c k a r, v å r a sjöar, distingerade pensel, u t a n att det åar, ä n g a r och h a g a r, så skulle ^^äBfe^.
därför k a n b l i t a l o m e f t e r - det väl v a r a den att dessa mo- ^ m ^ ^ ^ bildning.
K o n s t n ä r e n h a r för- tiv äro de l ä t t a s t å t k o m l i g a.
^K | ^ visso e g n a v ä g a r att gå, och De fordra i n g a a c c e s s o a r s t u d i e r Jjä tt|.
h a n följer dem också l u g n t och som en h i s t o r i e m å l n i n g eller A B s ä k e r t, gör intet v ä s e n af sig, genretafla, och de kräfva i n g a S ^F låter sin k o n s t v e r k a h v a d den lefvande modeller.
^ H k a n genom sin i n n e b o e n d e skön- D e n ol emalmn k o n s t g r e n b e l a s t a s med åtskilligt » r^-Jtgl J S ' " Midvinter- g o d s, som visar att viljan är T^ Wl n a t t ", som vi h ä r återgifva, är större än förmågan.
Det är \ ^M?
ett för h a n s k y n n e r e p r e s e n t a - D E därför glädjande att bland d e n n a mångfald af n a t u r t o l k a r e i fär- ger träffa en så g e d i g e n k o n s t n ä r ^^&gt;«^__^-^ EDV.
ROSENBERG.
Genom eget arbete, AN KAN VÄL om någon kalla en förening be- M hjärtansvärd, som har till syfte att skaffa hjälp- behöfvande personer — här äldre bildade damer, som ej ha så lätt att erhålla direkt hjälp eller om den er- bjudes att mottaga den — tillfälle till arbetsförtjänst.
Helt visst kan ingenting vara mera välkommet för dessa ofta litet skygga och stolta ensamma gamla kvinnor än att få använda de kunskaper och den skick- lighet i sina händer de äga till att skaffa sig en oftast alltför välbehöflig inkomst.
De oöfvervinneliga svårig- heter att få afsättning för sitt arbete som erbjuda sig för den ensamma gamla damen själf, kunna endast öfvervinnas af en förening, som organiserat det hela och har kraft att göra sig hörd till de i tysthet för- sakandes och ledandes tolk inför allmänheten.
En sådan förening existerar, som Iduns läsare redan torde känna till, sedan öfver ett år tillbaka och bär det beteckannde namnet » Genom eget arbete », och det finns för dem, som intressera sig för dess syfte många sätt att stödja densamma; dels genom teckning af årsbidrag fr. o. m.
1 kr., bidrag såsom ständig ledamot fr. o. m.
20 kr.
samt också, hvilket är mycket önskvärdt, genom uppköp af inköpta arbeten, hvilket kan ske alla måndagar och torsdagar mellan kl. 12 — 3 hos fru Malvina Bråkenhielm, nr 7 Stureparken n. b. hvilken i egenskap af ordförande i föreningen, tillsam- mans med ett par andra af föreningens medlemmar mottager och inordnar alla arbeten som den l:a och | TJppgif lifyidä (under armarne), midjevidd och kjollängd i erhåller Ni till Eder figur i fullt tillförlitliga, m o d e r n a o. e l e g a n t a = w^ M 1: I 9 0 \ # % # * / \ 40 t * # M tt % * • * * » " t " f \ 4 &amp; E JT ' H II 11 C T X I J l f l f Ä I C I • tivt verk ~~ e t t p o e m i s k i l d r a n d e den s v e n s k a nattens månbelysta ro.
fär S er &gt; vinter- 3:dje helgfria måndagen i hvarje månad mellan kl. 10 — 2 f. m. inlämnas för att sedan i medio af samma vecka af föreningens kassaförvaltare betalas, då hvär och en som förut inlämnat arbete, medför ett kvitto å detsamma, som af ordf. stämplats med föreningens stämpel: " Genom eget arbete. "
— Gwens frågobyrå.
FiEDAN I SAMBAND med Gwens öfvertagande * \ af vår modeafdelning " Från Rue de la Paix till Strandvägen " tillkännagåfvo vi, att vi lyckats med vår nya medarbetare träffa en öfverenskommelse, som ytterligare sätter läsekretsen i tillfälle att tillgodogöra sig hennes goda omdöme, erfarenhet och stora upp- finningsrikhet i allt, som gäller toalettens område, där hon är vår främsta svenska auktoritet.
Dessa Gwens egenskaper ha våra läsarinnor föröfrigt helt säkert redan själfva konstaterat i de artiklar hon i Idun signerat med sitt kända märke.
Vi påpeka ännu en gång, hurusom detta privilegium att korrespondera med Gwen i kvistiga smakfrågor och praktiska detalj- frågor är en alldeles särskild fönmån fö a * Iduns läsarinnor, helt visst icke minst välkommen i de hem, där husmodern måste se till att fä ut det mesta möjliga af den för hemmas för- sköning och den egna toaletten disponibla summan.
Brefven adresseras till G-iven, Iduns re- daktion, och måste åtföljas af dubbelt svars- porto.
S l u t l i g e n r e s t e sig d e n g a m l e m a n n e n, tor- k a d e t å r a r n a och tog T h o m a s ' h a n d.
» K ä r a, k ä r a b a r n, t a c k för a t t d u g j o r d e g a m l a p a p p a d e n n a g l ä d j e!
D e t blir n o g d e n sista j u l a f t o n v i få v a r a tillsammans! » s a d e h a n o c h s t a p p l a d e in i v å n i n g e n m e d n ä s d u k e n för a n s i k t e t.
Modern, T h o m a s och b r ö d e r n a stodo kvar och sågo på hvarann.
Modern suckade och s a d e m e d sin m i l d a r ö s t: » S t a c k a r s d i g, T h o - m a s, a t t d u m å s t e r e s a s å l å n g t för a t t få e n s å d a n julafton! » Och m a n hälsade hvarann inte mera än m e d ett k n a p p t h a n d s l a g, m a n satte alla e g n a k ä n s l o r å t s i d a n för t a n k e n p å d e n b r u t n e gamle mannen.
H a n v i s a d e sig n u.
» K o m in, k ä r a g o s s e, » s a d e h a n, » och d r i c k en k o p p te o c h håll p a p p a sällskap! » T h o m a s s t e g i n i v å n i n g e n.
D e n v a r ljus o c h fullt u p p l y s t, m e n d e t v a r k a l l t i r u m m e n, s o m o m ingen plägade vara där.
G r a n e n, s o m j u l y s e r u p p b a r n e n s jul, s t o d i ett h ö r n.
D e n v a * b e h ä n g d m e d lite g l i t t e r o c h n å g r a flaggor och äpplen, men ingen hade t ä n k t p å att t ä n d a den.
» Vill d u h a p u n s c h eller k o n j a k?
» f r å g a d e fadern framåt kvällen.
» T a c k, lite w h i s k y!
» s v a r a d e T h o m a s.
» Vi h a i n g e n w h i s k y h e m m a!
» s v a r a d e fa- d e r n, s o m g l ö m t d e n m o d e r n a d r y c k e n för sin k r a f t t i d s v a n l i g a d r y c k e r.
» Vi h a d e in- g e n t i n g alls h e m m a, j a g a n s å g d e t o n ö d i g t, g o s s a r n a d r i c k e r j u i n g e n t i n g, o c h j a g vill inte dricka e n s a m, och ingen finner vägen till g a m l a g u b b e n l ä n g r e.
.
.
M e n n ä r du s k u l l e k o m m a, s k i c k a d e j a g e f t e r ett p a r bu- teljer, s å a t t d u å t m i n s t o n e s k u l l e få d i g e n t o d d y p å julaftonen. » O c h n ä r n u T h o m a s l a g a d e sig e n t o d d y, ville o c k s å f a d e r n h a n å g r a d r o p p a r m e d; o c h u n d e r d e t a t t s o n e n f ö r r i f a d e r n sett f ö r e b i l d e n för allt sitt h a n d l a n d e, v a r n u för- hållandet o m v ä n d t, och fadern sökte att likna s o n e n; d e t v a r hälsan,, s t y r k a n, lifvet.
I T h o m a s ' hjärta kvarlåg ännu det starka i n t r y c k, sorn b e r g e n g j o r t p å h o n o m, d e n n a å s y n af j o r d e n s tillblifvelse o c h p å m i n n e l s e o m tiderymdernas oöfverskådlighet, och gentemot d e t t a i n t r y c k af g i g a n t i s k a m a k t e r blef d e t m ä n s k l i g a lifvet o ä n d l i g t s m å t t o c h b e t y d e l s e - löst för h o n ö r n.
H a n erfor d ä r f ö r n u e n s k a m k ä n s l a å faderns vägnar, när h a n såg den gamle mannen nästan fegt tillbedja lifvet i sin e g e n s o n s g e s t a l t.
Denne gamle man s a k n a r all d j u p e r f a r e n h e t, m å s t e h a n s ä g a sig, h a n h a r a l d r i g t ä n k t öfver lifvet o c h dö- d e n, öfver a l l t i n g s f ö r g ä n g l i g h e t o c h fåfänglig- h e t.
D e s s a v ä l d i g a h ö j d e r, d e t t a r a s t l ö s a haf, d e t t a l a n d s k a p, d e n n a kust,, s o m t a l a r h ö g t o m e v i g h e t e n, allt d e t t a r u n d t o m k r i n g ho- n o m h a r h a n a l d r i g l ä r t n å g o n t i n g af.
H a n ä r r ä d d, h a n följer m i g s o m e t t b a r n, h a n sö- k e r m i n h j ä l p u t a n o r d, o c h h a n s själ s v ä f v a r som en oupphörlig ångest omkring mig.
H v a d skall j a g s ä g a?
J a g k a n j u ä n d å i n g e n t i n g g ö r a!
J a g k a n ju inte hjälpa h o n o m!
D e n e n e af b r ö d e r n a s a t t e sig till p i a n o t, den a n d r e b l ä d d r a d e i jultidningarna, och mo- Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition åtföljd i Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Bluslif 40 öre, insändes till i Kjolmönstef utan släp 50 ore, Prinsessklädnicg 75 öre, Reform- M ä s t e r s a m u e af l likvid sgatan 43, Stockholm i dräkt 75 " öre, BarndraktmSnster 60 öre, Kragmönster (Pellerin) 50 öre, Kappmönster 60 » re, Nationaldräktmönster 1 kr.
I J M " J M Mönster kunna äiven beställas eiter andra än våra modeller.
Beställning l / lllfflK lwl f \ t s K T ÖB^QTflB EkaU d ä å t f 8 1 j a S af d e n m 0 d e U £ 0 m b n s k a s - P™et är då dubbelt mot f U U i l d i f M f J U U S | v l C » I %I© • — 604 —
dern öfviervakade den gamle mannen med goda, vaksamma ögon för att genast se allt, hvad h a n önskade.
Musiken k o m hans ögon, att lysa upp, och han gick till pianot m e d något af sin gamla gång och spelade igenom sin repertoar, som blifvit allt mindre med åren.
Föredraget stapp- lade som hans gårig, plumpade sig som en gammelmans bref, och n ä r h a n vände till- baka, vi,sade han sonen sina afmagrade hän- der, som voro vanställda af stora reumatiska knölar.
Därefter drog han upp ärmen och skjortan.
» Se, Thomas! » sade han.
» Se, hur förfär- ligt jag har magrat.
D u skulle se mina ben, de äro så smala som på ett litet barn.
Det är förfärligt, att m a n skall förändras så! » Men Thomas hade sett något, som var värre än allt detta;, h a n hade nämligen sett hans bakhufvud.
D ä r föll det hvita håret lätt och mjukt som dun kring den fruktansvärd * af- magrade nacken, en nacke så afmagrad, att den röjde kraniets form.
Och i en plötslig vision såg Thomas sin fars dödskalle, hela hans skelett.
Hastigt, m e d några knappa o r d till förkla- ring, gick h a n ut, och ute hade e n blank måne kommit upp och sken öfver bergen, och i månskenet stod Thomas Lack barhufvad med händerna för ansiktet och grät.
Trots bergens rytm-er i honom, tnotis alla hans t a n k a r: hans hjärta jämrade och kved som e t t djur.
Snart lugnade h a n sig, kylde ögonen med snö och gick åter in.
Man åt n u kväll tillsammans, och de gamla höga, mörknade mässingskandelabrarna gåfvo bordet en religiös högtidlighet.
Men ingen hade matlust, och faten stodo i, det närmaste orörda.
Och fadern blief trött, underkäken föll maktlös ner, så att han gapade och de gul- nade ögonhvitorna blänkte.
Med en rysning reste sig Thomas, och de andra följde exemplet.
Fadern stapplade upp till sitt sofrum.
Tho- mas hade sitt va.gg om vägg.
H a n hörde fadern klä af sig och lägga sig, och h a n gick försiktigt ut på verandan för att stärka sig af att se trakten i månljus.
Det var e n obeskriflig snöhvit stillhet.
Det enda som hördes var hafvets aflägsna dån på andra sidan berget.
Det k o m som en lätt dragande vind, som m a n förnam med hör- seln och inte med känseln.
I öfrigt var allt stilla, ja, dödt, och ingenting rörde sig i jul- natten.
Thomas gick med tungt hjärta in, och han hörde genom väggen, h u r fadern grät och jämrade sig.
Gripen af ett ändlöst; ve lade sig sonen påklädd i sängen, dolde ansiktet i kudden, äfven han, och grät, och h a n kände med sig, att äfven modern och bröderna gräto, när de n u voro komna för sig själfva.
Ty nu förestod den svåraste af alla prof- ningar, den bittraste af alla sorger, nu stod man inför hemmets upplösning, och inför detta fanns ingenting annat att göra än att ensam gråta i natten och i tysthet be om förlåtelse för allt, ångra allt och med tårar tvätta alla minnen skinande rena.
MIO LOCKA FJÄLLEN, lockar ödemarken, Mig locka fjällen, när som sommarnatten där bergens jättar resa sig frän slätten, i mystiskt halfljus drömmer öfver dälden.
där yrsnöns hvita moln försilfra barken Djupt under mig går ålfvens blanka vatten, och slöjor svepas öfver tallars brätten.
som ännu guldglans bär af kvällsolselden.
När kölden knäpper Från nipans krona i stugans timmer och vid himlens rand, jag ser hur timret går för fors och flod.
norrskenet fladdrar öfver hvita stäpper, Djupt ur min själ jag hör det sällsamt tona.
jag känner, här är mina fäders land.
Ja, son jag är af mina fäders blod.
Min faders fäder genom gångna släkter ha brutit malm och forslat föror tunga.
I djupa skogar under milans vakter de tungsint hört, hur nattens furor sjunga.
I sinnen unga gro frön, som ärfts från svunna tidehvarf.
Min ensamlängtan och det svårmodstunga i själens djup är fadersblodets arf.
II.
Slättens himmel lyser blå, trampat egen åkerteg blå som färgen på vår flagga.
saftigt lugnt med trygga steg.
Liksom hafvets böljor gå, Vid som slätten, ljus som rågen ser jag slättens skördar vagga.
uti skördetid var hågen.
Trefna gårdar skymta tätt mellan gröna björklöfssuset.
Här min moder satt en gång Hälsad var, min barndoms slätt, ung i väntans tid och drömde.
där jag först fick skåda ljuset!
Allt det ljusa i min sång och mitt sinn var arf hon gömde.
Här min moders fäder gått Här, där solen först jag såg, gnolande vid harf och plogar, vill jag sofva sist i mullen ... gräft sitt dike, plöjt och sått Sval går vind i mognad råg, och kört in i röda logar, hängbjörk susar öfver kullen.
Till alla våra läsare rikta vi en vördsa ?n itppmaning god tid förnya prenumerationen det kommande året, helst före och helgdagarne.
alt i till julen t ftstrCé - l 5-£ecléu .. 2&gt;.
;.
.
.
• Éae=s | Sveriges på en gång elegan- \ A t xt %QL K \ f \ A &amp; \ \ \ z€ * " &amp; $ * \ ér \ € * &gt; I taste och mest användbara I U U H Ö i T l U U W l l I V C l l C l l U g | modejournal för hemmen.
.
9 9 ZZ£S£J ?2£t Ä ™™TX % ^ ^ — 605 — Oumbärlig för alla sömmer- hem.
• • • • « * t prenumerera.
s k o r o c h a alla N u är tid
JDUNS BOKFÖRTECKNING upptar hädanefter talarna på samtliga insända nyutkomna böcker.
De • arbeten, som dessutom önskas granskade af våra fackanmälare (för skönlitteratur friherrinnan Marika Stjernstedt-Cederström m.
fl., för ungdomslitteratur seminarieadjunkten Marie Louise Gagner), böra till- ställas redaktionen i tvenne exemplar.
S AMTIDIGT MED firandet af sina 50 år har Selma Lagerlöf gifvit ut En saga om en saga och andra sagor, en liten bok prydd med ett intagande porträtt af författarin- nan, af Carl Larsson.
Sagan om en saga är berättelsen om hur Gösta Berling kom till och ger i och med detta några drag ur förf:ns eget lif — anspråkslöst, som var att vänta af det hjärtegoda, älskvärda och anspråkslösa lynne, som genom hela hennes geniala produktion tycks karaktärisera författarinnan själf.
Denna sista bokens tyngdpunkt ligger emellertid i sagan om Tösen frän Stormyrtorpet, som är samlingens längsta.
Den börjar i en tings- sal ute på landsbygden och en gift man är af en fattig flicka stämd för barnuppfostringshjälp.
Det är ett af de sista målen, som komma före, alla i salen äro litet trötta och önska att det skall gå fort undan.
Mannen bereder sig att gå ed, att svära sig fri.
Med djup bäfvan och förskräckelse iakttar flickan detta: är det möj- ligt, skall något sådant få ske?
Skall han begå mened?
.
.
Och just i det afgörande ögonblic- ket springer hon darrande fram och ropar att hon lägger ner rättegången, hon tycker om ho- nom ännu, hon vill inte att han skall svära falskt.
Där ha vi berättelsens uppslag och flic- kans gestalt, blyg och stolt.
Sedan följa vi hennes öden fram till slutlig lycka — som sig bör i en gammal god saga.
Och än en gång har så Selma Lagerlöf utfört miraklet att få oss vuxna, illusionsfria nutidsmänniskor att tro på en värld af milda, försynta och storhjärtade varelser, att andlöst följa deras lifs förvecklin- gar och att tårögdt glädjas åt allt det godas belöning och åt det mest romantiskt lyckliga slut!
En stor förtrollerska är hon, alltjämt som förut.
Boken utfylles af några smärre historier, jag tror de flesta förut tryckta, och af hvilka Legenden om julrosorna synes mig i sin rika och naiva fantasi särskildt förtjusande.
K.
G. Ossian-Nilsson: Barbarskogen, en be- rättelse i klasskampens tecken, är säkert bland jul- säsongens böcker en af dem som komma att låta mest tala om sig, och den kommer också att öfverlefva julsäsongens flyktiga värdesätt- ningar och stå kvar som ett tecken på och minnesmärke öfver social strid i dessa dagar.
Det är en högst intressant bok.
Se här i korthet ämnet: En ung akademiker, Hall, har gripen af harm öfver de sociala missförhållan- dena skrifvit en artikel, som bereder honom plats som medarbetare i och snart därefter redaktör för en socialisttidning.
Därmed är han inne i Barbarskogen.
Barbarskogen, det är massan, som marscherar fram i en enda gemensam rö- relse, blind för allt, som icke stämmer med dess dogmer, döf för individens röst.
Hall tror sig kunna göra godt, upplysa, leda, lära.
Han blir endast missförstådd, misstrodd, hatad med under- klassens outrotliga, emedan alltför djupt sig ro- tande hat mot öfverklassen i hans person, och trots de tjänster han gjort saken genom upp- ryckandet af hela tidningen, faller han för öfver- makten.
K.
G. Ossian-Nilsson är af en djupt och starkt optimistisk naturell.
Boken slutar alltså ej i bitterhet (och öfverhufvud äro de bittra orden i boken få); den slutar med ett slags: trots allt, framåt!
i ett vackert och ljust ackord, efter att i en serie af taflor, scener och sam- tal, hvilkas intresse och konstnärliga halt allt- mer stegras, ha gifvit oss en allsidig belysning af de förhållanden den rör sig om.
Det är mycket af massans psykologi förf:n ger, och han visar oss en rad af typer, icke strängt indivi- dualiserade, men saftigt representativa.
I klass- och kulturkampens olika läger kommer den att bedömas olika — ty en stridsskrift är den ju.
Jag har här endast att anteckna dess värde som social roman — en af de få vi äga.
Sven Lidman: Härskare, två dramer om makt och vanmakt, ansluter sig till de stolta och starka sidorna i sin författares föregående pro- duktion.
Den som helhet mest betydande af de två dramerna är den första, Konungen i Syra- cuse.
Det är brinnande, ärekära figurer, som här röra sig och bryta sig mot hvarandra, och det blir den starkaste som får rätt — med sin egen r ä t t!
Så säger hvarje bågsträng, hvilken brast: du spände mig för hårdt.
— Så klagar den brutna blomman: stormen tog mig!
— men fråga hundraårig fura, om den kände stormen som ett lidande, och fråga pilen, när den sjungande når blodigt mål, om den kan minnas en sträng, som sprang.
Att Sven Lidman formellt, som alltid, är en mästare behöfver väl icke sägas.
— Det andra dramat Det döende Venedig är dock lösare som komposition; icke alla linjer träda klara fram här.
Däremot rymmer den särskildt tjusande sidor i tolkningen af kärleken mellan en af dramats hjältar och den unga kvinnan Bettina, strofer af stor prakt och bedårande vekhet; likaså i teckningen af den älskande och för- skjutna makan.
Ett skådespel på prosa ha vi i Ödlan af Mikael Lybeck.
Ödlan symboliserar här det jordbundna, det onda, förkroppsligadt i en kvin- nas gestalt.
Som motsättning står den unga ljufva och rena Elisiv och mellan de två kastas mannen.
Han älskar Elisiv och kan ej bli fri den andra, som segrar till slut, men hvars seger dock blir hennes eget nederlag.
Något förvirradt synes mig det hela, om man också skönjer intentionerna och måste finna uppslaget beaktansvärdt.
Några diktsamlingar!
Af Anders Österling: Norrlandsresan, ett litet häfte från en färd, man kan säga en upptäckarfärd för skåningen genom norra Sverige, dessa delar af det ge- mensamma fosterlandet, som nu vinna och be- dåra honom.
Det är en manligt allvarlig ton öfver Österlings diktning på samma gång som en stor och mognad enkelhet.
— I ett annat litet häfte, som han haft den synnerligen goda smaken att ge ut för sig, för han oss in i en helt annan sfär.
Det är Döden inkognito, berättelse på vers.
Döden får en vacker dag infallet att bege sig till Lifvets förlofvade stad, till Paris, och vi få följa honom på hans irr- färder där.
Österling behandlar honom en bon camarade, med en godmodig glimt af humor och en ljus poetisk fantastik, som göra den 6:te häftet af Mönstertidningen Konstslöjden i Hemmet lilla boken till en märkesbok i förfrns diktning.
Det är ett ypperligt uppslag, genomfördt med säker artistisk takt.
Svarta sonetter af Bertel Gripenberg är, som titeln genast angifver, en samling sonetter af ett tungt och svårmodigt lynne, mestadels utom- ordentliga i formen och präglade af en bitter stolthet och en ödslighetens skönhet, som göra dem fullt värda den uppmärksamhet, hvilken redan förut hos oss kommit den svensk-finske diktaren till del.
Frida Landsort: Utanför hvirfveln är en ange- näm poetisk bekantskap.
Ett en smula torrt, men hjärtligt mänskligt kynne, en icke djup, men älskvärd och klar humoristisk ådra.
För- fattarinnan har smak och en ofta mycket rolig gestaltningsförmåga.
Och det finns i hennes diktning många känsliga, kanske endast alltför tillbakahallna strofer, som vittna om att hon har mer på hjärtat än hon helt förmått komma fram med.
Våga, vedervåga, anteckningar och bref från Uppsala, återgifna af Gustaf Otto Adelborg, är en samling filosoferande uppsatser, hugskott, anteckningar — som förf.
själf kallar dem!
Ofta skarpsinniga reflexioner, många intagande sidor — och dock något puerilt öfver det hela, något af den abnormt ömtåliges fastnande för obetydligheter.
Vidden, perspektivet äro otill- räckliga.
Läsaren fängslas, förargas ibland (icke författaren emot, tänker jag), men imponeras ej.
En viss naturlig osökt pondus fattas, som vi ovillkorligen begära för att böja knä, när vi, såsom här, ställas inför det bart mänsk- liga, icke lidande, icke tragiskt, endast fristå- ende.
Dock är det en egendomlig liten bok, hvilken i alla händelser intresserar som före- teelse.
Slutligen Mila Hallman: Danviksfolk, präster och vinskänkar, som lifligt kan rekommenderas till älskarne af kulturhistorisk forskning; och Mathilda Roos: En moders dagbok, en berättelse- samling med tämligen dystra motiv, burna af en förhoppningsfull kristlig tro och som helt och hållet vänder sig till den religiösa läse- kretsen.
MARIKA STJERNSTEDT.
Flickböcker.
Kate Douglas Wiggin.
F VER FÅ ungdomsböcker ha så varma lofsånger sjungits som öfver Kate Doug- las Wiggins " Rebecka från Solbäcksgården ".
Upplaga på upplaga har slutsålts i de engelsk- talande länderna, och när Rebecka för en fyra, fem år sedan kom till oss, hände det märkvär- diga, att blaserade och tröttkörda recensenter, som annars behandlade ungdomslitteraturen rätt oförstående och betydligt " de haut en bas ", gjorde spaltlånga, hänförda uttalanden om den boken.
Men Rebecka är förtjusande.
Det är historien om en frisk, fantasirik, im- pulsiv renhjärtad flicka, hvars barndom förmör- kas dels af en stor inteckning i en liten landt- gård — hemmet — dels af moster Mirandas ständiga fordringar och gnat.
Men ingenting förmår i längden tynga ned det unga sinnet, så fylldt af glädje och friskhet är flickans inre.
" Om man än spände Rebecka för den tyngsta plog, " säger författarinnan på ett ställe, " så skulle hon dock alltid, åtminstone så länge hon var ung, komma ihåg, att hon hade den grönskande jorden under sina fötter och den blå himlen öfver sitt hufvud.
Det tarfliga lilla landtliga hemmet var ju ett synligt faktum — men hon ägde till sitt förfogande palats, dit hon då och då drog sig tillbaka — palats, som voro befolkade med ridderliga gestalter från O utgifven af G.
&amp; A. Meukow, som utkommer i December, kommer att innehålla mönster till gyllenläderdynor till munkstol, väfnad, bonader, drifning i metall, träskärning, sömnad, pors- linsmålning, barnslöjd m. m.
Obs.!
Lämplig julklapp är presentkort för hela året på Konst- slöjden i Hemmet, som erhålles genom Exp.
Pris kr.
3.50.
— 606 —
romantikens värld; ja äfven boningar, där him- melska varelser uppenbarade sig för henne.
För hvarje gång hon dragit sig tillbaka till sina drömmars slott, kom hon ut igen, strålande och uppfriskad, lik den, som betraktat afton- himlens stjärnor eller hört ljuf musik eller känt doften af " Glädjens blomster ".
Oupphörligt medan jag läst Rebecka-böckerna, ha tankarna gått till Selma Lagerlöf, om hvars barndom och ungdom vi ju just i dessa dagar fått veta rätt mycket mera.
Det är samma fantasiens härlighet, som uppenbaras för oss i hennes skildring af sig själf i " Två spådomar " som i Kate Douglas Wiggins teckning af Re- becka.
— Egentligen är Rebecka en bok, som skulle läsas lika mycket af föräldrar och lärare som af ungdomen, ty hvilket klart ljus kastas ej i den öfver barnasjälens hemligheter!
Och förvisso är fantasi-barnet alldeles särskildt för- tjänt af kärlek, förståelse och klok ledning — ej därför att därur möjligen kan spira upp en författare, utan därför, att det äger en af de viktigaste förutsättningar för att bli en männi- ska, som kan göra en insats i världen.
Fanta- sien är dock den gudagåfva, som kommer mig att kunna flytta in i en annans själ, att gläd- jas, sörja, lida, vredgas med andra, ja som gör det möjligt för mig att gripa om och hålla kvar " de ting, som icke synas ".
Känna med andra, det kan Rebecka, antin- gen det nu gäller att göra den sista hvilobäd- den för det stackars fattighjonet ljusare och vackrare, eller det är fråga om den något tvif- velaktiga familjen Simpsons stora behof af den där förmakslampan, som Excelsior-tvålbolaget ut- (T F lofvat som premie åt den lyckliga försäljaren af vissa hundratal tvålar.
Rebecka-gestalten behärskar boken, men är ingalunda den enda, som lefver kvar i ens minne, sedan man slutat den.
Man öfverraskar sig med att då och då helt plötsligt skratta till: det är den arma Emma Jane Perkins ' misslyckade försök att omvända gamle Jakob Moody, som dyker upp för en, eller Abner Simpsons vidlyftigheter eller något af moster Mirandas mera träffande och kvicka än älsk- värda yttranden.
Exemplen skulle kunna mång- faldigas, ty tillsammans med djup värme och innerlighet förfogar Kate Douglas Wiggin öfver den mest uppfriskande humor.
En annan nästan lika intagande flickgestalt har förf.
tecknat i Polly i " Pollys planer ".
Däre- mot förefaller mig den berättelse af henne, som förekommer i samma band, " Lilla Julrosen ", tämligen svag.
Lilla Anna liknar alltför mycket de änglalika barn, som voro obligatoriska i forna tiders sedelärande berättelser.
Lika ryktbar som " Rebecka " är författarin- nans " Två små hemlösa ".
Det är säkert en af de vackraste böcker, som blifvit skrifna om ett par små öfvergifna barn, men jag undrar, om - ej boken lämpar sig vida mer för ungdom och vuxna än för mindre barn.
Det episka sammanhanget afbrytes nämligen ganska ofta af förf:s fina, kvicka, roliga reflexioner och analys af barnahjärtat, och fara är väl, att denna analys tröttar tioåringen, som alls inte senterar tal, när det kommer i vägen för händelser.
— Hur intimt förtrolig författarinnan är med äfven små barns själslif, ser man af många exempel i boken.
Hör bara på lille Timothys bön, innan han drar ut i världen för att finna en mamma åt lilla " prinsessan Gay ".
" Fader vår, som är i himlen, var så god och hjälp mig att finna en moder till Gay, en, som hon får kalla mamma, och en åt mig också, om det finns så många, men inte annars.
Förlåt mig för att jag tar klädkorgen med mig, eftersom den inte är vår; men om jag inte tar den, käre himmelske Fa- der, hur skall jag då kunna få Gay till järnvä- gen?
Och om jag inte tar den japanesiska parasollen, så blir hon fräknig, och då vill ingen ta emot henne.
Nu hinner jag inte mer, för jag har så brådtom, Amen. "
— Och säkert är det författarinnan själf, som talar genom den kloka Sammanthy, då denna opponerar sig mot den framställning af " vredens Gud ", som möter stackars lille Timothy i utläggningen af dogmerna.
" I himlens namn, " säger hon, " jag läser då inte katekesen med honom brådt igen, åtminstone inte förr än jag själf fått litet un- dervisning af prästen.
Sanningen är den, Vildy, att när dina trosartiklar äro så där utplockade ur bibeln och kraftigt och rätt och slätt ned- skrifna utan nå ' n mildare förklaring, att de inte ä ' så illa menade som de låta — då ä ' de för hårdsmälta för barn.
Nog är jag rätt- trogen ända in i själen, men om jag skulle skrifva läroböcker för de unga, så skulle jag inte tala så mycket om helvetet i dem!
' Låt dem först göra nå ' n smul för att förtjäna det, innan ni dömer dem till döden ', skulle jag säga ".
MARIE LOUISE GAGNER.
= ^ EMTIOARSFESTENS fanfarer och hyll- själf, att han 16 år senare skulle vara så godt ningsbrus från banketten för Albert Ranft som själfhärskare inom hufvudstadens teater- ha längesedan förklingat, och de rosenskördar värld.
Att han kunnat bli det beror icke så sympatien aflagrat i hans hem på märkesdagen för hvad han hittills uträttat för den svenska mycket af den " tur ", hvilken alla med en mun ha antagligen förlorat all färg och doft, då scenkonsten och önska honom lycka i hans påstå att Albert Ranft besitter, utan fram- dessa rader komma under våra läsares ögon.
fortsatta sträfvan.
gången ligger väl närmast i hans energi och Till och med det kvinnliga Stockholms smärt- Då han sommaren 1892 i all anspråkslöshet organisatoriska förmåga, och med dessa båda blandade hänryckning öfver fruarna Ranfts, började spela med sitt lilla, men goda sällskap häfstänger skall han fortfarande segra.
Acktés, Fahlmans m. fl.
toaletter den där min- på Djurgårdsteatern, trodde han väl knappast Afunden och småsinnet komma naturligtvis nesvärda kvällen har alltid att kasta sina nu förbytts i stilla ruttna äpplen efter melankoli, och hyll- honom, för att han ej ningsföremålet själft skall glömma, att han är åter midt inne i är en svensk, som arbetet för att, då arbetar för svensk- ännu ett decennium arne, och kritiken förrunnit och han skall gissla honom svänger spiran öfver med tagelpiskan, när minst ett dussin stock- han i svaga ögon- holmsteatrar, ingen blick bär sig dumt skall kunna förebrå åt.
Men med för- Albert Ranft, att han tjänster och fel, kraft legat på latsidan.
och svaghet hopsum- Den store scen- merade blir Albert chefens teaterbanahar Ranfts facit det, att redan i detalj till- han är en duktig räckligt beskrifvits karl, som vill något och kommenterats och som förmår ge- — och äfven Idun nomföra hvad han gaf för några år vill.
sedan en rundmålning Han tillhör dessa af hans mindre van- handlingens män, som liga färd med The- exemplifiera, hur äfven spiskärran; nu åter- i ett litet land, bland står oss därför intet trånga förhållanden, annat än att som ram ett på ett bestämdt kring den här medde- mål inriktadt arbete lade gruppbilden af bär rika frukter, och Albert Ranft och af sådana människor hans hustru, tagen i kunna vi aldrig få makarnas hem på för många — de må själfva födelsedags- nu spela teater, göra morgonen, medan de telefoner eller upp- första lyckönsknin- täcka nya sanningar.
garna inlöpte, bringa honom ett varmt tack HERR OCH FRU ALBERT RANFT.
A. BLOMBERG FOTO.
J~ARA BADA största talscener ha haft hvar sin lustspelspremiär, den vid Nybroplan \ ett franskt stycke, " Hennes syster " af Tristan Bernard, och teatern på Blasieholmen Björn- sons " Geografi och kärlek ".
Det kommer mycket litterärt krimskram från Paris, som vi godt kunde undvara, utan att vår själaspis be- höfde bli magrare för det.
" Hennes syster " tillhör onekligen de billigare varorna.
Man får upplefva en bruten och två nya förlotningar, bevittna en liten backfischs (örmåga af hän- gifvenhet och själfuppoffring för sin äldre syster — tanken går härvidlag ovillkorligen till m:me de Pressencés ljufva flickromaner — och åse en respektabel ung mans utveckling från en torr och metodisk figur till en liflig och känslofull människa, samt en hel del annat af mer eller mindre lustig art. Inte sant — det låter ju ganska innehålls- rikt, men är i själfva verket tunt och utan vidare betydelse.
Också spelet gjorde ett vacklande och heterogent intryck.
Fröken Z a n d e r h o l m som den unga flickan mäktade ej hålla samman figuren som sig borde, den blef en blandning af farsingénue och sede- komediens unga flickgestalt med de varma, im- pulsiva känslorna.
Åt dessa senare gaf hon emel- lertid sanna uttryck, men i de muntra scenerna kom hon betänkligt till korta.
Där flög all ome- delbarhet sin kos och kvar stod ett rätt kantigt och beräknadt teaterspel.
Hr R i e g o beredde hvarken sig själf eller publiken någon glädje i sin odeciderade roll, och hr I v a r N i l s s o n hade alldeles missuppfattat sin.
^ Hr Laven var däremot rolig, likaså fröken Å h l a n d e r, och hr H a n s o n som den unge mannen, hvilken under kärlekens inflytelse växer ut till en lifs- varm människa, utförde sin roll med stor konst- närlig takt.
Björnsons friska lustspel " Geografi och kär- lek " vann en afgjord framgång främst genom sin inneboende poesi och den känslans äkta hr F o r s e l l s och fru Acktés gestalter, hälsades den med förtjusning.
Kgl.
teaterns första symfonikonsert i fredags gick så godt som opåaktad förbi från publi- kens sida.
Salongen företedde den ödsligaste anblick, och dock var det program, som bjöds, af stort intresse.
Anton Bruckners nionde och ofullbordade symfoni ådagalade ännu en gång hvilken gedigen och besjälad musikernatur, som gömdes i den hygglige wienerkantorns gestalt, på samma gång hans äkttyska grundlighet, som i den breda och omständliga första satsen, osökt förde tanken till en sådan där gammal älskvärd farbror, hvars rika lifserfarenhet flödar ut i intressanta, men alltför ordrika historier.
Richard Wagners Faust-uvertyr bar spår af att ha tillkommit i ett mycket tidigt skede af mästarens lif, den verkade habilt skrifven, men ägde ingenting, som häntydde på den store ton- reformatorns egenart Franz Liszts symfoniska dikt " Les preludes ", tjusade däremot, med det mogna konstverkets styrka och fägring och de tre sångerna med orkester af samme komponist — vackert och schwungfullt föredragna af hr F o r s e l l — voro tre vokalnummer, som skänkte RU AINO ACKTÉS uppträdanden som Sa- angenäm omväxling åt konserten.
lome och Tosca voro ett par bländande Orkestern spelade briljant under hr J ä r n e - divaskapelser, där storstilad dramatisk fram- f e l t s eldiga och känsliga anförande.
ställning och en utsökt sångkonst gjorde allt Fru T e r e s a C a r r e n o s tre uppträdanden stå för att öfverskyla ihåligheten i Strauss ' och Puccinis verk.
Man tvangs att beundra den djupt ristade i minnet.
Hennes spel har alltid varit af en praktfull kolorit, sällan värmande, plastiska smidigheten i hennes Salomefigur — en plastik, som djärft och uttrycksfullt fram- men desto mera elektriserande genom föredragets häfde Herodesdotterns perversa känslolif, och klarhet och briljanta anslagskraft.
Champagnevi- man måste ge sitt fulla erkännande åt röstens nets skummande och gnistrande egenskaper kom- aldrig sviktande bärkraft och glans.
Hennes ma en i tankarna, då bon låter Bechsteinflygelns Tosca nådde sin höjdpunkt i andra aktens tonkaskader strömma ut öfver åhörarne i en scener med Scarpia.
Denna rafflande följe- Liszt-rhapsodi eller en lidelsemättad Chopinvals.
Om ett par andra konserter som ägt rum tongsskildring, som godt kunde vara hämtad ur snusbodlitteraturen, skulle enhvar med någor- samtidigt få vi på grund af bristande utrymme lunda utbildad estetisk smak skämmas att läsa, uppskjuta uttalandet till nästa nummer.
ARIEL.
men omsatt på operascenen, prydd med Puccinis musikaliska klangeffekter och förkroppsligad i värme, som ligga förborgade under de muntra och satiriska scenerna.
Hr A r e h n fick alldeles förträffligt fram det sjudande och impulsiva i professor Tygesens karaktär, äfven hjälplösheten och tankspridd- heten belystes på ett intelligent och roande sätt.
Denne ypperlige karåktärsskådespelare skämmer ju för öfrigt aldrig bort någonting.
Hr B a c k s t r ö m s Turman är klassisk och pigan Ane i fru B y s t r ö m s gestalt kommer honom ganska nära i komisk gestaltningsförmåga.
Att ingen af våra scener förfogar öfver en verklig ingénue är en brist, som ofta gör sig påmind och nu senast märktes i fråga om den Björnsonska flicktypen Helga, hvilken fröken A n d e r s e n ej alls gick i land med.
I hvilken skriande motsats stod ej hennes elevmäs- siga spel till diktarens nyansrika och poetiska flickgestalt!
De öfriga rollerna utfördes utan vidare individuell färgläggning, och som gamla Malla hade fru B r ä n d e r anlagt en onödigt chargerad mask.
F Det milda crémelika lödder som utmärker kaffe eller te.
M i d d a g: Köttfärs med i stufvade turska bönor; blandad frukt med maräng och vispad grädde.
j LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hachis på får (rester från torsdag) med ä r t e r; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kokt fläskkorf med rot- utgör icke blott substanserna af de utsök- mos; tapiokavälling.
taste fettämnen utan därjämte balsamiskt- B.ECEPT: antiseptiska essenoer af högäta betydelse för Fiskbullar (f. 6 pers.).
9 hg.
h u d s k ö n h e t, hvarigenom huden blir sam- kolja (350 gr. skrapadt fiskkött), 1 metsmjuk, smidig och vacker, hyn ren hg.
smör, 1 msk.
salt, 2 ägg, 2 små och klar, hals och händer hvitaoch mjuka.
matskedar potatismjöl, 6 dol.
goå Uögsta utmärkelse: Guldmedalj i Norrkö- mjölk, i y 4 tsk.
hvitpeppar, Vi msk.
ping 1906.
Tili k o k n i n g: 2 lit.
fiskspad, kokt på hufvud, ben och skinn.
TEKN. A.-B0L FLORA, GEFLE.
B e r e d n i n g: Koljan urtages, sköl- jes väl och torkas med en fiskhanduk.
Den fläkes, och fiskköttet skrapas fint; intet ben får medfölja.
Fiskköttet blan- das med smöret och drifves 3 ggr genom köttkvarn.
Massan stötes där- efter i stenmortel, (med trästöt, till- sammans med saltet, de uppvispade äggen och mjölet, tills den blir fin och sammanhängande.
Färsen arbetas Redigerad, af därefter i en bål med slef Vi tim., ELISABETH OSTMAN under det mjölken tillsättes litet i Irrneh.
af Elisabeth östmans Husmo- sänder.
Den afsmakas med hvitpeppar, socker derskurs i Stockholm.
och salt samt formas till runda bullar, hvilka kokas i fiskspadet 3 — 4 min.
VECKAN G — 12 DEC.
1908.
.Fiskbullarne serveras med fcräftsås SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; eller vanlig fisksås, som beredes af fiskbullar med kväftsås; mjölk; kalle smör, mjöl, fiskspad och 1 — 2 ägg- eller te med petits-choux.
M i d d a g: gulor.
Consomme med tryffel och queneller K a l f b r ä s s k r o k e t t er (f. 6 af fiskfärs; kallbrässkroketter med champinjonsås; stekta ripor med brynt pers.).
4 hg.
kalfbräss, 3 msk.
smör potatis och salader; nougat kräm med (60 gr.), 1 burk champinjoner (Vé li- ter), i msk.
mjöl, 3 del.
tunn grädde, vindrufvor.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; 1 del.
brässpad, 1 del.
champinjon- vildpastej med lingon; mjölk; kaffe spad, salt, hvitpeppar, 2 äggulor.
Till panering: 2 ägg, 2 kkp.
to.
M i d d a g: Griljeradt buljongskött med potatispudding; blåbärssoppa med stötta skorpor.
T i l l k o k n i n g: 1 kg.
flottyr, 1 klimp.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord msk.
brännvin.
B e r e d n i n g: Kalfbrässet bör ligga kallkotletter med potatis; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kastanjepuré; stekt i vatten 1 tim. för att blodet skall dragas ut.
Det påsättes i kallt vatten, tillsatt hvitling med potatis .. ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; med litet salt och får koka i l 0 m i n y hafregrynsgröt med mjölk; kokt sill hvarefter det upplägges på sikt så med smör och ägg samt potatis; kaffe a t t vattnet får väl afrinna.
Brässet eller t e.
M i d d a g: Pudding af kål skares därefter i tärningar och brynes och sidfläsk med brun skysås; grädd- i 2 msk.
af smöret tillika med cham- pinjonerna, skurna i små bitar.
., Det kaka med sylt.
resten af smöret tillsattes TOKSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; upptages, fräses tillsammans med mjölet.
pressylta med rödbetor; ä g g; mjölk oeh Grädden, brässpadet champinjon- kaffe eller te.
M i d d a g: Lammbringa spadet påspädes och och afredningen får med curry och ris; mondaminkrämmed koka i 5 min.
Kastrullen aflyftes och äggulorna tillsättas, hvarefter såsen får FT1EDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord sjuda.
Brässet och champinjonerna iläg- halstrad makrill med potatis; mjölk Florodol-Tvålen SCÖKSALMANÅCK VARGARDA (Kungl.
Hofleverantör) HAFREGRYN « HAFREMJÖL Vid beredningen bortslipas icke — såsom ofta sker för att gifva grynen hvitare färg — den gulaktiga, nä- ringsrika proteinhinnan.
Genom bevarande af denna blifver gröten mera nä- ringsrik, flnsmakande och fast (ej lös och Blemmig).
Obs.
Ben extra kvalitén i paketerna.
gas och stufningen omröres försiktigt samt afsmakas med kryddorna och ut- bredes på ett flått fat att kallna.
Af massan formas aflångt runda kroket- ter, hvilka rullas i stötta skorpor, dop- pas i de uppvispade äggen och rul- las åter i stötta skorpor, hvarefter de få ligga och stelna 1 tim. Flottyren påsättes tillika med 1 msk.
brännvin, och när en tunn blå rök stiger upp från ytan, nedläggas kroketterna och få koka gulbruna, då de uppläggas på gråpapper a t t afrinna.
De garneras med persilja och serveras med champinjon- eiler tomatsås.
S t e k t a r i p o r (f. 6 pers.).
3 ri- por, 2 hg.
späck, 3 msk.
smör (60 gr.), 2 tsk.
salt, 5 del.
buljong, 3 del.
tunn grädde.
S å s: 1 msk.
smör (20 gr.), l ' / s msk.
mjöl, költjus, 1 del.
tjock grädde, salt, hvitpeppar, socker, 1 tsk.
kallt smör.
B e r e d n i n g: Kiporna plockas, sve- das med denaturerad sprit, tagas ur, sköljas väl och läggas i mjölk öfver natten.
De upptagas, torkas väl med en kötthandduk, uppsättas och beläg- gas med späckskifvor.
Smöret brynes i en stekgryta, fåglarna iläggas med.
brösten upp oeh brynas vackert på alla sidor, hvarefter de saltas och spädas med den kokande bui.iongen och grädden, litet i sänder.
Till stekningen åtgår l 1 / * tim.
Såsen beredes på vanligt sätt.
V i l d t p a s t e j (f. 6 pers.).
Vi kg.
öfverblifven, skrapad fågel, IV2 hg.
späck, 4 ägg, 30 gr. hvetemjöl, 3 del.
grädde, salt, hvitpeppar och socker efter smak.
608 — T i l l f o r m e n: IV2 hg.
späck.
B e r e d n i n g: Den skrapade fågeln stötes i stenmortel till en fin massa.
Späcket skåres i fina tärningar.
Köt- t e t och späcket arbetas väl tillsam- mans.
Äggen vispas med mjölet och grädden och denna blandning tillsät- tes matskedsvis till t köttet under det massan arbetas 1 / 2 i m - Färsen af: smakas med kryddorna oeh hålles i en med tunt skurna späckskifvor be- klädd form och kokas sakta, i vat- tenbad, omkring 2 tim. Fotatispudding (f. 6 pers.).
IV9 lit.
potatis, vatten, salt, 3 msk.
godt smör (60 gr.), 3 ägg, 2 del.
grädde, V2 msk.
salt, 1 msk.
socker.
T i l l f o r m e n: l / s m s k - s m ö r (1 0 gr.), 2 msk.
stötta skorpor.
B e r e d n i n g: Potatisen råskalas, ko- kas och drifves genom purépress.
Det kalla smöret nedröres i moset med en gaffel tillika med de uppvispade ägg- gulorna och grädden.
Kryddorna till- sättas och sist nedskäras de till hårdt skum slagna ägghvitorna.
En bleekform smörjes med smör och beströs med fint s t ö t t a skorpor.
Mo- set lägges däri, beströs med stötta skorpor och krusas n ä t t.
Puddingen gräddas i god ugnsvärme, tills den fått vacker gulbrun färg.
Den serveras till kötträtter i allmän- het.
K a s t a n j e p u r é (f. 6 pers.).
375 gr. kastanjer, vatten, IV2 Ht- buljong, ll / 2 msk.
smör (30 gr.), 1 msk.
mjöl, 1 msk.
salt (socker), 1 — 2 msk.
sherry.
B e r e d n i n g: Kastanjerna läggas 5 — 10 min.
i kokande vatten, upptagas, skalas och den inre bruna hinnan bort- tages.
De påsättas därefter i kallt vat- ten, 1 msk.
smör och i / 2 msk.
salt tillsättas, och kastanjerna få långsamt koka IV2 — 2 timmar, hvarefter de pas- seras.
Smör och mjöl sammanfräsas, purén tillsättes, jämte buljongen, litet i sänder och soppan får koka 10 min, hvarefter den skummas väl och afsma- kas med kryddorna och sherry.
Pu- rén serveras med ostsmörgåsar eller rostadt bröd.
S t u f v a d e t u r s k a b ö n o r (f. 6 pers.).
1 lit.
salta, turska bönor, vat- ten.
S t u f n i n g: 3 msk.
smör (60 gr.), 3 msk.
mjöl, 6 del.
god mjölk, 1 ägg- gula, Vä msk.
socker.
B e r e d n i n g: Bönorna sköljas väl i kallt vatten och få ligga i vatten om- kring 4 tim.
De påsättas därefter i kallt vatten och få koka en stund, hvarefter vattnet frånsilas och nytt SOLO-KAFFE från A.-8.
Malmö Kaffekonpaoi.
H.
M.
Konungen * Hofleverantör.
Htcnetltkt förädlad!
enligt tyeuka patentet n:o 20016 är det bästa, renaste och drygaste JflVfl-KflFFE tom flnnei i marknaden eeh läljei 1 femton olika Javablandningar 1 rikati förnamita Kaffe- och Speceriaffär » ?.
kallt vatten påhällcs.
Vattnet bytes ännu en gång, om bönorna äro för salta, hvarefter de få koka, tills de äro mjuka, då spadet frånsilas.
Smör och mjöl sammanfräsas, mjölken påspädes litet i sänder och afredningen får koka 10 min.
Äggulan tillsättes och såsen får sjuda, hvarefter bönorna iläggas och stufningen afsmakas.
Stuf- ningen serveras till kokt fläsk eller köttkorf samt till köttbullar.
Blandad frukt med maräng (f. 6 pers.).
2 hg.
torkade aprikoser, 2 hg.
fina katrinplommon, IV2 lit- fär- ska äpplen, 5 kkp.
kallt vatten, 2V2 kkp.
krossocker.
Marängmassa: 4 ägghvitor, 5 msk.
florsiktadt socker.
B e r e d n i n g: Aprikoserna _ och ka- trinplommonen sköljas väl i ljumt vat- ten och läggas i blöt i det kalla vatt- net omkr. 4 tim. Af d e t t a vattnet och sockret kokas en klar lag.
Äpp- lena skalas, skäras i klyftor, läggas direkt i sockeriagen och kokas tills de bli klara, då de uppläggas med hål- slef på e t t flått fat att kallna.
Apri- koserna nedläggas i sockerlagen och få likaledes koka, tills de bli klara, hvar- efter de upptagas.
Sist kokas katrin- plommonen med look.
När all frukten är kall, upplägges den hvarftals, pyra- midformigt på ett rundt fat.
Ägg- hvitorna vispas till hårdt skum och vispningen fortsattes Vt tim., hvar- efter sockret nedsiktas försiktigt.
_ Ma- rängmassan spritsas genom garnerings- t r a t t öfver frukten och insattes i s v a g ugnsvärme.
Då marängmassan är half- torr och har ljusgul färg tages an- rättningen ut och serveras kall, med vispad grädde eller vaniljsås.
Thorman, född de Maré.
Prostinnan Henrictte hon, med de ytterst små tillgångar, som stodo henne till buds, det lyckligaste och bästa hem Med varmaste omtanke hade hon från sin för- sta tid som prästfru sörjt för alla behöfvande.
Inte endast för de sjuka, bedröfvade och fattiga i sin närhet räckte hon till; hennes hjärta stod öppet för den, som stod ensam, som var olyck- lig, och för hvar och en sådan, som hon mötte på sin lefnadsväg, blef hon en trofast vän.
Hon ägde så litet af yttre gåfvor att gifva.
— Men hon kunde gifva sig själf, sitt innerliga delta- gande, sin trofasta stödjande vänskap, på ett sätt, som få kunde göra det. "
Glädjen blef större, sorgen mindre, då man fick meddela den åt henne, " skref efter hennes bortgång en af dem, som fått tillbringa flera ungdomsår i hen- nes närhet.
E TT DÖDSBUD tillkännagaf för någon tid sedan, att prostinnan Henriette Thorman, född de Maré, lugnt och stilla aflidit.
Några ord i själfva dödsannonsen vittnade i all sin knapphet och anspråkslöshet om hennes vär- mande och rika personlighet, hennes sällsynt väl fyllda lifskall.
Där stod: " hon var de fat- tigas och sjukas vän. "
Må det tillåtas en af dem, som haft lyckan stå henne nära, att med några ord hugfästa hennes minne, ett minne, som i innerlig tacksamhet och vänskap bevaras i många hjärtan.
Kamrer Jakob Gustaf de Maré flyttade år 1824 med sin unga maka, Henriette Charlotte Reddewigh, till Malmö för att där förestå riks- bankens nyupprättade filial.
De unga, vackra och glada makarna sågo snart en stor barnskara växa upp omkring sig.
Skalden Karl Fredrik Dahlgren berättar, huru han på en resa söderut gästar sin vän, de Maré, och har stort nöje af att göra bekantskap med hans vackra fru och lifliga och täcka barn.
Men sjukdom och sorg gjorde ett hastigt slut på det lyckliga familjelifvet; kamrer de Maré bröts vid unga år af en smygande sjukdom, och fru de Maré stod snart som änka efter sin unge make.
Den yngsta lilla dottern, Henriette, var då knappt 2 veckor gammal.
Ett lif i stor försakelse följde.
De äldsta döttrarna kommo snart ut som guvernanter, sö- nerna och de yngre döttrarna funno småningom vänner och nya hem.
Den yngsta dottern blef kvar i hemmet.
Käck, hurtig och glad vann hon många vänner, — vänner, som hon med sin varma trofasthet städse erinrade sig, fast lifvet tidigt skilde dem åt.
I hennes fjortonde år skedde en stor föränd- ring: den lilla familjen flyttade till Stockholm, där fru dé Mare ägde släkt och vänner.
Resan företogs på ett mindre segelfartyg och tog den rundliga tiden af 14 dagar.
Den yngre af de båda resenärerna fann det hela ofattbart, vid- underligt och vågade aldrig tro, att Stockholm, det mångomtalade, skulle nås.
Det underbara hände dock.
Fru de Maré mottogs med öppna armar af sina och sin mans närmaste, och elt oändligt lyckligt lif började för den lilla skån- skan, som äfven här vann allas hjärtan.
I den skola hon besökte — mademoiselle Sasses — var hon den mest intresserade eleven; på ung- domsbjudningarna var hon, i den enkla nättel- duksklädningen, med sina lifliga bruna ögon och dansande lockar, den gladaste af de glada.
Henriette de Marés äldre syster, Josephine de Maré, hade vid denna tid fått anställning som kammarfru hos änkedrottning Desideria, och 1853 kallades hon själf, nitton- årig, att som vikarie för en äldre kammarfru tjänstgöra vid änke- drottningens hof.
Från 1857 fick hon fast anställning som kam- marfru.
Många och glada voro hennes minnen härifrån.
Med drottningens 1860 timade död upphörde denna lyckliga tid.
Men den följdes snart af en ännu lyckligare: efter få år blef hon maka till kyrkoherden Henrik Thorman och fann i sitt hem och i sitt kall som prästfru sin egentliga uppgift.
En regnig augustikväll år 1864 anlände det unga, lyckliga paret till sitt hem, Västra Ryds förtjusande, i lummig grönska inbäddade lilla präst- gård.
I öfver 40 år förblef denna hennes innerligt kära hem — tills hon en dyster oktober- dag, åtföljd af många och trogna vänner, fördes ned för allén för att på den närbelägna kyrkogården sänkas i sin sista hvilobädd.
Med otroligt intresse och aldrig slappnande energi tog den unga prästfrun itu med alla de nya plikter landtlifvet ålade henne; inom kort tid voro sysselsättningar, som hon förut känt endast till namnet, henne allt utom främmande.
Brygd, slakt, bakning och väfning utfördes som i ett veritabelt gammalt landthus.
Sitt stora intresse för litteratur och i all synnerhet för religiös sådan, försummade den unga frun dock aldrig.
När sedan tre döttrar växte upp, hus- hållet ökades med många inackorderingar, gu- vernant och flere tjänare och hennes tid i följd häraf allt mera togs i anspråk, försummades detta intresse lika litet.
Högläsning blef ett af familjens käraste tidsfördrif, och med våra främ- ste skalder och författare gjordes tidig och grundlig bekantskap.
Inte endast de långa vinterkvällarne togos sålunda i anspråk; året rundt samlades man om kvällarne kring husets fru; från svensk litteratur öfvergick man till utländsk, och franska, tyska och engelska för- fattare lästes på originalspråken.
I den sällsynt älskvärda och fina umgänges- krets, som blef prostinnan Thormans, vann hon många vänner, hvilkas tillgifvenhet hon med varm vänskap återgäldade.
För sin make, sina upp- växande unga döttrar och de många, åt hvilka hon fick gifva moderlig omvårdnad, skapade Med värme omfattade hon alldeles särskildt missionen och gladde sig, då hon någon gång fick öfvervara de större missionskonferenserna; öfverhufvud taget stod en kyrklig verksamhet henne nära, som det höfves en äkta prästfru.
— Vanligen anslogos söndagseftermiddagarna åt besök i församlingens ålderdomshem eller hos den närmaste traktens fattiga och sjuka, då ofta små gåfvor af mat och kläder med- fördes och hon, under gladt och uppmuntrande samspråk, tog noga del af hvarje familjs för- hållanden.
Hon manade till kyrkogång, till ordning, till sparsamhet, egenskaper, som hon själf alltjämt utöfvade.
Särskildt lågo alla för- samlingens barn henne om hjärtat, och otaliga bevis vittna om hennes varma intresse i detta afseende.
Ända in i ålderdomen var prostinnan Thor- mans sinne lika öppet för all skönhet, naturens och konstens.
När park och trädgård kring den lilla prästgården iklädde sig fager sommar- skrud eller praktfull vinterdräkt, när de stora skuggande lönnarna knoppades, liljekonvaljerna i parken doftade, fruktträd och syrener höljdes i blommor, då — och ofta annars — smög en tacksamhetens suck till Honom, som gaf allt det sköna.
— Med en för hennes ålder ovanlig förståelse och uppskattning följde hon och gladde sig åt vår unga svenska konst och kunde, då hon haft nöjet se en utställning af våra främsta konstnärer, länge i minnet njuta af hvad hon fått se och beundra.
— Hennes varma och innerliga religiositet manade henne att vara brinnande tacksam för all lycka lifvet skänkt och hjälpte henne att med sällsynt tålamod och kraft bära pröfningar och sorger.
Efterett långt, lyck- ligt och pliktuppfylldt lif drabba- des prostinnan Thorman af en tä- rande sjukdom.
Hon, som varit hälsan och styrkan personifierad, fick den svåra pröfningen att känna kroppens krafter snabbt aftaga, under det att själskrafterna alltjämt voro lika obrutna.
Några år af tåligt buret lidande följde, tills slutligen döden kom, visser- ligen förutsedd, men dock så bit- tert oväntad för alla.
Hög och låg, rik och fattig stodo sörjande vid hennes bår, främst af alla hennes åldrige make, för hvilken hon varit det bästa och mest trofasta stöd.
Vid minnet al hennes lifsgär- ning blir det ett oändligt rikt innehåll i de om henne uttalade enkla orden: " Hon var de fattigas och sjukas vän ".
E.
T.
VÄSTRA RYDS PRÄSTGÅRD.
&lt;ZU^B För Vintern!
" Klockhattar " af extra i:ma filt i hvit, röd eller blå färg.
Varma, klädsamma, m o - derna!
Levereras fraktfritt öfver hela landet till det enormt billiga priset af kr.
2: 50 mot förut insänd likvid (äfven i fri- märken) eller kr.
2: 60 mot postförskott.
Min rikt illustrerade julkatalog uppta- gande hundratals lättsålda artiklar sän- des samtidigt gratis.
Blif den främste agenten p å Eder plats!
EINAR LUNDSTRÖM, Göteborg.
Om Ni lider af reumatism, nervositet, hufvudvärk, magplågor, sömnlöshet m. fl.
sjukdomar bör Ni köpa vibration^massage-apparaten » VENIVICI ».
För trötta och slöa personer är vibrationsmassage särskildt att rekom- mendera.
Dagligen ingå tack och loford från personer som längre o. kortare tid an- vändt » VENIVICI ».
Jämför » VENIVICI » med hvarje annan massageapparat och köp sedan den bästa.
Broschyrer gratis från VENIVICI-AGENTUREN, Afd.
2, Vasagatan 4 2, Stockholm.
Riks.
95 83.
Allm.
68 77.
NYHETER i •••••••••••«•••••••• BOKHANDELN: Julgåfvan.
Hl.
jultidning för hemmet.
Lektor Abraham Åhlén.
Haft.
1 kr., Pris med stor, vacker gratisplansch 1 kr.
kart 1.25, klotb.
1.50.
Julkärfven.
111. jultidning för barn.
Bröderna Valdes.
Reformationshistorisk Pris 15 öre.
skiss af Ebba Ramsay.
Haft.
0.75, Frideborg.
111. folkkalender för 1909. kart.
1 kr.
redigerad af Komministern B. Wad- Mara.
En berättelse från tiden for Wal- Ström.
43:dje årgången.
Kärt.
1.25, denierförförjel3erna af B. Ulmen.
Be- klotb.
2 kr.
mynd.
öfversättning af E. Willén.
Haft.
1 kr., kart.
1.25, klotb.
1.50.
Varde ljus!
Nordisk missionskalender för 1909.
17:de årg.
Ked !gerad af Mot ljuset och lifvet.
En handräck- Professorn, teol. d:r A. Kolmodin.
ning åt uagdomen.
Af Pastor Eredr.
Tybring.
Med förord af Biskop Chr.
Kart.
1.25.
Thorkiidsen.
Bemyndigad öfvers.
af Korsblomman.
Kristlig kalender för B. H — r.
Haft.
0.60, kart.
0.85.
1909, redigerad af Pastorn Efr.
Rang.
När de unga togo vid.
I.
Skildring nr Med bidrag af flera författare.
44:de folklifvet af Hillis Grane.
Haft.
1.50, årgångjn.
Kart.
1.75, klotb.
2.25. kart.
1.75, klotb.
2 kr.
Han är vår frid.
Berättelse af M. v. O. Bilderböcker, vackert kolorerade: Bemjnåig&amp;dbfvers.
&amp; f ElisabethTaube.
Brefkort a t t måla.
40 öre.
Haft.
2 kr., kart.
2.50, klotb.
2.75.
Den lille artisten.
En bok att må ' a i.
50 öre.
Crusifixus.
Skildringar af Buna.
Haft.
S m å djurvänners alfabet.
Nipna små 1.25, kart.
1.50, klotb.
1.75. rim af Märta Lagerfelt.
40 öre.
Hindukvjnnor.
Af Johanne Blauen- feldt.
Översättning af Ida Granqvist.
Strandbilder Med text af Märta La- gerfelt.
40 öre.
Haft.
I kr., kart.
1.25.
R å d s h e r r e n s hustru.
En berättelse om Ur djurriket.
16 djurbilder för barn.
50öre.
reformationens införande i den fria riks- För de s m å.
76 öre.
staden Liibeck af M. Riidiger.
Del I: Ur barnavärlden.
75 öre.
haft.
1 kr., kart.
1.50. klotb.
1.75.
D 1.
I blomsterdrottningens rike.
75 öre.
II: haft.
1 kr., kart.
1.50, klotb.
1.75.
Barnen och husdjuren med text.
1kr.
Till uppbyggelse.
Korta betraktelser af Landtgårdens ABC med text af Märta Lagerfelt.
75 öre.
E.
D. Heiiman, e. o. Kungl.
Hofpre- d,kant, Haft.
2.50, v. b.
8 kr., klotb.
Litet Zoologi-ABC med text af Märta Lagerfelt.
75 öre.
3.50.
Borgfröken.
En berättelse af Marga- Några husdjur med text af Märta La- retha Lenk.
Bemyndigad öfversätt- gerfelt.
40 öre.
ning af E. WUUn Haft.
1.25, kart.
S m å t t i n g a r n a s målarbok.
40 öre.
1.75, klotb.
2 kr.
Målarbok för barn 30 öre.
Brutna strålar.
Småstycken af Jakob Djuratias.
III.
Kräldjur och fiskar.
Pauli.
Auktoriserad öfversä tniug af 2.50.
Evangeliska Fosterlands-Stiftelse ns Förlags-Expedition, Sthlm 3.
På C.
E. Fritzes Bokförlags A.-B.
ha nu utkommit: DET EVIGT KVINNLIGA Blad ur skissböckerna af JOHAN NORDLING.
Pris 2: 5 0.
» Det hvilar en egenartad, en oför- gätlig ton öfver Johan Nordlings skildring af unga kvinnor.
Blan d alla samtida har han den helt för sig själf och den verkar som med trolleri. » SILJAN En bok om Sveriges hjärta af Z 0 Luftens konung • eller till Marocko med flygskepp.
• Åfventyrsskildring af Herbert Strang, 3 Illustrerad.
Inb.
kr.
2.
5 0.
0 • Hennes hämnd 8 af baronessan Orczy.
Forts, af » Den röda nejlikan ».
Inb.
kr.
2.
5 0.
9 • Norahs triumf.
• En historia om en talrik familj af Evelyn Sharp.
Illustrerad.
Inb.
kr.
2. —.
9 0 Holmqvists Handelsinstitut Norra Allégat.
7, Göteborg Fulls ' andig handelsutbildning.
Tids- &amp; kostnadsbesparande kurser.
Bankkurser.
Manliga och kvinnliga elever från folkskolan och högre skolor, med student- och realskol^examen emottagas.
Årskurser, terminskurser samt kurser i särskilda ämnen gifvas.
* W Billiga afgifter.
Flertalet elever ha genom skolans rekommendation erhållit platser.
Platsförmedlingen är kostnadsfri.
Begär prospekt från Göteborgs Handelsskola, som sändes gratis &amp; franko.
på Fr. Skoglunds förlag.
' Uppsala är bäst ' Knut Nyblom.
(» Manasse »).
Pris 3.50. föreståndare.
Ny teor.
prakt kurs för unga flickor begynner vårterminen 1909.
Platser an- skaffas efter genomgångea kurs.
Prospekt och upplysningar mot porto genom Fröken Maria Kjellmark, adress: Oskarsparken 7.
FRÄMSTA OCH STÖRSTA ENSKILDA HANDELS- LÅROVERKET I LANDETS FRÄMSTA HANDELSSTAD Vårterminen börjar den 14 J a n.
B e g ä r p r o s p e k t.
Skolpojks- och studentminnen Örebro Kindergarten,.
OBS.!
Snabbtändande vekar!
Stintans Amerikafärd Berättad af Sydsvenska Kredit Aktiebolagets Ida Gawell-Blumenthal.
Pris 2.25. ställning d e n 31 Oktober 1908.
FIBHIKSIlBIE Göteborgs Ängbageri, Kungl.
Hofl.
Göteborg, 3 L å n g g a t a n IS.
Försök en gång vårt Delikatess- Knäckebröd, Spisbröd i paket och Ni köper ej annat sedan.
ISLAVEDS öfversatta af Jensen, f. Lidforss Pris 2 kr.
» Siljan är icke allenast säsongens bästa bok, utan den är en märkesdikt inom vår svenska litteratur. » KARL 0.
LINDEBERG, c Karin Fjärde uppl.
15 — 17:e tusendet.
Vårterminen vid Telefon 31 61.
GO 9 •••••••••••••••••••V Göteborgs Handelsskola, E rikDahiberg Sg atan2, w h a r u t k o m m i t följande: Nya intressanta 3 ungdomsböcker • JOHAN N0RDLING.
G ö t e b o r g, tager sin början den 15 Jan.
1909. e o - =.
På C. W. K. Gleerups i Lund % förlag «« 8 3 — 3 I S« J B 1 I: cä KS a. Villatomter vid Leksands Noret i Dalarne.
Kära Leksands kyrka och Siljan sju å nio i barrskog närmast intill planlagda munici- palområdet och Barkdalen belägna bygg- nadstomter, hvar och.
en om 15 å 20 snes- land.
Närmare upplysningar lämnas af o * jh köp afslutas genom Byggmästaren P Karlsson, adr.
Tibble, Leksand.
Rikstel.
Köi-nerdÖmen ä r d e t märke som garanterar den finaste E a u de Oolognen.
Nästaii hälften inbesparas om den.
kcVpea d i r e k t å Kölnerlagxet, 24 Bmålandsgaten, Stockholm.
Katalo- ger och prospekt gratia.
Tillgångar: Kassabehållning Obligationer Fastigheter och inventarier ...
Reverser med hypotek af di- verse Växlar Kreditiv och Kontokurant- räkningar Hos Inhemska banker » utländska banker A. andra räkningar Kronor Skulder: 1,179,321: 06 Aktiekapital 12,687,500: 2,421,463: — Reservfond, 2,750,000: 4,420,847: 74 Dispositionsfonder 375,000: Depositions-, Kapital- och 36,934,633: 64 Sparkasseräkningar 57,685,837: 25,900,279: 82 Upp- &amp; Afskrifnings- och Kontokuranträkningar 4,851,124: 12,188,600: 88 Postremissvexelräkning 1,150,421: 470,811: 13 Tiil inhemska banker 1,188,381: 485,913: 70 » utländska banker 2,429,404: 1,952,107: 54 A andra räkningar 2,836,308: 85,953,978: 61 Kronor 85,953,978: 51 i hemmet.
Enastående praktisk möbel, fullständigt bad- och duschrum för hvarje hem.
Ångbad " år verk- samt mot reumatism och förkyl- ning, Öppnar porerna, förskönar huden, befordrar ällmänt i al- befinnande.
Prospekt gratis.
Möbelbolaget, adr.
Liljeholmen.
Försäljning i Stockh.
Bränn- kyrkogatan 36.
Elektriciteten: Hälsans hemlighet.
Glara Stearinljusfabrik Lars Montén, Stockholm.
Detta ä r namnet på en just utkommen bok.
Denna intressanta bok, som på begäran sändes gratis till alla, omtalar sättet att förbättra och bibehålla hälsan.
Den innehåller 80 sidor fyllda med sådant, som hvar och en gärna läser.
Den är särdeles upplysande i hvad beträffar anledningen till och botandet af sjuk- domar.
Den utvisar vägen till framtida halsa och styrka.
Den är vackert illustrerad och omtalar huru många andra lidit, och huru de blifvit botade.
Den återgifver många berömda läkares åsikter och omtalar deras erfarenheter.
Den sändes kostnadsfritt i försegladt kuvert, utan tryck, till alla män och kvinnor, som äro intresserade af en verklig hälsogifvare.
Denna intressanta bok afhandlar släktskapen mellan hälsa och lifeglädje.
Den omtalar buru Nervositet, Neurasteni, Sömnlöshet, Förlamning, Neuralgi, Hysteri, Fallande- sot etc. kunna botas.
Den relaterar framgångsrika resultat vid Reumatism, Höft- och Ryggvärk, Gikt m. fl.
En hel del välkända läkares åsikter återgifvas beträffande Dyspepsi, Förstoppning, Diarré etc.
Åkommor såsom Astma, Kramp, Hufvudvärk och Biås- åkommor afhandlas vetenskapligt.
Arbetet är icke endast det intressantaste utan äfven det värdefullaste från hälsosynpunkt som hittills publicerats.
* A] ax » Torrcellbatteriet är en vetenskaplig apparat, som gjort mera för svaga och plågade än något annat medel.
Det är en » sista resurs » behandling äfven i de mest hårdnackade fall.
Batteriet alstar en stark, oafbruten ström utan hvarje laddning eller behandlingen lika bekväm som behaglig.
E Q framstående läkare sade nyligen: » Intet kropps- rätt sätt laddats med elektricitet, kan vara svagt ».
Gör oss ett besök eller skrif till oss genast.
SVENSKA ELEKTRISKA INSTITUTET, Regeringsgatan 9, Afdeln.
15., Stockholm.
Som Passande Julklapp rekommendera vi ett af våra damastduktyg af särdeles hög kvalité och vackert mönster som nu realiseras till följande billiga priser: löOXföO cm.
150X20 ' &gt;cm.
150X250cm.
dukar• 7. — 8.75 5.25 150X300 cm.
Servetter 60X60 cm.
9.
- 1O.50 pr st. kr, pr duss.
Samt ett dito af god men billigare kvalité till följande pris U5XU5 145X200 145X250 4-65 6.40 8-80 145X300 cm.
Servetter 60X60 cm.
6.50 kr.
9.60 pr st. pr dussin.
Varan garanteras vara fullt prima samt fri från klister.
Order expedieras mot post- förskott eller efterkraf.
Skulle någon köpar * icke blifva belåten får varan returneras och penningarne återsändas.
Kungsäters Linneväfveri, adr.
: Kungsäter.
