# ID: svediakorp-per1806
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,733
# sentences: 1,019
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 48 (1143) TORSDAGEN DEN 26 NOVEMBER 1908.
H U F V U D R E D A K T Ö R OCH A N S V.
U T G I F V A R E: SELMA LAGERLÖF UPPVAKTAS PA 21:STA ÅRG.
JOHAN NORDLING ORIGINALTECKNING F O R IDUN A F 5 0 - Å R S D A G E N A F SKOLFLICKORNA I G.
W I D H O L M.
FALUN.
D ET VAR som om hela landet känt glädje öfver att Selma Lagerlöfs 5o-årsdag gaf ett tillfälle att ge ett personligt uttryck åt den bundna tacksamhet det burit på under hennes diktargärnings alla år, som vaknat inför Gösta B er ling, vuxit inför Jerusalem och kulminerat inför Nils Holgerson.
I Falun, där lyckönskningarna till hela Sveriges födelsedagsbarn kunde få framföras personligen, fick dagen en särskild prägel och hyllningen en särskild intimitet, och FALUDAMERNAS GÅFVA.
T A F L A I OLJA A F A N S H E L M S C H U L T Z B E R G.
M A R T H A BOHMAN F O T O.
— 583 här som öfverallt deltog ungdomen med entusiasm och värme däri.
Flickskolans elever voro de första att uppvakta och sedan följde hyll- ningarna som länkar i en kedja: deputation från Värmland, öfver- lämtoandet af Faludamernas gåfva, den vackra taflan af artisten Ans- helm Schultzberg med motiv från Falutrakten och folkskolebarnens fest, kanske af alltsammans kärast för författarinnans hjärta.
Under tiden buro hundraden af telegram bud till det af en vår-
T A B L Å E R UR G Ö S T A B E R L I N G S S A G A P Å F E S T E N 1 UPPSALA.
CLOU.
2.
LA CACHUCHA flod af blommor öfversvämmade hemmet om ' hur författarinnans högtidsdag blifvit en fest- dag för hela Sverige, firad af skolor och för- eningar i Stockholm och landsorten.
E n inbjudan från Uppsala kvinnliga röst- rättsförening att öfvervara den af dem ord- nade festen hade för vår del gjort slut på all tvekan, till hvilken af de skaror, jag skulle sluta mig, som d e n dagen samlades med Selma Lagerlöfs namn som lösen.
Det var på Norrlands nation, och de teatra- liska anordningarna sågo ut att ha brukats vid m å n g a spex, men borta bland granarna i öfre hörnet af salen lyste Selma Lagerlöfs hvita byst med e n stor blågul rosett och gaf stämningen.
Publiken var fulltalig med röst- rättsföreningens ordförande och öfriga styrel- semedlemmar på främsta bänkarna.
Men de medverkande — ja de voro studenter, man- liga och kvinnliga, de allra flesta af dem.
Det har sedan, gladt mig hela veckan att tänka på ordförandens kvinnliga fyndighet att be- Kvinnan som arbetar, VI.
Kvinnorna och restaurantrö- relsen.
J PA LANDSHOFDINGSBALEN I KARLSTAD.
3.
PA- TRON^ JULIUS OCH FLICKORNA PÅ BERGA.
A. ODENCRANTS FOTO.
1.
L I L L I E C R O N A S P E L A R F Ö R ÖRNE- AG HAR lagt in denna artikel i min serie, ehuru den lika mycket rör sig om kvinnan som icke arbetar, som om henne som gör det.
Men jag förutsätter optimistiskt, att alla arbetsdugliga och arbetslediga kvinnor i vårt land icke ha någon högre önskan än att gripa fatt på arbetet.
Förutsätter det, emedan det förefaller mig otänkbart, att man kan lefva i en tid full af arbetsdyrkan och arbetslidelse utan att ryckas med och tändas, upp och gripas af hunger efter att få ta för sig.
Hur illa till mods, hur bortkommen bör icke den känna sig, som icke kommit med i ringen, ur hvars hän- der dagarna glida vissna och tomma till mar- ken, som i stället för glädjen och tryggheten att vara med i ledet bär på den tryckande och pinsamma känslan af att stå utanför.
Må den, som icke tror mig, emedan hon är för trött och led af sina dagars " " möda, pröfva att gå arbets- gagna sig af detta tillfälle att få de unga studenterna att som sannskyldiga kavaljerer ställa sig i den kvinnliga rösträttens tjänst.
Efter hennes hälsningsord gafs en analys af Selma Lagerlöfs diktning af en af de få kvinnliga teologerna vid Uppsala universitet, kandidat Emilie Fogelklou.
Sedan var m a n så mycket bättre beredd för den efterföljande delen af programmet.
De af fröken Sjöman upplästa brottstyckena ur Selma Lagerlöfs lös — icke en månad eller par, men ett år, två år och hon skall ge mig rätt.
Själf har jag ännu ett alltför lifligt minne af den afund och längtan, som grep mig, då jag under några månader af sysslolöshet i en storstad såg den väldiga arbetshärens regelbundna utryckning om morgnarna, för att behöfva någon ny dylik kur mot arbetsleda.
Det har många gånger berört mig tragiskt att läsa alla de famlande hjälplösa frågor om lämplig verksamhet, som komma in till vår frågo- afdelning från unga kvinnor, och af hvilka ni, mina damer, endast se en liten del i spal- terna.
Tänk om man kunde ta tillvara all denna gagnlöst bortrinnande arbetsenergi!
Att göra det behöfde icke nödvändigt betyda, en ny och starkare invasion på det manliga ar- betsområdet, där ju redan nästan hvarje tums- bredd mark är utnyttjad.
Att slå sig på ett manligt yrke för själfförvärf, bara därför att det är manligt, anses förresten icke längre som det enda sättet att göra sig förtjänt om kvinnosa- ken och skaffar en ringa popularitet bland män- nen, antingen man gör sin sak illa eller oklan- derligt.
Det kan naturligtvis icke falla oss in annat än att principiellt hålla styft på vår rätt äfven till, sådan verksamhet, som icke direkt Ett i än ge k än dt behof fyller vår pat.
diktning åhörde publiken med det nöje, hvar- till m a n alltid återkommer till sina förtrogna och favoriter i diktens värld.
Tablåerna, som följde, gåfvo sedan dessa gestalter ett ögon- blicks lif och färg för våra ögon: kavaljererna voro samlade kring Gösta Berling i Ekeby salong, medan Löwenborg spelade honom glad, Örneclou dansade la Cachucha med den vackra Rosalie von Berger p å landshöfdingens bal och lyssnade, ett par minuter senare, hvithårig och gifctbruten till tonerna af samma dans och patron Julius kuskade åter till Ekeby, om- svärmad af flickorna på Berga, lika leende ock fagra som någonsin sina förebilder, fast de i privata lifvet äro b å d e studenter och röst- rättskvinnor.
Och Selma Lagerlöfs hvita hufvud log bland granriset åt alltsammans.
Det hade ju ytterst fått lif och verklighet genom, henne.
E — ER.
och af ålder hör till vårt område, och det kommer alltid att finnas kvinnor, som genom sin läggning passa för att vaka öfver, att vi här icke förlora de landvinningar vi redan gjort.
Men detta medgifvet, kan jag icke underlåta att nu som alltid understryka det rättvisa, skä- liga och kloka i att kvinnor, som arbeta för själfförvärf, så långt möjligt är söka sin verk- samhet inom de fack, som ligga mest för dem, och som äro erkända som deras speciella.
Det skulle vara roligare att säga detta och enklare att göra därefter, om det icke rådde så osäkra och i många fall så afskräckande förhållanden på det arbetsfält, som öppnar sig för de kvin- nor, hvilka vilja ägna sig åt praktiskt arbete.
Det är rätt naturligt att så många gå den jämna och upptrampade vägen till telefonen, kontoret och banken, äfven om fördelen därmed endast är tillfällig och skenbar.
Våra moderna lefnadsförhållanden ha skapat en institution, som ger en stor mängd männi- skor arbete, och af hvilken ett stort antal män- niskor i städerna, synnerligast i de större, bero till hälsa och trefnad: restaurantväsendet.
Det är icke bara den bekanta och förstockade ung- karlen inom medelklassen, som dagligen är hän- visad till hotellet och restauranten — saken GALOSGHBORSTE som är den enda i handeln förekommande som verkligen formar rengöra galoscher inifrån.
— Oumbärlig för alla som använda galoscher och sätta värde på att hålla skodonen snygga.
Pris kr.
2: 50.
Till landsorten mot efterkraf.
LUDV.
TRAUGOTT, Stockholm, Norra Bantorget 18.
Återförsäljare erhålla rabatt.
584 - •• • • * * •
vore väl då icke värd sin artikel.
Restauran- ten är icke heller blott ett umbärligt led i vårt nöjeslif.
Af den bero tvärtom i våra stora städer till en början ett icke ringa antal af den kroppsarbetande klassens män och kvinnor, som antingen sakna hem eller ha sin arbets- plats så långt från detsamma, att de nödgas inta hufvudmålet midt på dagen utom hemmet.
Af den bero af ungefär samma skäl sedan ett stort antal män och kvinnor ur alla samhälls- klasser — och det är synd om dem.
Den, som ville göra en rond genom vår hufvudstads större och mindre restaurantkök, disk- och förrådsrum skulle bättre än före sin expedition veta hvarför.
Det är för närvarande männen, som hufvudsak- ligen ha ledningen af våra hotell och restau- ranter, och så länge kvinnorna icke ha haft lust eller krafter att ta arbetet om hand, må ingen förvåna sig däröfver.
Vi ha ju en del kvinnor, som förestå hotell och restauranter, men de sköta som regel sina företag precis efter samma slentrian som männen — där är ju lysande undantag, men af dem profitera i alla händelser endast öfverklassen — med den enda skillnaden, att de som regel förstå affärssidan af saken blott ännu sämre.
För att få en förändring och förbättring af förhållandena räcker det alltså ingalunda, att de nuvarande restauranterna öfvergå från manliga innehafvare till kvinnliga med samma principer eller brist på principer i fråga om deras sköt- sel.
Nej, skola kvinnorna söka komma in på arbetsområdet — och det är dit jag skulle vilja komma — då måste de rättfärdiga och möjliggöra ett sådant arbetsskifte med en sy- stemförändring.
Jag kan icke se att det vore illojalt om kvinnorna försökte att arbeta sig in i yrket, det är ju deras hemsysslor: öfverin- seendet öfver beredandet och serverandet af maten, som det gäller, blott att de förekomma i något större skala och under något andra former.
De kvinnor, som grepe sig an med arbetet, skulle till en början vara sådana, som med ar- betet för sitt smör och bröd älskade förbinda någon samhällsgagnande verksamhet — hvad där ju knappast kan vara annat än en eggelse och en glans öfver dagarnas tunga och vec- kornas oro.
De måste ha bildade kvinnors an- svarskänsla inför sin uppgift, förstå och upp- fylla alla hygieniska fordringar, mot hvilka nu begås en myckenhet af synder.
De måste förstå att uppfostra en personal — och hvarför skulle de, som ville ägna sig åt saken, icke kunna börja med att vara personal själfva?
— en personal, som vore uppfylld af deras egen anda och kunde bestå sig därmed, emedan de vore mindre utslafvade af för lång arbetstid och mindre förslöade af arbetet i mörka, trånga och osnygga lokaler än hvad nu är fallet.
De måste ha lärt sig den för kvinnor så motbjudande svårfattliga sanningen att allt arbete, icke minst detta, kräfver metod och system.
När vi så småningom få en kår af kvinnor, som efter dessa principer hålla sina till restau- ranterna hänvisade medmänniskor med hvad till deras nödtorft hör — då ha kvinnorna inom sin sfär gjort ett godt missionsarbete bland folket, bidragit till höjande af folkhälsan, folk- trefnaden och folkekonomien.
Denna artikel skulle aldrig kommit till, om jag icke kunnat peka på det faktum att kvin- nor, just med de förutsättningar jag ofvan an- tydt, i nykterhetssakens intresse redan gjort en början till detta missionsarbete.
Det är min afsikt att i nästa artikel ge en skildring af detsamma.
ELIN:::::: WÄGNER.
Baragarderoben är en svensk upplaga af den enda i utlandet existerande tidning i denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta barnklädersaflärer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen är också tongifvande på sitt område samt ntgifvés på flere språk och i kolossala upplagor.
rens och konstens område.
I all synnerhet bevarar jag härifrån ett oförgängligt minne från ett besök hos Selma Lagerlöf i Dalarne.
— Under lediga stunder, fortsatte fru Hey- mans, hade jag länge skrifvit ett och annat i våra tidningar, men sedan jag börjat resa i Sverige har detta öfvergått så att säga till en vana — till ett behof att göra edert härliga land litet mer kändt i Tyskland, och se här litet af hvad jag åstadkommit i den vägen.
Fru Heymans visade mig härvid en urklipps- bok, i hvilken jag räknade till ett 40-tal artik- lar om Sverige i alla möjliga tyska tidningar, exempelvis i den framstående Vossische Zeitung.
En flyktig blick på artiklarna visade, att de- samma alla andades den största entusiasm för vårt land och att de syntes vara lika korrekta som genom sitt innehåll ägnade att fästa upp- märksamheten vid oss och draga tyskarne hit — ett i sanning lofvärdt syfte i dessa dagar, då det talas så mycket om, att vi äro för iso- lerade och för litet kända på kontinenten.
Fru Heymans omtalade till sist, att hon i december anländer till Stockholm för att vistas här i ett hälft år och därunder realisera en länge närd önskan att lära känna Sverige och svenskarne litet mer ingående, samt särskildt studera vårt språk och vår litteratur i ändamål att på ett ännu mer grundligt sätt kunna skrifva om oss, särskildt i Vossische Zeitung, i hvilket blad hon från 1 dec.
i år ingår som fast med- arbetare.
Paula R * He / mans * — I ETT SVERIGENUMMER, nyligen utgifvet af den * ansedda tidskriften S:t Georg i Berlin, förekom- mer bl.
a. en artikel om Sverige som vintersportens land.
Den har till författarinna den kända svensk- entusiasten fru Paula R. Heymans.
Om hennes per- son och verksamhet har en af våra medarbetare i en intervju för vår räkning erhållit några uppgifter, hvilka nu inför hennes förestående längre studie- besök i Sverige torde vara af intresse.
B LAND SVERIGES vänner utomlands inta- ger fru Paula Ruth Heymans i Berlin ett framstående rum.
Under senaste år har detta namn vid uppre- pade tillfällen nämnts i dagspressen — än har fru Heymans som turist gjort en vacker marsch i Lappland, än har hon deltagit i en svensk vinterautomobiltäfiing och än har hennes namn förekommit under en välvillig artikel om vårt land i den tyska pressen.
Helt nyligen, när jag befann mig i Berlin, beslöt jag att göra fru Heymans ett besök för att för Iduns räkning underkasta den unga tyskan en liten intervju om hennes förhållande till vårt land.
Med största vänlighet mottog hon mig i sitt eleganta hem vid Luitpold- strasse, där reproduktioner af svenska konst- verk fylla väggarna och Selma Lagerlöfs senaste bok ligger på divansbordet tillsammans med hufvudstadsupplagorna af våra största Stock holmstidningar.
— Det var för några år sedan, berättade fru Heymans härvid, som min man, hvilken är lä- kare här i Berlin, och jag beslöto oss för att tillbringa en sommarmånad vid Kullen i Sve- rige.
Jag höll på att säga, att detta besök i ert vackra land blef af afgörande betydelse för hela mitt lif, och det är kanske ej heller för mycket sagdt.
Mitt intresse för och min kär- lek till Kullen utvidgade sig snart till Skåne och därifrån till hela det öfriga Sverige, och alltifrån den sommaren har jag hvarje år åter- vändt dit.
Jag har nu berest detsamma från ofvan till nedan, höll jag på att säga, och där- under besökt en mängd af Sveriges mest fram- stående män och kvinnor, särskildt på litteratu- Barngarde roben &lt;9&gt; igt • Pri » &lt;5r helt år 3 kr.
; hälft år 1:60 kr.
Lösnummer 30 5r ».
— 585 — * § » * * * ^ * = * N.
Den fosterländska ung ' domsrörelsen * [DUNS REDAKTION har uppdragit ät mig att * skrifva en spalt om ungdomsföreningarna, deras sträfvanden och organisation, och ehuru utrymmet är hårdt begränsadt, griper man med tacksamhet tillfället att föra den fosterländska ungdomsrörel- sens talan i en tid, då den svenska ungdomen ännu saknar sitt speciella organ.
H ELT NYLIGEN tilldrog sig ungdomsrö- relsen genom publikationen " Svenska Tan- kar " pressens och allmänhetens uppmärksamhet.
Genom kronprinsens i nämnda tidning ådaga- lagda intresse för en ungdomsrörelse, ledd i fosterländsk anda, öppnade sig en glädjande framtidsmöjlighet för dess snabba frammarsch, samtidigt med att framstående författare och ledare visade sin vilja att med arbete för ung- domslifvets höjande verka för det unga Sverige.
I pressens knapphändiga eller utförliga om- nämnanden af " Svenska Tankar " stannade vi betänksamt inför notisrubriken: den svenska ungdomsrörelsen.
Ledningens " kulturella " sträf- vanden med otillräckligt beaktande af foster- landskänslans kulturvärde och betydelse för vår fostran röjer nämligen, att rörelsen ännu icke gör skäl för sitt " svenska " attribut.
I känsla af ordens innebörd kan man icke sammanfatta skåningars —, väst- och östgötars —, när- kingars aftynande —, gutars förhoppningsfulla —, dalmasars —, jämtars m. fl:s föreningar och ungdomsförbund i benämningen: den svenska ungdomsrörelsen.
Ty väl har fosterlandskänslan trädt fram vid de stora ungdomsmötena, men i det stora hela är det kulturen man bringat sina offergärder, medan man satt fosterlandskänslan i — skamvrån, där den stått förlägen och ljus- skygg, tills den vid högtidliga tillfällen dragits fram och försökt tala svenska.
Den dag har ännu icke randats, då ungdomsföreningarna skarpt fäst blicken på Sveriges framtid och lärt sig tillvarataga den drifkraft, som ligger för- Barngarderoben utkommer med ett rikhaltigt illustreradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mönsterbilaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör sålunda blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst som den därjämte lämnar henne en god hjälp med barnens syssel •ättande, och gifver mer än tillräcklig ersättning för ' prenumerationspriset,
Det laddade geväret.
svarade herr Berg.
Får j a g bjuda er min borgad i en frimodig fosterlandskänsla.
Öppen- arm?
Icke långt härifrån finnes en lada, som hjärtigt bekänner ock en af ungdomsförbundens mest energiska målsmän, att hans förbund " icke ERG PÅ ÖKNA och de Vrien på Torsberga kan bjuda oss skydd.
talar om fosterlandskärlek, därför att den ingår voro goda vänner, så som man blir, då båda — Hvad tänker ni på!
sade fru de Vrien.
själfklart i dess sträfvande såsom en af detal- kontrahenterna äro välbärgade och aldrig be- Ponera att Karl.
.
.
jerna ", och en annan ledare anger de svenska höft låna hvarandra några pengar.
För att — Ja, hvad vill ni man skall göra?
Stå förbundens rätta namn vara: " den kulturella kunna förstå den uppseendeväckande händelse, vi här längre, blir ni lungblöt.
Ni kan bli sjuk, ungdomsrörelsen. "
som här skall beskrifvas, år det därför tämligen ni kan dö.
.
.
Dessa tvenne uttalanden tangera en af rörel- nödvändigt att omtala, det de Vrien var gift Inför denna hemska utsikt bröts fru de sens vitala frågor och möta förvisso en be- med en skön mörkögd kvinna med anlag för Vriens karaktärsfasta motstånd.
Allra helst stämd opposition från våra få, men i bästa vidlyftighet — påstodo skvallerkäringarna —, som ett farligt åskväder nu bröt löst med blixt medan Berg var ungkarl och, såsom alla små, mening fosterländska ungdomsföreningar.
Ty ha vi för ögonen, huru skolor, hem och före- närsynta och krokbenta män, en stor kvinno- och dunder, och fru de Vrien var så rädd för åskväder, att hon icke vågade vara ensam, när ningar förgäta en välbehöflig fostran till natio- tjusare.
det blixtrade.
nellt tänkande och därmed tum för tum lämna Det var alltså svårt att veta, hvad fru — Snart sutto de två i ladan, medan elementen rum åt kosmopolitiska tänkesätt, huru ungso- eller " hennes nåd ", som hon gärna lät kalla rasade rundtorn.
Vildare rasade dock känslorna cialistiska åsikter smyga sig ända in i hjär- sig af de underlydande, ehuru ätten de Vriens i herr de Vriens bröst.
Ty herr de Vrien hade norna på gymnasister och mogna studenter, adelskap var mer än omtvistadt — hvad hennes medan ett systematiskt underminerande af foster- nåd de Vrien såg hos Berg eller huru den också tagit sin tillflykt till ladan, och åsåg landskänslan igångsattes af " folkets nya herrar ", långe kraftige De Vrien kunde bli svartsjuk på från sitt gömställe huru herr Berg sökte lugna kan det icke vara en " detaljfråga ", huruvida Berg — nog af, förhållandet mellan de båda fru de Vrien vid hvarje blixt, som ljungade ungdomsföreningarna skola arbeta i fosterländsk vännerna var icke så hjärtligt som förr, och öfver ladan — för att nu inte tala om knallarne.
Inte som om herr Berg skulle betett sig ojuste anda eller — " icke tala om fosterlandskärlek. "
Berg måste söka sig en tredje man i vira.
alls, vare det långt ifrån oss att påstå det.
Ha vi kommit så långt från oss själfva, från Det var en vacker dag i slutet af juli.
vår personlighets lifsrot, att medan de " foster- Ängarne voro slagna och bärgade för länge Men en svartsjuk äkta man, gömd en meter under ett stort höfång, som utvecklar en mer landslöse " stämpla vår nations klippfäste som sedan, bofinkarne hade tystnat, göken var " reaktionär " känsla, vi icke skulle träda fram borta, men sädesärlorna gingo beskäftigt ikring än vanlig värme, ser sakerna lite annorlunda än mera opartiskt folk, särskildt i åskväder.
och frimodigt genmäla: Den är framstegsvän- och vippade på stjärten, och högt uppe i luf Och omväxlingen mellan blixtarnas skarpa ljus lig, den är den mäktigaste häfstången för ung- ten ilade svalorna under små skarpa skrik.
och ögonblicken af becksvart mörker är icke domslifvets höjande och bottnar i känslan för Inte ett moln dolde himlens blåklintblåa hvalf, det gudomliga i mänskligheten.
" Frågar man på hvilket solen gassade som en masugn.
Krea- ägnad att bibringa honom en lugnare syn på saken.
mig, hvarför jag är patriot, så vill jag svara: turen orkade knappast vifta bort flugorna med Därför att jag af hela mitt hjärta är interna- sina lata svansar.
I hagen stodo hästarne och tionalist! "
sofvo, medan fölen lågo med alla fyra utefter Fjorton dagar efter denna minnesrika hän- När brist på entusiasm finnes i de kulturella marken i det svalkande gräset och ibland läto delse var det stor bjudning på Ökna.
Berg föreningarna, skall man finna ersättning i de höra en lam frustning, då de oroades af hän- fosterländska, och därför vilja vi allas förening synslösa fästingar.
Från skogskanten ropade på Ökna hade en af sina berömda fester, där i en och samma organisation.
— De olika ung- gröngölingarne efter regn, men det hade de vinet flödade, för att inte tala om konjak, domsförbunden äga sina mer eller mindre be- gjort i tre dar nu utan resultat, så att deras punsch och whisky.
Maten på Ökna var be- pröfvade organisationer, i hvilka hufvudlednin- anseende som väderleksprofeter stod på spel i kant för sin riklighet och godhet.
Berg var ingen kostföraktare, och just ingen annan i gen knyter sig till en styrelse eller central- högsta grad.
kommitté.
Det var alltså på tiden att ett litet moln Ödeby socken heller, och i lika liten grad de gäster, som kommit från Vallmo och Speby I bref af den 3:e dennes skrifver sekr. i visade sig öfver skogsbrynet.
Det var krit- eller ens honoratiores från residensstaden.
hvitt ofvantill och blygrått i underkanten, och Gottlands Ungdomsförbund, att brist på rese- Där var mycket folk denna gången försam- talare där hindrat förbundets utbredning.
Denna i midten var det liksom sönderrifvet med en Där låg åskan gömd.
ladt på Ökna gamla herregård: majorens på brist på agitatorer, såväl som på rörelsekapital, kopparbrun skiftning.
Vallsta och barons på Eklunda och kyrkoherden är gemensam och detta hinders undanrödjande Åskan är ju i allmänhet inte så treflig.
Men i Ödeby, den unge rektorn från residensstaden är det första villkoret för ungdomens fram- efter dessa tre dagars heta kvalm hälsades det lilla åskmolnet med allmän tillfredsställelse af och domprosten, som hade klumpfot och var marsch.
spirituell — som synes en högst ovanlig dom- Idén att nu i ett slag rycka ungdomsarbetet hela Ödebyns befolkning.
prost.
upp på ett högre plan är gifven i " Svenska När molnet kom, satt herren till Ökna och Men hvad märkligare var, där funnos också Tankar " och det kräfves blott, att Sveriges idkade sin favoritsysselsättning vid Ödesjöns de Vrien på Torsberga med fru.
Ryktet för- ungdom i likhet med Sveriges kronprins skän- grönskande strand.
Denna bestod i att hålla mälde, att den sköna frun, som påstods be- ker den fosterländska ungdomsrörelsen hjärtats ett metspö i höger hand och stirra på ett rödt stämma platsen för skåpet i hemmet, öfvertalat och viljans samarbete.
flöte i vattenbrynet.
Det var en tämligen hopp- sin man att gå — emedan det annars skulle En centralkommitté (i hvilken äfven skytte- lös sysselsättning, ty äfven abborrarna ledo af se så illa ut.
Berg var hjärtligheten själf, och rörelsen och idrottslifvet bli representerade), värmen och kunde inte lockas till napp af det fru de Vrien äskvärdheten själf, medan herr de bestående af målsmän för ungdomsförbunden läckraste bete.
såväl som de enskilda, lifskraftiga, fosterländska Vid samma tillfälle var den sköna frun till Vrien inte var någotdera själf alls.
ungdomsföreningarna må sammanträda och nu Torsberga ute och promenerade.
Hon hade en Det blef en splendid middag och en mycket utarbeta en plan för Riksförbundet.
I en snar mycket genombruten hvit blus och en mycket märklig middag, hvars närmare detaljer ni ännu framtid skall Sverige då ha vunnit en rikedom färgglad röd parasoll och var förresten så i dag kan få i er vid ett besök i Ödeby eller af " slumrande miljoner ", af obrukade unga direktoarklädd som man rimligen kan begära.
närmaste stad.
Den stora hallen i ek, med sin krafter och friska viljor och för vårt fosterland Då den ihärdige metaren fick se den röda öppna hvita spis, sina blyinfattade rutor, de skall uppgå en dag, där ungdomens samarbete parasollen, lämnade han genast abborrarne åt dyrbara gobelängerna och älghornen på väggarna, blir en borgen för lan- sitt lyckliga öde och skyndade fram till sin var charmant dekorerad som vanligt med löt dets lyckliga framtid och vackra granne, sirligt hälsande och kyssande och blommor.
Bordet gnistrade och blänkte det blir en heder att af duktyg, slipade glas och porsliner och dig- den framräckta handen.
Detta var ju förskräck- vara svensk.
Ännu ha ligt!
Men värre var att det lilla åskmolnet nade under hvita rosor och nejlikor.
" Maten vi icke så vansläktats, var delikat, och stämningen alltså den bästa.
nu hade bredt ut sig öfver större delen af att icke dådkraft och himlen, och i ett nu öste himlen ned ett vildt — Hör du, bror Berg, sade majoren och offervillighet i svenska hagelregn öfver herren till Ökna och frun till tog för sig två kycklingar, hvad är det för ett bygder och städer kunna Torsberga.
gevär du * har där på väggen, ofvanför ditt gripa fasta tag om foster- Ack, hur leker icke försynen med männi- hufvud?
Det är ett vackert arbete.
Men är ländska idéer och med det verkligen laddadt?
skors öden!
glöd i hjärtat och järn Värden satt i en rikt utskuren karmstol.
På Vi få komma ihåg att fru de Vrien hade i viljan bygga framti- väggen bredvid honom hängde en rik sam- ett mycket genombrutet bluslif.
dens Sverige.
— Bästa herr Berg, hvad skall jag taga mig ling gevär af alla former och kalibrar.
E t t KNUT HALLONSTÉN.
utmärkte sig för dyrbara inläggningar i guld till?
utropade hon.
— Mycket obehaglig situation, min nådiga, och elfenben och för den smärta eleganta form, B Skönhet makt.
För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - l i g h e t.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
— 586 — Parfymeri Louise, = Stockholm.
=
!^ * 2£J ^^F • • &lt; &gt; sj • o O som brukar utmärka österländsk härstamning.
Vid detsamma var fäst en lapp, hvarå med stora prydliga bokstäfver var präntad upplys- ningen: Laddad!
— Jojomän!
svarade Berg.
Jag köpte den vackra tingesten på en resa nere i Egypten för några år sedan i en liten by, som hette Dje- bel-Babuk, af en svartmuskig gentleman, som skälldes för höfding.
Skål, de Vrien!
Förstår du dig på skjutvapen?
Inte så mycket som på vackra kvinnor, gamle syndare, äh?
Detta var onekligen ett mycket nätt skämt.
Men de Vrien, som satt och drack champagne som vatten, skrattade inte.
En mörk sky drog öfver hans ansikte.
Det var med ett tvunget leende, likt en menageritigers, han svarade: — Ahjo, kanske!
Jag har också en liten samling hemma.
Förtjusande vacker pjäs!
Får jag titta på den ett litet slag?
Nu blef det oro bland damerna.
— För Guds skull, Karl, låt bli, skrek fru de Vrien oroligt.
Du kan göra dig illa.
— Ja, man vet hur lätt en olyckshändelse kan inträffa, bekräftade rektorskan.
Härom- dagen var det några pojkar — — — Men rektorskans otvifvelaktigt mycket in- tressanta historia om de bägge pojkarne af- bröts på ett högst oartigt sätt.
De Vrien hade gått fram till Bergs plats och noga beskådat det vackra geväret.
Han hade inte ord nog för dess skönhet.
— Du säljer det förstås inte?
frågade han.
— Inte till något pris, bäste bror.
Nu upphäfde damerna ännu ett enstämmigt skri, denna gång af verklig fasa.
De Vrien hade snabbt ryckt till sig det laddade geväret, sprang hastigt tillbaka till salens ena hörn och tog säkert sikte på husets värd.
— J a g är inte längre någon " bäste bror " för dig!
skrek han.
Eländige bondkurtisör!
Nu är måttet rågadt.
Sluta med ditt dumma grin, annars skall jag sy ihop mun på dig på ögonblicket.
De Vrien var synbarligen ganska berusad och hade förlorat all besinning.
Det senare tycktes äfven vara fallet med alla de andra gästerna, manliga som kvinnliga.
Inte ens den manhaftige majoren kom sig för att smyga fram och slå geväret ur den upphettade mannens hand.
Men den, som behöll sitt lugn, var märk- ligt nog Berg, ehuru en gevärsmynning kan vara nog att få den tappraste att tappa kon- cepterna.
— Min bäste de Vrien, sade han med en förvånad åtbörd, hvad skall det här betyda?
Jag har nog hört att skvallerkäringar lära söka stifta ondt mellan oss båda medels dumma be- skyllningar, som du borde varit den förste att tillbakavisa.
Jag säger dig att de äro lögn!
Jag vill inte tala om, fortsatte han kallblodigt leende, att du nedsätter både mitt och din älsk- värda frus anseende genom att kalla mig " bond- kurtisör! "
Du har druckit för mycket, och vinet och värmen har gjort dig rasande.
Vore det nå- got mellan din hustru och mig, skulle hon väl nu bli utom sig, kasta sig emellan oss och hindra dig att mörda mig, såsom det ' sker i romanerna.
Se på henne, de Vrien, fortsatte Berg med ännu ett sarkastiskt leende, hon gör inte en rörelse i den afsikten!
Tag nu ditt förnuft tillfånga och bed din fru om förlåtelse!
Tro bara inte att jag säger det af feghet.
Se här — han öppnade rock och väst och blottade bröstet framför hjärtat — skjut!
Om du inte redan skäms allt för mycket för att kunna sikta.
Nå — ett, två, tre — — De Vrien hade stått under det långa talet och med af förvåning öppen mun åhört det- samma.
Bergs kallblodighet hade verkat som LUZER1N sr Sä B A CCO.
.as ITALIENS natur och dess museers skönhetsskatter ha tid efter annan inspirerat denne poet till vackra och anslående dikter.
Under ett sommarbesök i Rom såg han i dess Museo delle Terme ett par Backusskulpturer, hvilka vi här invid afbilda och som gdfvo honom motivet till ne- danstående poem.
I. II.
J U S T S Å!
Ej stolt och ynglingsyr — nej, stödd utaf en rå satyr, hvars lystna blick magnetiskt mot dig ström- mar.
Och tigern hånfullt mot dig ler, som om h a n aldrig styrts af dina tömmar.
Så sjöd vid Baccos bild mitt blod.
J a g vred m i g bort.
Men se — där stod nu ljusgestalten från de tjugo åren, med eld i gest och blick mot skyn, med hänförd resning och med glans krinj håren.
På hjässan hvilar handen matt — den är ej mäktig att få fatt det gyckeleden, s o m ditt ö g a ljuger.
Olympen bleknar mer och mer, hvar g å n g du drufvans gyllne glitter suger.
H a n s e n a hand m o t solens lopp med klasen lyfter modet opp — den andra glöd o s s räcker i sin drufva.
H a n s ögon spegla siarsyn, och läpparna g e tröst i strofer ljufva.
Med sorglöshetens drömmarprakt du snärjde o s s s o m glädjens makt.
Men det du gaf var allt, s o m slår och skrämmer — vår fattigdag, vår smärtenatt, vår mannalefnads ensamhet och jämmer.
På vaden tigerungen slår och får ej ro, förr ä n den g å r i gudaspannet fram på lyckoleden.
.
.
D u unge Bacco, m ä n s k o r s v ä n, du bjöd dock ädelt hopp och helga vreden!
Så var all fröjd maskeradt kval i u n g d o m s y r a n s backanal, där alla s t r ä n g a r n a din ä r a sjunga.
Men pereat, blott pereat dig våra sjuka nerver k u n n a slunga.
Du då då då Så var profeten o m den d a g, blodet lyder himmelsk lag, drufvorna ej mer ett rusgift gifva — dina syner g å igen.
.
.
hell dig!
Bacco giovane evviva!
Roma i juli.
HARALD en kall dusch.
Vid slutet af detsamma släppte han mekaniskt geväret i golfvet, och innan Berg räknat till tre var den blodtörstige Otello försvunnen ur salen.
Fru de Vrien hade svimmat.
Men gästerna samlade sig kring Berg, bleka och uppskakade, fulla af beundran och högakt- ning.
Hvem hade kunnat tro den lille man- nen om ett dylikt mod?
Äfven fru de Vrien kom fram till värden, sedan hon kommit sig ur sin svimning, och tryckte hans händer.
Hon gick snart därifrån, men de öfriga gästerna stannade kvar och fortforo att låta maten och vinerna sig väl smaka.
Vida öfver trakten gick berättelsen om pa- @ Förnäm vistelseort under s o m m a r e n.
© G:D HOTEL NATIONAL 587 JACOBSON.
tron Bergs hjältemod.
De Vrien hade blifvit folkskygg och omöjlig, och icke långt efter den uppskakande händelsen sålde han Torsberga och flyttade iirån orten.
När herren till Ökna första dagens afton gick till sängs i sin kyska ungkarlsbädd och drog nattmössan öfver öronen, mumlade h a n: — Det var allt en sabla tur, att jag krat- sade ur kulorna, innan jag hängde upp geväret på väggen.
THORGNY WALLBECK-HALLGREN.
Härligaste läge vid Vierwaldstättersjon.
Rum från 4 kr.
« 111. prospekt gratis.
Telegramadress: " National ".
JDUNS BOKFÖRTECKNING upptar hädanefter titlarna på samtliga insända nyutkomna böcker.
De arbeten, som dessutom önskas granskade af våra fackanmälare (för skönlitteratur friherrinnan Marika Stjernstedt Cederström m.
fl., för ungdomslitteratur seminarieadjunkten Marie Louise Gagner), böra till- ställas redaktionen i tvenae exemplar.
Då det emellertid kommit till vår kännedom, att ät par, tre af våra större Stockholmsförläggare — helt visst på grund af de lysande honorar, med hvilka de pläga uppmuntra våra framåtsträfvande unga för- fattare — arbeta under så betryckta förhållanden, att de icke kunna komma ut med behöfliga anmälnings- exemplar ens till landets mest spridda litterära tidning, och då ldun genom sitt välförhållande och läsekret- sens uppmuntran är i de lyckliga omständigheterna att mera kunna se till vår vitterhets och allmänhetens intressen än till egen pung, så ha vi i vår stora medkänsla beslutit att i ömmande fall kontant inköpa de felande recensionsexemplaren.
Och kunna vi genom ett sådant litet understöd lätta bördorna för några högt förtjänte, men illa lönade kulturella ljusspridare, skall det i sanning vara oss en glädje.
sS A RA DEN som äras bör.
Jag börjar min krönika med Per Hallström: Erotikon, lust- spel i fyra akter.
Per Hallström är icke alle- nast medlem af Svenska akademien, han är också en af våra intressantaste och mest djupt spirituella författare.
Hans konst flödar icke omedelbar, den är icke saftig och blodfull, men den är i sin egendomligt reflekterade känsla nästan förbluffande rik.
Denna gång har han kommit med en satirisk smädekomedi öfver nu- tida erotiskt lif — eller, som han själf låter den kallas, den litterära erotiken, det poserande pratet om känslor, som inte kännas.
Tydligen har författaren gått till verket med odelad för- tjusning; här har han funnit något, som han ville å t!
Uppslaget är också så godt och lusten till satir så berättigad, att man väl förstår ho- nom och är beredd att möta med motsvarande förtjusning.
Men i utförandet har Hallströms lynne svikit.
Kanske är han icke nog robust, kanske har han förledts att alltför tydligt stryka under (eller är läsekretsen verkligen så naiv att det behöfdes?
), alltnog, smädekomedien har blif- vit tunn, trådtunn och — en liten smula trå- kig.
Där händer en massa bagateller, men allt- för lösligt sammanhängande, och de träffande och roliga replikerna gå under bland dem som endast vilja vara det.
Typerna äro lustiga men så flyktigt skisserade, att de väl knappast göra pjäsen spelbar, annat än som fars.
Ett annat häfte dramatik är Indiansommar af Sigfrid Siwertz, hvars novellsamling Cirkeln i fjol gjorde berättigad lycka.
Han har sam- manfört tre teaterstycken af högst olika ämnes- val och stämning.
Den första, en liten svensk komedi, tycks mig vara den minst säkra i grep- pet.
Där är ett hopande af personer och hän- delser, som de få sidorna icke tillräckligt bära upp.
Där går till som i ett spex och dock är det långtifrån ett spex.
Det är några i botten vemodiga, vackra skiftningar af sentida känslolif, gifna med här och där ett inslag af munterhet.
Det andra stycket är en stämnings- bit från hafvet.
Det tredje heter Tyrannen och är ett litet drama i tre akter från en obe- stämd tid.
Det är ett drama om makt, om dess berusning och lycka och om dess tyngd och oväsentlighet.
Om dess fall och om tankens höga inre frihet, som bär människan förbi den timliga förnedringen.
Obetydlighet blir makten, obetydlighet den, likaväl som förräderiet och nederlaget och döden, inför personlighetens stora och ödmjuka frigörebe.
I detta sista lilla idé- drama har Siwertz gripit djupt och nått högt.
Gustaf af Geijerstam har i år en diger ro- man: Den gamla herrgårdsallén.
Jag kan ej finna att boken hör till sin författares bästa.
Det är en sådan roman som den rutinerade romanförfattaren alltid bör kunna skrifva, utan att därför ge uttryck åt någon bjudande inre lust.
Det är historien om ett kvinnoöde, ett af de tysta, förrinnande i en trång krets långt från allfarvägarna, tills det en dag bryter sig ut därifrån för att söka en annan och starkare lycka.
Maja — så heter hjältinnan — finner också denna lycka; därom upplysas vi i sista kapitlet, som är en efterskrift, och vi glädja oss på god tro — ty nog berodde denna saker- nas ljusa vändning på en sinkadus!
Det är alltid roligt att förnya bekantskapen med Jane Gernandt-Claine, en af de mest ut- prägladt kvinnliga bland våra författarinnefysio- nomier.
En vibrerande röst, ett personligt ton- fall.
Typisk för fru Claine är den första no- vellen i samlingen: Syner i natten, som f. ö. gifvit boken dess namn.
Förtätad känsla, mystik och en förfinad djup sorgsenhet prägla den.
Samma stämning slår emot en ur Återfall, en novellett i ramen af en banal turistfärd.
Några andra af historierna äro obetydligare, de röra sig på alla möjliga ställen af jordklotet och äro gifvetvis underhållande, om de också icke lägga något nytt till förf:ns reputation.
Är fru Claine som konstnär utpräglad, så har Anna Maria Roos ofta för mig stått som raka motsatsen.
Sist jag hade nöjet anmäla en bok af den ärade författarinnan, gällde det en liten berättelsesamling med fina, delvis förtjusande sidor.
Fröken Roos har dessutom skrifvit dikter, romaner, sagor, sociala uppsatser m. m.
Denna gång har hon kommit med en roman i tvenne delar: På sällsamma vägar — sanner- ligen själf en sällsam produkt!
Där finns målarflic- kors jargon, karikatyr af högadliga kretsar, alp- bestigningar och kontinentalt hotellif, kärlek och melodramatik, giftmordsförsök, kolera — etj ' en passe!
Meningen med det hela har jag icke förstått.
Jag förmodar boken vara ett af för- fattarinnans tidigare manuskript, som hon nu af en eller annan anledning ansett lämpligt att publicera.
N. Selander: De döfve ' ' ir, så vidt jag vet, en debut.
Det är en egendomlig bok, och jag måste säga, en af de mest beklämmande jag läst.
Den skildrar en stendöf (icke född döf) mans erfarenheter och upplefvelser.
Man har svårt att tänka sig att icke författaren själf är döf, ehuru arbetet visst icke eljes verkar själf- biografiskt.
Men det besynnerliga, absoluta in- trycket af isolering midt i yttervärlden kan knappast vara diktadt; en så stor konstfärdig- het bär icke boken i öfrigt.
För mig står den först och främst som ett dokument, där man mindre — eller icke alls — fäster sig vid själfva fabeln, utan uteslutande vid den, som det tycks oss andra, ofta förryckta verklig- hetsprägel med hvilken den är återgifven.
Där skildras den döfve hjältens tvenne äktenskap- liga förbindelser, allt lika fjärran, synes det, från hans väsentlga lif.
Kärlekens röster tala icke till honom, lika litet som någon annan röst, och han måste uppfatta allt endast ut ur sitt eget alltmer bittra och slutna lynnes tysta rum.
Jag finner boken läsvärd, icke så mycket som litteratur utan, som sagdt, som dokument.
E. Walter Hiilphers: Gruvan är mindre en roman än en skildring af en människas kors- bärargång, där korset, som han bär, är han själf.
Alla nevrasteniens feberdrömmar, hallu- cinationer och lidanden äro här återgifna med stark talang.
Hjälten är en ingenjör, som blif- vit förlagd till en ensligt belägen grufva uppe i obygden.
" Kamraterna började hålla sig undan honom, när hvarje deras ord misstyddes och framkallade utbrott hos den obändige och svårförståelige mannen. "
Han lefver då så godt som ensam, och här följa en rad af scenerier från detta lif, från timmerstugan, från skog och mark eller från grufschakten, som oafbrutet hålla läsaren i spänning.
Trots bristen på kom- positionstalang, som särskildt framträder i bokens senare, mer aktiva del, är den onekligen fasci- nerande genom sin intensitet.
Jag har ingen- ting förut läst af författaren och kan därför icke yttra mig om Gruvan mot bakgrunden af hans föregående, tämligen flitiga produktion.
Sist men icke sämst bland de böcker jag vill hinna nämna idag står Gustaf " Janson: Ön, en berättelsesamling, där allt är förlagdt till samma stockholmska ytterskärgårdssamhälle och rör sig i _samma krets af personer.
Detta bi- drar naturligtvis att ge boken en sympatisk homogenitet.
Men det är icke endast i så måtto den står hel: den är alltigenom jämn och fullfärdigt utsprungen ur sin författares temperament.
Gustaf Janson känner sin egen begåfning och sköter den med beundransvärd jämvikt.
Han är bred och sund — kanske väl bred ibland!
— och han berättar med osvik- ligt godt humör och en genomgående säkerhet i fasthållandet af sin synpunkt.
Nå, detta eller ungefär detta har ofta förut sagts om Gustaf Janson, men det är godt nog att tåla upprepas.
Ön är läsning för folket — den bör gifvetvis roa — och läsning för familjerna, där den in- blåser den passande friska fläkt, som ingenting har af storm, utan endast behagligt aflöser hvar- dagens stiltje.
MARIKA STJERNSTEDT CEDERSTRÖM.
Flickböcker.
Frances Hodgson Burnett.
E N " ROLIG BOK " utgör sedan generatio- ner tillbaka ett stående nummer på såväl den lilla skoltösens som sextonåringens julönsk- ningslista.
Men vanligen är det en rolig bok af en viss bestämd typ hon önskar sig, ton- åringen.
Typen, pensionshistorien, känna vi alla så väl, att det är onödigt att orda om den.
På senare tider har man börjat underkasta den kritik och funnit den äga mycket litet värde.
" Snömosböcker " kallar fru G. Linder den sortens litteratur i sin förtjänstfulla lilla bok " Våra barns nöjesläsning ".
Namnet är förträffligt valdt.
Sanning, djup, innerlighet saknas alltsomoftast däri, och därför sätter den inga märken i läsarens personlighet: hvar- ken känsla, fantasi eller vilja mottager några djupare intryck.
Men mycket orättvist vore det att säga, att bland de älskade och åtrådda " rödryggarna " med gula pärmar det ej finns andra slags böc- ker, böcker, som inte kommit till för att veder- börande tycka sig kunna utfylla sina lediga Sverige om rekvisition åtföljd TJppgif hfvidd (under armarne), midjevidd och kjollängd B rn m as omgående till nedanstående pris inom Sverige: Blusllf 40 Bre, Expedieras portofritt af inom likvid insändes till ~ .. ^ ... „ » erhåller Ni till Eder flgnr Kjoltnönster utan släp 50 Bre, Prinsessklädning 75 öre, Reform- „ _, _ ai imvia insanaes tm f u l l t t i l l f ö r l i t l i g a, m o d e r n a o. e l e g a n t a d £ fikt n 8rGj BarndraktmBnster 50 Bre, Kragmönster (Pellerin) M f i s t e r s a m u e l s g a t a n 4 3, S t o c k h o l m |V M 1 50 Bre, Kappmönster 60 Bre, Nationaldräktmönster 1 kr.
IT jfl TA * N i f * g 1 B (T&gt; tf % &lt; % f \ Kl C * 1rW % t \ " tf \ \ C * TT f \ # 6 Mönster kunna äfven beställas efter andra än våra modeller.
Beställning I / ' H fl il 4 * 3 ^ lv / fi å \ X (% C T Q f Q T / l ska11 d &amp; l ' (El If II C l Ä I l l l l l Å l C I » åtföljas af den modell som önskas.
Priset är då dubbelt mot JB I | i J j Ä | f J^lf J|J| J ft-Cfl.
C l I A f t • 590 — rar i medeltida, blåa och röda ämbetsdräkter som öfverlämna en hyllnings- adress.
Färden går vi- dare genom Holborns och Cheapsides långa affärskvarter, bort till det åldriga Guildhall i City, hvarest the lord- mayor och hans män i dräkter inför hvilka Så- 1.
V I C T O R Y S A L U T E R A R K O N U N G A P A R E T VID GUSTAF MOTTAGES A F PRINSEN A F W A L E S som ett skådespel.
Och ett skådespel som man icke får se annat än i det brittiska världs- riket, därför att leksa- kerna från förr ingen- städes bevarats som där.
Merry old England!
ANKOMSTEN T I L L PORTSMOUTH.
2.
D E N KUNGLIGA J A K T E N VICTORIA AND A L B E R T.
3.
KONUNG VID LANDSTIGNINGEN.
4.
KONUNG G U S T A F OCH DROTTNING VICTORIA H Ä L S A S VÄLKOMNA T I L L LONDONS CITY A F T H E MAYORS I HOLBORN, M A R Y L E B O N E O. ST. P A N C R A S.
UNDERWOOD &amp; UNDERWOOD FOTO.
5.
LONDONS LORDMAYOR U T B R I N G A R E N H Ä L S N I N G S S K Å L F Ö R KONUNG G U S T A F V I D L U N C H E N 1 GUILD H A L L.
^§] stunder med att skrifva för barn och ungdom, utan som ha konstnärligt värde.
Af engelsk- amerikanska författarnamn på området — flerta- let böcker i denna genre utgöra- ju öfversätt- ningar från engelskan — äga särskildt trenne god klang: Frances Hodgson Burnett, Kate Doug- las Wiggin och Ethel Turner, den sistnämnda emellertid bördig från Australien.
I det Bonnierska ungdomsbiblioteket, beva- radt i godt minne hos nuvarande generation mödrar särskildt på grund af de många friska, glada Alcotts-böcker, som det bjöd på redan i deras ungdom, finnas de båda förstnämnda för- fattarinnorna rikt representerade.
Det är få författare man blir så personligen bekant med genom deras böcker som Frances Hodgson Burnett.
Nå, nu har hon också i " Lillan " (Läsning för unga flickor XXI, Gebers förlag) berättat sin barndomshistoria.
Man lär känna henne som en liten tre-åring och följer henne, ända till dess hon, mållös af förtjusning, mottar sina första dollars af förläggaren.
Det är inte utan, att man sedan känner igen Lillan i Sara Crew i En liten prinsessa, i Meg i den förtjusande Två små pilgrimer, ja t. o. m. i Cedric i Lille lorden.
Men böckerna förlora ingenting i charm för det, ty en på en gång egendomligare och mer intagande barntyp än den, som möter oss i de bästa Burnettska arbetena, torde man få leta efter.
" Lille lorden " är denna författarinnas mest kända bok och har inbringat henne en för- mögenhet.
I huru många barnahjärtan finns inte bilden af lille Cedric inristad, han, som då det gällde att skydda och försvara sin unga mamma, var en " riktig liten man " och som så troskyldigt ansåg den gamle själfviske, ondsinte lorden för den snällaste farfar i världen!
Vida mindre kända här i Sverige torde en del andra böcker af F. Hodgson Burnett vara, Två små pilgrimer på väg till staden Skönhet, En liten prinsessa och Vackra flickan från Ame- rika.
Främst bland dessa står den förstnämnda, hvilken f. ö. bereder en vuxen människa lika mycken glädje som ett barn — om icke än mer.
Hur lifslefvande bli de ej för en, de två små ensamma barnen uppe i " Halmsalongen ", som så målmedvetet arbetade och sparade för att en gång få se staden Skönhet — Chicago under utställningen!
Riktiga små yankees äro de med afseende på förtänksamhet och seg energi, men icke i fråga om fantasi och hjärte- lag.
I En liten prinsessa finnes rätt mycket onatur, särskildt är teckningen af lärarinnan, miss Minchin, grufligt öfverdrifven.
Men man frestas starkt att förgäta denna brist, så outtömlig är den fantasirikedom, som möter en, så fyndiga och originella en del uppslag - - så gränslöst rolig finna barnen den.
Det är en sådan där favoritbok, som läses om gång på gång.
— Men man skall helst läsa den i den fullständiga öfversättning med illustrationer, som finnes på Norstedts förlag, icke i de förkortade upplagor, däri den förekommer under titeln " Pensions- flickan " eller " Sara Crew ".
— Skada är, att En liten prinsessa är så pass dyr — 3: 50 kr.
I " Vackra flickan från Amerika " finnes en hel del af de förvecklingar och situationer, som flickböckerna bruka bjuda på, men hur högt öfver det vanliga planet står ej författarinnan!
Dels är det verkliga människor man möter här, och dels är hela boken så sprudlande glad och kvick, så fylld af äkta humor, att man känner sig riktigt uppfriskad af den.
" Han hade ingen aning om, " säger Frances Hodgson Burnett om den gamle själfviske gref- ven af Dorincourt i " Lille lorden, " hur ömt, Sveriges på en gång elegan- taste och mest användbara modejournal för hemmen.
• kärleksfullt och hängifvet ett godhjärtadt litet barn kan vara och hur oskyldiga och omed- vetna dess enkla, ädelmodiga böjelser äro. "
I dessa ord ligger, kan man säga, en karaktäri- stik af författarinnans vackraste barntyp.
— Att skildra denna typ utan att göra sig skyl- dig till pjunkighet och moraliserande, att skildra den så, att tusentals barn i Amerika och Europa få den lilla hjälten eller hjältinnan kär, det är Frances Hodgson Burnetts stora konst.
MARIE LOUISE GAGNER.
HVARJE STRÄFVAN att göra den svenska allmänheten förtrogen med vårt konstlif är värd att på det kraftigaste främjas och betonas, ty ännu äro vi långt från det mål — och himlen vete, om vi någonsin hinna det — som heter ett upplyst konstmedvetande och ett lefvande konsthehof.
Ett vackert utslag af denna sträfvan bildar serien " Små konstböcker ", som utgifves af hr Hjalmar Möller (Gleerupska universitetsbokhan- deln) i Lund.
De nätta volymerna omfatta hvar för sig ett sextiotal reproduktioner af svenska konstnärers arbeten, återgifna med stor omsorg och bildande en intressant vägledning genom vår moderna svenska konsts skattkam- mare.
Nu senast ha i serien utkommit voly- merna n:r 3 o. 4, af hvilka den förra upptager arbeten af 60 svenska skulptörer från Sergel och Byström fram till dagens nyaste namn.
Den senare volymen är ägnad Carl Larssons, hvars älskvärda och strålande konst representeras i alla dess faser.
Hvarje volym betingar det ovanligt billiga priset af 1 kr.
" DET EVIGT KVINNLIGA ", blad ur skiss- böckerna af Johan Nordling, lyder namnet på en samling berättelser och skisser, som nyss utkom- mit på C.
E. Fritzes förlag.
Den utgöres af ett urval ur författarens tidigare utgifna, men nu i bokhandeln utgångna novellböcker, och är försedd med en vacker omslagsbild i färger af Gunnar Widholm.
På samma gång kan nämnas att af fjärde upplagan af " Siljan ", en bok om Sveriges hjärta af samme förf., ännu ett mindretal exemplar finnas tillgängliga.
För dem, som tänkt för- skaffa sig arbetet som julbok, torde därför vara skäl att i god tid förse sig, då näppeligen någon ny upplaga hinner utgifvas före julen.
DEN HOLLÄNDSKA FÖRFATTARINNAN Philippine Wijsman har aflidit i sitt hem i Haarlem vid 71 årsålder.
Många af vårt lands författare stå till henne i tacksamhetsskuld.
Hon älskade mycket den svenska skönlitteraturen och arbetade oförtrutet på öfversättningar af dess alster till holländska.
Sålunda har hon gjort sina landsmän bekanta med arbeten af Strind- berg, Geijerstam, Nordling, Westerberg m. fl.
" DEN STORA DUFVAN " af Erik Tretorn.
Zachrissons boktryckeri, Göteborg.
Förfat- taren till denna mycket originella bok låter sitt gissel hvina öfver alla samhällsgrupper och institutioner i vårt af den radikale hr Lindman styrda land.
Endast ett kapitel handlar om kvinnan och kvinnorörelsen, men när han satt sitt nyuppfunna invektiv " Den stora Dufvan " = kvinnan som sammanfattande titel på sin sam- hällsvidräkning, måste man tänka sig att han ytterst gör kvinnosakskvinnan ansvarig för allt som är på sned i denna af undergång hotade värld.
Till utgångspunkt för sin straffpredikan har han valt den oemotsägliga satsen, att inkom- mensurabla storheter icke kunna jämföras.
Slut- summan af hans bevisföring blir emellertid den, att kvinnans framträdande och höjande äro osvik- liga tecken på en sjukdom i lifsmärgen hos fol- ket.
Hennes utveckling kan endast vinnas på bekostnad af mannens förnedring — och om- vändt förmodligen, men det skulle författaren nog anse alldeles i sin ordning.
Tänker man sig denna lära predikad med användande af en rikedom af fula tillmålen, har man fått ett be- grepp om detta det nyaste vapnet från den manliga sidan i kampen om makten.
I vapen- samlingen har det sin sorgliga plats som kurio- sitet.
Iduns boklista.
Albert Bonniers förlag: Sveriges Nationallitteratur.
Del IV: Karl Mikael Bellman och Jakob Wallenberg.
Del XII: 1800-talets äldre prosadiktare I.
— Erotikon; lustspel i fyra akter af Per Hallström.
— Indiansommar; tre teaterstycken af Sigfrid Siwertz.
— Den gamla herrgårdsallén; roman af Gustaf af Geijerstam.
— De döfve; af N. Selander.
— Jobsboken eller lidandets problem på israelitisk mark; af O. E. Lindberg.
— En saga om en saga och andra sagor af Selma Lagerlöf.
— Selma Lagerlöf; af Johan Mortensen.
— Ödlan; ett skådespel af Mikael Lybeck.
— ' En moders dagbok o. andra berättelser; af Mathilda p&gt; oos.
— Barbarskogen, berättelse i klasskampens tecken af K.
G. Ossian-Nilsson.
— Härskare; två dramer om makt och vanmakt af Sven Lidman.
— Kvitt; roman af /.
R.
Zur Megede.
A.-B.
Hiertas bokförlag: Världens och människans uppkomst; af Willy Kin- berg.
— Blommornas intelligens; af Maurice Mceter- lincli.
— Brunnen och andra berättelser; af W. W. Jacobs.
Aktiebolaget Ljus förlag: Gruvan; af E. Walter Hiilphers.
— Österut; af Erik Nyblom.
— Homeros Odyssée; från grekiskan af Erland Lagerlöf.
— Berättelser; af Paul Bourget.
Ofvers.
af Erik Staaff.
— Ön; skisser och berättelser af Gustaf Janson.
— Jökeln; myter om istiden och den första människan af Johannes V. Jensen.
Öfvers.
af Sam Kellin.
— Vilda djur som jag känt; af E. Thompson- Selon.
— " Småkryp och deras öden " samt " Den stilla sjön o. andra berättelser "; af Carl Ewald.
— I regn och snö; 30 lustiga bilder af Gertrud Caspart.
— Buster Brown, hans upptåg och berömvärda föresatser; af R. F. Outcault.
C.
E. Fritzes Bokförlags A.-B.
På sällsamma vägar; roman af Anna Mana Roos.
Två delar.
— Det evigt kvinnliga; blad ur skissböckerna af Johan Nordling.
C.
A. V. Lundholms förlag: Ditt barns själ; af Heinrich Lhotzly.
— Ester Ried såsom sofvande och vaken, af Pansy.
— Vi unge män; det sexuella problemet för den bildade unge mannen före giftermålet af Hans Wegener.
Hugo Gebers förlag: Mannen- som var torsdag; en mardröm af Gilbert K. Chesterton Öfvers.
af August Brunius.
— En tants berättelser; grefvinnan de Boignes memoarer 1781 — 1814, efter originalmanuskr.
utgifna af Charles Nicoullaud.
— Vid vägen; efterlämnade berättelser, skisser och humoresker af Sigurd.
— Världsvägarna i världshisto- rien; af Emil Svensén.
— Lappland; af Knut Rasmus- sen — Främmande religionsurkunder, i urval och öf- versättning utgifna af professor Nathan Söderblom.
(Sluthäftena.)
— Gluntarne af Gunnar Wennerberg.
(Gebers enkronas bibi.)
— Ur gamla papper, åttonde serien i populära litteraturhist.
uppsatser af Henrik Schiick.
— Äktenskapets problem af Gabrielle Renter.
De största märkesmännen: Svedenborg; af Ernst Lilje- dahl.
Spinoza; af O. H. Dumrath.
— Litet gladare, om jag får be!
Humoresker af Dan.
— Viljan till tro o. andra essayer; af William James.
Wahlström &amp; Widstrand: Syner i natten och andra noveller af Jane Gernandt- Claine.
— Den heliga vandringen; dikter af Oscar Hallberg.
— Den hvita dufvans samfund; skadespel i tre akter af Harold Göte.
— Våga, vedervåga; anteck- ningar och bref från Uppsala, återgifna af Gustaf Otto Adelborg.
— Från Washingtons salonger och hvardags- lif, skildringar i bref till en väninna af Daisy.
— Svenska tonsättare under nittonde århundradet; af Lina Lager- bjelke.
Iduns Modellkatalog iSt iat Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Koloreradt omslag.
Prenumerationspris 2.20 för helt år — 6 0 öre pr häfte.
— 591 @ ^ Oumbärlig för alla sömmer- skor och alla hem.
• • • • Nu är tid att prenumerera.
Diverse förlag: Wald.
Zachrissons boktryckeri A.-B.
: Höger eller vänster om eller " Den stora dufvan "; af Erik Tretorn, läkare.
— Svenska Läkaresällskapets historia 1808 — 1908; af F. Lennmälm.
— E. V. Hellströms förlagsexp.
: Långt bortom åsarna; dikter af Sigurd Dahllöf.
— A. Berndt- sons förlag: Israels seger; sederoman at Jules Hocke.
— Fr.
Skoglunds förlag: Sultanens diamanter; detektivroman af Louis Tracy.
— A.-B.
Sandbergs bokh.
: Mannen och kvinnan af Ignotus.
— Drömmen, en sällsam berättelse.
— Form; af Tyra Kleen.
— Planer öfver Stockholms teatrar och hörsalar.
— Frams förlag: Fria vers och visor; af Karl-Erik Forsslund.
— I ljus och mörker; sånger af Leon Larsson.
— Folkets-Hus-dramatik I — III.
— Frole ' en &amp; Comp.
: Danviksfolk, präster och vin- skänkar, historier af Mila Hallman.
— Oscar II, en lef- nadsteckning af A. Hasselgren.
Haft.
21 — 23.
— C. W. K. Gleerups ungdomsböcker: Luftens konung; af Herbert Strang.
— Hennes hämnd; af baronessan Orczy.
— Norahs triumf; af Evelyn Sharp.
— P.
A. Norstedt &amp; Söners ungdomsböcker: En liten prinsessa; af Frances Hodgson Burnett.
— Svenska nykterhets- förlaget: Kalle Knekt; för skolålderns folk ' af Jenny Hallin.
— Sagan om Hillevi och Tomtefar; af Ninni.
— P.
A. Norstedt &amp; Söner: Wagner-sagor IV: Parsifal; af A.
U. Bäåth.
— A. Sigurdssons förlag: Rebecka från Solbäcksgården; af Kate Douglas Wiggin.
Världens gång.
Af Ludvig Nordström.
\ TEDANSTÄENDE skildring af den bekante, för » närvarande i Paris bosatte författaren Ludvig Nordström var ursprungligen af sedd för Iduns jul- nummer, men då det ansågs, att dess beklämmande grundton af dödsfasa suggererade en stämning, som man helst ville i möjlig mån hålla borta från julhelgen, införes den härmed i ett ordinarie nummer.
1 T H O M A S LACKS gamle far frågade i te- lefonen: » Kommer d u h e m och jular, Thomas? » » Nej, » svarade Thomas, » jag vet inte, hvar- för jag skulle göra det! » » Jag längtar så mycket efter dig! » svarade fadern tented sin ' brutna och undergifna röst, och Thomas tyckte sig se, att h a n stod i tofflor och hade d e n svarta sidenkalotten på sitt stora, kala hufvud.
» Ja, k ä r a pappa, » sade Thomas.
» Det för- står jag, nuen skall jag nu, slösa pengar på en resa (bara därför!
Är det inte bättre, att jag gör mitt arbeta färdigt föirst och sedan kommer! » » Ja, farväl då, Thomas! » svarade fadern låg- mält.
» Då har jag intet mer a t t säga dig! » Och därmed försvann den sorgsna rösten, och Thomas h ä n g d e fundersamt upp mikrofo- nen.
Men n ä r han kom ut i snöyran, jäm- förde han sitt och faderns tonfall, och de sista orden satte sig som, en torr ångest i hans hals.
Det gjorde honom smärta att höra fa- dern fullkomligt bruten, ty han mindes honom från b a r n d o m e n som en så barsk man, att han var den barskaste manrien i världen.
Och ju mer h a n tänkte p å den gamle mannen, desto värre blef ångesten, desto- tydligare såg han framför sig faderns sorg, desto tydligare hörde han hans stickan och gråt.
Och därför gick han slutligen i n på en telegrafstation och tele- graferade, att han åflrat sig och skulle komma.
Sedan talade han också med sin mor, och hon sade honom med hopplös och bleknad röst, att den gamle var mycket, mycket sjuk.
N u förde honom tåget ut från den stora sta- den, som låg lUlnder en himmel af brandfärgad rök och drifvande snö; ut på slätter, där mar- ken omärkligt smält ihop med skogen och sko- gen med himlen.
H ä r snöade det inte, men stjärnorna glänste klart, och ute i mörkret lyste stugornas fönster; det var som om nå- gon gått i natten med en lykta.
Tåget pas- serade åar och strömmar, som forsade, och i hvilka stjärnorna hoppade som silfvergnistor.
Thomas Lack stod ensam, med uppfälld krage, ute på plattformen och andades.
Denna luft var mot stadens luft som ett glas rent och friskt vatten mot ett glas ljumt och brunt.
Och h a n lade märkei till, hur stjärnorna lyftes allt mer och mer.
På slätterna hade de lägsta stjärnorna stått i jämnhöjd med ögat, och man hade kun|nat likna dem vid fartygs- lanternor, men nu lyste de lägsta stjärnorna så högt, att; m a n k u n d e likna dem vid eldar på fjärran höga berg.
Vid stationerna lade Thomas också märke till, att det reste sig höga berg från marken, allt högre och högre, och när morgonen ändtligen grydde, såg han de svarta jätteböljorna hota rundt omkring.
D å kände h a n sig fri från staden och erfor en lugn och stark tillfredsställelse.
H a n kände sig aldrig h e m m a i staden, där ingenting fanns kvar af den vildmark, han var van vid från barndomen.
Men hvar g å n g han återsåg haf- vet, skogen och de tysta bergen, öppnade sig hjärtat som en blomma om morgonen.
H a n betraktade timme efter timme de tysta bergen.
Blicken gled från höga toppar ner i dalarna, steg åter, gled längs e n ås för att åter stiga, åter falla, i fen säregen och hvirflande rytm, som påverkade pulsen och gaf eko i det dju- paste af hans medvetande, där detta eko tyck- tes omsättas i en melodi, en melodi, spelad af de urgamla bergen.
Sålunda kände han sig nu, som fordom under sina ensliga vandringar, omhändertagen af dessa jättar, och därför att han förstod dem, blef han ett instrument, som de spelade på, och genom hvilket deras känslor och drömmar togo en gestalt.
Ju längre norrut h a n kom, desto lugnare och tryggare kände han sig.
Kylan var torrare och ärligare, den stod en ansikte mot ansikte, den smög intei och stack som söderut.
Bergen förenade sig med den brutna jorden på det sätt, han var vän, iat|t se från barnaåren, timmer- r ä n n o m a förnöjde hans öga, och h a n längtade nu efter den stora älfven, där den flöt fram mellan niporna.
Och den kom med röda små byar uppe p å nipkanterna.
Bondstugorna buro nu hembygdens skick, gruppering, bönderna sitt gamla nedärf da skarpa och misstänksamma ansiktsuttryck, och lappar döko upp vid järn- vägsstationerna.
Nu var han å t e r i sitt hem- land, och hjärtat darrade vid det han såg.
H a n lät la ' ndet sila som: e n doft, som en stilla ton in i sin själ.
Tåget rullade ner längs älfven, som blef allt bredare och bredare, och skymningen föll återigen, lamporna skallrade och osade i ku- pén, och Thomas var omgifven af sågverks- bokhållare, barndomskamrater, skolkamrater, men de hade inte längre något gemensamt med honom, de skrattade och pratade sinsemel- lan.
Ju mer tåget nalkades den lilla kuststaden, desto oroligare blef Thomas.
Allting hade un- der resan uppe i höglandet förefallit honom aflägset, naturen ensam h a d e besatt hoinom, men nu nalkades det oundvikliga.
Hvarje sta- tionsnamn betecknade några mil, och ändt- ligen såg h a n hafvet och fyren, som lyste likt en planet ute i mörkret.
N u dök staden fram, den långa raden af båglampor längs kajen och det bleka skenet på himlen och röda ljus öfverallt.
N u stannade tåget, och där stodo hans båda bröder.
De togo hans saker.
» Gubben? » frågade Thomas, så fort han stod på marken.
Då blefvo de allvarliga och svarade, i det de sågo rätt uti, att det var oändligt dåligt, mycket, mycket dåligt med honom.
Allt, som left upp i Thomas under resan, sjönk och smärtan spred sig som en ljum 5:te häftet af Mönstertidningen Konstslöjden i Hemmet vätska genom hela hans kropp.
H a n blef med ens trött, trött i kroppen, trött i själen, och människorna omkring honom voro lika verk- liga och overkliga, lika larmande och stumma som i drömmen, och den hvita upplysta vinter- staden framför honom var blott en fonddekora- tion, en overklighet.
» Hvad gör han? » frågade Thomas.
» Ligger han? » » För det mesta ligger han.
Men han stöflar också omkring och gråter och suckar och sny- ter sig i sin stora snusnäsduk! » svarade den ene.
» Han pinar 1 if vet ur oss! » svarade den an- dre.
» Vi trodde, han inte var klok, när han hade tält med dig i telefonen.
Men när du sen telegraferade, blef han betydligt uppiggad. » » Ja, » sade den förre, » han har längtat myc- ket efter dig.
D u ä r ju också den äldste. » De tre bräderna vandrade genom staden, som föreföll Thomas så tyst, så insomnad, med hus så låga, så lutande och så gamla, att han förvånade sig.
Men här h a d e han först lärt att lida och njuta, och när han dammade i sitt hjärta, fann han i dess heligaste rum bilden af denna lilla stad.
Det blef ett sorgligt mottagande.
Thomas måste lägga band på sig för att inte bryta ut i snyftningar och klagan, när han såg sin far.
H a n hade lämnat honom som en visserligen gammal, men rak och obru- ten ma; n, mjed bestämd blick - och fast upp- ritade d r a g.
N u såg han en liten gubbe, som inte ens kunde g å riktigt, utan som vacklade likt en berusad feller en sömngångare.
Ett krit- hvitt, tofvigt skägg föll ner från de gula, ask- skuggade kinderna, och blicken var matt, skum och tycktes tigga barmhärtighet och hjälp mot något fasansfullt, som fanns i närheten.
H a n var klädd i e n tjock kavaj, och på fötterna hade han tofflor, som smällde vid stegen.
H a n kom sakta fram till Thomas, lade händerna på hans axlar och lutade sig intill honom, som en människa lutar sig intill ett träd i skogen för att g r å t a ut.
Och där stod den en g å n g så mäktige gross- handlar Lack och kröp intill sin son, utan att säga ett ord, utan att önska honom väl- kommen hem, utan att önska honom god jul, och grät öfvergifvet och tyst som ett barn, hvilket vaknar midt i natten och gråter af fruktan för något oförklarligt, som hotar.
(Forts.) Från Rue de la Paix till Strandvägen * D EN SOM MYCKET sysslar med att hålla reda på modet och moderna och vecka efter vecka läser om hvad de fina och magni- fika i alla Europas hörn skruda- sig i, blir till slut, förlåtligt och förklarligt nog, en smula slapp i just det nervcentrum, som har till spe- ciell uppgift att reagera mot eventuella onatur- ligheter och öfverdrifter.
Man tänker: det är chic och det är bra gjordt, men man tänker icke först och främst: det där är alldeles utomor- dentligt väl lämpadt att bäras af en modern kvinna.
Och med den benämningen åsyftar jag icke först och främst de s. k. gångkläderna, utan fastmera den s. k. inre människan!
Det är i alla fall den synpunkten, som är den allra viktigaste, och därtill äfven, förargligt nog, också den svåraste att begripa sig på.
Bästa läro- mästaren är härvidlag helt enkelt saxen och nålen, har man egenhändigt skolat skaffa sig har utkommit och innehåller bland annat: läderplastik, träskärning, målning m. m.
Finnes att tillgå i hvarje bokhandel samt portofritt direkt från Exp.
af Konstslöjden i Hemmet, Stockholm.
Pris pr häfte 60 öre.
— 592 —
O^^J de för vintern nödvändiga kläderna, har man också så där tämligen noggrant satt sig in i hvad som i det gällande modet är klädsamt användbart.
Och för närvarande är det, i fråga om de elegantare kläderna, med förlof sagdt, ur hemsömmerskesyn- punkt icke så förfärligt mycket.
Man får lof att vara ganska försiktig för att undvika det, som ser alldeles omotiveradt ut.
Jag förutsätter nämligen helt lugnt, ärade läsarinna, att just ni icke hör till de lyckliga ett-tusen damer i vårt land, som ha råd att gå till denna världens förstår och store i sömnadstekniken, när ni skall ha en ny klädning!
Det nuvarande modet är helt och hållet hvad jag skulle vilja kalla ett fantasimod, där hvarje minsta detalj skall genomstuderas och liksom komponeras på fri hand.
Det duger icke nu att såsom förr i världen (för ett par år sedan!)
göra en vacker klädning bara genom att randa opp halfva kjolen och en del af lifvet med snygga snörmakeriband, numera fordrar man litet mera fantasi och själfständighet.
Det är just detta som är det pinsamma, det är endast ett försvinnande fåtal utanför de prima fackmännens led, som kunna komponera själfständigt en god dräkt.
Tänk efter!
Ha ni icke vanligen en eller annan invand eller konventionell form i hufvudet, när ni bestämmer modellen till den dräkt, som ni sedan med så myc- ken stolthet kallar er egen modell?
Nu är frågan endast hvad man kan sy och drapera och hvad som är möjligt för en vanlig dödlig att bära.
På sistone har man helt och hållet öfver- gifvit de hittills brukliga, mer eller mindre i snibb gående isättningarna och arrangemangen framtill på lifven, allt skall nu gå på tvären rakt öfver bysten i bandageliknande virningar.
Och detta är ingalunda lätt att kombi- nera ihop med den öfriga dräkten så att det blir graciöst.
Det ser vid första ögonkastet ut, som om det rätt väl hängde ihop med de tuniker, som äro mycket Modell Doucet.
Förmiddagskläd kortare iram och bilda ett långt släp ning af kläde med soutacher.
bak, men detta tvärgående dubbelarran- gemang är allt annat än klädsamt, till och med för rätt långa personer.
Så godt som alla moderna tuniker äro kortare fram och detta gör alls ej någonting, bara man har klart för sig, att alla linjer fram på kjolen skola gå i en skarpt spetsig vinkel uppåt eller, om det kan kombineras, nedåt, så att tvärlinjer i alla fall undvikas.
Men akten eder för de om fornnor- diska gudinnor påminnande, tvärskurna och afskyvärda förklädestunikerna!
Den moderna direktoaren är, i mot- sats till empiren, nästan rak fram och något sånär åt- sittande i ryggen, och detta är icke klädsamt för de flesta figurer, hvadan det är att rekom- mendera till särskild ef- tersyn vid profningarna.
Alla de draperier, som utgå från höfterna, stå också endast de verk- liga sylflderna ut med, likaså de alldeles nya otäcka påsdraperierna midt bak på kjolarnes nedre del.
De snäfva och helt och hållet åtsmitande draperierna kläda endast de synnerligen välskapades kroppar, men icke alls deras personligheter.
Alltså kan man lugnt och kategoriskt varna för dem!
Klädsamma äro däremot alltid och för alla de nya ärmarna, med sina på yttersidan i längd- riktning gående inlällningar eller knappgarnityr.
Den öfverdrifna längden är också enbart för- delaktig, och till de fetas tröst vill jag säga att de åtsittande ärmarna alls ej äro farliga, därest de äro garnerade på längden!
De feta skola däremot noga akta sig för att öfverdrif va halsryschen, ett smalt och åtsmitande burr är alldeles tillräkligt för dem!
Hvad som däremot för alla är utomordentligt fördelaktigt är den smala pannåaktiga vaden midt bak på kjolen, den gör såväl figur som rörelser smidiga och graciösa, och den är dessutom ganska lätt att sy.
Men de mera invecklade moderna få vi.
allt lämna till de stora skräd- Modell Ney.
Klädning i hvitt ottoman darne och deras kunder!
med tunik af hvita pärlor.
GWEN.
CuvJ&amp;y ÖGX3 .f !i! !i !i !™£l! !ll !ll°.
&lt;!!!
lyh?
t frän PariS ° Ch Utvisande h u r en klädnin S m e d t u n i k e n s h äI J P förvandlas till kappa.
Modell Zimmermann.
Cliche ' Fe ' lix.
.
M i ^ z i ^.
?
^ ^ ^ Muns flönsterafdeiningf, Stockholm!
— 593 —
C^sD Florodol-Tvålen utgör icke blott substanserna af de utsök- taste fettämnen utan därjämte balsamiskt- antiseptiska essencer af högäta betydelse lör h n d s k ö n h e t, hTarigenom huden blir sam- metsmjuk, smidig och vacker, hyn ren och klar, hals och händer hvita och mjuka.
Högsta utmärkelse: Guldmedalj i Norrkö- ping 1906.
TEKN. A.-BOL.
FLORA, GEFLE.
KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH Inneh.
ÖSTMAN af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
VECKAN 29 NOT. — 5 DEC.
1908.
SÖNDAG.
E r u k o s t: Smörgåsbord; kalfbiff med champinjoner och brynt potatis; mjölk; kaffe eller te med sur- mjölkskaka.
M i d d a g; Klar buljong med pastejer; gädda å l a Hamburg; oxfilé med madeira och majonnäs med rotsaker; glacebomb med citron och mandelbakelser.
MANDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; stufvad färsk strömming med potatis; mjölk; kaffe eller t e.
M i d " d a g: Dill- kött på får med p o t a t i s; risgrynsgröt med krusbär och mjölk.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; uppvärmd stek med makaroner och ansjovis; mjölk; kaffe eller te.
M i d - d a g: Tisdagssoppa; kokt kolja med gräslökssås och potatis.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; omelett med skinka och potatis; mjölk; kaffe eller t e.
Middag: Köttkroketter med champinjonsås; soppa på torra körsbär med skorpor.
TOKSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; biffstek med p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Grönkål med fläsk; ägg- strufvor med sylt.
FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; ansjovisgra- t i n; kaffe eller t e.
M i d d a g: Göd- kalf stek med p o t a t i s; enkel brylépud- ding.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kall kalfstek (rester från fredag) med remouladesås; mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Bräckt skinka med bruna bönor; hafresoppa med ägg.
P a s t e j e r (f. 8 pers.).
S m ö r d e g: 250 er.
smör (175 gr. hvetemjöl, V — 8 msk.
vatten).
F y l l n i n g: 4 del.
grädde, 5 ägg- gulor, 2 msk.
socker, l k tsk.
salt, 3 bittermandlar, 30 gr. hvetemjöl.
T i l l p e n s l i n g: 1 ägg.
B e r e d n i n g: Smöret tvättas och vattnet arbetas ur väl.
Det klappas ut i kakor, som ställas p i is att hård- na.
Mjölet siktas i en bål och ut- röres med vattnet till en smidig deg, som bör vara af samma fasthet som smöret.
Degen kaflas ut till en rund kaka, något tjockare på midten.
Smö- ret lägges midt på degen och deg- kanterna vikas öfver smöret, så a t t detta fullkomligt täckes.
Smördegen klappas ut med kafvel till en fyr- kant af V J om.
tjocklek.
Denna fyr- kant vikes därefter ihop så a t t l Vi däraf viks inåt från vänster och / i viks inåt från höger.
Kanterna (af degen mötas då midt på fyrkanten.
Därefter viks degen midt itu på läng- den.
Degen lägges med långsidan å t den arbetande och kaflas åter till en fyrkant.
Detta upprepas 4 — 5 gånger efter hvarandra, hvarefeter degen är fär- dig.
Degen kaflas ut till omkr. l f s cm.
tjocklek o c h härmed beklädes pastej - formarna.
Till fyllningen blandas grädden, ägg- gulorna, sockret, saltet, den skållade och rifna mandeln samt mjölet i en kastrull och vispas öfver elden, tills krämen börjar sjuda och tjockna.
Pa- stejformarna fyllas härmed till hälften och gräddas i god ugnsvärme.
Då de äro halfgräddade penslas smördegen öf- ver med det uppvispade ägget för a t t få en vacker färg.
G ä d d a å l a H o m b u r g (f. 6 pers.).
IV2 kg.
gädda, 1 msk.
salt, 1 tsk.
ättika, 2 msk.
skiradt smör (40 gr.), 1 äggula, 2 msk.
rifven parmesan- ost, 4 msk.
stötta skorpor.
T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 gr.), 1 kula kräftsmör å 25 öre, 2 del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Fisken fjällas, urta- ges, sköljes väl och torkas med en fiskhandduk.
Skinnet afdrages och gäd- dan fläkes längs efter hvarefter rygg- benet jämte alla småben borttagas.
Den ingnides med saltet och får ligga 1 tim., torkas ånyo väl och bestrykes med det smälta smöret och äggulan sammanbl&amp;ndadt samt beströs på båda sidorna med osten och de stötta skor- porna.
En långpanna bestrykes med kallt smör, fisken ilägges och begju- tes med det skirade kräftsmöret och grädden samt stekes hastigt i en varm ugn omkr. i / s tim.
Under stelalingen öfveröses den ofta med sin sås.
Upp- lägges på varmt serveringsfat och så- sen hälles öfver.
Den serveras med champinjonsås.
smak Finast och A.-B.
Malmö Kaffekompani.
närings- rikast jy _&lt;,_ Jf / Ar / Rotsakerna ansas på vanligt sätt och skära s i små jämna tärningar samt kokas mjuka i l ä t t saltadt vatten, hvar- efter vattnet får väl afrinna.
Ärterna från upphällas likaså i durkslag och bönorna skäras på snedden i 3 delar.
Till majonnäsen användes en bål, som ställes i ett fat med is.
Ägg- H.
M. Ronungen * Hofleverantör.
gulorna läggas i bålen och röras med saltet i 15 min.
2 del.
af oljan ihälles Magnetiskt förädladt enligt iveniks droppvis under det a t t majonnäsen röres åt ett håll, därefter tillsättas vinaigren patentet n:o 20016 är jämte resten af matoljan droppvis.
Då och då tillsättas några droppar vatten det bäst », renaste och drygaste för a t t såsen ej skall skära sig.
Sist afsmakas såsen med citronsaften och kryddorna.
Grönsakerna nedblandas i såsen, hvarefter saladen omröres mycket försiktigt.
Majonnäsen fylles i de ut- • skurna kålbladen.
Anrättningen gar- lom finnes 1 marknaden och säljas 1 neras med persilja.
SOLO-KflFFl RECEPT: Det milda cremelika 1 ' ödaer som utmärker =vargårda = Proton-hafremlöll O x f i l é m e d m a d e i r a o c h ma- j o n n ä s m e d r o t s a k ' e r (f. 6 p-ers-) - 1,2 kg.
oxfilet eller oxhare, 1 hg.
späck, 3 msk.
smör (60 gr.), Vä tsk.
salt, Vé tsk.
hvitpeppar, 6 del.
bul- jong, I d e l.
madeira.
S å s: 1 msk.
smör (20 gr.), lV a msk.
mjöl, köttjus, (V2 del.
madeira).
T i l l g a r n e r i n g: 1 tolföres hvete- bröd, 1 litet hvitkålshufvud, persilja.
M a j o n n ä s m e d r o t s ak e r: 2 mo- rötter, V2 selleri, 1 palsternacka, 1 burk gröna bönor, 1 burk konserverade ärter. '
M a j o n n ä s: 3 äggulor,-1 / 2 tsk.
salt, 4 del.
god matolja, 4 tsk- vmaigre, 2 tsk.
vatten, 1 tsk.
citronsaft, l / a t s k - socker, 1 knifsudd hvitpeppax.
B e r e d n i n g: File ten eller haren putsas, senor och hinnor borttagas, och köttet tvättas med en duk, doppad i hett vatten, hvarefter det spackes i t ä t a rader med de fint skurna spack- strimlorna och ombindes.
En långpanna upphettas, smöret brynes däri, köttet ilägges och brynes hastigt på alla sidor, ofvanpå spisen ..
Köttet kryddas, in- sattes i het ugn, spädes med den ko- kande buljongen och madeiran, litet i sänder, samt får steka omkr. 50 min.
öfveröses hvar 10 min.
Oxfilé- ten upptages, snöret tages bort och iileten skares i tunna skifvor, som åter hopläggas, så a t t den behåller sm form, samt upplägges på en 4 cm.
hög sockel, utskuren af h vetebrödet.
Sockeln bor hafva samma längd som fileten och kan, om så önskas, kokas gulbrun 1 flottyr.
Köttet garneras med små snäckor, ut- skurna af råa hvitkålsblad som fyllas, hvarannan med majonnäs med rotsaker och hvarannan med brynt potatis.
_ Köttjusen silas och skummas.
Smör och mjöl sammanfrasas, köttjusen pa- spädes litet i sänder under flitig ror- ning och såsen får koka 10 mm., hvar- efter den afsmakas med madeira och kryddor och serveras i särskild sås- skål.
Till och med Onsdagen den 2 December REALISERAS JflVfl-KflFFE Dillkött på f å r (f. 6 pers.) - IV2 kg- fårbringa, i y 2 lit.
vatten, 2 små msk.
salt, 3 dillstjälkar.
Sås: 2 msk.
smör (40 gr.), 3 msk.
mjöl, 5 kkp.
köttspad, 2 msk.
ättika, 1 msk.
socker, 3 msk.
fint hackad dill, 1 — 2 äggulor.
B e r e d n i n g: Bringan knäckes och tvättas med en duk doppad i hett vatten.
Den påsättes i kokande vatten, skummas, saltas och dillstjälkarna iläg- gas,.
Köttet får därefter sakta koka med t ä t t slutet lock, tills det är mört eller 2 — 3 tim.
Det upptages och ska- res i för servering lagom stora bitar samt garneras med dill.
Spadet silas och skummas.
Smör och mjöl sammanf rasas, kött- spadet tillsättes litet i sänder under flitig rörning; och såsen får koka 10 min.
Den afsmakas med ä t t i k a och soc- ker, hvarefter dillen och den upp- vispade äggulan tillsättas och såsen får sjuda, men ej koka.
femton olika Javablandningar 1 rikets förnämsta Kaffe- och Speceriaffärer.
hvarefter soppan får koka under rör- ning i 5 min.
Eussinen eller katrin- plommonen sköljas väl i ljumt vatten, kokas i litet vatten i särskildt kärl och tillsättas.
Soppan afsmakas och ser- veras med skorpor eller biskvier.
G r ö n k å l m e d f l ä s k (f.
6pers.).
2 — 3 grönkålshufvud, 2 lit.
vatten, 2 msk.
salt, 1 2 msk.
mjöl, 2 msk.
smör (40 gr.), 2 / » lit- buljong, hvitpeppar, salt, socker.
B e r e d n i n g: Kålen (som bör vara frusen) lägges i vatten, så a t t isen dra- gés ut.
Den repas därefter, sköljes väl samt lägges i kokande saltadt vat- ten och får koka V- ' t i m - Kålen läg- ges upp på sikt, så a t t vattnet får väl afrinna, hvarefter den hackas med mjölet tills den blir mycket fin.
Smö- ret smältes i en kastrull, kålen iläg- ges och fräses under flitig rörning i 5 min.
Den kokande buljongen till- sättes, litet i sänder och soppan får Risgrynsgröt med k r u s b ä r koka V2 tim. hvarefter den afsma- (f. 6 pers.).
1 kkp.
krusbär, 2 lit.
vat- kas med kryddorna.
Soppan serveras ten, 1 flaska l inlagda krusbär, IV2 kkp.
med frikadeller af ox- eller kalfkött krossocker, (/ 2 glas punsch).
eller ock med fläskkorf.
B e r e d n i n g: Risgrynen skållas i hett vatten och påsättas i kokande vat- ten.
Krusbären tillsättas jämte sockret Enkel brylépudding (f. 6 i gröten som därefter får koka omkr. pers.).
2 kkp.
strösocker, 3 msk.
ko- 2 tim. under det den ofta omröres.
När kande vatten, 5 stora ägg, 6 del.
grädd- gröten är färdig, afsmakas den, om mjölk, skalet af Vt citron eller 2 så önskas, med punschen och serve- rifna bittermandlar.
ras genast med gräddmjölk.
B e r e d n i n g: Sockret brynes i en tackjärnspanna, spädes med det kokan- de vattnet, och därmed beklädes en Soppa på t o r r a k ö r s b ä r (f. 6 pers.).
2 kkp.
torkade körsbär, 2V2 vacker bleckform.
Gräddmjölken kokas upp och får kallna.
Äggen och mjöl- lit.
vatten, IV2 kkp.
krossocker, 2 msk.
mondaminmjöl, 1 kkp.
russin el- ken vispas väl tillsammans och smaksät- tes med citronskalet eller den skållade ler IV2 hg.
katrinplommon.
B e r e d n i n g: Körsbären sköljas, stö- och rifna bittermandeln.
Blandningen tas i stenmortel och påsättas i det kalla hälles i den beklädda formen och in- vattnet a t t koka omkr. 1 tim.
Soppan sattes i vattenbad i ugn att stanna och silas, spadet slås tillbaka i kastrul- få en ljusbrun färg.
Puddingen får af- len och sockret tillsättes.
Soppan får svalna, uppstjälpes därefter och kan koka upp och afredes med mondamin- om så önskas garneras med sötmandel mjölet utrördt i 1 / 2 kkp.
kallt vatten, skuren i strimlor.
jMITTIOSBX (96) ° / oai befolkningen så- väl bara som vuxna lida ai tandrSta.
Or- saken till detta sorg- liga förhållande år i de flesta fall: BÖRSUMMAD sköt- sal af tIndarna från tidigaste barndosaan!
Använd därför redan från barndomei Friska, Pris starka, STÖMATOL pärlhvita tänder!
60 ore.
mitt från denna och föregående säsonger öfverblifna lager af: GosS ' Kavajer &amp; Goss^Paletåer Flick&gt;Koftor &amp; Flick-Kappor Driftig, jämte Ett parti Gossdräkter, Flickklädningar, Barnförkläden, Barnstrumpor, Vantar, Hufvudbonader m. m * Allt till oerhördt n D Q I UD o.
!
lågt nedsatta, å hvarje plagg utsatt pris.
Realisationen af ofvanstående artiklar pågår endast t. o. m.
Onsdagen den 2 December.
Försäljningen sker endast mot kontant likvid.
M. BENDIX, 1 8 Regeringsgatan.
5 Sturegatan.
9 0 Drottninggatan.
LEDIGA PLATSER PLATS finnes genast för en bildad, an- språkslös, 20-årig flicka, helst från lan- det, som kan hjälpa ung husmoder med a t t ha en elfva månaders flicka om nätterna samt ombestyra tvätt åt lillan.
Kunnig i a t t sy — önskvärdt.
Svar med löneanspråk och foto.
till » Bättre familj », Borås p. r. FBISK och snäll lärarinna önskas i prästgård i södra Ångermanland att läsa första klassens kurs med tvänne flickor, franska med en nybörjare, samt piano- spelning; Lön 15 kronor i mån.
Till- träde till nyåret.
Svar med ålder och betyg till prästgården, Helgum.
LÄEAEINNA sökes för en gosse som från småskolan skall läsas upp i ele- mentarläroverks 2:a ev: 3:e kl. Musik, har företräde.
Svar med foto., ref. och pret.
till Alvastra gård, Alvastra- LÄEAEINNA erh.
plats 15 jan.
1909 på villa utanför Sthlm.
Goda villkor.
Norra Inack:Byrån, Malmskillnadsg.
27, Sthlm.
BILDAD kvinna kan få anställning som husföreståndarinna i bättre hem i lands- ortstad.
Stort ordningssinne samt in- tresse för och förmåga a t t handleda barn äro egenskaper som i första hand erfordras.
Ansökningar jämte ref. och löneanspråk torde insändas till » X. — Z. », Iduns exp.
— 594 — och pålitlig person, som kan förestå en tapisseriaffär i liflig sjöstad med stor landsbygd erhåller plats genast.
Utsik a t t nu eller framdeles öfvertaga affären finnes.
Svar till » Barometern », Kalmar.
MOT fritt vivre erh.
flicka af god fam. plats nu genast som sällskap och hjälp i liten fam. på Upplands landsbygd.
Skrifkunnig företräde.
Jungfru finnes.
Foto., betyg och ref. till » Trefligt säll- skap » under adr.
S. Gumoelii Annons- byrå, Stockholm f. v. b.
TVÅ lärarinnor få anställning vid Stock- holms läns kvinnliga folkhögskola un- der sommarkursen den 10 maj — 10 aug.
1909.
Den ena skall undervisa i kvinnlig slöjd den andra i huslig ekonomi och matlagning.
Lön 350 kro- nor.
Ansökningar torde före den 1 jan.
sändas till godsägaren W. Schurer von Waldheim, Mellingeholm, Norr- telge.
PLATS, å egendom, 2 pers. hushåll, 5 min.
från stad, får enkel bildad flicka, kunnig i matlagn.
Nya Inack:Byrån, Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
EN flicka af bildad familj, något kun- nig i sjukvård och sömnad får plats som sällskap och hjälp till en äldre herre.
Uppgift på ålder och lönevillkor sändes till » Knut », Sköfde.
PLATS ledig den 1: a januari 1909 som föreståndarinna för Bokhandels- filial vid större brukssamhälle.
Svar med betyg till Bronellska Bokhandeln, Filipstad.
^^^ DUGLIG, bildad, helst musik, flicka erhåller på nyåret plats a t t på egen hand sköta hushållet för ungherre på landet.
Svar med foto.
jämte lönepret.
till » Tjänsteman », Jönköping, p. r. BABNFEÖKEN, kompetent a t t under- visa tvänne nybörjare, erhåller plats för 4 barn.
Betyg, foto.
och lönean- språk till » Julen 1908 », Eksjö, p.
r.
PLATS i godt hem i Sthlm som barn- fröken får bildad musik, flicka, tvänne barn, 9 — 5 år.
Nya Inack: Byrårr, Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
sen vid Slaka fattighus är till ansökan le- dig a t t tillträdas den 1 jan.
1909.
Den sökande bör vara e t t allvarsamt, me- delålders fruntimmer, med goda rek.
a t t kunna förestå matutspisningen.
Be- flekterande torde meddela sig med kom- munalnämndens ordförande, Berga, Sla- ka, Bankeberg.
BAENSKÖTEESKEPLATS.
Bättre flicka, fullt kompetent barn- sköterska, villig sköta två barn, resp. 3 mån.
och 2 1 / 2 år gamla, finner plats nu eller 1 jan.
i svenskt hushåll i Pa- ris.
Svar till friherrinnan Wrangel, 4 Eue du Pavilion, Boulogne Seine, Frankrike.
Hushållsbiträde.
För en ung, duglig, vaken och or- dentlig person, som är van a t t hand- hafva flera tjänare finnes genast för- månlig plats.
Afskrift af betyg och muntliga rek.
fordras.
Svar till pH.
D. », St. Nygatan 41, 1 tr. Stockholm Hem.
Föreståndarinna för barnhem Sökanden skall själf vara varmt serad för arbete — ej under Ingen utan de bästa ref. torde sig.
Ansökningar under adress Helsingborg p. r. sökes.
intres- 30 år.
besvärs » Hem ».
i GALABANKETTEN I ST. GEORGES H A L L PÅ W I N D S O R S S L O T T MED ANLEDNING AF DET SVENSKA KONUNGAPARETS BESÖK I E N G L A N D KONUNG G U S T A F B E S V A R A R KONUNG EDWARDS
En natt i Albergo delle Rose.
Af Ellen Lundberg, f. Nyblom.
(Forts, och slut.)
E T G E S hemligheter, som döda utan gift eller stål, förfärliga hemligheter; obeskrif- ligt gräsliga! » De sista orden uttalade hon med ett så sönderslitande tonfall, hennes vackra ansikte fick ett uttryck af en så för- tärande, kväfd smärta, och hennes mörka ögon fylldes med så sanna och brännande tårar, att jag i djupt medlidande grep hennes hand och böjde mig ned för att kyssa den.
H o n vände sig emot mig.
» Signora, » sade hon, och hennes röst skälfde af ångest och rörelse, » ni har medlidande med m i g; ni anar det kval, som jag måst bära på genom lifvet, och som förtär mig ännu efter döden.
J a g tackar er af hela mitt hjärta! » T å r a r n a föllo utför hennes bleka kinder, och plötsligt märkte jag, att hon icke längre var ung, lefvande och vacker kvinna; hon var gammal och mager, lockarna kring hennes panna voro glesa och grå; ögonen infallna som på en död.
Med darrande fingrar lös- gjorde hon den lilla briljantnålen, som fäste samman hennes klädningslif, och reste sig upp.
» Som minne af denna natt, och som minne af det medlidande ni haft med en stackars död, tag den här, jag ger er den; ett litet smycke, som för mig bär på så många säll- samma minnen. » H o n ville fästa den i min krage, men jag sköt henne ifrån mig.
» Nej, nej, signora, jag ber er! » Också jag hade rest mig upp.
D å ändrades plötsligt hennes milda, tragiska uttryck.
H e n n e s bleka läppar pressades sam- man, ögonbrynen rynkades och ögonen sköto blixtar.
» Jaså, ni stöter den ifrån er!
Ni vägrar att ta emot min lilla gåfva, fast jag erbjuder er den af så varmt hjärta!
Ni är kanske rädd för de dödas gäfvor, ni tror kanhända, att de bära olycka med sig!
Dumheter!
Men så är det alltid!
De lefvande äro dumma, fega, jag vet det n o g; ännu ömkligare än de döda!
Men jag v i l l, att ni tar den, har ni förstått!
Jag v i l l d e t!
.
.
.
» Framför mig stod plötsligt ett skelett i en hvit sidendräkt, som med sina knotiga fing- rar borrade den lilla briljantnålen r&lt;ttt in i min hals.
.
.
Jag vaknade med ett långt, halfkväfdt rop, som ekade genom rummet som ett skrik från en mördad.
Vid min säng stod min väninna med ett ljus i handen och stirrade på mig.
» Min Gud, hvad har händt? » frågade hon förvånad.
Det dröjde länge, innan jag hämtat mig så pass, att jag kunde berätta henne min säll- samma dröm.
» Det har händt något ohyggligt borta i det där huset i natt, » slöt jag.
» Jag är lika säker på det, som jag är säker på mitt eget namn. » Men min väninna skrattade.
» Seså, » sade hon lugnt, » nu stänger jag fönstren, och du är så god och somnar om.
I morgon har du glömt alltsammans. » Jag låg ännu länge och stirrade med bul- tande hjärta ut i mörkret, men slutligen - tog tröttheten öfverhand, jag somnade åter in och sof djupt och utan drömmar.
N ä r jag vaknade, var det redan sent, och vi beslöto att resa tillbaka till Florens samma dag.
Det tjusande lilla Bagni di Lucca fre- stade oss icke längre.
Så snart vi ätit frukost, gingo vi ut i trädgården och slogo oss ned i en skuggig berså för att andas litet luft och hvila.
Ett stycke ifrån oss under en blom- D mande lind sutto två gamla engelska damer och samtalade.
De talade med hög röst, ty den ena af dem var mycket döf, och vi äm- nade just resa oss upp och g å längre bort, då vi uppfångade ett namn, uttaladt af en af de båda d a m e r n a: » Lady Mayfield. » Vi satte oss åter instinktmässigt, och nu blefvo vi vittne till följande samtal: » Du minns väl (det var den äldre damen, som ropade dessa ord till sin döfva väninna), du minns väl, att jag väntade hit en väninna, en lady Mayfield. » D e n andra nickade jakande.
» Nåväl, » fortfor den gamla med en röst, som blef gäll af ängslan, » hon skulle bo i A l b e r g o d e l l e R o s e; hon bor alltid där, när hon kommer till Bagni di Lucca.
Hon är så förskräckligt konservativ, stackars liten; det är omöjligt, att få henne att ändra något, som hon en g å n g fått i sitt hufvud.
J a g be- griper inte, hvarför hon inte lika g ä r n a kan bo här.
J a g bor ju a l l t i d här, och jag vet inte hvilket skäl i världen, som skulle förmå mig att byta ut mitt vanliga rum i det här trefliga hotellet.
Nå, hon skulle i alla fall komma i g å r kväll.
I dag, när jag gjorde mig i ordning att g å och söka henne, får jag ett bref från henne.
Det var skrifvet med en handstil, som jag knappt kunde känna i g e n.
.
.
Nu skall du få h ö r a: Kära K a t y!
Jag kom verkligen sent i går afton, och i dag, när du får detta bref, har jag redan lämnat Bagni di Lucca, där jag hoppas, att aldrig mera sätta min fot så länge jag lefver.
Det har händt mig något, min kära vän, något så underligt, för att icke säga fasans- fullt, att endast tanken därpå kommer mig att darra.
T ä n k dig — — men n e j!
Det skulle bli allt för långt att tala om, och jag skulle kanske försumma tåget.
N ä r vi, inom kort, råkas i Viareggio, skall jag berätta dig allt.
Jag hoppas, att mitt sinne då skall ha återvunnit sitt lugn, och att jag skall vara herre öfver mina tankar och mitt förstånd.
Kanske kommer du att förebrå mig, att jag icke sökt upp dig på ditt hotell, men jag k a n det inte.
Jag räknar minuterna för att få lämna denna förfärliga plats, där gud vet hvilka onda andar regera!
A u r e v o i r!
Måtte vi snart råkas, och förlåt mig dessa förvirrade rader.
Din Daisy.
» Herre Gud! » D e: var den döfva damen, som talade.
» Hvad kan detta betyda! » J a g betraktade min väninna och såg, icke utan en viss tillfredsställelse, att hennes iro- niska leende hade slocknat, och att hon stir- rade som bedöfvad mot den plats, hvarifrån de båda rösterna hördes.
De fortforo att tala, och nu lyssnade vi med återhållen andedräkt.
» Så fort jag läst det här konstiga brefvet, » fortfor lady Mayfields väninna, » skickade jag i flygande fläng min kammarjungfru för att fråga, om min väninna verkligen rest, elletr om jag " kunde vara henne till någon nytta.
Efter en half timme kom hon tillbaka med förklaring, att A 1 b e r g o d e l l e R o s e var stängdt, s t ä n g d t, förstår du, med lås och regel!
Min kammarjungfru hade bultat, ropat, till sist klättrat upp på trädgårdsmuren för att titta in.
Inte en människa!
Det är ett fullkomligt mysterium! » Nu reste sig de båda damerna och gingo längre bort i trädgården, och vi förlorade re- sten af deras samtal.
Jag såg på min väninna, och hon yttrade helt k o r t: » Har du din kappsäck i ordning? » » Allt är klart, » svarade jag, och vi gingo ofördröjligen in för att begära vår räkning — 596 — och bereda oss att resa med eftermiddags- tåget.
Men en känsla af nyfikenhet dref oss att ännu en gång återse det mystiska huset, och vi beslöto oss att göra en promenad bort till g a t a n där det låg.
Vi ville med egna ögon öfvertyga oss om, att det vi hört vore sant.
Gatan föreföll oss i dag ännu öfvergifnare än dagen förut, och då vi hunnit fram till hotellet, sågo vi till vår häpnad, att det verk- ligen var stängdt.
Den stora porten var låst, och endast de båda stora mässingsknapparna midt på dörrspeglarna lyste emot oss som två lömska, skelande kattögon, glödgade af solljuset.
N ä r vi voro på väg tillbaka, hörde vi steg bakom oss, och då vi vände oss om, igen- kände vi den uppassare, som hämtat värden åt oss dagen förut i det mystiska hotellet.
N ä r han hunnit upp oss, frågade jag i lik- giltig t o n: » Är hotellet stängdt? » » Si signora, » svarade han helt lugnt.
» Det är stängdt. » » Och man kommer inte att öppna det längre fram i säsongen? » » Jag vet inte.
Värden har inte gett några order. » » Har värden rest sin väg då? » » Si signora, de ha rest båda två. » » Båda två? » » Si signora, den där engelska damen, som kom i går kväll, och herrn.
Den engelska damen reste visst till Florens, tror j a g; herrn har rest bort för att sköta sig. » » Ah, jaså, er husbonde var inte kry? » U t a n att svara, ryckte han på axlarna och rörde med ett finger vid sin panna.
» Så där, » sade han menande och skakade på hufvudet.
» Ja, det vet vi ju litet hvar; det är en lång tid, som han ... » » Men i går föreföll det mig, » afbröt jag.
» Signoran hade inte sett honom förr? » frå- gade han.
Jag gjorde ett nekande tecken.
» Aha — ja, d å kan jag förstå! » Vi hälsade farväl på honom, återvände till hotellet, och klockan fyra sutto vi väl instal- lerade i vårt tåg.
N ä r jag ändtligan åter såg Florens ' dom och kampanil höja sig ur solröken i; dalen, tyck- tes mig, trots hettan, att jag först nu kunde andas lätt.
Sedan den dagen har jag aldrig återsett Bagni di Lucca, och slumpen har aldrig fört mig i lady Mayfields väg.
Och det är kanske bäst så.
Jag är rädd, att jag skulle väcka allt för plågsamma minnen hos henne, ty jag skulle icke kunna motstå frestelsen a t t söka utforska, hvad som egentligen hände henne den där natten i A l b e r g o d e l l e R o s e.
Gwens frågobyrå.
DEDAN I SAMBAND med Owens öfvertagande • * \ af vår modeafdelning " Från Rue de la Paix till Strandvägen " tillkännagåfvo vi, att vi l \ &lt;ekats med vår nya medarbetare träffa en överenskommelse, som ytterligare sätter läsekretsen i tillfälle att tillgodogöra sig hennes goda omdöme, erfarenhet och stora upp- finningsrikhet i allt, som gäller toalettens område, där hon är vår främsta svenska auktoritet.
Dessa Owens egenskaper ha våra läsarinnor föröfrigt helt säkert redan själfva konstaterat i de artiklar hon i Idun signerat med sitt kända märke.
Vi påpeka ännu en gång, hurusom detta privilegium att korrespondera med Gwen i kvistiga smakfrågor och praktiska detalj- frågor är en alldeles särskild förmån för leluns läsarinnor, helt visst icke minst välkommen i de hem, där husmodern måste se till att få ut det mesta möjliga af den för hemmets för- sköning och den egna toaletten disponibla summan.
Brefven adresseras till Given, Idwns re- daktion, och måste åtföljas af dubbelt svars- porto.
