# ID: svediakorp-per1803
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 18,862
# sentences: 792
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


21:STA ARG.
TORSDAGEN DEN 5 NOVEMBER 1908.
N:R 45 (1140) HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N NORDLING.
Tre dikter FÖR HEM OCH HÄRD!
af " Hjalmar Wallander.
en färgrik messa, strålande af kvinn- lig fägring och ungdom, sina tusen lockelser, och på arenan bjudas flere gånger dagligen växlande skådespel, omfattande ridnummer och uppträdande af framstående artister.
De ståtliga anordningarna ej mindre än det sant nationella syftet borga för en berätti- gad succés, och vår lilla diktcykel här nedan vill endast vara ett an- språkslöst motto till dagens allt uppslukande stämning.
T DESSA DAGAR af hålles i Cirkus pä Djurgården den storartade " Skytte- fesi för Hem och Härd ", som under kronprinsens och kronprinsessans be- skydd anordnats af Stockholms Skytte- förbund och för hvilken förarbetena på- gått i mer än ett år.
Hälften af de genom festen hopsamlade medlen skola tillfalla Stockholms Skytteförbunds fält- skjutnings fond och den andra hälften de medverkande skytteföreningarna.
I ryt- targång och stallar utvecklar &lt;S4 SKYTTEFESTENS /.
Ett land.
DÄR FORSAR ÄLFVEN, skummande och stark, på kåmpafärden genom myr och mark.
Där susar skogen, mörk och underfull, högt öfver tu / vans lingonröda gull.
Där dofta blommor invid stuguknut — mer " skön är en af dem än söderns ros — och där mot vinterdagens tysta slut ger snön reflex mot himlens blå turkos.
Jag älskar, älskar detta hvita land med skogens gröna ram kring hed och strand, med vind som vajar blågul fana fritt, jag älskar detta land, ty det är mitt! "
F Ö R HEM OCH H Ä R D " AFFISCH.
Plötsligt ett skott — och sä en stråle mjölkhvitt sken öfver heden bryter.
— Fienden märkt oss!
Allt förloradt!
— Första salfvan ryter.
Första salfvan som sträcker till jord tappre kämpande söner af nord.
Fiendeeld som mejar ned skoningslöst led efter led.
Dä klingar en djärf och gäll fanfar, en hoppfull ton, en stämma klar!
En man, en trupp, en samlad här, ett myller af män med tusen gevär som en brasande flod ur skogen väller.
Ett rop som skarpt genom natten skär och — andra salfvan smäller!
II.
Nattligt anfall.
MÖRK ÄR NATTEN, och svart står skogen, kolande svart i tidig timma.
Molnen jaga i hast hvarandra.
Inga stjärnor glimma.
Ingen talar.
Skämtet tiger.
Döden lurar på ödslig hed.
Ingen förrädisk måne röjer svenskarnes dolda led.
Dödsinvigda spaningspatrullen får en hemlig order och går mot det förfärliga något bak ' kullen, där väntande fienden står.
Och öfver stupade hjältars kroppar, fram öfver röd och bloddränkt mark stormar mot fiendens täta troppar enigt en styrka, härdad och stark.
Och snabb ljungar elden ur skarpskyttsgevären, och kulorna regna i fiendehären och luckorna vidgas för skott som ej klicka, för kulor som aldrig förfela sitt mål.
Och ännu en gång har den djärfve fått smaka på svenska näfvar och svenskt kallt stål.
Väpnad fred!
VI HAFVA FRED!
Ett ljust och fagert ord i gyllne tid, då ingen bränning bryter med hotfull makt mot älskad fosterjord och ingen stormvind ryter.
Vi duka lugnt vårt stora arbetsbord och känna oss som barn i stugan trygga, och vackra drömmars framtidsslott vi bygga, ty väl på hundra år blef ingen örlig spord.
Väl det!
Men än en gång kan ofärd ny med blodigt flammig stormdagshimmel gry, en ovän sträcka ut sin plundrarhand mot trefna hemmen i vårt hvita land och bryta lagen, rifva sönder friden, den frid vi trodde ej ha något slut.
.. Dä är det godt att kunna draga ut som svenske manner, rustade till striden.
Och än en gång skall hvarje mörk komplott mot våra hjärtans arfveland och lott få svar på tal, förr kanske än vi ana, ett svenskmanssvar af svenskes häfd och vana till hvem det vara må, som hot har närt emot det hem, vi hålla dyrt och kärt.
Ty fast vi njöto lugnet i vårt hus och hvarje dag gick in med himmel ljus, vi smedo dock och slipade vårt svärd, beredda att, när faran steg ur fjärran, med lif och blod försvara hem och härd.
^ g] töe / i föus£a SAMBAND med Gustaf Adolfsdagen den 6 no- vember meddela vi här nedan en intressant upp- sats om den första Gustaf Adolfskyrkan i Tysk- land.
Författaren, en af våra kända biblioteksmän här i Stockholm, korrigerar i densamma med stöd af gamla urkunder den gängse historiska uppfatt- ningen, att den fallne konungens lik efter drabbningen först blef för dt till staden Lutzen, och påvisar att kyrkan i byn Meuchen kan kallas den första Gustaf Adolfskyrkan i Tyskland.
/ @ M ED ALLT SKÄL kan man sålunda kalla den åldriga lilla kyrkan i byn Meuchen, hvaraf vi meddela i dagens nummer ett par afbildningar.
Den är belägen en half timmes väg från " Schwedenstein " och det där bredvid nyligen uppförda Gustaf Adolfskapellet vid Lutzen.
Enligt en gammal Meuchensägen *, som icke motsäges af några samtida urkunder, skall Gustaf Adolfs lik på natten mellan den 6 och 7 november 1632 blifvit fördt till denna kyrka och där nedlagdt.
Det åtföljdes af en ryttare- skara, hvaraf flere officerare, utan att stiga af hästarne för att hedra den aflidne, redo in i kyrkan och omkring altaret, framför hvilket det kungliga liket var nedlagdt.
Liket var så illa sändt att det icke kunde föras vidare.
Det blef där- för nödvändigt att öppna det, hvilket skedde i kyr- kan, där äfven en del af inälfvorna blefvo be- grafna, och detta till vänster, då man går in genom stora dörrn, midt på västra gafveln.
Detta är ock alldeles säkert, emedan svenska vapnet var i äldre tider måladt ofvan denna plats på muren och ännu lyste det (1832) ge- * Denna sägen är utförligt relaterad efter ett medde- lande af domaren Schroder i Meuchen uti Philippi, " Der Tod Gustav Adolphs " (^Leipzig 1832) samt äfven i en upp- sats af kommissionsrath Alfred MoscKkau i " Blatter fur heimatliche Geschichte.
Beiblatt zu den Zittauer Stim- men —, " 1908 n:o 6 — 8.
" Die Kirche zu Meuchen bei Lutzen. "
Redan 7.
G. Mittag omtalar i sin " Leben und Thaten Gustav Adolphs " (Halle 1740), " att Gustaf Adolfs lik på en vagn (Kutsche) fördes till Meuchen och där öppnades. "
När ni härnäst köper skodon begär då att få se nom kalkrappningen, hvarmed kyrkan hvitme- nades 1777.
Då man i jan.
1832 upplyfte den under vapnet befintliga stenen, fann man i en fördjupning en murken urna af ekträ, hvari äfven fanns mull (antagligen efter inälfvorna), liknande dylik af multnade videkvistar.
Före likets öppnande hölls af skolläraren en sorgegudstjänst vid eldsljus och ett sorgetal af en utaf militärerna.
Därefter fördes liket ur kyrkan för att nedläggas i skolläraren Laues hus.
Detta var emellertid för litet, hvarför konungen bars till en grannes, Burchardts, hus och lades där i tvättstugan på ett med gångjärn i väggen fästadt fällbord, som ännu finnes i be- håll, och balsamerades provisoriskt af sven- skarne samt nedlades i den kista, som skollä- ren, hvilken äfven var snickare, i den hast, omständigheterna kräfde, hade förfärdigat.
Liket fördes därefter på en svensk vagn till Weissenfels, där hertig Bernhard af Weimar lät hertiglige hofapotekaren Casper König full- ständigt balsamera det.
Liket hade 9 sår, 5 skottsår, 3 huggsår och ett sticksår.
Sorge- tåget gick från Weissenfels öfver Wittenberg till Wollgast i Pommern, hvarifrån det på svenskt skepp den 15 juli 1633 fördes till Sverige.
År 187S restaurerades kyrkan i Meuchen, vid hvilket tillfälle hufvudingången flyttades från södra sidomuren till västra gafveln, hvar- vid det på denna vägg målade, nästan urblekta svenska vapnet försvann.
Därvid kom ock den på sin gamla plats bevarade lilla fördjupningen med kvarlefvorna af Gustaf Adolfs inälfvor att ligga i gången mellan kvinnosidans bänkar.
Vid detta tillfälle fann man vid aflyftande af stenplattan under densamma i en murad för- djupning ett litet träkärl med något mull.
Det- samma nedsattes ock på samma ställe och be- täcktes med en fyrkantig sten, bärande in- skriften: " G.
A.
1632. "
På den öfver stenen befintliga delen af orgelläktaren målades det svenska vapnet med omskrift: " In der Nacht vom 6 zum 7 November 1832 wurde der Leichnam Profva dem och Sfvertyga Eder att de göra skäl för namnet W / w ådnaan Mnaan " Damernas favorit ".
— 548 — Gustav Adolphs vom Schlachtfelde bei Lutzen in diese Kirche gebracht, hier seziert und seine Eingeweide hier versenkt. "
(= Natten mellan den 6 och 7 november fördes Gustaf Adolfs lik från slagfältet vid Lutzen till denna kyrka, öppnades här och hans inälfvor blefvo här nedsänkta.)
Det forna bårhuset, beläget i närheten af altaret, har n. v. pastorn i Meuchen P. Sieloff inredt till ett litet museum, hvari bl.
a. det ofvan omnämnda fällbordet från Burchardtskä huset, hvarå Gustaf Adolfs lik balsamerades, finnes " deponeradt ".
I ett glasskåp på väggen förvaras en s. k. spansk stötvärja, bärande in- skrifterna: " Si Deus pro nobis quis contra nos " (= om Gud är för oss, hvem kan stå oss emot) och " Pro Christo et patria " (= För Kristus och fosterlandet "), ett par spännsporrar, en järn- handske m. m., hvilka saker man förmenat hafva burits af Gustaf Adolf i slaget vid Liit- zen.
Detta saknar dock all grund, då bl.
a.
— som bekant — det af Gustaf Adolf bevis- ligen i slaget vid Lutzen burna svärdet nu för- varas i Lifrustkammaren i Nordiska museet.
Sannolikt hafva dessa vapen tillhört någon officer, begrafven i Meuchens kyrka.
Detta an- tagande bestyrkes ock däraf att man vid om- läggning af kyrkans stengolf 18 75 fann i n ä r - heten af den plats, där dessa vapen förut varit upphängda på kyrkmuren, en graf med ett väl bevaradt skelett, i samband med hvilken döde de säkerligen där blifvit uppsatta.
Slutligen må nämnas, att det var med till- hjälp af 13 bönder från Meuchen, som den i slaget vid Lutzen svårt sårade ridknekten Ja- kob Eriksson, hvilken med Gustaf Adolfs lik ditkommit och som länge vistades i Meuchen, sedan han tillfrisknat, vältrade det stora erratiska stenblock, som numer utgör den bekanta " Schwedenstein " vid Lutzen, till den plats, där han sett konungen stupa och där det än i dag befinner sig.
B.
L. VICTORIA-kängor säljas i finare skoaffärer öfverallt — i alla moderna färger och skinn- sorter, till populära priser och tillverkas af LUDV.
TRAUGOTT, Stockholm.
spaft.
Ett kåseri om statistik i allmänhet och hemstatistik i synnerhet » A TT BEDRIFVA litet statistik i hemmen är icke blott intressant, utan ock lärorikt och nyttigt.
Statistiken är utan tvifvel en af samtidens mest populära vetenskaper, och kommer till an- vändning inom de mest skilda områden.
Alla veta vi på ett ungefär, hvad statistik är, men skola vi riktigt förklara den, så finna vi att detta alls icke är så enkelt och lätt, som vi trott.
Förklaringen blir lätt haltande, ensidig och ofullständig eller också så lång, att den icke tar någon ända, och samtidigt motsägande.
Det är som att definiera begreppet kvinna, man blir aldrig enig om det.
Det är en tröst, att det icke blott är vi lek- män, som ha svårt att reda oss med begreppet statistik.
De lärda själfva hafva under de mer än hundra år, som denna vetenskap nominellt existerat, ej heller lyckats komma till någon enighet.
Det lär finnas ungefär tvåhundra de- finitioner.
Och en af samtidens största stati- stici, vårt lands afgjordt främste, har ur högen utvalt en, som han menar ge " ett någorlunda passande uttryck af vår tids åskådning ".
Det lyder så här: " Statistiken är vetenskapen om de fakta, som framgå ur naturkrafternas och människolifvets växelverkan inom ett samhälle, samt visar följ- derna för samhället af denna dubbla verksam- het och undersöker de vare sig stadigvarande eller växlande företeelser, som, bestämda af denna verksamhet, inom samhällslifvet upp- träda. "
Som vi höra är det ingenting för barn att leka med, och om kvinnorna icke så länge och allvarligt arbetat på sin likställighet med man- nen, kunde man bli betänksam, huruvida en så beskaffad vetenskap ens vore något för dem.
Men det är nog inte så farligt.
Det är snart tjugo år sedan denna definition ansågs vara ett passande uttryck för tidens åskådning.
Allting växlar fort i våra dagar, och under de sista decen- nierna ha de enkla mjuka linjerna gått segrande fram, på samma gång som alla andliga värden populariserats.
Jag hoppas därför, att herr Gustav Sundbärg vid detta laget har att er- bjuda oss en mera tidsenlig, d. v. s. mera lätt- handterlig definition af begreppet.
Under afvaktan härpå reda vi begreppet själfva så godt vi kunna, och om också veten- skapligheten icke skulle bli så fullt tillgodo- sedd, så gör det mindre, blott våra afsikter äro ärliga och våra motiv rena.
Statistiken är nämligen en farlig vetenskap, om man gör hokus pokus med den eller har fula bevekelse- grunder.
Det lärde vi oss redan som barn ur vår bibliska historia.
Kom ihåg konung David, som lät räkna allt sitt folk.
Han var väl den förste statistiker vår generation lärt historiskt känna.
Men då det vill synas, som om denna folkräkning mera s::::: Barogarderoben är en svensk upplaga af den enda i utlandet existerande tidning 1 denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta barnklädersaxfärer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen är också tongifvande på sitt område samt utgifves på flere språk och i kolossala upplagor.
varit motiverad af högmod och maktglädje än af vetenskapligt intresse, blef konung David eftertryckligt straffad för denna statistiska klå- fingrighet genom en folkpest, som hastigt gjorde hans folkräkningsstatistik om intet.
Framgångsrikare var Fredrik den stores fält- präst Siissmilch, som statistiskt forskade efter företeelsernas lagar för att ådagalägga tillvaron af en " gudomlig ordning ".
Han har ock blif- vit nämnd som befolkningsstatistikens skapare och en af den statistiska vetenskapens grund- läggare.
Sedan den tiden har statistiken gjort oaf- brutna landvinningar.
För närvarande finnes knappast något område af mänsklig odling, som icke så att säga kartlagts, och ingen ekonomisk eller social lifsyttring, som icke underkastas statistisk undersökning och jämförelse.
Ingen byggnad står i vår tid säker, som icke hvilar på statistiskt underlag.
Statistiken är vapnet, såväl till angrepp som försvar.
Det är därför hög tid, att äfven vi kvinnor vänja oss att handtera det.
Det finns människor, som af kärlek till det svenska föra öppet krig mot alla främmande ord i svenska språket och icke nedlåta sig till att begagna dem.
Jag har mig icke bekant, hur dessa ursvenska språkrensare reda sig med ordet statistik, ty jag känner intet svenskt ord, som tillnärmelsevis täcker det, än mindre be- skrifver det.
Den enklaste beskrifning jag för egen del kunnat göra mig är den, att statistik är en ve- tenskap om tillståndet eller ställningen inom ett undersökt område.
Den statistiska undersökningen stöder sig på iakttagelser, som kunna uttryckas i siffror, och slutsatserna dragas genom samman- ställande af dessa siffror på ett logiskt sätt.
Statistiken är på en gång den mest påtag- liga och konsekventa och den mest föränder- liga och otillförlitliga af alla vetenskaper.
Den rör sig med fakta och skapar hypoteser.
Den är orubblig och omutbar, eftersom den talar i siffror, men på samma gång rörlig som ett oroligt haf, som stiger och faller för ebb och flod.
Statistiken är den torra prosan perso- nifierad, under det den sysslar intimt med lif- vets djupaste och ömtåligaste frågor, och den gör poesi och romantik eller åtminstone spän- nande intrig af de torraste ekonomiska värden, så snärt de blott kunna vägas, mätas eller räk- nas: med ett ord den är en sfinx, alltid lika lockande, lika ny och lika outgrundlig.
Statistiken har ett dubbelt ändamål, ett historiskt och ett praktiskt.
Genom att iakt- taga företeelserna efter statistikens exakta me- toder konstateras historiska fakta på det mest tillförlitliga sätt, men sin största betydelse lår statistiken därigenom, att de iakttagna fakta sammanställas och skapa en erfarenhet, som kan år 3 kr.
; hälft år 1:60 kr.
få Pris för helt Lösnummer 30 öre.
llllllMHHmiMUniim " n " IHU " H? » ' — 549 — iS ELSA iSt TÖRNE.
Folkhyfsning.
N \ JEDANSTÅENDE LILLA påpekande, för hvilket vi med nöje lämna plats, dä vi äro fullkomligt ense med författarinnan, berör en osed hos svenskarna, hvars utbredning vi litet hvar kunna konstatera.
Bristen pä folkhyfsning, hvaraf den påpekade oseden är ett utslag, kan möjligen anses som en periferisk egenskap, men den förtar dock mycket af behaget i umgänget människor emellan och mycket af stäm- ningen vid de högtidliga tillfällen, då en sådan folkhyfsning skulle komma till synes t. ex. i blottade hufvuden vid folksångens af sjungande.
Det ärför- öfrigt mer än hyfsning som fattas.
Det är bristen pä vördnad för just det man ville hylla med folk- sängen, som tar sig uttryck i den nonchalans, pä hvitken författarinnan i nedanstående rader gör uppmärksam.
Mödrarna borde lära sina söner frän deras tidigaste år att iaktta det vackra bruket att blotta sina hufvuden inför folksången.
få Herr Redaktör!
CÖRST ETT vördsamt tack för " Vårt språk, det äl- * skade svenska ".
— Men det var ej endast detta tack, utan det var äfven en bön jag ville framföra.
Själf kan jag intet uträtta, men Ni, herr redaktör, kan göra mycket i denna sak.
— I den stad där jag bor var för någon tid sedan högtidlig utdelning af pris till de frivilliga skyttarne.
Utdelningen hölls på torget och en musikkår medver- kade.
Sedan prisutdelaren talat för skytterörelsen, ut- bringades ett lefve för densamma och därefter spelade musiken upp " Du gamla, du fria ".
Utom nyss nämnde talare och några få, lätt räknade undantag, blottade därvid ingen sitt hufvud.
Det var detta jag ville bedja Eder påvisa!
Är det rätt?
Borde ej den sång, hvarmed vi uttrycka vår vördnad, vår beundran för Sverige, borde ej den icke blott åhöras, utan äfven sjungas af hvarje svensk man med blottadt hufvud?
Kunde den ej i skolorna inläras, denna enkla vördnadsbetygelse för vårt fädernesland?
— Nu förlåt, om jag för länge uppehållit eder tid, herr redaktör, och skona för satirens udd denna enkla bön och E N SVENSK Barngarde roben ® läggas till grund för framtida handling.
Och detta icke blott inom handel, industri och social ekonomi utan lika väl inom den högre politi- ken och inom privatlifvet.
Privatlifvets statistik sträcker sig naturligt- vis in på kvinnornas ägovidder, och många kvinnor ha kanske gjort statistik i hela sitt lif utan att veta det samtidigt med att de bok- fört sina utgifter, sina inkomster, de inhöstade produkterna af landtbruk, trädgård, ladugård o. s. v. eller de regelbundet återkommande hus- liga arbetena, brygd, bak, slakt, väfnad m. m. eller antalet hattar och klädningar, som de för- brukat, och baler, bröllop, barndop och begraf- ningar, som de bevistat, eller hvita hästar, som de mött.
Ty all statistik är bokföring, men all bokföring är icke statistik.
För att en bok- föring skall kunna bli statistik, måste den vara enhetlig, regelbunden och öfverskådlig.
Fullt lämplig för statistiskt ändamål blir den väl näppeligen, om icke målet varit medvetet.
Om vi då skulle slå oss på att medvetet göra litet statistik från hemmets värld till nytta och nöje för oss själfva och möjligen också för andra genom att en gång i framtiden kunna gagna med den erfarenhet vi vunnit och som vi då skola kunna m o t i v e r a.
Jag skall i ett par efterföljande artiklar fram- kasta några förslag till sådan hemstatistik, som en och annan möjligen i och med det nya året kan vara hågad att bedrifva; men eftersom detta är ett verksamhetsområde, som ligger alla in på näsan, t vi flår jag icke på, att många af mina läsare gå mig i förköpet och på egen hand uppsöka de utsiktspunkter, jag eljes velat visa dem.
Så må det vara händt.
FLICKA.
Barngarderoben utkommer med ett rikhaltigt illustreradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mönsterbilaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör sålunda blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst som den därjämte lämnar henne en god hjälp med barnens syssel- sättande, och gifver mer än tillräcklig ersättning för prenumerationspriset.
lärare resa sig och stå högtidligt och ta emot vid öronen, litet spjufvig i blicken och ej fullt stadig i gången skrider kyrkans primas, Svea ganska bittra, men mycket sanna ord om bri- rikes ärkebiskop Anton Niklas Sundberg, mel- stande flit och dåligt uppförande af ärkebispen, lan ynglingaleden fram, följd af Manfred Mu- som kallar sig själf " skolans högvördige eforus ".
Men hans anförande, prägladt af kraft och stafa Floderus.
i glad oordning upptecknade af M a n a s s e.
Luften inne i bönsalen är tryckande, rent baseradt på idel välvilja, gjorde alltid ett djupt olidlig, rektor går igenom klass efter klass, intryck på oss, och det fanns knappt någon, XIV.
läser upp den långa, tråkiga och enformiga listan man såg upp till med en sådan vördnad som om " frälsta " och " förtappade själar ", listan, som till ärkebiskopen, skolans dåvarande eforus.
Terminsafslutning i skolan Önskande oss samlade krafter och full hälsa innehåller upplysningen om " helt löfte " till och eforus.
högre klass eller med " villkor om förkofran ".
under den kommande sommaren slutade gubben Det är en pinsam stund såväl för den af- Anton Niklas med att öfver oss arma syndare IOTÅGET SÖDER- — skolpojkar och hela församlingen förresten UT från Uppsala rättade som för hans lyssnande och ofta Ijud- — lärarne inbegripna nedkalla Herrens väl- ligt gråtande systrar, mostrar, kusiner och på morgonen var allde- les fullpackadt af stu- sysslingar.
Vid detta tillfälle träder kamrat- signelse.
Ärkebiskopen klef ner från sin upphöjda ställ- denter, skolpojkar, skol- andan fram, och man kan så väl se, om en ning, rektor tackade, lärarna bugade sig och kamrat är skadeglad öfver en annans motgång, flickor och lyckliga mam- så följde befrielsens stora hvarje vår igenkom- mor och pappor, som eller om han känner medlidande.
Jag kan tydligen se en sådan där situation mande hymn, psalm 500 vers 7: förde sina ungar till re- " Herre signe du och rade framför mig, som ännu skär mig i själen.
En spektive sommarhem.
och bevare nu oss väl, kamrat var synnerligen ängslig, om han skulle Gefle- och Salatågen Herre ditt ansikf i nåde mellan klockan elfva få " helt löfte " eller inte, därpå berodde näm- lyse alltid för vår själ.
Herre Gud, dig till oss vänd och tolf gåfvo heller ligen om han skulle få komma ut på landet och din frid oss allom sänd.
eller ej.
Det var i Oscar Arpis klass, och i inte efter i öfverbefolk- O, Gud Fader, Son och Ande, ning, och lilla Lenna- den i klassrummet tillgängliga katalogen, upp- A.
N.
S U N D B E R G.
dig ske pris i allo lande. "
lysningen för allmänheten angående resultaten, tåget, som det alltjämt Om jag skulle lefva, tills jag blir åttio år, var offret inregistreradt som fullt klar och fär- fick heta trots sin senare utsträckning till skall denna psalmvers liksom psalm 183 alltid dig för uppflyttning till högre klass.
Norrtelje, var till sista plats befolkadt med Reuterskiöldar och deras femton å tjugo gäster, Därom var han alltså fullständigt öfvertygad, för mig återkalla en särskild stämning, en spe- gossar och flickor i slyngel- och slynåren, som då rektor uppe i bönsalen förklarar motsatsen.
cifik känsla och på samma gång ett visst ögon- blick.
Den mera tungrodda melodien till psal- tillsammans med familjens åtta ungar skulle ut Pojken bleknade, såg sig förtviflad till höger men 183 kallar minnet tillbaka till den icke och lefva röfvare på Norrgarn vid sjön Ginin- och vänster och mötte öfverallt medömkande, så ceremoniella höstafslutningen i skolan om- gen ett par veckors tid.
beklagande blickar.
Plötsligt vänder han sig kring den 18:de december, då julferierna begynte.
Apropå Norrgarn så fanns det väl inte för om och får se en kamrat, som alltid varit hån- I denna psalms första vers, som afsjöngs oss uppsalabarn — om man undantager Österby full mot honom.
Denne ler skadeglad, grinan- som inledning: " Till dig af hjärtans grund i de upp till bägge öronen, och tar så med vän- bruk med baron Gustaf Tamms hus i slutet nöden ropar jag ", låg ingen direkt befrielse, på 70-talet — ett gästfriare och gladare hem stra handen betecknande i sin rockkrage.
endast ett tillfälligt uppehåll i de stora lidandena.
än brukspatron Carl Reuterskiölds, där pojkarna Ingen mer än en uppsalapojke från 1880-talet När j a g hör denna psalm sjungas, känner Carl, Lennart och Bernhard och flickorna Hen- förstår hvad detta hånfulla, förnedrande: " kra- jag lukten af lack, det har fallit djup, läcker riette och Eva och hela raden af småsyskon gen! "
betyder, hur det smärtar och hur det snö öfver Uppsala och liksom afskilt staden voro värdar och värdinnor för oss stadsbarn, känns, vare sig det åskådliggjordes genom pan- från den yttre världen, upplandsbönderna kom- som beundrande hvarje dag gjorde ronden både tomim som i detta fallet eller genom ett för- ma i den tysta, stilla vintermorgonen med sina i stallet, ladugården och vagnshuset, hälsade aktfullt framkastadt " kragen fick du! "
— och på hos den gamle, hederlige kusken Lindblad, ha.n fick verkligen " kragen ", rektorns upplysning julgranar och förvandla hela " Stora torget " till en härlig barrskog.
foro femton stycken i lilla vursten med öländin- var den riktiga.
.j Kälkarna äro framtagna.
Du susar i hvi- garna " Brunan " och " Bläsan " till handelsboden Sedan Muffe genomgått domen i de skilda nande fart uppe från slottet ned genom grind- i Ola för att hemföra en sockertopp, som vid klasserna, börjar premieutdelningen med hjälp stolparna af granit, svänger nedför Karolina- hemkomsten alldeles förlorat sin konform, gingo af lektor Falk, som för hvar gång han öfver- backen och far med rasande fart ner i staden hederligen i Bladåkers kyrka på söndagarna, lämnar en bok, en kartong eller ett penninge- förbi hotell Oden, åkare Fredrikson och Rosalie badade våra tre å fyra gånger i den smala, bref till rektorn, ur hvars hand premium skall i cigarrboden ända fram till Strömbergs bod tämligen grumliga sjön Norr-Giningen och hade mottagas, visar ett stort, godt, bredt och för- och instrumentmakar Rose.
hvarje afton stort slagsmål i sofrummen högst stående leende, — glädjen öfver framgången.
.
Eller också står du på Alzénska skidor och upp, riktigt vilda slagsmål, som aldrig slutade, Nu blir det rörelse i salen!
Anton Niklas störtar på hufvudet rätt nedför Slottsbacken förrän husets värdinna själf infann sig och läste Sundberg har intagit katedern, och med en från norra tornet.
Det gäller nästan lifvet, ty lagen för äldste manlige arftagaren, numera kap- sträf, men i minsta vrå hörbar röst och med en branten är bråddjup och farten hemsk, och ten vid artilleriet och välbeställd " tratt ".
— minutiös artikulering af hvarje ord, hvarje staf- det är tur, om du vid nedkomsten på Nedre Att så fort som möjligt efter läsårets slut velse, hvar konsonant och vokal, talar han om Slottsgatan kan klara Hagströmerska huset eller snöra igen kappsäcken och ge sig af från Fy- arbetets välsignelse, kärleken till nästan i lifvet, Beinoffs gröna plank.
ris å var en absolut nödvändighet hos de allra tackar lärare och rektor för samvetsgrant, är- flesta, och den stora, genomgående lösen var: Det är med ett ord full vinterstämning öfver ligt, uppoffrande arbete och vänder sig så till " ut till landet, ut till fåglarne! "
Uppsala, det är kälkpartiernas och flirtens för- skolans lärjungar, som i likhet med skolans lofvade tid.
I tvenne dagar försiggick afslutningen i sko- Vill man vara riktigt i fred med flickorna, lan, naturligtvis i fullständig proforma-stil, i träffas man vid Slottskällan i skymningen, och gymnasiet första dagen och i de fem nedre så bär det af med de stoppade, briljant skodda klasserna den andra och sista dagen, då man kälkarna, antingen till Sturehvalfven, där du redan klockan tolf kallades af bönklockans be- har en härlig kälkbacke ned mot södra lands- friande toner att klass efter klass infinna sig i vägen, eller också sträckte man ut sin vandring " bönsalen ", skolans stora samlingssal, somtillsista ända till Eklundshofsskogen.
plats var fylld med väntansfulla, högtidliga måls- Det glada sommarlifvet är här alldeles slut.
män, och släktingar ochnyfikna, skojiga skolflickor Tälten äro längesedan nedtagna, barackerna stå i ljusa, glada klädningar i öfvervägande flertal.
tomma och officerspaviljongen är tillbommad.
Uppe på plattformen i salens absid sutto Du hör inte längre de glada tonerna af tapto, lärarne i dubbla rader på bägge sidor, mycket när klockan slår nio om sommaraftnarne, det allvarliga, men påtagligen lyckliga, att allt snart jublande skrattet i tältgatorna har tystnat och var slut för denna gången.
Rektor " Muffe ", du hör inte heller officerarnes taktfasta komman- som hade sin särskilda plats, går plötsligt ner dorop till sina indelta soldater och sina stu- midt i gången, lärarna resa sig, de femhundra- dentbeväringar däruppe på den vidsträckta Po- tretton skolpojkarna följa exemplet, hela publi- lacksbacken.
ken stiger upp, och stolt högrest, något obe- SLOTTSBACKEN I VINTERSKRUD.
Det är vinter, djup snö i skogen, du möter tydligt böjd, den gråa peruken kokett friserad X Den tilltänkta platsen för Wennerbergstoden.
flågn skolpojks * 0 eh studentminnen Mn Fyris ' strand N SUömHet är makt.
För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
F * arfymeri L^o u i s e, Stockholm.
— 550 — =
^s£l ingen människa, om inte möjligen skräddar Magnus Kil, som vintertid är kommendant här- uppe och ansvarig för kunglig Upplands rege- mentes byxor och kappor, kälkbacken är här- lig, julglöggen värmer och glöder, och vinter- terstämningen i månsken inne i dalsänkan vid Geijerska vägen är underbar.
Uppsala är fult!
säger den som inte sett sta- den och dess omgifningar i detalj.
Nej då, min kära vän!
Uppsala är härligt, ibland under- bart vackert!
Det är denna vinterstämning, som psalm 183 alltid framtrollar hos mig, på samma sätt som psalmbokens sista vers erinrar om vårterminens slut och den verkliga hvilan.
Aldrig i mitt lif har jag hört en psalm sjun- gas med en sådan öfvertygelse som denna vår- terminens afslutningspsalm.
Orgeln fullständigt skrek af hänryckning, vare sig den nu sköttes af Harald Strömfelt, Axel Carstensen, Gustaf Winqvist eller Olle Jo- sephson.
Den rent ut sagdt tjöt af förtjusning att få vara i fred i tre hela månader, och med orgeln jublade fem hundra .pojkar, sextio lärare och trehundra målsmän af hjärtans grund: " Herre, signe du och rade! "
Det var endast de mäktiga våldsamma ton- vågorna, som ryckte alla med sig i detta af- slutningens jublande slutnummer.
Ingen tänkte djupare på orden och deras innebörd, melo- din var inte något märkvärdigt med, men i allas sinnen fräste det af befrielselängtan och i allas inre sjöng det nog, samtidigt med att psal- men brusade: Donationens hemlighet » E t t l i t e t kapitel o m Dora Kriiger och spar- samhetens konst.
U NDER RUBRIKEN " En lärarinnas dona- tion " lästes för några veckor sedan i tid- ningarna en sympatisk artikel om henne, som " Ja, jag kommer!
till Majornas elementarläroverk för flickor i Halsen, glada vindar, Göteborg skänkt hela sin efterlämnade förmö- ut till landet, ut till fåglarne, genhet.
Men då det framhölls att " hon, som att jag älskar dem, till björk och lindar ingenting ärft och hade 1,200 kronor i lön, på sjö och berg, jag vill dem återse. "
slutet också i pension 450 kronor, såg sig i stånd Birger Bortkommen hade inte hört sitt namn att donera bort 45,000 kronor ", så undrade nämnas alls; han hade nämligen som vanligt dock litet hvar, fastän hennes sparsamhet, ord- intet löfte, han tillhörde den kategori, som rek- ningssinne och arbetsamhet framhöllos, hur det var tor " Muffe " under tystnad alldeles förbigick.
möjligt att med så begränsade tillgångar spara Birger hade C och Cd i alla ämnen utom i ihop ett så stort kapital.
Spörsmålet är af in- botanik, där han stoltserade med ett i sällska- tresse för så väl löntagare som löngifvare.
pet tämligen bortkommet Ab.
Han var näm- Dora Kriiger var född 1840 i Kiel, men gen den ende i klassen, som sett " Pinguicula flyttade tidigt med sina föräldrar till Husum, vulgaris " växa i Norrland, han hade skänkt där hennes far blef hamnkapten.
den öfverförtjuste Svedax, adjunkten i natur- Vid 24 års ålder kom hon öfver till Skåne, kunnighet, flere synnerligen väl pressade riktigt där hon blef lärarinna i enskildt hem.
Följande granna exemplar med sina djupblå, vackra blom- år erbjöds henne plats i fröken Eva Rodhes skola mor, och han kunde till kamraternas stora för- i Uddevalla.
Denna nestor på flickskolans om- tviflan och leda, men till Svedax aldrig trött- råde, som alltid drifvit den satsen, att i ung- nande förnöjelse, minst en gång i veckan hålla domen skall man tänka på ålderdomen och där- ett långt, säfligt och tråkigt föredrag om " lång- för skaffa sig en sparpenning, förmådde Dora mjölken " och dess tillkomst.
Kriiger att sätta in några kronor i Uddevalla Öfverförtjust och nöjd med sitt Ab reste sparbank.
Detta var grundplåten.
Sedan för- Birger till fädernegodset i Norrland, och redan vandlades de växande besparingarna i aktier i en timme efter terminsafslutningen skingrades banken.
Dessa aktier ha tidtals gifvit mycket kamraterna som agnar för vinden ut i Uppland god ränta, och Dora Kriiger lade alltid rän- efter häst och vagn, upp i Dalarna, ned till torna till kapitalet.
Småland, ja, t. o. m. öfver till Finland.
Från skolan i Uddevalla öfvergick hon till På snälltåget 3,5 var det trångt nog, men på elementarläroverket i Vänersborg, hvars före- 3,20-tåget fanns inte en bänk ledig och hvarenda ståndarinna hon en tid var.
Här gjorde hon platform och hvartenda fönster voro upptagna besparingar.
I slutet af 1870-talet kom hon af förlästa, lössläppta, lyckliga pysar med split- till Majornas elementarläroverk för flickor.
Hen- ternya skolmössor, den blå gymnasistmössan nes lön vid denna skola öfversteg aldrig 1,300 och för de fem nedre klasserna fula svarta kronor.
Hösten 1883 hitflyttade fröken Kriigers sammetsmössor med skärm, en silfverkrans fram- mor och syster.
Den senare fick plats vid fröken till med klassens nummer — också i siffror — Eva Rodhes praktiska arbetsskola i Göteborg; inne i kransen och en olika färgad snodd rundt modern skötte hushållet.
Fröken Dora Kriiger mössan: blå rand för andra klassen, gul för har sagt sina vänner, att hon icke kunde spara tredje, röd för fjärde och hvit för femte.
något af sin lön, då hon lefde ståndsmässigt.
För hela tre månader vände den glada ska- Det lilla hemmet, som modern länge utan ran Uppsala ryggen, och där uppe på backen biträde skötte med sparsamhet och omtanke, stod skolan snart öde och tom och lika sorg- var prydligt, gästfritt och vänligt, kosten var sen som alltid, stekbränd af den i Uppsala ofta god, ingenting fattades i trefnad, ty de utförde olidliga julihettan.
alla ett intensivt arbete.
Dora Kriiger hann med mycket plus skolarbetet.
Hennes lektioner i ILUZERIN I i 3 E II @ Förnäm ' vistelseort under s o m m a r e n.
® G:D HOTEL NATIONAL — 551 — tyska voro eftersökta, och hvad de inbragte lades till sparpenningen, ty onödiga utgifter kommo icke i fråga och till dessa räknade hon fotografier.
Hon har därför icke efterlämnat mer än det porträtt från ungdomsåren, som Idun i dag återgifvit.
Detta är skada, ty med all sin sparsamhet vårdade Dora sin yttre människa och uppträdde alltid prydligt.
Hennes ämne var tyska språket och om hen- nes undervisning skrifver en elev: " Med mycken skicklighet och outsägligt nit meddelade hon till generation efter generation af flickor grunderna af sitt kära modersmål.
Sträng var hon — där vankades både BC och C — och det gick minsann ej an att sitta ouppmärksam.
Kunde man ej sina läxor — och dessa voro både långa och svåra — så fick man nog veta hvad man gick för, men då man fått sin beskärda del, behöfde man ej frukta några sura miner, och tyska fick man i alla fall lära sig.
Glad, hurtig och öppen, var därför Dora lika älskad af sina flickor som hon var fruktad. "
En sådan lärarinna mister man ej gärna, och man unnar henne ett godt lefvebröd, när kraf- terna utsina.
Det blef därför icke tal om, att Dora Krii- ger skulle taga afsked, när hon blef 5 5 år.
Hon fick de följande 5 åren stå kvar som or- dinarie lärarinna och åtnjuta de 450 kronorna i pension jämte en eller måhända två pensioner till, som hon genom insättningar skaffat sig.
Pensionerna lades också till besparingsfonden, som alltjämt steg med ränta på ränta.
Under de följande 5 åren afvecklades arbetet så, att när hon lämnade skolan, uppgick hennes arvode där endast till 2 50 kronor.
Under tiden afledo mor och syster, och hon ärfde omkring 5,000 kronor.
Bland Dora Kriigers många vackra karaktärs- drag var hennes tacksamhet.
Åt den skola, som så humant bemött henne, gaf hon hela sin förmö- genhet att utgöra en stipendiestiftelse under namn af Dora Kriigers fond.
Ur denna skall lämnas understöd till flickor, som genomgått de högre klasserna af Majornas elementarläro- verk för flickor, för deras vidare utbildning vid fackskolor t. ex. lärarinneseminarier, Musika- liska akademien, gymnastikinstitutet o. s. v. samt för utländsk studieresa.
Stipendiet ut- går till en, högst två flickor och får, i mån af förtjänst, bibehållas flera år.
Det är gifvarin- nans mening att en verklig hjälp skall lämnas — därför vill hon att stipendiet skall bortges odeladt.
Räntorna på fonden få dock tills vidare icke användas i det angifna syftet, de skola tillfalla den åldriga tjänarinna, som sista åren af fru Kriigers lif var hennes hjälp och som trofast stått vid mors och döttrars dödsbäddar, samt medlemmar af den svenska familj, som först visade de inflyttande främlingarna vänlighet.
I sommardagarnas fägring detta år löstes Dora Kriigers ande från smärtornas värld; " och medan den goda gifvarinnan i den främmande jorden hvilar efter sitt trogna arbete, " skrifver hennes elev, " skola unga flickor till sena tider med tacksamhet minnas henne, som med sin storartade gåfva för dem lättat och jämnat vä- gen till oberoende och utkomst. "
Under sparsamhet och ordning växte alltså den stora donationen från få kronor till tusen- tals, men hon som utförde konststycket var icke svenska, det är nyckeln till gåtan.
Vår skötesynd är ju att vilja härma det utländska, må vi då af tyskar och fransmän lära att lefva icke öfver, men under våra tillgångar.
AMANDA LEFFLER.
Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum från 4 kr- • 111. prospekt gratis.
Telegramadress: " National ".
3E ^^n^^sm^^^ii^^^ii^^sii^sn^^ni^^sm^^ai^^n^^aa^^ag^^an^^i^^n^^u LEDA.
MÅLNING I OLJA AF OSCAR MATTHIESEN.
CARL STENDERS KUNSTFORLAG, KJÖBENHAVN.
Ett intressant konstverk: " Den kvinnliga hängifvelsen " i mytologisk^allegorisk gestalt.
DEDAN I nr 38 för år 1906 stiftade våra läsare * \ bekantskap med den då i Stockholm utställda jättemålningen " Skånska dragoner vattna sina hästar " och dess märklige konstnär.
t l H E ^ - J I H ^ - &lt; ^ I I I F ^ - ^ n g ^ &gt; - 3 I I F ^ ^ 3 I I E ^ - J I ^ST &lt;at VARJE KONSTINTRESSERAD, som i dessa dagar H passerar eller besöker " Kongens Kjöbenhavn ", bör ej förbigå den utställning som Oscar Matthicsen anord- nat i den Fri Udstillings Byggning vid Nordbangår- den.
Konstnären är bekant hos oss från den stora ryttarbilden " Skånska dragoner vattna sina hästar på öppna stranden ", som är svenskt motiv, tillkommet på svensk botten (Ystad), och äfven varit utställd för några år sedan i Stockholm.
Det är en retrospektiv samlings- utställning, i allt 139 bilder, visserligen af mycket olika värde, men flertalet intresserande och åtskilliga verkli- gen fängslande, oljemålningar, temperabilder, akvareller och teckningar.
Hufvudsakligen är det tre, som före- trädesvis tilldraga sig uppmärksamheten: ryttarbilden, " arbetskörning vid Seinen " samt den nya, nu för första gången utställda jättebilden af " Leda med svanen ".
Och endast dessa tre göra besöket värdt.
Den stora, kraftiga ryttarbilden bemäktigar sig oemotståndligt våra blickar, när vi passera det utsprång, där den är pla- cerad.
Den har här fått en förmånlig plats med god ofvanbelysning, men man känner sig misslynt öfver att på sidorna om bilden se uppstaplad diverse ful bråte af lådor, tunnor m. m., som störa.
Man kunde dock ha beslöjat dem.
Af de stora bilderna finnes en mängd studier, hela eller delvisa inom alla de odlade konstge- biten, isynnerhet af ryttarbilden med mer än dussinet.
Leda är emellertid nu hufvudnumret.
Sedermera i utförandet af denna stora mytologisk- allegoriska bild har han sökt anpassa sig till vår mo- derna tid.
I ryttarbilden vill han skildra det manligt behärskande, hvaremot i Ledafiguren dess kvinnliga motstycke, den kvinnliga hängifvelsen, men " ikke som hos Botticellis Kvinde der böjer sig for det uimod- staaelige, som Maria gör det.
Det er Kvinden, der selv giver sig hen til Guden, til Zeus, som forvandler sig til en Svane. "
fir- / xp / itra^ Ä&lt;&gt; a^Ä-^ pc * nr-^~ Ehuru det finnes en freskobild af denna redan från år 1900, är oljebilden utarbetad under de två sista åren.
Om Ledas tillkomst berättar konstnären själf.
Han stod en dag i Florens tillsammans med en konstnärinna och betraktade en bild af Botticelli, Maria och ängeln, den senare, knäböjande och räckande Maria liljor.
Han finner föga religiöst däri, mera en likhet med Leda och svanen, som han säger.
Däraf kom han att upptaga motivet.
" I min första Leda har jag tagit direkt rörelsen från Botticellis Maria. "
\ tty-éU,, a trf » - ^H_P-6=ailg=&lt;i.=3Ng^i^3llg=&lt;&gt; 3IIF-&lt; !&gt;-3IIE-: — 552 — Motivet till det landskap, som bildar bakgrunden och som återfinnes i flere, föga varierade studier, förskrif- ver sig från Gardasjön.
Det har ett visst heroiskt tycke.
Bergen i fjärran, sjön, stranden, det gigantiska trädet bilda en ypperlig bakgrund.
De i denna jäm- förelsevis mera dämpade färgerna harmoniera väl med den stora hvita fågeln, den nakna kvinnofiguren med det rika, böljande guldgula håret.
Kompositionen är säker och harmonisk.
Ehuru i saknad af den starka färg- glädjen och realismen hos ryttarbilden gör dock Leda ett mäktigt, varaktigt intryck.
Matthiesen är eljes be- kant som större färgkonstnär med förkärlek för bjär- tare färger än danskarna i allmänhet älska, och han har därför hemma betraktats såsom mera kontinental än dansk.
Han har ock därför ej lyckats slå sig så väl igenom i det nutida, dämpade, diskreta danska små- måleriet.
SM.
^£^D D E N F Ö R S T A KVINNAN P Å F L Y G M A S K I N M:ME Paris i oktober.
E MÅNGA leksaksförsäljarne, som vandra omkring på Parisbulevarderna och ge hela små föreställ- ningar på asfalten, ha nyligen i marknaden fört en lek- sak, hvilken hotar att fullkomligt tränga ut alla andra.
Det är flygmaskinen, aeroplanen.
De små behändiga tingesterna samla omkring sig en tät skara nyfikna, och där man sitter utanför det stora bulevardkaféet, njutande af en kopp godt kaffe och en dålig fransk cigarr i skön närhet af den väldiga på trottoaren ut- flyttade koksgrytan, låter man så gärna blicken följa dessa leksaker, hvilka så lustigt vicka omkring på cementen.
Man skulle icke behöfva gå så många steg härifrån för att få ytterligare bevis på, hur stort intresset för luftsegling och flygkonst för närvarande är här.
De många " vykorts " - affärerna äro fulla af kort med afbild- ningar af franska aeroplaner och ballonger, i Matins väldiga fönster ej långt härifrån utställas jättefotogra- fier af amerikanen Wilbur Wright och hans flygmaskin, och de många tidningskioskerna skylta på bästa upp- hängningsplatsen med sporttidningarna, hvilka i nio fall af tio på första sidan reproducera någon bild från den sista rekordfärden med flygmaskin.
Den uppstig- ningen kan man äfven få se på biografteatern här intill.
Pariserbulevarderna i aeroplanens tecken!
D PELTIER.
Aldrig någonsin har det förut såsom nu öfver hela världen arbetats på " luftens eröfring ".
Orsaken till att man just nu gripit sig an med lösningen af detta problem samt kommit densamma så nära är mycket enkel, nämligen att man uppfunnit en lätt, kraftig och ofarlig maskin — bensinmotorn.
Så snart densamma kommit till världen, började uppfinnare öfver hela jord- klotet att kasta sig på flygproblemet, och för hvart år ha stora framsteg gjorts.
Redan från början delade sig aeronauterna i tvenne vidt skilda läger, nämligen de, som bekänna sig till systemet " lättare än luften ", d. v. s. söka problemets lösning genom torpedformade, gasfyllda ballonger, hvilka drifvas framåt af motorer och propellrar, samt anhängarne af systemet " tyngre än luften ".
De senare söka " eröfra luften " med flygmaskiner eller så kallade aeroplaner, hvilka vanligen bestå af å träramar utspända " vingar " af siden, hvilka äro ställda snedt uppåt mot luften, som trycker underifrån mot dem och håller ma- skinen uppe, då den af ett par propellrar och en stark motor drifves framåt.
En af de första styrbara ballongerna konstruerades af brasilianaren Santos Dumont, och numera finnes dussinet fullt i Europa af dylika luftskepp.
Särskildt är täflingen skarp mellan Tyskland och Frankrike om att ha den bästa luftflottan.
" Vår framtid ligger i luf- ten, " heter det nu i Tyskland, sedan den bekante grefve Zeppelin genom en nationalsubskription fått 5 Va miljoner mark att skapa en luftflottilj för, och öfver manöver- fälten vid Issy le Moulineaux utanför Paris träna sig dagligen de franska krigsaeronauterna med sin präk- tiga, styrbara ballong " Republique ".
', I Frankrike är man dock mest intresserad för syste- met tyngre än luften, och aeroplanen har här genom män sådana som Farman och Delagrange nått en hög grad af fulländning.
Till och med kvinnan har-här börjat ägna sig åt " flygning ", sedan m:me Peltier å sin mans aeroplan visat hur tilltalande något sådant ter sig.
Namnet för dagen är dock nu Wilbur Wrights, amerikanen, som flugit 1 % timme i sträck, och hvars aeroplankonstruktion i dagarna inköpts af ett franskt konsortium för Vä milj. francs. '
Fransmännen säga, att deras egna bästa aeronauter visserligen äro " flygmänniskor ", men Wright är den verklige " L ' Homme Oiseaux ".
Och just i dagarna kommen från amerikanens försöksstation vid Le Mans, kan jag ej annat än instämma i liknelsen af Wright med en " fågel ".
Hvilket slags " fågel " han mest liknar, när han på sin aeroplan kretsar öfver trädtopparne, har jag emellertid ej klart; ' för mig.
STYRBARA BALLONGEN " REPUBLIQUE ".
\ ET HAR BLIFVITossför trångt på jorden och luften lockar med sina outforskade rymder.
Den har för öfrigt alltid lockat, och otaliga äro de, som andligen eller lekamligen bru- tit nacken af sig medförsöken att konstruera en styrbar flygmaskin.
Det tyckes vara vår tid förbehållet att lösa data problem, och de många framgångsrika försöken, som tyda pä att man närmar sig målet ha väckt ett varmt intresse ickeb ' otl, hos fack- män, utan hos de breda lagren öfver allt i Europa.
Ofvanstående artikel ger en öfversikHig skildring af de olika principerna vid konstruktionen af dessa framtidens transportmedel och deras främste målsmän.
i WILBUR FARMANS WRIGHT.
— 553 — AEROPLAN.
Skalden Daniel Fallström ingick den 26 dennes i sitt femtiondeförsta år.
Är det nödigt erinra om allt det härliga han under de gångna åren skänkt oss, han, den svenska kvinnans, den stolta hufvudstadens, den fagra skärgårdens sån- gare framför andra?
Säkert icke, ty hans dikter äro flitigt lästa, och personligen har han genom sina många uppläsningsturnéer gjort sig känd, skattad och älskad i vida kretsar af vårt land.
Endast därom må erinras * att på Daniel Fallströms luta finnes en sträng af stark och äkta fosterländsk klang, som sällan är stum på moder Sveas stora märkesdagar, de må nu gifva an ledning till jublande glädje eller tyngande sorg.
Helt säkert finnes det många med oss, som med tanken på den dag, då skalden — ännu i sin alstrings fulla kraft — steg in i sitt andra halfsekel, vilja gifva honom en synlig underpant på den tacksamhet svenska folket är honom skyldigt.
Vi våga därför inbjuda alla vänner af Daniel Fall- ströms diktning till deltagande i subskription för åväga- bringande af en gåfva, afsedd att utgöra en varaktigare påminnelse om hans 50-årsdag.
Början är gjord, och omfattas saken med det intresse vi våga vänta, vore afsikten att förvärfva en lifränta för honom och den maka, som stått och står honom trofast bi.
Om icke, utbedja vi oss förtroendet att få träffa andra bestäm- melser rörande medlens användning.
För tecknade bidrag skall på lämpligt sätt redo- visas.
De insamlade medlen uppbäras och redovisas af undertecknade Grabow och Sohlman.
Lista finnes utlagd å Iduns byrå, 43 Mästersamuels- gatan, där äfven bidrag pr post mottagas.
Stockholm i oktober 1908.
Carl C-.SOH Bonde, Carl E.
A. Albert Grabow, Kristina Nilsson, Gref.
Casa-Miranda, John Hammar, Karlfeldt, Johan Nordling, Ranft, Harald Sohlman, Carl Ewert Taube, Arthur Thiel.
I julklappstider, J A, DIT HA VI hunnit nu, att litet hvar börjar be- grunda hvad man skall ge fränder och vänner till julklapp.
Men innan ni, lilla söta fru eller unga rosen- kindade mö, hunnit bestämma er för lysduken, gobe- längen eller portiären, så låt mig få säga ett varningens och förmaningens ord.
För det första: förstör inte den härliga familjetrefna- den med samling vid lampan och aftonbrasan genom att i veckor isolera er med det stora jularbetet, som kanske ändå inte blir färdigt förrän följande jul; för det andra: sitt inte uppe och " lussa ", det för- stör rosorna på kinderna, följande dags goda lynne och arbetsförmåga samt grannarnes nattro; för det tredje: försök så småningom, under tidernas lopp, komma underfund med hvad som särsliildt skulle kunna vara till glädje eller nytta för gåfvotagaren och gif aldrig något meningslöst.
Mången anser, att då man vid högtider ger gåfvor, bör det vara sådana som endast äro " til lyst " och ej bemängda med hvardagslifvets prosa, det bör liksom vara en rättighet äfven för den, som eljes måste dra på slanten ^så att den blir fyrkantig innan den ges ut, att vid ^sådana tillfällen släppa sig lös och låta det ideella gå före det praktiska.
Ja, därom är intet ondt att säga, men då meningen med gåfvan, stor eller liten, är att vara till mottaga- rens särskilda glädje eller nytta, så bör det ju vara dennes smak, intressen och förhållanden man främst bör tänka på.
Jag hörde en gång en man säga till sin afgudade hustru: " Nu har du fått ett sidenparaply, min älskling, hvad vill du ha härnäst? "
" En köttkvarn, " svarade hon med känsla och öfver- tygelse.
Men jag har mina dubier om att hon ännu fått den.
Säkert är, att det finns många män, som gärna köpa prydnader och lyxföremål, men är det fråga om en köttkvarn, några stryklod, en hushållsvåg eller dylikt för köksdepartementet nyttigt, då har han hvarken råd eller intresse för detta, som skulle vara till daglig trefnad Mathilda Lindström, N ÄR FÖRESTÅNDARINNAN för Adolf F r e d r i k s a r b e t s s t u g a i S t o c k h o l m fröken M a t h i l d a L i n d s t r ö m, fred.
d.
3 0 o k t.
kl. 5 e. m. i en ålder af 65 år, stilla a f s o m n a d e efter e n d a s t å t t a d a g a r s s j u k d o m, afbröts d ä r m e d ett s ä l l s y n t r i k t och g a g n a n d e lifsverk.
A r b e t s s t u g u v e r k s a m h e t e n, som s e d e r m e r a vun- nit en så s t o r s l a g e n u t v e c k l i n g, v a r ä n n u helt u n g — den första a r b e t s s t u g a n ö p p n a d e s n ä m - ligen år 188 7 — n ä r fröken L i n d s t r ö m år 1 8 8 9 i n t r ä d d e som l ä r a r i n n a vid och följande år som f ö r e s t å n d a r i n n a för Adolf F r e d r i k s a r b e t s s t u g a, en b e f a t t n i n g, som h o n g e n o m sitt blida, j ä m n a l y n n e, sitt m o d e r l i g a v ä s e n och s i t t v a r m a in- t r e s s e, hvilket hon äfven v e t a t att b i b r i n g a d e m, som s t å t t h e n n e n ä r a i a r b e t e t, v a r s ä r s k i l d t l ä m p a d att fylla.
H o n ä g d e en s ä l l s y n t f ö r m å g a att t i l l v i n n a sig b a r n e n s f ö r t r o e n d e och tillgifvenhet, och s t u g a n s h i s t o r i a k a n förtälja o t a l i g a e p i s o d e r om h u r " f r ö k e n " skulle t a g a del i b a r n e n s alla glädje- och s o r g e ä m n e n, hur h o n med en v ä n l i g blick k u n d e få o c k s å d e n v ä r s t a v i l d b a s a r e till lydnad.
F ö r de t u s e n t a l s b a r n, som hon u n d e r de g å n g n a åren h a n d l e d t, h a r h o n s å l u n d a v a r i t d e r a s b ä s t a f ö r t r o g n a, och de b a n d, som k n u - tits i s t u g a n mellan h e n n e och d e m, h a hållit s a m m a n också s e d a n " liten blifvit s t o r " och k o m m i t ut i lifvet.
N ä r det gällde b a r n e n s b ä s t a var i n t e t a r b e t e för t u n g t, i n g e n m ö d a för stor.
E h u r u det var förenadt m e d g a n s k a stort b e s v ä r och m y c k e n tidsutdrägl, anskaffades s p a r b a n k s b ö c k e r, där b a r n e n — för att p å ett p r a k t i s k t s ä t t v ä n j a s vid s p a r s a m h e t — flngo s ä t t a in de s l a n t a r, som de förtjänade p å h e m a r b e t e, och d e t är s v å r t att s ä g a, h v i l k e n s glädje som var s t ö r s t, frökens eller b a r n e n s, när b e s p a r i n g a r n a v ä x t e.
F r å n och m e d år 1 9 0 0 h a r Adolf F r e d r i k s a r b e t s s t u g a årligen u t s ä n d t ett g a n s k a s t o r t a n t a l feriebarn, och det h a r likaledes varit fröken L., som å t a g i t sig det k r ä f v a n d e a r b e t e t här- m e d, och hon h a r s e d a n i n t e släppt de s i n a ur s i k t e, d ä r o m v i t t n a r d e n b å d e v i d l y f t i g a och r ö r a n d e brefväxling, som u n d e r s o m m a r e n förts mellan h e n n e och dem.
H o n har o c k s å n i t i s k t d e l t a g i t i l e d n i n g e n af de l ä r o k u r s e r, som an- o r d n a t s af C e n t r a l k o m m i t t é n för Stockholms arbetsstugor.
TJppgif^ lifvidd (under armarne), midjevidd och kjollängd erhåller Ni till Eder figur för husmodern och som hon kanske eljes nödgas låna af grannarna.
^ Ty oftast räcker ej den nätt och jämnt tillmätta hushållskassan till sådana extra utgifter.
Det är då, som den kära fränden eller vännen kan lyckliggöra ^ hemmet med en dylik praktisk gåfva till julen, en gåfva, som jag försäkrar skulle uppskattas till sitt fulla värde och därutöfver.
Och äfven om man måste köpa gåfvan, kan man alltid tillägga något, som gör den mera personlig.
Till ett par stryklod kan man t. ex. sy fodral af ylle, hvilket hvarje ordentlig hus- moder använder för att skydda dem mot rost o. s. v. En treflig och välkommen gåfva äro också kärl af trä med lock på till förvaring af mjöl och gryn.
Nätt må- lade eller glödritade med etiketter äro de lika trefliga som praktiska och hållbara.
Sådana kärl finnas ju i handeln af porslin, nog så trefliga, men — huru länge hålla de.
Jag mötte just häromdagen en man, som påstod att han efter tio års äktenskap endast hade de gröfre järnsakerna kvar af bosättningen.
Ett dussin träskedar med en liten krumelur eller blomma på skaftet, hvilket våra förfäder aldrig försum- made att styra ut dem med, ombundna med ett kulört band, är det inte en liten nätt gåfva.
En hållare för vispar bestående af två remsor af vaxduk, ungefär en decimeter breda, fållade eller kantade och afsydda i så breda rum, att ett vispskaft kan stickas ned, samt för- sedda ^ med öglor eller ringar, så att den kan hängas upp på skafferidörren, är också en nyttig gåfva.
Följa visparne med är det så mycket bättre.
Litet hvar vet nog huru vispar kunna skrymma på en skafferihylla och ändå äro de nästan omöjliga att få tag i, när man har brådtom.
Och korgar kan man aldrig få för mycket af, såvida man inte är ungkarl.
Ett arbete, som särskildt lämpar sig för småttingar att förfärdiga, är fodral till matsilfver, hvilket man sällan har tillräckligt af.
På grått linne eller stramalj brode- ras en liten ranka och initialer.
Sedan fodras denna, hvars längd och bredd beräknas efter hvad den skall inrymma, små eller stora skedar eller gafflar, med röd hel- eller halfylleflanell eller ännu bättre sämskskinn, som antingen arrangeras som blad i en bok eller och påsys tvenne längder med afstickade rum för hvarje sak och en gång i midten, hvarifrån man kan stoppa in vederbörande till höger och vänster.
Dessa remsor böra då vara påstickade på fodret innan yttertyget fästes fast.
Ett kantband rundt om och två band att knyta om hela paketet med, det är hela historien.
Brickdukar och brödkorgsdukar äro också något, som småfolk ganska tidigt kunna komma i land med, om man väljer förståndiga mönster, och det är alltid trefligt att få.
En annan praktisk klapp är skyddare för i garderoben upphängda blusar och klädningar.
Dessa göras antin- gen af linnette för mörkare klädningar, hvilket stoff har den förmånen att vara glatt och därför lätt glider på samt af " entänt " linne för ljusare kläder.
Dessa skyddare bestå af ett rakt stycke tyg, som svepes om den på pinnen hängande klädningen likt en krage, hopsydd på axlarne, så att endast kroken sticks igenom.
Vill man göra den litet fin, kan man ju sy på ett gar- neringsband eller en kråkspark, spets eller dylikt och naturligtvis initialer, och så ser det genast litet " ar- betadt " ut.
Vackra näsdukar äro något rart, och förtjusande äro de små pompadurerna i siden och pärlor.
Något som vi veta att barn aldrig få för mycket af är strumpor, kragar och förkläden, så där har far- och mormödrar ett rikt fält för flitiga fingrar och kärleks- full omtanke.
Men äfven husmödrar äro bra glada åt ett trefligt, klädsamt förkläde, något som de, lustigt nog, sällan ha godt om och sällan få.
Själf har jag önskat mig det till hvarje jul — men förgäfves.
För husfaderns trefnad skulle jag vilja rekommendera en papperskorg, som inte står pä fot, utan platt på golfvet och är så stor och bred att den fyller hela mellanrummet under skrifbordet, nota bene om detta är utrustadt med sidoskåp.
Plats måste ju också finnas för den skrifvandes ben.
En sådan korg, dit allt tänk- bart och otänkbart kan vräkas, utan att den kantrar, har ett oändligt lugnande inflytande på ömtåliga nerver.
Man beställer den efter lämpliga mått i en korgaffär och målar den sedan själf.
Det blir inte så dyrbart.
Och för att nu öfvergå till mera ideella klappar, så finns det en, som alltid brukar passa, och det är fotografi- ramar.
Antingen man har råd att skaffa en eller flere.
I senare fallet bör man välja likadana ramar, t. ex. af tjockt slipadt glas utan krimskrams, dem trifs man bäst med i längden.
Och vill man särskildt glädja en litterärt, musikaliskt eller konstnärligt anlagd person, kan man ju inrama några af stormännen eller favori- terna på dessa områden och så blir gåfvan ännu mera värdefull och välkommen.
Och sedan ha vi ju alla dessa förtjusande reproduktioner, som ingen får glömma och som äro en god ersättning för den, som inte kan hänga upp några kapital på väggarna.
Och så de många böckerna.
DIXI.
Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition åtföljd; af likvid insändes till i f u l l t tillförlitliga., m o d e r n a o.
e l e g a n t a Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Bluslif 40 öre, M ä s t e r s a m u e l s g a t a n 4 3, S t o c k h o l m i Kjolmönster utan släp 60 öre, Prinsessklädning 75 öre, Reform- Pappersmönster.
dräkt 75 öre, Barndräktmönster 50 öre, Kragmönster (Pellerin) 50 öre, Kappmönster 60 öre, Nationaldräktmönster 1 kr.
Iduns Mönsterafd.
!^^3 Ett finskt konstverk, som brännmärkes af finska kvinnor.
vudstaden och med me- del hopsamlade genom gemensamma taxerin- gar, upprests en ful och otäck kvinnofigur och hoppas att detta konst- verk, som väckt allmän af sky, med dä första måtte undanskaffas ".
En socialistisk riksdags- kvinna skr if ver: " För det första kunna vi icke förstå, huru denne bild- huggare så litet känt det finska folket, att han icke skytt att er- bjuda till uppresande på hufvudstadens salu- torg en kvinnofigur, hvars former, ställning och attityd tala om smuts och otukt. "
Som det helt säkert skall intressera den sven- ska publiken att se detta konstverk, som komma så mycket väsen åstad, meddela vi hår bredvid en afbildning af fon- tänen.
f \ EN F / NSKE skulp- * - * tören Ville Vall- gren, ett af de främsta namnen i Finlands unga konst, har fullbordat en fontän, som nyligen rests och aftäckts pä ett af torgen i Helsingfors.
Fontänens hufvudparti utgöres af en naken kvinnofigur, som före- ställer Finland och f ram- ställes stigande upp ur hafvet.
Den är mo- dellerad med äkta Vall- grensk grace och hurtig- het och gör ett förtju- sande intryck.
Den finska, enkan- nerligen den helsing- forska kvinnovärlden är emellertid af en annan åsikt att döma af föl- jande uttalanden i den finska pressen.
Sålunda uttrycker det finska partiets kvinno- organisation i Helsing- fors på ett talrikt för- samladt årsmöte " sitt ogillande däröfver, att på offentlig plats ihuf- VILLE VALLGRENS N Y A FONTÄN I HELSINGFORS.
• En natt i Albergo delle Rose.
Af Ellen Lundberg, f. Nyblom.
(Forts. fr. föregående n:r.)
F RÅN M I N SÄNG kunde jag urskilja kullarnes mörka kontur, och en och annan djärf eldfluga svingade sig ända upp framför fönstret likt ett litet tindrande, lösryckt blad, som sväfvade i den doftande luften.
På afstånd hördes två näktergalar, som svarade hvarandra med fylliga, trium- ferande toner, hvilka stego och upplöste sig i dunklet.
De sjöngo, de sjöngo, men plötsligt före- föll det mig, att deras sång ljöd så underligt långt, långt borta, och månens ljus var icke längre månens, utan skenet från en lampa, som stod tänd på ett bord bredvid mig.
H v a r var jag?
Jag befann mig i ett af de båda rummen i A l b e r g o d e l l e R o s e, som förenades genom den lilla öfvervuxna log- gian.
Jag stod framför en spegel vid toaletten, mitt hår var utslaget, och jag höll på att kamma mig, klädd i en lång kamkappa.
Bakom mig stod dörren öppen till loggian för att låta den svala nattluften tränga in.
I rummet på andra sidan loggian låg min väninna och sof; det visste jag.
N å g r a bref, som jag skrifvit, lågo på ett b o r d; det var sent, men jag var icke sömnig.
Plötsligt hörde jag den lilla dörren öppnas, som från loggian ledde till lönntrappan, och ett ögonblick därefter såg jag bakom mig i spegeln ett annat ansikte, hotellvärdens, rödt och upprymdt, med spetsade mustascher och ett på en g å n g yrvaket och hemlighets- fullt uttryck i sina små klipska ögon.
| Sveriges på en gång elegan- | taste och mest användbara | modejournal för hemmen.
• SIGNE B R Ä N D E R FOTO.
^ Jag kände blodet stelna i mina ådror, och jag hade knappt kraft att vända mig om.
H a n hade närmat sig på tåspetsarna, allt- jämt klädd i sin gröna sidenrock, men trots min förskräckelse märkte jag genast, att han icke längre bar den lilla diamantnålen i sitt krås.
Innan jag hunnit återfå min fattning till- räckligt för att få fram ett ord, började han tala till mig i en undertryckt, hväsande hvisk- ning: » Signora, jag har kommit för att hämta er! » hviskade han hastigt.
» Sigmor, » svarade jag så stadigt jag för- mådde, » ni misstar er.
Jag ber er att genast aflägsna er, eller jag ringer på en af upp- passarne. » Mina ord gjorde icke det minsta intryck på honom.
H a n blinkade med ögonen och återtog helt lugnt: » Det tjänar till ingenting, signora.
De sofva, sofva som stenar.
Jag har kommit för att hämta er, kort sagdt, de ha redan börjat, och de tycka inte om att v ä n t a; jag menar, de vänta på er, och d e skulle bli m y c k e t missbelåtna, om ni läte dem vänta förgäfves.
I synnerhet min farmorsmor.
H o n kan inte tåla invändningar.
Det är en i högsta grad befallande karaktär.
Man skulle ju inte tro det, eller hur, af det där milda porträttet, men jag försäkrar er, att ho,n är det; kort sagdt, jag känner henne, och jag råder er att inte låta henne vänta! » » Jag förstår inte, jag förstår ingenting!
E r far — fars — f a r s.
.
.
» stammade jag, för- virrad af skräck.
» Ja, ja, alldeles, » svarade han med ett slugt leende, » min far — fars ...
men det är all- deles nog med e t t ' far ', signora!
Nåå, kom- mer ni eller ej? » » Jag vet inte, jag begriper ingenting!
Hvart tänker ni föra mig? » Jag försökte omärkligt taga ett par steg för att nå bort till loggian och ropa på min väninna, men han spärrade vägen för mig, o; ch i det han grep mig om båda handlederna med sina små kalla, magra händer, höll han mig fast som i ett skrufstäd.
Och så började han tala fort, fort, m e d a n han stirrade på mig, och hans ansikte allt mera närmade sig mitt.
» Jag vill inte alls göra er någoit illa, förstår ni; i n t e a l l s!
Kort sagdt, det är inte ens jag, so; m envisas att få er dit ut.
Det är min far — fars — fars — » och han började plötsligt skratta; ett litet torrt, halfkväfdt skratt, som kom mig att rysa.
» Det är bara den vanliga balen i stora festsalen, hvarmed man inviger badsäsongen.
Alla äro där.
Och jag råder er att komma med.
H ä r var en gång en dam, som sade nej till mig, som, lyckades kalla på tjänarne, kort sagdt, mor- gonen därpå fann man henne i sin säng — strypt. » Iduns Modellkatalog sa - g&gt; Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Koloreradt omslag.
Prenumerationspris 2.20 för helt år — 6 0 öre pr häfte.
— 555 i H a n befriade mig plötsligt från sitt hårda tag om handlederna och såg på mig med halfslutna ögon.
» Ser ni!
Ni har er frihet.
Jag låter er själf bestämma.
Ingen vill tvinga er.
Gör hvad ni själf anser för go.dt! » » Men, » återtog jag, hackande tänderna af förskräckelse.
» Jag är ju inte klädd.
Ser ni inte.
J a g håller på att kamma mig. » » Det gör ingenting, » svarade han med en stor gest.
» Det är originellt, utomordentligt originellt.
Inte klädd!
Hvad menar ni, tvärtom i högsta g r a d klädd.
Där inne finnas minsann de, som äro betydligt mindre klädda än ni.
Se så, kom nu, » fortfor han med knappt hörbar röst.
(Forts.) ^ a Oumbärlig för alla sömmer- skor och alla hem.
• • • • Nu är tid att prenumerera.
D&amp;^aJ rRanxmm 0CH-E5TRADEI1 Anna Wahlenberg.
D Tor Hedberg.
ET VAR rätt längesedan författarenamnet Anna Wahlenberg stod tryckt på någon af hufvudstadens teateraffischer.
Hennes flitiga penna sysslar helst med novellistik, romaner och stundom sagor, och i hvilken af dessa tre former hennes fantasi än rör sig, har hon all- tid en stor trofast publik, som lyssnar till henne.
Försynt som hon är, chockerar hon aldrig sina läsare, utan värmer dem i stället genom sin lugna berättarton, så fri från stora eller invecklade gester och pompösa ord.
Inte ens hennes ironi slår med piskan, den risar utan att såra, och sympatien ligger städse bakom som regulator.
Författarinnans pjäs " Människokännaren ", hvilken sedan några dagar står på Dramatiska teaterns spellista, har något af familjenovellens stillsamhet öfver sig.
Den handlar om en på det hela taget barnslig, god, men andligt otymp- lig man, som tror sig känna människorna, för- stå deras gärningars motiv.
Naturligtvis gör han intet af allt detta — ty hur ofta begripa vi människor egentligen något af hvarandras färd?
— utan får i stället sin läxa af lifvet, men sedan klappar författarinnan vänligt hans huf- vud och det hela upplöses i ett harmoniskt slutackord.
Pjäsens förtjänster bestå i en god karaktärs- teckning samt en fin och naturlig dialog med många glimtar af klok lifsiakttagelse, bristerna i en väl tunn handling och frånvaron af dra- matisk spänning.
Ernst Hörman.
den utvaldes, som i känslan af sin undantagsställ- ning söker göra sig oafhängig af lifvet och männi- skorna.
Han känner sig vara " af skaparnes släkte, af dem, som icke gå spårlöst öfver jor- den — lifvet är vax i hans hand ".
Men så hämnas detta l; f på honom, han har en gång tillhört det med kropp och själ, men undflydde det af själfbevarelsedrift för att ostörd af dess hårda och sölande grepp få fullfölja sin höga gärning som tänkare.
Dock, handlingarnas följ- der uteblifva aldrig, och Olof Hermenius ' ödes- bestämmande handling, då lifvet hvirflade ho- nom mellan sina kugghjul, var att han älskade en kvinna, som han sedan öfvergaf.
Hon födde honom en son, som blef idiot, och då denna underrättelse en dag längre fram i tiden bryter in i hans abstraktionsfyllda värld, svindlar han inför lifvets " meningslöshet " och faller.
Dramat tillhör sin författares starkare verk, fylldt som det är af djupgående psykologi och vacker lyrik.
Den sceniska formen saknar däremot helgjutenhet, enär sammanhanget mellan dramats första hälft och den sym- boliska epilogen, som spelar uppe i jämtlands- fjällen, icke står fullt klart för åskådaren.
Den inmängda naturmystiken med dess röster och syner far heller icke väl af rampljuset och kulissernas krassa piosa.
Utförandet förtjänar det amplaste erkännande, hr S V e n n b e r g för sitt nyansrika och karak- täristiska återgifvande af " den store mannen ", hvars brutala egoism, människoskygghet och Hr P a l m e spelar " människo- kännaren " och kan, tack vare sitt lyriska temperament och den lynnets naivitet, som sällan sviker honom, ge en trovärdig bild af det stora, miss- tänksamma och impulsiva barn för- fattarinnan tecknat.
Hans motsats, den unge doktor Eggert, framtidsman- nen, spelas varmt och kärnfullt af hr G ö s t a H i l l b e r g, och fröken Margit T o r s s e l l är frisk och sympatisk i en fliekroll, åt hvilken författarinnan gifvit några af sin paletts vackraste färger.
Efter vistelsen i " Människokän- narens " begränsade hvardagsvärld med dess små strider och konflik- ter, erfar man en hissnande och i viss mån skrämmande sensation vid förflyttningen upp i det trage- diens alprike, som inrymmes i Tor Hedbergs drama " Mikael ".
Denne författare är kanske vår moderna litteraturs allvarligaste och djupast trängande människoskildrare.
Hos honom finnes ämne till en svensk Ibsen — ehuru af mindre propor- tioner, liksom vår fjällvärld är mindre än den norska.
" Mikael " ger oss snillets tragedi, anspända själslif han belyser i hvarje gest, hvarje replik och ej minst i den väl anlagda masken, hr A r e h n för sin starkt och konse- kvent genomförde Mattias Wolcker, läkaren med den kärfva materialistiska åskådningen, en fantasi- och drömlifvets svurne fiende, samt fru B o s s e för den intensa framställningen af Edith Morland, filosofens ungdomskärlek.
Äfven bi- rollerna hålla i det närmaste måttet.
Vår exklusivaste scen, Intima teatern, ger sedan några aftnar tillbaka det Strindbergska sagospelet " Svanehvit ", i hvilket diktaren låter sin lyras vackraste strängar klinga.
Det är en kärlekens höga visa, denna saga om Svane- hvit och hennes prins, som med sina känslors renhet och styrka öfvervinna ondskan och mörkret, ja, till och med döden.
Den unga F a n n y F a l k n e r, bekant från sin debut i " Påsk ", spelar Svanehvit — en tung börda på så opröfvade skuldror.
Men här tar det ena barnet det andra vid handen, och en lyckligt vägvisande instinkt gör att den unga skådespelerskan följer diktarens drömfina gestalt bra nog i spåren.
Plastiken kommer hon bäst ut med och apparitionen har mycket af den rätta stilen, men talet kräfver här och hvar mera nyansering, mera samklang med repli- kernas utsökta poesi.
Nu ha tonfallen ofta något inlärdt, monotont, men annat kan näppe- ligen väntas af en elev, hvars kralter nyss börjat tagas i anspråk.
Hr W a h l g r e n s prins skulle vara riktigt bra, om han inte behandlade dialogen så pretiöst som han gör.
Hvarför denna soc- kersöta, släpande ton?
Den unge sagoprinsen är ju en käck gosse, som hvarken rädes blåa tornet eller den elaka styfmodern, hvadan han bör undvika att begagna tonfall som en veklig pilt.
Äfven med natur- ligt talspråk går det an att ge relief åt ett mjukt, romantiskt gosselynne.
Dessa anmärkningar åsido gör det tjusande sagospelet ett tagande in- tryck å den lilla scenen, och såväl birollerna som uppsättningen full- borda det goda helhetsintrycket.
Ty helhetsintrycket är godt, och bris- terna, som följa alla företag i växt, komma nog äfven här att bli allt mindre väsentliga.
Scen ur Tor Hedbergs drama " Mikael ' på Svenska teatern.
Mattias Wolcker (hr Arehn) och Olof Hermenius (hr Svennberg) Ateljé Jxger foto.
4:de häftet af Mönstertidningen Konstslöjden i Hemmet Ruben Liljefors.
Den engelska lustspelsdramatiken vinner f. n. en vacker seger på Vasa- teatern i signaturen Charles Marlo- wes fars " Bland bålde riddersmän ".
Den roar utan att vara oanständig, och redan det är häpnadsväckande.
Hur ovan skall ej vår " gyllene ung- dom ", kvinnlig såväl som manlig, känna sig öfver att ej få höra skabrösa repliker susa kring öro- nen så fort ridån går upp!
Men om I kännen er besvikna, så sitten har utkommit och innehåller bland annat: drifning i metall, läderplastik, träskärning, målning å skinn m. m.
Finnes att tillgå i hvarje bokhandel samt portofritt direkt från Exp.
af Konstslöjden i Hemmet, Stockholm.
Pris pr häfte 60 öre.
— 556 —
Typer ur operetten " Dollarprinsessan på Oscarsteatern » kvar i alla fall.
Hr W i n n er- s t r a n d är ju stor- artadt rolig, och för en gångs skull så.
.
.
Äfven " Dol- larprinsessan ", den nya operet- ten på Oscars- teatern, hör till de ofarliga pub- liknöjena.
Jag har • svårt att beskrifva hand- lingen, den.
präglas af den glada oordning och förbluffande rum och tappert kämpa för att på ett hederligt sätt kunna lifnära sig, har vissa beröringspunkter med tendensen i Elin Wägners bok " Norrtulls- ligan ", ehuru typerna i den senare äro djupare tänkta och gifna med konstnärshand.
Utförandet är jämnare än hvad Södra teatern på länge presterat.
På landsortsscenen har hr Ernst Hörmans folkskådespel " Frithiof och Ingeborg " nu upp- lefvat sin premiär.
Det är teater Hultman, som i Norrköping gifvit stycket i en synnerligen vår- dad utstyrsel och med talangfulla framställare i de viktigaste rollerna.
Författaren har begagnat den gamla Frithiofssagan som underlag för sitt stycke, hvilket för öfrigt är behandladt med stor själfständighet och skrifvet på ledig blank- vers.
Den kände musikern hr Ruben Lilje- fors har skrifvit en anslående musik till dikten, hvilken har all utsikt att bli ett repertoarstycke i landsorten.
Äfven stockholmarne torde snart få njuta däraf på någon af de Ranftska tiljorna.
händelseut- veckling, som är de flesta ope- retter egen och som det vore Alice (Fröken Griinberg).
synd att klandra författarne för.
Det försiggår saker och ting, som äro totalt främmande för den vanliga världsordningen och som, omsatta i verkligheten, skulle ge ett hit- tills oanadt nyhetsstoff åt dagspressen.
Men sådant är — operettlifvet.
Musiken har ett par anslåendes nummer och mera behöfves inte.
Fru M e i s s n e r och hr B a r c k l i n d sjunga en duett, åt hvilken änglarna i him- len klappa händer och den jordiska publiken jublar.
Fröken G r i i n b e r g är en strålande dollarprinsessa och hr R i n g v all en mil- jardör, som finansvärlden skulle vara stolt öfver att få räkna bland sina märkesmän.
Vidare presenteras operetten i en vacker och lysande uppsättning och spelas öfver hela linjen med godt humör.
Kort sagdt: det är hausse på Oscarsteatern för närvarande.
SiS^^ Också Södra teatern har fått lyckovind i seglen, och orsaken till det förmånliga barometer- ståndet är ett wienerlustspel " Världen utan män " af Julius Horst, skickligt lokaliseradt af Axel Wijkiinder.
Stycket präglas af en frodig lustighet, en sådan, som sedan gammalt haft hemortsrätt på denna scen, och hand- lingen är aktuell och utvecklas med dramatisk savoir faire.
Skildringen af de tre fattiga unga flickorna, som bo till sammans i ett litet vinds- Friherre Hans von Schlick och Daisy Gray (Hr Barck- lind och fru Meissner).
Ateljé Jaeger foto.
De senaste händelserna inom musiklifvet äro alltför många för att på det starkt begränsade utrymmet skulle kunna lämnas någon mera in- gående redogörelse.
På Operan har hr C o r n e l i u s ytterligare sjun- git Simson i Saint-Saens " Simson och Delila " och gaf äfven där prof på sitt gedigna konstnär- skap, hvilket särskildt framträdde i den musi- kaliskt verksamma kvarnscenen.
Reprisen af Aubers " Den stumma från Portici " kommer att inbringa direktionen ett varmt tack från alla vänner till den gamla goda operastilen.
Denna sprudlande och gnistrande musik har oförgänglig ungdom, den bär hälsning från en tidsålder, då den konstnärliga skaparkraften ar- betade lättare och mera inspireradt än nu.
Hr H o f f m a n s Masaniello var dock ingen vokal mönsterprestation, rösten är beslöjad och sång- Fredy Wehrburg (Hr Allum).
— 557 sättet tyder på bristande ut- bildning.
Där- emot var frö- ken Strån- d i n s mimiska prestation som Fenella syn- nerligenpoetisk och fru B a r- tels sjöng glansfullt prin- sessans parti.
Aulinska kvartetten bör- jade sin säsong med en intres- sant klassiker- afton — Haydn, Mozart, Beet- hoven — och spelade genast in sig i publi- kens hjärtan.
De voro hela aftonen vid god disposition, och såväl Beetho- ven-kvartetten Olga Labinska (Fröken Keyser).
ur Op. 18 som ock Haydns kvartett i d-moll spelades med originalitet i uppfattningen och yp- perlig teknisk brio.
Mozart representerades af b-dur-sonaten n:r 15 för violin och piano med hr A u l i n i principalstämman och fröken Mo- l a n d e r vid pianot.
Lokalen är numera K. F. U.
K:s sal, som verkar åtskilligt behagligare än Vetenskapsakademiens.
Stockholmarnes kända ombytlighet inför pre- stationer och artister på det konstnärliga om- rådet, det må gälla teater eller musik, bekräftar sig lyckligtvis icke i fråga om Konsertförenin- gen.
Då den startade för en fem, sex år sedan, skedde det under det lifligaste intresse från publik och kritik, och dessa sympatier äro fort- farande föreningens starka stöd.
Därför mötte också en fulltalig åhörareskara vid det nya arbetsårets för- sta abonnemangskonsert i måndags, som kanske af artig hänsyftning på våra nyknutna förbin- delser med Ryssland, be- stod af en svensk-rysk afton.
Ludvig Normans klangfagra konsert-uver- tyr i ess-dur, kompone- rad då han var 25 år, in- ledde programmet.
Utan att besitta några märk- värdiga egenskaper gör denna komposition ett friskt och harmoniskt intryckt — något af Sturm und Dräng hittar man däremot ej; det upp- rörda, lidelseheta fanns ej hos den normanska sångmön.
Andreas Hallen intog andra rummet i program- mets svenska trio och företräddes af balladen John Couder vall).
(Hr Ring.
" Skogsrået " samt ett orkesternummer " Dröm- bilder i skymningen " - Till Hallens mera preg- nanta verk höra de näppeligen, men de äro habilt skrifna och klinga vackert.
Däremot fanns Emil Sjögrens romantiska diktarfysinomi klart afspeglad i sånger sådana som " Alt vandrer Maanen " och " Alla mina drömmar ", och i musiken till den sjudande Ibsenska dikten " Solglad dag i hegnet have " igenkändes den Sjögrenska sångmöns spra- kande ungdomslynne från 80-talet.
Samt- liga vokalnummer sjöngos af den danska kammarsångerskan fröken E l l e n B e c k och hennes röstfägring och präktiga sång- konst hade ej deklinerat sedan förra be- söket.
L i n d s t e d t, visserligen ännu som exekutör stå- ende på elevstadiet, men af hvars präktiga röst- material åtskilligt bör kunna göras.
Violinisten S v e n K j e l l s t r ö m och pianisten A l f r e d R o t h, två för hufvudstadens publik väl- kända musici, båda gedigna konstnärer, konser- terade häromaftonen i Musikaliska akademien.
De voro ypperligt samspelta med inbördes öf- verensstämmelse i temperamentet — något lugnt, allvarligt, flärdfritt — och spelade i synnerhet en Beethovensonat med stil och finhet.
Operasångaren M o d e s t M e n z i n s k y s af- skedskonsert blef en hjärtlig tacksamhetens korrespondens mellan artist och publik för den insats han under de senaste åren gjort vid vår stora lyriska scen.
Programmet, som han sjöng med verv och glöd, upptog dels ett antal tyska romanser, dels brottstycken ur några Wagner- operor.
Biografteaterne h a icke alltid v a r i t förtjänta af p r e s s e n s r e k o m m e n d a t i o n.
D e r a s p r o g r a m h a u t g j o r t s af sensationella eller groft k o m i s k a bildserier, som, i stället för a t t s k ä n k a de u n g a s fantasi en s u n d n ä r i n g, gifvit den i n p u l s e r af allt a n n a t än n y t t i g art. T v å af v å r a biografteatrar O l y m p i a t e a t e r n, Biblioteksgatan 12, och Elite-Teatern Grefthure- g a t a n 24 B, h a emellertid tagit afstånd från d e s s a f ö r s k ä m d a s m a k r i k t n i n g a r och sträfva f r a m g å n g s - rikt v i s a verkligt g o d a bilder, s å v ä l v a c k r a och i n s t r u k t i v a n a t u r s c e n e r s o m oskyldiga dra- m a t i s k a och s k ä m t s a m m a n u m m e r.
Det ä r o s s därför ett nöje att p å p e k a d e r a s tillvaro och framhålla dem s å s o m väl förtjänta af p u b l i k e n s uppmuntran.
Konserten afslöts med en symfoni af ryssen Alex.
Borodin, ett till formen öfverraskande koncist arbete och i. melo- diskt afseende friskt och medryckande som en majstorm.
Frånsedt någrasmärre ojämnheter gjorde orkestern sin sak bra som alltid under hr Tor Aulins ledning.
Till bekämpande af de öfverhandta- gande populärkonserterna, hvilka fräta på vårt musiklif, ha flere af våra mera kända musikutöfvare bildat ett kon- sertsällskap benämdt " Musikaliska arti- sternas ring ".
Deras första konsert ägde rum å Vetenskapsakademiens hörsal, och programmet, som var väl och rikhaltigt sammansatt — Bachs konsert för 2 violi- ner, en violinromans af Gustaf Hägg, sånger af Sjögren, Beckman, Brahms m.m. — visade att sällskapet sträfvar att fram- föra konstnärligt värdefulla tonalster.
De exekverande voro hr R u n n q v i s t, fru M u n t h e - S a n d b e r g, fru M a l l y H ö g - b e r g och en ung sångare hr G ö r a n ANVÄND ENDAST SVENSK TVÄTTVÅL " SAVOLIN ".
TEKN. A.-B0L.
FLORA, GEFLE.
KÖKSALMANACK Redigerad, af ELISABETH Inneh.
ÖSTMAN af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 8 — 14 NOV.
1908.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; biff af svinillet med brynt p o t a t i s; mjölk; kaffe eller te med gifflar.
M i d - d a g: Klar buljong med sparrisknopp; stekt filé af slätvar med remoulade- sås; späckad kalfsadel med legymer; äppelbeignet med vaniljsås.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hairegrynsgiöt med mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Pudding af kött med potatismos; soppa på blandad frukt.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; falsk sköldpadda (rester från måndag); mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Af- redd buljong med ostsmörgåsar; kokt torsk med äggstanning och potatis.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; sill med smör och ägg; kaffe eller te.
M i d - d a g: Irländsk kö.tstufning; saftsoppa med mannagrynsflammeri.
TOESDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; biffstek med potatis; mjölk; kaffe el- ler te.
M i d d a g: Ärter med fläsk; plättar med sylt.
FBBDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; omelette med potatis och skinka; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kål- dolmar; soppa r) å rödvin med skorpor.
ARIEL.
Svenska tankar Scen ur E r n s t H ö r m a n s folkskådespel " Frithiof och I n g e b o r g " på N o r r k ö p i n g s teater.
K u n g Ring (hr A. Ryding), Fritihiof (hr V. Sjöström) och I n g e b o r g (fru M a r g o t Ryding).
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; bräckt stängkorf med brynt potatis; mjölk; kaffe eller te.
Middag: Stekt kalfbog med lingon och salt- gurka; äpplen med ris .. RECEPT: K l a r b u l j o n g (f. 6 pers.).
2Vs kg.
märgpipa eller oxref, 3V 2 Ht.
vat- ten, 1 msk.
salt, 5 hvitpepparkorn, (1 liten morot, 1 liten bit selleri).
T i l l k l a r m e d e l: 1 hg.
af köttet, benfritt, 2 ägghvitor.
B e r e d n i n g: Buljongen bör kokas dagen innan den skall användas.
Köt- tet, som helst bör vara nyslaktadt, tvättas med en duk doppad i kallt vatten, skåres i bitar och benen sön- derhuggas.
Köttet och benen nedläg- gas i en hög buljongskittel, med t ä t t slutande lock, hvarefter det kalla vatt- net och saltet tillsättas.
Kitteln får därefter stå vid sidan af oiden omkr. Vs tim.
Kitteln sättes sedan öfver el- den, när buljongen kokar upp, skum- mas den väl och hvitpepparkornen samt rotsakerna, om sådana önskas, iläggas.
Buljongen får därefter s a k t a k o k a omkr. 6 tim.
Köttet tages upp med en hålslef och buljongen silas genom hår- sikt.
Följande dag aftages allt fett noga.
Det råa köttet skrapas fint och blandas med de lätt uppslagnaägghvi- torna.
Buljongen hälles i en kastrull och, när den är het ivispas köttet, och buljongen får under vispning ett godt uppkok.
Den silas därefter genom en i hett vatten urvriden servet eller ylleduk, upphettas och afsmakas med salt och peppar samt serveras med klimp, vindböjtlar, ostbeignet, pastejer eller grönsaker.
R e m o u l a d e - s å s (f. 6 pers.).
2 äggulor, Vä tsk.
salt, 1 / i tsk.
hvit- peppar, 4 msk.
fin matolja, 3 hårdkokta äggulor, 1 half ättiksgurka, 1 msk.
kapris, 2 tsk.
grön senap, 3 tsk.
dra- gonättika eller vinaigre, D / 2 msk.
beef- sås, 2 del.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Äggulorna röras med saltet och hvitpepparn i 15 min.
Mat- oljan tillsattes droppvis under jämn rörning, därefter de hårdkokta och pas- serade äggulorna, ättiksgurkorna och kaprisen, stötta i stenmortel och pas- serade, samt den gröna senapen.
Dra- gonättikan eller vinaigren nedröras li- tet i sänder, likaså beefsåsen.
Röres kraftigt 1 timma.
Sist tillsättes den till hårdt skum slagna grädden och så- sen afsmakas noga.
Den serveras till stekt fisk eller kött.
A.
B l o m b e r g foto.
VARGARDA (Kungl.
Hofleverantör) HAFREGRYN o HAFREMJÖL Vid beredningen bortalipaa icke — såsom ofta sker for att gifva grynen hvitare färg — den gulaktiga, nä- ringsrika proteinbinnan.
Genom bevarande af denna blifver gröten mera nä- ringsrik, finsmakande och fast (ej lös och slemmig).
Obs.
Den extra kvalitén i smör (60 gr.), Vä m s k - peppar, 4 del.
buljong.
paketerna.
salt, blir namnet på en 6:e nov.-publikation, som ut- ges af Trelleborgs Fosterländska Ungdomsföre- ning för att mana till liknande sammanslutnin- gar.
Tidningen, som utkommer i 24-sidigt for- mat innehåller uttalande af H.
K.
Höghet Kron- prinsen (med fotografier af D.
D.
K.
K. Högheter samt prinsarne Gustaf Adolf och Sigvard).
Bland författare märkas utom målsmän för ungdoms- rörelsen: Verner von Heidenstam, Annie Aker- hielm, Johan Nordling, Sven Lidman, Fredrik Nycander, Anders Österling.
För att betäcka tryckkostnaderna har ett pris af 25 öre satts på publikationen, som äfven er- hålles på rekvisition från föreningen.
1 tsk.
P o t a t i s m o s: IV2 lit- potatis, 1 kkp.
oskummad mjölk, 2 ägg, 1 msk.
kallt smör, 1 tsk.
socker, 1 tsk.
salt.
T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör (20 gr.), 3 msk.
s t ö t t a skorpor.
B e r e d n i n g: Köttet skåres i tär- ningar och drifves genom köttkvarn.
Löken skalas, hackas fint och brynes jämte köttet i smöret, hvarefter kryd- dorna tillsättas.
Potatisen råskalas, ko- kas mjuk och pressas genom purépress eller mosas sönder med en gaffel.
Mjöl- ken, de uppvispade äggen, smöret och kryddorna tillsättas och moset arbetas, tills det liknar skum.
En form smörjes med smör och beströs med stötta skor- por, e t t hvarf af potatismoset ' ilägges och därefter hälften af det brynta köttet, som öfverhälles med litet af buljongen, öfversta hvarfvet bör vara potatismos, som öfverströs med stötta skorpor och krusas vackert med en sked.
Puddingen gräddas i ugnen omkr. Vä tim.
Den serveras med öfverblifven steksås eller skiradt smör.
Kokt torsk med äggstan- n i n g (f. 6 pers.).
IV2 kg torsk, 2 msk.
salt, 1 tsk.
ättika.
Äggstanning: 4 ägg, 3 kkp.
gräddmjölk, 2 msk.
fint hackad per- silja.
T i l l f o r m e n: Vä msk.
smör (10 gr.) - Beredning: Fisken skrapas väl från stjärten uppåt, uppskäres och inälfvorna urtagas.
Rom och lefver P u d d i n g af k ö t t m e d pota- t i s m o s (f. G pers.).
1 lit.
kokt el- tillvaratagas.
Den sköljes i omkr. 10 ler stekt kött, 2 små rödlölcar, 3msk.
vatten och torkas med en fiskhandduk samt ingnides med saltet och ättikan och får ligga V2 tim. En eldfast form smörjes med kallt smör.
Fisken tor- kas ånyo och skåres i bitar, hvilka nedläggas i formen, tillika med den väl sköljda rommen och lefvern.
Till äggstanningen vispas äggen väl med mjölken och den sköljda samt fint hackade persiljan.
Äggstanningen hälles öfver fisken och formen öfver- bindes med » smörpapper ».
Anrättnin- gen kokas i vattenbad i ugnen omkr. 1 / 2 tim. eller, tills fisken kännes mjuk.
Den serveras med skiradt smör och potatis.
I r l ä n d s k k ö t t s t u f n i n g (f. 6 pers.).
L / 2 m kg.
fårbringa, 3 små röd- sk lökar, 1 / 2 - s a l t ' V * tsk.
hvit- peppar, 1 liter kokande vatten, IV2 lit.
råskalad potatis.
T i l l k a s t r u l l e n: 1 msk.
smör.
B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en duk doppad i hett vatten och skåres i för servering lagom stora bitar.
En järnkastrull smörjes med smör, köttet nedlägges däri hvarftals med hälften af potatisen skuren i skifvor samt den i skifvor skurna löken och kryddorna.
Det kokande vattnet tillsattes och köt- tet får sakta koka s / i t i m - D a ilägges resten af potatisen skuren i skifvor och stufningen får ytterligare koka om- kring Vä tim.
Köttet serveras midt på fatet, potati- sen rundt omkring och såsen hälles öfver.
Ärter med f l ä s k (f. 6 pers.).
4 kkp.
gula ärter, 4 hg.
rimsaltadt bogfläsk, 3 lit.
vatten, i / j m s k - s a l t - B e r e d n i n g: Ärterna rensas, sköljas väl och läggas i 3 lit.
vatten kvällen innan de skola anrättas.
De påsättas a t t koka i det vatten, hvari de legat i blöt.
och litet soda af en ärtas storlek ilägges.
Ärterna få koka hastigt och skalen skummas bort, detta går lättare om litet kallt vatten tillsattes.
Då ärterna kokat 1 tim. ilägges det tvät- tade och skrapade fläsket och soppan får långsamt koka, tills ärterna börja falla sönder, eller omkr. 2 tim.
Soppan afsmakas och serveras med det sön- derskurna fläsket.
Omelette med potatis och s k i n k a (f. 6 pers.).
Vä l i t kok * kall potatis, 2 hg.
rökt skinka, 1 msk.
fint hackad portug.
lök, 1 msk.
smör (20 gr.), 5 ägg, 4 del.
tunn grädde, V4 tsk.
salt, 1 / 4 tsk- socker, 1 msk.
fint hackad persilja.
T i l l f o r m e n: V 2 m s k - smör (10 gr.) - B e r e d n i n g: Potatisen skalas och skåres i skifvor.
Skinkan skåres i af- långa bitar.
Löken fräses smöret.
Äg- SOLO-KAFFE från A.-B.
Malmö Kaffekompani.
H.
M.
Konungens Hofleverantör.
Magnetiskt förädlad!
enligt iveaik » patentet n:o 20016 är det bästa, renaste och drygaste JflVfl-KflFFE •om finnes 1 marknaden och täljts i femton olika Javablandningar 1 riket » förnämsta Kaffe- och SpeeerlaSärar gen vispas väl med grädden och ägg- stanningen afsmakas med salt och soc- ker.
En lång omelettform smörjes med kallt smör och häri nedläggas potati- sen, skinkan och löken hvarfvis.
Sist öfverhälles äggstanningen och den fint hackade persiljan strös öfver.
Omelet- ten gräddas i god ugnsvärme, tills den fått en vacker gulbrun färg.
Ä p p l e n m e d r i s (f. 6 pers.).
2 del.
karolina-risgryn, 3 lit.
kokande vatten, 2 tsk.
salt, IV2 k k P - kross- socker, 2 kkp.
vatten, 2 lit.
äpplen.
Marängmassa: 3 ägghvitor, G msk.
strösocker.
B e r e d n i n g: Risgrynen sköljas och skållas i h e t t vatten.
De påsättas i det kokande vattnet, tillsatt med sal- tet och få koka hastigt, tills de äro mjuka, men ej falla sönder.
De upp- hällas i durkslag och öfverspolas med kallt vatten.
De insättas därefter i varm ugn och ' Omröras ofta med gaffel, tills de äro skiljda och allt vatten afdunstat.
Af sockret och vattnet kokas en klar lag, som får kallna.
Äpplena, skalas, skäras i klyftor och kärnhusen borttagas.
De läggas direkt i socker- lagen och få koka, tills de äro mjuka, då de uppläggas i pyramid på ett rundt serveringsfat.
Sockerlagen hopkokas och hälles öfver frukten.
Risgrynen läggas i en krans omkring.
Ägghvi- torna slås till hårdt skum, och sockret, nedröres försiktigt i ägghviteskummet.
Marängmassan spritsas genom game- ringstratt öfver äpplena.
Anrättningen sättes in " i svag ugnsvärme för a t t ma- rängen skall få en vacker ljusgul färg och bli half torr.
Den serveras varm eller kall med vispad grädde.
