# ID: svediakorp-per1802
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 21,172
# sentences: 1,145
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 4 4 (1139) 21:STA ÅRG.
TORSDAGEN DEN 29 OKTOBER 1908.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UT GIF V ARE: J O H A N NORDLING.
En-svenskas uppkf = uelser- under- revolutionen SOMRAS, medan andra Stockholmsjournalister lågo ute på semester eller skötte den dagliga gär- ningen på de något sommarslöa redaktionerna, be- fann sig en medlem af kåren och därtill en kvinnlig, nämligen fröken Ida Bäckmann, på en expedition nere i de små halfciviliserade republikerna i Sydamerika och genomlefde den paraguayska revolutionens alla faror och fasor.
Som den på en gång modiga personlig- het och vakna skickliga journalist hon är, höll hon sig ständigt tappert i aktionslinjen, och därför har också hennes skildring af en revolution på nära håll fått en lukt af krut och blod, förutom den liflighet och humoristiska touche, som alltid utmärka Ida Bäckmanns stil.
FRANSKE MINISTERN I PARAGUAY MR JEAN FABRE MED FAMILJ SAMT FRÖKEN IDA BÄCK- MANN (X) DAGEN EFTER REVOLUTIONENS AFSLUTANDE.
— 533 — EVOLUTION I ASUNCION, " ropade man mot mig, då jag i morgongryningen den 2 juli kom ridande från den skandinaviska kolo- nien Elisa på väg till hufvudstaden.
" — Revolution!
— revolution! "
— ljöd det i alla tonarter omkring en.
Det fyllde ens öron, det trängde sig in i ens blod, det jäste som ungt vin i ens tankar.
Man blef ett med allt hvad detta ord inneslöt i sig af lif och död, af tillintetgörelse och pånyttfödelse, af för- hoppningar och förtviflan — kortligen man tömde med detta vin det starkaste extrakt af fullödigt lif, som någonsin framräckts åt en dödlig.
Jag böjde mig ned öfver min häst, som dar- rade af förskräckelse för den larmande hopen, och ett lätt slag af ridpiskan förmådde honom att i galopp spränga mot staden.
Förbi afspär- rade vägar under kulregn och kanondunder nådde jag slutligen mitt hotell.
På balkongen där stodo bland de andra gästerna den hög- reste ståtlige franske ministern och bredvid honom hans fru, en liten späd danska, ofta an- sedd för att vara en syster till de båda små kraftiga gossar, som nu klängde sig fast vid henne.
Knappt fick hon se mig, förrän hon rusade ned för trapporna, hälsande mig med orden: — " Jag väntade, att ni skulle komma tillbaka, krig och farligheter förskräcka ej oss nordbor — för att tala fullt uppriktigt roar det oss. "
Jag skrattade — hon såg helt upplifvad ut, och jag förstod, att jag i henne skulle få en god kamrat.
" Är det första gången ni hör kanonskott, som afse att döda? "
frågade jag.
Hon nickade.
— " Det låter ståtligt — stor- artadt; man skälfver af ifver att på något sätt få delta i det som sker. "
Jag log för mig själf åt hennes ord — den känsla, som hon så riktigt beskref, försvinner tyvärr ganska snart, något som jag emellertid ansåg onödigt att upplysa henne om.
Jag
hoppade ned af hästen, och hon stack med ett skälmskt leende sin arm i min, medan vi till- sammans uppsökte hennes man.
Han kompli- menterade mig i ordalag, som det endast är en fransman förunnadt, för mitt mod att rida in i staden under dylika förhållanden som de nu- varande.
Jag svarade, att mitt personliga mod och min egen önskan utan tvifvel skulle kvar- hållit mig i Kolonia Elisa, men min prestige som journalist tvingade mig hit, helst som man i Sverige pretenderade, att jag åtminstone en gång under min sejour i Sydamerika skulle ser- vera dem en bloddrypande skildring.
" — Ni nordbor, ni nordbor — " sade han och försökte se allvarlig ut.
" Ni tycks ej tänka på hvad som ligger bakom det hela, på hvad som nu i själfva verket sker. "
" Om vi gjorde det, kunde det väl i någon mån afvända det onda? "
undrade jag.
" Ah nej, kanske inte, " medgaf han, och hans vackra ansikte fick ett uttryck af innerligaste medkänsla med det olyckliga folk, som nu blödde inför våra ögon.
Ett skri utanför flyttade mig hastigt ned på gatan, och herr Camille Schauman, som alltid.
fanns vid min sida, då död och trångmål ho- tade mig, kom äfven nu.
En revolutionäran- förare hade omringats af hundratals människor, hvilka önskade veta för hvem och för hvad man i själfva verket stred.
De mest olika ryk- ten voro nämligen ännu i omlopp rörande re- volutionens orsak och mål.
Herr Schauman banade mig väg genom hopen och föreställde mig för rebellen till häst.
Denne såg på mig med ögon, som glödde, med läppar, som darrade och med ett ansikte grönblekt som döden.
" Detta blodtörstiga regemente nalkas nu sitt slut, senorita, " sade han.
" Dessa rofgiriga ulfvar, hvilka utplundrat sina bröder för att fylla sina egna fickor, hvilka sålt sitt land till en främmande mäktig stat, skola med eld och svärd tvingas att lämna plats åt fosterlands- älskande rättsinniga män.
Rundt omkring i landet skyndar man till vårt bistånd, och kan- ske är, innan solen går ned, segern vår. "
— Han hade talat utan afbrott.
Nu hälsade han militäriskt och sprängde bort.
" Men hvem slåss väl mot hvem? "
vände jag mig undrande mot herr Schauman.
" Kunde möjligen ni förstå det af hans tal? "
" Quien save, " svarade han på oåtergifligt Paraguaymanér.
" Hans ord passar in på alla partier. "
Det hördes ett hvisslande i luften, och jord och stenar röko omkring oss.
" Låt oss dock afstå att forska efter hvem, tills hvem skjuter mindre vårdslöst mot hvem som helst, " föreslog herr Schauman och med den hastighet, som endast dödsfaran gör det möjligt för en att pre- stera, voro vi åter inne i hotellet.
Vi ruskade på oss som efter ett häftigt regn och sågo på hvarandra, gladt öfverraskade att vi kommit helskinnade undan.
Invånarne i Sodom och Gomorra kunde helt säkert ej haft det mycket värre under den stadens förödelse.
" Pelligroso, mucho pelligroso, " sade hotell- värden, och vi mottogo nu från alla håll lyck- önskningar med anledning af vår snabba flykt.
Från balkongen hissade ministern trikoloren för att såmedels skydda oss mot soldaterna, som redan med våld börjat bemäktiga sig det ena huset efter det andra.
" Sch-schi-schuit! "
härmade de franska gos- sarne kulorna och käckt trampade små takt- fasta steg fram till ministern för att stå med honom under baneret.
Bombardemanget tyck- tes för tillfället ha upphört, och vi grupperade oss kring flaggan för att speja efter det argen- tinska krigsskeppet, till hvilket presidenten sades ha flytt.
I ett nu förstummades vi, och allas | Välklädda D a m e r | som önska eleganta, väisittande skodon, efter-: fråga alltid hufvud böjdes som sädesax för en vindstöt.
väggarna i tanke att undgå kulorna.
Då vi Sch-schi-schuit hven det öfver oss och en kanon- efter åtskilligt bultande lyckats komma in på kula raserade ett hus midt emot oss.
De flesta hotellets gård, lämnade oss ministern, och tysta skyndade in i sina rum.
Herr Schauman och afvaktade vi hans återkomst.
Alla gäster hade jag iakttogo med både undran och nöje, hur inneslutit sig på sina rum, och blott en och vrede och förtrytelse snarare än skräck och fasa annan kypare smög omkring med krokiga knän återspeglade sig i de späda gossansiktena.
De och nedhukadt hufvud, liksom rädd att minsta buller skulle ådraga honom en kula.
Vi gingo knöto sina små händer och uttömde sig i ho- in i en sal, som vette åt den mest beskjutna telser mot de stygga soldaterna.
— " Barn känna gatan, och då fönsterluckorna för ögonblicket instinktmässigt alltid riktigare än vi? "
menade ej voro påskrufvade, kastade vi en blick ut jag med en half fråga i tonen.
genom järngallret.
Den syn, som mötte oss, " Quien save, " upprepade herr Schauman på kom den unga frun att hårdt gripa om min samma sätt som nyss och följde mig sedan ut arm.
Högar af stupade betäckte stenläggningen, för att hjälpa mig till engelska konsulatet.
och de dödas ställningar visade med förfärande Allt var tyst och öde på gatorna, butikerna tydlighet, hur plågsam döden varit för dem.
stängda och fönsterluckorna påskrufvade.
I ett hörn mötte vi en ynklig gestalt, hvilken med " Gud hjälpe dem, och äfven dem som ha an- svaret för hvad som skett, " sade hon och drog en bloddrypande hand fasthöll en literbutelj, ur hvars botten det ännu droppade canasocker- mig bort därifrån.
" Finner ni ingenting vackert i att se dem brännvin.
Under jämmer och gråt berättade alla ligga där med bröstet vändt mot fienden? "
han, att hans herre skickat honom att hämta frågade jag.
en styrkedryck och att en kula därvid afslitit " Jo, som tafla betraktadt, men när jag tän- två af hans fingrar, hvarefter den genomborrat ker på den verklighet, som här trycker sin canaflaskan.
För närvarande tycktes förlusten stämpel på hvad jag ser — när jag hör, som af canan smärta honom mera än förlusten af nyss, att flertalet af dessa ej voro medvetna fingrarne, och då herr Schauman hjälpt ho- om för hvem och för hvad de kämpade, då nom öfver denna, fortsatte han tröstad sin väg.
blir tjusningen för den tapperhet, hvarpå de Vid min återkomst till hotellet delgaf man gifvit så glänsande prof, ej stark nog att be- mig att franske ministern erhållit bud att in- täcka grymheten i deras öde med ett skimmer finna sig på nordamerikanska legationen, ett af af skönhet. "
de mest hotade husen i staden.
Ministern stod Jag förstod, att hon tänkte på sin man och korrekt med hatten i hand, beredd att ge sig ut på en färd, från hvilken han efter allt att på den nära förestående möjligheten att se honom i samma tillstånd som offren framför oss, hvar- döma hade ringa förhoppning att återvända för jag utan invändning följde henne in i ett oskadd, om han öfverhufvud taget kunde hop- annat rum.
pas att återvända alls.
Stridens vågor gingo Tigande afvaktade vi här ministerns åter- nu höga och de nybeväpnade rebellerna hade föga komst, och så snart vi märkte ett uppehåll i begrepp om krigslagar och disciplin.
Knappt bombardemanget, återvände vi jämte honom till en månad hade han varit här, och så kallade vårt hotell.
honom hans plikt att bli offer för ett folk, som Då den unga frun kom in i sina rum och han knappt kände, att dödas eller massakreras där, oåtkomlig för kulorna, såg sin man och utan synbar nytta för någon och det kanske sina barn, brast hennes själsstyrka, och hon af en kula, som på okynne aftrycktes från ett sjönk hälft vanmäktig ned i en stol.
Vivi, den gevär.
Som fransk officer visste han, hvad det yngste sonen, bemäktigade sig hennes arm, och ville säga att möta döden, och den lugna milda den späda rösten fick en nästan komiskt be- blick, hvarmed han såg från den ena till den fallande klang, då han sade: andra af sina kära, lät en ej ana hvad det " Du får ej lämna oss mer, mor!
Far kan denna gång kostade honom att lyda order.
gå — han måste, men du skall stanna hos oss. "
" Far, gå inte ut till soldaterna, " bad den Kraftigare och mera odisputabelt kunde väl äldste gossen och sökte bemäktiga sig faderns hatt.
ingen ha försvarat barnets rätt gent emot för- " Far måste gå, " sade han och lösgjorde sig äldrarna i detta barnets århundrade, och den så sakta som möjligt ur den lilles grepp.
lille femårige krabaten uppväckte för andra " Och mor följer honom, " kom det beslut- gången en stark beundran hos mig.
samt från den unga frun.
" Inte sant — du De dagar som därefter följde buro alla nya tillåter det, " fortfor hon, vänd till sin man.
skräckscener i sitt sköte.
Intet skrik eller rop " Oron, innan jag hade dig åter här, skulle af förfäran hördes från dessa tappra barnamun- döda mig. "
nar, men ej heller som förr jubel och skratt.
Han log sorgset och gjorde en afböjande rö- Ofta sågo vi dock, hur de under sömnen ån- relse med handen.
" Vi två höra samman i lif gestfullt sprutto till och hur de öppnade och och död — har du glömt det? "
fortfor hon slöto sina händer liksom för att gripa om ett ifrigt.
" Hys ingen fruktan för Marc och Vivi, stöd.
de äro i pålitliga händer här.
Låt oss gå ge- Snart var faran förbi och förskräckelsen nast! "
— Hon fattade hans arm.
glömd.
Den nya regeringen hälsades med " Om ni tillåter mig att göra er sällskap, glädjerop, och vi samlades ånyo i festligt lag har jag just nu samma väg som ni, " sade jag, för att fröjdas åt det nyblifna och åt lifvet, och inom kort voro vi nere på gatan.
Vi som nu efter allt hvad vi utstått syntes oss hade ej gått många steg, innan vi mötte en dubbelt värdefullt.
transportvagn lastad med sårade.
Jämmern skar Man sjöng den paraguayska folkhymnen, och oss genom märg och ben, inte ens.
de första man sjöng den franska, allt så underbart elek- förbanden voro anlagda, utan man såg dem all- triserande, att jag höll på att glömma hvem deles i det tillstånd de stupat.
Ett sönderslitet jag var, tills franske ministern öfverraskade ben, en uppfläkt arm, ett hufvud betäckt af mig med att sjunga: O Värmeland, du sköna, lefradt blod kom oss att rysande tillsluta våra du härliga land.
Den sången klargjorde för ögon.
Vi hörde knappast kulornas hvinande, mig, att hvad jag kände för detta tappra, gäst- så spända voro våra nerver, vi sågo blott männi- fria folk dock i själfva verket ej var annat än skor störta till marken rundt omkring oss och stora ord skrifna i sanden.
nådde som i en plågsam dröm hotell Hispaniola, I D A BÄCKMANN.
där amerikanska legationen var installerad.
Vi hade ej yttrat ett ord till hvarandra under vägen, blott då och då tryckt oss mot hus- Il^ T ' w och nöja sig icke med andra.
De försäljes i finare skoaffärer öfverallt.
Upplysning på närmaste försäljningsställe, lämnas på be- gäran af tillverkaren.
- Kängan LUDVIG — 534 — TR AU GOTT, STOCKHOLM.
&amp; &amp; &amp; Annu ett ord om våra räddningshem.
Den lyckliga barndoms^ tiden.
Af Sophie Elkan.
I (Forts, och slut.)
H A N S NÄSA flög i blod, men John kun- de inte tåla att se blod, och i samma ögonblick den första droppen föll på handen, segnade han dödsblek ner på en stol.
» Nej se, arfprinsen dånar för lite näsblod, » ropade en af gossarna.
» Nu skall jag passa på och slå vatten öfver honom, han tål inte vatten, » ropade en annan.
D e två bröderna Kåhre stodo och plockade och refvo bland äggen, när John väcktes till medvetande af det kalla vattnet, som ur ett på bordet stående krus hälldes ner för hans rygg- » Nidingar, » skrek han och brast i gråt.
Det blef till ett skrik och jubel från alla håll.
Gossarna öfverbjödb hvarandra i elak- heter.
» Se på pappas lilla gosse, han gråter! ».
» Gråter han, så köper pappa honom en ny ponny för att trösta honom. » » Eller en ny juvelring. » » Eller ber honom skjuta sönder ännu en krona. » » Se här, John, har d&gt;u pistolerna! » » Stackars lille John, det var inte något far- ligare än lite vatten, men det svider i skinnet för den som inte är van. » » Ge honom fästmön i famn, så tröstar han sig! » » Bara han inte förskjuter henne, nu när hon mist svansen. » John svarade ej.
H a n försökte att inte höra och att inte se.
N å g r a gossar hade kommit i tvist öfver äggsamlingen och började bom- bardera hvarandra med äggen, hvilkas bräck- liga skal ögonblickligen krossades.
» Låt bli dem, låt bli dem, » ropade John och slog ursinnigt omkring sig för att nå fram till de stridande.
» Han har rätt, gossar, inte skola vi slåss med 1 ägg, vi h a ju stenar här till hands, » ropade unge Vingård, i det han öppnade en annan låda.
» Det är ju en känd, sak, att ingen i Göteborgs stad är så stenrik som John Hall och hans son, unge John. » Det knackade på dörren till Johns rum, och en sträf men vänlig röst, som gossarna alla igenkände, ropade utanför: » Det är roligt höra, att ni roa er, därför äro ni här, ser ni, ni få hålla så mycket stoj ni önska på Johns födelsedag.
Men nu skola ni komma in i röda salongen och dricka ett glas för Johns välgång. » Det hade plötsligen blifvit dödstyst i rum- met.
Gossarna sågo förlägna på hvarandra, och unge Vingård lade tillbaka stenarna, som han höll i handen.
» Det är sant, det är din födelsedag, John, det hade jag så när glömt.
Du skall väl vara glad på din födelsedag och inte sitta där och tjura.
Vi skola bära dig på gullstol in i röda salongen. » John spjärnade emot, så mycket han för- mådde, men de två största gossarna lyfte upp honom och buro honom på sina händer ut i den nästgränsande salongen, där alla vax- ljusen i amplarna och kandelabrarna voro tända.
De andra gossarna följde efter i hög- tidlig marsch två och två, som de voro vana vid från föregående tillfällen.
Ett festligt smyckadt bord med bål och tårtor stod uppdukadt i rummet.
F r u Hall öste med den stora silfverslefven upp bischof- fen ur bålen i de fint slipade glasen.
D e n tioåriga, hvitklädda Kristina, för hvilken alla E Barogarderoben är en svensk upplaga af den enda i = utlandet existerande tidning i denna bransch och står i = förbindelse med kontinentens förnämsta barnklädersaffärer = och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som 5 hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen är också = tongifvande på sitt område samt utgifves pa flere språk och i kolossala upplagor.
LYDIA STILLE: HVAR FINNS DU?
DET BORDE FINNAS en i vida världen, som tänkte mina tankar under färden och tydligt, när han läste detta kände: Hon är min drömsjäls enda, rätta frände.
Det borde finnas en bland millioner, som kände samma håg och samma trängtan, som delade den underbara längtan, när själen sänkes i ett svall af toner.
Det borde finnas en på jordens rund, hvars tankar smälte samman helt med mina, som kände med min själ i samma stund och sammanknöt de trådar aningsfina.
Det sägs det finnes en — hvar finns du då?
Det är nog blott en gammal fåvitsk sägen, att vi få möta sist på allfarvägen den själ, som helt vår egen skall förstå.
Hvar finns du då — du själens andra hälft?
Du vandrar frågande kring världen vida.
För dig är lifvet intet i sig själft, du söker tvillingsystern sent och tida.
Så vandra du och jag på lifvets bana och söka fåfängt själens enda vän.
Han glider tyst förbi, när minst vi ana, vi mötas och ses aldrig mer igen.
de vilda gossarna brunno, bjöd omkring gla- sen med en täck och lustig nigning.
Vid bordets långsida stod John Hall, rak och sir- lig, och betraktade med strålande ögon de unga, som buro hans afgudade son på sina armar.
Lilla Kristina sträckte sig på tå för att nå upp m e d glaset till sin högt uppsatte bror, men det lyckades henne ej.
John Hall tog själf glaset från henne och räckte det åt John.
» Drick dina kamrater till, och tacka dem för den vänskap de skänka dig, » sade han med rörd stämma.
» Lefve John Hall! » ropade gossarna och klingade med John.
Gossens hjärta klappade hårdt.
H a n tänkte p å hur pinad, öfvergifven och hånad han nyss varit därinne.
Ingen pinades som han, och ingen firades som han.
» Det är därför att jag är rike Hallens son, » tänkte han med vämjelse och bitterhet, medan han tömde glaset i botten och sedan slungade det mot väggen, så att det krossa- des i små smulor.
Vi hoppas och tro, att detta nya Hem, i all sin anspråkslösa början, må blifva en rädd- ningsplanka för dem, som gått vilse i lifvet och ett medel till att återbörda mången ung kvinna till samhället, samt att det äfven må blifva en länk emellan gatans arma döttrar och de ' " större räddningshemmen.
Enighet ger styrka, och som Hvita Bandet är den förening, som särskildt har uppsatt sed- ligheten på sitt program, så har man ansett att " upptagningshemmet " bör stå under dess protektion och att verksamheten i samband där- med bör bedrifvas i Hvita Bandets namn.
Skulle någon önska att få närmare upplysnin- gar, lämnas sådana med glädje af fröken Ingrid Berggren, Hvita Bandet, Uppsalagatan 12, 3 tr. NETA.
Barngarderoben &lt;3&gt; * § * Pris tot helt år 3 kr.
; hälft år 1:60 kr.
Lösnummer 30 öre.
535 * S * BÖRJAN AF detta år tilläts det mig att inför Iduns läsarinnor framlägga behofvet och önskemålet af att få till stånd ett " öfver- gångshem " för fallna kvinnor.
Förslaget möttes af välvilja och rätt mycket intresse, ehuru, kära Iduns läsarinna, jag just ej kan säga, att du personligen gjorde så mycket för att föra fram idéen.
Men det är en gång så, att du, som sitter i ditt varma, ombonade hem, gärdad och skyddad af kärlek och om- vårdnad på alla sidor, du har nog litet svårt att få en verklig, lefvande förståelse af dem, som aldrig fått dessa förmåner på sin lott.
Jag känner en ung flicka.
Hon är nu 18 år, hennes far var en förfallen drinkare, som tidigt afvek från hemmet.
Modern, äfven hon en drinkerska, måste för att uppehålla sig och sin lilla dotter dagligen arbeta utomhus.
Den lilla var således ständigt lämnad ensam och sökte och fann sin förströelse — på gatan.
Så växte hon upp utan att någonsin hafva erfarit ett hems ordnade vanor, och med dryckenskaps- begäret så att säga medfödt i blodet, har hon nu vid aderton års ålder tvenne starka pas- sioner, hvilka helt behärska henne — brännvin och cigarretter.
Då hon är drucken, hänger hon sig äfven åt ett tygellöst nattlif.
Hvem vågar döma henne och hennes många olycks- systrar?
Om någon skulle dömas, så borde vår dom träffa samhället, hvilket ej i tid träder hindrande emellan för ett dylikt sköflande af unga kvinnolif.
Samhället, det är du och jag och vi alla!
Men det var icke egentligen detta som jag ville säga med dessa rader, utan jag har något mycket gladare att tala om.
Jag ville näm- ligen berätta för dig, att nu hafva vi verkligen fått det där efterlängtade lilla Hemmet och vi vänta att en af de närmaste dagarna få taga emot den första skyddslingen, direkt utkommen från fängelset.
Nog måste det tyvärr medgifvas att mycket har afprutats på den glada, soliga drömbilden jag sist talade om, ja, t. o. m. badrummet ha vi måst slopa, ty allt sådant kostar pengar, pengar och åter pengar, och sådana är det just ej så godt om i våra dagar.
Men vi äro ändå så glada och tacksamma för det lilla Hemmet, sådant det nu ter sig.
Frikostiga personer hafva fullt möblerat det och detta var ju en stor hjälp.
Men ännu ser det litet " naket " ut, ty där saknas ljusa glada dukar, öfverkast och några trefliga golfmattor samt en del så- dana där " odds and ends ", som vi kvinnor sätta ett så stort värde på och hvilka så mycket bidraga till att göra ett hem till ett hem.
Kanske du har något i den vägen, som du ej precis har någon användning för och som i stället kunde fylla en mission i de små rum- men på Hemmet?
* S * Baragarderoben utkommer med ett rikhaltigt illustreradt = nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mönster bilaga; med en mängd tillklipp ningsmönster.
Den bör sålunda jj blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst som den = därjämte lämnar henne en god hjälp med barnens syssel- • sättande, och gifver mer än tillräeklig ersättning för = prenumerationspriset.
En natt i Albcrgo delle Rose.
Af Ellen Lundberg, f. Nyblom.
SÖDERN, närmare be- stämdt Italien, är den värld, från hvilken för- fattarinnan med förkärlek hämtar sina motiv.
Före- varande skildring med dess spökstämning är också för- lagd till detta romantikens land par preference.
V I H A D E kommit med vagn, min vän- inna och jag, efter en härlig färd längs den brusande, gröna floden Lima, från den pittoreska lilla staden San Marcello i Appen- ninerna, och på aftonen hamnade vi i ett stort hoteli i Bagni di Lucca.
Det var i maj.
Luften å n g a d e af nyslaget h ö; öfver alla murar och loggioir vällde en ymnighet af rosor och glyciner, nere i den trånga dalan bland de smaragdgröna kullarna kring Lucca, med Monte Fiorito ' s fina topp h ä g r a n d e ii fonden, var det nästan sommar- kvaft.
Syrsornas entoniga sång dallrade da- gen i ända öfver de slagna ängarna, och om aftonen vimlade det af eldflugor, som likt lef- vande gnistor dansade under de tunga, kom- pakta löfmassorna.
Hotellet, där vi tagit in, var af den vanliga banala typen, bullersamt och öfverfullt af re- sande.
Vi hade kommit för att hvila en tid, och då vi icke funno den ro vi önskade, bör- jade vi snart se oss om efter en annan till- flyktsort.
Ty trakten tilltalade oss mycket.
Det låg en rogifvande, sluten frid öfver den tysta dalen med sina doftande ängar och blom- m a n d e trädgårdar, endast störd af Limas otyd- liga mummel mellan flodvaMarna.
Längs floden låg villa vid villa, hälft gömda i löftmassorna, men alla voro stängda, ty sä- songen var ännu icke börjad.
E n het eftermiddag återkommo vi efter en promenad utmed flodstranden, där vi legat i gräset och stirrat upp mot de gröna höj- derna och de ljusa silfverpopplarna, mot den blå luften, då vi beslöto att söka oss en ny väg tillbaka till vårt hotell.
Vi passerade en bro i stadens utkant, och på andra sidan om den kommo vi in på en lång, öde gata, som låg och glödde i solljuset.
Icke en lefvande varelse syntes till, och våra steg ekade med ett doft, ihåligt ljud mot de hvita husmurarna.
De flesta husen voro små och oansenliga, m e n bland dem höjde sig något isolerad en ståtlig byggnad — tyd- ligen ett gammalt palats — med rikt ornerade fönster och en präktig ingångsport.
På fasaden lästes i guldbokstäfver: ALBERGO DELLE ROSE.
Porten stod öppen, vi kastade en nyfiken blick ' dit lim och, utan att betänka oss länge, stego vi på.
Vi kommo i n i ett slags låg hall, hvilken löpte genom hela husets bredd, och hvars tak stöddes af små knubbiga kolonner.
På mot- satta sidan öppnade sig en bred dörr mot trädgården.
Hallen var möblerad med vackra gamla möbler, bekväma stolar, små soffor och in- lagda mahognybord.
Och öfverallt var där prydt med ett öfverflöd af rosor.
Till och Skönhet rri€ik:t. med på en platta under midtbordet stod en kristallskål full med rosor i olika färger.
Trappan till öfre våningen gick i en öppen rund på hallens ena sida, och från dess fön- ster kom ett dämpadt, blågrönt ljus.
Vi pas- serade g e n o m hallan och kommo ut i träd- gården.
Strax utanför byggnaden öppnade sig en vid, grusad plan, omgifven af höga träd, och husets murar voro åt denna sida helt och hållet dolda under en matta af rosor; rosor i alla nyanser, från de hvita, bleka och luf- tiga till de svarta, täta, melankoliska med en bedöfvande doft.
Aldrig hade jag drömt om en så skiftande och så öfverflödande rosen- prakt.
Med någon tvekan gingo vi längre in i trädgården.
Bortom den öppna planen låg en skuggig lund af akacior och järnek, cy- presser, magnolior och nerier; äfven här fun- nos bekväma sittplatser, och ur den blåsvala skuggan skymtade gamla hvita marmorstatyer, hälft dolda under murgrönsrankor.
Icke ett steg förnams, icke en röst hördes.
Men i cypressernas svarta grenar sutto två näktergalar.
Deras lena, gutturala stämmor svarade hvarandra i en oafbruiten d u o; från rosorna hördes biens lätta surr, och doften af alla dessa rosor blandade sig med den heta doften från en väldig, blommande lind öfver våra hufvuden.
Vi betraktade hvarandra under tystnad.
Bodde det då ingen mänsklig varelse i detta förtrollade hus?
Det var som om de dolda näktergalaiilnas kärleksduett och syrsornas gälla sopranton från ' en äng på andra sidan lunden kommit luften att vibrera, och de tycktes med hvar minut stiga allt mera genomträngande i efter- middagens dallrande hetta.
Det lade sig som en lamande förtrollning öfver oss, och vi stodo orörliga kvar, underligt betagna af den my- stiska stillheten omkring oss.
Ändtligen ska- k a d e vi af oss den overkliga stämning, som bemäktigat sig oss, gingo hastigt tillbaka ki i hallen och ropade med hög röst för att kalla någon dit.
Efter någon väntan syntes en uppassare.
H a n var i skjortärmarna, rufsig i håret och röd 1 i ansiktet; tydligen hade han blifvit väckt ur sin middagsslummer.
Emellertid berättade vi honom vårt ä r e n d e; vi ville se rummen och höra prisen för att möjligen slå oss ned där någon vecka.
H a n b a d oss dröja, medan han hämtade värden, och så försvann han.
Efter ytterligare en stunds väntan uppenba- rade sig hotellvärden.
Det var en liten, egendomlig man, en mager och spinkig liten herre med grått hår och uppvridna mustascher, putsad och parfyme- rad, med hvita fina händer, blixtrande af rin- gar.
H a n var klädd i en grön nattrock af sidenbrokad, mycket elegant, öppen framtill öfver ett skjortbröst af gammaldags modell med ett spetskrås, prydt med en briljantnål.
H a n gjorde en djup bugning och började ursäkta sig för att han låtit oss vänta, och att han tog emot oss i nattrock.
H a n s röst var gäll och darrande som en gammal flöjt, och blicken i hans små mörka ögon hade något klipskt och genomträngande, men då och då beslöjades den, som om någon inre rörelse bemäktigat sig honom eller som om n å g o t, sorgligt minne plötsligt grumlat hans syn.
» Damerna vill se huset!
För all del; det skall göra mig en stor ära!
Ett vackert gam- malt hus, för resten!
Jag säger det inte för att skryta, men — kort sagdt — alla tycka så, och det är onekligen sant.
Om det finns rum?
Jo, det tror jag, det!
D a m e r n a skulle b a r a se, hvilka förtjusande rum, om de ville ha godheten att stiga en trappa upp.
Inte heller trappan skäms för sig, eller hur?
Vac- kert ljus från fönstren?
Det är jag, som har låtit sätta in de där färgade rutorna; det ger ett intryck af hafsvatten, af någonting friskt och mystiskt.
Ja, jag har nu en g å n g en liten svaghet för allt, som är mystiskt? » Vi hade under tiden hunnit upp i första våningen.
Vår värd öppnade en dörr, och framför oss låg en präktig festsal, som upp- tog hela husets bredd.
Ljuset kom från sex fönster, tre mot gatan och tre vettande mot trädgården.
Salen var helt och hållet möb- lerad med gamla möbler, rokoko och empir om h v a r t a n n a t; långa soffor, förgyllda fåtöljer, små inlagda bord och smala sidenklädda ta- buretter.
F r å n väggarna, som voro betäckta med ljust, bleknadt siden, blickade ett dussin gamla porträtt ned på oss.
Vackra, förnäma herrar, klädda i rustningar eller i lysande hofdräkter, damer med pudradt hår, djupt ur- ringade, med pärlor kring halsen och ett till hälften smäktande, till hälften försmädligt le- ende på läpparne.
Öfver allt mötte man samma leende, samma underliga uttryck af på en g å n g trånad och leda.
Öfver den största soffan på långväggen syntes emellertid ett porträtt, som icke liknade de andra.
Det framställde en ung dam med mörka melankoliska ögon; hon var klädd i hvkt med kort lif i empirstil, och det guld- blonda håret låg i små lockar kring den hvita pannan.
Den fint tecknade munnen hade ett egendomligt smärtsamt drag, och det bleka leende, som spelade öfver hennes läppar, ver- kade beklämmande.
Jag gick fram för att betrakta det närmare.
Hennes vackra ansikte hade ett oförklarligt uttryck af lidände, som fängslade.
» Ah, signoran ser på det där porträttet! » Det var vår lille värd, som vände sig till mig.
» Ni intresserar er för konst?
Är kanske själf artist?
Den där vackra damen var min farmorsmor, marchesa di G.
Ack ja, d e t var verkligen en vacker kvinna.
På den tiden var kvinnorna vackra (med en bugning till oss) vackra på ett annat sätt!
Kort sagdt; tiderna förändras; jag menar för m i n f a m i l j ha de förändrats; för m i g!
Och hvad hade hon för sin skönhet!
Döden tog henne i alla fall!
Och hvilken död! » H a n suckade.
» Kort sagdt, » fortfor han, » af denna döda anför- vant äger jag i denna stund intet annat i behåll, än det ' där porträttet och den här lilla kråsnålen. » H a n pekade på nålen i sitt skjortkrås.
» Ser ni, signora, också hon bär den på porträttet! » På porträttet aftecknade sig verkligen mot den okända marchesan ' s hvitä dräkt samma lilla kråsnål, en orm i briljanter.
Jag vände mig om och såg utåt den stora salen.
•• » Och hvad gör man här? » frågade jag.
» Tja! » H a n bredde ut armarna med en re- signerad rörelse, » just ingenting!
Den står t ö m; tjänar bara till passage för de andra rummen.
Ack ja!
Tiderna förändras!
En g å n g i världen gjorde man baler här, blän- dande fester!
H ä r var lif, skönhet, musik; man dansade!
Ja, man dansade till den grad intensivt, tänk er, signora, att en vacker dag måste man stärka golfvet genom att stötta med kolonner på nedre botten.
Så häftigt dansade m a n!
Och ändå voro damernas fötter så lätta som fjun, och små, små, i sidenskor med röda klackar!
Men, kort sagdt, så gladt gick det till här förr i världen! » För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
536 — F * &amp;.
v f y m e n i Lo uise, = Stockholm.
=
för detta marki- Plötsligt, som om &gt;yw ?uw (!
; xiftismwftimw^um^^ sen. » man tryckt på en » Hur så? » svarade elektrisk knapp, jag.
» Både stället brast h a n ut i ett och mannen är i hackigt, gnäggande högsta grad originel- skratt.
la, och jag skulle in- Det såg ut som te h a det ringaste om h a n erinrat sig emot att bo där. » något ofantligt mun- &gt;Och du skulle in- tert; han stirrade te känna det kusligt, långt bort och hans att sofva bredvid den små tindrande ögon där stora tomma fylldes m e d tårar.
festsalen m e d alla H a n skrattade och skrattade utan att porträtten?
Och kunna hejda sig.
tänk på lönntrappan i muren.
Tror du Jag vände mig inte på spöken? » förskräckt emot ho- » Spöken!
Nej vet nom.
du hvad! » svarade Detta frenetiska jag helt öfverlägset.
skratt, som ekade i » Ja, god natt d å!
den stora tomma sa- Vi k a n ju fundera len, kom mig att på saken tills i mor- känna kårar utefter ^^l^^SS^M^S !SMSS^Sl^^^SS^S^^^S^MSiSS^S^^SM^^S^SS^lM !^^^^^^^ gon. » ryggen.
H a n märk- te tydligen min för- Dörren mellan vå- A P O T E K E T Å MEDICINSK-HISTORISKA U T S T Ä L L N I N G E N.
A.
BLOMBERG F O T O.
skrämda blick, ty ra r u m blef stående plötsligt upphörde öppen, och snart för- han att skratta, lika Q VENSKA LÄKARESÄLLSKAPET, hvars historia vi i sammanhang^ med dä förestående jubileet be- stod jag, att min &lt;J rörde i föregående nummer, firade i söndags sin sekelfest med en ståtlig minneshögtid i Musikaliska ögonblickligt, som väninna sof.
Själf akademiens stora sal.
Festen, hvarvid förekommo högtidstal af sällskapets ordförande, afsjungande af han börjat, och hans kunde jag icke som- kantat och medaljutdelning, bevistades af de kungliga samt inbjudna vetenskapsmän af olika nationer.
ansikte återtog has- na.
J a g hade släckt På aftonen hade anordnats en festlig bankett på Hasselbacken.
Med anledning af jubileet hade sällskapet å Nordiska museet anordnat en intressant medicinsk-historisk utställning, omfattande ett antal äldre lä- tigt sitt allvarliga ut- lampan, och half må- kareporträtt, en samling gångna tiders läkareinstrument, ofta afskräckande genom sin klumpighet i jäm- tryck.
nen, som stundtals förelse med hvad operatören i våra dagar har till sitt förfogande, samt ett fullständigt gammaldags apo- doldes bakom några » Här är passagen tek, af hvilket vi hår meddela en bild.
lätta moln, fyllde för att komma till mitt tysta r u m m e d rummen. » ett sken, som än var svagt och beslöjadt, ä n här. » H a n började m e d nervös ifver söka i H a n visade oss vägen till ett annat rum, hvitt och bländande.
slog upp luckorna, lät oss se allt, sängarna, alla fickorna på sin nattrock, m e n förgäfves.
toalettrummen, utsikten öfver t r ä d g å r d e n; och (Forts.) » Nej, j a g har det inte på mig.
J a g h a r så fortforo vi längs en hel r a d af rum.
lagt det där nere.
Kort sagdt, hon kommer i kväll, denna lady, hvad var det j a g sade, » Och den h ä r lilla våningen skulle passa Mayfield, en riktigt fin d a m!
H o n har varit damerna förträffligt, » sade h a n och öppnade den sista dörren i en lång korridor.
Det var här förut, naturligtvis; hon bor så gärna här.
Stackars gumma, hon är så trofast mot mig, två vackra, ljusa rum, förenade m e d h var- andra genom en liten öppen loggia med ut- jag m e n a r.
.
.
trofast mot mitt hotell.
H o n har kommit flera år i rad. » sikt öfver trädgården, och från loggian ledde &gt;EN HYLLNING, för hvilken kvinnans en dörr till en lönntrappa i muren, som förde » Och hur m å n g a r u m finns här allt som och Stockholms populära besjungare blef direkt ned i trädgården.
Hela loggian var allt? » frågade jag för att ha något att säga.
föremål på sin halfsekeldag, var lika hjärtlig öfvervuxen m e d rosor, som m e d sina tunga, » Sextio, signora, trettio en trappa upp och som I allmän.
Daniel Fallström är ju också blommande grenar till hälften stängde öpp- trettio två trappor. » värderad öfver allt Sveriges land.
ningarna mellan pelarna.
» Och alla tomma? » Dagen inleddes med att flottans musikkår i Det låg en stämning af något poetiskt och » Absolut tomma. » H a n smålog helt för- den arla morgonstunden ägnade diktaren en lockande öfver hela situationen.
nöjd.
hyllning i toner utanför hans hem vid Styr- Vi uttryckte vår belåtenhet och värden gnug- Vi lofvade att tänka på saken, förklarade mansgatan.
Flere hundra telegram från vänner gade sina händer.
att vi bodde i en annan pension, m e n att vi och beundrare i de tre nordiska rikena ingingo önskade byta för att få mera ro.
Dagen därpå » Och den h ä r lilla hemliga t r a p p a n; hvad hela dagen och blommor fyllde det lilla skalde- kan den h a användts till? » frågade jag och skulle vi underrätta honom om vårt beslut.
hemmet från golf till tak.
Detta var prelu- såg n e d i det mörka hålet.
» Utmärkt, » svarade han artigt.
» Ack ja, nog dierna till kvällens stora fest på Grand Hotel, » Signora, hvem vet; h v e m v e t!
E n hem- är h ä r lugnt; d a g och natt, natt och d a g!
i hvilken deltogo talrika representanter ur lig trappa, det ser m a n j u!
Men, för resten, Det var minsann annorlunda förr i världen, hufvudstadens litterära, artistiska och merkantila det öfverflödar ju af hemlighetsfulla företeelser men, kort sagdt, det flydda kommer aldrig kretsar.
Riksantikvarien Hildebrand höll i an- i denna underliga värld!
Det vore minsann åter!
M a n får nöja sig, och prydligt och slående ordalag det officiella festtalet för dikta- ingen nöd, om det inskränkte sig till en eller bra är h ä r ju i alla fall. » ren, redaktör Ljunglund tolkade hans bety- annan lönntrappa. » Med detta sista yttrande, som h a n mumlade delse som journalist, dr J.
A. Björklund bragte hälft för sig själf, följde h a n oss åter nedför H a n slog åter helt plötsligt upp sitt besyn- honom en humoristisk hyllning på vers och trappan, och m e d en djup bugning och ett nerliga, kluckande skratt, men tystnade nästan redaktör Johan Nordling slutligen riktade några ögonblickligen, som om h a n erinrat sig min a r i v e d e r l e försvann han längst bort i hjärtliga ord till skaldens hustru, fru Anna hallen.
förvåning för en stund sedan.
Fallström betonande hvilket ovärderligt stöd hon » Och några gäster finns inte för ögonblic- Det var redan sent, när vi kommo tillbaka varit för sin make i lifvets stormar.
ket? » afbröt min väninna för att byta om till vårt hotell, och vi hade föga tid att tala Den lysande festen, hvars kordialitet lämnade samtal om det nya förslaget.
Men då vi senare på intet öfrigt att önska, illustrerades af ett upp- kvällen hade öfvervägt saken och voro nästan » Nej för all del, signora, inte så mycket sluppet nachspiel, vid hvilket Daniel var den beslutna att flytta dagen därpå, sade plöts- som en råtta, » svarade h a n afvärjande och jovialiskt lysande solen och flere af våra popu- ligt min väninna i dörren till sitt r u m: med ett mycket belåtet uttryck.
läraste sceniska artister de glittrande stjärnorna.
» Damerna skulle kunna anse sig som här- » Jag undrar, om vi inte ändå g ö r bättre i skarinnor här. '
N e j.
.
.
nej, jag misstar mig att stanna kvar h ä r trots allt buller och all Med ett ord, degen var glad, angenäm, stäm- ningsrik — en värdig hyllning åt " vår siste jul I afton väntar j a g verkligen en engelsk banalitet, än att slå oss ner i det där poe- trubadur ".
dam, från London, en lady Mayfield; en d a m tiska fénästet bland alla rosorna och näkter- af den högsta aristokratien.
H o n skrifver så galarna, öfvervakade af den där lilla tokiga Daniel Fallströms 5 Oårsdag * D 1 LUZERN i 11= IB 1 @ Förnäm vistelseort under s o m m a r e n.
@ G:D HOTEL NATIONAL Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum från 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
Telegramadress: " National ".
ONSTUTSTÄLLNINGARNA äro många och spalterna K korta.
Vi kunna därför här endast, med hänvis- ning till de kompletterande bilderna, flyktigt omnämna fyra utställningar, som de senaste dagarna samtidigt påräknat beaktande från de konstintresserade.
Af dessa utställare har väl Nils Kreuger, artisten med den färdiga ställningen och det färdiga konstnärskapet varit den, som dragit mesta uppmärksamheten.
Hans utställning i Konst- föreningens lokal är till en början numerärt mera bety- dande än de öfrigas.
Den omfattar hufvudsakligen landskap i olja, af hvilka särskildt ett par suggerera hos åskådaren ett starkt intryck af den elementära stor- heten i landskapets byggnad och i rymdens krafter.
Så t. ex. den till statsköp föreslagna " Hafsbukt i storm ", där en hvisslande blåst far in från hafvet öfver en hallandsbukt och kramar land och vatten i sitt hårda famntag.
Gunnar G:son Wennerbergs utställning får räknas som ett afsked från den skicklige blomstermålarens och keramikerns sida före hans afresa till utlandet.
Hans blomstertaflor äro förtjusande i färg som i form, ut- förda med kärlek och kunskap och den mjukhet i pen- seln, som genren fordrar.
Den tredje utställningen har tillkommit genom en sammanslagning af tre kända unga artister: Erik Hed- berg, Einar Nielsen och Wilh.
Smith, hvilka hvar på sitt område komma med goda saker.
Nielsens porträtt af Ellen Key, som på en gång träffat den yttre likheten och det själsligt karaktäristiska, är väl utställningens främsta duk.
Till sist ett par ord om den lilla utställning, som anordnats af fyra elever från Konstnärsförbundets målareskola: Per Telander, hufvudsakligen landskap med värmländska motiv, ganska duktigt behandlade- Einar Nerman, som har karikatyrteckning som speeia, litet, Anna Sahlström, hvars träsnitt och porträttstudier, något hårda i maneret, man minnes bäst, och Milly Tjäder, som har landskap med Ölandsmotiv och ett godt träffad t kvinnohufvud af den utslitna och förgrämda typ, som är så vanlig bland bondkvinnor.
ä 1.
NILS BUKT KREUGER: I MÅLNING.
ATT AF STA- 5.
ERIK HEDBERG: BOND- GÅRD.
OLJEMÅLNING.
6.
EINAR TEN.
2.
NILS KREUGER: STYNGET.
GUNNAR G: SON WENNER- BERG.
4.
G G:SON WENNERBERG: NIELSEN: POR- TRÄTT I OLJA AF ELLEN KEY ..
OLJEMÅLNING.
3.
OLJE- MÅLNING.
OLJE- FÖRESLAGEN INKÖPAS ROSENBUSKE.
HAFS- STORM.
FOTO FÖR IDUN AF HOF- FOTOGRAF A. BLOM- BERG.
!^R3 D tilldelas romanen EN STORA litterära pristäfling, som Idun utlyste hösten 1907 och hvilken hade till syfte att framkalla nya värdefulla prosa- verk för vårt romanbibliotek, utgick, som bekant, den sista juni detta år, inom hvilken tid ett stort antal täflin-gsmanuskript kom redaktionen tillhanda.
Granskningen af det hela är nu afslutad och resultatet har, så- väl kvalitativt som kvantitativt, utfallit i hög grad gynnsamt.
Redak- tionen har beslutat att prisbeloppet 5, 0 0 0 kronor skall delas mellan två af de täflande författarne, hvilka vid namnsedlarnes brytande be- funnos vara fröken Ulla Linder och herr Ernst Landquist.
Romanen GULD Lyckans vägar af Ulla Linder (2,500) Drottning kronor, (2,500) Moi-méme Gåås och hennes döttrar och kommer densamma att inleda vår nästa årgångs romanbibliotek.
Fröken Linder är välbekant för Iduns publik alltsedan hon för några år sedan vann hedersutmärkelse för sin effektfulla historiska roman " Mot undergången ", hvilken vi då offentliggjorde som följetong.
Hennes nu prisbelönta verk " Guld ", som skildrar en sida ur det stockholmska affärslifvet i våra dagar, visar såväl med hänsyn till skildringens kraft so ' m ock i fråga om karaktärernas säkra utformning och stilens klara, fasta gestaltning en afgjord konstnärlig stegring.
Därtill kommer det aktuella ämnesinnehållet, hvilket lägger ett ytter- ligare plus till bokens intresse.
Samma pris tvåtusenfemhundra Ernst Lundquist.
Hvarje presentation af detta kända och skattade författarnamn torde vara öfverflödig.
Hans varma lifsuppfattning, smidiga stil och stora för- måga att enkelt och lefvande framställa sina figurer äro egenskaper, som äfven bära detta hans senaste arbete.
Romanen för oss in i.för- näma kretsar ech ger på samma gång en pikant inblick i den stock- holmska teatervärlden, med hvilken författaren, som offrat en god del af sitt litterära arbete åt scenen, gifvetvis är synnerligen förtrogen.
Utom dessa prisbelönade romaner ha vi funnit ytterligare tre ar- beten af sådant värde, att de förtjäna hedersomnämnande, hvarjämte vi önska begagna oss af vår förbehållna rätt att efter särskild öfver- enskommelsc med författarne inlösa dem.
Dessa tre verk äro: belönas alltså med ett pris af två usenfemhundra af af Elisabeth af Maria Kuylenstierna-Wenster, Jouvin, och Lytets börda Martina af Hjalmar Höglund.
" Drottning Moi-méme " är en historisk silhuett, en fängslande framställning af en af vår historias egendomligaste kvinnogestalter, drott- ning Kristina, Gustaf II " Adolfs dotter.
I " Martina Gåås och hennes döttrar " möter läsaren en intressant släkthistoria från det gamla Värmland och " Lytets börda " slutligen ger i gripande romantiserad form ett märkligt bidrag till de blindas psykologi.
Öfriga i täflingen deltagande torde innan årets utgång låta af- hämta sina manuskript mot uppgifvande af desammas titel och motto.
Stockholm i oktober 1908. kronor Iduns Redaktion.
539
FALLNE NAPOLEON sysselsatte D EN samtiden lika mycket som den segcrsiolte härskaren, hvars makt icke tycktes äga några gränser.
Ett nytt exempel pä hans fienders upp- finningsrikhet att visa sin glädje vid hans nederlag, ger följande lilla skild- ring, ^3 Ett säreget Napoleonsminne.
« J-fAN EFTER- J J STRÄFVAR för mycket, där- för skall han mista allt ".
Dessa Napo- leons moders, den sunda, praktiska madame Letitia Buonaparte, ord om sin mest äls- kade son — all- härskaren på Frankrikes tron med en värld för sina fötter, fången på S:t Helena, sjuk och öfvergifven — huru väl slogo de ej in på sonens öde långt innan hans hufvud hun- nit hvitnaför årens snö.
Så fort hans lyckas stjärna bör- jade dala, uppstäm- des en kör at smä- delser för att störta honom, som man nyss hyllat till öf- verdrift.
Ett minne af dessa många vilja vi i dag pre- sentera för Iduns läsare.
Det är en s. k smädesnäs- duk, köpt under krigsåren 1813 — 14 i Tyskland af en bland deltagarne i detta krig, dåvarande majoren vid Smålands Lätta Dragonregemente, sedan överstelöjtnan- ten, innehafvaren af Karl XIV Johans me- dalj C.
M. Lagercrantz, och hvilken sedan gått i arf till ett ai hans barnbarn.
Den här afbildade näsduken är af matt havannafärgad bomullsväf, cirka 70 centimeter i fyrkant, figu- rerna äro tryckta i rödt och synas vara ganska porträttlika.
Texten, som åtföljer bilderna, är på både tyska och engelska och tyckes här- flyta från en diplomat, som var väl bevandrad i den tidens politiska förhållanden.
Efter allt att döma härstammar näsduken från England.
Midtelpartiet framställer enligt underskriften " Europas tillstånd i december 1812 ".
Huf- vudgruppen framställer kejsar Napoleon fly- ende och tappande sin sabel, färdig att an- falla honom i ryggen synes Rysslands tsar Alexander I. Sveriges kronprins, Karl Johan, är ej mindre vred.
att skåda, där han med sitt vapen i högsta hugg tätt i spåren föl- jer Alexander.
Fredrik Wilhelm III af Preus- sen drager med all kraft sitt svärd, Je- rome knäböjer med knäppta händer.
Rhen- förbundets furstar rådslå med förskräckta mi- ner.
Österrikes kejsare Frans I Josef, hvars dotter Marie Louise är Frankrikes kejsarinna, vänder med afsky sin misshaglige måg ryggen.
Alla, som förut lydt hans minsta vink, låta honom nu känna förnedring utan förbarmande.
I fonden kasta gaminerna gladeliga sina mössor i luften.
Ofvanför synas symboliska kvinno- gestalter af Europa, Segern och Historien.
På den ena sidan står på engelska och på den andra på tyska en vers i fri öfversättning så lydande: Segern grep hans svärd, då det föll ur hans hand och sade: " Europa, bevara din frihet ".
Segern därefter hängde det högt i ärans tempel, en trofé för Ryssland det skall förblifva, så länge tiderna räcka, eller så länge det blad historien skrifver, skall vara.
Nedanför taflan med den flyende Napoleon glädja sig engelsmän ur olika samhällsklasser öfver " spektaklet på den europeiska teatern ", och en depesch från den skicklige diplomaten lord William Shaw Catthcart är föremål för deras stora förtjusning.
Nederst å duken emottager Napoleon med Josephine, " den hänsynslöse Barras ' förskjutna älskarinna ", befälet öfver Italienska armén.
Så finna vi Napoleon vanvördigt trampande på bibeln och bekännande sig till Muhammeds lära.
Därintill porträtt af T.
S. Christophe hvaromkring läses: " En af de tre patrioter, som skötos i Moskva 25 Sept.
1812. "
Här befaller Napoleon sina soldater att skjuta på de tur- kiska fångarna i Jaffa.
Och så finna vi honom " nesligt förrådande sina officerare och fegt kvarlämnande sina soldater i Egypten ".
För fyllda segel styr båten bort med honom vid stormasten, vinkande afvärjande åt trupperna som förfölja honom långt ut i vattnet.
Nederst sitter ett porträtt af Herman Friese, en af de fyra patrioter, som skötos i Bremen den 5 april 1813.
Nu stanna vi inför det hemska mordet på hertigen af Enghien, om hvilket den franske statsmannen Fouché lärer fällt yttrandet: " Det var värre än ett brott, ty det var en dumhet " 540 — hvars författarinna, fru Adelaide Nauckhoff, medarbetare i Idun sedan lång tid tillbaka, genom sin vidlyftiga, af fackmän högt skat- tade släktmonografi " Ätten af Klint ", doku- menterat sig som en pietetsfull upp- tecknare af gångna generationers öden.
— något som när det gäller politiken ju anses oförlåtligt.
Andreas Hofer, den tyrolske frihets- hjälten, hvilken så- väl med svärdet som under utöf- vande af civil myndighet gjorde sitt land så stora tjänster, arkebuse- rades i Mantua der.
20 februari IS 10 " Hans tragiska öde har synbarligen gjort honom lämp- lig att medtagas i detta galleri.
Åter möter oss döden, då för Napoleons vilja den patrio- tiske Toussaint- L ' Ouverture, ne- gergeneralen, mås- te offra sitt lif.
- Texten till nästa bild lyder: " Bona- parte och den ärelö- se Godoy bedraga Ferdinand VII på hans välgrundade rätt till Bayonne. "
Till och med hans helighet påfven får böja sig för Napo- leons gudlöshet och eröfringslust.
Densist; i bilden å den gamla näs- duken visar den ty ske partigängaren Ferdi- nand Baptiste von Schill, dödad i Stralsund den 31 maj 1809.
Så har man bun- dit samman blad ef- ter blad af fel och misstag, som begåtts af Napoleon,men som, om ej kronan ryckts från hans hufvud, kanske skulle förgä- tits för strålglansen, som utgick från ho- nom, som axlat Gal- liens kejsarmantel.
ADELAIDE Gwens NAUCKHOFF.
frågobyrå.
nEDAN I SAMBAND med Gwens öfvertagande t \ af vår modeafdelning " Från Rue de la Paix till Strandvågen " tillkånnagåfvo vi, att vi lyckats med vår nye medarbetare träffa en öfverenskommelse, som ytterligare sätter läsekretsen i tillfälle att tillgodogöra sig hennes goda omdöme, erfarenhet och stora upp- finningsrikhet i allt, som gäller toalettens område, där hon är vår främsta svenska auktoritet.
Dessa Owens egenskaper ha våra läsarinnor föröfrigt helt säkert redan själfva konstaterat i de artiklar hon i Idun signerat med sitt kända märke.
Vi påpeka ännu en gång, hurusom detta privilegium att korrespondera med Owen i kvistiga smakfrågor och praktiska detalj- frågor är en alldeles särskild förmån föi * Iduns läsarinnor, helt visst icke minst välkommen i de hem, där husmodern måste se till att fä ut det mesta möjliga af den för hemmets för- sköning och den egna toaletten disponibla summan.
Brefven adresseras till Ginen, Iduns re- daktion, och måste åtföljas af dubbelt svars- porto.
TVÅ SKOTT — TVÅ FJÄLLRÄFVAR.
HERR O. HALLDIN PÅ EJDERJAKT.
prN AF DEL JAGARNA i den under hösten hem- AG TRÄFFADE häromdagen vår kände fri- * -- komna De Geerska Spetsbergsexpeditionen, foto- luftsfotograf herr Oscar Halldin, för några grafen O. Halldin, har här för en intervjuare skild- veckor sedan återkommen från Spetsbergen, rat sina minnen frän en sprtsbergssommar med dess där han tillbragt större delen af sommaren i mest utmärkande egendomlighet, den myllrande fagel- världen.
Hans ord och de här meddelade bilderna egenskap af den De Geerska expeditionens foto- ge ett lifligt intryck af det mäktiga och sällsamma graf.
Då herr H. efter all sannolikhet är den skådespel, som hvarje år under den arktiska som- förste yrkesfotograf, som utöfvat sin verksam- marens korta dagar sedan tidernas begynnelse utspe- het på en så nordlig breddgrad, och jag kunde las pä ejdrarnas, alkornas och vildgässens häcknings- platser på Spetsbergen.
förutse, att han såsom varande stor naturvän och intresserad jägare skulle ha åtskilligt att få berätta om djurlifvet där uppe i höga norden, ville jag icke försumma tillfället till en liten marens arbete i form af väldiga massor af intervju.
Vår spetsbergsfotograf var genast plåtar, som just höllo på att kopieras.
— Jag behöfver knappast säga, att det varit beredd att ställa sig till mitt förfogande, och en angenäm kampanj, började han — en som- snart sutto vi i lugn och ro uppe på hans ateljé vid Nybrogatan, där han med berättigad mar, som sent eller aldrig skall gå ur mitt tillfredsställelse kunde visa resultatet af som- minne.
Hvad arbetet beträffar är Spetsbergen J med sin kristalliskt genomskinliga luft ett rik- tigt idealland för fotografering Vi togo utan svårighet fotografier af bergstoppar, som lågo på 8 — 10 svenska mils afstånd.
Allra bäst lyckades fotograferingen under de dagsljusa nätterna, enär solen då var mindre besvärande.
— Nätterna användes för öfrigt med förkärlek äfven till annat arbete än fotografering.
Vid ful väderlek rådde visserligen en oigenomträng- lig tjocka, men denna lättade vanligen eiter ett par timmar, då det åter blef strålande klar luft.
Min hufvudsakliga uppgift bestod i att med kameran biträda professor De Geer vid hans fotogrammetriska arbeten.
— Herr Halldin lät mig här i största hast få en inblick i metoden iör höjdmätningar medels fotografering.
— F. ö.
\ * \ r å — tf Mm \ j s * rr ~^ &lt;^ps=a&gt;=g HVALFÅNGAREN KRINGSVÄRMAD AF STORMFÅGLAR.
OMBORD PÅ EN JÄTTEHVAL.
— S41 —
PÅ HEMVÄG FRÅN GÅSJAKTEN.
fotograferades allt som kunde vara af något slags vetenskapligt intresse eller eljes hade något med expeditionen att skaffa, geologiska formationer och märkligare terrängföremål af alla slag, de fåglar, som läto knäppa af sig i det fria o. s. v. — Inalles togos öfver 1,000 plåtar.
Men det var ju om djurlifvet ni först och främst ville höra berättas — icke sant?
— — Ja, det var verkligen något för en naturälskare och fågelvän att se och njuta af!
Då vi omkring den 12 juli kommo in i Is- fjorden, höll den arktiska sommaren just sitt intåg, och de flesta fåglar lågo redan på ägg.
Det var ett rent af bedöfvande kacklande, skrän och hvisslande i alla tonarter.
De fåglar, som framför andra gåfvo sin prä- gel åt det bevingade lifvet vid fjorden, voro stormfåglarna, borgmästaremåsarna och ejdrarna.
Bland öfriga allmänt förekommande fågelarter kunna nämnas spetsbergsfalkar, lunnefåglar, grisslor, s. k. kryckjor, ismåsar, labbar, tärnor, småsnäppor, alfåglar och lommar samt uppe i land vildgäss, ripor och snösparfvar.
Särskildt stormfåglarna förekommo i oräkneliga skaror och voro så närgångna, att de stundom blefvo till verkligt besvär.
Jag kom ovillkorligen att tänka på alla gamla skepparhistorier om fågel- skarorna, som voro så stora och täta, att de förmörkade solen och man måste " skjuta hål i dem " för att få se en flik af himlen.
— Ja, ni kan själf se och döma af den här fotograflen.
I Isfjorden lågo samtidigt med Svensksund ett par hvalfångarefartyg, ombord på hvilka man var sysselsatt med att späcka af några dödade hafsvidunder.
Dessa fartyg kringsvär- mades jämt och ständigt af de glupska stormfåg- larna, som under slagsmål och oväsen roffade åt sig en ganska dryg andel af hvalspäcket.
Vid stormigt väder, då allt annat fågellif för tillfället var försvunnet, såg man stormfågeln med sin lätta, roffågelslika flykt sväfva fram tätt öfver vågryggarna.
Det var tydligt, att han icke fått sitt namn bara för roskull.
Ej sällan sågos flere olika fågelarter ligga på 1 vattnet blandade om hvarandra.
Sköts då händelsevis ett skott, var det egendomligt att se, huru de olika fågelnationerna liksom på gifvet tecken skilde sig från hvarandra och flögo upp, bildande hvar sin flock.
S. k. fågelberg funnos nog litet hvarstädes.
Det ojämförligt tätast " befolkade " af alla var dock Alkhornet, en gigantisk fjälltopp vid in- loppet till fjorden, där myriader af stormfåglar,: Uppgif lifvidd (under annarne), midjevidd och kjollängd: erhåller Ni till Eder figur: fullt tillförlitliga, m o d e r n a o. e l e g a n t a | Pappersmönster.
EN LÄGERPLATS.
PROF.
DE GEER MED SON SAMT FOTOGRAFEN.
alkor, lunnefåglar och andra hade sitt hem- vist.
Ibland kunde man få se de blanka fjärdarna och sunden liksom öfverdragna med fläckar af sot.
Tog man då till kikaren och underkastade fenomenet en närmare granskning, blef man varse, hurusom de förmenta sotfläckarna fingo lif och togo form af hundratals simmande ejdrar.
Talrikast höllo ejdrarna till invid uddar och holmar i fjärdarna, och sedda på afstånd sam- mansmälte de väldiga fågelflockarna till den grad med landkonturerna, att det föreföll som om halfva udden eller holmen gifvit sig iväg och upplösts i atomer, då fåglarna plötsligt lyfte sina vingar till flykt.
strök omkring på spaning efter rof.
Det var mestadels ungräfvar, och sådana voro inte svåra att öfverlista.
Somliga voro t. o. m. så fram- fusiga och nyfikna, att de själfmant närmade sig människorna, och hade man nyskjutna fåg- lar hängande någonstädes vid lägerplatsen, måste man alltid ställa så till, att räfvarna icke kunde komma åt att stjäla bort dem under natten.
Fjällräfvarnas käraste tillhåll voro f. ö. pla- tåerna under fågelbergen.
Där sutto de gömda dagen lång för att vara till hands, ifall någon fågelunge, såsom ofta hände, skulle blifva spar- kad ut ur sitt bo.
En af expeditionens medlemmar hade en gång en lustig kontrovers med en fjällräf.
Han hade begifvit sig till ett fågelberg för att skjuta lunnefågel.
Det lyckades honom också att få skott på en dylik, men knappast hade fågeln fallit till marken, förrän en räf genast var framme och nafsade åt sig den.
Skytten var emellertid icke sen att gifva den lilla vildttjufven det andra skottet ur dubbelbössan, och på det sättet fick mickel dyrt plikta för sin tilltagsen- het.
Några egentliga jaktfärder förekommo icke under expeditionen, — det omfattande veten- skapliga arbete, man föresatt sig att utföra, kräfde naturligtvis, att den knappa tiden ut- nyttjades på bästa möjliga sätt.
— Men var man icke alltför uttröttad efter klättrandet i fjällen och rutschandet utför glaciärerna, hände det, att man efter slutadt dagsarbete tog sin bössa och ställde sig i håll för de sträckande ejdrarna eller begaf sig upp i land för att skjuta vildgäss.
Denna jakt lyckades också merendels så bra, att vi under hela tiden kunde hålla expeditionen med färskt kött.
Gässen förekommo talrikast uppåt fjällsidorna samt i vattensamlingarna på de tufviga myrmarkerna, där de ruggande fåglarna voro jämförelsevis lätta att skjuta.
De flygfärdiga gässen voro svårare att komma åt, synnerligast då de, så- som ofta var fallet, förekommo i stora flockar på många hundra individer.
Af storvildt fälldes tre präktiga renar.
En ren sköts af en bland zoologerna, de båda an- dra af matroser från Svensksund.
Isbjörnar uppträda på Spetsbergen egent- ligen endast under vintertiden, hvarför vi inte hade stora utsikter att stöta på någon dylik best.
En dag, då vi voro ute på en liten ex- pedition, påträffade vi emellertid helt oförmo- dadt lämningarna af tre stycken björnar, som icke kunde ha blifvit skjutna för synnerligen länge sedan.
Fjällräfven är jämte renen och isbjörnen det enda fyrfotadjur, som förekommer på Spets- bergen.
Han är f. ö. en så oerhördt vanlig företeelse där uppe, att han ensamt ur den synpunkten förtjänar sitt eget kapitel.
Tog man upp en kikare och undersökte de vidsträckta fjällhedarna, kunde man vara nästan säker om att få syn på en eller annan räf, som Ja, om sommaren lefver nog fjällräfven som pärla i guld på Spetsbergen med dess öfverflöd på fågelägg och fågelungar.
Hvad han lefver på under vintern är däremot svårt att säga.
Antingen är det väl riporna, som då få lämna största tributen till hans matsedel, eller också lär han väl samla vinterförråd, såsom en del zoologer hålla före.
Ejdern är den enda fågel som någorlunda förmår skydda sig mot fjällräfven, i det han så godt som uteslutande häckar ute på holmar och skär, dit den fruk- tade röfvaren icke kan komma.
Räfven har nämligen icke tillräckligt tät och motstånds- kraftig päls för att tåla vid några längre sim- turer i det kalla ishafsvattnet.
Jag talade nyss om ripor.
Af sådana träf- fade vi, märkvärdigt nog, icke många, men kan- ske berodde det därpå att vi icke hade någon hund till vårt förfogande.
Den lilla vackra snösparfven förekom ganska ymnigt öfver allt i fjälldalarna.
Vid kolgruf- vorna vid Advent Bay, den enda bebodda platsen på Spetsbergen, har denna fågel, egen- domligt nog, börjat söka människornas grann- skap och föra precis samma snyltgästartadei lefnadssätt som våra gråsparfvar.
Ofta när arbetet var så brådskande, att v icke hunno sysselsätta oss med matlagning, läto vi oss råa ejder- och alfågelägg väl smaka.
Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Bluslif 40 öre, Kjolmonster utan släp 50 ' öre., Prinsessklädning 75 öre, Reform- dräkt 75 öre, Barndräktmönster 50 öre, Kragmönster (Pellerin) 50 öre, Kappmonster 60 öre, Nationaldräktmönster 1 kr.
— 542 — Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition åtföljd af likvid insändes till i: Mästersömuelsgatan 43, Stockholm!
Iduns Mönsterafd.
i
En gång gjorde vi äfven för roskull ett för- sök med att äta sälkött.
Den allmänna me- ningen var också den att dylikt kött, rätt till- lagadt, utgör en kost, som ingalunda är att förakta.
Salar funnos naturligtvis i öfverflöd.
Jag räknade en gång till öfver 150 salar, upp- krupna på isen.
En liten sälkulting, som togs lefvahde, hölls en tid fången ombord på " Svensk- sund ", där han snart blef allas föklarade gunst- ' DUNS BOKFÖRTECKNING upptar hädanefter titlarna på samtliga insända nyutkomna böcker De ling.
Han lyckades emellertid blifva fri, då M arbeten, som dessutom önskas granskade af våra fackanmälare (för skönlitteratur^ friherrinnan Manka m.
fl., för ungdomslitteratur seminaneadjunkten Marie Louise Gagner) bora till- man en gång lät honom taga sig en simtur in- Stjernstedt-Cederström ställas Redaktionen i tvenae exemplar.
Från denna regel kunna inga undantag medgifvas.
vid fartyget, bunden med sele och lina.
få Vi savi salarna liksom f. ö. beträffande allt villebråd på Spetsbergen gjorde vi den iaktta- YHETERNA UR bokvärlden äro ännu inte folk lär förmenas att utnyttja sina personliga gelsen, att de voro förvånansvärdt litet skott- särdeles många.
Från sommaren kvarligga upplefvelser eller intryck som litteratur.
Den skall rädda.
Sköt man på en bland skocken, såg på mitt bord ett par volymer, och jag vill då först aldrig själf ha hållit i en penna, som tror att nå- man visserligen de öfriga lyfta ett tag på huf- gon diktning uppstår utan verklighetens grundval.
vudet för att se efter hvad som stod på.
Strax kvittera deras mottagande med några rader.
Särskildt romanen är själffallet en konstform, Det är: Kvinnor af Elsa Lindberg-Dovlette, därpå betedde de sig dock åter som om ingen- där modellen blir nödvändig — ofta förvandlad ting händt.
Förklaringen härtill låg, enligt skildringar från minareternas stad.
De inle- till, som det heter, oigenkännlighet i diktningens hvad vi trodde oss finna, i djurens vana att das af en skildring öfver själfva staden, Kon- verkstad; men ibland också påtaglig för hvarje jämt och ständigt höra knallarna från sprick- stantinopel, som icke väcker särskilda förhopp- ningar; den är journalistiskt tillräcklig, föga invigd.
Detta alltså är på sin plats.
Det som ningarna i glaciärerna.
mer.
Men man bör gå vidare.
I flere af de icke anses vara på sin plats är att låta ett per- En fångst af mera ovanligt slag gjordes me- följande historierna får man göra bekantskap sonligt bimotiv, t. ex. hämndlystnad smyga in dan " Svensksund " låg och kolade i Advent med en författarinna af ett mjukt och behag- under arbetet — och detta är fullt riktigt.
Bay.
Det var en 2 1 / a m. lång haj af det slag, För mig ställer sig frågan så: konst eller icke fullt, en smula preciöst temperament, som vac- som norrmännen kalla kåkäring.
Vidundret kert känt och lyckats återgifva typer af unga konst.
Jag reagerar icke här moraliskt; det sköts med kula, där det gick och slog sina kvinnor där bortifrån — mest intimt och lef- stöter mig likafullt i min rena konstkänsla, lofvar kring fartyget.
— — — vande i de historier, där omsorgen om lokalfär- ifall afsikten, som tillätes sticka alltför bjärt Ja, detta är ungefär hvad en icke fack- gen varit den minsta.
Det är nu en gång så igenom i en bok, skulle vara god, skulle vara man kan ha att meddela om sina intryck och med exotiska skildringar: de vinna litterärt en eller annan beaktansvärd tendens. '
Melsteds iakttagelser från djurlifvet på Spetsbergen, sä- ingenting på att man smyckar dem med upp- diktarpersonlighet har alltid varit intensiv och ger berättaren.
— Men vänta!
Den här plåten lysningar.
Det vi bäst behålla, blir det som allvarlig, och utan all fråga präglar också all- måste ni se.
Det är af en s. k. isbräcka, suggererats oss — nu hos fru Lindberg-Dovlette var detta sista arbete, af hvilket många sidor d. v. s. den plats, där en glaciär afbördar sina en aning om den orientaliska kvinnosjälen.
Läs äro gjorda med stark konstnärlig virtuositet.
ismassor i sjön eller " kalfvar ", såsom det heter till exempel historien om Sakhra, den gamle, Jag betonar det.
Men boken förblir dock på fackspråket.
Den oinvigde, som betraktar blinde mannens unga hustru!
en pinsam bok.
Det slag den vill ge skulle bilden, skulle möjligen kunna inbilla sig, att gifvits lämpligare med en knuten näfve.
Skrif- Också under sommaren har ett nytt enkro- det är fråga om en vanlig svallis af några fots ten kan ej framträda fri från perfiditet, mäktighet.
Jag kan emellertid intyga, att hvad nas bibliotek startat med: Vägg om vägg af och vår goda smak opponerar sig också emot Anna Wahlenberg (novelletter), Lappfolk af man ser på plåten är ett jätteisberg, som reser att vi brutalt bli inblandade i andras i hög sig c:a 40 meter öfver vattenytan och hvars P.
A. Lindholm, en väl romantisk skildring af grad privata angelägenheter.
Det hjälper ej undervattenmässa är ungefär 9 gånger så stor nybyggarlif i Lappland på 1700-talet, samt att romanen här rättvisligen kunnat taga till Påsa-Jan, sagor af Harald Östenson (verkligen som den öfver vattnet synliga.
motto orden: öga för öga, tand för tand.
Vi roligt illustrerade af John Bauer).
Biblioteket Fotografien torde f. ö. vara tämligen enastå- veta att under vissa förhållanden kan man vara kallar sig för " Svenska folkets favoritböcker " ende i sitt slag.
Ty sanningen att säga är det skyldig sig själf att gå den gamla lagen förbi.
— och benämningen gör mig tankfull!
Den nog en smula våghalsigt att ro tillräckligt nära Detta om detta.
— — ställer onekligen anspråk.
.
.
Men hellre vill jag, intill en kalfis för att kunna fotografera den.
Gustava Svanström har u t g i h i t en liten bok som jag förut gjort, prisa och förorda billighets- Det är nämligen så, att isberget efter hand biblioteken som princip, och jag fäster mig då vid innehållande berättelser, naturskildringar, lyrisk undermineras genom smältning, och allt emel- Boken har en historia, som en intressant nyhet i Ljus ' enkronas dito, näm- prosa: Vildmark.
lanåt — ja, ibland ungefär hvar 15:te minut ligen: Johan Bergman: Ur forntidens sång, ett för mig betecknar författarinnans rätta v ä g: kommer ett litet nätt isblock af ett ordinärt urval ur antikens diktning, företrädesvis den historien heter Landsstrykare och ger på några femvåningshus storlek neddansande i sjön, som lyriska, i svensk tolkning.
En stor del af de få sidor silhuetterna af ett par tre människor naturligtvis därvid uppröres i skyhöga vågor stora klassiska namnen äro här representerade ut ur ödslighet och mörker.
Det är ingenting och vattenpelare.
Och att det vid sådana till- och häftet är smakfullt utstyrdt.
Det är helt märkligt, ingen realism, knappast form — och fällen är litet kusligt att befinna sig alltför enkelt en liten pärla för sökaren af billig (obs.
dock, jag ser och förnimmer dessa varelser.
nära " kalfningen " kan nog litet hvar räkna ut.
väl i bokstaflig mening!)
bildning.
I Frank- De ha berört min fantasi och de ge mig en stäm- T. H — L.
rike får man flere af de gamle och en hel del ning.
Eljes glider författarinnan lätt ut i det af de inhemska klassikerna (Rabelais, Voltaire, alltför formlösa, i ett ordsvall, som tröttar utan Rousseau o. s. v.) i fullt tillfredsställande böc- att visa oss något, en sorts berusning af själfva ämnet, som ej lyckas meddela sig åt oss.
Jag ker ä 95 centimes.
När äro vi där?
ville önska sofring och mera stränghet, ty en Steget är långt härifrån och till den sista TJEDAN I SAMBAND med Owens öfvertagande viss temperamentets ungdomliga egenart är i \ af vår modeafdelning " Från Rue de la Paix till romanen: Fariséens hustru af Henning von Mel- mig här sympatisk.
Strandvägen " tUlkännagåfvo vi, att vi lyckats med sted.
Kanske skulle jag föredragit att slippa Man gläder sig åt att åter få i händerna ett vår nya medarbetare träffa en överenskommelse, som yttra mig ingående om den, men inför det stora och ytterligare sätter läsekretsen i tillfälle att tillgodogöra dikthäfte af Bo&lt;-Bergman: En människa.
Minnes delvis skandalösa uppseende den väckt, blir detta sig hennes goda omdöme, erfarenhet och stora upp- ni Marionetterna för ett par år sedan?
De ut- finningsrikhet i allt, som gäller toalettens område, där svårt, när man har Iduns stora läsekrets fram- tryckte en försynt, behärskad och manligt vek för sig.
Låt mig då först och främst säga att hon är vår främsta svenska auktoritet.
Dessa Gwens egenskaper ha våra läsarinnor föröfrigt helt säkert naturligtvis är den ingen läsning för familje- personlighet.
Intet pjunk, inga åtbörder, icke redan själfva konstaterat i de artiklar hon i Idun kretsen.
Den går — för våra förhållanden — ett ord som ropade.
Men dessa dikter träffade signerat med sitt kända märke.
Vi påpeka ännu en ovanligt långt i intim skildring.
Men det är djupt, de nådde strängar inom oss, som icke gäng, hurusom detta privilegium att korrespondera ofta bringades att ljuda, de väckte ett vemod, med Owen i kvistiga smakfrågor och praktiska detalj- icke af denna anledning boken, som bekant, frågor är en alldeles särskilt!
förman väckt anstöt, utan emedan den är en pamflett, som icke var sentimentalt, en resignation, som fön Iduns läsarinnor, helt visst icke minst ett direkt svar på en annan pamflett i roman- dock bar mod att gå vidare.
I fullt mått kan välkommen i de hem, där husmodern måste se till detsamma sägas om En människa.
Bo Berg- form, som utkom för ett par år sedan — och att få ut det mesta möjliga af den för hemmets för- man är ingen poet af den romantiska typen sköning och den egna toaletten disponibla summan.
som för öfrigt som helhet, litterärt sedt, var och heller ingen ung älskare af de modernaste.
denna åtskilligt underlägsen.
Brefven adresseras till Gwen, Iduns re- Honnör för dem alla, om de skrifva vackert daktion, och måste åtföljas af dubbelt svars- Det är klart att ingen författare af förnuftigt N Gwens .frågobyrå.
porto.
4:de häftet af Mönstertidningen Konstslöjden i Hemmet har utkommit och innehåller bland annat: drifning i metall, läderplastik, träskärning, målning å skinn m. m.
Finnes att tillgå i hvarje bokhandel samt portofritt direkt från Exp.
af Konstslöjden i Hemmet, Stockholm.
Pris pr häfte 60 öre.
— 543 —
^ ^ J och äkta — men när stadens buller tystnar mot natten och jag sitter ensam vid min lampa, skänker som ingen annan Bo Bergmans dikt- ning mig något af samma tysta upprördhet som mötet med en kär vän.
Låt mig få göra ett enda citat: Jag läser om klockan, som sjunkit i djupet en gång.
Min själ är det rörliga djupet och klockan min sång.
Min dikt är en klocka på botten af hafvet, som går.
Den klämtar — men ödsligt och sällan i ödsliga år.
engelskan af M. Drangel.
— Fröléen &amp; C:0S Förlag: Fariséens hustru; roman af Henning von Melsted.
— E. V. Hellströms förlag: Ord vid Hans Magnus Nord- lindhs bår; af W. Rudin.
— A.-B.
Nordiska bokhan- deln i distribution: Titus Livius ' Roms konungasagor; Öfvers.
af P.
G. Lyth.
— Norstedt &amp; söners, förlag: Min historias historia; af Anders Fryxell.
— Svan- bäck &amp; Comps, förlag: Anden och köttet; af Haqvin.
— Fr. Skoglunds förlag: Sexuell etik och sexuell pe- dagogik; en uppgörelse med de moderna af D:r Fr. W. Foerster.
— Carl Thorséns förlag: Bubblor från botten; af Erik Lindorm.
— Wahlström &amp; Widstrands förlag: Ludvig XIV:s älskarinna, Louise de la Valliére; af 7.
Lair.
Bem.
öfvers.
af Walborg Hedberg.
— Åhlén &amp; Åkerlunds förlag: Fjället och skogen; tre Norrlandssägner; af Valdemar Lindholm.
Du darrande klockklang i själen, jag hörde dig nyss.
En man ligger vaken med våta kinder och lyss.
Friskt mod.
Flyktigt kan man tillåta sig att nämna: Lasse Lucidor af A. Walter Stenström, ett utkast i dramatisk form, men utan dramatisk bärkraft, möjligen buret af en viss rörlighet i person- listan och af idealistiskt känsliga intentioner i karaktäristiken.
— / kriget, anteckningar från rysk-japanska kriget af V. Veressajev, flärdlöst och lefvande gjorda.
— Med isyxa, gletscherrep och skidor af And.
Pallin, förströelselektyr, sär- skildt att rekommendera åt den sportälskande.
Onekligen friska, om ock konstlösa sidor.
— Vid svältgränsen af Maria Sandel, noveller med motiv ur arbetarlifvet i Stockholm.
Om, som det står angifvet på bokens baksida, författar- innan verkligen själf är en fattig arbeterska, måste allt erkännande skänkas åt denna an- sats.
Boken är i flera stycken en duktig bok.
— Frida Landsorts dikter Utanför hvirf- veln har jag ej hunnit läsa.
Men vill ej under- låta att redan nämna denna bok af en i Idun .bekant och senterad författarinna.
MARIKA STJERNSTEDT Iduns FORSAGD du hviskar: Ack, jag är för ringa att nya tankar fram i ljuset föra.
Hur mäktigt måste ej den stämma klinga, som genom larmet fångar tidens öra!
Sjung oförfärad ut med friska lungor!
Om du är ensam nu så, livad det lider, din visa trallas af allt flera tungor och sväller ut i mäktig kör omsider.
Den vårflod, hvilken stolta dammar bräcker, var rännil innan den fick härskararten, och den lavin, hvars åska daln förskräcker, gaf kanske herdegossens snöboll farten.
fOHAN DANIELSSON.
CEDERSTRÖM.
bokförteckning.
nu, ett hälft sekel igenom, spridt ljus och värme åt de stackars samhällets olycksbarn, hvilka, utstötta ur världen inom mur och galler, få sona det, som de förbrutit mot samhällsord- ningen.
— Fröken Wredes sätt att gå-tillväga vid sina fängelsebesök är helt och hållet annor- lunda, än fängelsepredikanters och botpredi- kerskors.
— Hon utgår från den grundsatsen, att hos enhvar mänsklig individ, om god eller dålig, ett om också omedvetet behof gör sig gällande att blifva bemött med höflighet.
— " En rättfram ärlig höflighet förnärmar aldrig. "
Isynnerhet hos dem, hvilka genom sin ofta själfförvållade ställning blifvit vana att bemö- tas med hårdhet och förakt — väcker en höflig vänlighet de bättre känslor till lifs, hvilka aldrig helt och hållet dö hos människan, hon må vara i hvilket läge som helst.
Denna teori har fröken Wrede följt, och praktiken har gett henne rätt.
Otaliga äro de " förstockade själar ", som hon, genom att behandla dem " såsommänniskor " (såsom " terminus technicus " i detta fall plär lyda) har återbördat åt samhället, direkt eller indi- rekt.
Ty många, hvilka ingått i fängelserna för att aftjäna sin strafftid och med hat afvisat fängelsepredikanternas försök att väcka deras bättre jag, hafva tinat upp under fröken Wre- des finkänsliga, glada och goda samtal, och de hafva lämnat fängelserna såsom andra människor, de hafva blifvit nyttiga samhällsmedlemmar och denna deras sinnesförändring till det bättre ha de Mathilda Wredes sant humanitära verk- samhet att tacka för.
Hon förmår dessa männi- skor, dem hon vill hjälpa, att fatta förtroende till henne och de låta sig påverkas af henne så, att de omedvetet börja att se med hennes ögon och känna med hennes hjärta.
Detta varma, ädla hjärta, hvilket klappar för sam- hällets olycksbarn, må det länge förunnas att ge af sin barmhärtighet och må det kärleksverk Mathilda Wrede i mänsklighetens tjänst inaugurerat vinna anslutning hos alla goda kvinnor, ty kvinnans makt i det goda är oändlig.
F. L — G.
Albert Bonniers förlag: Syndafloden; tre akter af Henning Ber ger.
— En människa; dikter af Bo Bergman.
— Bakom förhänget; en lefnadshistoria af Märta Starnberg.
— En sjuttio- årings minnen; anteckningar af C.
R. Nyblom.
— • Norrlandsresan; diktcykel af Anders Österling.
— Dö- den inkognito; berättelse på vers af Anders Österling.
— Vid pulpeten n:o 14; minnen och anteckningar af Birger Schöldström.
— Bluffare; typer från Kosmo- polis af Anders Eje.
— En amerikan; roman af Robert Herrick.
Öfvers.
från engelskan.
— Nya enkronasböc- ker.
Mäster Olof; af August Strindberg.
— Farbror Frans; af J ".
Blicher-Clausen, — Vid Nyårstid i Nöddebo prästgård; af Henrik Scharling.
— Gyurkovicsarne; af Herczeg Ferenc.
Japansk konst » H A.
B.
Ljus forlag: Lasse Lucidor; skådespel i fyra akter af A. Walter Stenström.
— Utanför hvirfveln; dikter af Frida Lands- ort.
— Per Larsson; ur en jämtbondes lif af Kilian.
— I Norrsken och sol; af Elf Norrbo.
— Ghettons barn; en studie af ett egendomligt folk af /.
Zangwill.
Öfvers.
från engelskan af Naemi Ossian-Nilsson.
— Nya enkronasböcker: Rannsakningsdomaren af Palle Rosenkrantz.
— Ur forntidens sång af Johan Bergman.
— Äfventyr och hugskott; af Albert Engström.
Hugo Gebers förlag: Vid Svältgränsen och andra berättelser; skildringar ur Stockholmslifvet af Maria Sandel.
— I kriget; an- teckningar och fälttågsminnen af V. Veressajev.
Be- myndigad öfvers.
från ryskan af E. Weer.
— Silfver- spegeln jämte andra sällsamma berättelser af A. Conan Doyle.
— Själamarknaden; af Olive Christian Malvery; Bearbetning från engelskan af Cecilia Milow.
— Min- nen och anteckningar.
En blick tillbaka på mitt lif; af Carl Fredrik Lundqvist.
— Borgare och plebejer.
af Dimitri S. Meresjkovski.
— Enkronasböcker: I grus och spillror; af Emile Zola.
— En droppe ur hafvet; af Annie Quiding-Akerhielm.
Akademiska Bokförlaget: Norrländska dagar; sångar- färdsminnen af Gunnar Mångberg.
— Björk &amp; Börjes- sons förlag: En blå bok; den tredje af August Strind- berg.
— Bohlin &amp; C:os förlag: Vargens son; skildrin- gar från polartrakterna af Jack London.
Öfvers.
från Sveriges på en gång elegan- taste och mest användbara modejournal för hemmen.
• Mathilda Wrede, IDUN en gång på nittiotalet eller närmare D ' ' \ Å bestämdt i n:r 39 för är 1895 haft fröken Math Ida Wredes biografi och porträtt, känna dess läsarinnor redan hennes lifsverk; denna lilla karak- tärisering af hennes verksamhet må följa som en hyllning till hennes 25-års jubileum såsom fångarnas vän.
sgä I DENNA MANAD kan fröken Mathilda Wrede (dotter till f. d. guvernören öfver Vasa län i Finland baron Wrede) blicka till- baka på en 25-årig välsignelsebringande verk- samhet i humanitetens tjänst.
— Det är näm- ligrn nu ett 1 / i sekel, sedan hon, den unga baronessan, första gången besökte ett fängelse för att förrätta det barmhärtighetsverk, hennes goda hjärta och klara förstånd manade henne att göra.
— Hennes fader motsatte sig icke hennes bestämda önskan och så kom det sig, att guvernörens dotter blef den solstråle, som ULTBERGS KONSTHANDEL vid Birger- Jarlsgatan har för närvarande en utställ- ning af japanska konstföremål: gamla sällsynta träsnitt af gamla mästare från 1700-talet, det japanska träsnittets guldålder, prydnadspjäser af porslin och cloisserad emalj, af fajans och brons, dels antika, dels moderna lackerade före- mål och korgsaker samt silkesbroderier.
Det är en förnäm gammal kultur, som gått sina egna underliga, från vår egen utveckling så främmande vägar, för att nå fram till denna för vår uppfattning och i jämförelse med våra möj- ligheter nästan infernaliska fulländning i motiv, stoffbehandling och teknisk skicklighet.
In- tressant är att hos en del nya konstföremål se det europeiska inflytandet göra sig gällande i mönster och färger.
Denna eftergift åt den västerländska smaken är dock endast gjord af kommersiella hänsyn — en något försmädlig bugning åt Amerika och Europa, som man be- räknar att, tack vare den trumf man besitter i prisbilligheten, slå på deras egen mark med deras egna vapen.
De ha en mycket hälsosamt uppfostrande betydelse, dessa japanska utställningar.
E — ER.
Iduns Modellkatalog sa $a Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Koloreradt omslag.
Prenumerationspris 2.20 för helt år - 6 0 öre pr häfte.
— 544 — &lt;$ t$ Oumbärlig för alla sömmer- skor och alla hem.
• • • • Nu är tid att prenumerera.
Från Rue de la Paix till Strand- vägen.
M ED NOVEMBER som närmaste perspektiv i horisonten ha vi till slut fått en smula verklig köld!
Ja icke så att förstå, att jag på något sätt gläder mig, tvärtom har det varit riktigt roligt att under den gångna månaden dagligen ha fått tillfälle att gymnasti- sera sin tacksamhetskänsla, sa ' nt är högtidligt!
har i den alla de fall kölden kommit, och Nu med vackra röda kinde&gt;na och alla brefförf åg- ningarne, om plysch- kappor bli moderna till i vinter.
Det måtte finnas en~stor rikedom på den va- ran inom landet!
Det förundrar mig, plyschkappor ha egentligen aldrif varit några så särde- les billiga plagg att lägga sig till med, fast de^ ju onekligen alltid haf&gt; en viss gediget förmögen och snörmakerier.
i plysch, bör ni ovillkorligen välja nå- gon halfvid i paletå- eller säck- fason; de åtsittande plysch- och sam- metskappor, som stockholmskorna denna höst promenera ikring medverka alls ej uppmuntrande på den kunnige be- traktaren, hvarmed jag naturligtvis blygsamt menar mig själf!
Vill man kort sera och godt hvad karaktäri- som blir modernt i kappor, kan man sä- ga att mid- jan aldrig är ordentligt markerad, och när den är det, sitter den strax nedom ar- marne.
Dess- utom äro de allra flesta plagg betyd- ligt längre än vi förut burit dem.
Till somma- ren är det ju möjligt empirboleros komma till heders igen; ännu så länge tving- Svart filéklädning med kulörta broderier från ar den kalla La Porta-Nieman.
årstiden och stilfullheten oss att gå i långa, långa, mer eller mindre tyd- ligt empiraktiga plagg.
Ärmarne äro alltid fullkomligt åt- sittande, utan att de därför få vara så snäfva att de äro obekväma, den passande medelvägen karaktäriserar den goda och korrekta sömmerskan.
På utsidan äro de ofta försedda med en rad knappar, om garneringen i öfrigt innesluter sådana i programmet, men det har jag visst sagt en gång förut!
^Jag vill, rent ut sagdt, icke tala om klädningar den här gången.
Ni vet redan hvad som nu är modernt, och det som _ härnäst blir det tarfvar, synes det mig, lite tid på sig, innan det vuxit sig så förståndigt, att vi ha skäl till eller glädje af att befatta oss med det.
Egentligen har jag mest lust att så här, när jag har så utmärkt tillfälle, säga något om, hur förtjusande jag finner de svenska unga flickorna till skillnad från all den väl- upptränade onatur, som i " Europa " karaktäriseras med detta namn.
Och icke sannt, det är alltid roligt att höra något behagligt om sig själf och de sina?
Vore nu också de något äldre damerna i sin genre lika förtju- sande som sina döttrar, så kunde Sverige sanner- ligen ha skäl att känna sig stolt öfver sina dött- rar.
Men ännu så länge tycks den här mycket och okunnigt förkättrade sydländska medelåldern och ålderdomen ha bra mycket större förmåga att vara graciös än våra egna hedervärda och icke så litet surnade " tanter ".
Och ändå finns det ej på jorden något så imponerande och förtjusande som en kvinna, hos hvilken lifvet och erfarenheten ristat och fårat det som en gång var idel ungdom och fräschör och kanske till och med skönhet!
Klädning från Drécoll af silkeskaschmir i brun- gult med svarta broderier.
prägel.
Deras stora popularitet måtte i alla fall, har jag räknat ut, till en stor del bero på att de i vårt hårda klimat hålla de lyckliga innehafvarinnorna varma, och det är väl det allra mest angelägna för dem, som höstetid köpa sina nya plagg?
Och till och med en plyschkappa har nöd- vändigtvis en gång varit ny, fast de van- ligen bruka bli så gamla, att de komma ägarinnan att glömma detta poetiska faktum.
Nu frågar man mig hvad som är att göra med alla dessa plyschkappor, hvaraf jag sluter att det går med dem som det lär gå med så mycket annat här i värl- den, man tröttnar!
Detta till upplysning åt alla de damer, som gå omkring med välfyllda portmonnäer och brinnande lust att köpa sig en plyschkappa.
Vill man ha ett anständigt plagg att utan bekymmer lugnt sätta på sig hvarje höst i tio års tid, då är nog plyschkappan det åtrådda idealet, men har ens själ ännu icke upp- nått den för detta erfoderliga stadgan, bör man använda sina goda penningar på ett annat sätt.
Och plyschkapporna, hvad skola vi göra med dem?
Ni skola bära dem, mina damer, det finns intet annat att göra!
Äro de en smula kantnötta här och hvar, kan man ernå ett ganska vac- kert och uppiffande resultat genom att kläda dem med s. k. konstsilkesgaloner, där man tycker det ser vackert ut och där " man ser att det behöfs.
I Paris gör man alla nya kappor af det äfven där rätt mycket använda materialet med mer eller mindre rika garneringar af snodder Syr ni en ny kappa Muff och kappa från Beckoff-David.
Chinchilla med guld eller silfverbroderadt kläde.
Det är den kombinationen, som för oss alla, som ha något in- tresse för vårt utseende, bör vara det slutliga målet.
GWEN.
till ofvanstående dräkter, å 1: 50 pr st., kunna erhållas från Iduns flönsterafdelning, M önster Stockholm.
545
SOLO-KflFFE och löken, och färsen afsmakas noga.
En långpanna smörjes med d e t kalla smöret, färsen ilägges och formas som från en aflång bulle.
Den penslas med ägg- hvitan och beströs med de stötta skor- porna.
Pannan insattes i ugnen.
När färsen är brynt, spädes den med - den kokande buljongen eller vakten, litet i H.
M.
Konungens Hofleverantör.
sänder och Öfveröses omkring hvar tion- RECEPT: de min.
Till stekningen åtgår S / i Magnetiskt förädlad * enligt i v e n i k i tim.
Färsen upplägges på serveringsfa- Soppa p å b r y s s e l k å l (f. 6 patentet n:o 20016 är tet och skares i tunna skifvor.
Smör pers.).
^5 brysselkålshutvud, vatten, salt, lVs hg.
magert J fläsk, 1 liten röd- och mjöl samman fr ä-as, köttjusen till- det bästa, renaste och drygaste lök, 1 msk.
smör, 2 / 2 l i t.
efterbuljong, sättes litet i sänder under flitig rör- lVs msk.
mjöl, salt, hvitpeppar, soc- ning och såsen får koka 10 min., hvar- ker.
efter grädden tillsättes och såsen får ett uppkok samt afsmakas.
B e r e d n i n g: Kålen rensas, sköljes, lörväiles (uian lock) i kokande eal- som finnes 1 marknaden och säljas i t a d t välten omkring 10 min., hvarefter = Vårgårda = P o t a t i s s o p p a (f. 6 pers-) - 6 hg femton olika Javablandningar 1 rikets den upplägges på sikt, så a t t vattnet potatis, 2 lit.
efterbuljong, 4 persilje- Proton-hafremjöll stjälkar, 2 morötter, 1 b i t selleri, 1 förnämsta Kaffe- o c h Speceriaffärer.
TEKN. A.-B0L FLORA, GEFLE.
får väl airmna.
Fläsket skares i tär- ningar, löken skalas, hackas fint och msk.
smör (20 gr.), IV2 msk.
mjöl, fräses i smöret tillsammans med fläsket salt, hvitpeppar, 1 — 2 äggulor, 1 del.
omkr. 10 min.
Kålen hackas fint till- duk och blandas i krämen.
Därefter tjock grädde.
sammans m e d mjölet och nedlägges tillsättes det .sköljda och i 2 msk.
B e r e d n i n g: Potatisen råskalas och kokande vatten och får Koka tills d e t jämte fläsket i den bokande buljon- ananassaft upplösta gelatinet.
Sist ned- kokas mjuk i 1 liter af buljongen till- är mjukt.
Det upptages genast, får af- Köttet gen hvarefter soppan får koka V2 — röres den till hårdt skum slagna gräd- sammans med persiljestjälkarna och de rinna och urhålkas uppifrån.
3 / &lt;t t i m.
Soppan silas, om så önskas, den.
Massan hälles i vattensköljd och ansade samt sönderskurna morötterna.
tvättas med en duk doppad i hett vat- afsmakas med kryddorna och serveras sockerbestrodd form och ställes på kallt Då rotsakerna äro mjuka, passeras d e.
ten, skares i tärningar och drifves 3 Redigerad af genom köttkvarn jämte späcket.
med stekt bröd (croutons).
ställe a t t stelna omkr. 4 tim.
Då pud- Smör och mjöl sammanf rasas, purén gånger Det arbetas därefter tillsammans- med ELISABETH ÖSTMAN dingen skall stjälpas upp, hålles for- och resten af buljongen tillsättas och mjölken, d e stötta skorporna, potatis- O x h a r e s o m v i l d t (f. 6 pers.).
men Va min.
i varmt vatten.
Den gar- soppan får under rörning koka 10 min.
mjölet och kryddorna, tills färsen ä r Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- neras med den öfriga ananasen skuren Den afsmakas med kryddorna.
Äggu- sammanhängande.
Kålhufvudet fy lies 1,3 k g.
oxhare eller enfcre-cotes, 1 hg.
derskurs i Stockholm, späok, 3 msk.
e m ö r (60 gr.), 2 tsk.
i skifvor, men ingen saft bör påhällas.
lorna och grädden uppvispas i sopp- med färsen, öfvertäckes med några skålen och soppan tillslås under kraf- FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR salt, 3 del.
buljong, i del.
tunn grädde.
En ananas räcker för 12 personer, t y tig vispning.
Soppan serveras med kokta stora kålblad samt ombindes med snöre skifvorna, som puddingen garneras med, B e r e d n i n g: Köttet bör haf va VECKAN 1 — 7 NOV.
1908. prinskorfvar, skurna i skifvor, och ro- och brynes väl i rykande flottyr.
N a r hängt 3 — 6 dagar, allt efter årstiden.
kunna klyfvas.
det är brynt, tages det u p p; flottyren stadt bröd.
hälles bort, en fläsksvål lägges p å bot- SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; Det tvättas med en duk, doppad i hett K ö t t f a r s (f. 6 pers-).
6 h g ben- ten af grytan och på denna lägges kål- kalfkotletter med gräddsås och pota- vatten, samt bultas lätt.
Haren späc- Ugnspannkaka (f. 6 pers.).
3 hufvudet.
Den kokande buljongen på- tis; mjölk; kaffe eller t e med tunn- kas sedan i tre rader, med späcket sku- fritt oxkött, 1 h g.
späckfläsk, 1 — 2 mjöl, V 2 tsk.
salt, 3 ä.gg, IV2 spädes och anrättningen får sakta steka bröd.
M i d d a g: Soppa pä brysselkål ret i fina strimlor.
Smöret brynes i en ägg, 2 — 3 kkp .. gräddmjölk eller vat- kkp.
k k p.
stötta skorpor, 1 msk.
lit.
gräddmjölk.
omkr. 2 tim. Kålbufvudet serveras p å med croutons; oxhare ' som vildt med järngryta, haren ilägges och brynes väl ten, Va 1 Till pannan: 2 msk.
smör (40 rundt fat och såsen i särskild såsskål.
brynt p o t a t i s; gurkor och vintärsgelé; på alla sidor, hvarefter den saltas och salt, / 2 t s k.
hvitpeppar, 1 msk.
fint hackad portugisisk lök, * / a msk.
smör gr.).
ananaspuddmg mod biskvier.
spädes med den kokande buljongen.
B e r e d n i n g: Mjölet siktas i e t t fat MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; Grädden tillsättes litet i sänder och (10 g r.)
.
T i l l p e n s l i n g: 1 ägghvita, 2msk.
och blandas med saltet.
Äggen vispas Petits-chouxpudding (f. 6 hafregrynsgröt med mjölk; kokt sill steken vändes e t t p a r gånger under tillsammans med mjölken och nedröras pers.).
33 cl.
grädde, 8 cl.
skiradt stötta skorpor.
med smör och ä g g; kaffe eller t e.
stekningen samt öfveröses hvar tionde T i l l s t e k n i n g: 2 msk.
smör (40 med slef i mjölet, litet i sänder, s å smör, 8 cl.
rismjöl, skalet af Vs citron, M i d d a g: Köttfärs med legymer; ra- minut.
Till stekningen åtgår omkr. 2 tim.
Haren skåres i tunna skifvor, upp- gr.), Va Ii t. kokande buljong eder vat- a t t smeten ej blir klimpig.
Den bör 2 msk.
strösocker, 6 iigg- barbersoppa med skorpor.
därefter stå e t t p a r timmar, så a t t T i l l f o r m e n: 2 kkp.
strösocker, TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; lägges på va.mt serveringsfat och gar- ten.
S å s: Va m s ^ * smör (10 gr.), 1 msk.
mj ölet får svälla.
E n stekpanna upp- 3 m s k.
kokande vatten.
kall oxhare (rester från söndag) med neras med brynt potatis och persilja.
hettas långsamt och smörjes med e n B e r e d n i n g: Sockret brynes l ä t t i mjöl, kött jus, Va ä c L tjock grädde.
potatissalad; mjölk; kaffe eller t e.
Såsen vispas upp, silas och skummas B e r e d n i n g: Köttet tvättas med en del af smöret.
Pannkaksmeten röres om en tackjärnspanna.
Det kokande vattnet M i d d a g: Potatissoppa; stekt gädda samt serveras i särskild såsskål.
väl och en.
fjärdedel af smeten hälles i duk doppad i hett vatten och skares tillsattes och härmed beklädes en bleck- med konserverade ärter.
Pannkakan gräddas vackert form.
Grädden kokas upp och blandas A n a n a s p u d d i n g (f. 6 pers.).
4 i tärningar, hvarvid alla senor och hin- stekpannan.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; gulbrun i god ugnsvärme.
med det skirade smöret, hvarefter ris- bräckkorf med brynt p o t a t i s; mjölk; äggulor, 1 ägghvita, 100 gr. socker, hinnor borttagas, Späcket skrapas och mjölet ivispas och massan får e t t godt kaffe eller t e.
M i d d a g: Kroppka- V2 d e l.
sherry, 1 del.
ananassaft, 6 skares likaledes i tärningar samt drif- kålhufvud (f. 6 uppkok samt får kallna.
Därefter till- kor med skiradt smör; körsbärssoppa blad gelatin, 1 burk ananas a 1 kr., ves tillika med köttet 3 — 4 ggr.
ge- F ä r s f y l i d t nom köttkvarn.
Därefter stötes färsen pers.).
1 medelstort kålhufvud, vatten, sättas citronskalet, .sockret och ägg- i d e l.
tjock grädde.
med kokosbröd.
B e r e d n i n g: Äggulorna, ägghvitan, i stenmortel, tills den blir fin och smi- salt, 3 hg.
benfritt oxkött, 1 hg.
späck, gulorna, en i sänder.
Sist nedskäras de TOKSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; dig.
Äggen och mjölken uppvispas, de hårdt skum slagna ägghvitorna.
pannbiff med p o t a t i s; mjölk; kaffe el- sockret, vinet och ananassaften vispas stötta skorporna iläggas och få s t å 4 kkp.
god mjölk, 3 msk.
s t ö t t a skor- till hälles i den beklädda formen, ler t e.
M i d d a g: Ärter med fläsk; i en kastrull öfver elden, tills massan a t t svälla V tim.
Löken fräses i smö- por, 1 msk.
potatismjöl, 1 liten m s k.
Massan ett lock pålägges och puddingen får 2 salt, V2 " tsk.
hvitpeppar.
börjar sjuda och tjockna, vispningen ugnspannkaka med sylt.
ret.
Sk orpb landningen tillsättes mat- koka i vattenbad omkr. 1 t i m.
T i l l s t e k n i n g: 4 msk.
flottyr, 1 FREDAG.
E r u k o s t: Smörgåsbord; fortsattes tills krämen kallnat.
En fjär- skedsvis i färsen, under det den arbe- fläsksvål, 1 liter buljong.
Den uppstjälpes och serveras varm uppstekt pannkaka (rester frän torsdag) dedel af massan skares i små tärningar, tas 1 tim. Sist tillsättas kryddorna I B e r e d n i n g: Kålhufvudet påsättes i som efterrätt.
med sylt; mjölk; kaffe eller t e.
M i d - hvilka urklappas a l l saft p å linne- ANVÄND ENDAST d a g: Eärsfylldt kålhufvud; sviskonsop- pa med vispad grädde.
LÖRDAG, f r u k o s t: Smörgåsbord; bräckt skinka med äggröra; mjölk; kaffe eller t e.
M i d d a g: Stekt helge- flundra med po.atispuré; peiits-choux- pudding.
SVENSK TVÄTTVÅL A.-B.
Malmö Kaffekompani.
närings rikast JflVfl-KflFFE " SAVOLIN ".
KÖKSALMANACK HUKTIG, musikalisk flicka önskar plats som hjälp och sällskap i god familj.
NITTIOSEX (96) ' I n f Är äfven villig deltaga i skrifgöromål befolkningen s å - eller undervisa mindre barn.
Har förut innehaft plats.
Svar emotses tacksamt väl barn s o m vuxna till » God hjälp G.
107 », Iduns exp.
lida af tandrota.
Or- PLATS som husföreståndarinna sökes saken till detta sorg- till nyåret af 30 års flicka, fullt kun- nig i och mycket intresserad af mat- liga förhållande år i Vid Eds järnvägsstation i Eds extra lagning och hemmets skötsel.
Goda de flesta fall: Svar » Husföreståndarinna 1909 », CÖRSUMMAD skot- provinsialläkaredistrikt finnes plats för ref. en epidemisjuksköterska ledig a t t till- Nya Tidningskontoret, Uppsala.
sal af tänderna från pärlhvita tänder!
60 öre.
träda den 1 nästk.
januari.
BÅTTRE flicka önskar komma i bii- För en betalande Sköterskan erhåller årligen i lön af dadt hem som husmoders sällskap och tidigast * barndomen!
Elfsborgs läns landsting 700 kr.
samt hjälp med husliga göromål, m o t fritt 25 kr.
p r år till underhåll af sin u t - vivre.
Svar utbedes snarast till » Fa- redning.
T i d tjänstgöring erhålles fri miljemedlem », Karlstad p.
r. KVINNLIG- massös och sjukgymnast, PENSIONAT Villa Hult och Kneippba- kost och.
fri skjuts till och från för- räfrtningsställe samt vid vårdande af O B S.
I Emot 400 kr.
p r å r önskar som genomgått kurs i sjukvård vid lasa- den ©mottager gäster under vintermån, finnes plats efter 1 nov.
vid Gustafs- icke epidemiskt sjuke 50 öre pr dag.
bildad dam komma i fint hem.
Åtager rett, kurs i hygienisk ansiktsbehand- till billigare priser.
Dietiskt bord.
Eria bergs gåxd p r Kristinehamn.
Sköterskan är dessutom berättigad till sig gärna värdinneskap eller a t t vara behandling, önskar plats i familj eller bad inom pensionatet.
Enkelt och glodt som lektris loch sällskap och hjälp hos ensam d a m i Göteborg eller dess hemlif.
Ref. öfverläkaren vid Kneipp- 30 dagars semester årligen.
BILDÅD, anspråkslös flicka, kunnig i För erhållande af platsen fordras a t t med lättare husliga göromål.
Helst närhet i slutet af nov.
Svar till baden d: r W. Bergvall, d: r O. Hult, matlagn.
och livad till e t t landthushålls hafva genomgått sådan utbildningskurs uppåt landet.
Svar till » S. », Fridhems- » Kvinnlig massös », Iduns e x p.
d:r A. Hiller, Stockholm.
Begär pro- skötande bör, får plats 1 ne?, a t t gå för sjuksköterskor, som berättigar till berg, Halland spekt.
Adr.
Villa Hult, Kneippbaden.
FÖRÄLDRALÖS flicka önskar plats i Rikstel.
Norrköping 7 58. frun tillhanda.
Svar omg.
med foto., inträde i Svenska Sjuksköterskornas All- familj.
Deltager gärna i skrifgöromål.
Ung flicka löneans.piråk och rekom.
fru H. Petters- männa Pensionsförening, a i t vara ogift SWEDISH Ladies and Gentlemen are son, Bryggeriet, Sollefteå.
eller änka, a t t vara mellan 20 och som genomgått Katrineholms hushålls- Svar till » Fritt vivre », Nitta p.
r. invited t o stay with a family to per- 30 år gammal, a t t vara frisk, hafva skola söker plats 1 nov.
som kokerska FLICKA som genomgått sjuksköterske- fect themselves in English convers.
Large stadig hälsa samt vara fri från kropps- i liten bättre familj.
Svar till » S.
W. », kurs önskar plats som hjälp och säll- and most comfortable country house.
skap eller privatvård.
Svar till » Sjuk- Terms 25 / - pr w. Apply: The old Hall, lyte.
Katrineholm p.
r Ansökan, ställd till sjuksköterske- LÄRARINNA önskar plats i familj den sköterska Lisa », Iduns exp.
Buckenham, Norwich, England.
Ref.: närnnden i Eds distrikt, bör jämte präst- 10 dec — - 10 fehr 1909.
Är äfven vii- PLATS sökes i början af dec.
som hus- Fru B. Stawelius, Eskilstuna, gymn.- 26 — 30-årig, af god familj och behag- betyg, skolbetyg, läkarebetyg samt be- lis?
deltaga i husl ie; a göromål.
Svar till hällsfröken eller husföreståndarinna af dir. frkn J.
Schlasberg, Landskrona, ligt yttre, sokes till renomeradt, bätt- tyg öfver utbildning som sjuksköter- » T- C. », Köping P- r. huslig, praktisk flicka, kunnig i mat- kand. A. Bratt, Tandl.-inst., Sthlm, re ungkarlshem, bekväm själfständig ska till undertecknad af sökande in- UNG bättre flicka önskar plats å kon lagning, bak, slakt, sömnad, handarb.
ing.
A. Berlin, Jönköping.
tor eller i familj a t t biträda med skrif- m. m.
Sökande h a r goda betyg från framtidsplats.
Endast svar åtföljda af sändas före den 1 nästk.
dec- Ed i okt, 1908. ning samt lättare hus hälls göromål.
Ge- andra platser.
Svar till » Bildad », Dag- Å vacker landtegendom i Östergötland foto.
under märke » Nu eller våren ».
Sy- ^ ^ i u n g familj, mottages inackordering.
nomgått kurs å- större handelsinstitut bladets kontur, Helsingborg.
A.
E. Petersson, Undervisning kan meddelas i väfnad dows Annonsbyrå, Hornsgatan 49, Stock- samt hushållsskola.
Svar in Dm 8 dagar e. provinsialläkare i Eds distrikt.
och sömnad.
Svar till » Strax », under till » Pålitlig 1908 », Växiö p.
r. holm.
adress S. GumEelii Annonsbyrå, Stock- BÄTTRE flicka erh.
plats i god fa- 20 ARS FLICKA från landet, van vid holm f. v. b.
milj, d ä r k a m r a t som barnsköterska husliga sysslor och som genomgått kurs sökes nu eller p å nyåret som slöjdlä- Hushållsfröken, rarinna för sinnesslöa eller epileptiska ur god familj, fuilt kunnig i enklare finns för matlagn., bak.
och öfriga i matlagning, klädningssörnnad och b a m (speciellt i goss-slöjd) eller ock Varaktigt hem och finare matlagning samt i allt, sam till kök hörande sysslor.
Naturskönt handarbete önskar plats i famiilj som som biträde å t föreståndarinna vid dyl. tillhör e t t landthushålls skö.ande, er- villasamh.
15 min.
fr. Sthlm.
Nutida hjälp och biträde å t husmoder.
Nägon anstalt.
Goda ref. finnas.
Svar märkt för pensionerad finnas.
Pålitlig ordent- håller plats å egendom i Vestergötland.
bekvämligheter önsklig.
Svar till » Medlem i fa- G. », till Vilhelmshöjd.
Värnamo kan e n person erhålla i södra Sverige person kan påräkna god aflöning.
lön Svar med löneanspråk, foto., åldersupp- lig mil j », N^ordiska^^ på en vackert belägen gård.
Svar till Svar till » D.
M.
1 nov. » under a d r.
gift och rekommendationer till » R.
E. », S. Gurmelii Annonsbyrå, Sthlm f. v. b FRISK, enkel flicka, något kunnig i UNG, anspräksl.
flicka önskar plats » Sydsvensk », Sv.
Telegrambyrån, Sthlm.
fam., helst p å landet, a t t g å frun Vängaby, p.
r. matlagning, önskar bli duglig husmors i tillhanda.
Svar till » S.
B. », Iduns exp ETT i matlagn.
och barnklädessömnad hjäilp och .sällskap.
» Bildad skånska », Barnsköterska * UNG flicka villig a t t deltaga i alla kunnigt medelålders fruntimmer eller En duglig och ordentlig barasköterska Helsingborg p.
r. änka, erhåHer plats a t t tillsammans erhåller plats för år från och med den UNG bildad tyska af mycket god fa- inomhus förefallande göromål önskar gammalt herresäte, 5 km.
fx.
Koppar- med yngre jungfru sköta e t t hem d ä r 1 nästa nov.
Svar med uppgift om milj, bamkär och väl förfaren i hus- plats, helst p å landet.
Genomgått Bor- berg, 200 m. ö. h. vid skog och sjö barn finnes.
Svar till » Plikttrogen », löneanspråk, betyg in.
m. till fru E. liga sysslor, söker förtroendepost i för- garskolan i Stockholm och kan biträda i vacker storslagen bergslagsnatrrr, väl skrifgöromål och kontorsarbete.
ombonade rum, elektr.
ljus, badrum Eskilstuna p.
r. före den 1 nov.
Ljunggren, Linnégatan 74, Göteborg.
nämt h u s.
Har innehaft likn.
plats i vid Skottland 4 år.
Villkor a t t betraktas Svar till » Signe », a d r.
Beskow, Lindes- etc.
O b s.
I Året om härlig, stärkande A egendom i närheten af Stackholm berg.
landsvistelse.
Ref., uppl.
Sv.
Turistf.
som medlem af familjen.
Lön efter får hushållsfröken, kunnig i matlagning öfverensk.
Bästa ref. Närmare genom EXAM, sjuksköterska önskar privat Stookh.
Riks.
118 48, allm.
180 25 eller plats.
Nya Inack.
Byrån, Brunkebergsg.
adr.
Kopparberg, E r u G. Wuttke.
Paula Kopka, Marlistr.
10, Liibeck 3 B, Sthlm.
sjukvård.
Svar till » Z. », Aska p.
r.
SOM värdinna hos bättre respektabel HOS läkare i landsortsstad, som vär- herre söker dugligt fruntimmer plats.
ÄLDRE pålitlig flicka önskar någon dinna, får bildad behaglig musikalisk från 15 nov.
Svar till » A.
T. », Familj epension för herrar u t i villa flicka 22 — 30 år plats.
N y a Inack.
BILDAD flicka, önskar m o t fritt vivre Den sökande ä r vitsordad vara fullt plats med häri.
läge vid GenfersjÖii.
Centr.- komma till god treflig familj, helst hemma i a t t förestå och sköta e t t Torshälla p.
r.
Byrån, Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
hem; sparsam, ordentlig hemma i söm-; KV.
gymnastikdirektör med utrn.
be- uppvarmn., elektr.
ljus, bad, trädg.
Om- på större landtegendom eller herregård, BILDADT fruntimmer, (helst musik.
), som hjälp och sällskap.
Har genomgått nad, väfnad och alla förekom, sysslor.
tyg och rek.
söker plats i familj eller .sorgsf.
underv.
i franska.
Ref.: svenska i ålder 30 a 40 år, och som varmt hushållsskola, är äfven villig under- Utm, betyg ooh rek.
erh.
Tj.
h.
Idun, hos äldre d a m.
Ar frisk, stark, glad officerare och lärare.
Prosp.
p å be- intresserar sig för ungdom, erhåller visa i musik om så önskas.
Svar till Storgatan 8, Stockholm.
och musik, samt gärna villig hjälpa gäran.
Propriétaire M. Baatard, institu- plats 1: sta nästk.
dec.
såsom före- » Januari, 1909 », Sköfde p.
r. teur, Lutiy prés Lausanne.
BILDAD, praktisk flicka, kunnig i mat- till med litet af hvarje.
Någon ersätt- ståndarinna för Kronprinsessan W i k t &gt; ning önskvärd.
Svar » Kvinnlig Gymna- NORRA Inack: Byrån ansk.
pl.
åt^vär- rias örlogshem i Karlskrona.
Vidare EN u n g flicka af god familj önskar lagning, bakning, sömnad, handarb.
m. stikdirektör », Jönköping p.
r. dinnor, sällskaps-, kontors-, hushalls-, upplysningar, Fredrika Bremerförbun- plats som hjälp och sällskap i något m. söker plais.
Ordentlig, godt lynne.
barnfröknar, Malmskillnadsg.
27, Sthlm.
Svar » Idog », Iduns exp.
f. v. b. trefligt hem.
Svar till » 1908 », Mora.
det, Stockholm.
A N N O N S E R skola vara inlämnade till FÖE barnfröken finns i lärarefamiij plats i medio af nov.
Efter insän- * * Expeditionen senast fredag för att dande af foto.
jämte uppgift om före- kunna införas i följande veckas num- gående sysselsättning, ref-, löneanspråk o. d. erhålles närmare upplysningar af mer.
pastor J.
Sundler, a d r.
Skara.
LEDIGA PLATSER Använd därför redan från barndomen Sjuksköterska!
Landtbrukselev Stjernfors Pensionat odi Hvilolm, PLATSSÖKANDE Etude la langue fran^aise.
— 546 —
