# ID: svediakorp-per1801
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 19,907
# sentences: 1,017
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


N:R 4 3 (1138) T O R S D A G E N D E N 22 O K T O B E R 1908.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N 21:STA NORDLING.
E N VACKER och, solvarm oktober- dag — en af de mån- ga, hvarmed vi blifvit välsignade denna för- trollande höst - - sam- lade sig en hop män- niskor utanför ett af husen vid Styrmans- gatan, trängde sig in- till hvarandra, gesti- kulerade och pekade mot en af husets öfre våningar, där en tjock, hvit rök bolmade ut genom de öppna fön- stren.
Det var tydligen en uppiggande elds- våda i görningen.
.
.
och det borde inte dröja länge, förrän brandkåren lät höra af sig nere på Strand- vägen.
En välväxt polisman, stram i hållningen som det moderna Stockholm, armbågade sig ige- nom folkmassan och skyndade in i huset; uppkommen i trap- porna mötte han vär- DANIEL FALLSTRÖM VID SITT SKRIFBORD.
FOTO FÖR IDUN AF HOFFOTOGRAF A. BLOMBERG.
— 519 — ARG.
dinnan, i hvars an- letsdrag förskräckel- sens stämpel gjorde det ena aftrycket efter det andra.
Man ring- de på tamburdörren, innanför hvilken » den röda hanen » troddes grassera, och frun i familjen komsjälfoch öppnade.
" Är elden lös hos herrskapet? » skrek värdinnan hälft gråt- färdig.
» Nej, inte hvad jag vet.s Hvarifrån kom- mer då den förskräck- liga röken?
.
.
.
Hela gatan nedanför myll- rar af människor, som tror att huset brinner. » » Ack, det är Da- niel, som skall till att fylla femtio år.
.
.
Han har fotografen hos sig, förstår frun, och det var bara ett par magnesiumblixtar, som brändes af. » Hvaraf följde, att
fast anställning i Figaro, där Daniel Fallström skref teaterkåserier, stockholmsskisser, poem, blef uppmärksammad, började få ett namn.
Nisbeth var förtjust i sin medarbetare, hvars talang han trodde på och lifligt uppmuntrade.
Men den unge poetens drömmarlynne och yra vagabondnatur fann sig på längden icke i det dagliga journalistiska arbetet; frihetslifvet, då de poetiska skönhetssynerna växte fram under glada artistsamkväm eller på ströftåg i och omkring det Stockholm, som han älskade och kände sig inspirerad af, manade honom att vända tidningsarbetet ryggen och bli uteslutande författare.
Den tidens Stockholm med den gemytliga operakällaren i tredje Gustafs teaterbyggnad, Lagerlunden, verandan på Hammers lada, ett ännu här och hvar pittoreskt Norrmalm och några gamla måle- riska Ladugårdslandskvarter, af hvilka de sista resterna för ej länge- sedan grusats, var den hufvudstad, i hvilken Daniel Fallströms fin- stämda lyra fann sin rätta resonans.
Då lefde Svante Hedin, Pelle Janzon, Fritz Arlberg, Victor Holmqvist, då lyste de vackra flickorna Kleingardt, Thunberg och Rustan i det stockholmska teaterlifvet, då var Ellen Hartman vår scens friskaste ingenue — och midt i dessa artistkretsar hade den unge Daniel Fallström sin plats mellan bäga- ren, kvirmogratien och lyran.
Då föddes många af hans friska, formfina stockholmsdikter, fyllda af strålande sol eller sommarnat- tens halfdunkel, klingande af flickskratt och kyssar och bräddade af musikaliskt välljud.
Eller också flög han med måsarna utåt skär- gården, till Blidö eller Ljusterö, som ännu hade kvar sin ursprungliga naturfägring, lefde därute fiskarens och jägarens berusande friluftslif och besjöng hafvet, kobbarne, skutans kamp med bränningarna, soldagar och stjärnenätter i friska rytmiska strofer.
Sedan Bellmans tid har ingen svensk poet ägnat sin lyra åt Stockholm och dess natur så flitigt och inspireradt som Daniel Fallström.
Men vandringslusten porlade i blodet och han begaf sig ut till Paris, till Italien, hvarifrån han hemsände sina graciösa bulevarddikter, eldiga canzoner om svartögda italienska flickor, lazza- roner och marmorgudar.
Själf en typ, hvars andliga samhörighet med söderns trubadurer ingen kan misstaga sig på, sjöng han ur brädd- fullt hjärta sin kärlek till lifvet, dess sol, dess kvinnor och vin.
Men sin svenskhet bevarade han, och om möjligt diktade han ännu mera förälskadt om sitt Stockholm, då han kom hem från Italien med dess ljus kvarsittande i ögon- SKALDEN OCH HANS HUSTRU.
den högdramatiska situationen upplöstes i en snopen stämning och lifvet på Styrmansgatan åter gled in i sina naturliga fåror.
Men Daniel gick storskrattande af och an på golfvet och tvinnade sina jättemustascher.
» Det här var min själ ett äfventyr så godt som något, » utbrast han och ögonen lyste af humor, ty hans alltid lättsöfda tjufpojkssinne hade väckts af dét löjliga i händelsen.
Daniel Fallström är och förblir nämligen, trots att hans lyriska grundlynne uttrycker svär- meri och vemod, én stor spjufver, en lifvets sorglöse lekare.
Därför kan han fortfarande med naiv glädje erinra sig sin ungdoms pojk- streck, som.
till exempel då han och.
Pelle Jan- zon, vår gamla operas oförgätlige buffasångare, en tidig vårmorgon sutto i en vindskupa på Grand Hotel, där Pelle Janzon bodde, och sköto till måls på ångaren » Norrteljes » masttoppar.
Men till saken, hvilken är den att vännen Daniel på rena allvaret skall till att fylla sitt halfva sekel, hvarför Idun,.
hvars trogne och högt värderade medarbetare han varit sedan tid- ningens begynnelse, anser det som en kär plikt att m e d ' dessa rader fläta in ett anspråkslöst blad i den hyllningens lager, som på märkes- dagen skall bringas sångaren för hans rika insats i svensk poesi.
Det kan vara lämpligt att i detta samman- hang erinra om, att Daniel Fallströms första.
framträdande för publiken skedde för jämnt tret- tio år sedan i Gernandts Svenska Familjejour- nalen — dock debuterade han ej på vers, utan på prosa med en högromantisk berättelse » Gurli », som nu har enbart kuriositetsintresse.
Det var den unge, af lifvet ännu ganska oberörde roman- tikern Daniel Fallström, hvilken berusad af Du- mas ' frodiga fantasilekar och hvarför också inte af vår August Blanche och Herman Bjur- sten, skref den bildsköna Gurlis och den fran- ske konstnären Casarins kärlekssaga, som, om jag ej minns orätt, genomlefdes i en gammal borg- ruin.
Författaren rycker på axlarna och ler iro- niskt, d å man nu erinrar honom om denna hans litterära revelj.
Och det faller af sig själft, att historien är pojkaktigt naiv och öfverspänd, ja, skrattretande i sin romantiska yra, men läser man dikten med skärpt öra, skall man flerstä- des under den högt svallande prosan finna upp- takterna till hans mannaårs svärmiska kärleks- och naturlyrik.
Tjuguåringen skref nu raskt- på, den ena no- vellen och novelletten efter den andra flöt ur När ni härnäst köper skodon då att få s r Som utgifvare af teatertidningen » Puck » gaf han sig ännu en gång — det var 1883 — i kast med journalistikens besvärligheter.
Det blef visserligen bara till elfva nummer, men de kostade sin redaktör många hårda timmar, ty förläggaren, en civilingenjör, hade aldrig några pengar — och Daniel ännu mindre.
För att på ett hederligt sätt kunna låta slutnumret " lämna pressen, måste Daniel bära hela sin lösegendom, kläder, mustaschborste, stöfvelknekt och andra en fattig poets dyrbarheter, till pantbanken.
.
.
Men sedan dess har han heller aldrig haft nå- gon önskan att bli tidningsredaktör.
Däremot har hans intresse för teatern DANIEL FALLSTRÖM PÅ SKAGEN.
OLJEFÄRGSSKISS A F MICHAEL EFTER EN ANCKER.
hans mjuka penna och samtidigt hade.
han frisk aptit på lifvet — närmare bestämdt 1870-talets sorglösa och älskvärdt lättsinniga stockholmslif — i hvars armar han kastade sig med ung- domlig njutningslystnad.
Så fick han i sin hjärna att han skulle bli aktör, tog under två år lektioner i plastik och deklamation för fru Tammelin, gick därefter som privatelev för Willman och höll just på att få debut, då Hugo Nisbeth, Figaros grund- läggare, befriade honom från teatergrillerna ge- nom att förespegla honom en större framtid som journalist och skald.
• Nu följde en tids 0 / Profva dem och Sfvertyga Eder att de göra skäl för namnet " Damernas favorit ".
— 520 — VICTORIA-kängor säljas i finare skoaffärer öfverallt — i alla moderna färger och skinn- sorter, till populära priser och tillverkas af LUDV.
TRAUGOTT, Stockholm.
alltid brunnit lika varmt och lefvande, fast aktörs- drömmarne endast voro luftslott, som smulto bort i det blå.
Som dramatisk författare debuterade han ganska tidigt med en spi- rituell enaktare, » En för- middagsvisit », och seder- mera skref han för August Lindbergs räkning ett sati- riskt stycke, » Stockholm — Göteborg », hvilket på sin tid kom rätt mycket buller åstad i Göteborgs- pressen.
Det skulle bli publicistmöte i rikets andra stad det där året, det var 1889, och Daniel slog följe med några stockholmska tidningsmän, som reste ned.
I likhet med dessa hade han beräknat att vara borta en tre ä fyra dagar, men det blef lika många månader, ty han åter- såg ej hufvudstaden förr än i november.
Göte- borg intog honom och han intog Göteborg, se- dan han under ett par förtrollande sommarvec- kor på Marstrand medverkat vid några tablåer uppe på fästningen och därvid som poet lagt hela Göteborgssocieteten för sina fötter.
Omstrålad af popularitetens gloria tillbringade han hösten i Göteborg, hade som alltid betyd- ligt ondt om pengar, men njöt det oaktadt af tillvaron och umgicks ej sällan bland Göteborgs börsaristokrati.
Drastiska infall ägde han fort- farande i öfverflöd och ett af dem blef histo- riskt.
Daniel köpte nämligen en dag en lef- vande kalf på Göteborgs salutorg, med hvilken han gick omkring i staden och satte dess invå- nare i häpnad.
Men som han endast var van att leda pegasen vid tygeln, tröttnade han snart på det nya, för honom ovanliga djuret, hvarför han sålde det och förtjänade — 50 öre på affä- ren.
Så en dag sent fram på hösten mötte han August Lindberg, hvilken låg med sitt sällskap i Göteborg och hade det bistert med en kall- sinnig publik.
» Skrif en pjäs åt mig, Daniel, » sade Lind- berg med sitt tragiska tonfall, » så att jag kan få folket att gå på min teater.
.
.
Skrif något om Göteborg, något med stämning och charm i, men roligt på samma gång.
.
.
Människorna vill skratta ser du.
.
.
Lifvet är så trist och grått för dem.
.
.
och så luktar deras kanaler så illa här i sta ' n. » Ja, Daniel kände sig tvärt inspirerad, dessut- om tänkte han, att han kanske kunde förtjäna litet pengar, hvilket väl behöfdes, enär en re- spektabel räkning låg och väntade honom på gubben Haglunds Göta källare, där han bodde.
Han dref uppåt Masthuggsbergen, från hvars skrofliga hällar han fångade staden med dess varf, dess fartyg och krämarpalats i en stor su- gande blick, hvarefter han gick hem och skref.
Efter sju dagar förelåg komedien » Stockholm — Göteborg » i manuskript.
.
.
Den lästes upp för Lindberg, som med ett satiriskt grin i sitt Mefistoansikte sade: » Ja, det här var inte precis den måg jag tänkt mig, men jag ska spela styc- ket, få vi se.
Dock, o Daniel, var beredd på att man kommer att stena dig. » Och det slog in.
Premiären hade lockat utsåldt hus och föreställningen blef på en gång succés och stor skandal.
Författarens stycke var nämligen, trots den eleganta och stämnings- fulla formen, en dramatisk pamflett riktad mot det rika Göteborg, tidningarna voro ursinniga, publiken likaså, men teatern fick fjorton fulla hus.
Hvad Daniel beträffade måste han hals öfver hufvud kasta sig i en kupé på första stock- holmståg.
Han reste som han gick och stöd, i sin sommarkostym, utan öfverrock, fast det.
* « " ig * .éM ?~± *: = = 2 £ = Barogarderoben är en svensk upplaga af den enda i utlandet existerande tidning i denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta barnklädersaffärer ooh erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen är också tongifvande på sitt område samt utgifves på nere språk och i kolossala upplagor.
BflTflR • I ^O / ^nRRrVÉITrEN sf Daniel Fallström här S e allra för Iduns läsare nyaste dikt!
Hur i sin spegel diktarsjälens lifsglädjen och vår jubilerande skalds fagert bryter den icke Uänne grundelement: vemodet!
PÅ FJÄRDENS speglande vatten med rosiga skyar i två båtar i sommarnatten hvarandra gledo förbi.
Den ena var blomstervirad — från den ljödo sång och skratt, när kärlekens fest blef firad i dunkelblå julinatt.
Den andra var mörk som döden — en klagande, tung musik sig bredde med aftonglöden öfver skymmande, vasskrönt vik.
Men båda ungdomen styrde under eviga stjärnors brand — som pärlor dropparna, yrde från lyftade årblads rand.
Så slukades de af natten.
.
.
Min fråga följde dem åt: " Fanns lyckan ombord hos skratten eller hos böfgörarsång och gråt? "
Sak samma!
Helt kort är lifvet — en kyss- och en sorgesång — förgängligt, på vattnet skrifvet, det sjunker i böljornas gång.
Någon ytterligare origi- naldramatik har Daniel Fallström ej producerat, ehuru han umgåtts med planer att skrifva åtskilligt för scenen, och han kom- mer kanske också att göra det.
Däremot är hans smidiga verskonst förbunden med Ludwig Ful- das sagospel » Talismanen » och Holger Drach- manns » Gurré », af hvilka han åstadkommit tolk- ningar, som i poetisk skönhet och formens elegans äro jämbördiga, ja, delvis öfverträffa ori- ginalen.
Till Drachmann stod vår svenske poet, som bekant, i ett varmt vänskapsförhållande.
De voro också i mångt och mycket själsfränder, samma sorglösa äfventyrslynne behärskade dem båda, samma romantiska svallning genomgår deras poesi.
Skagens klitter och Villa Pax ' trefna murar kunna berätta om de båda diktarnes samkväm därute mellan två haf, som brusade sitt ackom- panjemang till deras lyrors sång och deras sam- tal vid den bräddade remmaren under ljusa sommarnätter.
1 ett af sina bref till Fallström — de korresponderade lifligt • — erinrar Drach- mann honom om hur de på Skagen » blev Ven- ner for Livet.
Hvis der er et andet, » fortsätter Gurres sångare, » modes vi sikkert også der.
Brave Folk har altid noget at hjaelpe hinanden med, selv i Elysséen smiter alskens Pak ind — som brave Maend må kaste på Porten », och han till- lägger: » Du, Daniel, er blandt de faa Mand- folk, der giver sig selv, varm og aerlig som Du er.
Til Dig kan man have Tillid, Dig kan man stole på som en god Ven. » Det var också under Skagenbesöket målaren Ancker gjorde den träffande karikatyr af Da- niel, som vi i dag återgifva.
För öfrigt hyser så godt som hela den danska författare- och artistvärlden stor sympati för » vår siste trubadur », som en litteraturhistoriker kallar honom, och särskildt värdesättes han högt som teaterkritiker, hvilket bevisas af, att hans recen- sioner i Nya Dagligt Allehanda ofta citeras i Köpenhamnspressen.
Hans vän, den danske skådespelaren Robert Dinesen, af hvars expressiva talang stockhol- marna njutit vid olika tillfällen, anser utt han borde bli regissör, och skrifver: » Du er netop Manden, hvor der skal Fantasi, Fart, Lyrik og Storm frem — Du virker saa herlig frisk og — hvad skal jeg sige — — vaekkende — og det er sku ' det der skal til i vor slöve Tid. » En annan framstående dansk skådespelare Albrecht Schmidt, resonör vid Folketeatret, karaktäriserar sin svenske vän i en dikt, som jag tillåter mig att här nedan anföra, emedan den träffande belyser ett par sidor af personligheten Till Daniel Fallström.
E n Herremand af Hjtertets Adel Fuldblodig i vor Dekadence, E n Ridder uden Frygt og Dadel, E t Stykke saftfuld Renaissance.
Vemodig som en Grasdepil D e n ene Spids af din Moustache, D e n anden lyser som et Smil, E t Blus — en Festplumage.
Den vsedes ofte — gylden-röd, Staar spilt som 0rnevinger Omkring Pokalens Purpurglöd, Naar D u til Mund den svinger.
Barngarderoben iS&gt; var i november månad, och i det tillståndet återsåg han Stockholm.
Det var hans stora äfventyrsroman det året.
iS * Prif for helt år 3 kr.
; hälft år 1:60 kr.
Lösnummer 30 8re.
@ &lt; &amp; Barogarderobeo utkommer med ett rikhaltigt illustreradt nummer i mån., åtfdljdt af en dubbelsidig mönsterbilaga med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör sålunda blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst sona den därjämte lämnar henne en god hjälp med barnens syssel- sättande, och gifrer mer än tillräcklig ersättning för prenumerationspriset.
= \ £; = •
D u er en buget bred L a n d ^ n a e g t Med Ar af mange Kr ' ce.
E n S e n af s t a r k e Tiders S ' .sgt, Der svor till Svrerd c.
h ' ": " • Der Thi Ens Der aldrig helt faldt hen i Ro, naeste N u var maaske Döden, Daglimaal var nseste Kro, drak man » Dus » med Morgenröden.
Jeg ser Dig altid, stserke Barns, Med Vers paa Laeben, Stob i Hsender, Klasdt i en brunslidt Lasdervams Med Gyldenskaerf om Dine Liender.
Rim vaelder fra dig som en Regn Af Gulddukater — Manna.
Skaal, S a n af selve Wallenstein — Skaal, D i n Madame, Fru A n n a!
Albrecht Schmidt.
25 nov.
1906.
Och nu fyller Daniel Fallström 50 år.
Men ingen kan tro det, som ser honom eller läser hans dikter.
Hans känsla är fortfarande lika ung, hans vers lika friska, lika spänstiga.
Det vemod, man träffar där, har alltid funnits, och det tynger ej hans sång, det gör den endast mera smältande.
Skaldens förläggare manifesterar halfsekeldagen genom att utge hans Stockholms- och skärgårds- dikter i en elegant volym betitlad » Stock- holm och skärgården », illustrerad med en serie akvareller af Victor Andrén samt teckningar af Gunnar Widholm, af hvilka sistnämnda vi, med benäget tillstånd af förlagsfirman, reproducerat två som inramning kring porträttet på första sidan.
Våra öfriga bilder » omkring Daniel Fallström » ge läsaren en inblick i diktarens varma och ljusa hem vid Styrmansgatan, där fru Anna Fall- ström, hans hustru och trofasta stöd, värnar om hans diktarfrid och gör luften lätt att andas, och där hunden Dorrits kloka, milda ögon hän- gifvet följa den älskade husbonden.
Ffvad skall en gammal vän mera säga om Daniels personlighet?
Jo, att han är en af dessa äkta svenska hjärtemänniskor, som det blir allt- mera ondt om i vår hycklande, rigorösa och åtsnörda tid, en kärnkarl, som tål intet ondt, men gläder sig åt allt godt, som lider med de nödställda och skrattar med de glada och hvars diktarbröst är fullt af kärlek till och entusiasm för allt, som är stort, ungt och skönt i lifvet.
Tusen och åter tusen människor öfver allt Sveriges rike skola på halfsekeldagen sända skalden sin tacksamma hyllning för hans lyras sång om det land och den stad, som han älskar med djup och sann svenskmannakärlek, och i denna hyllning deltager, Daniel, din hängifhe vän ERNST HÖGMAN.
- &gt;^- r^Vi^ ti » &gt;i » » KU gs ga " " gn EM-STORLAGEN-DONATION &gt;o&lt; sa KH M M M K&gt;i &gt;ut &gt;UI alltid komma att vara knutna till den storslagna gåfvan, grosshandlare Emil Sun- nerdahl och hans dotter, fröken Magna Sun- nerdahl, som nu satt i verket sin aflidne faders planer genom att donera en summa af fyra miljoner till upprättande af skol- kolonier på landet.
P RESSEN nyheten HAR I dessa dag-ar meddelat om en miljondonation, a / sedd att bereda fattiga skolbarn från Stockholm tillfälle till ett par års vistelse på landet i sammanhang med deras skolgång.
Idun har 1 dag nöjet meddela porträtt af de - två personer, hvilkas namn tat 1 .. ETT DISKRET patricierhus vid en af de få tysta, verkligt gammalförnäma gator vår stad kap berömma sig af, har fröken Sunnerdahl sitt hem.
Det är inte så lätt att skaffa sig tillträde dit, genom en sträng tillbakadragenhet söker hon skydda sig för obehaget af den uppmärksamhet, som ge- nom en gåfva af dessa ovanliga dimensioner naturligtvis fästes på gifvaren.
Men när man lyckats, är man glad åt det tillfälle, som beredt en möj- lighet att kasta en bHck in i ett af dessa gamla hem, hvilkas egendomliga tjuskraft är svår att definiera och omöjlig att framtvingi, och där allt ännu vittnar om döda generationers stillhet och stränghet, kraft och rikedom.- Jag hade väntat några mi- nuter i en förtjusande gammal salong, då jag slutligen hade framför mig en blond, djupt sorgklädd liten dam, som före- kom mig och mitt tal genom att utan någon inledning för- klara, att hon själf icke kunde räkna sig någon berömmelse i den frikostighet, som ut- öfvats.
— Det är helt och hållet min fars verk, min fars tanke.
— Som fröken Sunnerdahl realiserat.
— Ja, men det var ju blott så naturligt, svarade hon en- kelt.
Han hade så ofta talat med mig om sina planer, och det var hans önskan, att jag FRÖKEN M A G N A SUNNERDAHL.
skulle utföra dem.
SUiöimHet är makt.
— Hur har fröken Sunnerdahl tänkt sig dessa skolkolonier?
— Den detaljerade planen är ej färdig, men vi ha velat skapa en liten by någonstans i Stock- holms närhet, dit vi kunde föra barnen från grän- derna och göra dem friska till kropp och själ.
Min far sade alltid, att det borde göras nå- got för barnen, innan storstads- gränderna och de dåliga hem- men hunnit fördärfva dem.
— Vi hoppas, att ett par års vistelse på landet under god vård skall hos barnen kväfva sjukdomsfrön och då- liga anlag och göra dem till sunda människor.
Kunna de också komma till att älska landtlifvet och stanna ute på landsbygden vore mycket vun- net.
Men först och främst vilja vi göra den lilla barn- kolonien till en plats, dit bar- nen komma gärna och stanna ännu hellre.
Den får inte bli någon tung och mörk upp- fostringsanstalt.
— Tänker fröken Sunner- dahl ägna sitt personliga in- tresse och sin tid åt företaget?
frågade jag.
Hon såg på mig.
— Det var ju min fars mål i lifvet, och nu är det unge- fär det enda jag har, sade hon blott.
E — ER.
A. BLOMBERG FOTO.
For hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m -, lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
522 — Louis&lt; = Stockholm.
ni
— Det lider, syster, det lider.
Men - jag är så glad och nöjd.
J a g är så gammal, att jag behöfver komma till ro.
Men nu är plå- gorna nästan borta; jag har det så skönt.
Syster lilla, hennes svaga stämma gick nästan öfver i en hviskning och hon drog den andra närmare intill sig, vill syster lofva mig en sak?
— Visst vill jag det, mor Anna.
Den gamla närmade sin mun till hennes öra.
— När det kommer, syster, när jag skall öfver gränsen, vill syster lofva att jag får somna in med systers hand i min?
Ett par tårar sipprade ned i fårorna på hen- nes kinder.
— Syster har alltid varit så god mot mig.
GURLI H E R T Z M A N - E R I C S O N: Jag är inte rädd, nej visst inte, men det skulle kännas så tryggt, om syster följde mig i det 1 sista.
Syster lät handen smekande glida öfver det ÖLJD A F tacksamma blickar skred den smärta gestalten från bädd till bädd.
Kud- hvita håret.
— Det lofvar jag visst, mor Anna, men jag darna skakades om under trötta hufvuden, en hoppas, att det ännu skall dröja.
Vi ha svårt liten hand lades sval och kylande på heta pan- att afvara mor Anna här.
nor, och lifvet, det friska, verklighetsfyllda lifvet Ännu ett par bäddar hade syster att passera, tycktes som en osynlig fläkt bölja omkring henne.
sedan lämnade.
hon sina skyddslingar med en Luften i lasarettssalen var denna morgon hög vänlig nick och gick in i ett privatrum på och ren, vårvinden hade sändt in spelande fläk- tar, och nu flödade solen genom de höga båg- andra sidan korridoren.
Där stod fönstret öppet och de tunna gardi- fönstren i en bred, gyllene flod, kastade skarpa ljusreflexer öfver skrumpna drag och tände nytt nerna fläktade i luftdraget.
Utanför stod en syrenbuske, hvars.
tunga klasar nådde ända upp hopp i de ungas hjärtan.
Då " syster " kom, kunde man inte heller till fönsterposten.
Deras vällukt inandades af hänge sig åt dystra tankar.
Hon såg så ren en ung kvinna, som trött hvilade hufvudet mot och prydlig ut i sin ljusblå bomullsklädning, kuddarna.
Det kändes så svårt att ligga bun- att blicken måste följa henne med välbehag.
den vid sjuklägret, när luften var ljum att an- Den lilla hvita mössan, som hvilade på hennes das och naturen smyckade sig till sommarens glada fest.
Hon hade sitt hem på landet, och mörka hår och hvars band slutade i en liten rosett under hakan, gaf hennes drag en nästan nu visste hon att björkarna stodo i nyutspruc- barnslig prägel och det glittrade alltid sol ur ken fägring och att äppleträden klädt sig i snö- hennes ögon.
Hennes händer voro så fasta och hvit skrud.
Nu sprungo småttingarna omkring mjuka, hennes handtryckning ett stöd för i solskenet på gårdsplanen och hennes man mången, då båren kom för att hämta dem in ledde arbetet i trädgården.
.
Å, hvad hon läng- tade efter dem alla.
till operationssalens dystra mysterier.
Det var ett par tårdränkta ögon som rikta- " Syster " smålog, då hennes blick öfverfor hela raden af sängar, där både unga och gamla des mot syster, då hon trädde in i rummet.
— Hvad nu då?
Tårar och sura miner!
ansikten blickade henne till mötes.
Hon kände Nej, min unga fru, det passar rakt inte på en sig som.
en mor för dem alla, både åldringar dag som denna med sol och vår.
och barn.
De lågo där så hjälplösa och osjälf- Med dessa ord närmade hon sig sängen.
ständiga.
Det årslånga lidandet hade hos som- De båda kvinnorna hade under tre veckors liga bränt sig in med misströstans gift eller ock låtit bitterhetens galla sjuda i sinnet.
Hon sammanvaro fäst sig vid hvarandra, och den måste jollra med dem som man jollrar med sjukas drag ljusnade, men rösten steg i jäm- barn, berätta glada sagor om sol och sommar rande tonfall: och leda deras mörka tankar in på ljusa banor.
— Ack syster, om ni visste hur utledsen De stodo ju så utanför lifvet, att det nästan lossat jag är på att ligga fastkedjad så här, och dok- sitt grepp om deras själar.
De vågade inte torn har tröstat mig med att jag får ligga tro.
De vågade inte hoppas.
På skuggsidan ytterligare tre veckor.
lefde de och där skulle äfven återstoden af deras Det skälfde kring läpparna och gråten var dagar förrinna.
Hvad var det hos " syster ", inte långt borta.
som åter tände en gnista hopp inom dem?
Syster fattade vänligt den lilla handen, som: Hon ägnade ju sitt lif åt att vårda dem, men nervöst fingrade på lakanet, och sade tröstande icke visste hon hvad lidande ville säga, icke — Tiden går snart och tänk så roligt det hade hennes barnaögon skådat in i den natt, blir när n ', frisk och sund, får återvända tiil dit ingen ljusstråle tränger.
Det var väl hen- man ooh barn.
Ni kommer att mottagas som nes ungdom och skönhet som förtrollade dem, en liten drottning och man skall bära er på hennes stämmas glada kvitter, hennes ungdoms händerna i blotta glädjen att ha er åter.
ljusa tro.
— Ack ja, det tror jag visst, men nu läng- Nu böjde hon sig öfver en bädd, där en tar j a g efter Kurt och småttingarna så att jag gammal kvinna satt till hälften upprätt mot knappt kan stå ut längre.
J a g vill, jag måste kuddarna.
Det hvita håret låg prydligt kam- hem, utbrast hon med minen hos ett trotsigt madt i tvenne flätor, som inramade ett litet barn.
— Men käraste, ni måste vara tålig och ta skrumpet ansikte af nästan genomskinlig klar- het.
Döden hade redan tryckt sitt insegel på ert förnuft tillfånga.
Tänk på dem som ha det de insjunkna kinderna, men där hvilade något mångdubbelt svårare än ni och som skulle le af kvällsro och stillhet öfver hennes tärda drag.
åt edra små bekymmer, när de vet hvad verk- — Hur står det till med mor Anna i dag?
liga betyda.
Jag skall säga e-r, att nyss kom En glimt af lycka lyste till i de matta ögonen jag från en kvinna, hvilken liksom ni har man och de små vissna gumhänderna, gula och och småttingar därhemma, fast i fattiga omstän- digheter, och hon har inget hopp att någonsin skrynkliga som åldradt pergament, slöto sig om få komma tillbaka till dem.
den unga kvinnans händer.
" Systern '.
F I LUZERN i ' i ' — — Visst är det synd om dem, svarade den andra retligt, men det kan väl inte vara någon tröst för mig, att andra ha det sämre än jag.
" Syster " satt tankfull en stund.
Ett skarpt veck lade sig mellan ögonbrynen och munnens fasta linje stelnade i ett drag af smärta.
Plötsligt sade hon med något förändrad röst: — Jag undrar om det skulle göra er godt att höra en sannsaga.
Om ni då skulle ha lättare att bära de återstående vec-kornas längd?
— Är det om er själf ni vill berätta?
" Syster " nickade sakta.
Det kom ett fjärr- skådande uttryck i hennes ögon och hon bör- jade: — Det var en gång en ung man och en ung kvinna som funnit hvarandra.
Lifvet tedde sig för dem som en dag af leende lycka och sol, de voro som skapade för hvarandra och de plockade af lifvets gåfvor som barn plocka blommor på en äng.
De redde sitt näste i en skogrik bygd, där han verkade som läkare, och njöto sin lycka i fridfull ensamhet.
Så rik och ogrumlad var den, att hon stundom kände en smygande fruktan, att lifvet icke alltid skulle kunna förbli så helt, men hans ömhet förjagade alla dystra tankar.
Då hon väntade sitt barn kom något af vördnad och tillbedjan i hans sätt och aldrig hade hon såsom nu känt sig styrkt och höjd af hans kärlek.
När ändtligen barnets lilla duniga hufvud hvilade mot hennes bröst, kände hon att världen icke kunde rymma en större lycka, och hennes blick sökte sig till honom, som gjort hennes lif så rikt.
Men andra dagens morgon väntade hon honom för- gäfves.
— En häftig förkylning, visserligen ofarlig, men han måste hålla sig i sängen, lugnade henne den tillkallade läkaren.
Men hon trodde honom inte.
Hon betogs af en oförklarlig ångest och hennes kinder började glöda i feber.
I trappuppgången utanför hörde hon tassande steg och försiktiga hviskningar.
Säkert var det något man ville dölja för henne.
Hennes feberfantasier blefvo oroliga och den smygande ångesten förlamade hennes tankar.
Hon låg i upphetsad vånda, hon ville upp och vårda ho- nom, och man måste med våld fasthålla henne i sängen.
En dag, när blodet saktat sin fart, hörde hon tunga steg som taktmässigt trampade uppför trappan.
Det lät som om något stort och tungt bars upp.
Det var grofva mansstöflar som läto höra sitt klamp, klamp, och med ens stod det för henne, hvilken börda det var som lät stegen ljuda så tunga.
Hon såg sköterskans förskrämda ansikte och hon stötte fram: — Säg mig sanningen?
Är han död?
Var det kistan?
Sköterskan brast ut i gråt, och hon, som låg där med krampaktigt " knutna händer, behöfde inte fråga mer.
Febern slöt henne åter i sina armar, förde henne bort mot bilder, som jagade hvarann i ursinnig fart, sletos sönder och flöto åter samman i en jäktad hjärna.
Man sade, att hon sväfvat mellan lif och död.
Hennes första medvetna intryck var det af en flammande sol, som hvirflade rundt i allt trängre kretsar, tills den plånades ut och er- sattes af en annan som fyllde hennes synvidd.
Småningom aftog hastigheten och hon urskilde de förgyllda empirekransarna i tapetens mön- ster.
Då mindes hon sitt eget jag och förnam i sitt hufvud en värkande känsla som af en (Forts. sid.
528.)
@ Förnäm vistelseort under sommaren.
@ Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum från 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
G:D HOTEL NATIONAL Telegramadress: " N a t i o n a l ".
— 523 -
J^jä • » ^gs?
* i i r r v n ^ y t * n 117. rr 1?
&gt; &gt; r ' ^7 ' ^1 - 11J ' ', ' R TO.
1 - 1 1?
1 [jj.i.i J. i .. i 11 j J .J.I.I.J t IIJ i i i i n * i ' ETT-nARKUöTNATIOINELLT-KONSTVERK 3ltartaflan förSustafPdolfsKapellet-iLiitzen Tf /?
STUNDAR den i svensk och tysk häfd stora minnesdagen den 6 november, Gustaf 1 / Adolfs dödsdag, tillhvars hugfästande bland annat en svensk fosterlands- vän och mecenat, konsul O. Ekman, på sin tid lät uppföra Oustaf-Adolfskapellit i Lutzen, efter ritning of arkitekten L. Wahlman.
Kapellets utsmyckning kommer nu altartafla, af hvilken vi här att fullständigas genom en på kyrko målningens område meddela en reproduktion.
Den listen O. Hjortzberg har utfört mycket kände och skattade ar- ningarna och med detta arbete de dekoratift hållna oljemål- af den religiösa färgkonstens äter dokumenterat sig som en öfvare här hemma.
talangfullaste ut- 5 " * nr OOö krigspsalm " Förfäras ej, du lilla hop ".
De anslående figurkomposi- tionerna, af hvilka i synnerhet Gustaf Adolfsgestalten är alldeles förträfflig, ha, som ofvan nämnts, till upphofsman artisten O. Hjortz- berg.
Den rikt skulpterade inram- ningen är komponerad af kapellets arkitekt L. Wahlman, och det skulp- turala träarbetet har utförts af hrr Artur Gerle och Per Kers, af hvilka den förre skurit figurerna, den se- nare ornamentikeh.
Leverantör af träarbetet är fabrikör J.
A. Lager- qvist.
Altarprydnadens höjd är 4 1 / 4 meter, dess största bredd 3 3 / 4 me- ter, hvilka betydliga proportioner än mer öka det mäktiga intrycket af kompositionen.
ÄR konsulinnan Ekmans D ET pietetskänsla och frikostighet, som förskaffat det af hennes fram- lidne make åstadkomna Lutzen- kapellet den konstnärliga altarpryd- nad, hvilken i dagarna afgått här- ifrån till sin bestämmelseort.
Taf- lan är delad i tre fält, af hvilka det midtersta upptages af en mängd i skyarna kringsväfvande, strålbe- gjutna änglahufvuden, under hvilka ses skymta Lutzens slagfält med sina kämpande härskaror.
Till vänster synes Gustaf Adolf i full krigarrustning, med den högra han- den stödd mot bibeln, medan han med den vänstra trycker svärdet mot sitt bröst, till höger Martin Luther seende mot himlen med en siares uttryck i blicken.
I fäl- tet under midtelpartiet läses den första strofen af Gustaf Adolfs DEN NYSS FULLBORDADE A L - TARTFALAN TILL ADOLFSKAPELLET MÅLNINGARNA p«iii [ca« |gsaij««| A R T I S T E N O. H J O R T Z B E R G, D E N G U S T A F II SKULPTERADE I AF ARKITEKTEN L. WAHLMAN.
LUTZEN.
UTFÖRDA FOTO AF 52 + GEN.
INRAMNINGEN STAB.
L I T.
ANST.
N ÄR SVENSKA LÄKARESÄLLSKAPET den 2 5 oktober samlas till fest, är det för att högtidlighalla den hundrade årsdagen af dess första sammankomst.
Då hade nämligen ur idén att anskaffa ett " Medicinskt Läsebib- liotek " till nytta för de läkare, som ej hade råd att själfva hålla sig med dyra vetenskap- liga verk, utvecklats planen till ett svenskt läkaresällskap, som efter nödiga förberedelser kunde ha sitt första sammanträde den 25 okto- ber 1808.
Stiftarna voro sju af dåtidens främsta män å läkarvetenskapens område: Jacob Berzelius, E. Gadelius, C. F. v. Schulzenheim, pROF- F - L E I N N / n S L n H. Gahn, J.
H. Gistrén, A.
J. Hagström och Carl Trafvenfelt.
Sällskapet stiftades, heter det i urkunden, " till vetenskapens fullkomnande genom inbördes meddelande af kunskaper och samlad erfarenhet samt till främjande af det vänskapliga förtroendet läkare emellan ".
Med- lemmarna voro till en början ett tjugotal, som möttes till samkväm i Collegii medici hus på Riddarholmen hvarje tisdag, den dag, som allt- jämt är läkaresällskapets samlingsdag.
2) Efter att ha existerat några år erhöll säll- skapet årligt statsanslag, och så småningom till- föllo detsamma flera donationer, som betryggade dess ekonomi och gjorde det möjligt för säll- skapet att köpa ett eget hus.
I detta hus, AVU-MSTEM j [D:rA-FUR5TENBER (31 beläget vid Jakobsgatan, voro sällskapets loka- - J ler inrymda ända till dess för ett par år sedan PROF- E-AVliU-ER Sau-SKHPETS - S E K R.
äga rum, och hvarje ny ordförande det nya stilfulla huset vid Klara känner sig högst glad och tillfreds- Östra Kyrkogata togs i bruk.
ställd, om han undsluppit några Genom andra donationer har värre slitningar under sitt rege- sällskapet äfven erhållit en pen- ringsår.
Midt under den fredliga sionsfond.
tillvaron dyker plötsligt något Allt sedan sin upprinnelse har ändringsförslag af stadgar eller Svenska läkaresällskapet inom sig dylikt upp.
I en dylik diskussion hyst framstående män, ofta med kan litet hvar deltaga, och det europeisk ryktbarhet, och ett stort brukar man också samvetsgrant antal utländska lärde hafva varit göra.
Rätt ofta faller det nya och äro medlemmar af detsamma.
förslaget och hänvisas till glömska Sedan år 1839 utger sällskapet och förintelse, men den nyttan som bekant tidskriften Hygiasa.
har en dylik strid med sig, att Vår bildserie i dag upptager de per- den verkar uppryckande.
Sedan soner, hvilkas namn i första hand äro nu föredraget inom klassen är knutna till.
det förestående jubileet: Sällskapets ordförande professor Lenn- uppläst och någon gång diskute- malm och dess sekreterare professor rats, frågar vår preses, om det Muller, som tillsammans med professor finnes något föredrag utom klas- Malmsten bildat den kommitté ', som haft festförberedelserna om hand, pro- sen, och om tiden tillåter, får fessor Santesson, som författat jubi- detta gå af stapeln.
leumskantaten, och doktor Kull, som komponerat musiken till densamma.
I gamla tider, sådana som man Dessutom bringa vi bilden af Sällska- af traditionen känner, vandrade pets enda kvinnliga hedersledamot fru sällskapets medlemmar till sina Lotty Bruzelius, den framstående Stock- resp. hem vid niotiden.
Jag vet, holmsläkarens professor Bruzelius efter- pTT REMARKABELT GULDBRÖLLOP firades den 19 dennes mellan lämnade maka, som kallats till denna att en pigg Söderdoktor brukade ärepost som ett erkännande af hennes * - ' en af hufvadstadens märkesmän inom.
affärsvärlden f. d. stadsmäklaren kalla doktor Tholander och min stora donationer till sällskapet.
/.
H. Zährxus och hans maka född Grey.
Det åldriga paret, som ännu är far för sällskapets sopkvastar, För att hugfästa hundraårsminnet af i besittning af nästan ungdomlig vigör, hyllades pä hedersdagen från när och när han tyckte, att han för länge sällskapets stiftande-har bl.
a. äfven fjärran.
Dagen firades i de gamles hem i hufvudstaden i kretsen af barn, fick vänta på dem utanför.
Jag präglats en - medalj, at hvilken vi likaså barnbarn, syskon och anförvanter.
Florman foto.
meddela en bild.
Den vackra medaljen tror, det skulle ansetts alldeles har till skapare den kände gravören oerhördt, om någon skulle före- Erik Lindberg.
slagit, att man skulle spisa utom- Som ett apropå till jubileet ha vi också haft nöjet mottaga den uppsats af en af säll- den händelse någon vill förbereda sig till dis- hus.
' Det var endast de årliga högtidsmid- dagarna, som sammanförde medlemmarna till skapets mest kända medlemmar doktor A. Levertin, kussion eller om han vill vara borta, emedan det hvilken vi här nedan meddela och hvari han lämnar berör en fråga, som ej vidare intresserar honom.
socialt samkväm.
Då gick det minsann ej en skildring af läkaresällskapets samkväm, de historiskt I äldre tider erbjöd vårt sällskap en mycket pjunkigt till, och många oförgätliga minnen ryktbara tisdagskvällarne.
mer aristokratisk prägel.
Föredragen höllos har jag själf upplefvat från 1870-talet och hört omtalas från ännu äldre tider, men att upptaga endast af professorerna, ai deras amanuenser dessa, hör nu ej inom denna uppsats ' ram.
eller underläkare, det vill säga det var med Vårt sällskaps tisdagar.
högst desammas vederbörliga tillstånd, eller på Medan vårt hus på Jakobsgatan nybyggdes ET BARN man mycket älskar vill man voro vi husvilla och fingo under några år vis- också af bästa förmåga hedra, Min kär- deras uppmaning, som den unge doktorn upplät sin stämma, och så hörde det till bruket, att tas inom Militärsällskapets lokaler, den gången lek till Svenska läkaresällskapet är förvisso vederbörande professor därefter tillade några i det s. k. Brunkebergs Hotell.
Då fingo vi nedärfd från min fader, som under de femtio signande ord, sig själf till berömmelse.
Om de sybaritiska vanorna att stanna inom loka- år, han var ledamot af sällskapet, aldrig för- någon utom dessa bestämmelser vågade klyfva len, spisa aftonvard och mången gång draga en summade en tisdagsafton.
Han satt där år näbb som det heter, gick det honom ej väl.
liten spader.
Dessa vanor följde oss sedan, och så från år på sin sedvanliga plats, visserligen på Vestigia terrent.
Ibland, och så sker äfven nu, grundade vi Läkaresällskapets klubbförening, sistone ej mera omgifven af sina jämnåriga, ty upptogs en fråga till allmän diskussion, och då som anordnade tisdagssamkväm, s. k. sociala fes- de flesta af dessa hade redan aflidit, men ett iak- drabbade andarne våldsamt samman — ja, man ter för våra damer, högtidsmiddagarna o. s. v. tum var dock att han räknades till sällskapets påstår i gamla tider äfven kropparne, men därom Vi togo in viner direkt från Bordeaux, och inventarier, och de unga hade så småningom vet man ju ej något säkert, det är ju endast en stor vetenskapsman, känd öfver hela värl- gjort sig bekanta med den gamle doktorn, säll- hörsägner, som kanske äro hopdiktade.
Äfven den, öfvervakade som den mest nitiske hofmästare skapets historiograf.
Äfven sedan sällskapet nu kunna ganska våldsamma sammanstötningar hvarje vinbuteljs inrollering och utnyttjande.
nydanat sin lokal uti det gamla välkända huset När nu den allvarliga delen af tisdagssam- på Jakobsgatan, hade man bibehållit en tradition manträdet är afslutad och maningsordet: " behagar från gamla dagar: midt uti salen stod ett stort sällskapet åtskiljas " utsagts, höres gongongen.
bord och kring detta placerade sig sällskapets De närvarande resa sig, det blir lif och rörelse äldre medlemmar.
Vi unga togo plats oftast i i kretsen.
Man ser där alla bärarna af våra raden bakom de gamla eller sutto kring väg- förnämsta medicinska namn, gråhårsmännen, garna.
Nu har man ändrat detta.
Nedanför forskarna, de praktiserande läkarna.
Åtskilliga en hög kateder, där vår ordförande sitter med af de äldre bege sig hem.
En och annan sekreteraren på ena sidan och kvällens före- åldring försmår dock ej att stanna kvar.
De dragande på den andra samt stenografen frö- som känna sig hungriga, störta upp till vår ken Sundberg framför, står nu stolrad vid stol- stora sal, som ligger en trappa upp öfver den rad i många riktningar och där sitta vi nu stora samlingssalen, där presteras utmärkta på- 1908 års ledamöter om hvarandra.
Nog var det förra bruket mycket gemytligare, nu kommer bredda smörgåsar, öl, l ' &lt; t. o. m. en liten och går man utan något ceremoniöst band, den sup, kaffe, m. m.
I nyinvalde ledamoten intager sin plats, och ingen en våning ännu högre hälsar honom välkommen.
För några år sedan, upp går sedan rätt under professor Medins ordförandeskap, var det gladt till.
Där njuter bruket infördt, att den nykomne hälsades väl- man sitt sorgfria vä- kommen, hans namn upplästes af ordföranden, sen och drar en liten och i och med detsamma var han föreställd för spader i sitt vanliga alla de närvarande såväl äldre som yngre.
kotteri.
Snart låta Hur tillgår det nu på sällskapets samman- Sankta Klaras klockor träden?
Sedan dagens löpande ärenden undan- småtimmarne manan- stökats, protokollet blifvit uppläst och justeradt, de ljuda, och man åt- meddelar ordföranden, att föredrag är anmäldt skiljes för att nästa tis- i dagens klass — vi äro nämligen indelade i dag genomgå samma fyra stora afdelningar eller klasser — ja, d.
FRU LOTTY BRUZELIUS.
program.
v. s. nu får man ju redan dagen förut i kvälls- ALFRED LEVERTIN.
Svenska läkaresällskapets enda kvinnliga heders- och morgontidningarna meddelande därom, för ledamot.
D
^ ^] FRÅN KRONPRINSPARETS BESÖK Å T O R U P HOS K A M M A R H E R R E 2.
D E F U R S T L I G A GÄSTERNA MED VÄRDFOLKET OCH F R I H E R R I N N A N PÅ UTFÄRD I VAGN.
527 COYET.
1.
S K O L B A R N E N F O T O F Ö R IDUN A F E L I N A SJUNGA Å BORGGÅRDEN.
NELANDER.
h a m m a r e s p i n s a m t afpassade s l a g.
Hon tyckte; ig k ä n n a, h u r h a m m a r e n föll, t u n g t och ihåligt, mot h e n n e s hufvudskål o c h m e d hvarje slag väcktes p i n a n d e t a n k a r till lif.
S å v ä n d e h o n sig å t s i d a n o c h s å g a t t b a r n e t s b ä d d v a r borta.
H e m e s ' egen mor l u t a d e s i g öfver henne.
— Ä r b a r n e t också d ö d t?
frågade h o n lik- giltigt o c h v ä n d e e t t p a r glanslösa ö g o n m o t modern.
— Min ä l s k a d e flicka, n ä r d u l å g i feber, d o g h a n ifrån oss.
V i gjorde allt s o m stod i vår förmåga, det m å s t e du t r o, m e n vi m ä k t a d e inte k v a r h å l l a det flyende lifvet.
O r d e n kväfdes i en snyftning.
Ett fashionabelt Skåne ' bröllop * af vår folksjäls egenart — detta är " reaktion " enligt den patentfrisinnade uppfattningen i våra dagars Sverige. "
* C N LYSANDE bröllopsfest ägde nyligen rum på det * - * skånska herresätet Hyby.
Brud och brudgum voro fröken Margaretha Wrangel von Brehmer, dotter till framlidne öfverstekammarjunkaren friherre W. Wrangel von Brehmer och hans maka, född Ehrensvärd, samt adjutanten hos kronprinsen löjtnanten vid Svea Lif- garde Hugo Cederschiöld.
Kronprinsparet var med bland bröllopsgästerna, som för öfrigt utgjordes af ett stort antal representanter för vår adel.
Vigselceremonien förrättades i den för det högtid- liga tillfället rikt smyckade Hyby kyrka och för öfrigt firades förmälningen med stor middag och bal.
Vi meddela å föregående sida ett par bilder af bröllops- skaran.
OCH SÅ HÄR skrifver en annan framskjuten pennans man: " Jag kan icke underlåta att säga Eder ett varmt och uppriktigt tack för er präktiga dikt om vårt språk, " det älskade svenska ".
Den var som skrifven ur mitt hjärta och säkert också ur tio- tusentals andra svenskars.
Ingen arbetare har ett mera fullkomnadt verktyg, ingen konstnär har ett ädlare, ett bildbarare material än vi pennans folk, ingen lider heller djupare af att se det våldföras af kärlekslösa händer.
Det är mig ofattligt hur bildstormarne kunnat rekryte- ras äfven af författare, af dem för hvilka språkets växt och uttrycken för denna * borde vara} omgifna af samma ömhetskänslor, hvarmed man omfattar ett gammalt träd, en gammal byggnad, en gammal vana.
.
.
Det är nivelleringens ande, som går igen i språkförskämningen, hatet mot det anrika, förnäma, naturligt eleganta.
De vilja göra vår äd; ' t vuxna svenska lik hvarje nyfabri- ceradt patentspråk, för hvilket en genomförd fonetisk stafning är lika naturlig, som den är naturvidrig för ett gammalt språk.
.
. ".
* Men h o n, som m o t t a g i t domen, försjönk i tankar.
Hon måste vara en mycket onaturlig mor, som inte sörjde sitt b a r n.
Hon kände d; s s b o r t g å n g n ä r m a s t s o m e n befrielse, t y n u var det i n g e t s o m b a n d h e n n e fast vid lifvet.
Men lifvet höll h e n n e o b a r m h ä r t i g t fast.
M ä n n i s k o r visade h e n n e sitt d e l t a g a n d e, m e n d i t var henne l i k g i l t i g t.
D e r a s bref lågo o ö p p - nade p å hennes nattduksbord.
N ä r h o n k o m m i t u p p från s j u k s ä n g e n, om- h ä n d e r t o g s h o n af s l ä k t i n g a r.
• Själf k ä n d e h o n sig oförmögen till hyarje h a n d l i n g och g r u b b - lade e n d a s t öfver, hvarför icke d ö d e n t a g i t äfven h e n n e.
M a n visade henne undseende och h o n gräfde sig allt djupare in i sin s m ä r t a.
Hon t ä n k t e, a t t det ä n d å varit b ä t t r e, om h o n fått b e h å l l a b a r n e t, t y d å skulle h o n ä g t n å g o t att lefva för.
N u stod h o n u t b l o t t a d p å allt.
I ÄNNU ETT tredje bref heter det: DEN POLEMISKA lilla diktcykel: " Vårt språk, ' Ehuru jag kan förstå, att Ni, herr redaktör, det älskade svenska.
.
.
* som fanns införd i skulle kunna finna denna skrifvelse omotive- Iduns näst senaste nummer, har vidt om i rad, isynnerhet som eder ställning får anses landsändarna kommit stort buller åstad.
Och alldeles oberoende af en obekant landtpastors omdöme intet ondt i det!
Den var afsedd till ett lystrings- och känslor, låter jag betänkligheterna vika och följer rop, och när vi utsände det, voro vi fullt beredda hjärtats maning att på detta sätt säga ett varmt och att få svar på tal allt efter hvars och ens sinnesart ärligt tack för tillfredsställsen af de oförgätliga intryck, och ståndpunkt i den landsviktiga frågan.
Glädjande ni gifvit mig och säkerligen tusentals svenskar genom att säga ha dock instämmarne varit i öfverväldigande eder ädla och fulltoniga dikt i Idun n:r 41 för detta T i d e n gick och hon tyckte,- a t t hon s o m e n majoritet.
Ett stort antal tidningar har skyndat att gil- år — — — som tillika är så alltigenom sann, att in- m ö r k s l a g s k u g g a f ö r d y s t r a d e tillvaron för d e m lande aftrycka dikten, vår redaktionstelefon har varit för densamma endast dilettanten kan undgå att känna som b e r e d t h e n n e e t t h e m.
N å g o t af h e n n e s flitigt upptagen af entusiastiska tacksägare, till och vemod och harm öfver det ödesdigra våld, för hvilket forna s p ä n s t i g h e t å t e r v ä n d e, h o n ville icke med telegrafverket har anlitats, och dag från dag har vårt modersmål på själfva lagstiftningens väg varit l ä n g r e lefva af a n d r a s n å d.
H o n v a r u n g och högen växt på vårt skrifbord af hjärtliga och uppmunt- utsatt.
Då halfbildningen inom vårt land allt djärfvare bör- kraftig, m e n h o n l ä t a n d r a skaffa sig det b r ö d, rande bref från män och kvinnor af skilda samhälls- jar resa sitt hufvud för att vara med öfverallt och om hon g e n o m eget a r b e t e k u n d e förväriva.
K o n ställningar i alla delar af vårt land, vittnande om, hur möjligt söka bestämma öfver allt, skall den helt säkert t ä n k t e p å h o n o m som s t å t t h e n n e n ä r a, h u r djupt svenska sinnen ha gripits af smärta och harm icke heller lämna Eder, hrr redaktör, oantastad för m a n l i g t skulle h a n icke b u r i t e n stor s o r g.
inför det våldförande af vår heligaste nationella arfve- hvad Ni så manligt och fosterländskt högsinnadt uttalat.
Den skulle böjt h o n o m, m e n icke b r u t i t h o n o m del, som går under namn af " den Bergska stafnings- Att den tid likväl skall komma, då Sverige och svenska och h a n skulle förstått a t t n y t t j a d e n i lifvets språkets vänner skola minnas Eder under enhälligt er- skola.
Lifvet m å s t e j u lefvas.
D e t h a d e e n d a s t reformen ".
* kännande och odelad tacksamhet, därom är jag öfver- t ö r n e n a t t b j u d a h e n n e, m e n d ä r fanns n ö d a t t tygad. "
l i n d r a, s o r g a t t h u g n a, h o n behöfde inte k ä n n a VI VILJA ICKE undanhålla våra läsare ett sig öfverflödig, t y lifvet erbjöd s å m å n g a till- par brottstycken som prof ur den rika sam- fällen a t t v a r a till n y t t a för a n d r a.
I SAMMA TONART K det varma svenska lingen.
Så skrifver en känd och uppburen sinnets hjärteton — upprepas det dag efter H o n l ä m n a d e släkt o c h v ä n n e r för a t t b l i diktare bland annat: dag, bref efter bref igenom.
Där räknas sjuksköterska.
Sin sorg förvarade h o n i n n e r s t " Med synnerlig glädje har jag läst den på samma präster och jurister, lärare och ämbetsmän, i sitt h j ä r t a s o m e t t heligt m i n n e.
T r ö t t och gång poetiska och indignerade protest, som i veckans affärsmän och arbetare.
Men där finnas också andra n e d s l a g e n, k u n d e h o n finna s t y r k a vid t a n k e n nummer af Idun riktats mot våra språkvandaler.
Staf- låtar.
Rättvisan fordrar, att vi äfven af dem lämna på d e n l y c k a som e n g å n g v a r i t h e n n e s.
D å ningsukasen är endast ett bland de många symptomen ett par prof. Här kommer t. ex. just i skrifvande stund hon k u n d e hjälpa och t r ö s t a, k ä n d e h o n det af det skolmästarvälde, som hotar oss här i landet och ett telegram, afsändt af en sig så kallande " Språk- som e n b e l ö n i n g, m e n h o n m å s t e s t u n d o m le, som, därest det ej hämmas, blir olidligt.
Det är half- man " från Färjestaden: " Håll er till prosan.
Poesien då h o n såg h u r m ä n n i s k o r t r a s a d e s ö n d e r lifvet bildningen, som med sin oerhörda brist på historiskt ligger för högt för er.
Ni urartar. "
Ett litet älskvärdt för s i g, h u r d e n e d b r ö t o s af s m å s o r g e r och sinne och sin gränslösa själföfverskattning vill sitta i argumentum ad hominem således!
b e k y m m e r o c h h o n t ä n k t e p å, h u r helig hon.
högsätet och dekretera.
Det finns en för närvarande En annan anhåller att i nästa nummer af Idun få höll d e n s t o r a s o r g som d r a b b a t h e n n e, h u r dominerande politisk riktning, som söker förnorska vår följande frågor besvarade: den r e n a t och lyft h e n n e.
författning, och därmed likar det sig ju väl, att det " Består ett språk i huru dät stavas?
äfven hos oss etableras ett kombineradt klockare- och " S y s t e r " t y s t n a d e och h e n n e s ö g o n s t r å l a d e Är icke språket dät som talas?
advokatvälde.
.
.
med e n stilla g l a n s.
Är ett språk förstört därför att dät stavas Iduns inlägg är ett bland de första jag sett från Plötsligt k ä n d e h o n s i n h a n d b e t ä c k a s af så som dät uttalas? "
!-.„ någon skönlitterär författare, och just därför är det så k y s s a r o c h e t t litet t å r d r ä n k t a n s i k t e lyftes Har någon lust?
Vi gitta det verkligen inte!
mycket mer glädjande.
Det är för öfrigt anmärknings " mot h e n n e s e g e t.
* värdt att ytterst få af våra diktare ännu bekvämat sig — Och s å u n g som n i ä n n u är.
T a c k s y s t e r, till att " ukasstafva ".
ATT SVENSK LÄRARETIDNING, hr Fridtjuv ni h a r lärt m i g n å g o t för lifvet.
Något, som Bergs eget pressorgan, funnit vårt framträ- Begreppen om frisinne ha i sanning blifvit underliga j a g alltid skall g ö m m a s o m e t t m i n n e af er, en dande ovälkommet och gör sitt bästa att här i landet.
Jag har t. ex. sett, hur hr Fridtjuv Berg m a n i n g till m i g själf.
gyckla bort hela saken, är ju endast natur- i Svensk Läraretidning karaktäriserar nystafningen som De b å d a k v i n n o r n a o m f a m n a d e h v a r a n d r a.
ligt.
Synd bara att den goda afsikten är bättre än " frisinne " och anloppen däremotj som ': £ " reaktion ".
I S y r e n e r n a s v i o l e t t a k l a s a r g u n g a d e för v i n d e n framgången!
Som tjänstvilliga medfiguranter i den pryd- sanning en sällsam begreppsförvirring, som slagord mäkta och e l d s t r å l a r n a t ä n d e flammande g n i s t o r i d e åstadkomma!
Det skulle sålunda vara " frisinnadt " att liga krigsdansen har den, betecknande nog, funnit den m ö r k a och ljusa h å r s l i n g o r som b l a n d a d e s m e d icke oberyktade Hallandsposten och de stockholmska icke låta vårt eget språk, liksom andra kulturspråk, ut- hvarann.
kulturorganen Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.
veckla, sig fritt, utan beskära dess växt med skolmäs- " Hur ljuft när bröder sämjas samman! "
tareukaser!
Men att vörda den naturliga utvecklingens lag, att ha kärlek till afspeglingarna i det skrifna ordet: Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition åtföljd Uppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjollängd af likvid insändes till erhåller Ni till Eder figur Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Bluslif 40 öre, Mästersamuelsgatan 43, Stockholm \ fullt tillförlitliga, moderna o. eleganta Kjolmönster utan släp 50 öre, Prinsessklädning 75 öre, Reform- Tk * * .. A. dräkt 75 öre, Barndräktmöcister 60 öre, Kragmönster (Pellerin) W * É^^^~ * m I I?
, A.
— C - i Pappersflioiister.
w Kappmanstef6 ^ °^ ^^^^^ I *.
— 528 — KMUS luotistsraio.
D&amp;^J Den lyckliga barndoms * tiden » af Sophie Elkan.
(Po ta.
(r. föregående n:r.)
E N PÅ en gång, bäst de höggo, " ska- kades ön som af den våldsammaste jordbäfning.
D e t var så förfärligt, att också den allra modigaste, det var Pehrs far, trodde att hans sista stund var kommen.
D e ilade hals öfver hufvud ner till båten och hunno m e d knapp nöd att lägga ut och ro några famnar från den svarta ön, då den långsamt m e n m e d mycket skvalpande, fru- stande och buller sjönk ner i hafvet.
D å för- stodo matroserna, a t t det de landat vid ej var någon ö utan ett hafsdjur, som de sårat med sina yxor och som för att lisa sig för sina smärtor dök ner i hafvet.
Skräcken, då de förstodo detta, följde dem i hela deras lif.
Pehr Hultman säger, att hans far aldrig kunde glömma den synen, då odjuret tumlade om, försvann i djupet, och n ä r h a n höll på att dö, ropade h a n g å n g på g å n g: ' Herre Jesus, djuret drar ner oss! '
J a g h a r själf sett yxan och hållit d e n i m i a hand, så j a g vet, a t t det är sant och att det h a r händt så som jag h a r berättat det. » John tystnade tvärt.
» Var dst något mera? » frågade John Hall, då h a n såg, att gossens ögon stodo fulla af tårar.
John skakade på hufvudet.
» Det var det säkerligen.
J a g ser på dig, att det är något, som du vill hemlighålla för mig. » John vände bort hufvudet.
Så sade h a n så lågt, att hans röst knappt h ö r d e s: » Det är bara det, att j a g ibland drömmer, att jag är med de a n d r a på den svarta ön, som inte är någon ö.
J a g känner hur den vacklar och sjunker under oss ner i hafvet och drar oss alla ner i djupet — för n ä r j a g är med — hinna vi inte ner till båten.
J a g tycker inte om att berätta d e n historien, » tillade h a n häf- tigt, som om h a n svarat en inre röst, som be- fallt honom att göra det.
» Du skall inte höra på sådana historier, sir du, s å drömmer d u inte sådana dröm- mar.
Och g å nu in till din mor, hon vill tala m e d dig om ditt främmande den tjugu- tredje december. » John reste sig motvilligt och lade fågeln ifrån, sig på skrifstolen.
D å h a n gick förbi fadern, klappade denne honom på skuldran och s a d e: » Du h a r en högst besynnerlig smak, min son.
Du tycker om damm och dålig lukt och skep- parhistorier.
Det h a r jag aldrig gjort. » John svarade häftigt: » Jag tycker inte om damm, därför att det är damm, o c h inte om dålig lukt, därför att det är dålig lukt, m e n jag frågar inte efter det, ifall jag får något an- nat i gengäld.
Och det var inga skepparhistorier, det var sanning, m e n jag var enfaldig, som talade om d e n historien för söta far, jag visste ju, att den inte kunde intressera. » » Allt som rör min son John intresserar mig, därom k a n du vara förvissad, » sade John Hall allvarligt och klappade sonens hand.
» Men g å nu till din mor, hon väntar dig i g r å ka- binettet. » * detta vis, » sade hon.
» Att du alltid skall vara käringen mot strömmen!
Bjuda vi inte gos- sarna som alltid på din födelsedag, så bli de onda p å dig, och deras mödrar p å mig.
H e r r Hall g å r alltid fri, m e n det blir jag, som får umgälla det.
Och du får inte skaffa dig flere ovänner än du redan har, jag blir alldeles desperat, då j a g tänker på hur du ställer det för dig! » John hade satt sig på en stol bredvid mo- dern uppe på fönsterpallen.
H a n satt och såg ut genom reflexionsspegeln, medan hon talade.
Nu svarade h a n i sin allra trumpnaste t o n: » Förlidet år p å min födelsedag var ju söta mor alldeles utom sig, därför att söta far skänkte fickur till alla gossarna.
D å sade söta mor, att n ä r det skulle vara sådana på- hitt, vore det mycket bättre att inte fira fö- delsedagen alls.
Sådant väcker ond blod och afund, sade söta mor.
Och hvem vet, om inte söta far vill ge dem något i år också, och därför tycker jag, att söta mor skall tycka detsamma som i fjol, att det är bättre att inte göra någon födelsedagsfest alls. » F r u Christina brast i gråt.
» Hvarken Medevi eller Loka k a n hjälpa mig, stackare, som måste lefva i ständig ån- gest och oro, » snyftade hon.
» Jag tycker, att allt hvad vi göra och allt hvad vi inte göra bringar fara och förtret.
J a g vet hur många afundsmän vi ha, fast herr Hall inte vill tro mig.
H a n reder sig nog, m e n hur skall det gå för dig, stackare, som alltid bråkar. » John såg ej längre, ut genom reflexionsspe- geln.
H a n hade på en g å n g blifvit mycket allvarsam.
Plötsligen rusade h a n upp, alldeles blodröd i ansiktet.
» Nå, så bjud dem då, de uslingarna, » ro- pade han, i det h a n stampade i golfvet och knöt händerna, hvarefter h a n krampaktigt snyftande hastade ur rummet.
Dagen före julafton, unge Johns födelsedag, var inne.
I den ena af de största salongerna hade uppdukats ett bord med födelsedagsgåfvorna.
D ä r funnos syltade frukter hemförda från Ostindien i brokiga porslinsburkar, där fun- nos tårtor med inskriptioner, namn och årtal, där fanns en talande papegoja i förgylld bur, där- låg en samling dyrbara kopparstick från England, några sällsynta medaljer och mynt, ett kostligt graveradt pitschaft och allra öfverst i ett mörkblått sammetsfodral två fint arbe- tade pistoler.
John Hall stod själf vid födelsedagsbordet och förevisade gåfvorna.
» Jag vill fästa din uppmärksamhet på hur konstskickligt inlagda dessa pistoler äro, » sade han.
» Det är präktiga pistoler och du skall lära dig skjuta till måls m e d dem.
E n gosse skall tidigt lära sig skjuta, det är en manlig idrott. » John synade pistolerna noga.
» Skall jag skjuta till måls, » frågade han.
» Ja visst, min son. » » Då måste jag ju först ladda pistolerna, och det är ganska besvärligt, » fortsatte han i en trött och ointresserad ton, i det h a n lade pistolerna tillbaka på bordet.
Men fadern tog genast upp dem och räckte honom dem.
» Du behöfver inte ladda själf, min son.
Du F r u Christina Hall var denna d a g i sitt sombra och morbida humör, och det var med är så rik, att du k a n bestå dig att låta andra ladda, » tillade h a n skämtsamt.
minen af en likbjuderska, som hon besvor E n betjänt gick i detsamma genom rummet.
sin son att ej sätta sig emot födelsedagsfiran- » Ladda de h ä r vapnen för unga herrn, » sade det.
John Hall.
» Herre min Gud, att du skall bråka på Sveriges pä en gång elegan- taste och mest användbara modejournal för hemmen.
, N ä r det skett och pistolerna åter lågo fram- för John, sade fadern: » Nå, skjut nu, min son.
Men sikta rätt. » » På hvad skall j a g sikta? » frågade John med vaknadt intresse.
» Kan d u träffa ljuskronan? » John Hall pekade åt taket.
» Jag skall försöka. » » Gör det, min son. » John bet ihop tänderna och siktade länge, så gick skottet af och träffade den dyrbara venetianska ljuskronan, från hvilken de luftiga skära och blå glasblommorna föllo krossade ner p å mattan.
John Hall nickade.
» Jag är stolt öfver ditt första skott, min son, du blir en skicklig jägare, du har anlag.
Samla hop och plocka upp det där, » befallde han betjänten, som häpen visade sig i dörren, ditlockad af skottet och det klirrande ljudet från den sönderkrossade kronan.
Papegojan hade blifvit liksom vansinnig af skräck, hon skrek och .slog och flaxade med vingarna mot det förgyllda gallret.
John själf var likblek.
» Jag ville träffa, » mumlade han, » det kändes, som om jag skulle blifvit tokig, om jag inte träffat. » * Klockan var sju på aftonen, och inne i Johns r u m var det ett oerhördt larmande och stojande.
D ä r lekte, slogos, hojtade, skreko trettio vilda pojkar, alla söner till familjen Halls umgängesvänner, några jämnåriga m e d John, somliga betydligt äldre, andra yngre.
Så m å n g a som hade kunnat hopsamlas af Johns kasserade leksaker — John hade för längesedan upphört att leka — voro inburna i rummet.
E n ungdom red på den stora gung- hästen, som var ett verkligt under af en gung- häst, den hade riktig m a n och svans.
Några andra exercerade, iklädda fullständiga uni- former, som John Hall låtit komma från Eng- land.
N å g r a spelade teater, präktigt utstyrda i dräkter, upphämtade från den Hallska tea- terns garderob.
Ingenstädes i hela Göteborg roade sig gossarna som hos Halls, ej allenast fingo de inne i Johns r u m stoja så mycket de behagade, där fanns också att tillgå i ri- kaste mått allt, som kunde fröjda glada pojk- hjärtan.
Det var endast en af dessa m å n g a gossar, som ej roade sig, och det var den unge värden själf.
H a n måste som draken vakta sina skat- ter, och h a n gick oroligt omkring för att söka skydda dem.
» Den lådan får du inte röra, » ropade han, dä en u n g Brusewitz nyfiken drog ut den ena af kommodlådorna, d ä r de fina spräck- liga äggen lågo uppradade.
» Hvem vill se unge Johns fästmö? » Det var Fredrik Damm, en vacker och vild pojke, som hade äntrat upp p å ett skåp och nu stod med en uppstoppad a p a i famnen.
» Skyldra gevär för John Halls fästmö, » ro- pade h a n till anföraren för den exercerande truppen.
» Du gör den illa, ställ tillbaka den, » ropade John ängsligt.
Men unge Fredrik höll fast apan, kysste och klappade den.
» Så h ä r smeker John Hall sin fästmö. » John rusade på Fredrik, och en häftig kamp om apan började.
Slutligen föll den, illa åt- gången, m e d en duns i golfvet.
John var utom sig och gaf Fredrik en dundrande örfil, och ett vildt slagsmål var snart i full gång.
Flere af gossarna skyndade till och hjälpte Fredrik, och John blef snart öfvervunnen.
Forts.) Iduns Modellkatalog e e ' ZlJ^lZ^iTZ^t-Z^Z^.
— 529 - © * Oumbärlig för alla sömmer- skor och alla hem.
• • • • N u är tid att prenumerera.
Tredje akten ur Eugen d ' Alberts opera ' Låglandet " på Kungl.
Teatern.
I midten: Marta (fru Lizell), Pedro (hr Nyblom) och Sebastiano (hr Strömberg).
Atelier J aiger, oto.
E FTER DE STORA fenomenen Wagner och Bizet, hvilkas djupsinniga och skimrande tonspråk tyckes komma att höras genom tiderna med samma styrka som klassikerna Mozart och Beethoven, har Europa haft få eller inga origi- nella dramatiska tondiktare att räkna med.
Eugen Humperdinck väckte på sin tid förhoppningar om en ny musikens guldålder med sin sago- opera " Hans och Greta ", men det praktfulla anslaget fick ingen fortsättning, och hvad Richard Strauss beträffar, har han visserligen skapat en ännu expressivare orkesterstil än själfva Richard Wagner, men under det i berusande färger målade skalet hittas endast en torr, smakfattig kärna.
^.j Eugen d ' Albert,!
hvars mycket omtalade opera " Låglandet " nu nått fram till vår stora lyriska scen, är heller ingen återlösare.
Men hans verk intresserar det oaktadt genom musi- kens dramatiska uttrycksfullhet, hvilken får er- sätta bristen på personlig stil.
Det är för resten löjligt att peka på före- bilderna.
Alla kunna icke vara skapande genier — en sådan andlig rikedom skulle snart af- trubba publikens känsla för originaliteten.
Eklek- tikerna ha också sin mission, de äro trappste- gen, som leda upp till den stora konstens tempelhall.
Innehållet i " Låglandet " är anlagdt på stark dramatisk effekt, men vi befinna oss också i Pyrenéernas bergland, där blodet är hett och lättflytande.
Det förefaller som om något af pyrenéerfolkets anda och lynne inkarnerats hos våra operaartister, ty verket får ett för att vara på vår gråkalla breddgrad ovanligt energi- fylldt utförande.
Hr S t r ö m b e r g, hvars talang redan på Oscars- teatern trädde i förgrunden, har här i godsäga- ren Sebastianos roll skapat en minnesvärd kraft- typ af den brutale och hetsige älskaren, och vokalt fyller han med sin väl skolade och bä- rande röst mycket höga fordringar.
Fru Li- z e l l s Marta är intelligent karaktäriserad och sångerskans stämma tyckes vinna i kraft med åren.
Hr N y b l o m, som äfven är operans öfversättare, visar i utförandet af herden Pedros roll att han är en dramatisk tenor af äkta skrot och korn, och fröken H e s s e med sitt skälmska och naiva skaplynne firar en liten triumf i bondtösen Nuris parti, som för öfrigt intager genom älskvärd musikalisk karaktäristik.
Alter- nerande i hufvudrollerna uppträda hr F o r s s e l l, fru L y k s e t h - S c h j e r v e n och fröken L a u r i n, hvilket naturligtvis ger en intressant omväxling åt föreställningarna.
Hr E m i l L i n d e n s regi förtjänar det stör- sta erkännande, likaså hr H j a l m a r M e i s s n e r för det duktiga dirigentskapet.
Vid den danske operasångaren P e t e r Cor- n e l i u s ' gästspel gafs oss än en gång ett väl- kommet tillfälle att få åhöra hela Nibelungen- cykeln, och tack vare dels att vår egen operas artistkår verkligen äger några förmågor, som tillägnat sig Wagnerstilen, dels att den danske gästens glänsande egenskaper som tolkare af Bayreuth-mästarens dikt icke sveko någon af aftnarne, blef cykelns uppförande en musikalisk fest — så pass solenn det är möjligt att åstad- komma tre dagsresor norr om Bayreuth.
Herr Cornelius Siegfried uppfyller alla rimliga kraf.
Stämman är ljus, stark och bärande, och konstnären har den helt i sin makt.
Dess varma välklang kan näppeligen tänkas bättre afpassad för Siegfrieds blonda hjältegestalt, den schwung och friskhet hvarmed tonen ansattes kastar liksom ett vårljust sken öfver sången, och för det dramatiska utförandet är hr C. i lycklig besittning af ett käckt, lifsjublande ynglingalynne, fullt af mod och hänförelse.
Därför blef smidesscenen något grandiost och kärleksscenen med Brynhilda en känsloextas med flygande pulsar och helig yra.
Af de våra intager hr M a l m s Mime första rangens plats — hvilket textuttal och hvilken säker drama- tisk utmejsling af figuren!
— samt fru L y k - s e t h - S c h j e r v e n, hvars Brynhilda är en duk- tig konstnärlig skapelse.
Bernard Shaw är numera som barn i huset på stockholmsscenen.
Förut har han skämtat, beskt och frätande, som han kan det.
Men i " Mrs Warrens yrke " är han allvarlig.
De som 4:de häftet af Mönstertidningen Konstslöjden i Hemmet där ta honom som rolighetsmakare förstå inte satir.
Mrs Warren drifver en lönande " affär " med filialer här och hvar i de stora världsstäderna, men bland fint och honnett folk talar man inte högt om den sortens affärsverksamhet.
Hen- nes dotter har hållit sig obesmittad af den sedernas ruttenhet, hvilken gör moderns yrke lukrativt, men icke förty har flickans uppfostran betalats med moderns pengar.
Då miss War- ren blir underkunnig härom, tillbakavisar hon alla sin mors närmanden, och i en stor uppgö- relsescen, där de båda kvinnornas vidt skilda lifsåskådningar bryta sig mot hvarandra, ger författaren i ett briljant replikskifte luft åt sin förbittring öfver en hycklande samhälls- moral.
Fru F a h l m a n spelar mrs Warren, och den begåfvade artisten, som i förhållande till sin talang alltför litet användes i verkliga karaktärs- uppgifter, ger af denpålifvets afvigsida Iefvande kvinnan en bild så äkta, så skakande i sin krasshet, så skärande i sitt hån och så gri- pande i betonandet af moderskänslans hunger efter ömhet, att det ofta missbrukade ordet monumental om scenisk människoframställning här är fullt på sin plats.
De öfriga rollerna skötas jämväl med god artistisk ekonomi, men fru F. står dock i första planet.
Till styckets framgång bidrager icke minst hr H u g o V a l l e n t i n s utmärkta öfver- sättning, där ett smidigt och uttrycksfullt tal- språk], lyser i hvarje replik.
Till verklig dramatisk diktkonst hör också den danske författaren Sophus Michaelis ' skåde- spel " Ett revolutionsbröllop ", hvars effektfullt och konstnärligt behandlade motiv utgöres af en episod från franska revolutionen.
Den in- tresseväckande handlingen, dialogens på en gång lyriska och manliga resning, karaktärstecknin- gens sanning — allt stämplar " Ett revolutions- bröllop " som ett första rangens verk och anty- der att en förnyelsens vind håller på att blåsa upp i Danmarks dramatik.
Utförandet bjuder på två helt förträffliga prestationer, den ena hr A. de W a h l s fram- ställning af revolutionskämpen Marc-Arron, och har utkommit och innehåller bland annat: drifning i metall, läderplastik, träskärning, målning å skinn m .. m.
Finnes att tillgå i hvarje bokhandel samt portofritt direkt från Exp.
af Konstslöjden i Hemmet, Stockholm.
Pris pr häfte 60 öre.
— 530 —
" Mrs Warrens yrke " på Svenska Teatern.
Mrs Warren (fru Fahlman) och miss Warren (fröken Lindstedt) Atelier Jasger, foto.
" Ett revolutionsbröllop " på Kungl.
Dramatiska teatern.
Alaine d ' Estoile (fru Torssel) och Marc-Arron (hr de Wahl).
H. Hamnqvist foto.
den andra hr O l s s o n s Montaloup, konventskommissarien, hvars kärfva manlighet skådespelaren tolkar med stor artistisk bravur.
Hr de W a h l s impulsiva och eldiga spelsätt sluter sig om typen Marc- Arron som trikån kring dansösen, och det är endast stämmans åska, som någon gång blir för stark.
Den intressant tecknade Alaine d ' Estoile verkar i fru A s t r i T o r - s e i l s framställning som en skir pastell — litet kraftigare färgisättning här och där vore dock önskvärd — och som emigranten Ernest de Tressailles är hr G ö s t a H i l l b e r g rätt öfvertygande.
Att den variationsrika dramatik, som f. n. fyller pro- grammen på Stockholms alltför många teatrar, också skulle utnyttja en så pass brännande fråga som den kvinnliga rösträttsrörelsen, var ju att vänta.
Sten Stensson Stéens författare, hr John Wigforss, har gripit fatt i ämnet i sitt nya lustspel " Statsrådet Stéen — Kvinnornas man ", men något vidare har han ej lyckats få ut däraf.
Stycket var för någon tid sedan föremål för ett längre omnämnande i Idun, hvarför vi nu inskränka oss till att påpeka dess uppförande på Södra teatern, i hvars rampljus det gjorde en ganska slät verkan.
Det underhaltiga spelet bidrog också till det svaga intrycket, ty utom hr N o r é e s goda utfö- rande af hufvudrollen fanns det ingen, som fått något grepp på uppgifterna.
Hennes i bokstaflig mening granna sångkonst, plus det stora röst- materialet, gör henne alltid intressant på konsertestraden.
Utom det nötta divanumret Thomas ' Scene och aria ur Hamlet och ett par andra franska sånger sjöng fru Ackté bland annat kompositioner af sina landsmän Sibelius, Järnefelt och Merikanto samt Melartin, hvilka nummer med sin nationella färg blefvo aftonens bästa behållning.
Violinisten K a t h l e e n P a r l o w, det förutvarande under- barnet, har nu andligt taladt vuxit ur den korta klädnin- gen och står framför oss som en begynnande artist.
Hen- nes violinspel äger saft och glans, flykt och stämning.
Sist ha vi att i vår långa revy nämna två sångare A l e x - ander Heinemann och C a r l o E r i c i.
Den förre äger en utmärkt klangskön basbariton, som han behandlar med stor omsorg.
Han sjunger medryckande vackert och förfogar öfver ett bedårande pianissimo.
Dess- utom besitter han den för hvarje sångare, som vill räknas till konstnärernas skara, nödvändiga intelligensen, hvarige- nom sångens andliga innehåll kommer fullt till sin rätt.
Carlo Erici, svensk till börden, är likaledes en ny be- kantskap för vår publik.
Hans till omfånget mycket begränsade tenor klingade särskildt anslående i några gam- rralitalienska sånger, som upptogo en del af programmet vid hans konsert i Vetenskapsakademien.
Hvad själfva sångsättet beträffar, har han ännu en del brister att bortarbeta.
Trots den långvariga Wullnerfebern, hvilken visade samma höga temperatur vid konstnärens afskedskonsert i lördags, fanns det ett starkt publikintresse öfrigt för A i n o A c k t é, hvars enda konsert hade lockat utsåldt hus.
Kathleen Parlow.
Aino Ackté.
ARIEL.
Hr Norée som statsrådet Stéen på Södra Teatern.
A. Blomberg, foto.
' ta it ar.
— 531 A. Heinemann.
Carlo Erici.
ANVÄND ENDAST SVENSK TVÄTTVÅL " SAV0L3N ".
TEKN. A.-BOL.
FLORA, GEFLE.
KOKSALMANACK Redigerad af ELISABETH Inneh.
ÖSTMAN af Elisabeth Ostmans derskurs i Stockholm.
Husmo- FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR VECKAN 25 — 31 OKT.
1908.
SÖNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; laxrullader med skarpsås; mjölk; kaffe eller t e med korintkaka.
Middag: Buljong med oststänger; bruten hummer med k o k t majonnäs; stekt hare med brynt potatis ocih sa^ader; valnötstårta.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; rysik salad (rester från söndag); mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Köttkroketter med ohampin j omsås; vinsoppa med skorpor.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kotletter af kalfkyl med brynt potatis *; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Sel- leripuré; kokt torsk med senapssås ocih potatis.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; stekta ägg med ansjovis; kaffe eller te.
M i d d a g: Späckad kalflefver med p o t a t i s; krus * - bärsfcompott med vispad grädde ocih spriitskransar.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smorgasbord; marinerade lammkotletter med potatis; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Arter med fläsk; plättar med sylt.
FREDAG.
F r u k o s - 1: Smörgåsbord; hafregrynsgröt med mjölk; pannstekt sill med p o t a t i s; kaffe eller te.
M i d - d a g: Sjömansbiif ä l a J u n o; helkokta äpplen med grädde.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; p y t t i panna; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Ärtpuré ined stekt bröd; kokt fläskkorf nned potatismos.
RECEPT: L a x r u l a d e r (f. 6 pers.).
6 hg- salt lax, V2 lit- mjölk, 2 rödbetor.
Till garnering: Skarpsås, 2 hårdkokta ägg, persilja.
B e r e d ni n g: Laxen skares i t u n n a skifvor och lägges i mjölk under 6 tim.
Den iniklappas därefter i en duk.
Rödbetorna skäras i tjocka strimlor.
Laxskifvorna rullas ihop med en röd- betstrimla i hvarje.
Ruladernä ställas på e t t af långt fat, skarpsåsen hälles öfver och anrättningen garneras med de hårdkokta äggen skurna i klyftor samt ikruspersilja.
K o k t m a j o n n ä s (f. 6 pers.).
3 msk.
smör (60 gr.), 5 msk.
mjöl, tys tsk.
engelsk senap, • 6 del.
vatten, 3 — 4 äggulor, saften af tyg citron, 3 tsk.
vinaigre, 4 msk.
fin matolja, salt, socker, 2 d il, tjock grädde.
B e r e d n i n g: Smör, mjöl och senap sammaniräses, det kalla vattnet till- sättes litet i sänder, under flitig rör- ning och såsen får koka 20 min.
Den passeras därefter och.
röres tills den blir kall, då äggulorna, en i sänder iröras ' - och såsen arbetas med slef om- kring V2 tim. under det a t t oljan, citronsaften och vinaigrén tillsättas droppvis.
Såsen afsmakas med salt och socker och sist tillsättes den till hårdt skum slagna grädden.
Den serveras i särskild såsskål eller som garnering omkring fisk och kött.
V a l n ö t s t å r t a (f. 6 pers.).
300 gr. valnötter, 6 sugg, 20 gr. strösocker, 70 gr. potatismjöl.
T i l l p a n n a n: ty 2 msk.
smör (10 gr.), 2 msk.
fint s t ö t t a skorpor.
Till g a r n e r i n g: 5 dl.
tjock grädde.
B e r e d n i n g: Valnötterna knäckas, en tredjedel af dem (de helaste) spa- ras till garnering af tårtan, en tredje- del hackas f i n t med knif och resten drifves genom mandelkvarn.
En tackjärnspanna scnörjes med kallt sonor och beströs med de s t ö t t a skor- porna.
A N N O N S E R skola vara inlämnade till ENKEL, barnkär flicka får mot fritt Expeditionen senast fredag för att vivre plats som barnfröken åt 2 barn på bruk i Västmanland om svar in- kunna införas i följande veckas num- sändes till » Agh ».
Trluns exp .. Sthka.
mer.
LEDIGA PLATSER EN anspråkslös musikalisk och glad- lynt bättre flicka (ej under 20 år) som är kunnig i matlagning samt villig a t t deltaga i alla inom ett hem före- fallande göromål, erhåller plats i min- dre familj i jan.
1909 om foto., be- tygsaiskrifter och rekom.
samt uppgift om löneanspråk sändas till » Famil- jemedlem 1909 », under adr.
S. Gu- maälii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
O b s.
I Jungfru finnes.
Husföreståndarinna.!
Medelålders statens tjänsteman söker härmed en verkligt bildad, godhjärtad, musikalisk, yngre flicka eller änka af god familj samt med sinne för hemtrsf- nad, a t t förestå enkelt men mycket godt hem i medelstor stad i södra Sve- rige.
' Sommarvistelse på landet.
Jung- fru finnes.
Svar med.
foto.
till » In- tresset », S. Gumaslii Annonsbyrå, Malmö.
TEOENDE flicika mellan 20 — 25 å r ön- skas u t i enke ' t handelshus i landsorts- stad där jungfru finnes, a t t vara frun behjälplig uti hemmets skötande, bör vara kunnig uti enklare matlagning och bakning samt hjälpa till med.
sömnad.
Svar lämnas till fröken Hilma Johansson, Vi^la^atan 4, Stockholm, Adr.
kapten Wallenberg.
Husf Örestan darinneplats 26 — 30-årig, af god familj och behagligt yttre, sökes till renommeradt, bättre ungkarlshem, bekväm själfstandig fram- tidsplats.
Endast svar åtföljda af foto.
under märke » Nu eller våren », Sydows Annonsbyrå, Hornsgatan 49, Stockholm.
SOM hjälp och sällsi.&lt;ap eniäller ung flicka plats i liten familj mot fritt vivre.
Piano finnes!
Svar- märkt » Ge- nast 19 8 * &gt;.
T rl un= e \ " T \ P L A I S i t^ä.
J sLei.j.-ia.^ i a.itMii i ESi.ock- holm får 1: s; a nov.
enkel, bildad flicka, kunnig i mat agning.
Nya I näck.-Byrån, Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
BARNFRÖKEN.
En bättre flicka ej för ung, som är van vid späda barns skötsel, erhåller genast god plats i familj i Borås, om svar jämte betyg, foto.
och lönepret.
sändes till » Fru E. S. », Box 30, Borås.
OBS1 Är ' det någon äldre eller yngre frisk och snäll bättre flicka, som saknar föräldrar och hem och önskar ett så- dant samt vill vara ensam dotter till hjälp och sällskap mot fritt vivre eller någon liten lön i ett landtbrukarhem på landet.
Svar helst med foto.
som återsändes då porto medföljer, till » El- mi », Kungsbacka Postkontor f. v. b.
BILDAD, anspråkslös flicka, kunnig i matlagn.
och hvad till ett landthushålls skötande hör, får plats 1 nov.
a t t gå frun tillhanda.
Svar omg.
med foto., löneanspråk och rekom.
fru H. Petters- son, Bryggeriet, Sollefteå.
Flicka af aktad familj, ej öfver 27 år, villig och kompetent a t t med till- hjälp af jungfru sköta ett mindre ung- karlshem, erhåller plats i början af nov.
om rekom., pr^t.
jämte uppgift frisk och stark, kunnig i matlagning.
på ålder och foto.
sändes i bref märkt Helst 1 nov.
i liten läkarfamilj (östgö- tastad).
Lönepret., foto., betyg, ref. » Lady », Iduns exp.
till » Familjemedlem M. H&gt;.
Sthlm 6 p.
r.
TROENDE flicka, hurtig och glad, För en betalande helst musikalisk, får treflig plats hos ensamt fruntimmer.
Svar med foto.
och rekom.
till » Hjälp och sällskap », Iduns-^ exp.
f. v. b.
ALLVARLIG bildad dam (ålder 25 — 40 år), af god familj, villig a t t med finnes plats efter 1 nov.
vid Gustafs- biträde af daghjälp för gröfre sysslor, bergs gård pr Kristinehamn.
sköta hushållet för medelålders ung- herre erhåller plats.
Svar med upp- gift å ref. etc. till » A.
9681 », Iduns exp., Sthlm.
BARNFRÖKEN, a^s^åksdös ooh med vänligt sätt, kunnig i sömnad och vil- lig deltaga i lättare hushållsgöromål ENGELSKA önskar plats den 24 okt.
erhåller genast plats i familj där t r e i Stockholm for 1 eller 2 barn, ej un- mindre barn finnes.
S var m ed foto.
der 4 år.
Goda betyg och rekom.
fin- och löneanspråk till » M.
Z. », Oskars- nas.
Svar till » Miss Dereria », Idums hamn p.
r.
exp., Sthlm.
Bildad ensamjungfru Landtbrukselev PLATSSÖKANDE VARGARDA (Kungl.
Hofleverantör) Flottyren upphettas och när en tunn blå rök stiger upp från ytan, nedr läggas kroketterna, och få koka gul- bruna, då de uppläggas på gråpap- per att.
af rinna.
De garneras med per- silja och serveras med champinjonsås.
HAFREGRYN o HAFREMJÖL S e l l e r i p u r é (f. 6 pars.) ..
2 sitara selleri, 3 / i lit.
vatten, 2 lit.
buljong, Vid beredningen bortslipas ltyp msk.
smör (30 gr.), 2 msk.
mjöl, Icke — såsom ofta sker för hvitpeppar, salt, 1 — 2 msk.
sherry, 1 — att gifva grynen hvitare 2 äggulor.
färg — den gulaktiga, nä- B e r e d n i n g: Selleriet skalas sköl- ringsrika proteinhinnan.
jesi, påsättes i 3 / 4 lit.
vatten och får Genom bevarande af denna koka mjukt.
E t t selleri fråntages- och blifver gröten mera nä- skares i tärningar, som serveras i sop- ringsrik, finsmakande pan.
Det öfriga passeras.
Smör och och fast (ej lös och slemmig).
mjöl sammanfräsas, purén jämte bul- jongen påspädes och soppan får koka 10 min.
Den afsmakas med kryddorna och sherry.
Äggulorna vispas upp i soppskålen och soppan tillslås under stark vispning.
Selleri tärningarna iläg- Äggulorna och hvfttorna skiljas.
Gu- gas och soppan serveras med frikadeller lorna röres med S ' ockxet 3 / i tim., under eller r o s t a d t bröd.
tiden, tillsattes 3 ggr.
1 msk.
vatten.
De malda valnötterna tillsättas jämte det väl t o r r a potatismjölet.
Sist nedskäras Marinerad e lammkotletter de till hårdt skum slagna ägghvitorna.
(f. 6 pers.).
12 lammkotletter, 50 gr.
Smeten slås i den smorda pannan och späck, 50 gr. salt oxtunga, tys msk.
gräddas- i ordinär ugns värme omkr. 3 / 4 satt, V2 tsk.
hvitpeppar, 2 msk.
ättika, tim ..
Tårtan stjälpes upp efter 10 min.
2 msk.
matolja.
och får kallna.
Den delas, då i tvänne T i l l s t e k n i n g: 3 msk.
smör (60 bottnar.
Grädden vispas till hårdt 3 d e l.
brun kalfbuljong, 1 imsk.
skum.
Tårtan fy lies med tys af gräd- gjrL), 1 msk.
smör (20 gr.).
den, blandad med de hackade valnöt- maderira, T i l l terna.
En del af grädden bredes&gt; ut joner.
g a r n e r i n g: 1 burk champin- öfver t å r t a n och med resten garneras B e r e d n i n g: Kotletterna tvättas t å r t a n i rutor, genom garneringstratt.
I rutorna läggas de hela valnötterna.
med en duk doppad i hett vatten, put- sas så a t t de få en vacker form.
Tårtan kan äfven garneras, med frukt De späckas därefter med späcket och och gelé.
tungan skurna i fina strimlor, läggas på e t t fat, kryddas och begjutes med ättikan och matoljan samt få ligga K ö t t k r o k e t t e r (f. 6 pers.).
1 lit.
1 tim.
De inklappas lätt i en kötthand- kokt eller stekt kött, 2V2 msk.
smör duik, stekas vackert bruna i smöret och (50 gr.), 4 msk.
mjöl, 4 kkp.
buljong, uppläggas på varmt serveringsfat.
Pan- salt, hvitpeppar, 1 äggula.
nan uirvispas med den heta buljongen Till p a n e r i n g: 2 3ugg y 2 kkp.
och vinet och såsen hälles öfver kot- s t ö t t a skorpor.
letterna.
De gameras med champinjo- T i l l k o k n i n g: 1 kg.
flottyr.
nerna skurna i skifvor och frästa i B e r e d n i n g: Köttet skares i fina smöret samt serveras med fran.sk- eller tärningar.
Smör och mjöl sarnmanfra- spritsad potatis.
sas, buljongen påspädes och såsen får koka 10 min., köttet ilägges och stuf- ningen får ett uppkok, hvarefter den S j ö m a n s b i f f å l a J u n o (f. 6 afsmakas med kryddorna, och äggulan peins.).
1,3 kg.
benfritt innanlår eller tillsättes.
Massan utbredes på e t t flått biffkött, 3 tsk.
salt, 1 / 2 tsk.
hvitpeppar, fat a t t kallna.
Af köttmassan formas 4 msk.
smör (80 gr.), 2 msk.
fint aflångt runda kroketter.
De rullas i hackad portugisisk lök, 2 hg.
kokt, s t ö t t a skorpor, doppas i de uppvispade rökt skinka, IV2 lit.
rå potatis^ 8 äggen, och rullas åter i s t ö t t a skorpor, del.
efterbuljiong 1, 2 del.
hvitt franskt hvarefter de få s t å och stelna, 1 tion.
vim eller pilsner.
Obs.
Den extra kvalitén i paketema HUSFÖRESTÅNDARINNE- eller hus- hållerskeplats önskas af intelligent flicka af god familj, hos bättre ung- herre eller änkeman.
Kunnig i allt som fordras i e t t ordentligt hems skötande samt enkel och finare matlagning.
Svar till » Ordningssinne », Nordiska Annons- byrån, G Ö teborg.
EFTER 1 november önskar jag mig plats i ett hem och hoppas jag där kunna blifva till god hjälp och nytta.
Svar till » Hvem vill », Stocknolms Dag- blads hufvudkontor.
BILDAD, hushållsvan flicka Önskar komma i godt hein antingen som säll- skap och hjälp, eller a t t förestå nå- got dyliket.
Svar märkt » L.
F.
H. », under adr.
S. GuniEelii Annonsbyrå, Stockholm, f. v. b.
UNG lärarinna önskar, under tiden 15 nov. — 15 febr., a t t mot fritt vivre och resa, komma i bildad familj för a t t deltaga i husliga sysslor.
Svar före 1 nov.
till Lärarinnan vid.
Hornsboda, Hy ek 1 in ere.
EXAM.
kv.
sjukgymnast önskar plats.
Goda rekom.
Svar till » Sjukgymnast 1908. » Iduns exp.
BILDAD huslig flicka, frisk o.
gladl., önskar plats genast.
Fina betyg från läroverK o. inneh.
guvernantplats,.
Svar till » 21 år 08 », Iduns exp.
SJUKSKÖTERSKA som genomgått prakt.
o. teoretisk kurs, önskar privat- vård, eller plats som afdelningssköter- ska på lasarett.
Svar inom.
8 dagar till » Sjuksköterska Ada 23 ».
Kristianstad p. r.
BÄTTRE föräldralös stadgad flicika ön- skar på nyåret plats a t t ensam skota ett mindre hushåll.
Helst hos ensam äldre herre eller dam.
Uträttar gär- na alla förek.
sysslor.
Goda rek.
Svar till » Duglig och anspråkslös.
Laholm P- r.
532 - från A.-B.
Malmö Kaffekompaci.
H.
M.
K o n u n g e n s Hofleverantör Magnetiskt förädlade enligt l y r a i t a patentet n:o 20016 är det bästa, renaste och drygaste JflVfl-KflFFE t o m finne » 1 marknaden och iålj * t ' femton olika Javablandningar 1 rik- ' » förnännta Kaffe- och Speceriaffärer T i l l p a n n a n: ty 2 msk.
smör (10 gr.).
B e r e d n i n g: Köttet tvättas- med en duk doppad i h e t t vatten, skären i omkring 2 cm.
tjocka skifvor, hvilka bultas l ä t t p å båda sidor och beströs peppar och salt.
En tackjärnspanna u p p h e t t a s långsamt, amönet brynes däri, biffarna iläggas och stekas 1 min.
på hvarje sida.
De uppläggas och pannan urvispasi med den heta buljongen och såsen tillvaratages.
Löken skalas och hackas fint.
Skin- kan skares i skifvor.
Potatisen skalas och skares i 1 / 2 cm.
tjocka skifvor.
En kopparpanna med t ä t t silutande lock smörjas med kallt smör, däri läg- ges e t t hvarf biffar och lök, därpå ett hvarf skinka och potatis, så läg- ges allt hvarfvis, öfversta hvarfvet bör vara potatis.
Biffsåsen påhälles och bör s t å upp tidl öfversta hvarfvet.
An- rättningen får s a k t a koka 2 tim. hvar- efter vinet tillsättes och kokningen fortsattes 1 V2 tim.
Biffen serveras direkt ur pannan.
P o t a t i s m o s (f. 6 pers.).
2 lit.
potatis, vatten, salt, 3 kkp.
mjölk, 2 msk.
smör (40 gr.), ty 2 msk.
socker, 1 tsk.
salt, (1 äggula).
B e r e d n i n g: Potatisen borstas ren, skalas, kokas och pressas genom puré- press.
Mjölken kokas upp och tillsattes litet i sänder, under det mo^et arbetas väl med en gaffel.
Sist nedröires det kalla smöret och moset afsmakas med socker och salt.
Om så önskas tillsattes en äggula, hvarefter moset får sjuda öfver elden.
För barnens hud är det ytterst nödvändigt att den mildaste och finaste tvil användas " Byltas öfrerfettade Barntvål " besitter dessa egenskaper, och den har därigenom blifvit oum- bärlig för barnkammaren.
Hylin &amp; Co, FabrvAktiebolag, Kungl.
Hofleverantör, Stockholm.
FRÄN den 15 jan.
el.
1 febr, söker ordentlig o. arbetsam 22-årig flicka, mot fritt vivre och a t t anses som familjemedlem, plats på större landt- egendom el.
i prästgård för a t t få lära hushål] sgöromål.
Är villig deltaga i alla inomhus förek.
göromål.
Tack- sam för svar märkt, » Januari 1909 », Götebojrg 4, p. r. VÄRDINNEPLA ' 1 S. Biki.
ilieifca med förmåga och vana a t t ordna och skö- ta bättre hem söker lämplig plats.
Betyg finnes.
Svar till » Plikttrogen. » Kungsäter p. r. Värdinneplats önskas på grund af dödsfall af bildad medelålders dam af god familj och med bästa ref.
Sökanden har mångårig vana samt lefvande intresse för sitt arbete, är frisk och barnkär, har godt lynne och förmåga a t t handhafva tjänare.
Svar till » Verkligt duglig », Idunis exp.
EN bättre, hushållsvan flicka önskar t i l l 1 nov.
plats i familj, d ä r.
j u n g f r u fimnes, a t t under fruns ledning sköta hushållet.
Genomgått hushållskurs.
Kunnig i alla inomhus förekommande göromål.
S^ar till » Familjemedlem PLATS i familj omkring den 15 nov.
1908 », Stigtomta.
p.
r. önskas af anspråkslös flicka villig hjäl- pa till med alla i ett hus förekom- MASSÖS, bildad, medelålders, rek.
af mande göromål.
Svar märkt » Nov.
1908 », läkare, söker anställning i mindre fa- milj eller hos ensam person (kriste Anumdfij ö \ p. r. ligt sinnad), i behof af massage eller UNG sjuksköterska önskar, för erhål- lindrig sjukvård samt sällskap.
Sökan- lande af ombyte, plats som hjälp o. de är villig förestå hemmet.
Fröken L. sällskap i familj helst på landet.
Svar Munk, Samariter-hemmet, Uppsala.
till » Fritt vi - r re ».
Iduns exp.
E N ~ 7 B Ä T T R E flicka som är van a t t ar- UNG flicka, soni genomgått priv.
o. beta och hemma i alla husliga syss- hand.-sko ' a, samt är komp.
a t t under- lor önskar plats i god familj.
Svar visa, önskar nu genast plats, helst på till » Märta ».
Iduns exp.
landet, är äfven villig a t t hjälpa till m. l ä t t a r e göromål i hemmet.
Svar till SNÄLL, 20-årig landtbrukaredotter, » 21 år », Stockholm., p. r. kunnig i enkel matlagning ooh bakning, önskar plats i bildadt hem som hjälp- PLATS a t t förestå bättre ungh.
eller reda äldre familjs hem helst i Sthlm, ön- stad.
och familjemedlem.
» H.
G. », Gi- skas af ung bild.
husl.
fl.
Bet.
fr. hushållssk.
och föreg.
pl.
Svar till MUSIKALISK flicka önskar plats som » Snarast », J. W. Reséns Annonsbyrå, j hjälp och sällskap i familj där barn Norrköping.
finnes.
Helst i Stockholm eller dess UNG flicka, kunnig i alla inom hus!
närhet.
Svar m ä r k t » Villig 21 år », förekommande sysslor söker plats i; Iduns exp.
snäll familj.
Lön önskvärd.
Svar ge- EX. sjuksköterska önskar plats, helst nast till » Medlem af familjen, Iduns I i Sthlm eller omnejd.
Svar till » Sjuk- exp.
I sköterska », Tumba p.
r.
- SOLO-KflFPE JUNGE Deutsche, gepruft© französische Lehrerin, die englisch flissend spricht, sucht Platz in Farnilie öder Schule.
Konservatorisoh gebildete Musiklehre- rin.
Beste Ref. Antworte: » Hannove- ranerin », Iduns exp., Sthlm.
UNG bättre musikalisk flicka önskar plats i familj som husmoders hjälp, helst där barn finnes.
Kunnig i söm- nad och handarbete.
Svar till » 22 år », Oskarshamn p. r.
HUSLIG bättre flicka önskar plats i familj som hjälp och sällskap.
Svar till » Arbetsam ».
Kol^ä^k.
MUSIKALISK och kon st intresserad flicka söker plats S ' om sällskap och hjälp.
Kunnig i matlagning, handarb., ikläd sömnad och konstväfnad.
Svar till » Familjemedlem E. G. », Iduns exp.
21-ÅRIG bildad flicka önskar snarast plats, helst i Stockholm eller dess när- het a t t deltaga i skriifgörornål och hus- liga sysslor.
Är van vid i ett hem före- fallande göromål.
Fullt kunnig i t y s k a språket.
Lön önskas.
Svar till » Tack- sam », Iduns exp.
EN i Jandtbruksgöromål skicklig, så- som inspektor och arbetsledare väl vits- ordad medelålders ogift man, söker anställning vid större eller mindre landtbruk.
Små pretentioner.
Ut- m ä r k t a betyg om pålitlighet, skötsam- het och duglighet (ett 7-årigt bet.
som inspektor).
Sydsvenska Förmedlingsby- rån, Grynbodgatan 13 B II, Malmö.
INACKORDERING önskas till 15 nov.
eller 1 dec.
af en å två - damer med fast anställning i ett godt och vanligt hem och där hemlif kan påräknas.
Svar med pris ooh närmare upplysningar till » A.
&amp; H. », Iduns exp.
NÄGRA unga flickor, som önska lära hushåll och handarbeteta (eventuelt språk), emottagas i godt och trefligt hem i Söaermanland.
Pianino finnes-.
Pris 50 kr.
pr män.
Svar till » Gladt hem », Baggetorp. '
GOSSAR, som önska konfirmandunder- visning eller handledning i skolämnen, mottagas till inack.
eftetr 1 nov.
hos komminister teol. lic. Anton Kullen- berg, Fleninge p r ödåikra (1 mil från HeJsajngborg).
