# ID: svediakorp-per1800
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 17,700
# sentences: 1,042
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


21:STA ÅRG.
HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV.
UTGIFVARE: J O H A N W J^^cfada / 7ier / 7&lt;3j j€ / u / &gt; / f jLJAR GÅ ÄNNU mänga, som med surmulen skepticism och ovilja se på ' * hvarje försök af kvinnorna att pä egen hand skaffa sig den möjlighet till trefnad, förströelse och intellektuell uppryckning, som ligger i en klubbsamman- slutning.
Man skulle vilja rekommendera dessa skeptici liksom föröfrigt äfven vännerna af idén att ta del af följande skildring af fru Elisabeth Kuylen- stierna-Wenster of ver lundadamernas klubb.
Dess tillvaro är ett nytt bevis, om sädana behöfvas, på att kvinnorna äro mogna för sammanslutningens idé och ger en föreställning om, hur de praktisera och tillämpa denna manliga uppfinning på sitt be- hagliga vis.
Det har väl hittills varit storstä- dernas damer förbehållet att skapa dylika sam- manslutningar, nu ha Lundadamerna med sitt exempel visat, att de alls icke ligga utanför de mindre samhällenas räckvidd.
få N ÄR UNDER- TECKNAD för någon tid sedan på väg till det kära Skåne passerade Gö- teborg, träffade jag där en vän, icke blott till mig per- sonligen, utan också till allt framåtskri- dande, all utveckling, nämligen Anna Herrlin, född Björkegren.
Med sin alltid vakna och starka entusiasm frågade hon genast: " Skulle icke du vilja skrifva i Idun om Lunds damklubb? "
Jag invände att ämnetre- dan varit behandladt i en annan tid- ning, men fick till svar, att en god sak icke kunde nämnas för ofta och att dessutom hela Skåne kände och älskade Idun — den hade " där som an- norstädes blifvit en kvinnans och hem- mets bepröfvadevän. "
Något skeptisk gick jag upp till Lunds damklubb, ty ja tänkte mig den i huf- vudsak lika de insti- tutioner i den vägen som så ofta star- tats, men som man inom kort ej sett röken af.
tuellt och samhälle- ligt högt stående damer utan också af arbetande kvin- nor.
Stämningen var den allra bästa; man såg glada och vänliga ansikten öfverallt, och sorlet af minst ett hund- ratal röster bevisade, att " ordet val- fritt ".
" Men, " vände jag mig till fröken Maria Louise Lundström, en af klub- bens stiftarinnor jämte förut omnämnda fru A. Herrlin, " sällskapsaftnarna äro väl icke hufvudändamålet med klubbens verksamhet? "
Fröken Lundström, föreståndarinna för Lunds lärarinneseminarium — inom parentes en så ge- nombehaglig repre- sentant för pedago- giken, att jag önskade mig tillbaka till den saligen hädanfarna skolåldern — sva- rade ett energiskt: " nej!
vi ha helt andra syften.
Detta är blott en eftergift åt en all- mänt uttalad önskan. "
Om.
jag ville ha närmare upplysnin gar, föreslog hon vänligt, att vi skulle träffas en hvardags- eftermiddag uppe på klubben.
Detta blef af en ruskig och grå dag, och när jag kom Det första intryc- ket jag fick af klub- ben var på en sam- kvämsafton, då rum- men fylldes icke blott af Lunds intellek- trup NORDLING.
Höstnatt.
OENOM BJÖRKENS lätta flor skiner månen, blek och stor, öfver sten och strå, och i löf af björk och lind sjunger höstens sorgsna vind visor i det blå.
Från hvar buske, från hvar tufva ljuder syrsans slummerljufva vaggsångsmelodi.
Kuttret af en uppväckt dufva blandar sig däri.
Uppå tysta fötter smyga sniglar med sitt hus på rygg, fladdermössen spöklikt flyga efter mött och mygg.
Bort från skogens drömlikt stilla dunkelblå kontur hörs en taltrast sakta drilla i en vresig fur.
Darrande och gällt tillika räfvarne i fjärran skrika och en hund ger svar.
Sedan tyst — blott höstens vind hviskande i björk och lind genom natten far.
Stilla, höga, sorgsna natt, natt, som öfver skogen stiger, med din staf du jorden viger: hatet slumrar, skvallret tiger, själfva smärtan ler i drömmen — och ur tusen tysta gömmen mot det tomma intet stiger sången utan toner i, evighetens melodi ...
Mjuk och elastisk gång tillhöra de egenskaper som gjort Japanskt träsnitt.
SE, BAMBUSKOGENS smala rö i vinterskrud med silfversnö på mörka gröna blad.
På papperet står stam vid stam och tittar fram så allvarsam, en sorgsen pelarrad.
Ej fågeln lilla, röd och blå, hörs i den skogen drilla och slå, och ingen geishas hand så len knäpper på samisen.
Mot hvitgrön himmel går en man, som gamla gubbar vacklar han sin vinterstig framåt.
Han ser ej skogens silfversnö, hans lif är slut, hans mål är dö, oändlig är hans stråt.
Han vill ej drömma som bambuns blad om sånger ömma, som våren kvad om sommarnsvän- tade rikedom af körsbärs- och äppelblom.
THORGNY WALLBECK-HALLGREN.
utifrån den uppblötta gatan och den råa luften, fick jag genast full förståelse för det stora i detta till utseendet lilla enkla företag i ung- domens stad.
Fröken Lundström sade mig nämligen, att hvilken kvinnlig främling, som be- sökte Lund, var välkommen hit upp att be- trakta klubben som ett hem, dit hon gästfritt inbjöds af dess familj: 280 klubbmedlemmar, som till eget och sina medsystrars bästa beta- lade fem kronor om året.
Just här, där det finns så många kvinnliga studerande, så många turister, är betydelsen af en vänlig fristad af ett oskattbart värde, och det har visat sig, att allt flera tacksamt begagnat sig af den i allo hemtrefliga lokalen.
De fyra rummen äro präglade icke blott af den utsöktaste ordning, utan äfven af konstnär- lig smak.
Blommor ocb grönt tala om, att någon liten vänlig ande alltid pysslar häruppe, och vill man ha kaffe eller någon annan förfriskning, be- höfver man bara knacka på våningens enda stängda dörr, för att " anden " skall visa sig, nätt och prydlig, beredd att hörsamma ens önskningar.
Piano finns.
Tidskrifter och böcker finnas i det rikaste urval, icke blott skandinaviska, utan äfven franska, tyska, engelska.
Klubben har också egen bibliotekarie, fröken Louise Weibull, som ordnar " tidningshyllan ".
En egen synner- ligen duglig husmor har Damklubben lyckats förvärfva i fru Ebba Broomé.
' ' Det af rummen, som ehuru närmast ett litet krypin, verkar mest tilltalande, är det s. k. sällskapsrummet med sin ljusa glada möbel i originell bondstil.
Där kan man riktigt slå sig ned i fred och ro, läsa sin tidning, prata eller rent af vegetera.
Telefon och toalettrum saknas icke heller i denna praktiskt och ändå så människovänligt inredda bostad för de ensamma.
Idén förtjä- nar all uppmuntran och — hvarför icke efter- följd!
Det är icke så sällan man går sig trött i larmet på stadsgator och gärna skulle vilja hvila ut en stund utan att precis därför ha lust ålägga sig tvånget af en visit.
Att då äga en vänlig vrå, som med allt slags komfort tar emot en och tillfredsställer både kropps- och själskraf, vore ett önskemål till oeh med i själfva — Stockholm.
Kvinnoklubben är af stor och värdefull betydelse i vår hufvudstad, men den är icke nog.
Ända till klockan elfva hvar kväll lysa klub- bens lampor, och dörren hålles öppen för de besökande, som längta efter antingen en stunds gemensam trefnad med goda vänner eller ett bekvämt hörn och en färsk tidning rätt och slätt.
Bland de damer, som mest aktivt verka för klubbens bestånd, må nämnas fru Hedvig Teg- nér, som prydt lokalen med ett par af sina förtjusande blomstermålningar, och konsulinnan Gudrun Westrup, hvilken beredvilligt ställt både sina krafter och sin eminenta musikaliska talang till förfogande.
Fröken Möller är äfven en mycket verksam och lifligt intresserad klubbmedlem.
ELISABETH Stockholmslif.
N STORSTAD är och förblir ändå alltid ett händelse- E centrum, en starkt brusande och skiftande lifsflod — äfven om storstaden endast heter Stockholm och ligger i det folkfattiga landet Sverige.
Och det är från detta Stockholm vi i dagens nummer begynna en serie skildringar i bild af en af våra talangfulla yngre ar- tister, hr Bertil Lybeck, med en framställning af en premiärkväll utanför Dramatiska teatern.
Sedermera skola andra faser ur vårt moderna stockholmslif passera revy, förvissade som vi äro att publiken landet rundt all- tid hyser intresse för sin hufvudstad, vare sig det gäiler dess helg eller hvardag, dess ljusa eller mörka sidor.
Försäljes i finare skoaffärer öfverallt - till!
/ * / J^ ' &amp; rtiffl TI xy ' t 7 ^ £, " Damernas Favorit ".
508 — KUYLENSTJERNA-WENSTER.
till populära priser — och tillverkas af Ludvig Traugott, Stockholm
T ECKEN TYDA på att vikten af kroppens uppfostran till skönhet bör- jat bli klar för samtiden liksom den var det för an- tiken.
De passiva förutsätt- ningar, som alltid ligga i förfallet, äro också i rikt mått för handen.
Ett af dessa tecken är t. ex. dans- konstens renässans genom reformatorer sådana som Isadora Duncan.
Utgångs- punkten för all kroppskul- tur är ju sedan gammalt gymnastiken, och det är ut från denna förutsättning den berömde professor Dal- croze i Geneve uppställt sitt nya system, t rytmisk gym- nastiks, som han ^p Vitvv M.J&amp;J&amp;.
M 7E&gt; M M AWA JA JLM.
JA JA m JA JA JA M 2A~J u i n i n i n i n u i i n i n n i i I I D I M K demonstrerar vid sina år- liga sommarkurser.
En af hans elever, fröken Anna Behle, känd som en af de nya principernas före- språkare här i Sverige och grundare af vårt första på dem fotade plastiska insti- tut här i Stockholm, har i nedanstående artikel skild- rat sina intryck af lärdom- arna vid en sådan kurs i Qenéve.
Därjämte har hon lämnat en sammanfattande redogörelse för den metod, som skall pröfva att ge våra af kulturen märkta och förfulade kroppar en ny skönhet, spänstighet och harmoni och nya ut- trycksmöjligheter.
u n i n u y; v i n i n i M i n i m r y- \ KROPPEN-SJÄLENS TOLK NÄQRA-0RD-0M-RyTM15K- GyWIÄ= 5TIKAF - A N I N A B E H L E * ^J^JA^JA^J^J^J^JK^JKJ^JAJAJ^J^JI RYTMISK GYMNASTISK F R A M S T Ä L L N I N G A F H E L - NOTER E F T E R PROFESSOR JAQUES-DALCROZES SYSTEM.
Jaques-Dalcroze en framstående ställning, men sin största berömmelse har han dock vunnit på musik-pedagogikens område Hans nya och originella uppslag att förena musikstudier med gymnastiska öfningar kan ju vid första påseendet förefalla en smula underligt.
Men fyra års er- PROFESSOR JAQUES-DALCROZE.
FRÖKEN A N N A BEHLE.
farenhet, samlad dels vid konservatoriet i Ge- neve, dels i en mängd andra schweiziska och ENEVE, TURISTSTADEN par preference, tyska städer, gifver vid handen att Gymnastique människans nerver.
Ombord på en ångbåt t. ex. visade sig äfven denna sommar öfverfylldt Rythmique, som den nya metoden benämnes, särskiljer hon bland mångfalden af ljud maski- af främlingar.
Och dock klagades att resande- särdeles väl fyller sitt dubbla mål: att utveckla det nens afmätta dunkningar, och efter behof accen- strömmen aftagit mot föregående år.
Ack, musikaliska [sinnet och känslan för en god plastik.
tuerar hon på olika sätt tempi för en likformig penningekrisen i vintras, ni vet!
Den har läm- Den orytmiske däremot uppfattar ej Jag vill här försöka att i största samman- rytm.
nat spår efter sig jorden rundt.
drag redogöra för de principer, på hvilka me- sådana detaljer, han nöjer sig på sin höjd med Men för främlingen, som icke trängt djupare toden grundar sig, fotografierna få sedan bi- att konstatera, att det bullrar.
in i förhållandena, tedde sig staden alldeles draga att demonstrera densamma.
Det är från dessa förutsättningar professor tillräckligt kosmopolitisk.
Man frågade sig med De flesta, som sysslat med musik, hafva nog Dalcroze utgått, då han grundat sin metod.
skäl, i hvilken tysk eller engelsk stad man lagt märke till den omständigheten, att sinnet Genom att sammanföra rörelser, hämtade dels från hamnat, där franska talades så korrekt och för takt och rytm icke är beroende af det svenskarnes gymnastik,tyskarnes Turnén och ame- vackert af en och annan individ.
egentliga tonsinnet.
Äfven hos verkligt musi- rikanarnes callistenics m. fl.
system, och uppdela kaliska människor kan man konstatera samma deras rytm och varaktighet uti musikaliska valörer, Men Geneve är ej endast en vallfartsort för faktum.
Professor Jaques-Dalcroze har sökt har han ernått en synnerligen lycklig förening af de skaror af utlänningar, som pliktskyldigast att analysera denna egendomlighet och kommit kroppsutveckling och rytmisk, säkerhet.
skola beundra, " le Lac Leman " eller passera till det resultat att taktsinnet, förmågan att på väg till Chamonix, där Mont Blanc ' s hvita Undervisningen tillgår i praktiken så, att uppskatta tidmåtten, växlar efter individens läraren spelar en rytm på pianot, under det topp frestar till närmare bekantskap.
Nej, en stor del af främlingselementen lockas nog fram- temperament.
att eleverna gå den, låtande fötterna markera för allt af de många tillfällen till studier inom Men bristande rytm i tiden åtföljes alltid af starka taktdelar, sedan markera äfven armarne olika områden, hvarpå Geneve är så rikt.
brist på jämvikt och harmoni i rörelserna.
Den samma rytm.
Ja, hela kroppen öfvas så små- Universitetet har slagit upp sina portar på som har ett lifligt temperament går och gesti- ningom att spela med och tillvinna sig uttrycks- vid gafvel för de vetgiriga ungdomsskaror, till kulerar på ett helt annat sätt än den som är fullhet.
största delen ryssar och greker, som hvarje år flegmatiskt anlagd.
I långsamma rytmer, där rörelsens utveck- strömma dit.
Men äfven konservatoriet utgör Här spelar en viktig faktor in, nämligen den ling är svårare att afmäta än i hastiga, sam- en stor dragningskraft för den studielystna ung- rent muskulära rörelseförmågan.
Och alla häfva manför man gärna en rörelseserie hämtad utan- domen.
Och detta med allt skäl, då tvenne vi nog kommit till den erfarenheten, att våra för musikens område.
För att t. ex. förbinda sådana storheter som Henri Marteau och E. muskler och lemmar ofta äro högst upproriska tre långsamma tempi kombinerar man en grupp Jaques-Dalcroze där verka som lärare.
undersåtar, som hvarken snabbt eller lätt lyda af gester uttryckande exempelvis en känsla af vår hjärnas befallningar.
Marteau är ju välkänd för oss svenskar, då nyfikenhet, som förleder till att lyssna, eller däremot namnet E. Jaques-Dalcroze för det Beträffande känslan för rytm i allmännare något dylikt.
Därmed är också öfvergången stora flertalet måhända klingar mera främmande.
mening, så representerar den en särskild upp- gifven från de rent elementära, regelrätta rö- Och dock torde den senares namn i utlandet fattning af harmoni och betoning i rörelsens relserna till den egentliga plastiken, hvilkens vara lika så kändt och erkändt som någonsin olika faser.
Rytmen är universell i naturen.
mer afrundade former tjäna som uttryck för den förres.
Nästan allt som vi se eller höra är rytmiskt bestämda tankar eller känslor.
förnimbart och återverkar på den rytmiska Som kompositör först och främst intager Men det är icke nog med att känslan för G =: z:: = Barngarderoben är en svensk upplaga af den enda i utlandet existerande tidning i denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta barnklädersafFärer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen är också tongifvande på sitt område samt utgifveB på flere språk och i kolossala upplagor.
Barngarde roben &lt;$ ££ Pris ffir helt år 3 kr.
; hälft år 1:60 kr.
Lösnummer 3 0 Sre.
— 509 — %3t icy Barngarderoben utkommer med ett rikhaltigt illustreradt = nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mönsterbilaga z med en mängd tillklippningsmönster.
Den bör sålunda § blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst som den E därjämte lämnar henne en god hjälp med barnens syssel- \ sättande, och gifver mer än tillräcklig ersättning för: prenumerationspriset.
takt och rytm liksom förkroppsligas hos eleven, äfven nerver och muskler skola, instinktivt och automatiskt, lyda viljans bud.
Till ernående häraf öfvas eleven att inom tiden för en takt vid ett visst kommando ögonblickligen stanna, gå eller för resten intaga ställningar, som kräfva omväxlande ansträngning för olika muskler.
Efter dessa orienterande upplysningar om själfva metoden öfvergår jag till de internatio- nella kurser i rytmisk gymnastik, som professor Jaques-Dalcroze äfven senaste sommar anordnat i Geneve.
Det är nu tredje året, som unga och gamla (den yngsta eleven var 5 år, den äldsta narr made sig de 60!)
från skilda länder den 1 augusti samlades i Geneve för att, som prof. Dal- croze skämtsamt yttrade: ' - ' allesammans bli barn p i nytt. "
Ty icke att förglömma, metoden är utarbetad för barn och beräknas att af barnen genomgås på 3 år.
Det var med en viss spänning och icke utan nyfikenhet, som jag den första morgonen steg in i Ecole de Malagnou ' s stora gymnastik- sal.
Före mig fann jag redan en hel mängd olika slags människor, svåra att klassificera, af så skilda nationer och från så olikartade in- tressesfärer syntes de vara sammanförda.
Men alltjämt strömmade nya skaror till, och då klockan slog 10, tiden för inledningsföre- draget, voro nästan alla salens stolar och bän- kar besatta.
Och se där banar sig också Ja- ques-Dalcroze väg genom skarorna, gemytlig och skämtsam som alltid.
Hans hälsnings- och inledningstal till årets kurs blef, liksom alla hans följande, en storartad succés.
Ty Jaques- Dalcroze är förutom allt annat också en väl- talare som få.
I förening med en utsökt dik- tion och stor formfulländning besitter han i ovanligt hög grad förmågan att gifva sig hän i sitt ämne.
Hans åhörare bli ej endast öfver- tygade, nej, man gripes ovillkorligt af det stora och rent mänskliga i hans idéer.
Efter hans vältaliga inledningsföredrag vidtog den första lektionen för damer och herrar gemen- samt, inalles omkring 150 st.
Denna timme gaf ett sällsynt tillfälle att studera, huru ur- ståndsatta att röra oss, utom det allra vanli- gaste, vi nutidsmänniskor verkligen äro.
Kosty- men, för herrar och damer lika, benkläder till knät samt trikåtröjor och sandaler, blottade ju också på det obarm- härtigaste alla kropps- liga defekter.
Och där funnos så- snedheter, svankryggar, deformerade fötter, j a snart sagdt alla resultat af kulturens missgrepp att på kroppens bekostnad ensidigt tillgodose intelli- gensens utveckling.
Man frågade sig ovillkorli- gen: skall denna kroppsliga degeneration, utan att kunna hejdas, öfvergå till våra barn, eller står det i vår makt att ingripa för att stäfja den?
Och starkare än någonsin erfor jag en känsla af sorg, nästan af skam öfver oss kultur- människor, därför att vi så skoningslöst för- summa och vanvårda vår kropp, denna kropp, som dock borde fostras i helgd och skönhet till ett värdigt tempel för vår ande.
För att gifva kursmedlemmirne tillfälle till närmare bekantskap hade administrationen för- hyrt en lokal med trädgård, där man samlades om aftonen för att hvila ut och vid ett glas vin diskutera dagens erfarenheter.
Bland del- tagarne voro de flesta gifvetvis musici, orkester- ledare och kompositörer, men äfven skulptörer, målare, gymnaster, lärarinnor, dansöser med fl.
yrken voro representerade.
Och stämningen var oftast den gladaste.
Och alla kursdeltagarne, som nu äro spridda öfver världen, skola förvisso i minnet gömma kvar och efter bästa förmåga söka att göra fruktbärande de djupa intryck af rörelse- och skönhetsglädje, af enkel och sund naturlighet, som vi fingo med oss från Geneve, från Jaques- Dalcroze och hans rytmiska gymnastik.
Hvad kunna vi nu speciellt för oss hämta ur den nya metoden?
Den musikstuderande ungdomen ernår genom J. Dalcrozes system en långt mera enhetlig och lefvande insikt i musi- kens grunder och hela väsen.
Ty metoden om- fattar ej endast rytmiska öfningar (Gymnastique Rythmique), utan äfven en genialiskt utarbetad musikteori, harmonilära, eller hvad m m vill kalla den.
Men hvad som däri mest frapperar som nyhet, är det musikaliska örats, gehörets, systematiska utbildning, hvilket min hitintills, på få undantag när, vid de flesta konservato- rier och musikskolor totalt negligerat.
Äfven för dem, som icke syssla med musik, men besjälas af ett allmännare intresse för krop- pens estetiska utveckling, kan rytmisk gymna- stik gifva mycket af värde och intresse.
Vi hafva j u här i landet vår svenska, erkändt goda gymnastik, men låta vi oss nöja med att blindt följa dess traditioner, ligger faran nära tillhands, att vi afstanna i vår utveckling och slå oss till ro med tanken, att vi besitta det för all framtid allena saliggörande.
Den sven- ska gymnastikens stora företräden som grund- läggande kroppsuppfostran ligga ju i öppen dag, men vi böra låta oss nöja med att anse den som medel, ej tillåta den blifva mål.
Ty då kroppen medels gymnastik nått en allsidig ge- nomträning kommer först den egentliga tillämp- ningen.
Kroppen bör vara tolk för våra tankar och känslor på ett vida uttrycksfullare sätt än hvad nu är fallet och hvad vi msd enbart gymna- stik kunna nå fram till.
Den kan tala ett språk som i finhet, rikedom och uttrycksfullhet står det talade ordet nära, och som är ämnadt att komplettera detsamma.
Ja, ju högre, j u mera komplicerad ett folks kultur är, desto bättre be- höfver man detta språk för att förstå hvarandra.
Och häri, till vinnande af denna kroppsliga uttrycksfullhet, kan den rytmiska gymnastiken vara oss till stort gagn.
Ty intet tvingar åt- börderna till sådan precision och hindrar dem från att slå öfver som j u n r y t n e n.
Den ord- nar och ger form åt kroppens naturalistiska språk, och därigenom att d e n m: J sin tvingande makt samtidigt verkar på många, kommer säker- ligen också denna form att mer och mer använ- das.
Ännu en sak vill den rytmiska gymna- stiken lära oss: att alla skola vårda sina krop- par som konstnärligx uttrycksmedel af ädlaste slag.
Och det släkte, som fått denna renare och högre kroppsliga uppfostran, skall också skänka konsten ett nytt skönhetsideal.
ANNA BEHLE.
En kärlekssaga.
Af Hugo Öberg.
(Slut Ir.
föregående n:r.)
— Era ögon liknade inte Älfdalspojkens, men ändå, när jag såg er första gången, kände jag en underlig yrsel.
Och när jag hann hem, darrade j a g i hela kroppen, så starkt intryck hade ni gjort på mig.
Hon gick några steg, så tillade hon sakta: — Men sedan lugnade jag mig.
Tills ni sade detta nyss.
Och nu är jag i samma skakning som första gången jag såg er.
Nu hade de kommit upp till trappan vid det röda utsiktstornets fot.
— Ska vi gå dit upp och dricka ett glas vin?
föreslog han.
— Det står j u inte för lifvet!
Hon nickade kort, och så stego de upp i tornet.
Inne på kaféet satte de sig i den van- liga soffan och läto servera sig af det vanliga vinet.
Hon undvek dock att se på honom, när hon talade.
— Tycker ni, a t t jag bör gå hem och bikta mig för min hustru?
slog han plöt sligt om i det kallprat, som tagit vid.
— Jag vet inte, sade P L A S T I S K A MOMENT OCH R Ö R E L S E R E N L I G T P R O F E S S O R J A Q U E S - D A L C R O Z E S S Y S T E M Skönhet är makt.
För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
510 Parfymeri Louise, Stockholm.
=
hon stelt.
— Men det som för tio år sedan hade varit en hänsynsfullhet skulle kanske nu vara en hänsynslöshet.
— J a g tror att det blef hennes död, mum- lade han hopsjunken.
— Hon är så svag och hjälplös, Dika.
Och hon har aldrig gjort mig något ondt, hon har alltid varit idel öfverse- ende och tålamod mot mig.
Det blef en tystnad, så vände hon sig mot honom med stramare min, och det varma violblå i blicken hade plötsligt ljusnat till något stålkallt: — Då är ju saken klar, herr Forsberg!
J ag bara förvånar mig öfver att ni då inte kunde hålla inne med era känslor.
Men det är det vanliga, ni konstnärer är inte riktiga män, ni har för mycket af kvinna i er.
Af hjälplös svag kvinna, fast utan öfverseende och tålamod!
Han bleknade under sin feberrodnad och hans guldbruna ögon spändes.
Men inte en muskel i hans magra ansikte rörde sig, när han rätade på sig.
Slutligen sade han: — Nu är ni trollkvinnan med de förhäxande ögonen igen!
Och det är just den ljusa is- viljan i er blick, som förtrollat mig, inte det veka barnsliga af tvättad sotarmurre på söndag.
Hon ryckte på axlarna.
— Och ändå är jag så mycket svagare än er bleka, vissnade snödroppe hemma!
bröt hon ut.
Han såg lugnt och bjudande på henne: — Ja, därför att ni inte älskar ännu, fröken.
Men det gör hon därhemma, och därför är hon starkare.
Hon tittade bort.
— Hvad vet ni om jag älskar eller inte, herr Forsberg!
Om jag nu älskade någon?
Än sedan?
Och om det vore er jag älskade!
Tio år härefter mötte ni kanske en ny troll- kulla på lifvets dansbana.
Hennes ögon skulle vara som blåeldar och hennes röda klockkjol skulle lysa som vallmo, när hon snurrade om i det gröna gräset.
Och hvad vore då jag värd, en vissen viol i det andra tvångshemmets byrålåda!
Han log: — Men tänk tio år, är det inte rätt mycket?
För en kärleksperiod att hålla u t!
Jag vet en, som ville ge tio år af sitt lif för en natt med en Delila!
Hon gjorde en min med ögonbrynen: — Nå, den narren!
Eller den cynikern!
Han vet då värdera sin kärlek efter dess rätta värde.
Och sådana män är inte farliga, ty dem vet man hvar man har.
Nej, det är sådana som ni, som- man ska akta sig för.
Er kärlek varar länge, men den räcker inte för ett lif.
Och alltså är den otillräcklig för ett äktenskap.
— Med vigsel?
pikade han.
— Med eller utan!
parerade hon.
— Jag sade äktenskap, det räcker j u!
Han såg på henne med något af afund i blicken: — Ja, ni är stolt ni, fröken Ternhoff.
Ni är ung, ni är oberoende, och när er mor dör, blir ni rik.
Men jag är en fattig sate, en stackars slaf, och har fått pruta af på mina fordringar.
Hon mötte allvarligt hans granskande ögon: - r= Ni är rikare än jag, herr Forsberg, för ni har en konstnärs själ.
Och jag är bara en vanlig flicka.
Han gjorde en afbrytande gest: — Nej, ni är en ovanlig flicka!
Hon skakade af sig: — Nåja, om så vore, men också en ovanlig flicka är inte mycket mot en ovanlig man, Han höjde på axlarna och svarade inte.
— Nu går vi!
afgjorde hon efter en tystnad och reste sig.
Han nickade stelt, och om några minuter voro de åter ute i snöblåsten, som hven mellan svarta vintertallar och burgaller.
ILUZERN i i g ig i De kommo på stigen förbi lodjurens fängelse.
Då hejdade han henne och gjorde en gest åt de två fräsande bestarna, där de sutto uppe i sitt träd och stirrade ut i snöyran.
— Häromdagen var jag häruppe ensam, fröken Ternhoff, jag kunde verkligen gå hit utan er!
log han bittert.
— Så gick jag och tittade på de här vackra djuren som vanligt.
Och som jag stod och stirrade, så blef det mig plötsligt klart, att ett sådant instängdt skönt rofdjur är passionen, som sitter i vårt hjärta och trånar efter frihet och rykande vildt blod.
Men ibland, när det blir för oroligt, går det upp ur sin stenhåla och trampar och spänner med de otåliga klorna, så att det rifver i bröstet på en.
Så lugnar det sig igen och blundar med indragna klor.
Utanför bröstkorgens galler får det ändå aldrig komma!
Han tystnade, och när hon ingenting sade, återtog han i lättare ton: — Nå, så där sentimentalt stod jag och tänkte ut det, och så kom det två välklädda herrar fram och ställde sig bredvid mig.
Hvad är det där för ett djur?
sade den ene.
Det är en vildkatt, sade den andre.
" Goda män- niskor reta icke djuren! "
läste den ene, och då hånskrattade den andre och spottade det närmaste lodjuret i ansiktet.
Men då gick jag min väg för att inte själf riskera att bli in- burad, och medan jag försökte återvinna be- härskningen, sprang det fram för mig, att så som dessa två busar gjorde med lodjuret, så gör ofta den andliga pöbelns fula tankar med den sköna, vilda, inspärrade passionen, när den går upp ur sin håla och morrar bakom gallret.
Hon stod och såg på honom från sidan.
Han var nu röd öfver hela ansiktet, och ådrorna svällde vid tinningarna.
Hon visste inte, att han var sjuk och hade feber.
— Nu går vi!
sade han i sin tur efter en liten tystnad.
Och utan att vidare byta ett ord stego de utför Skansens terrasser och kommo in på vägen till staden.
.
.
III.
Men när Ernst Forsberg kom hem, var han dödstrött och måste genast gå till sängs.
Se- dan låg han mycket sjuk i fjorton dagar.
Och då han blef frisk, fick hans hustru recidiv, och inom en vecka var hon död.
Därför var det som notarien Forsberg en dag på vårvintern kom in till sin chef och öfverlämnade en ansökan om tjänstledighet.
— Jag ska begrafva min hustru, förklarade han stelt.
— Hon dog i natt.
Byråchefen steg upp och räckte handen: — Åh, det var sorgligt!
Jag får beklaga.
Hvad var det för en sjukdom, herr Forsberg?
— Lunginflammation efter influensa, svarade Forsberg stelt som förut.
Byråchefen lyste upp, men rynkade dock finkänsligt ögonbrynen och skakade deltagande på hufvudet.
— Ja, det är en lömsk sjukdom, den där influensan!
utbrast han.
— Jag har en bror, som höll på att stryka med i den, det blef också lunginflammation.
Men han gick igenom, märkvärdigt nog.
Jaså, herr Forsberg, det var då för sorgligt.
Nå, men lilla flickan då, hur är det med henne?
Forsberg bugade lätt: — Ja, hon har visst inte långt igen, hon heller.
Hon blef också sjuk, och doktorn tror inte att hon lefver många timmar till.
Så byrå- chefen förstår att jag behöfver ledigt en tid.
Byråchefen nickade ifrigt: — Jo naturligtvis, herr Forsberg, naturligtvis!
Det ska vi nog styra om.
Men det var ju för sorgligt, det här.
Hvad är det åt lilla flickan då?
@ Förnäm vistelseort under s o m m a r e n.
® G:D HOTEL NATIONAL — 511 — Forsberg höjde på axlarna: — Det är lungorna, det också.
Klent bröst efter modern, och så smitta förstås.
Hela fa- miljen har ju legat slagen af Jehova den här gången.
Byråchefen tittade ut genom fönstret, det var sol och blått i luften.
— Ja, en bror, jag har, miste också en liten flicka på det viset.
Det blef tyst, så sade Forsberg: — Ja, då är byråchefen god och.
.
.?
Byråchefen vände sig ifrigt till den unge mannen: — Jo, jo, naturligtvis, herr Forsberg!
Na- turligtvis!
Och han räckte handen: — Seså, kurage nu bara, herr Forsberg!
Herr Forsberg är ju så ung ännu, det går nog öfver.
Man måste finna sig, herr Forsberg, sådant är lifvet.
Herr Forsberg ser ju rätt kry och duktig ut ändå, tycker jag.
Friska tag bara!
Forsberg såg förskräcklig ut, hålögd och ask- grå.
Men det där uppmuntrande sättet var nu en egenhet hos byråchefen.
— Ja, tack då!
bugade Forsberg.
— Tack, tack, herr Forsberg!
nickade byrå- chefen och satte sig åter vid skrifbordet.
Ernst Forsberg gick för att styra om sitt hus.
Men ute i tamburen lämnade en vakt- mästare honom ett bref.
Han kände inte igen stilen, men en aning kom hans hjärta att slå hårdare.
Nere i trappan bröt han brefvet.
Där stod endast: Det där rofdjuret har gått upp ur hålan och spänner klorna.
Möt samma tid och ställe som förut.
E.
* Ett par timmar senare kom han åter farande i en automobil fram till Skansens entré vid Oscarsterrassen.
Och där gick Eva Ternhoff och väntade.
Marssolen lyste öfver nyfallen, töande snö.
När han kom emot henne, såg han hur hen- nes kinder skiftade som ett vårlandskap under jagande skyar.
Hon räckte handen.
— Har ni tagit det s å hårdt?
sade hon och stirrade på hans bleka ansikte.
Hon visste ingenting om dödsfallet, och han hade ännu ej hunnit anlägga sorgdräkt.
— Hvilket?
svarade han stelt.
Hon studsade, men behärskade sig och gick tyst vid hans sida genom entrén.
Då han ingenting mera yttrade, tog hon upp litet osäkert: — Hvarför har ni inte låtit höra af er på så länge?
Det låg en viss skygg beundran i hennes ton, hon hade inte trott honom om så stor själföfvervinnelse.
Han log stramt och svarade utan att se på henne: — Jag har legat svårt sjuk, fröken Tern- hoff, och på det sättet kom jag utan egen för- tjänst öfver den första tiden.
Och sedan.
.
.
— Sedan var förtrollningen bruten!
fyllde hon i.
— Ja, ser ni det, mera var det inte med den passionen.
Ah, ni otåliga män, som ger er öfver vid första anlopp af nyckerna!
Hon hade plötsligt blifvit hvit, och den mörk- blå blicken svartnade.
— Hvad vet ni om mina passioner?
hämnades han.
— Om jag nu hyste en passion?
Och för er?
Hvad mera!
Ni skulle ju ändå inte vilja riskera de tio åren med mig!
Hon stirrade tyst framför sig, där de stego uppför i backarnas smältande snösörja.
(Ports.
sid.
614.)
Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum från 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
\ Telegramadress: " N a t i o n a l ".
:
i^g] fe4&gt;&gt;a^fe^fe^ -- £ / sl ^^^^^^^^^^3^^^^^^^^ ^^^g^^^^^3^^^^3^^Z} s 6rak.
J6alf5QkaOa6lLaum s^-Vs^^is^^^^ HEFSPOSTEN vid ett stort industri- ellt företag fordrar i våta di gar en man, som för- utom den fackliga skick- ligh ten äger en fält- herres eller statsmans administrativa lörmåga, auktoritet och person- liga inflytande, så många svårigheter utåt och inåt har han att besegra.
Som bevis på hvad personlighetens makt äf- ven i våra dagar i detta stycke förmår, skulle man helt visst kunna dra fram en af våra största bruksägare, riks- dagsman Ivan Svensson på Skyllberg.
Ty om förhållandena i den lilla stat i staten — en krans af bruk och herregårdar i Mellansverige — hvars regeringstömmar äro ho- nom anförtrodda, äro så lugna och lyckliga som de äro, kan grunden helt visst sökas hos cs£sqss^5^$g när helst för fosterjordens väl en allvarsdust det gäller.
C Vill misstron hviska oss ibland, att deras led stå glesa som våga än i detta land ett annat uppbåd resa än det som vill mot rätt och lag till storms förmätet drifva, då är det kämpar af ditt slag, som tillförsikt oss gifva.
folkets man du är ocb var långt mera än de många, som med dess namn på sitt standar ett lättköpt bifall fånga.
Din folklighet blef ej en skylt, en fras, som smeksamt ordat — den är en hjärtekraft, som fyllt det bästa du fullbordat.
i^§^&amp;==±&amp;^ * ^^ Ett flertal minnesgåf- vor och adresser öfver- BRUKSPERSONALENS UPPVAKTNING PÅ 50-ÅRSDAGEN lämnades åt hr Svensson, däribland ett jättealbum från bolagets tjänstemän, innehållande ett 300- honom, och ett oförbehållsamt erkännande af som herr Svensson personligen hade i det detta faktum har i dagarna kommit herr Svens- goda förhållandet vid Skyllbergs bruk mellan tal fotografiska vyer från Skyllbergs, Skoga- son till del.
Då han för någon vecka sedan arbetare och arbetsgifvare, och detta på ett holms, Mariedams och Sunnarbo bruks- och herr- gårdsbyggnader, tjänstemäns- och en stor mängd fyllde femtio år, blef han föremål för en hyll- sätt, som icke kunde tydas blott som högtids- arbetarebostäder, stations- och folkskolebyggna- ning af brukssamhällets tjänstemän och arbe- och gratulationsfraser.
der, underlydande gårdar och torpställen, skogs- tare, af underlydande och vänner, som icke blott Ett poetiskt uttryck för hvad man kände partier, visande olika skogsbestånd, frösådd och var imposant genom sina dimensioner, utan gaf den bekante författaren och tidningsmannen äfven gripande genom sin hjärtlighet.
Ensamt d:r E.
N. Söderberg från Örebro vid den mid- timmerfällning, timmerflottning och sågning, uppvaktningen af brukets arbetarekårer, som dag, som efter uppvaktningarnas slut gafs af pittoreska bilder och naturscenerier, ett stort ägde rum på förmiddagen, blef till ett hyllnings- bruksägare Svensson och fru å Skyllbergs gård, antal bilder från de många industriella anlägg- tåg af minst ett hälft tusental personer, hvilka i en dikt, af hvilken vi återge ett par verser: ningarna vid Skyllberg, vid Rönneshytta med sågverk och tråddrageri, från Kårbergs spikfa- med musik och fanor i spetsen och brukets brik och galvaniseringsverk, Mariedams torfströ- grånade veteraner och medaljörer i främsta Än har en hänförd tro du kvar fabrik och kättingsmide, Ljungås smält- på framtidsdåd, som bida, ledet tågade upp till Skyllbergs herrgårdsbygg- än ler din himmel middagsklar, smedja, Skogaholms masugn o. s. v. nad.
De representanter för olika kårer, som än har du kraft att strida; härefter framburo kamraternas lyckönskningar ja, än med ungdomseld i själ till sin chef, betonade alla just den förtjänst, i breschen du dig ställer, SKYLLBERGS HERRGÅRD.
J. STRÖMBERG FOTO.
— 512 PARKMOTIV FRÅN SKYLLBERG.
STOCKHOLMSLIF.
I.
EN PREMIÄRKVÄLL U T A N F Ö R K U N G L.
D R A M A T I S K A TEATERN.
ORIGINALTECKNING FÖR IDUN AF BERTIL LYBECK.
Så sade hon lågt: — Jo, jag skulle kunna!
Det gick en röd sky öfver hennes hvita kind, och han bäfVade, där han gick och sneglade på henne.
— Ni skulle vilja riskera det?
flämtade han.
— Ja!
svarade hon fast.
— Nu vet jag, att jag skulle kunna det.
Han gick tyst och kämpade me i en våldsam sinnesrörelse.
De hade kommit upp på platån.
Han stan- nade och såg henne länge i ögonen.
Så tog han med handen för ansiktet och mumlade: — Ni skulle kunna?
Ni!
Är det sant, är det riktigt sant?
— Ja, har jag ju sagt er!
sade hon lågt.
Då han stod tyst och stirrade ned på ut- sikten, tillade hon: — Men det är ju omöjligt.
Ni är ju inte fri, och det är för hemskt att bygga sin lycka på andras olycka.
Men jag måste säga er det, för att det där rofdjuret skulle blunda och dra in klorna ett tag!
Jag stod inte ut!
Nu vet ni det!
Han kunde inte tala, det stockade sig i hans strupe af de stridiga känslorna.
Så sade han långsamt: — Men nu är jag ändå fri.
Hon blef blek igen.
— Har ni.
.
?
Är ni.
.
?
.
— Ja, nu är jag skild, fröken Ternhoff.
Han gjorde en gest utåt staden, som bredde sig praktfull i det starka vårljuset.
— Ja, nu är jag skild!
upprepade han.
Dika dog i natt, fröken.
Då hon stod där alldeles förintad och stirrade på honom, började det rycka i hans stelnade drag.
— Och vårt barn följer snart efter, tillade han med trasig röst.
— Det stackars lilla barnet.
I nästa ögonblick brast hans mask, och stora tårar silade utför de magra kinderna.
— Så nu är det slut med botgöringen, fröken.
Gud förlåte mig!
Tårarna strömmade ur hans ögon, så att han måste vända sig bort.
Hon stod ännu orörlig och stirrade.
— Låt oss gå!
mumlade han.
— Ett hvarf här på trollmarken, så jag hinner hämta mig!
Han började gå igen, och hon följde tyst efter.
.
.
En dag på hösten samma år trädde notarien Ernst Forsberg in i sin chefs ämbetsrum och öfver- lämnade en ansökan om ett helt års tjänst- ledighet.
— Det var mycket, det!
sade byråchefen.
— Ja, jag ville försöka med min gamla kär- lek och lägga mig i Rom för att modellera.
Om det går bra, så tänkte jag ta afsked ur tjänsten.
Byråchefen reste sig, imponerad, och stirrade på ansökan en lång stund.
— Jaså, tänker herr Forsberg det!
sade han slutligen.
— Ja, herr Forsberg har ju talang, jag har en bror, som förstår sig på konst och sånt där, och han tyckte att den där dalkullan, som herr Forsberg gjorde, var mycket bra.
Jaha, jag gratulerar då, herr Forsberg!
Byråchefen räckte handen och nickade: — Jo, naturligtvis ska vi styra om det, herr Forsberg!
Nå, när bär det i väg sedan?
— Närsomhelst!
log Forsberg litet vemodigt.
— Jaså, till Rom!
Jaha.
Byråchefen såg begrundande ut och vägde ansökan i handen.
— Men akta sig för malarian, herr Forsberg!
utbrast han plötsligt.
— Jag hade en kusin, som dog i den nere i Italien!
TJppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjollängd erhåller Ni till Eder figur fullt tillförlitliga, m o d e r n a o. e l e g a n t a Pappersmönster.
* &amp; = * Jflägra ö^on6iick5ÖiLder från JZomagna e / Jflstrid^I / jpfelt zxsz T T ANTONIO BELTRAMELLI.
BELTRAMELLIS LANDTGARD.
ANTONIO BELTRAMELLI är genom sina till svenska of versatia romaner och sina resor i vårt land J * mera känd för publiken än flertalet af moderna italienska författare.
Det torde därför intressera våra läsare att genom hans svenska öfversättarinna, fröken Astrid Ahnfelt, bli orienterad i författarens hem- bygd och äfven få se en glimt af hans hem, anhöriga och vänner.
© O M SKÄNE gårunder benämningen " Sveriges kornbod 1 ', skulle man med fog kunna kalla Romagna Italiens visthusbod.
Hvad allt afkastar icke dess fruktbara jord!
Hvete, hafre, majs, hvitbetor, lin, hampa, vin, måhända lan- dets bästa vin, frukt af alla slag, däraf äro vattenmelonerna berömda vida omkring, oliver, kastanjer etc. etc. Och liksom i Tqskana står äfven silkesodlingen mycket högt här.
En visthusbod brukar äfven innehålla mat- varor af mera substantiell art. Sådana fattas icke heller.
De storhornade, hvita oxarne räk- nas här i tusental, och skatten för dem afkastar nog icke så litet till den omättliga regeringen.
Äfven är Rogmagna bekant för sina stora fåra- hjordar, som man öfverallt ser drifvas framåt landsvägarne.
Det var i midten af maj månad som jag kom ut på Romagnas landsbygd.
Naturen stod då i sin rikaste fägring.
Mars och april hade varit kalla och regniga i hela Italien, men med maj månads ingång höllo äfven sol och värme intåg.
Den italienske författaren Antonio Beltramelli, som ju äfven är rätt bekant i Sverige (och väl blir det ytterligare.
Redaktör Nordling skulle kunna säga ett ord därom, om han ville, men han vill nog inte förrän tid är inne) äger — eller rättare sagdt hans pappa — en landtgård i närbeten af Forli.
tre timmars arrest i Ancona.
Men det var minsann ingen ledsam arrest.
Den staden, Ancona, har ett hänförande läge, och så hann det äfven bli tillräckligt ljust, för att man till fullo skulle kunna uppskatta vägen utmed hafvet.
Vid Rimini svänger vägen återigen inåt landet och går fram mellan rika vinfält och blommande trädgårdar.
Vid stationen i Forli var signorina Beltra- melli till mötes med sin lilla hvita häst, hvarpå vi omedelbart kuskade ut till Sisa.
Äfven här går vägen fram mellan vinfält och trädgårdar och är kantad med lummiga mull- bärsträd, hvilkas friska grönska snart skulle sköflas för att mätta miljontals och åter miljon- tals silkesmaskar.
Efter en halftimmes färd eller något mer än hallvägs ut till Sisa passerar man de tre sista kilometerna utmed floden Ronco, vid hvars stränder akaciablommorna lysa som nyfallen snö.
Genom ett par höga gallergrindar kommo vi in i en nyutslagen lindallé, gjorde en elegant sväng omkring en öppen gräsplan och höllo utanför byggnaden, som är att se på fotografien.
I dörren stodo gamle Beltramelli och Zia Antonietta, en synnerligen välmående sextio års gumma, som är en smula släkt till familjen.
Signorina Beltramelli — förf.
har äfven en syster — underrättade mig en dag under mitt uppehåll i Rom, att nu hade flyttningen till landtgården försiggått.
Tiden var alltså inne för att bege sig till Sisa.
På nattåget mellan Rom och Forli försum- made jag ett tågombyte, hvilket hade till följd GAMMAL B O N D G Å R D I Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Bluslif 40 öre, Kjolmönster utan släp 50 Sre, P r i n s e s s k l ä d n i n g 75 öre, Reform- dräkt 75 öre, Barndräktmönster 50 öre, Kragmönster (Pellerin) 50 öre, Kappmönster 60 öre, Nationaldräktmönster 1 kr.
— 514 — ROMAGNA.
Zia Antonietta är en hjärtans beskedlig va- relse, men är nu inte precis så renlärig som katolik.
Det vill säga, hon tror på madonnan, men inte mer heller, förnekar Kristus och Gud Fader själf.
Och Beltramelli — inte pappan — är nog maliciös att förklara kätteriet med påståen- det, att Zia Antonietta blifvit bedragen i kär- lek i sina unga dagar och sedan dess endast vill ha med sitt eget kön att göra.
Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition åtföljd af likvid insändes till: = Mästersamuelsgatan 43, Stockholm = Iduns Mönsterafd.
i
^u^ \ Jo, där stodo gamle Beltramelli och Zia Antonietta, men hvar var unge Beltramelli?
Jo, han kom hem med kvällståget.
Hade varit i Milano och hållit ett före- drag ölver Lappland och kom nu i sällskap med en kompositör vid namn Sepilli.
Sepilli har satt i mu- sik den operatext Beltramelli och Luigi Orsini i förening ut- arbetat efter novellen Det röda skeppet (Ur Naturbarn) af den förstnämnde.
Det röda skeppet gafs för första gången SÄDEN KÖRES IN M E D O X V A G N I ROMAGNA.
på Scala i Milano för snart ett år tillbaka.
ett tiotal stora, hvita oxar hålla till.
Sofrum- Operan hade stor framgång och har uppförts i flere andra städer.
Skall i dagarne ges i Neapel och men äro belägna ofvanpå köket och ladugården i november i Rom.
Kanske vore den något och härbärgera äfven alla silkesmaskarne.
Man skulle verkligen icke vara kinkig af sig för dir. Ranft att fundera på?
Musiken är ita- för att vilja dela rum med tusentals kräldjur.
lienskt melodiös.
Bland annat slår en blom- Visserligen få de sig plats anvisad på stora sterbalett i hög grad an på publiken, men äfven operans tragiska moment äro af stor ver- hyllor, som sammanhållna af träribbor resa sig ända upp mot taket, men det måtte ändå vara kan.
lagom trefligt att ha dem i sin närhet.
Minst Signor Sepilli är icke blott kompositör, men tre, fyra gånger om dagen utfodras djuren med äfven en framstående pianovirtuos.
Det var icke liten glädje för en nordbo att höra honom massor af friska, saftiga mullbärsblad, och man återge Sjögrens Erotikon och Griegs stora hör ett ideligt knastrande ljud, som de omätt- liga framkalla vid sönderdelandet af sin föda.
Ballad på ett fulländadt sätt.
Dag för dag kan man iakttaga, hur de tilltaga För resten är han den godmodigaste människa i längd och omfång.
Till slut förmå de knappt man kan tänka sig och mycket humoristiskt anlagd.
Äfven anlagd för att omfatta den röra sig ur stället, och då är tiden inne att franske naturdyrkarens idéer — fast Beltramelli spinna in sig i kokongen.
Försäljningen af påstår det vara ett mycket hastigt öfvergående kokongerna försiggår sedan på frukttorget i Forli.
En färgrik tafla erbjuder sig där för vårsvärmeri.
Dock hette det i början dagligen, den skådelystne.
Massor af frukt och blommor att han skulle slå sig ned på landet, bli bonde af skilda slag fylla stånd vid stånd, och landt- och gifta sig med en bondflicka.
Det sista önskemålet föranledde ju oss andra att under folk i brokiga dräkter täfla om hvem som skall promenader föreslå än den ena, än den andra kunna skrika bäst vid utbjudandet af va- af de små gåsvakterskor vi spårade upp vid rorna.
Under ett stort, utspändt tälttak — silket dikeskanterna, förslag, som dock knappast motto- gos med någon större entusiasm, om de än in- tål inte vid för mycket solljus — samlas bringade " föremålen " vänliga nickar och en kokongförsäljarne med sina flata korgar.
Upp- köparne äro väl drifna i sporten och göra nog och annan soldo.
När Sepilli var fjorton år gammal sattes han hvad de kunna för att trycka ned priserna.
I år betalades silket efter knappast fyra frcs.
i handel, trots sina ifriga försäkringar om att musik och endast musik var hvad han ville pr kilogram.
(Det kan gå flere hundra kokon- veta af, men året därpå rymde han iförd en ger på ett enda kilo.)
Men i allmänhet är kostym, som tillhörde en äldre bror.
Som priset fem frcs.
Alldeles i närheten af detta salutorg ligger en benkläderna voro för långa hade han helt en- liten vacker kyrka, där en prins af Forli med kelt klippt af dem en bit.
Sålunda utrustad steg han upp på tåget i födelsestaden Ancona hustrur fått sin grafplats.
Icke heller på prins och for i väg till Milano, dock efter att först ha underrättat några hittills okända släktingar om sin ankomst.
Igenkänningstecknet skulle vara att han höll en näsduk mellan tänderna.
Antagligen funno släktingarne uppenbarelsen « • något originell, och det är knappast att undra på, om de vågade betvifla möjligheterna för att komma in på musikkonservatoriet, ty det var detta som var resans mål.
Men unge Sepilli kom in med glans och belönades antagligen •HVl med att få sina fransade byxor ordentligt fållade.
JBH 7 * * &gt;4H Till en landtgård hör gifvetvis en byggnad för bönderna.
En stor bondfamilj, bestående af man och hustru, son och sonhustru, ett par ogifta söner och två små sondöttrar, logerar ett stycke bakom hufvudbyggnaden.
I jordvåningen är det stora köket inrymdt och därifrån kommer man ut i ladugården, där • * or Bjt • L *, «; - * * * ^SZ T.
!
*.
1 • as^- • I I ~ \ - • ' • i FRÅN EN GAMMAL BONDGÅRD.
4:de häftet af Mönstertidningen Konstslöjden i Hemmet -- j V Manfredi tid fanns det skilsmässa i Ita- lien, men prinsen fann på råd.
Han slog helt enkelt ihjäl den första hustrun och gifte sig sedan gladeligen med en annan.
Men låtom oss åter- vända till bondfamil- jen.
I Romagna, liksom i Toscana, begagnas delningssystemet.
Hälften af hvad jor- den aikastar går till ägaren, hälften till bonden.
Bostaden är naturligtvis afgiftsiri, men bonden måste hålla sig själf med jordbruksredskap, octi bland dessa ingår äfven den stora vagn, som kommer till heders under skördetiden.
Afbildningen ger endast en svag föreställning om hvilken praktpjäs den där vagnen egent- ligen är.
En dylik vagn kostar i allmänhet fem hundra frcs., så den representerar ju ett helt kapital för sin ägare.
Virket är af ek, och både hjul, underrede och gaflar äro för- sedda med de grannaste målningar i allmoge- stil.
På främre sidan af vagnen saknas aldrig en madonnabild.
En dag såg jag en vagn, där förutom den obligatoriska madonnabilden en dansös i korta kjolar lyste i de grellaste färger.
Ofta har äfven ett litet kors sin plats på själfva fimmelstången.
I slutet af maj kördes den första klöfvern in, till midsommarhelgen var säden bärgad.
I maj börja de första eldflugorna.
Det är ett trollskt skådespel att se dessa skyar af lysande insekter sväfva fram och åter öfver ängar och fält.
Och nätterna igenom ljöd näk- tergalens outtröttliga sång.
Helt nära bygg- naden reser sig en jättelik kastanj, hvars blek- skära blommor påminte om sakta brinnande vaxljus.
I dess täta löfverk hade näktergalarna riktigt sökt sitt hemvist.
Och längs floden!
Från hvarje buske, hvarje träd ljöd näktergalssång.
Omkring tio kilometers väg från Sisa har grefve Gaddi en egendom.
Familjen Gaddi är redan känd i Sverige på så vis, att boken Lilla Toti af Beltramelli just handlar om den familjen.
Vägen till Forlimpopoli går dels utmed flo- den, dels öfver vida slätter, och man passerar förbi en stor kyrka vid namn Forno.
Under medeltiden var trakten där omkring rikt skog- bevuxen, och en resande, som kommit vilse och funnit skydd under några höga kastanjer, aflade löfte om att där låta uppbygga en kyrka.
Skogarna äro nu borta, men kyrkan står kvar.
Under tidernas lopp uppfördes äfven ett kloster, hvars celler numera stå tomma.
Regeringen har där, som på så många andra ställen, kört bort munkarne.
I deras ställe residerar en bondfamilj, som fått åtaga sig vården af klostrets rika vingårdar.
Själfva kyrkan besitter åt- skilliga värdefulla altartaflor och äfven en by- santinsk madonnabild, som skattas högt af konst- kännare.
Forlimpopoli är ett litet samhälle, som be- varat en äkta medeltidsprägel.
Dess murar och fästningstorn stå ännu kvar som en erinran om fjortonhundratalets kraftigaste kvinnotyp.
Dessa murar och torn försvarades med det största hjältemod af den sköna och kloka, men äfven grymma Caterina Sforza.
Det största hjälte- har utkommit och innehåller bland annat: drifning i metall, läderplastik, träskärning, målning å skinn m. m.
Finnes att tillgå i hvarje bokhandel samt portofritt direkt från Exp.
af Konstslöjden i Hemmet, Stockholm.
Pris pr häfte 60 öre.
— 515 —
modet lade hon dock i dagen vid försvarandet af Forli efter det hennes make blifvit mördad och förrädarne sökte bringa både henne och hennes barn om lifvet.
Längre fram hade hon äfven att utslå en het dust med Cesare Borgia och måste till slut kapitulera och fördes till Rom som tyrannens fånge.
Det var i Forlimpopoli den bekante röfvaren och banditen Passatore utförde ett af sina allra djärfvaste dåd.
Det var en afton teaterföreställning i den lilla staden, och salongen var fylld till sista plats.
När ridån gick upp, mötte de häpna och skräckslagna åskådarne anblicken af fyrtio stycken banditer med Passatore i spetsen, alla med gevärspiporna riktade mot publiken.
Skåde- spelarne hade blifvit instängda i sina klädloger och scenen tagits i besittning.
Passatore höll nu ett litet improviseradt tal, hvari han lät veta, att de närvarande hade att lämna fram penningar och dyrbarheter såvida lifvet var dem kärt.
De, som icke hade pengar på sig, skulle eskorteras till sin bostad af ett par af de beväpnade och i dessas närvaro öppna kassa- skrinet och äfven ge sin tribut — — — Det blef icke litet pengar, som gick i röf- varnes fickor den kvällen.
Dock kunde Passatore ibland ge prof på ett älskvärdt drag — på sitt sätt.
En dag, då han gick igenom en by, fick han se en gammal gumma, som stod i en port och grät.
— Hvarför gråter du, mor lilla?
frågade Passa- tore.
— Jag måste betala min hyra i dag och jag har inga pengar, snyftade gumman.
— Hur mycket är du skyldig?
frågade Pas- satore vidare.
— Tjugo lire.
Jag blir utkastad, jag — — — Här har du dem, sade Passatore och grep ett tag i fickan.
Men sedan lade han sig i försåt och tog igen pengarne, när värden skulle vända hem efter väl förrättadt ärende.
En tio minuters väg från Forlimpopoli ligger grefve Gaddis egendom.
Där blommar magno- lian bredvid linden, och cedrar och granar täfla om hvem som skall sträcka sin spira högst mot skyn.
På ängen nedanför får Lilla Toti dagligen ridlektioner af sin pappa, som är kavalleriofficer.
Det går i susande galopp, och sexåringen sitter säkert i sadeln.
Toti är i verklig- heten minst lika gladlynt som han skildras i boken.
" Allting är så roligt, allting är så roligt! "
anförtror han allt som oftast sin snälla faster, som är honom i mammas ställe.
En dag hade han hittat på någon odygd och där- för mottagit välförtjänta bannor.
Men minuten efter hörde fastern honom i rummet utanför ställa till etf fasligt väsen med några bjällror, hvarför hon fann sig föranlåten att skicka bud om att han borde visa sig litet mindre glad efter de nyss mottagna bannorna.
" Men det är ju inte jag, som ringer med bjällrorna.
De ringer alldeles af sig själfva och därför att de är så glada öfver att ingen bannar dem, " svarade den skälmen.
Midt emellan Forlimpopoli och Forli reser sig berget Bertinoro, hvars höjd är ganska tätt bebyggd.
Vi foro dit en dag tillsammans med familjen Gaddi, som känner till hvarje vinkel och vrå däruppe.
Man njuter där den härligaste utsikt vida omkring, skönjer tydligt det aflägs- na Ravenna och Rimini.
.
Carducci besökte ofta och gärna Bertinoro och besjöng dess sköna ASTRID AHNFELT.
läge.
TOTI GADDI MED SIN PAPPA.
På byns piazza stod en gång den s. k. gäst- frihetspelaren.
Platsens förnämligare familjer hade låtit fästa hvar sin ring i pelaren.
Kom så en främling och band hästens tygel i någon af ringarne, följde ögonblickligen en inbjudan från den familj ringen tillhörde.
Pelaren finnes icke längre kvar, men gäst- friheten lefver fortfarande kvar i Romagna som en erinran därom.
Den lyckliga barndoms ' tiden.
Ett otryckt kapitel ur John Hall af Sophie Elkan.
O OM BEKANT utgaf den fre mstående författa- * J rinnan för några är sedan en intressant skild- ring af den på sin tid ryktbare göteborgaren John Hall, som efter att ha varit en ef landets rikaste män, dog i djupt armod.
Det är ett ej offentlig- gjordt kapitel ur nämnda arbete, skildrande John Halls barndom, som här meddelas.
@ E T T A F D E ansenligare rummen, som i det Hallska palatset vette åt gårdspla- nen, var unge Johns rum.
H a n hade själf valt ut detta rum, därför att det var beläget åt solsidan och han tarfvade sol för sina växter och fåglar.
Rummet hade utsikt åt teatern och ett par stora klippta lindar, som stodo midt på gården.
Men John hade ingalunda tid att sitta och betrakta utsikten från fönstren, han hade full sysselsättning inne i rummet.
H a n fyllde sprit på de flaskor, i hvilka han förvarade sällsynta ödlor, ormar, grodor och andra djur, han pres- sade sina växter i de stora verk i gravyr och resebeskrifningar, som han fått af fadern och hvilkas kostsamma b a n d voro hårdt skamfilade af deras obekväma läge under tunga soffor och skåp.
H a n trädde upp de mångfärgade ostindiska fjärilarna på långa nålar, han klist- rade etiketter på de brokiga fågeläggen, han sorterade sina stenar och mineralier.
Öfver- allt på bord, stolar, kommoder, skåp, voro de olika samlingarna kringspridda.
Rummet före- tedde synen af en stor oordning, som John på inga villkor ville råda bot för.
Sofforna voro framdragna för att bättre tjäna som pres- sar, bakom och under dem stodo preparerade djurskelett, som spridde omkring sig en högst obehaglig lukt.
I de halfutdragna kommod- lådorna lågo inkastade huller om buller ägg och stenar, som John ännu ej hunnit placera, spritflaskorna och syrorna trängdes om plats med böckerna i bokhyllan.
På det stora skrif- bordet, där det fanns allt möjligt, undantagan- des skrifdon och papper, lågo sällsynta me- daljer gömda under en hop vanliga koppar- mynt.
Förgäfves hade Johns far, som oändligt pinades af denna villervalla, låtit från Eng- land införskrifva olikartadt inrättade skåp för sonens olika samlingar, de begagnades några dagar, men sedan trifdes unge John ej med dem längre, utan ville ha det på sitt sätt, som var detta huller om buller.
E n eftermiddag i december satt John vid skrifbordet, ifrigt sysselsatt med att " uppstoppa en stor fågel, då fadern kom in för att hälsa på honom.
John Hall blef ett ögonblick stående på tröskeln, såg sig omkring, rynkade på näsan och utbrast i ett ogillande: P u h!
Så lyfte han undan från stolen, där han tänkte sätta sig, åtskilliga saker såsom Johns sista ofull- bordade etsning, ett par stora stenar samt en m ä n g d blånor, dem John använde till sitt upp- stoppningsarbete, hvarefter han med sin fina ostindiska silkesnäsduk omsorgsfullt aftorkade dammet från stolen och till yttermera säkerhet vek upp de båda rockskörten, innan han satte sig.
Först då sade h a n: » God afton, min son, du är flitig, sir jag. » John såg röd och ifrig upp från sitt arbete, svarade ett hastigt och förströdt ja, hvarefter han fortsatte lika ifrigt som förut.
» Du har ganska osnyggt i ditt rum och för litet ordning på dina samlingar, min son.
Det gör mid ondt att säga det, men sådant är förhållandet. » John svarade, i det han vände på fågeln: » Detta är ju mitt rum och mina samlingar.
Söta far har hela huset och kontoret och Gunnebo och alla bruken och sågverken ord- nade efter sitt sinne, så kan väl detta rum få vara efter mitt. » » Det gör mig ondt att du kan trifvas i allt detta damm, och med denna oordning och denna lukt, sir du. » Men John lät sig inte bekomma.
H a n sva- rade: » Jag tycker om damm, och den lukten är den bästa lukt jag vet, bättre än alla de fina luktvattensdofterna i söta mors rum.
Alla människor kunna inte ha lika smak, detta är min. » F a d e r n skakade på hufvudet men sade på samma g å n g: » Det är nog bra, att du är en m a n för dig, John, m e n litet mindre Jerusalems för- störelse kunde det vara härinne, det tycker ej endast jag utan alla människor, också dina kamrater och jämnåriga. » » Ja, jag vet, att mitt rum inte faller Johan Vingård och Fredrik D a m m i smaken.
I så fall kunna de ju hålla sig härifrån i stället för att komma och störa och plåga mig.
Om jag blott kunde slippa ifrån a n d r a gossar än dem jag tycker om. » » Det är ej m å n g a gossar, som du tycker om, John, » sade fadern sorgset.
» Hvad gör det, om det blott är en eller två.
Och om söta far tillåter, vill jag helst fira min tolfte födelse- dag utan storkalas.
F å r jag bjuda in Kåhre och Lars Zimmert, är jag nöjd och belåten. » » Unge Kåhre skall turligtvis bjudas, m e n hvem är Lars Zimmert, om jag får fråga? » » Severin Magnussons son.
H a n kallar sig Zimmert. » SOPHIE ELKAN.
D&amp;^J Det såg ut, som om unge John ej var » En af drängpojkarne, sir m a n på, Det är så helt säker på detta, och det var med intet u m g ä n g e för dig, min son.
H v a d k a n någon tvekan han sade: den gossen? » » Far får inte tro, att det är någon skeppar- » Han har den bästa äggsamlingen i Göte- historia. » borg, och Zimmert tycker om mitt rum, och det göir Kåhre också, och de bära sig an- » Låt mig först få höra historien, så får jag ständigt åt mot mig.
Alla de andra äro elaka sedan se hvad jag tror. » och afundsjuka.
Söta far skulle bara veta, » Det är ingen skepparhistoria, » upprepade hur de pina mig. » John envist.
» Det är alldeles sant, att första » Pina, hvad vill det säga?
På hvad sätt g å n g e n ett skepp sändes från Göteborg till pina de dig?
Jag skall tillsäga deras fäder Ostindien — det är väl mer än femtio å r att aga dem, ifall de understa sig att pina sedan — hände det m å n g a märkvärdiga ting.
dig.
H v a d vill det säga — pina? » Pehr Hultman var inte själf med då, men hans » De pina och plåga mig med att jag skall far var det, och han har talat om den resan skänka dem allt möjligt, mina nya spännen, för Pehr otaliga gånger, innan Pehr själf for min signetring, mina kråsnålar, mitt toalett- till Ostindien.
Det var ju första resan, och silfver.
— De få g ä r n a alltsammans, jag får de k ä n d e ju inte vägen så väl som nu, de ju annat i stället, om jag vill, men jag k a n hade kommit ur rätta kursen och visste inte inte fördra tiggeri.
Jag vill ge, när jag har hvar de voro.
Så fingo de plötsligen sikte lust att ge.
Men ger jag dem inte, ropa d e på en ö, inte just mycket stor, men ändå " så » snålvarg » efter mig på gatan, och somliga pass ansenlig, att de tyckte, att det var bäst af dem, söta far kallar mina vänner och att skicka ut en båt med några matroser i för kamrater, taga själfva det de inte få god- att se, hvad det var för en ö.
Och matro- CHRYSANTEMUM.
A K V A R E L L AF villigt.
De säga, att John Halls son är så serna landade.
Men en besynnerlig ö var det.
E R N A ELMQVIST.
rik, att det inte gör honom något. » Det växte ingenting på den, inte ett träd, inte en planta, inte ett grässtrå.
Och marken, » Det skall heller inte göra dig något, min H U L T B E R G S KONSTHANDEL vid Birger- som de gingo på, var så hal och slipprig, son, du blir inte fattig på hvad de ta.
Du järlsgatan har dert kände bildhuggaren Hugo att de ständigt halkade och föllo omkull, som skall vara frikostig och ge med villighet.
Men Elmqvist och hans hustru fru Erna Elmqvist om de gått på en frusen sjö hemma i Sverige.
det gör du äfven.
Du är alldeles för frikostig.
anordnat en utställning af skulpturer och akva- Naturligtvis ville de ha reda på hvad det var Det var mycket för mycket du gifvit Pehr reller, som publiken — den konstintresserade för en märkvärdig ö, där ingenting " växte och Hultmans son.
H a n talade om det för mig.
nämligen — inte borde glömma att bese till där intet lefvande syntes till.
Och de bör- Hvarför ger du honom? » omväxling med middagspromenaden och dolce jade hugga i marken med sina skeppsyxor John hade tårar i ögonen.
far niente-stunderna vid kaffebrickan inne hos och spett, som de tagit med sig.
Yxorna och » Därför att han inte tigger och inte stjäl Berg eller Hellbacher.
spetten slunto som de själfva gjort, men de af mig och inte säger granna saker till mig, Fru Elmqvist exponerar en serie akvareller, höggo tappert på.
Pehr Hultmans far, som när han vill ha något af mig, eller ger mig blommor, som tillhör det bästa denna genre var timmerman, högg hårdast och kom dju- okvädingsord, när han inte får det, och där- hittills bjudit oss här hemma.
Hennes mål- past ner med sin yxa.
(Forts.) för att han alltid går med mig ut till Majorna, ningar vittna nämligen om ett grundligt natur- när där är hönsning.
Det är mitt största studium och en ypperlig akvarellteknik vid nöje. » återgifvandet af dessa växtrikets förtjusande » Går du ut till Majorna och ser på höns- poem, som kallas blommor.
Krasse, chrysan- ningarna, det visste jag inte. » temum, vallmo m. m. utgöra motiven — alla » Jo, det gör jag.
Så snart den stora flag- gripna så att säga på bar gärning, friska och gan hissas på Ostindiska kompaniets hus, färgstrålande.
kommer Pehr Hultmans son till mig och sä- Herr Elmqvists skulpturframställningar äro g e r: Kom med, herr John, nu är ett af de ej många, men de som finnas, ha det solida stora skeppen kommet från Ostindien, och konstnärsskapets prägel.
" En upptäckt ", den nu blir det hönsning af! » lille pojkbytingen, som för första gången gör » Jag kan säga dig förr än unge Hultman, bekantskap med sin stortå, äger ju ingenting när ett af Ostindiska kompaniets skepp är nytt i fråga om själfva motivet, men det är återkommet, » sade fadern i litet stucken ton.
ett stycke godt konstnärligt arbete, och ingen » Ja, men söta far tycker inte, att det ä r OTTAG ett hjärtevarmt tack för Eder utmärkta upp- barnvän kan stanna framför den lille gynnaren roligt att fara ut till Majorna och se på höns- sats i senaste nummer af " Idun "!
Den uttrycker utan att intresseras och bli varm om hjärtat.
ningen. » mina och säkert mångas hjärtetankar i detta ämne.
Några vackra vaser, alstren af konstnärens ny- » Nej, det tycker jag sannerligen inte.
H v a d Må den hafva till resultat många små hemlösas upp- uppfunna gjutningsmetod, komplettera den lyc- kan det ligga för nöje däri? » tagande i goda hem!
Det är ju idealet: intet barnlöst kade utställningen.
hem och intet hemlöst barn mera i Sverige!
» Det är den vackraste syn i världen, att Ni nämner bildandet af en förening för att under- se hur besättningen med klingande spel och lätta upptagandet af föräldralösa barn.
Ja, svårighe- fladdrande vimplar tågar genom förstädernas terna för den, som vill införlifva ett främmande barn gator och förbi varfven och in i Malmgår- med sin släkt och anse det som eget, äro verkligen mycket stora.
den, där kompaniet bjuder på en glad måltid.
Främst denna, att enligt svensk lag ingen adoption Alla människor äro så glada och lyckliga, både de som varit borta så länge och de finnes.
Genom testamente kan man insätta barnet att ärfva som väntat på dem och längtat efter dem så som vore det eget, och bär man ett borgerligt namn, länge.
Det är en så vacker och rörande syn, kan det ju låta sig göra att låta barnet bära detta — • att jag får tårar i ögonen, bara jag tänker men bär man ett adligt namn torde ingen utsikt finnas att barnet får antaga det, och därigenom uppreses en på den. » skiljemur, där eljes ingen som helst förefinnes.
» Det hedrar ditt hjärta, min son, att du så Ack, om rättänkande, behjärtade kvinnor sådana tycker.
Och till tack för att den där gos- som Ni gjorde till sin uppgift att inverka på lagstift- ningen därhän att adoption infördes och vägen i mesta sen går omkring med dig i Majorna ger du möjliga grad jämnades för dem som af hjärtat drifvas honom en så ansenlig summa pengar som att antaga sig de små, gifva dem föräldravård och hem.
sjuttifem riksdaler.
Det är mycket, min son, Lagar i detta ämne äro under utarbetande som följd alldeles för mycket för en så ringa tjänst. » af en motion i riksdagen.
Men skola riksdagsmännen icke få höra varmhjärtade kvinnors ifriga åstundan och » Jag gaf Pehr Hultmans son endast hälften, få klargjordt för sig hur ofantligt viktigt det vore att resten fick Pehr själf, därför att han berät- allt gjordes för att underlätta adoption af vårt lands tade en så märkvärdig historia för mig. » tusende hemlösa små.
Jag fruktar annars frågan får » Får jag hö.ra den märkvärdiga historien? » en dålig lösning.
Må vi kvinnor göra något i denna sak!
Unge John vände ett par ögonblick på få- I en af hufvudstadens gränder har jag funnit den ljufva skatt, som nu är hemmets sol och lycka.
Vacker geln, som han allt jämt höll i handen, innan och rikt begåfvad vore hon en prydnad för vår hög- han svarade: adliga släkt Ack, att jag kunde införlifva henne med » Det är en så märkvärdig historia, att jag vår familj lika innerligt som jag sluter henne till mitt hjärta!
inte vet om den kan intressera söta far. » E N VÄN T I L L D E VÄRNLÖSA.
» Det som kan intressera dig kan intressera EN UPPTÄCKT.
BYST AF HUGO ELMQVIST.
mig, » svarade John Hall.
Bildande konst.
I M — 517 —
D^^ ANVÄND ENDAST SVENSK TVÄTTVÅL tis; kaffe eller te.
M i d d a g: Kall surstek med potatispudding, lingon och saltgurka; gräddkaka med sylt.
LÖRDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; kotletter af kalf färs med potatis.
; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Sill- pudding med potatismos; stänikvälling.
RECEPT: K o k t p i g g v a r (f. 6 pers.).
2 kg.
piggvar, 150 gr. salt, Va citron, 3 lit.
vatten.
T i l l g a r n e r i n g: 1 citron, krus- persilja.
B e r e d n i n g: Fisken urtages, sköljes väl i flere vatten och torkas med en fiisikhandduk.
Fenorna afputsas, men bortskäras ej.
Den guides därefter in- ooh utvändigt med 2 msk.
af saltet samt citronsaften.
En djup skåra go- TEKN. A.-BOL.
FLORA, GEFLE.
r e s i den mörka sidan på fisken, för a t t det hvita skinnet på andra sidan ej skall spricka.
Piggvarein lägges på en fisksdl med den hvita sidan upp och nedsättes i det ljumma vattnet, till- s a t t med saltet.
1 Den får hastigt koka upp.
men därefter endast, småkoka med t ä t t slutet lock, 20 — 25 mim.
eller tills Redigerad af fenorna lossna l ä t t.
Fisken upplyftes genast, med silen och spadet får väl ELISABETH ÖSTMAN afrinna, hvarefter den upplägges med den hvita sidan upp, på e t t varmt fisk- Inneh.
af Elisabeth östmans Husmo- fat eller på ett aflångt fat på bruten derskurs i Stockholm.
siervet.
Den garneras med hummerrom pressad genom passersikt och citronskif- FÖRSLAG TILL MATORDNING FÖR vor samt persilja.
VECKAN 18 — 24 OKT.
1908.
Piggvar serveras, med smält smör, S ÖND AG.
F t ii k o s t: Smörgåsbord; hummer sås eller holländsk sås.
chateaubriand med brynt potatis; mjölk; kaffe eller te med vegabröd.
S t e k t t j ä d e r (f. 6 pers.).
1 tjä- M i d d a g: Ke jsarsoppa; kokt.
piggvar der, lVs ^-g.
späck, 3 msk.
smör (60 med holländsk sås och ' potatis; stekt gr.), 2 tisk.
salt.
tjäder med salader; citronpudding med Sås: Smöret i hvilket fågeln brynts, mandelmusslor.
2 J msk.
mjöl, I l / a lit.
buljong, 2 dl.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; tjock grädde, 1 tsik.
socker, 1 tsk.
soja.
havregrynsgröt med mjölk; atefct sill B e r e d n i n g: Tjäder finnes i han- med grädde och lök; kaffe eller te.
deln från midten af aug. — midten af M i d d a g: Köttbullar med potatis; saft- mans.
Då den ä r frusen, lägges den öf- soppa med mannagryns flammeri .. ver n a t t e n i köket a t t t i n a upp.
Den TISDAG.
F r u k o s t: Smörgasbord; flås därefter, urtages, sköljes väl och köt.tpuddång med äggstanning (rester torkas, samt ' lägges i mjölk några tim- från söndag); mjölk; kaffe eller te.
mar.
Tjäderhönan har det finaste köt- M i d d a g: Soppa med makaroner; stuf- tet.
Den späckas, på bröstet och - låret med späcket skuret i fina strimlor och vad lake med potatis.
ONSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; uppsattes.
Smöret brynes i en stek- skink omelett; mjölk; kaffe eller te.
gryta, fågeln ilägges och brynes vac- M i d d a g: Surstek med p o t a t i s; lingon kert på alla sidor, hvarefter den upp- tages och saltas.
Smöret i hvilket få- och lök; hallonkompott med grädde.
TORSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; geln brynts, fräses med mjölet, bul- biff i l å d a; mjölk; kaffe eller te.
jongen och grädden tillsättas och så- M i d d a g: Brynt hvitkåJssoppa med fri- sen får ett godt uppkok samt afsma- kadeller; äppelpaj med mördeg och va- kas med socker och soja.
Fågeln ned- lägges i såsen och får sakta steka om- niljisås.
kring 2 tim. under det den ofta Öfver- FREDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; Öses och spädes med mera buljong hafremj Öls välling; mat jes sill med pota- " SAVOLIN ".
KÖKSALMANACK SOLO-KAFFE A.-B.
närings rikast J$j7 ^V - &lt;z&gt;- ^Vårgårda = Proton- hafremjöl I om så behöfves.
Bröstet och låren skä- ras, i tunna skifvor, sam åter hopläggas och serveras på skrofvet.
Såsen silas och skummas, är den för tjock, tillsät- tes ' litet tjock grädde eller bulj ong, •oohj 1, tsk.
kallt smör iröres.
M a n d e l m u s s l o r.
200 gr. smör, 200 gr. fint strösocker, 1 äggula, 200 gr.
sötmandel., 10 gr. bittermandel, 200 gr, hvetemjöl.
T i l l f o r m a r n a: 1 msk.
smör (20 gr.).
B e r e d n i n g: Mandeln skållas, tor- kas i ugnen och drifves genom man- delkvarn.
Smöret skiras och saltet från- silas noga-, hvarefter smöret röres, tills d e t blir hvitt och pösigt.
Då tillsättas sockret, äggulan och mandeln och degen arbetas väl.
Små krusiga bakelsefor- mar penslas med skiradt smör, och degen utklämmes tunnt i dem.
Bakel- serna gräddas i medelmåttig ugnsvärme och uppstjälpas först, då mesta hettan åtgått.
M a n n a g r y n si f l a m m e r i (f. 6 perjs.X 1 msk.
socker, 3 msk.
sultona- rrtajsislm, 4 bitter mandialf, 2 hela äjgg.
B e r e d n i n g: Mannagrynen läggas, i såssil och öfverspolas med kallt vatten.
Mjölken kokas, upp och grynen tillsät- tas under vispning tillika med sock- ret., de sköljda och förvällda russinen s a m t den skållade och rifna mandeln.
Massan får koka under ständig rox- ning å t 1 botten, till en tjock gröt (omkr. / 2 tim.), hvarefter äggulorna tillsättas, en i sänder.
När gröten är kall, tillsattas de till håtrdt skutm slagna ägighvitorna.
Flammerin hallies, i en vat- tenisköljd pons linsform, stjälpes upp, när den ä r kall och serveras- till saft- soppa.
A NNONSER skola vara inlämnade till Expeditionen s e n a s t fredag för att erhåller genast plats vid Mörsils ' Sa- kunna införas i följande veckas num- natorium.
Underrättelse Kamrerarekonr- kunnig i matlagning, t v ä t t och sömnad, villig a t t jultiden medfölja till Väst- toret.
mer.
indien, får god plats- hos nygift fru.
Svar m ä r k t » Västindien ».
Iduns exp.
Flicka något, kunnig och villig a t t biträda BÄTTRE flicka får plats pä landet i hushållet hos ingeniör i landsorts- a t t hjälpa husmodern med förekom- stad, erhåller genast plats.
Svar med mande göromål.
10 kr.
mån.
Familje- fotografi samt pretentioner till » In- medlem.
Svar: » Tjänsteman;), Ytterby, tresse », vidare befordras af S. GuniEelii Bohuslän.
TVÄTTEBSKA, medelålders, stark och Annonsbyrå, Stockholm.
HUSFÖRESTÅNDARINNA.
van vid orahänderhafvaride af finare Aktningsvärd dam, omkring 30 år, och enklare tvätt, skicklig i glansstryk- kunnig samt förmåga a t t ning och försedd med bästa rek.
fin- göra ett i matlagning trefligt, får plats hos frisk, verkligt duglig, kunnig i söm- ner god plats å större egendom.
Adr.
ungkarl i hem större stad i söd.
Sverige.
nad, samt helst musikalisk, kan er- » K. », Tådened.
Hjälp med gröfre goromål.
Svar med jämte fotografi hålla plats, genast.
God lön kan på- HUSHÅLLSKUNNIG, frisk och enkel uppgift å referenser flicka från landet, kunnig i matlagning, torde insändas genast till » F.
A. » under räknas, af kompetent person.
3 jung- adress.
S. Gumaslii Annonsbyrå, St oek- frur finnas.
Svar åt följd t af fotografi, bakning, sömnad m. m. får god plats deiri 1 nov.
Svar med löneanspråk, rek.
holm f. v. b. rekommendationer, uppgift om ålder och och foto.
till » Familjemedlem », Fristad EN snäll och ordentlig flicka, kunnig löneanspråk torde sändas till Fru Eli- P- r- i handarbete, väfnad och sömnad, får sabeth Ingelsson, adress Consul C.
In- plats som husa i. liten familj.
Svar Kokenska, t i l l » Läkare » under adr.
S. GuniEelii gelsson, Villa Elisabeth, Helsingborg.
ordentlig, pålitlig och försedd med goda Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
Telefon 308.
rekom., skicklig i både finare och enk- lare matlagning, bakning och syltning, JUNGFRU, villig och ordentlig, van PLATS i prästgård, närheten af erhåller god aflönad plats i 2 personers vid kokning och bakning, får plats, från Stockholm, får 1: sta nov.
enkel, bildad hushåll.
Den som ej innehar ofvan be- 24 okt.
i 3 pers. hushåll.
Barnjungfru flicka, kunnig i matlagning.
Jungfru gärda egenskaper göre sig ej besvär finnes.
Fru ingeniör Möller, Slotts- finnes.
Nya Inack.-Byrån, Brunke- söka platsen.
Svar till Emil Holmberg, bron, Verniland.
bergsg.
3 B, Sthlm.
G rän ge sberg.
Bildad flicka, HUSHALLEESKA, kunnig i enklare och HUSHÅLLSFRÖKEN.
Piats finnes som vill å t a g a sig kokning och bak- finare matlagning, erhåller genast plats ning i 3 pers-, hushåll där jungfru fin- för en bildad, musikalisk., snäll och å bruk på landet (östra Gotland).
nes och förståndig, ej för ung flicka, som säll- i. öfrigt vara till hjälp och Svar med uppgift å ålder, föregående sällskap, får plats från 1: sta nov.
Svar skap åt äldre dam.
Svar 1 med lönean- anställningar samt referenser till » Hus- med språk och foto.
till » A.
B. G. », Karlsr- rek.
till » Ingeniörsfamilj 1908 », hållerska) under adr.
S. Gumxlii An- Iduns- exp.
krona p. r. nonsbyrå.
Stockholm f. v. b. Sjuksköterskeelev JSn Slicka LEDIGA PLATSER Bildad flicka, SOM barnfröken kan bildad, ung flicka få plats, nu genast.
Bör vara kunnig i. sömnad.
Om ej sådan plats innehafts gör ej något, blott sökanden ä r frisk, barnkär och har goda rek.
Svar till Fru Wikland, Utbynäs, Göteborg.
HUSHALLSFEÖKEN erh.
god plats 1 nov.
på egendom i Sörmland.
Norra Inack:Byrån, Malmskillna-lsg.
27, Sthlm.
SOM hjälp i hushållet önskas anspråks- lös flicka.
Svar till » Prästgården », Huddungeby.
SOM hjälp och sällskap åt husmoder på landet önskas en bättre, musikalisk flicka, fullt kunnig i matlagning och bakning.
Ålder 25 — 30 år.
Fotografi, lönepret.
och referenser sändes till » Trefnad », Målerås.
En verkligt duglig och skicklig föreståndarinna sokes för brukshotell i Värmland.
Platsen skall tillträdas senast 1: sta november i år.
Utprägladt sinne för ordning och spar- samhet samt själfständighet i förening med jämnt och godt l y n n e erfordras Ansökan, åtföljd af betygsafskrifter och fotografi, insändes till » Duktig och arbetsam » under adr.
S. Gumselii An- nonsbyrå, Stockholm f. v. b.
ANSPRÅKSLÖS, smäll flicka, c:a 20 — 30 år, som kan åtaga sig a t t med mo- derns tillhjälp sköta ett 2-årigt barn får plats, nu genast i officers familj i Stockholms närhet.
Sökande bör vara kunnig i sömnad samt med villighet deltaga i lättare arbeten i hemmet.
Svar med uppgift om lönepret.
lämnas till » God hjälp », Iduns exp.
FÖR en i sin utveckling efterblifven 6 års flicka sökes lämplig lärarinna, som några timmar om dagen kan sys- selsätta sig med barnet.
Svar till » Ut- veckling », Iduns exp.
En enkel barnfröken K ö t t p u d d i n g med äggstanning^ (f. 6 pers.).
Vä kg- kokt eller stekt kött, 3 msk.
smör (60 gr.), hvitpeppar, salt, 2 del.
svag buljong.
från Ä g g s t a n n i n g: 4 ' ågg, 1 tsk.
hve- temjöl, 4 del.
mjölk, salt, socker.
T i l l f o r m e n: Va msk.
smör (10 gr.), 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
H.
M.
K o n u n g e n s Hoflevcrantör.
B e r e d n i n g: Köttet skares i tärnin- gar, drifves genom köttkvarn en gåjig Magnetiskt förädlldt enligt i v t m k i och brynes i smöret, hvarefter buljon- patentet n:o 20016 är gen påspädes och köttet afsmakas med kryddorna.
det bästa, renaste och drygaste Till äggSitanningen skiljas gulor och hvitor.
Gulorna vispas med mjölken, kryddorna och mjölet, d ä r i nedröres köttet.
Ägghvitoraa slås till h å r d t skum och nedblandas sist.
Puddingen serveras som finnes i marknaden och säljei 1 med skiradt smör.
femton olika Javablandningar 1 rikati S o p p a m e d m a k a r o n e r (f. 6 förnämsta Eaffe- och Speceriaffärer.
pers ..).
3 kg.
köttben, 6 msk.
flottyr, 5 lit.
vatten, 3 msk.
salt, hvitpeppar, 1 morot, 1 palsternacka, 1 / i selleri,, 5 och såsen afsmakas med citronsaften persiljestjälkar, 1 msk.
smör (20 gr.), och vinet samt afredes med äggulan IV2 msk.
mjöl, 2 msk.
st järnmakaroner, och hälles öfver fisken.
Den garneras med den i skifvor skurna rommen och 2 msk.
parmesanost.
B e r e d n i n g: Köttbenen sköljas väl lefvern.
i kallt, vatten och klappas, in i en kötthandduk.
Elottyren upphettas, i en Äppelpaj med smördeg (f. taokjärnspanna, tills den blir rykande 6 pers.).
S m o r d e g: 1 hg.
smör, 2 •het; köttbenen brynas d ä r i och ned- kkp.
mjöl, 1 msk.
brännvin.
läggas, i buljongskitteln och det kalla Till fyllning: 2 liter saftiga vattnet samt saltet tillsättas.
Kitteln äpplen, 1 — 2 kkp.
strösocker, 1 / 2 kkp.
sättes öfver elden och när spadet kokar vatten.
skummas det väl, hvarpå hvitpeppar, Beredning: Smöret t v ä t t a s och de ansade rotsakerna och persiljeknip- blandas raskt med mjölet och bränn- pan ilägges och det hela får koka vinet, hvarefter 1 degen utstålles a t t bli med t ä t t slutet lock omkr. 5 timmar.
kall.
Äpplena skalas, skäras i tunna Buljongen silas och skummas väl.
Smör skifvor och kärnhusen borttagas.
De och mjöl sammanfräsas, buljongen till- läggas hvarftals med sockret i en paj- sattes litet i sänder, och de sköljda form (öfversta hvarfvet bor vara äpp- st järnmakaronerna iläggas, hvarefter len), och vattnet tillsattes.
Pajdegen soppan får koka 1 / 2 timme 1, eller tills kaflas ut till 1 cm.
tjocklek och ett makaronerna äro klara.
Soppan af- lock till formen uitskäres.
Formens smakas med den rifna osten, peppar, kant penslas med vatten och deglocket salt.
fasttryckes mot formens inre kant.
Deg- locket penslas med uppvispadt ' é,gg och Stufvad lake (f. 6 pers.).
2 belägges rundt om med en remsa af kg.
lake, 2 msk.
salt, 2 tsk.
ättika, degen, som krusas med en spetsig knif.
Resten af degen utskäres till blad eller 4 msk.
smör (80 gr.), 1 kkp.
fint s t ö t t a stjärnor och därmed garneras pajen.
skorpor, V2 lit- vatten, 3 tsk.
citronsaft, Den gräddas i god ugnsvärme omkr. 1 msk.
franskt vin.
1 timma, eller tills den fått en vacker B e r e d n i n g: Laken flås, skares upp färg.
Pajen serveras varm eller och urtages, sköljes väl och torkas.
gulbrun Fenorna klippas bort och fisken in- kall med vispad grädde.
gnides med saltet och ä t t i k a n samt skares i bitar.
Rom o.ch lefver tillvara- H a f r e m j ö 1 s v ä 11 i n g (f. 6 pers.).
tagas, sköljas och kokas i saltadt vat- 1 del.
ångprepa.reradt hafremjöl, V 2 ten i särskildt kärl.
En kastrull smör- lit.
vatten, l 1 / * lit.
mjölk, salt, socker.
jes med 3 msk.
af smöret, fisken vän- Beredning: Mjölet utröres med des i de s t ö t t a skorporna och ned- vattnet och får stå a t t svälla omkr. lägges, öfverst lägges resten af smöret, 1 tim.
Mjölken får koka upp, af- fördeladt i små flockar.
Sist tillsattes redningen tillsättes och vällingen får vattnet och fisken får sakta koka om- under rÖrning koka Va tim. Afsmakas kring 20 min.
Den upplägges på karott med salt och socker.
För Tössho härads sxtra provinsialläkaredistrikt med läkaren stationerad i Åmål skall från och med 1 jan.
19Ö9 tillsättas en Sjuksköterska.
Lön 700 kr.
jämte 25 kr.
årligen till utredning.
Kompetens samma som be- rättigar till inträde i Svenska sjuk- sköterskornas allmänna pensionsinrätt- ning.
Sjuksköterskan vare skyldig ställa sig till efterrättelse » Instruktion för af landstinget aflönade sjuksköterskor in- om Elfsborgs län » antagen den 19 sept.
1900 och 22 sept.
.1903, hvaraf ex. mot porto kan rekvireras hos förste provinsialläkaren, Vänersborg.
Ansökan, åtföljd af rekom.
och frejd- betyg, insändes före kl. 12 på dagen den 15 nov.
till TÖssbo härads sköter- skenämd, adress ingeniör Th. Köhlin, Åmål.
med gladt lynne samt musikalisk erhål- ler plats, till Norrland.
Svar till » Ho- tell », Iduns exp.
HUSHÅLLERSKEPLATS ledig pä Sandvikens sanatorium.
Sö- kande skall vara stadgad och allvarlig, kunnig i matlagning, slakt, bakning, med köksas biträde laga maten åt 25 pers.; öfvervaka tvätten och sysslorna.
Måltiderna intagas med patienterna och sköterskorna i matsalen.
Köksafdelnin- gen och diskarne fria från all smitto- fara.
Syssloman finnes.
Lön 350 kr.
UNDERVISNINGSVAN, musik, flicka Bästa rek.
fordras.
Svar till frk.
Gö- söker plats i. familj.
Goda ref. Svar ransson, Sandviken.
till » Barnkär », Kolbäck.
PLATSSÖKANDE — S18 — Malmö Kaffekompani.
JflVfl-KflFFE jMITTIOSBX (96) « / oaf befolkningen aå- vÄI barn som vuxna lida af tandröta.
Or- saken HU detta sorg- liga förhållande är i dé flesta fall: pÖRSUMMAD sköt- sel af tänderna från tidigaste barndomen I Använd därför redan fras Urndomen Friska.
starka.
Pris ST0MAT0L p ä r / h vita 19-ÅRS flicka önskar plats i bildadt hem, som sällskap och hjälp med hus- liga göromål.
Genomgått elementar- och hushållsskola.
Goda rek.
Lön önskas.
Svar till Ingegerd Johansson, Kungs- gatan 33 I, Stockholm.
ANSPRÅKSLÖS flicka önskar med- följa någon familj eller dam på resa som hjälp eller som husjungfru i. fi- nare familj.
Svar till » Kerstin », Nor- diska Annonsbyrån, Göteborg.
19-ÅRS frisk, glad flicka önskar plats; 1 nov.
som hjälp och sällskap i god familj i Sthlm.
Har genomgått kurs- i klädningssöannad, är något mu- sikalisk samt deltagit med i hemmet föref.
göromål.
Svar » Dith », Nya Tidn.- kont., Gefle.
VÄLREK.
sjuksköterska söker anställ- ning som sällskap, värdinna eller eljest som vårdarinna där intet nattvak på- kallas.
Upp lysningar till » Prästdotter 29 », Iduns exp.
ANSPRÅKSLÖS, bättre flicka önskar plats i. god familj nu genast.
Är huslig och musikalisk samt skicklig i finare handarbete och sömnad.
Är äfven van a t t undervisa.
Svar med uppgift om löneform, m. m. motses tacksamt un- der adr.
» Familjemedlem », Figeholm p. r. t än der!
60 öre.
BILDAD, musikalisk ' flicka af god fa- milj söker plats som hjälp och säll- skap.
Villig biträda med skrifgöromål.
Svar till » Hurtig dalkulla », Falun p. r.
BILDAD, praktisk, ordentlig flicka, kunnig i matl., bakning, sömnad, handarb.
m. m. söker plats.
Svar: » Gladlynt », Iduns.
exp., Sthlm f. v. b.
19-årig flicka önskar plats a t t vara husmoder till hjälp.
Svar utbedes till » Lön 15 », Åkarp p. r.
SOM sällskap och hjälp i hushållet ön- skar ung, bildad flicka plats.
På lön fästes intet afseende, men ett godt och vänligt bemötande önskas.
Svar » G.
E. », Örebro Antikvariat, Örebro.
PLATS önskas af bildad 27-årig flicka som husföreståndarinna hos änkeman el- ler ungkarl, eller såsom sällskap och hjälp åt äldre dam.
Jungfru bör fin- nas.
Goda rek.
Svar till » L.
1908 », Smålands 1 Allehanda, Jönköping.
Karaktärsfast, duglig och ordningsälskande b ä t t r e flicka med orubbligt godt lynne, hvilkem öfvergifvit kontorsarbetet och genomgått välkänd husmoders skola, Önskar engagement i finare familj som sällskap och hjälp.
Vid lön fästes intet afseende.
Refl.
UNG flicka söker plats i nov.
En- behagade insända svar till » N.
F., in- dera som biträde på bank eller i fa- tresse », under adr.
S. GuniEelii Annons- milj, helst där skrifgöromål förekom- byrå, Stockholm f. v. b. mer.
Villig a t t äfven hjälpa till med - husliga sysslor.
Svar till » Ung flicka », Sunne p.
r.
PLATS som lärarinna i familj önskas önskar plats som hjälp och sällskap.
af 22-årig prästdotter som genomgått Svar till » English », Vasag., Göteborg p. r. sjuklassigt läroverk, äger undervis- PLATS som hushållsfröken sökes af 28 enkel, bildad flicka, fullt kunnig nings.vana (äfven i musik.)
samt är års., kunnig i sjukvård.
Ben.
svar till » Goda i matlagning, sömnad, husliga bestyr.
Goda betyg.
Nya Inack.-Byrån, Brun- rekommendationer », Iduns exp.
ENGELSKA önskar plats den 24 okt.
kebergsg.
3 B, Sthlm.
i Stockholm for 1 eller 2 barn, ej un- SOM värdinna eller a t t ensam sköta der 4 år.
Goda betyg och rekom.
fin- hushållet å t b ä t t r e ungherre eller änk- nas.
Svar till » Miss Deveria », Iduns ling (hjälp till gröfre göromål) önskar exp., Sthlm.
bildad 30-årig flicka af god familj UNG, något musik, flicka, som genom- plats i Stockholm eller dess närhet.
gått 8-.kl.
läroverk jämte skolköks kurs, Kunnig i matlagning, bakning och allt Omskar plats i finare familj såsom hus- som tillhör ett hems skötande.
Svar moderns hjälp och sällskap.
Svar till till » Hemtrefnad 1908 », Iduns exp., Stockholm.
» Ai B. », Kalmar p. r.
Ung, bildad, musikalisk flicka
