# ID: svediakorp-per180
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Dagny
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Dagny', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1899
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 7,724
# sentences: 380
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-dagny
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


I 1899 Ny f61,jd a+ I1 Arg.
Haft.
4 DAGNY SOCIALA OCH E I T T E R ~ A INTRESSEN ORGAN FOR ' FREDRIKA-BREMER-FORBUNDET, F ~ R E N I N G E N F O R V A L G O R E N H E T E N S ORDNANDE O C H FORENINGEN H A N D A R B E T E T S VANNER - - -.
- - - XEDA Kl ' iJIi?
: LO T TEN D A HL GREN --- .+.- LOTTEN DAHLGREN: En vinter i Upsala .pi % p t a l e t.
U; en ung flickas dagboksantecbningar.
(Forts.) M. L-D: Fredliga rustningar.
Nigra ord i en sjuBv8rdsfr8gn.
Litteratur: G.
H.: Panu.
Skildringar fr8n ltristeudon~ens och hedendomens sista strid i Finland af J t r w z i Aho.
Foreningsmeddelanden.
F r b skilda hill.
St6rsta lager af I) u+Ir,tyg-er, Lakans- o c h ~rng&amp;ttslarfter, Handdukar.
Hollands, Madapolam, Pique, Broderier &amp; Spetsar.
Specialite: Damutsty~slar, hvilka fSrfiirdigas P ogen Syatelicr o c l ~ ltwseras f~zllt t ' iirdiga, miirkta och tvattade.
Egen Tvatt- och Strykinriittning jcmte Angmangcl.
K.
M. LUNDBERG, Stureplan.
Spetsar, Tyll Laderplastik.
Alla slags verktyg ftjr Iaderplastik sgljas billigast hos PER FROM, Stockholm, 26 M W l s t e r s m m u e l s g a t ~ n 326.
OBS!
Saxar knifvar oclt skridskom~ slipas.
TTafgarner af ylle och bomull, Linnegarn af Alrnedul~ls till f a b i 3 q s i s, Kostymgam.
~iifvkel Xattvarp, CrBmef&amp;risgadt Fiskega,rn till Gardiner; Fi~kredslinps~am, dar m. m .. allt till 1Qsts priser AXEL HINDERSONS Garnbod, Hiitorget 15.
St0~7i710l31t~ Hygieniska Skodon tillverkas for Herrar, Darner och Barn&amp; OBS.!
Prishelonta, af Dl-iikt-iCefotnifiireni11gen.
Skodon tillverkas afven efter modern fason.
dllt arbete utfiires ~~oggrrmr~t och nf bdsta material.
Reparationer verkstallas val och p i bestamd utlofvad tid.
P.
G U S T.
P E T T E R S S O N, 52 Drottningaatan 52.
Sjukskoterskor med goda betyg ofver genomgkngnn liiroknrser och ut~fvad praktisk verksamhet finnas anmalda B Frecirika-Bremer-For- bundets Bgr %, 54 Drottninggatan, 1 tr. - Allm.
Tel. 48 16, Riks Tel. 27 62.
OP kapitalister, sarskildt fruntimmer, har det lange varit ett onskningsmil a t t kunna ofverliimna virden af sina vardepapper, och skotseln af sina affarer i t nigon person eller institutioh, som med absolnt sakerllet forenade punktlighet och noggmnnhet i utforandet af det anfortrodda uppdraget afvensom prisbillighet.
E n siidan institution ar F Stockhelms Enskilda Banks Notariatafdelning (LiZZa Nygatarc 2 Y, expeditionstid 10-41, son1 under garanti af Stockholms Enskilda Bank itager sig vird och forvaltning af enskilda personers och kassors vardepapper.
Exempel 1.
Om en person hos Notariatafdelningen deponerar obligatiouer, inkasserar Notariatafdelningen vid forfallotiderna kupon- ger och tillhandahiller ' deponenten influtna medel.
Vidare efterser Notariatafdelningen utlottningar af obligationer och underrattar depo- nenten i god tid, ifall en denne tillhorig obligation blifvit utlottad, saint lamnar forslag till ny placering af det ledigblifna kapitalet.
Exempel 2.
Om inteckningar deponeras 110s Notariatafdelningen, iulderrattar Notariatafdelningen galdenaren darom a t t rantorna i in- teckningarna skola till afdelningen inbetalas, hvarefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas.
Vidare tillser Notariatafdelningen att inteckninga~ne blifva i vederborlig tid fornyade.
Om en 110s afdel- ningen deponerad inteckning genom underliten fornyelse skulle forfalla, ersstter Stockholms Enskilda Bank darigenom nppkom~n,en skada.
Fiirvaringsafgift: 50 ore fijr i r pr 1; 000 kronor af deposi- tionens viirde, dock ej under t v i kronor.
Fredrika-Bremer-Forbundets lamnar %t - kvinnor r %d och upplysningar i juridiska och ekonomiska angelagenhe ter.
Traffas &amp; forbundets byr&amp; SB Drottninggatan, 1 tr,
R i d lamnas i juridiska, ekonomiska och hggiena friigor, Anmalningar mottagas till intrade i forbuudets qj~ckkas~ao h e n personer som icke iiro medlemmar af forbundet, kunna blifva delegare i densamma,
En vinter i Upsala pli 40-talet.
Ur en 11ng flickas dagboksanteckningar.
(Forts. fr. hkft.
3.)
Att de litteram siillskapsntijena skulle spela en hufv,udroll i den tidens upsaliensiska societetslif faller af sig sjalf.
Den intelli- genta och larda ofverstipnan Ikllalla Silfverstolpe, Fredrika Bremers viininna, soin introdncerat bide hennes ~Teckningar ur hvardags- l i f v e t ~ och h e m e sjdf i den vittra Upsala-kretsen, var den initiativ- tagande d i det gallde ordnandet af- de litterara samkvamen.
.
Fra Silfverstolpes belranta)),, fredagslasningas a, soul alltid namnas .i sam- band med 30240-talens ' Upsala-kronika, florerade iifven denna vinter.
Dessa lasningar hade)) fredagen&gt;&gt; till sin reglementerade dag, hvilket clock ej hindrade att ~ f r e d a g * lnunde vara p % ~10rda.g)) eller nfigon annan af veckans dagar, allt efter omstandigheterna.
Lasecirlseln ulterherade 110s frn Silfverstolpe, Geijers, Atterboms, prof. Schroders- ' "), landshofding Iirzemers och frn Ehrenborg.
Den sensre var &gt;&gt;en vitter och gudelig fru)), inti ' m van till Geijers, diir hon bland unp- domen geinealigen gick under namnet n den stora andeskilderskan)), lned anspelning pH hennes svedenborgska sympatier.
F r ~ n Ehreu- borgs dotter Betty, sedermera ' friherrinnan Posse, gjorde sig redan dB mycket bemarlct for sin framst5iende poetiska begifning, och Geijer, som var mycket intresserad af Bettys vackra talarig, brnkade 1: r~lls b e m e &gt;) ett litet vidunder att slcrifva versa.
Till] as-kotteriet hijrde &amp; h e n en annan poetissa, Thekla Knos.
rDe sm8.
Knosarnar, Thelrla och ' hennes mor, voro stora favoriter inom professorsfamiljern?
oeh varmt omhuldade, hvilket de ocksi t ~ d r t e s ha bebof nf. '
)) De bo s&amp; goetislct, de srn&amp; manniskorna)), -- +) Erik August Schrodcr, professor i filosofi, gift mecl Hedvig Chri- stina, Sthlhammar.
Ej att forblanda med nLilla Schrodern, univcrsitets- bibliotekarien, soln var ogift.
heter det om den.
DDeras rum Siro f d l a af blommor, bocker, t&amp;or och smisnker.
Poesi doftar en till motes, bara man oppnar dorren till deras hem.
Start annat an poesi och musik forst5 de sig icke heller pa, och Gud vete hur det skulle gii med deras kroppsliga existens, om icke de visste fiirviirfva sig sB m h g a vanner, som om- huldade och hjalpte dem.8 Blmd lasecirkelns medlemmar niimnes dessutom)) lilla gummall Wrangelw, halfsyster till fru Silfrerstolpe, en af de litterart intres- serade fruasna, som hjalpte till satt skamma bort Josephson~, och som alltid wmed entusiasm hordes tala om musik, poesi och littera- t u r ~, och hennes alskvarda, behagliga dottrar, Amelie och Ara, den sistnamnda, jamte Agnes Qeijer, kotteriets inest musikaliska nnga dam.
Dartill kom en skara loshiistar: Biittiger, Josephson, Wen- nerberg, Adlercreutz m.
fl., m. fl.
Dagboken lamnar ifriiga om lls- aftnarnas deltagare och innehall ganska noggranncl beskrifningar.
Se har nigra af dem.
&gt;Den dagenn - den 20 januari - ~borjades liisninganla hos Silfverstolpes.
Vi voro en raldig skara ahorare forsamlade, 20 per- soner helt siikert.
Frnarna sutto vid stora dioansbordet, flickorna med sina arbeten vid smgbord och herrarnlt bakom dern vid sHr- skilda bord, d&amp; man framlagt papper, pennor och sasar sarnt sidenlappar att repa, ifall det skulle roa dem att taga sig ndgot for.
Lilla gumman Wrangel forelaste en dansk norell af Ingemann, soin hette ~ K u n n u k og Najaw, d %r handelsen tilldrar sig p i Qronland.
J a g fann ratt mycket noje i att hijra om detta egendomliga folk, hvarom man vet s i litet, och foljde uppmarksamt med hvad som lastes, men alla voro icke lika beskedliga.
Ibland flickorna formtirktes stor fallenhet far loje, i synnerhet dH alilla gumman % med den henne egna emfasen och expressionen 15st.e omkviidet pi9 de gronlandska s %ngerna:, na-a na-a na-a!
s Lille Adlercreutz, s o n satt bredvid mig, hade inte latt att hHlla sig tyst och stilla.
0gonen spelade ornkring honom, och hade han blott haft en granne, som ggtt honom till motes, s % hade det varit forbi med hans kontenans.
Somliga stretade fortvifladt med John Blund.
Moster (fru Geijer), pgstod att hon sAg ej mindre iin fern af sallskapet som en stund l %tit sig besegra af namnde John,).
Af denna beskrifniq fiirefaller det som om den estetiska be- hkllningen af lasaftonen ej varit sardeles stor.
~ K u n n u k og Majan slutades foljande fredag: de alskande blefvo)) lyckligt samman- vigdav och drogo hiin till win lune hytte, hvor maanen skinnede '
i d gennein tarmernderne)).
Att fru Silfverstolpe var forelaserska - roch hon laser nuperbtr - bidrog att gore lektyren intressan- tare.
De aftnar d % man fBr njuta af Atterboms vackra f0redra.g af sina egna skrifter eller af Runeberg, iiro dock, som redm anmiiikts, de innehBllsrikaste.
Don Carlos af Schiller, som lastes med forde- lade roller och npptog ett par aftnar, vacker afven mycket intresse, och dB omtalas hvarken nbgon skrattlust bland ungdomen eller pti- halsning af John Blund bland de ddre.
E n annan gBng synes dock stiimningen ej varit den a k a hogtidligaste.
)) Fredagen)) var den aftonen 110s fru Ehrenborg.
)) Lange pratades innan lasning blef af s - heter det i dag- boken -)) lfBnga bocker voro pB forslag, slutligen stannsde man *) &gt;) Lilla gumman)) forelaste vid valet af)) Martyren)) af ~171an.o.
med sin vanliga preciosa och distinkta ton.
Ingen manniska hiirde pB mer &amp; n frn Silfverstolpe och Atterbom.
Bland ungdomen rbdde en osliicklig skrattlust.
jdlercreutz pratade kontinuerligt med Thekla Knos, oaktadt han erh611 flera xvarningsgraderr nf fmarna.
Ava och Agnes slirefvo biljetter till hvarandra.
)) Grannarna i skargBr- den, (oknamn 1: IB V. Feilitzen, forfattare till boken med samma namn) satt bakom oss och skref rebus, Josephson skref bouts-rimbs, magi- ster Tlmm * " ') nystade garn.
Jag forholl mig passiv, men deltog med upplifvade lifsandar i munterheten omkring mig.
Endast nBgra detacherade menjngsr fijrnmn jag af,, Martyrens.
Jag satt ' bara och viintade pii en kris dB lasningen miiste upphora.
)) Den intrafkde slntligen, d % vid nttrycket: Ben skon aderton- &amp; rig mansklighet~ hela forsandingen brast i skratt, sB att)) lilla gumman)) tappade trsden och aldri ' g hittade den mera.
Man kunde riktigt siiga att)) Martyrens blef uthvisslad i Upsda litterara kotteri.
Morbror Erik Gnstaf hade redm i borjan ordentligt slagit sig till ro i ett soffhorn, d8r fra Knos bBddacle med kuddar ' under hans hufvud.
Endast Atterbom, den beskedljgs manniskan, fallde plikt- skyldigast ett och annat lnildt omdijme och bad for all del.att det satt, hvarpl Albano blifvit emottageh i Upsala, icke mBtte transpi- rera i vidare .kretsar)).
Foljande beskrifning pB den mest omvaxlande af lasaftnnrna iilustrerar tidens estetiska smak och hur den kunde t s sig uttryck i sBv&amp;l ord som bild.
Man hade borjat att lasa Maria Stuart af s) C.
A. Adlersparre.
.. .. .my ") Docent, sedermera lektor vid Karlberg.
.
Schiller rned delade roller.
D&amp; uppstbr hos ndgon i d h att i lef- vande taflor framstalla scener ur sksdespelet.
Wennerberg och frn Knos voro de egentligen styrande, och f6restallningen skulle aga rum p % professor Schroders nfredag)) och rara en surpris fiir de flesta.
J a g lHnar Ater dagbokens ord:, ITi fruntimmer voro det vanliga fredagsslllskapet, men nf herrar var det nastan en ny uppsLttning: Sundberg, Xybom, Rabe,:!
': ' Beckman m. fl.
Man laste ett par akter af Xwin Stmrt rned deladts roller.
Det var m %nga som liiste bra.
Xybonl lastc Leicester i borjan, emedan nTennerberg, som annars hade den rollen, var sps- selsatt rned tabllerna.
Just som man i liisningen liunlzib (lit, dar Uariii och Elisabeth efter motet i parken skiljas mer ofiirso~iliga iin nR- gonsin, anmodades siillskapet att st@ nt i salen.
M a ljr-is sliicktes med detsamma, och dijrrarna slogos up11 till det rum, dar takliemt voro arrangerade.
)) De voro mycket lyckade.
Xan hade fiirst fraiufijr sig den scen man nyss lgst.
Elisabeth stod i kunglig prakt rned en lio- tande Atbord mot Illaria, som H sin sida ofvergifvit sin l~onfallandt!
stillning och i B h s l a af sin oforriitt molt och vred riinder sig frdu sin kungliga s p t e r.
Bakom s t 3 Leicester rned ett uppmiirksamt och tvekande uttryck, Aslridande utgdngen af det miibe han till- stallt.
I bakgrunden s p e s Shrewsburys striinga gestalt.
E ' ru Schrii- der slsom Elisabeth var vacker och alldeles magnifik.
En liimp- ligare for denna roll kunde man ej tanka sig.
Agnes var en sot- och alslrlig Maria.
LikasB psssade Xeunerberg fijrtriiffligt till Lei- cester.
Ned sminkade kinder och sitt l h g a hHr i lockar var ha11 utomordentligt vacker.
Kostymernn togo sig statligt ut och dekora- tionerna, sou skulle forestiilla en park, gnnska illnsoriska.
, Det blef ett sorl af fortjusning, ett ropande pH ccharruant som aldrig vilie taga slut.
- 31an fortsattp, sedan liisningen en stund, iifven efter supkn, och sedan wan slutnt Xaria Stuart ficlr man se gnnu en tafla.
Det var Xarias sista bikt, dA hon p i knii mottager dsignelsen.
Agnes sHg iinnn biittre ut i den taflan.
Herr Odel~tjerna * ' ~) var patern rned 1Hngt skiigg oclz tonsw, alldcles sHsom han synes pH taflan till Schillers verkw.
LBsning a£ skonlitteratur afven utom llsaftnarna upptog fiir ofrigt en stor del af de Geijerska fruntimrens tid; de flesta hem- aftnar, dA visiterna ei voro alltfor talrika, f0reko.m hogtliisning af.
-.
-- .. *) D&amp;varal ?.de docenten, sedermera rektor G.
R. Itabe.
+ *) Gustaf Odelstjerna, sedernlera vice hitradshiifding, godsagare.
: ett eller annat slag.
Oftast tj ' nstgjorde nagon af de unga magistral;, som horde till det intimaare umganget, som forelassre.
Dickens, Bnlwer och Cooper voro d&amp; p i modet och studerades och kommen- terades flitigt.
Till iilsklingslektyren liorde de stora skalderna ' Byron och Thomas Moore, iifven Goethe lastes och beundrades mycket.
Af svenska forfattare narunes Arwidsson, hvars sSvenska forns Anger)) vacka myclret loje, afven)) bitar)), af De Geer forelasas, men forst och sist Almquist, soin man forargar sig ofver, lwitiserar och slAr ihjiil obarml18rtigt, men som det oalztadt slulras ined 5fver och in- tresse.
)) Palatset)) ar nlan tamligen nfidig mot, men)) Tre fruar i Smdland)), som lases i sin helhet, viicker auditoriets hogsta ogillande.
Nggot mer platt och ~r8kigt tycker man sig aldrig ha last, idel orimligheter och osmalzliga bizarrerier.
De ~alu ?quistslza uttrycken)), oxempelvis)) ett omtsiiglig t stenf at)), sett mildt frenologiskt leende,, o. s. v., ondgor man sig i synnerbet ofver.
, NBr man laser inAnga tillsamnlans har inan dock den resursen, att sliratta Bt eliindet)) - en resurs s o n den glada nngdomen nled forkarlek tyckes anlitat.
J a g har hittills uppeh8.11it rnig med den litterara sidan.
af Up- salalifvet, sAsom den for tiden mest typiska, inen d %r forekonl a h e n otaliga bjudningar, ' sup8er och tillstallningar utan sarskildt estetiskt syfte.
&amp; I var det te hos Ehrenborgs, Bn en storre mottagnilig hos Ehrenheims, bjudning hos f m Silfverstolpe, sup (: hos Lagerbringss '), - for la creme de la cr&amp;me -- sup6 med clans hos Geijers eller &gt;) grand cafbs diirsammast8des, for att nu ej tala om de traditionella mottagningarna p&amp; slottet, d&amp; i ett enda stort notvarp, vissa ginger i miinaden, saminanfordes Upsa.la-societetens m h g a skilda element.
Fruarna tyckas dock alltid rned rnycken ifver ha vionlagt sig o m att f&amp; in n&amp;got)), anderikt~ stoff i aftonunderhdllningen.
Ungdomen sattes att leka lelrar, skrifva frigor och svar, gora bouts-rim&amp; eller upp- fora)) charades en action)) o. s. v. Ibland forefaller det dock nlgot ' ~bemodadt)), i synnerhet A de nnga herrarnes sida, och det formarktes en viss liittnad bland de yngre, nar de nigon g h g undgingo snille- lelzarna, Om ett sddant samkvam utan de obligatoriska, n&amp;got forcerade siill- slzapsnojena berattar dagbolren utforligare.
Kotteriets samtliga damer hade mottagit en invitation p l vers f r h fra Ehrenborg med anled-; +) Den frln tilldragelserna 1809 bekante geuerallojtnanten frih.
Q.
0.
Lagerbring.
.
ning af en viss ~) krukgrotkoknjngs~ceremoni, som skulle iiga rum i hennes hem.
D K ~ 6.
infann man sig for att Bse den markviirdiga grotp process ens, som forsiggick i salongskakelugnen, omkring hril- ken hela sdlskapet stod samladt.
- Men man sysselsatte sig icke med groten hela kvallen.
Senare jnfann sig herrarna, flickorna sutto flitigt och arbetade under det att herrarna smipratade bakom, det var vida trefligare an vanligt, ty man liimnades i ro for skrif- ningarna och snillelekarna.
- Efter maten sjBngs en trio for mansroster och Ava sjong nggra af Josephsons singer.
, Sedan sfingen slutat uppstod a£ en hiindelse en allman .tyst- nad.
Hvar och en satt i sina egna tanker rorande sihgen, sin- gerskan och komponisten.
Morbror Erik Gustaf vru.
den forste som brot tystnaden genom att undra .hvad alla tiinkte pH, och han vtickte forslag .att hvar och en i tur och ordning sknlle siiga det.
Ingen ville just uppenbara sinsb tankar.
Atterborn pHstod, att han tiinkte pil ingenting, hvilket foranledde vardinnan att rned en artig tour- nure anmgrka, att, stora tankare pliiga oftla tanka just pB i n g e l ~ t b g.
~Samtalet kom ilter i g %ng, och det pratades lifligt och mun- tert.
Plotsligt frtgar vardinnan, om det icke brnkades i Upsala- societeten att sjunga psalmer.
Sallskapet sag litet forbluffadt u t och nggra ratt kostliga miner formarktes.
Frun i huset lat sig emeller- tid ej bekomma och afskracktes ej af det negativa svaret.
Hon tog fram ' kordboken, och Bottiger, Josephson, Wranglarna stiillde sig att sjunga en sf de hlirligaste melodierna.
Onekligen var det myc- ket vackeri, men att fru E. lyckns infora detta brok i Upsala triE- lar jag pH, ty att framkalla riktig andakt och gudeliga kiinslor ge- nom att t a fram psalmbocker har sig litet shirt i en siillskapskrets sil blandad och brokig s o l.
dennas.
Nottagningarna p % slottet forbigts naturligtris ej.
SB beskrif- ves nyArsmottagningen, ~ d % man tages mot i ett stort, m a g n a t, vid up plyst rum, nastan fullproppadt med folk.
Xanniskor strorn- made oupphorligt till och ifrin, en standig vaxling af fysionomier, ett sorl och en rora, ett nydrsonskande forutan all andaa.
E n af de ordinarie sstora mottagningarna)) tecknas sblunda: %P % slottet var en ryslig mangd af folk.
Krzemers aro som vardfolk hogst aimabla och hos dem tillgtr muntert, gentilt och ogeneradt.
Landshof dingen sjalf anfor nojena, uppmuntrar till dan- sen och ar den gladaste a£ de glada.
Diirfor har man alltid roligt pil slottet.
gfven jag fick erfara detta.
Vi dansade efter piano i en stor fyrkantig sal.
Det var god rid pH herrar sil att alla da-,
' merna fingo dansa, och landshofdingen sjalf hade ingen ro firran han siig alla pb golfvet.
De kavaljerer, som icke bruka dansa, voro.
verkligen illa ute.
Vi dansade galoppad, polonas, kotiljong, tv8.
valser och en franqaise.
- Ava W. sjong litet och det ' klingade harligt i det hoga prdctiga rummet.
- Supen bestod a£ kall mat, som kringbars ph brickor: smorgiisar med allahanda saker pA, mjollc, niigot slags lcottpastej, cr6me och bakelse.
Darefter dansade vi Gnnu en vals och sedan sk.edde uppbrott.
NBr vi voro hemkomna.
slog kl. 10; det var f6r1~8nansviirdt huru vi pii de f B timrnarna.
kunnat hinna med sB mycket)).
Af len annan mottagning lamnas foljande beskrifning: DPB- slottet var mycket folk.
Det stod kolsvart rned studenter vid dor- ren.
I borjan sbg det ut att bli trogt.
.
Alla frnar sutto kring det.
stora divansbordet och alla flickor med sina arbeten vid ett rundt bord i ett horn af det stora rornmet.
Herrarna stodo i fjiirran, utom nilgon enda som hade courage att klifva fram och merendels.
fattade posto bakom frolcen Krzemers stol.
Jag ha.de f8tt en olyck- lig, plats langst in i hornet mellan ett par froknar, som jag aldrig- sett.
Konversationen var ganska andefattig.
Man tittade p8 thvar- andras arbeten och s p i k e r, yttrade sitt viilbehag diirafver, talade om Ole Bull etc. &amp; tdtligen blef det en d.iversioo, nHr landshtifdin- gen med den honom egna skriillande rosten forlcunnade, at * man * %made uppfora ett per)) charades en action&gt;).
)) Forst ~ q p t r a d d e niigra herrar och spelade ijfver ett ord, som man latt gissade var P spar-ria r.
Adlercreutz &amp; t spanis med ' myc- ken gentillesse och talang.
- Sedan blef iiter en cha.rad, dar Richard!
Ehrenborg *) hade hufvudrollen, utkladd s8som frnntilnrner med en trdsunge p&amp; armen, en ratt obbeaglig ' syn.
J a g tog genast ' lorg- netten fib ogat for att slippa se.
Man gissade att denna stafvelse- betydde n z o ~ eller bnm.
E t t siillskap herrar intrgdde darp8: SOD drack och rumlade och tycktes dricka brorskhl.
Vi antogo att det.
hela skulle vara)) mar-bror)).
Men nej, ordet var)) Di-drik)).
J a g blef hogst forbluffad huru det kunde vkljas ett sbdant ord i en sB fin societet.
Lnndshofdingen sjiilf var pihittaren.
D (Forts.) +) Son till den h&amp;r ofta omtalade fru Ehrenborg; sedan fil.
dr, gods-.
iigare, riksdagsman.
Fredens bibeh %llande Br i dessa dagar det mil, for hvars er- niiende s %val statsmakter som enskilda siitta stora krafter i rorelse, hvillza taga sig uttryck sntingen i krigsrustningar med sitt fiilje mf kanoner och pansarbiitar, idker hyllade af dem, som se fredens mBjlig- het endast i s k ~ d d e t af ett starkt forsvdr - eller i form af fredliga rustningar med liongresser, manifester och moten, satta i gcng af derh som vilja viirna freden genom skapandet af en stark opinion.
Harom ar nu intet annat an godt att saga sB till vida, sorn dassa till stor del frivilliga sammanslutningar, riktsde mot en erentuel yttre fiende, viicka och stiirka fosterlandskarleken och ' intresset for all- manna angelagenheter samt skarpa uppfattningen af indiridens be- tydelse i fijrhlllande till det allmiinna, framhlllande shiil dess del i ansvaret som dess mojlighet till inflytande.
Lamnande politiken bsido, vilja vi har nu endast sysselsattn oss med de fredliga och oomtvistadt nyttiga rustningar, som sedan nBgra Br pdgltt i olika delar af landet i s-yfte att mijta den lamske och forodande fiende till vdrt folk, soin heter sjukdom.
Xed glddje ha vi sett, hurusom nodvandigheten a£ att genom anstiillandet af skolade &amp; st riktsjztkskoterskor bispringa de m h g a s juka i de aflagsna landsbygderna alltmer vunnit behjartande, och sisto lrcts landsting hafva hiirvidlag gjort en god insats i riktning mot frHgans losniug.
Ur den af d: r J. Bergwall i tidskriften Eiras forsta hafte for in- nevarande fir lamnade ofrersiktliga redogorelsea for landstingens beslut i denna frilga, llna vi i sammandrag fijljande uppgifter.
Af denna redogorelse framgir att ntom Halla~zds lan, hvilket, slsom ri fiirut haft anledning .att har omtala, anda sedan 1 jaa.
IS95 haft fast anstiilldn, af landstinget aflonade sjukskoterskor, en for hvarje af liinets 6 lakaredistrikt, och dar de befunnits vara af sft stort gagn, att deras antal hosten 159 ' 7 iikades med annu tvd., direkt under 1: ste provinsiallakaren stlende skoterskor, har under sistlidne hostens ting ytterligare f p u liin be- slutit anstdla dylika skMerskor.
&amp; tergotlands llin anslog en lrlig 1on sf 600 kr.
j a t e I50 lrr.
till utrustning for en distriktskoterska, hvarjamte det tillsatte en -
kornitb for ntredandet af huruvida behof fi~nnes af flera dylika sjulr- ' skoterslxors anstallande.
Blekinge ldn beslot att for 5 Br anstidla fyra distriktskoterskor med en &amp; dig 1on af 500 lrr.
(mot de foreslagna 600 kr.)
2lfalwzolzus.
lan beslot att for 3 Br anstdla 1 5 distriktskoterskor, e n for hvarje liilraredistrikt, med en &amp; dig 1oh af 500 lrr.
(mot de fijreslagna 600 kr.)
Vestnzn.nlamls Ean beviljade endast 1on till tvb distrilrtskoterskor nled 450 kr.
till hvarde~a, samt bestamde att 50 ore pr dag skulle, jaiute resekostnader, betalas af den, som anvande slciiterskan.
(For- slaget upptog Bfven har kontanta lonen till 600 kr.)
Vidare bar, i lilrhet ined hvad vi rednn anfort frBn Ostergdt- lands, Jonkopings Jancls ld72, lcomitker tillsatts i StockhoEnzs, Soderma~z och Vd~~~rlccEs Ed12 med mppdrag att utreda frdgans detaljer och att till nKsta landsting inkomma med forslag till dess ordnende.
Dess- utom ha 1: ste provinsiall~karne inom U ' xatn, II ' l.onohergs, Kalnzar, CTotla ?zds, Goteborgs ocll 301ws, Skaraborgs, .Koppa.rbe ?ys och Vester- hottens ldqa i sjna Arsberiittelser uttalat sig for ngttan och nodvhdig- heten af distrilctsjuk.skoterslre-institutionens inforsnde, ehmu de af ~pport~nitetsslral lnnu ej gjort nBgon direlrt framstallning harom, sB zltt afven for dessa Iiiu iirendet torde inom den narmaste fram- tiden hornma att sattttas pB dagor&amp;ingen.
Liilrarna tyckas i allman- ~ vara gynasamt stamda f o r denna reform inom den het O C ofverallt offentliga sjulrvArden; endast i ' E !fsborgs lan ha tvB militarliikare vid landstinget upptradt elnot ett, som det vill s p a s, mycket godt forslag, framlagdt af K. befallningshafvande pB framstdlan af 1: ste provinsiall~lcaren.
Bi lrsnna icke skalet till dessa liikares motstBnd, men forslaget, hvilket upptog en distriktskoterslca (med lon af 600 fir.)
till hvsrje af lanets 12 l&amp;karedistrikt, och som vid omrostnin- gen foll, mses dock hafva goda utsikter att antagas vid ett lcom- lnande leudsting.
~ t r i f i e l a k t i ~ beteckoa t dessa landstingens f6rhandlingar ett stort steg framBt i hvad onlsorgen for ~ 4 r folks t h5ilsa angh, och hvillcet i den fattiga landtbefolkningens intresse inlste halsas ~ n e d tillfredsstdlelse af hvarje tankande miinniska; obetingadt lyckligt iir afven att den nya distrikts-j~drskoterske-institutionen koinrner att bero af landstingen och ej, sBsom i en del andra lander, af kommnner eller privata foreningar, hvillret leder till alltfor mBnga ofta svBra och godtycklign bestiimmelser, hindrande sAval for skoterskans v e r k s a d e t som understundom afven for lakaren ' och de patienter '
som anlita henne.
Darigenom att distriktskiiterskan iir stalld under provincisll&amp;aren s b o m niirmaste forman bar hon kunna af honour ptirakna ej endast sakkunnig ledning och rattvist bediimande i sitt arbete, utan afven det stod och skydd, som hon mojligtvis under- stundom kan behofva.
Lakaren skall afven helt visst tillse att hans skoterska ej onodigtvis ofveran~t~anges och kan sakerligen mlngen gang latta och jiimna vagen for heme under svira tjanstgiirings- tider.
Daremot maste vi for sjflfra snkens framgangs skull be- klaga att afloningen satts sB ligt, att sjulcskoterskan endast med svsrighet kan uppehWa sig p l den, och frukta vi att minga af de basta och lampligaste skijterskorna af hansyn hartill ej viiga sig in p s denna nya bana, som dock ar i stort behof af just de biista krafterna.
E n del lefnadsomkostnader blir nodvandigtvis hogre fijr en distriktsskoterska Bn for andra med henne jfmstiillda, sHsom exempelvis klader och tvatt; kommer hon hem frin ett stiille med sina klader smutsiga och illa medfarna, s l mlste hon hafra andra liggande tillreds till ombyte for att kanske omedelbart horsamma en kallelse till annan tjanstgoring, och om detta, hvilket lBtt nog kan intraffa, fortfnr en langre tid, inses latt att, h2iri blifver en fiir skoterslran i forhfdlande till lonen dryg utgift, helst en samrets- g r a m skoterska ej kan spara p % renligheten och ej biir draga in pH hvad till ett vhrdadt yttre hor.
~ f r e n 116r hon hafva rid att be- st&amp; sig kraftig foda under sin hemvaro, helst detta kanske icke alltid kan erhUlas under tjanstgoringen.
Siikerligen skola dock dessa forhillanden tala tydligt nog for att framkalla den niidiga forbattringen, dar blott viilvilja och intresse i afsikt rniiter distrikt- skoterskans verksamhet.
E n stor hjdp skulle det rara om fri bo- stad jiimte vedbrand kunde erhlllas, och dar s,jukstuga h n e s, blir detta nog i regeln miijligt.
Vi se hiir att de myndigheter, hvilka det niirmast tillkommer att bevaka landtbefolkningens basta i hiilsofrfigor, namligen pro- vinsiallakare och landsting, hafva, i hrad p&amp; dem ankommer, gjort ganska mycket for denna sak, att en god och efter landets for- halanden va1 afpassad form &amp; funnen fijr att bispringa de fattiga sjuka i v l r a aflagsna landsbygder, samt att en distrikt-sjukskbterske- institution af stort omfang och betydelse biir kunna organiseras pH den cu lagda grunden; men for en rerkligt gagnande, kraftig och rik utveckling af denna institution fordras att dessa nyn anord- ningrar, hvilka egentligen annu aro att beteckns shorn forsfik, motas.
med verlcsamt intresse och vdvillig anslutning frln befolkningens
sida, att de, som inse att har ar frdga om ett nyttigt foretag, afven gora .hvad i deras formliga.
star for att framja det, att de som hafva tid eller penningar offra ndgot for detta allmannyttiga andamil.
Vi tanka har i fra-msta rummet pd de inom ett sbdant lakare- distrikt boende damerna, som val ej kunna undg&amp; att hora talas om ntt landstinget beslutit anstalla en skoterska i deras trakt.
- Tanka de att denna sak ej ang&amp;r dem, eller att de ingentin@; kunna gora for .att framja densamma?
Eller tanka, de alls ingenting?
Detta senare vilja vi gtminstone hoppas icke ar fallet.
V k a darner visa dagligen att de form&amp; utratta ganska mycket till lidande medm&amp;nnislrors hjalp, s&amp;vU genom privat viilgorenhet, som geno,m foreningar af hvarje- handa slag, men skulle de icke kunna stracka sitt intresse and&amp; Iitet kingre?
Skulle de ej genom bildandet af en forenink till understodjandet .af distriktskoterskans verksamhet kunna fijrekonzma den nod som van- iigen blifver en foljd af sjukdom i arbetarehem, en forening, som %&amp;en skulle soka sprida battre och sundare begrepp i hvad hem- mens anordning, fodoiimnenns behandling och spiida barns v&amp;rd angkr?
Och huru godt for skoterskan vore det ej, om det i den namnd, hvilken B landstingets vagnar har.
att ofvervaka hennes arbete, iifven sutte en klok, erfaren och med ortens alla forhiillan- den val bekant kvinna!
Provinsiallakaren, hvilken ar sjalfskrifven Sordforande i denna namnd, skulle sakert vid mknga tillfallen viirdera aden handrackning, som en ridig kvinna biist kan gifva vid anskaffan- det af nodiga artiklar eller ordnandet af trassliga forhBllanden.
.
Vi hanvisa hiir till det fijrslag for ordnandet af dylika fore- ningar, hvilket Fredrika-Bremer-Forbundets .sjukv&amp;rdskomit6 utarbetat och som, bor kunna tjana till ledning, a h e n om, enrir sQviil anlag och intressen som afven behof och tillgkngar aro mycket vaxlande, hvarje forening sjalf bast kan ordna detaljerna af sin verlrsamhet.
Vi svenskar Bro nog mycket benagna att ofverlhta Bt de offent- liga myndigheterna att stalla allt tillratta for oss, medan vi sjZilfva sitta stilla ' och se g k och finna allt ganska godt - eller kanske vi foredraga att finna allt mycket ddigt - dock i alla handelser utan att vi vilja liigga handen vid verket.
Men vore icke hiir ett lockande tillfalle att fr&amp;ng % denna gamla, inindre goda vana och a t t .soka i ett verkligt samarbete med myndigheterna afvinna detta nya uppslag all den priaktiska nytta som det utlofvar?
Skall icke den fosterlandskkrlek och den allmananda, o,m hvilken fiSrsvam-&amp;.elsen och fiedsrol; elsen hvar for sig vittna sk vackert, rifven form5 siitta varma hjartan och villiga hander i verksamhet for att framja de har pkborjade fredliga rustningarna? '
:
Parmu.
Skildringar frdn kristendomens och hedendomeus sista strid A i Finland af .Junni Ako.
Ofvers.
fr&amp;n finskan af Xollui 7 ' Zl ' ~1 2flCU.S.
Punu, efter hvilken boken erhbllit sin titel, iir den sista hedniska hofdingen ofver en karelsk stam, hvars hembygd Hr landet norr om Imatra.
Han iir stor sixre och trollkarl och k a ~ genom siua troll- domsord forskaffa sina stamfosva~dter lycka pH jakt och vjd fiskc, bota deras sjukdomar och skaffa dem skyddsgudarnas bevlgenhet.
Huf- vudinnehAllet i beriittelsen iir sitwens fiirtviflade bemiidanden att hindra sitt folk att antaga kristendomen, som fiirkunnas af Martin Olai, en ung och kraftfull priist, som gjort de h e h i s k a ksrelernm omvhdelse till sin.
lifsuppgift.
Panu alskar den gamla lfiran och hyser en viss vordnad for sina gudar, han bryter ej garna mot deras bud och fortornar dem endest i nodfdl, men kiirare iin guciarna ar for honom hofdingevardigheten och makten.
Han vet, att om den nya laran f i r gora sitt intsg i odemarken, diir hans hem ar beliiget, skulle det vara slut med hans inflytande och ingen skulle sedan lyssna till siarens ord.
DB han ser sin ' makt rackla under ~notsthdarens slag, tillgriper han diirfor de forkastligaste medel fiir ntt befiista den, han hopar brott pB brott ' och hemfaller allt mer A t ondskans makter.
Skuldmedvetandet rlnbbar endast for ndgra flyktigct ogoublick h a m j8mnvikt, han reser sig Hter i okuflig stolthet och fortglr Rnda till slutet p l den brottets bana ban en giing slagit in pi.
Olai gliidnnde trosnit och den valdiga kraften i hans ord segra dock slntligen ofrer hednahofdingens trollkonster och list, och karclerna lhta d6pa sig.
Panu blir s l ~ t l i g e n gripen och man f i r i slutorden \ - eta, att han skall skickas till Abo for att brknnas som trollkarl.
Panu upptradde nlltid med h~irslrarlater bland s i m stamfoi -- vnndter, men genom vanlighet, hjalpsamhet och riidklokhet vann han dock deras tillgifvenhet.
I sitt hem bryr han sip;, e j om att sira Iro~~mandostafven med blomster, diir Hr 1lan den hlrde, 11iinsyn.s- lose despoten, far hvilken alla darra och det med skal, ty Ha11 lringar d6d och underging Bt alla, som st&amp; honoln niira.
Sin lmstru sparkar han i b j d i ett utbrott af vrede, sin son fiirbannar han med en &amp; frukt- tmsvard vildhet,.
a t t, denne a£ skramsel mister fiirstAnrlet, ocll en ung triilinna, son1 uppfostrats i hans hus och som han siiljer till konungens fogde, en rO och utsviifvande man, blir hiirofwr sB fGrtviflad, att hon berofvar sig sjalf lifvet.
Psnus energiske motstindare, Nartin C h i, iir en i b&amp;rlii fitre och inre hanseende rikt begifvad man, sorn med nit och allvar skiiter sitt heliga kall.
Trots det adla och storslagna i hans karilkter forrndr han clock ej i nBgon hogre grad vinna lasarens s ~ m y a t i, ty han saknar nastan helt och hdllet de fina skiftuingar och ofvergbngar, hvilka tyda pB ett rikt sjalslif, och darfor viicka med- kiin sla och intresse.
.
Utan tvif cel var det individi~ella sjiilslifvet
.
rnindre kompliceradt under dessa aflagsnn tider an det Br hos nutida-.
manniskan, men de individer forf.
teclmnt, synnerligast bokens bHda hufvudfigurer, aro dock sb litet nyanserade, s i enformiga, att de snarare forefalla som typer - den, ene for en of6rfal: ad trosk&amp;mpe, den amdre for en kdlhjiixtad despot - an sorn manniskor, hvillras motbilder inan skulle kunna traffa i det verkliga lifvet.
Forf.
af &gt;&gt;Panu)) ar i besittning af stor berattaretalang.
8 p d k e t a r klangfnllt och fargrikt och hvarje episod ar skildrad rned episk klarhet och iiskHdlighet.
De olika scenerna fsarnstti med en sAdan tydlighet, att hvarje detalj inpraglar sig i lasareqs mime.
Sardeles tilltalande och liffulla aro natarskildringarna; man tyclcer sig se de hvitpiiisade hararna hoppn under de snotyngda granarna och hora hnru stormen hviner rnellan traden.
E n fortrkfflig lokalfarg ligger utbredd ofver det hela.
Samtalen mellan mannen, under det de p&amp; sina skidor ila genom skognrnsl eller i giistabudsstugan dricka det viirrnda iilet, aro ytterst karakteristiska.
Sb talar endast en finsk bonde, s&amp; talar han Bn i dag.
Lika masterligt har.
forf.
forstgtt framstalla den karlelc till poesi, som i alla tider varit egendomlig for det finska folkets skaplynne.
De stinger, med hvilka det hemviindande ' markn adsfollcet hdsas af vanner och g r a m nr, och det karlelrskvade i hvilket en lmrelsk yngling uttrycker sina kanslor for sitt hjartas utvdde, utm~irlca sig for den skiiraste poesi.
Trots den stora formella talang, hvarmed handlingen 5s skildrad, formh den dock ej vaclri nggot stijrre intresse hos lasnren.
De m h g a clystra och heinska scenerna verka frimstotande.
Trottande iiro Bfven de ~nBnga beskrifningarna pB Panus och h a m stamforvand- tess siguerier, hvilka Bro framst8llda med s t o r vidlyftighet: Dessa.
beskrifningar hafva likviil ett kultur ' historiskt intresse, och de, vittnu om att forf.
nedlagt ~nyclzet arbete pd studiet af gkngna skktens seder och bruk.
Mghiinda torde det ringa deltagande, hvarmed m a n foljer handelsernas ntveclding, till stor del bero da,rp&amp;, att handlingen ar forlagd till en period, inom hvilken en nutidn lasekrets finner ytterst f&amp; anlmytnjngspunkter for sitt intresse.
G.
H.
* Foreningsmeddelanden.
Vid Haildarbetets VBnners sfyrelses fiirsta sarnrnantriide ph detta Ar &amp; gaade.
ordfiiranden, fru Anna Wallenberg: nkgra saknadens old At minnet af foreningens m h g Q r i g e vice ordforaade, fru Ellen Ankarsviird, framhhllande hu1.a hon slsom varande en af denna forenings stiftarinnoi- troget foljt den under dess barndom, ungdom och nu snart uppn5; dda mannallder: huru hon standigt foljt den med nldrig svikande intresse ocl1 aldrig sparsdt arbete for dess basta, h u m foreningen i h e m e forlorat ett starkt stod, * en lilar blick: en varm vhn, en trogen medarbetare, son1 giirirna.
och vil1i.g.t gaf bHde tid, arbete och grafter och som.
alltid med r&amp;d och d i d visat sitt varina intresse for densamma.
~Ofiirmodadtu, sL afslutade ordfiiranden sina minnesord.
ukom hen- nes bortgbng.
Den ena dagen r a r hon liiir, frisk, liflig och full af kraft - den andra hade hon lamnet oss for alltid och den lifliga gestalten lQg tyst och kall, den varma blicken var slocknad och tystnaden och tomheten bredde sig ofver de rum, hon besjiilat genom sin n h v a r o ocli sitt lif.
- Veckor hafva sedan dess forgHtt - milnader!
i r skola gQ och forintelsen gora sitt oblidkeliga arbete - men hennes minne bland oss wkall ej for- intas, utan tacksamt lefva inom denna styrelse och inom den forening for hvafs ideella sgften hon sB.
lringe, s$ uppoffrande och sB.
troEaat lefrat, .tankt och v e r k a t ~.
- Till cite ordf6rande i styrelsen efter fru Ellen Ankarsviird valdes fru Elise Odelbesg.
Till hedersledamot af Goteborgs nation i ' L ' psala har valts fru .Eleonore Dickson, f. IVitleding.
Det Br forsta gtingen en studentnation p&amp; detta slttt hyllat en kvinna.
e Biskopinnan Rohde har af eforus forordnats till inspektris vid en af folkskolestyrelsen i Gotebosg anordnad undervisningskurs i huslig eko- nomi for folkskoll&amp;rarinnor.
4 i.
.
Bocenten Elsa Eschelssons till E.
M: t anforda besriir anggende forordnandet att uppehAlla, professuren i civilrlttt viii Upsala universitet, hvilka enhalligt tillstyrkts af juridiska fakulteten darstldes men afstyrkts af mindre akademiska konsistoriet, ha icke funnit nQd infor kanslersiirn- betet, som i sitt utlbtande till K.
N: t med Aberopande af regeringsformens 4 28 hemstiiller att niimnda besvar mb lltmnas ntan afseende.
Sveriges kvinliga fredsfiirenning hade den 30 januari Arsmote d, Hush&amp;llsskolans lokal, Jakobsbergsgatau 15.
Dgrvid forekom r a l af sty- else och revisorer, hvilket utfoll sslunda, att till medlemmar i styrelsen gtervaldes fruarna E. Broomd, F. Petterson och H. Theorell samt froken A. Lindhagen och nyvaldes froken A. Bergstrand; till revisorer valdes froken J. Bonnier och fru L. Fraenckel.
df Qrsberattelsen framgick, att medlemmamas antal vid 1899 k s borjan var 90.
Foreningens inkomster hade under &amp; ret uppgttt till 394 kr., diiraf rid b e t s slut tterwtod en be- Mllning af 109 kr.
39 ore.
Bland viktigare Htgarder under Aret ml niim- nas: uppriittandet af ett bibliotek for fredslitteratur med lokal hos frolien &amp; I. Lassdn, Oxtorgsgatan 8, d&amp;r bocker kostnadsfritt u t l h a s till personer inom och utom foreningen; anordnandet af en storre diakussion anglende historieundervisningen samt foranstaltande t af den bekanta namninsamlin- .gen B en adress till den blifvande stora fredskonferensen.
Kand. E. Svensdn holl efter forhandlingarnas slut ett lned lifligt bi- $all hslsadt foredrag om betydelsen af tsarens fredsmanifest.
-
Snis- och Knackebrod A .i 9 m h g a oZika sorter, o i i f u e r t ~ a f i a v&amp;Zsnmk.
HEDERSPRIS och GULDMEDALJ Dresden 1 S94.
Brn~iascllweig 1896.
GULDMEDALJ Stockhol~n 1897.
Biscuits o c h C a k e s Nyhet!
Nyhet!
fiaffelputsaren bor vara en valkom- men nyhet f. hvnrje h~~slnoder afvensorn for restallranter o. Iioteller e t c.
~ stall- r bar for olika grofva ' pafflar.
Pris kr .. 2: 25 pr st. Siilil~es 1 hvarje vgl- sorterad jern- o. bo- sattningsaffar samt i parti hos Bm Am Hjorth 8 ' t o, Klara Norra Kyrkog.
5.
Stockholm.
A.
T.: R.-T, Kont.
185.
440n.
Lugr.9894.
1419..
Fireningen Handarbetets vdnner: Brunkebergstorg 18.
Oppet 10-4.
- - -.
.-.
-.
- - - Stockholm, Aftonbladets tryckeri, lay !,.
.
-
