# ID: svediakorp-per1799
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Idun
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-19
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Idun', a periodical targeted at women.
# genre: periodical
# subgenre: women, society
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1908
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 23,014
# sentences: 982
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/ub-kvt-idun
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


TORSDAGEN DEN 8 OKTOBER 1908.
N:K 41 (1136) 21:STA HUFVUDREDAKTÖR OCH ANSV, UTGIFVARE: J O H A N ÅRG.
NORDLING.
Vårt-språk, I fribet växte det barnet opp då tog bon det upp i förtroendets stund, allt under bimmelens fäste, bland dalens blommor lekande då fick bon bikta med bäfvande mund lopp ocb stormade örnens näste, allt bvad af bopp ocb fruktan väl mången ärrande skråma fick bon gömt i sitt bjärtas grund.
men fjäfsa strålade panna ocb blick, T^VÄR VAXTE ett barn, ett bjär- tebarn, i den gamla svenska gården.
ocb aldrig en moders öga bar dröjt vid ett stoltare skick!
som nu mot bonnes glödde — garn, Ocb när det tröttnat på dåd ocb ibland med tårar, ibland vid sång, ocb skuggorna föllo vida, satt, med fel ocb dygder, med gråt ocb skratt då smög det ofta med byllande smek den ljusa sommarens lättnad ocb vinterns mörka tvång.
med h / varje märke, som lifvet lek dess moder väft under dagarnas gång, dess lockars ordning ödde; stor sak, om solen brynte den kind, Dess dräkt var sömmad af busets ocb in i den brokiga bården Stor sak, om då en farande vind tätt till sin moders sida, — 495 det var bonnes smärteburna ocb glädjefödda skatt!
II.
DÄ KOMMER en dag en bläckig Fort fram med radsticka, tumstock och sax ukas Och snart på skolans rättade bänk en stubbad bleknos sitter och mumlar med handen för blickens från sockenskolans magister: för stackars vildmarksvilden!
» Man länge harmats åt piltens ras Den lurfviga locken faller strax — och pedagogiska brister.
det genast bättrar bilden.
Dock troget vakar det höga kall, Så mätes och passas, kort och snäft, Men herr magistern, så vällärd och vis, och nu är själfsvåldets fritid all. » och beniga fingrar slita sträft han myser förnöjd bakom brillornas is Vid håret bytingen dragés den tokigt brokiga bården, och prisar det visa » systemet » till masters snusiga pall.
som dumma mor h a r väft.
och tar sig en stor god pris.
blänk sin läxa, fast pulsen spritter.
III.
EN MODER sörjer sitt barn i dag, Skam öfver de händer, som redde sig kallt sin son, den gudasände.
en moders skatt att röfva!
r) on känner ej längre de dyrkade drag, Skam öfver den.
klokskap, som befallt som plumpa händer förvände.
så nesligt dåd att öfva!
F) on speglar ej längre sitt anlet i hans, Och frågen I efter namn och ort — det blifvit en stel och främmande mans, vi hafva det alla med sorg försport: och för hennes manande klagan vårf språk, def äfskade ej något gensvar fanns.
som skändarbänder förgjort!
svenska, Jofjan 72ordfing.
- » S- Ett hvilohem » D ET ÄR två begrepp, som för många själf- försörjande ensamma kvinnor, helst för dem, som fångats in i hufvudstadens oafbrutna arbetsjäkt, beteckna två så godt som ouppnå- eliga ideal: hvila och hem.
Hurudana de hem äro, som i allmänhet tjäna till ram för deras lif, det veta vi alla, och hvad hvila angår, ingenting är dem mera främmande.
Kratvet på hem och hvila kan ju en tid skjutas undan, men förr eller senare kommer den dag, då bristen på möjligheten till bägge delarna blir ödesdiger.
Denna gång af det nutida kvinn- liga arbetslifvet är föröfrigt så ofta upprepad och med sorgliga exempel konstaterad, att det är onödigt att erinra därom.
Om vi ändå gjort det, är det för att få någon bakgrund till några ord om ett planeradt " Hvilohem för själfförsörjande bildade kvinnor ".
Idén till detsamma har utgått från fröken Walborg La- gerwall, f. d. violoncellist i hofkapellet, och har nu tagits om hand af ett antal kända kvin- nor i Stockholm af just den kategori, för hvilken hemmet är afsedt.
Man har tänkt sig detta hem, som skulle stå öppet för sådana själfförsörjande kvinnor, hvilka behöfva en tids rekreation, beläget i en skogig, vacker trakt i Stockholms närhet.
Där skulle en bostad med cirka 14 rum förhyras, den skulle inredas bekvämt och trefligt med nya möbler i alla rum utom matsalen, före- ståndarinnans och tjänarnas rum, som man väntar att intresserade skola direkt genom gåfvor hjälpa till att möblera.
Hemmet skulle ha en föreståndarinna, åt hvilken man skulle anslå en så pass stor lön, att man kunde räkna på att få en bildad, i sjukvård något kunnig dam, som förstode att förena hemmets karak- tär af rekreationshem med dess karaktär af angenäm och behaglig tillflyktsort.
Man har beräKnat, att pensionärerna skulle, alltefter de rums storlek, i hvilka de bo, betala en afgift af 2 kr.
eller 1: 50 per dag — en summa, som är så lågt satt, att det bör vara möjligt för de flesta att begagna sig af de fördelar en vistelse å hemmet bjuder.
Emellertid vill man ej starta företaget förr, än det kan göras under fullt betryggande eko- nomiska förhållanden, så t. ex. att inventarierna kunna köpas kontant och medel finnas till första årets hyra jämte nödigt rörelsekapital för öfrigt.
För att möjliggöra detta utgår i dagarna ett upprop om bildandet af en förening med upp- gift att skapa detta hvilohem och en vädjan till intresserade att utom de två kronor i årsatgift, 4:de häftet af Mönstertidningen Konstslöjden i Hemmet som medlemmar skulle betala, äfven stödja för- eningen med penningebidrag eller andra gåfvor.
Så snart som möjligt kommer sedan föreningen att bildas.
Man har det bästa hopp om framgång, helst man från arbetsgifvarehåll redan mottagit be- vis för sympati för företaget.
Nedanstående damer mottaga tacksamt så väl gåfvor som anmälan af medlemmar till för- eningen: • Agnes Branting, innehafvare af Textilatelier Licium, Styrmansgatan 8.
Maria Lewin, lärarinna vid Wallin- ska skolan, Riddaregatan 23.
Elin Rheborg, anst.
i Kungl.
Postsparbanksstyrelsen, Upplandsgatan 33.
Sigrid Carlheim-Gyllensköld, pianist, innehafvare af " Stock- holms Musikinstitut ", Brahegatan 7 B. Anna Lychou, postexpeditör, Sibyllegatan 77.
Nora Stael von Hol- stein, bitr.
sekreterare i Fören.
Sjukvård i fattiga hem, Hamngatan 16.
Hanna von Hedenborg, kontorist, Styr- mansgatan 39.
Clara Löfgren, målarinna, Sturegatan 16.
Anna Whitlock, föreståndarinna för Whitlockska samskolan, Kammakaregatan 8.
Ellen Kleman, redak- tör af Dagny, Valhallavägen 59.
Ada Nilsson, prakti- serande läkare, S:t Paulsgatan 6 c. Louise Wikström, gymnastikdirektör, Artillerigatan 7.
Walborg Lager- wall, f. d. violoncellist, Birgerjarlsgatan 5.
Louise Paiander, kassör i Sthlms Ensk.
Bank, Skeppsbron 2.
Bertha Wiman, utgifvare af Kvinnligt Yrkesregister, Regeringsgatan 46. har utkommit och innehåller bland annat: drifning i metall, läderplastik, träskärning, målning å skinn m. m.
Finnes att tillgå i hvarje bokhandel samt portofritt direkt från Exp af Konstslöjden i Hemmet, Stockholm.
Pris pr häfte 60 öre.
— 496
^ ^] " MED MANNEN OCH FOR LANDET ".
ETT PAR artiklar i föregående nummer af Idun har signaturen Black Pencil med hänvisning till nederlaget för kvinnorösträtten vid förtiden riksdag och i öfrigl till de relativt små landvinningar, som blifvit resultatet af rösträttsarbetet, kritiserat den af vår stora kvinnliga rösträttsorganisation adopterade taktiken att ski ja rösträttsfrågan frän al ' a andra kvinnofrågor och kvinnokraf, som skulle kunna ge den mer påtagligt praktisk betydelse.
Fröken Anna Wniilock, som, i egenskap af Landsföre- ningens ordförande, säkert har de kraftigaste erfarenheterna af sanningen i Black Pencils påståenden, att kvinnornas medborgarsinne är hårdsöfdt nog och männens misstro svärbesegrad, förklarar i nedan- stående artikel skä.en för rösträttsföreningens politik och bemöter beskyllningen för overksamhet — till dels med att visa hän på föreningens lifliga och verksamma deltagande i årets valkampanj.
Denna hade emellertid, då hennes motståndarinna nedskref sina artiklar, ännu knappast börjat.
Då just detta aktiva deltagande och oförbehållsamma partitagande till viss grad innebär en taktikändring hos röst- rättsföreningen, om än alls icke i den riktning Black Pencil föreslagit, tycks man så långt vara ense med henne, att motståndet hos män som hos kvinnor mot rösträttssaken rättfärdigar nya och kraftigare agitationsmedel jämte de förut använda, om man skall nå målet sä snart som alla kvinnorösträttens vänner önska.
/ iSt D E BADA A R T I K L A R om den kvinnliga rösträttsrörelsen, undertecknade med » Black Pencil », hvilka nyligen varit införda i Idun, äro ägnade att väcka den största förvå- ning hos alla de kvinnor, som arbeta inom den kvinnliga rösträttsrörelsen.
Om icke I duns re- daktion upplyst, att den anonyma författarin- nan är medlem af en rösträttsförening, skulle man till följd af hennes djupgående okunnighet om rörelsen aldrig kunnat antaga detta.
I alla händelser måtte förf.
under senare år icke tagit någon del i sin förenings arbete, ja, icke ens besökt dess möten, annars vore det väl omöjligt för henne att komma fram med påståenden, diametralt motsatta verkligheten.
Hvar kan hon hafva observerat » att sympatien mellan rösträttsföreningarnas medlemmar är minimal, sammanhållningen den lösaste och möjlighe- ten af samarbete så godt som ingen alls »?
Den som känner rörelsen, måste le åt påståen- det, att Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt » under de g å n g n a åren visat en total overksamhet ».
E t t sådant förnekande af fakta behöfver knappast vederläggas, det är som att bevisa att en färgblind människa tar miste om fär- gerna.
Det enda stöd förf.
har för sina be- synnerliga påståenden om kvinnornas likgiltig- het för och overksamhet inom rösträttsförenin- garna är, att numerären medlemmar i de kvinnliga rösträttsföreningarna icke är större än — 10,000.
Siffran är visserligen för låg och dessutom mer än fördubblas den, om man medräknar medlemmarna af den socialdemo- kratiska rösträttsrörelsen, men låt oss godtaga, att den » borgerliga » rösträttsrörelsen » endast » räknar 10,000 medlemmar.
H v a d bevisar detta?
Om andra kvinnosammanslutningar kunde uppvisa ett betydligt större medlems- antal, kunde man ju i denna relativa underläg- senhet i numerär spåra ett bevis för att den kvinnliga rösträttsrörelsen vore svag.
Men nu är förhållandet det, att bland de » borgerliga » kvinnornas sammanslutningar icke finnas nå- gra, hvilkas medlemsantal når upp till Lands- föreningens för kvinnans politiska rösträtt.
Så- ledes visar detta, att kvinnornas samling kring rösträttskrafvet är större än kring något an- nat önskemål.
Och dock har rörelsen i c k e främst inrik- tat sitt arbete på att öka d e direkta förenings- medlemmarnas antal.
Den har först velat ska- pa centra för rörelsen i landets olika delar.
HUT detta har lyckats, framgår däraf, att se- dan 1902 icke mindre än 134 föreningar bildats öfVer hela landet.
Detta arbete fortgår visser- ligen, men icke mera med samma intensitet, då bufvudändamålet redan ä r uppnådt.
Nu- mera bedrifves arbetet utmed tvenine hufvud- linjer: social-politiskt upplysningsarbete bland kvinnorna och bearbetandet af opinionen in- om och utom riksdagen.
Den gångna somma- ren har i det senare afseendet haft en stor betydelse, då kvinnorna för tusentals och åter tusentals valmän fått framlägga sin sak.
Kvin-: 1 z z z: Barngarderoben är en svensk upplaga af den enda i utlandet existerande tidning i denna bransch och står i förbindelse med kontinentens förnämsta barnklädersafEärer och erhåller från dem rikhaltiga mönster till allt hvad som hör en välförsedd barngarderob till.
Tidningen är också tongifvande på sitt område samt ntgifvea på rlere språk och i kolossala upplagor.
nornas insats i valarbetet har sannerligen ej värk ringa.
De föredrogo att protestera mot 2: majdebatten och omröstningen inom riks- dagen med handling i stället för med bekla- gande och hatrmfyllda ord, ett drag, som är värdt att lägga märke till.
I den nyvalda andra kammaren kunna kvinnorna med säkerhet på- räkna en betydande majoritet för sitt kraf på fulla politiska rättigheter, hvilket är mer än hvad kvinnorna i andra länder ha skäl att vänta af.
s i n folkvalda kammare.
I intet land i världen har den kvinnliga rösträttsrörel- sen utvecklat sig med större snabbhet och kraft än i Sverige, hvilket ofta framhålles af dem, som äga öfversikt af den internationella rösträttsrörelsen.
Det sagda må vara svar nog på Black Pencils påstående om Landsförenin- gens » totala overksamhet ».
Black Pencil förmenar att vår rösträttsrö- relse bör omläggas så, att kvinnorna förbinda krafvet på politiska rättigheter med bestämda kvinnliga önskemål, d. v. s. söka att på förhand bilda ett starkt kvinnoparti, som efter rösträt- tens eröfrande f ö r s t skulle genomföra de kvinnliga önskemålen och sedan ansluta sig till de befintliga politiska partierna.
Förf.
an- ser, att kvinnornas ekonomiska intressen, den lagstadgade prostitutionens afskaffande, en för- bättrad äktenskapslagstiftning och nykterhets- saken borde vara grundprogrammet för en sådan sammanslutning.
Skulle verkligen en sådan omläggning af den kvinnliga rösträttsrörelsen vara klok och vara gagnelig?
Skulle den tolerans och enig- het, som — i trots af hvad Black Pencil på- står — förefinnes inom den nuvarande rörel- sen, kunna bestå med ett sådant program?
Visserligen torde dessa önskemål vara gemen- samma för ett stort antal tänkande kvinnor, Ct / vydA-fl i u ^ men redan de olika frågornas inbördes rang- ordning och än mer lösningsförslagen skulle framkalla stridigheter.
Black Pencil tycks glömma, att vi redan äga starka sammanslut- ningar för uppnående af dessa mål, utan att någon af dem lyckats samla ett lika stort antal kvinnor som Landsfö-reningen för kvin- nans politiska rösträtt kring sitt mål.
Fredrika- Bremerförbundets arbete för kvinnornas rättig- heter torde vara uppskattadt öfver hela landet.
Hvita Bandet har slutit sig kring sedlighets-, nykterhets- och rösträttsfrågorna; äfvenkvinn- liga nykterhetsorganisationer finnas.
Att samla alla dessa frågor inom e n organisation, är endast lämpligt för nyvaknande och kultur- svaga länder, som äga få arbetande krafter.
Också afråder den internationella rösträtts- alliansen från sammankopplande af a n d r a frå- gor med rösträttsfrågan.
Black Pencils förslag förefaller mig ungefär lika lämpligt som om man före skapandet af ett arbetsbetyg måste ena sig om, hvilket särskildt föremål, som först skulle tillverkas därmed, eller som om man började bygga ta- ket till ett hus, innan grunden vore lagd.
Röstsedeln är ett maktmedel; när kvinnorna få den i sin hand, må hvar och en bruka den till det, som synes henne viktigast.
Visst skola kvinnorna tillvarataga sina egna intressen, det är rätt och billigt, men de skola göra det med männens tillhjälp, om ock kvin- norna i några frågor komma att hålla sam- man, äfven sedan de ingått i de olika politiska partierna.
Men skapandet af ett särskildt kvin- noparti vore en stor olycka för vår sak och — hvad än viktigare är — för vårt land.
Att organisera kvinnorna mot männen skulle icke blott resa ett starkt och ihärdigt mot- stånd från deras sida mot beviljandet af poli- tiska rättigheter åt kvinnorna, ty vi få komma ihåg, att tills vidare äro både väljare och re- presentanter m ä n, men det skulle äfven ned- draga den kvinnliga rösträttsrörelsen från dess höga plats som landets viktigaste kulturfråga, till en lägre ställning som speciell kvinnofråga, det skulle hindra män och kvinnor att till- sammans arbeta för de sociala reformer, som det gemensamma fosterlandet behöfver.
Det nobla vid den svenska kvinnorösträttsrörelsen är, att uppmarschen sker under fältropet: m e d männen och f ö r landet!
Ett speciellt kvinno- parti vore icke blott en dumhet, det vore en synd.
ANNA WfyvMJtM ii MuAi Itoud V * " * * to * 0.
trUidAA * LtuMW, / 7na iv^ dt; ÄJt III iyi^dU.
* &lt;$A / I J- \ IMuwaA JAtMZ » sw - W j.
iAA -- U. inA- JM * M O- * - Ah * M * fl - •== %=L / w ^ m!
Xt4^£ 4&amp;tM » JM&lt;ti.&amp;., w tWt &lt;&amp;m ^ lila.
JMS- k^M^olui Barngarderoben få få WHITLOCK, Ordförande i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Pris för helt år 3 kr.
; hälft år 1:60 kr.
Lösnummer 30 öre.
— 497 — få få Så länge som vi 4 lefva här på jorden / S k å n s k s t ä m n i n g s b i l d från S k a n s e n.
LLA SOM ha besökt Skansen i sommar ha säkerligen stannat någon stund och hvilat ut och lyssnat till tonerna af den s. k. Källnatrion från Skåne.
Det bevingade ryktet hade ju föregått dem och tidningarna omtalat, att den fått första priset på spelmanstäflingen i Lund förra året.
Det var den nog också berättigad till, ty det har varit med en viss bravur och en beundransvärd taktfasthet som de skött sina fioler.
Särskildt deras flerstäm- miga improvisationer ha varit ägnade att för- undra äfven högt musikaliskt bildade personer.
Källna-trion har genom 20-årigt samspel för- värfvat sig ett aktadt namn i hela Skåne, och genom spelmanstäflingen i Lund samt nu senast på Skansen nått en viss berömmelse öfver hela A Baragarderoben utkommer med ett rikhaltigt illustreradt nummer i mån., åtföljdt af en dubbelsidig mönsterbilaga med en mängd tillklipp ningsmönster.
Den bör sålunda blifva af ofantligt värde för hvarje moder, helst som d«-n därjämte lämnar benne en god hjälp med barnens syssel- sättande, och gifver mer än tillräcklig ersättning för p renumerationspriset.
landet.
Nestorn i laget är den där för att studera saken i fråga sedan många år tillbaka så godt och kan försäkra, att kaninodling som blinde, nu 72-årige Karl Mag- mer än väl föder sin man.
Ekono- nus Pettersson från Kallna socken.
miska utbytet hos många var en net- / Han hör till en urgammal spel- tovinst på 2 — 4 — 8 — 10 — ja ända manssläkt och började traktera fiolen till 20,000 kronor pr år.
I Esbjerg redan som barn.
Sonen Axel hade har inrättats ett kaninslakteri, hvar- ännu ej börjat gå i skolan, förr än ifrån kaninerna slaktade föras öfver han lärde sig sekundera fadern.
till England, där endast i London Han är emellertid inte bara en lik- konsumeras dagligen öfver 100,000 som fadern anlitad spelman, utan st.
Skinnet sändes till Frankrike ägnar sig mera åt orgel- och piano- för att beredas och kommer sedan stämning.
Sven Jönsson bor i Hessle- som pälsverk ut i världsmarknaden.
holm och tillhör äfven en urgammal — Nu frågar jag, hvarför skulle vi spelmanssläkt.
svenskar för en gång icke söka be- kämpa vårt utmärkande karaktärs- En af de sista septemberdagarne drag — att både länge och väl besökte undertecknad trion i dess besinna oss, innan vi våga börja lilla låga stuga på nedre Solliden.
med ett nytt företag?
I många Den hade nyss spelat och inöfvat fall, det måste erkännas, begynna vi skånska bondkadriller med Skansens att tillämpa nya ideér, först när dansare och nu tagit sig en liten dessa redan äro gamla och andra siesta.
Den skulle nu resa hem händer hunnit slå mynt af dem.
— till Skåne och jag frågade nestorn Vi sända ju öfver till England smör, i laget, om han icke längtade hem ägg och nötkött, — hvarför skulle till sin " kvinga ".
vi ej också på samma gång kunna " Jo, alldeles gränslöst för hvar sända dit kaninkött, hvilket engels- evelia da ' som går! "
svarade den mannen både köper och äter?
Och gamle blide och blinde spelmannen intet hindrar oss heller från att trovärdigt.
skicka skinnet till Frankrike, eller " Ja, vi längta allihopa! "
bekräf- ännu bättre att söka få det beredt i tade de andra.
vårt eget land.
— Jag blef helt rörd af deras osmin- kade och trofasta hemlängtan, hvil- Och hvarför skulle vi ej rent af, ken gaf mig anledning att bifoga som i alla andra europeiska länder, här meddelade text till föreliggande själfva kunna äta kaninkött?
Vi KÄLLNA-TRION: SVEN JONSSON, K A R L M A G N U S PETTERSSON vackra och vemodiga folkmelodi från skulle därigenom i dessa dyra tider OCH A X E L PETTERSSON.
Kallna socken i Skåne, som jag förut erhålla både billig och god mat.
Att upptecknat efter deras fiolspel.
Denna icke vilja äta kaninkött är nog egent- melodi är fragment ur en folkvisa, som den hoppas att vi snart måtte få många efterföl- ligen en gammal dum fördom, som lätt kan ut- gamle Pettersson lärt af sin morfar.
Af texten jare ty det finnes intet tvifvel om att kanin- rotas, ty kaniner, gödda på rätt sätt, lämna minnes han endast slutorden: " Så länge som odling skött på rätt sätt skulle blifva till en ett utmärkt välsmakande kött.
— vi lefva här på jorden ", som jag satt som stor inkomstkälla för vårt land.
— Man behöf- Kaninen är ovanligt lättskött, fordrar litet refräng i min text.
ver ju blott som exempel taga Belgien, hvilket för att trifvas och föröka sig samt är dessutom billig att underhålla.
Ett par danskar försäk- Jag har kallat visan — sådan den nu före- därpå årligen förtjänar tjugu miljoner och Frank- rike trettiofem miljoner kronor.
Det är som rade mig att de hellre skötte tusen kaniner än ligger — för Skåningens hemlängtan.
100 höns, och jag kan af erfarenhet säga att Jaha, hvarför skulle icke vi skåningar få man finner summor, hvilka ej äro att förakta.
Detta har nu också vårt grannland Danmark kaninskötsel är ett både lätt, intressant och sjunga och längta hem till vårt goda och fagra insett och begynt att drifva kaninodling i stor inkomstbringande arbete, hvilket utmärkt läm- Skåneland, då man är svang och öfvergifven i skala.
J a g har i sommar gjort en rundresa par sig för damer, bosatta på landet.
— det bullrande, oftast trångbodda och ohyggligt bostadsdyra Stockholm, likaväl som norrlän- Från Nordens största kaningård i Danmark ningarne till sitt Norrland?
.
.
.
har jag importerat premierade rasdjur — Blå Beveren — hvilka synnerligen väl lämpa sig Öfriga svenskar, inom- som utomlands, kunna för vårt klimat och trifvas utmärkt uti det ju sjunga om vårt Sverige och fosterland (i kaninstall, som efter danskt mönster är uppfördt stället för Skåne och Skåneland), så bli vi åt dem.
alla glada och nöjda, " så länge som vi lefva här på jorden ".
HELGE SANDBERG.
Med vidare råd och upplysningar står jag en hvar till tjänst, anskaffar första klassens afvels- djur samt börjar från och med den 15 oktober två dagars kurser i rationell kaninskötsel.
: f Kaninodling — en ny iöv värfsgren.
THYRA BRANDELIUS (Rosta Gård — Örebro.)
ör NÅGRA NUMMER tillbaka påpekades i en F artikel i Idun det nya uppslag till praktiskt förvar /, som vore att finna i rationell kaninodling.
En kärlekssaga.
Våra uttalanden stödde sig pä de erfarenheter, som fröken Elsa Wallmark under sina studier utomlands gjort af kaninodling, erfarenheter, som kommit henne själf att vid Haga anlägga en kaningård och för- öfrigt söka höja intresset för denna nyaförvärfsgren.
I följande artikel bekräftar en annan ung dam, fröken Thy ra Brandelius, som också ägnat sig ät studiet af kaninodling, till alla delar våra uttalanden om de praktiska fördelarna af kaninsköisel och belyser dem med detaljer, som böra vara af intresse för dem, som möjligen fundera på att följa de två före- tagsamma unga damernas exempel och ägna sig åt kaninodling.
Af Hugo Öberg.
(Forts.) II.
H ö N YLIGEN LÄSTE jag i ett nummer af Idun, att en ung dam ämnar börja med kaninodling, själf har j a g samma tanke och Skönhet ar makt.
FRÖKEN THYRA BRANDELIUS.
VAD GÅR DET åt Forsberg?
undrade hans han, som annars alltid satt tyst och nästan slö stir rande ut i snöluften från sin vrå, nu dag från dag blef allt lifligare och slutligen strax före jul väckte allmän häpnad genom att en morgon på sitt bord ställa upp ett nytt konstverk till beskådan.
På flera år hade Forsberg inte modellerat något, och det nya arbetet var det bästa han hittills åstadkommit.
Det föreställde en dal- För hvarje dam torde det vara af största intresse att taga kännedom om sättet för en rationell hudvård.
Detta tillfälle gifves i de värdefulla prak- tiska råd som erhållas uti vår stora bok afhandlande S k ö n h e t e n s h e m - lighet.
Boken erhålles gratis och franko.
Tillskrif oss i dag.
498 — F 9 arf y m e r i Louise, S t o c k h o l m.
=
som.
.
.
Det blir så lätt lunginflammation, om man inte.
.
.
— Ja, just d e t!
lyste byråchefen upp ännu mera.
— J a g hade en kusin, som dog i lung- inflammation, det var sviter utaf influensan.
Han bådar upp hela släkten!
tänkte Forsberg, darrande af invärtes skratt, men med intresse- radt vemodig uppsyn.
— Det kan slå sig på hjärnan också!
spände han bågen hårdare.
— Ja, herr Forsberg, det kan det visst, det!
strålade byråchefen.
— Jag höll på att få var- bildning i hufvet utaf det, men — * — Det gick tillbaka?
stack Forsberg in med ängsligt allvarlig min.
— J a a.
.
.
Joo, det gjorde det.
Det var en gråkall förmiddag i januari, nål- Byråchefen såg litet orolig ut vid en tanke hvassa snöflingor yrde i luften.
på möjligheten att det — kanske ändå inte Ernst Forsberg kom ut ur ämbetsverkets port riktigt.
.
.
som skjuten ur en kanon, hans något utstående — Jaa, man kan aldrig veta, sådant där.
.
.
kindknotor voro hektiskt röda, men de bruna Byråchefen skakade sitt kala hufvud, och ögonen strålade klara och varma.
Han hejdade Forsberg begagnade pausen.
sig ett ögonblick för den hårda motblåsten och — Ja, byråchefen tillåter, jag går väl hem då?
fällde upp rockkragen.
Så skyndade han framåt.
— J o, naturligtvis, var så god!
Sköt om Så hade det gått till att han midt på för- sig väl, herr Forsberg!
God middag, god middagen under brinnande tjänstgöring plötsligt middag!
sjukrapporterat sig: Och så var Forsberg med en suck af lättnad När han vaknade denna morgon efter en orolig natt med feberdrömmar, kände han, att på några minuter ute i snöblåsten.
Han log trots sin allvarliga spänning.
han skulle bli sjuk, mycket sjuk.
Influensan — Han skulle bara veta!
mumlade han.
förstås, nu var det hans tur.
Doktorn hade — Jag undrar, i fall någon kom till honom sagt, att influensan dödade flera människor än koleran, så man gick inte säker.
I alla fall, och sade: Forsberg har dött af olycklig kärlek han kunde bli liggande länge och inte få träffa Om han då hade haft någon bror, som Eva Ternhoff, som han aldrig presenterat i sitt dött af den åkomman?
.
.
.
hem, därför att han velat hålla henne utanför, för hustruns skull.
Och som han sprang upp ur sin bädd, stod det klart för honom: i dag skall jag säga Eva Ternhoff, att jag älskar henne!
En stund senare kom Forsberg jagande i Så kan jag sedan lugnare lägga mig ned och automobil fram till Skansens entré vid Oscars- vara sjuk.
terrassen.
Han öppnade kupédörren och hoppade ut i Men ändå, fast han kände sig fast besluten, snön.
Jo, där gick hon med muffen för mun- hade det kostat honom en svår strid, innan nen och hukade litet i snöyran.
han * * gick till chefen.
Kusken skulle lämna tillbaka en krona.
— Jag är sjuk, jag måste gå hem, sade han — Behåll den!
slog Forsberg generöst af- inne hos förmannen.
värjande.
— Det är en stor dag i dag!
— Jaså, svarade denne, som var intresserad Och med kuskens belåtna brummande i öro- af sjukdomar.
— Ja, herr Forsberg ser blek ut.
Nu var Forsberg inte blek, utan röd, därför nen skyndade han med långa steg emot den att han hade feber, två slags.
Men det där smidiga gestalten borta vid entrén.
— Nå, det var också en idé!
ropade hon på uppmuntrande sättet var nu en egenhet hos byråchefen.
Kom någon in till honom och sade: långt håll.
— Gå ut och gå i det här vädret!
Men när han utan ord tryckte hennes hand, min hustru har fått blodstörtning — så hade såg han, att hon ändå var glad öfver att byråchefen haft en bror, som dött i den åkom- träffa honom.
Hans hjärta bänkade af kär- man.
En olycklig klagade öfver gallsten, byrå- lek och feber, så att han måste bita ihop tän- chefen hade en annan bror, som lidit svårt af derna för att inte ropa.
detta onda.
Eller en talade sorgsen om att hans far dött i magkräfta, genast var där ännu en Hon fick inte ett ord af honom, föreän de annan af byråchefens bröder, som drogs med voro uppe på platån.
De passerade planen, samma lidande.
Byråchefens bröder räckte till där de brokiga kullorna dansa om sommaren.
Nu för alla sjukdomar, och dem, som inte hans dansade de hvita snöflingorna öfver hela Skan- bröder hade eller hade haft, dem hade han själf sen.
eller hade haft.
— Där dansade hon!
utbrast han plötsligt och tvärstannade med en gest.
Denna dag med det nedstämmande vädret Det glindrade till i fröken Ternhoffs mörka var byråchefen särskildt hågad att prata litet, violögon.
så att när Forsberg nu efter aflagd rapport om — Kullan ni var så kär i!
log hon.
— Och sitt illabefinnande ville buga och gå, hejdades som ni modellerade så bra!
han af ett intresseradt: Han såg på henne, och hans läppar darrade, — Hvad är det med herr Forsberg då?
när han efter en tystnad fortsatte: Forsberg, som brann af ifver att komma iväg, — Det var er jag modellerade, fröken!
Har svarade litet kort: — Ja, det är nog influensa, jag har väl ni inte förstått det?
Hon såg bort och började gå igen.
Han blifvit smittad af min hustru, hon har nyligen — följde tyst.
Byråchefen lyste u p p: — Det är tio år sedan nu i sommar, tog — Ja, det är en otäck sjukdom, jag hade han upp.
— Tio långa år.
Botgöringsår!
en far, som — jag menar, min far dog i den — Säg inte så, det är orätt mot er hustru, sjukdomen.
Forsberg försökte se deltagande ut, men log sade hon allvarligt.
— Kanske det, men det är rätt mot mig inom sig.
I dag tog han till utanför brödra- själf!
bröt han ut.
— Inte var det så farligt ringen!
— Ja, det är så farligt för sviterna, hjälpte med det där sommarhäxeriet, inte farligare än ert lilla svärmeri med dalpojken uppe i Älf- Forsberg till.
— Det är egentligen sviterna, kulla, som dansade soloturen i vingåkersdansen.
Hela kontoret hade beställt den lilla pikanta statyetten, och sedan julafton var den spridd i tjogtals gipsexemplar i herrar kamraters hem.
— Hva f-n går det åt Forsberg?
undrade nota- rierna, men kontorets estetiker, som var specia- list på möbler och fajanser och ofta hade sina vågar utåt Nordiska museet och Djurgården, sade med en hemlighetsfull min på sitt torra sätt: — Forsberg upplefver en renässans.
ILUZERN 1 • — — " = = " = = = ' Pörnäm vistelseort under sommaren.
@ :D HOTEL NATIONAL — 499 — dalen, som ni talade om.
Men det var det, att jag med ett så lättsinnigt hjärta som mitt var den tiden ändå kunde gå och gifta mig.
Hade jag varit ärlig mot min fästmö och biktat mitt häxeri, så kanske jag aldrig blifvit gift med henne och aldrig tvingats att söka stats- slafveri för brödet!
Jo, botgöringsår blef det.
Och flera och värre blir det!
Åter stannade han och hejdade henne: — För nu är jag åter förhäxad af ett par sådana ögon, fröken Ternhoff!
Förstår ni?
Hon blef blek och började gå igen.
— Jag är kär i er!
följde han efter henne.
— Förstår ni hvilken botgöring det blir nu?
Hon ökade farten, nästan rusade fram.
Men hon svarade honom ingenting.
— Jag trodde, att ni inte var farlig för mig!
log han bittert.
— Och så hade vi inte suttit och pratat i fem minuter däruppe i tornet, förrän det slog ned i mig som en blixt, att jag redan var kär i er!
Ni hade trollkullans ögon, fast så mycket vackrare.
Och det var hvad jag menade med det allra besynnerligaste i historien, som ni skulle få veta en annan gång!
Nu såg hon.på honom, och färgen steg på hennes kinder: — Minns ni, att jag också hade något märk- värdigt i min historia, som ni skulle få veta en annan gång?
Han gjorde en likgiltig gest, där han tog långa steg vid hennes sida.
Men då sade hon upprördt: ^ " ^ I höstetid på lustslott och herresäten.
H ÖSTEN MED sin klara luft, sina heta färger och sin rikedom af jordens frukter, med jakthorn och hundskall i kyliga skogar, är lustslottens och herresätenas lifligaste tid.
Då samlar värdfolket en utvald vänkrets i sitt hem, där under ett par veckor ett rörligt säll- skapslif utvecklar sig, medan man tillgodogör sig alla årstidens behag.
Vi kunna i dag med några bilder illustrera denna lustslottens högsäsong.
Vi ha då först den stora gruppbild, som tagits af den furstliga familjekretsen utanför ryska änkekejsarinnans och engelska drottningens villa vid Hvidöre i Danmark.
De båda systrarna, som ordnat sig en gemensam tillflyktsort i hemlandet vid Sun- det ej långt från Köpenhamn, ha hos sig sett samlad en talrik krets af anförvanter: 1 och 2 prins Gustaf och prinsessan Dagmar al Danmark, 3 prinsessan Ingeborg, 4 och 5 kronprins Gustaf Adolf och kronprinsessan Margareta, 6 och 15 prinsessorna Margareta och Märta, 7 och 8 drottning Louise och konung Fredrik 9 drottning Alexandra, 10 konung Georg af Grekland, 11 och 12 prins Wilhelm och prinsessan Margareta, 13 änkekejsarinnan Maria Feodorovna, 14 kronprinsessan af Danmark, 16 prin- sessan IngebCi-g, 17 och 18 danska kronprinsparets sönei.
Från samma tillfälle härleder sig gruppbilden af prinsessan Maria och hennes morfar, konun- gen af Grekland, medan fotografien af prin- sessan Maria i Vingåkersdräkt är tagen å Sten- hammar.
Vår monark försummar lika litet som konung Oscar de skånska höstjakterna.
Han har i da- garna återvändt till hufvudstaden från ett be- sök hos hofjägmästaren friherre Ramel på Öveds- kloster.
Vi meddela i dag också en bild af konungen tillsamman med sitt värdfolk och öfriga gäster å det vackra herresätet.
Härligaste läge vid Vierwaldstättersjön.
Rum från ' 4 kr.
• 111. prospekt gratis.
Telegramadress: " National ".
i [
^ J § J £-^3||^^&gt;-^||g^~&lt;^lTg 1.
GRUPPBILD F R Ä N D E T SARINNAN GREKLAND.
KLOSTER.
AF 3.
RYSSLAND SVENSKA KRONPRINSPARETS PÅ PRINSESSAN ErO^a g ^ ^ l!
E ^ ^ 2 l l ^ - ^ l l t i g - &lt; &gt; ^ 3 l l ^ &gt; - - 3 l l g ^ ^ T OCH H E R T I G P A R E T S DERAS DANSKA LUSTSLOTT HVIDÖRE.
MARIA =31lg-&lt;^llg-^&gt;-3llfc-^3lin E^&gt;-3llir~^3tE-~=^3IIE-&lt;^rTT^ mE=5=3KF-^3 \ \ ^ ?r3 \ {^F=Zl OCH PRINS WILHELM PÅ A F SÖDERMANLAND 2.
H E R T I G I N N A N STENHAMMAR.
W. P Å KONUNGENS H Ö G R A SIDA F R I H E R R I N N A N R A M E L, P Å H A N S V Ä N S T R A TIANS RAMEL.
5.
BILD A F ÖVEDS KLOSTER.
BESÖK HOS DROTTNINGEN A F E N G L A N D A F SÖDERMANLAND LAMM F O T O.
OCH KEJ- OCH.
H E N N E S MORFAR KONUNGEN 4.
F R Å N KONUNG G U S T A F S BESÖK P Å AF ÖVEDS Ö F V E R S T I N N A N B E R C H, BAKOM H E N N E H O F J Ä G M Ä S T A R E N F R I H FRANS EKDAHL FOTO.
r i » «,„ " nåera Drd Dm Helmer fTlasDtle mellan by ocn sater " MELLAN BY OCH SÄTER ".
ÅR SVENSKA målarkonst bäres just nu af några stolta och lysande namn.
Och icke minst deras berömmelse gör att man har blicken stadigt och spanande riktad på de unga, hvilka en gång skola öfverta de förpliktelser, som ' ett stort arf medför.
Till de allra yngsta i det ledet hör den konstnär, hvars bild vi i dag återge samtidigt med ett par reproduktioner, valda bland hans senaste arbeten.
Till de allra yngsta onekligen, eftersom Hel- mer MasOlle är född 1884, men också till dem, om hvilka man tror sig ha rätt att hoppas att de ha skuldror, starka nog att bära upp arfvet.
Det är något så trovärdigt öfver ho- nom själf och öfver hans dukar, där är också mycket, som meddelar en öfvertygelse om att där V HELMER MASOLLE.
MOTIV FRÅN ÄLFDALSÅSEN.
n c h hans uansi.
OLJEMÅLNING AF HELMER MASOLLE.
kollektionen, ger han åter ett prof på sin por- finnes att ta af, att det som nu kommit fram af hans begåfning är likt den malm uppe i bergytan, som trätteringskonst.
Om han är landskaps- och porträttmålare med lofvar rika lager af ädel metall därunder.
lika stor förnöjelse, så har han samtidigt dragit MasOlle är — namnet säger det föröfrigt ge- nast — dalkarl, född i Siljansnäs, hans för- mycket bestämda gränser för sin konst: han vill helst måla sitt land och af sitt land endast sitt äldrar, äkta typer af gammalt dalfolk, bo i älf- dalen.
Själf har han med karaktäristisk dala- landskap och dess typer, ingenting annat.
Endast det hvartill man är knuten genom seghet och kraft brutit sig sin väg till konst- generationers band och genom hela sin lefnads närskap, gått igenom akademien, som han läm- minnen, endast det har man förutsättning att nade med Kungliga medaljen 1907 och sedan uppe i sin hembygd arbetat på att söka sig kunna omsätta i konst, så är hans resonnemang.
Resa ut, se och studera vill han väl — och hop- fram till ett konstnärligt uttryck för den per- sonliga uppfattning af Dalarna och dalfolket pas få göra det snart nog — men måla kan han endast göra hemma.
han ärft och lefvat sig till.
" Ty ni vet, att konstnärer alltid lyckas bäst Hur långt han i den vägen redan hunnit med sin mors porträtt, " säger den unge dal- därpå äro hans senaste arbeten ett bevis.
Från karlen.
E.
— ER.
hembygdens fria vidder och mörka skogar har han kommit ner själf till Stockholm med sina dukar för att följa dem ett stycke på väg till den svenska konstutställning i Riga, • hvari han jämte en del andra konstnärer, såsom Olle Hjortzberg, Anselm Schultzberg, Gottfrid Kall- stenius, Otto Hesselbom, David Wallin, Wilh.
Behm, blifvit inbjuden att deltaga och som inom kort kommer att öppnas.
Hans mest vägande bidrag till utställningen är en jätteduk, 5 meter bred och 2 l / 2 meter hög, som bär namnet " Mellan by och säter ".
Högt uppe på Älfdalsåsen med bergsluttnin- gens ljungmark och ungskog i förgrunden står, lyssnande, den unga vallkullan med sin lur, ur hvilken hon nyss sändt ut sina locktoner vida öfver landet, som ligger tyst och oändligt vid hennes fötter i höstkvällens klara luft, litet fukt- mättad och blå inåt skogsdjupen af regn från moln, som dragit förbi.
Djupast nere ligga skogssjöarna och rundt om dem höjderna, hvilkas skiftande färgspel af dröjande sol och blå skugga konstnären gifvit med en luftig mjuk- het.
Sin förmåga att framlocka Dalarnas själ ur folkets drag har han visat i de präktiga gammelmanstyper han fäst på duken i " En gammal folkvisa " och " Gamp-Päder ", och i den känsliga duken " Flicka ihvitt ", som också hör till utställnings- EN GAMMAL FOLKVISA.
OLJEMÅLNING AF MASOLLE.
FOTO FÖR IDUN A F A. BLOMBERG
flågpa skolpojks- oeh studentminnen från Fyris ' strand i glad o o r d n i n g u p p t e c k n a d e af M a n a s s e.
XIII.
Studentsång.
Orpliei Drängar (0.
D.)
(Forts.) V R MAN högfärdig, / X stolt eller s k r y t e r, får m a n en o r d e n t l i g, v ä l k o m m e n g l i r i n g, som biter, m e n gör g o d t efter- å t; sjunger m a n orätt i sin s t ä m m a, så är vips G u c k e Delius, N a t h a n Blom eller M. O. L u n d framme och r ä t t a r en, och ser m a n s o r g s e n och d y s t e r ut, får m a n ge- nast a n b u d från fem, sex håll att s k å l a: " S k o j a 1.
E. HEDENBLAD.
u p p d i g, gosse, nu s k a vi sjunga, så det s t å r h ä r l i g a t i l l! "
H e d e n b l a d ä s k a r ljud, hälsar i ett k o r t, hjärt- ligt a n f ö r a n d e de i d a g för första g å n g e n n ä r v a - r a n d e i O. D. n y i n v a l d a v ä l k o m n a, slår stäm- gaffeln i b o r d e t, alla resa sig, b å d e de s j u n g a n d e och de få icke s j u n g a n d e, och som den första smörjeisen, en h ä l s n i n g från de ä l d r e k a m r a - t e r n a, k l i n g a r Carl Michael Bellmans s t ä m n i n g s - fulla " H ö r, I Orphei D r ä n g a r " som en stor fan- far emot de b l y g a, lyckliga n y k o m l i n g a r n e.
K a m r e r a r e n, den h y g g l i g e Otto T i r é n, u t s ä n - des bland n o v i t i e r n a för att höra, om det finns n å g o n, som r e d a n första kvällen ville och vå- g a d e u n d e r g å det s v å r a i n t r ä d e s p r o f v e t, afsjun- g a n d e t af ett s o l o n u m m e r efter eget val.
E n och a n n a n själfsäker v å g a d e sig g e n a s t fram, m i s s l y c k a d e s också g e n a s t, m e n v a r ä n d o c k lyckligen invald och s a u v e r a d; de m e r a b l y g - s a m m a anhöllo d ä r e m o t u n d e r d å n i g s t a t t få d i s p e n s p å o b e s t ä m d tid.
Och mellan sångprofven k l i n g a r den ena k v a r - t e t t e n efter den a n d r a och b a s a r n e p o c k a en- vist, på att få s j u n g a I v a r E g g e r t s egen d r y c k e s - visa " I gamla S v e a l a n d ", som också afsjunges med lif och lust speciellt till främlingarnes s t o r a förtjusning.
Det v a r b å d e med k l a p p a n d e hjärta och dar- r a n d e ben, m a n t r a s k a d e fram till p i a n o t, där H e d e n b l a d slog sig ned som a c k o m p a n j a t ö r, och j a g m i n n s, som det varit i går, h u r g r ä n s - löst olyckligt t j u g o t v å å r i n g e n k ä n d e det att för- s t a g å n g e n i sitt lif s j u n g a solo offentligt.
Till profstycke h a d e j a g valt W a r m o u t h s " V i d s t e du, h v o r H j e r t e t skjaslver " — det låg en viss s a n n i n g i de orden j u s t vid d e t t a tillfälle!
— Och m e d a n r ö k e n stod tjock som h v i t a moln mot t a k e t, och " F i l o c h o r o s " h a d e dansöfningar i N o r r l a n d s n a t i o n s för d e t t a lokal en t r a p p a u p p, så att s ö r m l ä n d i n g a r n e s ljuskronor sjöngo och s v ä n g d e i p o l k a t a k t och t o t a l t förstörde in- t r y c k e t, stod m a n där o v ä r d i g och k ä n d e det, s om om m a n sjöng p å " sista versen ".
c.
R.
N Y B L O M.
Så ljuder åter en k v a r - t e t t: " G u c k t nicht in W a s s e r q u e l l e n, I h r lus- tigen Gesellen, guckt lieber in den W e i n. "
H e d e r s p r e s i d e n t e n, " far- b r o r " Carl R u p e r t Ny- blom talar för de n ä r v a - rande främlingarne, som s v a r a och hälsas m e d s å n g, och så börjar en s a n n s å n g a r s t r i d mellan den lille ljuslockige " K n o p p e n " och Luffe Ode ' n, som sjunger en r o m a n s af P e d e r H e i s e, och Olle B e r g r o g, som u n d e r m y c k e t bifall all- tid skall d r a ' sin lilla " T i l flaelds over B y g d e n s t a a r m i n H u " med ett för en första b a s bril- j a n t a n s a t t h ö g t g i s l u t s t r o f e n: " s i d d e r min fagre T e r n e. "
Och sist k o m m e r Villehad fram på styfva linan, och m a n vet p å förhand, att h a n t ä n k e r ta Lange-Mullers " S k i n ud, du k l a r e Sol- s k i n " och M a s c a g n i s " H v a r f ö r har himlen dig s k ö n h e t gifvit och hvarför h a r din s k ö n h e t blott till s m ä r t a blifvit. "
— V i l l e h a d är född e r o t i k e r och älskar m e d passion M a s c a g r i s " K ä r l e k s k v a l. "
U n d e r s å n g, tal och s k ä m t s a m t p r a t flyga t i m m a r n e fram som m i n u t e r, " T ö r n " s j u n g e r Wennerbergs " J ä t t e n " minst två oktaver under v a n l i g s ä t t n i n g, " f a r b r o r " Grahl och " f a r b r o r " N y b l o m s j u n g a Glimtar, så talar m a n för min- net af s o m m a r e n s h ä r l i g a s å n g a r f ä r d till s ö d r a S v e r i g e, D a n m a r k och H a m b u r g, m i n n e n a kolla- t i o n e r a s, s k r ä t t s a l f v o r n a s k a k a r u m m e t, fotogra- fier, mest n a t u r l i g t v i s af v a c k r a flickor, förevi- sas och gå v i d a r e, den ena k v a r t e t t e n v a c k r a r e än den a n d r a af alla f a v o r i t k o m p o s i t ö r e r n a, Sö- d e r m a n, W e n n e r b e r g, J o s e p h s o n, N o r m a n och Kjerulf aflösa h v a r a n d r a, h e d e r s p r e s i d e n t e n sjun- ger, e h u r u j u s t n y s s fyllda s e x t i o år, m e d dra- m a t i s k v e r v e och m u s i k a l i s k t föredrag s å n g e r af Geijer och L i n d b l a d och till s i s t: " P e r S v i n a - h e r d e ", och s t ä m v i s tillropas och hyllas h a n och s å n g a n f ö r a r e n, h ä l s a d e af j u b l a n d e Orphei Drängar.
Det går s t o r a v å g o r af lifsglädje och u n g - domlig lifslust g e n o m salen, s t ä m n i n g e n s t i g e r med hvarje m i n u t, m e n n ä r k l o c k a n t o n a r tolf, blir det plötsligt t y s t, " f a r b r ö d e r n a " och I v a r E g g e r t k a s t a af sig r o c k a r n e, och s t ä m m a efter s t ä m m a följer m a n e x e m p l e t.
Hela O. D.
sitter plötsligt i s k j o r t ä r m a r n e, b a s a r n e p å ena l å n g s i d a n, t e n o r e r n a m i d t e m o t; s t u n d e n blir h ö g t i d l i g; det är m i n n e n a s skål, som g å r af stapeln u n d e r t o n e r n a af G u n n a r W e n n e r b e r g s första G l u n t, u p p e i O. D. kallad " Stora Glunten ".
H u r s ö n d e r t r a g g l a d e och g e n o m dåligt före- d r a g illa å t g å n g n a d e s s a G l u n t a r m å n g e n g å n g blefvo i U p p s a l a, så a t t m a n ofta helst skulle ha velat slippa h ö r a dem f ö r e d r a g a s — det fanns j u l y c k l i g t v i s äfven p å den t i d e n l i k a s o m nu bland studentsångare gyllene u n d a n t a g!
— så v a r dock d e t t a ögonblick u p p e i O. D.
alltid lika n y t t, lika n j u t b a r t och hvarför?
J o, d ä r sjöngs m e d v a r m u p p s a l i e n s i s k k ä r l e k till ä m n e t, pietet för k o m p o s i t i o n e n och v e r k l i g, ä k t a u p p f a t t n i n g af det stora, djupa, som finnes i texten. "
S t o r a G l u n t e n " är v e r k l i g e n och m å s t e för all framtid s t ä n d i g t förblifva den ä k t a s t u d e n t - s å n g a r e n s v a r m a u t t r y c k för h v a d han i n n e r s t k ä n n e r, då h a n t ä n k e r på sin fyristid, han m å nu h a a b s o l v e r a t sin e x a m e n med k u r i r t å g s - h a s t i g h e t eller ha v a r i t som G u n n a r W e n n e r - b e r g en h e d e r l i g öfverliggare m e d ett s ä k e r t statsrådsperspektiv i kikaren.
" Minns du hur ödet oss förde tillhopa adertonhundra och trettiosju " börja t e n o r e r n a u n i s o n t, f r å g a n d e och v a c k e r t.
Och b a s a r n e s v a r a från djupet, m a j e s t ä t i s k t bekräftande: " Ah, ja, nog minns jag det.
.
.
just Karl den tolftes dag, " Allmänna sången " gick marsch omkring torget — jag gick i basen, bredvid mig gick du.
Kvällen var kall och mörk.
Tror du, jag glömt det, jag?
— ' Viken, tidens flyktiga minnen ' grep med underbar makt våra sinnen.
Men när sången var slutad, frågte du: Behagar herrn ett glas?
Det var uppslaget till ett tioårigt dundrande kalas.
Ja, skål för de framfarna år och för vår lefnads långa vår! "
Nu slogos glasen s k å l k l i n g a n d e s a m m a n och å s t a d k o m m o ett lustigt k l i r r a n d e; p i a n o a c k o m - p a n j e m a n g e t i näst sista t a k t e n sjöngs såsom " con bocca c h i u s a ", h v a r p å följde ett s t r å l a n d e, förstående " gutår! "
I n g e n, som ej h ö r t " O r p h e i D r ä n g a r " i s i t t a n d e k a m r a t l a g s j u n g a d e n n a W e n n e r b e r g s så kolos- salt u p p s a l i e n s i s k a s k a p e l s e, k a n ens n ä r m e l s e - vis fatta, h v i l k e n s t o r a r t a d och v a r m s t ä m n i n g den k u n d e framkalla hos ett u n g t och lefnads- gladt s j u n g a n d e s t u d e n t s l ä k t e.
Det är visserligen öfverliggaren, som t a l a r i a n d r a versen, m e n kör b a r a, h v i l k e n lyftande poesi, som hvilar öfver dessa strofer, och hvil- k e n t a c k s a m h e t mot det flydda, W e n n e r b e r g k ä n n e r, n ä r han u t b r i s t e r: " Våren är flydd, men med glödande runor hela dess härliga saga finns kvar skrifven i hjärtats djup, ack, med rosentagg.
An sitter i oss den gamla studenten, gladare kanske än fordom han var, hissar ännu med fröjd ungdomens vikingsflagg. "
Men det är inte e n d a s t m i n n e t, som b e r ö r e s i " S t o r a G l u n t e n ", det är äfven t a n k e n p å framtiden, s e d a n lifvet vid F y r i s är en s a g a blott, m e n en " h ä r l i g s a g a ", v ä r d att g ö m m a s för lifvet.
G r u b b l a n d e och s o r g s e n u t b r y t e r g l u n t e n i början af sista v e r s e n: " Snart kanske äro vi bräckliga gubbar, torkade stammar, som luta till fall ", men t r ö s t a n d e s v a r a r magistern: " Vi dela ljuft och ledt, falla på samma gång. "
Och så till sist k o m m e r deras g e m e n s a m m a skål för framtiden, där de b å d e ö n s k a o^h h o p p a s p å en evig vår, " äfven om o b l i d a N o r n o r oss skilja, du skall åt Y s t a d och j a g till S u n d s - vall. "
Det ligger j u b e l och f ö r h o p p n i n g och tro p å en ljus, lycklig framtid på b o t t e n, när de till- sammans utropa: " Ja, skål för de kommande år och så till slut för en evig vår! "
Vid d e s s a slutord r e s t e sig alla Orphei D r ä n - gar, s t r ä c k t e glasen mot h v a r a n d r a, m ö t t e hvar- a n d r a med blicken, och det v a r i n t e en, som icke i d e n n a s t u n d förstod allt det goda, v a r m t k a m r a t l i g a, ä k t a s t u d e n t h j ä r t l i g a, som allas v å r k ä r e G u n n a r W e n n e r b e r g lagt s å s o m b ä r a n d e g r u n d s t e n till sin första, sin " stora Glunt ".
Utanför * S k i s s af H e d v i g Billing.
(Forts, och slut.)
F R Ö K E N A U G U S T A gaf sitt s a m t y c k e m e d ovillig m i n, och n ä s t a m i n u t stod den oväl- k o m n a g ä s t e n och n e g framför h e n n e, l å n g och slank, med af b l å s t e n r o s i g a k i n d e r och frisk däfven k y l a i k r i n g sig, som v e r k a d e upplifvande i det kvafva, b l o m d o f t a n d e r u m m e t.
F r ö k e n A u g u s t a h a d e a l d r i g förr s e t t den u n g a flickan a n n a t än u t e p å g a t a n och visste föga a n n a t om h e n n e, än att h o n var den ä l d s t a af en hel kull s y s k o n och att h o n g e n o m faderns o o r d e n t l i g h e t och superi lefde i b r y d s a m m a familjeförhållanden; den gamla fröken k u n d e alls ej u t g r u n d a a n l e d n i n g e n till besöket och mön- s t r a d e flickan med en viss ovillig u p p m ä r k - samhet. "
F r ö k e n ville t a l a med m i g, " s a d e hon till slut t ä m l i g e n t v ä r t. "
H v a d är det fråga o m? "
: Uppgif lifvidd (under armarne), midjevidd och kjollängd Expedieras portofritt inom Sverige om rekvisition åtföljd &lt; erhåller Ni till Eder figur af likvid insändes till: f u l l t t i l l f ö r l i t l i g a, m o d e r n a o.
e l e g a n t a Erhållas omgående till nedanstående pris inom Sverige: Bluslif 40 öre, M ä s t e r s a m u e l s g a t a n 4 3, S t o c k h o l m i Kjolmönster utan slip 50 öre, Prinsessklädning 75 öre, Reform- dräkt 75 öre, Barndräkt möns ter 50 öre, Kragmönster (Pellerin) 50 dre, Kappmönster 60 öre, Nationaldräktmönster 1 kr.
| Pappersmönster.
Iduns Mönsterafd.
I 502
Färgen på flickans kinder djupnade och de glada, blå ögonen gledo undan i förvirring, men hon hämtade sig genast och mötte stadigt fröken Augustas blick.
" Det är något jag ville be fröken om, " sade hon med ett djupt, ängs- ligt andetag, " något som jag skulle bli fröken tacksam för i hela mitt lif, om fröken ville göra — — " hon tvärtystnade ur stånd att fortsätta.
" Och det skulle vara? "
fröken Augustas ton lät allt utom uppmuntrande.
Flickan märkte det och hennes unga ansikte blef allvarsamt och helt sorgset.
" Ja, jag kan väl tro fröken inte vill, " sade hon stilla, likt en som redan förlorat allt hopp, " jag trodde ju heller aldrig att det skulle gå, men efter jag ingen annan råd hade, så tänkte jag — —!
Jo, det är så att jag har en be- kant, som är gymnast i England och har det riktigt bra — har ett litet privat institut för gymnastik och massage.
Hon har skrifvit till mig och erbjudit mig plats hos sig som elev och jag ville så grufligt gärna fara; föräldrarna ha också lofvat, men det är nu resan och så litet till utrustningen.
Hemifrån kan jag inte få det allraminsta, men om jag kunde få låna — jag skulle så säkert betala igen det, så fort jag någonsin kunde. "
Hennes röst hade så småningom blifvit stadigare och hon såg fröken Augusta rakt i ansiktet.
Denna var emellertid på intet sätt färdig med svaret; hon tyckte, att den framställda begäran var oförsynt djärf, men det fanns i alla fall något hos den unga flickan, som till- talade.
Hon beslöt att höra sig litet för.
" Hur gammal är fröken — fröken — —? "
hon sökte efter namnet för att liksom påpeka hur litet hon kände flickan, men denna svarade helt lugnt: " Jag heter Greta Sjöholm och är aderton år gammal. "
" Är inte fröken bra ung då att ge sig ut så där långt på egen hand? "
frågade fröken Augusta torrt.
Flickan höjde hufvudet. "
J a g är inte för ung att arbeta, " sade hon modigt, — " och den som är fattig får tidigt lära sig att ta vara på sig själf. "
Hon sade det sista helt sakta, men det var något i ton- fallet, som kom fröken Augusta att nogare se på henne, och nu först märkte fröken Augusta, hur fattig och torftig den unga flickan såg ut: klädningen var sliten och omodern och den ur- vuxna kappan var stoppad på en del ställen, men ren och snygg var hon i alla fall, och under den tarfliga hatten blickade ett par vackra, mörkblå ögon förtroendefullt ut i världen.
Fröken Augusta tyckte att hon var riktigt söt; — hur skulle det månne vara att ha en sådan ung varelse i sin närhet att omhulda och skämma bort — att ge allt åt den som ägde intet —?
— flickan såg snäll ut, hon blefve nog ett godt sällskap i ensamheten — — Det blef en stunds ömsesidig tystnad, under hvilken fröken Augusta funderade.
Till slut reste sig den unga flickan. "
J a g skulle bara be att få säga adjö, " sade hon, men rösten darrade en smula, " — och så be om ursäkt — " Fröken Augusta gjorde en afvärjande rörelse.
" Sitt, sitt, " sade hon helt kärft, " jag har ju inte sagt att jag inte vill — vi får väl talas vid.
Men i alla fall, vore det inte bättre för fröken att få plats i Sverige som sällskap — eller lektris — eller — ja, i ett hem, med ett ord sagdt? "
Flickan tänkte efter ett ögonblick. "
J a g tar tacksamt hvad plats som helst, " sade hon därpå beslutsamt.
" Kan jag bara förtjäna mitt bröd genom ärligt arbete, så får jag vara glad.
— Och jag kunde kanske spara, så jag kunde få medel till en själfständig verksam- het sedan, " tillade hon saktare, som för sig själf.
| Sveriges på en gång elegan- | taste och mest användbara [modejournal för hemmen.
• Fröken Augusta såg förvånad ut.
" Men om fröken finge det bra i Sverige, rent af i staden här, skulle då inte det vara det allra bästa och roligaste? "
frågade hon litet tveksamt.
Flickan skakade på hufvudet.
" Allt som ger mig arbete är bra, " sade hon allvarsamt, " men det som vore roligt, det vore att komma ut i världen, pröfva sina krafter och känna genom både mot- och medgång att man lefver. "
Det stack till så underligt inom fröken Augusta; rakt midt emot dem hängde tvänne porträtt af hennes farbror och faster och ofri- villigt såg hon dit bort — men vände genast bort ögonen igen.
— Lefva — lefva!
— hade hon någonsin lefvat, hon —?
och andra, hvar- för skulle hon hjälpa dem, hvad hade de för större rätt än hon haft —?
Hon pressade hårdt ihop läpparna och såg ned; det var så mycket som arbetade inom henne, hon kunde inte reda det riktigt — men, i alla fall så — hvad rådde flickan för detta —!
" Hur mycket pengar be- höfver fröken? "
frågade hon plötsligt helt tvärt i en ton, som hon själf märkte lät ovänlig.
" Ah, det är mycket, " sade den unga flickan, nu åter helt skygg. "
J a g skulle ju göra det, det allra billigaste, men resan är så dyr — och litet behöfde jag allt också skaffa mig.
Jag hade tänkt trehundra kronor, men kanske det kunde gå för mindre — — " " Tre hundra kronor! "
fröken Augusta såg helt häpen ut; hon var på intet sätt resvan och ansåg en utrikes resa fabulöst kostsam, " det kan väl aldrig fröken reda sig med? "
" J o, " sade flickan lugnt, " det kan jag.
Och hjälper fröken mig, så skall jag betala igen pengarna med ränta inom två år; min vän har lofvat ge mig litet lön genast — jag får ju börja med att göra hvad som helst. "
Fröken Augusta svarade inte.
Hon reste sig och gick långsamt fram till en chiffonier i hörnet af rummet, öppnade den och tog fram några sedlar.
Hennes ansikte hade fått ett stelt underligt uttryck och hon höll ögonen nedslagna, när hon kom och satte sig på sin förra plats.
" Här, barn, " sade hon och räckte fram sed- larne, " här är hvad ni begärde. "
Flickan tog pengarna med en förundrad och skrämd min.
Hon tyckte, att fröken Augustas röst lät som om hon varit ond, men på samma gång märkte hon, att den gamla damen hade tårar i ögonen.
" Tack, snälla, snälla fröken, " sade hon tack- samt och varmt, men så tillade hon hastigt: " Fröken har räknat fel — det är fyrahundra kronor det här. "
— Hon ville lämna tillbaka en af sedlarne, men fröken Augusta sköt till- baka hennes hand.
" Behåll det, barn, behåll det!
Jag brukar inte räkna fel och — ni kan kanske komma att behöfva det. "
Flickan vek tveksamt ihop sedlarne.
" Fröken är så allt för god —, " började hon förlägen, men så fortsatte hon mera bestämdt: " J a g skall be att få komma upp om en timme med kvitto på.
pengarne, jag tänkte först jag kanske kunde få skrifva det här, men jag har kommit att tänka på, att pappa säkert bör skrifva under.
— Jag är bara aderton år, som fröken vet. "
Fröken Augusta nickade gillande.
" Klok och ärlig märker jag, " sade hon med en skarp blick på den unga flickan, " klok och ärlig!
Med de egenskaperna kommer du långt i världen.
— Ja, dig vore det nog synd att locka in i bur — vore den aldrig så förgylld och välförsedd; bättre du får pröfva dina unga krafter som du önskar — för du har krafter, du! "
— hon talade lågt och vemodigt alldeles som för sig själf, men när hon märkte flickans förvånade blick, kom hon hastigt till sig igen.
" Du skall inte bry dig om hvad jag pratar, " sade hon, " det blir så med gammalt ensamt folk, ser du.
Och bli inte ond för jag säger barn och du, men du är ju så ung och för resten hoppas jag vi träffas igen — —.
Men något kvitto vill jag inte ha och pengarne skänker jag dig som gåfva.
Måtte de bli dig till nytta! "
" Fröken är så snäll, så allt för snäll! "
hvi- skade flickan med fuktigt glänsande ögon, " kunde jag bara riktigt visa hur tacksam jag är — — " Fröken Augusta såg bort.
" Det är inte så mycket att vara tacksam för som du tror, " sade hon med något egen- domligt tjockt och grumligt i rösten, " jag har bara hjälpt dig till din rätt — lifvets rätt!
Det är många nog, som bli den förhållna.
— Men nu är det bäst du går, för jag är litet trött.
Farväl för i kväll, lilla Greta! "
— Hon klappade flickan vänligt på kinden och denna neg och tackade ännu en gång, men just som hon hunnit dörren för att gå, ropade fröken Augusta henne tillbaka.
" Du sade, barn, " sade den gamla fröken brådskande, " att du gärna ville göra något för att visa att du var tacksam — och nu skall jag säga dig ett sätt.
Jo ser du, när du nu reser, så kommer du nog inte igen på flera år, men någon gång kommer du väl alltid, och om jag då lefver och du kommer till mig och ser på mig med lika goda, ärliga ögon som i dag, då skall jag vara nöjd; för då vet jag att min gåfva blifvit dig till nytta!
— — Och om du skulle behöfva — bli sjuk — eller det skulle bli för svårt för dig — glöm då inte bort gamla fröken Augusta, ifall hon ännu finns kvar. "
— Hon sköt flickan sakta ut genom dörren och stängde den.
Sedan gick hon fram till fönstret och ställde sig att se ut.
Där nere på gatan gick just Greta Sjöholm förbi.
Blåsten slet och ryckte i hennes tunna kappa och svepte kjolen hårdt om den slanka kroppen; stickor och sand hvirflade upp ikring henne i riktiga moln och håret stod som en sky kring ansiktet, men hon gick obekymradt på, med käckt buret hufvud och lätta, snabba steg.
Fröken Augusta stod kvar vid fönstret och såg efter henne, tills hon försvunnit vid ett gathörn.
" Så glad hon såg ut, " tänkte den gamla damen, och därvid erfor hon samma känsla, hälft af afund, hälft af svidande smärta, som redan en gång förut genombäfvat henne, — " nu går hon ut i lifvet! "
— — — Då svepte en vindil rundt huset och kom fönsterrutorna att skallra, och fröken Augusta, som var ängsligt rädd för drag, drog sig ry- sande tillbaka till sin förra plats.
Men inte ens då hon kommit till ro i den bekväma län- stolen och fått en mjuk schal kring skuldrorna kunde hon komma in i den trefna, dåsiga hem- ron för en stund sedan.
Hon satt och stirrade ut i skymningen helt tankfull, och rätt som det var brast hon i gråt.
Hon visste inte riktigt, hvarför hon var be- dröfvad eller hvad som egentligen fattades henne, ty på samma gång erfor hon en upp- riktig tillfredsställelse, men hon tyckte det var som om en dörr plötsligt öppnats och visat henne en skymt af lifvet, det stora, rika, ar- betande lifvet med dess tusen möjligheter, ocli hon grät därför att hon insåg att hon själf, trots sitt öfverflöd, stod och hade alltid stått utanför.
Iduns Modellkatalog © © Fyra rikhaltiga säsonghäften årligen.
Koloreradt omslag.
Prenumerationspris 2.
2 0 för helt år — 6 0 öre pr häfte.
503 — @ ^ Oumbärlig för alla sömmer- skor och alla hem.
• • • • Nu är tid att prenumerera.
Tack, Manasse!
f-fUR MLNTERT tindrande, hur hjärtevarmtvän- n liga lysa icke de klara flickögonen ur] oljande rader, till hvilkas obekanta författarinna redaktionen ber att få rikta sitt " Tack St- - o. " YRIS STAD, Fyris ungdom med sol och glittrande F minnen!
Herre Gud, Manasse, hvad du beredt mig, beredt alla, som lefde på " then tiden ", en härlig lifs- E T T S Y N N E R L I G E N b e a k t a n s v ä r d t, kultur- h i s t o r i s k t värdefullt och f ä n g s l a n d e illu- s t r a t i o n s v e r k h a r n y l i g e n börjat utgifvas från C e d e r q u i s t s Grafiska A k t i e b o l a g s förlag i Stock- holm m e d ett s t å t l i g t profhäfte i k v a r t f o r m a t, som bär den fullständiga t i t e l n: Gamla Svenska Städer; g a t o r och g r ä n d e r, hus och g å r d a r; S a m l i n g s v e r k i bilder j ä m t e f ö r k l a r a n d e t e x t utgifvet af S v e n s k a T e k n o l o g f ö r e n i n g e n s afdel- n i n g för h u s b y g g n a d s k o n s t.
" Våra Städer ", heter det i företalet, " g e n o m g å för n ä r v a r a n d e i s a m b a n d m e d hela s a m h ä l l s u t v e c k l i n g e n en h a s t i g f ö r ä n d r i n g, en u t v i d g n i n g och en o m d a n i n g, h v a r v i d t i d e n s n y a kraf och n y a m e d e l för dessas tillfredsställande v e r k a n e d b r y t a n d e på det gamla.
Men vid d e n n a f ö r ä n d r i n g, som på m å n g a håll försiggår m e d en r e n t våldsam h a s t i g h e t, förlora vi m y c k e t af g a m m a l k a r a k - t ä r i s t i s k s t a d s b y g g n a d s k o n s t, af i n t r e s s a n t a histo- r i s k a och a r k i t e k t o n i s k a m i n n e s m ä r k e n, och frå- gan ä r: g e r det n y a full e r s ä t t n i n g för det förlorade? "
Man behöfver ej b l ä d d r a länge g e n o m det föreliggande häftet för att k o m m a till ett deci- d e r a d t och v e m o d i g t nej p å d e t t a s p ö r s m å l.
S å m y c k e t t a c k s a m m a r e m å s t e m a n k ä n n a sig mot u t g i f v a r n e, som nu åt eftervärlden åtmin- stone i bild vilja s ö k a r ä d d a n å g o t af det, som i v å r a s t ä d e r försvinner af d y r b a r a k u l t u r - och s k ö n h e t s v ä r d e n, samt g e n o m framvisande af h v a d vi ä n n u ä g a k v a r v ä c k a k ä r l e k och förståelse för d e t s a m m a och d ä r i g e n o m möjligen u n d a n - r y c k a n å g o t från förstörelsen.
Denna samling bilder från gamla s v e n s k a s t ä d e r och h e m bör också k u n n a v e r k a b e f r u k t a n d e p å den sträfvan, som dess b ä t t r e p å s e n a r e tid börjat g ö r a sig g ä l l a n d e bland v å r a k o n s t n ä r l i g a a r k i t e k t e r att vid d a n a n d e t af det m o d e r n a b o n i n g s h u s e t dock pietetsfullt fasthålla s a m b a n d e t m e d vår ä l d r e n a t i o n e l l a b y g g n a d s k o n s t, som g ö m m e r så m y c k e t af h e m t r e f n a d, ä n d a m å l s e n l i g h e t, idyll och v ä r d i g h e t — med ett ord så m y c k e t af god svensk anda.
Vi anbefalla v a r m t det för- tjänstfulla v e r k e t åt alla, som i den a n d a n verk- ligen k ä n n a och vilja n å g o t.
Siljan, en bok om S v e r i g e s hjärta af Johan Nordling, som p å försommaren u t k o m i sin tredje upplaga, o m f a t t a n d e det 8 — 14:de t u s e n d e t, röner alltjämt så liflig efterfrågan bland den lä- s a n d e a l l m ä n h e t e n, att det blifvit n ö d v ä n d i g t i d a g a r n e p r e s s l ä g g a en n y fjärde upplaga (15 — 17:de t u s e n d e t).
E n l i g t h v a d f ö r l ä g g a r n e, C.
E.
F r i t z e s b o k f ö r l a g s a k t i e b o l a g, m e d d e l a, är d e t t a en för en s v e n s k originalroman hart när e n a s t å e n d e framgång inom loppet af k n a p - p a s t ett år från dess första f r a m t r ä d a n d e.
I N o r d i s k Tidskrift, den af r i k s a n t i k v a r i e n prof. O. Montelius r e d i g e r a d e förnämliga och l e d a n d e t i d s k r i t t e n för v e t e n s k a p och k o n s t, anmäles nu s e n a s t " S i l j a n " i en af d o c e n t e n F.
V e t t e r l u n d s i g n e r a d a r t i k e l, h v a r s slutord vi tillåta oss anföra: " Hur har ej denna ljusa tro och denna hänförelse också blifvit lefvande själ i ett stort lagdt och utfördt verk och i många sympatiska, mer och mindre lefvande människor!
Måtte nu äfven det väldiga, enade och nya Sverige, hvars hägring lyser öfver Nordlings arbete, ej heller alldeles försvinna för dem, hvilka från denna dikt — som Sten Stålfelt på verkets sista sida — stiga ned mot verklighetens och hvardagens dal, där " gärningen " väntar! "
berusande glädje med dina " glada oordnade Fyrismin- nen ".
De tumla alla omkring i mitt hufvud nu, fortfa- rande oordnade, men dock så klara, distinkta, hjärtani k ä r a.
.
.
Vid hvarje nummer af Idun har jag glupskt gripit det, då det, förutom allt annat läsvärdt, bjudit på Manasses genomfriska minnen.
Uppsalatiden, sedd med en ung flickas lefnadsglada ögon, var fullt lika härlig, lika glädjeberusande som betraktad med studentens muntra blick!
Blott af en annan art. Och ändå så gemensam.
För kort tid sedan var jag tillsammans med dina flicktyper Flossan K. och Anna L.
Skrattade gjorde vi.
Yrade i minnets suveräna audiensslott.
Kände oss unga och liksom nygjorda.
Alla typer du släppt fram på arenan, alla kände jag.
Somliga personligt.
Andra genom andra o. s. v. Min syster och jag voro med på allt af nöjen i Uppsala just på din tid.
Ögonen lyste, hvita tänder glimmade bakom nyfikna läppar, sorgen existerade ej, hel var glädjen.
Eller rättare sagdt — sorglös- heten.
När jag i senaste numret läste om lille Virgo, Willehad och last but not least Erik Jacobs läspande tjusnings- toner, då hörde jag lika tydligt som jag nu hör raspet af min penna, de många serenader vi unga flickor fingo, oftast med Eriks fagra solo.
Hur tassade det ej utanför fönstren, då vi i ljuf oskald kl.
Vi 1 2 drömde om våra hjältar.
Hur vi satte oss upp i sängen vid de första tonerna, hviskande lycksaligt: " Serenad, d u j " Nu ljöd " Klara stjärna, du som strålar " bakom månförgyllda rullgardiner.
Tysta som råttor smögo vi oss upp och gluttade.
Riktigt.
Lysande cigarrkulor syntes, tramp och hviskningar hördes.
Försiktigt tändes ljuset, som flyttades nära gardin.
Ett tack åt de kära därute.
Så, nu smög " Kornmodsglansen " in sina betagande toner.
Tysta och berusade sutto vi.
Varma och skälfvande.
" Stjärnorna tindra re ' n ", " Kristallen den fma ", o " Och hör du, unga Dora " och till sist " Sof i ro ".
Då hvi- skade vi med klappande hjärta namnet på den, som då intog detsamma med kunglig makt.
Oh la jeunesse, je t ' aime jusqu ' ä la mört!
Minnets, yrans, ungdomens glittrande poesi drar sin silfverslöja öfver sinnet.
Blom- mande backsippor vid Kungsängstull, nickande gull- vifvor vid " Gap ", Svartbäeksgubbarnas rassel vid Islands- bron, pratkotterierna vid " Haakens knut ", promenaden från Krooks pension på Sysslomansgatan, Valborgs- mässoaftnarnas skymmande blåluftspoesi med sina glim- mande eldar vid horisonten, sitt ringlande hvita stu- dentband uppför Slottsbacken, sina toner, sin ung- dom — allt lefver i minnet, lika friskt som höstdag- gen ute på fältet en septembermorgon.
Och nationsbalerna!
Lyxen var ej så stor då.
Den började först efteråt sitt förstörelsetåg.
Små yllemus- linsklädningar med ljusa isättningar, lenong och annat tvättbart.
Jag har ännu kvar en bit af en blommig muslinsklädning, som stramt smög sig om min getings- midja på en Stockholms nationsbal, dit jag var bjuden af kandidat, numera professor P — r.
Bevare mig, så roligt jag hade!
Stockholmsnationsbalerna ansågo vi flickor vara de " finaste ", om ock ej de roligaste balerna.
På våra dansprogram stodo mycket fina, mycket adliga namn.
Och vi smålogo förstulet åt både baron L., grefve O. och kandidat P.
G.
Numera framstående män i staten.
Men roligast voro Östgöta nations- och Värm- landsbalerna!
Ej gingo vi dit till festligheterna som det nu brukas: i sidenfodrad pälskappa, äkta spetssjal på hufvudet och i elegant täckvagn.
Ånej, min afton- habit bestod af en s. k. rundskuren kappa, ' det fulaste plagg, som existerat, en realisationsbahytt på det " ljusa hufvudet " och gummipjäxor, jaha, riktigt dundrande stora pjäxor med svart kaninskinn omkring kanterna.
Hvad visste vi då om pälsfodrade eleganta snow-boots?
En hederlig " kamkofta " under " den rundskurna " för att skydda " elegansen ".
Men — väl inkomna i bal- salen, förda af ett gammalt ordentligt trefligt " förkläde ", möttes vi redan vid dörren af våra kavaljerer, och innan vi hunnit blinka, stodo våra program fulltecknade ända till 12:te — 20:de (!)
extra dansen.
Det var så " väldigt bussigt " bli uppbjuden till 20:de extra, förstås!
Och det valsades och polkades!
Kinder purprades, ögon lyste under en lugg, friserad af en på en vanlig lampa upp- och nedvänd krustång.
Ord växlades, löften knötos och brötos, ungdom mötte ungdom i yrande schottisturer, och i " valse des fleurs " förlorades åter- stoden af det unga hjärtat.
Se så där klockan tre på morgonen eskorterades man hem af ett kompani stu- denter.
Då solen började sin hälsningssmekning långt därborta.
Dagen därpå var att börja om igen.
Samma fröjd, samma saliga känsla af att man lefde.
Mer behöfdes ju ej — då!
Nog minns jag att det ej alltid var lugn och glädje i hemmet.
Bekymmer och pröfningar sparades ej.
Men — tagna med Uppsalaungdomens sorglöshet med — 504 — BILDANDE KONST.
Bildande konst.
P A KONSTFÖRENINGEN och i K o n s t - n ä r s h u s e t e x p o n e r a de e r k ä n d a och m o g - n a d e förmågorna, m e d a n de u n g a, som vilja träda fram för a l l m ä n h e t e n med resultatet af sina e l e v s t u d i e r, få s ö k a sig m e r a tillfälliga lokaler för sina e x p o s i t i o n e r.
I Kungsbro- p a l a t s e t vid V a s a g a t a n u t s t ä l l e r s å l u n d a den u n g e s k u l p t ö r e n Börje Börjeson, som i v å r a s u t g i c k från k o n s t a k a d e m i e n, ett a n t a l s t u d i e r, h v i l k a röja h a n s t y d l i g a, ärfda begåfning.
Ut- s t ä l l n i n g e n s mest b e t y d a n d e sak är den från akademiens utställning i våras bekanta stora g r u p p e n " Inför d o m e n ", som v i t t n a r om kraft och individualiseringsförmåga.
Hans nyaste a r b e t e n, förut icke u t s t ä l l d a, äro bl.
a. ett par b y s t e r af a k a d e m i k a m r a t e r, och en liten graciös skiss till en fontän.
Alltsomallt är utställnin- gen helt liten, m e n b e r ä t t i g a d till de b ä s t a för- h o p p n i n g a r om den u n g e k o n s t n ä r e n s fram- tid.
I Hultbergs konsthandel på Birgerjarlsgatan u t s t ä l l e r den för vår publik icke o b e k a n t e a r t i s - t e n Carl A. Olausson ett a n t a l s o m m a r a k v a r e l l e r, omsorgsfullt, m e n n å g o t torrt gjorda, s a m t n å g r a få s t u d i e r i olja, h v a r i b l a n d den s t o r a solned- g å n g s d u k e n med m o t i v från L i d i n g ö n t o r d e v a r a den b ä s t a.
utsikt att klockan 5 e. m. kila ned till Svartbäcks - skridskobanan och få visa sina vackraste svängar med kandidaterna S — mar eller L — na, så förtonade det mörka, det lifsdämpade emot det ljusa oskyldiga nöjet att efter middagen fladdra en stund i sin veckade skridskokjol, sin lilla billiga skinnmössa på den hängande flätan, den hemmagjorda tygmuffen med bandrosett på midten.
" De vise " påstodo, att jag dansade liksom åkte skridsko vackert.
Det är ingen konst.
I en Eva- natur är det medfödt.
Vill man behaga, kan man det lika vackert med en bukett ängsblommor vid barmen som prydd med utsökta rosor från La Fleuriste.
Kon- sten är blott att bära dem.
Och med lyckans insegel i ett ungt ansikte, två nymornade Ii Isögon, en röd mun och en smal midja kan ett kungarike intagas.
Åtminstone kungen i riket — — — Nu — apres le deluge — då jag med årens erfa- renhetsrön betraktar det som varit, är det som om jag tog på något, som jag var mycket rädd om.
Hade jag vetat då, midt i lifsberusningens poesi och Fyris- kvällarnas sångtunga luft, allt hvad man skulle igenom — för visso hade jag lyft blicken uppåt och i ordlös bön bedt om att få gå bort då — nu — medan gu- darna älskade mig — — — Hur väl, hur ofta påminner jag mig ej professor Rudins afskedsord till oss 8-klassister, då han med sina gråa lockar och sitt allvarsmilda leende sade till o s s: " Ni, barn, gå nu ut i lifvet, ni unga mänskoplantor.
Ni vänta något stort af lifvet, och ni göra rätt i att vänta något stort af eder Gud ".
— Ack, begreppet " stort af eder Gud " är så tänjbart.
Jag vet bara, att så stort och underbart som jag fann lifvet i ungdoms- åren vid Fyris strand, det har jag aldrig funnit sedan — — — Lifvet, nej, världen, mänskorna lärde mig sedan det fula, triviala och det bittra.
Men minnet vill jag vårda.
Det är min rättmätiga egendom.
Lik- som den finaste darrande spindelväf som florslätt hänger i buskagen i morgongryningen.
Skör är den.
Men trådarna, ehuru trasade af första starka vinddrag, äga en outgrundlig kraft att knyta sig samman till den allra vackraste väfnad.
Solstrålarna från de vida slätterna knyta maskorna igen.
En för en.
Men ser jag nästa gång jag kommer till Stockholm Manasses intelligenta, solvarma leende, sveper jag om mig min allra vackraste spindelväf af minnets ljusa ungdomstrådar, gör min reverens och säger käckt och med hela makten från de tider, som äro svunna: Tack, Manasse, tack l ST — A.
^^El Julius Wecksell.
Ludwig Wiillner.
LAND LITTERATURENS många klum- piga utväxter finnes väl knappast någon för- hatligare än de gamla operatexterna, där dumhet och onatur fira orgier, som den tarfligaste kolpor- tageroman knappt kan prestera maken till.
Meyerbeers lyckligtvis till en mycket kort lifs- tid återuppståndna opera " Nordens stjärna " bär på bördan af en dylik text, hvars fader, Eugéne Scribe, dock var ett så pass knepigt och pro- duktivt hufvud, att han bort kunna bespara scenen de banalaste utslagen af sin fantasi.
Meyerbeers musik till detta textliga mixtum compositum på s. k. historisk grundval är ett skickligt frasmakeri, där koloraturen tar ett stort rum.
Men så lär ju också Catharinas roll ursprungligen ha skrifvits för Jenny Lind, som förmodligen gjorde något glänsande af den.
Nu sjöngs partiet af fru O s c a r, och hennes duktiga artistskap bar uppgiften utan att alltför mycket stappla på de många stötestenarne.
Röstens volym förslog helt naturligt icke i de mera frestande lägena, men de många kolora- turpassagerna utfördes med aplomb och det dramatiska återgifvandet hade goda detaljer.
Att en förståndig nutidsmänniska som hr W a l l g r e n i tsar Peters omöjliga roll utkäm- pade andra lidanden än dem publiken var vittne till, faller af sig själft; af kosacken Grit- zenko hade hr S v e d e l i u s i full desperation företagit sig att göra en operettgubbe, viss om att han i hvarje fall tillvaratog sin chefs intressen.
Hr M a l m sjöng smidigt och vackert pastejbagarens parti, och fru B a r t e l s samt hr O l l e S t r a n d b e r g gjorde sitt bästa i ett par biroller.
B På Svenska teatern blef Henry Bernsteins skådespel " Simson " en succés tack vare en märgfullt skrifven och lika märgfullt spelad tredje akt, hvilken hos publiken alldeles förtog den apati, som de båda föregående akternas ganska betydelselösa scener hade skuld i. '
Jacques Brachard är ursprungligen nå- gon sorts ligapojke från Marseille, men ett affärssnille glöder i hans hårda skalle, och tack vare detta blir han pariserbörsens mest fruktade och beundrade personlighet.
Hans djärfva spe- kulationer i egyptisk koppar ha tillfört honom oerhörda rikedomar och en hustru af blåaste blod, som tagit honom uteslutande för atträddasin familj från ruin.
Själf har hon en älskare, hvilken blifvit rik genom Brachard, som låtit honom spekulera i sina kopparaktier.
Då mannen får reda på, att hans " vän " Govain detroniserat honom hos hustrun, ruinerar han denne och sig själf genom att framkalla baisse å aktierna.
Liksom bibelns Simson går han under med fien- den.
— Stycket är ett med expressiv talang skrifvet nutidsdrama, visserligen här och hvar lidande af konstruktion, men dessemellan fylldt af äkta lif och lidelse.
Hrr S V e n n b e r g och W i n g å r d gåfvo kraftigt karaktärsfulla tolkningar åt man- nen och älskaren — det var en fläkt verklig- het som drog öfver scenen i den koncisa och starka tredje akten.
På Intima teatern, som glädjande att nämna växer sig allt starkare fast i publikens gunst, debuterade för ej längesedan en ung fröken F a l k n e r som Eleonora i " Påsk ".
Tempera- ment och en vacker, böjlig stämma utmärkte denna hennes debut i den subtila rollen.
Den nyaste farsen, hvarmed Vasateatern nu fyller sitt program, heter " Fröken Josette — min hustru " och står litterärt på ett högre plan än sina mer eller mindre berömda föregångare.
Här finnas för en gångs skull kvickhet, psyk- ologi och en handlingsutveckling, som ej frigjort sig från det sunda förnuftet.
Flere af Vasate- aterns goda och pröfvade artistkrafter föra afton efter afton stycket till seger.
Att Julius Wecksells glödande frihetsdrama " Daniel Hjort " ännu en gång visar sig i svenskt rampljus är endast en skyldig tacksamhetsgärd mot den finske poetens minne, men dikten hade förtjänat att spelas på någon af våra främsta scener af skådespelare med kultur och stilkänsla.
Östermalmsteaterns sällskap gjorde nog sitt bästa, men alla kraftansträngningar till trots blef resulta- tet ytterst okonst- närligt.
Henrik Ibsens » Eosmersholm » pa Stora Teatern i Göteborg.
Scen ur första akten.
Rebecka West (fröken Anna Lisa Carlson), TTlrich Brendel (hr Eric Zachrison) och Johannes Rosmer (hr Knut Lindroth).
A. Larson foto. "
På landsor- tens scener gör dir. Selander nuj välförtjänt lycka med " Gamla goda tiden ", med hvilken han drog fulla hus till Djurgårds- teatern under september, och i Göteborg har dir. Knut Lind- roth med sitt sällskap gifvit bl.
a. Ibsens " Rosmers- holm ", ur hvars första akt vi här meddela en scen I detta sam- Maria Avani-Carrera.
manhang vilja vi nämna, att vi gärna mottaga till införande rollporträtt och scenbilder från landsortsscenens märkligare premiärer, och böra då dessa vara åtföljda af recensionsurklipp ur platstidningarna.
Konsertsäsongen, som nu företer en rastlös omsättning af artister, inleddes med ett upp- trädande af der.
från i våras kända italienska pianisten M a r i a A v a n i - C a r r e r a.
Nu som då blir vårt omdöme om hennes förmåga att hon är en virtuos med rapid teknik, men utan nå- gon inifrån strömmande känsla.
Hon bländar men värmer icke.
Däremot har L u d w i g W i i l l n e r kommit som en ny Vilhelm eröfraren och med konsert efter konsert hart när öfverväldigat oss.
Hans sång- konst är, belackare och ättiksbryggare till trots, verkligt stor i sin individuella dristighet, sitt pur- purmättade patos och sin själiska innerlighet Hans program omfattar snart sagdt hela den tyska romansdiktningen i gammal och ny tid, och den rent af elementära kraft och uttrycks- fullhet, hvarmed han föredrar dessa jättecyklar, gör honom till en sångare vida öfver vanligt mått.
ARIEL.
Henry Bernsteins » Simson » på Svenska Teatern i Stockholm.
Scen ur tredje akten.
Brachard (hr Svennberg) och Le Govain (hr Wingård).
Ateljé Jaeger foto.
— 505 —
ANVÄND ENDAST SVENSK TVÄTTVÅL " SAVOLIN ".
TEKN. A.-BOL.
FLORA, GEFLE.
KÖKSALMANACK Redigerad af ELISABETH Inneh.
ÖSTMAN af Elisabeth östmans Husmo- derskurs i Stockholm.
VECKAN 11 — 17 OKT.
1908.
SÖNDAG.
E r u k o s t: Smörgåsbord; hammerialad; m j ö A; kaffe eller te med sultan-cake.
M i d d a g: Buljong med vin.dbojt.ar; krustader med champinjon- situfning; persiljespäokad fårstek med legymer och salad; fyllda äpplen med vaniljsås.
MÅNDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; havregrynsgröt med mjölk; siillpölsa; mjölk; katte eller te.
M i d d a g: Fläsk- kotletter med pressad potatis; nypon- soppa med vispad grädde.
TISDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; köttpudding med jordärtskockor (rester från söndag); mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Blomkålspuré med rostadt bröd; stufvade aborrar med potatis.
ONSDAG.
F r u k o s t: ^ Smörgåsbord; äggröra med rökt svinfilé; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Kokt salt fårbringa med brynta kålrötter; hafresoppa med hallonsylt.
TOKSDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; s.tekt risgrynskorf med lingon; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Ärter med fläsk; syltpannkaka.
FEEDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; havregrynsgröt med mjölk; stufvad färsk strömming med p o t a t i s; kaffe eller te.
M i d d a g: Stekt kalfbog med äpplen och brynt p o t a t i s; röd sagosoppa med skorpor.
LOEDAG.
F r u k o s t: Smörgåsbord; bräckt skinka med r i s; mjölk; kaffe eller te.
M i d d a g: Ärtpuré med jord- ärtskockor; fiskpudding med kräftsås.
VARGARDA (Kungl.
Hofleverantör) HAFREGRYN » HAFREMJÖL EECEPT.
Vid beredningen bortslipas icke — såsom ofta sker för V i n d b ö i t l a r (f. 6 pers.).
3 del- att gitva grynen hvitare färg — den gulaktiga, nd- vatten, 50 gr. smör, 120 gr. livete- ringsrika proteinhinnan.
mjöl, 4 hela s^sS- Genom bevarande af denna B e r e d n i ng: Smör och vatten kokas blifver gröten mera nä- upp, mjölet tillsattes under ilitig visp- ringsrik, finsmakande ning, och smeten får koka tills den och fast (ej lösochslemmig).
släpper pannan, hvarefter grytan lyftas af elden.
Vispen klämmes ur väl och pakoterna.
när smeten afsvalnat, inarbetas e t t ägg Obs.
Den extra kvalitén i i sänder.
Massan tryckes genom sprits eller krusig strut på väl rengjord och smord plåt i form af ess eller aflånga öfverblifven bullar.
De gräddas i ordinär ugnsvärme.
nan fyllningen ilägges.
Under gräddningen bör ej ugnsluckan flottyr kan användas flera gånger, om öppnas på 10 min., ty genom luft- den uppkokas i mjölk eller v a t t e n; när draget sjunka bakelserna ihop och den stelnat af skrapas lätt all botten- blifva platta.
S t u f n i n g: Champinjonerna fräsas De serveras till buljong eller afredda i smöret och tagas upp, hvarefter mjö- soppor.
let sammanfräses med smöret.
Champin- jonspadet och grädden tillsättas litet i K r u s t a d e r m e d c h a m p i n j o n - sänder, under flitig rörning, och afred- s t u f n i n g (f. 6 pers.).
K r u s t a d e r: 65 gr. mjö; X G cl.
kallt ninger- får koka under 10 min.
De frästa champinjonerna iläggas och stuf- vatten, 3 cl.
öl, Va t s l s - socker, ägg.
T i l l k o k n i n g: 3 / l kg.
flottyr, 1 ningen afsmakas med peppar, salt.
Ägg- gulan tillsättes och stufningen lår msk.
brännvin.
C h a m p i n j o n s t uf n i n g: 2 msk.
sjuda, hvarefter den fylles i krusta- smör (40 gr.), 3 msk.
mjöl, champinjon- derna, som genast serveras.
spad, Vs lit.
tunn grädde, 1 burk cham- (f. 6 pers.).
9 pinjoner å 70 öre, hvitpeppar, salt, 1 F y l l d a, ä p p l e n stora vackra äpplen, Vä del.
smält äggula.
smör (50 gr.), 1 kkp.
s t ö t t a skorpor, B e r e d n i n g: Mjölet siktas i e t t fat, vattnet och ölet tillsättas liiet i sänder 2 msk.
strösocker.
T i l l m a n d e l m a s s a n: 75 gr. söt- under flitig rörning.
Sist tillsättas det uppvispade ägget och sockret.
Flottyren mandel, 75 gr. strösocker, 1 liten ägg- hvari krustaderna skola kokas, bör vara hvita.
af bästa beskaffenhet; grytan som an- T i l l f o r m e n: 1 msk.
smör.
vändes härtill, bör ej vara vidare än B e r e d n i n g: Mandeln skållas, tor- ett tefat.
P å samma gång flottyren kas i ugnen och drifves genom mandel- nedlägges i grytan ihälles brännvinet kvarn samt stötes tillsammans med och järnet nedsättas d ä r i för a t t uppvär- sockret i stenmortel.
Ägghvitan slås till mas.
Flottyren är lagom varm när en hårdt skum och nedröres.
Äpplena ska- t u n n b l å rök stiger upp från ytan.
Sme^ las och kärnhusen borttagas med e t t ten hälles i så många koppar som det De fyllas med mandelmassan, finnes formar på järnet.
Krustaderna bleckrör.
i det smälta smöret ooh rullas doppas däri, dock ej ända till randen, doppas i de stötta skorporna, blandade med det hålles därefter i den heta flotty- ren, tills krustaderna äro ljusbruna, sockret.
En pajform smörjes med Vs msk.
af smöret, äpplena nedläggas däri, då de lossas med en gaffel eller späck- nål och läggas upp och nervända på of verströs med skorpblandningen ioch be- gråpapper a t t afrinna.
Krustaderna.
läggas med resten af smöret, fördeladt kunna förvaras 2 — 3 veckor om d e ned- i små flockar.
Äpplena insättas i ugnen läggas i en bleckburk med t ä t t slutet och fä steka tills de äro lösa och vac- lock, men måste då värmas i ugnen in- kert gulbruna.
De serveras med vispad grädde eller vaniljsås.
Engelska BARNSTRUMPOR i största urval till billigaste priser TVÄTTERSKA, medelålders, stark och van vid omhänderhafvande a l finare och enklare tvätt, skicklig i glansstryk- ning och försedd med bästa rek.
fin- ner god plats å större egendom.
Adr.
» K. », Tådened.
SOLO-KAFFE Köttpudding med jordärt- s k o c k o r (f. 6 pers.).
6 hg.
benfritt från oxkött, 1 hg.
späckfiäsk, 1 — 2 ägg, 2 — 3 kkp.
gräddmjölk, Vä k k p.
s t ö t t a skorpor, 1 msk.
salt, Va tsk.
hvitpep- par, IVa lit.
jordärtskockor, 3 / é lit.
vat- ten, 2 tsk.
salt, 2 msk.
smör (40 gr.), H.
M.
Konungens Hofleverantör.
4 msk.
mjöl, 5 del.
spad, salt, socker, hvitpeppar.
Magnetiskt förädladt enligt svenikr T i l l f o r m e n: Va msk.
smör, 2 msk.
patentet n:o 20016 är s t ö t t a skorpor.
B e r e d n i n g: Köttfärsen beredes på det bästa, renaste och drygaste vanligt sätt.
Jordärtskockorna sköljas, skrapas och få ligga en stund i ättik- blandadt vatten, för a t t bli hvita.
De påsättas i det kokande vattnet, tillsatt med saltet och få koka, tills d e äro som finnes i marknaden ooh täljei t mjuka, då de upphällas i durkslag och spadet tillvaratages.
Smör och mjöl femton olika Javablandningar i rikets sammanfräses, spadet tillsättes, litet förnämsta Kaffe- ooh Speceriaffärer.
i sänder, och afredningen får e t t godt uppkok, hvarefter jordärt skock orna iläg- gas och stufningen afsmakas med kryd- T i l l p a n n k a k a l ä g g e n: 1 msk.
dorna.
smör (20 g r.)
.
B e r e d n i n g: Mjölet hälles i e t t fat, A g g r ö r a m e d r ö k t s v i n f i l é (f. äggen vispas med imjölken, nedröres litet 6 pers;.}.
6 iigg, 12 msk.
vatten, 3 msk.
i sänder med slef i mjölet, sist tillsättes smör (60 gr.), 3 hg.
rökt svinfilet, det skirade smöret, och smeten får persilja.
stå ' oelh svälla omkring 2 timmar.
B e r e d n i n g: Äggen vispas väl med En pannkakslagg upphettas långsamt, vattnet.
Smöret smältes i en kastrull .smöret smältes i vattenbad och här- med fiat botten, äggblandningen hälles med penslas laggen.
Så mycket smet däri och omröres försiktigt öfver svag ihälles a t t pannans y t a n ä t t och jämt eld.
Äggröran får ej koka och ej saltas, täckes.
Pannkakorna - uppläggas på den blir därigenom vasslig.
När ägg- varmt fat och Öfver strykas t u n n t med röran stadgat sig, upplägges den på varm.
sylt.
Grädden vispas till hårdt ett varmt serveringsfat.
Svinfilet skåres skum, sockret tillsättes och grädden i tunna skifVor och lägges i krans rundt slås öfver pannkakorna.
Sist öfverströs omkring äggröran.
Anrättningen gar- den skållade och fint hackade mandeln.
neras med persilja och serveras som frukosträtt.
P i s k p u d d i n g (f. 6 pers.).
330 gr. H a f r e s o p p a m e d h a l l o n s y l t smör, 130 gr. hvetemjöl, 7 del.
grädd- (f. 6 pers.).
IVa del.
vanliga hafregryn, mjölk, * / s lit- kokt, fint sönderplockad IVa lit.
vatten, 1 lit.
god mjölk, soc- kabeljo eller färsk fisk, 6 ägg, 1 liten ker, salt, (15 sötmandlar), IVa kkp.
msk.
salt, 1 msk.
socker, J / 3 tsk.
hvit- peppar.
hallonsylt.
B e r e d n i n g: Grynen sköljas, på- T i l l f o r m e n: 1 / 2 msk.
smör (10 sättas i det kalla vattnet och få koka gr.), 2 msk.
s t ö t t a skorpor.
med t ä t t slutet lock omkr. 2 t i m.
B e r e d n i n g: Smör och mjöl sam- Soppan passeras.
Mjölken kokas upp, manfräses, gräddmjölken tillsättes, litet purén tillsättes och soppan får e t t i sänder, under flitig rörning, hvar- uppkok samt afsmakas med salt och efter afredningen får ett godt uppkok socker.
Om så önskas lägges mandeln, och hålles- upp a t t kallna.
Den fint skållad och skuren i strimlor i sopp- sönderplockade fisken nedröres i den skålen och soppan ihälles.
Den serveras kalla smeten jämte äggulorna, en i med hallonsylt.
sänder.
Den afsmakas med kryddorna oelh sästt nedskäras de till hårdt skum Syltpannkaka (f. 6 pers.).
3 slagna ägghvitorna.
Massan slås ge- nast i smord och brödbeströdd form små kkp.
hvetemjöl, 1 lit.
gräddmjölk, och gräddas omkring V2 tim. i ordinär 2 Hg^g, 2 msk.
smör (40 g r.)
.
Puddingen serveras genast T i l l f y l l n i n g o c h g a r n e r i n g: ugns-värme.
tages ut ur ugnen med smält smör, 1 kkp.
sylt, 3 del.
tjock grädde, 1 den champinjon- eller kräftsås.
msk.
socker, V 2 hg.
sötmandel.
A.-B.
Malmö Kaffekompani.
JflVfl-KflFFE För barnens hud är det ytterst nödvändigt att den mildaste och finaste M l användes " Bylms öfrerfettade Baratvål " Student.
besitter dessa egenskaper, och den har därigenom blifvit oum- bärlig för barnkammaren.
Vid privat samskola erhåller undervis- ningsvan kvinnlig student plats nästk.
vårtermin.
Särskild håg och fallenhet för matematik och naturvetenskap ön- skas.
Närmare meddelar [röken Sigrid H j elm qvist, Ljungby.
frisk och enkel HUSHALLSKUNNIG, flicka från landet, kunnig i matlagning, bakning, sömnad m. m. får god plats dem 1 nov.
Svar med löneanspråk, rek.
och foto.
till » Familjemedlem », Eristad P. r. H7H11 &amp; Co, FaWAktiebolag, Kungl.
HoflcvtfantSr, Stockholm.
PLATS finnes i liten fin familj, sta- FÖR bildad, pålitlig, ordentlig, frisk tionssamhälle i Bergslagen, för e n bil- och barnkär flicka, som helst genom- dad, huslig, enkel flicka, a t t med hus- g å t t Barnavård, och ä r något kunnig moderns hjälp sköta hemmet.
Uppgift i sömnad, finnes plats nu genast hos om lönepretentioner m. m. till » Trefligt ung familj a t t sköta t r e barn, 5 — 1 år, samt hjälpa till med hvarjehanda.
Svar hem 1908 », Iduns exp.
f. v. b.
med foto.
och löneanspråk till fru Signe PLATS, finnes i familj för en ung flicka Olsén, född Edgren, Styekåsen, Arvika.
frisk och med godt s ä t t sokes till herr- villig a t t deltaga i vården om t v å små gård l ö r a t t genom konversation, läsning flickor, samt vara behjälplig med söm- Plats finnes o. d. undervisa i språket (endast full- nad ooh lättare hushållsgöromål.
Svar vuxna, personer).
Företräde äger den, med löneanspråk och rek.
till » Trefligt genast för barnfröken.
Lön 10 kr.
i månaden.
Jungfru finnes.
Svar jämte som ä r villig deltaga i lättare hemsyss- hem », Västerås p. r. foto.
ooh rekom.
till » Duglig 73 », Norr- lor.
Svar med lönepret.
och helst foto.
köping p.
r. Kokenska, till » Hem på landet », under adr.
S. Gumaslii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b.
ordentlig, pålitlig och försedd med goda rekom., skicklig i både finare och enk- BARNFKÖKEN.
En bättre flicka, ej för ung, som är van vid späda barns, sköt- lare matlagning, bakning och syltning, 18 Regeringsgatan, 5 Sturegatan, 90 Drottninggatan, sel, erhåller god plats i familj i Hel- erhåller god aflönad p l a t s i 2 personers singborg om svar jämte betyg, foto.
och hushåll.
Den som ej innehar ofvan be- Stockholm.
lönepretentioner insändas, i biljett märkt gärda egenskaper göre sig ej besvär GUVERNANT, van, skicklig a t t un- » Baby », Svenska Telegrambyråns An- söka platsen.
Svar till Emil Holmberg, dervisa äfven i musik söker plats.
Ut- Grängesberg.
A N N O N S E R skola vara Inlämnade fill nonsafdelning, Helsingborg.
kunnig i enklare och märkta betyg.
Lön 300 kr.
Svar till Expeditionen senast fredag för att SOM barnfröken för 3 barn i åldern HUSHÅLLERSKA, matlagning, erhåller genast plats » X.
08 », Iduns exp.
6 och 4 å&lt;r sanit 10 mån.
erhåller finare kunna Införas I följande veckas num- bruk p å landet (östra G-pttland).
UNG, bildad tyska från Hannover, soni är nu ledig inom Målilla distrikt.
Lö- bättre, snäll och anspråkslös, ej É för å Svar med å ålder, föregående ett åar undervisat i tyska språket i nen ä r 600 kr.
Kompetenta sökande ung flicka, plats hos juristfamilj i anställningar uppgift samt referenser till » Hus- svensk familj, önskar plats från 1 nov.
äga a t t insända ansökan jämte be- Norrland.
Bör vara villig deltaga i hållerska » under S. Gumoslii An- Svar » M.
B. », Växiö p.
r^ tyg till provinsialläkaren under adr.
husliga sysslor samt undervisa en ny- n o n s b y adr.
r å ^ VÄRDINNEPLATS önskas af 34-årig Målilla kyrkoby.
börjare i de första grunderna.
Svar med FÖRMÅNLIG plats a t t förestå ensam bildad dam hos aktningsvärd ungherre foto.
och löneanspråk sändes till fru FRISK, duktig flicka af bildad familj, G. Löwenadier, Sollefteå.
herres hem om 5 rum och kök beläget eller änkeman.
Har lust och förmåga kunnig i vanlig väfnad, matlagning och ej långt från Sthlm, erhåller kompetent, a t t sköta e t t bättre hem.
Är frisk, öfriga hemgöromål får plats som hus- ANSPRÅKSLÖS flicka af god familj, pålitlig, intelligent, proper och ordent- glad, anspråkslös, praktisk samt barn- SJUKöKÖTEKSKEPLATSEN hållshjälp hos fru C. v. Braun, Bo- ordentlig, stadgad, kunnig i enklare lig flicka, med godt utseende och sätt, kär.
Vän a-f landet.
Kunnig i matlag- vid Borgholms epidemisjukhus ä r le- berg p r Heberg (Västkustbanan).
matlagning, får plats hos änkefru för antingen som ensam, med tillfällig hjälp ning m. m.
Ledig när som helst.
Svar dig den, 1 nästk.
nov.
Ansökan med a t t sköta alla husliga göromål, ej grof- för gröfre sysslor eller med biträde till » Officersdotter » under adress S. Gu- meritpapper och läkarebetyg till hälso- PLATS finnes genast för ordentlig, an- sysslo-r.
Godt och vänligt bemötande.
af tjänsteflicka, efter önskan maälii Annonsbyrå, Stockholm f. v. b. vårdsnämnden före den 15 okt.
Lön språkslös barnfröken, kunnig u t i söm- Svar med uppgift om löneanspråk till och yngre beroende på den sökandes förut- 500 kr., fri bostad i epidemisjukhuset, nad och som vill vara till husmoders » F.
G. », Iduns exp.
f. v. b.
sättningar.
Den sökande, som helst BILDAD, musikalisk flicka, elev a t vedbrand, lyse samt fritt vivre, d å verkliga hjälp.
Lön kr.
10 pr mån.
ENKEL, hurtig flicka, ej under 20 år, bör h a genomgått hushållsskola, torde Rich.
Anderson, och som genomgått sjukstugan är belagd.
Biträde finnes, Svar, helst med foto.
samt rek.
till fru som vill åtaga sig a t t vara hjälp, och uppgifva ålder och ref. samt insända hushållsskola, kurs hos Handarbetets kaptenskan Key-Aberg, Tranås.
Vänner och Thyra Grafström, kunnig i då sjuka finnas.
sällskap å t 4 småttingar, samt deltaga betygsafskrifter och foto.
till » Äldre maskinskrivning önskar plats som säll- Borgholm den 22 sep *.
1908.
Iduns exp.
Endast den med overk- EÖR ordentlig, stadgad, välrek.
en- i lättare husgöromål, erhåller plats i herre », skap och hjälp i hushåll, undervisning, Hälsovårdsnämnden.
ligt goda betyg och ref, göre sig besvär god fam. den 24 okt.
Kunnighet i samjungfru, ej under 25 år, kunnig i skrifning e. dyl. På lön mindre af se- GEBILDBTE, musikalisehe Deutsche enkel matlagning, bakning och öfriga enklare handarbeten önskvärd.
Lön 175 aus guter Eamilie, am liebsten Kin- arbeten inom hus, finnes god plats ge- kr.
Jungfru finnes.
Svar med foto.
och ENKEL, arbetsam flicka, ordentlig och ende.
Svar till » Verksamhet », Iduns exp.
nergärtnerin, erhält Stellung in sehwe- nast eller 24: de okt.
hos liten fam. ref. till » Hjälpreda ».
Gefle p.
r. van vid barn, får plats i liten familj I godt hem önskar ung, bättre flicka diseher Eamilie in Saltsjöbaden bei i fullt modern villa med värme och ETT flertal förmånliga hushållsfröken- a t t hjälpa till med sömnad och före- plats som husmoders hjälpreda.
Är van Stockholm als Gesellschafterin urnd vattenledning, å Lerum nära Göteborg.
kommande lättare göromål.
Svar jämte vid matlagning.
Svar till » Familjemed- Erzieherin fur zwei Mädchen im Alter Lön beroende på duglighet, 18 — 25 kr.
platser a t t genast söka genom Norra betyg och lönepret.
till » H.
D. », Gö- lem », Sala p.
r. von 5 und 6 Jahre.
Antwort: » Deutsche, pr mån.
F r u T. Lagergren, Åsen, Lerum.
Inock: Byrån, Malmskillnadsg.
27, Sthlm.
teborg 5.
SJUKSKÖTERSKA önskar arbete isjuk- 1: ste Nov.
1908 », Iduns exp., Sthlm LÄRARINNA, undervisningsvan uti van- skolämnen, språk och musik, ön- BARNFRÖKEN, anspråkslös och barn- vård eller som hjälp och sällskap till I läkarehem, i villasamhälle, Stock- SYKUNNIG, i städning och uppassning liga äldre herre eller dam.
Helst söderut.
skas för 11 års flicka u t i enkelt hem kär önskas till egendom för 1-åring, två holms närhet, får bildad flicka, kun- van jungfru önskas till egendom vid på större barn.
Foto.
med rekom.
till Svar märkt » H.
L. », Annonsk.
Odeng.
landet.
Svar med foto., pret.
till Stockholm.
Svar med rekom.
till » Or- nig i matlagning plats.
Nya Inack.- 49, Sthlm.
» Fru S. B. », Iduns exp.
I » 1908 », Söderköping p. r. dentlig 1908 », Iduns exp.
Byrån, Brunkebergsg.
3 B, Sthlm.
Bildad engelska * IM, B E N D I X, PLATSSÖKANDE EiiisiÉleiÉplatffl LEDIGA PLATSER 506
